Doc 1921:1

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922.

bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand.

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922;

Given Stockholms slott den 7 januari 1921.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922.

Med åberopande av bilagda statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna de i ovannämnda protokoll berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter sålunda: < < ■;>

v., :'*•'

Inkomsterna.

;,, ^ ... ,

4 Kungl. Maj.-ts prop. nr 1 År 1921.

Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

Kronor

608,626,100

Knngl. Majds prof. nr 1 år 1921.

5 Kronor

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter...... 40.000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten 670,000

3. Avgifter för registrering av automobiler.......... 250.000

4. Inkomst av myntning och justering............. 1.060.000

5. Bidrag till bankinspektionen................... 81,150

6. Bidrag till fondinspektionen . . ............... ' 85,150

7. Kontrollstämpelmedel........................ 150,000

8. Denatureringsavgifter ........................ 123.600

9. Terminsavgifter från läroverken................ 650,000

10. Avgifter för granskning av biografbilder.......... 60,000

11. Inkomster av statens reproduktionsanstalt......... 155,000

12. Fyr- och båkmedel......................... 2.500,000

13. Lotspenningar..................... • •....... 1,800,000

14. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter . . 977,140

15. Bidrag till försäkringsinspektionen.............. 133,300

16. Inkomster av statens provningsanstalt........... 304,950

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen...................

IV. Diverse inkomster......................’.........

Säger för egentliga statsinkomster 626,214,005 kronor.

9,040,290

l

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet:

1. Postverket:

inkomster, bevillning............. 76,100,000

driftkostnader................... 76,100,000

överskott ...............................

2. Telegrafverket:

inkomster ..................... 99,500,000

driftkostnader.................. 85,000,000

överskott............................... 14,500,000

42.000,000

3. Statens järnvägar;

inkomster..................... 357,000,000

driftkostnader.................. 315,000,000

överskott ...............................

6 KungL Maji» prop, nr i år Otät

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

7 Kronor

5. Vattenkraftslånefonden......................, 80,000

6. Allmänna byggnadslånefonden................. 20,000

7. Odlingslånefonden.......................... 400.000

8. Torvindustrilånefonden...................... 200,000

9. Egnahemslånefonden........................ 2,570.000

10. Fiskerilånefonden.................... 107,000

11. Norrländska nyodlingsfonden.................. 23,000

12. Jordförmedlingsfonden....................... 70,000

13. Täckdikningslånefonden...................... 8,000

14. Allmänna nyodlingsfonden.................... 5,000

15. Norrländska andelsmejerifonden................ 3,000

16. Kraftledningslånefonden...................... 320,000

17. Gödselvårdslånefonden....................... 30,000 :

18. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter...... 10,000

19. Norrbottens nybyggeslånefond................. 5,000

20. Hantverkslånefonden........................ 9 900 ;

21. Rederilånefonden........................... 600,000

22. Lånefonden för inköp av renar................ 200

23. Kolonisternas kreaturslånefond................. 5,000 6 678 100

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.......................777 ! 40o!oOO

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 104,268,100 kronor.

C. 1 anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av egentliga statsinkomster:

1. Reservationsanslaget till bidrag till odlingsföretag m. in. 4,500,000

2. Statsverkets kassafond...................... 60,285,998

3. Allmänna byggnadslånefonden................. 29,000

4. Statsverkets fond av rusdrycksmedel............ 8,350,000

5. Värnskattefonden........................... 1,697 73,166,695

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Allmänna järnvägslånefonden............................i 1,000.000

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 74,166,695 kronor.

D. Lånemedel.

I. Fast upplåning............................

II. Tillfällig upplåning.........................

Säger för lånemedel 97,307,700 kronor.

Summa

96,610,700

697,000

901,956,500

Tf

<*-

.v.f • • •. I

>

- •> •

■v i - t.

£ •

/

')<}

ii ,

*V.:^ i

/

: .-/■ovV -vr

i'-1 < '•'*

v'V v '\V

» I<• • - ■

v

: V'-l

iUv';v ^

ii* '-ii> t ••

■ . •’ tv.' vv-Vv • '

J''' ».i.''- Av». "A ' '■

Utgifterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand.

10 Kungl. Maj:t» prof. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstatema.

11 Kung!. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

10 so

12 Kungl. Maj.-ta prop. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

8 9

il. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

Ordinarie j anslag Kronor

A. Departementet.

Statsministern, lönefyllnad ....................|

Övergångsavlöning för statsministern, förslagsanslag, högst ............................ |

Statsråden utan departement, 3 å 24,000 kronor..! Övergångsavlöning för statsråden utan departement, j

förslagsanslag, högst........................|

Departementschefen ........................

Övergångsavlöning för departementschefen, för- i

slagsanslag, högst ..........................I

Departementets avdelning av Kungl. Maj :ts kansli, [

förslagsanslag ..............................

Departementschefens ombud för tillsyn å tryckta

skrifters allmängörande, förslagsanslag........j

Handsekreterare åt statsministern, förslagsanslag, högst .....................................I

Säger för departementet...........

B. Lagberedningen in. in.

Lagberedningen, reservationsanslag.............

Processkommissionen, reservationsanslag........

Säger för lagberedningen m. m.|...........

C. Justitiekanslersämbetet.

80,000

90,000

170,000

Justitiekanslersexpeditionen, förslagsanslag D. Rättsskipningen.

48,200

Högsta domstolen:

Högsta domstolen ...................

Extra vaktmästare, förslagsanslag, högst

441,500

2,364

Kungl. Maj:ts prup. nr 1 år 1921.

7 i

8 ;

9 j

10 i

11 !

12 i

13 ■

14 Regeringsrätten, förslagsanslag .........

Nedre justitierevisionen:

Nedre justitierevisionen, förslagsanslag

övergångsstat .......................

Arvoden till de ordinarie revisionssekreterarna,

förslagsanslag, högst ......................

Tillfällig förstärkning av arbetskrafterna, för

slagsanslag, högst ........................

Extra vaktmästare, förslagsanslag, högst .....

Svea hovrätt:

Hovrätten, förslagsanslag ...................

Justitiestat under hovrätten .................

Extra division, förslagsanslag, högst.........

Extra ledamot, förslagsanslag, högst ......

Extra notarie å krigshovrättsavdelningen,

slagsanslag, högst ....................

Extra vaktmästare, förslagsanslag, högst • •

för- \

838,400' 389,887!

55,548

9,540

6,048

2,364

1,228,287

73,500

696,713;

326,813'

19,000;

■ I

i

I

375,000

46,130

180.000 * 225,000:

50,000

Beräknat belopp.

14 Kung/. Maj:ts prof. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

Kungi. MajUs prof. nr 1 år 1921.

15 Beräknat belopp.

H» O O

16 Kung!. Maj.ts prof), nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

ÖL Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

A. Ministern för utrikes ärendena.

Departementschefen ..........................

Övergångsavlöning för departementschefen, förslagsanslag, högst ..........................

B. Diplomatisk och konsulär tjänst m. in.

Diplomatisk och konsulär personal inom utrikesdepartementet samt vid beskickningar och konsulat, förslagsanslag ........................

Viss diplomatisk och konsulär personal i extra befattningar, likbenämnda med ordinarie tjänster,

förslagsanslag ..............................

Ortstillägg åt ordinarie personal vid representationen i vissa ur det forna ryska kejsarriket uppkomna stater och provisorisk förstärkning av

samma representation, förslagsanslag..........

Vikariatsersättningar för diplomatiska och konsulära tjänstemän samt lönefyllnad till vissa kon-

sulsbefattningar, förslagsanslag ..............

j Ekiperingspenningar, möbler, reparationer m. m.,

förslagsanslag ..............................

I Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler,

förslagsanslag ..............................

Ersättningar till olönade konsuler, förslagsanslag.. Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter,

förslagsanslag, högst ........................

Attachéer (aspiranter), reservationsanslag........

Militär- och marinattachéer....................

Handelsattachéer, reservationsanslag ............

Kungi. Maj:ts pr ap. nr 1 år 1921.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 3

18 Kungl. Maj:ts j>rop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

19 Verkliga utgifter.

Beräknat belopp.

20 Kunyl. Maj:ts prop. nr l år 1921.

Kunyl. Mnj.ts /trop. nr 1 år 1921.

21 Beräknat belopp.

22 Kungl, Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

I

9 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1921.

[ngenjörmateriel, reservationsanslag ............

Komplettering av viss ingenjörmateriel, reservationsanslag ................................

Krigsbromaterielens förstärkning, reservationsanslag .......................................

Komplettering av viss materiel vid fälttelegrafkåren, reservationsanslag ......................

Förlag av materialier för f lygplantillverkning, |

reservationsanslag ..........................

Underhåll av flygmaterielen, reservationsanslag ■ ■ \

II. Diverse.

Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag ..............

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga,

förslagsanslag .............................

Semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare,

förslagsanslag .............................

övningar och försök med viss teknisk materiel,

reservationsanslag ..........................

Ordnande av viss materieltillverkning m. m., reservationsanslag ..............................

400.000 615,000!

63.000 45.000j 51,900!

i

75.000 704,150

2,189,800

6,117.015;

100,000

636,700

l,200,000j 1,215,000 1,936,700

1 Säger för lantförsvaret I......... J..........j 85,613,643| 16,896,240

3. Sjöförsvaret

A. Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.

Marinförvaltningen, förslagsanslag..............

Förstärkning av arbetskrafterna i marinförvaltningen m. in., förslagsanslag, högst............

Avlöning till personal vid kårer och stater m. fl.,

förslagsanslag .............................

Extra biträden vid flottans stationer och inom

kustfästningarna, förslagsanslag, högst........

Ålderstillägg, förslagsanslag....................

Extra lönetillägg, förslagsanslag................

Personliga lönetillägg, förslagsanslag, högst......

Rekryteringskostnader, förslagsanslag ..........

Marinens reservstat, förslagsanslag..............!

* 215,000i

i

I

:

16,800,000 * 31,200

* 441,650

39,111

72,000

69,100]

500i * 5,525!

I

!

>

Beräknat belopp.

24 Kung}. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

Kung!. Majds prop. nr 1 år 1921.

25 Förstärkning av reservationsanslaget till kasernoch förplägnadsutredning samt sängservis m. m.,

förslagsanslag, högst ........................

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt m. m., förslagsanslag ..............................

Ordinarie

anslag

Kronor

625.085 Extra

anslag

Ordinarie

anslag

46,860

Extra

anslag

Kronor j Kronor j Kronor

4.274,172 853.860

E. Övningar.

1 Flottans krigsberedskap och övningar, reservations-

anslag .................................... 4,477,000

2 j Förstärkning av reservationsanslaget till flottans krigsberedskap och övningar, förslagsanslag, högst

3 Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reservationsanslag ............................ 495,200

4 Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag ..................................... 20.000

Lega och furagering m. m. för hästar vid kustartilleriet, förslagsanslag, högst ..............

75,000 4,992.200 880.000

F. Sjukvård.

1 | Sjukvård för marinen, förslagsanslag............

2 Anskaffning av andningsapparater, reservations-

anslag ....................................

10,000 119,670 10.000

G. Flytande materiel och byggnader.

1 I Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsan-\

| slag ................................... 2.886,300

2 I Förstärkning av reservationsanslaget till flottans ! j

nybyggnad och underhåll, förslagsanslag, högst . 600,000

3 Krigsfartygsmateriel, reservationsanslag .....5,000,000

4 Utvidgning och modernisering av flottans varv i

Karlskrona, reservationsanslag............' • • • • j 100,000

Elektrisk belysning m. m. å vid flottans skeppsbro!

i Karlskrona förlagda fartyg, reservationsanslag\ 92,000

6 Elektrisk ytterbelysning å Skeppsholmen, reser va- ! |

tionsanslag ........ ........................1 80,000

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

26 Kung!. Maj:ts [trop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp

28 Kung!. Maj.ts prof. nr 1 år 1921.

;ll,.

Kimgl. Maj:ts prop■ nr 1 ur 1921.

29 Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

5 Ordinarie Extra Ordinarie Extra

anslag anslag anslag anslag

Kronor Kronor Kronor Kronor

A. Departementet.

Departementschefen ................ 24.000

Övergångsavlöning för departementschefen, förslagsanslag, högst .......................... 2.000

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli,

förslagsanslag ......................... 283,900,

Övergångsstat, förslagsanslag, högst ............ 10,400

Departementets verksamhet, förslagsanslag, högst 19,800

Säger för departementet.........•.......... 31S.300( 21,800

it. Sociala verk och inrättningar.

8 9

Riksförsäkringsanstalten:

Riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag ......

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet, förslagsanslag ...................................

Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, förslagsanslag Riksförsäkringsanstaltens dödsfallsersättningar i anledning av livförsäkring i samband med lån ur statens egnahemslånefond, förslagsanslag Ersättning till postverket för dess bestyr för riks- > försäkringsanstalten, förslagsanslag, högst Ersättning till postsparbanken för dess bestyr för riksförsäkringsanstalten, förslagsanslag, högst Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsanslag ..................................

Försäkringsrådet:

Försäkringsrådet, förslagsanslag ..............

Försäkringsrådets verksamhet, förslagsanslag . .

1,601.700

50,000

30,000

* 11,700

* 39,300

34,000; 260,200 1,682,700

88,000

78,400

Beräknat belopp.

30 KungI. Majds grop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

28 1

34a

34b

42 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

31 Ordinarie Extra Ordinarie Extra

anslag anslag anslag anslag

Kronor j Kronor j Kronor j Kronor

i

Driftkostnaderna i övrigt för en statens vårdanstalt å Venngarn för alko- i

holister, förslagsanslag............ *50,000

Anordnande av en statens vårdanstalt för alkoholister å Ventholms kungsgård, att utgå av statsverkets fond

av rusdrycksmedel ..............*350,000,

Erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader, förslagsanslag 100,000:

Statens kostnader för farliga alkoholister m. m., förslagsanslag........ 17,000

Anordnande av erkända alkoholistanstalter, reservationsanslag ........ 10,000

Sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande alkoholistvården, förslagsanslag, högst ........ 3,600

Främjande av nykterhet och motarbetande av! dryclcenskapens följder:

Förslagsanslag, högst .............. 22,750'

Reservationsanslag ................ 3,000

Sjukförsäkring:

Sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag 2,900,000 Extra statsbidrag för år 1921 åt registrerade!

sjukkassor, förslagsanslag ................

Sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd,

förslagsanslag .............................

Tillsyn över understödsföreningarna, förslagsanslag, högst ............................

Arbetsrådet:

Kostnader för tillämpning av lagen om arbetstidens begränsning m. m., förslagsanslag ....

Allmänna pensionsförsäkringen :

Pensionsstyrelsen, förslagsanslag .............! 631,700:

Pensionsstyrelsens verksamhet m. m., förslagsanslag ..................................:

Statens kostnad för pensionstillägg och understöd; åt de personer, som äro därtill berättigade' jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring; enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915,. förslagsanslag ............................

603,600

25,750

1,900,000

150,000

6,000;

734.000:

17,480,000

629,350

:

'

I

i

2.900.000 2,056,000

164.100 Beräknat belopp.

32 Kungl Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

förslagsanslag,

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen, förslagsanslag ...........

övergångsstat .................

Medicinalstyrelsens verksamhet,

högst .....................................

4 ! Personligt avlöningstillägg till en befattningshavare hos medicinalstyrelsen, förslagsanslag, högst .. Statsmedicinska anstalten:

Statens bakteriologiska laboratorium ............ 102,290

Upprätthållande av driften vid statens bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag, högst..............

Statens rättskemiska laboratorium ............

Förstärkning av anslaget till statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag, högst ............

150,000

19,550

6 200

365,900

4,500

34,700

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1

samt.

34 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

35 Beräknat belopp.

36 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj:t» pr ap. nr 1 år 1921.

37 Beräknat belopp.

38 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

D. Överståthållarämbetet.

1 överståthållarämbetet ........................

2 Utgivande av sPolisunderrättelser», förslagsanslag,

högst .....................................

3 Centralbyrån för fingeravtryck, förslagsanslag ..

Säger för överståthållarämbetet

11 E. Landsstaten.

Landshövdingarna ..........................

Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.....

Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m., förslagsanslag, högst ..........................

Arvoden åt extra länsnotarier m. m., reservationsanslag .....................................

Fögderiförvaltningarna ......................

Vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningama,

förslagsanslag .............................

övergångsstat ................................

Ortstillägg till vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten i Göteborgs och Bohus län, förslagsanslag, högst ..............................

Avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på

landet, förslagsanslag ......................

Ersättning åt lappfogdar m. m., reservationsanslag Beredande' av bostad åt landsfiskalen i Arjeplogs

distrikt, reservationsanslag ..................

Säger för landsstaten!

F. Diverse.

5 Statsbidrag till främjande av bostadsproduktionen, reservationsanslag, att av byggnadsskatt direkt

utgå ......................................

Tekniskt-vetenskapliga undersökningar på bygg-

nadsområdet, förslagsanslag, högst............

Extra lönetillägg, förslagsanslag ................,

Ålderstil lägg, förslagsanslag ....................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ..

* Beräknat belopp.

Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor j Kronor !

Kunyl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

40 Kungl. Maj-tu prof. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Kungl. Maj.ts pr ap. nr 1 år 1921.

20 a

20 b

28 Vägar och kommunikationer ..................

Undersökningar av mindre hamnar och farleder

m. m., reservationsanslag....................

Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader m. m., reservationsanslag ....................................

Anläggning eller förbättring av vägar m. m., reservationsanslag ...........................

Anläggning av enklare vägar, reservationsanslag .. Anläggning av enklare väg mellan Parkajoki och! Muonionalusta i Norrbottens län, reservations-i

anslag ....................................

Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län, reservationsanslag ......................

Anläggning av utfartsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, reservationsanslag ...................... .....

Tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads- m. fl. företag, reservationsanslag____

Väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors, reservationsanslag ................................

Jord förluster genom kanal- och väganläggningar, förslagsanslag:

Direkt anvisning ...........................

Ersättningar ..............................

Sveriges bidrag till den ständiga internationella föreningen för frågor rörande vägväsendet, förslagsanslag ................................

Förbättring av Visby hamn, reservationsanslag ... Utförande av vissa fiskehamnar, reservationsanslag Utförande av vissa hamnförbättringar, reservationsanslag ................................

Undersökningar m. m. av vissa fiskehamnsanlägg-

ningar, reservationsanslag ..................

Understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader,

reservationsanslag ..........................

Undersökningar m. m. för vissa mindre fiskehamnsbyggnader, reservationsanslag ..........

Skyddshamn vid Torekov, reservationsanslag ....

Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

Ordinarie [ anslag Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

2,700

4,567

7,267

10,000

5,000.000

1,500.000

2,000,000

15,000

356,632| 12,727,100

42 Kungi. Maf:ts prop nr 1 år 1921.

Beräknat belopp.

44 Kung/. Maj:ts prof), nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

i

B. De centrala ämbetsverken.

6 Kammarkollegium:

Kammarkollegium, förslagsanslag ............

Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium, förslagsanslag, högst ............

Statskontoret, förslagsanslag ................

Mynt- och justeringsverket:

Bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade kostnader, reservationsanslag, att av inkomst av myntning och

justering direkt utgå ......................

Kammarrätten:

Kammarrätten, förslagsanslag................

Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten m. m., förslagsanslag, högst............

Statistiska centralbyrån:

Statistiska centralbyrån, förslagsanslag........

282 000

* 293,700 339.800

1,060,000

130,000

308,700

131,000

i

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

45 C. Skatteomkostnader.

Tullverket:

Tullverket, förslagsanslag....................

Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets

lokalförvaltning, förslagsanslag, högst ......

övergångsavlöning till tullverkets personal, förslagsanslag ...........................—

Kontrollstyrelsen:

Kontrollstyrelsens avdelningar för kontrollen å tillverkningsavgifter samt för rusdrycksförsälj-

ningsärenden, förslagsanslag ..............

Kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., reservationsanslag, att av denatureringsavgifter direkt utgå ----

*15,800,000

* 141,900 123,600:

* 114,000

* 428,0001

15,800,000

542,000

Beräknat belopp

46 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Beräknat belopp

Kungl. Maj.ts prop. nr 1 år 1921.

21 Bidrag till svenska stadsförbundet, förslagsanslag,

högst ......................................

Internationella statistiska institutets permanenta

byrå i Haag, förslagsanslag, högst............

Bevakning nattetid av de i det s. k. gamla kungshuset i Stockholm inrymda ämbetslokaler, förslagsanslag, högst ..........................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag .....................................

Tryckningskostnader, förslagsanslag ............

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga,

förslagsanslag ..............................

Extra utgifter, reservationsanslag ..............

Säger för diverse

Summa

Ordinarie Extra , Ordinarie I Extra

anslag j anslag I anslag ] anslag

Kronor | Kronor j Kronor j Kronor

i

I

!

I

* 110,000

190.000 140,089

400.000 60,000

18,325.985]

42.208,300!

12,000j

1,000|

2,100

i

7.718.100 Beräknat belopp.

48 Kungl. Maj ds prop. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

Vill* Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj.-ts grop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

i

50 Kungl. Maj:ts pr ap. nr 1 år 1921.

Museer.

! 15 aj 15 b

j

15 c 15 d| 15 ej

15 f

15 g I 15 h

17 i

18 |

Nationalmuseet:

Museet:

Förslagsanslag ........

Reservationsanslag:

Målnings- och skulptursamlingarnas ökande Inlösen av levande svenska konstnärers

arbeten ..........

Handtecknings- och gravyrsamlingarnas

ökande ............

Samlingarnas vård och underhåll samt expenser ............

ökande av samlingen av konsthantverk ....

Boksamlingen ......

Utländska studieresor .. Förstärkning av reservationsanslaget till målnings- och skulptursamlingarnas ökande, förslagsanslag, högst ......

Försäkring och transport av konstföremål, reservationsanslag ............

Konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar inom museet, reservationsanslag ..........

Juridiskt och administrativt biträde hos museet, förslagsanslag, högst ......

154,100

30,000

7,500

10,000

3,000

3,000

21 Livrustkammaren:

Tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens samlingar, förslagsanslag, högst ....................

Iståndsättande av vissa föremål i livrustkammarens samlingar, förslagsanslag, högst ..............

:

15,000

2,500

5,000

8,300

1,700

248,600

23,200

Kungi. Maj.ts pr ap. nr 1 år W21.

Öl

■I 22

Tekniskt biträde för vård av livrustkammarens samlingar, förslagsan-

52 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl Maj:ls prop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

54 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

5 d

5 e

5 f

5g

9 a 9b

12 a

12 b

16 Förstärkning av akademiens anslag till icke ordinarie befattningshavare, förslagsanslag, högst . . Ökade medel till akademiens utgifter för resekostnader för fornminnesvården, reservationsanslag Restaurering av Värnhems klosterkyrka, reservationsanslag ................................

Akademien för de fria konsterna.

Akademien:

Bestämt anslag.................... 73,625

Reservationsanslag ................ 34,100

Förstärkning av vissa anslagsposter i staten för

akademien, förslagsanslag, högst............’ ’

Skolan för dekorativ konst, förslagsanslag, högst . .

Musikaliska akademien.

Akademien:

Bestämt anslag..................... 81,935

Reservationsanslag ................ 25,000

Förstärkning av akademiens anslag till arvoden åt biträdande lärare m. m., förslagsanslag, högst . . Förstärkning av akademiens anslag för biblioteket,

förslagsanslag, högst ........................

Förstärkning av akademiens anslag till expenser m. m., förslagsanslag, högst..................

Nobelstiftelsen.

I

j Svenska akademiens Nobelbibliotek, reservationsanslag .....................................

Ordinarie t Extra ! Ordinarie j Extra

anslag anslag j anslag | anslag

Kronor j Kronor j Kronor j Kronor

152,700

16,000 j 18,000

66.000 152.700 100.000

107,725

24,900

15.000 107,725 39,900

106,935

5,000

1,800

12.000 106.935 18,800

■ f ' , '

20,000

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp.

56 Kunyl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Beräknat belopp.

Kungl. Majds prop. nr 1 år 1921.

57 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

58 Kungl. May.ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj ds prop. nr 1 år 1921. 59

* Beräknat belopp.

18a

18b

21 Kungl. Maj:ts pr vp. nr 1 år 1921.

Ordinarie t Extra Ordinarie i Extra

lärarbiträden och assistenter, förslagsanslag,

högst......................................

ökade bokbindningskostnader, förslagsanslag,j

högst .....................................

Vissa fyllnadsarvoden och avlöning åt viss vaktbe-

tjäning m. m., förslagsanslag, högst............

Förstärkning av de till samlingar och laborationer

anslagna medel:

Avdelningen för allmänna vetenskaper,

reservationsanslag .............. 4,000

Mekaniska avdelningen, reservationsanslag ........................ 35,000

Skeppsbyggnadsavdelningen, reservationsanslag .................... 5,000

Elektrotekniska avdelningen, reservationsanslag .................... 12,000

Kemiska avdelningen, reservationsanslag ............................ 30,000

Bergsvetenskapliga avdelningen, reservationsanslag .................. 32,000)

Väg- och vattenbyggnadsavdelningen,

reservationsanslag .............. 20,000

Arkitekturavdelningen, reservationsanslag ........................ 12,000i

Inköp av maskiner och apparater in. m. för utrustning av de nya laboratorierna, reservationsanslag Diverse utgifter för bränsle, lyshållning m. m., förslagsanslag, högst ..........................

Utbyggande av tekniska högskolan, reservationsanslag ....................................

Chalmers tekniska institut.

Institutet:

Bestämt anslag .................. 161,850

Reservationsanslag ................ 23,550

Förstärkning av institutets anslag till uppvärmning

m. m., förslagsanslag, högst ................

Förstärkning av institutets anslag till bibliotek!

m. m., förslagsanslag, högst ................

Resestipendier åt lärare vid institutet, reservations- j anslag...............................,......j

Säger för tekniska högskolan m. in.1

anslag : anslag anslag j anslag

Kronor Kronor Kronor j Kronor

——— - — - |

35,000

4,000

18.690:

150,000,

200,000

250.000 I * 1,400,000 430.150 2.085.140

16.000 I-

2,000, 185,400) 88,000

615.550 2,173,140

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prof), nr 1 år 1921.

61 Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor Kronor

Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor Kronor

G. Skolöverstyrelsen.

7 Skolöverstyrelsen, förslagsanslag ..............

Övergångsstat................................;

Förstärkning av skolöverstyrelsens arbetskrafter,:

förslagsanslag, högst ......................

Byggnadssakkunnigt biträde, förslagsanslag, högst Inspektion och sakkunniga biträden, förslagsanslag,

högst ..........k..........................

Extra vaktmästare, förslagsanslag, högst.........

Förhyrande av ämbetslokal åt skolöverstyrelsen, inklusive dess statistiska avdelning, förslagsanslag, högst .............................. •- • -.i

Säger för skolöverstyrelsen i

472,400

72,370

480,100 132,470

H. Allmänna läroverken m. m.

Högre lärarinneseminariet. , ;

1 Högre lärarinneseminariet .................... 116,985'

2 | Stipendier, lokalhyra m. in., förslagsanslag, högst;

3 ! Timlärare och vikarier, förslagsanslag, högst ....

4 | Tillfällig löneförbättring för vaktmästaren samt'

eldaren, förslagsanslag, högst ................j

61,310

20,400

650 116.98öj'

Allmänna läroverken.

i

8! 9

11 Allmänna läroverken, reservationsanslag ........j

Extra och vikarierande ämneslärare vid de all-;

männa läroverken, förslagsanslag, högst ......j

Understöd åt extra ordinarie lärare vid de allmänna; läroverken under förfall på grund av sjukdom,)

förslagsanslag ............................,

Extra arvoden åt teckningslärare vid de allmänna!

läroverken, förslagsanslag, högst..............

Extra arvoden åt gymnastiklärare vid de allmänna

läroverken, förslagsanslag, högst..............

Extra arvoden åt musiklärare vid de allmänna

läroverken, förslagsanslag, högst..............

Undervisning i slöjd vid de allmänna läroverken,' förslagsanslag...............*..............

7.667,877

5,000

69,150

13,650

■

62 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

63 Säger för allmänna läroverken m. m.....................j 9,816,362 3,490,660

1 I. Folkundervisningen.

1 a lb

2 Anstalter för lärarutbildning.

Folkskoleseminarier:

Gemensamt reservationsanslag: Folkskolesemina-

rierna ........ 1,798,190

Stipendier för elever vid folkskoleseminarier .. 179,025 1,977,215

Höjda stipendier åt elever vid folkskoleseminarierna, förslagsanslag, högst ....

125,000

,

I

:

64 Kungl. Maj:ts pr ap. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj ds prop. nr 1 år 1921.

65 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

66 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

%

37 Resestipendier åt föreståndare m. fl. vid rikets abnormskolor m. m., reservationsanslag ....................

38 Folkskolinspektionen.

Avlöning in. m. åt folkskolinspektörer, färs

anslag .........!................... . ...

Tilläggsersättning för expenser åt folkskolins

törer, förslagsanslag, högst ..............

Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, slagsanslag.............................

Folkskolor.

Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor,

förslagsanslag..............................

Befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar, förslagsanslag .................................

Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,

förslagsanslag..............................

Upphjälpande av folkskoleväsendet inom vissa lappmarksförsamlingar i Västerbottens och Norrbottens län:

Beredande av möjlighet till *,

skolgång genom inackor- -

dering i skolhem eller enskilda hem för skolpliktiga barn av fattiga, av- '• *

lågset boende föräldrar, förslagsanslag, högst .... 125,000

Särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning samt i Över-Kalix församling,

förslagsanslag.......... 47,000

Avlönande av föreståndarinna för skolhem eller

39,500,000

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921-

/

68 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

69 Beräknat belopp.

70 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

ning, förslagsanslag

15 a

15 b

enskilda skolor för yrkesundervisning, förslags anslag ....................................

Särskilda anstalter för yrkesundervisning. Bergsskolorna i Filipstad och Falun jämte med dem f0rena.de yrkesskolor:

Förslagsanslag .........,..........

Förslagsanslag, högst ..............

Vävskolan i Borås:

Upprätthållande av vävskolan, förslagsanslag, högst................

Avlönande av en andre lärare, förslagsanslag, högst................

Personlig löneförbättring för vissa lärare, förslagsanslag, högst ........

Anstalter för utbildning av lärare för yrkesundervisning.

Yrkespedagogisk centralanstalt, reservationsanslag Resestipendier åt lärare vid tekniska läroverk, reservationsanslag ............................

Resestipendier åt rektorer och lärare vid statliga och statsunderstödda handelsgymnasier samt

med dem jämförliga läroanstalter ............

Resestipendier åt lärare vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning, reservationsanslag ................................

6,200

1,750

1,650,

K. Folkbildningsåtgärdcr i övrigt.

Folkbibliotek.

Understöd åt folkbibliotek, förslagsanslag.....

Populärvetenskapliga föreläsningar.

Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar, reservations-1 anslag .................................

Beräknat belopp.

Kungl. Maj.is grop. nr 1 år 1921.

8 Musikföreställningar för allmänheten.

Understöd åt föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten m. m., förslagsanslag ] högst ....................................j

Statens biografbyrå.

Bestridande av utgifterna för statens biografbyrå. reservationsanslag, att av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå ................

Förvaltningskostnader för statens räntefria studielån.

Ersättning till postsparbanken för dess bestyr med?

statens räntefria studielån, förslagsanslag......

Kostnaderna för nämnden för statens räntefria? studielån, förslagsanslag ....................

Säger för folkbildningsåtgärder i övrigt

L. Åtgärder tör fysisk utbildning.

Gymnastiska centralinstitutet ..................

Extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet, förslagsanslag, högst ..............

1,000

863,000

72,700

6,000

72 Kung!. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Majds prof). nr 1 av 1921.

73 Ordinarie Extra Ordinarie Extra

anslag anslag anslag anslag

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand.

CO to H*

74 Kunyl. Maj ds prop. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

13. Lantbruksstyrelsen. 1 | Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag

5 C. Lantbruksakademien.

Lantbruksakademiens sekreterare ...............!

Lantbruks- och fiskerimuseum, reservationsanslag Lantbruksakademiens tidskrift m. m., reservationsanslag .....................................

Lantbruksakademiens bibliotek, reservationsanslag\

Säger för lantbruksakademien!

D. Lanthushållningen.

Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lånt-1 mannanäringar:

Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lånt-;

mannanäringar ..........................j

Byggnadsföretag vid centralanstalten för försöks-;

väsendet på jordbruksområdet ............!

Ogräsens bekämpande, reservationsanslag......'

Berberisbuskens utrotande, förslagsanslag, högst; Rönnbärsmalens bekämpande, reservationsanslag\

618,200

* 700,000

10,000

233,000

5,600

13,000

6,000

5,000

29,600 '“1

I

| r i

618,200] 737,000

Beräknat belopp.

8 a

8b

8c

8d

8 ej

j

10 i

ii!

12!

20 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

75 Lantbruksiugenjörer och deras biträden:

Lantbruksingenjörer och deras biträden........

Assistenter hos lantbruksingenjörer, förslagsanslag, högst ..............................

Undervisningsanstalter:

Undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar :

Bestämt anslag:

Lantbruksinstituten m. m......... 580,350

Förslagsanslag:

Understöd åt lantmannaskolor ................ 400,000

Understöd åt lanthushållsskolor .............. 175,000

Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervis-

ningsanstalter ........ 100,000

Ålderstillägg åt föreståndare och lärare vid lantbruksskolor ................ 8,000 683,000

Bränsle m. in. vid lantbruksinstitutet vid Ultuna,

förslagsanslag, högst ......................i

Lärlingsbyggnad vid Ultuna ................

Byggnadsarbeten vid Ultuna, reservationsanslag Bränsle in. m. vid lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp, förslagsanslag, högst............i

Bränslehus vid Alnarp, reservationsanslag .... i Assistentbostad vid trädgårdsskolan vid Alnarp,

reservationsanslag ........................|

Reparationsarbeten å uppvärmningsanordningen'

vid Alnarp, reservationsanslag ..............|

Försöksverksamhet med köksväxter vid Alnarps

trädgårdar, förslagsanslag, högst............i

Trädgårdsskolorna vid Adelsnäs och i Härnö-

< sand, förslagsanslag, högst ................

Undervisning i trädgårdsskötsel, reservationsanslag ...................................

ökat understöd åt lantmannaskolor, förslagsanslag ...................................

ökat understöd åt lanthushållsskolor, förslags anslag .............. !

1,263.350,

20,000

* 160,000

136,000

I

i I

12,650

j !

15.000 I

24,300

i i

106,500

52,200

i: Beräknat belopp.

Kunyi. Maj:ts pr ap. nr 1 år 1921.

* Beräknat belopp-

Kungl. Maj.ts prof. nr 1 år 1921.

9 Kungi. Maj ds prop. nr 1 år 1921.

E. Fiskeriväsendet.

Fiskerinäringens understöd ....................

Undervisningskurser i navigation för bohuslänska,

fiskare, reservationsanslag ..................•

Södra Sveriges fiskeriförening, förslagsanslag, högst Hydrografisk-biologiska havsundersökningar:

Hydrografisk-biologiska undersökningar av de1 Sverige omgivande haven, reservationsanslag Underhålls- och driftkostnad för fartyget Ska-j

gerak, reservationsanslag ..................

Försäkring av fartyget Skagerak, förslagsanslag,|

högst .................................|

Underhålls- och driftkostnad för fartyget Eystrasalt,

reservationsanslag ..........................

Ett armerat ångfartygs stationerande vid rikets

kuster, reservationsanslag....................

Älyngeluppsamlingsstation vid Trollhättan, reservationsanslag ................................[

Säger för fiskeriväsendet j

F. Skogsväsendet.

Skogsundervisning m'. m.:

Skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt! Personligt ålderstillägg åt extra läraren G. Grön-j

berg, förslagsanslag, högst ................

Diverse behov vid skogshögskolan, reservationsanslag ...................................

Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt,

reservationsanslag ........................

Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring, reservationsanslag — .

Statens skogsskolor ........................

Elektrifiering av vissa skogsskolor, förslagsanslag, högst...............................

Fortsättningsskolan vid Kloten, förslagsanslag,

högst ....................................

Skogshushållning i allmänhet ................

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

10 !

11 i

12 !

14 Skogsvård m. in.:

Tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna samt

Sårna och Idre socknar ..................

Tillsyn å enskildas skogar i Västerbottens och

Norrbottens läns kustland .................

Skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna och Idre socknar,

reservationsanslag ........................

Skogsvårdens befrämjande, reservationsanslag .. Släckning av skogseld, förslagsanslag............|

i

350,000!

450,000

98,000

150,000|

1,100,000

50,000|

248,000;

Säger för skogsväsendet!..........j..........j 1,725,750,! 476,250*

5 a 5b 6

8 9

10 a

G. Lantmäteriväsendet.

Lantmäteristyrelsen, förslagsanslag ............

Statens reproduktionsanstalt:

Upprätthållande av statens reproduktionsanstalts verksamhet, förslagsanslag, att i första hand utgå av inkomster av reproduktionsanstalten Nyanskaffningar vid statens reproduktionsanstalt,

reservationsanslag ........................

Lantmäteriundervisningen, reservationsanslag .... Lantmäterikontoren i länen:

Bestämt anslag:

Avlöningar...............................]

Reservationsanslag:

Renovation av kartor för lantmäterikontoren i

länen .................................

Extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen, "

reservationsanslag ..........................

Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i|

länen, reservationsanslag ....................!

Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av* kopior utav vissa kartor m. m., reservationsanslag j Kopior av kartor m. m. angående järnvägars jordområden, reservationsanslag..................

Lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar:

Bestämt anslag:

Avlöningar ..............................j

305,350

4,000

749,500

i

. j

'

155,000!

50.000 49.700

j I !

j

| j i

78.000 5,000

10.000 12,000

#

80 Kungl. Maj:ts grop. nr 1 år 1921.

%

* Beräknat belopp-

Kungl. Maj:tf prop. nr 1 år 1921.

81 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 11

82 Kungl. Majds prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

83 T?* »t t ------ “

* Beräknat belopp.

Jr;,.

84 Kunyl. Maj:ts prof/. n:r 1 år W21.

Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

Kung!. Maj:ts grop. nr 1 år 1921.

So

13 a 13 b

13 c 14

19 Lots- och fyrväsendet:

Lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna, förslagsanslag:

Direkt anvisning .............. 4,891,105

Friheter........................ 405

Ersättningar .................... 4 4.891,514

Säkerhetsanstalter för sjöfarten, reservationsanslag .................................:

Patent- och registreringsverket:

Upprätthållande av patent- och registreringsverkets verksamhet, reservationsanslag, att av patent- och varumärkes- samt registrerings-

avgifters medel direkt utgå ................

Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets och länsstyrelsernas befattning med

vissa slag av registréring, förslagsanslag.....

Försäkringsinspektionen:

Upprätthållande av försäkringsinspektionens verksamhet, reservationsanslag, att av bidrag

till försäkringsinspektionen direkt utgå......

Statens provningsanstalt:

Upprätthållande av statens provningsanstalts verksamhet, förslagsanslag, att i första hanel av inkomster av provningsanstalten direkt ut-j

gå .....................................

Fortsatt utrustning av statens provningsanstalt,1 reservationsanslag ........................

Säger för centrala verk med underlydande stater...........

642,500 4,891,514! 642,500

977,140

133,300

60,000

7,197,849 1,124,750

C. Handel och sjöfart.

5 Handelshögskolan i Stockholm, förslagsanslag.

högst .....................................

Export- och handelsstudiestipendier, reservationsanslag ....................................

Auktoriserade handelskammare i riket, förslagsanslag, högst ................................

Svenska handelskamrar i utlandet, förslagsanslag,

högst ......................................

Sveriges allmänna exportförening, förslagsanslag. högst .....................................

60,000

36.000 72,500

86 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

2 c!

i

I 2 d i 2 el

7 ;

8 I

9 I

10 11

näringsyrkena .................. 75,000

Reseunderstöd åt idkare av hantverk

och annan mindre industri....... 25,000

Reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien ............ 20,000

Reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, som icke ägna

sig åt bergshanteringen........... 35,000

Husslöjden :

Befrämjande av husslöjden ..................

Andre instruktör i husslöjd, förslagsanslag, högst Arvodesförhöjning åt extra instruktören i husslöjd, förslagsanslag, högst ................

Personligt ålderstillägg till extra instruktören i husslöjd O. O. Hagner, förslagsanslag, högst . . Torvtillgångarnas tillgodogörande:

Torvingenjörer och torvassistenter m. m., förslagsanslag, högst ........................

Skrivhjälp åt förste torvingenjören, förslagsanslag, högst ..............................

Personliga ålderstillägg åt vissa torvingenjörer,

förslagsanslag, högst ......................

Torvbiträden, förslagsanslag, högst...........

Torvskola, förslagsanslag, högst ..............

168,500,

25,000

4,500

Kunyl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

87 Ordinarie Extra Ordinarie Extra

anslag anslag i anslag anslag

Kronor j Kronor j Kronor Kronor

Beräknat belopp.

88 Kungi. Maj:t,s prop. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

Kung!- Majds ptop. pr 1 av 1921.

89 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml.

90 Kungi. Maj.ts pr ap. nr 1 år 1921.

Mungl. Maj:ts prof . nr 1 år 1921.

91 Verkliga utgifter.

*/ r'i. (bo „v.

XII. Oförutsedda utgifter.

Extra j j anslag > Kronor

| i

500,000!

Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

Kungi. Maj.is prof), nr 1 år 1921.

92 V erkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

Kungl. Maj:fa pr&p. nr 1 åt- 1921.

»3

Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

|

Extra Extra

anslag j anslag Kronor , Kronor

A. De fonderade statslånen.

1 Å 38/io % lånet, förslagsanslag, högst...................... 3,012,840

2 ! > 1880 års 3* 1 11/* % lån, förslagsanslag ....................| 1.388,200

i 3 | » 1886 > 31/* % » , förslagsanslag .................... 1.798,800

4 j » 1888 »3 % » , förslagsanslag, högst .............. 725,500

5 » 1890 i 3*/s % > , förslagsanslag, högst .............. 713,600

j 6 » 1894 j 3 % » , förslagsanslag, högst .............. 506,400

7 I » 1899 » y/i % > , förslagsanslag, högst .............. 1,016,900

8 | » 1900 > 31/» % » , förslagsanslag, högst .............. 1,271,200

i 9 ! > 1904, 1906 och 1907 årens 31/» % lån, förslagsanslag, högst 4,404,960

It) i > 1908 års 3Vs % lån, förslagsanslag, högst .............. 1,906,800

11 » 1911 »4 % > , förslagsanslag, högst .............. 2,880,000

12 : > 1913 i 4‘A % > , förslagsanslag, högst .............. 3,240,000

13 > 1914 >5 % » , förslagsanslag, högst .............. 8,155,000

14 i » 1916 och 1917 årens 5 % lån, förslagsanslag, högst........i 9,351,500

15 > 1918 års 5 % lån, förslagsanslag ...................... 4,636,600

16 ' » 1918 » premieobligationslån, förslagsanslag, högst ...... 5,000,000

17 > 1919 > 6 % lån, förslagsanslag, högst.................. 5,595,000 55,003.300

I ' !" ’

11. Övrig statsskuld.

Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning. förslagsanslag ................................ 19.000.000

Räntå å följande av staten övertagna lån:

Kommunlån, förslagsanslag, högst .............. 1,960

Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån,

förslagsanslag, högst ........................ 19,320

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån, förslagsanslag, högst:

Av år 1898 .......................... 46,400

» > 1902 .......................... 26,160 72,560

94 Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kung!. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

95 Verkliga utgifter.

XV. Engångskostnader för försvaret.

Engångskostnader för lantförsvaret:

övning vid armén av årsklassen 1914 yngre, reservationsanslag, att utgå av värnskattefonden ....................................................

Extra

anslag

Kronor

1,697

96 Kung!. Maj ds prof. nr 1 år 1921.

Verkliga utgifter.

XVI. Dyrtidskostnader för försvaret.

Kungl. Maj:ts prof. nr 1 år 1921.

97 Verkliga utgifter.

XVII. Tillfällig löneförbättring för vis» personal inom den civila statsförvaltningen m. m. * I

I

I |

■

Avsättning till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila stats- j

förvaltningen m. m., förslagsanslag, högst...............................! 4,000.000

Extra

anslag

Kronor

13 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt

98 Kittel. Maj:t$ pr ap. nr 1 år 1921,

Verkliga utgifter. XVIII. Dyrtidstillägg.

Extra

anslag

Kronor

175,000,000

j Avsättning till dyrtidstillägg, förslagsanslag, högst

Kungl. Maj. ts prop. nr 1 år 1921.

99 Utgifter för kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

* Beräknat belopp.

100 Kungl. Maj:ts pr ap. nr 1 år 1921.

Att täckas av

Kungl. Maj:ls pr ap. nr 1 år 1U21.

101 Att täckas av

lånemedel

I andra stats- j inkomster

Summa

Kronor j Kronor | Kronor

1,000,000!

102 Kung!. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

\ 10

, 11

I 12

I 13

14 Distributionsanläggningar för statens kraftverk, reservationsanslag ...............................

Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning:

Förstärkning av rörelsekapitalet, reservationsanslag,

att utgå av tillfälliga lånemedel ................

Gemensamma anslag:

Inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande

av nyanläggningar, reservationsanslag............

Rörelsekapital, reservationsanslag ................

Inventarier, reservationsanslag ....................

Tillgodoseende av vattenfallsstyrelsens lokalbehov, reservationsanslag ...............................

Säger för statens vattenfallsverk

E. Statens domäner.

■f

Jägmästarbostäder i vissa revir, reservationsanslag

250,000! 250,000

Summa 84,410,700 1,250,000 85,660,700

* Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts prof. nr I år 1921.

103 Utgifter för kapitalökning.

II. Statens utlåningsfonder.

Att täckas a v

104 Kungl. Maj:ts pro/>. vr 1 år 1921.

Utgifter för kapitalökning.

III. Avbetalning å statsskulden.

A. De fonderade statslånen. Amortering.

1880 års 3V2 % lån, förslagsanslag, högst

1886 » 31/» % > , förslagsanslag, högst

1890 t 37a % > , förslagsanslag, högst

1899 > 373 % » , förslagsanslag, högst

B.

Fonden för statsskuldens amortering.

1 j Avsättning till fonden för statsskuldens amortering, för-. I slagsanslag, högst ..............................|

C. Övertagna lån.

1 Kommunlån, förslagsanslag, högst ..................

2 Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst................................|

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån, förslagsanslag, högst:

3 Av år 1898 .............................. 42,000

4 Av år 1902 .......................... 20,000

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån,

förslagsanslag, högst:

Av 7» 1896 .............................. 60,000

6 ! Av 7. 1896 ........ 15,000

7 ! Av år 1903 .............................. 76,000.

Att täckas av

iäneniedel

Kronor

1 andra statsinkomster Kronor

Summa

Kronor

3,920,400!

688,900

788,450|;

506,550

1,000,000

19,900'

22,000

62,00(^

5,904,300

1,000,000

151.000' 254,900i

Summa....................jl 7,159,200

Kungl. Maj.ts prop. nr 1 är 1921.

105 Utgifter för kapitalökning.

IV. Statsverket* fond av rusdrycksmedel.

* Beräknat belopp-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

106 Kung!. Maf.ts prop. nr 1 år 1921.

Utgifter för kapitalökning.

V. Låneunderstöd.

* Beräknat belopp.

Kungl. Majfe prop. nr 1 år 1921.

107 Totalsumman alv de i riksstaten förekommande utgifter uppgår till 901,956,500 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets inkomster för år 1922 här förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*

108 Rungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Riksstat

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter . . . ,............................... 608,526,100

II. Uppbörd i statens verksamhet................... 9,040,290

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen .............. 647,615

IV. Diverse inkomster ........................... 8,000,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet....................... 86,370,000

II. Statens aktier.....................'.......... 10,820,000

III. Statens utlåningsfonder (överskott)................ 6,678,100

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel ............... 400,000

C. I anspråk tågna kapitaltillgångar:

I. Uppkomna av egentliga statsinkomster............. 73,166,695

II. Uppkomna av lånemedel ...................... 1,000,000

D. Lånemedel:

I. Fast upplåning.............................. 96,610,700

II. Tillfällig upplåning........................... 697,000

Summa

Kronor

626,214,005

104,268.100

74,166,695

97,307,700

901,956,500

Kungl. Maj.ts grop. nr 1 år 1921.

för år 1922.

i.

ii.

XII.

XIII.

XIV. XV.

XVI.

XVII.

XVIII.

Utgifter:

A. Verkliga utgifter:

Krön or

Oförutsedda utgifter ............................ 500,000

Riksdags- och revisiouskostnader in. in............... 5,136,000

Räntor å statsskulden m. in....................... 75,333,800

Engångskostnader för försvaret ...........-........ 1,697

Dyrtidskostnader för försvaret..................... 22,000,000

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltningen in. m........................ 4,000,000

Dyrtidstillägg................................. 175,000,000

B. Utgifter för kapitalökning:

144,809,900

Summa 901,956,500

no

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 är 1921.

Specifikation av utgifter, att täckas av lånemedel.

in

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 år 1921.

Kungl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed, att riksdagen må medgiva, att vid statsregleringen för år 1922 de i rikets ständers skrivelse den 12 maj 1841 angivna grunder i avseende å dispositionen av besparingarna å huvudtitlarna fortfarande må bliva gällande, dock med iakttagande dels att behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock att hinder ej möter att även under pågående riksdag på nämnda sätt disponera besparingarna.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

H. S. Tamm.

Kungl. Maj:ts prop. nr 1 dr 1921.

113 Statsverkspropositionens justering.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom hemställanden gjorts av vederbörande departementschefer, enligt vad som framgår av statsrådsprotokollen för den 31 december 1920 och denna dag angående inkomsterna samt angående

utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. m., räntor å statsskulden m. m., engångskostnader för försvaret, dyrtidskostnader för försvaret, avsättning till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen m. m., avsättning till dvrtidstillägg samt utgifter för kapitalökning, föredrog departementschefen, statsrådet Tamm ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922.

Departementschefen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de härovan berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna sitt bifall; och skulle i enlighet därmed omförmälda proposition till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet: Birger Looström.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 15

Inkomsterna.

1 Inkomsterna.

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

WHÅNGEL, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm. Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm, anförde:

Innan jag går att underställa Kung!. Maj:ts prövning finansplan för stats regi éri ngen vid den nu instundande riksdagen, anhåller jag — närmast på föranledande av 1920 års riksdags i skrivelse nr 175 gjorda hemställan, som jag strax skall återgiva — att få beröra några

synpunkter med avseende å finanspolitiken i allmänhet.

Då riksbankens guldkassa — såsom en följd därav att allmänheten i större omfattning än förut varit vanligt begynte presentera sedlar för inlösen i guld — under februari och början av mars månanader 1920 i viss omfattning minskades, sågo sig riksbanksfullmäktige föranledda att den 11 mars 1920 till Kungl. Majit ingiva en skrivelse med anhållan, att riksbanken under tiden till och med den 30 september samma år måtte befrias från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, samt att åtgärder måtte vidtagas på det att, om riksdagen lämnade sitt bifall härtill, riksbankens ifrågavarande befrielse måtte träda i kraft snarast möjligt efter det att riksdagen fattat sitt beslut. Som motivering härför anfördes bland annat, att i den mån guldkassan kunde anses vara större än den med hänsyn till sedelcirkulationens storlek behövde vara, överskottet borde stå till riksbankens förfogande för utförsel till utlandet, varigenom riksbanken bleve i stånd Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 1

Se de lin tösningsfrågans behandling vid 1920 års riksdag.

2 Inkomsterna.

1920 års

finanssak-

kunniga.

att tillföra landets förråd av utländska betalningsmedel en väl behövlig förstärkning.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontor, vilka beretts tillfälle att yttra sig över ifrågavarande framställning, förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till densamma, avlät Kungl. Maj:t den 12 mars 1920 till riksdagen en proposition, nr 221, i överensstämmelse med riksbanksfullmäktiges framställning. Bankoutskottet, till vilket propositionen hänvisades, hemställde i ett den 14 mars 1920 avgivet utlåtande, att densamma måtte av riksdagen bifallas.

Vid propositionens behandling i riksdagen visade det sig, att inom densamma delade meningar rådde om lämpligheten av den föreslagna åtgärden. Å ena sidan förfäktades den uppfattning, som kommit till uttryck i riksbankfullmäktiges ovannämnda skrivelse, med betonande av att det endast vore fråga om ett provisorium, medan å andra sidan gjordes gällande, att anledning ej funnes antaga, att situationen den 1 oktober 1920 skulle hava undergått någon så avsevärd förändring, att ett återupptagande av sedelinlösningsrätten då skulle möta mindre svårigheter än dennas bibehållande under våren samma år. Dessutom påpekades, att erfarenheten från penningväsendets tidigare utveckling i Sverige och utlandet med full tydlighet givit vid handen, att införandet av fri myntfot genom ^klippande av förbindelsen mellan sedlarna och myntmetallen — vilket innebure, att finansledningen erhöll en av alla självverksamma regulatorer obunden makt över penningväsendet — alltid lett till en utveckling i ogynnsam riktning. Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagens båda kamrar bifallet.

Under riksdagsbehandlingen hade från flera håll uttalats, att ifrågavarande spörsmål icke kunde bedömas isolerat utan måste ses i sammanhang med och som ett led i den allmänna finanspolitiken, och att, innan riktlinjer för denna uppdragits, special frågorna icke med fördel kunde upptagas till avgörande. I överensstämmelse med denna uppfattning anhöll riksdagen i av mig ovan åsyftade skrivelse nr 175 den 27 april 1920, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning, huruvida och i vad mån ett program för den närmaste framtiden för svensk finanspolitik måtte kunna åstadkommas, samt efter verkställd utredning till riksdagen inkomma med det jRtrande och förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.

Riksdagens skrivelse föredrogs den 30 april 1920 inför Kungl. Maj:t av dåvarande chefen för finansdepartementet, vilken därvid för egen del bland annat anförde, att utreduingeu torde böra inriktas på

Inkomsterna.

att besvara sådana svensk finanspolitik berörande frågor, som under det nuvarande läget kunde anses som mest aktuella, men att jämväl till preliminärt besvarande torde böra upptagas frågan, huruvida utsikter förefunnes att, utöver vad ovannämnda utredning gåve vid handen, uppdraga riktlinjer för ett finanspolitiskt program för den närmaste framtiden. På i sammanhang härmed gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att i de av departementschefen angivna hänseenden verkställa utredning och avgiva yttrande.

De i kraft av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga, 1920 års finanssakkunniga, avgåvo sitt utlåtande den 6 augusti 1920. Efter redogörelse för eu enquete bland en del ekonomiska korporationer och privatpersoner framhölls däri som en första grundsats, att det ekonomiska återställelsearbetet i första hand borde inriktas på prisstegringens hejdande och på att förhindra varje ny höjning av prisnivån. Då en stabilisering av det då gällande penningvärdet skulle innebära ett avsiktligt fastlåsande av det dåvarande oefterrätllighetstillståndet, anslöte sig de sakkunniga vidare till uppfattningen, att såsom närmaste mål borde uppställas den svenska valutans återförande till guldparitet, sedelinlösningens återupptagande och guldexportförbudets upphävande, så snart sådant utan fara för den svenska valutans internationella värde kunde ske.

I fråga om medlen att nå detta mål uttalades, att ingenting finge försummas, som kunde göras för befästande och höjande av valutans värde. Riksbankens diskontopolitik, som enligt sakkunnigas mening vore det verksammaste medlet till ett stabiliserande av penningvärde!, borde vara så stram, att den främjade en varsam förbättring av penningvärdet på samma gång, som den toge nödig hänsyn till näringslivets berättigade krav på kreditvillkor, som möjliggjorde produktiv verksamhet. Vidare betonades, att kreditgivningen till utlandet såvitt möjligt icke borde utsträckas utöver vad som kunde anses motsvara sedvanlig afiarskredit, och att stat och kommun borde iakttaga den största sparsamhet i sin hushållning. Däremot ansåge sig de sakkunniga ej kunna förorda guldpolitiska åtgärder, t. ex. försäljning av guld till ett successivt sjunkande pris i sylte att därigenom snabbt bringa den svenska valutan i paritet med guldet. Ej heller ansåges det vara av behovet påkallat, att riksbanken begagnade sig av sin rätt till inlåning mot ränta. De två till de sakkunniga hörande nationalekonomerna hade emellertid på denna punkt en avvikande mening, i det de uttalade, att ett användande av riksbankens rätt att inlåna penningar mot ränta

4 Inkomsterna.

skulle kunna verksamt bidraga såväl till att förhindra en ytterligare prisstegring som även till att höja penningvärdet, varvid tillika en eljest nödvändig diskontoförhöjning eventuellt kunde förebyggas.

Tillräcklig anledning ansågo de sakkunniga ej föreligga att vidtaga direkta åtgärder till förhindrande av värdepappersimport eller att pålägga exporten av vissa artiklar särskilda avgifter.

Till frågan om en reglering av varuimporten, särskilt beträffande lyxvaror, togo de sakkunniga ej ställning, då detta skulle hava förutsatt en ingående utredning, vilken ej kunnat åstadkommas under den korta tid, som stått till förfogande.

Två av de sakkunniga, de båda nationalekonomerna, förklarade, att de väl i ett flertal frågor hade velat gå längre än övriga sakkuuniga ansett rådligt, men, då de i utlåtandet förordade åtgärderna i stort sett gått i den riktning, som även de ansett önskvärd, hade de funnit sig kunna ansluta sig till de i utlåtandet gjorda uttalandena.

Som sammanfattning av sin undersökning anförde de sakkunniga följande:

»Någon allmängiltig det ekonomiska återställelsearbetet i dess helhet omfattande plan kan enligt de sakkunnigas mening icke uppgöras. I detta arbete har staten, varje kommun, varje institution, som har att inom det ekonomiska livet fylla någon funktion, varje industri- och affärsföretag och varje enskild medborgare sin andel.

Vad som nu närmast kan göras och bör göras, är däremot att uppställa ett mål för återställelsearbetet, avseende den närmaste framtiden. Detta mål bör gå ut på:

1) förhindrande av en ytterligare prisstegring; ett varsamt successivt sänkande av prisnivån;

3) återupptagande av inlösningen av riksbankens sedlar med guld och upphävande av guldexportförbudet, så snart sådant kan ske.

För vinnande av detta mål äro följande medel att anse såsom de viktigaste:

a) riksbanken bör föra en fäst diskontopolitik under hänsynstagande till såväl näriugslivets krav som nödvändigheten av att hindra ytterligare prisstegring och förbättra penningvärdet;

b) privatbankerna böra vid sin kreditgivning iakttaga all den återhållsamhet, som utan skada för näringslivet är möjlig och som överensstämmer med riksbankens diskontopolitiska syften;

c) kreditgivningen till utlandet bör begränsas på sådant sätt, att nyssnämnda syften icke äventyras.

höjande av penningvärdet, respektive

Inkomsterna.

5 Vinnandet av det angivna målet för återställelsearbetet är emellertid väsentligen beroende av att stat och kommun föregå med exempel av sparsamhet och att ökad förståelse av sparsamhetens betydelse bibringas landets medborgare och gör sig gällande inom alla befolkningslager.»

Vad angår utvecklingen under tiden efter avgivandet av finanssakkunnigas utlåtande må påpekas, att kreditgivningen till utlandet liksom förut i viss mån varit beroende av finansrådet, och att privatbankerna vid sin granskning av framställda kreditanspråk så långt som möjligt sökt begränsa kreditgivningen. I fråga om diskont »politiken kan anföras, att riksbankens diskonto till en början hölls oförändrat vid 7 procent. Då emellertid anspråken på omsättningsmedel vid kvartalsskiftet september—oktober 1920 befarades komma att överstiga sedelutgivningsrätten, företogs den 26 september 1920 en höjning med ’/? procent. Påpekas må, att riksbankens guldkassa under tiden 11—25 september ökades med 18 miljoner kronor.

Utvecklingen hade således ej gått i sådan riktning, att guldkassan kunnat komma till användning för att öka tillgången på utländska valutor, utan densamma hade i stället blivit otillräcklig för sedeltäckningen.

Under sådana förhållanden funno riksbanksfullmäktige med hänsyn till sedelreservens ringa storlek icke tillrådligt, att inlösningen av riksbankens sedlar med guld återupptoges den 1 oktober 1920, då tiden för befrielsen från inlösningsskyldigheten utlöpte, utan ingingo fullmäktige till Kungl. Maj:t med anhållan om fortsatt befrielse till den 1 april 1921. Då förevarande spörsmål den 25 september förelåg 1 ill Kungl. Maj:ts bedömande, anförde föredragande departementschefen, att ett återupptagande av sedelinlösningen från och med den 1 oktober 1920 icke syntes kunna ifrågakomma. Viss förlängning av gällande befrielse från sedelinlösningsskyldigheten syntes sålunda icke kunna undgås, men då departementschefen helt delade finanssakkunnigas mening, att guldpolitikens första mål borde vara, att sedeliulösningen med guld upptoges, ansåge han giltighetstiden för befrielsen för det dåvarande böra begränsas att gälla till och med den 15 december 1920, och blev detta Kungl. Maj ds beslut. I

I flertalet europeiska länder har det finanspolitiska läget i stort sett varit analogt med förhållandena i vårt land, om än ställningen på

Tiden nämast efter avgivandet av fin- nssakkunnig as utlåtande.

Förlängd suspension av riksbankens sedelinlösningsskyldighet.

Bry sse lkonferensen.

6 Inkomsterna.

åtskilliga håll varit betydligt svårare. För att om möjligt — helst genom likartade åtgärder i olika länder — åstadkomma en ändring till det bättre inbjöd Nationernas förbund till en internationell finanskonferens i Bryssel den 24 september 1920, vars uppgift angavs vara ett studium av den finansiella krisen och vägarna att råda hot mot densamma och mildra dess följder. Denna inbjudan antogs av, bland andra, svenska regeringen, som utsände representanter för Sverige. Konferensens sammanträden pågingo till den 8 oktober.

Konferensens rapport till Nationernas förbund (se bilaga litt. A) innehåller, bland annat, ett sammandrag av de vid konferensen antagna resolutionerna rörande statsfinanserna, valutafrågan samt den internationella handeln och kreditgivningen.

Beträffande spörsmålet om statsfinanserna framhålles, att den brist i budgeten, som uppkommer genom att statens utgifter ständigt överskjuta dess inkomster, utgör ett av de förnämsta hindren för en ökning av produktionen, i det den förr eller senare har till följd

a) en ytterligare inflation av krediten och av sedelcirkulationen;

b) en fortsatt nedgång av köpkraften hos den inhemska valutan och ännu större fluktuationer i de uiländska växelkurserna;

c) en ytterligare stegring av prisnivån och av levnadskostnaderna.

Varje stat måste därför nödvändigtvis, såsom den viktigaste sociala

och finansiella reform, av vilken alla andra äro beroende,

a) återföra de ordinarie årliga utgifterna, inklusive statsskuldens förräntning och amortering, inom den gräns, där de kunna täckas av de ordinarie inkomsterna;

b) strängt begränsa rustningsutgifterna, i den mån en d}dik begränsning är förenlig med den nationella säkerhetens upprätthållande;

c) avstå från varje extra ordinarie utgift av icke produktiv natur samt

d) i möjligaste grad inskränka även produktiva extra ordinarie utgifter.

Vidare understrykes, att staterna böra snarast möjligt avstå från alla oekonomiska och konstlade åtgärder, som för folket dölja det verkliga ekonomiska tillståndet, såsom

a) den konstlade nedsättning av prisen å bröd och övriga födoämnen samt å kol och andra råämnen, vilken åstadkommes genom att sälja dem till allmänheten till ett pris som understiger inköpspriset, ävensom utgivandet av sådana understöd till arbetslösa, vilka demoralisera i stället för att uppmuntra arbetslusten;

b) bibehållandet av järnvägstariffer, posttaxor och avgifter för annan statens verksamhet vid en nivå, som är otillräcklig för täckan-

Inkomsterna.

det av kostnaderna för denna verksamhet inklusive årlig ränta och amortering av det nedlagda kapitalet.

Med hänsyn till valutafrågans lösning påpekas nödvändigheten av att varje vidare ökning av cirkulationen av betalningsmedel förhindras och i stället en ökning av de reala värden, som bilda grundvalen för denna cirkulation, åstadkommes, varför dels skapandet av mera kredit måste upphöra och staten såväl som kommunerna måste icke blott avhålla sig från all ökning av sina svävande skulder utan börja konsolidera eller gradvis avbetala dem, dels en ökning av produktionen och minskning av konsumtionen bör åsyftas. Vidare betonas önskvärdheten av att de länder, som frångått en effektiv guldmyntfot, snarast möjligt återgå därtill.

Beträffande den internationella handeln gå konferensens uttalanden ut på att ett borttagande av alla konstlade skrankor och ett återställande av handelns frihet i dess före kriget befiutliga läge är första villkoret för en förbättring av den ekonomiska situationen.

Med avseende på den internationella krediten förordas tillskapandet av en särskild organisation att ställas till de staters förfogande, som önska begagna kredit för att betala sina väsentliga importvaror. Dessa stater skola meddela vilka tillgångar de äro villiga att ställa såsom säkerhet för att erhålla kredit och skola överenskomma med den internationella organisationen rörande villkoren för säkerheternas förvaltning. Ett förslag, byggt på dessa grundsatser, framlades av konferensen.

Konferensen förordar tillika en utveckling på internationell grund av det nuvarande systemet för exportkreditassurans ävensom internationellt genomförande av lagstiftningsåtgärder till skydd för s. k. förädlingskrediter.

I konferensens rapport påpekas slutligen, att dess i resolutionerna framställda förslag innebära initiativ såväl till internationellt samarbete som till åtgärder, vilka böra vidtagas i respektive länder av deras regeringar. Vidare betonas, bland annat, att konferensens medlemmar, som utsetts av regeringarna i 39 länder, representerande cirka 75 procent av jordens totala befolkning, uppnått fullständig enighet beträffande de huvudsakliga dragen av världens ekonomiska och finansiella läge och åtminstone angående en del av de viktigaste åtgärder, som oundgängligen erfordras för dess upphjälpande.

Sedan tiden för Brysselkonferensen har det ekonomiska läget i Sverige liksom i utlandet undergått en avgjord förändring i riktning mot vad som pägar kallas lågkonjunktur, alltså driftinställelser och

Tiden efter Bryxselkcnferensen.

Inkomsterna.

Ekonomiska rådets tillsättande.

fallande priser. I en del länder har omslaget kommit tidigare och priserna ända sedan våren befunnit sig i fallande. 1 vårt land börjar en tydlig sänkning av grosshandels prisen först med september 1920, varmed sålunda den av finanssakkunniga förordade höjningen av penningvärdet torde hava tagit sin början. Eu utveckling i riktning mot guldparitetens återställande, vilket var det andra av finanssakkunniga uppställda målet, har emellertid ej blivit följden, då den samtidiga prissänkningen i Förenta staterna — det viktigaste landet med effektiv guld val lita — varit betydligt starkare. Så vitt man kan döma av växelkursen på Newyork, vilken sedan sommaren visat en stark stegring, har den svenska kronan tvärtom ytterligare förlorat i värde gentemot guld.

Sedan statsrådets nuvarande ledamöter under sistlidna oktober tillträtt sina ämbeten, fann Kungl. Maj:t, på mitt förslag, gott att den 19 november 1920 tillsätta ett särskilt råd, benämnt ekonomiska rådet, med uppgift att dels stå till chefens för finansdepartementet eller annan ledamots av statsrådet förfogande för muntlig rådplägning i ekonomiska frågor av vare sig statsfinansiell eller annan art, som till rådet hänskjutas, dels ock på anmodan avgiva skrifiliga utlåtanden i sådana frågor. Rådet skulle utgöra ett för nuvarande säregna förhållanden avsett organ, varigenom omedelbar tillgång skulle vinnas jämväl till den sakkuuskap på det ekonomiska livets olika områden, som vore till finnandes utom statsförvaltningen.

I det yttrande, varmed jag den 4 december 1920 öppnade ekonomiska rådets första sammanträde, tillät jag mig att — under hänvisning till det betydande antal frågor av stor statsfinansiell och allmänt ekonomisk räckvidd, som förelåge till bedömande — framhålla, att det givetvis vore av största vikt, att varje särskild fråga av förevarande art, som komme under omprövning, bleve i möjligaste mån fullständigt och allsidigt utredd, men att detta ingalunda vore nog. Så komplicerade som förhållandena numera blivit, kunde de ekonomiska företeelserna icke betraktas och behandlas var för sig. De måste tvärtom ses i sammanhang med varandra, såsom delar av ett helt. Visserligen måste betydande svårigheter mota att uppdraga bestämda riktlinjer för finanspolitiken och för den ekonomiska politiken i allmänhet. De inverkande faktorerna vore alltför mångahanda och deras verkningar alltför svåra att på förhand bedöma, vartill komme, att den ekonomiska situationen i ett visst land vore i hög grad beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen i världen och av de åtgärder i olika avseenden, som från utbmdets sida vidtoges, och som kunde nödvändiggöra avsteg från fullföljandet

inkomsterna.

av en i och för sig riktig plan. Under alla omständigheter borde man dock kunna komma därhän, att vissa allmänna mål och medel för statsmakternas ekonomiska politik borde kunna angivas. Om det också mången gång komme att visa sig svårt, kanske omöjligt att i praktiken fullt konsekvent tillämpa de medel, som ansåges tjäuliga för målets vinnande, borde man dock kunna komma därhän, att man kunde undvika sådana åtgärder, som direkt motverkade de sj-ften, man ansåge sig böra sträva efter. Det syntes mig därför vara av avgörande betydelse, att ekonomiska rådet redan från början sökte utforma vissa allmänna principer, som kunde anbefallas såsom rättesnöre för den närmaste framtidens ekonomiska politik. Särskilt ville jag understryka önskvärdheten av att rådet inriktade sig på att — i den män så vore möjligt — med undanskjutande av teoretiska tvisteämnen komma fram till praktiska riktlinjer på området.

Grundtanken i den anordning av ekonomiska rådets verksamhet, som jag sålunda skisserade, var att — genom att på detta sätt rådets arbete skulle erhålla en principiell inriktning — söka sörja för att vid den senare behandlingen av sådana konkreta frågor, som komme att hänskjutas till rådet, desamma skulle komma att bedömas ur synpunkter, vilka — i den mån så överhuvudtaget vore möjligt — gåve uttryck för eu enhetligt genomtänkt grundsyn med avseende å de ekonomiska förhållandena i allmänhet.

I överensstämmelse med nämnda utgångspunkt ansåg jag mig böra i första hand till ekonomiska rådets dryftande hänvisa valutafrågan, detta med hänsyn till sagda frågas grundläggande betydelse för det ekonomiska livet. I det att jag framhöll atr först om man bestämde sig för och tillämpade en fast valutapolitik, de nödvändiga förutsaitningarna erhölles för ett bedömande och en riktig behandling av de ekonomiska spörsmålen i allmänhet, och i det att jag samtidigt antydde åtskilliga frågor, som jag ansåg sedermera böra till rådet hänskjutas, anmodade jag alltså rådet att avgiva skyndsamt yttrande i valutafragan och särskilt rörande spörsmålet vilket mål Sverige syntes böra uppställa för valutapolitiken och vilka praktiska konsekvenser "detta närmast borde medföra. Tillika hänvisade jag dels till finanssakkunnigas ovan återgivna uttalande i ämnet dels ock till den behandling, som vid Brysselkonferensen kommit förevarande spörsmål till del.

Jag har förut påpekat, hurusom Kungl. Maj:t den 25 september 1920 förlängde giltighetstiden för riksbankens befrielse från sedelinlösningsskyldigheten att gälla till och med den 15 december 1920. I skrivelse Bihang till riksdagens ■protokoll 1921. 1 sand. 2

Fort satt 8usp<°n8io>i av riksbanken* sedeimlös-

ning'Skyldighet.

10 Inkomsterna.

den 25 november hemställde riksbanksfullmäktige, ätt Kungl. Maj;t ville jdterligare utsträcka tiden för befrielsen till och med den 31 mars 1921.

Då frågan härom den 10 december 1920 förelåg till Kungl. Maj:ts avgörande, anförde jag efter att hava återgivit fullmäktiges skäl för sin hemställan följande:

»För egen del kan jag ej finna annat än att — även om riksbankens ställning i förevarande hänseende måste anses förbättrad, sedan frågan senast förelåg för Kungl. Majrts bedömande — dock i stort sett samma skäl, som då voro för handen, alltjämt förefinnas att tills vidare fritaga riksbanken från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld.

I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla, att det genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1920 tillkomna ekonomiska rådet såsom sin första uppgift fått sig ålagt att inkomma med yttrande angående valutafrågan och särskilt rörande spörsmålet, vilket mål Sverige synes böra uppställa för valutapolitiken och vilka praktiska konsekvenser detta närmast bör medföra. Innan ekonomiska rådet avgivit sitt yttrande härutinnan, lär det ej böra ifrågasättas att ändra den ståndpunkt i den med valutafrågan i allmänhet intimt sammanhängande sedelinlösningsfrågan, som man tidigare ansett sig nödsakad att intaga.

Vad angår giltighetstiden för den fortsatta befrielsen från inlösningsplikten, hava riksbanksfullmäktige föreslagit, att densamma skulle omfatta tiden till och med den 31 mars 1921. Samtidigt hava fullmäktige emellertid erinrat därom, att enligt stadgandet i sista punkten av § 72 regeringsformen Kungl. Maj:ts medgivande i ämnet skall, därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom tjugo dagar från riksdagens början gillat, efter nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Vid sådant förhållande synes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligare att i enlighet härmed begränsa tiden för medgivandets giltighet, enär spörsmålet ju i alla händelser måste inom berörda tidrymd av riksdagen upptagas till behandling.

Då det emellertid synes tvivelaktigt, huruvida inom den ifrågavarande tiden tillräckligt material till frågans allsidiga bedömande kan föreligga samlat, då det vidare med hänsyn härtill och till den rådande arbetsbidskan under riksdagens allra första tid förefaller vara lämpligt att bereda riksdagen tillfälle att, därest den så skulle önska, något framskjuta förevarande viktiga spörsmåls realbehandling och då, även om Kungl. Maj:ts medgivande skulle utsträckas på föreslaget sätt att gälla till och med nästkommande mars månad, ärendet icke förty —

inkomsterna.

på grund av stadgandet i § 72 regeringsformen, enligt vilket spörsmålet, i händelse riksdagen är samlad, skall ankomma på samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen — kommer att underställas riksdagens prövning, finner jag ej anledning föreslå avvikelse från den av riksbanksfullmäktige ifrågasatta slutterminen för det förevarande medgivandet.»

I enlighet med min hemställan beslöt Kungl. Magt medgiva, att riksbanken för tiden till och med den 31 mars 1921 skrälle vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld, dock att medgivandet skulle, därest detsamma icke bleve av nästföljande riksdag inom tjugo dagar från riksdagens början godkänt, efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Den 20 december 1920 avgav ekonomiska rådet det av mig begärda yttrandet i valutafrågan, och var dess innehåll följande:

»Ekonomiska rådet, som såsom sin första uppgift fått sig ålagt att inkomma med yttrande angående vilket mål Sverige bör uppställa för valutapolitiken och vilka praktiska konsekvenser detta närmast bör medföra, är med den korta tid, som stått till buds, icke i tillfälle att avgiva ett fullständigt svar på detta spörsmål, vilket utförligt behandlats i finanssakkunnigas den 6 augusti innevarande år avgivna betänkande. För egen del anser sig rådet i anslutning till berörda betänkande kunna göra följande uttalande.

Den förelagda frågan är givetvis väsentligen beroende på guldets internationella ställning och därmed på de ekonomiska och monetära förhållandena i länder med effektiv guldvaluta, särskilt Förenta Staterna. Då varuprisnivån i Förenta Staterna är stadd i ett mycket hastigt nedåtgående, och detsamma i viss mån synes vara fallet även med arbetslönernas nivå, vilken legat väsentligt lägre, är det för närvarande omöjligt att bedöma, vilket värde gnidet slutligen kan komma att få i förhållande till varor och tjänster. Under sådana omständigheter kunna förutsättningarna för det svenska penningväsendets återställande till guldmyntfot ännu icke överblickas. Det kan säkerligen heller icke förväntas, att förhållandena under den närmaste tiden skola vinna en sådan stadga, att detta ärende kan upptagas till avgörande. Rådet anser därför nödvändigt, att möjlighet beredes för en fortsatt suspension av riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med guld.

Emellertid är det enligt rådets mening av yttersta vikt, att, när en gång guldets ställning på världsmarknaden vunnit tillräcklig fasthet och tiden alltså är inne för återställande av en effektiv guldmyntfot i

Ekonomiska rådets yttrande i valuta frågan.

12 Inkomsterna.

Ekonomiska rådet fortsatta verksamhet.

Sammanfattande synpunkter.

vårt land, det inre värdet av den svenska kronan står så högt, som förhållandena över huvud medge.

Med hänsyn härtill bör vår valutapolitik, liksom ock vår ekonomiska politik över huvud, under mellantiden inriktas på, att den svenska kronans värde i förhållande till guld åtminstone icke ytterligare nedgår, utan tvärtom höjes, såvitt sådant under ett bestämt men varsamt handhavande av till buds stående medel för en begränsning av den i penningar uttryckta köpkraften visar sig möjligt.

I avseende å prisbildningen för varor och arbete i svenska kronor synes detta särskilt innebära:

att ingen ytterligare stegring äger rum i de genomsnittliga varupris- och arbetslönenivåerna i Sverige;

att sänkning av varupris- eller lönenivåer i länder med effektiv guldvaluta åtföljes av en motsvarande sänkning i Sverige; samt

att en sådan utveckling av förhållandet mellan arbetslönenivå och varuprisnivå förebygges, som skulle medföra en skärpt konkurrens om inhemska varor med uppdrivning av dessas pris och en fortsatt import av utländska varor i sådan omfattning, att den överstiger landets verkliga förmåga att betala.

I don slutliga handläggningen av detta ärende deltogo herrar Cassel, Kinander, Moll, Eydbeck, Sachs och Wallenberg.»

I detta sammanhang tillåter jag mig nämna, att, sedan chefen för handelsdepartementet till ekonomiska rådet för utlåtande hänskjutit de framställningar, som från skilda håll inkommit om skydd i form av importförbud och importtullar för olika svenska näringsgrenar mot'konkurrensen från ut landet, rådet jämväl härutinnan avgivit yttrande. Det torde framdeles bliva anledning att återkomma till härmed sammanhörande spörsmål.

Här vill jag beträffande ekonomiska rådets fortsatta verksamhet allenast tillägga, att såsom torde framgå redan av vad jag förut anfört, min tanke är, att, i män så finnes erforderligt, rådets sakkunskap successivt skall tagas i anspråk, allteftersom frågor av större statsfinansiell eller allmänt ekonomisk räckvidd komma att föreligga till bedömande.

Jag torde framdeles få tillfälle återkomma till nu avhandlade problem särskilt i vad angår valutafrågan. För närvarande har jag allenast avsett att — i anslutning till riksdagens förut återgivna framslällning — lämna en redogörelse för de åtgärder, som vidtagits i syfte att i den begränsade omfattning så överhuvud är möjligt åstadkomma

Inkomsterna.

ett program för den närmaste framtiden för svensk •finanspolitik. Jag har därvid ansett mig böra ej blott peka på vad från svensk sida åtgjorts utan även särskilt fästa uppmärksamheten vid de betydelsefulla uttalanden, om vilka samtliga å Brysselkonferensen samlade representanter för den ekonomiska sakkunskapen i världen kunnat enas, och till vilka i förekommande fall också för Sveriges del tillbörlig hänsyn torde böra tagas.

Redan nu vill jag emellertid giva min principiella anslutning till . ekonomiska rådets uttalande i valutafrågan, att det synes vara av yttersta vikt, att, när en gång guldets ställning på världsmarknaden vunnit tillräcklig fasthet och tiden alltså är inne för återställande av en effektiv guldmyntfot i vårt land, det inre värdet av den svenska kronan står så högt som förhållandena överhuvud medge, samt att med hänsyn härtill vår valutapolitik, liksom ock vår ekonomiska politik överhuvud, under mellantiden bör inriktas på att den svenska kronans värde i förhållande till guld åtminstone icke ytterligare nedgår, utan tvärtom höjes, såvitt sådant under ett bestämt men varsamt handhavande av till buds stående medel för en begränsning av den i penningar uttryckta köpkraften visar sig möjligt.

I konsekvens härmed skulle jag vilja tillägga, att man alltjämt bör med noggrann uppmärksamhet följa utvecklingen av här berörda förhållanden, så att, så snart förutsättningen angående guldvärdets internationella stabilisering är uppfylld, man är beredd att upptaga frågan om Sveriges återgång till effektiv guldmyntfot till definitivt avgörande.

Innan jag härefter övergår till att redogöra för budgetställningen och de allmänna grunderna för uppgörandet av årets finansplan, vill jag slutligen påpeka, att förutsättningen för en någorlunda säker uppskattning av inkomster och utgifter för en framtida tidsperiod är ett stabilt penningvärde. I samma mån som denna förutsättning brister, måste beräkningarna komma att undergå en förskjutning, vars omfattning icke kan på förhand tillförlitligt bedömas. Klart är ock, att svårigheterna bliva allt större ju längre fram i tiden den period ligger, som beräkningarna skola avse. De senaste årens statsregleringar med sina ofta högst betydande överskott och brister å såväl inkomst- som utgiftstitlar belysa till fullo vidden av de vanskligheter, som möta. Aven med hänsyn härtill är det alltså i hög grad önskvärt, att det osäkerhetsmoment, som ett fluktuerande penningvärde innebär, snarast måtte försvinna.

14 Inkomsterna.

Jag upptager härefter till behandling frågan om

Finansplanen.

Härvid ber jag att till en början få anmäla dels en av statskontoret den 13 december 1920 avlåten skrivelse med inkomstberäkning för år 1922, dels ock en av fullmäktige i riksgäldskontoret till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse den 9 i samma månad med förslagsberäkningar över sådana riksgäld skontorets inkomster och utgifter under år 1922, som borde upptagas i nämnda års riksstat.

När jag nu övergår att behandla de båda statförslag, avseende tilläggsstat lör innevarande år och riksstat för det nästkommande, som äro avsedda att föreläggas den instundande riksdagen, har jag trott mig vinna den bästa översikten över ämnet genom att — i den mån ett särskiljande av de olika frågorna över huvud är möjligt att genomföra — var för sig behandla statförslagens utgiftsida i vad densamma avser s. k. verkliga utgifter samt sådana utgifter för kapitalökning, som äro ämnade att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, och därefter statförslagens inkomstsida med bortseende från inkomster av lånemedel samt slutligen i- ett sammanhang lånebudgeten.

Statförslagens utgiftsida.

Gemensamt för båda staterna.

Då statsrådets nuvarande ledamöter den 27 oktober 1920 tillträdde sina ämbeten, yttrade hans excellens herr statsministern under hänvisning till den utom och inom landet rådande ekonomiska depressionen, bland annat, att sträng sparsamhet och återhållsamhet i såväl allmän som enskild hushållning nu vore av än större betydelse än eljest, att staten här borde föregå med gott föredöme, samt att de statliga utgifterna måste ytterst noga övervägas och i möjligaste mån begränsas.

Med denna utgångspunkt och inför de utsikter till sjunkande statsinkomster, som den senaste tidens utveckling på det ekonomiska området i förstärkt grad understrukit, är det självfallet, att ansträngningarna måst inriktas på eu begränsning av statsutgifterna, så långt detta över huvud är görligt. Särskilt har största försiktighet iakttagits med avseende å utgifter för nya ändamål, och av dylika hava endast sådana ansetts böra vinna beaktande, vilka vid omsorgsfull prövning befunnits ofrånkomligen nödvändiga.

Då vederbörande departementschefer ej lära underlåta att vid behandlingen av de särskilda huvudtitlarna förebringa den motivering för föreslagna anslagsäskanden, som kan vara erforderlig, skall jag i nu

Inkomsterna,

förevarande sammanhang åtnöja mig med att beröra ett par synpunkter med avseende å den post bland statsutgifterna, som ur statsfinansiell synpunkt spelar den ojämförligt största rollen, nämligen den, som avser avlöningar till befattningshavare i statens tjänst.

Härutinnan tillåter jag mig erinra om att Kungl. Maj:t den 31 december 1920 på min föredragning beslutat att vid instundande riksdag framlägga förslag om ny definitiv lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk. Förslaget är grundat på det system och de principer, som förut kommit till tillämpning beträffande kommunikationsverken, och utgår således vid avlöningsbeloppens utmätande från det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början av 1920-talet,

Såsom jag i mitt vid berörda tillfälle gjorda uttalande till statsrådsprotokollet framhöll, är meningen, att jämväl beträffande fångvårdsstaten och tullverket förslag till ny definitiv lönereglering, grundade på det för komrnunikationsverken godkända lönesystemet, skola föreläggas 1921 års riksdag. Också beträffande utrikesrepresentationen torde ett dylikt förslag komma att nu avlåtas till riksdagen. Åtgärder äro även vidtagna i syfte att den allmänna lönerevisionen — med utgångspunkt från nämnda system — skyndsamt måtte fullföljas till att efter hand omfatta samtliga återstående grenar av den civila statsförvaltningen.

Att jag trots den brydsamma stats finansiella situationen ansett mig böra tillstyrka ovanberörda nya löneregleringar har — såsom av mitt nyssnämnda yttrande torde framgå — berott på att, i mån som den nya regleringen genomföres, såväl den tillfälliga löneförbättring, som i avvaktan därå utgår, kommer att bortfalla som ock de särskilda dyrtidstillägg, med vilka man alltjämt är nödsakad att räkna till mötande av de senaste årens abnorma fördyring av levnadskostnaderna, komma att, såsom skett beträffande komrnunikationsverken, underkastas en motsvarande reduktion. Någon avsevärdare ökning i totalkostnaderna för statskassan behöva fördenskull löneregleringarna icke medföra. De relativt begränsade merutgifter, som därav kunna föranledas, har jag ansett väl uppvägas av de betydande fördelar, vilka bliva en följd av en tillämpning av det nya systemets moderna principer och av den ökning med avseende å arbetsprestationen, som i vissa fall bör genom arbetstidens ifrågasatta utsträckning kunna påräknas, vartill kommer, att man först genom att lägga en gemensam måttstock till grund för beräkningarna av lönebeloppen erhåller en fast utgångspunkt för statens framtida lönepolitik, vilket i och för sig måste anses såsom synnerligen önskvärt,

16 Inkomsterna.

I detta sammanhang vill jag erinra om att nästlidet års riksdag i skrivelse nr 451 anhållit om skyndsam utredning, på vilka sätt genom förändringar i ämbetsverkens organisation och arbetssätt en effektiv begränsning av statens administrationskostnader må kunna åvägabringas. I mutiveringen till denna hemställan anför riksdagen, bland annat, att den tillämnade utredningskommitténs uppgift i allmänna drag skulle kunna fixeras till undersökning, huruvida överkvalificerad arbetskraft användes, om arbetstiden effektivt utnyttjas, om genom lämplig arbetsfördelning dubbelarbete kan undvikas, och om arbetsbesparande metoder kunna komma till användning.

Tyvärr har den korta tid, som stått mig till buds, icke medgivit mig att träffa åtgärder för den av riksdagen sålunda begärda utredningens igångsättande. Jag behjärtar emellertid livligt de synpunkter, s^rn av riksdagen gjorts gällande, och hoppas att inom en snar framtid bliva i tillfälle att för Kungl. Maj:t framlägga förslag i den riktning, som i berörda riksdagsskrivelse avses. Här skall jajj inskränka mig till att påpt-ka, att det först efter en grundlig undersökning av alla på frågan inverkande omständigheter lärer kunna fastställas, vilka besparingar för statskassan en förenkling i administrationen till äventyrs kan åstadkomma. Att riksdagen icke avsett, att den begärda utredningen skulle fördröja ett fullföljande av det pågående löneregleringsarbetet, torde med full tydlighet framgå av vad riksdagen i övrigt uti ifrågavarande skrivelse anför.

Medan de fasta avlöningsförmånerna till statens befattningshavare — antingen fråga är om nyregleraae befattningar eller om ännu ej reglerade — utgå med bestämda belopp, vilka sålunda i de olika statförslagen kunna någorlunda exakt beräknas, så äro som bekant dyrtidstilläggen numera ställda i relation till de rådande levnadskostnaderna, i det att de uträknas med ledning av en med dessa varierande, för varje kalenderkvartal fixerad s. k. levnadskostnadsindex. Då nämnda anordning med en glidande skala för dyrtidstilläggens bestämmande alltjämt torde böra bibehållas, har det, när det gällt att göra ett överslag rörande de belopp, som under åren 1921 och 1922 kunna bliva erforderliga för dyrtidstilläggens finansiering, varit nödigt att utgå från eu viss beräknad indexställning under sagda år. Ifrågavarande index var under 1920 fastställd för första kvartalet till 259, för andra kvartalet till 265, för tredje kvartalet till 270 och för fjärde kvartalet till 281. Ungefärliga medelindex för året utgjorde alltså 269. Med hänsyn härtill och till levnadskostnadernas numera tydligt fallande tendens har jag ansett betänklighet ej möta att vid statförslagens uppgörande preliminärt räkna med en genomsnittlig index av 270 för år 1921 och av 260 för år 1922.

Inkomsterna.

17 Emellertid har det av statsfinansiella skäl ansetts icke låta sig göra att för dyrtidstil läggens finansiering disponera fullt ut de belopp, som enligt nu tillämpade beräkningsgrunder skulle bliva erforderliga. För att något minska ifrågavarande utgift för statsverket har jag därför förmenat, att bland andra åtgärder, som kunna tänkas ifrågakomma, det i första hand bör tagas under övervägande att för en viss grupp av statstjänstemän, nämligen sådana, som ej äro familjeförsörjare, i någon mån jämka grunderna för dyrtidstilläggets beräknande. Denna jämkning torde i så fall böra vidtagas från och med den 1 juli 1921 och bör givetvis avse även sådan till statstjänare icke hänförlig personal, som äger åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel. Till frågan härom torde jag framdeles få återkomma. I detta sammanhang inskränker jag mig till att — med framhållande av att ett genomförande från och med år 1922 av förberörda löneregleringar under alla omständigheter kommer att minska behovet av medel till dyrtidsti lägg — omnämna, att jag tänkt mig, att till dvrtidstilläggens täckande böra dels å 1921 års tilläggs-tat under de olika huvudtitlarna upptagas belopp av sammanlagt omkring 213 miljoner kronor dels å 1922 års riksstat utom huvudtitlarna avsättas en totalsumma av 175 miljoner kronor, varvid då hänsyn icke tagits till sådana dyrtidstillägg, som utgå direkt av vissa verks och institutioners medel. Till jämförelse må påpekas, att motsvarande av 1920 års riksdag beslutade avsättning å 1921 års riksstat utgjorde 200 miljoner kronor. Vad affärsverken angår, ingå som bekant utgifterna för dyrtidstillägg i respektive verks driftkostnader, och komma desamma alltså icke till synes i budgeten. Såsom jag framdeles får tillfälle att utveckla, bör emellertid vid beräkningen av affärsverkens driftöverskott för år. 1922 hänsyn tagas till den av mig nyss antydda minskningen i utgifterna för dyrtidstillägg.

Bland titgifter för kapitalökning att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, å 1921 års til länsstat förekomma under rubriken »Återbetalning av tillfälliga lånemedel» tvenne anslag å tillhopa 70 miljoner kronor till återbetalning av vissa till rörelsekapital för statens kristidskommissioner å 1917 och 1918 årens tilläggsstater anvisade anslag.

Under hänvisning till vad jag senare i dag kommer att vid behandlingen av 1921 års tilläggsstat anföra, vill jag i detta sammanhang med avseende å nämnda anslag allenast omnämna, dels att dessa anslag äro ett led i avvecklingen av den kredit å tillhopa 550 miljoner kronor, som 1917 och 1918 årens lagtima riksdagar genom riksgählskontoret ställt till industrikommissiouens, folkhushållningskommissionens Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 3

Särskilt rörande 1921 års tilläggsstat.

18 Inkomsterna.

och bränslekommissionens förfogande, dels och att för industri- och bränslekommissionerna medel till återbetalande av de Hem sålunda tillhandahållna kreditbelopp jämte å dessa belopp upplupna räntor torde komma att saknas med belopp av cirka 5.7 resp. 104.5 miljoner kronor.

För min del anser jag I ögligen önskvärt, att berörda krediter snarast avvecklas, och att, i den män det är säkert konstaterat, att respektive kommissioner sakna m< del för återbetalning, åtgärder härför i annan ordning vidtagas. Jag har därvid utgått ifrån att av ovanberörda belopp om tillhopa något över 110 miljoner förslagsvis 70 miljoner kronor om möjbgt höra täckas redan under år 1921, och att fördenskull sistnämnda belopp bör äskas å sagda års tilläggsstat. .Med täckningen av återstående belopp av något över 40 miljoner kronor har jag ansett så mycket hellre böra kunna anstå till ett senare år, som avvecklingen åtminstone beträffande bränslekommissionens verksamhet ännu ej är slutförd. Till spörsmålet, vilka medel för täckande av nämnda 70 miljoner kronor böra kunna komma ifråga, anhåller jag att senare få återkomma.

Å 1921 års tilläggsstat förekommer bland utgifter för kapitalökning: statens affärsverksamhet, att täckas av andra statsinkomster än lånemedel ett belopp av 22.573,500 kronor till förstärkning av telegrafverkats rörelsekapital. Med avseeude å denna fråga tillåter jag mig att hänvisa till vad chefen för kommunikationsdepartementet därom kommer att under rubriken utgifter för kapitdökniug anföra.

Särskilt rörande 1922 års riksstat.

Vid statsverkspropositionen framläggande för nästlidet års riksdag yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet, att det syntes honom vara av 6tor vikt, att statsregelngsarbetet målmedvetet inriktades på att begränsa tilläggsstaternas slutsummor genom att budgetansprnkeu i all den utsträckning, som vore möjlig, sammanfördes i riksstateri.a, samt att det för att kunna hälla tilläggsstaten inom rimliga gränser vore erforderligt att vid upprättandet av riksstat i största möjliga utsträckning sörja för att förutsebara och ofrånkomliga medelsbehov bereddes tillbörligt rum redan å nksstaten och icke skötes undan att omhändertagas av en framtida tilläggsstat, vars finansiering alltid vore mera oviss.

Då jag till fullo delar de synpunkt, åt vilka min nyssnämnde företrädare sålunda givit uttryck, har jag ansett riktigt att å rikssiatcn för år 1922 upptaga betydande avsättni gar för behov, vilkas storlek ej nu kan bestämt angivas. Såsom jag redan antytt, har j g föl jaktligen till dyrtidstillägg år 1922 In tit uppföra eu beiäknad summa av 175 miljoner kronor. Därjämte tillstyrker jag, att utanför huvudtitlarna avsättas dels 22

Inkomsterna.

miljoner kronor för eventuella av dyrtiden föranledda merkostnader för försvaret dels 4 miljoner kronor avsedda till tillfällig löneförbättring för sådan personal inom den civila skitsförvaltningen, som ej fått sina avlöningsförhållanden nyreglerade. Likaså har jag ansett, att man bör fortgå på den förut inslagna vägen att vidtaga erforderliga höjningar å sådana förslagsanslag, vilka, enligt vad erfarenheten givit vid handen plägat i mer betydande utsträckning överskridas. Höjningar av sistnämnda slag representera uppenbarligen ej några faktiska utgiftsstegringar, men bidraga till att d n uppgjorda staten giver ett rättare uttryck för den verkliga budgetställningen.

Om jag tillägger, att bland utgifter för kapitalökning, att bestridas av andra statsinkomster än lånemedel, upptagits bland annat en avsättning till rusdrycksmedelsfonden av 34,li00,000 kronor, så torde jag härmed hava antytt de poster av större betydenhet å riksstatens utgiftsida, som icke längre fram komma att å respektive utgiftstitlar närmare motiveras.

De verkliga utgifterna enligt nu föreliggande förslag till tilläggsstat för år 19:21 och till riksstat för år 1922 sluta å respektive 29(5.4 miljoner och 757.1 miljoner kronor. För att få en riktig uppfattning av storleken av de utgifter, till vilkas bestridande medel måste anskaffas, bör emellertid vad utgifterna å tilläggsstaten angår hänsyn tagas till den dubbelföring i budgeten, som blir en följd av gängse praxis, att ett föregående års riksdag avsätter vissa medel, som följande år såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar ingår å tilläggsstatens inkomstsida. Då 1920 års riksdag för olika ändamål avsatte tillhopa 224 l miljoner, bör med andra ord nyssnämnda utgiftssumma av 296.4 miljoner minskas med sistberörda 224.1 miljoner. Skillnaden, utgörande 72.3 miljoner, representerar det merbelopp, som krävt s för att vinna nödig täckning av tilläggsstaten. Lägges härtill nyss angivna slutsumma för 1922 års riksstats verkliga utgifter, 757.1 miljoner, erhålles en totalsumma av 829.4 miljoner, som alltså visar den reella utgiftssiffran med avseende å verkliga utgifter, vilkas täckande ankommer på 1921 års riksdag.

Till jämförelse må nämnas, att de av 1920 års riksdag fastställda slutsummorna för verkliga utgifter å 1920 års tilläggsstat och 1921 års riksstat utgjorde respektive 261.3 och 716.6 miljoner kronor. Om från förstnämnda summa dragés det belopp av 120.6 miljoner, som 1919 års riksdag avsatte till täckande av utgifter å 1920 års tilläggsstat, och skillnaden, utgörande 140.7 miljoner, lägges till nyssnämnda slutsumma för 1921 års riksstats verkliga utgifter, 716.6 miljoner, erhålles

Sammanfattande jämförelse.

20 Inkomsterna.

Statförslagens inkomstsida.

Visna gemensamma förutsättningar.

Kassafonden.

Budgetårets

omläggning.

en totalsumma av 857.3 miljoner, som således visar den reella utgiftssiffran med avseende å verkliga utgifter, för vilkas täckande 1920 års riksdag anvisat medel.

Innan jag härefter övergår till de föreliggande statförslagens inkomstsida, anhåller jag att inledningsvis få beröra ett par frågor av betydelse för båda statlörslagen.

Rikshuvudboken utvisar vid 1919 års utgång en behållning å kassafonden av 441.5 miljoner. Härtill kommer överskott å statens affärsverksamhet för 1919, vilket icke redovisats i rikshuvudboken för sagda år, enär detsamma icke blivit före årets utgång till statsverket inlevererat. Detta överskott utgör 30.6 miljoner.

Kassafoudens ställning vid 1920 års utgång kan tyvärr — då reformen med avseende å statens räkenskapsväsen ännu ej är genomförd — icke med tillförlitlig noggrannhet angivas. Inom finansdepartementet verkställda överslagsberäkningar hava emellertid givit vid handen, att budgetens inkomsttitlar för år 1920 lämnat ett nettoöverskott av 249 miljoner, medan för samma år å diverse förslagsanslag, som bestridas av andra statsinkomster än lånemedel, beräknats en nettobrist av 79 miljoner, vadan överskottet å 1920 års statsreglering skulle belöpa sig till 170 miljoner. Om å ena sidan härtill läggas förutnämnda summor om 441.5 miljoner och 30.6 miljoner samt å andra sidan från slutsumman dragés det belopp om 115.7 miljoner, som 1920 års riksdag anvisat att utgå från kassafonden för finansierandet av 1920 års tilläggsstat, skulle vid 1920 års utgång återstå en behållning av 526.4 miljoner. Härav är emellertid av 1920 års riksdag för riksstafen för 1921 redan taget i anspråk ett belopp av 103.9 miljoner. Efter fråndragande av denna summa skulle alltså återstå odisponerat vid 1920 års utgång ett belopp av 422.5 miljoner.

Observeras må emellertid, att i det beräknade överskottet å 1920 års statsreglering ingår bland aunat nämnda års krigskonjunkturskatt, inom finansdepartementet beräknad till omkring 125 miljoner, vilken skatt icke inflyter till statskassan förrän under loppet av år 1921. I

I detta sammanhang vill jag påpeka, att det förslag till budgetårets omläggning, som den för frågans utredning tillsatta kommittén den 30 november 1920 framlagt, utgår från att sagda omläggning skulle äga rum den 1 juli 1923, och att det belopp, som kan bliva

Inkomsterna.

erforderligt för möjliggörande av övergången till det nya bndgetårssystemet, bör tagas av kassafondens medel; och påpekar kommittén under hänvisning till det utdrag av statsrådsprotokollet, som åtföljde propositionen nr 437 till 1920 års riksdag med förslag angående inkomstberäkningar för 1920 års tilläggsstat och 1921 års riksstat m. m., att sistnämnda anordning förutsatts jämväl av dåvarande chefen för finansdepartementet.

Då även jag delar denna mening, har jag utgått från att — även om det givetvis ej kan komma i fråga att å 1922 års riksstat avsätta något belopp för ifrågavarande ändamål — hänsyn dock redan nu bör tagas härtill, så till vida som vid dispositionen av kassafondens tillgångar ett för budgetårsomläggningen erforderligt belopp bör frånräknas.

Vad storleken av detta belopp angår, har budgetårskommittén för sin del (sid. 105 i betänkandet) kommit till det resultatet att, om icke vid tiden för övergången till det nya budgetåret skatteinkomsterna inflyta med större del under senare halvåret än enligt 1921 års riksstat är fallet, greppet ur fonden torde kunna antagas stanna vid ett belopp, som med åtminstone något tiotal miljoner kronor understiger 100 miljoner kronor, men att, om 1923 års löpande statsinkomster i relativt större omfattning falla på senare halvåret, anspråken på fonden för övergångsbudgetens finansiering i motsvarande mån ökas. Därest omkring 150 miljoner kronor reserveras för reformens genomförande, synes man emellertid, enligt kommittén, i varje händelse befinna sig på den säkra sidan.

Sedan jag för förevarande spörsmåls vidare utredning anmodat statskontoret att yttra sig i frågan, har detta ämbetsverk i ett den 17 december 1920 avgivet yttrande bland annat anfört följande : »Kung! statskontoret har icke något att erinra mot att en beräkning, därest den behöver göras så långt på förhand, utföres efter i huvudsak de av kommittén angivna grunder, dock möjligen med någon jämkning. Kommitténs utgångspunkt har nämligen varit 1921 års riksstat, i vilken inkomst- och förmögenhetsskatten, som är av avgörande betydelse för förevarande fråga, upptages till 238 miljoner kronor, under det att denna skatt, såsom kungl. statskontoret framhållit i sin underdåniga skrivelse den 13 innevarande månad med inkomstberäkning för år 1922, för sistnämnda år icke torde kunna beräknas högre än till 212,450,000 kronor. 1 ungefärlig proportion häremot torde det nu ifrågavarande beloppet kunna nedsättas från 150 till 135 miljoner kronor.»

För egen de! anser jag mig vid förevarande frågas bedömande böra utgå från de av budgetårskommittén angivna och av statskontoret i stort sett accepterade grunder. Då jag, såsom jag framdeles kommer

22 Inkomsterna.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

att närmare utveckla, emellertid förmenar mig böra beräkna inkomstoch förmögenhetsskatten för år 1922 till ett något högre belopp än det av kommittén förutsatta, har jag i anledning härav trott försiktigheten bjuda att av kassafondens medel ett bel"pp av 150 miljoner beräknas såsom erforderligt för övergångsbudgetens finansiering. Om detta belopp avdrages från de tillgångar, som enligt vad jag förut anfört böra kunna påräknas i kassafonden vid 1920 års utgång, skulle därefter av sagda fond återstå disponibla 272.5 miljoner.

I detta sammanhang anser jag det vara på sin plats att något beröra statsverkets fond av rusdrycksmedel och dess ställning.

Nämnda fond tillkom enligt Kungl. Maj:ts förslag genom beslut av 1913 års riksdag och trädde i funktion den 1 januari 1915. Jämlikt den rörande fonden utfärdade förordningen av den 18 juli 1913 skall av statsverkets inkomster av brännvinstillve/kningsskatt, maltskatt, punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel, efter vissa restitutioner, till ifrågavarande fond avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000 kronor. Skulle under tre på varandra följande år medeltalet av nämnda inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt skall förfäras, om därefter vid årligen verkställd uträkning befiunes, att medeltalet av nämnda inkomster under närmast föregående tre år ytterligare nedgått.

Knligt rikshuvudböckerna för åren 1915—1919 utgjorde fondens behållning

Vid utgången av år 1920 beräknas behållningen å fonden uppgå till 46.1 miljoner.

Härifrån böra emellertid vid en uppskattning av fondens disponibla tillgångar dragas 30 mil joner, motsvarande det belopp, som den genera 1920 års riksdags beslut inrättade bostadslånefonden äger att för åren 1920 och 1921 såsom lån disponera ur rusdrycksmedelsfonden. Om man till återstoden 16.l miljoner, lägger dels det belopp, som enligt kontrollstyrelsens av statskontoret godkända beräkning skall för år 1921

Inkomsterna.

tillföras fonden från riksstatsinkomsttitlarna brännvinstillverkningsskatt, rusdiycksförsäljningsmedel och maltskatt eller 39.7 miljoner. d< ds ock fonden för år 1921 tillkommande räntemedel, i nämnda års riksstat beräknade till 0.4 miljoner, skulle fondens ungefärliga behållning vid 1921 års slut utgöra 56.2 miljoner, varvid hänsyn dock ej tagits till det belopp på cirka 2 miljoner, som i anledning av den av 1920 års riksdag beslutade förhöjningen i tullen å arrak m. fl. spritvaror beiäknas komma att inflyta, och som torde komma att tillföras fonden.

För år 1922 torde enligt kontrollstyrelsens och statskontorets beräkningar — alltjämt bortsett frhi nyssberörda tullar å arrak m. m. — kunna förväntas ett tillskott till fonden från titlarna brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel och maltskatt av omkring 32.i miljoner. Läggas härtill för år 1922 upplöpande räntemedel, enligt en av ndg verkställd uppskattning, till vilken jag senare skall återkomma, beräknade till 0.4 miljoner, skulle fondens behållning vid utgången av år 1922 komma att uppgå till 88.7 miljoner.

Att avsättningen till rusdrycksmedeLfonden från och med år 1920 tagit en sådan förut knappast påräknad omfattning, som de av mig antörda siffrorna giva vid handen, beror på, att intäkterna av de ifrågavarande inkomsttitlarna under kristiden på grund av då rådande exceptionella förhållanden kraftigt avtogo, och åt t — efter det läget sedermera ändrats och inkomsterna åter börjat stiga — på grund av föreskri'tern a i förordningen i ämnet hela den merintäkt, som överskjuter medelinkomsten under de tre på varandra följande år under kristiden, dä intäkterna varit som lägst, skall tillföras fonden.

Med hänsyn till den brydsam ma statslån an siel l a situationen och i betraktande av de mycket betydande tillgångar, som sålunda tor närvarande finnas och i än högre grad under åren 1921 och 1922 beräknas inflj ta i rusdrycksmedeLfonden, finner jag mig böra förorda ett fortgående på den redan vid framläggandet av statsverkspropositionen till 1920 års riksdag av dåvarande chefen för finansdepartementet anvisade och sedermera av riksdagen beträdda vägen att i viss utsträckning lör budgetära syften anlita nämnda fond. Emellertid ans1 r jag, att därvid — för att icke stats' erket för permanenta behov skall bliva beroende av ifrågavarande fonds medel — den principen bör noga upprätthållas, att fonden anlitas enbart för extraordinarie ändamål, som ej kunna beräknas konstant återkomma. Om därjämte uppmärksammas, att, i enlighet med vad vid fondens grundande förutsattes, allenast behov av social innebörd med fondens hjälp tillgodoses, kan jag — i betraktande jämväl av att det synes föga lämpligt att i sådana ekonomiskt kritiska

24 Inkomsterna-

S&rskilt rörande 1921 års tilläggsstat.

tider som den nuvarande skattemedel i större utsträckning fonderas för framtida användning — icke finna avgörande betänklighet möta mot att fondens tillgångar i viss utsträckning tagas i anspråk.

Med utgångspunkt från den av mig nu angivna grundsatsen för rusdrycksmedelsfondens anlitande har jag — vilket jag- ber att redan nu få nämna — för avsikt att tillstyrka, att på tilläggsstaten för år 1921 anvisas ett belopp av 30 miljoner att utgå av nämnda fond till täckande av viss del av den för statens kristidskommissioners verksamhet beviljade kredit. Enligt vad jag inhämtat kommer därjämte att ifrågasättas till täckande genom medel från rusdrycksmedelsfonden dels av chefen för socialdepartementet å 1921 års tilläggsstat sammanlagt cirka 9.1 miljoner och å 1922 års riksstat tillhopa omkring 7.3 miljoner dels av chefen för ecklesiastikdepartementet å 1922 års riksstat 1 miljon. Vidare lär enligt uppgift från chefen för socialdepartementet förslag vara att vänta, gående ut på att för år 1922, liksom för åren 1920 och 1921, ett lånebelopp skall tagas i anspråk ur rusdrycksmedelsfonden till förmån för bostadslånefonden. Slutligen har chefen för handelsdepartementet meddelat, att lian ämnar förorda, att till riksdagen avlåtes särskild proposition, åsyftande att under år 1921 må få disponeras ett belopp av 10 miljoner såsom låu från rusdrycksmedelsfonden att — i utbyte mot den av 1920 års riksdag medgivna statsgaranti — användas för beredande av likvid för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd kunna komma att av svenska exportörer levereras till vissa länder.

Vad angår inkomstsidan i 1921 års tilläggsstat, i den mån densamma ej redan i det föregående av mig behandlats, skall jag till en början angiva vilka medel jag täukt mig till täckande av ett par större av mig förut berörda utgiftsposter.

Jag har tidigare påpekat, att jag utgått från att man under år 1921 bör intill ett belopp av 70 miljoner täcka den till kristidskommissionernas verksamhet beviljade kredit, och att för fördenskull nämnda belopp bör uppföras i tilläggsstatens utgiftsida. Förutom de 30 miljoner, som jag, efter vad jag strax härförut angivit, förutsatt för detta ändamål skola tagas ur rusdrycksmedelsfonden, anser jag, att i första hand böra anlitas medel av det överskott, som uppstått å krigsförsäkringskommissionens verksamhet. Enligt meddelande från sagda kommission kommer detta överskott med all sannolikhet att rätt väsentligt överstiga 20 miljoner. I varje fall kan minst sistnämnda summa påräknas disponibel att inlevereras till statsverket under forsta halvåret 1921. Jag anser fördenskull, att 20 miljoner av krigsförsäk-

Inkomsterna.

ringskommissionens överskottsmedel böra tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål. I förslaget till tilläggsstat ingår beloppet bland diverse inkomster. De 20 mdjoner, som återstå för utfyllande av berörda summa av 70 miljoner, bar jag tänkt mig skola bestridas av kassafonden.

Av kassafonden skulle enligt mitt förslag även tagas i anspråk ett belopp av 22,573,500 kronor, motsvarande det föreslagna anslaget å samma belopp till förstärkning av telegrafverkets rörelsekapital.

Till bestridande av övriga utgifter å tilläggsstaten av den art, att de böra täckas medels andra statsinkomster än lånemedel, finnas till förfogande dels vissa smärre inkomstposter, för vilka jag torde 1a redogöra vid inkomstberäkningen för tilläggsstaten till ett belopp av 1.7 miljoner, dels de å riksstat en för innevarande år gjorda avsättningarna till bestridande av dyrtidskostnader vid armén, till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen m. in. samt till dyrtidstillägg om resp. 18 miljoner, 6.1 miljoner och 200 miljoner, dels det belopp å inalles 9.7 miljoner, som skulle anvisas från rusdrycksmedelsfonden till bestridande av vissa utgifter för sociala ändamål å femte huvudtiteln dels slutligen till riksgäldskontoret verkställda återbetalningar av vissa under titeln »Förlag till statsverket» å 1918 års tilläggsstat anvisade anslag, tillhopa omkring 4 miljoner.

Såsom jag får tillfälle att vid behandlingeu av inkomstsidan å riksstaten för år 1922 närmare utveckla, finner jag mig för att få sagda stat att balansera nödsakad att ifrågasätta en förhöjning av vissa finanstullar. Då denna förhöjning torde böra inträda redan under förra delen av innevarande år, har jag räknat med en därigenom till statskassan inflytande merintäkt, som av mig uppskattats till 20 miljoner.

Vad därefter återstår att täcka, eller 41. l miljoner, anser jag — med tillämpning av redan utbildad praxis — böra bestridas av disponibla kassafondsmedel. 1 nämnda summa ingår då jämväl ett belopp av en miljon kronor, som, enligt vad chefen för handelsdepartementet kommer att närmare utveckla, erfordras till förstärkning av reservationsanslaget för upprätthållande av patent- och registreringsverkets veiksamhet, och som framdeles lärer böra till kassafonden återbäras.

Då, enligt vad jag tidigare påvisat, kassafonden vid 1920 års utgång kan påräknas äga en disponibel behållning av 422.5 miljoner, torde någon tvekan ej kunna råda därom, att fonden väl kan fylla de krav på tillhopa 83.7 miljoner, som 1921 års tilläggsstat alltså skulle ställa å densamma, och detta utan att därför behöva anlitas andra fondens tillgångar än sådana, som verkligen finnas tillgängliga redan vid årets början.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4

26 Inkomsterna.

Särskilt rörande l{i2ä års riksstat.

Riksstatförslagets utgifter av be^-kaffenhet att böra bestridas av andra statsinkomster än lånemedel sluta å ett belopp av 804.7 miljoner. Statskontorets inkomstberäkning stannar vid 612.1 miljoner och riksgäldskontorets beräkning av inkomster, vilka icke ingå i statskontorets inkomstberäkning, upptager ett sammanlagt inkomstbelopp av 1 miljon, därvid statskontoret vid sin beräkning utfått från att procenttalet för inkomst- och förmögenhetsskatten bestämmes lika för år llJ22 som för år 1921, nämligen till 175.

Från det av statskontoret beräknade inkomstbdoppet torde emellertid böra dragas dels vissa minskningar i byggnadsskatten, uppbörden i statens verksamhet och inkomsterna av postspaibanksrörelsen, tillhopa 1.5 miljoner, som föranL das av nedsättningar av vederbörande inkomsttitlar motsvarande utgiftsanslag dels ock den nedsättning med 2.6 miljoner i statskontorets beräkning av ränteavkastningeu å rusdtycksmedelsfonden, till vilken jag senare skall återkomma. Däremot tillkommer utöver vad statskontoret beräknat ett belopp av 4.5 miljoner, som, enligt vad chefen för jordbruksdepartementet i sitt anförande rörande utgifterna för kapitalökning för statens ullåningsfonder kommer att meddela, skulle tagas i anspråk av reservationerna å anslaget till odlingsföretag m. in.

Jag anhåller härefter att få angiva, huru jag tänkt mig, att skillnaden mellan sagda utgiftssiffra och totalsumman av inkomstberäkningarna, vilken med iakttagande av nyssberörda ändringar och tillägg uppgår till 613.5 miljoner, skall kunna ut jämn -is.

Under hänvisning till vad jag senare vid beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna kommer att anföra, vill jag då först påpeka, att jag i vissa fall anser statskontorets beräkningar lägre än vad tillbörlig försiktighet synes påkalla, vadan en höjning bör kunna ifrågasättas. Jag förmenar sålunda, att inkomst- och förmögenhetsskatten — med utgångspunkt från procenttalet 175 — skäligen bör kunna påräknas inbringa minst 31 nummer mera än vad i statskontorets förslag upptagits, att s'atskontorets beiäkning av tullmedlen bör kunna höjas med 5 miljoner, och att lotspenningarna komma att giva eu med 0.6 miljoner förhöjd intäkt. Av skäl, som senare anföras, synes det mig slutligen, att de affärsdrivande verkens driftöverskott bör upptagas med ett belopp av inemot 10 miljoner utöver vad statskontorets förslag innehåller.

Aven med nu nämnda höjningar av beräkningarna med tillhopa 46.6 miljoner, och hven med hänsyntagande till att, såsom jag förut utvecklat, ett beRpp av 8.3 miljoner torde för bestridande av vissa utgifter för sociala ändamål böra tagas i anspråk av rusdrycksmedelsfonden, föreligger emellertid ett underskott av omkring 136.3 miljoner.

Inkomsterna.

27 För täckande av denna brist kunna väl i viss mån kassafondens tillgångar komma till användning. Huvudparten synes det mig dock nödigt att, bestrida genom medel, som i beskattningsväg uppbringas.

Vid ett övervägande av de utvägar, som härutinnan stå till buds, har jag avvisat tanken på en skärpning av den direkta beskattningen, närmast i form av en ytterligare stegring av inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra därom, att bevillningsutskottet vid 1920 års riksdag i sitt av riksdagen sedermera godkända och i dess skrivelse nr 431 åberopade betänkande nr 46 — under påpekande av att i diskussionen om 1919 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt 170 procent av grundbeloppet torde hava rätt allmänt ansetts såsom maximum — såsom sin mening uttalat, att den nu gällande skatteskalan icke utan tvingande nödvändighet kunde belastas till högre procent än di n i statsverkspropositionen föreslagna, d. v. s. 175 procent. Detta uttalande ber jag att få giva min an-lutning.

Å andra sidan har jag i rådande statsfmansiella läge ej heller kunnat finna någ^n möjlighet att iöreslå en sänkning av nyssnämnda procent. I detta sammanhang vill jag emellertid ej underlåta att — med påpekande av att 1920 års krigskorijunkturskatt erlägges först under loppet av år 1921 — fästa uppmärksamheten vid att 1922 är det första år efter kristiden, då någon dylik skatt ej vidare utgår. Såtillvida kommer — även med bibehållande av inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal vid 175 — det direkta skattetrycket att under år 1922 lör åtminstone vissa skattskyldiga vara väsentligt mindre än föregående år.

Vid det sökande efter ökade skattekälh >r, som varit nödigt, har det legat nära till hands att beakta den omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, som enligt beslut av 1920 års riksdag utgår tran och med den 1 juli 1920 till och med slutet av år 1921. Eu liknande skatt torde böra beräknas också för år 1922, och anser jag, att intäkterna av densamma böra kunna uppskattas till samma belopp som för år 1921 eller till 41 miljoner.

Då emellertid ytterligare skattemedel lära bliva erforderliga, har jag stannat vid att förorda, att en förhöjning vidtages med avseende å tullsatserna vid vissa tulltaxerubriker. Jag har därvid ansett, att endast rubriker av uteslutande finanstull-karaktär böra medtagas i beräkningarna. På denna väg förmenar jag, att ett merbelopp i tullmedel av 35 miljoner under år 1922 bör kunna tillföras statskassan. Med avseende å denna fråga vill jag tillägga, att spörsmålet, huruvida och i vad mån till landet redan inkomna partier av de varuslag, varom iråga är, böra drabbas av en mot tullförhöjningen svarande särskild beskattning, är föremål för övervägande, och att jag icke är främmande lör tanken att

28 Inkomsterna.

Av penningvärdet eventuella stegring föranledd inverkan

på brräkningarna.

låta eventuella åtgärder i dylikt syfte träffa jämväl sådana relativt större kvantiteter, som kunna befinna sig på enskilda förbrukares händer. Beträffande ifrågasatta ändringar i tulltaxan hänvisar jag i övrigt till vad jag senare vid beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna kommer att anföra och anhåller därutöver att framdeles, när pågående utledning ligger slutförd, få återkomma till ämnet.

I händelse av bifall till mina nu gjorda förslag skulle den förefintliga differensen mellan utgifter och inkomster — alltjämt bortsett från länebudgeten — hava nedbragts till omkring 60.3 miljoner. Med hänsyn till kassafondens förut av mig angivna stallning anser jag betänklighet. ej möta att täcka detta belopp genom atr taga motsvarande summa i anspråk av fondens medel. Dess vid 1921 års slut disponibla tillgångar skulle — efter avdrag av de för 1921 års til läggsstat och 1922 års riksstat i anspråk tagna belopp, inalles omkring 144 miljouer och även om 150 miljoner frånräkna» med tanke på den blivande omläggningen av budgetåret — utgöra 128.5 miljoner, vilket belopp synes vara fullt tillräckligt för att fonden skall kunna fylla sin uppgift att tjäna såsom kassaförlag för statsverket.

Uppmärksammas må, att i sistberörda belopp icke ingår det överskott, som man torde hava anledning att förvänta å statsregleringen för år 1921. Detta överskott synes böra reserveras för finansierandet av 1922 års tilläggsstat.

Under hänvisning till vad jag redan i samband med valutafrågans behandling anfört vill jag här påpeka, att, om — såsom av både 1920 års finanssakkunniga och ekonomiska rådet i deras tidigare omnämnda utlåtanden framhållits som önskvärt — under de båda närmaste åren en måttlig successiv stegring av penningvärdet skulle inträffa, detta i flera avseenden måste medföra konsekvenser för statsfinanserna. Sålunda bör — vad angår statsregleringen för år 1922 — uppmärksammas, att under nämnda förutsättning den ojämförligt mest betydande inkomstkällan, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten, kommer att debiteras och uppbäras på grundval av 1921 års i ett lägre penningvärde och alltså med högre nominalbelopp utgående inkomster, vilket med hänsyn till penningens ökade köpkratt uppenbarligen i realiteten tillför statsverket en högre avkastning av skatten; likaledes inverkar för statskassan gynnsamt den omständigheten, att tullarna, i den mån dessa — såsom ju i allmänhet är fallet — utgå efter vikt, trots penningvärdets stegring lämna oförminskad nominell avkastning. Vad utgifterna angår, kommer den ojämförligt viktigaste

Inkomsterna.

utgiftsposten, löner åt statstjänstemannen, med nuvarande dyrtidstilläggssystem, att i mån av prisnivåns fall, undergå en — låt vara i förhållande till detta relativt mindre — sänkning. Med hänsyn till nu nämnda omständigheter och då flertalet övriga utgifter kunna väntas bli reducerade i ungefärlig proportion till prisfallet, synes ett varsamt sänkande av prisnivån och höjande av penningvärdet icke i och för sig — frånsett eventuella verkningar av konjunkturutvecklingen — böra ur statsfinansiella synpunkter väcka några betänkligheter, utan torde snarare komma att i detta hänseende medföra en gynnsam verkan.

När jag härefter övergår till lånebudgeten i de föreliggande statförslagen, ber jag att till en början få med ett par ord beröra de allmänna förutsättningar, från vilka denna fråga synes böra bedömas.

Över hela världen råder för närvarande en betydande knapphet på kapital, vilket förhällande dels sammanhänger med den oerhörda kapitalförstöring, som världskriget medförde, dels är direkt beroende på den nedgång i sparandet, som inträtt såsom en följd av att produktionen minskats, utan att denna minskning uppväges av en motsvarande konsuintionsbegränsning. Resultatet häri vårt liksom i andra länder blivit stramhet på kapitalmarknaden, vilket förhållande tagit sig uttryck bland annat i den senare tidens höga räntesatser.

Hur läget kommer att härutinnan utveckla sig under åren 1921 och 1922 kan givetvis icke nu med bestämdhet förutsägas, men försiktigheten torde bjuda att för nämnda år ej räkna med en rikligare kapitaltillgång än under det senaste året, särskilt som det kapitaltillHöde, som indragandet av våra utländska fordringar utgjort, och som till betydande del finansierat den under år 1920 fortgående överskottsimporten från utlandet, numera väsentligen torde hava förtärts och sålunda lär komma att bliva långt mindre givande än förut.

Det är klart, att man under dessa omständigheter på alla håll måste sträva efter att i möjligaste mån begränsa kapitalanspråken, och att för tillfället mindre räntabla anläggningar — om ock i och för sig önskvärda — böra få anstå eller eventuellt deras fortsatta bedrivande inhiberas, till dess tider med rikligare penningtillgång inträda.

Nu anförda synpunkter böra givetvis äwn av statsmakterna beaktas vid övervägandet av frågor om upplåning för statens räkning. Då den totala kapitaltillgången inom landet är begränsad, och dåden utländska lånemarknaden näppeligen kan till rimliga villkor i större utsträckning påräknas, torde därvid tillika böra i görligaste män tillses, att statens

Låne-

budgete*

30 Inkomsterna.

liksom självfallet även kommunernas lönepolitik icke så bedrives, att utrymme kommer att saknas för tillgodoseende av näringslivets legitima krav på kapital, eller så, att den föranleder upptagande av kredit i större omfattning än kapitalmarknaden medgiver, vilket, såsom jämväl Brysselkonferensen understrukit, obevekligen leder till fortsatt inflation. Slutligen tillkommer, att med nuvarande höga räntesatser en för stark upplåning för statens räkning ur rent statsfinansiell synpunkt måste väcka allvarliga betänkligheter.

Av dessa skäl har man i de föreliggande statförslagen sökt så långt som möjligt begränsa sådana anspråk, som äro avsedda att täckas med lånemedel, dag tillåter mig med avseende härå hänvisa till att, medan de från olika verk och myndigheter inkomna äskandena för 1921 års tilläggsstat och 1922 års riksstat gingo ut på en samlad siffra för ny upplåning av inemot 340 miljoner, äskandena enligt de slutliga förslag^ nedbragts till 49.6 miljoner å tilläggsstaten och till 97.3 miljoner å riksstaten eller tillhopa till 146.9 miljoner. Alan har därvid, vid vägandet av de olika behoven emot varandra, i första hand sökt begränsa sådana krav, som avsett tillgodoseende av nya ändamål, men även äskanden om fortsatt anslagsbeviljande lör redan igångsatta företag hava, sä långt detta med arbetenas rationella bedrivande ansetts tillrådligt, blivit beskurna.

Till jämförelse med nyss återgivna siffror kan nämnas, att 11*20 års riksdag anvisade å tilläggsstat för samma år 77.3 miljoner och å riksstaten för innevarande år 167.4 miljoner eller tillhopa 244.7 miljoner att bestridas av lånemedel. Vad särskilt de sedvanliga tillskotten av lånemedel till statens olika utlåningsfonder beträffar, beviljades av 1920 års riksdag å bägge nyssnämnda stater tillhopa 21.7 miljoner, medan motsvarande äskanden enligt de föreliggande förslagen stanna vid en summa av inalles 15.4 miljoner.

Jag övergår nu till

beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna.

Härvid ansluter jag mig i allmänhet till statskontorets förslag. Av denna anledning och under hänvisning till vad statskontoret anfört finner jag särskilt yttrande från min sida endast i vissa hänseenden påkallat.

Inkomsterna.

31 Beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten anför statskontoret, att densamma enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter för år 1920 uttaxerats med 311,498.914 kronor.

När det därefter blir fråga om att för år 1922 uppskatta inkomstoch förmögenhetsskattens sannolika avkastning, gör statskontoret — under åberopande av den avgjorda vändning till det sämre, som på sista tiden inträtt i industri- och affärskonjunkturer, vilken försämring kunde väntas under år 1921 eller eu stor del därav fortgå och ytterligare stegras — gällande, att, om man vill bland gångna år finna eu motsvarighet till vad man i beskattningshänseende kan hava att vänta av år 1922, man bör utgå för aktiebolags vidkommande från skatten för nr 1917 och vad angår enskilda personer från skatten för år 1918. Med denna beräkningsgrund kommer statskontoret till det resultatet, att grundbeloppet av ifrågavarande skattetitel för år 1922 med någon avrundning bör uppskattas till 121,400,000 kronor, vadan, under förutsättning att procenttalet kommer att bestämmas lika för år 1922 som för år 1921, nämligen till 175, de häremot svarande definitiva skattebeloppen borde bliva:

« Skatt å inkomst och förmögenhet ........................... kronor 205,625,000

P B-skatt å aktiebolag m. fl........................................ » 6,825,000

Summa kronor 212,450,000.

Lika med statskontoret anser jag nödigt att vid en beräkning av inkomst- och förmögenhetsskattens sannolika avkastning för år 1922 taga hänsyn till den försämring i industri- och affärskonjunkturer, som på senare tid inträtt, och som av allt att döma kommer — troligen i ännu högre grad — att göra sig gällande jämväl under fortsättningen av innevarande år, vars förhållanden som bekant utgöra grundvalen för 1922 års inkomst- och förmögenhetsskatt.

Däremot kan jag icke godkänna det av statskontoret använda beräkningssättet, varigenom till grund för uppskattningen lagts inkomstoch förmögenhetsskattens avkastning under åren 1917 och 1918 eller med andra ord inkomst- och förmögenhetsförhållandena under åren 1916 och 1917. Eller sistnämnda år har prisnivån undergått en stegring — som siffermässigt tagit sig uttryck däri, att, medan indextalet sagda båda år i medeltal utgjorde respektive 185 och 214, detsamma år 1920 stigit till omkring 350 — och således ett betydande fall i penningvärdet inträffat, vilket, förutom andra konsekvenser, medfört en mycket avsevärd stegring beträffande de nominalbelopp. som utgå i form av bolagsvinster, bohtgsutdelningar samt löne- och andra inkomster av olika slag. I vad mån nr skattedebiteriugeus synpunkt denna nedgång i penningvärdet

A. Egentliga

stats-

inkomster.

Inkomst- och förmög nhets- ±katt.

32 Inkomsterna.

motväges av den försämring av konjunkturerna, som kan förutses, torde vara hart när omöjligt att bedöma. Härtill kommer, att under tiden efter år 1918 högst väsentliga ändringar beslutats i vederbörande skatteförordning, vilka ingalunda äro utan Betydelse för frågan om storleken av de skattebelopp, som inkomst- och förmögenhetsskatten inbringar. Åven på grund härav måste det av statskontoret använda beräkningssättet leda till missvisande resultat.

Riktigare synes mig då vara att till grund för beräkningarna lägga senast tillgängliga skattetaxering, nämligen taxeringen för år 1920, vilken baserar sig på inkomst- och förmögenhetsläget under år 1919, och vilken utgått från de nya skatteprinciperna, samt att därefter vidtaga den reduktion, som d< n ekonomiska depressionen och andra förhållanden kunna anses påkalla. Åven om icke heller ett dylikt beräkningssätt lämnar så tillförlitliga resultat, som öuskvärt vore, torde detsamma dock i varje fall giva säkrare utgångspunkter för uppskattningen än den av statskontoret begagnade metoden.

Enligt den i statskontorets skrivelse lämnade uppgift fördelar sig det förut berörda, för år 1920 uttaxerade totala skattebeloppet 311,498,914 kronor på olika skatteföremål sålunda:

Uttaxerat

« Skatt å inkomst och förmögenhet:

Från enskilda.................................................................. kronor 162,351,922

A-skatt å aktiebolag m. fl..................................... » 138.164,910

Säger kronor 300,516,832

(i B-skatt å aktiebolag m. fl.................................... » 10.982.082

Summa kronor 311,498,914.

Det för år 1920 gällande procenttalet å det enligt förordningens bestämmelser uträknade grundbeloppet utgjorde 155. Om i stället skulle hava använts procenttalet 175, som fastställts för innevarande år, och som enligt mitt förut framförda förslag bör läggas till grund jämväl för år 1922, skulle uttaxeringen för år 1920 hava givit till resultat följande belopp:

« Skatt å inkomst och förmögenhet:

Från enskilda .............................................................. kronor 183,300,556

A-skatt å aktiebolag m. fl........................................ » 155,992,641

Säger kronor 339.293,197

.............. » 12,399.125

Summa kronor 351,692,322.

/? B-skatt å aktiebolag m. fl.

inkomsterna.

33 Det ligger i öppen dag, att, när det blir fråga om att förslagsvis uppskatta den minskning i skatteintäkter, som är sannolik för år 1922 i jämförelse med år 1920, man har att röra sig på ytterst osäker mark, där inga fasta hållpunkter givas. Spörsmålet gäller en jämförelse mellan 1921 års och 1919 års inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Frågan kompliceras ytterligare därigenom, att, såsom jag förut haft tillfälle påvisa, vårt penningvärde ännu ej stabiliserats. Givetvis kommer här mycket an på den valutapolitik, som i vårt land kommer att föras. Aven under förutsättning av någon höjning av penningvärdet under år 1921 synes det mig emellertid, att nödig försiktighet iaktta ges, därest man med avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1922 räknar med en minskning i skattens totalbelopp av 40 procent för aktiebolag och 15 procent för enskilda.

De debitei'ade skattebelopp, som, med nu nämnda utgångspunkt, skulle vara att under år 1922 påräkna, framgå av följande uppställning:

Det sålunda uträknade totalbeloppet 256,840,533 kronor, understiger med omkring 95 miljoner kronor den summa av 351,692,322 kronor, som, enligt vad jag förut påpekat, borde hava kunnat påräknas i debiterad inkomst- och förmögenhetsskatt under år 1920, därest procenttalet då utgjort det för år 1922 nu föreslagna eller 175.

Såsom statskontoret framhåller, kan emellertid av den debiterade skatten icke hela beloppet väntas inflyta under budgetåret. Statskontoret har för sin del antagit, att den behållna inkomsten skall komma att utgöra 95 procent av den debiterade. Om nu denna reduktion — som jag, ehuru densamma förefaller högt tilltagen, dock med hänsyn till de osäkra konjunkturutsikterna anser mig böra godtaga — tillämpas å de av mig nyss angivna för år 1922 beräknade debiterade skattebeloppen blir resultatet, att under nämnda förutsättning man för år 1922 skulle hava att räkna med en behållen inkomst av Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand.

34 Inkomsterna.

Utarmfel

medel.

«. Skatt å inkomst och förmögenhet:

Från enskilda................................................................ kronor 148,015,199

A-skatt å aktiebolag m. fl.......................................... » 88,915,806

Säger kronor 236,931,005 tf. B-skatt å aktiebolag m. fl................... » 7,067,501

Summa kronor 243,998,506.

Under åberopande av vad jag såhinda anfört föreslår jag, att berörda belopp, avrundat till 244 miljoner, upptages i riksstaten, samt att beloppet fördelas på följande sätt:

Skatt å inkomst och förmögenhet ........................ kronor 237,000,000

,tf. B-skatt å aktiebolag m. fl....................................... » 7,000,000.

Stämpelmedlen förordar jag till uppförande med av statskontoret föreslaget belopp.

Vad fondstämpeln angår må påpekas, att statskontoret förutsätter, att bestämmelserna i förordningen den 21 maj 1920 (nr 223) om höjd dylik stämpel komma att gälla även under år 1922. Till frågan härom torde jag sedermera få återkomma.

Från och med den 1 september 1919 utgår i vissa fäll en särskild stämpelavgift vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Det på grund härav influtna skattebeloppet beräknas av statskontoret för år 1920 till i runt tal 220,000 kronor, sålunda till en relativt obetydlig summa. I betraktande härav och då beloppet med de vikande konjunkturerna torde komma att ytterligare nedgå, samt då kontrollen med avseende å skattens uttagande synes lämna åtskilligt övrigt att önska och dessutom ställer sig jämförelsevis dyrbar i förhållande till de belopp, som inflyta, synes mig skäi knappast förefinnas att vidare bibehålla ifrågavarande skatteform. I ämnet utfärdade bestämmelser, som gälla intill utgången av år 1921, torde sålunda icke böra förlänas förlängd giltighet, Någon nedsättning i den av statskontoret föreslagna slutsumman för stämpelmedlen, vilken förefaller mitr boräknad med all nödig försiktighet, torde ej på grund härav vara erforderlig.

Bland stämpelmedlen ingår såsom en av de största posterna arvsskatt och skatt för gåva. Rörande dispositionen av denna skatteintäkt får jag erinra om att till 1919 års lagtima riksdag avläts proposition om avsättning av, bland annat, arvsskattemedlen till en statsverkets kapitalökningsfond. Riksdagen, som ansåg ytterligare^ utredning i vUsa angivna hänseenden behövlig, avslog propositionen. Ärendet har seder-

Inkomsterna.

mera gjorts till föremål för ytterligare utredning. Utan att i övrigt ingå på förevarande spörsmål får jag såsom min mening uttala, att den finansiella ställningen för närvarande är sådan, att med den ifrågasatta avsättningens eventuella förverkligande bör tillsvidare anstå.

I statskontorets inkomstberäkning äro lastpenningarna för år 1022 upptagna till ett belopp av 500 000 kronor.

1 sitt yttrande rörande inkomstberäkningen i samband med framläggandet av statsverkspropositionen för 1920 års riksdag meddelade dåvarande chefen för finansdepartementet, att frågan, huruvida lastpenningarna borde bibehållas eller ej, vore föremål för utredning inom generaltullstyrelsen. Utredningen ifråga avsåge även spörsmålet om eu eventuell omreglering av fyr- och båkmedlen.

Uti sitt i ämnet avgivna den 22 januari 1920 till finansdepartementet inkomna utlåtande har generalltullstyrelsen dels funnit sig böra ifrågasätta lastpenningarnas avskaffande och att för detta ändamål åtgärder måtte vidtagas för upphävande av § 14 tulltaxeförordningen, dels ock förklarat sig anse, att frågan om fyr- och båkavgiftens omläggning borde hänskjutas till särskild utredning. 1 ett den 13 mars 1920 gemensamt avgivet utlåtande hava sedermera kommerskollegium och statskontoret anslutit sig till den av generaltullstyrelsen uttalade uppfattningen, att lastpenningarna böra avskaffas. Beträffande fragan om fyr- och båkavgiften anmälde kommerskollegium i samma utlåtande, att kollegium senare komme att avgiva yttrande i ärendet.

Under dessa omständigheter har jag ansett det böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida lastpenningarna alltjämt böra bibehållas. Då emellertid kommerskollegium sedermera i ett den 6 december 1920 avgivet yttrande rörande spörsmålet om ändrad grund för fyr- och båkavgiftens utgående m. m. hemställt, att det måtte uppdragas åt särskilda sak ku nu i ga "att verkställa en allsidig utredning angående möjligheten och lämpligheten av en ändring av nuvarande system för beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter med undantag av lotsavgifter, har jag funnit övervägande skäl tala för att icke lör närvarande upptaga frågan om lastpenningarna till avgörande utan att lata densamma bliva föremål för fortsatt bedömande i samband med spörsmålet om sjöfartsavgifterna i övrigt.

På grund härav har jag bibehållit lastpenningarna i staten och där föreslagit dem till uppförande med det av statskontoret angivna belopp.

ha&L

vcnninyw

36 Inkomsterna.

Byggnads-

skatt.

Tullmedel.

I statskontorets inkomstberäkning är såsom byggnadsskatt upptaget ett belopp av 0.5 miljoner. Då, enligt vad chefen för socialdepartementet meddelat mig, motsvarande reservationsanslag å utgiftssidan uppförts med allenast 5.5 miljoner, har jag till sistnämnda belopp nedsatt förevarande inkomsttitel.

Enligt statskontorets uppskattning har den behållna inkomsten av tullmedel under år 1920 uppgått till bortåt 148.5 miljoner. Ämbetsverket, som framhåller, att lågkonjunkturen och den stagnation i affärslivet, den kan väntas föra med sig, mana till försiktighet vid framtidsberäkningar, anser sig böra beräkna tulluppbörden för år 1922 till samma belopp som i riksstaten för år 1921 och har därför uppfört ifrågavarande inkomsttitel med oförändrat belopp, 110 miljoner kronor.

För min del ansluter jag mig till statskontorets mening, att försiktighet bör iakttagas vid uppskattningen av den avkastning, som under år 1922 kan förväntas från förevarande skattekälla. Emellertid vill jag såsom på frågan inverkande omständighet påpeka, att tullarna å åtskilliga animala livsmedel, bland annat å smör, kött och fläsk, vilka tullar under de senare åren varit suspenderade, från och med den 1 december 1920 åter trätt i verksamhet. Enligt utförda beräkningar skulle dessa tullar, därest de varit i kraft hela sistnämnda år, därunder inbragt bortåt 5 miljoner kronor. Härtill kommer ytterligare, att det av 1919 års urtima riksdag beslutade provisoriska systemet med glidtullar å importerad spannmål visserligen på grund av pris förhåll andena på världsmarknaden hittills icke trätt i funktion, men att efter den senaste tidens prisfall det icke är uteslutet, att så inom kort kommer att bliva händelsen. Under förutsättning av en utveckling i denna riktning komma uppbarligen ifrågavarande glidtullar att bidraga till en ökning i de inflytande tullmedlen. Uppmärksammas må emellertid, att gällande reglering allenast avser tiden till och med maj 1922.

Med hänsynstagande bland annat till nu nämnda omständigheter synes det mig, att statskontorets beräkning av tullmedlen bör kunna höjas med 5 miljoner kronor till 115 miljoner.

f detta belopp av 115 miljoner har jag medräknat jämväl vad som kan komma att i ökade tullmedel inflyta i anledning av den av 1920 års riksdag beslutade förhöjningen i tullarna å arrak m. fl. importerade spritvaror, vilken förhöjning av statskontoret beräknats inbringa ungefär 2.1 miljoner kronor. Enligt vad riksdagen nämnda år i sin skrivelse nr 320 meddelat, har riksdagen tänkt sig, att en anordning borde kunna träffas, genom vilken den uppkommande merinkomsten

Inkomsterna.

av ifrågavarande tullar skulle kunna tillföras rusdrycksmedelsfonden såsom ersättning för de skattebelopp, som fonden mister genom den förutvarande särskilda punschbeskattningens bortfallande, och har riksdagen förklarat sig förvänta, att Kungl. Maj:t till nu sammanträdande riksmöte inkommer med förslag i sådant syfte. Till frågan härom torde jag framdeles, när den pågående utredningen i ämnet är slutförd, få tillfälle återkomma, och vill jag bär endast meddela, att jag tillsvidare räknat med att av de under år 1922 inflytande tullmedlen 2.1 miljoner skola avsättas till rusdrycksmedelsfonden.

Till förutberörda belopp av för år 1922 påräkneliga tullintäkter, 115 miljoner, skulle ytterligare komma det belopp om 35 miljoner, som skulle tillföras statskassan, därest enligt det av mig förut i dag framförda förslaget eu förhöjning av vissa finanstullar kommer till stånd.

1 detta sammanhang vill jag icke underlåta att fästa uppmärksamheten på att utredning pågår inom handelsdepartementet rörande frågan om ändringar i tulltaxan med avseende å vissa tullar av skyddskaraktär. Med hänsyn till denna frågas nuvarande läge har jag ansett mig för närvarande icke böra taga hänsyn härtill vid inkomstberäkningarna för år 192 2.

I enlighet med de synpunkter, jag i det föregående anfört, har jag låtit i 1922 års riksstat upptaga tullmedlen till 150 miljoner kronor.

Ifråga om inkomsttitlarna brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel och maltskatt, vilka samtliga beröras av bestämmelserna i förordningen angående statsverkets fond av rusdrycksmedel, får jag erinra om att i 1921 års riksstat verkställts en avsättning till nämnda fond av den del av inkomsttitlarnas sammanlagda intäkt, som i fjolårets statsverksproposition beräknades komma att överstiga medeltalet av intäkterna för åren 1917, 1918 och 1919, vilket medeltal är lägre än det beräknade medeltalet för åren 1918, 1919 och 1920. Sedan bokslutet för år 1919 numera föreligger, har förstnämnda medeltal befunnits utgöra 18.8 miljoner. Liknande beräkning för åren 1919, 1920 och 1921 ger vid handen, att motsvarande medeltalssiffra för sagda år kommer att överstiga 40 miljoner. Den avsättning, som nu jämlikt fondförordningens bestämmelser skall ske, bör bestämmas med ledning av det lägre av dessa båda medeltal. Då summan av de beräknade intäkterna av förenämnda tre inkomsttitlar av rusdrycksmedel för år 1922 utgör 50.9 miljoner, torde — oavsett fondens ränteavkastning samt de belopp, som av tullmedel böra tillföras fonden —- avsättning

bränn vinstiilverkningsskaff m. m.

38 Inkomsterna.

Omsättningsoch utskänknin g sskatt å spritdrycker.

Diverse mot ut giftsanslag svarande inkomsttitlar.

Pyr* och hä/cmedel.

lots-

penningar.

8. Inkomster av statens produktiva fonder.

få ske till fonden med 32.1 miljoner, varom jag senare skall göra framställning. Det för vanliga budgetbehov disponibla beloppet blir enligt förenämnda beräkning 18.8 miljoner.

Enligt vad jag redan meddelat, har jag räknat med att den omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, som utgår till och med slutet av är 1921, skall kvarstå jämväl under år 1922, och att densamma skall komma att inbringa 41 miljoner kronor, med vilket belopp jag alltså uppfört skatten i riksstatförslaget. -Tåg torde framdeles få tillfälle återkomma till denna fråga.

Samtliga de inkomsttitlar, som motsvaras av anslag å utgiftssidan, hava av mig upptagits med de belopp, vartill de böra med hänsyn till utgiftsanslagen uppgå. Det torde här vara tillfyllest att hänvisa till vad under vederbörande huvudtitlar anföres.

Jag har redan i samband med frågan om lastpenningarnas beräknande påpekat, att spörsmålet om en eventuell omreglering av fyroch båkmedlen varit föremål för undersökning, samt att kommerskollegium i sitt den 6 december 1920 i ämnet avgivna utlåtande hemställt om allsidig utredning angående möjligheten och lämpligheten av en ändring av nuvarande system för beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter med undantag av lotsavgifter.

Under sådana omständigheter har jag ansett mig sakna anledning att. nu ifrågasätta någon ändring med avseende å statskontorets beräkning av förevarande inkomsttitel.

Statskontoret föreslår, att lotspenningarna upptagas i staten till samma belopp som i riksstaterna för åren 1915—1921 eller till 1.2 miljoner. Samtidigt erinrar emellertid ämbetsverket, att frågan om lotstaxornas höjning är under övervägande, samt att, därest höjningsförslaget vinner statsmakternas bifall, därav givetvis föranledes ändring i beräkningen.

Sedan chefen för handelsdepartementet, meddelat mig, att han senare i dag kommer att tillstyrka, att förslag om lotstaxornas höjning med 50 procent förelägges riksdagen, har jag ansett mig böra öka den av statskontoret beräknade avkastningen av ilrågavarande inkomsttitel med ett motsvarande belopp och föreslår alltså, att densamma uppföres i riksstaten med 1.8 miljoner.

Jag har förut anfört, att det av statstinansiella skäl ansetts icke låta sig göra att för finansiering av dyrtidstilläggen till olika personalgrupper disponera fullt ut de belopp, som enligt nu gällande beräkningsgrunder

Inkomster na.

skulle bliva erforderliga, samt att det — för att något minska ifrågavarande utgift för statsverket — bland andra åtgärder i första hand bör tagas under övervägande att för en viss grupp av statstjänstemän, nämligen sådana, som ej äro familjeförsörjare, i någon mån jämka grunderna för dyrtidstilläggens beräknande. Vad affärsverken angår, framhöll jag i sammanhang härmed, att utgifterna för dyrtidstillägg som bekant ingå i respektive verks driftkostnader, och påpekade jag tillika, att vid beräkningen av affärsverkens driftöverskott för år 1922 hänsyn borde tagas till den av mig antydda minskningen i utgifterna för dyrtidstillägg. I anslutning härtill har jag för avsikt att nu vid behandlingen av vederbörande affärsverk få upptaga berörda spörsmål och vill i övrigt endast tillägga, att, då den ifrågasatta jämkningen är avsedd att vidtagas från och med den 1 juli 1921, ett med hänsyn härtill ökat driftöverskott av affärsverkens verksamhet bör vara att påräkna redan under år 1921.

I statskontorets inkomstberäkning hava postverkets såväl utgifter som inkomster upptagits till 76.x miljoner. Enligt general poststyrelsens beräkning däremot skulle, med bibehållande av nu gällande postavgifter, utgifterna, som uppskattats till 78.7 miljoner, med 2.6 miljoner komma att överstiga inkomsterna.

Enär den utgiftsminskning, som kan för postverket påräknas såsom en följd av den ifrågasatta förändringen med avseende å beräkningen av dyrtidstilläggen, torde kunna uppskattas till 1.5 miljoner, och med hänsyn till den numera beslutade förhöjningen av postavgilterna för utrikes försändelser anser jag betänklighet ej möta att bibehålla statskontorets beräkning, helst i någon mån ökade inkomster måhända kunna tillföras postverket genom vissa jämkningar beträffande de inrikes postavgifterna, varom pågående utredning emellertid än ej blivit slutförd.

Enligt telegrafstyrelsens av statskontoret biträdda förslag bör överskottet av telegrafverkets verksamhet under år 1922 beräknas till

10.1 miljoner. Då den utgiftsminskning, som av nyssnämnda skäl kommer att inträda för telegrafverket, kan beräknas till 4.4 miljoner, får jag, som i övrigt ej har någon erinran mot den gjorda beräkningen, föreslå, att telegrafverkets driftöverskott uppföres med 14.5 miljoner.

Vad angår det påräkneliga driftöverskottet av statens jänvägar för år 1922 autor järnvägsstyrelsen, att styrelsen saknar anledning att för närvarande upptaga lägre behållning för nämnda år än som svarar mot årsräntan å statens järnvägars andel av hela statsskulden vid 1921 års

Postverket

Telegrafverket.

State»rf jämt iig ar

40 Inkomsterna.

Statens vattenfallsverk.

Statens

domäner.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

slut. Detta belopp utgör 37 miljoner, som alltså i styrelsens förslagåterfinnas som driltöverskott å statens järnvägars verksamhet för förstnämnda år. Statskontoret har i sitt förslag uppfört ifrågavarande inkomsttitel i övei’ensstämmelse härmed.

Utan att ingå på principfrågan, huruvida det av järnvägsstyrelsen använda beräkningssättet bör vara bestämmande för de anspråk, statsverket under normala förhållanden har att ställa beträffande driftöverskottet, finner jag mig för närvarande böra vid mina beräkningar utgå därifrån, då annan beräkningsgrund icke står till buds.

Då jag trots den sålunda använda beräkningsgrunden föreslår, att berörda till 37 miljoner uppskattade driftöverskott ökas med ett belopp av 5 miljoner, motsvarande utgiftsminskningen i anledning av jämkningen ifråga om dyrtidstilläggen, så har för mig varit bestämmande den synpunkten, att berörda jämkning, såsom jag förut framhållit, förestavats av statsfinansiella skäl, och att det under sådana omständigheter måste anses rimligt, att hänsyn härtill tages, även när det gäller ett uppskattande av behållningen å statens järnvägars verksamhet. Då jag sålunda i staten för år 1922 föreslår statens järnvägars driftöverskott till 42 miljoner, så utgår jag från att järnvägsstyrelsen vid verksamhetens bedrivande skall söka tillse, att under nämnda år kominer att såsom behållning tillgodoföras statsverket 5 miljoner utöver vad enligt det av styrelsen använda beräkningssättet eljest skulle hava blivit fallet.

Statskontoret har i överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens kalkyler uppfört statens vattenfallsverks driftöverskott för år 1922 med 8.35 miljoner. Då den utgiftsminskning, som föranledes av jämkningen med avseende å dyrtidstilläggen, kan uppskattas till 0.3 2 miljoner, anser jag, att det beräknade överskottet bör ökas med detta belopp, och att alltså detsamma bör upptagas med 8.6 7 miljoner, som i förslaget fördelats å de olika till vatteufallsverken hörande förvaltningarna.

Av enahanda skäl har jag höjt det av statskontoret i enlighet med domänstyrelsens förslag beräknade överskottet av statens domäner . från 21 miljoner till 21.2 miljoner. I

I statskontorets inkomstberäkning är ränteavkastningeu av statsverkets fond av rusdrycksmedel upptagen till 3 miljoner. Med hänsyn till de betydande belopp, som enligt mitt förslag skulle tagas i anspråk av fondens medel, anser jag en väsentlig nedsättning av den påräknade ränteavkastningen vara av nöden. Då storleken av denna nedsättning

Inkomsterna. -tl

svårligen kan exakt beräknas, föreslår jag, att ifrågavarande titel upptages med sairfma*belopp som i 1*21 års riksstat eller med 0.4 miljoner.

Beräknade amorteringar å lån från allmänna byggnadslånefonden £ ‘“•RjJJ och allmänna järnvägslånefonden torde få tillföras riksstaten såsom i tillgångar, anspråk tågna' kapitaltillgångar med respektive 29,000 kronor och

1,000,000 kronor. Därjämte torde få tagas i anspråk dels reservationer å’ anslaget till bidrag' till odlingsföretag m. in. med 4,500,000 kronor, dels ock medel ur statsverkets fond av rusdrycksmedel med 8,350,000 kronor, ur värnskattefonden med 1,697 kronor och slutligen ur statsverkets kassafond med 60,285,998 kronor.

För 1922 års riksstat erfordras under denna rubrik en fast upp- D.Lånimedei. låning för utgifter för kapitalökning till ett belopp av 96,610,700 kronor. Såsom tillfällig upplåning torde vidare ett belopp av 697,000 kronor uppföras å^riksstaten.

Enligt uppgift från förste deputeraden i riksbanken utvisar det Riksbanken* verkställda5 sammandraget av riksbankens räkenskaper för år 1920 eu nettovinst av 7,507,626 kronor 62 öre.

Emellertid har förste deputeraden meddelat, att riksbanksfullmäktige anse, att 1920 års bankovinst icke bör tagas i anspråk för statsverkets räkning, enär fullmäktige hava för avsikt att hos innevarande års bankoutskott anhålla, att utskottet ville hos riksdagen föreslå, att större delen av nämnda vinst måtte användas till ökning av avbetalnino-slånefonden, samt att återstoden reserveras till riksbankens framtida disposition. Jag erinrar om, att i.917, 1918, 1919 och 1920 årens riksdagar besluta att reservera 1916, 1917, 1918 och 1919 års bankovinster, och förordar nu, att någon andel i riksbankens vinst icke uppföres bland inkomsterna å 1922 års riksstat.

Den sedvanliga tabellen över inkomsterna ävensom statskontorets och fullmäktiges i riksgäldskontor åberopade skrivelser torde få bifogas detta protokoll med beteckning bil. litt. B, C och D.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att Hemställan.

dels besluta, att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1922 skall utgå med 175 procent av de i 19 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbelopp,

dels ock upptaga inkomsterna i 1922 års riksstat enligt följande

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 satnl. 6

f»

42 Inkomsterna.

Specifikation av statens inkomster.

I.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

1. Mantalspenningar ...................................................... 900,000

2. Prästerskapets Ull statsverket indragna tionde ............ 2,426,100

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst och förmögenhet................................. 237,000,000

p. B-skatt å aktiebolag m. fl.... 7,000,000 244 000 000

b. Bevillning av fast egendom samt av in-

komst, bevillning................................. 4,600,000

e. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter, bevillning .................. 200,000

d. Stämpelmedel, bevillning ........................ 50,300,000

e. Lastpenningar, bevillning

500,000

f. Byggnadsskatt, bevillning....................... 5,500,000 305,100 000

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning.............................. 150,000,000

b. Sockerskatt, bevillning ........................... 28,200,000

c. Tobaksskatt, bevillning........................... 30,000,000

d. Brännvinstillverkningsskatt,

bevillning ........................... 16,500,000

e. Rusdrycksförsäljningsmedel,

bevillning .......................... 30,000,000

f. Maltskatt, bevillning .............. 4,400,000

50,900,000

g. Omsättningsskatt och utskänkningsskalt å

spritdrycker, bevillning ........................ 41,000,000

300,100,000

n. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................................................. 40 qqo

2. Bidrag till försäkringsr&det-och riksförsäkringsanstalten..... 670,000

3. Avgifter för registrering av automobiler........................... 250,000

4. Inkomst av mentning och justering................................. 1,060,000

5. Bidrag till bankinspektionen............................ 81,150

Kronor.

608,526,100

Inkomsterna.

45 Kronor.

6. Bidrag till fondinspektionen ....................................... 85,150

7. Kon troll std in pel medel ................................................ 150,000

8. Denatureringsavgjfter ................................................ 123,600

9. Terminsavgifter från läroverken ................................. 650,000

10. Avgifter för granskning av biografbilder ..................... 60,000

11. Inkomster av statens reproduktionsanstalt .................. 155,000

12. Fyr- och båkmedel ................................................... 2,500,000

13. Lotspenningar............................................................ 1,800,000

14. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ...... 977,140

16. Bidrag till försäkringsinspektionen .............................. 133,300

16. Inkomster av statens provningsanstalt ........................ 304,950

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen .......'........................................

IV. Diverse inkomster................................................................................

Säger för egentliga statsinkomster 626,214,005 kronor.

9,040,290

647,616

8,000,000

I.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet : 1. Postverket:

14,500,000

42,000,000 j

44 Inkomsterna.

Inkomsterna»

45 De’ av föredragande departementschefen sålunda i avseende å beräkningen av statsverkets ovan omförmälda inkomster och därmed sammanhängande Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 7

46 Inkomsterna.

ämnen gjorda hemställanden och förslag, i vilka statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Birger Looström.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1921.

Översättning.

Bilaga Litt. A.

INTERNATIONELLA FINANSKONFERENSENS I BRYSSEL RAPPORT

1. Översikt av läget.

Några av de ekonomiska sjukdomstecken, som världen för närvarande företer, äro gemensamma för alla länder. I fråga om styrkegrad och arten av sjukdomens verkningar på den politiska organismen ha de emellertid varierat högst betydligt, allt efter den utsträckning i vilken varje nation varit indragen i krigets malström. För att erhålla en fullständig och väl avvägd bild av läget ägnade konferensen därför sina första sammanträden åt åhörande av rapporter från samtliga 39 vid densamma representerade länder. Dessa rapporter ingå i del III av en senare utkommande redogörelse.

Flera av de krigförande europeiska länderna, såsom Belgien, Bulgarien, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Storbritannien och Tyskland, som varit oförmögna att täcka krigskostnaderna med sina löpande statsinkomster, ha funnit sin balansräkning belastad med en oerhörd skuld till in- och utlandet, vilken senare för Tysklands vidkommande ännu icke är fixerad. Samtliga europeiska krigförande makters inhemska . skuldsättning uppgår, omräknad i dollarvaluta efter parikurs, till cirka 155 milliarder dollar emot 17 milliarder år 1913, vilket, även om erforderlig hänsyn tages till penningvärdets depreciering, representerar en ofantlig börda i förhållande till totalbeloppet av dessa makters nationalinkomster. Skul-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 1

derna till utlandet, som inbegripa 11 milliarder dollar till Förenta Staterna och l3/t milliarder pund sterling till England, erbjuda ett ännu mer svårlöst finansiellt problem, emedan de i så gott som varje särskilt fall äro betalbara i en valuta, som är mindre deprecierad än vidkommande lands.

De krigförande ländernas statsutgifter ha stegrats i en skala varierande mellan 500 och 1,500 procent, vilka siffror motsvara 20 å 40 procent av respektive nationalinkomsters totalbelopp. Det högsta procenttalet visar Frankrike, vars budget upptar en särskilt stor post för rekonstruktionsarbetet i de härjade provinserna.

I alla länder ha de kraftigaste ansträngningar gjorts för återställande av statsfinansernas jämvikt medelst skapande av nya skattekällor, i allmänhet under formen av direkta skatter, och i de flesta fall förslå numera de ordinarie statsinkomsterna någorlunda till de ordinarie utgifternas täckande. Emellertid råder alltjämt — med undantag för Storbritannien — en mycket stor differens mellan utgifternas och inkomsternas totalbelopp.

De krigförande länderna ha förlorat en mycket stor del av sina guldbehållningar från tiden för krigsutbrottet och sedelomloppen ha ökats oerhört. Denna inflationsprocess, som numera inskränkts i Storbritannien och hejdats i Frankrike, fortsätter ännu i andra länder. Med undantag för Tyskland och dess förbundna, samt av under kriget ockuperade länder, vilkas import hindrades genom blockaden*, visade alla här ifrågavarande länder ett enormt importöverskott under kriget. I flera fall ökades detta överskott ytterligare efter vapenstilleståndets avslutande, men är nu statt i minskning. Beträffande flertalet länder visar exporten numera i själva verket en tydlig ökning.

Under kriget återspeglade de olika ländernas

växelkurser icke deras verkliga ekonomiska läge. då i de flesta fall artificiella åtgärder vidtogos för kursernas stabilisering. Vid dessa åtgärders upphävande under loppet av 1919 försämrades emellertid kurserna hastigt. Denna försämring varade i cirka tolv månader. Sedan i våras ha betydande fluktuationer i kurserna ägt rum, men den allmänna tendensen har dock gått i riktning mot förbättring.

Flera nya stater ha framgått ur kriget, medan andra, av vilka flera deltogo i kriget, ha fått sina territorier avsevärt förändrade. Hit höra Armenien, Estland, Finland, Lettland, Littauen, Polen, Rumänien, Serbien, Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike. I fråga om intet av dessa land, med undantag för Finland, lämna förhållandena före kriget någon utgångspunkt för en jämförelse. Samtliga ha som en följd av kriget begåvats med starkt deprecierade valutor. De flesta ha ännu ej lyckats genomföra ett ordnat system av statsinkomster. De enorma omkostnaderna för livsmedelsförsörjning, för rustningar och i vissa fall för själva krigföringen ha gjort att ännu inga tecken finnas för möjligheten av återställandet av ett statsfinansiellt, jämviktsläge. I många av dessa länder anlitas alltjämt sedelpressen.

Å andra sidan äro flere av dem företrädesvis jordbruksländer, vilkas produktionskraft hastigt kan återvinnas, i det att en enda god skörd, särskilt med nu rådande höga livsmedelspris, sannolikt bör kunna stärka både deras finansiella och ekonomiska läge. I fråga om Österrike, vars ekonomiska liv blivit mera fullständigt förstört än något annat lands, är läget emellertid synnerligen bekymmersamt.

Tillståndet i de europeiska stater, som förblivit neutrala under kriget, d. v. s. Danmark, Holland, Luxemburg, Norge, Schweiz, Spanien och Sverige,

är väsentligen olikartat, inen även här äro de finansiella svårigheterna allvarsamma. I vissa fall ha dessa stater föranletts till stora utgifter som en direkt följd av kriget. Konsekvensen har blivit en betydande ökning av deras inhemska skuld. Oftast ha budgetsvårigheterna likväl föranletts av den ökning i statsutgifterna, som framkallats av prisstegringen och av beviljandet av anslag för att mildra dennas verkningar för befolkningen. I en del fall har skatteökningen kunnat täcka dessa utgifter, men i Holland, Schweiz och Spanien äro underskotten betydande och för de båda sistnämnda länderna är ännu ingen jämvikt i budgeten i sikte.

Ifrågavarande länders handelssituation har även att uppvisa speciella svårigheter. Deras handelsbalans var under kriget mycket fördelaktig på grund av efterfrågan å deras produkter från de krigförandes sida och avstängningen av deras egen import. En anhopning av guld blev följden och gav upphov till en ökning av betalningsmedlen och en prisstegring av nästan samma allvarsamma art som den, vilken av helt andra skäl försiggick hos de krigförande. Efter krigets slut har handelsläget omkastats. För förrådens fyllande tiar en stark import varit nödvändig och upprätthållandet av deras export har försvårats, delvis till följd av växelkursens överpris i förhållande till de krigförande ländernas valutor. Till en viss grad äro därför de förmånliga omständigheterna i dessa länders läge faktiskt anledning till bekymmer.

De utomeuropeiska länderna äro i det stora hela de gynnsammast ekonomiskt situerade. Med reservation för särskilda förhållanden i vissa av dessa länder, speciellt Kina, kan man säga, att de dragit fördel av den lätthet, med vilken de kunnat avsätta sina produkter i Europa. Deras handelsbalans har varit mycket gynnsam och deras växelkurser ha

förbättrats i förhållande till de europeiska. Många av dem ha kunnat avbetala en stor del av sin utländska skuld och lämna betydande lån till sina forna fordringsägare. Detta är i synnerhet fallet med Förenta Staterna, till vilka de flesta länder i Europa för närvarande äro djupt skuldsatta. Men på samma sätt som hos de neutrala staterna i Europa har anhopningen av guld framkallat en prisstegring. Vidmakthållandet av exporten på dess gamla höjd har därigenom försvårats. Deras ekonomiska framtid är därför väsentligen beroende av att deras europeiska kunders köpkraft återställes. Härtill kommer att flera av dessa länder, särskilt i nya världen, ha en ofantlig, otillfredställd efterfrågan på kapital och att deras utveckling sålunda i hög grad försvåras av den nuvarande kapitalbristen i världen.

Det är anmärkningsvärt att, huru olika förhållandena i dessa skilda grupper av länder än må vara, vissa drag likväl äro gemensamma för nästan alla länder i världen såsom en följd av krigets förstörelse och omvälvning. Deras penningars köpkraft har minskats och levnadskostnaderna uttryckta i dessa pengar ha ökats. Med fä undantag ha neutrala såväl som krigförande länder satt sin guldmyntfot ur kraft. T. o. in. i de länder, där guldet fått förbliva basen för cirkulationen, har dess köpkraft likväl nedgått, ty guldets eget värde uttryckt i priset på varor har minskats med ungefär hälften.

Utrikeshandeln har överallt blivit hindrad, desorganiserad och rubbad från sina normala banor. Omöjligheten för Europa att exportera under kriget har tvingat dess forna kunder att på andra håll söka de varor, varav de haft behov, och att utveckla produktionen i nya banor i hemlandet eller i andra transatlantiska länder. Samtidigt har importbehovet tvungit Europa till försäljning av en mängd ut-

ländska tillgodohavanden, som följaktligen icke längre äro tillgängliga för behovens fyllande. Den härav och av andra orsaker föranledda bristande stabiliteten och försämringen i växelkurserna har lamslagit både köpare och säljare. Länder med ogynnsamma växelkurser ha svårt att skaffa sig råvaror, och vad beträffar länder med gynnsam växelkurs har denna lagt hinder i vägen för en försäljning av deras produkter.

När halva världen producerar mindre än den konsumerar och exporten är otillräcklig för att betala importen, kan endast kredit fylla klyftan mellan säljare och köpare. Men just det skäl, som gör krediten nödvändig, gör den svår att erhålla. Slutligen ha i varje land hinder mot utrikeshandeln beretts genom de nya ekonomiska skrankor som upprests under och efter kriget.

2. De finansiella botemedlens begränsning.

Sådant är i kort sammanfattning det ekonomiska och finansiella världsläget enligt de 89 vid konferensen representerade ländernas rapporter.

Konferensens medlemmar ha varit fullt medvetna om att, då de av sina mandat och personliga kvalifikationer voro begränsade till det finansiella området, de endast kunde behandla en del av det problem, som förelåg för regeringarna och folken i världen.

De finansiella förhållandena representera ju blott en sida av det kommersiella och ekonomiska livet, en del, om också en väsentlig sådan, av hela dess mekanism. Världens rikedom framskapas av det mänskliga arbetet och mänsklighetens välstånd kan endast stegras genom en ökning av produktionen. Intet offentligt eller organiserat strävande kan åstadkomma mera än att skapa förmånliga betin-

gelser för produktionen ock av dessa betingelser falla de mest betydande utanför finansernas område.

Först ock främst beköver världen fred. Konferensen vill med särskilt eftertryck framkalla, att det första villkoret för världens tillfrisknande är verklig fred, avslutandet av de krig som ännu pågå ock tryggat vidmaktkållande av fred för framtiden. Fortsatt krigsatmosfär ock krigsförberedelse är ödesdiger för utvecklingen av det ömsesidiga förtroende, som är nödvändigt för återupptagande av normala handelsförbindelser. Världen måste befrias från den rivalitet ock den fientliga sinnesstämning vilka äro den oundvikliga arvedelen av den strid, som sönderslitit Europa.

Konferensen vågar tro att dessa förhoppningar icke skola visa sig fåfänga. Ett gott tecken för framtiden ser den i det faktum, att representanter för både krigförande och neutrala nu för första gången sedan 1914 mötts till förhandlingar. Världen beköver invigandet av en ny tid av samarbete ock god vilja nationerna emellan, om dessa stridsårs förstörelse skall kunna gottgöras, ja om civilisationens fortvaro över huvud skall tryggas.

Om återställande av fred mellan världens länder är det första villkoret för ett tillfrisknande, så är nästa villkor fred inom länderna själva ock åvägabringande av sådana förhållanden, som kunna utjämna den sociala oro, vilken för närvarande hindrar och nedsätter produktionen, och som kunna återställa den sociala trevnaden ock därmed viljan och önskan till arbete. För uppnående av största möjliga produktion kräves emellertid även ett system, som underlättar utbytet och distributionen av varor. Inom detta område ligga de finansiella och särskilda problem, som konferensen ansett såsom sin uppgift att behandla.

3. Konferensens resolutioner.

Konferensen har uppdelat arbetet för undersökningen av hithörande spörsmål i fyra grupper och har uppdragit åt särskilda kommittéer bland medlemmarna att i detalj studera och framlägga utförliga utlåtanden beträffande: 1) statsfinanser,

2) cirkulation och valutaförhållanden, 3) internationell handel och samfärdsel samt 4) internationella åtgärder med avseende på kreditförhållanden.

Dessa kommittéers resolutioner, som enhälligt antagits av konferensen, återgivas i det följande.1

A. Statsfinanserna.

I.

Trettionio nationer ha inför Internationella finanskonferensen framlagt en översikt av sin finansiella ställning. Studiet av dessa översikter giver vid handen huru ytterligt allvarlig den allmänna statsfinansiella ställningen blivit för hela världen och för Europa i synnerhet. Det frgmlagda materialet kan sammanfattas sålunda.

Tre av fyra av de vid konferensen representerade staterna och elva av tolv av Europas stater motse eu brist i budgeten för innevarande år. Den allmänna opinionen är i stor utsträckning ansvarigför denna situation. Den har ännu icke tillnärmelsevis fattat det nära sammanhanget mellan bristen i statsbudgeten och de höga levnadskostnaderna, vilka äro orsaken till så mycket lidande och till en sådan olustkänsla över hela världen. Nästan alla regeringar drivas att företaga nya

1 Härefter följer i originalet ett sammandrag av resolutionernu. I föreliggande Översättning har det synts lämpligare att ersätta denna del av rapporten med ett återgivande av resolutionerna in extenso.

utgifter, av vilka de flesta utgöra endast palliativ, som öka det onda de äro avsedda att bota. Den första åtgärd, som måste vidtagas, är att få den allmänna opinionen i varje land att inse ställningens verkliga innebörd. Den måste isynnerhet övertygas om att återupprättandet av ett sunt finansväsende är en förutsättning för förverkligandet av de vittomfattande sociala reformer, som världen begär.

II.

Det är framför allt av vikt att fästa allmänhetens uppmärksamhet på, att en nedgång i priserna och ett återställande av välståndet är beroende av produktionens ökning, samt därpå att den brist i budgeten, som uppkommer genom att statens utgifter ständigt överskjuta dess inkomster, utgör ett av de förnämsta hindren för en dylik ökning av produktionen, i det att den förr eller senare har till följd:

a) en ytterligare inflation av krediten och av sedelcirkulationen;

b) en fortsatt nedgång av köpkraften hos den inhemska valutan och ännu större fluktuationer i de utländska växelkurserna;

c) en ytterligare stegring av prisnivån och av levnadskostnaderna.

Det land, som i sin finanspolitik godkänner budgetbristens politik, beträder ett sluttande plan, som leder till undergång. För att undgå denna fara är intet offer för stort. III.

III.

Yarje stat måste därför nödvändigtvis, såsom den viktigaste sociala och finansiella reform, av vilken alla andra äro beroende,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

a) återföra de ordinarie årliga utgifterna, inklusive statsskuldens förräntning och amortering, inom den gräns, där de kunna täckas av de ordinarie inkomsterna;

b) strängt begränsa rustningsutgiftema, i den mån en dylik begränsning är förenlig med den nationella säkerhetens upprätthållande;

c) avstå från varje extra ordinarie utgift av icke produktiv natur; samt

d) i möjligaste grad inskränka även produktiva extra ordinarie utgifter.

IV.

De allierade makternas Högsta Råd har den 8 sistlidne mars förklarat, att

»arméerna böra överallt reduceras till fredsfot, rustningarna begränsas till det minsta, som är förenligt med den nationella säkerheten, samt Nationernas förbund anmodas att snarast möjligt behandla förslag i detta syfte».

De rapporter, som framlagts för konferensen, visa, att i medeltal omkring 20 procent av statsutgifterna alltjämt användas för rustningar och krigsförberedelser.

Konferensen vill med största eftertryck betona, att världen icke kan bära dylika bördor. Endast genom en öppen politik av ömsesidigt samarbete kunna länderna hoppas att återvinna sitt forna välstånd. För att nå detta mål erfordras att alla folk använda alla sina tillgångar till förmån för uteslutande produktiva uppgifter.

På grund därav frambär konferensen den mest allvarliga hemställan till Nationernas förbunds Råd att snarast möjligt överlägga med de olika i saken intresserade regeringarna i syfte att ernå en allmän och överenskommen reduktion av den tyngande

It

börda, som rustningarna i sin nuvarande omfattning alltjämt pålägga världens utarmade folk, och som uppsluka deras tillgångar och bringa i fara deras återställande efter krigets härjningar.

Konferensen hoppas att Nationernas förbunds Delegeradeförsamling, som inom kort skall sammanträda, kommer att vidtaga kraftiga åtgärder i detta syfte.

V.

Konferensen anser — med erkännande av de praktiska svårigheter, vilka kunna möta det omedelbara genomförandet i varje fall — att staterna böra, snarast möjligt, avstå från alla oekonomiska och konstlade åtgärder, som för folket dölja det verkliga ekonomiska tillståndet. Till dylika åtgärder böra hänföras:

a) den konstlade nedsättning av prisen å bröd och övriga födoämnen samt å kol och andra råämnen, vilken åstadkommes genom att sälja dem till allmänheten till ett pris som understiger inköpspriset, ävensom utgivandet av sådana understöd till arbetslösa, vilka demoralisera i stället för att uppmuntra arbetslusten;

b) bibehållandet av järn vägstariffer, posttaxor och avgifter för annan statens verksamhet vid en nivå, som är otillräcklig för täckandet av kostnaderna för denna verksamhet inklusive årlig ränta och amortering av det nedlagda kapitalet.

VI.

I den mån det trots alla ansträngningar visar sig omöjligt att nedpressa utgifterna inom gränserna för de nuvarande inkomsterna, måste bristen täckas genom nya skatter. Denna åtgärd måste genomföras utan tvekan tills dess statens inkomster

åtminstone räcka till att fullt täcka summan av de ordinarie utgifterna.

Konferensen anser att den relativa fördelen av de olika utvägarna till ökning av statsinkomsterna — direkta eller indirekta skatter eller kapitalbeskattning (för amortering av statsskulden) — är beroende av de för varje land utmärkande ekonomiska förhållandena och att det sålunda tillkommer varje land att bestämma det system, som bäst lämpar sig för dess inre hushållning.

VII.

Därest de i det föregående framlagda grundsatserna antagas och tillämpas, behöva lån icke tagas i anspråk för att täcka de ordinarie utgifterna; upplåning för dylikt ändamål måste upphöra. I vissa länder, där de ordinarie utgifterna kunna täckas av inkomsterna, måste likväl betungande extra ordinarie utgifter göras för kapitaländamåh Detta är särskilt fallet med de av kriget härjade länderna, som icke kunna åstadkomma ett återuppbyggande med tillhjälp av ordinarie inkomster. Dessa områdens återställande är av största vikt för normala ekonomiska förhållandens återupprättande; lån för sådant ändamål äro därför icke blott oundgängliga utan fullt berättigade. Med hänsyn till den rådande kapitalknappheten lära emellertid svårigheter möta att anskaffa nödiga medel t. o. in. för detta ändamål, vadan endast de mest trängande utgifterna i detta syfte böra omedelbart verkställas. VIII.

VIII.

Valet av medel för att åvägabringa lån är icke mindre viktigt än det ändamål, för vilket de äro avsedda. Lån, som erfordras för trängande behov

av kapital, måste hädanefter täckas av allmänhetens verkliga besparingar. Men dessa besparingar ha så att säga pantsatts för flere år framåt för de under kriget tillskapade krediterna. Under sådana omständigheter bör den första åtgärden för att åstadkomma friskt kapital vara att konsolidera de svävande skulder, som tynga marknaden. Denna grundsats gäller såväl de inhemska som de utländska lånen. Yad de senare beträffar anser konferensen dessutom, att det bör ligga i de långivande ländernas intresse att medgiva de låntagande länderna alla lättnader för att möjliggöra för dem att så snart som möjligt konsolidera sina svävande skulder,

IX.

För att fästa allmänhetens uppmärksamhet på här berörda frågor är det av betydelse att giva största möjliga offentlighet åt varje stats finansiella ställning.

Konferensen anser därför, att det av konferensens sekretariat redan utförda arbetet i jämförande studier av de olika staternas finanser, bör fortsättas och den föreslår, att Nationernas förbunds Råd ville anmoda förbundets medlemmar och varje vid konferensen representerad stat att regelbundet insända icke blott budgetförslag och de slutliga budgetsiffrorna, utan dessutom halvårstablåer över inkomster och utgifter. Staterna böra dessutom anmodas att insända dels så fullständiga upplysningar som möjligt rörande det tillämpade beskattningssystemet, dels ock synpunkter, som synas vederbörande stat vara av värde för den finansiella uppfostran av den allmänna opinionen i världen.

Med tillhjälp av sålunda insamlat material torde Nationernas förbund kunna vara i tillfälle att låta utarbeta broschyrer att periodiskt offentliggöras

och vari skulle framställas översikter av den finansiella ställningen i olika länder och klargöras de olika beskattningssystem, som vore i tillämpning.

X.

Konferensen anser, att det noggranna iakttagandet av nu framställda grundsatser är nödvändigt för återställandet av statsfinanserna på en sund grundval. Den stat, som icke åstadkommer att snarast möjligt uppnå ett genomförande av dessa grundsatser, är hopplöst förlorad.

Alla klasser måste emellertid medverka för att göra det möjligt för regeringarna att tillämpa dessa grundsatser. Industrien måste organiseras på sådant sätt, att kapital och arbete uppmuntras att producera det mesta möjliga; endast på grundvalen av dylik produktion skall arbetet kunna åvägabringa sådana förbättrade levnadsförhållanden, som varje land strävar att tillförsäkra folket. Alla samhällsklasser, och isynnerhet de burgna, måste vara beredda att frivilligt påtaga sig de bördor, som äro nödvändiga för att den nuvarande situationen skall kunna övervinnas. För att fylla klyftan mellan tillgång och efterfrågan på varor är det framför allt varje medborgares fosterländska plikt att tillämpa den strängaste sparsamhet och sålunda av all sin kraft medverka till det allmännas väl. En sådan enskild insats är den oundgängliga förutsättningen för de fiskala åtgärder, som erfordras för återuppbyggandet av statsfinanserna.

B. Penningcirkulationen och växelkurserna.

Ett lands penningcirkulation, såsom uttryck för samhällets omedelbara köpkraft, omfattar:

a) de faktiskt förefintliga lagliga betalningsmedlen och

b) alla utfästelser å betalning i lagligt gällande myntslag — t. ex. banktillgodohavanden — över vilka man kan förfoga för vanliga dagliga transaktioner.

Alltsedan krigets början har penningcirkulationen i de krigförande och i många av de övriga länderna ökats artificiellt, om ock i mycket olika grad, utan hänsyn till vanliga restriktioner mot en dylik ökning (varom mera i det följande) och utan någon ökning av de verkliga värden, på vilka köpkraften vilar; tvärtom har i de flesta fall en avsevärd minskning av dessa värden ägt rum.

Det är nödvändigt att inse, att denna konstlade och ohejdade utökning eller s. k. inflation av betalningsmedel och av utfästelser å omedelbar betalning, icke ökar och icke i något avseende kan utöka den totala förefintliga verkliga köpkraften, utan att följden måste bli en minskning av köpkraften hos varje enhet av betalningsmedlen. Här föreligger i själva verket en form för nedsättning av penningens värde.

Resultatet har blivit eu skärpning av den allmänna stegringen av prisen i den försämrade penningenheten, så att det erfordras ett större belopp i denna enhet för att förskaffa den vanliga mängden varor eller tjänster. Överallt där denna ökning av cirkulationen åstadkommits genom en ny inflation (d. v. s. genom att trycka nya sedlar eller genom att skapa ny kredit) har man sett denna »circulus vitiosus» av ständigt stigande pris och löner och ständigt ökad inflation, varav följt disorganisation i alla affärer, rubbning av växelkurserna, fortskridande ökning av levnadskostnaderna och oavbruten oro på arbetsmarknaden.

Härav följer, att:

I.

Det är av allra största vikt, att det sättes en gräns för inflationens fortgång, och, ehuru detta torde vara

mycket svårt att omedelbart genomföra i vissa länder, kan målet snart nås, om man dels avhåller sig från vidare ökning av cirkulationen (tagen i dess vidsträcktaste bemärkelse enligt ovan angivna definition), dels ock ökar de reala värden som bilda grundvalen för denna cirkulation.

Man bör icke söka uppnå ett avstannande av cirkulationens ökning uteslutande genom restriktioner ifråga om det lagliga betalningsmedlet. Därest ett sådant steg ej beledsagas av andra åtgärder, skulle det leda till en försämring av ställningen genom att framkalla en penningkris. Man måste i stället taga itu med de orsaker, som medföra behovet av cirkulationens ökning.

Den viktigaste av dessa orsaker är i de flesta länder, att regeringarna, som funnit det omöjligt att täcka statens utgifter med dess inkomster, ha föranletts att tillgripa ett konstlat tillskapande av ny köpkraft, antingen genom direkt utgivande av nya lagliga betalningsmedel eller oftare genom att — främst hos de sedelutgivande bankerna, som i en del fall icke kunna vägra, i andra icke vilja det — erhålla krediter, vilka i sin ordning måste omsättas i lagliga betalningsmedel.

Yi säga sålunda att:

II.

Staterna måste rätta sina utgifter efter sina inkomster. (Yi beröra icke här sättet för finansiering av de förstörda landområdenas återuppbyggande.) III.

III.

Bankerna och särskilt de sedelutgivande bankerna måste undandragas 'politiskt inflytande och skötas uteslutande med hänsyn till en klok finanspolitiks grundsatser.

Men regeringarna äro icke de enda skyldiga i detta hänseende; andra, och särskilt i vissa länder kom-

munerna och andra lokala organ ha upptagit mycket stora krediter, som ävenledes ökat köpkraften.

För att hindra en fortsatt inflation är det ej heller tillräckligt att upphöra med ökningen av sedelutgivning eller krediter: statens och andra offentliga organs svävande skulder bilda själva ett slag av latent cirkulation, enär de, om de ej oupphörligt omsättas, komma att öka summan av den redan effektiva cirkulationen.

Härav följer, att:

IV.

Skapandet av mera kredit måste upphöra och staten såväl som kommunerna måste icke blott avhålla sig från all ökning av sina svävande skulder utan börja konsolidera eller gradvis avbetala dem.

I normala tider är räntefoten den naturligaste och mest effektiva regulatorn av kreditens storlek och fördelning. De centrala sedelutgivande bankerna tvingas att till eget skydd och på grund av sin plikt mot samhället höja räntefoten, då kreditgivningen utsträckes allt för mycket. Visserligen är en hög räntefot dyrbar för de stater, som hava stora svävande skulder, men vi se intet skäl varför samhället i dess kollektiva form (d. v. s. staten) skulle mindre än den enskilde vara underkastad de normala åtgärderna för kreditens begränsande. I vissa länder har likväl den finansiella mekanismen blivit så abnorm, att det torde bliva svårt att omedelbart tillämpa dylika åtgärder. Vi förorda därför, att:

V.

Så länge kreditgivningen icke kan regleras uteslutande genom räntefotens normala inverkan, bör kredit endast beviljas för verkliga ekonomiska behov.

Det är omöjligt att uppställa en regel för bestämmandet av den tratta» diskontsatsen eller räntefoten i varje land. Dessa räntesatser äro be-

Hihang till riksdagens protokoll 1931. I samt.

roende icke blott av tillgång och efterfrågan vid olika tidpunkter utan också av andra faktorer, som ofta äro av psykologisk art. Det torde i själva verket med tillförsikt kunna sägas, att om den godtyckliga ökningen av inflationen upphör och de sédelutgivande bankerna lyckas framgångsrikt fylla sina normala uppgifter, räntefoten kommer att finna sin riktiga nivå.

De ytterligai-e åtgärder, som erfordras för att genom ökning av den läkedom, på vilken cirkulationen stöder sig, begränsa inflationens fortgång, kunna sammanfattas i följande ord: ökning av produktionen och minskning av konsumtionen.

Den mest intensiva produktion är nödvändig för att gottgöra de genom kriget uppkomna förlusterna och för att begränsa inflationen och sålunda nedbringa levnadskostnaderna. Likväl se vi i många länder en produktion, som är mindre än den normala och som åtföljes av täta strejker, vilka förvärra i stället för att mildra den nuvarande bristen och varudyrheten.

När en minskning av staternas behov frigör mera kredit till förmån för handeln och världens återuppbyggande, när inflationen nedgått och prisen upphört att stiga och när den allmänna, av kriget skapade förvirringen försvunnit, då är det antagligt, att en stor förbättring av den produktiva verksamheten skall giva sig tillkänna. Men enligt vår mening lider produktionen av nyttigheter i många länder av ett ont, som regeringarna mera direkt ha i sin makt att undanröja, nämligen: den kontroll under olika former, som ofta infördes såsom en krigsåtgärd och som ännu icke fullständigt avskaffats. I vissa fall har regeringen till och med tagit affärerna från de enskilda, vilkas företagsamhet och erfarenhet äro ett långt överlägsnare verktyg för ett lands ekonomiska återupprätta] se.

19 Ett annat trängande behov är beredandet av största möjliga frihet åt det internationella varuutbytet. Denna fråga behandlas visserligen av annat utskott men för fullständigande av framställningen beträffande inflationen synes här likväl böra framhållas att:

VI.

Handeln måste så snabbt som, möjligt frigöras från all kontroll och de hinder undanrödjas, som ännu förekomma inom den internationella handeln.

Icke mindre trängande är nödvändigheten att minska konsumtionen i en utarmad värld, där så mycket förstörts och vars produktionsförmåga försvagats. Det är därför av-särskild vikt, att i närvarande stund såväl från de offentliga myndigheternas som från de enskildas sida noga iakttages, icke blott i de utarmade länderna utan över hela världen, att:

VII.

Alla överflödiga utgifter måste undvikas.

Den bästa hävstången för att nå detta mål är att upplysa den allmänna opinionen. Om en klok kontroll av lånemarknaden medför penningens fördyring, kommer detta resultat att av sig självt uppmuntra till sparsamhet.

Vi övergå nu från inflationen och dess botemedel till de andra frågor, som underställts oss.

Utan att närmare ingå på frågan huruvida guldet är den idealiska allmänna värdemätaren eller icke, anse vi det mycket viktigt, att världen äger en bestämd gemensam värdemätare, och att, enär guldet i närvarande stund är den civiliserade världens nominella värdemätare,

20 Vill.

Det är synnerligen önskvärt att de länder, som frångått en effektiv guldmyntfot, återgå därtill.

Det är omöjligt att säga när och huruledes de äldre staterna skola kunna återgå till sin tidigare effektiva guldmyntfot eller huru lång tid som erfordras för de nyare länderna att skapa en dylik. Men det bör betonas, att:

IX.

Det är lönlöst att söka fastställa en bestämd relation mellan det nuvarande pappersmyntets värde och dess nominella guldvärde; ty, såvida icke förhållandena i respektive länder äro tillräckligt gynnsamma för att göra fastställandet av en dylik relation överflödigt, bleve det omöjligt att vidmakthålla den.

Återgången till eller införandet av en effektiv guldmyntfot skulle i många fall förutsätta en ofantlig deflation, och det är visst att:

X.

Om och när eu deflation åvägabringas, måste den genomföras gradvis och med den största försiktighet, eljest skulle därav följa en ödesdiger förvirring i handeln och kreditväsendet.

XI.

Vi kunna icke förorda något försök att stabilisera guldets värde och det måste starkt betvivlas att ett försök i denna riktning skulle lyckas. Men denna fråga synes kunna underställas den kommission, om vilken nämnes här nedan, därest den kommer till stånd.

XII.

Vi anse, att varken ett internationellt mynt eller en internationell rälmeenhet skulle tjäna något nyttigt ändamål eller undanröja någon av de svårigheter, som för närvarande betunga den internationella valutamarknaden.

21 XIII.

Vi kunna icke finna något skäl att understödja tanken på att behandla utländska innehavare av banksedlar eller banktillgodohavanden efter andra regler än det egna landets medborgare.

XIY.

I de länder, där en central sedelbank ej finnes, bär en sådan inrättas, och om det blir nödvändigt att för detta ändamål anskaffa utländskt kapital, kan detta berättiga en internationell kontroll under eu (dier annan form.

XY.

Alla försök att inskränka växelkursens fluktuationer genom införandet av en konstlad kontroll över valutahandeln äro lönlösa och skadliga. I den mån de äro effektiva förrycka de marknaden och tendera att undanskjuta de naturliga korrektiven för dylika fluktuationer samt störa det fria utövandet av terminaffärerna i valutor, vilka äro nödvändiga för att sätta affärsmännen i stånd att ur sina kalkyler utesluta den för kursriskens täckande nödiga marginalen, som eljest skulle bidraga till prisstegringen. Dessutom verkar varje statens inblandning i handeln, inklusive valutaaffärerna, hindrande för den förbättring av landets ekonomiska förhållanden, som ensam kan trygga sunda och stabila växelkurser.

Vi understödja förslaget att:

XVI.

En kommission tillsättes för att fortsätta insamlandet av all den värdefulla finansiella statistik, som blivit framlagd för denna konferens, ävensom för att fullfölja studiet av penningpolitiken.

22 C. Internationell handel.

I.

Konferensen uttalar som sin övertygelse, att första villkoret för den internationella handelns återuppblomstring är återställandet av en verklig fred. avslutandet av de krig, som ännu pågå, samt fredens tryggande i framtiden. En ständig atmosfär av krig och av krigsförberedelser är ödesdiger för åvägabringande av det ömsesidiga förtroende, som är det viktigaste villkoret för återupptagandet av normala handelsförbindelser. Säkerheten inom landet är en knappast mindre viktig faktor, tv utrikeshandeln kan icke utvecklas i ett land, vars inre förhållanden ej ingiva förtroende.

Konferensen uttrycker den förvissningen att Nationernas förbund icke skall låta något tillfälle gå förlorat för att trygga fredens fulla återställande och fasta vidmakthållande.

II.

Konferensen uttalar som sin övertygelse, att den finansiella situationens förbättring i stor utsträckning är beroende av att ett gott förhållande mellan nationerna snarast möjligt återställes. Konferensen ansluter sig särskilt till lydelsen av den deklaration, som avlåtits av Högsta Rådet den 8 sistlidne mars, vari framhålles nödvändigheten av att »de länder, som skapats eller utökats på grund av kriget, omedelbart helt återställa det vänskapliga samarbetet och organisera ett oinskränkt varuutbyte, så att den väsentliga samhörigheten inom Europas ekonomiska liv icke äventyras genom upprättande av konstlade ekonomiska skyddsmurar.»

in.

Konferensen uttalar det önskemålet, att varje land måtte, inom de gränser och den tidsfrist, som synas möjliga, söka gradvis återställa handelns frihet i dess före kriget befintliga läge och särskilt undanröja varje inom den internationella handeln förekommande konstlad restriktion och differentiering mellan utlands- och inlandspris.

IV.

Konferensen uttalar som sin övertygelse, att växelkursernas osäkerhet utgör ett betydande hinder för återupprättandet av normala utrikes handelsförbindelser.

V.

Konferensen skall med tillfredsställelse hälsa, alla åtgärder, som kunna vidtagas av Nationernas förbund för att göra det möjligt för de länder, som under nu rådande förhållanden icke äro i stånd att köpa de för återupprättandet nödiga varorna, att temporärt erhålla handelskredit på för ändamålet godkända villkor.

VI.

Konferensen uttalar som sin övertygelse, att återställandet, förbättrandet och det rationella utnyttjandet av världens transportsystem, i synnerhet i de av kriget berörda länderna, är av avgörande betydelse för den mellanfolkliga handelns återställande.

D. Internationell kredit.

I.

Det fjärde utskottet konstaterar i främsta rummet att de svårigheter, som för närvarande möta vid

mellanfolkliga kreditoperationer, nästan uteslutande ha sitt ursprung i de störningar, som framkallats av kriget, och att en normal verksamhet på penningmarknaden icke kan fullt återställas, såvida icke fredliga förbindelser ånyo upptagas mellan alla folk samt de oreglerade finansiella frågor, vilka äro eu frukt av kriget, bliva föremål för en slutgiltig uppgörelse, som bringas till utförande.

II.

Utskottet håller vidare före, att kreditens pånyttfödelse i främsta rummet beror på återställandet av ordnade offentliga finanser, inflationens upphörande, penningcirkulationens sanering samt handelsförbindelsernas frihet.

III.

Utskottet inser emellertid, att denna allmänna förbättring av läget erfordrar en avsevärd tidrymd och att det under nuvarande omständigheter icke är möjligt för vissa länder att återupptaga sin ekonomiska verksamhet utan utländsk hjälp. Denna hjälp är nödvändig för längre perioder än de för kommersiella operationer vanliga terminerna. IV.

IV.

Utskottet hyser den uppfattningen, att medlen till denna hjälp principiellt böra tagas ur de långivande ländernas besparingar och icke få föranleda en oberättigad utökning av papperscirkulationen, d. v. s. giva upphov till ett nyskapande eller en utökning av missförhållandet mellan betalningsmedlens mängd och omsättningens verkliga behov av betalningsmedel.

25 V.

Utskottet tror å andra sidan, att denna hjälp icke kan bliva verksam för andra länder än sådana, som äro beredda att hjälpa varandra i det ekonomiska livets återuppbyggande och att göra varje ansträngning för att inom sina egna gränser införa ett uppriktigt samarbete mellan alla medborgargrupper och tillförsäkra arbete och sparsamhet sådana villkor, som tillåta dem att åstadkomma sin fulla verkan.

Yl.

Utskottet anser icke att, förutom i enstaka fall, som kunna förestavas av nationella intressen eller av humanitära hänsyn, krediter böra givas direkt av regeringarna. VII.

VII.

Ett av de viktigaste hindren för medgivande av kredit synes vara bristen i de låntagande länderna på tillräcklig säkerhet för slutlig återbetalning. Utskottet har därför under iakttagande av härovan anförda allmänna synpunkter noga granskat alla de förslag, vilka framlagts i syfte att skapa garantier, som vore i stånd att skänka exportörerna tillräcklig säkerhet.

Utskottet har därvid kommit till den uppfattningen, att intet system ensamt kan motsvara de olika ländernas mångskiftande behov, utan att det är nödvändigt att angiva en serie av åtgärder tillräckligt smidiga för att framdeles lämpas efter alla olika förhållanden.

Under sådana omständigheter har utskottet beslutat förorda följande åtgärder:

Bihang till riksdagens profskott 1921. 1 samt.

vin.

En internationell organisation bör skapas och ställas till de staters förfogande, som önska begagna kredit för att betala sina väsentliga importvaror. Dessa stater skola meddela vilka tillgångar de äro villiga att ställa såsom säkerhet för att erhålla kredit och skola överenskomma med den internationella organisationen rörande villkoren för säkerheternas förvaltning.

De obligationer, som utgivas på grundvalen av dessa säkerheter, skola tjäna som fyllnadssäkerhet för de krediter, som äro avsedda att täcka varukostnaden.

Ett förslag, byggt på dessa grundsatser, innehålles i Bil. A. (sid. 35). Det har uppgjorts i syfte att bjuda staterna ett medel att för deras undersåtar underlätta erhållandet av kommersiell kredit. Det är lätt att se, att denna plan bjuder möjlighet till utbyggnad i olika hänseenden och att man i vissa av dess bestämmelser kan finna medel för underlättande av direkt kredit åt offentliga organ.

En kommission av finans- och affärsmän torde böra utses av Nationernas förbunds Råd för att utarbeta närmare föreskrifter för förslagets praktiska genomförande.

IX.

Man har fäst utskottets uppmärksamhet på att verkan skulle bliva mera omfattande, om de såsom fyllnadssäkerhet utgivna obligationerna åtnjöte något slags internationell garanti.

Utskottet ser intet hinder mot ett vidare övervägande av detta förslag. Den i föregående punkt omnämnda kommissionen torde böra granska de förutsättningar, under vilka det kunde tillämpas.

27 X.

För utskottet har likaledes framhållits, att eu utveckling på internationell grund av det nuvarande systemet för exportkreditassurans vore mycket värdefull i många fall, enär den skulle underlätta handeln med sådana länder, där de politiska och sociala förhållandena ge anledning till en ofta överdriven ängslan från exportörernas sida. Utskottet anser, att en dylik utveckling är förtjänt av uppmärksamhet och bör göras till föremål för ett grundligt studium av sakkunniga.

XI.

Utskottets uppmärksamhet har fästs på de nuvarande s. k. »förädlingskrediterna» d. v. s. sådana krediter, där panträtt till förmån för exportören eller en bank upprätthålles i råvaran under dess fortskridande förädling och sedermera i försäljningsbeloppet för den färdiga varan. Detta slag av kredit har mött stora hinder till följd av bristen i många länder på tillräckligt lagligt skydd för exportören under de olika stadierna av varans import, förädling, reexport och försäljning. Utskottet skulle vilja föreslå en hemställan till Nationernas förbunds Råd att fästa de olika regeringarnas uppmärksamhet på denna fråga och att sammankalla en rådgivande kommission av jurister och affärsmän att föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder för att i respektive länder uppnå det åsyftade målet.

XII.

Förutom ovan anförda förslag, som utskottet hemställer, att Nationernas förbunds Råd benäget ville godkänna och om möjligt bringa till utförande.

synes Nationernas förbund även lämpligen kunna verka för att åvägabringa vissa reformer och insamla nödiga upplysningar, ägnade att underlätta kreditverksamheten. I detta avseende vill utskottet påpeka betydelsen av att utvecklingen befordras i följande hänseenden:

enhetlighet mellan de olika lagstiftningarna angående växlar och konnossement;

ömsesidighet i behandlingen av utländska bankers filialer i olika länder;

offentliggörande av tydliga och sins emellan jämförbara finansiella upplysningar;

undersökning av rättsanspråk, framställda av innehavare av värdepapper, å vilka räntan är obetald;

internationellt avtal rörande förlorade, stulna eller förstörda fondpapper;

upprättande av ett internationellt clearinghouse; internationellt avtal, varigenom — på samma gång som ett ordentligt fullgörande av hela den utskyldsskyldighet som åligger varje skattedragande tryggas — den dubbelbeskattning undvikes, som f. n. hindrar utländska kapitalplaceringar.

XIII.

Under överläggningarna har utskottet ej kunnat undgå att uppmärksamma, att alla eller nästan alla de förslag, som underställts dess prövning, i ett visst stadium förutsätta Nationernas förbunds aktiva mellankomst. Utskottet ansluter sig enhälligt till denna tendens och anser det önskvärt att till de finansiella problemen utsträcka det internationella samarbete, som Nationernas förbund inlett och som det söker befordra i syfte att förbättra den allmänna ställningen och vidmakthålla freden i världen.

29 Bilaga A

till resolutionen om internationell kredit.

1) För att möjliggöra för de utarmade nationer, som för närvarande icke äro i stånd att i öppna marknaden erhålla kredit på rimliga villkor, att ingiva tillräckligt förtroende för anskaffande av nödvändiga medel för finansiering av sin viktigaste import, skall en internationell kommission tillsättas under Nationernas förbunds auspicier.

2) Denna kommission skall bestå av bankmän och affärsmän av internationellt anseende, utnämnda av Nationernas förbunds Råd.

3) Kommissionen skall äga befogenhet att tillsätta subkommissioner och på dem överflytta sin myndighet i de stater eller statsgrupper, som anslutit sig till denna plan.

4) Regeringarna i de länder, som önska ansluta sig, skola meddela kommissionen vilka närmare angivna säkerheter de ämna ställa såsom garanti för de kommersiella krediter, som kunna komma att beviljas av exporterande länders undersåtar.

5) Sedan kommissionen granskat dessa säkerheter, skall den av egen myndighet bestämma guldvärdet av de krediter den är villig godkänna mot ifrågavarande säkerheter.

6) Vederbörande stat bemyndigas därefter att föranstalta om utgivandet av obligationer till belopp motsvarande det värde i guld, som godkänts av kommissionen, varvid varje sådan obligation skall lyda å ett och samma myntslag, vilket bestämmes vid obligationernas utgivande.

7) Förfalloterminen och räntefoten för dessa obligationer skola bestämmas av vederbörande stat i samråd med kommissionen.

8) Förenämnda obligationers inlösen och rånte-

betalningar skola bestridas av inkomsterna från de säkerheter, som ovan berörts.

9) Nämnda säkerheter skola i främsta rummet förvaltas av vederbörande stat eller av den internationella kommissionen i enlighet med beslut, som i varje särskilt fall fattas av kommissionen.

10) Kommissionen äger rätt att när som helst hos Nationernas förbunds Råd hemställa om överflyttning av säkerheternas förvaltning antingen från kommissionen till vederbörande stat eller från vederbörande stat till kommissionen.

11) Nationernas förbunds Råds beslut i dylikt fall skall vara bindande.

12) Sedan obligationer utfärdats i enlighet med vad nu sagts, äger vederbörande stat rätt att utlåna dem till sina medborgare för att användas såsom fyllnadssäkerhet för importkrediter.

13) Obligationerna skola utställas i det myntslag och det belopp, som erfordras med hänsyn till den transaktion, för vilken de skola komma till användning.

14) Vederbörande stat må fordra särskild säkerhet från sina medborgare för de obligationer, som till dem utlånats.

15) Förfalloterminen och räntefoten för dylika län skola fastställas genom avtal mellan vederbörande stat och låntagaren; sådan förfallotermin och räntefot skall icke nödvändigtvis sammanfalla med de för obligationerna bestämda.

16) Importör skall, då han hos sin regering anhåller om lån av obligationer, lämna bevis för att han dessförinnan av den internationella kommissionen erhållit uttryckligt tillstånd att företaga den transaktion, för vilken obligationerna skola utgöra fyllnadssäkerhet.

17) Varje obligation skall, innan den av vederbörande stat utlämnas till importören, kontrasig-

neras av kommissionen såsom bevis för dess inregistrering.

18) Sedan importören erhållit kommissionens tillstånd och av densamma emottagit de kontrasignerade obligationerna, skall han lämna dem såsom säkerhet till exportören i utlandet för den tid transaktionen omfattar.

19) Exportören skall återställa obligationernas kuponger i den mån de förfalla samt vid transaktionens avslutande jämväl själva obligationerna.

20) De av importören mottagna kupongerna och obligationerna skola omedelbart återställas till vederbörande regering.

21) De till vederbörande stat återställda obligationerna skola annulleras och kunna sedermera ersättas med andra obligationer, lydande å samma eller annat myntslag till motsvarande belopp.

22) Exportören, eller, därest denne i sin tur lämnat obligationerna såsom säkerhet, den institution, till vilken han överlämnat dem och som då handlar å hans vägnar, äger, såvida importören icke uppfyller villkoren i sitt avtal, rätt att behålla de av importören som fyllnadssäkerhet lämnade obligationerna intill deras förfallotid eller ock att sälja dem i enlighet med de i exportörens land vid liknande fall av bristande avtalsfullgörande gällande föreskrifter.

23) I sistnämnda fall skall den stat, som utfärdat obligationerna, beredas option att inom en viss kort tidsfrist återköpa dem.

24) Därest försäljning på sätt nu nämnts av ifrågavarande obligationer inbringar ett belopp, som överstiger exportörens fordran hos importören, skall dylikt överskott av exportören ställas till den stats förfogande, som utfärdat obligationerna.

25) Inkomsterna av de säkerheter, vilka lämnas såsom garanti, skola användas för obligationernas inlösen och räntebetalning på följande sätt:

26) Allt efter omständigheterna skall kommissionen eller vederbörande stat av dessa inkomster använda erforderligt belopp till inköp av utländska valutor för att vid förfallotiden i vederbörande utländskt myntslag likvidera kupongerna till alla de obligationer, som vid en viss tidpunkt utelöpa.

27) Dessutom skall i utlandet bildas en amorteringsfond i ifrågavarande utländska myntslag för att vid förfallotiden inlösa 10 procent av de obligationer, som finnas utestående i varje främmande land.

28) Förutom de för kupongernas inlösen och för avsättning till amorteringsfonden nödvändiga beloppen skall ytterligare av inkomsterna å de såsom garanti lämnade säkerheterna bildas en särskild reservfond, i ett eller flere utländska myntslag, avsedd för inlösen av de obligationer, som säljas i enlighet med bestämmelserna i punkt 22.

29) Det belopp, som skall avsättas till reservfonden, bestämmes i varje särskilt fall av kommissionen.

30) Vid slutet av varje år skall, sedan nu nämnda föreskrifter iakttagits, eventuellt förefintligt överskott ställas till vederbörande stats fria förfogande.

31) Varje här ifrågavarande stat äger rätt att erbjuda sina egna obligationer såsom fyllnadssäkerhet för krediter, anskaffade för att möjliggöra import för statens egen räkning. I dylika fall skall jämväl kommissionens tillstånd för den ifrågasatta särskilda importen först inhämtas.

32) Därest en stat, åt vilken överlåtits kontrollen över dess såsom garanti lämnade säkerheter, brister i fullgörandet av sina förbindelser, skall den i saken intresserade exportören anmäla förhållandet för kommissionen, som med anledning därav hos Nationernas förbunds Råd hemställer om kontrollens överlåtande på kommissionen.

33) Kommissionens medgivande erfordras varje

gång de genom särskilda säkerheter garanterade obligationerna lämnas såsom fyllnadshypotek; ett dylikt medgivande skall principiellt icke lämnas för andra ändamål än import av råvaror eller oundgängliga förnödenheter.

34) Kommissionen kan likväl, efter eget bedömande, i förväg tillåta import av särskilt angivna mängder av dylika varor.

35) Jämväl då fråga är om på dylikt sätt medgiven import, skall hos kommissionen varje transaktion anmälas för inregistrering.

36) Kommissionens medgivande erfordras även i varje särskilt fall beträffande den avsedda kreditens varaktighet.

4. Konferensens förslag.

De i nu anförda resolutioner framställda förslag innebära initiativ såväl till internationellt samarbete som till åtgärder, vilka böra vidtagas i respektive länder av deras regeringar. I de senare fallen äro och måste naturligtvis regeringarna vara ansvariga, ehuru konferensen vördsamt tillåtit sig att fästa deras uppmärksamhet på vissa frågor.

Det är emellertid konferensens enhälliga mening, att ensamt nationell aktion härvidlag icke är tillräcklig. Det internationella samarbete, varav konferensen är ett första uttryck, måste fortsättas och utvecklas, och härtill åligger det Nationernas förbund att taga initiativet. Sådana nu gjorda förslag, såsom t. ex. planen på ny internationell kreditorganisation, äro endast att betrakta såsom exempel på en internationell samverkan, vilken måste mera ingående genomföras.

Konferensens arbete har allenast varit en begynnelse. Den diagnos, vartill man nu nått fram.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 1 samt. ®

måste fullföljas, dels i form av systematiska undersökningar av de relativa framsteg, som göras i lösningen av de nuvarande svårigheterna, dels i form av fortsatt samarbete för utfinnande av nya förslag till mötande av nya förhållanden allt efter som de framträda.

För detta ändamål och för det arbete av mera beständig art, som vart och ett av utskotten förordat för sitt arbetsområde, bör en permanent organisation bildas, och det är icke osannolikt, att ett nytt sammanträde av den nu fungerande konferensen kan senare befinnas vara av behovet påkallat.

Konferensen har aldrig sökt överskrida sitt av Nationernas förbunds Råd givna mandat. Den anser sig emellertid oförhindrad att uttala sin anslutningtill den av M. Léon Bourgeois i hans rapport till Förbundsrådet av den 5 april 1920 uttalade förhoppningen om ett hävande snarast möjligt av den ekonomiska ovisshet, som råder såväl i de länder, vilka skola mottaga, som i dem, vilka äro skyldiga att erlägga skadestånd, enär lösningen av denna fråga är oundgänglig icke blott för återuppbyggnadsarbetet i de av kriget härjade länderna — vilket är av den största betydelse för återställandet av den ekonomiska jämvikten i Europa — utan även för ernående av sundare ekonomiska förhållanden i de stater, vilka skadeståndsskyldigheten påvilar.

Det är möjligt, att en del av de nu framställda förslagen snarare göra intryck av självklara sanningar än av originalbidrag till lösning av världens finansiella problem. Likväl vore deras antagande liktydigt med en avgörande kursändring inom de flesta europeiska länder. Det kan t. ex. förefalla nästan som en platthet att uttala vikten av, att staterna genom ordinarie inkomster skaffa täckning för ordinarie utgifter och att i motsatt fall inflation och ökade

levnadskostnader äro oundvikliga. Det är emellertid fallet att i nära tre fjärdedelar av de vid konferensen representerade länderna —- och i nära el,va tolftedelar av de europeiska — jämvikt för närvarande saknas i statsfinanserna och i många fall ej heller tyckes komma att inträda under den närmaste framtiden. Under sådana förhållanden kunna måhända konferensens samfällda och enhälliga uttalanden göra anspråk på en särskild styrka och betydelse.

Konferensens medlemmar, som utsetts av regeringarna i 39 länder, representerande cirka 75 procent av jordens totala befolkning, våga påkalla särskild uppmärksamhet för det förhållandet, att de efter fjorton dagars överläggningar uppnått fullständig enighet beträffande de huvudsakliga dragen av världens ekonomiska och finansiella läge och åtminstone angående en del av de viktigaste åtgärder, som oundgängligen erfordras för dess upphjälpande. De'ha därför varit i stånd att åt sina förslag giva styrkan av gemensamma och enhälliga framställningar.

Vad än dess positiva förslag må föranleda, så kan konferensen likväl ej ha varit förgäves. Den har var.it en i världens historia enastående församling. Den har icke varit en församling av statsmän, arbetande på lösande av politiska svårigheter i sina egna staters intresse, utan en församling av fackmän från alla länder, arbetande på lösande av för hela världen gemensamma problem. Olika och skiljaktiga åsikter ha bragts till samfälld diskussion och alla ha i lika grad dragit nytta av detta meningsutbyte. Allt efter som konferensens och dess kommittéers arbete fortskridit, utvecklades en anda av nära och intimt samarbete, som knappast trötts vara möjligt. Detta samarbete är redan i och för

sig en omständighet av den yttersta vikt. Varje land har haft tillfälle att för den övriga världen framlägga sina särskilda svårigheter, sina särskilda önskemål och alla ha bidragit för att finna en lösning.

2891. Sthlm 1921, Isaac Marcns' Bokfcr.-A,-B

Tabell rörande vissa statens inkomster.

1 Bil. Litt. B.

Tabell rörande vissa statens inkomster.

Skatter.

Mantalspenningar.

År 1917 ......................

» 1918 .....................

» 1919 ......................

» 1920 ......................

» 1921 ......................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år lusa.......................................... kronor 900,000

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922.................................... » 900,000:

Prästerskapets till statsverket indragna tionde.

I År 1918 ......................................................................

» 1919 ......................................................................

» 1920 ......................................................................

» 1921 ......................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ....................................... kronor 2,426,100: -

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922.................................... » 2,426,100:

Behållen inkomst enligt rikshuvudboken

Kronor

887,240:17 962,634: 2 B 934,101: 63

I riksstaten beräknad inkomst KroDor

850,000 850,000 850,000 900,000: 900,000:

1,031,891: 84 1,410,003: so

1.841.000 2,176,140

Inkomst- och förmögenhetsskatt.

År 1917 ................

» 1918 ................

» 1919 ................

» 1920 ...............

» 1921 ................

Behållen inkomst enligt rik shuvud boken

Kronor

110,779,891: 85 127,611,465: 27 145,127,652: 4»

216,000,000: — 233,000,000: —

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1922:

Skatt å inkomst och förmögenhet .......................

B-skatt å aktiebolag m. fl..................................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922

I riksstaten beiäknad inkomst

Skatt å inkomst och förmögenhet Kronor

B-skatt å \ aktiebolag m. fl.

Kronor

Summa

Kronor

6,500,000: — 5,000,000: —

48,0 0,000 70,000,000 112,000,000 222,500,000 238,000,000

Skatt å inkomst och förmögenhet B-skatt å aktiebolag m. fl................

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 sand.

kronor 205,625,000: —

» 6,825,000: — 212,450.000: -

kronor 237,000,000: -

* 7,000,000:— 244,000,000: -

2 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922 .............. ........ * 50.300,000: —

Tabell rörande vissa statens inkomster.

4 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Tabell rörande vissa statens inkomster.

5 Maltskatt.

År 1917.....................................

» 1918 ....................................

» 1919 .....................................

» 1920 .....................................

» 1921 .....................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922...................................... kronor 4,400,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922

» 4,400,000: —

Omsättningsskatt och ntskänkningsskatt å spritdrycker.

År 1921 .......................................................................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922 ..................... kronor 41,000,000: —

j 41,000,000: —

Uppbörd i statens verksamhet.

6 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922....................................... kronor 670,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 ................................. » 670,000: —

Avgifter för registrering av automobiler.

År 1917 ......................................................

» 1918 ......................................................

» 1919 .......................................................

» 1920 ...............................,.......................

» 1921 .......................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922...................................... kronor

| Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 .........................,....... »

250,000: — 260,000: —

Inkomst av myntning och justering.

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922....................................... kronor 1,060,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 ................................ » 1,060,000: —

!

I

* På grund av försenad leverering till statsverket redovisas 1918 års inkomst å denna titel först i 1919 års rikshuvudbok.

Tabell rörande rissa statens Inkomster.

i

Bidrag1 till bankinspektionen.

År 1917 ..................................................

» 1918 ..................................................

» 1919 ......................................««.........

> 1920 ..................................................

» 1921 ..................................................

Av statskontoret ber&knad inkomst för

år 1922 ....................................... kronor 122,700: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 .......... ........................ » 81,160: —

Bidrag till fondinspektionen.

År 1921 ........................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922 t............................................ kronor 118,200: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922.................................... » 85,150: —

Kontrollstämpelmedel.

År 1917 ....................................................................

» 1918 ....................................................................

> 1919 .....................................................................

» 1920 .....................................................................

» 1921 .....................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ..................................... kronor 150,000:

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922...

150,000: —

178,084:96 j 213,817:88 |

242,782: 20 j

85,150: —

100,000: — I 100,000: — ; 100,000: — | 125,000: — 150,000: — !

.

Denatnreringsavgifter.

År 1920 ........................................................................

» 1921 ........•................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922............................................. kronor 148,600: —

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922

7,800: — j 93,600: — |

» 123,600: —

8 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Tabell rörande vissa statens inkomster.

10 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Inkomster av postsparbanksrörelsen

Diverse inkomster.

Statens affärsverksamhet.

Av statskontoret beräknade för år 1922:

Inkomster.................................................

Driftkostnader...........................................

Överskott................................................

Av departementschefen beräknade för år 1922:

Inkomster.................................................

Driftkostnader...........................................

Överskott..............................................

kronor 76,100,000:

» 76,100,000: —

> 76,100,000:

» 76,100,000: —

Tabell rörande vissa statens inkomster. 11

Av statskontoret beräknade för år 1922:

Inkomster........................................................................................ kronor 99,500,000: —

Av statskontoret beräknade för år 1922:

12 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Av statskontoret beräknade för år 1922:

Inkomster ..............................................

Driftkostnader ..........................................

Överskott ................................................

Av departementschefen beräknade för år 1922:

Inkomster ...............................................

Driftkostnader ..........................................

Överskott ................................................

kronor 19,090,000: — » 10,710,000: —

» 8,350,000: —

> 19,060,000: —

» 10,390,000: —

> 8,670,000: —

Statens

domäner.

I rikshuvudboken bokförda | I riksstaten beräknade

! År 1917 » 1918

» 1919 » 1920 » 1921

60,051,411: is 68,720,429: 74

16,942,562: 77 43,108,848: 41 27,094,590: so 41,625,839: 24

49.000. 000

68.000. 000

Av statskontoret beräknade för år 1922:

Inkomster.........................................

Driftkostnader...................................

överskott. .

Av departementschefen beräknade för år 1922:

Inkomster.................................................

Drillkostnader...........................................

Överskott ................................................

kronor 59,000,000: —

» 38,000,000: -

> 21,000,000: —

» 59,000,000: —

» 37,800,0f 10: —

» 21,200,000: —

Tabell rörande vissa statens inkomster.

Statens aktier.

savaara - Kilrnnaraara aktiebolag.

År 1917...............

» 1918...

» 1919...

» 1920...

1921 .

[1,255,677:17 [ 162,500: — [ 901,682:88 ) 162,500: — [1,864,679: 78 1 481,250: —

350,000: ■

1,418,177: 17 1,064,182: 88 2,695,929: 78

481.250 2,797,500

1,475,000:

- J

- 1

- J

- i

350,000:-)

1,050,000

4,887,500

1,050,000

2,750,000: 1,437,000: - 1,450,000: 2,731,250: - 9,211,250: -

Av statskontoret beräknad inkomst för år 1922:

Enligt 1907 års överenskommelse ........................

» 1908 » » ........................

» 1913 . » ........................

» 1918 » » ........................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922:

Enligt 1907 års överenskommelse ........................

. 1908 » » ........................

» 1913 . . ........................

> 1918 » » ........................

kronor 1,550,000: » 635,000:

950,000: — 3,135,000:

1,550,000: —

635,000: —

950,000: — 3,135,000:

14 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Statens utlåningsfonder (överskott).

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922 .............................................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922....................................

kronor 100,000: —

» 100,000: —

lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare.

År 1918 ....................................................................

» 1919 ...................................................................

» 1920 ......................................................................

» 1921 ........................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ....................................... kronor 115,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922................................... »

115,000: —

Allmänna järn vägslånefonden.

; År 1917 ...................................................

» 1918 ................................................

| » 1919 ....................................................

I » 1920 ..................................................

| » 1921 ....................................................

: Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 .......................................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922....................................

kronor 1,900,00C » 1,900,000

Bibanelånefonden.

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922................................................ kronor 97,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922....................................... » 97,000: —

83,805: 51 64,768:2 2

1,801,235: 4S 1,531,446: 72 2,773,717: 69

60.000 115,000

1,400,000:-- 1,500,000: — 1,700,000: — 1,725,000: — 1,819,000: - -

Tabell rörande yissa statens inkomster.

15 Vattenkraftslånefonden.

År 1921 ...............................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ..................................... kronor

Av departementschefen beräknad inkomst

för År 1922 ................................. »

Allmänna byggnadsl&nefonden.

År 1917 ....................................................

» 1918 ...................................................

» 1919 ....................................................

» 1920 ....................................................

» 1921 ....................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ....................................... kronor

Av depiirtementschefen beräknad inkomst för år 1922.................................... »

Odllngslånefonden.

År 1917 ........................................................

» 1918 ........................................................

» 1919 .......................................................

» 1920 .......................................................

» 1921 ........................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922 ............................................. kronor

■

I Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922....................................

|

Torrindnstrilånefonden.

År 1917 ........................................................

» 1918 ........................................................

» 1919 ........................................................

» 1920 ........................................................

» 1921 ......................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ....................................... kronor

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922................................... »

200,000: —

200,000: —

16 Tabell rörande Tissa statens inkomster.

Av statskontoret beräknad inkomst för

är 1922 .......................................

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922 ...............................

kronor 2,570,000: — > 2,570,000: —

Fiskerilänefonden.

År 1917 ......

» 1918 ......

» 1919 ......

> 1920 ......

» 1921 ......

107,000: —

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ...................................... kronor 107,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922....................................

Norrländska nyodlingsfonden.

78,393: 94 79,454: 15 80,564: 91

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ......................................... kronor 23,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 .................................... » 23,000: -

75,000

Tabell rörande vissa statens inkomster.

17 J ordf ii medling* fo mlen.

År 1917 .........................................................................

» 1918................:.......................................................

» 1919........................................................................

» 1920 ......................................................................

1 » 1921 .......................................................................

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922.......................................... kronor 70,000: —

I Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 ................................... » 70,000: —

Täckdikuingslånefonden.

1 År 1917 » 1918 » 1919 » 1920 » 1921

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 .......................................... kronor 8,000: — j

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 ................................... » 8,000: — I

Allmänna nyodlingsfonden.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

18 Tabell rörande vissa statens inkomster.

Tabell rörande vissa statens Inkomster.

19 Hantrerksl&nefonden.

I År 1917 > 1918 » 1919 j » 1920 ! » 1921

Av statskontoret beräknad inkomst för

år 1922 ....................................... kronor

Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922................................... »

9,900: — 9,900: —

Rederil&nefonden.

År 1917 ..........

» 1918 ..........

> 1919 .........

> 1920 ..........

» 1921 ..........

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922 .............................................kronor 600,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst

för år 1922 .................................... » 600,000: —

Lånefonden för inköp av renar.

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922................t............................... kronor 200: —

Av departementschefen beräknad inkomst för

år 1922 ..........................................

200: —

427,480: 7 7 472,342: 86 536,291: si

600.000 600,000

Kolonisternas kreatnrslånefond.

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1222................................................ kronor 5,000: —

Av departementschefen beräknad inkomst för

år 1922 ........................................ » 5,000: —

20 Tabell rörande vissa statens Inkomster.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

År 1918.......................................

* 1819 ......................................

» 1920......................................

» 1921 .......................................

Av statskontoret beräknad inkomst för år

1922 Av departementschefen beräknad inkomst för år 1922 .................................

[Eebållen inkomst j rikgstaten be.

! enligt rikshuvud-

boken i räknad inkomst

Kronor

Kronor

379,362: 82 348,003: lo

200,000:

300,000:

360,000:

400,000:

kronor 3,000,000: • 400,000: ■

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 19*22.

1 Bil. Litt. C.

Till Konungen.

Enligt § 2 av den för statskontoret gällande instruktion åligger det detta ämbetsverk att varje år före den 15 december till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering ävensom med upplysning rörande de för- Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 1

2 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

hållanden i övrigt, som äro av beskaffenhet att böra bringas till Eders Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Till åtlydnad härav får statskontoret anföra följande.

Statskontorets förslag till inkomstberäkning för år 1922 innefattas i bifogade tabell A. Vid upprättande härav har statskontoret fäst avseende dels därpå, huruvida de å de särskilda inkomsttitlarna under de senaste åren enligt räkenskaperna influtna belopp haft stigande eller fallande tendens, i vilket hänseende åberopas här bifogade, över de senaste fem årens egentliga statsinkomster upprättade tabell B, dels ock på de vid inkomsttitlarna förekommande särskilda förhållanden, för vilka statskontoret här nedan närmare redogör. I fråga om titlar under rubriken A II »Uppbörd i statens verksamhet», avsedda att upptaga avgifter från enskilda och bolag till bestridande av kostnaderna för nämnda verksamhet, har statskontoret antagit, att, sedan verksamheten kommit över organisationsåren, avgifterna skola så bestämmas, att därmed även dyrtidstillägg och tillfällig avlöningsförbättring åt personalen kunna bestridas.

I de sifferuppgifter, som följa härefter, hava i allmänhet öretal avjämnats till närmaste krontal.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

Mantalspenningar. Å denna inkomsttitel, som i riksstaterna för 1916, 1917, 1918 och 1919 var upptagen till 850,000 kronor och för år 1920 höjdes till 900,000 kronor, inflöto under år 1915 859,356 kronor, år 1916 879,831 kronor, år 1917 887,240 kronor, år 1918 962,634 kronor och år 1919 934,102 kronor. I 1922 års riksstat torde denna inkomsttitel kunna beräknas till ett belopp av 900,000 kronor.

Prästerskapets till statsverket indragna tionde. Denna titel har i riksstaten för år 1921 upptagits till ett belopp av 2,176,140 kronor. Till grund för bestämmandet av detta inkomstbelopp låg en av kammarkollegium verkställd utredning angående den ersättning för prästerskapets tionde, som skall utgå från statsverket till kyrkofonden jämlikt 4 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910. Enligt uppgift från kammarkollegium hava vid nu verkställd ny utredning ersättningarna för den tionde och de avgifter, som med nedannämnda ecklesiastikår indragits, upptagits till följande belopp:

3 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Summa kronor 4,043,456: 7 6.

Det i riksstaten upptagna förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde torde fördenskull böra för år 1922 upptagas till ett avrundat belopp av 4,043,500 kronor, och då enligt 5 § i nyssberörda lag vederbörande församling skall till statsverket årligen under de första tio åren efter indragningen erlägga 60 procent av den summa, kammarkollegium fastställt, har statskontoret upptagit förevarande inkomsttitel till 2,426,100 kronor.

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning, som tillfört statsregleringen en behållen inkomst år 1919 av 145,127,652 kronor, har enligt från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande inkomna uppgifter för innevarande år uttaxerats med 311,498,914 kronor, motsvarande ett grundbelopp av 207,665,943 kronor.

Sammanställes sistnämnda belopp med de för närmast föregående år debiterade skattebeloppen, finner man, att skattetiteln utvecklat sig sålunda:

Vid 1919 års riksdag hava väsentliga ändringar beslutats i nådiga förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910. Dessa ändringar, vilka promulgerats genom nådiga förordningen den 31 oktober 1919 (Svensk författningssamling nr 733), innebära bland

4 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

annat en förskjutning av skattetrycket från mindre till större inkomster och i fråga om beskattningen av aktiebolag och solidariska bankbolag införandet av en skatt å icke utdelad vinst, »B-skatten». En annan viktig ändring är, att skatten skall utgå med viss av riksdagen för varje särskilt år bestämd procent av de enligt i förordningen angivna grunder uträknade grundbelopp. För år 1921 är procenttalet bestämt till 175, och i riksstaten för samma år upptogs skatten sålunda:

<*• Skatt å inkomst och förmögenhet kronor 233,000,000

P- B-skatt å aktiebolag in. fl............ » 5,000.000 238,000,000.

Det ovan anförda totala skattebelopp, som enligt uppgifter från länsstyrelserna uttaxerats under innevarande år, och det grundbelopp, som därav kan beräknas enligt det för året fastställda procenttalet 155, fördela sig på olika skatteföremål sålunda:

Uttaxerat. Grundbelopp.

a. Skatt å inkomst och förmögenhet:

Från enskilda ............................................. 162,351,922 108,234,615

A-skatt å aktiebolag m. fl..................... 138,164,910 92,109.940

Säger 300,516,832 200,344,555

p. B-skatt å aktiebolag in. fl................... 10,982,082 7,321,388

Summa 311,498,914 207,665^43^

Av a-skatten belöper således 54.0 2 4 procent på enskilda och 45.9 7 6 procent på bolag. p-skatten utgör 3.6 5 4 procent av a-skatten.

På sista tiden har, såsom bekant, en avgjord vändning till det sämre inträtt i industri- och affärskonjunkturer, och denna försämring kan väntas under år 1921 eller en stor del därav fortgå och ytterligare stegras, så att för stora och för landet viktiga industrigrenar högst väsentlig nedsättning i den beskattningsbara inkomsten lärer vara att befara. Om man under sådana förhållanden vill bland gångna år finna en motsvarighet till vad man i skattehänseende kan hava att vänta av år 1922 i fråga om aktiebolag, får man, efter vad statskontoret av affärsmän i framskjuten ställning inhämtat, gå tillbaka åtminstone så långt som till år 1917. Vad däremot beträffar enskilda personers beskattningsbara inkomst, är denna endast delvis beroende på utdelning från industribolag eller andra affärsföretag, och i de fall, där sådant förekommer, avser utdelningen affärsvinsten för ett tidigare år än det, för vilket bolagens affärsvånst beskattas. Konjunkturförändringars inverkan i skattehänseende framträder därför senare i fråga om enskilda

5 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

personer än i fråga om bolag i den mån de enskildas inkomster utgöras av utdelning å aktier. Med hänsyn härtill och då det lärer kunna antagas, att jämväl i övrigt de enskildas inkomster komma att senare än bolagens röna inflytande av konjunkturförsämringen, torde man, enligt statskontorets åsikt, kunna välja ett ekonomiskt gynnsammare år, förslagsvis år 1918, såsom ledning för beräkning av skatten från enskilda.

Antager man nu, att fördelningen av skatten på enskilda och bolag var densamma under tidigare år som beträffande a-skatten under innevarande år — ett antagande som väl får anses approximativt riktigt — bör den under åren 1917 och 1918 hava varit följande:

1917 1918

Enskilda.............................. 60,813,646 71,890,541

Bolag.................................... 51,754,187 61,180,947

Summa 112,567,833 133,071,488.

På grund av vad statskontoret nu anfört och under antagande, att proportionen mellan bolagens A-skatt och B-skatt blir densamma som för innevarande år, beräknar statskontoret grundbeloppen för den debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1922 sålunda:

a. Från enskilda........................................... 71,890,541

A-skatt å aktiebolag m. fl. .................. 51,754,187

Säger 123,644,728 p. B-skatt å aktiebolag m. fl..................... 4,113,229

Summa 127,757,957.

Av den debiterade skatten inflyter emellertid icke hela beloppet under budgetåret. Den erfarenhet, som i detta hänseende kan hämtas ur rikshuvudböckerna, framgår av följande tabell:

Man synes på grund härav kunna antaga, att den behållna inkomsten skall komma att utgöra 95 procent av den debiterade. Stats-

6 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för ar 1922.

kontoret har därför med någon avrundning beräknat grundbeloppet av denna skattetitel sålunda:

<*■ Skatt å inkomst och förmögenhet ........................ kronor 117,500,000

p. B-skatt å aktiebolag m. fl....................................... » 3,900,000

Summa kronor 121,400,000.

Under förutsättning, att procenttalet kommer att bestämmas lika för år 1922 som för år 1921, nämligen till 175, bliva de mot ovanstående beräkning svarande definitiva skattebeloppen:

«. Skatt å inkomst och förmögenhet ........................ kronor 205,625,000

p. B-skatt å aktiebolag m. fl........................................ )) 6,825,000

Summa kronor 212,450,000.

Dessa belopp äro införda i bil. A.

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning, i riksstaten för år 1921 upptagen till 4,600,000 kronor, bar enligt från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande inkomna uppgifter i taxeringslängderna för innevarande år debiterats med 6,268,362 kronor. Med hänsyn till de under rubriken »inkomst- och förmögenhetsskatt» framhållna omständigheter föreslår statskontoret, att ifrågavarande titel liksom i 1921 års riksstat upptages till 4,600,000 kronor, till vilket belopp i sådant fall även det å sjunde huvudtiteln anvisade extra anslaget »Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting» bör upptagas.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning. Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt förordningen den 23 oktober 1908 erläggas av vissa handlande och handelsexpediter, samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit även föras avgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Den behållna inkomsten av dessa avgifter har enligt rikshuvudboken uppgått

år 1913 till » 1914 » » 1915 » » 1916 »

» 1917 »

» 1918 »

» 1919 »

kronor 341,512 » 275,963

» 212,620 » 214,481

» 176,633

» 154,727

» 283,240.

Med hänsyn till nu rådande lågkonjunktur, anser statskontoret försiktigheten bjuda att upptaga titeln, vilken i 1921 års riksstat beräknats till 200,000 kronor, med oförändrat belopp.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922. 7

Stämpelmedel, bevillning, inberäknat arvsskatt och skatt för gåva, utgjorde:

år 1915................................................. kronor 16,211,787

» 1916.................................................. » 25,106,655

)> 1917.................................................. » 52,653,656

» 1918.................................................. » 74,026,999

» 1919.................................................. » 66,900,369

eller i medeltal för dessa fem år 46,979,893 kronor.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar, har detta belopp under åren 1916—1919 utgjort:

Rörande arvsskatt och skatt för gåva utfärdades den 19 november 1914 nådig förordning (Svensk författningssamling nr 381), vilken trätt i kraft den 1 januari 1915. Till dessa skatter äro av de i förestående statistik upptagna avgifter hänförliga, utom avgifterna för bouppteckningar och testamenten, även de i beloppen för rubriken »handlingar till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och fideikommissbrev rörande fast egendom, vartill komma vissa avgifter för gåva av lös egendom, rörande vilka någon beräkning icke är möjlig, men vilka icke torde kunna antagas uppgå till något mera avsevärt belopp. Sammanlagt hava ifrågavarande skatter belöpt sig

år 1915 till ....................................... kronor 5,947,762

» 1916 » » 7,030,682

» 1917 » » 10,842,565

» 1918 » » 12,354,364

» 1919 » )> 16,783,511

8 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Vid bedömandet av dessa siffror bör erinras, att från och med den 1 januari 1918 skattetariffen blivit ändrad genom nådiga förordningen den 19 juni 1917 (Svensk författningssamling nr 325). Vid framläggande av förslag härom ansåg föredragande departementschefen åtskilliga skäl tala för, att en ökning av arvsskattens avkastning kunde vara att förvänta såsom i hög grad sannolik. Så torde man med fullt skäl kunna antaga för visst, att genom penningvärdets påtagliga nedgång och därigenom uppkommen höjning av värdet å alla andra tillgångar behållningarna i bouppteckningarna komme att förete eu avsevärd stegring redan på denna grund. Men även av andra orsaker borde man kunna beräkna en höjning av bouppteckningssummorna. De på många områden gynnsamma konjunkturerna för handel och industri samt även för jordbruket hade bidragit till skapandet av nya och ökning av redan befintliga förmögenheter, och denna förmögenhetstillväxt torde, enligt vad erfarenheten syntes bestyrka, hava orsakat en förskjutning med avseende å förmögenheternas fördelning i sådan riktning, att de större förmögenheterna ökats till antalet och även till sitt belopp. Då nu den föreslagna höjningen av arvsskatten vore avsedd att träffa de större förmögenheterna, syntes det naturligt, att den inträdda förmögenhetstillväxten i förening med skatteförhöjningen skulle leda till en vida större årlig avkastning av arvsskatten än tidigare kunnat beräknas. Huru stor denna ökning kunde förväntas bliva, kunde naturligtvis icke exakt angivas. Många tecken, särskilt den erfarenhet, som vunnits genom den senaste tidens taxeringsresultat, tydde dock på att densamma bleve betydande. För sin del ansåg departementschefen, att förmögenhetstillväxten och den föreslagna skatteförhöjningen borde kunna tillsammans åstadkomma en höjning av arvsskattens för år 1918 till

6,000,000 kronor beräknade belopp med åtminstone 25 procent eller sålunda med minst 1,500,000 kronor.

Sedermera har skattetariffen ånyo ändrats genom nådiga förordningen den 16 juli 1919 (Svensk författningssamling nr 422). Genom denna förordning, som trädde i kraft den 1 januari 1920, hava de för skattens beräknande uppgjorda tarifferna i medeltal höjts med 25 procent. I riksstaten för år 1920 beräknades med hänsyn till denna höjning inkomsten av arvs- och gåvoskatten till 15,000,000 kronor.

Vid sin inkomstberäkning för år 1921 anförde statskontoret, att många tecken tydde på att de förhoppningar, som ännu förra året icke saknade berättigande, måste vid nedgående konjunkturer reduceras. Särskilt gällde detta värdet av förmögenheter, som placerats i aktier eller obligationer. I fråga om sådana värden måste man till följd av kurs-

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922. 9

tallen å fondmarknaden räkna med en nedgång av minst 30 å 40 procent, och i fråga om arvsskatten för dylik förmögenhet bleve nedgången, på grund av skattetariffens progressivitet, ännu starkare. Med hänsyn härtill torde försiktigheten bjuda någon nedsättning av beräkningen av »arvsskatt och skatt för gåva». Statskontoret föreslog, att i riksstaten för år 1921 nämnda i stämpelavgiften ingående särskilda skattetitel skulle upptagas till 13,000,0(>0 kronor.

De av statskontoret sålunda anförda skälen till försiktighet vid beräkningen av arvsskatten hava under det gångna året vunnit i styrka. För år 1922 anser sig statskontoret icke kunna beräkna denna skatt högre än till 10,000,000 kronor.

Enligt nådiga förordningen den 15 augusti 1913 (Svensk författningssamling nr 191) har från och med den 1 september 1913 en ändring i gällande förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper trätt i kraft, varigenom nämnda avgift vid köp av aktier och banklotter höjts med 50 procent. Försäljningsbeloppet för ifrågavarande slag av stämplar har utgjort:

Influtna beloppet för under januari—september innevarande år försålda överlåtelsestämplar uppgår enligt statskontoret tillhandakommen uppgift till 4,583,415 kronor, och under förutsättning att inkomsten för sista kvartalet kommer att hava en häremot proportionell storlek och således inflyta med 1,527,805 kronor, skulle årets inkomst uppgå till 6,111,220 kronor.

För att kunna använda nyss anförda statistik måste man taga hänsyn till de ändringar, som dels genom nådiga förordningarna den 30 mars 1917 (Svensk författningssamling nr 191) och den 12 mars 1918 (Svensk författningssamling nr 123) dels genom nådiga förordningarna den 29 november 1918 (Svensk författningssamling nr 911), den 26 mars 1919 (Svensk författningssamling nr 120) och den 21 maj 1920 (Svensk författningssamling nr 223) vidtagits i lydelsen av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, ändringar som innebära, att Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 2

10 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1922.

stämpelsatserna från och med den 1 april 1917 fördubblats och sedermera från och med den 1 december 1918 till och med den 30 juni 1921 ännu en gång fördubblats.

Reducerar man försäljningsbeloppen för åren 1917, 1918, 1919 och 1920 till vad de skulle varit, om nyssberörda förordningar icke utfärdats, och bortser man därvid från den — sannolikt obetydliga — dämpande inverkan, som stämpelsatsernas böjning kan hava utövat på omsättningen av fondpapper, får man följande statistik över försäljningsbeloppen för överlåtelsestämpl ar:

år 1913 ................................................. kronor 1,177,093

» 1914 .................................................. » 590,480

» 1915 ................................................. » 734,527

» 1916 .................................................. » 4,264,031

» 1917 ................................................... » 6,806,544

» 1918 ............................................... » 6,740,905

» 1919 ................................................... » 2,075,474

» 1920 .................................................. » 1,527,805.

Denna statistik visar en betydligt ökad livlighet på fondmarknaden under de tre åren 1916—1918, efterföljd av eu högst avsevärd nedgång. Då det torde vara ovisst, om förbättrade förhållanden på detta område kunna komma att inträda till år 1922, bar statskontoret för sistnämnda år på följande sätt beräknat ifrågavarande del av stämpeluppbörden

under förutsättning av:

a) återgång till 1908 års stämpelsatser......... kronor 1,500,000,

b) 1917 års fördubblade stämpelsatser.......... » 3,000,000,

c) 1918 års fyrdubblade stämpelsatser............ » 6,000,000.

I sin slutliga sammanställning av skatteresultatet utgår statskontoret från, att de nu gällande höga stämpelsatserna bibehållas även under år 1922.

Den skatt, som erlägges för stämpling av aktiebrev m. m., har under de senaste åren uppgått till betydliga belopp. Den har enligt

rikshuvudböckerna utgjort:

år 1913 .............................................. kronor 451,184

» 1914 » 528,766

» 1915 3> 1,285,067

» 1916 )» 3,417,172

» 1917 » 10,975,475

)> 1918 » 15,816,891

» 1919 ................................................ » 10,284,426.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922. 11

För innevarande års nio första månader har influtit 6,597,634 kronor, så att, om proportionsvis lika stor uppbörd finge beräknas för oktober—december, skatten för hela år 1920 skulle uppgå till 8,796,845 kronor. Det är emellertid en känd sak, vilken även bekräftas av här ovan anförda siffror för åren 1919 och 1920, att nyemissionen, som under kristiden tagit ett starkt uppsving, nu håller på att avstanna. För år 1922 torde försiktigheten kräva, att man räknar med förhållanden likartade med dem, som rådde vid tiden för världskrigets början, endast med den modifikation att vid aktieteckning »för ett visst företag numera på grund av penningevärdets fall erfordras ett tredubbelt så stort kapital som under tiden före kriget. Med hänsvn härtill synes man kunna beräkna ifrågavarande del av stämpelskatten för år 1922 till 2,500,000 kronor.

Enligt nådiga förordningen den 11 juli 1919 (Svensk författningssamling nr 401) har från och med den 1 september 1919 införts en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Det på grund härav influtna skattebeloppet har enligt uppgift från generalpoststyrelsen för tiden 1 januari—30 september 1920 uppgått till 171,155 kronor och kan således för helt år beräknas i runt tal till 220,000 kronor.

Beträffande övriga delar av stämpelbeskattningen är att uppmärksamma, att från och med den 1 juli 1917 genom nådiga förordningen den 19 juni 1917 (Svensk författningssamling nr 329) vidtagits en höjning av lagfartsstämpeln, aktiestämpeln och obligationsstämpeln samt införts rånte- och lottsedelstämplar, vilka åtgärder beräknats medföra en ökning i stämpeluppbörden av 4,300,000 kronor.

Genom att från totalbeloppet av den behållna inkomsten av stämpeluppbörden draga beloppen för arvsskatt och skatt för gåva ävensom överlåtelsestämplar och aktiestämpling samt för åren 1917, 1918 och 1919 även den ökning i stämpeluppbörden, som härrör från nyssnämnda nådiga förordningar den 11 juli 1919 och den 19 juni 1917, finner man för övriga stämpelmedel följande belopp:

12 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

eller i årligt medeltal för de två sista åren, under vilka det starkt sjunkande penningvärdet måste antagas hava i särskilt hög grad åstadkommit stegring i denna inkomst, 27,259,705 kronor.

Då motsvarande uppbörd för innevarande år, efter en ungefärlig beräkning på grund av från generalpoststyrelsen erhållna uppgifter, icke synes komma att understiga nyssnämnda belopp, torde detta kunna läggas till grund för den beräkning, som avser år 1922. Tillägges nu den inkomstökning, som härrör från ovanberörda förordningar den 11 juli 1919 och den 19 juni 1917, eller 220,000 + 4,300,000 kronor, erhålles ett belopp av 31,779,705 kronor eller i runt tal 31,800,000 kronor.

Stämpeluppbörden i sin helhet skulle då för år 1922 beräknas

sålunda:

Arvsskatt och skatt för gåva ......... kronor 10,000,000

Överlåtelsestämplar.............................. » 6,000,000

Stämpling av aktier m. m............... )) 2,500,000

Övriga stämplar................................. )> 31,800.000

Summa kronor 50,300,000

Statskontoret föreslår således, att i riksstaten för år 1922 upptagas stämpelmedel med 50,300,000 kronor.

Lastpenningar, bevillning, utgjorde enligt rikshuvudboken

år 1913 ...................................................... kronor 815,354

» 1914 ..................................................... » 761,392

» 1915 ...................................................... » 813,831

» 1916 .................................................... » 791,161

» 1917 ...................................................... x» 453,892

» 1918 ................................................... » 451,693

» 1919 ..................................................... » 580,592.

De här ovan anförda inkomstbeloppen böra minskas med beloppet av restitutioner, vilket belopp dock för år 1919 endast uppgått till 1,204 kronor.

Då den ekonomiska situationen under det sist förflutna året utvecklat sig i sådan riktning, att man icke kan antaga, att normala förhållanden i avseende å skeppsfarten skola hava återinträtt år 1922, har statskontoret på grund av förestående statistiska data upptagit lastpenningarna för sistnämnda år till 500,000 kronor.

Statskontoret anser sig böra i detta sammanhang erinra, att statskontoret och kommerskollegium i gemensamt utlåtande den 13 sistlidne mars påyrkat lastpenningarnas avskaffande.

13 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Byggnadsskatt, bevillning. Under denna titel skall, enligt en av riksdagen den 18 juni 1920 (skrivelse nr 469) antagen förordning om byggnadsskatt, under vartdera av åren 1921 och 1922 i städer, köpingar och andra samhällen, där byggnadsstadgan för rikets städer är gällande, till staten utgöras en särskild skatt för beredande av medel till främjande av bostadsproduktionen. Skatten är i riksstaten för år 1921 upptagen med ett belopp av 6,500,000 kronor och motsvaras å utgiftssidan av ett reservationsanslag å samma belopp (1921: V" F 1) till understöd åt kommuner m. fl. för uppförande av vissa bostadsbyggnader att av bygg- .nadsskatt direkt utgå.

Statskontoret saknar anledning att föreslå någon ändring i beräkningen av skattebeloppet.

Tullar och acciser.

Tullmedel, bevillning, hava influtit med:

år 1915 ............................................... kronor 54,850,960

» 1916 » 60,956,020

» 1917 » 42,535,692

» 1918 » 36,479,355

» 1919 » 99,952,782. I

I ovanstående tabell är avdrag gjort för avkortningar och restitutioner.

I riksstaten för år 1921 äro tullmedel upptagna till ett belopp av

110,000,000 kronor.

Enligt uppgift från generaltullstyrelsen hava tullmedel under januari—november månader innevarande år debiterats med 137,371,219 kronor.

Om tulluppbörden under december 1920 kommer att uppgå till samma belopp som i medeltal under årets föregående månader eller 12,488,293 kronor, blir hela uppbörden för innevarande år 149,859,512 kronor.

Beräknar man avkortningar och restitutioner till proportionsvis

1 4-9 8riQ r>1 2

samma belopp som år 1919 eller mo^g^^g x 946,934 = 1,406,417

kronor, erhåller man för den behållna inkomsten ett belopp av 148,453,095 kronor.

14 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning; för år 1922.

Enligt beslut vid innevarande års riksdag kommer punschskatten,, som hittills utgått såsom stämpelskatt, att upphöra och ersättas med förhöjd tull å arrak m. fl. importerade spritvaror. Tulluppbörden kommer således att ökas med ett belopp ungefär motsvarande punschskatteuppbörden, vilken av kontrollstyrelsen för innevarande år beräknas uppgå till 2,100,000 kronor.

Vad här ovan anförts pekar på en ganska stark stegring av denna inkomsttitel. Å andra sidan måste givetvis lågkonjunkturen och den stagnation i affärslivet, den kan väntas föra med sig, mana till försiktighet vid framtidsberäkningar. Statskontoret föreställer sig dock, att tulluppbörden för år 1922 bör kunna beräknas till samma belopp som i riksstaten för år 1921 och bar därför i bil. A infört denna inkomsttitel med oförändrat belopp, 110,000,000 kronor.

Sockerskatt, bevillning. Enligt den av 1905 års lagtima riksdag antagna beskattningen av socker skulle för allt socker, som efter den 1 september 1906 inom riket tillverkades eller dit infördes, vid sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas en skatt med 13 öre för kilogram. För socker, som till riket infördes, skulle därjämte erläggas tull enligt tulltaxan. 1908 års riksdag böjde emellertid skattesatsen för åren 1909—1911 till 15 öre, för år 1912 till 15Va öre och för tiden därefter till 16 öre för kilogram. Från denna höjning undantogs dock det socker, som tillverkades vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt vid den under anläggning varande råsockerfabriken på Öland, för vilket sockerskatten fortfarande intill 1913 års utgång skulle utgå med det gamla beloppet eller 13 öre per kilogram. 1913 års riksdag medgav de förenämnda råsockerfabrikerna ytterligare lindring i sockerskatten och fastställde skattebeloppet för socker från dessa fabriker för tiden intill 1918 års utgång till 12 öre för kilogram. För det socker som vid mellersta Sveriges socker fabriksak tiebol ags råsockerfabriker i Östergötland och Västergötland samt på Öland tillverkas av betor, odlade annorstädes än i Skåne, Halland och Blekinge samt på Gottland, och utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår skatten under tiden till 1921 års utgång med 12 öre för varje kilogram enligt kungl. förordningen den 16 maj 1918 (Svensk författningssamling nr 362).

I en P. M. den 26 november 1920 angående beräkning av sockerskatten för vartdera av åren 1920, 1921 och 1922 har kontrollstyrelsen anfört:

»Intill den 1 november 1920 har sockerskatt blivit debiterad med

15 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

22,258,376 kronor 60 öre. Enär man för november och december månader innevarande år med sannolikhet kan räkna med en konsumtion, som giver minst 6,000,000 kronor i sockerskatt, skulle alltså skatten för år 1920 sammanlagt komma att uppgå till minst 28,000,000 kronor. Under erinran om, att i riksstaten för år 1920 sockerskatten beräknats giva 15,600,000 kronor ävensom att i kontrollstyrelsens P. M. av 5 december 1919 den totala konsumtionen av inhemskt socker beräknades för år 1920 giva staten en skatteintäkt av 16,000,000 kronor, må här framhållas, att anledningen till att den verkliga skatteintäkten så betydligt överskridit den beräknade är den ökade konsumtionen och i samband därmed stående betydande importen av socker under år 1920. På grund av skilda orsaker — i främsta rummet den allmänna höjningen av levnadsstandarden bland vidsträckta lager av vårt folk, men även illojal förbrukning (smuggling och lönnbränning) — har nämligen efterfrågan varit så stor, att denna måst täckas genom import. Det inhemska lagret den 1 januari 1920 var ej större än 103,000,000 kilogram. Den därå belöpande skatten skulle hava tillfört statsverket omkring 15,000,000 krouor. Skillnaden mellan detta belopp och det ovan angivna, med sannolikhet under år 1920 influtna beloppet (28,000,000 kronor) har därför erhållits genom beskattningen av det importerade, till fabrikerna direkt förpassade sockret. Enligt rapporter från fabrikerna i Göteborg och Landskrona har den ifrågavarande sockerimporten intill den 1 november innevarande år uppgått till något över 50,000,000 kilogram, vilket motsvarar en skatt av 8,000,000 kronor.

I riksstaten för år 1921 har sockerskatten beräknats giva en inkomst av 19,000,000 kronor. Ifrågavarande beräknade belopp torde emellertid i verkligheten komma att väsentligen överskridas såsom här nedan skall närmare angivas.

Den 1 november 1920 uppgick det vid fabrikerna inneliggande lagret av socker, beräknat som råsocker, till 35,500,000 kilogram. Enligt erhållna upplysningar beräknas för återstående delen av kampanjen ett produktionstillskott av 129,000,000 kilogram. Under antagande att förbrukningen under november och december år 1920 blir sammanlagt

36,000,000 kilogram, kan sålunda lagerbehållningen den 1 januari 1921 beräknas till 128,500,000 kilogram. Avdragas härifrån 6,000,000 kilogram för inhemsk sirapstillverkning, återstår disponibelt för konsumtionen intill den nya sockerkampanjens början 1921 122,500,000 kilogram inhemskt socker. Under förutsättning att av den inhemska sockerti. > erkningen samma mängd socker förbrukas under november och december månader 1921 som under motsvarande månader år 1920 (se ovan') eller

16 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

36.000. 000 kilogram, skulle alltså den totala konsumtionen av inhemskt socker under år 1921 bliva 158,500,000 kilogram. Härav inbringa

142.700.000 kilogram (å 16 öre) ................................... 22,832,000 kronor

15.800,000 »_ (å 12 öre) .................................... 1,896,000__»

158.500.000 kilogram. 24,728,000 kronor

Skulle sockerkonsumtionen endast omfatta inhemskt socker, skulle man alltså kunna räkna med en sockerskatt för år 1921 av i runt tal

24.700.000 kronor. Emellertid torde man, såsom framgår av förhållanden under år 1920, kunna räkna med möjligheten, att efterfrågan å socker blir större än den inhemska sockertillgången. Till belysning härav må erinras om den under det sista året iakttagna stegringen av sockerförbrukningen beräknad per år och invånare. Förbrukningssiffran, som år 1908 var 30.7 kilogram, nedgick betydligt under det följande året och rörde sig under åren 1910—1914 mellan omkring 25 och 29 kilogram per invånare. 1915 ökades konsumtionen till 31.4 kilogram men nedgick under de följande åren till följd av sockerransoneringens införande. För år 1919 steg emellertid konsumtionen till 32 kilogram och kan för år 1920 beräknas komma att uppgå till 34 å 35 kilogram per invånare. Orsakerna till sagda stegring ha redan i det föregående blivit berörda, men tidigare iakttagna jämförelsevis skarpa svängningar i konsumtionen synas mana till en viss försiktighet vid bedömandet av konsumtionen under det nästkommande året. Efter kristidens gynnsamma ekonomiska förhållanden har ju onekligen en lågkonjunktur inträtt, vilken under de sista månaderna synes hava blivit alltmer utpräglad och vilken otvivelaktigt kommer att hava till följd en minskad konsumtion på olika områden. Det synes icke antagligt, att sockerkonsumtionen skulle komma att utgöra något undantag från den väntade konsumtionsminskningen i allmänhet, och därför synes försiktigheten bjuda, att man icke räknar med en högre konsumtionssiffra per invånare än c:a 30 kilogram. Då folkmängden den 1 januari 1920 uppgick till i runt tal

5.850.000, torde man under år 1921 kunna räkna med en medelfolkmängd av 5,900,000. Efter en förbrukning av 30 kilogram per invånare skulle förbrukningen under år 1921 uppgå till 177,000,000 kilogram socker (inhemskt och importerat). Då, enligt vad ovan antagits, förbrukningen av inhemskt socker skulle uppgå till 158,500,000 kilogram, skulle alltså importen komma att utgöra 18,500,000 kilogram. Under förutsättning att ifrågavarande import äger rum direkt till fabrikerna genom förpassning och skatten sålunda därstädes upptages, skulle skatteintäkten härav efter 16 öre per kilogram uppgå till i runt tal

17 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

2.960.000 kronor. Sammanlägges sistnämnda skattebelopp med det förut beräknade, å den inhemska sockerkonsumtionen utgående beloppet

24.728.000 kronor, skulle den sammanlagda sockerskatten under år 1921 uppgå till i runt tal 27,700,000 kronor.

Det synes icke för närvarande föreligga anledning att antaga någon förändring i sockerkonsumtionen under 1922 i jämförelse med år 1921. Då emellertid den medgivna lindringen i skatten å socker, som framställts av Mellersta Sveriges sockerfabriker, kan antagas upphöra med år 1921, bör skatten för 1922 kunna beräknas till omkring 500,000 kronor högre belopp, på grund varav sockerskatten under 1922 skulle komma att inbringa 28,200,000 kronor.»

Med detta belopp har statskontoret infört sockerskatten i sin förslagstabell.

Tobaksskatt, bevillning, är i 1921 års riksstat upptagen till

40,000,000 kronor.

För månaderna november och december 1919 samt januari—oktober innevarande år har nu ifrågavarande skatt influtit med ett belopp av 45,950,646 kronor, fördelat på olika varor på sätt som följer:

Skattebeloppen för de försålda tobaksvarorna av egen tillverkning (första kolumnen härovan) fördela sig på följande sätt:

Bihang titt riksdagens protokoll 1921. 1 samt.

18 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922,

Skattebeloppen för de försålda tobaksvarorna av monopolets egen import (andra kolumnen i den första tabellen) fördela sig på följande sätt:

Skattebeloppen för de av tobakshandlare importerade tobaksvaror, för vilka licens erlagts (tredje kolumnen i den första tabellen) fördela sig på följande sätt:

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

19 Från aktiebolaget svenska tobaksmonnpolet har statskontoret erhållit en promemoria rörande statens inkomst av tobaksmonopolet för år 1922, i vilken det heter:

»Den totala omsättning av tobaksvaror inom landet, varå skatt till staten utgår, jämte å detta omsättningsbelopp utgående tobaksskatt hava under de föregående åren av tubaksmonopolets verksamhet utgjort:

År 1916 » 1917 » 1918 » 1919

Total omsättningsbelopp i priskurantpris räknat

kronor 67,000,000 )> 84,000,000

» 136,000,000

» 191,000,000

Till statsverket inlevererade skattebelopp

kronor 15,290,000 » 18,875,000

» 28,716,000

» 43,496,000

För innevarande år torde motsvarande belopp komma att uppgå till respektive 194,500,000 och 45,500,000 kronor.

Såsom härav framgår, har omsättningen av tobaksvaror inom landet, i priskurantpris räknat, i det närmaste tredubblats under dessa år. Denna avsevärda ökning beror proportionsvis i något mindre grad på ökad kvantitativ omsättning än på de prisstegringar, som kristiden framkallat.

Den nedgång i omsättningen, som tobaksmonopolet ansåg sig kunna förutsäga i sin promemoria till kung!, statskontoret rörande statens inkomst av tobakshanteringen för år 1921, har under innevarande

20 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

års senaste månader redan börjat göra sig gällande och torde ytterligare nedgång vara att förvänta under 1921. 1 vad mån denna nedgång kan

komma att fortsätta även under år 1922 beror ytterst på då rådande konjunkturer. Vid uppskattning av statens inkomst av tobakshanteringen för sistnämnda år torde man emellertid icke böra räkna med nämnvärt högre omsättning än för år 1918. Inkomsten av tobaksskatten skulle följaktligen kunna uppskattas till i genomsnitt cirka 2,500,000 kronor per månad eller 30,000,000 kronor under år 1922.

Under enahanda förutsättning skulle tullen å tobak kunna uppskattas till:

för oarbetad tobak .............................. e:a kronor 4,800,000

» arbetad tobak ............................. j> » 2,000,000

Summa kronor 6,800,000

Utdelningen å bolagets stamaktiekapital torde kunna beräknas förbliva oförändrad.

Utgående härifrån skulle statens inkomst av tobakshan teringen för år 1922 kunna uppskattas till:

Tobaksskatt................................................... kronor 30,000,000

Tull................................................................ » 6,800.000

Utdelning ................................................. » 7.685.000

Summa kronor 44,485,000

Härtill skulle komma ett obetydligt belopp i tullavgifter för resandes import av färdiga tobaksvaror.»

I enlighet med förestående uppskattning har statskontoret i förslagstabellen upptagit tobaksskatten till 30,000,000 kronor.

Brännvinstillverknin gsskutt, bevillning. 1 en statskontoret tillhandakommen P. M. angående statsverkets inkomster av denna skatt under åren 1920—1922 anför kontrollstyrelsen den 22 nästlidna november:

»Under det att statsverket under år 1915 hade en behållen inkomst av brännvinstillverkningsskatten med 22,166,743 kronor, nedgingo intäkterna av denna skatt under de följande åren så, att den år 1917 allenast gav 3,111,219 kronor, år 1918 3,281,102 kronor samt år 1919 6,479,309 kronor. Sedan med ingången av tillverkningsåret 1919 — 20 brännvinstillverkningen åter igångsatts, om ock i begränsad omfattning, och sedan sulfitspriten i renad form fått användas för förtäringsändamål, hava intäkterna av brännvinstillverkningsskatten ånyo ökats.

Under hittills förflutna månader av år 1920, från januari till och

21 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

med oktober, har brännvinstillverkningsskatten blivit inbetald med 15,381,684 kronor eller i medeltal per månad 1,538,170 kronor. På grundval av detta medeltal kan beräknas, att under hela år 1920 brännvinstillverkningsskatten kommer att inbetalas med i runt tal 18,500,000 kronor. För att erhålla statsverkets behållna inkomst av denna skattetitel måste emellertid från det inbetalda skattebeloppet dragas de till aktiebolaget Skattefri Sprit jämlikt 12 § 4 mom. b) i brännviustillverkningsförordningen restituerade beloppen. Sagda restitution har för de första nio månaderna av år 1920, enligt uppgift från aktiebolaget Skattefri Sprit, uppgått till 1,533,819 kronor och torde på grundval härav den sammanlagda restitutionen för hela året kunna beräknas uppgå till ungefär

2.100.000 kronor. Statsverkets behållna inkomst av brännvinstillverkningsskatten för hela år 1920 skulle alltså komma att uppgå till omkring

16.500.000 kronor.

I riksstaterna för åren 1920 och 1921 har brännvinstillverkningsskatten beräknats till respektive 8,000,000 och 15,000,000 kronor.

Enligt kontrollstyrelsens mening torde för framtiden den på sätt ovan angivits beräknade inkomsten av brännvinstillverkningsskatten under år 1920 kunna läggas till grund. Till stöd för denna uppfattning må anföras följande. Under år 1920 hava de under kristiden rådande restriktionerna å försäljningen av rusdrycker upphört att gälla. Försäljningen har emellertid på många orter erhållit en sådan omfattning och utövats på sådant sätt, att rusdrycksförsäljningsförordningens s}7fte ej kan anses hava blivit tillgodosett. Från kontrollstyrelsens och rusdrycksförsäljningsbolageDS sida hava därför åtgärder vidtagits att nedbringa försäljningen. Resultatet av dessa åtgärder torde komma att framträda i 1921 års försäljningssiffror. Det kan sålunda antagas, att rusdrycks försäljningen i sin helhet kommer att nedgå, och härtill torde jämväl den nu rådande lågkonjunkturen i sin mån bidraga. A andra sidan förtjänar att erinras därom, att på grund av den ringa tillgången å potatissprit rusdrycksförsäljningsbolagen vid försäljning av renat brännvin ävensom andra slags egentligt brännvin av svenskt ursprung varit hänvisade till att försälja dylikt brännvin, framställt ur sulfitsprit. På grund av allmänhetens motvilja mot att inköpa dylikt brännvin, har förbrukningen av svenskt brännvin ansenligt nedgått och konsumtionen i stället inriktats på utländska brännvinssorter. Därest tillverkning av potatissprit skall komma att äffa rum i större omfattning: — och detta kan säg:as hava ägt rum redan från ingången av innevarande tillverkningsår — torde man hava att räkna med en större omsättning av sprit framställd ursvensk råvara i förhållande till utländska spritsorter än vad förhållandet

22 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

varit under innevarande år. Med hänsyn härtill kan det därför antagas, att den ovannämnda under år 1921 minskade totalomsättningen icke skulle komma att hava någon egentlig verkan i fråga om omsättningen av svenskt brännvin. Då förhållandena under 1922 såvitt mi kan bedömas komma att gestalta sig på i huvudsak samma sätt som under 1921, anser kontrollstyrelsen att inkomsten av brännvinstillverkuingsskatten under år 1922 bör beräknas till 16,500,000 kronor.»

Statskontoret har med sist angivna belopp infört denna skattetitel i förslagstabellen.

Rusdrycksförsäljninqsmedel, bevillning. I en P. M. den 3 december 1920 anför kontrollstyrelsen:

))I en den 22 sistlidne november dagtecknad promemoria har kontrollstyrelsen beräknat, att vinsten av rusdryeksförsäljningsbolagens rörelse under år 1920 skulle uppgå till 50,000,000 kronor. Denna beräkning grundade sig på de uppgifter, som vid tidpunkten för promemorians avgivande från 35 bolag kommit styrelsen tillhanda, beträffande avkastningen av verksamheten under år 1920 och ägde rum under förutsättning, att ökningen av vinsten för övriga bolag skulle bliva likformig med vinstökningen hos de bolag, som vid promemorians avgivande hade meddelat uppgifter.

Numera föreligga uppgifter från alla bolag utom fyra. Dessa uppgifter giva vid han len, att, sedan reservationer ägt rum för skatter, vinsten å rusdryeksförsäljningsbolagens rörelse under år 1920, vilken vinst kommer att till statsverket inlevereras under år 1921, torde komma att uppgå till omkring 37,600,000 kronor.

Anledningen till att det ursprungligen beräknade vinstbeloppet så avsevärt skiljer sig från den nu erhållna vinstsiffran beror särskilt därpå, att många bolag drabbas av synnerligen stora direkta skatter. Bolagens vinst, innan reservationer till skatt ägt rum, är sålunda betydligt större. Huruvida emellertid samtliga bolag vid beräknandet av nettovinsten tagit hänsyn till verkningarna av de numera väsentligt höjda skatterna låter sig icke på grund av det föreliggande materialet avgöras. I vad omfattning bolagens vinst inflyter till statsverket i form av direkta skatter och såsom vinstmedel är en fråga, som inom kontrollstyrelsen för närvarande gjorts till föremål för utredning.

På grund av nu föreliggande uppgifter anser kontrollstyrelsen, att rusdrycksförsäljningsmedlen, som av kontrollstyrelsen i promemorian av den 22 sistlidne november beräknades för år 1922 giva en inkomst av 40,000,000 kronor, icke böra i sagda års riksstat upptagas till mera än 30,000,000 kronor.»

23 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Statskontoret har på grund härav ansett sig kunna i bil. A. upptaga rusdryck-försäljningsmedlen till 30,000,000 kronor.

Maltskatt, bevillning. Kontrollst}7relsen anför angående denna skatt:

»Maltskatten gav år 1916 statsverket en behållen inkomst av 5,843,562 kronor. Under de följande åren sjönk inkomsten av maltskatten högst väsentligt och gav denna skatt år 1917 3,086,185 kronor, år 1918 747,079 kronor och år 1919 2,616,204 kronor.

Under hittills förflutna månader av år 1920 (januari till och med oktober) har maltskatten blivit debiterad med sammanlagt 3,928,359 kronor eller i medeltal per månad med 390,000 kronor. På grundval härav kan beräknas, att under hela året skall komma att debiteras i runt tal 4,700,000 kronor, varifrån torde böra dragas, för att erhålla statsverkets nettoinkomst, restitution för malt, som omedelbart använts till svagdricka. Med hänsyn till de restituerade belopp, som under tidigare år förekommit, torde statsverkets nettoinkomst under år 1920 få beräknas till 4,400,000 kronor.

Enligt riksstaterna för åren 1920 och 1921 har maltskatten beräknats till respektive 1,800,000 och 6,000,000 kronor.

Det synes vara ganska sannolikt, att under de närmaste åren någon tillverkning av maltdrycker av klass III icke kommer att påbörjas. Med hänsyn härtill och då för tillverkning av maltdrycker av klass III åtgår större mängd malt än för tillverkning av samma kvantitet andra maltdrycker, kan det antagas, att av denna orsak någon väsentligare höjning av maltskattens influtna belopp icke kommer att ske. Å andra sidan kan det antagas, att maltskatten för framtiden icke kommer att vara underkastad någon — i v.-irje fall mera avsevärd — sänkning, enär, enligt var erfarenheterna under år 1920 giva vid handen, allmänheten i stor utsträckning övergått till att förtära maltdrycker av klass II — de enda skattepliktiga maltdiycker, som för närvarande tillverkas, och denna förbrukning torde icke komma att i någon mera märkbar grad minskas.

På grund av nu angivna omständigheter synes man med största sannolikhet kunna räkna med att maltskatten under åren 1921 och 1922 kommer att inflyta med ungefär samma belopp som under innevarande år eller omkring 4,400,000 kronor.»

I överensstämmelse med vad kontrollstyrelsen sålunda beräknat har statskontoret i bil. A. upptagit denna skattetitel till 4,400,000 kronor.

Omsättninf/s- och utskävkniny sskatt å spritdrycker, bevillning. Rörande denna inkomsttitel bär statskontoret från kontrollstyrelsen erhållit följande uttalande:

24 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

»Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker, som skall upptagas från och med den 1 juli 1920 till och med utgången av år 1921, har beräknats inbringa under

år 1920 ............................................. kronor 20,000,000

» 1921 ................................................ 3) 41,000,000.

Enligt kontrollstyrelsen tillhandakomna uppgifter har denna skatt under nedan angivna månader av innevarande år givit följande belopp nämligen:

under juli månad ..................... kronor 3,534,453

» augusti » » 3,481,895

» september » » 3,649,114

eller sammanlagt för årets tredje kvartal 10,665,462 kronor. Åven om en viss tendens redan börjat framträda till minskning av spritdryckskonsumtionen, torde man emellertid, enär under december månad i

allmänhet större kvantiteter pläga inköpas än under någon av årets övriga månader, kunna beräkna, att omsättnings- och utskänkningsskatten under årets sista kvartal kommer att upptagas till ungefär samma belopp, som under tredje kvartalet. Omsättnings- och utskänkningsskatten skulle därför under år 1920 komma att upptagas med omkring 21,800 000 kronor. Då emellertid skatten inbetalas till statsverket månaden efter den, under vilken den upptagits, (under juli månad upptagen skatt inbetalas under augusti o. s. v samt under december månad 1920 upptagen skatt inbetalas under januari månad 1921) måste man för att erhålla den inbetalda skattens belopp frånräkna vad som upptages under december månad. På grund härav kan omsättniugsoch utskänkningsskatten beräknas komma att under år 1920 inbetalas till statsverket med allenast omkring 17,500,000 kronor.

Vad därefter inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatten under år 1921 beträffar, föreligger ännu enligt kontrollstyrelsens mening icke någon anledning att rubba den beräkning, som bevillningsutskottet vid 1920 års riksdag uppgjorde; i varje fall saknas ännu utgångspunkter för att revidera ifrågavarande beräkning. Såsom erinrats i P. M. angående statsverkets inkomster av brännviustillverkningsskatten torde en nedgång av rusdrycksförsäljningen vara sannolik, varvid nedgången särskilt skulle komma att drabba de dyrare spritdryckerna, enär den konsumerande allmänheten på grund av den inträdda lågkonjunkturen sannolikt skulle övergå till billigare spritdrycker. Då emellertid omsättningsskatten utgår med 25 procent å varornas pris, är det tydligt,

25 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1922.

att, om varornas värde minskas, därmed också skatten kommer att nedgå. Några som helst beräkningar kunna emellertid icke för närvarande göras beträffande de sannolika belopp, med vilka ifrågavarande skatt kommer att inflyta.

För år 1922 har upptagande av omsättnings- och utskänkningsskatt icke beslutats. Emellertid kommer att under januari månad 1922 inflyta den skatt, som upptages under december månad 1921. Beloppet härav kan beräknas till 3,500,000 kronor.»

Då frågan om upptagande även under år 1922 av nu ifrågavarande skatt skall avgöras först vid 1921 års riksdag, har statskontoret icke kunnat i sin förslagsberäkning medtaga denna skattetitel.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

Vattondomstolsavgifter. I vattenlagen den 28 juni 1918 stadgas i 11 kap. 95 §, eldigt den lydelse, denna paragraf fått genom lagen den 19 juni 1919 (Svensk författningssamling nr 425):

»Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillffodosrörande såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget. eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Där till grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 4

26 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

den utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5.000, femtio öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt tjugufem öre för varje hästkraft över 10,000, men må ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 20,000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft, varde den erlagd med en för tusen av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp än tio kronor, skall icke erläggas.»

Statskontoret, som saknar möjlighet att beräkna den uppbörd, som kan vara att förvänta å nu ifrågavarande inkomsttitel, har i tabellen bil. A. uppfört densamma med det belopp, vartill den på Eders Kungl. Ma j:ts förslag blivit upptagen i rik sstaten för år 1920 och som även bibehållits i riksstaten för år 1921, eller 40,000 kronor.

Bidrog till försäkring srådet och riksförsäkringsanstalten. Under denna titel upptagas de bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som enligt 16 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 skola till statsverket erläggas för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten ävensom av sådant försäkringsbolag, vari enligt 4 § av nämnda lag försäkring för olycksfall må äga rum.

Jämlikt ett från riksförsäkringsanstalten erhållet förslag beräknar statskontoret för år 1922 denna inkomsttitel till 670,000 kronor.

Avgifter för registrering av automobiler. I fråga om denna inkomsttitels uppförande i 1922 års riksstat kan man enligt uttalande från sakkunnigt håll lämpligen lägga innevarande års registrering till grund. Under januari—oktober innevarande år hava i riket nyregistrerats 10,839 automobiler och 6,675 motorcyklar, och det beräknas, att under november och december ytterligare omkring 3,000 automobiler och omkring 1,300 motorcyklar komma att registreras, vadan hela antalet under året registrerade automobiler skulle bliva omkring 13,839 och motorcyklar omkring 7,975.

Under månaderna januari—oktober hava 1,814 automobiler och 1,152 motorcyklar övergått till nya ägare, och det beräknas, att under november och december ytterligare omkring 360 automobiler och omkring 230 motorcyklar komma att övergå till nya ägare, vadan hela summan »övergångna» automobiler skulle bliva 2,174 och motorcyklar 1,382.

Under de tio första månaderna hava 897 automobiler och 434 motorcyklar avförts ur registret och det beräknas, att under november och december ytterligare omkring 178 automobiler och omkring 86

27 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

motorcyklar komma att avföras ur registret, vadan hela antalet avförda automobiler skulle bliva omkring 1,075 och motorcyklar omkring 520.

Dessutom beräknas i runt tal 1,080 automobiler bliva under året efterbesiktigade.

I enlighet härmed och med stöd av bestämmelserna i § 3 av nådiga kungörelsen om automobilregisters förande har statskontoret beräknat inkomsttiteln i nedåt avrundat tal till 250,000 kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel och det häremot svarande, under sjunde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade kostnader avvägas mot varandra och upptagas i riksstaten med samma belopp. Därest överskott uppstår, reserveras detta å utgiftsanslaget för de med anslaget förenade ändamål.

Inkomsttiteln och motsvarande anslag äro i riksstaten för år 1921 upptagna till 1,060,000 kronor. I skrivelse den 15 nästlidne november har mynt- och justeringsverket hemställt, att vid beräkuingen av statsverkets inkomster för år 1922 inkomst av myntning och justering måtte upptagas till 1,060,000 kronor eller med samma belopp som för år 1921. Statskontoret har i sin förslagstabell uppfört titeln med nämnda belopp.

Bidrag till bankinspektionen. Under denna titel upptagas i statsverkets räkenskaper de bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet, som det enligt 239 § i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 åligger bankbolag att årligen erlägga, och vilka för närvarande, jämlikt nådiga kungörelsen den 13 december 1918, för varje år och varje bolag uppgå till en hundradels procent av bolagets egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår. Då bolagens bidrag böra vara så beräknade, att de täcka alla utgifter för bankinspektionen, inklusive dyrtidstillägg, och då dessa utgifter för år 1922, enligt meddelande från bankinspektionen, kunna beräknas till omkring 122,700 kronor, har statskontoret i bil. A uppfört detta belopp.

Bidrag till fondinspektionen. Under denna titel torde, i enlighet med vad statskontoret föreslagit i underdånigt utlåtande den 20 oktober 1919 angående omorganisation av bankinspektionen m. m., böra upptagas de bidrag, som det enligt 41 § i lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet den 16 maj 1919 åligger foudkommissionärer att årligen erlägga. Efter samma beräkningsgrunder som vid närmast föregående inkomsttitel och jämlikt meddelande från bank-

28 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

inspektionen har statskontoret i bil. A uppfört nu förevarande titel med 118,200 kronor.

Kontrollstämpelmedel, som i 1912 —1914 årens riksstater upptagits med 95,000 kronor, och i 1915—1919 årens riksstater med 100,000 kronor, höjdes i 1920 års riksstat till 125,000 kronor och i 1921 års riksstat till 150,000 kronor.

I enlighet med av mynt- och justeringsverket framställt förslaghemställer statskontoret, att dessa medel i 1922 års riksstat upptagas med oförändrat belopp, 150,000 kronor.

Denaturerinysavyifter hava i riksstaten för år 1921 uppförts med samma belopp som reservationsanslaget VII C 6 b, vilket skall direkt utgå av denatureringsavgifter, eller 93,600 kronor. Dessutom har i tilläggsstaten till 1920 års riksstat under samma titel uppförts ett inkomstbelopp av 55,000 kronor, varav skall direkt utgå anslaget VII E 3 »Dyrtidstillägg vid kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående handel med skattefri sprit m. m.» Statskontoret har i bil. A uppfört inkomsttiteln med sammanlagda beloppet 148,600 kronor.

Terminsavgifter från läroverken. Å denna inkomsttitel inflöto: är 1915 ........................................................ kronor 560,670

eller i medeltal för femårsperioden 606,604 kronor.

Då denna inkomsttitel, som i 1921 års riksstat upptagits till 550,000 kronor, visar en jämn stegringstendens, hemställer statskontoret, att den i riksstaten för år 1922 upptages med ett till 650,000 kronor förhöjt belopp.

Avy ifter för granskning av biograf bilder. I skrivelse den 13 nästlidne november har statens biografbyrå meddelat, dels att ett belopp av 60,000 kronor beräknades någorlunda jämnt täcka byråns utgifter under år 1922, dyrtidstillägg oberäknade, vilka för närvarande utginge efter ett genomsnittsbelopp av 30,000 kronor årligen, dels att byråns inkomster torde, även med någon, dock osannolik, minskning av nuvarande filmtillförsel, kunna approximativt beräknas till 105,000 kronor för 1922. Byrån har i underdånig skrivelse den 30 augusti 1920 hemställt, att anslaget till bestridande av dess utgifter (Vill K 8 i 1921 års riksstat) må för år 1922 upptagas med oförändrat belopp, 60,000 kronor.

» 1916 » 1917 » 1918 » 1919

» 589,440

» 607,210

» 618,024

» 657,678

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1922. 29

Då emellertid dyrtidstillägg böra utgå från samma anslag, synes det statskontoret rättast, att anslaget så beräknas, att även nämnda slag av utgifter därav täckas. Å andra sidan bör anslaget till sitt belopp överensstämma med nu ifrågavarande inkomsttitel. På grund härav och med hänsyn till biografbyråns här ovan anförda meddelande, föreslår statskontoret, att avgifter för granskning av biograf bilder, och således även anslaget till biografbyrån, må för år 1922 upptagas till

100,000 kronor.

Inkomster av statens reproduktionsanstalt ävensom däremot svarande utgiftsanslag (IX G 2) äro i 1921 års riksstat upptagna till 155,000 kronor. Enligt vad statskontoret inhämtat finnes ingen anledning att häri vidtaga ändring.

Fyr- och båkmedel hava enligt rikshuvudboken influtit med

eller i medeltal 2,166,254 kronor. Såsom synes företer titeln en ej obetydlig nedgång för de sista åren, vilken givetvis beror på världskrisen. Men för år 1922 anser statskontoret, att man i riksstaten bör kunna upptaga titeln med samma belopp som hittills eller 2,500,000 kronor.

Lotspenningarna, vilka före år 1915 behållits å den plats, där uppbörden skett, såsom avlöning åt därstädes anställda lotsar och icke upptagits såsom inkomst vare sig i riksstaten eller hos lotsstvrelsen, hava i riksstaterna för åren 1915 —1921 uppförts med ett belopp av

1,200,000 kronor. De inflöto år 1916 med 4,789,659 kronor, år 1917 med 5,569,940 kronor, år 1918 med 3,357,050 kronor, år 1919 med 2,435,980 kronor och hava enligt meddelande från lotsst.yrelsen under år 1920 till och med september månad uppgått till 1,636,392 kronor. Då emellertid, enligt meddelande från lotsstyrelsen, den ökning i lotspenninginkomsten, som under hittills varande undantagsförhållanden ägt rum, icke torde i och för sig utgöra tillräckligt skäi att höja det belopp, vartill lotspenningarna i staten för år 1921 beräknas, eller

1,200,000 kronor, har statskontoret icke ansett sig kunna föreslå någon ändring av sistnämnda belopp.

Statskontoret vill dock i detta sammanhang erinra, att lotsstyrelsen föreslagit lotstaxornas höjning med 75 procent och att kommers-

år 1915 » 1916 » 1917 » 1918 » 1919

kronor 2,638,034 » 2,510,047

» 1,889,809

» 1,816,798

» 1,976,580

30 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

kollegium, ävensom statskontoret i underdånigt utlåtande den 15 nästlidna november, tillstyrkt en höjning med 50 procent. Därest höjningsförslaget vinner statsmakternas bifall, föranledes givetvis därav ändring i förestående beräkning.

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter. Då patent- och registreringsverket innevarande år icke gjort någon framställning om förhöjning av den för år 1921 fastställda utgiftsstaten för ämbetsverket, samt utöver de i stat beräknade utgifterna torde komma utgifter för dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring, vilka för innevarande år kunna beräknas uppgå till omkring 686,000 kronor, bör den för år 1921 till 777,600 kronor beräknade inkomsten av ovannämnda avgifter för år 1922 ökas med nu angivna belopp, och alltså beräknas till 1,463,600 kronor.

Bidrag till försäkringsinspektionen. Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 13 juni 1919 fastställt avlönings- och omkostnadsstat samt övergångsstat för försäkringsinspektionen att tillämpas från och med innevarande år, varvid staten upptagits till ett belopp av 85,200 kronor, har försäkringsinspektionen i skrivelser den 10 sistlidne februari och den 28 sistlidne september hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels anvisa förslagsvis 30,000 kronor för bestridande av viss utgift, vilken bleve en följd av vissa i förstberörda skrivelse föreslagna ändringar i lagen om försäkringsrörelse, dels höja det till vikariatsersättningar m. m. anvisade anslag, vilket visat sig otillräckligt, från förslagsvis 30,000 kronor till förslagsvis

45,000 kronor. Dyrtidstilläggen kunna beräknas till cirka 60,000 kronor. På grund härav torde det belopp, 85,200 kronor, varmed ifrågavarande inkomsttitel upptagits i 1921 års riksstat, böra i riksstaten för år 1922 ökas med 30,000 + 15,000 + 60,000 kronor eller således till 190,200 kronor.

Inkomster av statens pr övning sanst alt. Enligt vad statskontoret inhämtat har anstaltens styrelse i underdånig skrivelse den 30 sistlidne augusti beräknat inkomsterna för år 1922 till 304,400 kronor. Statskontoret har i bil. A uppfört detta belopp. III.

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen.

Enligt vad statskontoret inhämtat har styrelsen för postsparbanken i underdånig skrivelse den 16 november 1920 angående stat för banken från och med år 1922 beräknat, att bankens inkomster för sistnämnda år, efter avdrag av delägarräntor, komma att uppgå till inemot 1,080,000

31 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

kronor, och att detta belopp torde förslå till täckande icke blott av slutsumman av den för samma år föreslagna utgiftsstaten utan även av eventuella dyrtidstillägg. På grund härav hemställer statskontoret, att förevarande inkomsttitel må i riksstaten för år 1922 beräknas till

1,080,000 kronor, till vilket belopp då även bör upptagas motsvarande reservationsanslag till upprätthållande av postsparbankens verksamhet (VII B 16 i riksstaten för år 1921).

IV. Diverse inkomster.

Under denna titel sammanfattas från och med år 1912 dels vad som förut i allmänhet boklörts under benämning »Extra uppbörd», dels bötesmedel, dels ock ränteinkomsten å riksgäldskontorets tillsvidare förräntade medel.

Vad sistnämnda inkomst beträffar, har statskontoret från riksgäldskontor erhållit meddelande, att densamma för år 1922 beräknas uppgå till 6,500,000 kronor.

Beloppet av övrig till titeln »diverse inkomster» hörande uppbörd har enligt rikshuvudböckerna. för de senaste åren utgjort:

då härvid frånräknats sådan uppbörd, som antingen icke längre förekommer — såsom år 1919 av järnvägsstyrelsen inbetald ränta å från statskontoret förskotterade medel — eller som år 1922 kommer att motsvaras av inkomster under andra titlar, nämligen tobaksskatt och tobaksstämpelmedel för år 1915 samt spirituosaaccis och tobaksstämpelmedel för år 1916. Medeltalet för femårsperioden har således uppgått till 1,797,650 kronor.

Enligt uppgift från byggnadsstyrelsen lära de från den för statsverket inköpta fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad inflytande hyrorna, som uppdebiteras bland »diverse inkomster», för år 1922 kunna beräknas inflyta med omkring 125,000 kronor.

På grund av det nu anförda hemställer statskontoret om ifrågavarande inkomsttitels upptagande till ett förhöjt belopp av 8,000,000 kronor.

år 1915 » 1916 » 1917 » 1918 » 1919

kronor 1,366,439 » 1,350,648

» 1,409,280

» 2,267,084

» 2,594,799,

32 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet.

Postverket. I underdånig skrivelse den 13 november 1920 med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för år 1922, anför generalpoststyrelsen bland annat:

»Den förmala’ frankoteckensuppbörden för år 1919 — d. v. s. det belopp, som återstår, sedan från det influtna totalbeloppet avdragits den summa, som beräknats hänföra sig till portoförhöjningen — har beräknats till 39,000,U00 kronor mot 41,200,000 kronor för år 1918. Det reducerade beloppet för år 1920 kan, enligt verkställd överslagsberäkning, antagas komma att uppgå till endast cirka 34,500,000 kronor. Detta tyder på att, i överensstämmelse med den åsikt, som generalpoststyrelsen uttalat i sin skrivelse den 9 mars 1920, man numera med hänsyn till den lågkonjunktur, som efter alla tecken att döma inträtt, vid beräknandet av postverkets inkomster måst bortse från den abnormt stora ökning, som frankoteckensuppbörden utvisat under åren 1915 —1918, och utgå från antagandet, att ökningskurvan så att säga kommer att återgå i sitt normala spår, eller, med andra ord, att uppbörden — givetvis alltjämt med bortseende från de belopp, som inflyta på grund av portoförhöjningar — så småningom skall sjunka till den punkt, dit man kommer, om man räknar med en kontinuerlig ökning av frankoteckensuppbörden sedan några år tillbaka. I anslutning härtill utgår sålunda generalpoststyrelsen vid beräknandet av frankoteckensuppbörden för år 1921 från, att den normala frankoteckensuppbörden skulle uppgå till ungefär det belopp, vartill ifrågavarande uppbörd skulle hava stigit, därest densamma kontinuerligt ökats med 5 procent från och med år 1911.»

»Vidkommande år 1922 synes det generalpoststyrelsen omöjligt att bedöma, i vilken mån den nuvarande lågkonjunkturen då kan komma att fortsätta. Generalpoststyrelsen anser tillrådligt att i detta hänseende inskränka sina förhoppningar därtill att ytterligare nedgång i poströrelsen utöver den, som beräknats för år 1921, icke skall förekomma.»

Från denna utgångspunkt beräknar generalpoststyrelsen sammanlagda inkomsten för år 1922 till 76,100,000 kronor.

Beträffande de beräknade utgifterna anför generalpoststyrelsen följande jämförelsetablå för åren 1920, 1921 och 1922.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

33 Enligt generalpoststyrelsens beräkningar skulle således driftresultatet för år 1922 ställa sig på följande sätt:

Utgifter.................................................. kronor 78,700,000

Inkomster ............................................. » 76,100,000

Brist kronor 2,600,000.

Generalpoststyrelsen anför även, att någon höjning av taxorna torde bliva nödvändig, då, enligt vad generalpoststyrelsen nu kan se, någon minskning av utgifterna under vad ovan beräknas icke kan ske. I anledning av detta uttalande vill statskontoret emellertid sätta i fråga, huruvida icke, med hänsyn till postverkets egenskap av affärsdrivande verk, den redan inträffade och för den närmaste framtiden motsedda lågkonjunkturen bör betinga icke blott, såsom i generalpoststyrelsens skrivelse framhållits, en minskning av inkomsterna utan även en begränsning av utgifterna. Om också en sådan utgiftsminskning ej kan antagas leda därtill att, i stället för den av generalpoststyrelsen motsedda bristen för år 1922, ett överskott skulle komma att uppstå, lärer den dock åtminstone böra kunna beräknas så stor, att postverkets rörelse under år 1922, även utan ytterligare höjning av taxorna, kan antagas gå jämnt ihop.

I bil. A har statskontoret fördenskull upptagit såväl utgifter som inkomster till 76,100,000 kronor.

Telegrafverket. I underdånig skrivelse den 11 november 1920 har telegrafstyrelsen anfört:

»Storleken av telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden framgår av följande tablå:

Bihang till rikdagens protokoll 1921. 1 samt.

34 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Ökning

För år 1920 beräknar telegrafstyrelsen nu inkomsterna till omkring

90.000. 000 kronor, innebärande eu ökning från år 1919 med 20,149,875 kronor eller nära 29 procent. I 1920 års riksstat äro inkomsterna upptagna till endast 57,500,000 kronor samt i 1921 års riksstat till 90,000,000 kronor.

Vid beräkningen av inkomsterna för år 1921 har telegrafstyrelsen utgått från att de senast fastställda taxorna för såväl telefbmibonnemang och samtal som för telegram förbliva oförändrade under hela år 1921, ehuruväl desamma tills vidare fastställts att gälla allenast under första hälben av nämnda år. Tdl ledning för beräkning av inkomsterna enligt dessa taxor har telegrafstyrelsen, förutom de före taxornas fastställande gjorda beräkningarna, endast att lita till resultatet av rörelsen under oktober månad 1920. Härvid är dock att märka, att till följd av den nn påbörjade depressionen inom handel och industri trafiken särskilt beträffande telegram är i nedgående, varför någon vidare ökning beträffande telef minkomsterna ickn kan påräknas genom ökad trafik, under det att däremot minskning i telegrafinkomsterna är att förvänta. Med dessa förutsättningar kan för år 1921 beräknas en inkomst av 99,500,00i> kronor, utgörande en ökning från år 1920 av 9,500,000 kronor eller ungefär 10 Va procent.

Driftkostnaderna för år 1920, vilka i riksstafen äro upptagna till

74.000. 000 kronur, komma enligt nu verkställda beräkningar atr, uppgå till 79,()u0,000 kronor. I det förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader år 1921, som samtidigt härmed avgives, hava samma kostnader upptagits till 89,400,000 kronor.

Överskottet av telegrafverkets rörelse har under senaste tio-årsperioden utgjort:

35 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Enligt ovan gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader skulle överskottet för år 1920 bliva 11,000,000 kronor och för år 1921

10,100,000 kronor. Enär det kapital, som under år 1921 skall förräntas, torde kunna uppskattas till omkring 230.000,000 kronor, skulle avkastningen för år 1921 således motsvara omkring 4.3 1 procent.

Då det gäller att uppskatta det ekonomiska resultatet under år 1922 äro under nu rådande förhållanden allt för många faktorer obekanta för att några anspråk på tillförlitlighet skulle kunna ställas på en sådan beräkning. Inkomsterna äro först och främst beroende av taxorna, av vilka de inländska, såsom förut nämnts, äro fastställda att gälla endast till den 30 juni 1921. Dessa taxor ligger det dock i statsmakternas händer att reglera. Vidare kan möjligen under år 1921 förväntas någon höjning av den utländska telegramtaxan. Slutligen kommer antagligen den allmänna nedgången i affärslivet att draga med sig motsvarande minskning i telegrafverkets trafik och därigenom också i dess inkomster. Vad utgiftssidan beträffar torde man kunna beräkna någon nedgång i dyrtiden och därmed såväl i löner som i materialpriser. I huru hög grad dessa och övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter komma att påverka resultatet av 1922 års rörelse, kan emellertid nu ej bedömas. Telegrafstyrelsen anser därför lämpligast att för år 1922 upptaga både inkomster och driftkostnader till samma belopp, som här ovan beräknats för år 1921.

På grund av vad sålunda anförts får telegrafstyrelsen föreslå, att telegrafverket i riksstaten för år 1922 upptages sålunda:

Inkomster........................................... kronor 99,500,000

Driftkostnader ................................... » 89,400,000

överskott ............................................. » 10,100,000.»

36 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Med erinran om vad statskontoret i sin underdåniga skrivelse den 13 december 1919 med inkomstberäkning för år 192L anfört om vikten av att de affärsdrivande verken icke må såsom rörelsekapital använda överskott, som bör till statsregleringen inlevereras, vill statskontoret här framhålla, att detta uttalande icke rubbas därav, att i enlighet med principen om kassabokföring dessa överskott — såsom statskontoret i sin underdåniga skrivelse den 25 sistlidne september angående riksbokslutet för år 1919 angivit — ansetts böra i statsverkets räkenskaper upptagas såsom inkomster först det år, då de inlevereras.

I avseende på beräkningen i riksstaten av de särskilda inkomsttitlarna bör en dylik tillämpning av kassabokföringsprincipen icke heller medföra någon ändring. Om nämligen under ett år vissa inkomstbelopp frångå statsregleringen av den anledning, att de bliva effektivt tillgängliga först följande år, böra vid eu jämn utveckling häremot svara ungefär lika stora inkomstbelopp, som av samma anledning tillföras årets statsreglering från ett föregående års beräknade inkomster.

Statskontoret har i tabellen bil. A uppfört förevarande inkomsttitel med de av telegrafstyrelsen föreslagna belopp

Statens järnvägar. I underdånig skrivelse den 8 innevarande december har järnvägsstyrelsen omförmält, att styrelsen jämlikt kontrakt mellan staten och Luossavaara—Kirunavaara Aktiebolag anser sig äga eu fordran å kronor 34,751,729.66 av nämnda bolag för driftförlust under åren 1915—1919 och att motsvarande förlust för år 1920 approximativt beräknas till 15,000,000 kronor. Styrelsen erinrar, att bolaget ej velat godkänna nämnda fordringar, varför styrelsens krav måst hänskjutas till domstols prövning. Styrelsen anser emellertid, att dessa krav innebära i huvudsak säkra fordringar och att den beräknade fordran för ett års driftförlust å malmtrafiken bör upptagas som inkomst för närmast kommande år. Under dessa förutsättningar beräknar styrelsen för år 1921

inkomster.............................................kronor 360,000,000

utgifter ............................................. » 324,000,000.

Uteslöte man däremot malmbanorna, skulle som i-esultat av stats-

banerörelsen erhållas följande belopp:

inkomster............................................. kronor 333,500,000

utgifter.............................................. » 302.000,(100

överskott............................................. kronor 3i,5UO,UO0.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922. 37

Beträffande frågan om detta sålunda kalkylerade resultat verkligen kan erhållas, ville styrelsen anföra, att erfarenheterna Irån det löpande årets sista månader genom väsentligt sänkta trafikinkomster gåve ett tydligt utslag av den rådande depressionen i Sveriges näringsliv. Komme näringarnas tryckta läge att fortfara eller eventuellt ytterligare förvärras under år 1921, så bleve härav en nödvändig följd, att inkomsterna komme att nedgå väsentligt under dem, som under viss förutsättning ovan beräknats. Visserligen finge iörutses, att i samband med depressionen även järnvägarnas utgifter komme att reduceras, främst på grund av den minskning i dyrtidstilläggen, som automatiskt inträder vid fallande prisnivå, och vidare genom ytterligare personalreduceringar samt lägre bräuslepris, men det torde icke vara möjligt att genomföra en reducering av utgifterna i storlek ens nära likvärdig med inkomsternas minskning vid bortfallande trafik.

Styrelsen övergår härefter till en beräkning av 1922 års ekonomiska resultat och anför:

»Vissa utgifterna reglerande förhållanden hava numera vunnit en viss grad av stabilitet, där de icke föranleda eu successivt fortskridande utgiftsminskning. Avlöuingsprinciperna äro fastställda enligt grunder, som möjliggöra en åtminstone någorlunda tillförlitlig beräkning av personalkostnaderna, handeln på stenkol har i det närmaste frigivits i England, varför man bör kunna hysa grundade förhoppningar på ytterligare fallande pris för bränsle, och även övriga varupris torde ha överskridit toppunkterna.

Å andra sidan har inträtt en period av avtagande produktion, om vilkens längd och räckvidd det är omöjligt att döma. Den trafik- och inkomstminskning, som, länge märkbar, under de senaste månaderna tagit stark omfattning, är såsom redan nämnts en verkan härav. Det är möjligt att depressionen år 1922 skall vara övervunnen, men den kan också detta år vara lika stark eller starkare än den nu är.

Ovissheten i fråga om de ekonomiska faktorer, som under förutsättning av oförändrade tariffer väsentligt reglera järnvägarnas avkastning, är således beträffande år 1922 knappast mindre än den varit för tidigare år, vilkas behållning styrelsen haft att beräkna.

Emellertid synes, att döma av de ekonomiska resultat, som uppnåtts efter taxeregleringen i augusti 1919, samt av den ovan verkställda reviderade beräkningen för 1921 års ekonomiska resultat framgå, att under förutsättning av en någorlunda normal trafikomfattning icke blott jämvikt numera vunnits mellan inkomster och utgifter i statsbanerörelsen, utan att även en mot räntan å för statens järnvägar

38 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för ar 1922.

disponerade lån svarande behållning kan motses, och detta trots de efter senaste lönereglering den 1 juli 1920 ikraftträdda högre personallönerna.

Vid sådant förhållande, och då styrelsens strävan måste vara inriktad på att såvitt möjligt erhålla skälig avkastning som resultat av statsbanerörelsen, saknar styrelsen anledning att för närvarande upptaga lägre behållning för år 1922 än som svarar mot årsräntan å statens järnvägars andel av hela statsskulden vid 1921 års slut. Sagda belopp beräknas till omkring 37 miljoner kronor, varav 5,6 miljoner kronor beräknas komma på malmbanorna och 31,4 miljoner kronor på det övriga statsbanenätet.

Med upptagande av inkomster och utgifter i nära överensstämmelse med ovan anförda beräkning för år 1921 får styrelsen för närvarande föreslå, att den behållna inkomsten av statens järnvägar upptages i riksstaten för år 1922 sålunda:

inkomster ........................................ kronor 357,000,000

driftkostnader.................................... » 320,000,(100

överskott.......................................... kronor 37,000,000.»

Statskontoret, som nu liksom i sin inkomstberäkning föregående år finner sig icke kunna ingå i något bedömande av de grunder, efter vilka järnvägsstyrelsen beräknat, huru stor del av det i statens järnvägar nedlagda kapitalet bör förräntas, har i bil. A uppfört ifrågavarande inkomsttitel i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag.

Statens vattenfallsverk. I underdånig skrivelse den 13 nästlidna november gör vattenfallsstyrelsen följande beräkning av det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för år 1922.

»I jämförelse med motsvarande beräkning för år 1921 har vattenfallsstyrelsen nu måst räkna med en jämförelsevis kraftig ökning av driftkostnaderna, beroende dels på de starkt ökade personalkostnaderna, dels på den utvidgade kommunala skattskyldigheten för statens fastigheter och affärsrörelse. Dock har styrelsen kunnat beräkna någon minskning av bränslekostnaderna vid ångkraftstationen i Västerås på grund av det beräknade färdigställandet av kraftstationen vid Motala och stamlinjen mellan Trollhättan och Västerås.

Vattenfallsstyrelsen har beräknat statens vattenfallsverks bruttoinkomster, driftkostnader och inkomstöverskott för år 1922 på nedan angivna sätt:

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922. 39

I enlighet härmed torde statens vattenfallsverks inkomstöverskott för år 1922 böra i riksstaten för nämnda år beräknas sålunda:

Statens vattenfallsverk:

Kanalverk:

inkomster ............................................................... 1,900,000

driftkostnader ........................................................ 1,480,000

överskott ...................................................................................... 420,000

Kraftverk:

inkomster ............................................................... 16,760,000

driftkostnader......................................................... 8,860,000

överskott..................................................................................... 7,900,000

Fastighetsförvaltning:

inkomster ............................................................. 400,000

driftkostnader........................................................ 370,000

överskott...................................................................................... 30,000

Säger för statens vattenfallsverk:

inkomster .......................................................... 19,060,000

driftkostnader......................................................... 10,710,000

överskott

8,350,000.»

40 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Statskontoret har i bil. A infört denna inkomsttitel i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag.

Statens domäner. Enligt vad statskontoret inhämtat, torde man kunna beräkna inkomsterna för år 1922 sålunda:

Bruttoavkastningen av kronans skogar ...................... kronor 57,000,000

Avkastningen av kronans utarrenderade jordbruks-

domäner ........................................................................... » 2,000,000

kronor 59,000,000.

Driftkostnader, inberäknat dyrtidstillägg ...................... » 38,000,000

Således överskott kronor 21,000,000.

I överensstämmelse härmed har statskontoret infört denna inkomstpost i förslagstabellen.

Statens aktier.

Utdelning i Luossaraara—Kiirunavaara aktiebolag. Med den erinran, att det till följd av ännu rådande ovissa förhållanden ej låter sig göra att bestämt angiva de malmkvantiteter, som kunna komma att brytas och avyttras för år 1922, har från förenämnda bolag lämnats följande beräkning för statsverkets inkomster under nu ifrågavarande titel år 1922, varvid iakttagits, att inkomsterna ej uppskattats till högre belopp än som trots förberörda förhållanden kunnat anses vara med någorlunda visshet påräkneliga. Någon brytning å 1913 års kontrakt beräknas ej äga rum år 1922.

Statens utdelning å preferensaktier: å cirka 1,250,000 ton Kiruuamalm å

1 krona per ton cirka ......................... kr. 1,250,000

å cirka 600,0' >0 ton Gällivaremalm å

50 öre per ton cirka.............................. » 300.000 C:a kr. 1,550,000

Royalty enligt 1908 års kontrakt: å 230,000 ton Kirunamalm å 2 kronor

per ton ................................................... kr. 460,000

å 70,000 ten Gällivaremalm å 2.5 0

k ro u or per ton ...................................... » 175,000 c:a kr. 635,000

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning: för år 1922. 41

Royalty enligt 1918 års kontrakt: för nyttjanderätt till Luossavaara malmfält ........................................................... kr. 350,000

för brutna och bortfraktade 300,000 ton

Luossavaaramalm å 2 kronor per ton » 600.000 » 950,000

C:a kr. 3,135,000.

Statskontoret bar i förslagstabellen upptagit inkomsttiteln i enlighet härmed.

Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. I den P. M. rörande statens inkomst av tobaksmonopolet för år 1922, vilken statskontoret här ovan under rubriken »tobaksskatt» åberopat, har bolaget beräknat utdelningen å statens aktier i bolaget till 7,685,000 kronor, med vilket belopp statskontoret infört denna titel i förslagstabellen bil. A.

Statens utlåningsfonder (överskott).

Med stöd av härstädes verkställda beräkningar (bil. C) och med antagande av förvaltningsbidrag, utgående från egnahemslånefonden med 330,000 kronor, från hantverkslånefonden med 100 kronor och från gödselvårdslånefonden med 10,000 kronor samt gottgörelse för liden förlust, utgående från fiskerilånefonden med 3,000 kronor, har statskontoret i förslagstabellen upptagit nedanstående belopp. Käntebeloppet från lånefonden för inköp av renar har därvid, trots sitt ringa belopp, medtagits för att dess plats i budgeten må varda i riksstaten angiven.

42 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Allmänna nyodlingsfonden ................................................... y> 5,000

Norrländska andelsmejerifonden......................................... » 3,000

Kraftledningslånefonden........................................................ » 320,000

Gödselvårdslånefonden............................................................ y> 30,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter............... » 10,000

Norrbottens nybyggeslånefond............................................. » 5,000

Lånefonden för inköp av renar.......................................... » 200

Kolonisternas kreaturslånefond............................................ » 5,000.

Från riksgäl dskontoret har statskontoret inhämtat, att rån teavkastningen för år 1922 av allmänna järnvägslånefondens medel beräknats till 1,900,000 kronor, av bibanelånefonden till 97,000 kronor och av allmänna byggnadslånefondens medel till 20,000 kronor, vilka belopp upptagits i statskontorets förslagstabell.

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Avkastningen av denna fond har statskontoret, i överensstämmelse med beräkningen i bil. C, upptagit till 3,000,000 kronor.

Stockholm den 13 december 1920.

Underdånigst

PER SÖDERMARK.

C. A:SON LEIJONHUFVUD. K. BECKMAN.

Föredragande.

NILS SPILHAMMAR.

G. THORSTENSON. GUSTAF ALVE.

John Gihson.

BILAGOR

44 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning lör år 1922.

Statsverkets inkomster.

Bil. A.

A. Egentliga statsinkomster.

Skatter:

1. Mantalspenningar ...................................................... 900,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde ............ 2,426,100

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst och förmögenhet......................i.......... 205,620,000

(3. B-skatt å aktiebolag m. fl.... 6,825,000 212,450000

b. Bevillning av fast egendom samt av in-

Kronor.

274,550,000

bevillning ........................... 16,500,000

e. Rusdrycksförsäljningsmedel, be-

villning .............................. 30,000,000

f. Maltskatt, bevillning .............. 4,400,000

50,900,000 219,100,000

II.

Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter...............................................

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten..

3. Avgifter för registrering av automnbiler........................

4. Inkomst av mentning och justering..............................

5. Bidrag till bankinspektionen.......................................

40,000

250.000 1,060,000

122,700

496,976,100

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för ar 1922.

46 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1922.

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

13. Täckdikningslånefonden................................................ 8,000

14. Allmänna nyodlingsfonden .......................................... 5,000

15. Norrländska andelsmejerifonden ................................. .3,000

16. Kraflledningslånefonden................................................ 320,000

17. Gödselvårdslånefonden ................................................ 30,000

18. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter.................. 10,000

19. Norrbottens nybyggeslånefond....................................... 5,000

20. Hantverkslånefonden ................................................... 9,900

21. Rederilånefonden......................................................... 600,000

22. Lånefonden för inköp av renar .................................... 200

23. Kolonisternas kreaturslånefond .................................... 5,000

IV. Statsverkets fond av rasdrycksmedel ...............................................

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 96,948,100 kronor. _

Summa

Kronor.

6,678,100

3,000,000

612,126,900

48 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1922.

Egentliga statsinkomster.

A.

Skatter:

1. Mantalspenningar.............................................................................

2; Prästerskapets till statsverket indragna tionde...................................

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst och förmögenhet ...........................................

ft. B-skatt å aktiebolag m. fl.....................................................

b. Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning ................

c. Bevillningsavgifter lör särskilda förmåner och rättigheter, bevillning.

d. Stämpelmedel, bevillning............................................................

e. Lastpenningar, bevillning..............................................................

f. Byggnadsskatt, bevillning ............... .........................................

4. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning....................................................................

b. Sockerskål!, bevillning.................................................................

c. Tobaksskatt, bevillning.................................................................

d. Bräunvinstillverkningsskatt, bevillning ........................................

e. Rusdrycksförsäl jningsmedel (bräunvinsforsäljningsmedel), bevillning ..

f. Maltskatt, bevillning ................................................................

g. Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning ..

Säger

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter ..............................................

2 Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten.

3. Avgifter för registrering av antomobiler .....................

4. Inkomst av myntning och justering ............................

5. Bidrag till bankinspektionen .....................................

6. Bidrag till fondinspektionen........................................

7. Kontrollstämpelmedel.................................................

8. Denatureringsavgifter.................................................

9. Terminsavgifter från läroverken ..................................

10. Avgifter för granskning av hiografbilder ......................

11. Inkomster av statens reprod uktionsanstalt ...................

12. Fyr- och båkmedel ....................................................

13. Lotspenningar ..........................................................

14. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter .......

15 Bidrag till försäkringsinspektionen...............................

16. Inkomster av statens provningsanstalt.........................

För år 1915.

859,356

42,282,510

1,756,704

212,620

16,211,787

811,624

54,850,960

23,874,027

22,166,743

17,012,176

5,469,331

185,507,838

Säger

III. Inkomster av postsparbanksrörelsen .

IV. Diverse inkomster............................

1,14)5,313

46,051

560,670

32,438

2,638,034

2,642,251

537,150

88,057

7,788,787

_4,000,707

Summa| 197,297,332

Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

49 Bil. B.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml.

50 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1922.

Bil. C.

P. M.

För år 1922 hava de räntor, som skola debiteras å lån från nedannämnda fonder, beräknats till följande belopp:

Odlingslånefonden: för amorteringstiden belöpande räntor å vissa

lån.................................................................................................. kronor 400,000: —

Torvindustrilånefonden .................................................................... » 200,000:_

Rederilånefonden................................................................................ » 600 000:__

Egnahemslånefonden ........................................................................ > 2,900,000: —

Fiskerilånefonden ............................................................................ > 110,000:_

Norrländska nyodlingsfonden ....................................................... » 23,000:_

Jordförmedlingsfonden .................................................................... > 70,000:_

Hantverkslånefonden ........................................................................ > 10,000: —

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby .................... » 100’000: —

Täckdikningslånefonden.................................................................... » 8,000:_

Allmänna nyodlingsfonden................................................................ » 5,000:_

Norrländska andelsmejerifonden .................................................... » 3,000:_

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare » 115,000: —

Gödselvårdslånefonden .................................................................... » 40,000:_

Kraftledningslånefonden................................................................... » 320,000: —

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter ............................ » 10,000: —

Norrbottens nybyggeslånefond....................................................... » 5,000: —

Kolonisternas kreaturslånefond....................................................... » 5,000: —

Vattenkraftslånefonden .................................................................... » 80,000: —

Statsverkets fond av rusdrycksmedel............................................ » 3,000,000: —

Det synnerligen ringa räntebelopp, som kan ifrågakomma att tillföras statsmedlen från lånefonden för inköp av renar, torde ej varda uppfört i riksstaten och har under sådant antagande jämväl här ovan utelämnats.

En halv procent förvaltningsbidrag från egnahemslånefonden synes för år 1922 komma att uppgå till 330,000 kronor.

Förvaltningsbidrag skall från hantverkslånefonden utgå med 100 kronor.

Såsom förvaltningsbidrag från gödselvårdslånefonden torde under år 1922 komma att utbetalas 10,000 kronor.

Från fiskerilånefonden kan komma att utgå gottgörelse för liden förlust.

Likaså från dräneringslånefonden.

Stockholm och kungl. statskontorets fondbyrå den 4 december 1920.

Arvid Vide.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Fullmäktige»! i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäld sk. ställning. 1

Bil. Litt. D.

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava äran härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för år 1922. samt i tillläggsstaten till 1921 års riksstat.

Stockholm den 9 december 1920.

EMIL KINANDER.

G. LAGERBJELKE.

G. KOBB.

John Hägglund.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand.

2 Fullmäktiges i riksgäldskontor»! .yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Förslagsberäkning över de riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i 1922 års riksstat samt tiiläggsstaten till 1921 års riksstat.

INKOMSTER.

Egentliga statsinkomster

Diverse inkomster.

Å denna titel redovisade riksgäldskontor såsom

behållen inkomst

år 1918......................................... kr

» 1919.......................................................................... >,

Motsvarande belopp för år 1920 beräknas uppgå till

omkring........................................................................... »

För år 1921 har inkomsten beräknats till.................. »

Till ifrågavarande titel hänföras räntorna å riksgäldskontorets förräntade medel, uppköpta statsobligationer och tillgodohavanden hos banker, kursdifferenser å utländsk valuta, värdet av preskriberade kuponger, inkomst av försålt riksdagstryck m. m.

Den betydande inkomstökningen å ifrågavarande titel under åren 1919 och 1920 beror på ränteinkomsten å de kassabehållningar, som riksgäldskontor emottagit från statskontoret och insatt för förräntning hos privatbanker. Då riksgäldskontor kan beräknas jämväl framdeles komma att hava för förräntning innestående dylika medel, varå ränta kommer statsverket tillgodo under år 1922, torde inkomsterna för sistnämnda år å titel »Diverse inkomster», i vad angår riksgäldskontor, kunna beräknas till....................................

702,648: 55 3,236,945: 3 4

12,000,000: — 1,000,000: —

6,500,000: — •

Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 3

Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens utlåningsfonder, överskott.

Allmänna järnvägslånef onden.

Av till betalning förfallna räntor å län till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket under år 1917 ett överskott av kr. 1,801,235: 43 » » 1918 j> » » » 2,037,110:7 9

» » 1919 » d )) » 2,268,053: 62

och beräknas samma överskott för

år 1920 uppgå till ............... » 1,888,000: —

11921 års riksstat har fondens

överskott upptagits till.................... » 1,819,000: —

och torde för år 1922 kunna beräknas till ett belopp av ..................................................................................... kr.

Bibanelånefonden.

Under år 1922 förfaller ränta å lån, utlämnat

från bibanelånefonden till ett belopp av .................. »

vilket torde uppföras å riksstaten för nämnda år.

Allmänna byggnadslånefonden.

Av till inbetalning förfallna räntor å lån, tillhörande allmänna byggnad slånefonden, tillfördes

statsverket ett överskott

under år 1917 av................................. kr. 37,064: 27

» » 1918 »..... » 26,503:09

» » 1919 *................................... » 24,744:2 7

och beräknas för år 1920 överskottet

uppgå till.................................................. » 25,000: —

I 1921 års riksstat har fondens överskott upptagits till ....................... » 22,000: —

och torde för år 1922, i anledning av lånens fortskridande amortering, beräknas minskat till »

1.900,000: —

97,000: —

20,000: —

4 Fullmäktiges i riksgäldskontor»! .y ttrande ang. riksgäldsk. ställning.

I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Uppkomna av egentliga statsinkomster.

Allmänna byggnadslånefonden.

Av till betalning förfallna kapital å lån tillhörande allmänna byggnadslånefonden tillfördes statsverket

under år 1917 ett belopp av............... kr. 52,418:44

» y> 1918 » » »............... » 39,079: 62

» » 1919 » » »............... » 37,HOl: 19

och beräknas inflyta under år 1920 » 35,000: —

I 1921 års riksstat har beräknats inflyta............................................ » 33,000: —

Under år 1922 kan väntas inflyta ................. kr. 29,000: —

Uppkomna av lånemedel.

Allmänna järnvägslånefonden.

Av till inbetalning förfallna kapital å lån till enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket

under år 1917 ett belopp av .........kr. 1,626,459: 4 4

» » 1918 » » »............ » 732,254: 2 8

» » 1919 » » »............ » 7,764,777: 94 1

samt beräknas inflyta under år 1920 » 738,000: —

I 1921 års riksstat har beräknats ................................................... » 895,000: —

Under år 1922 kan beräknas inflyta kr. 1,000,000: —

1 Däri inberäknat i samband med inköp av Orsa—Svegs järnväg kvittningsvis avräknat belopp kr. 6,929,256: 4 2.

Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

UTGIFTER.

Verkliga utgifter.

Riksdags- och revisionskostnader in. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel motsvarande anslag hava uppgått till

år 1917 .................................... kr. 1,839,861: 43

» 1918 .................................... » 3,294,244: 6 3

» 1919 .................................... » 4,537,612:28

och beräknas för år 1920 uppgå till, inklusive kyrkomöteskostnader,

omkring ............................................. » 5,000,000: —

l 1921 års riksstat har beräknats .............................................. » 3,700,000: —

I 1922 års riksstat torde anslaget böra upptagas till.......................................................................... kr.

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel, första gången uppförd i 1918 års riksstat, uppgingo

samma år till ..................................... kr. 364,727: 7 o

och år 1919 till................................... » 500,449: 5)

samt beräknas för år 1920 uppgå till » 620,000: —

1 1921 års riksstat har beräknats ................................................. » 700,000: —

I 1922 års riksstat torde anslaget upptagas till kr.

4,000,000:

600,000:

6 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

3—6. Kostnader för riksdagsbiblioteket.

Utgifterna å denna titel beräknas till samma belopp, som upptagits i 1921 års riksstat.

3. Avlöningar, arvoden m. m. till styrelsen och

ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ............... kr. 50,000:

4. Arvoden åt extra biträden, vikari atsersätt-

ningar och expenser, förslagsanslag ......................... » 12,000:

5. Kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering och utvidgning, reservationsanslag................ » 15,000:

6. Anslag för bindning av svensk officiell

statistik m. m., reservationsanslag .............................. » 4,000:

7. Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra omkostnader för statsskulden, förslagsanslag.

Utgifterna å denna titel, första gången uppförd i 1918 års riksstat, uppgingo samma

år till ................................................... kr. 397,167: 7 8

och år 1919 ...................................

samt beräknas under år 1920 uppgå

till ............................................................ » 240,000: —

I 1921 års stat har beräknats » 300,000: —

För år 1922 torde beräknas samma belopp eller kr.

440,465: 5 3

300,000:

8. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag.

Utgifterna å detta anslag hava utgjort

ar 1917...................................... kr. 36,271: 20

» 1918.................................. »

» 1919...................................... »

samt beräknas för år 1920 uppgå till

omkring ................................................... »

I 1921 års riksstat har anvisats ett förslagsanslag å ............................. » 72,000:

42,006: 4 3 72,118: 9t

80,000: —

Fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldsk.

För år 1922 torde anslaget med hänsyn till kostnader för uppvärmning av lokalen m. m., böra beräknas till ................................................................... kr.

.9. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans expedition, förslagsanslag.

Utgifterna å detta anslag hava uppgått till

år 1917....................................... kr. 41,812: 02

» 1918....................................... » 48,277: 6k

» 1919..................................... » 76,844:18

och beräknas för år 1920 uppgå till

omkring ................................................. » 85,000: —

1 1921 års riksstat har beräknats » 80,000: —

För år 1922 torde beräknas samma belopp eller kr.

Räntor å statsskulden m. m.

A. De fonderade statslånen.

Nedan föreslagna ränteutgifter för år 1922 äro beräknade under den förutsättning, att riksgäldskontor icke inom utgången av sagda år begagnar sig av den rätt, som detsamma enligt kontrakt för respektive lån eventuellt kan äga att öka amorteringen av eller i sin helhet återbetala statslån, löpande med 3, 3 Vs, 3,6 och 4 Va % räntefot.

1■ o 7,0 % statslånet, förslagsanslag, högst.

Av detta lån äro för närvarande utelöpande obligationer till ett nom. belopp av kr. 83,689,360 och åtgår för dessas förräntning under år 1922 kr. 3,012,816:9 6 eller avrundat.......................................... kr.

2. 1880 års 3 Va % statslån, förslagsanslag.

Under den förutsättning att den utelöpande andelen av lånet amorteras med de belopp, som i 1921 års riksstat beräknats för år 1921, och här

ställning. 7

75,000: —

80,000: —

3,012,840: —

8 Fullmäktiges i riksgäldskontor! yttrande ang. riksgäldsk.

nedan beräknats för år 1922, bör såsom förslagsanslag för täckande av ränteutgiften å detta lån för sistnämnda år i riksstaten uppföras ett belopp av. kr.

3. 1886 års 3 7» % statslån, förslagsanslag.

Under samma förutsättning, som ovan angivits med avseende å 1880 års 3 7* % lån, bör för år 1922 uppföras ett förslagsanslag till räntor å 1886 års lån av ....................................................................................

4. 1888 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.

Räntan för år 1922 å den 31 december 1919 utelöpande obligationer, kr. 24,183,111: 11 utgör kr. 725,493: 3 3 och utjämnas till ................................ »

5. 1890 års 31/1 % statslån, förslagsanslag,

högst.

Under förutsättning att lånet t. o. m. år 1922 amorteras enligt amorteringsplanen, bör för år 1922 såsom förslagsanslag, högst, beräknas en ränteutgift av................................................................................ »

6. 1894 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränteutgiften år 1922 för återstående skuld, kr. 16,878,600 utgör kr. 506,358 och bör upptagas likaledes såsom förslagsanslag, högst, till »

7. 1899 års 3 7a % statslån, förslagsanslag,

högst.

Under förutsättning att lånet t. o. m. år 1922 amorteras enligt amorteringsplanen, bör för år 1922 såsom förslagsanslag, högst, beräknas en ränteutgift av kr. 1,016,845: 2o, som här utjämnas till...... »

8. 1900 års 3 7? % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 3 7» % å kr. 36,320,000 ........................ »

9. 1904, 1906 och 1907 årens 3 7a % statslån,

förslagsanslag, högst.

Ränta å 3 7a % å kr. 125,856,000 »

ställning.

1,388,200:

1,798,800:

725,500:

713,600:

506,400:

1,016,900:

1,271,200:

4,404,960:

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 9

10. 1908 års 8 Vs % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta k 3 7* % å kr. 54,480,000: —............... kr.

11. 1911 års 4 % statslån, förslagsanslag.

högst.

Ränta å 4 % å kr. 72,000,000........................... »

12. 1913 års 4 Vä % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 4 Vs % å kr. 72,000,000 »

13. 1914 års 5 % statslån, förslagsanslag, högst.

Ränta å 5 % å kr. 163,100,000 ....................... »

14. 1916 och 1917 årens 5 % statslån, förslags-

anslag, högst.

Ränta å 5 % å kr. 187,030,000....................... »

15. 1918 års 5 % statslån, förslagsanslag.

Ränta å 5 % å kr. 92,730,900, utjämnat till... » Då lånet icke är avslutat, torde ifrågavarande anslag uppföras såsom förslagsanslag.

16. 1918 års premieobligationslån, förslags-

anslag, högst.

Till den årliga vinstdragningen å detta lån å

100,000,000 kr. erfordras för år 1922 ett anslag av » samt för avsättning till den del av räntan, som skall utbetalas i samband med slutlikviderandet av länet »

17. 1919 års 6 % statslån, förslagsanslag,

högst.

Ränta å 6 % å kr. 93,250,000 »

1,906,800: —

2,880,000: —

3,240,000: —

8,155,000: —

9,351,500: — 4,636,600: —

3.000. 000: —

2.000. 000: —

5,595,000: —

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand.

10 Fallmäktiges i riksgäl dskon törel yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

B. Övrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning.

Å anslagen till utgifter att täckas av lånemedel, anvisade å 1920 och tidigare års stater, återstår att

utbetala ................................................................................ kr.

Å 1921 års riksstat har anvisats lånemedel till

ett belopp av...................................................................... »

Lånemedelsanslagen å 1921 års tilläggsstat

beräknas till omkring ..................................................... »

och å 1922 års riksstat till omkring......................... »

Motsvarande anslag å 1922 års tilläggsstat

uppskattas till omkring ................................................... »

eller tillsammans ........................................................... kr.

Av detta belopp beräknas .................................. »

hava disponerats intill slutet av år 1921 och böra förräntas under år 1922.

Av de beräknade lånemedelsanslagen för år 1922 har beräknats disponerat och förräntat under

samma år ett medelkapital för året av omkring...... »

Ränta för år 1922 torde därjämte beräknas utgå å ett belopp motsvarande riksgäldskontorets tillfälliga skuld med undantag av skulden för kristidskommissionernas finansiering, varå ränta tillsvidare skall bestridas av respektive kommissioner.

För närvarande utgör ifrågavarande tillfälliga skuld

i avrundat tal .................................................................. »

Ränta bör sålunda under år 1922 beräknas å

ett kapital av omkring .................................................. kr.

och utgör 6 % ränta härå ............................................ »

Härtill kommer ränta å 5 % för år 1922 å fondens för statsskuldens amortering samt å pensionsfondens behållningar, beräknade vid 1921 års slut till respektive kr. 24,000,000 och 45,000, utgörande sammanlagt omkring ...................................... y>

106,900,000: —

167,437,100: —

66,500,000: — 136,500,000: —

50,000,000: — 527,337,100: —

175.000. 000: —

125.000. 000: —

100,000.000: —

400,000,000: — 24,000,000: —

1,200,000: —

Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 11

Å titel: »Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning» skulle sålunda för

år 1922 anvisas ............................................................... kr. 25,200,000: —

Här ifrågavarande utgiftsanslag belastades

år 1917 med ........................ kr. 7,670,521: 96

» 1918 :» » 17,371,577: 68

» 1919 » » 15,279,426:84

och beräknas för är 1920 förbruka omkring................................ » 12,000,000: —

1 1921 års riksstat har uppförts ett belopp av » 19,200,000: —

I ovanstående beräkning rörande ränteutgifterna under år 1922 å beräknad ny upplåning bar hänsyn icke tagits till möjligheten att statskontoret kan komma att hava hos riksgäldskontoret innestående kassabehållningar, vilkas disponerande av riksgäldskontoret innebär en minskning av eljest erforderlig upplåning och av statens ränteutgifter.

Då emellertid anledning linnes antaga, dels att jämväl under år 1922 kommer att i riksgäldskontoret innestå dylika statsverkets kassamedel, dels ock att under nämnda år återlevereringar till riksgäldskontoret å anslag, utbetalda av tillfälliga lånemedel, komma att äga rum, har ovan beräknade ränteanslag å kronor 25,200,000 ansetts kunna minskas till......................................................................... » 19,000,000: —

2—13. Ränta å följande av staten övertagna lån:

2. Kommunlån, förslagsanslag, högst.......................... kr.

3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligations-

lån, förslagsanslag, högst ...................................... »

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån, förslagsanslag, högst:

4. Av år 1898 ......................................................... »

5. » » 1902 ........................................................ »

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

6. Av VT 1896 å 4 % .......................................... »

7. » 1/9 1896 a 4 % ......................................... »

1,960: — 19,320: —

46,400: — 26,160: —

48,320: — 12,160: —

12 Fall mäktiges i riksgäldskoutoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Avbetalning å statsskulden.

A. De fonderade lånen.

Amortering.

1. 1880 års 31/2 % statslån, förslagsanslag, högst.

I 1922 års riksstat torde uppföras såsom förslagsanslag, högst, amorteringsbeloppet enligt utlottningsplanen.................................................................... kr.

2. 1886 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.

I 1922 års riksstat torde uppföras såsom förslagsanslag, högst, amorteringsbeloppet enligt utlottningsplanen kr. 688,888:8 9, utjämnat till............ »

3. 1890 års 3'/2 % statslån, förslagsanslag, högst.

Amorteringen för år 1922 enligt amorteringsplanen, kr. 788,444: 4 4, torde såsom förslagsanslag, högst, uppföras i 1922 års riksstat, utjämnat till ... »

4. 1899 års 31/2 % statslån, förslagsanslag, högst.

Amorteringen för år 1922 utgör enligt amorteringsplanen kr. 506,520: —, vilket belopp torde uppföras i 1922 års riksstat såsom förslagsauslag, högst, utjämnat till ........................................ »

3,920,400: —

688,900: —

788,450: —

506,550: —

Fullmäktiges i riksgäldskontor»!, yttrande ang. riksgäldsk. ställning, lä

B. Avsättning till fonden för statsskuldens amortering.

Från och med år 1916 hava för avsättningtill fonden för statsskuldens amortering icke anvisats några medel utöver de belopp som utgått för förräntning: av fonden och för vilket ändamål under år 1922 här ovan beräknats ett belopp av kr.

1,200,000. Då fonden för statsskuldens amortering ansetts böra, på sätt tidigare varit fallet, ökas jämväl genom årliga avsättningar, torde i 1922 års riksstat uppföras ett förslagsanslag, högst ..................... kr. 1,000,000: —

C. Övertagna län.

1. Kommunlän, förslagsanslag, högst ........................ kr. 19,900: —

2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligations-

lån å 4 %, förslagsanslag, högst........................ » 22,000: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån å 4 %, förslagsanslag, högst:

3. Av år 1898......................................................... » 42,000: —

4. » » 1902..................................................... » 20,000: - -

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

5. Av V, 1896 å 4 % ......................................... » 60,000: —

6. » V. 1896 å 4 % .................................... » 15,"00: —

7. » år 1903 å 4 Va % .................................... » 76,000: —

14 Fullmäktiges i riksgäldskontor®! yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

1922 ÅRS RIKSSTAT.

Sammandrag.

Förslagsberäkning över sådana riksgäidskontorets inkomster och utgifter under år 1922, som böra upptagas i sistnämnda

års riksstat.

kulhnäktiew i riks^räldskontoret yttrande ang. rikwgäldsk. ställning. 15

UTGIFTER.

Verkliga utgifter.

Riksdags- och revisionskostnader m. m.

16 Fullmäktiges i riksgäldskontoret, .yttrande ang. riksgäld^. ställning.

Räntor å statsskulden m. ni.

Fullmäktiges i riksgäldskontoret, yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 17

Kronor. Kronor.

3. Örebro—Svartå järnvägs-

aktiebolags obligationslån, förslagsanslag,

högst ............................. 19,320: —

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån k 4 %, förslagsanslag, högst:

4. Av år 1898 46,400: —

5. » » 1902 26,160: — 72,560: —

Mora—V än ems järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag,

högst:

6. Av Vt 1896

å 4 % 48,320: —

7. Av V* 1896

k 4% ...... 12,160: —

8. Av år 1903

å 4 V.' % 122,100: —

9. Av år 1914 j

k 5 V, % 49,500: — 232,080: —

10. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen,

reservationsanslag..............................

11. Ränta å köpeskillingen för fastig-

heten nr 1 i kvarteret Lejonet i

Stockholm, reservationsanslag ......

i 12. Ränta å konung Karl XIII:s hemgifts-

kapital, reservationsanslag............

13. Ränta å Göta kanals reparationsfond, förslagsanslag, högst........................

Summa kronor

:

;

325,920

300,000

90,000

7,500 j- 7,080 j—

19,730,500

I !

75,333,800 ;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sarnl.

*.] ffi c

18 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.

Avbetalning å statsskulden.

A. Å de fonderade statslånen.

1. 1880 års lån, förslagsanslag, högst

2. 1886 » 3Va %o » » »

3. 1890 » SV2% ■» )- »

4. 1899 » 31/a% » » »

B. Avsättning till fonden för stats-

skuldens amortering, förslagsanslag, högst ....................................

1,000,000 —

C. Å övertagna lån.

i

1. Kommunlån, förslagsanslag, högst......

2. Örebro—Svärta järnvägsaktiebolags

obligationslån, förslagsanslag, högst Järn vägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån, förslagsanslag, högst:

3. Av år 1898 .................. 42,000: — !

4. » » 1902 .................. 20,000: — j

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag, högst:

Av V, 1896 .................. 60,000: — j

» V* 1896 .................. 15,000: —

» år 1903 .................. 76.000: —

Summa kr.j

19,900 j—

22,000

62,000

151,000 j-

254,900 I— 7,159,200 !—

Fullmäktiges i riksgäldskontor! yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 19

1921 års tilläggsstat.

Utgifterna.

1 Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

1. Ny definitiv lönereglering för statsdepartement och centrala ämbetsverk.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1920.

Närvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve Krångel, statsråden Ericsson. Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Tamm föredrog härefter löneregleringskommitténs betänkande angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk (se bilaga 1) samt anförde efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter följande:

Innan jag närmare ingår på löneregleringskommitténs föreliggande förslag, tillåter jag mig förutskicka vissa allmänna erinringar i fråga om det läge, vari löneregleringsspörsmålen för olika förvaltningsgrenar befinna sig.

Nu gällande löneregleringar för statsdepartementen, de centrala ämbetsverken, hovrätterna och vissa andra grenar av den civila statsförvaltningen äro i huvudsak byggda på de grunder, som lades genom 1907 års riksdags beslut angående lönereglering för statskontoret och arméförvaltningen. Genom den tillfälliga löneförbättring, som första gången år 1919 av riksdagen beviljades befattningshavare vid omförmälda verk, var avsett att uppbringa personalens avlöningar till en nivå, ungefär motsvarande prisläget vid tiden närmast före krigsutbrottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 1

Lönereglerings} r ägornas allmänna läge.

2 Utgifterna.

År 1907 genomfördes nya löneregleringar jämväl för statens järnvägar och telegrafverket, vilka löneregleringar i väsentlig mån voro normgivande för dem, som senare bcslötos för postverket och vattenfallsverket ävensom, ehuru i mindre grad, tjänade till förebild vid ordnande av tullverkets avlöningsförhållanden.

För vissa av sistnämnda förvaltningsgi-enar, nämligen för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, har numera genom beslut av 1919 års lagtima riksdag åvägabragts en ny definitiv lönereglering, vilken trätt i kraft den 1 juli 1920. Vid fastställande av denna lönereglering har tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Då emellertid det dyrtidstillägg, som utgår till befattningshavare i allmänhet i stateus tjänst, avser att utgöra kompensation ej blott för den extraordinära ökningen i levnadskostnaderna under kristiden utan tillika för den normala prisstegringen efter tiden för krigsutbrottet, d. v. s. år 1914, har för de ovanberörda fyra verkens personal vidtagits en härav påkallad reduktion av dyrtidstillägget, i förhållande till vad för statens övriga befattningshavare gäller. Tilläggas må, att genom det avlöuingsreglemente, som den 19 juni 1920 utfärdats för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, ej allenast ett gemensamt lönesystem för dessa verk — de s. k. kommunikationsverken — kommit till stånd, utan även åtskilliga i lönetekuiskt hänseende nya principer vunnit tillämpning.

Sedan fråga uppkommit, huruvida icke det för kommunikationsverken beslutade lönesystemet och därmed förknippade löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning inom andra grenar av den civila statsförvaltningen, förklarade i ett uttalande till statsrådsprotokollet den 31 december 1919 dåvarande chefen för finansdepartementet, att starka skäl syntes tala för att, med sålunda given utgångspunkt, en allmän revision komme till stånd rörande de inom övriga grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar med därtill hörande villkor och bestämmelser. Beträffande ordningen och sättet för denna allmänna revision syntes det departementschefen vara mest ändamålsenligt, att början gjordes med utarbetande av förslag till ny definitiv lönereglering för dels statsdepartementen och de centrala ämbetsverk, vilkas avlöningsförhållanden i huvudsak anslöte sig till den s. k. statskontorstypen, dels någon av de lokala föivaltningarna, i första hand fångvårdsstaten. I anslutning till vad departementschefen i angivna

Utgifterna. 3

hänseende sålunda uttalat och till vissa av honom i samma yttrande till statsrådsprotokollet närmare fixerade riktlinjer uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och fångvårdsstaten.

I anledning av detta uppdrag har nu löneregleringskommitten i ett den 3 november 1920 dagtecknat betänkande avgivit utlåtande och förslag, dock allenast i avseende å statsdepartementen och de centrala ämbetsverken. Det är detta betänkande, jag nyss anmält och till vilket jag strax närmare återkommer. Beträffande fångvårdsstaten lär, efter vad jag inhämtat, förslag från kommitténs sida snart vara att förvänta.

I likhet med min nyssnämnde företrädare i ämbetet finner även jag det vara i hög grad önskvärt, att den allmänna lönerevisionen — med utgångspunkt från kommunikationsverkens avlöningsystem — snarast fullföljes till att efter hand omfatta samtliga återstående grenar av den civila statsförvaltningen. Detta innebär, vad avlöningsbeloppens storlek beträffar, att avlöningarna även för dessa förvaltningsgrenar avpassas efter den prisnivå, som, att döma av stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Först genom att lägga en dylik gemensam måttstock till grund för beräkningarna erhålles en fast utgångspunkt för statens framtida lönepolitik, vilket i och för sig måste anses såsom synnerligen önskvärt. Jag kan icke heller finna, att några betänkligheter av vare sig statsfinansiell eller annan art möta mot ett sådant tillvägagångssätt, då självfallet, i mån som den nya regleringen genomföres, såväl den tillfälliga löneförbättring, som i avvaktan därå utgår, kommer att bortfalla, som ock de särskilda dyrtidstilllägg, varmed man alltjämt torde vara nödsakad att räkna till täckande av de senaste årens abnorma fördyring av levnadskostnaderna, komma att underkastas en motsvarande reduktion. Den relativt begränsade merutgift, som för genomförande av löneregleringen för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken kan väntas bliva erforderlig, torde väl kunna försvaras såsom ett vederlag för den ökade tjänstgöring, som i samband med regleringen skulle åläggas vid sagda verk anställda befattningshavare, och följaktligen för den ökade arbetskraft, som härigenom skulle komma staten till godo. Det synes mig ock med fog kunna antagas, att med den ökade arbetsprestation, som sålunda kan vara att förvänta, man åtminstone för någon tid framåt icke skulle behöva räkna med en sådan ökning av ämbetsverkens tjänstepersonal,

4 Utgifterna.

som under senare år skett och som ansetts nödvändig för tillgodoseende av statens på skilda områden allt mera utvidgade verksamhet.

Av nu anförda skäl tvekar jag icke att tillstyrka, att för 1921 års riksdag förslag framlägges angående ny definitiv lönereglering för de förvaltningsgrenar, som avses i löneregleringkommitténs nyss angivna betänkande. Påpekas må, att däri icke beröres utrikesdepartementet utom i vad angår ett fåtal befattningshavare i kameral- och arkivtjänst. Beträffande nämnda departement ävensom vidkommande den yttre representationen kommer herr ministern för utrikes ärendena framdeles vid anmälan av anslagsbehoven under riksstatens tredje huvudtitel att göra framställning. Härutöver torde, sedan löneregleringskommittén inkommit med sitt förslag angående fångvårdsstaten, jämväl detta böra föreläggas riksdagen, liksom ock det förslag till ny definitiv lönereglering för tullverket — jämväl baserat på det för kommunikationsverken antagna lönesystemet — för vilket förarbeten sedan flera år pågått.

Innan jag närmare ingår å det föreliggande förslaget till lönereglering för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken, anhåller jag att få med några ord beröra det fortsatta lönerevisionsarbetet med avseende å de personalgrupper, som sedermera alltjämt återstå.

I sitt ovanberörda yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december 1919 påpekade dåvarande chefen för finansdepartementet, att arbetet med den definitiva löneregleringen borde i görligaste mån påskyndas även beträffande andra verk och inrättningar än dem, som först skulle ifrågakomma; departementschefen föreställde sig, att det i sådant syfte framdeles kunde .befinnas lämpligt att överlämna vissa delar av utredningen, exempelvis beträffande högre och lägre läroanstalter, åt särskilda för ändamålet tillsatta kommitterade eller sakkunniga.

I anslutning till denna uppfattning, som jag i allo delar, har jag den 3 december 1920 för Kungl. Maj:t framlagt förslag till revisionsarbetets fortsatta bedrivande. Jag anförde till statsrådsprotokollet sistnämnda dag, hurusom, då enligt min mening förslag i ämnet om möjligt borde föreläggas 1922 års riksdag, det syntes uteslutet, att det återstående revisionsarbetet kunde medhinnas av en enda kommitté eller sakkunnignämnd. På hemställan av mig och av chefen för ecklesiastikdepartementet uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut berörda 3 december dels åt två kommittéer att fullfölja det påbörjade revisionsarbetet, den ena beträffande universitet och högskolor samt vissa andra högre läroanstalter eller därmed jämförliga institutioner och den andra beträffande allmänna läroverk och vissa lägre såväl statliga som kommunala läroanstalter, dels ock åt 1902 års löneregleringskommitté att fullfölja arbetet

Utgifterna. 5

beträffande i huvudsak flertalet återstående förvaltningsgrenar. I båda fallen skulle såsom utgångspunkt tjäna det för kommunikationsverken gällande lönesystemet. I samband härmed må emellertid anmärkas, att från det löneregleringskommittén senast givna uppdraget undantag^ vissa förvaltningsgrenar, vilkas avlöningsförhållanden redan äro eller torde komma att i annan ordning bliva föremål för utredning; så är förhållandet exempelvis med de under rikets hovrätter lydande justitiestaterna, domänverket, postsparbanken samt lots- och fyrinrättningeu.

Såsom jag nyss erinrat, har löneregleringskommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag angående lönerevisionen för statsdepartement^! och de centrala ämbetsverken varit bunden av vissa utav dåvarande chefen för finansdepartementet givna direktiv, av vilka det väsentliga och för kommitténs arbeten grundläggande varit det, att den lönerevision, som borde för statsförvaltningen i dess helhet komma till stånd, skulle till allmän utgångspunkt taga det nya lönesystemet för kommunikationsverken.

I anslutning härtill har kommittén i det föreliggande betänkandet tagit under övervägande frågan, huruvida och i vad mån kommunikationsverkens lönesystem kunde och borde läggas till grund för förenämnda revision, och har kommittén därvid funnit, att de löneprinciper, som för kommunikationsverken vunnit godkännande, i allmänhet torde utan större svårigheter väl kunna anpassas på de förvaltningsgrenar, om vilka kommittén hade uppdrag att yttra sig. Eu förutsättning för en dylik likställighet vore dock, såsom kommittén framhåller (sid. 9 —10), att den olikhet, som nu rådde i avseende å den dagliga arbetstidens längd mellan kommunikationsverkens styrelser och den centrala förvaltningen i övrigt, bortfölle, och att arbetstiden för samtliga dessa förvaltningsgrenar i regel bestämdes till minst sju timmar varje söckendag.

För egen del finner jag övertygande skäl tala för eu anordningav det slag kommittén ifrågasätter. Vad särskilt angår likställigheten i avseende å arbetstidens längd finner jag densamma i görligaste män böra genomföras. Därest det föreliggande förslaget vinner riksdagens godkännande, torde Kungl. Maj:t böra utfärda föreskrifter av innehåll att arbetstiden för de verk, som beröras av ifrågavarande lönereglering, bestämmes till i regel minst sju timmar varje söckendag. I likhet med kommittén förutsätter jag härvid, å ena sidan att nödig utsträckning i den sålunda bestämda arbetstiden kan vid de tillfällen, då göromålens gång det kräver, påfordras, å andra sidan att inskränkning i arbetstiden må kunna medgivas såsom i viss omfattning skett beträffande kom-

Allmänna utgång spunkter för lönercglcrirgsk ommiltina föreliggande förslag.

6 Utgifterna.

munikationsverken. 1 avseende å kravet på förläggande av hela arbetstiden till tjänsterummet vill jag understryka den för ett gott arbetsresultat synnerligen önskvärda och av kommittén (sid. 10) tillstyrkta anordningen med en vidgad tillämpning av det redan nu i vissa fall gjorda medgivandet om förläggande av arbetet delvis till annan plats än tjänsterummet.

I samband härmed tillåter jag mig erinra, att, då på angivet sätt tjänstgöringstiden skulle komma att utsträckas för ordinarie tjänstemän, en väsentlig ökning av arbetstiden självfallet bör föreskrivas även för extra personal.

I likhet med kommittén anser jag vidare, att ett avlöningsreglemente, uppgjort i anslutning till det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet och lika med detta innehållande lönesystemets huvudgrunder, bör fastställas att gälla för de förvaltningsgrenar, om vilka sådant varder av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt, samt att de särskilda för olika förvaltningsgrenar erforderliga specialbestämmelser, vilka icke ansetts böra inrymmas i avlöningsreglementet, böra efter beslut av Kungl. Ma:jt och riksdagen utfärdas i form av en särskild kungörelse.

Den tjänsteförteckning, vilken såsom bilaga åtföljer själva reglementsförslaget, är i överensstämmelse med kommitténs förslag uppgjord på grundvalen av det i 1921 års stater upptagna antalet befattningar. I den mån ändringar i densamma — vare sig genom upptagande av nya förvaltningsgrenar eller genom indragning av hittillsvarande eller inrättande av nya befattningar eller ock i avseende å vissa tjänstegraders placering för de verk, som äro i förteckningen upptagna — anses bliva för år 1922 påkallade, torde de förslag, som härutinnan böra underställas riksdagen, komma att sedermera framläggas under vederbörande huvudtitlar. Likaså torde, i den mån ändringar — närmast avseende reglementets tillämpning å andra förvaltningsgrenar än de nu i förslaget upptagna — påkallas för år 1922 i ovanberörda kungörelse, de förslag, som i detta hänseende böra föreläggas riksdagen, komma att framdeles anmälas av vederbörande departementschefer.

Den nu föreslagna lönerevisionens omfattning.

Såsom jag nyss erinrat, behandlar löneregleringskoinmittén i det Jöreliggande förslaget allenast avlöningsförhållandena vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken. Av kommittébetänkandet — särskilt av däri intagen tjänsteförteckning (sid. 95 ff) och förslag till stater (sid. 132 ff.) — framgår, vilka verk kommittén ansett falla inom ramen för det givna uppdraget. Jag har ingen erinran att framställa mot vad kommittén i fråga om lönerevisionens omfattning nu föreslagit, så

Utgifterna. 7

mycket mindre som kommittén, efter vad jag funnit, vid utarbetande av sitt förslag tagit tillbörlig hänsyn jämväl till förhållanden inom andra förvaltningsgrenar.

Jag har redan påpekat, dels hurusom i det förevarande förslaget liksom i kommunikationsverkens lönesystem avlöningsbeloppens storlek anpassats efter det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet, dels ock att detta självfallet måste medföra, såväl att den tillfälliga löneförbättring, som för närvarande utgår, bortfaller för de befattningshavare, som inbegripas i förslaget, som ock att det till samma befattningshavare utgående dyrtidstillägget underkastas en viss reduktion. I fråga om måttet av det dyrtidstillägg, som alltjämt bör ifrågakomma, torde grunderna böra vara desamma som äro eller bliva gällande för kommunikationsverken.

Ehuru kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag i stort sett varit inskränkt till behandlingen av allenast lönetekniska frågor, har kommittén dock i enlighet med lämnat direktiv berört och framlagt förslag i avseende å ett par spörsmål av organisatorisk natur. Under hänvisning till vad kommittén härutinnan anfört och föreslagit i fråga om en ny kvinnlig biträdesgrad samt beträffande vaktmästarkårens tjänstgöringsförhållanden (sid. 18 f., 35 f. och 167), vill jag erinra därom, att Kungl. Maj:t på min tillstyrkan allaredan vidtagit åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén hemställt. Här må allenast tilläggas att genom inrättande av en lägre kvinnlig biträdesbefattning i anslutning till kommitténs förslag en ej oväsentlig besparing av kostnaderna för en del enklare arbeten inom ämbetsverken torde vara att förvänta. Likaså torde det kunna antagas, att någon minskning av ämbetsverkens administrationskostnader kan vara att emotse, därest verken enligt den av Kungl. Maj:t meddelade föreskriften tillse, att vaktmästarkårens tjänstgöringsförhållanden så ordnas, att vederbörandes arbetstid fullt utnyttjas.

Enligt vad kommittén tänkt sig, skulle det föreslagna avlöningsreglementet träda i kraft från och med ingången av år 1922. Med hänsyn bland annat till önskvärdheten att erhålla en viss tidrymd för utarbetandet av de allmänna föreskrifter i ett flertal ämnen av invecklad beskaffenhet, vilka före reglementets ikraftträdande böra av Kungl. Maj:t

Lönerevisionens förhållande till prisnivå och dyrtidstillägg.

Vissa

organisations-

frågor.

Tidpunkten för löneregleringtns ikraftträdande.

8 Utgifterna.

utfärdas, kunde ifrågasättas att uppskjuta sagda ikraftträdande till den 1 juli 1922. Jag har emellertid icke ansett mig böra tillstyrka en dylik anordning, företrädesvis på den grund, att densamma skulle medföra betydande svårigheter i avseende å beräknandet av för ämbetsverken erforderliga anslagsmedel för år 1922, i det olika beräkningsgrunder skulle bliva erforderliga för förra och för senare halvåret och man dessutom skulle nödgas för de särskilda verken fastställa dubbla stater, avseende de olika hälfterna av sagda år. Jag anser mig därför, i enlighet med vad kommittén förutsatt, böra tillstyrka avlöningsreglementets ikraftträdande från och med den 1 januari 1922.

Inkomna

framställ-

ningar.

Innan jag övergår till vissa detaljfrågor i kommitténs förslag, vill jag erinra hurusom till Kungl. Maj:t eller till vederbörande departement inkommit ett flertal framställningar, huvudsakligen åsyftande ändringar i förslaget angående de olika tjänstegradernas placering på avlöningsskalan. Dessa framställningar äro avgivna av föreningen kvinnor i statens tjänst, statens vaktmästares förening, nedre justitierevisionen, advokatfiskal i Svea hovrätt, sekreteraren i hovrätten över Skåne och Blekinge, tjänstemän av andra lönegraden inom arméförvaltningen, chefen för marinförvaltningen, socialstyrelsen, representanter för andragrads-tjänstemännen i de till socialdepartementet hörande centrala ämbetsverken, pensionsstyrelsens tjänstemannaförening, förste byråingenjörerna i väg- och vattenbygguadsstyrelsen, byråingenjörerna i samma verk, kammarkollegium, vissa tjänstemän vid mynt- och justeringsverket, riksarkivarien, riksbibliotekarien, förste och andre bibliotekarierna vid kungl. biblioteket, skolöverstyrelsen, chefen för Sveriges geologiska undersökning, kommerskollegium, vissa tjänstemän i sistnämnda verk, förste byråingenjörerna bos patent- och registreringsverket, samt statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Beträffande kommitténs föreliggande förslag vill jag till en början tillkännagiva, att jag saknar anledning ifrågasätta några väsentliga ändringar i detsamma. Endast i nedan angivna punkter hava kommitténs uttalanden eller förslag föranlett mig att efter samråd med statsrådets övriga ledamöter göra vissa erinringar eller föreslå smärre avvikelser.

Justitieråd t regeringsråd och presidenter.

Huruvida den avlöning, som kommittén föreslagit för justitieråd och regeringsråd (18,000 krouor), i förhållande till avlöningen för andra högre ämbetsmän är ur alla synpunkter lämpligt avvägd, torde vara

Utgifterna. 9

tvivelaktigt. Såsom kommittén erinrat, intaga dessa domare i högsta instans en särställning bland statstjänstemannen. Det är av synnerlig vikt, att åt dem beredes en ekonomiskt fullt tryggad ställning, och vid avlöningens bestämmande måste vederbörligt avseende fästas vid att de till följd av ett speciellt för dem gällande avlöningsvillkor, som enligt kommitténs förslag skall bibehållas, äro underkastade eu strängare regel än andra statens tjänstemän i fråga om möjlighet att med sina tjänster förena enskilda befattningar. Särskilt med hänsyn härtill är den för jusiitieråden och regeringsråden föreslagna avlöningen av 18,000 kronor möjligen för knapp. Jag anser mig visserligen ej böra nu hemställa om avvikelse från kommittéförslaget i denna punkt men har efter samråd med chefen för justitiedepartementet velat fästa uppmärksamhet å denna fråga, vilken synes mig framdeles böra bliva föremål för förnyat övervägande. Därvid torde även böra övervägas, huruvida icke en höjning får anses påkallad jämväl beträffande presidenterna vid rikets hovrätter samt i kammarrätten och i försäkringsrådet, vilka enligt kommittéförslaget hänförts till den allmänna generaldirektörsgraden, medan de för närvarande åtnjuta högre avlöning, än som tillkommer generaldirektör. En sådan höjning synes mig betingad med hänsyn till det ansvar för rättsvården i riket, som åvilar president. Det bör härvid även beaktas, att president vanligen utses inom justitierådens krets eller bland personer, som i lönehänseende tillhöra generaldirektörsgraden. Jämväl i denna fråga har jag samrått med chefen för justitiedepartementet ävensom med chefen för socialdepartementet, vilka dela min mening.

Såsom framgår av kommitténs betänkande (sid. 24 — 28), har kommittén upptagit ett förut av kommittén framlagt förslag om tillsättande av expeditionschefsbefattningarna i statsdepartementen förmedelst fullmakt i stället för såsom nu medelst förordnande tillsvidare. I avseende å denna frågas förhistoria hänvisar jag till kommittébetänkandet. Kommittén har emellertid icke varit i denna punkt enhällig, utan har en av dess ledamöter på anförda skäl yrkat, att expeditionscheferna fortfarande måtte tillsättas medelst förordnande.

För egen del har jag ej kunnat undgå att hysa tvekan, huruvida den av kommittémajoriteten föreslagna anordningen är den ändamålsenligaste. Det kan nämligen icke förnekas, att de arbetsuppgifter, som påvila expeditionscheferna, äro så pass krävande och själva arbetet så tyngande, att man näppeligen som regel kan förutsätta, att en person i denna tjänsteställning skall kunna kvarstå till uppnådd pensionsålder, Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 2

Statssckrcterare och expedition schefer.

Byråcheferna för lagärenden i social- och finansdepartenu nten samt ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning.

10 Utgifterna.

67 år. Arbetena i departementen skulle understundom knappast kunna undgå att bliva lidande på en sådan anordning. I allt fall synes mig den tid, som förflutit efter de förutvarande expeditionschef^tjänsternas uppdelning på statssekreterarebefattningar och de nuvarande expeditionscbefstjänsterna, vara för kort för att lämna någon tillförlitlig erfarenhet i fråga om lämpligheten av en ändrad anordning. Jag tillstyrker alltså, att den nuvarande anordningen för expeditionschefernas tillsättande bibehålies. Härav betingas vissa mindre ändringar såväl i 5 § av kommitténs reglementsförslag som i den därvid fogade tjänsteförteckningen.

Därest statssekreterarna och expeditionscheferna skulle, på sätt kommittén föreslagit i fråga om de sistnämnda, tillsättas medelst fullmakt, skulle jag icke kunnat tillstyrka, att deras avlöningar bestämdes så högt som av kommittén förordats. Vid behandlingen av frågan om deras avlöning synes emellertid böra tagas hänsyn jämväl till sättet för deras anställning. Riktigheten av ett dylikt betraktelsesätt torde få anses vara av kommittén vitsordad, enär kommittén beträffande cheferna för de centrala ämbetsverken framhållit skäligheten av att de verkschefer, som erhölle förordnande på viss tid mot arvode, bereddes en högre avlöning än de övriga; kommittén har av denna anledning föreslagit arvodet till ifrågavarande verkschefer 2,000 kronor högre än den normala generaldirektörslönen. Med hänsyn härtill samt i betraktande av den ansvarsfulla och tyngande beskaffenheten av statssekreterarnas och expeditionsschefernas arbete tillstyrker jag, att arvodena till dem upptagas med de av kommittén föreslagna beloppen 17,000 resp. 15,000 kronor.

Vad jag här yttrat angående statssekreterarna och expeditionscheferna gäller jämväl de befattningshavare inom departementen, som enligt förslaget böra vara likställda med dem.

För en var av byråcheferna för lagärenden i social- och finansdepartementen samt för ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning har kommittén föreslagit ett arvodesbelopp, som motsvarar begynnelseavlöningen för befattningshavare i den av kommittén för ordinarie tjänstemän enligt avd. B föreslagna 20:e lönegraden, ortsgruppen G, eller alltså 10,500 kronor (sid. 31). Ifrågavarande befattningar äro utan tvivel att räkna till de såväl mera arbetstyngda som mera ansvarsfulla inom den centrala administrationen. Med hänsyn till nödvändigheten att för dessa tjänster kunna påräkna fullt kvalificerade personer är det givetvis av vikt, att arvodesbeloppen ej tillmätas för snävt. Innehavarnes mer osäkra ställning — befattningarna skulle såsom hittills tillsättas för-

Utgifterna. 11

medelst förordnande tillsvidare — bör dessutom, i enlighet med vad jag ovan uttalat, utgöra en anledning till att arvodena bestämmas till högre belopp än vad som motsvarar begynnelseavlöningen för medelst fullmakt tillsatta byråchefer eller kansliråd. Jag anser mig emellertid icke böra tillstyrka högre arvodesbelopp än 12,000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar slutavlöuingen i berörda rådsgrad. En mindre jämkning av 5 § i reglementsförslaget blir en följd härav.

Beträffande den chefen för lantförsvarets kommandoexpedition tillkommande rätten till gottgörelse för tjänstehästar kommer, efter vad chefen för försvarsdepartementet meddelat mig, framställning att framdeles avlåtas till riksdagen. Jag anser vid sådant förhållande lämpligt att i reglementets 5 § införes en bestämmelse av innehåll att i berörda hänseende gäller vad därom är särskilt stadgat.

1 avseende å de olika tjänstegradernas placering på avlöningsskalan har kommittén i huvudsak dels utgått från nu gällande avlöningsgrader dels ock sökt jämförelser med motsvarande befattningshavare inom kommunikationsverken.

Givetvis har det, såsom ock av kommittén framhållits, måst möta betydande svårigheter, att i ett nytt avlöningssystem efter en rättvis värdesättning inprässa ett så betydande antal befattningar av skilda slag och med växlande arbetsuppgifter, som det nu är fråga om. Den knappa tid, som härvid stått kommittén till buds, har, som kommittén själv antyder, uppenbarligen gjort det för kommittén omöjligt att särskilt pröva varje tjänst och giva varje befattning dess oomtvistligt riktiga plats i systemet. Ett flertal framställningar hava ock, såsom i det föregående är nämnt, inkommit med yrkanden om ändringar i kommitténs förslag härutinnan.

Särskilt synas mig befogade erinringar kunna framställas beträffande kommitténs förslag rörande den nuvarande s. k. andra normalgradens placering i det nya avlöningssystemet. I likhet med vad som skett för kommunikationsverken har kommittén föreslagit en tudelning av denna grad — sekreteraregraden —, varvid kommittén, såsom fallet är beträffande kommunikationsverken, till den 15:e lönegraden hänfört flertalet befattningar inom denna grupp, men icke ansett sig böra föreslå en placering av övriga till densamma hörande tjänster i högre lönegrad än den 16:e, under det att för kommunikationsverken den s. k. högre sekreteraregraden hänförts till den 17:e lönegraden (sid. 37 ff.) Reservationsvis hava inom kommittén vissa yrkanden framställts, vilka gått ut

Chefen för lantförsvarets kommandoexpedition.

Tjänstegradernas plätering på avlöning sskalan. .

12 Utgifterna.

på, dels att de av kommittén till den 16:e lönegraden hänförda tjänsterna bort i stället upptagas i den 17:e lönegraden, dels ock att man bort utgå från den 16:e lönegraden såsom den normala och därefter undersöka, vilka befattningar bort placeras i den 17:e och huruvida några befattningar bort hänföras till den 15:e lönegraden (sid. 174—177). Då jag i denna punkt tillstyrker eu avvikelse från kommittémajoritetens förslag, sker det under intryck av det billiga och rättvisa i att härutinnan göra en mindre jämkning. Tager man i betraktande såväl den nuvarande relationen i avlöningshänseende mellan andra-grads-tjänstemännen i centralförvaltningen, frånsett kommunikationsverkens styrelser, och motsvarande tjänstemän i kommunikationsverken som ock den nu rådande skillnaden i avseende å den dagliga tjänstgöringstidens längd mellan bemälda tjänstemannakategorier, finner man, att ett bifall till kommitténs förslag skulle för den nuvarande andra normalgradens befattningshavare medföra en av de reala förhållandena i övrigt icke betingad avlöningsminskiiing. Dessa befattningshavare skulle nämligen vid bifall till förslaget komma att i verkligheten nedflyttas på ett lägre löneplan än de hittills intagit. Den synnerligen stora betydelse, som befattningshavare av denna grad äga inom förvaltningen såväl därutinnan, att de äro byråchefernas närmaste män och i många fall ställföreträdare, som ock därigenom, att de utgöra rekryteringsmaterialet för den högre råds- eller byråchefsgraden, måste ingiva vissa betänkligheter mot kommitténs ståndpunkttagande till sekreteraregradens placering.

Enligt min mening synes det riktiga vara att — såsom reservationsvis inom kommittén framförts — utgå från 16:e lönegraden såsom den normala och därefter tillse, vilka befattningar äro av den natur, att de böra placeras i närmast lägre eller närmast högre grad. Att emellertid nu vidtaga en i detalj utförd omgruppering av denna grad torde på grund av svårigheten att överblicka eventuellt inträffande konsekvenser icke vara möjligt. Den på samma gång rättvisaste och mest ändamålsenliga anordningen synes mig därför vara den, att samtliga ifrågavarande befattningar nu hänföras till den 16:e lönegraden, varvid dock bör förutsättas, att eu dylik åtgärd endast är att betrakta såsom en anordning tills vidare, och torde det få bliva eu uppgift för den av kommittén föreslagna lönenämnden eller annan särskild beredning att efter närmare prövning föreslå den omgruppering, d. v. s. den nedflyttning av vissa tjänster till den 15:e och uppflyttning av vissa tjänster till den 17:e lönegraden, som kan finnas vara av förhållandena påkallad.

Ett bifall till mitt förslag i ovan anförda avseende medför vissa jämkningar i den föreslagna tjänsteförteckningen.

Utgifterna. 13

Ordinarie revisionssekreterare åtnjuter nu en avlöning, som är lika med slutavlöningen för en tredje normalgradens tjänsteman. Kommittén har icke funnit anledning att vid införandet av det nya systemet bibehålla denna anordning, utan skulle revisionssekreterarna bliva fullt jämställda med exempelvis byråchefer och hovrättsråd, d. v. s. erhålla eu avlöning efter den 20:e lönegraden (sid. 42).

Efter att hava i ärendet samrått med chefen för justitiedepartementet vill jag erinra om den synnerligen stora vikt, som utan all gensaga måste läggas därå, att de ordinarie revisionssekreterarbefattningarna bliva i avlöningshänseende så tillgodosedda, att fara ej föreligger, att vederbörande finna med sin fördel mera förenligt att kvarstanna å relativt mindre ansträngande tjänster exempelvis i hovrätterna än att mottaga dessa onekligen betungande befattningar, på vilkas innehavare dessutom av andra skäl som bekant synnerligen stora krav måste ställas. Det må erinras, att till ordinarie revisionssekreterare hittills nästan undantagslöst utnämnts innehavare av hovrättsrådstjänster. Det sätt, varpå enligt kommitténs förslag de ordinarie revisionssekreterarbefattningarna skulle avlönas, är onekligen ägnat att ingiva vissa betänkligheter i nämnda hänseende. Det torde nämligen vara tvivelaktigt, huruvida ett hovrättsråd skulle vilja påtaga sig en ordinarie revisionssekreterares ansträngande arbetsbörda, därest han icke i form av högre avlöning erhölle en viss kompensation för de mer krävande göromålen. Frågan fordrar uppenbarligen en mer ingående prövning än som hittills kunnat ägnas densamma. Det synes dock icke lämpligt att nu till förmån för revisionssekreterarna ifrågasätta en rubbning i det av kommittén föreslagna avlöningssystemet. Då i allt fall såsom antytts spörsmålet förtjänar att underkastas ett närmare skärskådande, torde i avvaktan härå såsom ett provisorium en sådan anordning kunna tillsvidare vidtagas, att ordinarie revisionssekreterare tillerkännes utöver sin ordinarie avlöning ett särskilt arvode av 500 kronor. I fråga om för detta ändamål erforderliga medel, vilka lära böra utgå å extra stat, torde, efter vad chefen för justitiedepartementet meddelat mig, förslag framdeles komma att föreläggas riksdagen.

I 10 § 3 och 4 mom. av kommitténs förslag till avlöningsreglemente innefattas, bland annat, bestämmelser rörande uppskov med uppflyttning i högre löneklass med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring. Dessa bestämmelser överensstämma i sak med dem, som av kommittén i ett föregående betänkande, delen LX, föreslagits, men avvika i en och annan detaljpunkt från de för kommunikationsverken

Jievision&sek-

reterama.

Uppflyttning högre löneklass.

14 Utgifterna.

i samma hänseende fastställda föreskrifterna (sid. 51 fif.). Reservationsvis har inom kommittén yrkats, att dessa bestämmelser måtte helt utgå ur reglementsförslaget (sid. 178 ff.)

Då jag anser, att det för uppflyttning i högre löneklass föreslagna villkoret om väl vitsordad tjänstgöring måste tillerkännes en fördelaktig inverkan på statstjänsten, finner jag mig böra i huvudsak tillstyrka kommittémajoritetens förslag i förevarande punkt. I ett avseende är jag dock böjd förorda en jämkning av saklig innebörd.

Kommittén har nämligen föreslagit, att, sedan beslut om uppskov med uppflyttning i högre löneklass en gång fattats, ett återställande av löneturen må kunna ske, under förutsättning att befattningshavarens tjänstgöring under den period, som förflutit från uppskovsbeslutets meddelande, vid verkställd prövning funnits vara av den erkännansvärda beskaffenhet, att anledning till sådant återställande föreligger. Genom denna bestämmelse skulle ej endast en gradering ske mellan en mindervärdig (»mindre väl vitsordad») och en behörigen fullgjord tjänstgöring utan även beträffande sistnämnda slag av tjänstgöring införas olika grader allt efter arten av dennas beskaffenhet. Enligt min mening finnes icke tillräcklig anledning att vid den prövning varom nu är fråga söka företaga eu dylik värdesättning av den behörigen fullgjorda tjänstgöringen. Förberörda förutsättning torde för den skull böra utgå och bestämmelsen i ifrågavarande avseende erhålla den lydelse, motsvarande föreskrift äger i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

I detta sammanhang må det tillåtas mig att beröra även ett annat med uppflyttning i högre löneklass sammanhängande spörsmål. Kommittéförslaget förutsätter vid varje sådan uppflyttning en särskild av vederbörande myndighet vidtagen prövning.

Motsvarande prövningsrätt är nu i regel förbehållen Kungl. Maj:t, ehuru uttrycklig föreskrift härom endast sällan finnes meddelad. Vissa undantag givas dock; så t. ex. beträffande kommunikationsverken, för vilka vederbörande verksstyrelse i regel beslutar i förevarande ärenden. Förslag om eu allmän decentralisation av dylika frågor i vissa fall till vederbörande verksstyrelse och i andra fall till statskontoret har sedan länge förelegat. Jag anser, att denna fråga bör med det snaraste upptagas till slutligt avgörande; det torde efter det nu föreslagna avlöningsreglementets ikraftträdande bliva än mer nödvändigt att söka härutinnan åvägabringa en decentralisation. Sagda reglemente förutsätter nämligen eu uppflyttning i högre löneklass, ej såsom förr efter 5-års-perioder, utan efter intervaller av 3 år, varigenom antalet dylika ärenden skulle

Utgifterna. 15

komma att väsentligt ökas och ytterligare belasta det redan nu därav tyngda departementsarbetet.

Från kommunikations verkens avlöningsreglemente liar kommittén upptagit bestämmelser om kallortstillägg med vissa efter sex olika kallortsklasser bestämda belopp (sid. 55 f.). I samband härmed har kommittén erinrat om en av riksdagen begärd utredning ifråga om beredande åt de i norra delarna av landet stationerade tjänstemännen av särskilda förmåner samt påpekat, att riksdagens skrivelse i ämnet, vilken överlämnats till kommittén för att tagas i betraktande i nu förevarande sammanhang, borde bliva föremål för vidare behandling, vare sig nu denna vidare utredning komme att anförtros åt kommittén eller åt särskilda sakkunniga. I en vid kommittébetänkandet fogad reservation (sid. 187) hava tre av kommitténs ledamöter yrkat, att avlöningsformen kallortstiliägg icke måtte ingå i nu föreliggande förslag utan att spörsmålet härom måtte upptagas i samband med ovanberörda av riksdagen begärda utredning.

Ehuru jag till fullo uppskattar de synpunkter, som för reservanterna varit de avgörande, nämligen att frågan om särskilda förmåner, däri inbegripet det nu föreslagna kallortstillägget, för tjänstemännen i landets norra delar bör i hela sin vidd bliva föremål för en närmare utredning, kan jag dock ej anse, att ett bifall till kommittémajoritetens förslag om särskilda kallortstillägg bör kunna anses föregripa denna frågas bedömande och avgörande. Det gäller jämförelsevis små belopp, liksom det ock är ett rätt begränsat antal befattningshavare, som vid reglementets utsträckta tillämpning skulle bliva delaktiga av denna förmån. Då jag dessutom är övertygad om, att alla åtgärder äro starkt av nöden, som kunna vidtagas för ett bättre tillgodoseende av tjänstemännen i Norrland, tvekar jag ej att tillstyrka kommittémajoritetens förslag. Den av riksdagen begärda utredningen bör enligt min mening också med det snaraste komma till stånd.

I 19 § av avlöningsreglementet givas vissa bestämmelser i fråga om grunderna för vikariatsersättningars utgående.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra om vissa för centralförvaltningen — i främsta rummet statsdepartementen — och överdomstolarna alldeles speciella förhållanden. I talrika fall förekommer nu, att ordinarie befattningshavare på grund av förordnande såsom exempelvis statssekreterare eller expeditionschef eller i anledning av annat offentligt uppdrag under längre sammanhängande tider, i många fall

Kalloris-

tillägg.

Vikariata-

rsättningar.

Ferier för vissa befattningshavare i kammarrätten.

16 Utgifterna.

under åratal, icke uppehålla sina egna tjänster; dessa bestridas i stället av vikarier. 1 dylika fall hav den ordinarie befattningshavaren vanligen förpliktats avstå utöver tjänstgöringspenningarna antingen eu de! av lönen eller ock samtliga kontanta avlöningsförmåner, och har vederbörande vikarie tillerkänts gottgörelse, vilken allt efter omständigheterna varierat mellan olika belopp och högst uppgått till den tjänstlediges samtliga avlöningsförmåner, minskade med belopp, svarande mot dennes avgifter för egen pensionering. En dylik anordning har av ålder ansetts nödvändig och betingad av önskvärdheten att för längre tid kunna tillförsäkra sig för vikariaten fullt kvalificerade krafter.

Uppenbarligen är en motsvarande anordning fortfarande av nöden även efter det nya avlöningssystemets genomförande. I fråga om ersättning åt sådana vikarier, som icke äro ordinarie befattningshavare, torde Kungl. Maj:t äga att efter den föreslagna lönenämndens hörande meddela behövliga bestämmelser. Vad åter beträffar sådana vikarier, vilka själva äro ordinarie befattningshavare, torde i de fall, då för beredande av särskild gottgörelse under längre förordnanden å högre tjänst en avvikelse från de i 19 § angivna grunder anses vara av behovet påkallad, Kungl. Maj:t med stöd av bestämmelserna i reglementets 31 § äga möjlighet att meddela nödiga föreskrifter. Såsom vikariatsarvode i nu berörda hänseenden bör Kungl. Maj:t givetvis äga att disponera erforderlig del av det belopp, som tjänstemannen på grund av bestämmelserna i 17 § av reglementet har att vid ledighet avstå av sin avlöning, och förutsätter jag, att för nu ifrågavarande ändamål måtte få disponeras medel från den i vederbörande stater såsom förslagsanslag upptagna anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Enligt gällande bestämmelser äger president i kammarrätten samt kammarrättsråd årligen åtnjuta ferier under en och en halv månad. Kommitténs förslag innebär, att bemälde befattningshavare må årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, äga att åtnjuta semester eller däremot svarande ledighet under 45 dagar. Under nu förekommande ferier förordnas icke vikarier; vederbörandes rätt till ledighet är ovillkorlig och icke beroende av att »göromålens behöriga gång» kan upprätthållas. Ehuruväl kommitténs förslag enligt min mening ingalunda avser att i sak åstadkomma någon ändring av nu rådande förhållanden, torde i tydlighetens intresse i förslaget till kungörelse angående avlöningsreglementets tillämpning böra under kammarrätten införas en bestämmelse, liknande den, som föreslås beträffande hovrätterna, av innehåll, att i stället för vad i 21 § i reglementet sägs om semester skall