Proposition

Doc 1926:1

Beteckning: Prop. 1926:1
Typ: Proposition

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1970:72: ('med förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274), m.m.',), avsnitt 14
SOU 1994:99a: Domaren i Sverige inför framtiden D. Autgångspunkter för fortsatt utredningsarbete., avsnitt 7.8

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml.

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927;

(Hven Stockholms slott den 7 januari 1926.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionen justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna de i ovannämnda protokoll berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter sålunda:

Inkomsterna.

4 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar....................... 950,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . . 2,596,500

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

«. Skatt å inkomst ochförmögen-

het....... 139,000,000

p. B-skatt å aktiebolag m. fl. . 3,000,000 142,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning....... 3,500,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning ................... 500,000

d. Stämpelmedel, bevillning ..... 45,000,000

e. Lastpenningar, bevillning..... 700,000 191,700,000

4. Automobilskattemedel, bevillning............ 19,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning........ 122,000,000

b. Sockerskatt, bevillning........ 19,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning f...... 55,000,000

d. Brännvinstillverkningsskatt, be-

villning ........ 17,000,000

e. Rusdrycksförsälj-

ningsmedel, bevillning .......... 16,000,000

f. Omsättnings- och ut-

skänkningsskatt å spritdrycker, bevillning........................ 38,000,000

g. Maltskatt, bevillning. 16,000,000 87,000,000 283,000,000

Kronor

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter ................... 32,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkrings-

anstalten........................... 400,000

3. Avgifter för registrering av automobiler...... 550,000

4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar.................... 400,000

5. Inkomst av myntning och justering ......... 538,000

497,246,500

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

5 Kronor

6. Bidrag till bankinspektionen.............. 111,000

7. Bidrag till fondinspektionen .............. 08,700

8. Bidrag för tillsyn över sparbankerna........ 55,000

9. Kontrollstämpelmedel................... 140,000

10. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit 30,000

11. Terminsavgifter från läroverken........... 750,000

12. Avgifter för granskning av biografbilder..... 70,500

13. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . . 90,000

14. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt 148,500

15. Fyr- och båkmedel .................... 2,740,000

16. Lotspenningar........................ 2,400,000

17. Patent-och varumärkes-samt registreringsavgifter 1,053,700

18. Bidrag till försäkringsinspektionen.......... 143,600

19. Inkomster av statens provningsanstalt....... 250,000

10,277,000

III. Diverse inkomster............................

Säger för egentliga statsinkomster 513,878,500 kronor.

6,355,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning...................

2. Telegrafverket........................

3. Statens järnvägar......................

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk.......... 460,000

b. Statens kraftverk.......... 11,725,000

c. Statens vattenfallsverks fastig-

hetsförvaltning ........... 65,000

5. Statens domäner.......................

6. Statens reproduktionsanstalt..............

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse 2,812,500

b. Enligt 1908 års överenskommelse 642,500

c. Enligt 1913 års överenskommelse —

d. Enligt 1918 års överenskommelse 950,000 4,405,000

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 3,770,000

III. Statens utlånings fonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 125,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 1,300

3. Allmänna järnvägslånefonden.............. 1,800,000

4. Bibanelånefonden....................... 110,000

5. Vattenkraftslånefonden................... 350,000

6. Allmänna byggnadslånefonden.............. 17,000

7. Luftfartslånefonden ..................... 20,000

14.000. 000

18.000. 000 39,400,000

12,250,000

6,000,000

30,000

89,680,000

8,175,000

> >

6 Kung!. Ma.j:ts proposition Nr 1 år 1926.

8. Fonden för räntefria studielån ............. 100

9. Statens avdikningslånefond................ 500,000[

10. Egnahemslånefonden..................... 4,800,000

11. Fiskerilånefonden....................... 100,000

12. Dräneringsfonden....................... 100

13. Norrländska nyodlingsfonden............... 00,000

14. Jordförmedlingsfonden ................... 60,000

15. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

16. Täckdikningslånefonden................... 100,000

17. Allmänna nyodlingsfonden................. 15,000

18. Norrländska andelsmejerifonden............. 10,000

19. Ivraftledningslånefonden. .................. 625,000

20. Gödselvårdslånefonden................... 40,000

21. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter. . . 4,800

22. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bo-

stadsförbättringslånefond................ 3,500

23. Lånefonden för inköp av renar............. 100

24. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånelond . . 1,200

25. Hantverkslånefonden..................... 11,000

26. Rederilånefonden....................... 700,000

27. Torvindustrilånefonden................... 150,000

. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott).............

, Fonden för låneunderstöd (överskott).....................

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 110,162,000 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst........................

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel:

1. Reservationer å vissa riksstatsanslag......... 3,541,867

2. Statsverkets kassafond.................... 32,312,565

3. Telegrafverket......................... 3,237,833

4. Allmänna järnvägslånefonden .............. 226,000

5. Allmänna byggnadslånefonden.............. 21,000

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Statens järnvägar....................... 1,444,545

2. Statens vattenfallsverk................... 2,500,000

3. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare.................... 505,300

4. Allmänna järnvägslånefonden .............. 2,433,000

5. Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel

anvisade anslag...................... 10,774,535

Kronor

9,604,200

2,700,000

2,800

16,000,000

39,339,265

17,657,380

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 56,996,645 kronor.

E. Lånemedel.

I. Fast upplåning .........................

II. Tillfällig upplåning.......................

Säger för lånemedel 41,117,155 kronor.

39,872,155 . 1,245,000

738,154,300

Summa

Utgifterna.

8 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstaterna.

19 Kung!- Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

10 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 192B.

Verkliga utgifter.

II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

Kung). Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

m. m., förslagsanslag

12 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp.

Kung-). Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

14 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp.

Kung]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

15 Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

17 Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kunffl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

20 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung). Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

Beräknat belopp.

Kung!. JVIaj:ts proposition Nr 1 år 1926.

27 Beräknat belopp.

28 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

48 Ersättning till häradsskrivama för pensionsförteckningar, förslagsanslag................................................

Fattigvård och barnavård:

Fattigvården i Stockholm och landsorten ................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ........

Statsinspektion av fattigvården....................................

Bidrag till uppförande eller inrättande av arbetshem,

förslagsanslag ............................................................

Bidrag till driftkostnaderna vid arbetshem, förslagsanslag ........................................................................

Barnhusen ..................................................................

Skyddsuppfostran, förslagsanslag ................................

Frälsningsarméns räddningshem

Ordinarie

anslag

Kronor

638,000

9,564

1,240,000

115,830 * 466,000

1,831,394

Säger för sociala verk och inrättningar

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården

Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Medicinalstyrelsen:

Medicinalstyrelsen, förslagsanslag ...........................

Medicinalstyrelsens verksamhet ..........................

Statsmedicinska anstalten:

Statens bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag ............

Statens rättskemiska laboratorium,

förslagsanslag............................

Statens farmaceutiska laboratorium .......................................

Provinsialläkarstaten:

Förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag ....*2,600,000

173,200

26,250

24,500

7,245,594

357,300

199,450

Extra

anslag

Kronor

50,000

31,884,000

20,000

49,650

20,000

75,000

164,650

6,000

42,486,520

23,000

24,500

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

29 Beräknat belopp.

30 Kimgl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

31 Beräknat belopp.

32 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp

Kung!. Majtts proposition Nr 1 år 1926. 33

* Beräknat belopp

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

3 I

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Kung). Maj:ts proposition Nr t är 1926.

35 Beräknat belopp.

36 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kling!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

37 Beräknat belopp.

38 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

Kung!. Maj:t.s proposition Nr 1 år 1926.

40 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung!. Majrts prop«>sition Nr 1 år 192(5.

41 Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

42 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp.

KuiikI. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

4.'i

Beräknat belopp.

44 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

46 Kungl. Majrts proposition Nr t år 1926.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

47 Beräknat belopp

48 Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1926.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

50 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung). Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

52 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

54 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Ordinarie Extra

anslag anslag

Kronor Kronor

Musik föreställningar för allmänheten.

10 Föreningar, som anordna god orkestermusik för all-

mänheten, in. in........................................................ 57,000

Folklig musikskola.

11 Folkliga musikskolan i Arvika ........................................ 5,000

Statens biografbyrå.

12 Statens biografbyrå, reservationsanslag, att direkt utgå

av avgifter för granskning av biografbilder ............ 61,500

13 Dyrtidstillägg vid statens biografbyrå, reservationsan-

slag, att direkt utgå av avgifter för granskning av

biografbilder ................................................................ 15,000

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

57 Beräknat belopp.

58 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp.

Vj 05 Öl

Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 192(».

4 Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

60 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926. 61

62 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

49,400

* Beräknat belopp.

64 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp.

Ku ii til. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 5

66 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kunj;'I. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926. 67

68 Kun^l. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

* Beräknat belopp.

Kung). Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

(i!)

Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Kung;!. Maj:ts proitonition Nr 1 år 1926.

1 I

;

5 G

8 9

72 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 År 1926.

73 Verkliga utgifter.

XI. Elfte huvudtiteln. Pensionsväsendet.

:S Beräknat belopp.

74 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

27 Pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., förslagsanslag .............

Bidrag till kostnaderna för pensionering av dövstum-

lärarna m. fl., förslagsanslag ...................................

Handelsflottans pensionsanstalt:

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag ........................................................................

Förbättring av pensioneringen från handelsflottans

pensionsanstalt, förslagsanslag ...............................

Förbättring av pensioneringen inom de tre första

klasserna av handelsflottans pensionsanstalt ........

Tilläggspensioner under år 1926 åt pensionstagarna vid handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag Bidrag till bestridande av förvaltningskostnaderna vid handelsflottans pensionsanstalt ........................j

i Ersättning för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914 — 1919 i års världskrig, förslagsanslag ....................................

Ordinarie

anslag

Kronor

3,255,000

Extra

anslag

Kronor

8,565,000i

* 55,000'

101,000,

31,000

106,000

1,600

101,0001 169,600

100,000

19,021

Säger för civila pensionsväsendetj 12,383,476 8,888,100

B. Militära pensionsväsendet.

Lantförsvaret.

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinne-

hållningar................................

Ersättning för nådårs- och be-

gravningshjälpsbesparingar.... 28,080

Ersättning för inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas

äldre medel............................ 106,000

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén 136,411 Ytterligare bidrag för tiden 1 juli 1924 — 30 juni 1925 till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med

vederlikar vid armén ............

Arméns pensionskassas egen pensionering in. in., furslagsanslog

Vadstena krigsmanshuskassa............................................

Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap ................

Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, förslagsanslag ...............................................................

6,663

3,800,000

289,512.

137,640

648,000:

470,000,

3,806,663

1,545,152! 3,806,663

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 är 1924».

* Beräknat belopp.

76 Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 1926.

Verkliga utgifter.

XII. Oförutsedda utgifter.

anslag

Kronor

Oförutsedda utgifter, förslagsanslag................................. 1,000,04 7j

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 192fi.

77 Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

i 3

8 9

i 12

18 i 19

22 A. De fonderade statslånen.

1880 års 3 1/2 % lån, förslagsanslag .....

1886 » 3 '/a X » , förslagsanslag.....

1887 » 3.6 % » .............................

1888 » 3 X » .............................

1890 » 3 V„ % »

1894 »

1899 »

lån

3 Vs

3 X * .................

3 Va X » .............*..■

1900 » 3 7g X » .................

1904, 1906 och 1907 årens 3 */,

1908 års 3 V2 % lån ................

1911 » 3 Va X » .................

1913 » 4 Va X » .................

1914 » 5 X » .................

1916 och 1917 årens 5 X lån .

1918 års 5 X lån ...................................

1919 » 6 X » ...................................

1921 » 6 X » ...................................

1921 » premieobligationslån...................

1923 » 4 Va X lån, förslagsanslag.......

premieobligationslån...................

5 X lån, förslagsanslag ...........

5 Va X lån

B. Övrig statsskuld.

Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd

upplåning, förslagsanslag ............................................

Ränta å följande av staten övertagna lån:

Kommunlån.................................................... 420

Örebro — Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån........................................................ 15,040

Järn vägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

Av år 1898 ................................ 39,280

» » 1902 ................................ 22,240 6i(520

Extra

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

711,650

1,699,130

3,012,820

725,500

579,400

506,360

931,920

1,271,200

4,404,960

1,906,800

9.351.500 4,750,510

5.595.000 5,647,940 6,000,000 1,280,700 6,000,000

2,900,040

77,924,890

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

10 11 12

14 Mora—V änerns järn vägsaktiebolags obligationslån:

Av V, 1896 ................................ 36,680

» V8 1896 ................................ 9,240

» år 1903 .......... 105,120 151,040

Ränta å lån hos statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., förslagsanslag

Ränta å lån hos postverkets pensionsfond, förslagsanslag Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, reservationsanslag Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvarteret

Lejonet i Stockholm, reservationsanslag...................

Ränta å konung Carl XIII:s hemgiftskapital, reservationsanslag ............................................................................

Ränta å Göta kanals reparationsfond ...........................

Extra

anslag

Kronor

228,020

2,875,000

220,000

300,000

90,000

7,500

7,050

Extra

anslag

Kronor

6,627,610

Summa ..........I 84,552,500

Kung!. .Maj:<s proposition Nr 1 år 1926.

79 Utgifter för kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

80 Kung], Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Att täckas av

Kung!. Majrts proposition Nr 1 år 192<>.

81 Utgifter för kapitalökning.

II. Statens utlåningsfonder.

* Beräknat belopp.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml.

82 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Utgifter för kapitalökning.

III. Avbetalning å statsskulden.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

83 Utgifter för kapitalökning.

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Utgifter för kapitalökning.

V. Låneunderstöd.

* Beräknat belopp.

Kuni’’]. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

85 Utgifter för kapitalökning.

VI. Fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Utgifter för kapitalökning.

VII. Återbetalning av lånemedel.

A. Återbetalning av fasta lånemedel.

Att täckas av

lånemedel

Kronor

andra statsinkomster Kronor

1 Återbetalning av under titeln “Spannmålslagerhus m. m.“ å riksstaten och tilläggs-; staten för år 1918 anvisade anslag till anordnande av spannmålslagerhus och kylhus samt till fullbordande av vissa spannmålslagerhus och fryshus................

B. Återbetalning av tillfälliga lånemedel.

;

10,392,449

8 Summa

Kronor

10,392,449

12,898,404

23,290,853

Kung!. Ma.j:ts proposition Nr 1 år 192(i.

87 Totalsumman av de i riksstaten förekommande utgifter uppgår till

738,154,300 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets inkomster för budgetåret 1926—1927 här förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Riksstat för

Inkomster:

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter............................. 497,246,500

II. Uppbörd i statens verksamhet............ 10,277,000

III. Diverse inkomster .................... 6,355,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder:

I. Statens affärsverksamhet (överskott)........ 89,680,000

II. Statens aktier........................ 8,175,000

III. Statens utlåningsfonder (överskott)......... 9,604,200

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott) 2,700,000

V. Fonden för låneunderstöd (överskott)....... 2,800

C. Andel i riksbankens vinst.............................

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel 39,339,265

II. Uppkomna av lånemedel................ 17,657,380

E. Lånemedel:

I. Fast upplåning....................... 39,872,155

II. Tillfällig upplåning..................... 1,245,000

Summa

Kronor

513,878,500

110,162,000

16,000,000

56,996,645

41,117,155

738,154,300

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

året 1926—1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

Specifikation av utgifter, att täckas av lånemedel.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926.

91 Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Ernst W ig for ss.

■

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1»2«.

93 Statsverkspropositionens j ustering.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom hemställanden gjorts av vederbörande departementschefer enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för denna dag angående

inkomsterna samt angående

utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. m., räntor å statsskulden m. m. samt utgifter för kapitalökning, föredrager chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de härovan berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen gott lämna bifall och förordnar tillika, att omförmälda proposition skall i enlighet därmed avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

Inkomsterna.

1 Inkomsterna.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning finansplan för statsregleringen vid den instundande riksdagen ävensom beräkning av statens inkomster för budgetåret 1926 — 1927. Härvid har jag att anmäla dels riksräkenskapsverkets skrivelse den 7 december 1925 med inkomstberäkning för nämnda budgetår, dels ock en av fullmäktige i riksgäldskontoret till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse den 22 oktober 1925 med förslagsberäkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under nästa budgetår som böra i riksstaten upptagas.

Finansplanen.

Innan jag går att uttala mig angående finansplan för nästkommande budgetår, ber jag att något få uppehålla mig vid de allmänna förutsättningar, på vilka statsregleringen för innevarande budgetår vilar, samt deras motsvarighet i den hittillsvarande ekonomiska utvecklingen.

Vid framläggande av föregående års statsregleringsförslag erinrade min företrädare i ämbetet till en början om de uttalanden angående den ekonomiska konjunkturen för budgetåret 1924—1925, vilka vid behandlingen av förslaget till 1924 års statsverksproposition gjorts av dåvarande chefen för finansdepartementet. I anslutning härtill yttrade han, att den sedan ett par år skönjbara stabiliseringen av de ekonomiska förhållandena alltmer framträtt och att man för budgetåret 1925—1926 i allt väsentligt vore hänvisad att räkna med i huvudsak oförändrade förhållanden eller någon utveckling till det bättre. Till denna uppfattning fann sig departementschefen berättigad med hänsyn såväl till det allmänna ekonomiska läget i Europa som till det Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 1

■)

Inkomsterna.

gångna årets utveckling i värt eget land. Med betonande av att förhållandena likväl ingalunda vore säkra uttalade departementschefen, att man vid budgetförslagets uppgörande måste iakttaga stor försiktighet i beräkningarna av de inkomster vilka för statsregleringen stode till buds. I enlighet härmed räknade han icke med några större förändringar i inkomsttitlarnas avkastning.

Det gångna året har i huvudsak bekräftat dessa antaganden beträffande den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Även om under första halvåret 1925 någon enhetlig tendens i det allmänna världsläget knappast gjorde sig gällande, gåvos dock anledningar att se något ljusare på den allmänna situationen. På såväl det politiska som det finansiella och monetära området hade ökad trygghet vunnits, och de sedan krigstiden kvarstående orosanledningarna hade så småningom ersatts av ett växande förtroende. För Europas del kunde man peka på Dawesplanens gynnsamma start, Ruhrockupationens avveckling, penningmarknadens lättande och allmänt goda skördeutsikter. Vid höstens början kännetecknades den allmänna konjunkturen av en i stort sett framåtgående rörelse som .sedermera fortsatt. I Förenta staterna har en betydande utvidgning av produktionen och affärsverksamheten ägt rum. Även i Europa har den produktiva verksamheten visat framsteg på flera områden. De flesta europeiska länder ha erhållit en mycket god skörd. Genom Loearnofördraget har på det politiska området en avspänning inträtt, som kan antagas komma att förmånligt återverka på den ekonomiska utvecklingen. Förbises må dock ej, att vissa länder ha att kämpa med betydande svårigheter särskilt på det finansiella området.

För Sveriges del kännetecknas likaledes de ekonomiska förhållandena av eu ökad stadga.

Arbetsmarknaden har under året icke störts av några mera omfattande konflikter. På grund av de många avtalsuppsägningarna under sista kvartalet 1924 var visserligen läget mycket ovisst omkring det därpå följande årsskiftet, och även sedan överenskommelse träffats för en del mera lietydande industrier, syntes någon uppgörelse icke stå att vinna inom åtskilliga andra fack. Under mars månad förklarades lockout inom vissa större industrier. Arbetsinställelserna blevo emellertid icke långvariga; efter fjorton dagar kunde arbetet å flertalet platser ånyo igångsättas. Av senare utbrutna konflikter var skördestrejken den mest betydande. Den nådde dock sin lösning utan att jordbruket lidit någon egentlig skada därav. Under hösten har i stort sett arbetsfred varit rådande inom hela det svenska näringslivet. De verkställda avtalsuppsägningarna ha varit osedvanligt få. För omkring

200,000 arbetare ha gällande kollektivavtal utan uppsägning prolongerats. Ehuru på vissa punkter tvistefrågor fortfarande äro svävande, torde man dock kunna hoppas, att arbetsfreden skall kunna någorlunda bevaras jämväl under innevarande år. — Arbetstillgången synes under det gångna året hava hållit sig på ungefär samma nivå som under år 1924; dock ligga arbetslöshetssiffrorna alltsedan sommaren något högre. Under hösten har eu

Inkomsterna.

viss försämring inträtt, framför allt inom järn- och sågverksindustrierna, textilindustrien, stenhuggerierna och byggnadsfacken. Däremot har i förhållande till år 1924 ställningen något förbättrats inom triimasse- och pappersindustrierna, järngruve- och glasindustrierna samt mekaniska verkstadsindustrien och elektriska industrien.

De större industrierna ha under året i allmänhet bibehållit eu oförändrad ställning och i en del fall visat någon förbättring. Förtroendet till framtiden bär tagit sig uttryck i eu ganska markerad höjning av industriaktiernas börsvärden. Av exportindustrierna ha sågverken kommit upp till eu något större försäljningsk vantite t än föregående år. Priserna ha emellertid varit i sjunkande, men en stabilisering har numera åstadkommits. Inom trämasseindustrien har stor livlighet rått, och exporten har hållits väl uppe. Som en följd av den goda efterfrågan ha priserna märkbart förbättrats. Även pappersindustrien har kunnat glädja sig åt eu god avsättning och haft att uppvisa en ökad exportkvantitet. Priserna ha dock varit jämförelsevis låga, även om efter sommaren viss förbättring inträtt. Exporten av järnmalm har undergått eu mycket betydande ökning och når numera långt utöver exporten före kriget. Produktionsökningen kommer dock så gott som uteslutande på de lappländska malmfälten. Järnindustriens läge har däremot icke förbättrats utan måste alltjämt karakteriseras såsom mycket otillfredsställande. Produktionen uppvisar en nedgång i synnerhet i fråga om tackjärn men även beträffande stål. En något ökad livlighet i efterfrågan uppgives dock hava gjort sig gällande under hösten. Verkstadsindustrien har haft en jämförelsevis god avsättning. Exporten av motorer och maskiner har särskilt under senare halvåret varit livlig.

Jordbruket har att uppvisa ett i genomsnitt synnerligen tillfredsställande skörderesultat. Brödsädesskörden anses vara den största som någonsin bärgats i vårt land. Veteskörden är mer än en gång och rågskörden en och en halv gång större än 1924 års motsvarande skörd. Sockerbetsskörden är ock rekordartad. Som följd av den rikliga skörden ha priserna å den inhemska brödspannmålen sjunkit. På senhösten har dock en höjning av prisläget inträtt.

Utrikeshandeln har även under år 1925 vuxit i omfattning, ökningen har kommit såväl importen som exporten till del, dock i vida högre grad den senare, varav en bestämd förskjutning av handelsbalansen i positiv riktning blivit följden. Preliminära beräkningar angående handelsomsättningen för år 1925 utvisa ett importöverskott av 70 å 75 miljoner kronor mot 164 miljoner kronor för 1924 och 152 miljoner kronor för 1923.

Den allmänna prisnivån, som efter de senaste årens oavbrutna sänkning hade att uppvisa en stegring under sista kvartalet 1924 och första kvartalet 1925, har sedan ånyo nedgått, Kommerskollegii indextal för svenska grosshandelspriser, som utgjort i medeltal 359 för år 1920, 222 för år 1921, 173 för år 1922 och 163 för år 1923, visade för sista kvartalet 1924 en uppgång till 167 men stannade dock för hela sistnämnda år vid en siffra av 162.

4 Inkomsterna.

Medeltalet för första kvartalet 1925 uppgick till 169, men därefter har sänkningen ånyo vidtagit. För de två följande kvartalen utgjorde medeltalssiffrorna 162 och 159; månadssiffran för oktober var så låg som 154. För november är indextalet 155. Socialstyrelsens indextal för de allmänna levnadskostnaderna, som nådde sin högsta höjd med siffran 281 den 1 oktober 1920, har sedan dess sjunkit till 231 den 1 oktober 1921, 190 den 1 oktober 1922, 177 den 1 oktober 1923 och 174 den 1 oktober 1924. Under år 1925 äro siffrorna: för januari 178, för april 177, för juli 176 och för oktober 175. Det nyss passerade kvartalsskiftet uppvisar en siffra av 174.

Några mera betydande förskjutningar i den allmänna prisnivån ha alltså icke inträffat under år 1925. Uppgången under förra vintern har avlösts av en nedgång under våren och sommaren, varigenom läget blivit ungefär detsamma som för år 1924. Höstens låga indextal för grosshandelspriser har sin huvudsakliga grund i den betydande sänkningen av priserna å vegetabiliska livsmedel och å fodermedel.

Då jag härefter övergår till frågan om förutsättningarna för statsregleringen för budgetåret 1926—1927, vill jag erinra därom, att av budgetens inkomsttitlar den största, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten, är beroende av faktorer varom man nu i det stora hela äger kännedom. I huvudsak äro 1925 års inkomstförhållanden härvid grundläggande. Även en annan inkomsttitel, nämligen andelen i riksbanksvinsten, hänför sig till det ekonomiska resultatet av 1925 års verksamhet vilket resultat är i huvudsak känt.

Bortser man från inkomst- och förmögenhetsskatten samt riksbanksvinsten, är man såväl beträffande viktigare inkomsttitlar som ock beträffande åtskilliga utgifter i huvudsak bunden av den ekonomiska situationens gestaltning under själva budgetperioden. På såväl inkomst- som utgiftssidan inverkar uppenbarligen den varuprisnivå med vilken man har att räkna. Storleken av statsverkets inkomster blir därjämte i hög grad beroende av konjunkturen i övrigt.

Det är givetvis vanskligt att nu fälla något säkert omdöme om utvecklingen av de ekonomiska förhållandena under budgetåret 1926—1927. Med utgångspunkt från den närmast förflutna tidens ekonomiska och politiska utveckling i utlandet samt förhållandenas gestaltning i vårt eget land, sådan jag här förut i korthet angivit den, synes man dock vara berättigad räkna med i stort sett oförändrade förutsättningar för det ekonomiska livet och på vissa punkter smärre framsteg.

Vad den allmänna prisnivån beträffar synes den numera hava undergått en sådan stabilisering, att man kan räkna med ett bibehållande av dess nuvarande ungefärliga läge. Att rörelser i ena eller andra riktningen icke komma att helt utebli lärer väl få tagas för visst, men anledning att förvänta en markerad förskjutning i någon viss riktning föreligger icke.

Inkomsterna.

5 Åtskilliga större inkomsttitlar, såsom tullmedlen, stämpel medlen och acciserna ävensom affärsverkens överskott, äro till sin avkastning beroende av livaktigheten inom näringslivet dels direkt genom importen och omsättningen för näringslivets egen del, dels genom konsumtionen, som förändras efter de av näringslivets läge föranledda växlingarna uti de allmänna inkomstförhållandena. 1925 års goda skiird torde få antagas komma att ej oväsentligt fika köpkraften på landsbygden. Verkan härav faller väl närmast på innevarande budgetår men torde dock komma att i viss utsträckning kvarstå även för budgetåret 1926—1927. Den goda skörden leder visserligen till nedgång i spannmålsimporten och kommer alltså att för statsverket medföra minskade inkomster av spannmålstullarna men kan å andra sidan beräknas komma att verka i höjande riktning på vissa andra inkomsttitlar. Skulle en mindre god skörd erhållas nästa år, kommer detta att medföra en förhöjd inkomst av spannmålstullarna men lägre inkomsttillflöde på andra punkter. Vad industrien angår synes man ha anledning hoppas, att den skall äga förutsättningar att hävda sin numera uppnådda ställning. I stort sett befinner sig näringslivet ånyo i det läge, att man är berättigad räkna med ett visst om ock ännu blygsamt allmänt framåtskridande från det ena året till det andra. I enlighet med denna min allmänna uppfattning har jag, där ej särskilda skäl annat föranleda, kunnat räkna med en mindre ökning i avkastningen av de inkomsttitlar varom nu är fråga.

Vid uppgörande av det nya budgetförslaget har man sökt följa den principen, att de utgiftsanslag vilka icke äro begränsade upptagas till sådana belopp, att de verkligen kunna anses motsvara de beräkneliga kostnaderna. Som en följd härav har vid inkomsttitlarnas beräkning någon särskild säkerhetsmarginal icke ansetts erforderlig. Även inkomsterna ha kunnat upptagas till de belopp, vartill de, om intet oförutsett inträffar, kunna förväntas komma att i verkligheten uppgå.

Innan jag övergår till statsregleringsförslaget för budgetåret 1926—1927, skall jag lämna en kortfattad översikt över budgetutfallet under de senaste budgetperioderna.

Å 1920 års budget uppstod ett nettoöverskott av 164 miljoner kronor, svarande mot ett överskott å inkomstsidan av 184 miljoner kronor och en brist å anslagen av 20 miljoner kronor.

1921 års budget visade på inkomstsidan ett överskott av omkring 61 miljoner kronor och på utgiftssidan en brist av omkring 108 miljoner kronor, eller alltså en nettobrist av omkring 47 miljoner kronor.

För år 1922 uppstod ett överskott å inkomsttitlar av ungefär 13 miljoner kronor och en brist å utgiftssidan med omkring 59 miljoner kronor, alltså en totalbrist på omkring 46 miljoner kronor.

Halvårsbudgeten 1 januari—30 juni 1923 lämnade ett överskott på inkomsttitlarna av inemot 17 miljoner kronor och en brist på utgiftssidan av något

6 Inkomsterna.

över 25 miljoner kronor. Nettobristen å denna budget belöpte sig alltså till över 8 miljoner kronor.

Budgeten för statsregleringsperioden 1923—1924 utföll med ett nettoöverskott å inkomsttitlar av 55.9 miljoner kronor samt en nettobrist å anslagen av 14.7 miljoner kronor, resulterande i ett nettoöverskott å budgeten av 41.2 miljoner kronor.

Behållningen i kassafonden, som vid 1920 års utgång uppgick till ej mindre än omkring 490 miljoner kronor, belöpte sig den 30 juni 1924 till 62.2 miljoner kronor.

Den för budgetåret 1924—1925 uppgjorda statsregleringen har utfallit med ett nettoöverskott av 14.7 miljoner kronor, motsvarande ett överskott å inkomstsidan av 29.8 miljoner kronor och en brist å anslagen av 15. i miljoner kronor. Härigenom har kassafonden den 30 juni 1925 nått en höjd av 76.9 miljoner kronor.

Utfallet av den löpande budgeten låter sig ännu icke närmare bedömas. Jag anser mig dock, även om vissa inkomsttitlar hittills visat en lägre avkastning än beräknat samt null- och klövsjukan föranlett en extra belastning av omkring 5 miljoner kronor, kunna antaga, att någon brist i statsregleringen icke skall behöva uppstå.

Under nu gjorda antagande skulle kassafonden, som har att bidraga till finansiering av den löpande budgeten med ett belopp av i runt tal 7. i miljoner kronor, vid ingången av budgetåret 1926—1927 kunna beräknas uppgå till omkring 70 miljoner kronor. Härmed har fonden nått en storlek, som icke under nuvarande förhållanden synes vara erforderlig för fyllande av dess uppgifter. Under sådana omständigheter har jag ansett mig kunna till finansiering av budgeten för 1926—1927 påräkna ett ej obetydligt bidrag från kassafonden. Beloppet utgör i runt tal 32.3 miljoner kronor. Häremot svara i främsta rummet utgiftsanslag vilka kunna karakteriseras såsom engångskostnader, nämligen 12.5 miljoner kronor till återbetalning av vissa lånemedel, därav 10.4 miljoner kronor för spannmålslagerhus m. m., 8 miljoner kronor för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 samt 4.4 miljoner kronor till fortsättande av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare samt statsbanan Hällnäs—Stensele. Sammanlagda beloppet av dessa kapitalutlägg stiger sålunda till i runt tal 24.9 miljoner kronor. Återstående 7.4 miljoner kronor kunna anses bidraga till att finansiera den sänkning av beskattningen, som det är min avsikt att föreslå och till vilken jag nu övergår.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för det ekonomiska läget och dess verkningar på statsfinanserna har jag ansett det möjligt att under den närmaste framtiden räkna med i någon mån stigande statsinkomster. Men därjämte föreligger en bestämd utsikt till att statsutgifterna på en punkt skola icke oväsentligt nedgå, i samma mån nämligen som den nya försvarsorganisationen hinner genomföras. I årets budgetförslag framträder denna

Inkomsterna.

nedgång endast genom en minskning under fjärde huvudtiteln på ej fullt S miljoner kronor, men hela den inom några år inträdande minskningen är beräknad till omkring 30 miljoner kronor. Det är under sådana förhållanden rimligt att redan nu söka bilda sig en föreställning om den önskvärda avvägningen mellan inkomster och utgifter även för tid efter det närmaste budgetåret. Jag anser mig därvid böra bortse från de eventuella begränsningar i förvaltning och annorledes, som det fortsatta besparingsarbetet kan medföra. Att taga i beräkning det framtida resultatet av detta arbete är icke möjligt. Däremot har man anledning att redan nu ta hänsyn till en kommande ökning av vissa utgifter. På olika områden har man att räkna med ofrånkomliga, s. k. automatiska ökningar. Det bör kunna förutsättas, att dessa ökningar med sin grund i en tillväxt av befolkningens storlek och kulturgrad också komma att bäras av en motsvarande ökning i folkhushållets och därmed i statens inkomster. Samma antagande torde man icke våga göra i fråga om anslag för nya ändamål som från skilda håll krävas. I viss utsträckning komma dessa krav utan tvivel i konflikt med önskningarna, att de på försvarsväsendet inbesparade miljonerna oavkortade måtte användas till skattelindring. Emellertid har jag, såsom framgår av mitt i det följande framlagda förslag, vid uppgörande av nu föreliggande budget ansett mig böra utgå ifrån att de väntade besparingarna till större delen kunna tagas i anspråk för att nedbringa skattetrycket.

Med utgångspunkt från de nuvarande skattesatserna oförändrade skulle man för 1926—1927 komma fram till en budget, där de verkliga inkomsterna, <1. v. s. egentliga statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder samt riksbanksvinsten, uppgå till omkring 665 miljoner kronor, medan de verkliga utgifterna stanna vid ungefär 634 miljoner. Skillnaden mellan dessa båda belopp, i runt tal 31 miljoner kronor, utgör tydligen icke något verkligt överskott som skulle stå till förfogande för skattesänkning. Utom de »verkliga utgifterna» tinnas bland anslagen till kapitalökning sådana, som måste anses för årligen återkommande och alltså i längden måste täckas av löpande inkomster. Detta är fallet med anslagen till avbetalning å statsskulden och till statsverkets fond av rusdrycksmedel, i budgetförslaget uppgående till 17 miljoner kronor. Genom tillägg av sagda anslag erhåller man ett ungefärligt mått på vad som är att betrakta som löpande utgifter. Dessa skulle alltså kunna beräknas till ungefär 651 miljoner kronor, mot vilka på sätt nyss sagts svara i runt tal omkring 665 miljoner kronor löpande inkomster. Ett överskott på 14 miljoner kronor skulle alltså kunna tagas i anspråk för skattesänkning.

Det har emellertid synts mig önskvärt att redan nu uppnå en skattesänkning av något större omfattning genom att i någon mån i förväg utnyttja väntade minskningar på utgiftssidan. Jag har då haft att undersöka, huruvida en skattesänkning, för vars genomförande skulle behöva tagas i anspråk andra medel än vad här betecknats såsom löpande inkomster, skulle kunna nu genomföras utan att ett annat år behöva helt eller delvis tagas tillbaka. Vid denna

8 Inkomsterna.

undersökning har jag utgått från å ena sidan någon, om ock obetydlig, ökning i inkomsttitlarnas avkastning för budgetåret 1927—1928 och å andra sidan en beräknad nedgång i vissa utgifter, särskilt kostnaderna för försvaret. Under sådana förutsättningar har det synts vara möjligt att redan för budgetåret 1926—1927 föreslå en skattesänkning på 24 å 25 miljoner kronor. Vad härtill erfordras utöver förutnämnda 14 miljoner kronor lämnas av tillgängliga besparingar, främst av kassafonden vilken ju själv i viss mån kan betraktas såsom en uppsamling av reserverade skattemedel.

Då det därefter gällt att avgöra, huru en skattelindring av nu nämnt omfång lämpligen borde fördelas på konsumtionsskatter och inkomstskatt, har jag från början varit mest böjd för en nedsättning i något större utsträckning av de förra än av den senare. Man kan tydligen,utgå ifrån att de s. k. indirekta skatterna trycka de mindre inkomsttagarna väsentligen hårdare än de bättre bemedlade, och frågan är om detta hårdare tryck i tillräcklig utsträckning kompenseras av inkomstskattens progressivitet. Vid bedömande av denna fråga har jag sökt finna någon ledning av en inom finansdepartementet verkställd undersökning av de indirekta och direkta skatternas tryck inom olika sociala skikt och inkomstlägen. Undersökningen, som i fråga om tullar och acciser bygger på en av socialstyrelsen gjord utredning, torde få såsom bilaga I fogas vid dagens statsrådsprotokoll. För undersökningens närmare innehåll torde jag ej här behöva lämna någon redogörelse. Även om på grund av materialets beskaffenhet undersökningen icke är ägnad att läggas till grund för något mera allmängiltigt omdöme, torde dock därav framgå, att skattebördan jämväl för de lägre inkomsttagarna måste betecknas såsom mycket betydande. För stadsbefolkningen har redan vid 3,000 kronors inkomst den totala skattebördan beräknats till 8 å 10 procent. Det samlade skattetrycket för stadsbefolkningen utvisar från inkomstläget 3,000 till inkomstläget 10,000 kronor en stegring från 1 till 1.4. Enbart för statsskatterna är progressionen 1 till 1.2.

Resultaten av denna undersökning ha icke givit mig någon anledning att frångå min redan nämnda uppfattning.

Jag föreslår sålunda, att inkomst- och förmögenhetsskatten, som efter fjolårets sänkning uttages med 170 procent av grundbeloppet, skall utgå efter procenttalet 160. Detta innebär en sammanlagd minskning i det eljest påräkneliga skattebeloppet på omkring 9 miljoner kronor. Därjämte har jag emellertid för avsikt att, sedan utredningen i ämnet numera föreligger slutförd, snarast möjligt underställa frågan om den s. k. B-skattens avskaffande Kungl. Maj:ts prövning i syfte att proposition i ämnet må avlåtas till den nu sammanträdande riksdagen. Förslaget är avsett att genomföras från och med den 1 januari 1927 och saknar alltså betydelse för den nu föreliggande statsregleringen, men den därefter inträdande lättnaden i den direkta skattebördan torde kunna beräknas till omkring 3 miljoner kronor.

Vad sedan konsumtionsskatterna beträffar, kunna utan tvivel skäl anföras för att låta hela sänkningen om 15 å 16 miljoner kronor komma enbart

Inkomsterna.

sockret till godo, då detta näringsmedel i vårt land i hög grad fördyras av först en tull på 10 öre och därefter en skatt på 14 öre per kilogram.

Emellertid tala vissa skid för en nedsättning även av kaffetullen. Jag vill erinra om att denna tull år 1922 hö.jdes från 12 öre till 50 öre per kilogram.

Denna kraftiga höjning tillgreps såsom en sista utväg i ett finansiellt nödläge, och från många håll i riksdagen uttalades en förvissning att den höga kaffetullen endast skulle få en provisorisk karaktär. Jag har stannat för att hemställa om en sänkning av såväl sockerskatt som kaffetull. Fullföljande den tanke som låg till grund för 1925 års riksdags beslut om en sänkning av sockerskatten från 16 till 14 öre per kilogram vill jag ifrågasätta en ytterligare sänkning av denna skatt till 10 öre per kilogram. Detta medför en nedräkning av beloppet för sockerskatten från 26 till 19 miljoner kronor. För kaffetullens vidkommande förordar jag en säkning från 50 öre till 30 öre per kilogram obränt kaffe, varigenom tullmedlen som eljest kunnat upptagas till minst 130 miljoner kronor få nedsättas till 122 miljoner kronor.

Vid bedömande av den sålunda förordade skattesänkningens verkningar i olika inkomstlagen torde följande böra uppmärksammas. Om man antager, att ett visst belopp står till förfogande för genomförande av en sänkning av inkomst- och förmögenhetsskatten samt sockerskatten och kaffetullen, och vidare förutsätter, att sänkningen skall träffa de båda nämnda konsumtionsskatterna i viss inbördes proportion, gives det ett inkomstläge, vid vilket skattesänkningen för den enskilde bereder samma lättnad hur den än fördelas mellan den direkta skatten och konsumtionsskatterna. Förenämnda undersökning giver vid handen, att med en sänkning av sockerskatten och kaffetullen i den proportion, som skulle bliva en följd av mitt nu framlagda förslag, den antydda gränsen torde ligga omkring 5,000 kronor. För lägre inkomsttagare är det i regel av större betydelse att sänkningen kommer konsumtionsskatterna till del.

I enlighet med vad jag anfört i fråga om sänkning av kaffetullen och sockerskatten ha inom finansdepartementet utarbetats förslag till erforderliga ändringar i tulltaxan och tulltaxeförordningen samt i förordningen den 19 maj 1922 (nr 210) angående beskattning av socker, vilka förslag jag i det följande kommer att underställa Kungl. Maj:ts prövning. Någon närmare motivering för dessa förslag synes ej erforderlig. Jag vill endast framhålla, att ändringarna i tulltaxan och tulltaxeförordningen äro utarbetade efter samma grundsatser som 1922 års ändringar ävensom att vid avfattandet av därtill anslutet övergångsstadgande förutsatts, att obränt kaffe, som införtullats så tidigt som före tillämpningen av hittills gällande tullsats, icke skall i nämnvärd omfattning återfinnas i exportvara som utföres efter de nu ifrågasatta ändringarnas ikraftträdande.

Hiirefter övergår jag till det föreliggande riksstatsförslaget. Detta slutar Riksstaten å ett belopp av 738.2 miljoner kronor.

10 Inkomsterna.

Utgifterna.

En jämförelse med de senaste statsregleringarnas belopp erhålles ur följande sammanställning av de å vederbörande riksstater och tilläggsstater upptagna belopp. Kiksstaten för första halvåret 1923 uteslutes härvid. Vissa i de äldre staterna dubbelförda poster ha i sammanställningen frånräknats.

1920 1921 1922 1923/24 1924/25 1925/26 1926/27

Miljoner kronor....... 929.4 1,118.3 930.6 751.3 659.4 707.4 738.2

Av den gjorda sammanställningen framgår, att utgifterna i budgetförslaget med 30.8 miljoner kronor överstiga motsvarande belopp i riksstaten för innevarande budgetår. Härtill må dock genast anmärkas, att i utgiftssumman ingår ett belopp av 23.3 miljoner kronor till återbetalning av lånemedel.

Anslagen till utgifter för kapitalökning ha i budgetförslaget upptagits till 104.3 miljoner kronor. Motsvarande siffra i riksstaten för innevarande budgetår uppgår till 107 miljoner kronor eller med frånräknande av till rusdrycksmedelsfonden avsatt men ånyo för budgeten i anspråk taget belopp 85.6 miljoner kronor. Avsättningen till rusdrycksmedelsfonden, som för innevarande budgetår uppförts med 27.9 miljoner kronor varav 22.6 miljoner kronor tagits i anspråk för budgetens finansiering, är i det nu föreliggande budgetförslaget upptagen med allenast 6.7 miljoner kronor. Detta står i samband med ett förslag till omläggning av bestämmelserna om avsättning till rusdrycksmedelsfonden som jag i annat sammanhang kommer att framlägga. Enligt förslaget skola medel från fonden ej längre tagas i anspråk för budgetens finansiering.

Bland utgifter för kapitalökning upptager budgetförslaget ett nytt anslag, nämligen för avsättning till en fond för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922. Kreditkassan som äger ett aktiekapital av 5 miljoner kronor och för sin verksamhet har en statsgaranti på 50 miljoner kronor, har vid bankrekonstruktioner fått övertaga engagemang, varå förluster redan uppkommit och med säkerhet kunna förväntas ytterligare uppstå. För att möta dessa förluster har jag ansett lämpligt, att en fond redan nu upplägges. Till kapitalökning för denna fond räknas med ett belopp av 8 miljoner kronor.

Det i budgetförslaget upptagna beloppet till återbetalning av lånemedel uppgår såsom redan nämnts till 23.3 miljoner kronor. Häremot svarar å inkomstsidan bland i anspråk tagna kapitaltillgångar dels ett belopp om

10.8 miljoner kronor för återbetalningen avsedda medel, vilket belopp endast bokföringsmässigt ingår i budgetförslaget, dels ett belopp om 12.5 miljoner kronor från statsverkets kassafond. I riksstaten för innevarande budgetår finnes upptaget ett belopp av 7.1 miljoner kronor för återbetalning av lånemedel.

Till kapitalökning för statens affärsverksamhet upptager budgetförslaget

Inkomsterna. 11

ett belopp av 33.4 miljoner kronor mot 29.9 miljoner kronor i nu gällande budget.

I kapitalökningen för statens utläningsfonder har en betydande minskning ägt rum vid jämförelse med innevarande budgetår. Medan riksstaten för

1925— 1926 till sådant ändamål upptager anslag om tillhopa 22.4 miljoner kronor, stannar motsvarande siffra i budgetförslaget vid 16.i miljoner kronor. Anslagen till låneunderstöd ha minskats från 11.7 miljoner kronor i gällande riksstat till 6.5 miljoner kronor för budgetåret

1926— 1927.

För avbetalning å statsskulden har kunnat avses så stort belopp som

10.3 miljoner kronor mot 8.i miljoner kronor i riksstaten för innevarande budgetår. Av beloppet hänför sig 2 miljoner kronor till den omläggning av avsättningarna till statsverkets fond av rusdrycksmedel, som av mig ifrågasatts i syfte att vinna en begränsning i statsverkets beroende av dylika medel.

De verkliga utgifterna uppgå i budgetförslaget till 633.8 miljoner kronor. Motsvarande belopp i riksstater och tilläggsstater för tiden alltifrån 1920 framgå av följande sammanställning, som tillika för tiden till och med

1924—1925 upptager nettoutgifterna med de belopp vartill de i verkligheten uppgått.

1920 1921 1922 1923/24 1924/25 1925/26 1926/27

Miljoner kronor........ 703.5 785.6 736.5 587.1 581.6 621.8 633.8

» » ........ 722.5 891.1 778.9 619.6 614.1

Ökningen i förhållande till innevarande budgetår uppgår alltså till 12 miljoner kronor. Till förklaring härav må framhållas följande nytillkomna belopp, nämligen 8 miljoner kronor på ett under femte huvudtiteln uppfört anslag till bekämpande av arbetslösheten, 1 miljon kronor på ett under åttonde huvudtiteln uppfört anslag till täckande av förskott för uppförande av nya byggnader för naturhistoriska riksmuseet samt 2.6 miljoner kronor på anslagen till räntor å statsskulden. I övrigt har slutsumman för andra huvudtiteln huvudsakligen på grund av föreslagen överflyttning av kyrkoärendena från ecklesiastikdepartementet till justitiedepartementet ökats med 6 miljoner kronor, medan minskningen för åttonde huvudtitelns vidkommande på grund av ofrånkomliga ökningar i andra avseenden stannat vid 3.6 miljoner kronor. Försvarshuvudtiteln har, trots verkställd uppräkning av vissa förslagsanslag, kunnat hållas 7.7 miljoner kronor lägre än innevarande budgetår. Femte huvudtiteln har, bortsett från anslaget till bekämpande av arbetslösheten, måst höjas med 2.8 miljoner kronor. Sjätte huvudtitelns slutsumma överstiger den nu gällande med 3.4 miljoner kronor. Då emellertid en ökning av 4 miljoner kronor faller på de av automobilskattemedlen utgående anslagen till förbättring och underhåll av vissa vägar m. in.

12 Inkomsterna.

Inkomiterna.

och alltså motsvaras av en höjning i nämnda inkomsttitel, har huvudtiteln i övrigt att uppvisa en minskning av 0.6 miljoner kronor. Första, tredje, nionde, tionde och elfte huvudtitlarna förete smärre höjningar, medan sjunde visar en obetydlig minskning.

Någon ändring i huvudgrunderna för dyrtidstilläggen har jag ansett migicke böra nu ifrågasätta. Dock kommer jag att förorda en sådan omläggning av beräkningssättet, att dyrtidstilläggens belopp fastlåsas för helt budgetår, därvid prisnivån under närmast föregående budgetår blir grundläggande för dyrtidstilläggens beräknande. Härigenom kan man med största säkerhet beräkna kostnaderna för dessa tillägg. För budgetåret 1926—1927 hava sagda kostnader ansetts kunna beräknas efter en levnadskostnadsindex av 174.

Av utgifterna för kapitalökning, 104.3 miljoner kronor, äro 41.i miljoner kronor avsedda att täckas av lånemedel, medan 63.2 miljoner kronor skulle bestridas med andra statsinkomster. Den nu gällande riksstaten upptager anslag av lånemedel om tillhopa 50.6 miljoner kronor. Att upplåningen kunnat så avsevärt nedpressas under innevarande budgetårs nivå har sin huvudsakliga grund i minskning av anslagen till utlåningsfonderna och till låneunderstöd. För täckande av kapitalökningsanslag, vilka äro av beskaffenhet att böra anvisas av lånemedel, ha nu liksom under de när-

mast föregående två budgetåren kunnat disponeras vissa återbetalta kapitaltillgångar.

De egentliga statsinkomsterna äro i riksstatsförslaget upptagna med ett sammanlagt belopp av 513.9 miljoner kronor. Motsvarande siffror för de senaste årens riksstater och tilläggsstater framgå av följande sammanställning, som tillika för tiden till och med 1924—1925 upptager de belopp varmed sagda statsinkomster i verkligheten influtit.

1920 1921 1922 1923/24 1924/25 1925/26 1926/27

Miljoner kronor........ 525.8 608.i 581.4 478.5 472.1 508.3 513.9

» » ........ 802.5 692.9 542.7 505.5 519.4

Skatterna enbart beräknas inbringa 497.2 miljoner kronor, därav inkomstoch förmögenhetsskatten, inklusive B-skatten, 142 miljoner kronor. Såsom förut nämnts utgår jag härvid ifrån att sistnämnda skatt skall uttagas med ett procenttal av 160. Stämpelmedlen ha beräknats till 45 miljoner kronor. Efter de av mig föreslagna sänkningarna av kaffetullen och sockerskatten kunna tullmedlen icke beräknas högre än till 122 miljoner kronor och sockerskatten endast upptagas till 19 miljoner kronor. För tobaksskattens vidkommande räknar jag med en omläggning, varigenom från vinst till skatt skulle komma att överföras omkring 5 miljoner kronor. Förslag i sådant syfte skall enligt Kungl. Maj:ts redan fattade beslut

Inkomsterna.

föreläggas riksdagen. Inkomsttiteln i fråga har uppförts med 55 miljoner kronor mot 50 miljoner kronor för innevarande budgetår. Rusdrycksmedelstitlarna äro beräknade, brännvinstillverkningsskatten till 17 miljoner kronor, rusdrycksförsäljningsmedlen och maltskatten till 16 miljoner kronor vardera samt omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker till 38 miljoner kronor.

Jag beräknar uppbörd i statens verksamhet till 10.3 miljoner kronor.

Inkomsttiteln »Diverse inkomster», som i årets budget är uppförd med

2.8 miljoner kronor, har jag för budgetåret 1926—1927 beräknat till 6.4 miljoner kronor, därav 4 miljoner kronor andel i aktiebolaget Vin- och spritcentralens vinst.

Inkomsterna av statens produktiva fonder beräknas uppgå till 110.2 miljoner kronor. Av följande sammanställning framgå motsvarande siffror i de senaste årens riksstater ävensom för tiden till och med 1924—1925 de belopp varmed sagda inkomster i verkligheten influtit.

Härvid må anmärkas, att för postverket räknats med en omläggning av tiderna för överskottets inleverering varigenom på budgetåret 1926—1927 kommit att falla en tillfällig ökning av minst 3 miljoner kronor, överskottet från statens domäner har uppförts med 6 miljoner kronor mot 9 miljoner kronor för 1925—1926. I övrigt ha beräknats höjda överskott för statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Bland de affärsdrivande verken har tillkommit statens reproduktionsanstalt. Statens aktier beräknas giva en sammanlagd utdelning av 8.2 miljoner kronor mot 10 miljoner kronor i gällande riksstat. Att beloppet blivit mindre än för innevarande budgetår beror på den omläggning av tobaksbeskattningen som jag förut berört.

Riksbanksvinsten har upptagits med ett belopp av 16 miljoner kronor.

Ställer man i budgetförslaget beloppet av verkliga utgifter vid sidan av vad som med en motsvarande terminologi kan benämnas verkliga inkomster, d. v. s. egentliga statsinkomster, inkomster av statens produktiva fonder och riksbanksvinsten, uppkommer ett överskott av 6.2 miljoner kronor; medan de verkliga utgifterna uppgå till 633.8 miljoner kronor, belöpa sig nämligen de verkliga inkomsterna till 640 miljoner kronor. överskottet förslår icke till täckande av utgifterna för avbetalning å statsskulden och avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel vilka uppgå till sammanlagt 17 miljoner kronor. Till nämnda ändamål stå för budgetåret andra statsinkomster till förfogande. Betänkligheterna mot att i här föreslagen

14 Inkomsterna.

utsträckning taga mera tillfälliga inkomster i anspråk för löpande budgetutgifter har jag ansett böra vika för de berättigade önskemålen om en lättnad i beskattningen, helst utsikt synes föreligga att efter utgången av budgetåret 1926—1927 de löpande statsinkomsterna skola utan skatteökning förslå till de löpande utgifterna.

Beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna.

Härefter övergår jag till beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna i det föreliggande budgetförslaget. I fråga om de inkomsttitlar, beträffande vilka jag funnit mig kunna ansluta mig till riksräkenskapsverkets förslagsberäkning, torde i allmänhet något särskilt yttrande från min sida icke vara erforderligt.

Egentliga statsinkomster.

Under rubriken »Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse» återfinnes såsom den största posten inkomst- och förmögenhetsskatten. Riksräkenskapsverket har, med utgångspunkt från utfallet av innevarande års taxeringar vilkas resultat numera är känt, beräknat slutsumman av denna skatt till

146.3 miljoner kronor, därav skatt å inkomst och förmögenhet 145.3 miljoner kronor och B-skatt å aktiebolag m. fl. 1 miljon kronor.

Beträffande beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten i statsverkspropositionerna till 1923, 1924 och 1925 års riksdagar hade inom finansdepartementet tillämpats en metod för vilken utförlig redogörelse meddelats i en bilaga till 1923 års statsverksproposition. Även innevarande år har beräkningen skett med användande av samma tillvägagångssätt. Resultatet framgår av de uppgifter som lämnas i tabellerna A ocli B, vilka torde få fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga II.

Tabell A upptager utfallet av 1925 års taxeringar. Korrigering av den i fjolårets statsverksproposition intagna uppställningen beträffande dessa taxeringar har skett med hänsyn till de faktiskt erhållna taxeringsresultaten. Med utgångspunkt från tabell A har uppgjorts tabellen B, vilken angiver det beräknade resultatet av 1926 års taxeringar.

Vid utarbetande av tabellen B har så tillgått, att man vidtagit vissa höjningar och sänkningar av de i tabellen A förekommande detaljsiffrorna. Angående dessa förskjutningar må meddelas följande.

Inkomsten av jordbruksfastighet har bibehållits oförändrad. Jordbrukarnas inkomstförhållanden under år 1925 torde till väsentlig del ha bestämts av

1924 års svaga skörderesultat och endast i mindre utsträckning påverkats av

1925 års exceptionellt goda skörd. Prisutvecklingen för jordbruksprodukter

Inkomsterna.

1 r»

har också i avsevärd män verkat utjämnande på inkomstförhållandena inom jordbruket under de båda åren 1924 och 1925.

Inkomsten av annan fastighet än jordbruksfastighet har däremot, med hänsyn till att inkomsten av hyresfastigheter under år 1925 i genomsnitt varit högre än under år 1924, ansetts kunna upptagas till ett något förhöjt belopp. För bolagen, vilkas inkomst av annan fastighet huvudsakligen utgöres av inkomst från i rörelse använd fastighet, har dock någon höjning av inkomst från annan fastighet icke beräknats. För enskilda har höjningen begränsats till 5 procent.

Beträffande inkomsten av kapital under år 1925 har antagits, att den till sitt sammanlagda belopp varken stigit eller sjunkit. Å ena sidan hava visserligen räntesatserna under nämnda år i genomsnitt varit något lägre än under närmast föregående år, vilket givit upphov till lägre ränteinkomster, men å andra sidan hava onekligen utdelningarna å aktier höjts år 1925. Sistnämnda höjningar torde härvid i huvudsak ha uppvägt den inkomstminskning som föranletts av de lägre ränteinkomsterna.

I fråga om beloppet för inkomst av arbetsanställning in. m. har en relativt mindre höjning vidtagits. Lönesatserna torde visserligen under år 1925

1 medeltal ha legat på ungefär samma höjd som under år 1924, och även arbetslösheten torde under dessa år ha varit av ungefär samma omfattning. Den fortgående konsolideringen av näringslivet och den stora livaktigheten på vissa arbetsområden (exempelvis byggnadsverksamheten) torde dock till fullo motivera den i tabell B förutsatta höjningen med omkring

2 procent av den taxerade inkomsten av arbetsanställning in. m.

Vad angår inkomsten av rörelse eller yrke har den vid 1925 års taxering uppskattade inkomsten höjts för enskilda skattskyldiga med omkring 1 procent och för aktiebolag in. fl. med omkring 4 procent. Den relativt stora höjningen för bolagen har motiverats av det förbättrade läge, som under år 1925 kännetecknat vissa grenar av den mekaniska industrien samt trämasseoeh pappersindustrierna ävensom av den starka stegring som under samma år inträtt i utförseln av järnmalm. På fondbörsen har också tendensen alltsedan juni månad varit i huvudsak stigande, och särskilt uppvisa flera av de större verkstadsbolagens aktier liksom också Grängesbergsbolagets aktier betydande kursstegringar. För enskilda skattskyldiga har en motsvarande stegring av rörelseinkomstens storlek icke kunnat konstateras. Den förbättring av konjunkturen som av allt att döma inträtt under senare hälften av år 1925 torde emellertid jämväl för enskilda skattskyldiga medfört något förbättrade vinstresultat.

Sammanställas nu de omnämnda höjningarna framgår, att ökning beräknats för fastighetsinkomsten med 6 miljoner kronor, för inkomsten av arbetsanställning in. in. med 67 miljoner kronor samt för inkomsten av rörelse eller yrke eller eljest med 18 miljoner kronor. Då inkomsten av kapital bibehållits vid oförändrat belopp, blir slutresultatet eu sammanlagd

16 Inkomsterna.

ökning av den uppskattade inkomsten om 91 miljoner kronor, nämligen från 5,244 till 5,335 miljoner kronor eller med 1.7 4 procent.

Vad härefter beträffar avdragsposterna har beloppet för sådana avdrag som omförmälas i 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen — d. v. s. för ränta å gäld, förlust å viss inkomstkälla, periodiskt understöd, försäkringspremier m. m. — bibehållits ungefär oförändrat. Avdragen för kommunalutskylder ha beräknats med ledning av de sammanlagda, till betalning förfallna kommunalutskylderna respektive år. Beräkningen har givit till resultat en höjning av avdragen med 3 miljoner kronor. Övriga vid bevillningstaxeringen ej åtnjutna avdrag, d. v. s. för värdeminskning å byggnader, vissa förluster m. m., ha i tabell B upptagits till samma belopp som i tabell A.

Slutligen har sextiondedelen av den taxerade förmögenheten i beräkningen höjts med omkring 3 procent i jämförelse med det belopp som antagits för 1925 års taxering.

Det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet skulle enligt förestående beräkningar bliva för enskilda 4,590 miljoner kronor samt för aktiebolag m. fl. 423 miljoner kronor eller tillsammans 5,013 miljoner kronor. Från det nu angivna beloppet för enskilda skattskyldiga avgå orts- och familjeavdrag, vilka avdrag med hänsyn till den beräknade stegringen av de taxerade beloppen något höjts i jämförelse med de motsvarande avdragsbelopp som framgått ur 1925 års taxering. I anslutning härtill ha de beskattningsbara beloppen vid 1926 års taxering beräknats till 1,840 miljoner kronor för enskilda skattskyldiga och till 423 miljoner kronor för aktiebolag m. fl. eller tillsammans till 2,263 miljoner kronor.

Den nu verkställda uppskattningen avviker i någon mån från riksräkenskapsverkets beräkning. Såsom närmare framgår av efterföljande sammanställning har i finansdepartementets beräkning den sammanlagda uppskattade inkomsten upptagits till ett belopp, som med 45 miljoner kronor understiger motsvarande siffra enligt riksräkenskapsverkets uppskattning. Å andra sidan ha avdragsposterna i finansdepartementets beräkning upptagits till 50 miljoner kronor lägre belopp än enligt riksräkenskapsverkets kalkyl. Såsom resultat av angivna skillnader framgår, att det totala beskattningsbara beloppet enligt finansdepartementets beräkning överstiger det av riksräkenskapsverket antagna med 5 miljoner kronor. Ha sålunda de båda beräkningarna i fråga om totalsumman av de beskattningsbara beloppen givit nära sammanfallande resultat, skilja de sig däremot beträffande denna summas fördelning på enskilda och aktiebolag m. fl., i det att enligt finansdepartementets beräkning en något mindre andel hänföres till aktiebolagen än enligt riksräkenskapsverkets uppskattning.

Inkomsterna.

17 Inkomst av fast egendom ....................................................

» » kapital ..............................................................

» » arbetsanställning in. m.................................

» » rörelse eller yrke eller eljest .......................

Summa uppskattad inkomst

Avdrag ...................................................................................

Återstod

7,0 av den taxerade förmögenheten...........................

Till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp.......

Utnyttjade orts- och familjeavdrag ...................................

Beskattningsbart belopp .......................................................

Därav:

a) Enskilda skattskyldiga ....................................................

b) Aktiebolag m. fl.................................................................

Medelskatteprocenten har år 1925 för enskilda skattskyldiga uppgått till (i.26 procent och för aktiebolag in. fl. till 9.38 procent. Under förutsättning att det procenttal av grundbeloppet, med vilket skatten skall uttagas, förbleve oförändrat, torde även för 1926 års taxering kunna antagas, att skatten skulle i medeltal utgå efter samma procenttal. Sänkes åter, såsom jag föreslagit, nyssnämnda procenttal av grundbeloppet från senast fastställda 170 procent till 160 procent, nedgå förut angivna inedelskatteprocent för enskilda skattskyldiga till 5.8 9 procent och för aktiebolag m. fl. till 8.8 3 procent. Såsom uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt (exkl. B-skatt) skulle härigenom framgå ett sammanlagt belopp om 145.8 miljoner kronor.

Av den uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten (exkl. B-skatt) skulle enligt riksräkenskapsverkets beräkning under budgetåret 1926—1927 komma att inflyta omkring 94 procent. Vid beräkningen av här ifrågavarande inkomsttitel måste emellertid hänsyn jämväl tagas till vad som, efter avdrag för restitutioner, under nämnda budgetår inflyter av tidigare års inkomstoch förmögenhetsskatt. Enligt budgetredovisningarna för budgetåren 1923 —1924 och 1924—1925 uppgick den totala behållna inkomsten av inkomst- och förmögenhetsskatten (exkl. B-skatt) till belopp, som beräknats utgöra respektive 96.4 och 95.9 procent av den uträknade skatten vid 1923 och 1924 års taxeringar. Med ledning av sistnämnda procenttal har den under budgetåret 1926—1927 inflytande inkomst- och förmögenhetsskatten (exkl. B-skatt) enligt finansdepartementets beräkning uppskattats till 95.5 procent av förut angivna belopp för den uträknade skatten. Enligt detta antagande skulle alltså, med ett procenttal av grundbeloppet å 160, 139.2 miljoner kronor komma att inflyta.

Bihang till riksdagens vrotokoll 1926. 1 sand.

18 Inkomsterna.

Den uträknade B-skatten å aktiebolag m. fl. har enligt 1925 års taxering uppgått till 4.1 miljoner kronor. Enligt finansdepartementets uppskattning har grundbeloppet av denna skatt för 1926 års taxering bibehållits ungefär oförändrat. Med hänsyn till den föreslagna sänkningen av det procenttal av grundbeloppet, med vilken skatten skall utgå, från 170 till 160 procent har emellertid den uträknade B-skatten å aktiebolag m. fl. sänkts i motsvarande grad eller till 3.9 miljoner kronor. För beräknande av den behållna inkomsten av ifrågavarande skatt under budgetåret 1926—1927 saknas säkra hållpunkter. Med hänsyn till att restitutionerna å denna titel till följd av skattens natur kunna komma att uppgå till betydande belopp liar riksräkenskapsverket — såsom tidigare angivits — för sin del icke ansett sig kunna för nämnda budgetår påräkna större behållen inkomst än 1 miljon kronor. Enligt min mening bör dock B-skatten för nästkommande budgetår kunna upptagas till ett avsevärt högre belopp. Restitutionerna uppgingo under budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 till respektive l.o och 0.4 miljoner kronor. För budgetåret 1926—1927 torde vid sådant förhållande B-skatten böra upptagas till i runt tal 3 miljoner kronor.

I enlighet med de nu angivna beräkningsgrunderna torde efter vederbörlig avrundning inkomst- och förmögenhetsskatten i riksstaten för nästkommande budgetår böra upptagas till 139 miljoner kronor av skatt å inkomst och förmögenhet och 3 miljoner kronor av B-skatt å aktiebolag in. fl. eller sammanlagt till 142 miljoner kronor.

Bevillning av fast egendom samt av inkomst har för budgetåret 1924— 1925 uppgått till 3,520,829 kronor. I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln i fråga uppförd med 3,400,000 kronor, till vilket belopp den ock beräknats uti riksräkenskapsverkets förslagsberäkning för budgetåret 1926—1927. Det synes mig dock, som borde bevillningen av fast egendom samt av inkomst under nästkommande budgetår beräknas giva något högre avkastning. Jag föreslår, att inkomsttiteln i riksstatsförslaget upptages med ett avrundat belopp av 3,500,000 kronor. I

I riksstaten för innevarande budgetår äro stämpelmedlen upptagna till 44 miljoner kronor.

Enligt budgetredovisningarna hava stämpelmedlen för budgetåren 1923— 1924 och 1924—1925 lämnat en behållen inkomst av 41,658,844, respektive 45,813,768 kronor. För de tolv månaderna oktober 1924—september 1925 har stämpeluppbörden belöpt sig till 44.5 miljoner kronor. Under tiden januari—september 1925 hava stämpelmedlen uppgått till i runt tal 34 miljoner kronor, motsvarande för helt år 45.3 miljoner kronor. För tiden juli— november har i stämpelmedel influtit ett belopp av 16.7 miljoner kronor mot

17.3 miljoner kronor för motsvarande tid år 1924.

I sin förslagsberäkning har riksräkenskapsverket i enlighet med general-

Inkomsterna. I!)

|)oststyrelsens förslag uppfört stämpelmedlen för budgetåret 1926—11)27 med 44 miljoner kronor.

En beräkning av stämpelmedlen är givetvis synnerligen vansklig med hänsyn till de ganska olikartade förhållanden som inverka a tillflödet under denna inkomsttitel. Av största betydelse för stämpeluppbördens utfall är försäljningen av stämplar för handlingar till lagfarts-, intecknings- och bouppteekningsprotokollen samt för aktiebrev. Även om stämpelmedlen under de fem första månaderna av innevarande budgetär visat någon minskning i förhållande till motsvarande tid under föregående år, synes mig dock anledning icke föreligga att för hela budgetåret räkna med någon mera betydande nedgång i förhållande till budgetåret 1924—1925. För budgetåret 1926 — 1927 synes man utan åsidosättande av nödig försiktighet kunna upptaga stämpelmedlen till i runt tal 45 miljoner kronor.

Inkomsttiteln lastpenningar är för budgetåret 1925—1926 uppförd med ett belopp av 600,000 kronor.

Tillflödet å denna inkomsttitel bär utgjort för budgetåret 1923—1924 585,907 kronor och för budgetåret 1924—1925 735,004 kronor. Med hänsyn till den sålunda inträffade ganska betydande stegringen har riksräkenskapsverket höjt beräkningen med 50,000 kronor, därvid ämbetsverket anfört, att stegringen kunde tänkas vara av tillfällig art och att försiktigheten därför bjöde att icke beräkna den behållna inkomsten för budgetåret 1926—1927 till högre belopp än 650,000 kronor.

För beräkning av ifrågavarande inkomsttitel har jag från generaltullstyrelsen införskaffat vissa ytterligare upplysningar i ämnet. Av dessa uppgifter framgår sambandet mellan uppburna lastpenningar samt varninförseln och det ankommande lastade tonnaget. Vid jämförelse mellan åren 1922, 1923 och 1924 framträder uti såväl varuinförseln som det lastade fartygstonnaget eu fortgående ökning. Att inkomsten av lastpenningar ej visat lika stor tendens till stegring får tillskrivas den omständigheten, att beräkningsgrunden under nämnda år växlat. År 1923 inträdde sålunda en nedgång i uppbörden, beroende på de lättnader som enligt förordningen den 19 maj 1922 (nr 208) från och med den 1 juli 1922 medgivits i skyldigheten att erlägga lastpenningar. Sedan från och med den 1 juli 1924 härutinnan tillämpats skärpta bestämmelser enligt förordningen den 2 maj samma år (nr 104) som gäller till och med den 30 juni 1927, har en ökning i uppbörden inträtt. Under år 1925 har en nedgång i såväl det ankommande fartygstonnaget som införselkvantiteten konstaterats, men på grund av de under hela detta år tillämpade skärpta bestämmelserna beräknas uppbörden bliva något ökad i förhållande till år 1924. Under förutsättning att fartygstrafiken och varuomsättningen förbliva i huvudsak oförändrade, torde lastpenningarna kunna för budgetåret 1926 — 1927 beräknas till i runt tal 700,000 kronor.

20 Inkomsterna.

Tullmedlen äro i riksstaten för innevarande budgetår upptagna till 133 miljoner kronor. Härvid har hänsyn tagits till den minskning i tullinkomster, som blivit en följd av det under år 1925 avslutade handelsavtalet med Spanien.

Under de fem första månaderna av innevarande budgetår har tulluppbörden stannat vid ett belopp av 54.7 miljoner kronor mot 60.9 miljoner kronor för motsvarande månader av budgetåret 1924—1925. Minskningen torde vara en följd, förutom av nyssnämnda handelsavtal, av den betydande nedgång i spannmålsimporten som på grund av den goda skörden inträtt i förhållande till år 1924.

I enlighet med generaltullstyrelsens förslag har riksräkenskapsverket under förutsättning av oförminskad import och oförändrade tullsatser beräknat tullmedlen för budgetåret 1926—1927 till 125 miljoner kronor. Denna berikning synes mig vara väl låg. Den minskade spannmålsimporten torde hava utövat sin största verkan på den gångna delen av innevarande budgetår, vadan man för återstående del av budgetåret icke synes böra räkna med en motsvarande minskning i tulluppbörden. Hur innevarande års skörd kommer att ställa sig är givetvis ovisst. Skulle även detta år giva en god spannmålsskörd, lärer väl inkomsten av spannmålstullarna komma att utvisa ett skäligen lågt belopp, men å andra sidan torde den ökning i köpkraften som en god skörd är ägnad att medföra komma att i höjande riktning påverka tulluppbörden för åtskilliga konsumtionsartiklar. I det stora hela synes mig därför under förutsättning av oförändrade tullsatser för budgetåret 1926—1927 kunna beräknas en tulluppbörd av ungefär samma storlek som under budgetåret 1925—1926. Med utgångspunkt från de hittills influtna tullmedlen under sistnämnda budgetår synes man kunna för hela budgetåret räkna med ett belopp av lägst 130 miljoner kronor. Såsom jag förut anfört förutsätter jag emellertid en sänkning av kaffetullen från 50 till 30 öre per kilogram. Med hänsyn till den minskning utfeljest påräkneliga tullmedel som härav skulle följa har jag ansett tullmedlen för nästkommande budgetår böra upptagas till i runt tal 122 miljoner kronor.

För sockerskatten, som i gällande riksstat upptagits till 25.4 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket med utgångspunkt från en antagen konsumtion av omkring 185 miljoner kilogram raffinerat socker i sin förslagsberäkning upptagit ett belopp av 26 miljoner kronor. Från kontrollstyrelsen inhämtade ytterligare upplysningar i ämnet synas ock giva vid handen, att denna inkomsttitel under förutsättning av oförändrade skattesatser skulle för budgetåret 1926—1927 komma att inbringa ungefär detta belopp.

Förut i dag har jag tillkännagivit min avsikt att föreslå en sänkning av sockerskatten från nuvarande 14 till 10 öre per kilogram. Med hänsyn till den minskning å ifrågavarande inkomsttitel som härav skulle följa och under antagande av någon, om ock obetydlig, ökning i konsumtionen har jag i mitt

rnkomsterna.

förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1926- 1927 uppfört sockerskatten med ett belopp av i runt tal 19 miljoner kronor.

Tobaksskatten, som i riksstaten för budgetåret 1925—1926 är uppförd med 50 miljoner kronor, har av riksräkenskapsverket i dess förslagsberäkning med hänsyn till eu föreslagen omläggning av tobaksbeskattniugen > syfte att av vinsten överföra en del till skatt upptagits till ett med 5 miljoner kronor förhöjt belopp.

Med det förslag till vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopolj å tobakstillverkningen i riket som Kung!. Maj:t förut i dag beslutat framlägga för riksdagen skulle enligt verkställda beräkningar kunna av tobaksskatten påräknas en inkomst av om kring 55.5 miljoner kronor för helt budgetår. Då givetvis någon osäkerhet vidlåder denna beräkning, har jag ansett beloppet böra avrundas nedåt; och bar jag sålunda i mitt förslag till inkomstberäkning upptagit tobaksskatten till 55 miljoner kronor.

Brännvinstillverkningsskatten är i riksstaten för innevarande budgetår uppförd med ett belopp av 14.5 miljoner kronor.

För budgetåret 1924—1925 bär uppbörden under denna inkomsttitel belöpt sig till 15.i miljoner kronor. Med hänsyn härtill har riksräkenskapsverket, i likhet med kontrollstyrelsen, beräknat inkomsterna för budgetåret 1926 1927 till 15 miljoner kronor.

Emellertid har kontrollstyrelsen i skrivelse den 20 november 1925 med förslag till ny brännvinstillverkningsförordning m. m. föreslagit en omläggning av brännvinstillverkningsskattens upptagande. I samband med denna omläggning skulle viss förskjutning i inbetalandet av tillverkningsskatten komma att äga rum under övergångsåret och därvid medföra en tillfällig ökning i inkomsten. Under förutsättning att omläggningen kommer till stånd från och med den 1 oktober 1926 har kontrollstyrelsen ansett brännvinstillverkningsskatten böra för budgetåret 1926—1927 höjas med omkring 2 miljoner kronor till 17 miljoner kronor. Då jag har för avsikt att senare för Kung). Maj:t framlägga berörda förslag till ny brännvinstillverkningsförordning i syfte att proposition i ämnet må avlåtas till innevarande års riksdag, har jag i mitt förslag till inkomstberäkning upptagit brännvinstillverkningsskatten med 17 miljoner kronor.

I enlighet med vad jag nu tillstyrkt skulle skatteinkomsterna komma att

i riksstaten för budgetåret 1926—1927 upptagas sålunda:

Mantalspenningar ................................................................................ 950,000

Prästerskapets till statsverket indragna tionde................................ 2,596,500

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

Skatt å inkomst och förmögenhet.... 139,000,000

B-skatt å aktiebolag m. fl................. 3,000,000 142,000,000

22 Inkomsterna.

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning .................................................................

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, bevillning ............................................

Stämpelmedel, bevillning ........................................

45,000,000

700,000 ] 91,700,000

3,500,000

500,000

Lastpenningar, bevillning ........

Automobilskatteinedel, bevillning Tullar och acciser:

19,000,000

Tullmedel, bevillning ...............................................

Sockerskatt, bevillning ............................................

Tobaksskatt, bevillning ............................................

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning ................

Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning ................

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker,

bevillning..................................................................

Maltskatt, bevillning ................................................

122,000,000

19.000. 000

55.000. 000

17.000. 000

16.000. 000

38.000. 000

16.000. 000 283,000,000

Summa kronor 497,246,500.

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet finnas vissa poster, som fullt korrespondera med utgiftsanslag och i följd därav skola upptagas till samma belopp som motsvarande anslag. I förhållande till riksräkenskapsverkets beräkningar föranledas härav ändringar beträffande följande inkomstposter: inkomst av myntning och justering, bidrag till fondinspektionen, inkomster av statens lagerhus och fryshus, inkomster av statens centrala frökontrollanstalt, patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ävensom bidrag till för säkring sinspektionen.

Beträffande vissa av övriga hithörande inkomsttitlar har jag av andra anledningar att föreslå ändringar uti riksräkenskapsverkets beräkningar.

Kungl. Maj:t bär den 31 december 1925 på föredragning av chefen för socialdepartementet beslutat inhämta lagrådets yttrande över inom nämnda departement utarbetade förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete samt till lag om riksförsäkringsanstalten. Avsikten är, att förslag i ämnet skola kunna föreläggas den kommande riksdagen. Enligt dessa förslag skall den obligatoriska olycksfallsförsäkringen handhavas av en central anstalt, vars förvaltningskostnader i vad de avse den egentliga olycksfallsförsäkringen skola helt bestridas genom arbetsgivarnas försäkringsavgifter. Kostnaderna för försäkringsrådet skola bestridas uteslutande av statsverket. Några förvaltningsbidrag från arbetsgivarna skola icke vidare inflyta till statsverket. Förslagen äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1927, och för tid efter nämnda dag skulle alltså bidrag till försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet icke vidare komma att utgå. Riksräkenskapsverket har i sin förslagsberäkning för budgetåret 1926—1927 uppfört bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten med ett belopp av 600,000 kronor. Då av detta belopp omkring 400,000 kronor kunna beräknas motsvara omförmälda bidrag för tid före den 1 januari 1927,

Inkom stel-iiii.

torde alltså ifrågavarande inkomstpost böra i riksstaten upptagas till sistnämnda belopp.

.lag föreslår vidare, atl liyresmedel från under byggnadsstyrelsens vard stående egendomar i riksstatsförslaget uppföras med ett till 400,000 kronor avrundat belopp.

Chefen för handelsdepartementet kommer senare i dag att för Kungl. Ma,j:t framlägga förslag om äskande av anslag a riksstaten för budgetåret 1926— 1927 till bestridande av drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg till ett belopp av 140,000 kronor. Till täckande av berörda kostnader bär eu särskild avgift av sjöfarten ansetts böra upptagas. Med hänsyn till den pågående utredningen beträffande eu omläggning av det nu tillämpade systemet för beräknande och uppbörd av de allmänna sjöl-artsavgifterna har denna isbrytaravgift ansetts böra uttagas genom en provisorisk förböjning av fyr- och båkavgiften. På sätt som skett i riksstaten för innevarande budgetar, torde därför i förslaget till riksstat för budgetåret 1926—1927 inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppföras med ett belopp, som med 140,000 kronor överstiger den summa vartill samma inkomsttitel eljest skolat upptagas. Riksräkenskapsverket bar nu utan avseende å eventuell uppbörd av isbrytaravgift beräknat inkomsttiteln i fråga till 2.6 miljoner kronor. Emot denna beräkning har jag ej någon erinran att göra. Fyr- och båkmedlen torde förty i riksstatsförslaget uppföras med 2,740,000 kronor.

Inkomsttitlarna under uppbörd i statens verksamhet skulle i enlighet med det nu anförda i riksstaten upptagas sålunda:

Vattendomstolsavgifter ............................................................ kronor

Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten »

Avgifter för registrering av automobiler ........................... »

Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående

egendomar............................................................................... »

Inkomst av myntning och justering ....................................

Bidrag till bankinspektionen ............................................... »

Bidrag till fondinspektionen.................................................... »

Bidrag för tillsyn över sparbankerna.................................... »

Kontrollstämpelmedel................................................................ »

Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit ........ »

Terminsavgifter från läroverken.......................

Avgifter för granskning av biografbilder.......

Inkomster av statens lagerhus och fryshus ...

Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt................ »

Fyr- och båkmedel.................................................................... »

Lotspenningar ........................................................................... »

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ........ »

Bidrag till försäkringsinspektionen........................................ >

Inkomster av statens provningsanstalt ............................... »

Summa kronor

111.000 68,700

750.000 76,500

90.000 148,500

2.400.000 1,053,700

143,600

250.000 10,277,000.

24 Inkomsterna.

Härefter återstår av de egentliga statsinkomsterna endast titeln diverse inkomster. Riksräkenskapsverket bär i sin beräkning av riksstatsinkomsterna för budgetåret 1926—1927 beräknat en nettouppbörd å ifrågavarande inkomsttitel av 5,355,000 kronor, därvid ämbetsverket antagit en utgift till restitutioner av i runt tal 1.5 miljoner kronor. I uppbörden har inräknats ett belopp av 3 miljoner kronor vinstmedel från aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Mot riksräkenskapsverkets beräkning av diverseinkomsttiteln har jag ingen annan erinran att göra än såvitt angår sistnämnda belopp.

I sitt utlåtande nr 104 i anledning av väckt motion om upptagande i statsregleringen av andel i nämnda bolags vinst framhöll statsutskottet vid 1925 års riksdag såsom önskligt, att sådana anordningar för ifrågavarande vinstmedels inleverering och uppförande å budgeten träffades, att tillförlitligare än för närvarande vore fallet kunde vid budgetens uppgörande bestämmas med vilket belopp de i verkligheten komme att inflyta. Sedan jag anmodat riksräkenskapsverket att taga under övervägande vad sålunda anförts, har ämbetsverket i sin skrivelse med inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927 yttrat sig i förevarande ämne och därvid överlämnat ett från bolagets styrelse införskaffat yttrande. I detta yttrande gör styrelsen gällande, att avgörande med en åtminstone relativt tillfredsställande grad av tillförlitlighet av den summa, om vilken det här kan bliva fråga, icke syntes kunna ske på annat sätt än att budgetförslaget upptoge andel av den vinst, som intjänats under det år vid vars slut förslaget uppgjordes. Detta skulle innebära, att bolaget icke skulle behöva inleverera statsverkets andel i vinsten omedelbart efter bolagsstämman utan först under loppet av därpå följande budgetår; och liar styrelsen förordat ändrade föreskrifter i enlighet härmed. Den tankegång som ligger till grund för styrelsens ifrågavarande förslag har icke delats av riksräkenskapsverket. Riksstaten vore, yttrar ämbetsverket, en sannolikhetsberäkning av de inkomster, som till följd av givna bestämmelser torde komma att inflyta, och av de utgifter, som likaledes enligt givna bestämmelser torde komma att utgå. Givetvis skulle med den av bolagsstyrelsen ifrågasatta metoden större säkerhet kunna vinnas i avseende på beräkningen av riksstatens alla inkomsttitlar, men av hänsyn till statens finanser både man i princip föredragit en tidigare ehuru på förhand blott och bart sannolikhetsberäknad inbetalning framför en säkrare beräknad men senare inflytande inkomst. I avseende på riksbanksvinsten syntes anledning till undantag hava förefunnits; men något skäl att göra undantag för Vin- och spritcentralens vinst kunde riksräkenskapsverket icke finna. Riksräkenskapsverket har alltså i sin förslagsberäkning utgått ifrån den nuvarande ordningen för upptagande i riksstaten av ifrågavarande vinstmedel samt för budgetåret 1926—1927 upptagit desamma till 3 miljoner kronor.

Beträffande sättet för uppförande i riksstaten av statsverket tillflytande andel i aktiebolaget Vin- och spritcentralens vinst delar jag riksräkenskapsverkets uppfattning; och jag kan alltså icke förorda, att dessa vinstmedels beräkning för riksstaten uppskjutes till dess de blivit definitivt kända. Vad

Inkomsterna.

beloppet angår har jag efter samråd med bolagets styrelse funnit mig kunna räkna med att under budgetåret 1926—1927 komma att inlevereras omkring 4 miljoner kronor.

Med hänsyn till vad jag no anfört har inkomsttiteln »Diverse inkomster» i budgetförslaget uppförts med ett belopp av 6,355,000 kronor.

Statens produktiva fonder.

Postverkets överskott är i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört med ett belopp av 13 miljoner kronor, vilket belopp hänför sig till postverkets rörelse under År 1925. Generalpoststyrelsen räknar numera med ett överskott för nämnda år av 13. i miljoner kronor, trots att frankoteckensuppbörden blivit betydligt lägre än beräknat. Detta överskott har framkommit efter en beräkning av inkomsterna till 64.8 och utgifterna till 51.7 miljoner kronor. Beträffande år 1926 har styrelsen, ehuru med största tvekan, kalkylerat med en uppgång i franko teckensuppbörden av 3 procent samt i övrigt räknat med i huvudsak oförändrade inkomster. Däremot har styrelsen antagit en ökning av driftkostnaderna med 1.8 miljoner kronor i förhållande till den i driftkostnadsstaten för år 1925 upptagna summan. Då sistnämnda summa nu av styrelsen beräknas sänkt med 1.7 miljoner kronor, komma de beräknade driftkostnaderna för år 1926 att överskjuta driftkostnaderna för föregående år med ej mindre än 3.5 miljoner kronor. Det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1926 skulle enligt styrelsens beräkning ställa sig så, att inkomsterna komme att uppgå till 65 miljoner kronor och driftkostnaderna till 55.2 miljoner kronor samt överskottet alltså till 9.8 miljoner kronor. I anslutning härtill har styrelsen anfört, att ifrågasatt omläggning av sättet för inleverering av överskottsmedlen från årsleverans till kvartalsleverans skulle komma att öka överskottet för det budgetår, varunder omläggningen ägde rum, med omkring 3 miljoner kronor.

I enlighet med generalpoststyrelsens beräkningar har riksräkenskapsverket i sin förslagsberäkning upptagit överskottet för postverket med 9.8 miljoner kronor.

Den beräknade minskningen av postverkets överskott från år 1925 till år 1926 bär sin huvudsakliga grund i vissa taxesänkningar, som trätt i kraft under senare hälften av förstnämnda år. Emellertid vill det synas, som om man vid beräkning av driftresultatet skulle våga se något ljusare på situationen än generalpoststyrelsen gjort. Med den ganska betydande ökning av driftkostnaderna som styrelsen antagit för år 1926 torde det vara bäst överensstämmande att förutsätta eu något större uppgång i rörelsen än som synes ligga till grund för styrelsens beräkning, och därmed en högre siffra för bruttoinkomsterna, överskottet å rörelsen skulle med andra ord kunna antagas bliva något mer än 9.8 miljoner kronor. Vidare liar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet utgått från att en omläggning

26 Inkomsterna.

av bestämmelserna rörande inleverering av postverkets överskott kommer att äga rum från och med nästa budgetår och att man i anledning härav kan räkna med att ytterligare ett belopp av minst 3 miljoner kronor kommer att under sagda budgetår inlevereras till statsverket. Jag har på nu angivna grunder ansett mig kunna i mitt förslag till inkomstberäkning upptaga postverkets överskott till 14 miljoner kronor.

Inkomsten från telegrafverket är i riksstaten för innevarande budgetår upptagen med 16.2 miljoner kronor. Enligt telegrafstyrelsens beräkningar skulle ock detta belopp kunna beräknas inflyta, ehuruväl omkostnaderna nu beräknas uppgå till 2.8 miljoner kronor mera än vad som tidigare antagits. För år 1926 räknar telegrafstyrelsen med eu bruttoinkomst av 80 miljoner kronor samt driftkostnader å 62.9 miljoner kronor eller alltså ett överskott av 17.i miljoner kronor.

Telegrafverkets överskott hava för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 beräknats till 18 respektive 17 miljoner kronor men i verkligheten influtit med 21.1 respektive 18.6 miljoner kronor. Styrelsens beräkningar hava hven därförinnan visat sig vara mycket försiktigt hållna. Jämväl beträffande det beräknade överskottet för år 1926 synes kalkylen vara väl låg. Jag har ansett mig kunna utan åsidosättande av nödig försiktighet upptaga telegrafverkets överskott att till statsverket inlevereras under budgetåret 1926— 1927 med i runt tal 18 miljoner kronor.

Vad angår överskottet från statens järnvägar har riksräkenskapsverket i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag i skrivelse den 2 oktober 1925 upptagit detsamma till 31.4 miljoner kronor. Emellertid har järnvägsstyrelsen sedermera i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 december 1925 framlagt en förnyad beräkning av den behållna inkomsten av rörelsen för budgetåret 1926—1927. Denna beräkning slutar å ett nettoöverskott av 39.4 miljoner kronor för kalenderåret 1926, därvid förutsatts att gällande taxor skulle under året bibehållas oförändrade. Sistnämnda beräkning är sålunda icke mindre än 8 miljoner kronor högre än den tidigare. Skiljaktigheten beror till största delen på att inkomsterna i godstrafik, vilka tidigare i anslutning huvudsakligen till erfarenheterna för första halvåret 1925 kalkylerats till 95 miljoner kronor för statens järnvägar exklusive malmbanan, numera med hänsyn till den under hösten konstaterade förbättringen ansetts kunna beräknas uppgå till samma belopp som för år 1924 eller 101 miljoner kronor. Även malmbanans inkomster ha räknats ökade med 1.5 miljoner kronor. Återstående 0.5 miljoner kronor är resultatet av ett flertal smärre förändringar i inkomst- och utgiftssiffrorna. Då jag icke har något att erinra mot järnvägsstyrelsens ifrågavarande beräkning, har jag i mitt förslag upptagit överskottet med 39.4 miljoner kronor.

Inkomsterna.

27 För statens domäner har riksräkenskapsverket i överensstämmelse med eu av domänstyrelsen den 1(1 november 1925 avgiven förslagsberäkning upptagit överskottet till 4 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har dock anfört, att längre fram, dä skogsanktionerna blivit avslutade, det beräknade beloppet måhända kunde höjas med eu eller ett par miljoner kronor. Sedermera har domänstyrelsen i sitt den 15 december 1925 avgivna generalförslag angående driftkostnader för domänverket under år 1926 upptagit dessa kostnader till ett belopp av 21 miljoner kronor samt beträffande inkomsterna anfört, att dessa visserligen för närvarande icke kunde med någon större grad av säkerhet beräknas men att, såvitt styrelsen nu kunde bedöma, omkring 27 miljoner kronor kunde upptagas såsom bruttoinkomst från statens skogar och jordbruksdomäner. I enlighet härmed skulle överskottet kunna beräknas till 6 miljoner kronor. Med detta belopp har jag ock uppfört inkomsterna från statens domäner i budgetförslaget.

Såsom jag förut anfört har i budgetförslaget bland inkomster av statens produktiva fonder uppförts eu ny inkomsttitel såsom överskott av statens reproduktionsanstalt. På sätt chefen för jordbruksdepartementet senare i dag kommer att föreslå skulle nämligen reproduktionsanstalten komma att hänföras till statens affärsdrivande verk. I fråga om beloppet av det från anstalten påräkneliga överskottet bär jag icke haft något att erinra mot riksräkenskapsverkets förslagsberäkning. Jag har alltså uppfört överskottet med 30,000 kronor.

Vid bifall till mina nu gjorda beräkningar rörande överskotten av de affärsdrivande verken skulle ifrågavarande inkomsttitlar i det föreliggande

budgetförslaget upptagas med följande bolopp:

Postverket, bevillning ............................................................................ 14,000,000

Telegrafverket ........................................................................................ 18,000,000

Statens järnvägar................................................................................... 39,400,000

Statens vattenfallsverk:

Statens kanalverk........................................................... 460,000

Statens kraftverk ........................................................... 11,725,000

Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning ............ 65,000 12,250,000

Statens domäner........................................................................................ 6,000,000

Statens reproduktionsanstalt ................................................................ 30,000

Summa kronor 89,680,000.

Riksräkenskapsverkets förslag i fråga om beräkning av inkomsten av statens aktier föranleder i sak ingen erinran från min sida. Jag vill framhålla, att den minskade utdelningen i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet betingas av det av mig förut anmälda förslaget om ändring beträffande

28 Inkomsterna.

tobaksbeskattningen. Intill dess anledning föreligger till antagande att inkomst skall tillflyta statsverket från aktiebolaget jordbrukarbanken och svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, bör enligt min mening någon titel för utdelning från nämnda bolag ej upptagas i riksstaten.

Inkomsttitlarna under statens aktier komma vid nu angivna förhållanden att upptagas på följande sätt:

Utdelning i Luossavaara —Kiirunavaara aktiebolag:

Enligt 1907 års överenskommelse............................

Enligt 1908 års överenskommelse.............................

Enligt 1913 års överenskommelse.......................

Enligt 1918 års överenskommelse............................

Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

2,812,500

042,500

950,000 4,405,000 ............... 3,770,000

Summa kronor 8,175,000.

Inkomsterna av statens utlånings fonder torde böra upptagas i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag allenast med de formella ändringarna, att odlingslånefonden och Norrbottens nybyggeslånefond härefter benämnas statens avdikningslånefond respektivve Västerbottens och Norrbottens nybyggesoch bostadsförbättringslånefond.

Ifrågavarande inkomster skulle alltså i riksstatsförslaget utvisa följande belopp:

Inkomsterna.

29 Västerbottens oeli Norrbottens nybygges- och bostadsför-

bättringslånefond .................................................................... kronor 9,500

Lånefonden för inköp av renar................................................ » 100

Kolonisternas kreaturs- ocli redskapslånefond........................ » 1,200

Hantverkslånefonden................................................................... » 11,000

Rederilånefonden ........................................................................ » 700,000

Torvindustrilånefonden............................................................... » 150,000

Summa kronor 9,004,200.

Ränteavkastningen av statsverkets fond av rusdrycksmedel, vilken allt fortfarande skall avsättas såsom kapitalökning å fonden, torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag beräknas till 2.7 miljoner kronor.

A fonden för låneunderstöd beräknas ett överskott av 2,800 kronor.

Andel i riksbankens vinst.

Riksräkenskapsverket har i sin förslagsberäkning icke upptagit något belopp för andel i riksbankens vinst. Efter samråd med förste deputeraden i riksbanken har jag emellertid beräknat, att av riksbanksvinsten för år 1925 kan för riksstaten tagas i anspråk ett belopp av 16 miljoner kronor, vilket belopp således torde uppföras å riksstatsförslagets inkomstsida.

I anspråk tagna kapitaltillgångar.

Under kapitaltillgångar, uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, torde jämte det av riksräkenskapsverket upptagna beloppet från allmänna byggnadslånefonden, 21,000 kronor, böra uppföras vissa andra disponibla kapitaltillgångar.

Till en början kunna enligt från vederbörande departement inhämtade uppgifter för finansieringen av riksstaten för budgetåret 1926—1927 tagas i anspråk följande anslagsreservationer:

U trikesdepartementet :

T. 1921. III. D. 7. Förvärv av beskickningshus i

London m. m..................... 4,520: 02.

Försvarsdepartementet:

R. 1922. IV. 2. G. 8. Förstärkning av uppvärmningsanläggningarna i Svea och Göta livgardens kasernetablissemang ........................ 10,001: 32

R.1921. IV.2.G.10. Förstärkning av uppvärmningsanläggningarna inom Göta artilleriregementes kasernetablissemang ................ 112:3 4

30 Inkomsterna.

R. 1919. IV. I. 5. R. 1919. IV. 1.11.

T. 1918. IV. K. 1.

R. 1922. V. C. 23. R. 1922. V. C. 24. R, 1922. V. C. 25. R. 1921. V. C. 19.

R. 1921. V. C. 20. R. 1921. V. C. 21. T. 1921. V. B. 7. R. 1920. VI. F. 13. R, 1920. VI. F. 15.

R. 1920. VI. F. 18. T. 1920. VI. D. 8.

R. 1922. VI. D. 10.

R, 1922. VI. D. 11.

Merkostnader för förplägnads-

anstalten i Hässleholm....... 16,268: 14

Elektrisk belysning inom Upplands artilleriregementes ka-

sernetablissemang m. m..... 46,581: 2 6

Kostnader för tryggande av rikets neutralitet under år 1918 ........................................ 20,327:23

Socialdepartementet:

Bostadshus för personal vid Uppsala hospital och asyl 51,842: 5 4 Vattenreningsverk vid Öster-

sunds hospital....................... 115,000: —

Tillbyggnad av maskinhuset vid Stockholms hospital .... 15,966: 5 2

Nya paviljonger för oroliga sjuka vid Säters och Västerviks hospital ....................... 570,000: —

Bostadshus för hospitalsperso-

nal........................................... 184,494:41

Bostadshus för personal vid

Stockholms hospital ............ 42,614: 52

Ombyggnad av bro vid Lunds

hospital och asyl ............... 13,668: 30

Nytt hospital å biskopsbostället

Sundby................................... 101,322:4 6

Bostadshus för viss betjäning vid Säters och Västerviks

hospital ................................ 10,000: —

Bostadshus för personal vid

Härnösands hospital............ 20,000: —

Om- och tillbyggnad av Lunds

hospital och asyl ................ 31,844: 11

Kommunikationsdepartementet:

Om- och påbyggnadsarbeten å de i kvarteret Grönlandet norra i Stockholm befintliga

byggnaderna ........................ 350,000: —

Värmeledning i kammarrättens hus ................................ 20,029: 29

93,290: 29.

1,156,752: 8 6.

Inkomsterna.

It. 11)21. VI. U. 13. It. 1921. VI. D. 17.

T. 1921. VI. B 4.

It. 1921. VII. U. 18.

R. 1923—1924. VIII. E. 37.

R. 1923—1924.

VIII. I. 7.

R. V,—3% 1923.

VIII. H. 21.

R. Vj—8% 1923. VIII. I. 8.

R. Vj—s% 1923. VIII. K. 5.

R. 1922. VIII. D. 4.

R. 1922. VIII. D. 5.

R, 1922. VIII. E. 37.

R. 1922. VIII. I. 71.

Om- och påbyggnad av landsstats! usel i Luleå ............ 20,000:

Bostäder åt tullverkets personal vid Värtahamneni Stockholm........................................ 1,091,640: —

Täckande av merkostnader å vissa pågående byggnadsföretag ................................... 39,790: 8 9

Finansdepartementet:

Kostnader för uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt...............................

Ecklesiastikdepartementet:

Inredning av nödiga undervisningslokaler å S:t Eriks sjuk- och vårdhem i Stockholm m. m............................ 1,216: 9 8

Byggnader för dubbelseminarium i Umeå ........................ 150,000: —

Extra understöd åt vissa privatläroverk ............................ 90,600: —

Inredning av den nya byggnaden vid folkskolesemina-

riet i Karlstad m. m......... 1: —

Sommarkurser vid Göteborgs

högskola ................................ 560: 6 9

Tillskott till grundfond för utgivande av en internationell katalog över naturvetenskaplig litteratur ....................... 15,300: —

Utgivande av internationell katalog över naturvetenskaplig litteratur för åren 1915

—1920 .................................... 8,568: —

Byggnad för rättsmedicinska institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 6,531: 6 o Asylbyggnad vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte............................... 20,000: —

1,521,460: is

159,499: 3 6

Inkomsterna.

B. 1922. VIII. I. 75. Inredning och möblering av de nya byggnaderna för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte E. 1921. VIII. I. 7. Nya byggnader för folkskoleseminariet i Karlstad

B. 1921. VIII. I. 9. Ombyggnads- och inredningsarbeten för folkskolesemina-

riet i Stockholm m. m.........

E. 1921. VIII. I. 65. Separationer å institutets och förskolans för blinda å

Tomteboda byggnader ........

K. 1921. VIII. I. 71. Nybyggnad för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda T. 1921. VIII. J. 1. Utgivande av en grundkatalog över för folk- och skolbibliotek lämplig litteratur ........

E. 1919. VIII. F. 38. Ordnande av tomtområdet vid folkskoleseminariet i Lund

40,000: — 200,000: —

55,000: —

3,815: 05 11,113: 14

3,602: 50 35: 4 8

606,344: 44.

Summa kronor 3,541,867: 15.

Vid uppförandet å riksstatens inkomstsida av summan av berörda reservationer bör öretalet bortfalla, i följd varav beloppet torde upptagas till 3,541,867 kronor.

Av kassafonden har tagits i anspråk ett belopp av 32,312,565 kronor.

Vidare har telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1925 i samband med avgivande av förslag om erforderliga anslag till utgifter för kapitalökning för budgetåret 1926—1927 omförmält, att jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 10 juni 1903 av telegrafverkets vinstmedel för åren 1902—1904 enligt medgivande av riksdagen avsatts till kassaförlag ör telegrafverket sammanlagt 900,000 kronor, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1911 jämväl efter medgivande av riksdagen av samma vinstmedel för åren 1910—1911 för enahanda ändamål avsatts ytterligare tillhopa 2,187,833 kronor 87 öre samt att berörda kassaförlag år 1912 erhållit en ytterligare tillökning genom det anslag å 150,000 kronor, som riksdagen för ändamålet anvisat å 1912 års riksstat av andra statsinkomster än lånemedel. De sålunda till kassaförlag avsatta medlen, 3,237,833 kronor 87 öre, äro enligt vad styrelsen upplyst icke längre för sitt ändamål behövliga. Jag har fördenskull efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet funnit mig böra föreslå, att beloppet ifråga efter lämplig avrundning till 3,237,833 kronor tages i anspråk för finansiering av budgeten.

Slutligen har jag i anledning av förslag om uppförande av anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927 till överflyttning från allmänna järnvägs-

Inkomsterna.

lånefonden till statens järnvägars fond av köpeskillingarna för de av statsverket förvärvade Svartälvs och Kävlinge —Sjöbo järnvägar ansett mig böra uppföra anslagsbeloppet ifråga, 1,759,000 kronor, å nämnda riksstats inkomstsida såsom i anspråk tagen kapitaltillgång av allmänna järnvägslånefonden. Av sagda belopp utgöra enligt från kommunikationsdepartementet erhållen uppgift 226,000 kronor en av andra statsinkomster än lånemedel uppkommen kapitaltillgång, under det att återstående beloppet, 1,533,000 kronor, anskaffats genom upplåning.

Kapitaltillgångar, uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, böra följaktligen å riksstaten för budgetåret 1926—1927 uppföras sålunda:

Reservationer å vissa riksstatsanslag................................................... 3,541,867

Statsverkets kassafond ............................................................................ 32,312,565

Telegrafverket........................................................................................... 3,237,833

Allmänna järnvägslånefonden............................................................... 226,000

Allmänna byggnadslånefonden ........................................................... 21,000

Summa kronor 39,339,265.

Vad angår kapitaltillgångar, uppkomna av lånemedel, bör till en början såsom av riksräkenskapsverket föreslagits från lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare upptagas ett belopp av 505,300 kronor.

Vidare bör i anledning av förslag om beräknande å nästa riksstat av ett anslag till låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag å 5,250,000 kronor ett belopp å 1,444,545 kronor, utgörande värdet av till Ostkustbanan från statens järnvägar överlåten rullande materiel, uppföras å riksstatens inkomstsida såsom i anspråk tagen kapitaltillgång, uppkommen av lånemedel.

I skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 17 november 1925 har vattenfallsstyrelsen anmält bland annat, att av härefter angivna å 1921 års riksstat och tilläggsstat av fasta lånemedel anvisade anslag följande belopp såsom icke längre för respektive anslagsändamål behövliga av styrelsen återbetalts eller inom den närmaste framtiden komme att återbetalas, nämligen:

Å riksstaten för år 1921:

Statens vattenfallsverk:

Inventarier ...................................................................................... 500,000

Å tilläggsstaten för år 1921:

Statens vattenfallsverk:

Rörelsekapital ................................................................................... 1,600,000

Inventarier ...................................................................................... 400,000

Summa kronor 2,500,000.

Berörda summa torde böra uppföras i riksstaten för nästa budgetår såsom i anspråk tagen kapitaltillgång, uppkommen av lånemedel.

På sätt jag antytt vid behandlingen av i anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel, bör vidare av allmänna Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 3

34 Inkomsterna.

järn vägslånefonden såsom i anspråk tagen kapitaltillgång, uppkommen av lånemedel, å riksstaten för budgetåret 1926—1927 uppföras ett belopp av

1,533,000 kronor. Härtill böra läggas de av riksgäldskontoret för samma budgetår beräknade kapitalinbetalningarna å från samma fond utlämnade lån eller 900,000 kronor. Under nu ifrågavarande rubrik komma alltså att av fonden tagas i anspråk tillhopa 2,433,000 kronor.

För återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade anslag kommer jag vid behandlingen av frågorna om utgifter för kapitalökning att göra hemställan om uppförande å budgeten av erforderliga belopp. Jag får nu föreslå upptagande å budgetens inkomstsida av följande för sådan återbetalning tillgängliga anslagsbelopp såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna

av lånemedel:

Återbetalning av under fjärde huvudtiteln anvisade anslag:

Å tilläggsstaten för år 1918:

Täckande av förskjutna kostnader för uppförande av inten-

denturetablissemang å Karlsborg och i Boden .................... 880,000

Täckande av förskjutna kostnader för mark m. m. för Järva-

fältet............................................................................................... 4,000,000

Å riksstaterna för åren 1919, 1920, 1921 och 1922 till merkostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén ............................................ 3,079,540

Å riksstaten för år 1920 till inköp av vissa fastigheter, att

tilläggas Järvafältet........................................................................ 13,669

Återbetalning av under nionde huvudtiteln å tilläggsstaten för år 1918 anvisat anslag till förskotterade kostnader för nybyggnader vid veterinärhögskolan ......................................................... 277,858

Återbetalning av under titeln »Statens affärsverksamhet» å tillläggsstaten för år 1921 anvisade anslag:

Dubbelspår Rönninge—Järna m. m................................................ 340,000

Förstärkning av rörelsekapitalet för statens vattenfallsverks

fastighetsförvaltning ....................................................................... 450,000

Återbetalning av under titeln »Förlag till statsverket» å tilläggsstaten för år 1918 anvisat anslag till täckande av förskjutna kostnader för anskaffande av vissa slag av förnödenheter........ 1,733,468

Summa kronor 10,774,535. De av lånemedel uppkomna kapitaltillgångarna skulle alltså upptagas med

följande belopp:

Statens järnvägar.................................................................................... 1,444,545

Statens vattenfallsverk............................................................................ 2,500,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare 505,300

Allmänna järnvägslånefonden ........................................................... 2,433,000

Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade anslag 10,774,535

Summa kronor 17,657,380.

Inkomsterna.

35 Lånemedel.

Lånemedelsinkomsterna uppgå till 41,117,155 kronor, varav 1,245,000 kronor falla på tillfällig upplåning och återstoden på fast upplåning.

Riksräkenskapsverkets åberopade skrivelse den 7 december 1925 ävensom fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse den 22 oktober 1925 torde få såsom bilagor III och IV fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen A) besluta,

1) att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1926 skall utgå med 160 procent av de i 19 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbelopp ;

2) att rubrikerna 155 och 156 a i gällande tulltaxa skola från och med den 1 juli 1926 hava följande ändrade lydelse:

3) dels att § 13 mom. 1 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor skall från och med den 1 juli 1926 i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

§ 13.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad av följande, utav utländskt råämne inrikes tillverkade varor beviljas efter vederbörande tullförvaltnings prövning restitutionsvis av tullmedlen:

för 1 kilogram kaffe, hränt eller rostat, icke malet... 36 öre;

dels ock att restitutionsbeloppet likväl skall beräknas efter 60 öre för kilogram av exportvara, beträffande

36 Inkomsterna.

Skattens belopp och beskattningens omfattning.

vilken tillverkaren under edlig förpliktelse avgivit en av två vittnen bestyrkt försäkran, att varan tillverkats uteslutande av sådant obränt kaffe, för vilket tullavgift blivit er lagd med 50 öre för kilogram;

4) att 21 § i förordningen den 19 maj 1922 (nr 210) angående beskattning av socker skall från och med den 1 juli 1926 hava följande ändrade lydelse:

21 §.

1. För socker, som utlämnas från sockerfabrik eller allmänt sockernederlag, skall med nedan angivna undantag erläggas skatt med 10 öre för varje kilogram.

Skatt erlägges icke för sådant socker, som, enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, gjorts obrukbart till förtäring av människor (denaturerats) eller som, under iakttagande av föreskrifterna i 27 §, utlämnats för överförande till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller för utförsel ur riket genom tullkammare under den kontroll och de villkor, som i tullstadgan bestämmas för utförsel av nederlagsgods.

2. För socker, som införes till riket, skall vid utlämnandet samtidigt med tull enligt tulltaxan till tullverket erläggas enahanda skatt av 10 öre för varje kilogram; dock må obeskattat socker från tullkammare överföras till sockerfabrik, allmänt sockernederlag eller annan tullkammare i den ordning, tullstadgan föreskriver för försändning av oförtullat gods från tullkammare till tullkammare, och med användande av förpassningsinlaga enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär.

För socker, som enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor införes tullfritt, må jämväl frihet från sockerskatt åtnjutas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven betalning gäller beträffande skatt för infört socker vad i tullstadgan linnes föreskrivet rörande tullavgifter;

B) upptaga inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1926—1927 enligt följande

Inkomsterna.

37 Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

950,000

2,590,500

1. Mantalspenningar.......................

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde .

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst och förmögenhet........ 139,000,000

/S. B-skatt å aktiebolag m. fl. . . 3,000,000 142,000,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning....... 3,500,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning ................... 500,000

d. Stämpelmedel, bevillning...... 45,000,000

e. Lastpenningar, bevillning...... 700,000 191,700,000

4. Automobilskattemedel, bevillning............ 19,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning......... 122,000,000

b. Sockerskatt, bevillning........ 19,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning........ 55,000,000

d. Brännvinstillverkningsskatt, be-

villning ........ 17,000,000

e. Rusdrycksförsälj-

ningsmedel, bevillning .......... 16,000,000

f. Omsättnings- och ut-

skänkningsskatt å spritdrycker, bevillning ........ 38,000,000

g. Maltskatt, bevillning 16,000,000 87,000,000 283,000,000 II.

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................... 32,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsan-

stalten.............................. 400,000

3. Avgifter för registrering av automobiler....... 550,000

4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar..................... 400,000

5. Inkomst av myntning och justering.......... 538,000

Kronor

497,246,500

38 Inkomsterna.

Kronor

6. Bidrag till bankinspektionen.............. 111,000

7. Bidrag till fondinspektionen............... 68,700

8. Bidrag för tillsyn över sparbankerna........ 55,000

9. Kontrollstämpelmedel................... 440,000

10. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit 30,000

11. Terminsavgifter från läroverken............ 750,000

12. Avgifter för granskning av biografbilder..... 76,500

13. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . . 90,000

14. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt 148,500

15. Fyr- och båkmedel..................... 2,740,000

16. Lotspenningar......................... 2,400,000

17. Patent-och varumärkes-samt registreringsavgifter 1,053,700

18. Bidrag till försäkringsinspektionen.......... 143,600

19. Inkomster av statens provningsanstalt....... 250,000

III. Diverse inkomster..............................

Säger för egentliga statsinkomster 513,878,500 kronor.

10,277,000

6,355,000

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott):

1. Postverket, bevillning....................

2. Telegrafverket ........................

3. Statens järnvägar......................

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk.......... 460,000

b. Statens kraftverk.......... 11,725,000

c. Statens vattenfallsverks fastig-

hetsförvaltning........... 65,000

5. Statens domäner.......................

6. Statens reproduktionsanstalt..............

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse 2,812,500

b. Enligt 1908 års överenskommelse 642,500

c. Enligt 1913 års överenskommelse —

d. Enligt 1918 års överenskommelse 950,000 4,405,000

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 3,770,000

III. Statens utlånings fonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 125,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 1,300

3. Allmänna järnvägslånefonden............... 1,800,000

4. Bibanelånefonden....................... 110,000

5. Vattenkraftslånefonden................... 350,000

6. Allmänna byggnadslånefonden.............. 17,000

7. Luftfartslånefonden...................... 20,000

14.000. 000

18.000. 000 39,400,000

12,250,000

6,000,000

30,000

89,680,000

8,175,000

Inkomsterna.

8. Fonden för räntefria studielån ............. 100

9. Statens avdikningslånefond................ 500,000

10. Egnahemslånefonden..................... 4,800,000

11. Fiskerilånefonden ...................... 100,000

12. Dräneringsfonden....................... 100

13. Norrländska nyodlingsfonden.............. (50,000

14. Jordförmedlingsfonden................... (50,000

15. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

16. Täckdikningslånefonden................... 100,000

17. Allmänna nyodlingsfonden................ 15,000

18. Norrländska andelsmejerifonden............ 10,000

19. Kraftledningslånefonden.................. 625,000

20. Gödselvårdslånefonden................... 40,000

21. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter. . . 4,800

22. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond .............. 3,500

23. Lånefonden för inköp av renar ............ 100

24. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond. . . 1,200

25. Hantverkslånefonden .................... 11,000

26. Rederilånefonden....................... 700,000

27. Torvindustrilånefonden................... 150,000

IV. Statsverkets fond av rusdnjcksmedel (överskott) . . ..........

V. Fonden för låneunderstöd (överskott) ....................

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 110,162,000 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst.........................

Kronor

9,604,200

2,700,000

2,800

16,000,000

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel:

1. Reservationer å vissa riksstatsanslag......... 3,541,867

2. Statsverkets kassafond ................... 32,312,565

3. Telegrafverket......................... 3,237,833

4. Allmänna järnvägslånefonden .............. 226,000

5. Allmänna byggnadslånefonden.............. 21,000

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Statens järnvägar....................... 1,444,545

2. Statens vattenfallsverk................... 2,500,000

3. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare..................... 505,300

4. Allmänna järnvägslånefonden .............. 2,433,000

5. Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel

anvisade anslag....................... 10,774,535

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 56,996,645 kronor.

E. Lånemedel.

I. Fast upplåning .................................

II. Tillfällig upplåning..............................

39,339,265

17,657,380

39,872,155

1,245,000

Säger för lånemedel 41,117,155 kronor. _

Summa! 738,154,300

40 Inkomsterna.

De av departementschefen sålunda i avseende å räkningen av statens ovan omförmälda tillgångar och därmed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, däri statsrådets övriga ledamöter ins behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Inkomsterna.

1 Bilaga /.

Utredning angående de indirekta och direkta skatternas tryck inom olika sociala skikt och inkomstlagen.

Den 24 september 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att på grundval av det material, som insamlats för styrelsens levnadskostnadsundersökningar, i samråd med finansdepartementet verkställa och till departementet inkomma med utredning angående den förhöjning av levnadskostnaderna, som heror av tullar och acciser. Utredningen skulle avse såväl rikets befolkning i dess helhet som ock grupper av hushåll, hänförliga till olika sociala skikt, inkomstlägen och dyrorter och ingå som ett led i en undersökning av den sammanlagda skattebördans storlek vid olika inkomstlägen och denna skattebördas fördelning på direkt och indirekt beskattning.

Med skrivelse den 24 december 1925 har nu socialstyrelsen överlämnat den begärda utredningen.

Rörande den tillämpade undersökningsmetoden och det utnyttjade undersökningsmaterialet anför styrelsen i sin redogörelse för utredningen bland annat följande.

» Undersökningsmetoden. En undersökning av tullarnas inflytande på levnadskostnaderna har tidigare utförts av tull- och traktatkommittén och återfinnes i dess huvudbetänkande del II bil. VII. Efter samråd med finansdepartementet har jämväl förevarande utredning ansetts böra verkställas efter en liknande metod, dock att densamma borde avse en så sen tidpunkt som möjligt — tull- och traktatkommitténs gäller för tiden närmast före världskrigets utbrott — och innefatta även accisernas fördyrande inverkan samt i främsta rummet söka belysa förhållandena inom olika inkomstgrupper. I enlighet härmed har också vid denna utredning tillämpats ungefär samma metodiska förfaringssätt som vid tull- och traktatkommitténs undersökning. Sålunda har till grund för utredningen legat material av tvenne olika slag, nämligen dels uppgifter om konsumtionens storlek inom hushåll, tillhörande olika sociala skikt och inkomstlägen samt boende på skilda dyrorter, dels ock uppgifter om tullsatsernas och accisernas höjd. Dessa båda uppgifter hava sedan multiplicerats med varandra för erhållande av ett uttryck för den maximala fördyringen genom tullar och acciser, sett från det enskilda hushållets synvinkel. Slutligen hava vissa i det följande närmare angivna reduceringar vidtagits, varigenom man sökt komma fram till den verkliga fördyringen för konsumenten.

Styrelsen anser sig emellertid, med avseende å den här använda metoden, Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml.

2 Inkomsterna.

höra erinra om att skilda meningar gjort sig gällande beträffande det berättigade i beräkningar av denna art. I den reservation, som fyra ledamöter av tull- och traktatkommittén avgivit gentemot kommitténs huvudbetänkande, utdömas bl. a. kommittémajoritetens beräkningar rörande tullarnas andel av levnadskostnaderna och den totala tullbördan. Styrelsen får beträffande argumenten för och emot i denna fråga hänvisa till kommitténs betänkande jämte nyssnämnda reservation. — — — I övrigt anser styrelsen det falla utanför ramen för styrelsens uppdrag att närmare ingå på en prövning av undersökningsmetodens hållbarhet ur nationalekonomisk synpunkt.

Såsom framgår av tull- och traktatkommitténs betänkande, bygger kommittén sin undersökning på en hel del antaganden och approximationer, vilka styrelsen måst godtaga såsom gällande även för nuvarande förhållanden, enär tiden ej medgivit styrelsen att underkasta dem en förnyad prövning. Då vidare det budgetmaterial, som styrelsen haft till sitt förfogande ej är tillräckligt fylligt för en så långt driven differentiering, som vid denna undersökning befunnits önskvärd, kunna helt naturligt de resultat, till vilka styrelsen kommit, ej betraktas som reservationsfria. Detta gäller framför allt de framräknade talen över tullbördans och accisernas absoluta storlek; i långt mindre mån torde eventuella bristfälligheter inverka på jämförelsen mellan olika hushållsgrupper.

Undersökningsmaterialet. Uppgifterna om konsumtionens storlek ha erhållits från de levnadskostnadsundersökningar, som styrelsen företagit under åren 1920 och 1922—1924. Den förra av dessa undersökningar, som avser lantarbetare, finnes publicerad i serien Sveriges officiella statistik under titeln 'Levnadskostnaderna på landsbygden vid år 1920’. För här ifrågavarande utredning har från nämnda undersökning utvalts en grupp, bestående av 98 hushåll med ett genomsnittligt antal barn på 2.8 per hushåll. Av de 98 hushållen voro 62 statare, 7 torpare, 18 daglönare och 11 småbrukare.

Levnadskostnadsundersökningen från åren 1922—1924 omfattar husliållsräkenskaper, förda av dels arbetare- och lägre tjänstemannafamiljer, boende i såväl städer som industriorter och stationssamhällen av mera lantlig karaktär, dels f amiljer tillhörande medelklassen. Samtliga räkenskaper avse ett helt år. Ur detta material ha utvalts ett antal hushåll, bestående av man, hustru och två barn under 15 år, s. k. 'normalfamiljer'. Hushållen ha fördelats efter de totala utgiftsbeloppen, vilka i flertalet fall nära överensstämma med totalinkomsterna, samt efter den dyrortsgrupp, som hushållet tillhörde enligt nu gällande gruppering för det skattefria avdraget.»

Fördelningen av de undersökta hushållen på olika grupper framgår av

följande tablå.

„ Antal

Totalutgifter per ar hushåll

Omkring 3,000 kronor................................................ 80

» 4,000 » 83

» 5,000 » 46

» 6,000 » 19

» 7,500 » 21

» 10,000 » 36

Summa hushåll 285

Inkomsterna. 3

Samtliga budgeter äro omräknade till att avse hushåll på 2.8 konsumtionsenheter.

De tullsatser som utnyttjats för undersökningen avse år 1924; även beträffande acciserna har man räknat med samma år. I de fall, då man ej kunnat erhålla tullsatsen direkt ur tulltaxan utan måst vidtaga särskilda beräkningar, har detta särskilt anmärkts.

Socialstyrelsen övergår härefter till en redogörelse för hur tullbördan beräknats. I likhet med tull- och traktatkommittén har styrelsen sökt i första hand beräkna den maximala tullbördan, som erhålles, om man antager, »att en viss tullsats med hela sitt belopp ökar priset på den totala inhemska förbrukningen av berörda varuslag och detta oberoende av huruvida dess ursprung är utländskt, i vilket fall en verklig tullavgift måste komma att påvila varan, eller inhemskt, i vilket fall prisökningen går till den inhemska näring, vars merkostnader gent emot utlandet tullen är avsedd att täcka.» Vid denna första beräkning har hänsyn ej tagits till den fördyrande inverkan, som kunnat följa därav att tullavgiften med sitt belopp ökar underlaget för en del av de tillägg (i främsta rummet grossistens och detaljistens avans men även andra kostnader, vilka alla i det följande sammanfattas under benämningen mellanhandsavans), som tillkomma på varans väg från producenten eller landsgränsen till konsumenten. För flertalet av de till posten födo- och njutningsämnen hörande varuslagen har fullbordan erhållits helt enkelt genom att multiplicera tullsatsen med uppgiften om antalet kilogram eller liter, som förbrukats av varje vara i de särskilda hushållsgrupperna. Beträffande de fall, där denna metod ej kunnat användas, har man tillämpat samma tillvägagångssätt som tull- och traktatkommittén. För bostads- och beklädnadsposterna har man funnit, att tullsatserna på materialier varit oförändrade; man har därför kunnat begagna de vid kommitténs undersökning erhållna procenttal, varmed tullbördan ingår i respektive poster, och omräkna dessa procenttal med hänsyn till prisstegringen. Såsom påverkade av tullkostnader ha vidare räknats med utgifterna för inventarier och rengöringsmedel jämte några småposter, medan hushållens utgifter för skatter, förenings- och försäkringsavgifter, vissa taxor m. m. ej antagits drabbas av någon fullborda. Den sålunda erhållna maximala fullbordan redovisas såväl i absoluta tal som i procent av totalutgifterna. Särskilda uppgifter lämnas för varje utgifts- och dyrortsgrupp. Nästa steg i undersökningen har varit att söka beräkna den sannolika tullhördan; socialstyrelsen anför härom bland annat följande.

»Sedan den maximala tullbördan bestämts, har det gällt att söka vinna en åtminstone ungefärlig uppfattning av den sannolika tullbördans storlek, sett ur konsumentens synpunkt. Härvid har styrelsen i likhet med tull- och traktatkommittén dels reducerat den maximala fullbordan för de särskilda poster, där så ansetts påkallat, med större eller mindre procenttal, dels ökat de återstående tullkvoterna med vad som kunnat anses såsom normal detaljhandelsavans. Reduceringen av inaximaltullbeloppen är avsedd att ut-

4 Inkomsterna.

trycka, i vad mån tullarna verkligen komma till synes i prisbildningen på den inhemska marknaden. Man har inom styrelsen icke varit i tillfälle att underkasta denna synnerligen komplicerade fråga någon ingående behandling utan har i allt begagnat de reduktionstal, som tull- och traktatkommittén använt. Givetvis måste dessa reduktionstal betraktas såsom i hög grad approximativa, och bliva därför även de erhållna resultaten i viss mån osäkra. Beträffande mellanhandsavansens storlek har från några ledande firmor införskaffats en del summariska uppgifter om avansens procentuella andel av minutpriset. Dessa uppgifter ha sedan använts efter sådan omräkning, att de kunde tillämpas på partipriset (importvärdet). För några poster har man emellertid sett sig nödsakad att begagna det schematiska tillvägagångssätt, som tull- och traktatkommittén använt, med antagande av en viss för det övervägande flertalet poster enhetlig avans. Det må för övrigt framhållas, att det är tvivel underkastat, huruvida den avans, som man funnit för närvarande gälla för en viss vara, skulle procentuellt uppgå till samma belopp, om varan ej fördyrats genom förekomsten av en tull; i flera fall torde avansen i verkligheten ej sättas såsom ett procentuellt fixt tillägg utan i stället bestämmas såsom ett absolut tillägg per kg., styck

o. s. v., vilket sålunda procentuellt ändras med prisfluktuationerna. Det vid socialstyrelsens liksom vid tull- och traktatkommitténs utredning använda tillvägagångssättet med procentuella tillägg torde sålunda icke vara fullt invändningsf ritt.»

Resultaten redovisas i några här uteslutna tabeller dels i absoluta tal, dels i procent av totalutgifterna. Särskilda uppgifter meddelas för livsmedelsposten med eller utan utgifterna för kaffe, vilket varuslag är av intresse att få urskilt, samt för andra poster än livsmedel. Tullbördan finnes beräknad för varje utgifts- och dyrortsgrupp såväl med som utan mellanhandsavans.

Härefter lämnar socialstyrelsen en redogörelse för den fördyring i levnadskostnader, som beror på acciser. Styrelsen anmärker, att konsumtionen av en del av de varuslag som äro accisbelagda i hög grad influeras av individuella vanor, vadan det använda budgetmaterialet på denna punkt ej kunnat anses nog fylligt. Beträffande beräkningsmetoden framhåller styrelsen följande.

»Uppgifterna om accisernas storlek ha hämtats ur vissa av kontrollstyrelsen och tobaksmonopolet utgivna publikationer. Sockeraccisen utgick år 1923—1924 med 16 öre per kg., vilket belopp multiplicerats med antalet förbrukade kilogram — — —. Accisen på spritdrycker har erhållits på så sätt, att summan av till statsverket inlevererad brännvinstillverkningsskatt, omsättnings- och utskänkningsskatt samt rusdrycksförsäljningsmedel dividerats med värdet av den totala omsättningen av rusdrycker jämte en del andra kostnader (i främsta rummet restauratörernas vinst), som drabba konsumenten. Det därvid erhållna procenttalet har åsatts de i hushållsböckerna redovisade utgifterna för rusdrycker. Ur maltskatten har härletts skatt på pilsnerdricka och Öl. Vid beräkningen av tobaksaccisens storlek har man utgått från den genomsnittliga procentsats, som tobaksskatten år 1924 utgjorde av totalomsättningen av tobaksvaror enligt priskurantspris och tillämpat detta procenttal på hushållsböckernas utgiftssummor.»

Inkomsterna.

5 Såsom komplettering till föregående beräkningar har socialstyrelsen för fullgörande av det givna uppdraget även sökt verkstiilla en summarisk utredning av tullarnas och accisernas betydelse för levnadskostnaderna inom den egentliga jordbrukarklassen. Något verkligt budgetmaterial har här icke stått till förfogande, men har styrelsen liksom tull- och traktatkommittén kunnat begagna en utredning som styrelsen år 1923 verkställt för 1921 års kommunalskattekommittés räkning angående »levnadskostnaderna inom jordbrukarhushåll och löntagarliushåll på landsbygden». Rörande nu ifrågavarande utredning anför socialstyrelsen följande.

»Vid denna sistnämnda utredning har socialstyrelsen utgått från att de förbrukade kvantiteterna inom de mindre jordbrukarnas hushåll i fråga om livsmedel ej avsevärt skilde sig från lantarbetarnas; beträffande övriga förnödenheter och utgiftsposter antogos kostnaderna vara ungefär desamma som för stadshushåll i motsvarande ekonomisk ställning. För flertalet av de viktigaste slagen av livsmedel och bränsle kunna jordbrukarna räkna med väsentligt lägre priser än såväl stadshushållen som lantarbetarfamiljerna, enär jordbrukarna helt eller delvis kunna tillgodose sitt behov genom egen produktion. Styrelsen fann vid nämnda undersökning, att kostnaderna för livsmedel och bränsle för ett jordbrukarhushåll uppgingo till omkring 65 procent av motsvarande kostnader för en viss stadsarbetarbudget. I betraktande av att vid tiden för undersökningen rådde fallande priser och därför ovanligt stor marginal mellan producent- och detaljpriser, synes man för närvarande böra höja nyssnämnda relationstal till omkring 70 procent.

Vid efterföljande beräkningar av tullbördan har man beträffande de konsumerade kvantiteterna av livsmedel utgått från lantarbetarhushållet, men för övriga poster från genomsnittsbudgeten för samtliga de stadsarbetar- och lägre tjänstemannahushåll (962 stycken), som deltogo i 1922—1924 års levnadskostnadsundersökning. Denna budget har omräknats till att avse ett hushåll på 2.8 konsumtionsenheter. Utgifterna för livsmedel och bränsle ha reducerats med 30 procent, utgörande skillnaden mellan producent- och detaljpriser på landsbygden och i städerna.

I likhet med tull- och traktatkommittén har man vidare antagit, att det ej förefinnes någon tullbörda för animaliska jordbruksprodukter, samt ävenledes bortsett från tullen på spannmål. Medtaget är sålunda ej något tullbelopp å mjöl och gryn. Kommittén anser, att den på detta sätt framräknade tullbördan blir något för låg. I övrigt bibehållas samma tullprocenter som vid undersökningen av tullbördan bland lantarbetarna.»

Beräkningarna avseende den egentliga jordbrukarklassen äro med hänsyn till materialets och beräkningsmetodens bristfällighet i hög grad approximativa.

Socialstyrelsen uttalar slutligen, att tillräckligt budgetmaterial ej förelegat för verkställandet av en beräkning av den totala tullbördan.

På grundval av socialstyrelsens sålunda refererade utredning ha sedermera inom finansdepartementet beräkningar verkställts rörande dels den sammanlagda bördan av indirekta och direkta skatter, dels ock storleken av de till stat, landsting, vägdistrikt och kommun i medeltal inflytande indirekta och direkta skatterna. Slutligen ha de till det allmänna inflytande

6 Inkomsterna.

Tab. 1 A. De indirekta skatternas tryck i kronor och i procent ar totalutgifterna,

avseende normalfamilj (man, hustru och 2 minderåriga barn).

Städer (och industriorter).

Inkomsterna.

7 Tab. 1 B. De indirekta skatternas tryck i kronor och i procent av totalutgifterna,

avseende normalfamilj (man, hustru och 2 minderårig)! barn).

Landsbygd.

1 Totalutgifter omkring 1,820 kronor. — 2 Totalutgifter omkring 2,920 kronor.

skatterna och de av skatterna föranledda bidragen till enskilda beräknats såväl i procent av konsumentens totalutgifter som i procent av den sammanlagda skattebördan.

Huvudresultaten av socialstyrelsens utredning redovisas i tabellerna 1 A och 1 B. I den förra angivas de indirekta skatternas tryck, sådant detta vid olika stora totalutgifter i medeltal skulle gestaltat sig i städer (och industriorter), och i den senare redovisas motsvarande skattetryck för landsbygdens båda största grupper: lantarbetare och (mindre) jordbrukare. Ibåda tabellerna redovisas endast medeltal, vilka vad angår uppgifterna för stadshushållen framgått ur de för olika dyrorter beräknade belopp genom vågning. Särskilda uppgifter ha meddelats för skattetrycket så väl med som utan inräknande av mellanhandsavans, varmed i detta sammanhang avses en antagen normal detaljhandelsavans å den förhöjning av partipriserna som framkallas av tullar och acciser.

Den sammanlagda fullbordan har i tabellerna uppdelats i tre poster, avseende dels livsmedel utom kaffe, dels kaffe, dels övriga fullbelagda varor. Beträffande stadshushållen kan ur siffermaterialet utläsas följande. Tull-

8 Inkomsterna.

Tab. 2 A. De indirekta och direkta skatternas tryck i kronor och i procent av total-

utgifterna, avseende normalfamilj (man, hustru och 2 minderåriga barn).

Städer (och industriorter).

1 Landstingsskatt, kommunalskatt, kommunal progressivskatt samt bevillning.

bördan för kaffe håller sig till sitt absoluta belopp relativt konstant vid olika stora totalutgifter och sjunker följaktligen mycket kraftigt relativt till totalutgifterna. Tullbördan å de båda övriga grupperna stiger däremot absolut taget, när totalutgifterna d. v. s. konsumtionen stiger. För livsmedel utom kaffe är emellertid denna stegring något långsammare än utgiftsökningen, så att tullbördan i procent av utgifterna sjunker. Beträffande andra varor än livsmedel stiger tullbördan i ungefär samma proportion som totalutgifterna, varigenom den relativa tullbördan förblir i huvudsak oförändrad. Siffrorna för lantarbetar- och jordbrukarhushållen uppvisa stora

Inkomsterna.

9 Tab. 2 B. Be indirekta och direkta skatternas tryck i kronor och 1 procent av total

utgifterna, avseende normnlfamilj (man, hustru och 2 minderåriga barn).

Landsbygd.

1 Landstingsskatt, vägskatt, kommunalskatt samt bevillning. — 2 Totalutgifter omkring 1,820 kronor. — 3 Totalutgifter omkring 2,920 kronor.

avvikelser från motsvarande siffror avseende stadshushållen. Den låga siffran för livsmedel utom kaffe inom jordbro karhushållen beror på att man för denna hushållsgrupp bortsett från tullen å spannmål.

Vad angår den av aceiserna framkallade skattebördan, har i tabellerna, med hänsyn till den särställning som sockeraccisen intager, särskild redovisning lämnats för socker, medan övriga accisbelagda varor (tobak, spritdrycker och malt) sammanförts till en grupp. Sockeraccisen uppvisar samma utvecklingstendens som förut iakttagits beträffande tullarna, nämligen växande absoluta belopp men sjunkande relativa, när den ekonomiska ställningen förbättras. De i socialstyrelsens utredning angivna siffrorna för tobak, spritdrycker och malt förete däremot icke någon enhetlig tendens, vilket sammanhänger med att detta område av konsumtionen i hög grad influeras av individuella vanor. Det använda budgetmaterialet kan på denna punkt ej anses vara nog omfattande. Hithörande siffermaterial har av denna anledning före utnyttjandet i tabell 1 A i någon mån utjämnats. Ej heller den sammanlagda accisbördan utvisar någon enhetlig tendens.

Den sammanlagda tull- och accisbördan, som vid 3,000 kronors totalutgifter angivits till respektive 5.0 9 procent (mellanhandsavans ej inräknad) och 6.4 9 procent (mellanhandsavans inräknad) samt vid 4,000 kronors totalutgifter till respektive 5.15 och 6.5 9 procent, sjunker därefter vid stigande totalutgifter oavbrutet för att vid 10,000 kronors totalutgifter ha nedgått till respektive 4.12 och 5.3 6 procent. För lantarbetarhushåll har den sam-

10 Inkomsterna.

Tab. 3 A. Till stat, landsting och kommun i medeltal inflytande Indirekta och direkta

skatter i kronor och i procent ar totalutgifterna, arseende normalfamilj (man, hnstrn

och 2 minderåriga barn).

Städer (och industriorter).

1 Landstingsskatt, kommunalskatt, kommunal progressivskatt samt bevillning.

manlagda tull- och accisbördan beräknats till respektive 6.0 5 och 7.5 2 procent samt för jordbrukar bushåll 4.0 6 och 5.2 5 procent av totalutgifterna.

Såsom tidigare anförts, bar nu den av socialstyrelsen verkställda utredningen, avseende tullar och acciser, kompletterats med en undersökning rörande de direkta skatterna dels till staten, dels till landsting, vägdistrikt och kommuner. Huvudresultaten av denna kompletterande undersökning redovisas i tabellerna 2 A och 2 B.

Samtliga skatter hava beräknats med ledning av skattesatser, som inom

Inkomsterna.

11 Tab. 3 It. Till stat, landsting, valdistrikt och kommun i medeltal inflytande indirekta

och direkta skatter i kronor och i procent av totalutgifterna, avseende normalfamilj

(man, hustru och 2 minderåriga barn).

Landsbygd.

1 Landstingsskatt, vägskatt, kommunalskatt samt bevillning. — 2 Totalutgifter omkring 1,820 kronor. — s Totalutgifter omkring 2,920 kronor.

olika dyrortsgrupper i medeltal tillämpats å de ur 1924 års taxering framgångna beskattningsbara beloppen. Till grund för beräkningen ba lagts till bevillning taxerade belopp som med 10 procent, dock högst 1,000 kronor, understiga de redovisade totalutgifterna. Under förutsättning att inkomster och utgifter balansera varandra beräknas nämnda nedsättning motsvara dels inkomster som icke äro underkastade deklarationsplikt såsom gåvor o. d., dels utgifter för skuldräntor, periodiskt understöd och försäkringspremier, vilka vid framräknande! av den bevillningstaxerade inkomsten få avdragas. Härefter ha, vad angår stadshushållen, för var och en av dyrortsgrupperna II—V uträknats beloppen av landstingsskatt, kommunalskatt och bevillning; ifråga om lantarbetar- och jordbrukarhushållen ha beloppen av landstingsskatt, vägskatt, kommunalskatt och bevillning beräknats efter dyrortsgruppen I. Slutligen har på motsvarande sätt storleken av inkomst- och förmögenhetsskatten samt i förekommande fall kommunala progressivskatten (inkl. utjämningsandelen) fastställts, varvid jämväl beaktats, att vid framräknande! av de till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppen avdrag fått göras för utskylder med undantag av kronoutskylder. Däremot har vid beräknandet av sist anförda skatter hänsyn icke tagits till eventuell förmögenhet som i form av förmögenhetsdel skolat ingå i de taxerade beloppen. För de olika skattebeloppen, avseende stadshushållen, hava vägda medeltal uträknats efter samma metod som kommit till användning vid socialstyrelsens motsvarande beräkning för tull- och accisbördan.

12 Inkomsterna.

Tab. 4. Till det allmänna inflytande skatter samt ar de indirekta skatterna föranledda

bidrag till enskilda 1 procent ar totalutgifterna, avseende normalfamilj

(man, hustru och 2 minderåriga barn).

För att jämväl för hushåll, vilkas totalutgifter överstiga 10,000 kronor, belysa de olika skatternas storlek och relativa betydelse, ha de direkta skatterna uträknats och i tabellerna redovisats — utom för de i socialstyrelsens utredning upptagna hushållsgrupperna — även för hushåll med inkomster, svarande mot totalutgifter om 15,000, 20,000, 25,000 och 30,000 kronor. För sist anförda hushåll har därjämte, med ledning av resultaten från socialstyrelsens utredning, de indirekta skatternas sammanlagda tryck i procent av totalutgifterna uppskattats, varigenom möjlighet vunnits att jämväl för dessa hushåll beräkna den sammanlagda skattebördan. De för denna beräkning grundläggande procenttalen samt av dem beroende absoluta och relativa tal ha i tabellerna angivits inom parentes.

I tabellerna redovisas inkomst- och förmögenhetsskatten särskilt, medan övriga direkta skatter sammanförts till en grupp. De meddelade siffrorna för inkomst- och förmögenhetsskatten belysa denna skatts starkt progressiva karaktär. Jämväl siffrorna för övriga skatter ådagalägga en av avdragsbestämmelserna samt av kommunala progressivskatten framkallad avsevärd progressivitet. De direkta skatternas sammanlagda tryck, som vid 3,000 kronors totalutgifter utgör 3.9 9 procent av totalutgifterna, uppgår vid 10,000 kronors totalutgifter till 9.0 6 procent och vid 30,000 kronors totalutgifter till

Inkomsterna.

13 Tab. 6. Till det allmänna inflytande skatter samt ar de indirekta skatterna föranledda bidrag till enskilda i procent av den sammanlagda skattebördan, arseende normalfamilj (man, hnstrn och 2 minderåriga barn).

12.8 8 procent. För lantarbetar- och jordbrukarhushållen uppgå de direkta skatternas tryck till respektive 2.4 0 och 8.6 o procent av totalutgifterna.

Hopräknas de indirekta och direkta skatterna, framgår den sammanlagda skattebördan. Denna angives i tabell 2 A vid 3,000 kronors totalutgifter

14 Inkomsterna.

till respektive 9.0 8 procent (mellanhandsavans ej inräknad) och 10.4 8 procent (mellanhandsavans inräknad), vid 10,000 kronors totalutgifter till respektive 13.18 och 14.42 procent samt vid 30,000 kronors totalutgifter till respektive

15.9 6 och 16.88 procent. Medräknas endast statsskatterna, bliva motsvarande procenttal 5.6 4 och 7.04, 6.9 8 och 8.22 samt 8.22 och 9.14. Sistnämnda procenttal utvisa, i den mån desamma kunna anses representativa, att statsskatterna tillsammantagna vid stigande totalutgifter eller, såsom man också enligt de gjorda förutsättningarna kan uttrycka sig, vid stigande totalinkomster åstadkomma ett relativt allt högre skattetryck. Samtidigt ådagalägga nyssnämnda procenttal, att den konstaterade progressiviteten hos statsskattesystemet ej är till sin karaktär särskilt prononcerad. Den sammanlagda skattebördan för lantarbetar- och jordbrukarhushåll redovisas i tabell 2 B till respektive 8.45 och 9.9 2 procent av totalutgifterna beträffande de förra samt till 12.6 6 och 13.8 5 procent beträffande de senare. Enbart för statsskatterna äro motsvarande procenttal för lantarbetarhushållen respektive 6.05 och 7.5 2 samt för jordbrukarhushållen respektive 4.7 6 och 5.9 5.

Slutligen har i tabellerna 3 A och 3 B ett försök gjorts att ur den sammanlagda skattebördan utskilja den del, som i form av skatter inflyter till stat, landsting, vägdistrikt och kommun. Med hänsyn till att de direkta skatterna i sin helhet inflyta till det allmänna behöver uppdelning endast vidtagas beträffande de indirekta skatterna. Vad först angår acciserna inflyter till staten hela accisbördan sådan denna uppskattats utan inräknande av mellanhandsavans. De sökta skattebeloppen kunna följaktligen direkt utläsas ur det i tabellerna 1 A och 1 B meddelade siffermaterialet. Beträffande tullarna måste från tullbördan, sådan denna uppskattats utan inräknande av mellanhandsavans, frånskiljas de belopp, som genom den av tullarna framkallade prisstegringen tillföras producenterna. Vid den ingående kalkyl, som för genomförandet av sist berörda uppdelning verkställts, ha särskilda beräkningar utförts för var och en av de tre i tabellerna 1 A och 1 B redovisade varuposterna. Såsom resultat av den verkställda överslagsberäkningen har framgått, att av den i nyssnämnda tabeller redovisade tullbördan utan inräknande av mellanhandsavans till staten inflyter för livsmedel utom kaffe omkring 65 procent och för andra varor än livsmedel omkring 50 procent. Då tullen å kaffe har karaktären av ren finanstull, har motsvarande procenttal för denna vara givetvis upptagits till 100. Att utan vidare för samtliga redovisade hushållsgrupper tillämpa nu angivna procenttal torde emellertid icke vara att förorda. Vad särskilt angår konsumtionen av livsmedel utom kaffe föreligger en avgjord skillnad mellan å ena sidan hushåll i städer (och industriorter) och å andra sidan lantarbetar- och jordbrukarhushåll, i det att de senare i avsevärt större omfattning utnyttja inhemska produkter. För lantarbetare och jordbrukare har i överensstämmelse härmed i den verkställda kalkylen det genomsnittliga procenttalet 65 sänkts till 25. För särskilt jordbrukarhushåll torde visserligen sistnämnda procenttal (med hänsyn till att för dem tullen

Inkomsterna.

å spannmål ej medtagits vid tullbördans beräknande) vara något för lågt, men för dessa hushåll torde samtidigt det för andra varor än livsmedel antagna procenttalet vara för högt, varför slutresultatet torde bli relativt rättvisande. Motsvarande procenttal för stadshushållen har samtidigt höjts till 80. Med tillämpande av de sålunda angivna procenttalen ha härefter ur det i tabellerna 1 A och 1 B redovisade siffermaterialet kunnat framräknas de från varje hushållsgrupp i medeltal till staten inflytande tullbeloppen.

Enligt den verkställda kalkylen skulle inom stadshushåll i indirekta och direkta skatter till det allmänna inflyta för hushåll med 3,000 kronors totalutgifter 7.95 procent av totalutgifterna, för hushåll med 10,000 kronors totalutgifter 12.13 procent och för hushåll med 30,000 kronors totalutgifter 15.16 procent. Motsvarande procenttal för enbart statsskatterna äro 4.51,

5.9 3 och 7.4 2. För lantarbetar- och jordbrukarhushåll skulle till det allmänna inflyta respektive 5.9 4 och 11.15 procent av totalutgifterna, därav till staten respektive 3.54 och 3.25 procent.

Genom sammanställning av siffermaterialet i tabellerna 2 och 3 ha slutligen till det allmänna inflytande skatter och av skatterna föranledda bidrag till enskilda uträknats dels i procent av totalutgifterna, dels i procent av den sammanlagda skattebördan. De framkomna procenttalen redovisas i tabellerna 4 och 5. Av den förstnämnda tabellen framgår bland annat, att de till det allmänna inflytande skatterna vid stigande totalutgifter stegras hastigare än totalutgifterna, medan däremot de till enskilda inflytande beloppen uppvisa en motsatt tendens. Enligt tabell 5 utgör också vid stigande totalutgifter den till det allmänna inflytande skatten en allt större del av den sammanlagda skattebördan.

Såsom närmare framgår av den lämnade redogörelsen, är det för utredningen grundläggande siffermaterialet i många avseenden ofullständigt och de tillämpade beräkningsmetoderna i flera fall behäftade med svagheter. De framkomna resultaten måste följaktligen rent siffermässigt betecknas såsom osäkra.

Särskilt torde det till grund för beräkningen av de indirekta skatternas tryck inom jordbrukarhushåll liggande materialet, liksom också i vissa avseenden motsvarande material för lantarbetarhushållen, ej kunna anses fullt tillfredsställande.

Såsom framgår av socialstyrelsens förut refererade uttalande, har styrelsen vid reduceringen av maximaltullbeloppen icke varit i tillfälle att underkasta denna synnerligen komplicerade fråga någon ingående behandling utan nöjt sig med att i allt begagna de reduktionstal, som tull- och traktatkommittén i sin motsvarande undersökning använt. Givetvis måste dessa reduktionstal betraktas såsom i hög grad approximativa.

Den största svagheten i beräkningsmetoderna framträder emellertid vid fastställandet av å ena sidan de tullbelopp, som i form av tulluppbörd inflyta till staten, och å andra sidan de belopp, som genom tullsystemets verk-

16 Inkomsterna.

ningar tillföras enskilda. Denna uppdelning av den sammanlagda tullbördan sådan denna föreligger utan mellanhandsavansens inräknande måste betecknas såsom synnerligen osäker.

Huruvida i verkligheten detaljhandelsavans utgår till mellanhänderna på den partiprisförhöjning som framkallas av tullar och acciser, är en fråga som icke låter sig allmänt besvaras. På denna grund ha också kalkyler framlagts både med och utan inräknande av dylik avans. Möjligheten för uppkomst av mellanhandsavans torde vara beroende på konjunkturförhållandena samt på efterfrågans elasticitet i de särskilda fallen.

Trots de reservationer, som sålunda måst göras rörande den rent numeriska exaktheten av de resultat vilka framgått ur undersökningen, torde dock de framkomna siffrorna ha lämnat en i sina huvuddrag riktig totalbild av det sammanlagda skattetrycket och skattebördans fördelning. Några fullt exakta beräkningar av skattebördans storlek och fördelning lära för övrigt aldrig kunna åstadkommas, framför allt på grund av omöjligheten att utröna skatternas övervältningsförhållanden.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Inkomsterna.

Bilaga II.

Tab. A. Beräkningar angående 1925 års skattetaxeringar.

(Milj. kronor.)

1 Det procenttal av grundbeloppet, efter vilket skatten utgått, har varit 170. Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

2 Inkomsterna.

Tab. B. Beräkningar angående 1926 års skattetaxeringar.

(Milj. kronor.)

Det procenttal av grundbeloppet, efter vilket skatten beräknas skola utgå, har upptagits-

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 1

Bilaga III.

Till KONUNGEN.

Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det detta ämbetsverk att senast den 9 i denna månad till Eders Kungl. Maj:t avlämna förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföl- Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

2 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

jande statsreglering ävensom upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att höra hringas till Eders Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Vid fullgörande av detta åliggande har ämbetsverket att i första hand grunda sina beräkningar beträffande de särskilda inkomsttitlarna på förhandenvarande räkenskapsstatistiskt material från närmast föregående år samt på de förändringar i den ekonomiska lagstiftningen, som i vissa fall förekommit. I avseende å de titlar, vilka mera direkt påverkas av det allmänna ekonomiska läget, har riksräkenskapsverket ansett statistiska uppgifter och i övrigt inhämtade upplysningar giva stöd för den uppfattningen, att, ehuruväl försiktighet vid framtidsberäkningar alltjämt är av nöden, man torde vara berättigad utgå från, att en utveckling till det bättre har ägt rum och kan väntas fortgå.

Det förefintliga siffermaterialet framlägges i det följande under varje titel, samtidigt därmed att de speciella förhållandena angivas. Öretal äro i regel uteslutna.

Riksräkenskapsverkets förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927 innefattas i bifogade tab. A.

Beträffande de särskilda inkomsttitlarna hänvisar riksräkenskapsverket till en början till den utförliga utredning därom, som förekommer i ämbetsverkets revisionsberättelse för år 1924 sidorna 12 och följande.

I övrigt får riksräkenskapsverket anföra beträffande

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

Mantalspenningar. Å denna inkomsttitel, som i riksstaterna för 1918 och 1919 var upptagen till 850,000 kronor och för åren 1920—1922 samt budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 höjts till 900,000 kronor och för budgetåret

1925—1926 till 950,000 kronor, inflöto under år 1918 962,634 kronor, år 1919 934,102 kronor, år 1920 950,749 kronor, år 1921 878,550 kronor, år 1922 886,693 kronor, budgetåret 1923—1924 958,466 kronor och budgetåret 1924—1925 963,809 kronor.

I riksstaten för budgetåret 1926—1927 torde denna inkomsttitel höra upptagas med oförändrat belopp, 950,000 kronor.

Prästerskapets till statsverket indragna tionde. Denna titel har i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 ocli 1925—1926 upptagits till respektive

2,646,500 och 2,648,700 kronor. Till grund för bestämmandet av dessa inkomstbelopp lågo av kammarkollegium verkställda utredningar angående den ersättning för prästerskapets tionde, som skall utgå från statsverket till kyrkofonden jämlikt 4 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910 (nr 141, sid. 25). Enligt uppgift från kammarkollegium hava vid verkställd ny utredning ersättningarna för den tionde och de avgifter, som med nedannämnda ecklesiastikår indragits, upptagits till följande belopp:

Rlksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 3

år 1914—1915 fastställt belopp

» 1915—1916 » »

» 1916—1917 » »

» 1917—1918 » »

» 1918—1919 » »

» 1919—1920 » »

» 1920—1921 » »

» 1921—1922 » »

» 1922—1923 » »

» 1923—1924 » »

» 1924—1925 » »

» 1925—1926 » »

» 1926—1927 beräknat » » 1927—1928 » »

........................................ kronor

32,584: si 99,746: 59 353,683: 31 588,589: 97 684,365: 6 5 644,401: 22 692,129: 6 3 582,253: 79 405,019: 52 256,290: 92 77,193: 71 45,458: 93 27,932: 35 20,981; 75

Summa kronor 4,510,632:15.

På grund bärav har kammarkollegium i underdånig skrivelse den 23 sistlidne september föreslagit, att det i riksstaten upptagna förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde måtte för budgetåret 1926—1927 bestämmas till 4,510,600 kronor och det bland inkomsterna under förevarande inkomsttitel upptagna belopp samtidigt fastställas till i runt tal

2,596,500 kronor.

Sistnämnda belopp har erhållits genom uträkning enligt föreskrifterna i 5 och 6 §§ av ovannämnda lag den 9 december 1910, vari stadgas att de till statsverket indragna avgifter skola under loppet av tjugu ecklesiastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då indragningen där vidtager, avskrivas i sådan ordning, att av den summa, kammarkollegium enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till statsverket årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent, varefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergives. Vad av den för en församling fastställda avgiftssumma enligt sålunda stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall omedelbart avskrivas.

I den mån de till statsverket indragna avgifter icke avskrivits, skola de av kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband med kronouppbörden.

Den i riksstaten på grundval av från kammarkollegium erhållna uppgifter beräknade samt den i verkligheten behållna inkomsten å förevarande titel under de sex sistförflutna åren framgår av följande tabell:

år 1919.......................................

» 1920.......................................

» 1921 .....................................

» 1922........................................

budgetåret 1923—1924 » 1924—1925

Såsom tabellen utvisar, ansluta sig de beräknade inkomsterna någorlunda nära till de i själva verket influtna beloppen. Riksräkenskaps-

4 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

verket har icke funnit skäl att frångå den av kammarkollegium för budgetåret 1926—1927 beräknade uppbörden 2,596,500 kronor.

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning.

Av de upplysningar, riksräkenskapsverket inhämtat, synes framgå, att, om än konjunkturerna för vissa industrier, särskilt trävaru-, järn- och mekaniska industrierna, äro dåliga, på det hela de inkomster, för vilka skattskyldiga skola debiteras nästa år, torde komma att utvisa förbättring.

Här nedan behandlar riksräkenskapsverket till en början endast den del av inkomsttiteln, som benämnes »Skatt å inkomst och förmögenhet». I riksstaten för innevarande budgetår är denna skatt upptagen med kronor

137,000,000.

Enligt från statistiska centralbyrån erhållna preliminära uppgifter svara häremot följande faktiskt debiterade belopp:

För enskilda........................................ kronor 111,212,317

A-skatt av bolag...............................:__»____39,053,114 150,265,431.

Härav kunna, enligt vad i det följande framhålles, 94 procent eller således i runt tal 141,250,000 kronor antagas komma att inflyta.

Enligt nyssnämnda preliminära sifferuppgifter utgjorde den för innevarande år till bevillning uppskattade inkomsten av fast egendom 214.:s miljoner kronor. Denna siffra anger emellertid jämlikt 11 § 2 mom. i bevillningsförordningen endast den inkomst av fast egendom, som återstår efter avdrag bland annat för jordbruksfastighet av 6 procent och för annan fastighet av 5 procent av egendomens taxeringsvärde vid näst föregående års utgång. Men inkomstskatt skall erläggas för hela inkomsten. Till förestående siffror böra därför vid ifrågavarande kalkyl läggas de avdragna beloppen. Givetvis hava dock icke alla skattskyldiga varit i tillfälle att vid sin bevillningstaxering komma i åtnjutande av hela det avdrag, som nyssnämnda lagrum medgiver, och det belopp, varmed den till bevillning uppskattade inkomsten av fast egendom skall ökas för erhållande av den enligt inkomstskattelagen taxerade, bör därför utgöra en mindre del av fastigheternas taxeringsvärde än som angives av nyss omförmälda procenttal. Efter en undersökning av hela det statistiska material, som funnits tillgängligt, har riksräkenskapsverket trott sig kunna fastställa den för innevarande år inkomstskattetaxerade inkomsten av fast egendom till 611 miljoner kronor. Efter de antaganden, som sålunda synts för innevarande år mest sannolika, och med hänsyn tagen till att de skattskyldigas inkomster av fast egendom måste anses hava varit högre innevarande år än under 1924, har riksräkenskapsverket uppskattat inkomst av fast egendom för år 1926 till 615 miljoner kronor.

Inkomst av kapital är för innevarande år bevillningstaxerad till 401.1 miljoner kronor, varav på aktiebolag och solidariska bankbolag belöpa

16.9 miljoner kronor. Det inkomstskattetaxerade beloppet torde endast vara obetydligt större. Riksräkenskapsverket har antagit det till 407.‘i miljoner kronor. Med hänsyn till att kapitalbildningen otvivelaktigt är i stigande har riksräkenskapsverket ansett sig kunna beräkna den år 1926 inkomstskattetaxerade inkomsten av kapital till 420 miljoner kronor.

I avseende på inkomst av arbetsanstälining, som för innevarande år bevillningstaxerats till 3,385.4 miljoner kronor, förefinnas skäl att hoppas

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 5

på någon stegring genom arbetslöshetens minskning och på vissa områden höjda arbetslöner. Riksräkenskapsverket har därför ansett sig för år .1926 kunna höja beloppet till 3,500 miljoner kronor.

Inkomsten av rörelse har riksräkenskapsverket, med ledning av det för bevillningstaxeringen angivna beloppet, antagit vara vid innevarande års inkomstskattetaxering upptaget till 832.fi miljoner kronor. Utgående från att även i avseende på denna inkomstkälla kan väntas någon förbättring, har riksräkenskapsverket för nästa taxering antagit ett belopp av 845 miljoner kronor.

Från det under olika avdelningar uppgivna inkomstbeloppet äger skattskyldig att i och för taxeringen enligt inkomstskattelagen göra dels samma avdrag, som äro medgivna vid bevillningstaxeringen, dels även vissa andra avdrag särskilt för utskylder med undantag av kronoutskylder. Förstnämnda avdrag hava enligt statistiska centralbyråns uppgifter uppgått till 229.r> miljoner kronor innevarande år. För år 1926 torde de kunna beräknas till 238 miljoner kronor. Övriga avdrag synas vid innevarande års taxering hava uppgått till 328.2 miljoner kronor, och torde för nästa år böra antagas komma att uppgå till något högre belopp. Riksräkenskapsverket har beräknat beloppet till 331 miljoner kronor. Avdragen i sin helhet skulle efter dessa beräkningar uppgå till 569 miljoner kronor för år 1926.

Till det efter dessa avdrag erhållna beloppet skall för enskilda läggas en sextiondedel av förmögenheten. Beloppet härav synes vid innevarande års taxering vara upptaget till omkring 240 miljoner kronor, motsvarande ett förmögenhetsvärde av 14,400 miljoner kronor. För nästa år anser riksräkenskapsverket att det bör räknas med att förmögenhetsvärdet ökats med cirka 3 procent och i följd härav har ämbetsverket för år 1926 upptagit en sextiondedel av förmögenheten till 247 miljoner kronor.

Utom de i det föregående nämnda avdragen hava andra skattskyldiga än. aktiebolag och solidariska bankbolag rätt till s. k. orts- och familjeavdrag. Dessa hava vid innevarande års taxering uppgått till 2,726.g miljoner kronor. För nästa år har riksräkenskapsverket beräknat sagda avdrag komma att uppgå till 2,800 miljoner kronor, vilken höjning i sin mån är en åtgärd av försiktighet.

De här ovan beräknade taxeringsbeloppen hava utgjort:

Summa 5,627 miljoner kronor. Avdrag 569 -f- 2,800 = 3,369 » »

således beskattningsbart belopp....................................... 2,258 miljoner kronor.

Den fördelning av sistnämnda belopp, som vid jämförelse med uppgifterna för innevarande år framkommit såsom mest sannolik, är följande:

för andra skattskyldiga ................................................... 1,828 miljoner kronor

» aktiebolag och solidariska bankbolag .................... 430 » »

Summa 2,258 miljoner kronor.

G Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1926—1927.

Den innevarande år debiterade skatten har för enskilda uppgått till 111 <> miljoner kronor eller 6.26 procent av det beskattningsbara beloppet, 1,775.4 miljoner kronor, och för bolag till 39 miljoner kronor eller 9.36 procent av det beskattningsbara beloppet, 416.5 miljoner kronor. För år 1926 anser riksräkenskapsverket, att — under förutsättning att inkomstskatten, liksom innevarande år, kommer att utgå med 170 procent av grundbeloppet — nyss angivna procentsatser böra läggas till grund för beräkningen och den debiterade skatten alltså antagas komma att utgöra för enskilda 114.4 miljoner kronor och för bolag 40.2 miljoner kronor, eller sammanlagt 154.6, miljoner kronor.

Att iakttaga är, att ovan beräknade debiterade belopp icke kommer att sammanfalla med det influtna och för budgetårets statsreglering behållna beloppet å denna skattetitel. A ena sidan tillkomma nämligen till det beräknade beloppet rester från föregående budgetår och en del efterdebiterade belopp, å andra sidan måste frånräknas avkortade, avskrivna och restituerade samt på restlängd till följande budgetår kvarstående belopp. Enligt det i riksräkenskapsverket gjorda sammandraget över överståthållarämbetets och länens debiterings- och uppbördsredogörelser för budgetåret 1924—1925 framkommo för inkomsttiteln »A I. 3. a. Skatt å inkomst och förmögenhet» följande belopp, angivna i miljoner kronor:

Uppdebiterade ........................................................... 145: 02

Härav efterdebiterade c:a........................................ 0: so

således enligt taxeringslängden 144: 52.

Avkortningar och avskrivningar uppgingo enligt debiterings- och uppbördsredogörelserna till ........... 5: 9 5

Restitutioner enligt budgetredovisningen ........... 2: 2:

Tillsammans 8:16,

vilket utgör 5.65 procent av det enligt taxeringslängderna debiterade beloppet. Motsvarande procenttal var föregående budgetår 6.45. En förbättring i detta hänseende har således inträtt, och då man har anledning antaga, att denna förbättring skall fortfara, torde man kunna beräkna, att mot den år 1926 debiterade skatten kommer att svara ett för statsregleringen behållet belopp av 94 procent.

I enlighet härmed uppför riksräkenskapsverket i bilagan, tab. A, skatt å inkomst och förmögenhet med ett belopp av 145,300,000 kronor.

B-skatt å aktiebolag m. fl., som i riksstaten för budgetåret 1925—1926 beräknats till 1,000,000 kronor, har enligt budgetredovisningen för budgetåret 1924—1925 lämnat en behållen inkomst å 3,119,589 kronor och enligt statistiska centralbyråns förut nämnda uppgifter för innevarande år debiterats med 4,077,029 kronor.

Med hänsyn till att restitutioner å denna titel till följd av skattens natur kunna komma att uppgå till betydande belopp, anser riksräkenskapsverket försiktigheten bjuda att, därest B-skatten prövas fortfarande böra bibehållas, icke beräkna den behållna inkomsten av densamma till högre belopp än för innevarande budgetår eller alltså 1 miljon kronor, med vilket belopp riksräkenskapsverket upptagit skatten i bilagan tab. A.

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 7

Bevillning av fast egendom samt av inkomst, vilken enligt budgetredovisningen för 1924—1925 lämnat eu behållen inkomst av <1,520,829 kronor och i riksstaten för innevarande budgetår är upptagen till 3,400,000 kronor, har enligt till statistiska centralbyrån inkomna uppgifter i taxeringslängderna för innevarande år debiterats med 3,844,833 kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att, liksom innevarande år, denna iskatt i riksstaten upptages till 3,400,000 kronor, till vilket belopp i sådant fall även det under sjunde huvudtiteln anvisade extra anslaget »Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting» bör upptagas.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning. Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt förordningen den 23 oktober 1908 erläggas av vissa handlande och handelsexpediter samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit även föras avgifter för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar. Den behållna inkomsten av dessa avgifter har uppgått till

år 1920 ....................................................... kronor 392,534

» 1921 ........................................................ » 374,526

» 1922 ........................................................ » 358,501

första halvåret 1923 ........................ » 247,054

budgetåret 1923—1924 ............................ » 487,820

» 1924—1925 ............................ » 510,869.

Å denna inkomsttitel, vilken i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppförts med 450,000 kronor, har under de fyra månaderna juli—oktober 1925 influtit netto 181,312 kronor, motsvarande för helt år 543,936 kronor. Med hänsyn härtill samt då under budgetåret 1924—1925 influtit 510,869 kronor netto, föreligger icke anledning att beräkna en lägre siffra för budgetåret

1926—1927 än 500,000 kronor, varför riksräkenskapsverket i ta b. A uppfört här ifrågavarande inkomsttitel med detta belopp.

Stämpelmedel, bevillning, hava, enligt budgetredovisningarna, i den män de till statsverket inlevererats och för statsregleringen behållits, utgjort:

år 1920 .................................................... kronor 60,143,222

» 1921.................................................... » 54,934,371

» 1922 .................................................... » 47,698,065

första halvåret 1923 ............................ » 22,657,644

budgetåret 1923—1924 ........................ » 41,658,844

» 1924—1925 ........................ » 45,813,768.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar, har detta belopp under åren 1921—1924 utgjort:

8 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

Rörande arvsskatt och skatt för gåva utfärdades den 19 november 1914 nådig förordning (nr 381), vilken trätt i kraft den 1 januari 1915. Till dessa skatter äro av de i förestående statistik upptagna avgifter hänförliga, utom avgifterna för bouppteckningar och testamenten samt deklarationerna om gåva, även de i beloppen för rubriken »handlingar till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och fideikommissbrev rörande fast egendom.

Sammanlagt hava ifrågavarande skatter belöpt sig till:

år 1920 .................................................... kronor 17,056,152

» 1921 .................................................... » 17,946,906

:> 1922 .................................................... » 14,992,789

» 1923 .................................................... » 14,552,983

» 1924 ................................................... » 15,700,613.

För budgetåret 1926—1927 torde man kunna beräkna arvsskatt och skatt för gåva till 14,500,000 kronor.

Förestående beräkning har gjorts, då det kan vara av ett visst intresse att känna, huru mycket arvsskatt och skatt på gåva inbringa, ehuru de icke redovisas särskilt för sig i räkenskaperna och beräkningen icke inverkar på efterföljande utredning, som avser hela skattetiteln »Stämpelmedel».

Genom nådiga förordningen den 12 juni 1925, nr 256, hava vissa smärre ändringar vidtagits i gällande förordning angående stämpelavgiften. Dessa ändringar synas dock icke vara av den betydelse, att hänsyn till desamma behöver tagas vid inkomstberäkningen. Detsamma gäller jämväl de ändringar av nådiga förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, som vidtagits genom nådiga förordningen den 8 maj 1925 (nr 123).

I riksräkenskapsverket tillhandakommen skrivelse den 3 oktober 1925 meddelar generalpoststyrelsen, att de från styrelsen månad för månad till statskassan inlevererade stämpelmedlen under år 1924 samt intill utgången av september månad 1925 framgå av nedanstående tabell, vari endast avrundade belopp insatts.

Iiiksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. !)

I riksstaten för innevarande budgetår äro stämpelmedlen beräknade till

44,000,000 kronor, och till detta belopp föreslår generalpoststyrelsen att denna titel upptages jämväl för budgetåret 1926—1927. Enligt förestående tablå har uppbörden under de tolv månaderna oktober 1924—september 1925 uppgått till 44.48 miljoner kronor. Såsom ovan nämnts har den behållna inkomsten under budgetåret 1924—1925 uppgått till 45,813,768 kronor.

Under förutsättning av fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror, vilkens giltighetstid utgår den 30 juni 1926 enligt i år given förordning nr 77, har riksräkenskapsverket beräknat stämpelmedlen för budgetåret 1926—1927 till 44,000,000 kronor.

Lastpenningar, bevillning, hava lämnat en behållen inkomst av

år 1920 ............................................................ kronor 864,435

» 1921 .......................................................... » 585,511

» 1922 ............................................................ » 599,781

budgetåret 1923—1924 ................................... » 585,907

» 1924—1925................................... » 735,004.

Enligt nådiga förordningen den 2 maj 1924, nr 104, vilken trädde i kraft den 1 juli 1924 och gäller till och med den 30 juni 1927, är befrielse från erläggande av lastpenningar i vissa fall medgiven. Förordningen avser i huvudsak en fortsatt tillämpning av förut gällande förordning av den 19 maj 1922, nr 208, dock så, att den nya förordningen medgiver något mindre lättnader i skyldigheten att erlägga lastpenningar. Uppbörden för budgetåret 1924—1925 visar en ganska betydande stegring. Då denna emellertid kan vara av tillfällig art, anser ämbetsverket försiktigheten bjuda att icke beräkna den behållna inkomsten för budgetåret 1926—1927 till högre belopp än 650,000 kronor, vilket innebär en höjning med 50,000 kronor av det i riksstaten för innevarande år upptagna beloppet.

10 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

Automobilskattemedel, bevillning, uppfördes för första gången å riksstaten för budgetåret 1925—1926.

Enligt nådiga förordningen den 20 juni 1924, nr 258, om fördelning av automobilskattemedel, skola av influtna dylika medel 20 procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden för att användas föresträdesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

Beträffande de grunder efter vilka automobilskattemedel för närvarande inflyta kan sammanfattningsvis anföras följande:

Automobilskatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel utan bivagn med 15 kronor;

b) » » med » » 25 » ;

c) » annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med 8 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens egen vikt; samt

d) för annan automobil, med, ringar av annat ämne än mjuk kautschuk, med 50 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens egen vikt.

Särskild skatt å automobilgummiringar utgår med 1 krona 50 öre per kilogram av ringens vikt.

Skatten å automobil, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts utgör för varje påbörjad dag

a) beträffande motorcykel 25 öre;

b) » lastautomobil med ringar av mjuk kautschuk, som icke

äro massiva, 3 kronor;

c) beträffande lastautomobil med massiva ringar av mjuk kautschuk 5 kronor;

d) beträffande lastautomobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk 8 kronor; samt

e) beträffande annan automobil 1 krona.

Särskild skatt å bensin och motor sprit skall erläggas med 5 öre för liter jämlikt förordningen den 23 maj 1924 (nr 126), som i vad densamma avser särskild skatt å bensin, tillämpas sedan den 1 juni 1924, men i vad den avser särskild skatt å motorsprit träder i kraft först den 1 juli 1929.

Automobilskattemedel hava, enligt vad som framgår av statskontorets tryckta utdrag ur de under dess förvaltning stående fonders och diverse medels räkenskaper, under nedannämnda tider influtit med följande belopp:

Restitutioner, kostnader för tryckning av blanketter m. fl. i sammanhang med uppbörden stående utgifter uppgingo under samma tidsperioder till respektive 10,738, 34,039 och 88,927 kronor.

För budgetåret 1925—1926 beräknade riksräkenskapsverket den del av automobilskattemedlen, som utgöres av automobilskatt, särskild skatt å gummiringar och skatt å automobil, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införes, till 10,000,000 kronor samt den särskilda skatten å bensin till 5,000,000 kronor eller automobilskattemedel sammanlagt till

15,000,000 kronor, med vilket belopp inkomsttiteln även uppförts i riksstaten för nämnda budgetår.

3% 1923................

budgetåret 1923—1924

kronor 4,045,897 » 9,142,612

» 18,919,520.

1924—1925

ltiksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 11

Under det sistförfluten budgetåret har behållningen av automobilskatt, särskild skatt å guminiringar och skatt å automobil, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, uppgått till 10,230,229 kronor, under det bensinskatten för samma tid belöpeh sig till 8,689,291 kronor. Innevarande budgetårs tre första månader utvisa en behållning av automobilskattemedel å 4,901,726 kronor eller under ett kvartal nära tredjedelen av det för hela budgetåret beräknade beloppet 15,000,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 nästlidne november beräknat automobilskattemedel för budgetåret 1926—1927 till 17,500,000 kronor, att jämlikt gällande bestämmelser fördelas med 3,500,000 kronor på städerna och 14,000,000 kronor på landsbygden.

Riksräkenskapsverket finner denna beräkning för låg. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har själv framhållit, att automobilskattemedlen visa tendens till stegring, och då dessa medel för det sistförflutna budgetåret uppgingo till i det närmaste 19,000,000 kronor, synes! inkomsttiteln böra i riksstaten för budgetåret 1926—1927 upptagas till minst lika högt belopp.

Riksräkenskapsverket har i tab. A uppfört »Automobilskattemedel» med

19,000,000 kronor.

Tullar och acciser.

Tullmedel, bevillning, äro i riksstaterna och tilläggsstaterna för nedannämnda år uppförda med följande belopp:

år 1921 ...........................

» 1922 ............................

» 1923 (7,—3Vg) ...........

budgetåret 1923—1924 ... » 1924—1925...

kronor 110,000,000 » 118,000,000 » 56,000,000

» 117,000,000

» 123,500,000.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1921 ................................................ kronor 102,333,299

» 1922 ................................................ » 108,714,123

» 1923 (‘A—3%) ................................ » 62,452,153

budgetåret 1923—1924 ........................ » 149,320,831

» 1924—1925 ........................ » 140,122,573. I

I riksstaten för budgetåret 1925—1926 äro dessa medel upptagna till

133,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har låtit upprätta följande tabell, utvisande den debiterade tulluppbörden under tiden november 1923—oktober 1924 och motsvarande tid åren 1924—1925.

12 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

På sätt framgår av denna tablå, utvisar den sist tilländalupna årsperioden en avsevärd minskning i tullintäkterna.

Genom nådiga kungörelsen den 20 juni 1924, nr 246, vilken trätt i kraft den 1 juli 1924, har för tobak och tobaksvaror med visst undantag stadgats tullfrihet och de förutvarande tullavgifterna överförts till tobaksskatt. Den härigenom förorsakade minskningen i tullinkomst har, enligt det vid propositionen den 14 mars 1924, nr 192, fogade utdraget av statsrådsprotokollet, av föredragande departementschefen beräknats till 6,000,000 kronor för år.

För att få fullt jämförbara siffror bör därför vid tablåns begagnande från 1923—1924 årens belopp för månaderna november—juni dragas därå belöpande åtta månaders tobakstull förslagsvis uppskattad till sammanlagt 2/3 av det ovan angivna beloppet 6,000,000 kronor eller 4,000,000 kronor. Skillnaden mellan debiterade tullmedel under de båda årsperioderna blir då cirka 10,300,000 kronor, vilken siffra torde motsvara nedgången i varuimporten.

Om man med iakttagande av nyssnämnda avdrag gör ett sammandrag av tabellen här ovan för perioder om vardera 4 månader, blir resultatet i miljoner kronor:

Finge man förutsätta, att importen icke kommer att ytterligare nedgå, utan att tullmedlen för den närmaste framtiden komma att understiga de reducerade belopp, som i förestående tabell upptagas för 1923—1924, med 6.i miljoner kronor för varje period om 4 månader, således med 18.3 miljoner kronor för helt år, så skulle man för bugetåret 1926—1927 kunna räkna med en inkomst av 146.6 — 18.3 = 128.3 miljoner kronor.

Riksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 13

Avkortningar och restitutioner för denna titel hava utgjort:

’/j—30/„ 1923 ................................................ kronor 1,004,523

V, 1923—1»% 1924........................................ » 2,350,569

V, 1924—8% 1925........................................ » 2,318,198.

Generaltullstyrelsen har» i skrivelse till riksräkenskapsverket den 6 nästlidne månad under enahanda förutsättning i fråga om import samt med antagande av oförändrade tullsatser beräknat uppbörden av tullmedel för budgetåret 1926—1927 till 125,000,000 kronor, varav mertull å arrak och rom cirka 800,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i tal). A uppfört tullmedel med nämnda belopp, 125,000,000 kronor.

Sockerskatt, bevillning, är i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 upptagen till 25,000,000 respektive 25,400,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1921 .................................................... kronor 25,113,690

• » 1922 .................................................... » 24,718,447

» 1923 CA—30/,;)................................... » 11,679,525

budgetåret 1923 —1924 ........................ » 28,266,992

» 1924—1925 ........................ » 29,768,558.

I en från kontrollstyrelsen till riksräkenskapsverket överlämnad promemoria anföres: »Den behållna inkomsten av sockerskatten utgjorde för budgetåret 1924—1925 29,768,557 kronor 95 öre. I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag beräknades samma skatt till 28,000,000 kronor för budgetåret 1925—1926. På grund av riksdagens beslut rörande nedsättning av sockerskatten från 16 öre till 14 öre är emellertid i riksstaten för sistnämnda budgetår sockerskatten upptagen till allenast 25,400,000 kronor.

Sockerkonsumtionen i landet, uttryckt i råsockervärde, har uppskattats

till

år 1921 .................................................... 175 miljoner kg.

» 1922 185 » »

>» 1923 199 » »

» 1924 203 » »

» 1925 205 » »

Sistnämnda myckenhet motsvarar i raffinerat socker, utlämnat till fritt bruk, omkring 185 miljoner kilogram. Utgår man från en sockerkonsumtion av nuvarande omfattning, skulle inkomsten av sockerskatten alltså böra beräknas till inemot 26,000,000 kronor för budgetåret 1926—1927. Den omständigheten, att marknadspriset å socker sjunkit och synes utvisa tendens att ytterligare nedgå, bör berättiga till antagandet, att någon nedgång i sockerkonsumtionen icke torde vara att förvänta utan snarare motsatsen. För budgetåret 1926—1927 synes sockerskatten därför icke böra upptagas till lägre belopp än 26,000,000 kronor.»

Riksräkenskapsverket bar i tab. A uppfört sockerskatten med sistnämnda belopp.

Tobaksskatt, bevillning. Statens utnyttjande av tobaken som inkomstkälla skedde före den 1 juli 1924 dels i form av en ordinarie tobaksskatt,

14 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

beräknad i vissa procent av försäljningspriset, dels genom en särskild skatt å tobaksvaror, beräknad efter stycketal eller vikt och dels genom licens- och tullavgifter å importerad tobak. Härtill kommer dessutom utdelning å staten tillhöriga aktier i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

Genom nådiga förordningen den 20 juni 1924 (nr 245), som trädde i kraft den 1 juli samma år, hava vissa ändringar i tobaksbeskattningen genomförts.

Den ändrade tobaksbeskattningen innebär i sina huvuddrag, att de förutvarande tullavgifterna å såväl råtobak som färdiga tobaksvaror överförts till en efter stycketal respektive vikt utgående skatt, i samband varmed till skydd för den svenska tobaksodlingen monopolets utövare berättigas att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen svarande belopp för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den ordinarie och särskilda skatten sammanslagits till en efter värdet utgående procentuell skatt, att med bibehållande i övrigt av ungefär den förutvarande sammanlagda skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, 3 procent av monopolbolagets totalomsättning överförts från vinst till skatt, i samband varmed den i licensavgiften ingående' andelen till monopolbolaget, som tidigare utgått med 18 procent av priskurantpriset, begränsats till högst 14 procent av samma pris, att skattesatserna de olika varuslagen emellan så avvägts, att med utgångspunkt från den förutvarande skattebelastningen den beslutade överföringen av vinst till skatt i huvudsak drabbar röktobak, som förut varit lågt beskattad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt därefter i fallande skala snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att den sedan år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilar de importerade varorna, bibehålies, ehuru med någon jämkning nedåt.

I riksstaten för budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 är tobaksskatten upptagen till 50,000,000 kronor. Den behållna inkomsten under budgetåret

1924—1925 utgjorde 51,068,383 kronor.

Enligt från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet erhållen uppgift hava följande skattebelopp inlevererats eller komma att inlevereras under månaderna januari—november innevarande år:

Riksräkcnskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. IT»

Häremot svarar för helt år ett skattebelopp av cirka 52,640,000 kronor.

1 bevillningsutskottets betänkande nr 45 till 1025 års riksdag anföres beträffande tobaksskatten bland annat följande:

»Enligt punkt 5 av den år 1024 av Kung]. Maj:t å statens vägnar enligt riksdagens bemyndigande (proposition nr 192 och riksdagens skrivelse nr 150 år 1924) träffade tilläggsöverenskommelsen till det mellan staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande av svenska statens tobaksmonopol åligger det bolaget, att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris, varom förmäles i § 7 av liuvudkontraktet, så avväga den del av belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.

De prissänkningar å olika tobaksvaror, somt av bolaget till följd av nämnda bestämmelse vidtagits eller kunna komma att vidtagas, måste, då tobaksskatten till en del utgår i procent av priskurantpriset, medföra en minskning av statens inkomster av tobaksskatten, under förutsättning att komsumtionen ej väsentligen ökas. Det har synts utskottet angeläget att, därest en sådan minskning framträder, Kungl. Maj:t redan vid början av nästkommande års riksdag framlägger sådant förslag om höjning av skattesatserna för tobak, som kan erfordras för att inkomsten av tobaksskatten för budgetåret 1925—1926 skall komma att uppgå till minst 50 miljoner kronor.»

Genom nådig skrivelse den 6 juni 1925 har Eders Kungl. Maj:t anmodat styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet bland annat att med beaktande av vad bevillningsutskottet anfört verkställa inredning rörande lämpligaste sättet för åstadkommande av den överföring från vinst till skatt, som, i den mån prissänkning anses ej böra ifrågakomma, kan bliva erforderlig till följd av bestämmelsen i punkt 5 i den år 1924 träffade tillläggsöverenskommelsen till det mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande av statens tobaksmonopol.

Med anledning härav har monopolbolagets styrelse i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 25 sistlidne september anfört följande:

»Vid den utredning, styrelsen verkställt, har styrelsen undersökt, huruvida det vore möjligt att till ytterligare förenkling av tobaksbeskattningen överföra stycke-, respektive viktskatten till värdeskatt. Då den nu gällande styckeskatten bestämdes, anfördes till stöd för densamma följande å sid. 58 i Kungl. Maj:ts proposition, nr 192 till 1924 års riksdag: ’Att låta jämväl den från tull överflyttade skatten utgå efter värde har däremot ansetts icke böra ifrågakomma. Likaväl som en alltför hård styckebelastning kan verka rent proliibitivt ifråga om de billigare tobaksvarorna, kan en uteslutande efter värde lagd procentuell beskattning lätt nog, då allt för höga procentsatser komma till tillämpning, medföra samma verkan ifråga om varor i högre prislägen. Härtill kommer det statsfinansiella skälet, att statsinkomsterna vid hastiga förändringar i prisförhållandena med lätthet kunna ofördelaktigt påverkas av en proportionell skatt. Den mot tull svarande och huvudsakligen som skydd för den inhemska tillverkningen tjänande stycke-, respektive viktbelastningen verkar i båda dessa1 hänseenden utjämnande.’

Såvitt styrelsen kan finna, äga dessa skäl alltjämt full giltighet. På yrkande av styrelsen kom även den sedan år 1922 införda merbelastning,

16 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1926—1927.

som utöver tullen åvilar de! importerade tobaksvaroma, att delvis utgå såsom stycke-, respektive viktskatt. På sätt framgår av styrelsens å sid. 65 och 66 i berörda proposition återgivna uttalanden hade denna< form av beskattning särskild betydelse för beredande av nödigt skydd åt tobaksmonopolets standardmärken gentemot importen. Erfarenheten har styrkt styrelsen i dess då hävdade uppfattning, och styrelsen anser sig därför icke kunna föreslå ett överförande av stycke-, respektive viktskatt till värdeskatt. Den förenkling, som genom en dylik överföring skulle vinnas, lärer icke heller enligt styrelsens mening kunna tillmätas någon nämnvärd betydelse.

Vad härefter angår frågan om att överföra tobaksmonopolets andel av licensavgiften till skatt finnes rörande licensavgiften i 22 § tobaksmonopolförordningen bland annat följande stadgande:

’2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf, skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 14 procent av varans priskurantpris eller värde.

Till omkostnader hänföras i detta hänseende alla utgifter, som monopolets utövare i och för rörelsen får vidkännas med undantag beträffande egna fabrikat av råmaterialets värde och arbetslöner och beträffande importerad vara av inköpspris, frakt och tull.

Licensavgiftens belopp uträknas av monopolets utövare efter framställning av importör i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Licensavgiften beräknas efter de grunder, som gälla den dag, då framställningen göres. Anser importör, att licensavgiften beräknats för hög, äge lian att bos Kungl. Maj:t begära fastställande av avgift.’

Av dessa stadganden framgår, att monopolets utövare genom sin andel i licensavgiften skall vara i ekonomiskt hänseende oberoende av om konsumtionen inriktar sig på inom riket tillverkade tobaksvaror eller å importerade tobaksvaror. Stadgandet kan härutinnan sägas giva uttryck åt en av de grundläggande principerna för det nuvarande tobaksmonopolet. Om ett överförande av monopolets andel i licensavgiften till skatt sålunda skulle innebära ett brytande av denna grundläggande princip, komme för visso en dylik överföring även att medföra andra icke önskvärda konsekvenser. Det är ju att märka, att enligt nu gällande stadgande licens avgiften automatiskt skall förändras i samma mån, som monopolets utövare förändrar sin omkostnads- och vinstprocent. Om nu licensavgiften fixerades såsom skatt, kan man därför med säkerhet förvänta, att importörerna under hänvisning till denna licensavgiftens förutvarande karaktär skulle, så snart monopolets utövare förmenades hava sänkt sin omkostnads- och vinstprocent, göra framställning hos statsmakterna om motsvarande ändring i skattesatserna å importerade tobaksvaror, vilket onekligen icke kan anses vara någon lämplig anordning.

Styrelsen anser sig därför icke kunna tillstyrka ett överförande av monopolets andel i licensavgiften till skatt i vidare män än som framgår av vad styrelsen här nedan föreslår, därvid styrelsen utgått ifrån att den ifrågasatta överföringen från vinst till skatt skall äga rum icke blott be-

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 17

träffande vinsten å tobaksmonopolets egna varor utan även för den vinst tobaksmonopolet åtnjuter genom sin andel i licensavgiften.

Vidkommande härefter frågan om överförande av vinst till skatt framhålles å sid. 58 i ovannämnda proposition, att den inkomst utöver skälig ränta å aktiekapitalet, som staten vill erhålla ur tobakshanteringen, torde för framtiden böra uttagas i form av skatt. Vinstmarginalens storlek borde med andra ord minskas, och från vinst till skatt överföras så mycket, att vinsten beräknades icke komma att överstiga skälig inkomst å rörelsen. En omläggning i nu angiven riktning kunde emellertid svårligen verkställas annat än successivt. I propositionen föreslogs, och detta blev sedermera riksdagens beslut, att ungefär 3 procent å totalomsättningen skulle omedelbart överföras från vinst till skatt.

Det är således ett fullföljande av de i propositionen lämnade, av riksdagen godkända riktlinjerna, då en undersökning verkställes, huru mycket som för närvarande lämpligen kan överföras från vinst till skatt. Styrelsen har vid denna undersökning med hänsyn tagen till de vidtagna prissänkningarna räknat med en årlig omsättningssumma å tobaksmonopolets egen försäljning av cirka 110,000,000 kronor och å de av handlandena importerade tobaksvarorna av cirka 16,000,000 kronor. Av den vinst, som för tobaksmonopolet härå uppstår, synes det styrelsen lämpligt, att 4 procent å priskurantpriset överföras till skatt. För alla varuslag skulle sålunda värdeskatten ökas med 4 procent. Detta skulle ifråga om tobaksmonopolets försäljning medföra en skatteökning respektive vinstminskning av cirka 4,500,000 kronor och ifråga om importvarorna av cirka 650,000 kronor. Denna överföring från vinst till skatt innebär, att tobaksmonopolets andel av licensavgiften automatiskt hör nedsättas från 14 till 10 procent, och det kan ifrågasättas, om icke samtidigt härmed den i författningen intagna maximisatsen 14 procent bör bestämmas till 10 procent.

Den totala årliga skatteinkomsten från tobaksmonopolet torde då kunna beräknas bliva cirka 55,000,000 kronor.

Då det knappast lärer vara möjligt att avväga prissättningen så, att vinsten å rörelsen skulle komma att noggrant motsvara 7 procents utdelning å preferensaktiekapitalet och 13 procent å stamaktiekapitalet, vilket ju är den utdelning, som anses böra eftersträvas, får styrelsen slutligen framhålla, att det vore synnerligen lämpligt, om tobaksmonopolet kunde beredas möjlighet att göra erforderliga avsättningar för nödig regleringav den utdelningsbara vinsten, för vilken åtgärds vidtagande det emellertid torde erfordras vissa ändringar i det med staten träffade kontraktet och i bolagsordningen.»

Riksräkenskapsverket, som icke funnit anledning till erinran mot vad av styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet sålunda anförts, har i enlighet med styrelsens uppskattning i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 nästlidne november i tab. A uppfört tobaksskatten med 55,000,000 kronor.

Brännvinstillverkningsskatt, bevillning, är i riksstaterna för nedannämnda år uppförd med följande belopp:

år 1920 ................................................... kronor 8,000,0001

» 1921................................................... » 15,000,000

» 1922.................................................... » 17,000,000

» 1923 (V,—30;6) ................................ » 6,000,000

budgetåret 1923—1924 ........................ » 13,000,000

» 1924—1925 ........................ » 14,000,000.

Bihanr/ till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 2

18 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1920 .................................................... kronor 17,789,919

» 1921.................................................... » 12,702,868

» 1922 ................................................... » 13,668,520

» 1923 (Vj—3%) ................................ » 4,732,922

budgetåret 1923—1924 ........................ » 14,461,210

» 1924—1925 ........................ » 15,076,320.

I riksstaten för innevarande budgetår bar ifrågavarande inkomsttitel uppförts med 14,500,000 kronor.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till finansdepartementet den 2 sistlidneoktober funnit sig böra för nästkommande budgetår beräkna inkomsterna under ifrågavarande titel till 15,000,000 kronor. Med hänsyn till utfallet för senaste budgetår har riksräkenskapsverket icke något att invända mot en sådan höjning.

Riksräkenskapsverket har fördenskull i tab. A upptagit brännvinstillverkningsskatt med 15,000,000 kronor.

Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning. .c Å denna titel, som är avsedd att upptaga rusdrycksbolagens vinstmedel för föregående kalenderår, hava till statsverket influtit i behållen inkomst under nedanstående år följande belopp:

år 1920 .................................................... kronor 28,840,599

» 1921................................................... » 37,383,097

» 1922 .................................................... » 21,128,374

» 1923 (Vi—3%) ................................ » 13,074,778

budgetåret 1923—1924 ........................ » 14,501,517

» 1924—1925 ....................... » 17,343,578.

I en från kontrollstyrelsen erhållen promemoria anföres rörande denna skatt:

»Nämnda medel äro i riksstaten för budgetåret 1925—1926 upptagna till

14.0 miljoner kronor. Statsverkets behållna inkomst av samma medel under budgetåret 1924—1925 var 17.3 miljoner kronor, varav 0.3 miljoner kronor överskottsmedel från pris- och inköpsnämnden. Av tillgängliga statistiska uppgifter att döma torde för innevarande budgetår vinstmedlen med en eller annan miljon kronor komma att överstiga beräknat belopp eller 14 miljoner kronor. I samtliga de hänseenden, där jämförelse kunnat anställas mellan det ekonomiska resultatet av systembolagens verksamhet under första halvåret 1925 och samma resultat under motsvarande tid år 1924, visa sig nämligen siffrorna nära sammanfalla och jämväl det fåtal siffror, som finnas för tredje kvartalet, antyda ensartade förhållanden under de båda jämförelseåren. Enär, såvitt nu kan bedömas, under nästkommande försäljningsår eller år 1926 sådana förhållanden icke kunna väntas komma att inträffa, att systembolagens ekonomiska avkastning i väsentligare grad skulle därav påverkas, torde rusdrycksförsäljningsmedlen kunna beräknas inflyta med minst 15.o miljoner kronor under budgetåret 1926—1927.»

Riksräkenskapsverket finner, med hänsyn till den i promemorian anförda motiveringen, den därpå grundade beräkningen präglad av väl stor försiktighet och har i tab. A uppfört rusdrycksförsäljningsmedlen med ett till 16,000,000 kronor förhöjt belopp.

Maltskatt, bevillning, tillförde statsverket under nedannämnda år följande inkomstbelopp:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 19

år 1920 .................................................... kronor 4,423,902

» 1921 .................................................... » 4,294,883

* 1922 ................................................... » 3,693,186

* 1923 (V,—3%) ................................ » 1,698,752

budgetåret 1923—1924 ........................ » 8,969,411

» 1924—1925 ....................... » 15,917,677.

En avsevärd höjning av maltskatten har ägt rum från och med den 1 oktober 1923, och verkningarna av denna höjning framgå av ovanstående tabell. I riksstaten för budgetåret 1925—1926 har samma skatt upptagits till .15,000,000 kronor. Enligt uppgift från kontrollstyrelsen beräknas den debiterade maltskatten för tillverkningsåret 1 oktober 1925—30 september 1926 uppgå till något över 17,000,000 kronor, varifrån bör dragas utgifter för restitutioner och eftergifter med ett belopp av omkring 700,000 kronor. Den beräknade nettobehållning, som belöper på nämnda tillverkningsår, skulle alltså uppgå till 16,300,000 kronor. Med hänsyn härtill föreslår kontrollstyrelsen, att maltskatten för budgetåret 1926—1927 beräknas till

16,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i tab. A upptagit maltskatten med sistnämnda belopp, 16,000,000 kronor.

Omsättningsskatt och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning, lämnade i behållen inkomst:

år 1921.................................................... kronor 46,335,932

* 1922 .................................................... » 55,995,723

» 1923 (Vj—3%) ................................ » 27,460,003

budgetåret 1923—1924 ........................ » 39,533,490

» 1924—1925 ........................ » 38,000,477.

Omsättningsskatten utgår för närvarande med 50 procent av det belopp för vilket detaljhandelsbolagen inköpa spritdrycker; dock att skatten för renat egentligt brännvin med högst 40 procent alkoholhalt samt för sprit skall, då drycken i buteljera! skick inköpes hos partihandelsbolag, utgå efter det pris, drycken skulle hava betingat vid inköp å fat. Utskär! kn in gsskatten utgår med 2 kronor för liter egentligt brännvin och 4 kronor för liter av andra spritdrycker. För renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt utgår emellertid icke utskänkningsskatt.

Genom kungl. förordning den 6 juni 1925 (nr 164) skola dessa bestämmelser äga tillämpning till och med juni månad 1926.

I riksstaten för innevarande budgetår är omsättnings- och utskänliningsskatten upptagen till 38,000,000 kronor. Enligt uppgift från kontrollstyrelsen torde med all sannolikhet det beräknade beloppet komma att inflyta, då under tiden juli—september 1925 influtit 9,600,000 kronor (d. v. s. på 1li år 25.3 procent av det för hela budgetåret beräknade beloppet) och spritdryckskonsumtionen under den härå belöpande tiden normalt brukar utgöra 1/4 av årsförsäljningen. Enär skäl icke finnes att antaga, att vare sig spritdryckskonsumtionen eller spritdrycksprisen under budgetåret 1926—1927 komma att undergå större förändringar, torde, under förutsättning av oförändrade skattesatser, omsättnings- och utskänkningsskatt kunna för budgetåret 1926—1927 beräknas till samma belopp som i riksstaten för innevarande budgetår eller 38,000,000 kronor, med vilket belopp riksräkenskapsverket i tab. A upptagit skatten ifråga.

20 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

II. Uppbörd i statens yerksainhet.

Vattendomstolsavgifter utgå jämlikt vattenlagen den 28 juni 1918 11 kap. 95 §, enligt den lydelse denna paragraf fått genom lagen den 11 juni 1920 (nr 459), där till grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, »med en krona för varje hästkraft till och med 5,000, 50 öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000, samt 25 öre för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om vattenreglering, överstiga 20,000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden. Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp än tio kronor, skall icke erläggas.»

Vattendomstolsavgifter äro i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 och

1925—1926 upptagna till respektive 10,000 och 40,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

år 1920............................................................ kronor 1,912

» 1921............................................................ » 2,285

» 1922............................................................ » 11,759

» 1923 (Vj—:i01;) ........................................ » 3,328

budgetåret 1923—1924 ................................ » 45,072

» 1924—1925 ................................ » 19,588.

Som synes fluktuera inkomsterna under denna titel högst avsevärt, varför någon bestämdare uppskattning för ett kommande budgetår svårligen låter sig göra.

I sin förslagstabell har riksräkenskapsverket upptagit vattendomstolsavgifter till medeltalet för de två sista budgetåren eller i runt tal 32,000 kronor.

Bidrag till försäkringsrådet och rikslörsäkringsanstalten. Enligt 16 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete skall såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsälcringsanstaltens verksamhet för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten till statsverket erläggas tilläggsavgift med belopp, motsvarande fem procent av försäkringsavgiften, beräknad utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles. Försäkringsbolag, som i 4 § avses, är ock skyldigt att till statsverket erlägga bidrag till bestridande av nämnda omkostnader. Bidraget erlägges för varje räkenskapsår efter årets utgång på tid och sätt, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes, med belopp, motsvarande tre procent av summan av försäkringsavgifterna, beräknade utan hänsyn till avdrag, som i 11 § omförmäles, för de i bolaget under räkenskapsåret tagna försäkringar.

Den behållna inkomsten av denna titel bar utgjort:

år 1920

» 1921 ..........................

» 1922 ..........................

» 1923 (7,—3%)..........

budgetåret 1923—1924 1924—1925

kronor 993,494

880,284

715,619

253,233

510,602

502,157.

Riksräkenskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 21

I försäkringsavgifter enligt förenämnda lag beräknas under budgetåret

1926—1927 komma att inflyta t ill riksförsäkringsanstalten omkring 7,000,000 kronor. Lindring i försäkringsavgifter enligt 15 § i samma lag beräknas till omkring 500,000 kronor. Tilläggsavgifterna, vilka utgöra 5 procent å summan av dessa båda belopp, 7,500,000 kronor, kunna således uppskattas till omkring 375,000 kronor.

Under budgetåret 1924—1925 inlevererades i tilläggsavgifter till statsverket 307,393 kronor. För budgetåret 1925 - 1926 beräknades inflyta omkring 315,000 kronor. Den för budgetåret 1925—1926 beräknade ökningen beror bland annat därpå, att riksförsäkringsanstalten dels från och med år 1925, dels från och med år 1926 vidtagit vissa böjningar i premiesatserna för försäkringar i anstalten.

Summan av de försäkringsavgifter, inklusive förekommande lindringsbelopp enligt 15 § i olycksfallsförsäkringslagen, som under år 1925 komma att inflyta till de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen, kan antagas komma att uppgå till omkring 7,500,000 kronor. Bidragen, som utgöra 3 procent av försäkringsavgifterna, kunna sålunda beräknas till omkring

225,000 kronor.

Under budgetåret 1924—1925 inlevererades i bidrag 194,764 kronor. Under budgetåret 1925—1926 skall enligt försäkringsinspektionens skrivelse till statskontoret den 2 november 1925 inlevereras 218,759 kronor.

Tilläggsavgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämte bidrag från de ömsesidiga bolagen enligt 16 § i olycksfallsförsäkringslagen torde sålunda under budgetåret 1926—1927 kunna antagas komma att inflyta med ett sammanlagt belopp av omkring 600,000 kronor, med vilket belopp riksräkenskapsverket uppfört förevarande titel i tab. A.

Avgifter för registrering av au to mobb er. Å förevarande titel, som i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 upptagits med

300,000, respektive 500,000 kronor, har under förstnämnda tidsperiod den behållna inkomsten utgjort 537,390 kronor eller över 200,000 kronor mer än som beräknats.

Enligt av riksräkenskapsverket inhämtade uppgifter hava under de tolv månaderna november 1924—oktober 1925 i riket nyregistrerats i runt tal 22,000 automobiler och 3,800 motorcyklar. Övergått till ny ägare, ur automobilregistret avförts eller efterbesiktigats hava omkring 19,900 automobiler och 7,000 motorcyklar.

Det ur nämnda uppgifter med stöd av bestämmelserna i § 3 av nådiga kungörelsen den 14 december 1923 (nr 453) om automobilregisters förande m. m. beräknade avgiftsbeloppet uppgår till 469,500 kronor. De statistiska uppgifterna i ämnet hava i fråga om tiden intill nästförflutna budgetårs utgång hämtats ur publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik». Nämnda publikation upphörde emellertid att utkomma den 1 juli 1925 och dess uppgift har övertagits av en sektion av generalstabens tekniska avdelning under namn av motorfordonsregistret.

Motorfordonsregistret uppskattar antalet nyregistrerade automobiler och motorcyklar under budgetåret 1926—1927 till cirka 30,000, därav 26,000 automobiler och 4,000 motorcyklar. Räknar man med eu motsvarande ökning av antalet till ny ägare övergångna, avförda eller efterbesiktigade automobiler och motorcyklar, skulle man komma upp till ett avgiftsbelopp om cirka 550,000 kronor. Det är icke omöjligt, att till och med detta belopp kan komma att visa sig för lågt. Under tiden juli—oktober innevarande

22 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

budgetår uppgick nämligen nettouppbörden av ifrågavarande avgifter till 203,629 kronor, varemot svarar för helt år ett belopp av cirka 600,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har dock stannat vid att i sin förslagstabell uppföra »Avgifter för registrering av automobiler» med ett till 550,000 kronor förhöjt belopp.

Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar upptogos på förslag av riksräkenskapsverket såsom en särskild inkomsttitel under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» för första gången i riksstaten för budgetåret 1925—1926. I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag anför chefen för kommunikationsdepartementet rörande motiven för nämnda åtgärd bland annat följande: »Hyresinkomsterna från statens under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar uppgå numera till betydande belopp. För budgetåret 1925—1926 beräknas desamma sålunda till i runt tal 5,000 kronor för landsortsfastigheterna och 380,000 kronor för Stockholmsfastigheterna, i vilket sistnämnda belopp dock ej ingå hyror från egendomen Rosenbad nr 5, beträffande vilken fastighet Kungl. Maj:t för innevarande budgetår föreskrivit, att hyresavkastningen skall tillgodoföras den i riksstaten uppförda inkomsttiteln 'Diverse inkomster'. Om man inräknar hyresinkomsterna för sistnämnda fastighet, 24,845 kronor, skulle hyresmedlen för budgetåret 1925—1926 uppgå till sammanlagt omkring 410,000 kronor. Uppenbarligen måste det vara för byggnadsstyrelsen olägligt, att storleken av tillgängliga medel till reparations- och underhållsarbeten å kronans fastigheter skall vara i avsevärd mån beroende på den ovissa omständigheten, huruvida hyresmedel komma att i beräknad omfattning inflyta. Att hyresmedlen hitintills ej uppförts å riksstatens inkomstsida har huvudsakligen varit beroende därpå, att man velat avvakta den pågående utredningen om inrättande av en fond för kronans publika hus, vilken fond borde tillgodogöras nämnda medel. Då emellertid frågan om bildande av en dylik fond ej kan vinna sin lösning till nu stundande budgetår, synes intet vara att erinra mot att hyresmedlen provisoriskt upptagas direkt å riksstatens inkomstsida och icke längre tillgodoföras anslaget till byggnader och reparationer.»

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 nästlidne november uppskattat ifrågavarande hyresmedel för budgetåret 1926 —1927 till 395,000 kronor.

Riksräkenskapsverket, som saknar möjlighet att bedöma, huruvida den av byggnadsstyrelsen beräknade minskningen i hyresinkomster i förhållande till det å innevarande års riksstat uppförda beloppet, 410,000 kronor, är befogad eller ej, har i tab. A upptagit förevarande inkomsttitel med det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet 395,000 kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel och de häremot svarande, under sjunde huvudtiteln uppförda reservationsanslagen till mynt- och justeringsverkets drift och till dyrtidstillägg vid mynt- och justeringsverket avvägas mot varandra och upptagas i riksstaten med samma belopp. Därest överskott uppstår, reserveras detta å driftanslaget för de med anslaget förenade ändamål.

Inkomsttiteln och motsvarande anslag äro i riksstaterna för budgetåren

1924—1925 och 1925—1926 upptagna till 632,000 respektive 639,000 kronor. I skrivelse den 5 nästlidne november har mynt- och justeringsverket hem-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 2.'i

ställt, att vid beräkningen av statsverkets inkomster för budgetåret 1926— 1927 inkomst av myntning oeh justering upptages till 600,000 kronor, eller samma belopp, vartill jämlikt nådigt brev den 29 maj 1925 anslaget till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade kostnaderna upptagits i riksstaten för budgetåret 1925—1926. Riksräkenskapsverket vill emellertid påpeka att härvid hänsyn icke tagits till dyrtidstilläggen. Dessa hava i riksstaten för budgetåret 1925—1926 upptagits till

39.000 kronor att direkt utgå av inkomst av myntning och justering. Under förutsättning att dyrtidstilläggen komma att under budgetåret 1926— 1927 utgå efter samma grunder som under nu löpande budgetår har riksräkenskapsverket i sin förslagstabell uppfört här ifrågavarande inkomsttitel med oförändrat belopp, 639,000 kronor.

Bidrag till bankinspektionen. Under denna titel upptagas i statsverkets räkenskaper de bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet, som det, enligt 239 § i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 med den ändrade lydelse detta lagrum erhållit genom lagen den 28 januari 1921, åligger bankbolag att årligen erlägga, och vilka för närvarande, jämlikt nådiga kungörelsen av sistnämnda dag, för varje år och varje bolag uppgå till tolv tusendels procent av bolagets egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår. Av denna och närmast efterföljande inkomsttitel utgå anslagen till »bank- och fondinspektionens verksamhet» och »dyrtidstillägg vid bank- och fondinspektionen». Inkomsttiteln upptages till samma belopp som de motsvarande utgiftstitlarna sammanlagt.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 6 nästlidne november har bankoch fondinspektionen beräknat anslagsbehovet enligt gällande stat för inspektionen för budgetåret 1926—1927 till ett belopp av 160,000 kronor att med 99,000 kronor bestridas av bidrag till bankinspektionen och med 61,000 kronor av bidrag till fondinspektionen.

Därest dyrtidstillägg skulle komma att utgå efter samma grunder som för närvarande, kunna för sådana tillägg beräknas erforderliga av bidrag till bankinspektionen 12,000 kronor och av bidrag till fondinspektionen

6.000 kronor.

Riksräkenskapsverket har därför i förslagstabellen uppfört bidrag till bankinspektionen med 111,000 kronor.

Bidrag till fondinspektionen. Under denna titel upptagas de bidrag, som det enligt 41 § i lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet den 16 maj 1919 åligger fondkommissionärer att årligen erlägga. Dessa bidrag tillsammans med det under nästföregående inkomsttitel uppförda inkomstbelopp motsvaras av de å sjunde huvudtiteln anvisade reservationsanslag till bank- och fondinspektionen.

Med hänvisning till vad ovan anförts beträffande bidrag till bankinspektionen uppför riksräkenskapsverket i tab. A bidrag till fondinspektionen med 67,000 kronor.

Bidrag för tillsyn över sparbankerna. Denna inkomsttitel finnes upptagen för första gången i riksstaten för budgetåret 1924—1925 och har föranletts av lagen om sparbanker den 29 juni 1923 (nr 286), där det om tillsyn över sparbanker bland annat stadgats, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för varje sparbank inom ett län skall förordna ett all-

24 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

mänt ombud. Kostnaderna för arvoden åt dessa allmänna ombud skola enligt samma lag till hälften gäldas av sparbankerna i riket genom årligt bidrag, som skall utgå efter visst, för samtliga sparbanker lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen; dock att bidraget icke må överstiga 5/1000 procent av detta belopp. Återstoden gäldas av statsverket. I nådiga kungörelsen om arvode till allmänt ombud för övervakande av sparbanks förvaltning och om sparbankernas bidrag till bestridande av kostnaderna, för sådana arvoden den 21 december 1923 (nr 452) stadgas vidare (4 §): »Konungens befallningshavande har att för varje kalenderår, så snart ske kan, till statistiska centralbyrån insända uppgift om sammanlagda beloppet av de ersättningar, som av Konungens befallningshavande utanordnats till allmänna ombud.

Statistiska centralbyrån uträknar med ledning av inkomna uppgifter och statistiken rörande sparbanker det bidrag, som varje sparbank jämlikt 63 § i lagen om sparbanker har att gälda, och underrättar därom Konungens befallningshavande, som har att uttaga och i räkenskaperna redovisa bidraget.»

Kostnaderna för tillsyn över sparbankerna beräknades för budgetåret

1924—1925 till 110,000 kronor, därav hälften skulle gäldas av sparbankerna. Detta belopp, d. v. s. 55,000 kronor, har också uppförts såsom beräknad inkomst i riksstaten för sagda budgetår och jämväl i riksstaten för budgetåret 1925—1926.

Emellertid ger budgetredovisningen för tiden 1924—1925 vid handen, att några inkomster icke tillförts titeln ifråga. Riksräkenskapsverket har i skrivelse till statistiska centralbyrån den 23 nästlidne november förfrågat sig angående orsakerna härtill, då det ju jämlikt ovanberörda nådiga kungörelse den 21 december 1923 (nr 452) åligger statistiska centralbyrån att med ledning av inkomna uppgifter och statistiken rörande sparbanker uträkna det bidrag, som varje sparbank har att gälda.

I svarsskrivelse härå anför statistiska centralbyrån: »De uppgifter, varom här är fråga, skola avse sammanlagda beloppet av de ersättningar, som för varje kalenderår av Konungens befallningshavande utanordnats till allmänna ombud för tillsyn över sparbankernas förvaltning, och höra 'sä snart ske kan’ av befallningshavandena insändas till statistiska centralbyrån, som har att efter verkställd uträkning därom underrätta nämnda myndigheter i och för bidragsbeloppens uttagande av vederbörande och redovisning i räkenskaperna. Såsom ett slags norm i fråga om tiden för uppgifternas avlämnande synes kunna betraktas stadgandet i kungörelsen, att allmänt ombud skall för varje kalenderår eller del därav, varunder ombudet innehaft sin befattning, före den 1 februari påföljande år till Konungens befallningshavande inkomma med vissa närmare specificerade uppgifter och i förekommande fall med räkning å resekostnads- och traktamentsersättning, samt att Konungens befallningshavande skall därefter från vederbörligt anslag utanordna ombudet tillkommande gottgörelse.

Såsom framgår av riksräkenskapsverkets skrivelse synes det vara särskilt på grund av sistnämnda stadgande som verket funnit det vara anmärkningvärt, att inga inkomster förekommit under berörda inkomsttitel för budgetåret 1924—1925, ehuru av förslagsanslaget VII D 15 'Tillsyn över sparbankernas förvaltning’ utbetalats ett belopp av 39,216:64 kronor, av-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 25

seende kostnader för förordnade allmänna ombud under kalenderåret 1924. Till förklaring härav far statistiska centralbyrån anföra följande.

Enligt föreskrift skulle nämnda kungörelse visserligen träda i kraft från och med den 1 januari 1924, varvid emellertid stadgades, att de i nådiga cirkuläret den 18 november 1892 (nr 105) meddelade bestämmelserna om ersättning till de allmänna ombuden skulle fortfarande gälla för de särskilda sparbankerna, tills den nya sparbankslagen vunnit tillämpning på respektive sparbanker, vilket får anses hava ägt rum först sedan vederbörliga reglementsändringar blivit av Konungens befallningshavande i varje fall fastställda. Såsom följd härav hava Konungens befallningshavande enligt hit ingångna skrivelser i det stora flertal fall, då ombud under år 1924 fullgjort sitt uppdrag, innan nytt reglemente för sparbanken blivit fastställt, nära nog genomgående utanordnat ersättningen med tillämpning av förut gällande bestämmelser och därvid ansett skyldighet att avgiva uppgifter enligt kungörelsen icke föreligga. Såvitt statistiska centralbyrån på grundval av det föreliggande uppgiftsmaterialet kan bedöma, utgöres förenämnda utgiftsbelopp från förslagsanslaget VII D 15 i 1924—1925 års riksstat till övervägande delen av i sådan form utanordnade ersättningsbelopp, som synas icke böra medtagas vid bidragsberäkningen utan böra i sin helhet gäldas av statsverket. I åtskilliga fall synes en viss tveksamhet hava varit rådande, om ersättningen skulle utgå enligt de nu gällande eller enligt de äldre bestämmelserna. Härav och sannolikt även på grund därav, att ombudens ersättningsräkningar i åtskilliga fall låtit länge vänta på sig, har det blivit en följd, att uppgifterna för bidragsberäkningen i allmänhet icke inkommit förrän under senare hälften av innevarande år. Ännu saknas emellertid uppgifter från ett län. Så snart materialet fullständigt inkommit, skall statistiska centralbyrån uträkna vederbörliga bidragsbelopp för år 1924, så att dessa kunna av Konungens befallningshavande uttagas av sparbankerna och redovisas i räkenskaperna under ifrågavarande i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppförda inkomsttitel.

Enär uppgifterna om ersättning enligt nu gällande bestämmelser till allmänna ombud vid tillsynen över sparbankernas förvaltning år 1924, såsom avseende endast ett mindre antal sparbanker, icke äro vägledande för beräkningen av det bidragsbelopp, som kommer att under budgetåret 1926—1927 inflyta från sparbankerna, vill centralbyrån föreslå, att detta beräknas till samma belopp som hittills, d. v. s. till hälften av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget för tillsyn över sparbankernas förvaltning. Sistnämnda anslag har nämligen beräknats på grundval av förhållanden, som under de gångna åren efter beräkningen icke mera avsevärt ändrats, och torde därför, utan att större felräkning behöver befaras, kunna läggas till grund för nu ifrågavarande inkomstberäkning.»

Med anledning av vad statistiska centralbyrån sålunda anfört har riksräkenskapsverket i sin förslagstabell uppfört titeln »Bidrag för tillsyn över sparbankerna» med oförändrat belopp eller 55,000 kronor.

Kontrollstämpelmede! äro i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 och

1925—1926 upptagna till respektive 350,000 och 440,000 kronor.

Den behållna inkomsten har utgjort:

26 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

Kontrollstämplingsavgifterna utgå, jämlikt förordningen den 9 juni 1922 <nr 326), från och med den 1 juli nämnda år med tredubbla beloppen mot förut samt proberingsavgifterna med två och en halv gånger förhöjda belopp.

En jämförelse mellan influtna kontrollstämpelmedel i Stockholm under tredje kvartalet 1923 och samma kvartal år 1924 samt innevarande år giver till resultat en så gott som likartad upphördssiffra för nämnda tidsperioder eller cirka 72,000 kronor.

Medeltalet av influtna kontrollstämpelmedel under budgetåren 1923— 1924 och 1924—1925 utgör 440,176 kronor för budgetår eller nära nog exakt det för budgetåret 1925—1926 beräknade inkomstbeloppet.

Mynt- och justeringsverket har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 5 nästlidne november uppskattat kontrollstämpelmedelsuppbörden för budgetåret 1926—1927 till minst 400,000 kronor samt hemställt att nämnda belopp måtte upptagas i riksräkenskapsverkets förslag till inkomststat för ifrågavarande budgetår.

Riksräkenskapsverket har emellertid med stöd av föreliggande siffermaterial i sin för slagstabell uppfört kontrollstämpelmedel med oförändrat belopp eller 440,000 kronor.

Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit. Donna inkomsttitel uppfördes under nuvarande rubrik första gången i riksstaten för budgetaret 1924—1925. Uppbörden utgjordes tidigare av influtna denatureringsavgifter och benämndes i överensstämmelse därmed »Denatureringsavgifter». Dessa avgifter användes för bestridande av kostnaderna för kontrollstyrelsens avdelning för ärenden angående skattefri sprit m. m., en avdelning med från styrelsen i övrigt skild stat och ekonomisk förvaltning. Emellertid har genom instruktionen för kontrollstyrelsen den 27 juni 1924 (nr 357) en omorganisation av styrelsen ägt rum. Denna omorganisation innebar, i vad den berörde förevarande inkomsttitel, bland annat, att någon avdelning inom styrelsen för ärenden angående skattefri sprit icke vidare finnes, och att denatureringsavgifterna i samband härmed blivit högst väsentligt nedsatta. Finansministern anförde härom i statsrådsprotokollet till statsverkspropositionen till 1924 års riksdag, att den skattefria spritindustrien samt handeln med skattefri sprit icke borde betungas med avgifter för statens kontrollverksamhet, i den mån dessa översköte de kostnader, som berörde nämnda industri och handel. Emellertid vore det under förhandenvarande statsfinansiella situation icke lämpligt, att statsverket helt avsade sig all ersättning för kostnaden med kontrollen å handeln med skattefri sprit, när en någorlunda tillfredsställande uppskattning av denna kostnad vore möjlig och ersättning med avsevärt större belopp hittills utgått. Någon skatt vore det här ej fråga om, utan endast om ersättning för viss direkt kostnad för statsverket. Liknande ersättningar uttoges ju även i andra liknande fall, t. ex. för bank- och fondinspektionens verksamhet, kontrollstämplingar å ädla metaller och

år 1920 » 1921 » 1922

kronor 254,784 » 143,913

» 293,057

» 115,359

» 444,404

» 435,949.

» 1923 (%-*%).........

budgetåret 1923—1924 » 1924—1925

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 27

dylikt. Någon praktisk svårighet att uttaga avgifterna förefunnes för närvarande icke, då aktiebolaget skattefri sprit ägde uteslutande rätt till partihandel med skattefri sprit och Kungl. Maj:t i meddelad oktrojresolution beträffande tiden från och med den 1 januari 1924 för nämnda bolag intagit förbehåll om skyldighet för bolaget att inbetala eventuella avgifter. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit borde därför även efter kontrollstyrelsens omorganisation utgå. 1 anslutning till kontrollstyrelsens uppskattning av kontrollkostnaden beräknades avgifternas sammanlagda belopp för budgetåret 1924—1925 till 30,000 kronor. Detta belopp har även, enligt vad budgetredovisningen för samma tid utvisar, till statskassan influtit.

I riksstaten för innevarande budgetår är ifrågavarande inkomsttitel uppförd med oförändrat belopp, och kontrollstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 nästlidne november föreslagit samma belopp jämväl för budgetåret 1926—1927.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed i sin förslagstabell uppfört titeln »Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit» med 30,000 kronor.

Terminsavgifter från läroverken äro i riksstaterna för budgetåren 1924 —1925 och 1925—1926 upptagna till respektive 770,000 och 850,000 kronor.

Den behållna inkomsten utgjorde:

år 1920 ........................................................ kronor 685,871

» 1921 ........................................................ » 761,524

» 1922 ........................................................ » 716,485

» 1923 CA—3%)........................................ » 369,299

budgetåret 1923—1924 ............................ » 804,365

» 1924—1925 ............................ » 758,510.

Utfallet för det sistförflutna budgetåret visar sålunda nedgång i den behållna inkomsten å denna titel och synes giva vid handen, att den för innevarande budgetår beräknade inkomsten är för högt tilltagen. Av sammanställningen över behållna inkomster framgår vidare, att uppbörden under olika år kan växla högst avsevärt. Någon säker ledning för bedömande av den inkomst, som kan emotses för budgetåret 1926—1927, kan därför icke hämtas ur föreliggande siffermaterial. Riksräkenskapsverket har i sin beräkning utgått från det senast konstaterade inkomstbeloppet, men avrundat detsamma nedåt.

I tab. A är titeln »Terminsavgifter från läroverken» fördenskull upptagen till 750,000 kronor.

Avgifter för granskning av biografbiider. Föreskrifter angående granskning av biografbilder finnas meddelade i nådiga förordningen angående biografföreställningar den 22 juni 1911 (nr 71) med i nådiga kungörelsen den 18 juni 1920 (nr 448) vidtagna ändringar. För granskning erlägges, vare sig godkännande följer eller icke, avgift efter följande taxa:

a) för varje exemplar av granskad bildserie med nedannämnda undantag 1 krona med tillägg av 50 öre för varje påbörjat 50-tal meter, varmed filmens längd överstiger 100 meter;

b) för bildserie, vilken uppenbarligen icke är tagen efter verkligheten, utan inspelad, ävensom för bildserie, som före avgörandet erfordrar mer än en granskning, fyra gånger beloppet av den i punkt a) angivna avgift.

28 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1928—1927.

Vid granskning av liera exemplar av samma bildserie skall, därest granskningen kan ske i följd, för varje exemplar samt, om granskningen ej kan sa ske, för varje exemplar utom det föi’st granskade granskningsavgiften nedsättas till hälften av vad i a) och b) är stadgat, dock att av bildserie, som troget skildrar nyligen inträffade händelser, avgift utgår allenast för de fem första exemplaren.

För budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 äro här ifrågavarande avgifter beräknade till 73,500 respektive 76,500 kronor.

Riksräkenskapsverket har från statens biografbyrå inhämtat, att man vid en kalkyl av den sannolika inkomsten i första hand kan hålla sig till en undersökning av den sannolika filmkvantitet, som under ifrågavarande budgetår passerar statens biografbyrå. Det visar sig då, att den granskade filmkvantiteten alltsedan fredsslutet 1919 varit praktiskt taget konstant med någon tendens till stigning alltifrån den 1 juli 1922.

Den granskade filmkvantiteten utgjorde under tiden

1 juli 1919—30 juni 1920 .................... 3,421,000 meter

» 1920— » 1921 3,157,000 »

» 1921— » 1922 2,916,000 »

» 1922— » 1923 3,432,000 =>

» 1923— » 1924 3,441,000 »

» 1924— » 1925 3,651,000 » .

Den behållna inkomsten utgjorde under det sistförflutna budgetåret 135,533 kronor.

Föreståndaren för statens biografbyrå har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 nästlidne november anfört bland annat följande:

»Det hittills gångna första kvartalet av innevarande budgetår visar något stigande tendens, varför detta budgetår sannolikt icke kommer att medföra minskning i filmtillförseln, jämfört med budgetåret 1924—1925. Någon positiv anledning att förmoda, att den under budgetåret 1926—1927 skulle bli mindre än under 1925—1926 finnes icke. Alltså borde för sistnämnda budgetår en inkomst av åtminstone 135,000 kronor kunna förväntas. Men då biografsäsongen givetvis är ganska känslig för affärskonjunkturer, för konkurrens med andra nöjen, för långvarig vacker väderlek under våren och dylikt; då filmtillförseln vidare påverkas av filmernas beskaffenhet (exempelvis svenska eller utländska) och då det dessutom är tänkbart, att enstaka filmfirmor kunna upphöra med sin verksamhet eller ingå kartell, torde det vara säkrast att icke beräkna inkomsten för budgetåret 1926—1927 högre än till 120,000 kronor.

Denna kalkyl är gjord på grundvalen av nuvarande granskningstaxas fortbestånd. Men nu förhåller det sig så, att från filmfackets sida framställning gjorts till Konungen om granskningsavgiftens sänkning, och från statens biografbyrås sida har i yttrande häröver anförts, att det ur synpunkten av byråns egen ekonomi icke syntes möta hinder att taxan "för granskning av inspelade bilder reducerades med i runt tal en fjärdedel, vilket skulle vålla en sannolik årlig inkomstminskning av 30,000 kronor. Något positivt tillstyrkande av en dylik minskning har icke från byråns sida skett, och byrån har sig icke bekant, huruvida Kungl. Maj:t finner skäl att bifalla biograffackets framställning, i vilket fall den ovannämnda reduktionen sannolikt lärer beteckna maximum av nedsättning. Ej heller har vare sig från fackets eller från byråns sida förslag framställts om den tidpunkt, från vilken den eventuella reduktionen skulle ske.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 29

I förslaget till anslagsäskande för 192(1—1927 har .jag hemställt om anslagets upptagande med oförändrat belopp eller med 61,500 kronor och uttalat, att inkomsterna sannolikt skola visa sig tillräckliga för utgifternas bestridande och för utbetalande av i nämnda summa icke inberäknade eventuella dyrtidstillägg. Stämpeluppbörden har alltjämt ansetts böra beräknas till

2,500 kronor.»

Då förevarande inkomsttitel hittills varit avsedd att täcka de med biografcensuren förenade, omkostnaderna men icke att lämna några bidragtill statsregleringen i allmänhet, bör titeln i' riksstaten upptagas med sammanlagda beloppet av de mot densamma svarande utgiftsanslag. Enär inkomsterna med nuvarande granskningstaxa överstiga utgifterna för statens biografbyrå med mer än 30,000 kronor, är därför ur statsregleringssynpunkt intet att erinra mot den ifrågasatta sänkningen av granskningsavgifterna.

Riksräkenskapsverket har i sin förslagstabell uppfört titeln »Avgifter för granskning av biografbilder» med oförändrat belopp eller 76,500 kronor.

Inkomster av statens lagerhus och fryshus är i riksstaten för budgetåret 3924—1925 upptagen till 93,000 kronor. Samtidigt är anvisat ett förslagsanslag till enahanda belopp å nionde huvudtiteln för bestridande av utgifterna för statens lagerhus och fryshus, att utgå i första band av nämnda inkomsttitel. Enligt budgetredovisningen för 1924—1925 utgjorde den behållna inkomsten av statens lagerhus och fryshus för nämnda budgetår 36,743 kronor, under det att nettoutgifterna belöpte sig till 72,836 kronor. Bristen, som fick täckas ur kassafonden, uppgick till 36,093 kronor.

I skrivelse den 12 sistlidne november har statens lagerhus- och fryshusstyrelse meddelat, att inkomsterna för budgetåret 1926—1927 beräknats till

107,300 kronor samt utgifterna till 116,750 kronor. Det beräknade underskottet uppgår alltså för sagda budgetår till 9,450 kronor.

Inkomsterna skulle enligt styrelsens förslag till inkomst- och utgiftsstat fördela sig på följande sätt:

beräknad hyra av bostäder vid centralfryshuset i Hallsberg kronor 2,800

» » » spannmålslagerhuset i Eskilstuna ............ » 500

» inkomst av 7 spannmålslagerhus ............................ » 104,000

Summa kronor 107,300.

Rörande grunderna för denna beräkning anför lagerhus- och fryshusstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse följande: »Vid beräknandet av inkomsterna av spannmålslagerliusen har styrelsen utgått ifrån, att den försökslagring av havre för arméns räkning, som för närvarande pågår vid lagerhusen i Hallsberg, Linköping, Vara och Tomelilla, skall fortsättas, så att i Vara inlägges en kvantitet av 700 ton havre och i vart och ett av de övriga lagerhusen 2,000 ton havre. Med en genomsnittlig lagringstid av fem månader, som under normala förhållanden får beräknas, uppgår summan av in- och uttagningsavgifter samt lagringsavgifter för denna havre till 46,000 kronor. Dessutom har styrelsen räknat med att i lagerhuset i Linköping kan intagas 500 å 600 ton brödsäd, vilket bör lämna en inkomst av 4,000 kronor. På grund av avtal med Vara Valskvarn är detta företag pliktigt inlagra all för kvarnen erforderlig spannmål i lagerhuset i Vara och härför betala en minimiavgift av 3,000 kronor för år. Därutöver beräknar styrelsen, att så mycket spannmål skall erhållas, att inkomsterna härav

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

uppgå till 9,000 kronor. Detta lagerhus är nämligen konstruerat med eu teoretisk lagringskapacitet av 5,000 ton mot 4,000 ton för de övriga. För vart och ett av lagerhusen i Eslöv, Åstorp och Klagstorp har styrelsen beräknat inkomsterna till 14,000 kronor, vartill de med säkerhet torde komma att uppgå innevarande säsong, då lagerhusen i stor utsträckning tagas i anspråk för spannmålslagring. Styrelsen har sålunda beräknat inkomsten av dessa sju lagerhus till 104,000 kronor.

Spannmålslagerhuset i Eskilstuna är uthyrt till ett enskilt företag mot en årlig hyra av 500 kronor; och har styrelsen beräknat, att fortfarande hava detta lagerhus uthyrt på samma villkor, enär det visat sig omöjligt för styrelsen att driva lagerhuset utan en betydande förlust.

Inkomsterna av hyror av bostäderna vid centralfryshuset i Hallsberg ha endast upptagits till 2,800 kronor, enär styrelsen föreslagit Kung! Maj:t att den till direktörsbostad avsedda lägenheten, Backstugan nr 1, måtte försäljas till Hallsbergs församling, och anledning finnes att förutsätta, att denna framställning av Kungl. Maj:t blir bifallen.»

Beträffande lagerhus- och fryshusstyrelsens beräkning av inkomsterna för budgetåret 1925—1926, vilken beräkning på 1,200 kronor när överensstämmer med den föreslagna inkomststaten för nästkommande budgetår, fann riksräkenskapsverket i sin föregående år avgivna inkomstberäkning anledning framhålla, att styrelsens kalkyler syntes präglade av väl stor optimism i jämförelse med resultatet av verksamheten hittills. Riksräkenskapsverket anförde vidare: »Statens lagerhus och fryshus hava alltid visat svagt ekonomiskt resultat och torde sakna varje förutsättning för att någonsin bliva en god affär. Riksräkenskapsverket ifrågasätter därför, att rörelsen må snarast möjligt avvecklas. — —- Vad beträffar arméns spannmålslagring, till vilken styrelsen synes ställa sina största förhoppningar, kan anmärkas att densamma säkerligen med för staten förmånligare resultat kan anförtros åt privata företagare eller och; på eget ansvar övertagas av arméförvaltningen.» Dessa uttalanden finner riksräkenskapsverket efter ännu ett års erfarenhet rörande det ekonomiska resultatet av lagerhusoch fryshusstyrelsens verksamhet all anledning att ytterligare understryka.

Såsom ovan nämnts är denna inkomsttitel i riksstaten upptagen med samma belopp som däremot svarande anslagstitel. Icke med all »uppbörd i statens verksamhet» äger ett sådant förhållande rum. Beträffande exempelvis inkomster av statens provningsanstalt har man låtit riksstaten giva uttryck åt det faktum, att denna statsinstitution icke uppehälles uteslutande genom bidrag från dem, för vilka dess verksamhet är avsedd, utan att härtill utgår tillskott från statsregleringen i allmänhet, således bidrag även från skattebetalare, vilka icke beröras av verksamheten. Den tanke, riksräkenskapsverket förut hyst, att lager- och fryshus möjligen en gång skulle kunna få plats bland statens affärsdrivande verk, kan riksräkenskapsverket icke längre vidhålla, och då det av nu föreliggande erfarenhet torde få anses till fullo fastslaget, att inkomster av statens lagerhus och fryshus, i likhet med förberörda inkomsttitel, nu och även framgent komma att visa sig otillräckliga för motsvarande utgifters bestridande, synes det rättast, att detta förhållande icke längre döljes genom att i riksstaten uppföres högre inkomstbelopp, än som kan väntas inflyta.

Då den behållna inkomsten under senaste budgetår, såsom nämnt, uppgått till 36,743 kronor, har riksräkenskapsverket i tab. A uppfört titeln med

40,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 31

Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt äro i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 upptagna till respektive 65,100 och

88,500 kronor. Den behållna inkomsten för förstnämnda budgetår utgjorde enligt budgetredovisningen 4,295 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 nästlidne november meddelar statens centrala frökontrollanstalt, att anstalten för budgetåret 1926—1927 beräknar inkomsterna till 125,000 kronor. Inkomstökningen skulle betingas av att frökontroll anstalten övertagit kontrollen över allmänna svenska utsädesaktiebolaget i Svalöv, vilken firma härför har att till anstalten betala en grundavgift av 50,000 kronor jämte eventuell tilläggsavgift, vilken beräknats till 5,000 kronor.

Riksräkenskapsverket saknar möjlighet att själv för denna titel verkställa någon kalkyl och har fördenskull i tab. A uppfört »Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt» med det av anstalten beräknade beloppet eller 125,000 kronor.

Fyr- och båkmedel hava influtit med:

år 1920 .................................................... kronor72,967,422

» 1921 ................................................... » '1,947,205

» 1922 ................................................... » ' ■ 2,245,816.

Genom nådiga förordningen den 19 maj 1922, nr 209, vilken trädde i kraft den 1 juli 1922 och gällde till och med den 30 juni 1924, har befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och båkavgift medgivits. Det oaktat inflöt å förevarande titel under första halvåret 1923 1,175,672 kronor och under budgetåret 1923—1924 2,231,467 kronor. 1922 års förordning har från och med den 1 juli 1924 ersatts med nådiga förordningen den 2 maj 1924 (nr 105), som gäller till och med den 30 juni 1927. Sistnämnda förordning utgör eu överarbetning och komplettering av den förut gällande och innehåller vissa viktiga inskränkningar i förut medgiven rätt till befrielse från erläggande av fyr- och båkavgift.

Under budgetåret 1924—1925 uppgingo ifrågavarande medel till 2,953,201 kronor.

En jämförelse mellan influtna fyr- och båkavgifter under juli—oktober månader innevarande år med motsvarande tid år 1924 ger vid handen att mot en behållen inkomst å 1,027,141 kronor i år svarar ett belopp av 1,147,094 kronor år 1924. Inkomsttiteln utvisar sålunda en minskning mot fjolårets siffror uppgående till i runt tal 120,000 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 6 nästlidne november har generaltullstyrelsen uppskattat uppbörden av fyr- och båkmedel för budgetåret

1926—1927 till 2,600,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har icke något att erinra mot denna beräkning. Den minskning i uppbördssiffran för innevarande budgetårs fyra första månader, vilken ämbetsverket i det föregående påpekat, motsvarar en nedgång för helt år av cirka 360,000 kronor. Dragés denna siffra från det sistförfluten budgetårets resultat, som utgjorde 2,953,201 kronor, erhålles i det närmaste ett mot generaltullstyrelsens beräkning för nästkommande budgetår svarande belopp.

Riksräkenskapsverket har fördenskull i sin förslagstabell uppfört fyroch båkmedel med 2,600,000 kronor.

32 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

Lotspenningar^, som från och med år 1915 indragits till statsverket, hava i riksstaterna för åren 1915—1921 uppförts med ett belopp av 1,200,000 kronor och höjts i 1922 års riksstat till 1,800,000 kronor på grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut om en från och med den 1 juli 1921 gällande provisorisk förhöjning med 50 procent av taxorna å lotspenningar. I riksstaten för första halvåret 1923 upptogs denna inkomsttitel till 750,000 kronor, och i riksstaterna för hudgetåren 1923—1924,1924—1925 samt 1925—1926 har inkomsttiteln upptagits med respektive 2,100,000, 2,100,000 och 2,300,000 kronor.

Den behållna inkomsten å denna titel har utgjort:

år 1920 .................................................... kronor 2,272,406

» 1921 .................................................... » 1,462,643

» 1922 .................................................... » 2,030,484

» 1923 (V,—3%).................................... » 906,286

budgetåret 1923—1924............................ » 2,344,539

» 1924—1925 ........................... » 2,574,647.

Inkomsten av lotspenningarna för månaderna juli—september av innevarande budgetår har uppgått till 748,619 kronor, under det att för motsvarande period under år 1924 inkomsten utgjorde 741,267 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 nästlidne november har lotsstyrelsen bland annat anfört följande:

»Till följd av den under senaste vinterperiod rådande blida väderleken har sjöfarten på Sverige kunnat pågå under en avsevärt längre tid än under andra år, varigenom statsverkets inkomst av lotspenningar under sistförflutna vinterperiod blivit osedvanligt stor.

Då man emellertid torde våga antaga, att sjöfarten på de svenska hamnarna under budgetåret 1926—1927 kommer att till följd av den nya statsisbrytarens verksamhet pågå under längre tid än eljest skulle hava blivit fallet, lärer därigenom inkomsten av lotspenningarna kunna beräknas att något ökas. På grund härav och med stöd därjämte av de härovan lämnade inkomstuppgifterna finner sig lotsstyrelsen, under förutsättning likväl att förberörda provisoriska förhöjning kommer att bestå även under budgetåret 1926—1927, kunna föreslå, att i förslaget till riksstat för sistnämnda budgetår inkomsttiteln 'Lotspenningar’ upptages till 2,400,000 kronor.»

Riksräkenskapsverket, som icke bär något att erinra mot vad lotsstyrelsen sålunda anfört, har i tab. A uppfört titeln »Lotspenningar» med sistnämnda belopp eller 2,400,000 kronor.

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter. Inkomsterna å denna titel uppgingo för budgetåret 1924—1925 till 1,350,382 kronor. I skrivelse den 10 sistlidne november har patent- och registreringsverket meddelat, att då av de under räkenskapsåret influtna medel omkring 90,000 kronor i en post inbetalts för verkställd ökning av ett bolags aktiekapital, ämbetsverket ansåge försiktigheten bjuda, att dessa inkomster för budgetåret 1926—1927, även under förutsättning av nuvarande avgiftsbelopps bibehållande, beräknades komma att uppgå till ett något lägre belopp eller till omkring 1,200,000 kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat har patent- och registreringsverket föreslagit, att verkets stat för nästkommande budgetår måtte fastställas till 938,000 kronor. Läggas härtill dyrtidstillägg, vilka kunna be-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 192B_1927. 33

räknas komma att uppgå till cirka 132,000 kronor, erhålles ett sammanlagt utgiftsbelopp å 1,070,000 kronor, som skall direkt utgå av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel. Under erinran att utgifter och inkomster i nu förevarande fall böra i riksstaten upptagas med sammanfallande belopp, har riksräkenskapsverket i tab. A uppfört ifrågavarande inkomsttitel med 1,070,000 kronor.

Bidrag till försäkringsinspektionen. Denna inkomsttitel, som å riksstatens utgiftssida motsvaras av två reservationsanslag, till försäkringsinspektionens verksamhet och till dyrtidstillägg vid försäkringsinspektionen, är i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppförd med 143,300 kronor.

Den i nådiga kungörelsen den 21 december 1917 (nr 976) angående försäkringsanstalternas bidrag till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionen till en tiondels procent fastställda avgiftssats för nämnda bidrag har genom nådiga kungörelsen den 29 oktober 1923 (nr 389) sänkts till två tredjedels promille. Anledningen till den sålunda företagna sänkningen är att söka i den alltjämt ökade behållningen å det mot förevarande inkomsttitel å tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till försäkringsinspektionens verksamhet.

Försäkringsinspektionen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 5 sistlidne november meddelat, att Eders Kungl. Maj:t genom brev den 12 juni 1925 från och med den 1 juli samma år höjt det ordinarie reservationsanslaget till uppehållande av försäkringsinspektionens verksamhet till

127,300 kronor.

För sin del har försäkringsinspektionen i avseende å budgetåret 1926—1927 icke föreslagit någon annan ändring i försäkringsinspektionens sålunda fastställda stat, än att det däri upptagna anslaget till pensioner åt avskedade tjänstemän borde ökas med ett belopp av 1,272 kronor, utgörande pension åt förutvarande expeditionsvakten lios försäkringsinspektionen.

Då dyrtidstillägg icke ingå i ovanstående siffror har riksräkenskapsverket under förutsättning att sådana tillägg komma att enligt nuvarande grunder utgå jämväl under budgetåret 1926—1927 i tab. A uppfört bidrag till försäkringsinspektionen med ett till 145,000 kronor förhöjt belopp.

I sammanhang härmed erinrar riksräkenskapsverket därom, att reservationen å utgiftsanslaget till försäkringsinspektionens verksamhet vid utgången av sistförflutna budgetår uppgick till icke mindre än 788,139 kronor eller mer än fem gånger årsbehovet. Härav torde dock, enligt riksdagens medgivande i skrivelse den 31 maj 1925, nr 275, ett belopp av 350,000 kronor komma att avsättas till en fond, därav avkastningen skall användas till upprättande och underhållande av en professur vid Stockholms högskola med undervisningsområde i huvudsak omfattande försäkringsmatematik och matematisk statistik.

Inkomster av statens provningsanstalt. När denna anstalt ombildades till statsanstalt och därmed frågan om uppförande i riksstaten av förevarande inkomsttitel först uppkom, anförde föredragande departementschefen, enligt det utdrag ur statsrådsprotokollet, som finnes fogat vid Eders Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen den 25 februari 1919, nr 165, bland annat följande:

»För bestridande av anstaltens utgifter lära, såsom ock i riksstatsförslaget för år 1920 förutsatts och av såväl styrelsen för anstalten som statskontoret förordats, i första hand böra tagas i anspråk anstaltens egna in-

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 3

34 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

komster. Anstalten skulle alltså komma att intaga ungefärligen samma ställning som exempelvis patent- och registreringsverket, statens biografbyrå och försäkringsinspektionen. I ett hänseende föreligger emellertid,, såsom ock i statskontorets utlåtande antydes,1 en bestämd skillnad. Medan för ovan angivna verk inkomsterna i riksstaten upptagas till samma belopp som utgifterna och i själva verket i allmänhet överstiga desamma, skulle nämligen i avseende å provningsanstalten inkomsterna icke förslå till täckande av utgifterna. Detta lärer i sin tur föranleda en viss olikhet i budgettekniskt hänseende mellan å ena sidan till exempel patent- och registreringsverket och å andra sidan provningsanstalten. Anslaget till uppehållande av patent- och registreringsverkets verksamhet har nämligen med hänsyn till påräknade inkomstöverskott givits reservationsanslags natur, vadan uppkomna besparingar kunna, därest brist i anslaget något år skulle uppstå, tagas i anspråk för det med anslaget avsedda ändamål. Provningsanstaltens verksamhet skulle däremot, enligt vad som beräknats, åtminstone tillsvidare årligen komma att uppvisa ett betydligt underskott, vadan även om anslaget till anstalten gåves reservationsanslags natur, några besparingar icke vid uppkommande brist i någon anslagspost skulle finnas att tillgå. Då styrelsen för anstalten emellertid bestämt hävdar, att styrelsen,, med hänsyn till arten av anstaltens verksamhet, måste beträffande vissa poster å omkostnadsstaten hava möjlighet att i fall av behov kunna överskrida det i staten upptagna anslagsbeloppet samt det under sådana omständigheter lärer böra sörjas för att erforderliga medel för dylika eventualiteter stå till förfogande, synes det mig lämpligast att, på sätt statskontoret också föreslår, tillsvidare giva anslaget till provningsanstalten, i stället för reservationsanslags karaktär, naturen av förslagsanslag, att i första hand av anstaltens inkomster direkt utgå. Skulle det framdeles befinnas, att anstaltens inkomster förslå till täckande av utgifterna, torde emellertid då få tagas under övervägande, huruvida, såsom statskontoret under hänvisning till förfaringssättet beträffande statens biografbyrå, förordat, anslagsbeteckningen bör ändras, så att anslaget erhåller reservationsanslags natur och anstaltens ställning i budgettekniskt hänseende blir fullt överensstämmande med exempelvis patent- och registreringsverket.»

Vid behandlingen av detta ärende uttalade 1919 års riksdag, att det måste anses önskligt, att, sedan nu statsverket ställt nya lokaler och annan för rationell drift lämpad utrustning till anstaltens förfogande, dennas verksamhet så bedrives, att anstalten kan bära sina egna utgifter.

I underdånig skrivelse den 27 sistlidne augusti med förslag till utgiftsstat för budgetåret 1926—1927 har styrelsen för statens provningsanstalt rörande anstaltens arbetsuppgifter och hittillsvarande verksamhet bland annat anfört:

»Enligt för anstalten gällande instruktion har anstalten till uppgift ’att för det allmännas och för enskildas räkning samt i vetenskapligt syfte utföra provningar och undersökningar av materialier, konstruktionsdelar, instrument och apparater med avseende på deras mekaniska, kemiska och fysiska egenskaper och beskaffenhet’.

Provningarna och undersökningarna utföras:

a) på uppdrag av offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda mot betalning;

b) i tekniskt-vetenskapligt- syfte för en fortgående utveckling av anstaltens arbetsmetoder;

c) i det allmännas och vetenskapens intresse, i den mån det kan ske utan

Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning: för budgetåret 1926—1927. 65

avsevärda extra kostnader för anstalten eller för ändamålet erforderliga särskilda medel ställas till anstaltens förfogande samt i den utsträckning övriga arbeten inom anstalten det medgiva.

Vidare skall anstalten utöva den befattning med kontrollen över normalpapper och normalbläck m. m., som tillkommer anstalten enligt de i dessa ämnen utfärdade författningar och övriga föreskrifter, och slutligen tillkommer även anstalten att besvara myndigheters remisser och skrivelser och att i samband därmed verkstiilla utredningar och avgiva utlåtanden.

Med avseende på de under a) upptagna arbetsuppgifterna så utgöra desamma huvudändamålet med anstaltens verksamhet; dessa betalade uppdrag böra tydligen alltid, även med hänsyn till anstaltens ekonomi utföras så skyndsamt som möjligt inom ramen för dess sakkunskap och utrustning.

Såsom anstaltens chef vid föregående tillfällen närmare utvecklat, kan anstalten icke vara och har icke heller vid inrättandet beräknats vara fullt självförsörjande. Liksom fallet är vid motsvarande institutioner i andra länder är ett bidrag av allmänna medel nödvändigt, för att anstalten skall kunna fylla de krav, som ställas på densamma och för vilka den inrättades. Statsverkets tillskott för anstaltens drift är lika med skillnaden mellan dess utgifter och dess inkomster av betalade uppdrag.

I nedanstående tabell angivas i avrundade siffror anstaltens inkomster av utförda uppdrag m. m. samt dess utgifter, dyrtidstillägg och resulterande tillskott av statsmedel; i dessa siffror ingå samtliga anslagsmedel utom engångsanslagen för anstaltens utrustning.

Siffrorna för tiden 1920—s% 1925 äro faktiska.

» » 1925—26 äro uppskattade med ledning av läget för närvarande.

» » 1926—27 äro upptagna i enlighet med styrelsens efterföljande

statförslag.

Såsom av tabellen framgår, har tillskottet av statsmedel även för det gångna räkenskapsåret kunnat nedbringas jämfört med föregående år, beroende på fortsatt ökning av arbetsmängden och därmed ökade inkomster.

Vid sådant förhållande och då eventuell förändring i löne- och prisnivå icke nu kan förutses, har styrelsen, såsom i skrivelse av den 25 april 1925 framhållits, icke nu funnit skäl att föreslå förändring i anstaltens taxa.

I den mån den betalade nppdragsmängden fortfar att ökas, innebär detta möjlighet till fortgående minskning i tillskottet av statsmedel, under förutsättning att anstalten icke genom begränsning av arbetskrafterna eller

36 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

driftsmöjligheterna blir förhindrad att fullgöra uppdragen och utnyttja den därav härflytande inkomstökningen.

Den ökade uppdragsmängden kan nämligen endast utvinnas genom motsvarande ökning av arbetskrafterna, vilken kan ske genom anställande av extra och tillfälliga biträden. Då kostnaden för dessas avlöning är förhållandevis mindre än inkomsten av den ökade arbetsmängden, framgår att, om nyssnämnda utvecklingslinje följes, anstaltens ekonomiska resultat bör förbättras och tillskottet av statsmedel minskas.

Framhållas bör även, att det kräves av anstalten att icke blott med noggrannhet utan ock i möjligaste mån med snabbhet fullgöra betalade provningsuppdrag. Det får icke lämnas obeaktat, att försening av uppdragens fullgörande lätt orsakar missnöje hos uppdragsgivarna och framkallar obenägenhet hos dem att anlita anstalten. Härigenom motverkas i viss mån syftet med anstaltens inrättande och härjämte minskas utsikterna till en besparing av statsmedel i enlighet med vad som ovan utvecklats.

Vad övriga omkostnader för verksamheten beträffar äro vissa av dessa, såsom för värme och ljus m. in., relativt oberoende av rörelsens omfattning, under det att andra, såsom för laboratorieutensilier, kemikalier, expenser m. m., stå i proportion till verksamhetens omfattning. Beträffande omkostnaderna söker anstalten iakttaga strängaste sparsamhet, men de kunna icke godtyckligt begränsas, utan måste stå i visst förhållande till uppdragens mängd.»

Efter utförlig motivering föreslår därefter styrelsen, att följande utgifter måtte beräknas för statens provningsanstalt för budgetåret 1925—1926:

på avlöningsstat: ........................................ 232,500 kronor

» omkostnadsstat: .................................... 82,000 »

och att det ordinarie förslagsanslaget till upprätthållande av statens provningsanstalts verksamhet måtte för nämnda budgetår upptagas till 314,500 kronor, att i första hand utgå av anstaltens inkomster. Dyrtidstillägg äro häri icke inräknade.

Beträffande det sannolika belopp av provningsanstaltens inkomster, som bör upptagas i riksstaten, anför styrelsen sammanfattningsvis, att detta belopp är beroende av och samhörigt med de utgifter, som i staten upptagas för ordinarie och extra personal samt tillfälliga biträden.

Den arbetsmängd, som styrelsen anser böra förväntas, kräver för sitt utförande extra personal och tillfälliga biträden med ett av styrelsen beräknat avlöningsbelopp av 67,000 kronor. Under förutsättning att extra arbetskraft i nu antydd utsträckning får anställas, beräknas inkomsterna komma att uppgå till 250,000 kronor. Ifall anslagen till utgifter för arbetskrafter i anstaltens stat fixeras lägre, framhåller styrelsen att även den samhöriga inkomstsiffran i riksstaten bör beräknas lägre.

Riksr ä k e n s k ap s ve r k e t, som med hänsyn till provningsanstaltens ändamål och inkomsternas direkta beroende av möjligheten för dess ledning att i mån av behov anställa extra personal, icke anser sig kunna ifrågasätta att avknappa utgifterna, har i tab. A infört det av anstalten föreslagna inkomstbeloppet, 250,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 37

III. Diverse inkomster.

Till och med år 1911 hava sedan gammalt i riksstaten och rikshuvudboken under titeln »Extra uppbörd» sammanfattats sådana statsverkets inkomster av olika slag, för vilka särskilda titlar antingen aldrig varit uppförda i riksstaten eller, om de varit det, sedermera uteslutits.

Från och med år 1912 äro under titeln »Diverse inkomster» sammanslagna dels vad som förut redovisats som »Extra upphörd», dels »Bötesmedel», som dittills upptagits i riksstaten under särskild titel, dels ock ränteinkomsten å riksgäldskontorets tills vidare förräntade medel, vilken inkomst nämnda år överfördes till statsmedel efter att förut hava tillhört riksgäldsverkets fond.

En sista ingripande förändring med nn förevarande inkomsttitel inträffade, då från och med budgetåret 1923—1924 det förut å sjunde huvudtiteln förefintliga förslagsanslaget till restitutioner uteslöts ur riksstaten och det bestämdes, att restituerade belopp å ur riksstaten försvunna inkomsttitlar dädanefter skulle avföras såsom utgifter å inkomsttiteln »Diverse inkomster».

Under de tre sista budgetperioderna hava å titeln uppkommit följande behållningar:

budgetperioden 1/1—30/6 1923................................................ kronor 3,488,683: 73

budgetåret 1923—1924 ........................................................ » 7,458,738: o 6

» 1924—1925 ...................................................... » 5,249,317:95.

Huru dessa behållningar varit fördelade, framgår av efterföljande sammandragstabell, i vilken upptagits sådana särskilda poster, som var för sig under någon av de tre budgetperioderna uppvisat antingen nettoinkomst eller nettoutgift å minst 100,000 kronor.

38 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

Beträffande de olika posterna i denna tabell och deras beräkning för nästkommande budgetår är följande att bemärka.

Hyres- och arrendemedel utgöras till största delen av hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård stående egendomar, vilka upptagits under särskild titel i riksstaten för innevarande budgetår och i överensstämmelse därmed av riksräkenskapsverket behandlats och beräknats här ovan under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet».

Fullföljdsavgifter, som visa en tydlig nedgående tendens, torde kunna beräknas till 80,000 kronor.

Städers bidrag till statens samskolor skulle, om de finge beräknas till medeltalet för tiden 1 januari 1923—30 juni 1925, uppgå till något över 100,000 kronor. Då emellertid den nedgång i bidragsbeloppet, som tabellen utvisar för sista budgetåret, kan bero på någon mera permanent förändring, har riksräkenskapsverket räknat med bidrag å endast 80,000 kronor.

Expeditionsavgifter beräknar riksräkenskapsverket till medeltalet för de två sista budgetåren eller i runt tal 535,000 kronor.

Intressemedel och kursvinster m. m. från riksgäldskontor et beräknas till

750,000 kronor enligt från riksgäldskontoret erhållen uppgift.

Bötesmedel synas kunna upptagas till 1,300,000 kronor.

Byggnadsskatt har för så länge sedan uteslutits ur riksstaten, att inga inkomster därav äro att påräkna för budgetåret 1926—1927.

Detsamma gäller om Särskild skatt å tobak.

Statsverket kan ej heller för det budgetår, som nu är i fråga, påräkna någon Andel i Svenska Kronkreditaktiebolagets vinst, då upphörande av bolagets samband med staten beslöts redan i maj år 1923.

Någon nämnvärd inkomst i form av överskottsmedel är, enligt vad riksräkenskapsverket inhämtat, icke heller att förvänta från folkhushållnings-, krigsförsäkrings- eller handelskommissionen.

Andel i Aktiebolaget Vin- och Spritcentralens vinst har, såsom av tabellen framgår, under vartdera av de senaste budgetåren influtit med mera än 5,000,000 kronor. För innevarande budgetår har enligt en i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag (»Inkomsterna», sid. 23) anförd uppgift från bolaget, omkring 2 miljoner kronor beräknats komma att tillföras förevarande inkomsttitel. I anslutning till en vid samma riksdag väckt motion framhöll emellertid statsutskottet såsom ömkligt, att sådana anordningar för ifrågavarande vinstmedels inleverering och uppförande å budgeten träffas, att tillförlitligare än för närvarande är fallet kan vid budgetens uppgörande bestämmas, med vilket belopp de i verkligheten komma att inflyta. Vad utskottet sålunda anfört har statsrådet och chefen för finansdepartementet anmodat riksräkenskapsverket att, efter hörande av bolagets styrelse, taga under övervägande vid uppgörande av förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

I det yttrande, som aktiebolagets styrelse, på riksräkenskapsverkets med anledning av remissen framställda anhållan, avgav den 4 nästlidne november och varav avskrift bifogas härjämte (bil. C), gör styrelsen gällande, att avgörande med en åtminstone relativt tillfredsställande grad av tillförlitlighet av den summa, om vilken det här kan bli fråga, icke torde kunna ske på annat sätt, än att budgetförslaget upptoge andel av den vinst, som intjänats under det år, vid vars slut förslaget uppgöres. Detta skulle innebära, att bolaget icke skulle behöva inleverera statsverkets andel i vinsten omedelbart efter bolagsstämman utan först under loppet av därpå följande budgetår. Styrelsen förordar i enlighet härmed ändrade föreskrifter.

Riksräkenskapsverkcts inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 39

Den tankegång, som ligger till grund för styrelsens skrivelse, kan riksräkenskapsverket icke dela. Riksstaten är en sannolikhetsberäkning av do inkomster, som till följd av givna bestämmelser torde komma att inflyta, och av de utgifter, som likaledes enligt givna bestämmelser torde komma att utgå. Nu säger styrelsen för Vin- och Spritcentralen i avseende på statsverkets andel i detta bolags vinst: låt denna andel stanna ett år i vår vård, så kan dess storlek för det senare årets budget säkrare beräknas. Givetvis skulle med en sådan metod staten kunna vinna i säkerhet i avseende på beräkningen av riksstatens alla inkomsttitlar, men av hänsyn till statens finanser har man i princip föredragit en tidigare, ehuru på förhand blott och bart sannolikhetsberäknad, inbetalning framför en säkrare beräknad men senare inflytande inkomst. 1 avseende på riksbankens vinst torde anledning till undantag hava förefunnits; men något skäl att göra undantag för Vin- och Spritcentralens vinst kan riksräkenskapsverket icke finna.

Styrelsen har icke gjort någon sannolikhetsberäkning av den vinst för år 1926, som enligt nu gällande bestämmelser bör inlevereras till statsverket under budgetåret 1926—1927, men av styrelsens skrivelse framgår, att det för år 1925 beräknade beloppet, 2 miljoner kronor, nu väntas bliva ökat med åtminstone 1 miljon kronor. Då i brist på annan beräkningsgrund man torde kunna antaga samma vinst för år 1926 som för år 1925, har riksräkenskapsverket ansett sig kunna beräkna, att under budgetåret 1926—1927 av ifrågavarande vinstmedel 3 miljoner kronor skola inflyta till statsverket.

Sista inkomstposten i tabellen är »Diverse». Denna underrubrik utgör sammanfattning av flera smärre poster av olika slag. Då under budgetåret 1926—1927 här kunna tillkomma alldeles nya poster ävensom rester av andra i det föregående nämnda underrubriker, från vilka riksräkenskapsverket icke påräknar under särskilda rubriker nämnvärda inkomster, anser sig riksräkenskapsverket kunna under »Diverse» beräkna en inkomst av

250,000 kronor.

Vad härefter angår titlar, för vilka tabellen utvisar utgifter överstigande inkomsterna, kan man utgå från, att restitution icke under budgetåret 1926—1927 skall förekomma å Extra inkomst- och förmögenhetsskatt, åtminstone icke med något avsevärt belopp.

Beträffande Krigskonjunkturskatt har riksräkenskapsverket inhämtat att, om antalet för år avgjorda krigskonjunkturskattemål i regeringsrätten och kammarrätten sammanställes med den vid ingången av nästa budgetår antagliga balansen av oavgjorda mål, man torde vara berättigad antaga, att beloppet av under budgetåret 1926—1927 restituerad krigskonjunkturskatt kommer att hålla sig vid högst 20 procent av beloppet för budgetåret 1924—1925. Då den i tabellen upptagna nettoutgiften å 6,943,011 kronor 87 öre utgör skillnaden mellan en bruttoutgift å 7,222,701 kronor <8 öre och eu uppbörd å 279,689 kronor 91 öre, men någon uppbörd av krigskonjunkturskatt icke kan väntas förekomma under budgetåret 1926—1927, beräknar nu riksräkenskapsverket utgiften å denna skattetitel för nämnda budgetår till i runt tal 1,500,000 kronor.

Till saldot av de i det föregående nämnda inkomst- och utgiftsposterna bör ytterligare läggas inkomst av till statsverket indragna sportler. Dessa äro av två slag, nämligen dels sådana, som redan tidigare indragits men hittills bokförts å annan titel, dels från och med innevarande budgetår in-

40 Riksräfeenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1926_1927.

dragna sportler. Den förra kategorien har under budgetåret 1924—1925 tillfört statskassan ett belopp av 363,629 kronor 5 öre. Ifrågavarande inkomst har bokförts bland särskilda uppbördsmedel för förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, men bör enligt ett uttalande i statsverkspropositionen upptagas under rubriken »Diverse inkomster», varom riksräkenskapsverket i cirkulär erinrat samtliga länsstyrelser. Den andra kategorien av uppbörd av indragna sportler har tillkommit genom den lönereglering för länsstyrelserna, som beslutats av innevarande års riksdag. I fråga om uppbörd och redovisning av dessa indragna sportler har Kungl. Maj:t genom cirkulär till länsstyrelserna i samtliga län den 31 juli 1925 föreskrivit,

att landskamrerarna förut tillkommande andel av provisionen å landstingsmedel, vägskatt och försäkringsavgifter m. fl. medel skall, så snart vederbörliga konti avslutats för året, i länsräkenskaperna omföras till riksstatens inkomsttitel »Diverse inkomster»;

att den förut till befattningshavare vid vissa länsstyrelser utgående ersättning för bestyret med allmänningsskogarnas ekonomiska förvaltning skall redovisas i länsräkenskaperna på enahanda sätt som ovan föreskrivits i fråga om provisionsandel; och

att med undantag för expeditionslösen även övriga sportler, som före den 1 juli 1925 tillkommit befattningshavare vid länsstyrelserna, skola redovisas till länsstyrelserna och i länsräkenskaperna bokföras å titeln »Diverse inkomster».

Den uppbörd, som för budgetåret 1926—1927 är att motse, beräknar riksi äkenskapsverket beträffande före den 1 juli 1925 indragna provisioner, enligt erfarenheten från budgetåret 1924—1925, till 360,000 kronor och beträffande från och med den 1 juli 1925 indragna sportler vid länsstyrelserna, enligt ett uttalande i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (»Inkomsterna», sid. 23), till 500,000 kronor, tillsammans således 860,000 kronor.

De inkomstberäkningar för underrubrikerna av titeln »Diverse inkomster», för vilka här ovan redogjorts, sammanfattar riksräkenskapsverket sålunda:

Kronor

Pullföljdsa vgifter....................................................................................... 80 000

Städers bidrag till statens samskolor.................................................... 80,000

Expeditionsavgifter................................................................................... 535*000

Intressemedel och kursvinster m. m. från riksgäldskontoret........... 750,000

Bötesmedel _.................... 1,300,000

Andel i Aktiebolaget Vin- och Spritcentralens vinst ........................ 3,000,000

Indragna sportler.................................................................................... 860,000

Diverse ........................................................................................................ 250,000

Summa 6,855,000.

Avgår: restituerad krigskonjunkturskatt ............................................ 1,500,000

Återstår 5,355,000.

Med sistnämnda belopp, som ganska nära överensstämmer med den behållna inkomsten enligt budgetredovisningen för 1924—1925, har riksräkenskapsverket uppfört »Diverse inkomster» i förslagstabellen.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—3927. 41

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet.

1. Postverket, bevillning, är i riksstaten för budgetåret 1925—1926 uppfört med ett belopp av 13,000,000 kronor, vilket belopp beräknats bliva postverkets överskott å rörelsen 1925.

I underdånig skrivelse den 12 nästlidne november har generalpoststyrelsen anfört följande;

Enligt gällande instruktion för generalpoststyrelsen åligger det styrelsen att, sedan räkenskaperna för varje år avslutats, till statskontoret inleverera vad av postverkets medel befinnes överstiga det belopp, som postverket, enligt av Kungl. Maj :t meddelat beslut, äger att såsom kassaförlag innehålla. Om denna bestämmelse tillämpas oförändrad även under nästkommande budgetår, kommer, då postverkets räkenskaper avslutas för kalenderår, det överskottsbelopp, som skall överlämnas till statskassan under budgetåret 1926—1927, att hänföra sig till postverkets verksamhet under år 1926.

Fråga föreligger emellertid att ändra bestämmelserna om överskottslevereringen. I anledning av ämbetsskrivelse från kommunikationsdepartementet den 10 oktober 1924 har generalpoststyrelsen den 31 mars 1925 till Konungen avgivit förslag till sådan ändring i generalpoststyrelsens instruktion, att styrelsen skall kvartalsvis inleverera vad, utöver det särskilt' anvisade kassaförlaget, av tillgängliga kontanta medel icke erfordras såsom förlag för postverket under den närmast följande tidenj samt, sedan räkenskaperna för varje år avslutats, överskottet av postverkets rörelse under året, i den mån detsamma överstiger vad! förut under året blivit inlevererat. Sedermera har generalpoststyrelsen, i anledning av yttrande från statskontoret, i utlåtande till Konungen den 19 juni 1925 förklarat sig i princip hava intet att erinra mot att bestämmelsen i instruktionen formuleras så, att inlevereringen skall ske månadsvis eller, om hinder därför möter, kvartalsvis, varvid generalpoststyrelsen emellertid uttalat, att i praktiken månadsleveranser näppeligen lära kunna göras med den nuvarande sammansättningen av postverkets inkomster och driftkostnader. Ehuru något Kungl. Maj:ts beslut i anledning av vad sålunda förekommit ännu icke delgivits generalpoststyrelsen, har styrelsen dock ansett sig böra i förevarande skrivelse jämväl angiva de överskottsbelopp, som nu kunna beräknas bliva inlevererade till statskassan under förutsättning, att den berörda ändringen i bestämmelserna om överskottslevereringen genomföres för tiden från och med den 1 januari 1926.

Generalpoststyrelsen framlägger därefter en förnyad kalkyl för år 1925, enligt vilken det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1925 nu beräknas ställa sig på följande sätt

inkomster ........................................ 64.8 miljoner kronor

driftkostnader................................... 51.7 » »

överskott 13. i miljoner kronor.

Under förutsättning att ändring icke vidtages i sättet för inlevereringen av överskottsmedlen, skulle detta belopp inflyta till statskassan under budgetåret 1925—1926. Omlägges däremot levereringen från och med 1926 års

42 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

ingång, skulle postverkets till statskassan före den 1 juli 1926 inlevererade

överskott komma att belöpa sig till följande belopp:

Förenämnda överskott under år 1925 ............................ 13. i miljoner kronor

samt det belopp, som approximativt beräknas kunna inlevereras av det under tiden januari—april 1926 uppkommande överskottet................................................ 3 » »

Summa 16.i miljoner kronor.

Vidkommande det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som kan beräknas bliva tillfört statskassan under budgetåret 1926—1927 har generalpoststyrelsen i sin ovannämnda underdåniga skrivelse anfört följande.

»Av postverkets inkomster utgör frankoteckensuppbörden huvudparten. Sagda uppbörd är samtidigt den del av inkomsterna, som är mest beroende av konjunkturerna på handelns och näringarnas områden. Såsom vid tidigare tillfällen anmälts, visade denna uppbörd åren före världskriget en genomsnittlig kontinuerlig ökning av 5 procent. Efter att under kristiden hava företett en abnormt stor stegring, belöpte sig uppbörden — sedan därifrån dragits det belopp, som beräknats härröra från företagna portoförhöjningar — vid 1922 års utgång ungefärligen till den summa, som erhålles vid beräknande av en kontinuerlig ökning av 1911 års uppbörd med 4 procent. Vid 1924 års slut befann den reducerade uppbörden sig omedelbart över kurvan för 4 procent kontinuerlig stegring, och vid utgången av år

1925 torde den hava sjunkit ej obetydligt under denna kurva.

Även om, av vissa orsaker, man anser sig hava anledning att även för år

1926 räkna med förbättring i konjunkturerna, är dock osäkerheten på det ekonomiska området ännu så stor, att den, enligt generalpoststyrelsens förmenande, manar till iakttagande av stor försiktighet vid beräknandet av inkomster, som äro så nära avhängiga av konjunkturerna som frankoteckensuppbörden. Denna omständighet, sammanställd med det förhållandet, att under år 1925, för vilket år generalpoststyrelsen räknat med en stegring i sagda uppbörd av 3 procent, uppgången torde, om icke helt utebliva, dock stanna vid en högst obetydlig ökningsprocent, har föranlett generalpoststyrelsen att från samtliga postmästare införskaffa yttranden i fråga om bland annat den uppbörd, som postmästarna, med den kännedom de äga om förhållandena å vederbörande orter, anse sig kunna beräkna — var och en för sitt postkontor med underlydande område — under år 1926. Av yttrandena har framgått, att endast en obetydlig uppgång i frankoteckensuppbörden är att vänta under år 1926 i förhållande till år 1925, allt med portoförhöjningarnas verkningar borteliminerade. Ehuru med största tvekan har generalpoststyrelsen det oaktat kalkylerat med en uppgång i frankoteckensuppbörden under år 1926 av 3 procent, därvid styrelsen räknat med, att sänkningen av vissa postavgifter skall medföra någon ökning i antalet ifrågakommande försändelser.

Det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida en stegring av 3 procent numera egentligen så mycket understiger, vad man kan anse vara normal ökning. Det synesf nämligen knappast kunna vara rimligt, att samma ökningsproceiit skall anses som normal, huru högt det belopp än stiger, varå ökningen skall beräknas. Om sålunda 5 procent ökning var normal exempelvis år 1912, då frankoteekensuppbörden utgjorde cirka 22 miljoner kronor, synes man hava visst fog för att nu, vid en uppbörd, reducerad till 1912 års taxor, av omkring 35 miljoner kronor, anse en något lägre procent såsom normal.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 43

Beträffande övriga inkomster av inrikes rörelsen, nämligen för tidningsabonnemang, befordran av utgivarkorsband, registrering av ankomna värdeförsändelser m. in., beräknar generalpoststyrelsen ingen nämnvärd ändring i förhållande till år 1925. Den merinkomst, som kunde vara att emotse på grund av ökning i tidningsabonnemang och utgivarkorsband etc., torde nämligen motverkas dels av den utav 1925 ars riksdag beslutade gottgörelsen till tidningsutgivare, som själva inslå sina tidningar-, dels ock av den ikraftträdda sänkningen av avgiften för registrering av vissa ankommande försändelser.

Postverkets inkomster av utrikes rörelsen hava hittills utgjorts av transitersättning, portoandelar och extra ordinarie uppbörd. Hädanefter — sedan de (visserligen icke ännu slutligt bearbetade) på den i slutet av år 1924 upptagna allmänna transitstatistiken grundade uträkningar rörande den gottgörelse, som skall betalas av olika länder för transitering av försändelser över andra länders områden, givit vid handen, att svenska postverket kommer att bliva skyldigt att i transitersättning betala ett ej ringa belopp utöver vad från andra länder gottgöres postverket — komma inkomsterna av utrikes rörelsen att utgöras av allenast portoandelar för försändelser från utlandet samt extra ordinarie uppbörd. På grund härav inträder givetvis en minskning i de belopp, som tillföras postkassan av ifrågavarande inkomstgrupp.

Beträffande likviderna från andra postverk är det för (ivrigt, såsom generalpoststyrelsen tidigare framhållit, vanskligt att med säkerhet beräkna tidpunkten, då dylika likvider bliva fullgjorda.

I fråga om inkomsterna från de rörelsegrenar, som ligga vid sidan av postverkets egentliga verksamhet, får generalpoststyrelsen meddela, att ersättningen för stämpelväsendets handhav ande och gottgörelsen för postverkets bestyr med kronoskatteuppbörden å landsbygden synas kunna beräknas till ungefär samma belopp, som för sagda bestyr influtit under år

1925. Ifrågavarande ersättningar tillföras postverket året efter det, som de avse.

Postverkets ersättning för verkets bestyr med utbetalning av folkpensioner inflyter även året efter det, ersättningen avser. Sagda ersättning, som är beroende av antalet genom postverket verkställda folkpensionsutbetalningar, har under år 1925 uppgått till 140,800 kronor. I anledning av det genom kungl. kungörelsen den 5 december 1924 pensionstagarna lämnade medgivandet att under vissa förutsättningar fa antalet arliga pensionsutbetalningar ökat, har en betydande stegring i antalet utbetalningar beräknats. I riksstaten för budgetåret 1925—1926 är med anledning därav för sagda gottgörelse, avseende år 1925, beviljat ett förslagsanslag av 290,000 kronor mot 155,000 kronor för budgetåret 1924—1925. ökningen av antalet utbetalningar har1 emellertid icke blivit sa stor, som motsetts. Såvitt nu kan bedömas, kommer den postverkets ersättning, som erhålles under år

1926, icke att överstiga 200,000 kronor.

Efter postsparbankens inordnande i postverket tillföras postmedlen årligen från postsparbanksmedlen dels ersättning för direkta merutgifter, som åsamkats postverket genom postsparbankens inordnande, dels ock gottgörelse för handläggning av postsparbanksgöromålen å postanstalterna. Denna sammansatta ersättning för postsparbanks gör omålens handhavande beräknas för år 1926 till cirka 850,000 kronor, eller ungefär 50,000 kronor mera än för år 1925. Av förstnämnda belopp utgöra ungefär 550,000 kronor ersättning för direkta merutgifter, inräknade i anslagsbeloppen å respek-

44 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

tive utgiftstitlar i det samtidigt härmed avgivna förslaget till driftkostnadsstat för år 1926. Gottgörelsen för postsparbanksgöromålen å postam stalterna har alltsedan postsparbankens inordnande i postverket utgjort

300,000 kronor. I skrivelse till Konungen den 14 november 1922 har generalpoststyrelsen framlagt utredning i fråga om sagda gottgörelse samt anmält, att densamma för år 1923 beräknats till 500,000 kronor, men Kungl. Maj:t fastställde genom beslut den 22 december 1922 gottgörelsen till

300.000 kronor. Även för år 1926 upptager generalpoststyrelsen gottgörelsen till samma, belopp, som tidigare utgått, eller 300,000 kronor. Ny utredning — med vilken ansetts böra anstå, till dess postsparbanken efter omorganisationen varit i funktion några år — i fråga om denna gottgörelses skälighet i förhållande till de prestationer, som postanstalterna lämna, kommer nu att igångsättas; och är det generalpoststyrelsens avsikt att under år 1926 för Kungl. Maj:t framlägga resultatet av utredningen.

Vidkommande den från och med år 1925 nya rörelsegrenen postgirorörelsen utgick generalpoststyrelsen vid avgivande av sitt förenämnda förslag den 15 november 1924 ifrån, att postgirorörelsen skulle under det första verksamhetsåret lämna ungefärligen så stor inkomst, som erfordrades för täckande av samtliga kostnader för rörelsegrenen. Kostnaderna beräknades till cirka 400,000 kronor, och detta belopp upptogs därför å inkomstsidan. . Enligt vad nu kan bedömas torde kostnaderna för år 1925 belöpa] sig till cirka 600,000 kronor. För år 1926 beräknas kostnaderna för postgirorörelsen på grund' av den utveckling av rörelsen, som emotses, till ungefär

700.000 kronor. I den mån dessa kostnader utgöra uppenbara merkostnadsbelopp för postverket, äro de inräknade å de olika utgiftstitlarna i förslaget till driftkostnadsstat. Enligt å vederbörande byrå verkställda överslagskalkyler beräknas emellertid rörelsegrenen för år 1926 lämna ett överskott av cirka 100,000 kronor, vadan bland inkomsterna nu uppföres ett belopp av

800.000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts vill det synas generalpoststyrelsen, att, under förutsättning av nuvarande posttaxors bibehållande, postverkets inkomster av poströrelsen under år 1926 skola kunna beräknas till 65 miljoner kronor. Häremot svara driftkostnader, som — vid likvid til] statens järnvägar för postbefordran under 13 månader — enligt det förberörd^ förslaget till driftkostnadsstat äro beräknade till 55.2 miljoner kronor, och vilkas fördelning på de olika huvudutgiftstitlarna framgår av efterföljande tabell, däri för jämförelse även införts motsvarande siffror ur den fastställda driftkostnadsstaten för år 1925 samt öknings- respektive minskningsbelopp.

A. Avlöningar m. m.............................

B. Pensioner m. m.............................

C. Omkostnader:

1) postbefordran................................

2) övriga omkostnader ....................

D. Avsättning till förnyelsefond ........

E. Dyrtidstillägg ....................................

Summa

Ökning (+ ) resp. minsk-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 45

Det ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1926 skulle sålunda ställa sig på följande sätt:

inkomster ........................................ 65 miljoner kronor

driftkostnader.................................... 55.2 » »

överskott 9.8 miljoner kronor.

Därest ingen omläggning sker beträffande sättet för överskottslevereringen, skulle alltså inkomstöverskottet av poströrelsen, att upptagas i riksstaten för budgetåret 1926—1927, utgöras av förenämnda under år 1926 uppkommande överskott. Verkställes från och med den 1 januari 1926 sådan ändring f bestämmelserna om levereringen av överskottet, som i början av denna skrivelse angives, kommer detta i stort sett icke att beträffande budgetåret 1926—1927 innebära annan ändring, än att en förskjutning inträder i fråga om1 den tid, varunder de under budgetåret levererade överskottsbeloppen uppstått. I båda fallen levereras överskott för tolv på varandra följande månader. Endast försåvitt olika taxor tillämpades eller ändrade förhållanden i övrigt rådde under, å ena sidan, den del av år 1927, för vilken överskottsleverans kunde ske under budgetåret 1926—1927, och, å andra sidan, motsvarande del av år 1926, torde skälig anledning nu finnas beräkna, att överskottet under nyss angivna del av år 1927 skulle bliva i nämnvärd män större eller mindre än överskottet för motsvarande tid år 1926. Några sådana särskilda omständigheter äro icke för närvarande kända för generalpoststyrelsen. »

Då de av generalpoststyrelsen anförda skäl för dess beräkning torde vara hållbara, har riksräkenskapsverket i tab. A uppfört överskottet från postverket med 9,800,000 kronor.

2. Telegrafverket. Storleken av telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden framgår av följande tablå, som telegrafstyrelsen meddelat i underdånig skrivelse den 12 nästlidne november:

För år 1925 beräknar telegrafstyrelsen nu inkomsterna till omkring

78,000,000 kronor, eller ungefär samma, belopp som för år 1924.

Inkomsterna för år 1926 kunna under förutsättning att de nuvarande taxorna skola i det stora hela bliva gällande hela året samt att trafiken

46 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

skall något stegras, beräknas till 80,000,000 kronor, utgörande en ökningfrån år 1925 av 2,000,000 kronor, eller ungefär 2.56 procent.

Driftkostnaderna för år 1925, vilka i driftkostnadsstaten äro upptagna till

59,000,000 kronor, komma enligt nu verkställda beräkningar att uppgå till omkring 61,800,000, kronor. I förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader år 1926 hava samma kostnader upptagits till 62,900,000 kronor.

Överskottet av telegrafverkets rörelse bar under senaste tioårsperioden utgjort:

År

1924 Enligt ovan gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader skulle överskottet för år 1925 bliva omkring 16,200,000 kronor och för år* 1926 omkring 17,100,000 kronor. Enär det kapital, som under år 1926 skall förräntas, torde kunna uppskattas till omkring 285,000,000 kronor, skulle avkastningen för år 1926 således motsvara omkring 6 procent.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer telegrafstyrelsen, att överskottet från; telegrafverket för år 1926 upptages i riksstaten med 17,100,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i förslagstabellen uppfört sistnämnda belopp.

3. Statens järnvägar. I skrivelse till finansdepartementet den 2 oktober 1925 har järnvägsstyrelsen meddelat, att det överskott å statens järnvägars verksamhet, som kan förväntas bliva inlevererat till statsverket under tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 har beräknats till 31.4 miljoner kronor, fördelat på följande sätt:

under tiden juni—december 1926 .................................... 19.7 miljoner kronor

» » januari—maj 1927 ........................................ 11.7 » »

Vid genomförandet av de kalkyler, som ligga till grund för ovanstående uppgifter, har järnvägsstyrelsen i övrigt förutsatt

dels att nu gällande taxor i person-, post- och godstrafik bibehållas oförändrade.

dels att såväl person- som godstrafik kommer att hålla sig vid nuvarande, särskilt vad godstrafiken angår, låga nivå samt

dels att konsumtionspriset för bränsle kommer att utgöra 20 kronor per ton.

Sedermera har järnvägsstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 nästlidne november meddelat, att de statistiska uppgifter, som under oktober erhållits, tyda på, att godstrafiken, vilken tidigare under året varit svag, numera förbättrats, vilket möjligen kommer att föranleda ökning i de

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 47

beräknade inkomsterna. Först i början av december månad, då resultatet för sistförflutna oktober blivit preliminärt känt och pågående arbete med förslaget till kostnadsstat för åir 1926 slutförts, kunde styrelsen emellertid fixera någon ny inkomstsiffra.

Riksräkenskapsverket har i tab. A uppfört titeln med förenämnda belopp, 31,400,000 kronor.

4. Statens vattenfallsverk. I underdånig skrivelse den 11 nästlidne november har vattenfallsstyrelsen beräknat det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1 juli 1926—30 juni 1927 sålunda:

Kraftverk................................................ kronor 11,725,000

Kanal verk................................................ » 460,000

Fastighetsförvaltning............................ » 65,000

Säger för statens vattenfallsverk kronor 12,250,000.

Härvid bar vattenfallsstyrelsen beräknat, att under ifrågavarande budgetår till statsverket inlevereras det driftöverskott, som belöper på kalenderåret 1926 enligt nedanstående specificerade beräkning:

Vid beräkningen av driftöverskotten för de olika kraftverken bar ej iakttagits den fördelning av inkomsterna mellan Trollhätte kraftverk, Älvkarleby kraftverk, Motala kraftverk och Västerås kraftverk med Västra stamlinjen, som skall ske i samband med bokslutet, men detta inverkar icke på den totala summan av inkomsterna.

Beräkningen av kraftverkens överskott är gjord under förutsättning, att Norrfors kraftverk kommer att tagas i full drift omkring den 1 september

48 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1928—1927.

1926 och att den elektriska driften å statsbanelinjen Stockholm—Göteborg upptages i sådan omfattning, att 1,000,000 kronor erhållas i kraftavgifter från statens järnvägar för denna energileverans, vilken inkomst i ovanstående beräkning tillförts Västerås kraftverk med Västra stamlinjen. Dessutom har antagits, att den av vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den 27 september 1924 föreslagna investeringen av 7,000,000 kronor av kraftverkens förnyelsefonder ej kommer att äga rum.

Det på kanalverken belöpande driftöverskottet är beräknat under den förutsättningen, att de förslag till kanaltaxor, som av vattenfallsstyrelsen ingivits till Eders Kungl. Maj :t, komma att bifallas.

I förslagstabellen har riksräkenskapsverket uppfört nu förevarande inkomsttitel med 12,250,000 kronor.

5. Statens domäner. Det under budgetåret 1924—1925 till statsverket inlevererade överskottet uppgick enligt budgetredovisningen till 5,697,702 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 16 nästlidne november har domänstyrelsen meddelat, att styrelsen beräknat överskottet för statens domäner under budgetåret 1926—1927 till 4 miljoner kronor, vilket belopp beräknas vara till statsverket inlevererat före den 1 juli 1927. Under hand har riksräkenskapsverket inhämtat, att styrelsen icke nu kan meddela närmare upplysningar, men att det är möjligt, att längre fram i innevarande månad, då skogsauktionerna blivit avslutade, det beräknade beloppet befinnes kunna höjas med en eller par miljoner kronor.

I tab. A har riksräkenskapsverket icke kunnat uppföra högre belopp än bär ovan nämnda 4,000,000 kronor.

6. Statens reproduktionsanstalt. Inkomster av statens reproduktionsanstalt upptagas för närvarande i riksstaten såsom en inkomsttitel under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet», under det att för anstaltens omkostnader anslag äro uppförda å riksstatens utgiftssida imder »Verkliga utgifters» nionde huvudtitel. De i riksstaterna för budgetåren 1924— 1925 och 1925—1926 uppförda beloppen samt de verkliga inkomsterna och omkostnaderna enligt budgetredovisningen för 1924—1925 framgå av följande tablå: I

I sin underdåniga skrivelse den 9 december 1924 med inkomstberäkning för budgetåret 1925—1926 har riksräkenskapsverket, sid. 53—54, redogjort

Riksräkenskapsverket» inkomstberäkning för budgetåret —1927. 4!)

för uppkomsten av frågan om hänförande av statens reproduktionsanstalt till affärsdrivande verk. I avseende på denna fråga har sedermera — efter det utlåtanden avgivits av lantmäteristyrelsen den 19 augusti 1925 och av riksräkenskapsverket den 8 september 1925 — lantmäteristyrelsen i underdånig skrivelse den 21 sistlidne oktober inkommit med förslag till de åtgärder, som betingas av omläggande från och med budgetåret 1926— 1927 av statens reproduktionsanstalt till ett affärsdrivande verk.

Lantmäteristyrelsen har i denna framställning utgått från, att statens reproduktionsanstalts räkenskapsår skall sammanfalla med budgetåret. Härtill har riksräkenskapsverket i underdånigt utlåtande den 10 nästlidne november anslutit sig, då, såsom riksräkenskapsverket framhållit i sin ovanberörda underdåniga skrivelse den 8 september 1925, angående hänförande av statens reproduktionsanstalt till de affärsdrivande verken, det synes mest praktiskt, att räkenskapsåret blir detsamma för anstalten som för rikshuvudboken.

I utlåtande den 10 november har riksräkenskapsverket även anfört, att enligt en av anstalten den 15 sistlidne juli uppgjord tablå över rörelsen för budgetåret 1924—1925 reproduktionsanstaltens affärsmässiga överskott, efter med 27,201 kronor 67 öre verkställda avskrivningar, uppgick till 19,776 kronor 28 öre. Då har emellertid en extra nedskrivning med

10,000 kronor gjorts å värdet av blankett- och papperslagret, en nedskrivning som icke är av natur att böra återkomma. Om denna nedskrivning icke gjorts, hade överskottet visat sig vara 29,776 kronor 28 öre. Då i stort sett samma konjunkturer allt fortfarande synas föreligga som under det närmast förflutna räkenskapsåret, torde i riksstaten för budgetåret 1926—1927 inkomsterna av statens reproduktionsanstalt (överskott) kunna beräknas till 30,000 kronor.

Beträffande överskottets inleverering till statsverket erinrar riksräkenskapsverket, att riksräkenskapsverket i meranämnda utlåtande den 10 november föreslog enahanda föreskrifter, som gälla för telegrafstyrelsen enligt § 4 i dess instruktion.

I enlighet med vad ovan anförts har riksräkenskapsverket i sin förslagstabell uppfört statens reproduktionsanstalt med 30,000 kronor under huvudrubriken »Statens affärsverksamhet (överskott)».

Att å riksstatens utgiftssida nyanskaffningsanslag för anstalten böra flyttas till avdelningen för »Utgifter för kapitalökning», har riksräkenskapsverket i flera föregående skrivelser framhållit. II.

II. Statens aktier.

1. Utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag. Enligt meddelande från trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund torde under tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 på grund av statsavtalen angående malmbrytning i Lappland följande inbetalningar till statsverket kunna beräknas: den 31 december 1926:

utdelning å preferensaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för bokföringsåret 1925—1926 enligt 1907 års avtal: för beräknad utfraktning av 5,000,000 ton Kiruna-

malm å 1 krona per ton för hälften ............ kr. 2,500,000

» 1,250,000 ton Gellivaremalm å kronor 0.5o per ton för hälften .................................................... » 312,500 kr. 2,812,500

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand.

50 Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

avgift från Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund för beräknad affraktning av malm från Luossavaara under kalenderåret 1926 enligt 1918 års avtal, 300,000 ton:

minimiavgift............................................................... kr. 350,000

tillägg för 300,000 ton å 2 kronor........................ » 600,000 kr> 950,000

den 15 april 1927:

royalty enligt 1908 års statsavtal för kalenderåret 1926 beräknad å 215,000 ton Kirunamalm å

2 kronor ................................................................ kr. 430,000

och å 85,000 ton Gellivaremalm å 2.50 kronor.... » 212,500 kr. 642,500

tillsammans ........................................................................................ kr. 4,405,000.

Riksräkenskapsverket har i förslagstabellen infört inkomsttiteln i enlighet med förestående beräkning.

2. Utdelning i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har under föregående budgetår influtit med 8,990,000 kronor och i riksstaten för innevarande budgetår beräknats till 6,380,000 kronor. För budgetåret 1926— 1927 uppskattar bolaget den till 3,770,000 kronor.

I förslagstabellen har riksräkenskapsverket infört detta av bolaget beräknade utdelningsbelopp.

3. Utdelning i Aktiebolaget Jordbrukarbanken. På förfrågan från riksräkenskapsverket bär från banken meddelats, att någon utdelning under budgetåret 1926—1927 icke kan påräknas.

4. Utdelning i Svenska Stenkolsaktiebolaget Spetsbergen. Förmedelst av riksdagen beviljade anslag å tilläggsstat för år 1921 och riksstat för år 1922 har svenska staten blivit ägare av stamaktier i ovanberörda bolag till nominellt belopp av 1,250,000 kronor och av preferensaktier i samma bolag till nominellt 750,000 kronor.

Efter vad riksräkenskapsverket inhämtat omfattar detta bolags räkenskapsår tiden 1 juli ett visst kalenderår—30 juni nästa år. Den utdelning, som eventuellt kunde tillfalla statsverket under budgetåret 1926—1927, skulle således avse den vinst, som möjligen uppkomme under bolagets verksamhetsår 1925—1926. Riksräkenskapsverket har emellertid från bolaget erhållit meddelande om, att utsikt icke förefinnes till någon vinstutdelning för detta verksamhetsår.

III. Statens utlåningsfonder (överskott).

Med stöd av i statskontoret verkställda beräkningar (bil. B) har riksräkenskapsverket i förslagstabellen upptagit nedanstående belopp såsom överskott från statens utlåningsfonder. Räntebeloppen från fonden för räntefria studielån, dräneringsfonden samt lånefonderna för inköp av ädla avelsston och av renar hava därvid, trots sina ringa belopp, medtagits för att fondernas plats i budgeten må varda i riksstaten angiven.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 51

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ............ kronor 125,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare .................................................................................... » 1,300

Vattenkraftslånefonden................................................................ » 350,000

Fonden för räntefria studielån ................................................ » 100

Odlingslånefonden....................................................................... » 500,000

Egnahemslånefonden.................................................................... » 4,800,000

Fiskerilånefonden ....................................................................... » 100,000

Dräneringsfonden ........................................................................ » 100

Norrländska nyodlingsfonden.................................................... » 60,000

Jordförmedlingsfonden.........................v..................................... » 60,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ................................ » 100

Täckdikningslånefonden ............................................................ » 100,000

Allmänna nyodlingsfonden........................................................ » 15,000

Norrländska andelsmejerifonden................................................ » 10,000

Kraftledningslånefonden ............................................................ » 625,000

Gödselvårdslånefonden ................................................................ » 40,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter .................... » 4,800

Norrbottens nybyggeslånefond ................................................ » 3,500

Lånefonden för inköp av renar................................................ » 100

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond........................ » 1,200

Hantverkslånefonden............................................................ » 11,000

Rederilånefonden ........................................................................ » 707,000

Torvindustrilånefonden................................................................ » 150,000

Luftfartslånefonden .................................................................... » 20,000.

Från riksgäldskontoret har riksräkenskapsverket inhämtat, att ränteavkastningen för budgetåret 1926—1927 av allmänna j är nvägslåne fond eu beräknats till 1,800,000 kronor, av bibanelånefonden till 110,000 kronor och av allmänna byggnadslånefonden till 17,000 kronor, vilka belopp upptagits i riksräkenskapsverkets förslagstabell.

IT. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Avkastningen av denna fond bar i enlighet med från statskontorets fondbyrå erhållet meddelande (Bil. B) upptagits till 2,700,000 kronor.

Y. Fonden för låneunderstöd.

Ränteavkastningen å denna fond upptages enligt från riksgäldskontoret erhållen uppgift till 2,800 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst.

Beräkning av denna inkomstpost torde icke förväntas av riksräkenskapsverket.

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning: för budgetåret 1926—1927.

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel.

Allmänna byggnadslånefonden. Under denna titel har riksräkenskapsverket uppfört det av riksgäldskontoret föreslagna beloppet, 21,000 kronor.

II. Uppkomna av lånemedel.

Riksgäldskontoret har uppgivit att följande belopp kunna tagas i anspråk nämligen dels 9,709,200 kronor av till riksgäldskontoret från arméförvaltningen återbetalda tillfälliga lånemedel, dels 800,000 kronor från statens vattenfallsverk återlevererade fasta lånemedel, dels 900,000 kronor från allmänna järnvägslånefonden, dels slutligen 505,300 kronor från lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare.

Vidare har vattenfallsstyrelsen, enligt riksräkenskapsverket tillhandakommen uppgift, i skrivelse till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 17 nästlidne november uppgivit, att styrelsen har för avsikt att återbetala till riksgäldskontoret före utgången av innevarande år dels fasta lånemedel med 1,700,000 kronor, dels ock tillfälliga lånemedel med 450,000 kronor.

De av riksgäldskontoret och vattenfallsstyrelsen sålunda uppgivna beloppen har riksräkenskapsverket upptagit i bil. A under förevarande titel.

I behandlingen av detta ärende har tillförordnade byråchefen H. Andersson deltagit jämte undertecknade.

Stockholm den 7 december 1925.

Underdånigst K. BECKMAN.

KARL WAHLESTEDT.

j E. Norbery.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 53

Bil A.

Statsverkets inkomster.

Kronor

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar................... 950,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . . 2,596,500

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning:

a. Skatt å inkomst

och förmögenhet 145,300,000 fi. B-skatt å aktiebolag in. fl. . . 1,000,000 146,300,000

b. Bevillning av fast egendom samt

av inkomst, bevillning...... 3,400,000

c. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning................ 500,000

d. Stämpelmedel, bevillning..... 44,000,000

e. Lastpenningar, bevillning..... 650,000 194,850,000

4. Automobilskattemedel................ 19,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning....... 125,000,000

b. Sockerskatt, bevillning....... 26,000,000

c. Tobaksskatt, bevillning...... 55,000,000

d. Brännvinstillverk-

ningsskatt, bevillning 15,000,000

e. Rusdrycksförsäljnings-

medel, bevillning . . 16,000,000

f. Maltskatt, bevillning . 16,000,000 47,000,000

g. Omsättnings- och utskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning . 38,000,000 291,000,000 II.

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter...... 32,000

2. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkrings-

anstalten..................... 600,000

3. Avgifter för registrering av automobiler..... 550,000

4. Hyresmedel från under byggnadsstyrelsens vård

stående egendomar................ 395,000

5. Inkomst av myntning och justering........ 639,000

6. Bidrag till bankinspektionen............ 111,000

508,396,500

54 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

7. Bidrag till fondinspektionen........... (57,000

8. Bidrag för tillsyn över sparbankerna...... 55,000

9. Kontrollstämpelmedel............... 440,000

10. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit 30,000

11. Terminsavgifter från läroverken......... 750,000

12. Avgifter för granskning av biografbilder..... 76,500

13. Inkomster av statens lagerhus och fryshus . . . 40,000

14. Inkomster av statens centrala frökontrollanstalt 125,000

15. Fyr- och båkmedel................ 2,600,000

16. Lotspenningar................... 2,400,000

17. Patent- och varumärkes- samt registreringsav-

gifter....................... 1,070,000

18. Bidrag till försäkringsinspektionen........ 145,000

19. Inkomster av statens provningsanstalt...... 250,000

III. Diverse inkomster....................

Säger för egentliga statsinkomster 524,127,000 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet (överskott);

1. Postverket, bevillning................. 9,800,000

2. Telegrafverket..................... 17,100,000

3. Statens järnvägar................... 31,400,000

4. Statens vattenfallsverk:

a. Statens kanalverk.......... 460,000

b. Statens kraftverk.........i 11,725,000

c. Statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning............. 65,000 12,250,000

5. Statens domäner................. . 4,000,000

6. Statens reproduktionsanstalt............. 30,000

II. Statens aktier:

1. Utdelning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

a. Enligt 1907 års överenskommelse. . 2,812,500

b. Enligt 1908 års överenskommelse. . 642,500

c. Enligt 1913 års överenskommelse. . —

d. Enligt 1918 års överenskommelse. . 950,000 4,405,000

2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet 3,770,000

3. Utdelning i aktiebolaget jordbrukarbanken..... —

4. Utdelning i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

III. Statens utlånings fonder (överskott):

1. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 125,000

2. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten

bland stenarbetare................. 1,300

Kronor

10,375,500

5,355,000

74,580,000

8,175,000

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 55

3. Allmänna järnvägslånefonden............ 1,800,000

4. Bibanelånefonden................... 110,000

5. Vattenkraftslånefonden................ 350,000

6. Allmänna byggnadslånefonden ........... 17,000

7. Fonden för räntefria studielån........... 100

8. Odlingslånefonden.................. 500,000

9. Egnahemslånefonden................. 4,800,000

10. Fiskerilånefonden .................. 100,000

11. Dräneringsf onden................... 100

12. Norrländska nyodlingsfonden............ 60,000

13. Jordförmedlingsfonden................ 60,000

14. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

15. Täckdikningslånefonden............... 100,000

16. Allmänna nyodlingsfonden.............. 15,000

17. Norrländska andelsmejerifonden.......... 10,000

18. Kraftledningslånefonden............... 625,000

19. Gödselvårdslånefonden................ 40,000

20. Lånefonden för mindre linberedningsanstalter . . . 4,800

21. Norrbottens nybyggeslånefond............ 3,500

22. Lånefonden för inköp av renar........... 100

23. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond . . . 1,200

24. Hantverkslånefonden................ 11,000

25. Rederilånefonden................... 700,000

26. Torvindustrilånefonden............... 150,000

27. I.uftfartslånefonden.................. 20,000

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel (överskott)..........

V. Fonden för låneunderstöd......................

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 95,062,000 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst...................

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster ån lånemedel:

1. Allmänna byggnadslånefonden..................

II. Uppkomna av lånemedel:

1. Av arméförvaltningen återlevererade anslagsmedel 9,709,200

2. Statens vattenfallsverk................ 2,950,000

3. Allmänna järnvägslånefonden............. 900,000

4. Anslag till lånefonden för bekämpande av arbets-

lösheten bland stenarbetare............ 505,300

Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 14,085,500 kronor.

Summa

Kronor

9,604,200

2,700,000

2,800

21,000

14,064,500

633,274,500

56 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning' för budgetåret 1926—1927.

Bil. B.

P. M.

För budgetåret 1926—1927 torde överskottet å nedannämnda under statskontorets förvaltning stående fonder kunna beräknas filt följande belopp:

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ................ kronor 125,000

Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare ........................................................................................ » 1,300

Vattenkraftslånefonden ..........................................-.................... » 350,000

Fonden för räntefria studielån ............................................... » 100

Odlingslånefonden ........................................................................ » 500,000

Egnahemslånefonden .................................................................... » 4,800,000

Fiskerilånefonden ....................................................................... » 100,000

Dräneringsfonden ....................................................................... » 100

Norrländska nyodlingsfonden .................................................... » 60,000

Jordförmedlingsfonden ................................................................ » 60,000

Lånefonden för inköp av ädla avelsston ................................ » 100

Täckdikningslånefonden................................................................ » 100,000

Allmänna nyodlingsfonden .................................................... » 15,000

Norrländska andelsmejerifonden ................................................ » 10,000

Kraf tledningslånef onden................................................................ » 625,000

Gödselvårdslånefonden ............................................................... » 40,000

Lånefonden för mindre linberedningsanstalter........................ » 4,800

Norrbottens nybyggeslånefond .................................................... » 3,500

Lånefonden för inköp av renar ................................................ » 100

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond ....................... » 1,200

Hantverkslånefonden ................................................................... » 11,000

Rederilånefonden............................................................................ » 700,000

Torvindustrilånefonden ................................................................ » 150,000

Luftfartslånef onden .................................... » 20,000

Statsverkets fond av rusdrycksmedel........................................ » 2,700,000.

Stockholm, kungl. statskontorets fondbyrå den 24 november 1925.

E. Johnsson.

t. I. kamrerare.

Kiksräkeuskapsvcrkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927. 57

Avskrift.

Bil. C.

Stockholm den I november 1 !)25.

Till Riksräkenskapsverket.

Genom remiss den 2 oktober 1925 bär riksräkenskapsverket anhållit, att styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen ville inkomma till verket med det yttrande och de upplysningar, som kunde föranledas av statsutskottets utlåtande nr 104 vid 1925 års riksdag rörande de statsverket av bolagets vinst tillkommande medel.

Med anledning härav får styrelsen med remissaktens återställande vördsamt anföra följande.

Enligt nu gällande föreskrifter i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning skall vad som återstår av den vinst, som årligen uppstår på partihandelsbolagens rörelse, sedan utdelning till bolagets delägare samt vederbörliga avskrivningar och avsättningar till fonder skett, efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas på statsverkets giroräkning i riksbanken. Denna bestämmelse trädde i kraft från och med den 1 januari 1924, från vilken tidpunkt bolagets nuvarande partiliandelsrätt jämväl daterar sig. Den första inleveransen enligt de nya grunderna skedde sålunda i juni månad 1924 och utgjorde statsverkets andel av den under år 1923 intjänade vinsten. Den andra och hittills sista inleveransen verkställdes i juni 1925 och utgick av 1924 års vinst. Den förra av dessa inbetalningar tillfördes statsinkomsterna för budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924, den senare budgetåret 1 juli 1924—30 juni 1925. I statförslaget för 1923—1924 var ingen inkomst av denna källa beräknad eller omnämnd, varemot finansministern i 1924 års statsverksproposition vid behandling av inkomsterna för budgetberäkningen 1924— 1925 under titeln »Diverse inkomster» anförde, att till det av honom beräknade beloppet borde läggas även någon inkomst från Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Inkomsten av partihandeln med rusdrycker skulle visserligen i huvudsak utgå i form av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, men det läge i sakens natur, att ett företag av Spritcentralens omfattning även med en prispolitik, som avsåge att hålla balans mellan inkomster och utgifter samt därutöver intjäna visst belopp till utdelning å aktierna i företaget, vid sitt bokslut borde befinnas lämna ytterligare något överskott. Emellertid kunde vid tiden för budgetförslagets uppgörande icke förutses, till vilket belopp ett sådant överskott borde beräknas.

Den av statsutskottet i dess remitterade utlåtande antydda olägenheten med det nuvarande systemet för här ifrågavarande vinstmedels inleverans och uppförande på budgeten är, att den budget, vars inkomstsida dessa medel böra tillföras, av Kungl. Maj:t framlägges i början av det år, då den vinst skall intjänas, av vilken de för inleverans avsedda medlen skola tagas. För budgetåret 1925—1926 har sålunda under rubriken »Diverse inkomster» upptagits ett belopp av 2 miljoner kronor såsom vinstmedel från bolaget. Denna budget beräknades av Kungl. Maj:t i slutet av år 1924 och framlades i början av år 1925 samt föranledde riksdagsbeslut i maj samma år. Vid den tidpunkt, då beloppet beräknades, hade ännu icke ens det räkenskapsår börjat, under vilket vinsten skulle intjänas, Bihan!I till riksdagens protokoll 7926. 7 samt. 5

58 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1926—1927.

och först tidigast i februari 1926 kan företagets vinstresultat för år 1925 exakt beräknas och i samband därmed angivas vilket belopp, som är disponibelt för inleverans till statsverket.

Vill man med hänsyn till dessa förhållanden eftersträva en anordning, enligt vilken det är möjligt att vid tidpunkten för budgetens uppgörande med en åtminstone relativt tillfredsställande grad av tillförlitlighet avgöra den ungefärliga storleken av den summa, om vilken det här kan bli fråga, torde detta icke kunna ske på annat sätt, än att budgetförslaget upptoge andel av den vinst, som intjänats under det år, vid vars slut förslaget uppgöres. Då nu emellertid enligt gällande föreskrifter vinstleveransen skall ske före juni månads utgång, men den budget, över vilken riksdagen beslutar, avser ett budgetår med början under juli månad samma år, erfordras för möjliggörande av den här tänkta anordningen, att tiden för inleveransen framflyttas från juni till juli månad. Genomfördes eu dylik jämkning, vilken förutsätter ändring av ovan berörda bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen, skulle man exempelvis i slutet av år 1926 kunna ungefärligen angiva storleken av statens vinstandel för den på 1926 års rörelse uppkomna vinsten. Detta belopp skulle då upptagas i 1927—1928 års budget och inlevereras under juli månad 1927.

För att statsverket emellertid icke under den mellantid, som måste uppstå, innan en anordning av nu ifrågasatt slag kunde träda i tillämpning, skulle för något budgetår helt nödgas avstå från vinstmedel från företaget, synes det styrelsen möjligt, jämväl under förutsättning av vederbörlig författningsändring, att avpassa inbetalningen av statsverkets andel av den under år 1925 intjänade vinsten på sådant sätt, att en del därav, såsom nu är föreskrivet och såsom enligt budgeten beräknats, inflöte före utgången av juni månad 1926, under det att den återstående delen inbetalades under juli månad 1926 och sålunda komme 1926—1927 års budget tillgodo. Sedan kunde den här tänkta förändrade anordningen träda i kraft från och med 1927—1928 års budget. Enligt för närvarande tillgängliga uppgifter rörande resultatet av 1925 års rörelse torde skäl föreligga för antagande, att statens andel av 1925 års vinst skall kunna beräknas till sådant belopp, att, om det här framställda förslaget godkännes, 2 miljoner kronor skulle kunna, såsom beräknats, inlevereras för budgeten

1925—1926 och åtminstone 1 miljon kronor för budgeten 1926—1927.

Med hänsyn till att jämväl för bolagets dotterföretag Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o från och med 1926 års ingång torde komma att gälla samma bestämmelser i här berörda hänseenden som för moderbolaget, synes den ifrågasatta ändringen böra omfatta partihandelsbolagen generellt.

Under åberopande av det anförda finner sig styrelsen böra förorda utfärdande av föreskrifter, innebärande att, med tillämpning från och med år 1927 och avseende vinsterna från och med år 1926, statens vinstmedel från partihandelsbolagen inlevereras efter varje räkenskapsårs slut inom påföljande juli månads utgång, samt att av de på bolagens rörelse för år 1925 belöpande vinstmedel 2 miljoner kronor inlevereras före utgången av juni och återstoden före utgången av juli månad 1926.

För styrelsen för

AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN,

AX. HEDENLUND.

M. MARCES.

Stockholm, Isa;ic Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 1

Bilaga IV.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kung!. Finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava äran härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under tiden 1 juli 1926—30 juni 1927, som böra upptagas i riksstaten för samma budgetperiod.

Stockholm den 22 oktober 1925.

KARL HILDEBRAND.

G. LAGERBJELKE.

G. KOBB.

John Hägglund.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml.

2 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1926—1927.

Inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

III. Diverse inkomster................ kr. 750,000: —

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

III. Statens utlåningsfonder (överskott).

Allmänna järn vägslånefonden ................................................ kr. 1,800,000: —

Bibanelånef onden....................................................................... » 110,000: —

Allmänna byggnadslånefonden................................................ » 17,000: —

V. Fonden för låneunderstöd (överskott) ... » 2,800: —

D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I. Uppkomna av andra statsinkomster än lånemedel.

Allmänna byggnadslånefonden................................................ kr. 21,000: —

II. Uppkomna av lånemedel.

Återbetalning av vissa av tillfälliga lånemedel anvisade

anslag........................................................................................ kr. 9,709,200: —

Statens vattenfallsverk ............................................................ » 800,000: —

Allmänna järnvägslånefonden................................................ » 900,000: —

Utgifter.

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

riksdagens hus, förslagsanslag ........................................ kr. 3,300,000: —

2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riks-

dagsförvaltningen, förslagsanslag........................ » ' 450,000: —

Kiksgiildsfullinäktigcs yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 3

Riksdagsbiblioteket:

3. Avlöningar, arvoden m. m., vikariatsersättningar

och expenser, förslagsanslag........... kr. 55,000: —

4. Riksdagsbibliotekets komplettering och

utvidgning, reservationsanslag........ » 18,000: — 73 qqq._

5. Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra om-

kostnader för statsskulden, förslagsanslag................ » 300,000: —

6. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieom-

budsmannen och hans expedition, förslagsanslag .... » 70,000: —

7. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieom-

budsmannen och hans expedition, förslagsanslag .... » 70,000: —

Summa kr. 4,263,000: —

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

A. De fonderade statslånen.

1. Ä 1880 års 3 1/2 % lån, förslagsanslag............................ kr. 711,650: —

2. » 1886 » 3 V2 % » , förslagsanslag............................ » 1,696,370: —

3. » 1887 » 3.6 % » .................................................. » 3,012,820: —

4. » 1888 » 3 % » .................................................... » 725,500: —

5. » 1890 » 3 V2 X » .................................................... » 579,400: —

6. » 1894 » 3 % » .................................................... » 506,360: —

7. » 1899 » 3 Vs X » .................................................... » 931,920: —

8. » 1900 » 3 Vs X » ................................................... » 1,271,200: —

9. » 1904, 1906 och 1907 årens 3 Vs X lån .................... » 4,404,960: —

10. » 1908 års 3 1/i % lån........................................................ » 1,906,800: —

11. » 1911 » 3 V2 X » .................................................... » 2,700,000: —

12. » 1913 » 4 V2 X » .................................................... » 3,240,000: —

13. » 1914 »5 X » .................................................... » 8,155,000: —

14. » 1916 och 1917 årens 5 % lån ................................... » 9,351,500:

15. » 1918 års 5 % lån........................................................ » 4,750,510: -

16. » 1919 »6 % » ................................................... » 5,595,000: —

17. » 1921 »6 X » ................................................... » 5,647,940: —

18. » 1921 » premieobligationslån .................................... » 6,000,000: —

19. » 1923 » 4 Vs X lån, förslagsanslag............................ » 1,280,700: —

20. » 1923 » premieobligationslån .................................... » 6,000,000: —

21. » 1923 » 5 % lån, förslagsanslag ........................ » 3,300,000: —

22. » 1924 » 5 Vs X » .................................................... » 6,154,500: —

Summa kr. 77,922,130: —

B. Övrig statsskuld.

1. Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd

upplåning, förslagsanslag ............................................ kr. 4,500,000: —

Ränta å följande av staten övertagna lån:

2. Kommunlån............................................ kr. 420: —

3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags

obligationslån.................................... » 15,040: —

4 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

Av år 1898 ............ kr. 39,280: —

» » 1902 ............ » 22,240: —

kr.

61,520: —

Mora—Vänerns jämvägsaktiebolags obligationslån:

6. Av V, 1896 ............ kr. 36,680: —

7. » V, 1896 » 9,240: —

8. » år 1903 » 105,120: — » 151,040: — kr.

9. Ränta å lån bos statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl., förslagsanslag............................ »

10. Ränta å lån hos postverkets pensionsfond, förslags-

anslag ............................................................................... *

11. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, reservations-

anslag ................................................................................ *

12. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvarte-

ret Lejonet i Stockholm, reservationsanslag »

13. Ränta å konung Carl XIII:s hemgiftskapital, reserva-

tionsanslag ....................................................................... *

14. Ränta å Göta kanals reparationsfond ...................... »

Summa kr.

228,020

2,875,000

220,000

300,000

90,000

7,500: — 7,050: — 8,227,570: —

Summa Räntor å

statsskulden kr. 86,149,700

Utgifter för kapitalökning.

III. Avbetalning å statsskulden.

A. De fonderade statslånen.

Amortering.

1. 1880 års 3 >/2 % lån ............................ kr. 4,791,600: —

2. 1886 » 3 Vj % » » 818,230: —

3. 1890 » 3 Vs X » ............................ » 936,450: —

4. 1899 » 3 Vs % » » 581,400:— kr. 7,127,680: —

B. Fonden för statsskuldens amortering.

1. Avsättning till fonden för statsskuldens amortering . .. » 1,000,000: —

C. Övertagna lån.

1. Kommunlån................................................ kr. 4,420: —

2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags ob-

ligationslån ............................................ » 26,000: —

Jämvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån:

3. Av år 1898 ................ kr. 49,000: -

4. » » 1902 ................ » 24,000: —

73,000: —

itiksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontor*^ ställning. 5

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån:

5. Av V7 1896 ................ kr. 70,000: —

6. » V9 1890 » 18,000: —

7. » år 19011 » 94,000: — kr. 182,000: — kr. 285,420: —

Summa kr. 8,413,100: —

Återbetalning av tillfälliga lånemedel.

Återbetalning å under titeln »Förlag till statsverket» å tilläggsstaten för år 1918 anvisat anslag till täckande av förskjutna kostnader för anskaffande av vissa slag

av förnödenheter för armén ............................................ kr. 1,733,468: —

Återbetalning å vissa under IV huvudtiteln å riksstaterna för åren 1919, 1920 och 1922 samt å tilläggsstaterna

för åren 1918 och 1921 anvisade anslag........................ » 7,975,732:

kr. 9,709,200:

Rörande ovan beräknade inkomster och utgifter för budgetåret 1926—1927 torde följande böra framhållas.

Beträffande beräkningen av inkomsterna:

Under titeln »Diverse inkomster» ha beräknats räntor å utländska statspapper, uppköpta svenska statsobligationer, avkastning å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922, kursvinster utöver kursförluster, likvid för försålt riksdagstryck, preskriberade kuponger m. m.

Under titeln »Fonden för låneunderstöd» har upptagits under budgetåret förfallande räntor å två av de från nämnda fond utlämnade lån, nämligen till svenska mosskulturföreningen 1,600 kronor samt till Bergsbyns kalkbruk u. p. a. 1,250 kronor.

Under rubriken »I anspråk tagna kapitaltillgångar, uppkomna av lånemedel» hava upptagits:

dels följande från arméförvaltningen till riksgäldskontoret återlevererade belopp å anslag av tillfälliga lånemedel, nämligen:

1918 års tilläggsstat IV: G, 2 Täckande av förskjutna kostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén.............................. kr. 0: so

1918 års tilläggsstat XVII: 6 Täckande av förskjutna kostnader för anskaffande av vissa slag av förnödenheter .......................................................................................

1921 års riksstat IV: 2 G, 4 Merkostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén ...............................................................

ävensom följande belopp, som enligt kungl. brevet den 25 september 1925 komma att av arméförvaltningen återbetalas å vissa anslag, anvisade å tidigare riksstater att utgå av tillfälliga lånemedel, nämligen:

1918 års tilläggsstat IV: G, 4 Täckande av förskjutna kostnader för uppförande av intendenturetablissemang i Karlsborg och i Boden ...................................................

» 1,733,467: 7 3 » 46,056:4 2

» 880,000: —

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml.

6 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontor®!» ställning.

1918 års tilläggsstat IV: G, 19 Täckande av förskjutna

kostnader för mark m. m. för Järvafältet .................... kr. 4,000,000: —

1919 års riksstat IV: I, 20 Merkostnader för vissa i sam-

band med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén ............................................................... » 1,350,850: —

1920 års riksstat IV: G, 4 D:o d:o ........................................ » 1,678,065:12

1920 års riksstat IV: G, 9 Inköp av vissa fastigheter att

tilläggas Järvafältet ........................................................ * 13,669: —

1922 års riksstat IV: 2 G, 4 Merkostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén ................................................................ » 7,000:

tillsammans kronor 9,709,108: 7 7, utjämnat till 9,709,200: —

dels av statens vattenfallsverk till riksgäldskontoret åter levererade belopp å anslagen av fasta lånemedel å 1921 års tilläggsstat D. 18. Rörelsekapital

400.000 kronor och D. 19. Inventarier 400,000 kronor eller tillsammans

800.000 kronor, vilka belopp icke längre äro för sina ursprungliga ändamål erforderliga;

dels ock den under budgetåret beräknade kapitalinbetalningen å från allmänna järnvägslånefonden utlämnade lån 900,000 kronor.

Beträffande beräkningen av utgifterna:

I fråga om huvudtiteln för riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus har höjning vidtagits av anslagen till avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och militieombudsmannen samt deras expeditioner med vardera 5,000 kronor.

Beträffande utgifterna å anslaget »Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning» har räknats med att för tillgodoseende av riksgäldskontorets medelsbehov under budgetåret ny upplåning vore erforderlig å omkring 60,000,000 kronor, medförande en beräknad ökning av räntekostnaden under budgetåret av omkring 3,000,000 kronor. Då nämnda anslag vidare kommer att belastas med diskont å riksgäldskontorets växlar, beräknad till 250,000 kronor, ränta å i riksgäldskontoret placerade medel, tillhörande vattenfallsverkens förnyelsefonder, beräknad till 500,000 kronor, samt ränta å fonden för statsskuldens amortering med flera fonder, beräknad till 750,000 kronor, har anslaget upptagits med 4,500,000 kronor.

Stockholm den 20 oktober 1925.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

'Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss föredrager vidare följande för flera huvudtitlar gemensamma frågor och anför:

J)T) Tf: : •' ' - • : ' • • ' , ' • ; ' •• ■

1. Personalindragningar i statsdepartementen.

På sätt framgår av den redogörelse för i besparingssyfte vidtagna åtgärder, som vid framläggande av 1924 års statsverksproposition lämnades av dåvarande chefen för finansdepartementet (»För flera huvudtitlar gemensamma frågor», sid. 1 ff.) hade Kungl. Maj:t den 1 september 1923 uppdragit åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder för vinnande av besparingar i statsförvaltningen.

Kommittén upptog till en början till granskning utrikesförvaltningens •organisation och statens kommersiella informationsverksamhet; förslag i dessa ämnen framlades i december 1923. Samtidigt avgav kommittén förslag angående förenklad behandling av besvärs- och anmärkningsmål i avlönings- m. fl. frågor. Efter verkställd utredning har kommittén vidare under 1925 framlagt förslag rörande följande förvaltningsgrenar: socialförsäkringens organisation, kommerskollegium och underlydande myndigheter samt patent- och registreringsverket. Utom de nu nämnda, mera omfattande förslagen har kommittén i anledning av särskilda remisser avgivit ett flertal utlåtanden, huvudsakligen berörande frågor om återbesättande av ledigblivna tjänster inom skilda förvaltningsgrenar.

I skrivelse den 13 juni 1925 anmälde kommitténs ledamöter, att de — ehuru de vore övertygade om behovet och möjligheten att minska stats- Bihanq till riksdagens protokoll 1926. 1 saml.

2 Utgifterna.

utgifterna — ansågo förutsättningar saknas för att ett fortsatt arbete av kommittén skulle kunna leda till resultat. På grund härav anhöllo korn* mitténs ledamöter om entledigande från sina uppdrag i kommittén.

Då jag den 18 juni 1925 tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen, uttalade jag, att jag icke ansåge arbetet på förenklingar och besparingar inom statsförvaltningen vara lönlöst. Kommitténs egna förslag hade delvis redan lett till praktiska åtgärder, om också mindre omfattande än kommittén åsyftat. De senast framlagda resultaten av dess arbete vore fortfarande föremål för bearbetning och prövning.

De svårigheter, med vilka besparingsarbetet hade att kämpa, vore — framhöll jag vidare — uppenbara, men dess fortsättande finge icke underlåtas, även om de omedelbara besparingarna skulle hålla sig inom ganska blygsamma gränser och arbetet i övrigt finge läggas på längre sikt. Det syntes nödvändigt att söka förenkla ärendenas handläggning och avskilja mindre nödiga förvaltningsuppgifter, därest man icke ville se kostnaderna för administrationen inom en nära framtid åter gå i höjden. Möjligt vore, att man inom vissa förvaltningsområden finge nöja sig med att förebygga en utvidgning av den nuvarande kostnadsramen, när nya uppgifter så småningom trängde sig fram. På andra områden åter torde en verklig begränsning av förvaltningsapparaten kunna genomföras. Även om förändringarna icke kunde eller borde omedelbart åvägabringas, vore det av betydelse att förberedelser därtill bleve gjorda eller beslut därom fattade.

Beträffande formen för besparingsarbetets fortsatta bedrivande anförde jag härefter:

»Det är icke uteslutet, att ett besparingsarbete efter dessa linjer kan för sitt genomförande på vissa punkter behöva stödja sig på en parlamentarisk kommitté med representanter från olika politiska partier, men den första och omedelbara uppgiften åvilar tydligen regeringen själv. Lämpligast synes mig därför vara att arbetet nu tages upp under ledning av chefen för finansdepartementet med biträde av särskilt tillkallade sakkunniga.

Genom en sådan form för arbetets bedrivande bör man kunna mera direkt draga nytta av ämbetsverkens kunskap om organisationens detaljer och i övrigt tillgodogöra sig deras medverkan i arbetet. Genom en i överensstämmelse med vad jag nu anfört organiserad utredning bör besparingsarbetet kunna direkt inordnas i det löpande budgetarbetet och dess resultat, allt eftersom de framträda, omedelbart tillgodogöras i statsverkspropositionen.

Antalet sakkunniga synes kunna begränsas till två, av vilka dock blott eu skulle för det närvarande begynna sin verksamhet. Donna torde närmast böra omfatta Kungl. Maj:ts kansli och ämbetsverken. Så nära förknippat som arbetet inom ämbetsverken är med arbetet inom Kungl. Maj :ts kansli, torde under besparingsarbetets fortgång böra övervägas, vad som i syfte att förenkla organisationen kan vinnas genom eu intimare samverkan mellan ämbetsverken och departementen.»

Utgifterna.

1 enlighet med erhållet bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag eu sakkunnig att från och med den 1 juli 1925 inom finansdepartementet biträda vid omförmälda utredning.

Jag torde i nu förevarande sammanhang ej behöva närmare utveckla behovet av fortsatta besparingsåtgärder. Jag vill endast betona, att även oavsett det nuvarande statsfinansiella läget man måste sträva efter att ej på själva förvaltningsapparaten nedlägga större kostnader än som oundgängligen erfordras. Med denna utgångspunkt har det nya besparingsarbetet bedrivits.

Utredningen har i första hand inriktats på statsdepartementen. Skälen härtill hava varit flera.

Det har till en början synts vara värdefullt att så att säga inifrån undersöka besparingsproblemet. Härigenom kunna de ledande krafterna inom departementen vinna erfarenheter, som vid den kommande behandlingen av ämbetsverken bör komma till nytta. Vid den fortsatta undersökningen av ämbetsverken bör det ock vara av betydelse att kunna hänvisa till resultaten beträffande departementen. Då det ej låtit sig göra att till 192fi års riksdag framlägga förslag rörande besparingsåtgärder vid ämbetsverken i allmänhet, har jag ansett riktigast, att besparingsarbetet till att börja med koncentrerats på själva statsdepartementen.

Jag har sålunda icke ansett mig böra i detta sammanhang ingå på någon omorganisation av den centrala förvaltningen i riktning mot eu sådan departementalreform, som på sin tid förordades av de s. k. departementalkommitterade i betänkande den 31 december 1912.

Även om alltså en mera genomgripande omdaning av centralförvaltningen i förevarande sammanhang lämnats ur sikte, har dock av undersökningen framgått, att en minskning av statsdepartementens arbetskrafter kan underlättas genom mindre förskjutningar mellan departementen och vissa centrala ämbetsverk. I sådant syfte synes böra genomföras såväl viss decentralisering av mindre betydande ärendesgrupper från Kungl. Maj:t till vederbörande ämbetsverk som ock någon utsträckning av den redan delvis tillämpade anordningen med föredragning i statsrådsberedningen genom tjänsteman, som i vederbörande ämbetsverk handlagt respektive ärende.

Vad särskilt decentraliseringen angår, bör denna begränsas till sådana ärenden, som redan på ett förberedande stadium behandlas av centralt ämbetsverk. Att förflytta avgörandet från Kungl. Maj:t till myndighet, som eljest ej skulle taga befattning med ärendet ifråga, skulle ej vara förenat med någon nämnvärd besparing. Då vidare decentralisering ej bör vidtagas beträffande ärenden, vari den av vederbörande myndighet företagna prövningen isker ur synpunkter vitt skilda från dem som böra tillvaratagas inom statsdepartementen, måste decentraliseringen bliva tämligen begränsad.

4 Utgifterna.

Beträffande härefter den direkta föredragningen genom tjänstemän från vederbörande ämbetsverk, måste även denna givas en ganska inskränkt omfattning. Ur rent praktiska synpunkter måste nämligen en dylik anordning begränsas till ärendesgrupper av ensartad natur, där vederbörande föredragande ej representerar en alltför speciell fackkunskap liksom ej heller utpräglade verksintressen.

De mera viktiga ärendesgrupper, i fråga om vilka decentralisering eller direkt föredragning förutsättes komma att äga rum, lära under vederbörande huvudtitlar komma att angivas av respektive departementschefer. Emellertid kan även ifrågasättas decentralisering av vissa för hela förvaltningen gemensamma ärendesgrupper, exempelvis frågor om tjänstledigheter, förordnanden och dylikt ävensom vissa avlömingsärenden. Härtill torde man likväl ej kunna taga ställning förrän i samband med granskningen av de centrala ämbetsverken.

Avlyftandet från departementskanslierna av desamma påvilande arbetsuppgifter i den begränsade omfattning, som nu antytts, kan väl i och för sig icke leda till några nämnvärda personalindragningar. Sagda åtgärd tillsammantagen med en lämpligare arbetsfördelning inom departementen ävensom ett. rationellare utnyttjande av personalen kan emellertid möjliggöra ej oväsentliga besparingar i arbetskraft.

Jämte dessa och andra åtgärder, vilka i besparingssyfte kunna vidtagas inom de olika departementen och till vilka jag senare återkommer, hava emellertid även prövats olika utvägar att genom ändring i den nuvarande departementsindelningen åstadkomma ytterligare besparingar och en mera rationell organisation. Därvid bör givetvis komma under omprövning såväl antalet departement som den lämpligaste avgränsningen av deras verksamhetsområden. Främst uppkommer härvid frågan om möjligheten att indraga något av de nuvarande nio departementen.

Erinras må att' enligt 1840 års departementalreform departementen voro sju. År 1900 tillkom jordbruksdepartementet. År 1920 genomfördes den nuvarande indelningen. I förhållande till den närmast föregående organisationen innebar denna i stort sett, att lånt- och sjöförsvarsdepartementen sammanslogos till försvarsdepartementet, att civildepartementet uppdelades på socialdepartementet och kommunikationsdepartementet samt att urfinansdepartementet utbröts handelsdepartementet, till vilket senare emellertid lades uppgifter även från vissa andra departement.

Under omsorgsfull prövning har jag ansett nu böra bringas frågan, huruvida en minskning av antalet departement lämpligen kan ske genom att sammanföra handelsdepartementets huvudsakliga verksamhetsområde med det som nu tillhör kommunikationsdepartementet. Enligt ett uppgjort utkast skulle därvid till kommunikationsdepartementet överföras alla ärenden, som röra sjöfarten. Även frågor rörande industri och bergsbruk, kant-

Utgifterna.

verk och slöjd in. in. skulle lämpligen, kunna hänföras till kommunikationsdepartementet. Till detta departement borde jämväl överflyttas frågor rörande den inrikes handeln. 13eträilande traktatfrågor och andra ärenden rörande utrikes handeln kunde ifrågasättas att överföra dessa antingen till kommunikationsdepartementet eller till utrikesdepartementet. I det utarbetade utkastet hava ärendena i fråga tillagts utrikesdepartementet. Ärenden rörande lotterier och försäkringsärenden skulle lämpligen kunna överföras till finansdepartementet.

Huvudfrågan måste vid nämnda prövning vara, huruvida tillräckligt starka skäl finnas för att i ett särskilt departement sammanhålla de ärenden, som nu handläggas i handelsdepartementet. Jag torde då till en början få erinra om de huvudskäl, som på sin tid föranledde departementets tillkomst.

Vid upprepade tillfällen under senare hälften av 1800-talet gjordes frågan om inrättande av ett särskilt departement för näringarna till föremål för prövning av såväl Kungl. Maj :t som riksdagen. Olika lösningar voro härvid under övervägande, men först år 1900 ernåddes ett resultat genom inrättandet av jordbruksdepartementet. 1 skrivelse den 19 maj 1905 anhöll därefter riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart. Till stöd för denna hemställan anförde riksdagen, bland annat, att det enligt riksdagens uppfattning behövdes ett statsorgan, som med sakkunskap i avseende å näringslivets förhållanden och insikt om vad som kunde vara ägnat att befordra dess utveckling och förkovran förenade förmågan att framhålla näringarnas krav och föreslå lämpliga åtgärder att tillgodose desamma. Sedan för jordbruket och detsamma närstående näringar skapats ett särskilt jordbruksdepartement, syntes detta behov icke fullständigt kunna tillgodoses på annat sätt, än att ett departement inrättades, vars huvuduppgifter skulle bliva handel, industri och sjöfart. Det vore så mycket mera angeläget, att eu dylik administrativ representation för dessa grenar av landets näringsväsen inom den närmaste framtiden komme till stånd, som vårt näringsliv på förevarande områden under senare tider företett en allt snabbare fortgående utveckling. Vid upprättandet av ett dylikt statsdepartement syntes uppmärksamheten ock böra fästas på åstadkommande av tillfredsställande former för en samverkan mellan detta organ och ifrågavarande näringars praktiska idkare, varigenom dessa kunde utöva ett behörigt inflytande på förarbetena för den lagstiftning, varav näringarna berördes, och på sådana organisationsfrågor, vilka avsåge deras befrämjande.

Sedan departementalkommitterade år 1912 avgivit förslag till inrättande av ett handelsdepartement och vid 1918 års riksdag väckts motioner i ämnet, upptogs frågan av Kungl. Maj:t i proposition nr 359 till 1919 års riksdag med förslag till lag om statsdepartementen.

6 Utgifterna.

I anförande till statsrådsprotokollet utvecklade chefen för justitiedepartementet de skäl, som talade för inrättandet av ett handelsdepartement. Med utgångspunkt från vissa uppgifter angående utvecklingen av vår industri, handel och sjöfart samt den skedda förskjutningen av näringslivet till förmån för de industriella och kommersiella näringsgrenarna framhöll departementschefen följande:

»Den starkt växande enskilda näringsverksamhet, som sålunda kan konstateras, har jämväl medfört en ökad statsverksamhet på alla näringslivets. områden. Den exempellöst snabba utveckling, som vår handel, industri och sjöfart, enligt vad nyss påvisats, under den senare tiden genomgått, de många framställningar och förslag inom området för dessa näringsgrenar, som därunder avgivits, de ofta komplicerade och svårlösta uppgifter, inför vilka vårt näringsliv blivit ställt, hava haft till följd, att allt större krav på ledning och reglering från statsförvaltningens sida av hithörande förhållanden gjorts gällande. I åtskilliga fall har ock visat sig erforderligt att påkalla en direkt stödjande medverkan av statsförvaltningen i form av anslag, lån eller annorledes. Tillgodoseendet i behörig omfattning av dessa krav är otvivelaktigt av utomordentligt stor betydelse. En insiktsfull och planmässigt ledd näringspolitik från statens sida synes vara en nödvändig förutsättning för att näringslivet skall länkas in i gynnsamma banor och vinna sin rätta utveckling. Tydligt är även, att vårt lands ekonomiska bärkraft är en av de allra viktigaste faktorerna för dess framåtskridande i allmänt kulturellt hänseende samt att den växelverkan, som äger rum mellan! den materiella odlingen och det kulturella livet, blir till bägges båtnad livligare, i den mån landets ekonomiska välstånd genom näringarnas förkovran betryggas och befordras.»

Med anförda exempel påvisade departementschefen, hurusom eu rad av viktiga uppgifter för den närmaste framtiden förestode näringsförvaltningen, och framhöll därefter, att än mera maktpåliggande uppgifter säkerligen skulle möta ett handelsdepartement i handelspolitiken utåt. Vid behandlingen av de frågor inom tull- och handelspolitiken, som vore under utredning (genom 1919 års tull- och traktatkommitté), hade ett handelsdepartement sin uppgift att fylla. Men även eljest, i den regelmässiga samfärdseln med utlandet, borde den enskilde näringsidkaren kunna påräkna stöd och hjälp från det allmännas sida genom ett för dessa ärenden särskilt inrättat organ. Efter det definitiva avslutandet av världskriget konime utan tvivel en synnerligen livlig ekonomisk tävlingskamp nationerna emellan att uppstå. För att kunna bestå och med framgång bevaka våra intressen i denna fredliga tävlan erfordrades icke blott en stark anspänning av de enskilda krafterna utan även ett kraftigt och målmedvetet arbete från statens sida. Detta vore så mycket mer angeläget, som den oerhörda omvälvning av de politiska och ekonomiska förhållandena inom de utländska staterna, vilken kriget medfört, redan hade och givetvis även framgent komme att på handelns, industriens och sjöfartens områden skapa nya uppgifter och problem av betydande räckvidd och ingripande betydelse för vårt näringslivs framtida utveckling.

Utgifterna.

Det behov av medverkan från statens sida på ifrågavarande näringsområden, som alltså torde få anses ådagalagt, kunde enligt departementschefens mening icke på ett tillfredsställande sätt fyllas, med mindre för omförmälda näringsgrenar inrättades ett särskilt departement med en departementschef såsom Konungens rådgivare i dithörande regeringsangelägenheter. Först härigenom kunde erforderlig trygghet vinnas för att dessa angelägenheter bleve föremål för den uppmärksamhet och omvårdnad, som deras vikt krävde, samt att deras handläggning ägde rum med erforderlig insikt och sakkunskap. En hänvisning därtill, att jordbruksnäringen och därmed närstående näringsgrenar i jordbruksdepartementet redan erhållit sin representation inom den högsta administrationen samt att detta departement måste anses väl hava motsvarat de därvid knutna förhoppningarna, syntes giva ett ytterligare stöd åt kravet på ett handelsdepartement.

Efter att hava angivit de omständigheter, som nödvändiggjorde ett frånskiljande från finansdepartementet av ärendena angående industri, handel och sjöfart, upptog departementschefen till besvarande frågan, huruvida icke ett handelsdepartement lämpligen skulle kunna kombineras med jordbruksdepartementet eller eventuellt med det till inrättande föreslagna kommunikationsdepartementet.

Sedan departementschefen på anförda skäl avvisat tanken på ett för jordbruks- och handelsärenden gemensamt departement, anförde lian beträffande möjligheten av den senare kombinationen följande:

.'Med avseende å spörsmålet att förena de föreslagna handels- och kommunikationsdepartementen till ett departement hava departementalkommitterade uttalat att, då det vore obestridligt, att ett av de viktigaste målen för kommnnikationsanstalternas inrättande vore att upphjälpa och befrämja näringsväsendet, eu sådan anordning ur denna synpunkt kunde synas naturlig. Men då näringsväsendet och kommunikationsväsendet dels vart för sig bildade ett betydande förvaltningsområde och dels hos den högsta ledningen krävde sakkunskap av väsentligt olika natur, torde de icke böra läggas i ett departement, om trygghet skulle vinnas för deras behöriga tillgodoseende. Därvid torde ock höra beaktas att, därest övriga näringar utom jordbruket lades samman med kommunikationsväsendet i ett departement, av naturliga skäl lätt skulle kunna inträffa, att vid åtgärder rörande kommunikationsväsendet, vilka tillika berörde näringarna, mindre hänsyn toges till jordbrukets än till övriga näringars intressen.

Icke heller bör förbises, att ett visst konkurrensförhållande skulle kunna uppstå mellan å ena sidan handelns, industriens och sjöfartens intressen samt å andra sidan de intressen, som kommunikationsdepartementet såsom företrädare för statens affärsdrivande verk har att hävda.

De nu anförda skälen mot ett sammanförande av handelns, industriens och sjöfartens angelägenheter med vare sig jordbruksnäringen eller kommunikationsväsendet synas mig fullt bärande».

I statsrådsanförandet angåvos jämväl huvudlinjerna för det nya departementets organisation.

Sedan det i förenämnda proposition framlagda lagförslaget av riksdagen

8 Utgifterna.

antagits, avgavs till 1920 ars riksdag proposition angående ändrad organisation av statsdepartementen, i vilken bland annat handelsdepartementets arbetsuppgifter och personalutrustning fastställdes.

Efter de jämkningar i personalanslagen till handelsdepartementet, som vidtagits vid 1923 års riksdag, kunna numera totalkostnaderna för departementet, inberäknat anslaget till departementschefen ävensom dyrtidstilllägg, beräknas till 218,000 kronor för år. -

- ' ä.l

i)et är givet, att en indragning av handelsdepartementet icke kan medföra besparing av hela kostnaden för departementet. De departement, som skulle övertaga handelsdepartementets uppgifter, måste nämligen förses med arbetskraft utöver vad eljest varit nödvändigt. Handelsdepartementets uppgående i andra departement skulle emellertid möjliggöra—utom den besparing som vunnes genom minskning av antalet statsråd och inbesparande av statssekreterare, registrator o. s. v. — ett mera rationellt utnyttjande av befattningshavarna, varigenom även den egentliga byråpersonalen skulle kunna undergå minskning. Enligt det förslag, som under sakkunniggranskningen utformats, skulle handelsdepartementets indragning medföra eu årlig besparing i personalkostnader av omkring 100,OOd kronor eller ej fullt hälften av den nuvarande kostnaden för departementet.

De fördelar, som skulle vinnas genom handelsdepartementets indragning, begränsa sig väsentligen till den besparing, som därmed skulle vara förenad. Vad dessutom skulle stå att vinna torde i huvudsak bestå däri. att ärenden rörande sjöfarten skulle komma att handläggas inom samma departement ,som frågor om trafikanstalterna till lands samt de industriellt-tekniska ärendena i stort sett sammanföras inom ett departement.

Det är givet, att det vid upprepade tillfällen framförda kravet på inrättande av ett särskilt departement för industri, handel och sjöfart verkligen bottnat i ett av näringarnas utövare känt behov av en egen representant i regeringen. De skäl, som anförts till förmån för departementet» inrättande, äga ock alltjämt giltighet.

Inrättandet från och med budgetåret 1923—1924 av den särskilda traktatavdelningen i handelsdepartementet visar hän på den uppmärksamhet, som numera måste ägnas åt våra handelstraktatförhållanden och som särskilt under de närmaste åren är i hög grad påkallad. Att så skulle bliva fallet förutsågs väl vid handelsdepartementets inrättande. Men den erfarenhet, som sedan dess vunnits, har än tydligare visat angelägenheten av att väl kvalificerad personal med möjlighet till ständig kontakt med näringslivet står till förfogande för utförande av alla de utredningar av olika slag, vilka måste såväl föregå inledandet av traktatförhandlingar med främmande makter som ock utföras under förhandlingarnas gång. Därjämte och kanske i främsta rummet måste ock beaktas vikten av att den ledamot av regeringen, som har att taga det slutliga ansvaret för förhandlingarnas resultat, även är i tillfälle att ägna oavlåt-

Utgifterna. 9

lig uppmärksamhet åt förhandlingarnas gång för att — efter samråd såväl med myndigheter som näringarnas egna representanter — giva nödiga anvisningar och råd åt dorn som omhänderhava själva förhandlingarna.

Med beaktande av nu anförda och övriga på saken inverkande omständigheter ställer sig för mig frågan om handelsdepartementets bibehållande sålunda, att — därest man bortser från kostnadssynpunkten — övervägande skäl synas tala för att icke under nu rådande förhållanden vidtaga någon förändring. Den kostnadsbesparing, som skulle uppstå genom eu departementsindragning, är visserligen icke obetydlig men synes dock icke vara av den storleksordning, att den bör tillmätas avgörande inflytande.

Det återstår att närmare överväga, vilka omflyttningar som inom ramen av det nuvarande antalet departement för ernående av eu något jämnare ärendesfördelning departementen emellan må befinnas lämpliga.

Jag vill härvid först omförmäla, att i samband med frågan om handelsdepartementets eventuella indragande varit under övervägande ett uppslag att med sammanförande av handels- och kommunikationsdepartementens huvudsakliga ärendesgrupper nybilda ett civildepartement, avsett för lantregering och kommunala frågor. Med den ståndpunkt jag nyss angivit i avseende å bibehållande av ett särskilt handelsdepartement har detta alternativ helt fått lämnas ur räkningen, och jag åtnöjer mig nu att anmärka, att detsamma ur ren besparingssynpunkt icke erbjuder några avsevärda fördelar.

De omgrupperingar, som nu böra komma i fråga mellan departementen, synas vara dels ett utökande av handelsdepartementets verksamhetsområde, dels oek överflyttande av kyrkoärendena från ecklesiastik- till justitiedepartementet.

Vad först angår handelsdepartementet, synes detta, även med någon minskning av nuvarande arbetskrafter, kunna övertaga vissa uppgifter, som nu påvila andra departement.

Från försvarsdepartementet kan sålunda ifrågakomma att överföra ärenden rörande sjökarteverket, vilken fråga diskuterades redan vid handelsdepartementets inrättande. Detta spörsmål toi-de emellertid ännu ej vara moget för lösning, utan frågan härom lär få upptagas till övervägande, efter det de centrala ämbetsverkens organisation gjorts till föremål för undersökning.

Till handelsdepartementet synas böra från kommunikationsdepartementet överflyttas ärenden rörande taxor å hamnavgifter och grundpenningar samt taxor för kanaler, som ej tillhöra staten, ävensom ärenden rörande fastställande och reglering av hamnområden. Dessa ärenden voro i 1919 års proposition angående lag om statsdepartementen avsedda att förläggas till handelsdepartementet, men blevo vid den definitiva regleringen 1920 förlagda till kommunikationsdepartementet. Då dessa ärenden lämpligen kunna övertagas av handelsdepartementet, synes en dylik överflytt-

10 Utgifterna.

ning nu böra ske. I dessa ärenden torde för övrigt direkt föredragning kunna äga rum genom föredraganden i kommerskollegium. Beträffande denna ärendesgrupp kan jämväl ifrågasättas eu decentralisation från Kungl. Maj:t, vilken emellertid torde böra ske först sedan erfarenhet vunnits om ärendesgruppens betydelse för handelsdepartementets arbetsuppgifter.

Vidare torde handelsdepartementet böra från jordbruksdepartementet övertaga ärenden rörande såväl geologiska som meteorologiska och hydrografiska undersökningar samt stormvarningar. Även beträffande den geologiska undersökningen var vid handelsdepartementets tillkomst fråga om dess förläggande till det nya departementet. På grund av den geologiska undersökningens betydelse för jordbruket bibehöllos emellertid dessa ärenden i jordbruksdepartementet. Den erfarenhet, som vunnits sedan 1920, torde emellertid hava givit vid handen, att den geologiska undersökningen är av stor betydelse jämväl för bergsbruket och gruvindustrien, vadan eu överflyttning av ifrågavarande ärenden synes vara fullt motiverad.

De meteorologiska och hydrografiska undersökningarna äro måhända främst av intresse för jordbruket. Den verksamhet, som utövas genom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och dess lokalorgan, är emellertid även av betydelse för andra ändamål än dem, vilka jordbruksdepartementet har att tillvarataga. För handelsdepartementets vidkommande kan sålunda pekas på stormvamingsväsendet, som sorterar under nämnda anstalt. Då något omedelbart samband mellan anstalten och jordbrukets övriga förvaltningsorgan ej förefinnes, synes det ej möta några hinder att överföra berörda ärendesgrupper till handelsdepartementet.

Från jordbruksdepartementet torde vidare höra till handelsdepartementet överföras ärenden rörande landsbygdens elektrifiering och kraftledningslånefonden. Dessa ärenden stå jordbruksdepartementets allmänna ärenden tämligen fjärran. Ifrågasättas kan, om ej berörda ärenden böra överföras till kommunikationsdepartementet. Med hänsyn till att detta departement representerar staten såsom kraftverksägare, torde det dock vara lämpligare att överflytta ärendena till handelsdepartementet. I detta skulle dessa ärenden kunna lämpligen sammanföras med frågor rörande framdragande av elektriska ledningar, vadan en naturlig gemenskap redan förefinnes.

Även på vissa andra punkter torde måhända framdeles någon ärendesöverflyttning till handelsdepartementet kunna ske utan att nu ställning behöver tagas till dessa frågor.

Jag övergår härefter till frågan om kyrkoärendenas skiljande från ecklesiastikdepartementet och överflyttande till justitiedepartementet.

Frågan om ecklesiastikdepartementets ombildning till ett undervisningsdepartement har redan tidigare varit under övervägande.

Utgifterna.

I eu vid 1884 års riksdag i andra kammaren väckt motion föreslogs sådan ändring av 6 § regeringsformen, att därefter skulle finnas ett justitieoeli kyrkodepartement samt ett undervisningsdepartement. Motionen blev emellertid avslagen, vartill delvis torde hava bidragit den samtidigt framförda frågan om ett särskilt departement för näringsärendena. Vid 1885 års riksdag förnyades motionen. Konstitutionsutskottet tillstyrkte densamma, samtidigt som utskottet föreslog inrättande av ett nytt lantbruks-, industri- och handelsdepartement. Utskottets förslag bifölls av andra kammaren, men avslogs av första kammaren, vars representanter i utskottet reserverat sig mot förslaget.

I det av departementalkommitterade framlagda förslaget till ny organisation av Kungl. Maj:ts kansli ingick såväl ett justitie- och kyrkodepartement som ett undervisningsdepartement.

Till stöd för sitt förslag i denna del framhöllo kommitterade i första hand, att ecklesiastikdepartementet vore ett mycket arbetstyngt departement. Vidare påvisade kommitterade, hurusom det syntes vara all anledning att antaga, att departementets arbetsbörda även framgent komme att väsentligt ökas.

Beträffande ecklesiastikdepartementets allmänna ställning till de kyrkliga ärendena uttalade kommitterade bland annat, att ecklesiastikdepartementet icke hade att reglerande och normerande ingripa i kyrkans inre liv. Vad departementet hade att göra vore huvudsakligen att reglera vissa yttre förhållanden, som rörde kyrkan, huvudsakligen av juridisk, kameral och ekonomisk natur. När sådana förhållanden inträdde, att det kyrkliga livet för sin utveckling krävde ändrade eller nya former, vid vilkas danande statens medverkan erfordrades, vore det organ, som härvid toges i anspråk, icke företrädesvis ecklesiastikdepartementet utan justitiedepartementet, vilket enligt gällande departementalstadga handhade den kyrkliga lagstiftningen och följaktligen hade att handlägga kyrkliga frågor av organisatorisk eller eljest mera genomgripande betydelse.

Kommitterade anförde vidare (allmänna delen sid. 125 ff.):

»Kommitterade anse för sin del, att samhörigheten mellan undervisningsväsendet och kyrkoärendena ej är så intim, att några avgörande skäl tala för dessa bägge ärendesgruppers behandling inom samma departement och av samma departementschef. Kunde det år 1885 anses vara en lämplig åtgärd att skilja kyrkoärendena från undervisningsärendena, synas förhållandena nu än mera tala därför. De prästerliga myndigheternas, närmast biskoparnas, inflytande på de allmänna läroverken är, efter inrättandet år 1905 av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, praktiskt taget ytterst ringa. Vidkommande folkskolans angelägenheter är visserligen nu prästerskapets och domkapitlens befattning ungefär densamma som vid den tidpunkt, då frågan om kyrkoärendenas överflyttande till justitiedepartementet, enligt vad nyss nämnts, var före. Men med inrättandet av en särskild central ledning för folkskoleväsendet — varom förslag väckes av kommitterade under undervisningsdepartem entet — lärer domkapitlens inflytande på folkskoleväsendet komma att förminskas.

12 Utgifterna.

Då enligt kommitterades mening fördelarna av ett särskilt undervisningsdepartement, till vilket jämväl böra förläggas ärenden rörande vetenskap och konst, äro störa och påtagliga, gäller det att komma till uppfattning om, huruvida de kyrkliga intressena kunna bliva lidande på ett utbrytande av kyrkoärendena från deras nuvarande samband i den högsta statsförvaltningen med undervisningsväsendet. Det faktum, att skolan uppvuxit på kyrklig grund och att en viss ledning av skolan sker genom kyrklig myndighet, utgör intet hinder för, att undervisningsväsendet och kyrkoärendenas förvaltning ligga i olika departement. Det kyrkliga elementets inflytande på skolan kan lika väl upprätthållas eller upphävas, vare sig kyrkans och skolans ärenden tillhöra samma departement eller äro skilda i olika departement. Den medbestämmanderätt med avseende å kristendomsundervisningen i skolorna, som må böra inrymmas åt kyrkan och dess målsmän, är alldeles oberoende av kyrkoärendenas skiljande från undervisningsväsendet. Frågan om prästerskapets befattning med den nämnda kristendomsundervisningen bör till och med kunna erhålla en allsidigare prövning, om kyrkoärendena och undervisningsärendena ligga i olika departement och frågan således måste bedömas av två departementschefer. Detsamma är förhållandet beträffande andra funktioner, som prästerskapet utövar med avseende å den lägre undervisningen, t. ex. pastors självskrivenhet som ordförande i skolråd. Denna uppgift för pastor kan bibehållas eller ändras alldeles oberoende av, var inom den högsta administrationen kyrkoärendena äro förlagda. Förhållandet i allmänhet mellan stat och kyrka kan ej heller röna inflytande av kyrkoärendenas skiljande från undervisningsväsendet. Skulle det en gång komma till en skilsmässa mellan stat och kyrka, synes det uppenbart, att de kyrkan berörande ärenden, som det oaktat kunna bliva föremål för statsmakternas prövning, icke böra tillhöra det departement, som handhar undervisningsärenden; förstberörda ärenden bliva uppenbart av sådan art, att deras handläggning i ett justitiedepartement är det naturligaste. Ingen av de förändringar, som kunna tänkas med avseende å förhållandet mellan skola och kyrka eller mellan stat och kyrka, föregripes därför, enligt kommitterades mening, av att kyrkoärendena och undervisningsärendena ligga i olika statsdepartement.

Det ifrågasatta överförandet av kyrkoärendena till justitiedepartementet har synts så mycket mera naturligt, som kyrkolagsfrågorna sedan gammalt tillhöra detta departement. Dessa ärenden, vilka tvivelsutan äro av grundläggande betydelse för kyrkan, hava där undergått en, som alla lära erkänna, fullt sakkunnig behandling. Chefen för justitiedepartementet, som alltid måste förutsättas vara eu person med juridisk utbildning, bör vara väl ägnad att även övertaga huvudparten av de kyrkoärenden, som ligga i ecklesiastikdepartementet. När nu statsmakterna år 1910 ingående och för antagligen en längre framtid ordnat prästerskapets förhållanden, bör fullföljandet av den sålunda inslagna vägen, tillämpande och omsättande i verkligheten av den nya ordningen, kunna med lika stor framgång utföras av en justitie- och kyrkominister som av en kyrko- och undervisningsminister. Närmast synes vara att antaga, att denna tillämpning bör bliva lättare i ett departement, hos vars chef alltid måste förutsättas juridisk bildning. Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas, att av cheferna för ecklesiastikdepartementet under femtioärsperioden 1861— 1910 ingen haft prästerlig utbildning.

Kommitterade anse alltså, att från kyrkans synpunkt hinder icke möter,

Utgifterna.

att kyrkoärendena avskiljas från undervisningsärendena och överflyttas till justitiedepartementet. Frän synpunkten av nämnda departements arbetsbörda förefinnes ej heller något hinder för en sådan anordning.»

De skal, som av departeinentalkommitterade anfördes t il 1 stöd för behovet av en utbrytning av kyrkoärendena från ecklesiastikdepartementet, torde i allt väsentligt fortfarande liga tillämpning.

Under nuvarande förhållanden, då kyrko- och undervisningsärenden äro sammanförda i ecklesiastikdepartementet, är arbetsbördan för departementschefen i hög grad tyngande. Med den fortgående utvecklingen på undervisningens område måste detta komma att framträda allt starkare. Det torde därför vara i hög grad gagneligt att, då undervisningsärendena fortfarande böra sammanhållas i ett departement, från ecklesiastikdepartementet avskiljas de ärenden, som vid sidan av undervisningsärendena bilda ett helt för sig, nämligen kyrkoärendena.

Vad beträffar frågan om det departement, till vilket kyrkoärendena böra överflyttas, lärer ej kunna komma i fråga annat än att förlägga dessa ärenden till justitiedepartementet. Särskilt den omständigheten att kyrkolagsfrågorna — de i regel viktigaste regeringsfrågoma beträffande kyrkan — tillhöra justitiedepartementets handläggning, gör överflyttningen av kyrkoärendena till justitiedepartementet naturlig. Ej heller torde med hänsyn till justitiedepartementets arbetsbörda avgörande hinder möta att förlägga kyrkoärendena till detta departement.

Själva utskifta]ngen av ärendena mellan justitie- och undervisningsdepartementen torde icke bereda svårigheter. På en punkt torde jag dock böra något närmare ingå. Detta gäller kommunallagstiftningen för kyrkoväsendet och skolväsendet, som ju nu är sammanförd i en författning. Departementalkommitterade förordade härutinnan, att denna lagstiftning, i vad den rörde kyrkoärendena, skulle överflyttas till justitiedepartementet, men att densamma, i vad den avsåge undervisningsärenden, skulle läggas till undervisningsdepartementet. Till stöd härför anförde kommitterade följande:

»En sådan delning av lagstiftningsärendena, ehuru författningen bibehålies såsom en helhet, synes i och för sig naturlig och berättigad samt vara att föredraga framför att lägga kommunallagstiftningen rörande kyrka och skola i ett av nu berörda departement, vilket man än väljer. På sätt kyrko- och skolväsendet är behandlat i gällande kommunalförfattning med föreskrifter om särskilda statförslag, uttaxeringar och redovisningar för de båda grenarna, synes hinder eller olägenhet ej möta mot att besörja förenämnda kommunallagstiftning, på sätt nyss antytts, i olika departement. I städerna lära dessutom, på grund av lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer, frågor om denna undervisning alltmera komma att undandragas kyrkostämma. I varje fall kunna tänkbara konflikter eller svårigheter lätt lösas med tillämpning av kommitterades allmänna grundsatser om samarbete och samråd mellan olika departements vederbörande, från departementschefen och ned igenom. Kommunallagstiftningen rörande kyrka och skola måste i samråd beredas

14 Utgifterna.

av de departement, till vilkas förvaltningsområden dessa ärenden höra; föredragningsskyldigheten blir hunden vid det departement, som lagstiftningsfrågan för varje särskilt fall enligt sitt ämne berör.»

Vad departementalkommitterade sålunda anförde torde alltjämt äga giltighet. Det torde emellertid böra anmärkas, att med den uppställning, som givits förordningen angående kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, förordningen principiellt bör sortera under justitiedepartementet.

I enlighet med vad i det föregående anförts skulle de i gällande departementa lstadga upptagna förvaltning sä re liden, vilka från ecklesiastikdepartementet borde överföras till justitiedepartementet — vilket även efter förändringen torde böra bibehålla sin nuvarande benämning — bliva ärenden rörande

kyrkoväsende!; prästämbetets utövning; prästerskapets och kyrkobotjäningens avlöning och övriga förmåner; ecklesiastika boställen;

rikets ecklesiastika indelning;

kyrkostämma och den kyrkliga kommunen, i vad dessa ärenden ej tilllagts annat departement.

Med överflyttningen av berörda ärenden till justitiedepartementet bör även följa motsvarande överflyttning av personal från ecklesiastikdepartementet. Själva omflyttningen innefattar icke någon besparing, enär de i samband därmed möjliga personalindragningarna i huvudsak skulle kunnat göras även inom ecklesiastikdepartementet.

Förslag till den ändring i lagen om statsdepartemeuten, som betingas av kyrkoärendenas överflyttning till justitiedepartementet, torde senare i dag komma att underställas Kungl. Maj:t av chefen för justitiedepartementet, vilken i det sammanhanget torde beröra frågan om en ifrågasatt mindre bundenhet i departementsindelningen.

Jag övergår nu till att behandla vissa för de ifrågasatta omläggningarna inom departementsorganisationen gemensamma spörsmål.

Härvid anhåller jag först att få något uppehålla mig vid frågan, huruvida de olika statsdepartemeuten fortfarande böra betraktas såsom skilda ämbetsverk eller om ej en omläggning borde ske i riktning mot en mera enhetlig organisation av Kungl. Maj:ts kansli. Jag bortser då från utrikesdepartementet, som på gnmd av sambandet med utrikesrepresentationen intar en särställning. En sådan omläggning skulle vara av betydelse för ett ändamålsenligt utnyttjande av befattningshavarna, i det att därigenom önskvärda personalomflyttningar departementen emellan skulle underlättas. Anordningen skulle emellertid även vara till direkt fördel för personalen, enär därigenom befordringsförhållandena skulle utjämnas. Under det nuvarande systemet, då departementen betraktas såsom för sig avgränsade enheter, komma nämligen befordringarna att nästan undantagslöst ske inom det departement, där den första anställningen vunnits.

Därest man ville fullt konsekvent genomföra den nu antydda ornlägg-

Utgifterna.

ningen, borde för hela Kungl. Maj:ts kansli gemensamma anslag uppföras å en huvudtitel, i så fall lämpligast justitiedepartementets. Härav skulle då följa, att befattningshavarna formellt ansåges sortera under nämnda departement och att chefen för justitiedepartementet bleve föredragande i fråga om alla utnämningar inom kansliet.

Sistberörda konsekvens visar emellertid hän på de svårigheter, som skulle vara förbundna med en fullt genomförd sammanslagning. Särskilt i ögonen fallande framträder olägenheten av att sådana tjänstemän som statssekreterare och expeditionschefer skulle förordnas på föredragning av chefen för annat departement än det, vari de vore avsedda att tjänstgöra. Men även i fråga om andra utnämningar torde anordningen komma att visa sig mindre lycklig. Ur budgetsynpunkt kunna jämväl erinringar riktas mot en på antytt sätt fullt genomförd omläggning. Det måste nämligen anses såsom mindre lämpligt, att icke kostnaderna för varje statsdepartement kunna omedelbart utläsas under vederbörande huvudtitel.

Det vill emellertid synas, att de fördelar, som skulle stå att vinna genom ett formellt sammanförande av kanslipersonalen på en enda stat, i det väsentliga skulle kunna ernås jämväl med mindre avvikelser från den nuvarande anordningen. En sådan lösning synes kunna ske enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Särskilda stater för de olika departementen bibehållas. Tjänstemännen utnämnas ej till befattning i visst departement utan allenast till kansliråd, förste kanslisekreterare o. s. v., dock att i de fall då befattning av enahanda slag förefinnes i andra ämbetsverk utnämning sker till exempelvis »registrator i statsdepartement». Utnämningen sker på föredragning av, respektive genom beslut av chefen för det departement, vari befattningshavaren är avsedd att tjänstgöra. Samtidigt med utnämningen meddelas förordnande för vederbörande att tillsvidare tjänstgöra i angivet departement.

Innan befattning tillsättes, bör prövas, om ledig befattning är behövlig inom det departement, där den avgångna befattningshavaren tjänstgjort, eller om överflyttning mellan departementen bör äga rum. Därest under löpande budgetår verkställes omflyttning av befattning departementen emellan, bör, i anslutning till vad i liknande fall förut tillämpats, intill dess vederbörlig ändring i personalstaten vidtagits, lönen för tjänsten i fråga avföras bland utgifterna för det departement, varifrån överföringen skett.

Efter en omläggning på nu angivet sätt av departementsbefattningarnas ställning torde önskemålen om underlättande av personalförflyttningar mellan departementen bliva tillräckligt tillgodosedda.

I nära samband med det nu behandlade ämnet står frågan om ett lämpligt ordnande av rekryteringen inom Kungl. Maj:ts kansli.

Till att börja med torde antagningen av amanuensaspiranter böra regleras enhetligt. Över ansökningar om anställning skalle sålunda lämpligen yttran-

16 Utgifterna.

de kunna avgivas av en särskild nämnd, bestående av vissa statssekreterare och expeditionschefer. Avgörandet skulle givetvis ligga hos vederbörande departementschef. Efter det anställning i Kungl. Maj:ts kansli erhållits, bör amanuensaspirant beredas tillfälle till något mera mångsidig tjänstgöring än som kan erhållas inom ett enda departement. Under aspiranttiden synes fördenskull förflyttning böra ske mellan olika departement. En sådan anordning skulle icke blott bliva till gagn för tjänstemännens användbarhet på olika poster inom kansliet utan den skulle även vara av betydelse för erhållande av ett mera mångsidigt bedömande av aspiranternas lämplighet för fortsatt anställning.

Inrättas en på antytt sätt sammansatt antagningsnämnd, bör denna även avgiva yttrande, huruvida amanuensaspirant bör bibehållas i departementstjänst. Det bör ligga i såväl aspiranternas eget som departementens intresse, att efter en viss tids provtjänstgöring tages under särskild omprövning, huruvida vederbörande bör beredas fortsatt anställning eller entledigas. Samtidigt som man finge ofrånkomlig anledning att inom departementen taga ställning till frågan om aspiranternas användbarhet, skulle man härigenom för aspiranterna själva undanröja oberättigade förhoppningar på framtida ordinarie anställning. Fördelarna av ett klarläggande i detta avseende vid en relativt tidig tidpunkt torde framstå i tydlig dager.

Härefter ber jag att få övergå till behandlingen av de tilltänkta omläggningarnas innebörd för särskilda tjänstemannagrupper. Även i detta sammanhang få förhållandena inom utrikesdepartementet lämnas åsido, beroende på detta departements säregna organisation. Erinras må ock, att utrikesdepartementet vid 1924 års riksdag gjordes till föremål för särskild granskning nr besparingssynpunkt. Det oaktat komma även nu att förordas vissa personalinskränkningar vid utrikesdepartementet, i anslutning till de synpunkter som varit vägledande beträffande övriga departement.

Jag vill först beröra en för Kungl. Maj:ts kansli i dess helhet gemensam fråga, som i viss mån ansluter sig till den nyss avhandlade anordningen i fråga om kanslitjänstemännens lösande från bundenheten vid visst statsdepartement. Denna fråga gäller regeringsrättsföredragandenas ställning. Ämnet torde komma att närmare utvecklas av chefen för justitiedepartementet i samband med äskande av anslag för ändamålet, vadan jag här endast skall antyda frågans allmänna innebörd för personalförhållandena i departementen.

Enligt den tilltänkta organisationen av föredragningen i regeringsrätten skola samtliga föredragande hädanefter tillsättas allenast på förordnande samt inordnas under justitiedepartementet. Förstnämnda omläggning innebär, att de kanslirådsbefattningar, som nu äro avsedda för föredragande i regeringsrätten, kunna indragas. I stället bör tillkomma ett antal förordnade tjänstemän, för vilka föreslås en löneställning mot-

Utgifterna.

svarande extra byråchefs. Sammanförandet av samtliga föredragande inom justitiedepartementet föranleder, att under de övriga departementen icke behöver göras framställning angående befattningar för ifrågavarande ändamål, i annan mån än som föranledes därav, att för regeringsrättsföredragandena erforderliga biträden böra uppföras å vederbörande departements stater, då ärendena alltjämt skulle förberedas inom vederbörande departement.

Men även av andra anledningar föreslås minskning i antalet kansliråd. Uet torde få anses obestridligt, att den organisation av Kungl. Maj:ts kansli, som genomfördes 31)17 och som i samband med den nya departementsindelningen 1920 i vissa delar utvidgades, på grund av erfarenheten av kristidens arbetsbörda tilltogs efter större mått än som enligt numera vunnen erfarenhet är nödvändigt. Detta gäller särskilt den ökning i antalet byråer, som skedde inom flertalet departement. Genom att i full utsträckning taga de å byråerna placerade förste kanslisekreterarna i anspråk för föredragning av vissa grupper av ärenden synes det i allt fall vara möjligt att nu minska antalet byråer och därmed antalet byråchefer. Det nu föreliggande förslaget hygger ock därpå, att förste kanslisekreterarna skola, i den mån de ej placeras såsom biträde åt vederbörande statssekreterare, i full utsträckning utnyttjas för föredragning å respektive byråer.

Därest på sätt nu antytts förste kanslisekreterare avses allenast för tjänstgöring såsom föredragande och hos statssekreterare, kan även antalet av dessa tjänster nedsättas.

Andre kanslisekreterarbefattningarna kunna jämväl minskas i antal, bland annat av den anledningen att regeringsrättsföredragandena torde kunna åtnöjas med amanuensbiträde, i den mån kvalificerat arbetsbiträde skall anvisas dem. Men även i övrigt lärer någon minskning i antalet andre kanslisekreterare kunna äga rum.

Vad angår de för kvinnliga innehavare i första hand avsedda tjänsterna, kommer den sammanslagning av byråer, som i vissa departement förutsattes skola äga rum, att medföra möjlighet till någon personalminskning. För arbetets jämna gång har det befunnits önsldigt, att å varje byrå förefinnes någon befattningshavare i biträdesgraderna — för diarieföring, utförande av omedelbart erforderliga utskrifter m. m. Sammanföras vissa byråer, blir behovet av nu nämnd personal mindre utan att likväl den för gemensam användning avsedda personalen behöver ökas i motsvarande omfattning. Att i större omfattning minska antalet kansli- och kontorsbiträdesbefattningar torde icke vara någon ekonomiskt riktig åtgärd, enär förefintligheten av dylik arbetskraft möjliggör begränsning av antalet högre avlönade befattningar.

I syfte att genom ett rationellt utnyttjande av personalen möjliggöra viss besparing i fråga om kostnaderna särskilt för renskrivning har emellertid tagits under övervägande en anordning med gemensam central för

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand.

18 Utgifterna,

renskrivning, avsedd i första känd för de till kanslihuset förlagda departementen. Inrättandet av en skrivcentral skulle sannolikt medföra ej oväsentlig minskning i användningen av såväl statens reproduktionsanstalt som privata renskrivningsbyråer. Något förslag till organisation av skrivcentralen lärer i förevarande sammanhang ej behöva framläggas utan torde Kung! Maj:t få framdeles förordna om den personalomflyttning, som för möjliggörande av den ifrågasatta anordningen må finnas erforderlig. Det torde höra framhållas, att, därest på antytt sätt en ej obetydlig personalgrupp kan avses uteslutande för renskrivning, den för närvarande inom statsdepartementen outnyttjade skrivbiträdesgraden bör här komma till användning.

Jämväl i fråga om expeditionsvaktspersonalen höra vissa indragningar komma till stånd. I regel torde inom varje departement någon ordinarie eller extra expeditionsvaktsbefattning kunna undvaras. En viss centralisering av den för budskickning använda vaktpersonalen bör ävenledes kunna komma i fråga. Sker så, torde man vid framtida nyantagning av personal av nu ifrågavarande slag böra i viss omfattning övergå till att anställa yngre, speciellt för budskickning lämpad i eke-ordinarie personal. För anställning såsom expeditionsvakt synes framdeles böra uppställas en allmän fordran på färdighet i maskinskrivning.

Beträffande härefter de icke-ordinarie befattningshavarna bar jag redan vidrört frågan om rekryteringen av amanuenspersonalen. Vad amanuenstjänsterna i övrigt angår, torde ej i förevarande sammanhang finnas anledning att vidtaga någon direkt begränsning av det nuvarande antalet, bland annat med hänsyn till den förut berörda förändringen i fråga om biträdena åt regeringsrättsföredragandena. Då i framtiden avgång bland den nu förefintliga amanuenspersonalen äger rum, synes man emellertid böra i varje särskilt fall undersöka lämpligheten av att ersätta amanuensbefattning med kansliskrivare- eller kanslibiträdestjänst, därvid självfallet bör iakttagas, att det för säkerställande av rekryteringen erforderliga antalet amanuenser bibehålies. I

I fråga om beräkningen av anslagen till såväl amanuenser som övrig icke-ordinarie personal synes en viss omläggning böra ske, till en början allenast för statsdepartementen men efter hand jämväl för övriga nyreglerade verk.

Under de olika departementens stater äro nu upptagna särskilda anslagsposter för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. Å dessa poster skola avföras löner till såväl extra ordinarie tjänstemän som extra befattningshavare ävensom övertidsersättning till ordinarie och ickeordinarie personal, kostnader för läkarvård till sistnämnda personal m. m. Då anslagsposterna i fråga äro upptagna såsom begränsade anslag, hava betydande olägenheter vållats därav, att lönerna till extra ordinarie

Utgifterna. 19

tjänstemän automatiskt stegTas på grund av intjänade avlöningsförhöjningar.

Sistberörda förhållande har tidigare varit föremål för uppmärksamhet. I utlåtande den It) juni 1925 över då föreliggande förslag till nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen har sålunda statskontoret upptagit denna fråga till behandling och därvid anvisat två utvägar för frågans lösning: antingen att utbryta avlöningen till extra ordinarie personal och låta denna utgå från särskilt förslagsanslag — i vilket fall Kungl. Maj:t borde bestämma antalet befattningshavare och lönegraderna — eller ock att för avlöningsförhöjningar uppföra särskilt förslagsanslag å varje verks stat. I sammanhang med utfärdandet av berörda avlöningsbestämmelser kunde ej några ändringar beträffande anslagsbehandlingen vidtagas. Då nu nya stater skola uppgöras för Kungl. Maj:ts kansli, synes det emellertid vara lämpligt, att rättelse åvägabringas. Detta kan ske utan att erforderlig kontroll å anslagsanvändningen efterges. Den lämpligaste lösningen synes, i viss anslutning till den senare av statskontoret anvisade utvägen, vara följande.

Anslagsmedlen till icke-ordinarie befattningshavare anvisas å departementets stat såsom en enda anslagspost av förslagsanslags natur. Beloppet i fråga sönderfaller normalt i följande underavdelningar: grundlöner till extra ordinarie tjänstemän, avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, extra befattningshavare, renskrivning m. m.

Det för grundlöner bestämda beloppet bör icke få överskridas. Beloppet fastställes på grundval av det normala behovet av amanuenser och övrig extra ordinarie personal samt beräknas efter lägsta löneklassen inom lönegraden. För amanuenser synes man härvid böra välja två bestämda så att säga normala lönegrader. Efter närmare övervägande har härvid befunnits lämpligt att för andre amanuenser räkna med placering i 15 :e lönegraden och för förste amanuenser efter 17 :e lönegraden, d. v. s. den näst högsta lönegrad — och för förste amanuenser jämväl den lägsta —• som i regel tillämpas. Inom det belopp, som sålunda framkommer, bör likväl vederbörande departement äga att verkställa lönegradsplaceringen på sätt befinnes lämpligast. Hinder bör givetvis ej heller möta att i stället för extra ordinarie tjänstemän från denna post avlöna extra befattningshavare, till vilka enligt gällande bestämmelser avlöningsförhöjning ej må utgå.

Den andra underposten, för avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, bör givetvis vara av förslagsanslags natur. Beloppet torde ej behöva beräknas efter mera än en avlöningsförhöjning, särskilt som det även i framtiden är att förvänta, att besparingar skola uppstå å anslaget till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare i dess helhet, på grund av vikariat å ordinarie tjänster.

20 Utgifterna.

Den tredje posten slutligen bör däremot vara begränsad. Härifrån skola bestridas alla kostnader för extra befattningshavare och tillfällig personal, för övertidsersättning, läkarvård in. m. Under denna post böra ock hänföras de särskilda utgifter för renskrivning och tillfälliga biträden, som för närvarande avföras å vissa huvudtitlars allmänna expensanslag. För att få verklig jämförbarhet mellan de olika departementens anslag, synes det nämligen vara riktigast att i de fall, då inom ett departement förekommer anlitande av statens reproduktionsanstalt eller enskilda skrivbyråer för utskrifter av utgående expeditioner m. m., kostnaderna härför beräknas å departementets stat. Dessa kostnader böra på förhand begränsas, liksom nu sker genom att expensanslagen av Kungl. Maj:t uppdelas på vederbörande departement och ämbetsverk. Skulle på grund av särskilda undantagsförhållanden något år brist komma att uppstå å förevarande anslagspost, lärer Kungl. Maj:t ej sakna möjlighet att bereda erforderlig fyllnad från vederbörande huvudtitels anslag till extra utgifter.

I detta sammanhang torde jag få beröra en annan fråga, som är av allmän betydelse för uppställningen av departementens stater.

För ett vart departement finnes för närvarande en särskild anslagspost för vikariatsersättningar, på sätt tillämpas beträffande nyreglerade verk i allmänhet. Dessa poster blevo vid löneregleringen 1921 endast överslagsvis uppskattade, då fasta hållpunkter för en verklig beräkning saknades. Vikariatsanslagen hava ock visat sig bliva i hög grad ojämnt belastade. Detta sammanhänger delvis med följande förhållande.

I enlighet med medgivande av 1922 års riksdag föreskrev Kungl. Maj:t genom kungörelse den 15 juni 1922 (nr 370), att kostnad för lön till ickeordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, vilken såsom vikarie uppehölle ordinarie tjänst, finge bestridas, till den del lönen icke överstege vad den ordinarie tjänstemannen under ledigheten avstode, från i vederbörande stat upptagen anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till överskjutande del från anslagsposten till vikariatsersättningar. På grund av denna bestämmelse har, då icke-ordinarie befattningshavare förordnats att uppehålla ordinarie tjänst, vikariens avlöning icke till någon del utgått från anslagsposten till icke-ordinarie personal utan bestritts antingen från posten till ordinarie tjänstemäns avlönande eller från vikariatsersättningsposten. Detta förhållande förklarar, att anslagsmedlen till icke-ordinarie befattningshavare räckt till för sitt ändamål trots de automatiskt inträdande avlöningsförhöjningarna. Den klyvning å olika anslagsposter av avlöningen till icke-ordinarie tjänstemän under vikariat å ordinarie tjänst, som i vissa fall följde av förenämnda kungörelse, var emellertid förbunden med olägenheter ur redovisningssynpunkt, vadan Kungl. Maj:t i kungörelse den 26 juni 1925 (nr 358) förordnade, att i dylika fall vikarie tillkommande lön, liksom vikariatsersättning, i sin helhet skulle bestridas från vikariatsanslaget.

Utgifterna.

21 Redan på grund av kungörelsen den 15 juni 1922 hava vikariatsanslagsposterna i allmänhet kommit att avsevärt överskridas. Ser man på departementens vikariatsanslag under budgetåret 1924—1925, hava utgifterna i flertalet fall uppgått till belopp ungefär dubbelt så stort som anslaget. Genom besparing å avlöningsposterna för ordinarie tjänstemän har dock sammanlagt uppstått behållning för samtliga departement, delvis ganska betydande. Den genom, kungörelsen den 20 juni 1925 vidtagna ändringen innebär, att ytterligare någon del av vikariatskostnaderna överflyttas från anslagsposterna till ordinarie tjänstemän till vikariatsanslagen.

Då belastningen å v i k a r i åt se r sä 11 n i n g sp öster na uppenbarligen alltid blir synnerligen ojämn och är omöjlig att på förhand beräkna och då numera anslagsposterna för avlöningar till ordinarie tjänstemän äro förslagsanslag, synes mig det mest rationella vara att samtliga vikariatskostnader för uppehållande av ordinarie befattningar bestridas från anslagsmedlen för avlönande av ordinarie tjänstemän, varvid särskild anslagspost för vikariatsersättningar ej längre skulle erfordras. Någon höjning av anslagsposterna till avlöningar behöver ej av sådan anledning vidtagas, beroende dels därpå att under tjänstledigheter för ordinarie tjänstemän besparing uppstår, dels oek därpå att den för närvarande tillämpade grunden för beräkningen av de ordinarie avlöningsanslagen i allmänhet torde föranleda, att i verkligheten något överskott uppstår.

Därest man nu går in för att beträffande departementen slopa vikariatsersättningsanslagen, bör man även beträffande de till allmänna civilförvaltningen hörande ämbetsverken övergå till samma system. Denna förändring bör emellertid ej genomföras förrän i samband med de ändringar av staterna i övrigt, vilka kunna föranledas av besparingsarbetets utsträckande till ämbetsverken i allmänhet. Jag torde emellertid böra förutskicka, att även för närvarande i vissa fall särskilda vikariatsanslag för nyreglerad personal saknas. Sålunda är ej för högsta domstolen och regeringsrätten upptaget något vikariatsanslag, ehuruväl här kan ifrågakomma vikariatsersättning för expeditionsvaktspersonalen. Liknande är förhållandet beträffande civil personal å vissa militära anstalters stater.

Jag anhåller härefter att få beröra frågan om övergången till den nya organisationen, tillsvidare bortsett från utrikesdepartementet.

De båda huvudalternativ för övergången, mellan vilka man har att välja, äro dels att nu allenast fatta principbeslut om den framtida organisationen samt låta genomförandet bero på inträffande ledigheter bland den nuvarande personalen och dels att omedelbart försätta all övertalig personal på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Mellan dessa båda ytterlighetslösningar kunna emellertid tänkas olika mellanstadier.

Fördelen med den förra lösningen skulle väsentligen vara, att övergången komme att bliva mera mjuk och att under övergångstiden den nuvarande personalen komme att i full utsträckning utnyttjas. Men denna lösning är även förbunden med olägenheter.

22 Utgifterna.

Därest man nu vidtager de åtgärder i fråga om decentralisering m. m., som förutsättas för organisationens beskärande, skulle ett bibehållande tillsvidare av större personal än beliovet oundgängligen kräver med tämlig visshet förorsaka svårigheter, då vid framdeles inträffande avgång bland den ordinarie personalen befattning ej skulle få återbesättas, oaktat förändring i arbetsuppgifterna samtidigt ej inträtt. Skulle den ordinarie personalen tillsvidare bibehållas i tjänst, måste detta ock utöva ett betänkligt inflytande på de icke-ordinarie befattningshavarnas anställningsförhållanden. Bortsett från att viss icke-ordinarie personal ej torde kunna bibehållas i tjänst utan måste entledigas, skulle för den kvarstående personalen möjligheterna till förordnande å ordinarie tjänst ävensom befordran till dylik tjänst komma att för avsevärd tid försvinna, ett förhållande som givetvis skulle verka i hög grad deprimerande. Ännu betänkligare skulle vara, att all rekrytering praktiskt taget komme att avstanna, varigenom personalomsättningen skulle förryckas och stora ojämnheter däri uppstå. Även ur förvaltningens egen synpunkt skulle fördenskull ett successivt genomförande av indragningarna bliva till allvarlig skada.

På grund av vad nu anförts finner jag övervägande skäl tala för, att man söker genomföra omläggningarna omedelbart och i ett sammanhang. Även om man i huvudsak stannar för denna lösning, synas dock vissa modifikationer i densamma vara att förorda. Med hänsyn till att inom Kungl. Maj:ts kansli ständigt finnes behov av vikarier å ordinarie tjänster ävensom av personal användbar för att uppehålla befattningar tillsatta genom förordnande, saknas nämligen anledning att till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet överföra lika stort antal befattningshavare som antalet av de befattningar, vilka kunna avföras från departementens personalstater.

Med beaktande härav torde det rent tekniska förfarandet beträffande indragningarnas verkställande böra ske på i huvudsak följande sätt.

De ordinarie befattningar, för vilka ej finnes rum på de nya staterna, uppföras på allmänna indragningsstaten. Kungl. Maj:t bestämmer, vilka befattningshavare härvid skola överföras till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Beträffande tjänstemännen i övrigt fattas ej något särskilt beslut om att vissa personer skola hänföras till indragningsstaten. Dessa tjänstemän placeras av Kungl. Maj:t till tjänstgöring inom de olika departementen. I de fall, då för någon tjänstgöringsskyldig befattningshavare lönemedel icke finnas tillgängliga å vederbörande departements stat, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela föreskrift angående ersättandet av avlöningen från allmänna indragningsstaten. På detta sätt undviker man att behöva från indragningsstat till gällande avlönings stat återföra viss befattningshavare, då vid inträffande avgång plats kan beredas å ordinarie avlöningsstat.

Vad härefter angår bestämmandet, vilka befattningshavare skola överföras till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, synas följande grunder i huvudsak böra tillämpas.

Utgifterna.

•2:i

Till indragningsstaten böra i första hand hänföras de till levnadsåren äldsta befattningshavarna. Ur praktisk synpunkt och för att överföringen ej skall kunna i någon mån uppfattas såsom ett konstaterande av olämplighet för fortsatt tjänstgöring torde man härvid böra utgå från en viss åldersgräns. Med hänsyn bland annat till att överföring på indragningsstat bör erhålla en sådan omfattning, att i anslutning till vad förut framhållits ej alltför stor stagnation i befordrings- och rekryteringshänseende inträder, synes härvid eu ålder av 60 år utgöra en lämplig gräns för manliga tjänstemän. För kvinnliga befattningshavare bör motsvarande gräns kunna sättas vid något tidigare levnadsålder. Emellertid bör möjlighet förefinnas att på grund av särskilda förhållanden även med bibehållande i t jänst av befattningshavare, som uppnått angivna levnadsålder, till indragningsstat överföra en eller annan befattningshavare vid lägre ålder, särskilt i fall där svårighet eljest skulle uppstå att genomföra de åsyftade organisatoriska omläggningarna. Vidare bör hinder ej möta att, där särskilda skäl tala därför, uppskjuta försättandet på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet till en senare tidpunkt än den 1 juli 1926.

Därest överföringen till indragningsstat ordnas i enlighet med nu angivna grunder och därest tillika — om än endast i ringa omfattning övertaliga befattningshavare överflyttas till centralt ämbetsverk, där användning lämpligen kan beredas, torde indragningarna kunna genomföras utan alltför stora olägenheter för de extra ordinarie befattningshavarna.

Vad den icke-ordinarie personalen angår bör man såvitt möjligt ej avskeda amanuenser, vilka äro lämpliga för ordinarie anställning. Emellertid torde böra tagas under övervägande, om icke med anlitande av medel, som stå till Kung]. Maj:ts förfogande, möjlighet kunde beredas att mot tilldelande av någon avgångsersättning, vare sig en gång för alla eller i form av ett mindre årligt belopp, entlediga amanuenser, vilka länge varit anställda i Kungl. Maj:ts kansli men som kunna anses sakna utsikter till befordran till ordinarie tjänst. I fråga om befattningshavare å extra stat torde endast i ett fall förekomma indragning av befattning, för vars innehavare ej kan beredas användning på annan departementstjänst. På sätt chefen för jordbruksdepartementet kommer att närmare motivera, torde särskilda skäl tala för att ifrågavarande befattningshavare bibehålies i tjänstgöring mot avlöning från allmänna indragningsstaten, till dess att annan anställning kunnat beredas honom.

Beträffande den extra ordinarie personalen i övrigt torde några större svårigheter vid övergången knappast vara att räkna med. För den övertaliga kvinnliga biträdespersonalen torde finnas användning vid en eventuell skrivcentral, särskilt om denna kommer att övertaga utskrivning av expeditioner, varför eljest skolat anlitas statens reproduktionsanstalt eller enskilda skrivbyråer.

Även om på nu antytt sätt entledigande av nuvarande extra ordinarie befattningshavare i allmänhet torde kunna undvikas, måste givetvis de

24 Utgifterna.

lönereduktioner, som till följd av indragningen av ordinarie tjänster komma att träffa vissa extra ordinarie befattningshavare, anses beklagliga, Jag vill emellertid i detta sammanhang meddela, att vissa förberedande åtgärder vidtagits i syfte att genom ändringar i gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen förebygga, att amanuenser, vilka efter s. k. långtidsförordnande å andre kanslisekreterartjänst nu måste återgå till sina extra ordinarie befattningar, helt gå förlustiga rätten att vid framtida befordran till ordinarie tjänst för löneklassplacering tillgodoräkna den tidigare förordnandeperioden. Till denna fråga anhåller jag alltså få återkomma, sedan den igångsatta utredningen i ämnet .avslutats.

Beträffande härefter de löneförmåner, som skola utgå till de ordinarie befattningshavare, vilka försatts på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, torde jag först få erinra, huru i liknande fall tidigare förfarits.

Då före 1921 års lönereglering för allmänna civilförvaltningen tjänstemän tidigare överförts på allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet, hava vederbörande i allmänhet berättigats ä indragningsstaten uppbära den lön jämte ålderstillägg och de tjänstgöringspenningar, vartill de varit berättigade vid överflyttningen på indragningsstat. Beträflande rätten att efter dylik överflyttning mottaga annan tjänst har i allmänhet stadgats, att i händelse vederbörande erhåller annan ordinarie betattning å rikets, riksdagens eller kommuns stat, han skall vara skyldig i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag. Undantag från denna regel har gjorts bland annat beträffande på indragningsstat uppförda kronofogdar, vilka berättigats behålla minst en tredjedel av å indragningsstaten utgående lön och ålderstillägg, oavsett storleken av avlöningsförmånerna å den efter indragningen erhållna tjänsten. I fråga om rätt till pension har regeln varit, att vederbörande förklarats skyldig att vid angiven pensionsålder ätnöjas med pension motsvarande den del av avlöningsförmånerna å indragningsstaten, som är att hänföra till lön jämte ålderstillägg.

Överflyttning till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet bär vid nyreglerat verk endast skett i ett fall, nämligen beträffande tvenne befattningshavare vid kontrollstyrelsen, jämlikt beslut av 1924 års riksdag. Beträffande dessa har endast meddelats föreskrift om rätt för dem att, sa länge de kvarstå å allmänna indragningsstaten, uppbära lön i enlighet med avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Till tjänstfri befattningshavare a indragningsstat utgår dyrtidstillägg såsom till f. d. befattningshavare i statens tjänst, dock att till den. som åtnjuter lön enligt avlöningsreglemente för nyreglerat verk, pro-

Utgifterna.

oenttalet för dyrtidstillägget är detsamma, som gäller för befattningshavare i tjänst med avlöning enligt sådant avlöningsreglemente. Då dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare ej må räknas å högre belopp än 400 kronor i månaden, medan för befattningshavare i tjänst motsvarande gräns är 650 kronor vid oreglerad och 800 kronor vid nyreglerad tjänst, inträder endast för befattningshavare i högre löneställning redaktion i dyrtidstillägget vid överflyttning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. I fråga om befattningshavare i Kungl. Maj:ts kansli skulle enligt dessa regler reduktion av dyrtidstillägget inträffa för tjänstemän i andre kanslisekreterares och högre lönegrad.

På sätt förut framhållits skulle i nu förevarande sammanhang överföring till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet huvudsakligen ske beträffande äldre tjänstemän. Då samtliga till överföring ifrågakomrnande befattningshavare torde hava intjänat alla avlöningsförhöjningar å tjänsten, saknas anledning att nu taga ställning till frågan om på indragningsstat överförd befattningshavares rätt till avlöningsförliöjning efter överflyttning till indragningsstat.

Beträffande frågan om rätt att förena annan tjänst med befattning å indragninårsstaf torde med de principer för överföringen till sagda stat, som i det föregående förordats, sagda fråga sannolikt sakna aktuellt intresse. Det synes emellertid ej finnas tillräcklig anledning att avvika från de i allmänhet tillämpade, ovan återgivna reglerna i förevarande hänseende.

I fråga om den personal vid försvarsväsendet, som. i anledning av den nya försvarsorganisationen tvångsvis överföres till övergångsstat, har föreskrivits att avlöningen skall beräknas efter ortsgrupp B. Det skulle kunna sättas i fråga att beträffande den personal, som nu vid statsdepartementen överflyttas på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, förfara på liknande sätt. Då personalen i statsdepartementen ej är skyldig underkasta sig förflyttning till lokalförvaltningen, torde likväl eu sådan åtgärd icke kunna tillstyrkas. Beaktas bör ock att till ifrågavarande militära personal dyrtidstillägg utgår såsom till befattningshavare i tjänst. Det vill emellertid synas, att starka skäl tala för att i alla lönelägen en åtskillnad i avlöningshänseende åstadkommes mellan de befattningshavare, vilka äro t j änstgö r ing ssk y Idig a, och dem som äro tjänstfria. Detta torde enklast åstadkommas, därest för personal å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet dyrtidstillägget bestämmes att utgå med hälften av det för befattningshavare i tjänstgöring utgående beloppet, frånsett barntillägg, vari någon reduktion ej bör göras. Med hänsyn till sina verkningar synes en sådan anordning icke vara obillig. Avlöningen å indragningsstaten, dyrtidstillägg inberäknat, kommer härvid att i regel ligga mera än 50 procent över full pension. Beaktas böra härjämte de förmåner, som äro förbundna med överföringen å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet därutinnan, att befattningshavaren äger frihet att

26 Utgifterna.

välja sin bostadsort och ej har att vidkännas några som helst löneavdrag vid inträffande sjukdom eller under andra förhållanden. d& den t.jänntgöringsskyldige har att vid tjänstledighet avstå lön, vare sig delvis eller i sin helhet. De ändringar i nu gällande dyrtidstilläggshestämmelser, vilka erfordras vid bifall till den nu angivna lösningen, torde jag senare i dag få underställa Kungl. Maj:ts prövning.

Vad till slut angår pensioneringen av till indragningsstat överförd personal, synes försättandet på indragningsstat icke böra medföra någon försämring i vederbörandes pensionsförmåner. Beträffande den som vid överförandet på indragningsstat innehar för hel pension föreskrivet antal tjänstår är självfallet, att någon reduktion av pensionen ej inträder. Den som sättes på indragningsstat före uppnåendet av sagda tjänstålder synes ej heller höra bliva lidande på grund härav. Sådan befattningshavare bör fördenskull i pensionshänseende få räkna sig till godo jämväl den tid, varunder han före uppnåendet av stadgad pensionsålder tillhört allmänna indragningsstaten. Något formellt beslut härom torde emellertid icke vara erforderligt.

Det torde i detta sammanhang böra lämnas en översikt över de ifrågasatta indragningarnas innebörd för de olika slagen av tjänster. Därest man endast tager i betraktande de ordinarie tjänster vid departementen med undantag för utrikesdepartementet, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial, ställer sig en jämförelse mellan de tjänster, som äro upptagna i gällande personalstater, och dem som komma att under vederbörande huvudtitlar föreslås, sålunda:

Utgifterna.

27 Den L sista kolumnen i tabellen upptagna slutsiffran utvisar totala antalet av de tjänster, vilka komma att avföras från departementens stater. Det torde emellertid omedelbart böra anmärkas, att denna sill ra utvisar en större minskning av antalet arbetskrafter än som i verkligheten kommer att inträda, detta huvudsakligen av två anledningar. Dels uppehållas nämligen ej för närvarande 9 av de i personalstaterna upptagna tjänsterna, vilket delvis beräknats vid de nu utgående anslagens fastställande. Och dels ersättas de föredragande i regeringsrätten, som nu avlönas från ordinarie departementsanslag, av förordnade föredragande i en ställning närmast motsvarande kansliråds.

Vad beträffar det antal tjänster, som bör överföras på indragningsstat, kommer detta att väsentligt understiga antalet från personalstaterna avförda tjänster. Därigenom att vissa tjänster nu äro vakanta och ej för framtiden erfordras, behöver sålunda någon överföring till indragningsstaten ej äga rum av dessa tjänster. Detta gäller för närvarande om 8 av ifrågavarande befattningar, nämligen 2 kansliråds- och 3 förste kanslisekreterarbefattningar samt 1 andre kanslisekreterar-, 1 expeditionsvaktsoch 1 kontorsbiträdesbefattning. Ytterligare minskning i antalet tjänster å indragningsstat inträder därjämte av andra orsaker. 2 registratorstjänster äro för närvarande vakanta. Därest till dessa befordras ordinarie andre kanslisekreterare, nedgår alltså antalet av sistnämnda tjänster å indragningsstat. Innehavaren av en ordinarie kansliskrivartjänst har redan nått pensionsåldern och torde ej böra erhålla tillstånd att kvarstå i tjänst efter den 1 juli 1926. På grund av dessa förhållanden kan man förutsätta, att minst ett tiotal av de nuvarande ordinarie befattningarna ej behöver uppföras å indragningsstaten, vadan antalet överförda tjänster skulle stanna vid högst 35.

Undersöker man härefter, i vad mån å indragningsstaten uppförda tjänster komma att verkligen medföra en kostnadsbelastning å allmänna indragningsstaten, har man i första hand härvid att räkna med de särskilda befattningshavare, vilka utan tjänstgöringsskyldighet överföras till sagda stat. Med tillämpning av de förut angivna grunderna för denna överföring torde omkring tredjedelen av berörda c:a 35 tjänster komma att innehavas av befattningshavare, vilka ej äro tjänstgöringsskyldiga och vilkas avlöning alltså skall utgå från indragningsstaten.

Vad beträffar de till omkring ett tjugotal uppgående befattningar, som sålunda skulle uppföras å indragningsstat utan att tjänstfrihet skulle företinnas för befattningshavarna, torde först böra erinras att ett antal ordinarie tjänstemän framdeles kommer att finna användning såsom förordnade regeringsrättsföredragande. En ytterligare avlastning av indragningsstaten äger rum därigenom att på grund av förordnanden å ordinarie arvodestjänster inom departementen löner å departementens stater stå till förfogande i ej ringa omfattning.

Bortsett från vissa expeditionsvakter — som dock i någon omfattning

28 Utgifterna.

torde kunna förflyttas till lediga platser i centrala ämbetsverk — torde under sådana förhållanden endast ett fåtal befattningshavare med tjänstgöringsskyldighet komma att avlönas från indragningsstaten. Då det gäller att avgöra, för vilka av de övertaliga befattningshavarna avlöningsmedlen skola tagas från indragningsstaten, synes lämpligt att detta tilllämpas beträffande i första hand befattningshavare, som äro ständigt eller mera varaktigt sjuklediga och som alltså ej utgöra någon full arbetskraft för vederbörande departement. På samma sätt torde kunna förfaras i fråga om exempelvis tjänstemän, som till följd av årligen återkommande anställning hos riksdagens utskott eller av jämförlig anledning pläga regelbundet åtnjuta full tjänstledighet under en avsevärd del av året. Då dessa befattningshavare äro i tjänstgöring, torde i regel förordnanden icke böra meddelas under tillfällig ledighet för annan tjänsteman inom vederbörande lönegrad.

Jag torde härefter böra med några ord beröra förfarandet beträffande indragningarna vid utrikesdepartementet.

Den personal vid utrikesdepartementet, som vid den år 1924 vidtagna granskningen befanns vara för framtiden obehövlig, uppfördes på övergångsstat. Då nu ytterligare indragningar skola genomföras — beträffande den ordinarie personalen 1 kansliråd (chef för arkivet), 1 byråsekreterare, 1 expeditionsvakt och 1 portvakt — synes böra tillämpas enahanda förfaringssätt som vid departementen i övrigt. Såväl de redan övertaliga ordinarie befattningarna som de, vilka därutöver kunna för framtiden avvaras, böra alltså uppföras å indragningsstat.

Vad angår den övertaliga personalens tjänstskyldighet, torde i huvudsak få tillämpas samma regler som beträffande övriga departement. Det bör emellertid framhållas, att befordrings- och rekryteringsförhållandena icke utgöra anledning att ej låta kanslirådet och chefen för arkivet även efter överflyttningen på indragningsstat fortfarande vara tjänstgöringsskyldig, oaktat han uppnått den ålder, vid vilken tjänstfrihet i regel skulle inträda för befattningshavare å indragningsstat. I

I fråga om den höjning av anslaget till allmänna indragningsstaten, som erfordras på grund av indragningen av tjänster vid statsdepartementen, kommer jag att senare i dag avgiva förslag. Jag torde emellertid böra i detta sammanhang meddela följande angående den beräkning, på grundval varav berörda anslagshöjning skulle ske. Härvid bör likväl förutskickas, att denna beräkning måste bliva i hög grad approximativ.

Om man tillsvidare bortser från utrikesdepartementet, torde de befattningshavare, vilka överflyttas till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, föranleda en årskostnad av i runt tal 100,000 kronor. Härtill kommer kostnaden för de befattningshavare, som ehuru tjänstgöringsskyldiga måste belasta indragningsstaten. Denna kostnad torde kunna upp-

Utgifter na.

2!)

skattas till omkring .‘SO,000 kronor, bortsett från utrikesdepartementet. Samtliga övertaliga tjänstemän i sistnämnda departement beräknas draga en årskostnad av omkring 60,000 kronor. Under sådana förhållanden skulle den samlade årsbelastningen å allmänna indragningsstaten bliva i runt tal

190.000 kronor, vilket belopp kommer att successivt sjunka för att sanno likt efter ett tiotal år helt försvinna. Det torde böra anmärkas, dels att av sistnämnda belopp 36,800 kronor motsvaras av den nuvarande övergångsstaten för utrikesdepartementet, dels ock att nu angivna kostnadssiffror icke innefatta dyrtidstillägg.

Det återstår härefter att meddela en beräkning angående den kostnadsminskning, som inträder vid fullt genomförande av de nu ifrågasatta indragningarna vid statsdepartementen.

De ordinarie anslagen till departementen, med undantag av utrikesdepartementet, uppgå för budgetåret 1925—1926 till sammanlagt 1,722,500 kronor. Härtill komma å extra stat anslag till ett sammanlagt belopp av 82,292 kronor. I enlighet med vad jag förut utvecklat hava i de förslag till nya stater för departementen, som under de särskilda huvudtitlarna komma att framläggas, under anslagen till icke-ordinarie befattningshavare beräknats medel för bestridande av kostnader för renskrivning och tillfälliga biträden, vilka utgifter hittills bestritts av medel, anvisade från huvudtitlarnas allmänna expensanslag. Vid en jämförelse mellan kostnaderna för den nuvarande och den föreslagna organisationen böra givetvis sistberörda medel inräknas i de nuvarande kostnaderna. I jämförelsen böra likaledes medtagas vissa andra personalkostnader för departementen, som för närvarande utgå av arméns och marinens avlöningsanslag, kommittéanslag eller anslag till extra utgifter men som med den föreslagna organisationen komma att bortfalla eller bestridas av departementens avlöningsanslag. Med beaktande härav hava personalkostnaderna för den nuvarande organisationen, dyrtidstillägg medtagna, beräknats till

2.213.000 kronor.

Det ordinarie förslagsanslaget till utrikesdepartementet är för närvarande bestämt till 466,000 kronor, varjämte finnes uppfört ett extra anslag å

30.000 kronor till speciell handelsavdelning inom departementet. Härtill komma vissa personalkostnader, som nu bestridas av tredje huvudtitelns expensanslag men som framdeles skulle överflyttas till anslaget till departementet. Dessa kostnader torde kunna beräknas till 13,500 kronor. Sammanlagda personalkostnaderna för utrikesdepartementet enligt den nu gällande organisationen beräknas, inklusive dyrtidstillägg, uppgå till i avrundat tal 600,000 kronor.

Lägges härtill nyssnämnda kostnadsbelopp för övriga departement, erhålles såsom sammanlagda personalkostnader för Kungl. Maj:ts kansli enligt nuvarande organisation ett belopp av 2,813,000 kronor. Totalkostnaden för departementen enligt det förslag, som nu framlägges, har.

30 Utgifterna.

dyrtidstillägg medtagna, beräknats till i runt tal 2,433,000 kronor. Kostnadsminskningen uppgår sålunda till omkring 380,000 kronor. Utan beräkning av dyrtidstillägg blir kostnadsminskningen 333,000 kronor.

Härvid får jag emellertid erinra, att de i staterna nu uppförda anslagsposterna till vikariatsersättningar — tillhopa 40,800 kronor — framdeles skola uteslutas och att de utgifter, som hittills bestritts av dessa anslagsposter, hädanefter skola avföras å förslagsanslagen till avlöningar till ordinarie tjänstemän utan någon ändring i fråga om beräkningsgrunderna för sistnämnda anslagsposter. Å andra sidan är att märka, att den marginal mot anslagsöverslcridanden, som förefintligheten av anslagsposterna till vikariatsersättningar inneburit, delvis motsvaras av den nu förordade, rymligare beräkningen av anslagsposterna för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Jag torde till slut få upptaga till behandling en mera teknisk fråga, som rör ej endast statsdepartementen utan samtliga under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente hörande verk.

Till sagda avlöningsreglemente är fogad en tjänsteförteckning, i vilken de olika slagen av befattningar inom vederbörande verk angivas. Ursprungligen var denna förteckning avsedd att innehålla även antalet av de olika befattningarna. Vid avlöningsreglementets antagande uteslöt emellertid riksdagen ur tjänsteförteckningen alla uppgifter om antalet befattningar. Riksdagen fastställde i stället särskild personalstat för varje ifrågakommande verk, däri upptogs antalet befattningar i varje lönegrad och dessas benämning. Då avlöningsreglementet utsträckts till nya verk eller ändring skett i fråga om befattning vid verk hörande under reglementet, har riksdagen såväl beslutat ändring i tjänsteförteckningen som fastställt personalstat.

Det av Kungl. Maj:t till 1925 års riksdag framlagda förslaget till ändring av avlöningsreglementet, åsyftande att reglera de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden, innebar bland annat att tjänsteförteckningen skulle uteslutas. Riksdagen fastställde emellertid ny tjänsteförteckning men beslöt samtidigt, att i den mån ändringar i förteckningen gjordes genom beslut av 1925 års riksdag, Kungl. Maj:t skulle äga att vid utfärdande av författning vidtaga motsvarande ändring i tjänsteförteckningen.

Även om tjänsteförteckningen sålunda bibehålies, synes det dock vara av praktiska skäl betingat, att särskilt förslag om ändring i tjänsteförteckningen ej underställes riksdagen för varje gång jämkning sker beträffande befattning vid något verk. Då riksdagen i allt fall genom personalstaten bestämmer befattningarnas antal och tjänstebenämningar ävensom vederbörande lönegrader, synes det vara fullt tillfredsställande att Kungl. Maj:t på grund av ett allmänt bemyndigande i anslutning till det av 1925 års riksdag givna för varje år fastställer de ändringar i tjänsteförteckningen, som föranledas av riksdagens beslut angående personalstaterna.

Utgifterna.

31 Härigenom sker ingen reell ändring, endast den formella, att man i propositioner, utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser undgår en dubbel uppräkning av tjänsterna, i ena fallet med och i andra fallet utan angivet antal.

I anslutning härtill synes Kungl. Maj:t jämväl böra erhålla bemyndigande att vidtaga de ändringar i avlöningsreglementet 5 § 1 och 2 mom. vilka föranledas av riksdagens beslut beträffande i dessa moment uppräknade tjänster, som tillsättas genom förordnande. På liknande sätt har redan tidigare förfarits, i det att, sedan riksdagen beslutat inrätta viss befattning av ifrågavarande slag, Kungl. Maj:t i utfärdad kungörelse förordnat om den formella ändringen av paragrafen. I allmänhet torde grunden för en ändring i avlöningsreglementet jämväl i förevarande del bliva riksdagens beslut om befattningens uppförande i personalstaten för vederbörande verk.

Vid de ändringar i departementens personalorganisationer, som under vederbörande huvudtitlar föreslås, kommer i anslutning till vad nu anförts icke att framställas särskilt förslag om ändring i tjänsteförteckningen liksom ej heller av 5 § avlöningsreglementet.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna de av mig förordade grunder i fråga om sättet för genomförandet av indragningen av övertaliga befattningar vid statsdepartementen;

dels besluta, att de befattningshavare, som i enlighet med förenämnda grunder överföras till allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet, skola vara berättigade att åtnjuta lön enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451), dock med skyldighet för dem att, i den händelse de efter förflyttning till indragningsstaten erhålla annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag;

dels medgiva, att lön och vikariatsersättning till icke-ordinarie tjänsteman, som uppehåller ordinarie befattning, å vilken avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) är tillämpligt, må, där särskilt anslag till vikariatsersättningar icke är för vederbörande verk

32 Utgifterna.

anvisat, utgå från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) 5 § 1 och 2 mom. ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens genom fastställande av vederbörande personalstater eller eljest meddelade beslut.

2. Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila

statsförvaltni ngen.

Vissa grupper av såväl ordinarie som extra personal, vilka ännu icke erhållit definitiv lönereglering, torde såsom hittills böra komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring under budgetåret 1926—1927. Denna fråga föreligger emellertid ännu ej i det skick, att den kan underställas Kungl. Maj:ts slutliga prövning, vadan särskild proposition i ämnet först senare kommer att kunna föreläggas årets riksdag. I följd härav torde de för ändamålet erforderliga medlen nu i avvaktan på denna proposition böra under de särskilda huvudtitlarna allenast beräknas å riksstaten.

Verkställda överslagsberäkningar hava givit vid handen, att de särskilda anslagen under de olika huvudtitlarna för tillfällig löneförbättring under budgetåret 1926—1927 åt ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare kunna beräknas till följande avrundade belopp, nämligen:

Ifrågavarande beräkningar hava gjorts under förutsättning, att definitiv lönereglering vid 1926 års riksdag beslutas för vissa grupper av befattningshavare.

Närmare förslag om de på varje huvudtitel belöpande anslagsbelopp torde vid behandlingen av de olika huvudtitlarna få framställas av vederbörande departementschefer.

Utgifterna.

3. Tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare.

Genom kungörelse den 22 juni 1923 (nr 276) angående tillfälliga lönetilllägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare stadgades i huvudsak, att under budgetåret 1923—1924 skulle till vissa ordinarie vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid de i kungörelsen angivna verk och inrättningar utgå tillfälligt lönetillägg; dock att lönetillägg icke skulle utgå till de tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet, vilka för budgetåret 1923—1924 av riksdagen beviljats personliga avlöningstillägg. Där vid något i samma kungörelse omförmält verk eller inrättning vore anställda icke-ordinarie befattningshavare, vilka i fråga om tjänsteställning och avlöning vore att likställa med sådana ordinarie befattningshavare, som i kungörelsen avsåges, ägde Kungl. Maj:t, efter framställning av vederbörande verk eller inrättning, bestämma, om och med vilket belopp tillfälligt lönetillägg finge utgå. Utgiften för det tillfälliga lönetillägget skulle avföras av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och flottans pensionskassa å de medel, av vilka dessa anstalters omkostnader i övrigt bestridas, samt av övriga verk och inrättningar å de för budgetåret 1923—1924 under vederbörande huvudtitlar anvisade extra förslagsanslag till tillfälliga lönetilllägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Jämlikt kungörelse den 13 juni 1924 (nr 286) skulle de bestämmelser, som i kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 276) meddelats angående tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1923—1924 åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, äga motsvarande tillämpning i fråga om tillfälliga lönetillägg åt nämnda befattningshavare under budgetåret 1924—1925, därvid skulle iakttagas, att lönetillägg icke skulle utgå till de tre preparatorer vid naturhistoriska riksmuseet, vilka för sistnämnda budgetår av riksdagen beviljats tillfällig avlöningsförbättring.

Vad i kungörelsen den 13 juni 1924 sålunda stadgats angående tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1924—1925 åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare skall enligt kungörelse den 12 juni 1925 (nr 169) äga motsvarande tillämpning beträffande tillfälliga lönetilllägg under budgetåret 1925—1926 åt dylika befattningshavare, med iakttagande likväl att lönetillägg icke skola utgå till befattningshavare, som vid 1925 års riksdag erhållit ny definitiv lönereglering. Sådan lönereglering genomfördes vid nämnda riksdag för länsstyrelserna, landsarkiven i Vadstena, Uppsala, Lund och Göteborg, Uppsala och Lunds universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

För täckande av kostnaderna för de tillfälliga lönetilläggen under budgetåret 1925—1926 har riksdagen å riksstaten för nämnda budgetår såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

34 Utgifterna.

extra förslagsanslag anvisat under femte huvudtiteln 9,500 kronor, under åttonde huvudtiteln 20,000 kronor samt under nionde huvudtiteln 10,000 kronor; och skola de tillfälliga lönetilläggen till vaktmästarna vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och flottans pensionskassa fortfarande utgå av respektive pensionsanstalters medel.

Enligt vad jag inhämtat hava vederbörande departementschefer för avsikt att senare i dag anmäla frågor om ny definitiv lönereglering för åtskilliga av de uti omförmälda kungörelse upptagna, ännu icke lönereglerade verk och inrättningar, i syfte att förslag i ämnet må avlåtas till näst sammanträdande riksdag. Därest sådana löneregleringar genomföras, höra givetvis de tillfälliga lönetilläggen vid samma verk och inrättningar bortfalla. Av de i förenämnda kungörelse den 22 juni 1923 upptagna verk och inrättningar, vid vilka tillfälliga lönetillägg efter dessa löneregleringar kunde komma i fråga, skulle allenast följande återstå, nämligen vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken i Örebro, Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås, elektriska fackskolan i Västerås, lantbruksinstitutet vid Ultuna, lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt flottans pensionskassa. Förslag i fråga om tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1926— 1927 åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare torde nu få framställas av vederbörande departementschefer vid behandlingen av åttonde och nionde huvudtitlarna, varjämte chefen för socialdepartementet vid anmälan av anslagsäskandena under femte huvudtiteln torde komma att hemställa om preliminärt beräknande av anslag för ändamålet under sistnämnda huvudtitel i avvaktan på bebådad framställning rörande lönereglering för vissa befattningshavare vid överståthållarämbetet.

För egen del har jag endast att framlägga förslag i fråga om tillfälliga lönetillägg åt vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt flottans pensionskassa ävensom angående sättet för bestridande av kostnaderna för sådana lönetillägg. Vad i nämnda hänseenden nu gäller torde även böra äga tillämpning för budgetåret 1926—1927.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att i fråga om rätt till tillfälliga lönetillägg för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt flottans pensionskassa ävensom angående bestridande av kostnaderna för sådana tillfälliga lönetillägg skall för budgetåret

1926—1927 gälla vad i nämnda hänseenden blivit för budgetåret 1925—1926 beslutat.

Utgifterna.

4. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst in. fl.

Gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst tillkommo vid 1923 års riksdag och återfinnas i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265). Enligt denna kungörelse utgå dyrtidstillliiggen för olika stora avlöningsbelopp efter ett och samma procenttal. Beträffande befattningshavare med oreglerad avlöning är detta procenttal hälften av talet för levnadskostnadsökningen sedan ingången av augusti månad 1914; för befattningshavare med nyreglerad avlöning utgår dyrtidstillägget efter ett 18 enheter lägre procenttal. Dyrtidstillägg utgår ej å högre belopp än 650 kronor i månaden för oreglerad och 800 kronor i månaden för nyreglerad avlöning. Förhöjning av dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt gent emot barn under 16 års ålder tillkommer befattningshavare vid oreglerade verk med 5 kronor och vid reglerade verk med 4 kronor för månad och barn. För befattningshavare under 25 år och utan försörjningsplikt som nu nämnts nedsättes dyrtidstillägget med en tiondel.

Jämväl beträffande f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer fastställdes gällande allmänna grunder för dyrtidstilläggen vid 1923 års riksdag. Med bortseende från en mindre detaljändring vid 1924 års riksdag hava dessa grunder endast såtillvida ändrats, att dyrtidstillägget enligt den nya kungörelsen i ämnet av den 18 juni 1925 (nr 275) för samtliga pensioner utmätes efter samma grunder som tidigare varit gällande enbart för nyreglerade pensioner. Sistnämnda ändring tillkom i samband med den vid 1925 års riksdag genomförda pensionsregleringen avseende äldre pensioner, varvid pensionärer med oreglerade pensioner bland annat erhöllo särskild förhöjning så avpassad, att vid tillämpande av de för nyreglerade pensioner gällande dyrtidstilläggsgrunderna de sammanlagda pensions- och dyrtidstilläggsförmånerna blevo av i huvudsak oförändrad storlek. I övrigt bibehölls det år 1923 utformade systemet för dyrtidstilläggen oförändrat. Dyrtidstillägget utgår sålunda i förhållande till ett på visst sätt beräknat tilläggsunderlag. För pensioner å 150 kronor för månad eller därutöver utgöres tilläggsunderlaget av pensionens belopp, dock högst 400 kronor i månaden. Där pensionsbeloppet understiger 150 kronor för månad, lägges därtill ett belopp av 30 kronor i månaden; dock må tilläggsunderlaget i sådant fall icke överstiga 150 kronor och ej heller 160 procent av pensionen. Dyrtidstillägget utgår i förhållande till tilläggsunderlaget efter ett procenttal som med 16 enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen. Därjämte åtnjuta de pensionärer »om. hava minderåriga barn att försörja fasta barntillägg om 4 kronor för månad och barn under 16 års ålder.

Gällande kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst

Grunderna för dyrtidstilläggen.

36 Utgifterna.

Departements-

chefen.

m. fl. är utfärdad den 15 juni 1923 (nr 267). Liksom beträffande f. d. befattningshavare lägges för bär ifrågavarande pensionärer till grund för dyrtidstilläggens beräkning ett för månad utmätt tilläggsunderlag. För pensioner å lägst 125 kronor i månaden utgöres tilläggsunderlaget av pensionens belopp. Understiger pensionen 125 kronor i månaden, motsvarar tilläggsunderlaget summan av pensionen och ett belopp av 30 kronor; dock att underlaget ej må överstiga 125 kronor och ej heller 160 procent av pensionsförmånen. Beträffande innehavare av oreglerad pension beräknas dyrtidstillägget efter ett procenttal motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen. För innehavare av nyreglerad pension utgår dyrtidstillägget efter ett 13 enheter lägre procenttal. För änka med ett eller flera barn ökas dyrtidstillägget med en tiondel för varje barn. Ett barn eller två syskon utan pensionsberättigad moder likställas med änka utan barn. För tre eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder ökas dyrtidstillägget med en tiondel för varje syskon utöver två.

I fråga om de bestämmelser som efter den 30 juni 1926 böra gälla för dyrtidstillägg åt statens befattningshavare ber jag få omnämna, att framställningar härutinnan inkommit från åtskilliga befattningshavare och personalsammanslutningar.

På sätt redan nämnts har man genom beslut vid 1923 års riksdag vad angår i tjänst varande befattningshavare nått fram till i stort sett mot avlöningarna proportionella dyrtidstillägg. Även beträffande f. d. befattningshavare samt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst hava vid samma riksdag grunderna för dyrtidstilläggen omformats i riktning mot proportionella dyrtidstillägg. Härigenom hava bestämmelserna rörande dyrtidstillägg vunnit i enkelhet, och arbetet med tilläggens uträknande har minskats.

Vid 1924 och 1925 års riksdagar framfördes i särskilda motioner krav på en återgång i viss utsträckning till tidigare gällande system. Riksdagen avvisade emellertid dessa krav och ansåg de år 1923 beslutade grunderna böra bibehållas oförändrade.

För min del anser jag de nu gällande grunderna för dyrtidstilläggen i såväl sakligt som tekniskt hänseende äga sådana företräden framför dem som tillämpades före den 1 juli 1923 eller som framfördes i nyssnämnda motioner vid 1924 och 1925 års riksdagar, att ett frångående av dessa grunder icke utan tvingande skäl bör äga rum. I överensstämmelse med riksdagens ståndpunkt till detta spörsmål finner jag mig därför böra föreslå, att det gällande systemet bibehålies jämväl för budgetåret 1926—

1927.

Beträffande åter systemets detaljer hava tid efter annan yrkanden framkommit som förtjäna upptagas till förnyad prövning. Jag syftar härvid närmast på de framställda kraven på upphävande av gällande be-

Utgifterna.

.‘57

stämmelser rörande dels begränsning av dyrtidstillägget uppåt dels ock nedsättning av dyrtidstillägget till befattningshavare utan barn och under 25 år. 11925 års statsverksproposition har också dåvarande chefen för finansdepartementet rörande nämnda krav uttalat, att visst fog kunde förefinnas för kraven på en tillämpning av det proportionella systemet över hela linjen, men samtidigt förklarat, att eventuell ändring av här ifrågavarande detaljbestämmelser borde göras beroende av en pågående, ännu ej avslutad utredning angående avlöningsförhållandena inom statsförvaltningen in. in. I sin skrivelse (nr 80) i anledning av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. hänvisar ock riksdagen till departementschefens här ifrågavarande uttalande.

Utredningen rörande statens befattningshavares avlöningsförhållanden föreligger numera avslutad och är av trycket utkommen i serien »Sveriges officiella statistik». Såsom huvudresultat av utredningen framgår, att lönenivån för statens befattningshavare under senare år visat avsevärt större genomsnittlig ökning än levnadskostnaderna och särskilt efter genomförandet av löneregleringarna under år 1920 jämväl större ökning än den årliga löneinkomsten för industriarbetare och dylika. Detta sistnämnda har dock till väsentlig del berott på den senare gruppens avlöningsförluster genom driftsinskränkningar, arbetsinställelser m. m. När därför förhållandena under år 1924 stabiliserats, visa lönestegringarna för de båda grupperna nära överensstämmelse. Emellertid utgöra ju de statsanställda en föga enhetlig samhällsgrupp, och även löneutvecklingen har haft en väsentligt olika karaktär för de skilda slagen av funktionärer. Av utredningen kan sålunda tydligt utläsas, att medan för statens arbetare och lägst avlönade tjänstemannagrupper de senaste årens löneutveckling medfört en väsentlig förhöjning av levnadsstandarden, lönestegringen för de högre avlönade stundom hållit sig under den nivå, som angives av levnadskostnadernas genomsnittliga ökning.

Sist anförda förhållande lämnar givetvis ett visst stöd för kraven på höjandet eller borttagandet av gällande maximibegränsning för dyrtidstilläggen. Andra omständigheter synas mig emellertid tala mot den höjning av statens löneutgifter som därav skulle uppkamma. Stor återhållsamhet kräves onekligen i fråga om statens utgifter. Det under de senare åren bedrivna besparingsarbetet har närmast avsett att genom personalreduktiion vid statsförvaltningen nedbringa statens löneutgifter. Innan man på detta område lyckats genomföra besparingar av mera avsevärd omfattning, torde lönestegringar av allmännare natur ej böra utan nödtvång genomföras.

För de framställda kraven på upphävande av gällande bestämmelser rörande nedsättning av dyrtidstilläggen åt befattningshavare under 25 år och utan barn lämnar förberörda statistiska utredning intet stöd. De befattningshavargrupper där man företrädesvis har att söka befatt-

38 Utgifterna.

ningshavare under 25 år hava tvärtom blivit i lönehänseende så väl tillgodosedda, att ett upphävande av gällande bestämmelser i detta hänseende icke synes motiverat.

Vad angår huvudgrunderna för dyrtidstilläggen vill jag emellertid ifrågasätta viss jämkning i annat hänseende. Enligt gällande bestämmelser fastställas de procenttal, efter vilka dyrtidstilläggen utgå, med ledning av det vid varje kvartalsskifte uträknade talet för levnadskostnadsökningen. Följaktligen kunna dessa procenttal förskjutas under årets olika kvartal. Sedan numera levnadskostnaderna i avsevärd mån stabiliserats, hava växlingarna i indextalen för levnadskostnaderna endast medfört obetydliga förändringar i dyrtidstilläggen. Indextalens förskjutningar under luden för de i huvudsak proportionella dyrtidsti lläggens tillämpning framgå av efterföljande tablå.

För vartdera av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 utgjorde medeltalet för kvartalsindex trots de särskilda indextalens avvikelser 175. Jämväl för budgetåret 1925—1926 torde medeltalet för levnadskostnadsindex med all sannolikhet nära sammanfalla med nyssnämnda tal. Under sådana omständigheter synes tiden vara inne att — med upphävande av gällande regler varigenom dyrtidstilläggen fastställas med ledning av indexställningen under årets olika kvartal — låta dyrtidstilläggen utgå efter fasta, för helt budgetår gällande procenttal.

Förslag i nyss angivna syfte har tidigare framförts i proposition (nr 5) till 1924 års riksdag. Enligt detta förslag skulle procenttalen direkt angivas i dyrtidstilläggsförfattningama. Av statsfinansiella skäl föreslogos tillika procenttal som beräknades innebära en allmän nedsättning av dyrtidstilläggen. Riksdagen ansåg emellertid, att utöver de betydande nedisättningar av dyrtidstilläggen som av sig själva periodiskt inträtt genom levnadskostnadernas fall ytterligare förändringar i sänkande riktning borde undvikas, samt: bibehöll de vid 1923 års riksdag antagna grunderna oförändrade. I samband härmed sköts alltså tanken att låta dyrtidstilläggen utgå efter fasta, för helt budgetår gällande procenttal tillsvidare åt sidan.

Den av mig ifrågasatta anordningen med fasta procenttal innebär i princip varken höjning eller sänkning av de dyrtidstillägg som utgå enligt gällande grunder. Ej heller avses ait bryta sambandet mellan dyrtidstilläggens storlek och levnadskostnadernas höjd. Förslaget går endast ut

Utgifterna.

på att utbyta gällande reglering av dyrtidstilläggen efter indexställningen vid varje kvartals början mot ett fastställande av dyrtidstilläggen för hela budgetåret med ledning av medeltalet för 1 e v nadsk os tirads in de x under närmast föregående budgetår.

Genom en dylik anordning undvikas de kvartalsvis återkommande mindre förändringarna i dyrtidstilläggens storlek. Endast varaktiga, mera betydande förskjutningar i levnadskostnadernas höjd medföra för följande budgetår motsvarande förändringar i dyrtidstilläggens storlek. Detta torde innebära fördelar för såväl staten som den enskilde befattningshavaren. Uträknandet av de till de enskilda befattningshavarna utgående dyrtidstilläggen förenklas högst avsevärt, och staten kan säkrare beräkna kostnaderna för dyrtidstilläggen. De fasta procenttalen medföra möjlighet för befattningshavaren att för hela budgetåret överskåda sina inkomstförhåll anden.

I stället för de i § 2, första och andra styeket, av kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst nu intagna bestämmelserna torde sålunda böra stadgas, att Kungl. Maj:t skall med ledning av genom socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den ökning i levnadskostnader som inträtt efter ingången av augusti månad 1914 fastställa det tal, som skall anses motsvara medelökningen i levnadskostnader för nästföregående budgetår, samt att detta tal för ievnadskostnadsökningen skall tjäna till grund för dyrtidstilläggets bestämmande under det löpande budgetåret. Häremot svarande ändringar torde jämväl införas i kungörelserna den 18 juni 1925 (nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt den 15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Utöver nu behandlade ändring i huvudgrunderna för dyrtidstilläggen har jag att föreslå vissa andra ändringar i desamma. I

I samband med anmälan av frågan om personalindragningar vid statsdepartementen har jag förut i dag omnämnt min avsikt att underställa Kungl. Maj:tis prövning vissa ändringar i nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser, avseende personal på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet. Till tjänstfri befattningshavare å indragningsstat utgår för närvarande dyrtidstillägg såsom till f. d. befattningshavare i statens tjänst, dock att för den, som åtnjuter lön enligt avlöningsreglemente för s. k. nyreglerat verk, procenttalet för dyrtidstillägget är detsamma, som gäller för befattningshavare i statens tjänst med avlöning enligt sådant avlöningsreglemente. Uti dessa bestämmelser, som innefattas i § 6 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, bär jag förordat den ändringen, att dyrtidstillägget för personal å indragningsstat

40 Utgifterna.

utan tjänstgöringsskyldighet bestämmes att utgå med hälften av det för befattningshavare i tjänstgöring utgående beloppet, frånsett barntillägg, vari någon reduktion ansetts ej höra göras. Vid genomförandet av detta förslag synas mig nu gällande bestämmelser om dyrtidstillägg åt tjänstfria befattningshavare å indragning sstat böra upphävas och de nya bestämmelserna infogas i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Jag vill framhålla, att härigenom icke åsyftas att göra ändring i fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg åt tjänstfria befattningshavare å indragningsstat.

I detta sammanhang vill jag slutligen föreslå en formell ändring av de bestämmelser i dyrtidstilläggskungörelserna, vilka angiva de för nyreglerade löner och pensioner gällande mindre gynnsamma dyrtidstilläggsgrundernas tillämpningsområde.

Enligt gällande dyrtidstilläggskungörelser för i tjänst varande befattningshavare samt för änkor och barn efter befattningshavare m. fl. utgå dyrtidstilläggen enligt de mindre gynnsamma grunderna till befattningshavare respektive pensionärer, vilka åtnjuta lön eller pension enligt vissa i kungörelserna uppräknade avlöningsreglementen respektive pensionsförfattningar. Dyrtidstilläggen till f. d. befattningshavare utgå numera såsom förut nämnts för samtliga pensionärer enligt de mindre gynnsamma grunderna.

Tid efter annan hava löne- respektive pensionsregleringar genomförts utan att de i dyrtidstilläggskungörelserna uppräknade avlöningsreglementena eller pensionsförfattningarna gjorts tillämpliga å befattningshavarna i fråga, ehuru regleringarna varit av sådan innebörd, att dyrtidstillägg skulle utgå efter de mindre gynnsamma grunderna. I samband med dylik löne- respektive pensionsreglering måste alltså särskilt beslut fattas rörande grunderna för dyrtidstilläggen.

De vid 1925 års riksdag genomförda löne- och pensionsregleringarna för vissa professorer och för landshövdingar förutsatte sålunda i båda fallen nya avlönings- och pensionsbestämmelser. Beträffande professorerna föreskrevs också i samband med beslutet om löne- och pensionsregleringen, att dyrtidstilläggen å de nya lönerna respektive pensionerna skulle utgå efter de mindre gynnsamma grunderna. Vad åter angår landshövdingarna kom ej vid riksdagens beslut i lönefrågan till direkt uttryck, att jämväl dessa befattningshavare skulle i dyrtidstilläggshänseende betraktas såsom nyreglerade och följaktligen dyrtidstilläggen till dem utgå efter de mindre gynnsamma grunderna, ehuru man måste förutsätta, att detta varit riksdagens avsikt. Även vid 1926 års riksdag torde förslag till löne- och pensionsregleringar av nyss angivna karaktär komma att föreligga.

Avgörande för frågan huruvida de förmånligare eller de mindre gynnsamma dyrtidstilläggsreglerna skola vara tillämpliga beträffande befattningshavare eller pensionärer är den prisnivå, till vilken löner och pen-

Utgifterna.

sionsunderlag äro anpassade. Samtliga de Inne- och pensionsregleringar, som enligt gällande dyrtidstilläggskungörelser medfört tillämpandet av de mindre gynnsamma grunderna för dyrtidstilläggens utgående, hänföra sig till en tänkt prisnivå, sådan denna skulle gestaltat sig i början av 1920talet, om den närmasit före år 1914 rådande årliga prisstegringen fortgått med oförändrad styrka. De nya löne- och pensionsregleringar, som år 1925 genom förts eller senare komma att genomföras och som anpassats eller komma att anpassas till nämnda tänkta prisnivå, böra följaktligen medföra, att dyrtidstilläggen till vederbörande befattningshavare och pensionärer fastställas efter de mindre gynnsamma grunderna.

I överensstämmelse med den sålunda utvecklade tankegången bör en sådan omformulering av dyrtidstilläggsbestämmelserna i här ifrågavarande hänseende vidtagas, att vid varje löne- respektive pensionsreglering vid vilken löner eller pensioner avpassats efter förutnämnda tänkta prisnivå de mindre gynnsamma dyrtidstilläggsgrunderna utan vidare bliva tillämpliga.

Kostnaderna för dyrtidstilläggen under budgetåret 1926—1927 skulle enligt det framlagda förslaget bliva beroende av indexställningen för levnadskostnaderna under innevarande budgetårs olika kvartal. För de tre första kvartalen av sistnämnda budgetår utgjorde levnadskostnadsindex respektive 176, 175 och 174. Även om indextalet för budgetårets sista kvartal i någon mån avviker från indextalen för föregående kvartal, synes all sannolikhet tala för att avvikelsen icke blir större än att medeltalet för hela budgetåret ej kommer att understiga 174 och ej att uppgå till 176. Under denna förutsättning böra kostnaderna för dyrtidstilläggen under budgetåret 1926—1927 beräknas efter en levnadskostnadsindex av 174.

Senare i dag komma vederbörande departementschefer att föreslå upptagande å riksstaten av erforderliga anslag till dyrtidstillägg. Allmänna anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst under femte huvudtiteln kommer därvid, i avvaktan på förslag om löneregleringar, att i budgetförslaget allenast beräknas.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vatten fallsverk och statens domäner eller vid av nämnda verk övertagna företag eller inrättningar samt dyrtidstillägg åt befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. utgå för närvarande av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas. Vidare gäller nu, att, där arbetslönerna vid arméns eller marinens verkstäder och fabriker in. fl. anläggningar äro uppdelade i grundlöner och dyrtidstillägg, kostnaderna för dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag. Vad sålunda gäller torde även böra äga tillämpning för budgetåret 1926—1927. Med hänsyn till att statens reproduktionsanstalt enligt förslag som chefen för jordbruksde- Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt

Kostnads-

frågan

42 Utgifterna.

partementet senare i dag' har för avsikt att framställa från och med budgetåret 1926—1927 skall i budgethänseende likställas med affärsverken bör den nyss angivna för affärsverken gällande regeln för kostnadernas bestridande äga tillämpning jämväl för statens reproduktionsanstalt.

De beräknade kostnaderna för dyrtidstilläggen fördela sig på följande sätt:

Milj.

Dyrtidstillägg vid affärsverken............................................................... 32.0

Dyrtidstillägg i övrigt:

1. Allmänna anslagen till dyrtidstillägg åt befattningshavare i sta-

tens tjänst å huvudtitlarna II—X ................................................... 27.5

2. Statsunderstödda undervisningsanstalter ............................................... 21.0

3. Mynt- och justeringsverket m. fl............................................................ 0-2

4. Övriga dyrtidstillägg å huvudtitlarna II—X....................................... l.o

5. F. d. befattningshavare samt änkor och barn m. fl......................... 9.o

6. Pensionerade båtsmän m. fl................................................................ !•»

Summa 60.o Tillsammans 92.o.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig föreslagna ändringarna i bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1926,

dels ock besluta,

att dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner och statens reproduktionsanstalt eller vid av nämnda verk övertagna företag eller inrättningar samt dyrtidstillägg åt befattningshavare vid flottans pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. skola utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas,

samt att, där arbetslönerna vid arméns och marinens verkstäder och fabriker m. fl. anläggningar äro uppdelade i grundlöner och dyrtidstilllägg, kostnaderna för dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande underhålls- eller anskaffningsanslag.

Vad föredragande departementschefen sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926

Första huvudtiteln. [1.]

1 Första huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothxn, Svensson, Hansson, Linders, Schlytek, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler härefter de frågor som tillhöra regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till hov- och slottsstaterna, och anför därvid följande:

A. Kungl. hovstaten.

1. Kungl. Maj:ts hovhållning.

Kungl. Maj:ts hovhållning, oförändrat ordinarie anslag ........................................................................................ kronor 800,000.

2. Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning.

[1.] Till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning anvisades i enlighet med förslag i 1921 års statsverksproposition dels å tillläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 200,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, å samma belopp. För första halvåret 1923 anvisades för enahanda ändamål av 1922 års riksdag å extra stat ett förslagsanslag, högst, å 100,000 kronor.

Av 1923 års riksdag vidtogs på Kungl. Maj:ts förslag en nedsättning av ifrågavarande förstärkningsanslag; för budgetåret 1923—1924 anvisades sålunda ett belopp av 150,000 kronor. Med sistnämnda belopp har förstärkningsanslaget ifråga uppförts jämväl i riksstaterna för budgetåren 1924—1925 och 1925—1926.

Även för budgetåret 1926—1927 är en förstärkning av anslaget till Departements- Kungl. Maj:ts hovhållning behövlig. Då de merutgifter, för vilkas täckande chefen- Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 1

2 Första huvudtiteln. [1 — 2.]

Departements-

chefen.

det extra anslaget är avsett, torde bliva enahanda under budgetåret 1926— 1927 som under innevarande budgetår, bör anslaget uppföras med oförändrat belopp, eller 150,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Knngl. Maj:ts hovhållning för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av ............................................. kronor 150,000.

3. Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för

Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan, oförändrat ordinarie anslag ....................................................................................... kronor 192,000.

4. Förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning

anslagna medel.

[2.] Till förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 90,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, å 90,000 kronor. 1922 års riksdag anvisade i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för ifrågavarande ändamål å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag, högst, å 45,000 kronor.

För budgetåret 1923—1924 anvisades till förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning ett till 70,000 kronor nedsatt belopp. Jämväl för budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 har ifrågavarande förstärkningsanslag uppförts med sistnämnda belopp.

De till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel äro för budgetåret 1926—1927 i behov av enahanda förstärkning som för innevarande budgetår.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning anslagna medel för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av ............................................................. kronor 70,000.

5. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland.

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland, oförändrat ordinarie anslag...................................................................... kronor 26,000.

Första huvudtiteln. | o. |

3 K. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke.

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke, oförändrat ordinarie anslag................................................................................. kronor 26,000.

7. Ved och kol för de kungl. hoven.

Ved och kol för de kungl. hoven, oförändrat ordinarie anslag ....................................................................................... kronor 50,000.

8. Täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl.

hoven.

[3.] Kostnaderna för uppvärmning av de kungl. slotten äro avsedda att bestridas av det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, sedan år 1858 uppgående till 50,000 kronor. Då det visat sig, att nämnda anslag blivit otillräckligt för ifrågavarande ändamål, hava på 1918—1922 års tilläggsstater måst uppföras särskilda anslag i syfte att möta merkostnaden för uppvärmning av Stockholms och Drottningholms slott under dessa år. Sålunda anvisades härför av riksdagen ett förslagsanslag å 110,000 kronor för vartdera av åren 1920 och 1921 samt ett förslagsanslag å 50,000 kronor för år 1922. Beträffande det ordinarie anslaget för ifrågavarande ändamål under första halvåret 1923 beslöt 1922 års riksdag fastställa detsamma till 25,000 kronor, utgörande hälften av det förut för helt år utgående beloppet, men anvisade samtidigt till täckande av motsedd brist å nämnda anslag å extra stat ett förslagsanslag, högst, å 25,000 kronor. För budgetåret 1923—1924 anvisades i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven ett belopp av 90,000 kronor.

Jämte det ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven har riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t till täckande av motsedd brist å samma anslag för ett vart av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 anvisat ett belopp av 100,000 kronor. För ifrågavarande ändamål uppgå alltså numera de ordinarie och extra anslagsmedlen till sammanlagt 150,000 kronor. Den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts berörda framställningar, återfinnes i de vid 1924 och 1925 års statsverkspropositioner, första huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden för den 2 januari 1924, sid. 6—8, och den 2 januari 1925, sid. 3—5.

Nu har riksmarskalksämbetet i skrivelse den 26 september 1925 — med överlämnande av en den 4 september 1925 dagtecknad skrivelse i ämnet från ståthållarämbetet å Stockholms slott — gjort framställning om anvisande för budgetåret 1926—1927 av ett extra anslag å 95,000 kronor till förstärkning av anslaget till ved och kol för de kungl. hoven.

4 Första huvudtiteln. [3.]

Ståthållarämbetet, som till riksmarskalksämbetet ingivit förslag om beredande av anslag till ved och kol för de kungl. hoven med tillhopa 145,000 kronor, har därvid erinrat om sin år 1924 gjorda framställning om anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål till ett sammanlagt belopp av 160,000 kronor. Ståthållarämbetet hade då ansett, att anslagsmedlen till ved och kol för de kungl. hoven sannolikt kunde i framtiden nedbringas till 150,000 kronor. Enligt ämbetets förevarande skrivelse hade utgifterna å ifrågavarande anslag under budgetåret 1924—1925 — tack vare den blida vintern — kunnat begränsas till sistnämnda belopp, vilket ock för nu löpande budgetår stode till ståthållarämbetets förfogande. Enär bränsleprisen hösten 1925 hållit sig avsevärt lägre än vad vid tiden för bränsleinköpet år 1924 varit fallet, hade ståthållarämbetet ansett, att — under förutsättning av ökat anslag i händelse av större prisstegring framdeles — en reducering av förstärkningsanslaget till 95,000 kronor kunde göras.

Departements-

chefen.

Då man jämväl för budgetåret 1926—1927 lärer hava att räkna med en avsevärd brist i det ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, är en förstärkning av anslaget erforderlig. De för ett vart av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 behövliga anslagsmedlen beräknades till 150,000 kronor; de faktiska utgifterna hava under de båda sistförflutna budgetåren uppgått till respektive 151,498 kronor 3 öre och 150,046 kronor 22 öre. Vid sådant förhållande och med hänsyn till ett inträffat prisfall å bränsle torde man för närvarande icke behöva för ifrågavarande ändamål räkna med ett lika stort sammanlagt anslagsbelopp för budgetåret 1926—1927 som för innevarande budgetår. I enlighet med riksmarskalksämbetets förslag torde man kunna stanna vid 145,000 kronor. Då det ordinarie anslaget utgör 50,000 kronor, skulle alltså till täckande av motsedd brist å samma anslag behöva anvisas ett belopp av 95,000 kronor.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till ved och kol för de kungl. hoven för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av.................... kronor 95,000.

9. Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten.

Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, oförändrat ordinarie anslag ................ kronor 56,400.

Första huvudtiteln. 14. |

10. Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten.

|4.| Till förstärkning av ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten anvisades av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för samma är, dels ock å extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 28,200 kronor samt såväl av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, å 28,200 kronor, som ock av 1922 års riksdag a extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 14,100 kronor. För ett vart av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har förstärkningsanslaget anvisats med ett belopp av 20,000 kronor. På förslag av Kungl. Maj:t anvisade emellertid 1925 års riksdag för innevarande budgetår ett till 25,000 kronor förhöjt förstärkningsanslag.

Den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställningar i förevarande ämne till 1920 och 1921 års riksdagar, återfinnes under första huvudtiteln, sid. 2—6, i det vid 1920 års statsverksproposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1920. Av denna utredning framgår, att det ifrågavarande ordinarie anslaget, som ifrån början varit avsett för komplettering, underhåll och vård jämte reparationer av staten tillhöriga möbler m. m. samt inventarier av silver, koppar, glas och porslin m. m. i de kungl. slotten, alltsedan år 1864 utgått med samma belopp, 56,400 kronor årligen. Då sedan nämnda tid en fortgående och under världskriget synnerligen betydande prisstegring ägt rum, hade anslaget blivit alldeles otillräckligt för sitt ändamål. Enbart utgifterna för löner m. m. till personalen beräknades från och med år 1919 uppgå till 39,700 kronor årligen. För de dyrbara och omfattande samlingarnas egentliga vård och underhåll beräknades en summa av allenast

13,000 kronor om året bliva tillgänglig. Sistnämnda belopp ansågs alltför otillräckligt för en planmässigt genomförd skötsel av samlingarna.

Då chefen för husgerådskammaren åren 1923 och 1924 anmälde behovet av ett till 25,000 kronor förhöjt förstärkningsanslag, framhöll han, att av de dåmera för husgerådskammaren disponibla medlen å tillhopa 76,400 kronor åtginge till löner, dyrtidstillägg och diverse, i det närmaste konstanta utgifter för personalen (såsom hyror, tvätt- och vedersättningar, klädpenningar etc.) en summa av omkring 52,000 kronor. Av återstoden, 24,400 kronor, skulle bestridas alla behövliga utgifter för nyinköp, samlingarnas vård och underhåll, personalens sjukvård, dagsverken, frakter och transporter, ävensom rese- och expeditionskostnader samt tillfälliga utgifter. Beräknades dessa särskilda utgifter, med undantag av dem som avsåge samlingarnas vård och underhåll, uppgå till omkring 14,200 kronor, kvarstode för sistnämnda ändamål en summa av omkring 10,200 kronor. A denna disponerades för en snickare omkring 4,800 kronor årligen, vadan till

Departements chefen.

6 Första huvudtiteln. [4.]

underhåll av husgerådskammare^ stora samling av möbler, vävda tapeter och textilier i övrigt, silver, brons, porslin, glas, koppar, sängkläder och enklare föremål kunde disponeras omkring 5,400 kronor. Chefen för husgerådskammaren hölle före, att de tillämpade metodiska konserveringsoch underhållsarbetena, för vilkas utförande numera tränade arbetskrafter funnes, för staten i längden innebure den bästa ekonomi.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då behovet av anslag för husgerådskammaren även för budgetåret 1926—1927 komme att vara detsamma som för innevarande budgetår, har överintendenten och chefen för husgerådskammaren hos riksmarskalksämbetet anhållit om utverkande av förstärkning av ifrågavarande anslag för nästkommande budgetår med

25,000 kronor.

Med överlämnande av berörda framställning har riksmarskalksämbetet ock i sin förenämnda skrivelse den 26 september 1925 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av förevarande anslag för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor. Riksmarskalksämbetet har därvid erinrat, att det vore för staten i längden synnerligen oekonomiskt, därest till följd av otillräckliga anslag enligt sakkunnigas mening nödvändiga underhållsarbeten i avseende å liusgerådskammarens samlingar måste år efter år uppskjutas.

Lika med chefen för husgerådskammaren och riksmarskalksämbetet finner jag det nödvändigt, att det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten förstärkes jämväl för budgetåret 1926—1927. Även om jag anser någon nedsättning i avlöningsutgifterna vid husgerådskammaren framdeles kunna och böra äga rum, har jag funnit det nödvändigt, att förstärkningsanslaget för nu ifrågavarande budgetår upptages till samma belopp som för innevarande budgetår.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av .................... kronor 25,000. 11

11. Kungl. hovstallets utfodring.

Kungl. hovstallets utfodring, oförändrat ordinarie anslag ........................................................................................

kronor 45,000.

Första huvudtiteln. | 5. |

7 B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott.

1. Reparationer å Stockholms slott in. fl. för de kungl. hoven upplåtna

byggnader.

Reparationer å Stockholms slott in. fl. för de kungl. boven upplåtna byggnader, oförändrat ordinarie anslag ............................... kronor 63,000.

2. Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader.

[5.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader hava anvisats förslagsanslag, högst, på tilläggsstat för år 1919 samt på extra stat för vartdera av åren 1920—1921 och på tilläggsstat för sistnämnda år å

31,500 kronor, på extra stat för år 1922 å 63,000 kronor samt på extra stlt för tiden 1 januari-30 juni 1923 å 31,500 kronor. Ä riksstaten för budgetåret 1928—1924 uppfördes för ändamålet ett extra anslag å 63,000 kronor. För budgetåret 1924—1925 har förstärkningsanslaget anvisats med ett till 40,000 kronor nedsatt belopp och för innevarande budgetår med

50,000 kronor.

Såsom framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari 1921, vilket finnes hilagt sistnämnda års statsverksproposition (första huvudtiteln, sid. 5), hade genom sakkunniga verkställts utredning angående vissa mera omfattande reparationsarbeten å Stockholms slott, vilka voro avsedda att bekostas genom särskilda medel. Enligt vad riksmarskalksämhetet meddelat, hade de sakkunniga förklarat sig anse, att, under förutsättning att medel för de nödiga engångskostnaderna beviljades, det årliga behovet av reparationer och underhållsarbeten kunde tillgodoses genom årsanslag, vilka med hänsyn till penningvärdets sedan år 1914 inträdda fall borde höjas till tredubbla beloppet. Med hänsyn likväl till omfattningen av de arbeten, vilka av de sakkunniga ifrågasatts att komma till utförande och bestridas med särskilt anslagna medel, hade det synts de sakkunniga, att ett ordinarie årsanslag vore tillfyllest, om detsamma utginge med dubbla beloppet av vad som anvisats före kriget, d. v. s. med 126,000 kronor i stället för 63,000 kronor.

Särskilda medel blevo också på Kungl. Maj:ts förslag av riksdagen anvisade för de engångskostnader, vilka voro förenade med de såsom nödiga befunna större reparationsarbetena å slottet.

Departementa chefen.

s Första huvudtiteln. [5.]

I sin meranämnda skrivelse den 26 september 1925 bär riksmarskalksambetet med överlämnande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott gjord framställning i ämnet hemställt, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av 63,000 kronor.

Ståthållarämbetet har erinrat, att reparationsarbetena å hithörande byggnader fördelades enligt planerna för användandet av disponibla medel på det satt, att i en första klass upptoges sådana arbeten, som med nödvändighet skulle omedelbart utföras, i en andra klass de, som väl icke kunde hänföras till första klassen men vilkas omedelbara utförande vore önskvärt for byggnadens hållande i värdigt skick, samt i en tredje klass de arbeten, som ansåges väl behövliga men som utan fara kunde något uppskjutas. Oaktat ifrågavarande förstärkningsanslag i regel utgått med

63,000 kronor för år räknat, hade endast de till första och andra klasserna hänförliga reparationsarbetena kunnat komma till utförande, och de i tredje klassen upptagna hade måst anstå för att ett kommande år helt eller delvis uppflyttas i en högre klass eller år efter år kvarstå i tredje klassen. Så hade under budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 i tredje klassen kvarstått arbeten för en kostnad av omkring 60,000 kronor, och ungefärligen samma belopp beräknades för de arbeten, som måste anstå för innevarande budgetår, oaktat förstärkningsanslaget höjts från 40,000 kronor till 50,000 kronor. Av denna anledning kunde ståthållarämbetet icke frångå förutberörda utredning, av vilken framginge att förstärkningsanslaget icke kunde sättas lägre än 63,000 kronor.

För egen del har riksmarskalksämbetet erinrat om vad ämbetet tidigare i detta avseende anfört, nämligen att från förevarande anslag numera skulle bestridas kostnader för underhåll av ett mycket större antal staten tillhöriga, värdefulla och omfattande byggnadskomplex än vad ursprungligen avsetts. Det hade synts ämbetet vara förenat med alltför stor risk och för staten i längden synnerligen oekonomiskt, därest till följd av otillräckliga anslag vederbörande tvunges att år efter år uppskjuta enligt sakkunnigas mening nödvändiga reparations- och underhållsarbeten; genom otillräckliga anslag bleve det därjämte omöjligt att för en tid framåt planlägga och verkställa sådana arbeten. Olägenheterna och skadan härav hade synts ligga i öppen dag.

o ‘^■v vac^ ståthållarämbetet å Stockholms slott och riksmarskalksämbetet sålunda anfört framgår, att de ordinarie anslagsmedel, som avses för reparationer å Stockholms slott in. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader, endast skulle medgiva ett utförande i mycket begränsad omfattning av de planerade årliga underhållsarbetena beträffande dessa staten tillhöriga byggnader. En förstärkning av det ordinarie anslaget för omförmälda ändamål är sålunda behövlig jämväl för budgetåret 1926_1927

Första huvudtiteln. 15—(i. |

9 Förstärkningsanslaget synes mig böra bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår.

Jag hemställer förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av................................................... kronor 50,000.

3. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag ...................................................................................... kronor 22,500.

4. Täckande av under budgetåret 1924—1925 uppkommen brist å anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

[6.] På därom av Ivungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen till förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott beviljat anslag till de belopp, som framgå av följande tabell:

En sammanställning av utgifterna för polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott från och med år 1910 utvisar i huvudsak följande. Utgifterna för ifrågavarande ändamål hava föga växlat under åren 1910— 1917 och i medeltal utgjort omkring 27,800 kronor, varav 18,100 kronor 1 * 3

1 Avser under år 1919 uppkommen och för år 1920 beräknad merkostnad.

‘ Avser för år 1921 beräknad merkostnad.

3 Avser under budgetåret 1923—1924 uppkommen och för budgetåret 1925—1926 beräknad merkostnad.

10 Första huvudtiteln. [6.]

avsett avlöningar och beklädnad, 6,500 kronor lyshållning, 750 kronor renhållning och 2,450 kronor diverse ändamål. Under tiden 1918 1921 har en stark stegring inträtt till ett sammanlagt utgiftsbelopp för sistnämnda år av omkring 64,700 kronor, varefter en kraftig sänkning vidtagit. För budgetåret 1923—1924 hava hithörande utgifter sålunda uppgått till sammanlagt omkring 49,400 kronor, därvid löner och utgifter för beklädnad belöpt sig till 39,100 kronor samt utgifter för lyshållning, renhållning och diverse ändamål till respektive 6,900, 1,800 och 1,600 kronor. Motsvarande utgifter hava för budgetåret 1924—1925 uppgått till sammanlagt omkring 49,000 kronor, därav till löner och utgifter för beklädnad 39,800 kronor samt till utgifter för lyshållning, renhållning och diverse ändamål respektive 5,400, 1,900 och 1,900 kronor.

I riksmarskalksämbetets tidigare av mig omförmälda skrivelse den 26 september 1925 har ämbetet gjort framställning dels om anvisande av ett extra anslag å 8,481 kronor 65 öre till täckande av under budgetåret 1924—1925 uppkommen brist å anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott, dels ock om förstärkning för budgetåret 1926 1927 av

det ordinarie anslaget för ifrågavarande ändamål med ett belopp av 22,500 kronor.

Därvid har ämbetet överlämnat en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning, däri ståthållarämbetet anfört i huvudsak följande. Utgifterna till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott utgjordes i stort sett av avlöningar till vaktpersonalen samt kostnader för vatten, lyse och renhållning. Av dessa utgifter kunde avlöningarna — den största posten — icke nedbringas utan att personalens intressen allt för mycket eftersattes. Besparingar kunde endast göras genom indragningar, vilka också redan skett. De enda växlande utgifterna vore i stort sett kostnaderna för vatten och lyse, men avgifterna härför bestämdes av Stockholms stad; kostnaderna hade visserligen något nedgått, vilket dock i förhållande till hela anslagsbeloppet icke hade någon större betydelse. Oaktat ett förstärkningsanslag utgått från och med år 1920, hade ändock brister uppstått till betydande belopp, utgörande för budgetåret 1923—1924 8,904 kronor 31 öre och för budgetåret 1924—1925 8,481 kronor 65 öre. Hade förstärkningsanslaget under nämnda budgetår utgått med sitt ursprungliga belopp, skulle bristerna hava avsevärt reducerats. Tidigare uppkomna merkostnader hade på förslag av Kungl. Maj:t täckts enligt riksdagens beslut, och någon annan utväg syntes ståthållarämbetet icke förefinnas beträffande bristen för budgetåret 1924 1925. Ämbetet har

sålunda anhållit om bristens täckande genom anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927. Därjämte har ståthållarämbetet hemställt om anvisande för samma budgetår av ett anslag å 22,500 kronor till förstärkning av anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

För egen del har riksmarskalksämbetet framhållit, att ifrågavarande anslag trots alla ansträngningar icke något år kunnat täcka hithörande

Första huvudtiteln. [6 -8. |

utgifter utan städse haft att uppvisa brist till växlande belopp. Nödvändigheten av att förstärkningsanslaget i fråga bibehölles vid det av ståthållarämbetet föreslagna beloppet ävensom att anslag anvisades till täckande av de uppkomna merkostnaderna syntes riksmarskalksämbetet tydlig och klar.

I likhet med riksmarskalksämbetet anser jag, att den brist som under Departement»budgetåret 1924—1925 uppkommit å anslag till polis-, lys- och renbåll- rheTl'nning vid Stockholms slott bör täckas genom särskilt för ändamålet beviljat anslag, vilket för utjämning av huvudtitelns slutsumma torde böra upptagas till 8,500 kronor.

Vidare finner jag en förstärkning av det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott allt fortfarande vara ofrånkomlig; och torde förstärkningen, såsom riksmarskalksämbetet föreslagit, höra bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår.

På grund av vad sålunda anförts får jag under denna punkt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av under budgetåret 1924—1925 uppkommen brist å anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av.................... kronor 8,500.

ä. Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.

[7.] Under åberopande av vad jag under punkt 6 nyss anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av................................................... kronor 22,500.

6. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag......................................................................... kronor 11,250.

7. Täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

[8.] På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet avgivna förslag har riksdagen till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott beviljat anslag till de belopp, som framgå av följande tabell:

12 Första huvudtiteln. [8.]

Departements

chefen.

I sill meranämnda skrivelse den 26 september 1925 har riksmarskalksämbetet under åberopande av en av ståthållarämbetet å Stockholms slott i ämnet gjord framställning hemställt om anvisande för budgetåret 1926 —1927 av ett extra anslag å 3,800 kronor till förstärkning av anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott.

Ståthållarämbetet har i sin berörda framställning anfört huvudsakligen följande. Tidigare uppkomna brister uti de för ifrågavarande ändamål tillgängliga anslagsmedlen hade täckts genom av riksdagen anvisat anslag eller med riksdagens medgivande av Djurgårdskassans medel. Förstärkningsanslaget hade väl nedsatts för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925. Emellertid hade icke någon brist uppkommit, vilket vore att tillskriva den omständigheten, att ståthållarämbetet under vintern 1923— 1924 underlåtit all snöskottning å tak och byggnad samt att sistlidna vinter varit snöfattig och sålunda gjort all snöskottning överflödig. Då ståthållarämbetet vid beräknandet av anslagsbehovet för budgetåret 1926 —1927 icke vågade räkna med barvinter och då i händelse av mycken snönederbörd instundande vinter ståthållarämbetet icke ansåge sig kunna för slottets skull, såsom en gång redan skett, underlåta att skotta tak och den inre borggården, Ange ståthållarämbetet hemställa, att till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott måtte för nämnda budgetår anvisas, förutom det ordinarie anslaget, ett förstärkningsanslag av 3,800 kronor.

Det ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott erfordrar givetvis en förstärkning jämväl för budgetåret 1926—1927. Då någon brist icke uppkommit å de för sistförfluten budgetåren anvisade anslagsmedlen, torde förstärkningen kunna bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår.

1 Avser under år 1919 uppkommen och för år 1920 beräknad merkostnad.

Första huvudtiteln. |8 - 9.|

13 Jas hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

att till täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningcn vid Stockholms slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av.................................................. kronor 3,000.

Övriga kungl. slott.

8. Drottningholms slott.

Drottningholms slott, oförändrat ordinarie anslag............ kronor 24,600.

9. Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott.

19.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott hava för ett vart av åren 1919—1922 av riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisats särskilda förslagsanslag, högst, å 12,300 kronor. Till samma ändamål anvisades av 1922 års riksdag för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 6,150 kronor och av 1923 års riksdag ett extra anslag å 20,000 kronor. För hudgetåret 1924—1925 uppfördes förstärkningsanslaget med ett belopp av 40,000 kronor, och för innevarande budgetår är detsamma bestämt till 50,000 kronor.

Beträffande det huvudsakliga innehållet av de utredningar, som legat till grund för riksdagens beslut om förstärkning av anslaget till Drottningholms slott, torde få hänvisas till de vid 1924 och 1925 års statsverkspropositioner, första huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden för den 2 januari 1924, sid. 15—19, och den 2 januari 1925, sid. 13—15, jämte vid förstnämnda statsrådsprotokoll fogad bilaga. Här torde dock få bringas i erinran, att till grund för riksmarskalksämbetets framställning om förhöjd förstärkning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott för budgetåret 1924—1925 låg en av ståthållarämbetet därstädes verkställd ekonomisk utredning av anslagsbehovet vid slottet och kungsgården. Utgifterna beräknades därvid belöpa sig till

119,000 kronor, därav till löner och pensioner 39,000 kronor, till slottets och parkens underhåll respektive 30,000 och 40,000 kronor samt till diverse omkostnader 10,000 kronor. Då från jordbruket och fastighetsförvaltningen kunde påräknas inkomster å respektive 7,500 kronor och 15,000 kronor, skulle för täckande av utgifter till nyssnämnda belopp hava utöver det ordinarie anslaget erfordrats ett extra anslag å 71,900 kronor, om vars anvisande riksmarskalksämbetet ock gjorde framställning. I statsverkspropositionen till 1924 års riksdag begränsades anslagsäskandet till 50,000 kronor, varefter riksdagen på hemställan av statsutskottet beslöt att, såsom förut nämnts, till förstärkning av anslaget till Drottningholms slott för

14 Första huvudtiteln. [9.]

budgetåret 1924—1925 anvisa ett extra anslag av allenast 40,000 kronor. På förslag av Kungl. Maj:t anvisade emellertid 1925 års riksdag för innevarande budgetår förutnämnda till 50,000 kronor förhöjda förstärkningsanslag.

I sin skrivelse den 26 september 1925 har riksmarskalksämbetet med överlämnande av en av ståthållarämbetet på Drottningholms slott gjord framställning i ämnet hemställt om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1926—1927 med 79,400 kronor.

Ståthållarämbetet har i berörda framställning erinrat om nämnda utredning, i enlighet varmed ämbetet för ett vart av budgetåren 1924—1925 och 1925—1926 äskat ett förstärkningsanslag av 71,900 kronor. Med det för innevarande budgetår till 50,000 kronor höjda förstärkningsanslaget hade till slottets med tillhörande byggnaders underhåll endast kunnat beräknas 22,100 kronor, vadan en hel del synnerligen önskvärda reparationsarbeten måst eftersättas, och till parkens underhåll endast 30,000 kronor, vilket tvingade ståthållarämbetet att eftersätta vården av de bortre delarna av parken. Då ståthållarämbetet måste göra de framställningar, som grundade sig på såväl slottets som parkens hållande i ett värdigt skick, kunde ståthållarämbetet icke frångå den utredning, som lagts till grund för de senaste årens anslagsäskanden, utan hemställde, att till underhåll av Drottningholms slott och park för budgetåret 1926—1927 måtte utöver det ordinarie anslaget anvisas ett extra anslag å 71,900 kronor till förstärkning därav.

Riksmarskalksämbetet har i fråga om anslagsbehovet för Drottningholms slott till en början erinrat om att ämbetet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 sistlidna juli på grund av då närmare angivna skäl anhållit om medgivande till upptagande för Drottningholms kungsgård — på förmånligaste villkor och på sätt Kungl. Maj:t funne lämpligast — av ett amorteringslån å tillhopa 60,000 kronor till bekostande av tillbyggnad av ladugården vid Drottningholms kungsgård i huvudsaklig överensstämmelse med uppgjorda ritningar och arbetsbeskrivning samt för anskaffande omedelbart av ett mindre antal reaktionsfria kreatur, med skyldighet för ståthållarämbetet på Drottningholms slott att från och med räkenskapsåret 1926—1927 med ett belopp av 7,500 kronor om året återgälda det upptagna lånet jämte ränta. Riksmarskalksämbetet hade då även förklarat sig hava för avsikt att hos Kungl. Maj:t framdeles göra framställning om beredande av erforderliga medel för underhållet av Drottningholms slott och park under de år, de för detta ändamål avsedda årliga beloppen av 7,500 kronor från Drottningholms kungsgårds jordbruk kunde komma att tagas i anspråk för amortering av det ifrågasatta amorteringslånet.

Härutöver har riksmarskalksämbetet anfört följande:

I den av ståthållarämbetet på Drottningholms slott tidigare verkställda utredningen rörande behovet av medel till underhåll av detta slott, vilken utredning läge till grund för av ståthållarämbetet nu gjorda äskanden av

Första huvudtiteln. |9.|

anslag för budgetåret 1926—1927, hade förutsatts, att Drottningholms kungsgårds jordbruk årligen bidroge till slottets och parkens underhåll med ett belopp av 7,500 kronor. Därest Kungl. Maj:t alltså skulle finna skäl lämna bifall till riksmarskalksämbetets nyssberörda framställning av den 11 sistlidna juli, syntes utöver det av ståthållarämbetet nu äskade förstärkningsanslaget för nästkommande budgetår erfordras ytterligare ett belopp av 7,500 kronor.

Riksmarskalksämbetet, som förut haft tillfälle uttala sig om sagda av stäthållarämbetet föranstaltade utredning rörande behoven av underhållsanslag för Drottningholms slott och då förklarat sig finna de på grund av utredningen såsom behövliga ansedda beloppen av underhållsmedel vara för slottets ärliga underhåll oundgängligen erforderliga, hade under senast tilländagångna budgetår icke fått anledning att frångå denna sin åsikt. Under förutsättning att Kungl. Maj:t skulle finna skäligt medgiva, att av från Drottningholms kungsgårds jordbruk inflytande medel ett belopp av 7,500 kronor finge från och med budgetåret 1926—1927 användas till ränta och amortering av ett lån för bekostande av en ny ladugård vid Drottningholm, tilläte sig riksmarskalksämbetetet, som icke såge sig i stånd att föreslå någon annan utväg till ersättande av dessa för underhållet av Drottningholms slott och park nödvändiga medel, att hemställa, att förstärkningsanslaget för Drottningholms slott måtte från och med budgetåret 1926—1927 tillsvidare, så länge det kunde visa sig erforderligt, anvisas att utgå med ett med 7,500 kronor årligen förhöjt belopp, och att alltså för budgetåret 1926—1927 förstärkningsanslaget måtte utgå med det av ståthållarämbetet föreslagna beloppet 71,900 kronor förhöjt till 79,400 kronor.

Den 6 oktober 1925 har Kungl. Maj:t i anledning av riksmarskalksämbetets berörda framställning av den 11 juli 1925 medgivit, att från den under statskontorets förvaltning stående Djurgårdsfonden finge, utan hinder av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 31 augusti 1877 angående förvaltning av de under statskontorets vård ställda fonder, till riksmarskalksämbetet för omförmälda ändamål mot säkerhet, som av statskontoret godkändes, utlämnas ett lån å 60,000 kronor att jämte därå löpande fem procents årlig ränta återbetalas under en tid av elva år medelst en annuitet av 7,500 kronor under ett vart av de tio första låneåren och 3,369 kronor 45 öre under det sista låneåret.

En förstärkning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott är uppenbarligen erforderlig jämväl för budgetåret 1926—1927. Enligt den av mig omförmälda, utav ståthållarämbetet på slottet och riksmarskalksämbetet åberopade utredningen skulle väl för tillgodoseende av anslagsbehovet vid slottet och kungsgården krävas ett extra anslag av 71,900 kronor. Under nuvarande statsfinansiella förhållanden lärer det dock icke vara möjligt att till fullo täcka de medelsbeliov, som avses i nämnda utredning. Med det tidigare beräknade beloppet å 50,000 kronor för det extra anslaget till Drottningholms slott har det ansetts, att slottets och parkens underhåll skulle kunna i viss begränsad omfattning nödtorftigt tillgodoses. Ett underhåll åtminstone i dylik omfattning bör icke heller enligt min mening eftersättas. På grund härav synes förstärkningsanslaget

Departemerit sckr.fen.

16 Första huvudtiteln. 19—10.]

för budgetåret 1926—1927 icke böra bestämmas till lägre belopp än det för innevarande budgetår anvisade.

En förhöjning av de för Drottningholms slott avsedda anslagsmedlen är dock nödvändig. Riksmarskalksämbetet har nämligen förutsatt, att till amortering av omförmälda lån för tillbyggnad av ladugården vid Drottningholms kungsgård m. m. skulle under ett antal år användas erforderligt belopp av inkomsterna från det vid kungsgården bedrivna jordbruket. Emot denna anordning synes anledning till erinran ej förefinnas. Då sagda inkomster, på sätt förut nämnts, tagas i beräkning vid bestämmandet av anslagsbehovet för Drottningholms slott, erfordras under tiden för lånets amortering en mot annuiteten svarande höjning av de eljest beräknade anslagsmedlen. För nu ifrågavarande budgetår belöper sig denna ökning till 7,500 kronor. Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Drottningholms slott bör sålunda för budgetåret 1926—1927 äskas ett extra anslag av 57,500 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Drottningholms slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av .............................................................. kronor 57,500.

10. Gripsholms slott.

Gripsholms slott, oförändrat ordinarie anslag kronor 6,000. 11

11. Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott.

[10.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Gripsholms slott har riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 ett förslagsanslag, högst, å 3,000 kronor, dels å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, till enahanda belopp. Beträffande första halvåret 1923 anvisades av 1922 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 1,500 kronor. För ett vart av hudgetåren 1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 hava för ändamålet uppförts extra anslag å 3,000 kronor.

I sin meranämnda skrivelse den 26 september 1925 har riksmarskalksämbetet med överlämnande av en den 25 juni 1925 dagtecknad skrivelse från ståthållarämbetet å Gripsholms slott m. m. hemställt om anvisande för hudgetåret 1926—1927 av dels ett extra anslag av 3,000 kronor till förstärkning av det ordinarie anslaget till Gripsholms slott, dels ock ett extra anslag av 45,000 kronor för vidtagande av vissa anordningar till skyddande av Gripsholms slott mot eldfara.

Första huvudtiteln. 110. |

17 Ståthållarämbetet å Gripsholms slott har i sin berörda skrivelse till eu början erinrat om tidigare gjord framställning i fråga om planläggning och utförande av större reparationer eller ombyggnader av vissa till slottet hörande byggnader. Vidare har ståthållarämbetet anmält, att ett av ämbetet jämte brandchefen i Stockholm enligt uppdrag uppgjort förslag till ordnande av ett betryggande brandväsende för slottet av ämbetet insänts till byggnadsstyrelsen för att efter därstädes skedd granskning avlämnas till riksinarskalksämbetet. På grund av den därvid gjorda kostnadsberäkningen och med stöd av riksdagens revisorers uttalanden om vikten av en snar utredning har ståthållarämbetet till riksmarskalksämbetets bedömande överlämnat, om ej till 1926 års riksdag framställning kunde göras om erhållande av anslag. Ståthållarämbetet har slutligen anhållit om anvisande för budgetåret 1926—1927 av, förutom det ordinarie anslaget till Gripsholms slott, ett extra anslag å 3,000 kronor till förstärkning av de ordinarie anslagsmedlen.

Biksmarskalksäinbetet har icke yttrat sig i fråga om först nämnda reparationsarbeten med hänsyn till att erforderlig utredning icke kunnat fullt slutföras. Vidkommande anslagsäskandet för anordningar till skydd för Gripsholms slott mot eldfara har ämbetet anfört i huvudsak följande:

Efter framställning av ståthållarämbetet på slottet hade riksmarskalksämbetet under år 1920 uppdragit åt ståthållarämbetet att i samråd med brandchefen i Stockholm uppgöra förslag till åtgärder jämte erforderliga kostnadsberäkningar för ett tidsenligt ordnande av Gripsholms slotts bondväsende. I skrivelse den 1 maj 1925 hade den anbefallda utredningen avgivits. Ståthållarämbetet och brandchefen hade uppgjort alternativa förslag dels om anläggning av en separat vattenledning för Gripsholms slott, dels ock om anslutning av slottets vattenledning m. m. till Mariefreds stads vattenledning. Kostnaderna för de olika förslagen, båda innefattande fullständiga brandsläckningsanordningar för slottet, hade beräknats på följande sätt: engångskostnader för separatförslaget 41,300 kronor och för anslutningsförslaget 44,000 kronor; årliga kostnader, innefattande räntor och amortering, drift och underhåll samt avlöning till maskinist ävensom vattenavgifter, för separatförslaget 5,930 kronor 23 öre och för anslutningsförslaget 3,721 kronor 80 öre. På skäl, som i utredningen närmare angåves, hade de sakkunniga tillstyrkt anslutningsförslaget, vilket visserligen hade något högre engångskostnader men vilket droge betydligt lägre årliga omkostnader än det andra förslaget. Jämväl slottsarkitekten byggnadsrådet Fr. Lilljekvist samt byggnadsstyrelsen hade i avgivna yttranden tillstyrkt samma förslag och därvid beräknat engångskostnaderna härför till 45,000 kronor.

För egen del har riksmarskalksämbetet vitsordat det oeftergivliga behovet av åtgärders vidtagande till beredande av så säkert skydd som möjligt mot eldfara för Gripsholms slott och däri befintliga oersättliga kulturhistoriska samlingar och konstskatter. Med fästat avseende å i ärendet avgivna sakkunnigutlåtanden och vederbörande myndigheters uttalanden har ämbetet obetingat förordat godkännande av förslaget om vidtagande av åtgärder till skydd mot eldfara inom Gripsholms slott genom anslutning Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 2

18 Första huvudtiteln. [10.]

Departementschefen.

till Mariefreds vattenledningsnät av särskild vattenledning och brandsläckningsanordningar för Gripsholms slott; och har det synts riksmarskalksämhetet ligga helt och hållet i statens intresse att anvisa de härför erforderliga medlen. Riksmarskalksämbetet, som för närvarande icke funne sig böra med anledning av de planerade åtgärderna mot eldfara göra framställning om någon höjning av det årliga underhållsanslaget för Gripsholms slott, har sålunda hemställt, att ett anslag av 45,000 kronor måtte anvisas för nästkommande budgetår för vidtagande av de förordade åtgärderna till skyddande av Gripsholms slott mot eldfara.

Det ordinarie anslaget till Gripsholms slott är i behov av förstärkning jämväl för budgetåret 1926—1927. Förstärkningen torde, såsom riksmarskalksämbetet föreslagit, böra bestämmas till samma belopp som för innevarande budgetår.

Den i detta sammanhang upptagna frågan om ordnandet av brandväsendet vid Gripsholms slott lärer icke längre böra uppskjutas. Behovet av åtgärder i sådant syfte är vitsordat av sakkunniga och i ärendet hörda myndigheter. Det gäller här ej blott skydd för ett historiskt minnesmärke. I slottet hava inrymts konstsamlingar av högt värde, för vilkas pågående restaurering riksdagen redan under ett antal år beviljat betydande belopp; medel för fortsättande av dessa arbeten föreslås uppförda jämväl å nästkommande budgetårs stat. Riksdagens revisorer hava ock, såsom förut nämnts, betonat vikten av att utredningen för vinnande av omförmälda ändamål snarast måtte slutföras.

Utredningen i ämnet föreligger nu avslutad och åsyftar alternativt antingen anläggande av särskilt vattenledningsverk för slottet eller anslutning till Mariefreds stads vattenledning. Med hänsyn till anläggningens ändamål böra kostnaderna bestridas av statsmedel. Jag är sålunda beredd tillstyrka, att erforderliga medel äskas i form av ett extra anslag å riksstaten för nästkommande budgetår.

I valet mellan de båda framlagda alternativen för denna angelägenhets ordnande biträder jag det förslag, som avser anslutning till Mariefreds stads vattenledning. På sätt påpekats skulle väl engångskostnaden i detta fall ställa sig något högre än om för slottet anlades ett särskilt vattenledningsverk; men då de årliga kostnaderna — bortsett från ränta och amortering — skulle bliva avsevärt lägre och kunna begränsas till omkring 600 kronor, förordar jag det förra alternativet. Jag förutsätter därvid, att framdeles den ökning må komma till stånd uti de årliga anslagsmedlen för Gripsholms slott, som betingas av de nu föreslagna anordningarna för slottets skyddande mot eldfara.

På grund av vad sålunda anförts får jag under denna punkt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Första huvudtiteln. 110—12. |

att till förstärkning av anslaget till Gripsholms slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av kronor 3,000.

12. Vissa anordningar vid Gripsholms slott till skydd mot eldfara.

[11.] Under åberopande av vad jag under punkt 10 nyss anfört, hemställer jag, att Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för vidtagande i enlighet med vad av mig tillstyrkts av vissa anordningar vid Gripsholms slott till skydd mot eldfara för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av .................................... kronor 45,000.

13. Ulriksdals slott.

Ulriksdals slott, oförändrat ordinarie anslag...................... kronor 8,250.

14. Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott.

[12.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott hava av riksdagen anvisats såväl å tilläggsstat för år 1919 som å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 4,200 kronor, varefter å extra stat för första halvåret 1923 för ändamålet anvisats ett förslagsanslag, högst, å 2,150 kronor. För ett vart av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har förstärkningsanslaget varit bestämt till 3,000 kronor. På förslag av Kungl. Maj:t har 1925 års riksdag för innevarande budgetår anvisat ett till 4,200 kronor förhöjt förstärkningsanslag.

I sin skrivelse den 26 september 1925 har riksmarskalksämhetet med överlämnande av en skrivelse i ämnet från vederbörande ståthållarämbete gjort framställning om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1926—1927 med ett belopp av 4,200 kronor.

Ståthållarämbetet har i berörda skrivelse framhållit, att även med nu tillgängliga anslagsmedel en del synnerligen önskvärda reparationsarbeten vid Ulriksdals slott icke kunde komma till utförande. Ämbetet ansåge sig dock under nuvarande förhållanden icke böra äska ökat anslag utan endast hemställa, att utgående anslag måtte bibehållas oförändrade.

En förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott lärer vara ofrånkomlig,^ jämväl för budgetåret 1926—1927, och torde densamma i enlighet

Departements-

chefen.

20 Första huvudtiteln. [12—13.]

Departementschefen.

med riksmarskalksämbetets förslag böra bestämmas till 4,200 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av ................................................... kronor 4,200.

15. Haga lustslott och park.

Haga lustslott och park, oförändrat ordinarie anslag......... kronor 8,000.

16. Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park.

[13.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park har riksdagen anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för vart och ett av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 4,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 2,000 kronor. För ett vart av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 har förstärkningsanslaget i riksstaten uppförts med ett belopp av 3,000 kronor; för innevarande budgetår har anvisats ett till 3,500 kronor förhöjt förstärkningsanslag.

I sin meranämnda skrivelse den 26 september 1925 har riksmarskalksämbetet, som överlämnat en av vederbörande ståthållarämbete i ämnet gjord framställning, hemställt om förstärkning av ifrågavarande anslag för budgetåret 1926—1927 med ett belopp av 4,000 kronor.

Ståthållarämbetet har i nämnda framställning anfört, att Haga lustslott och park, som av Stockholms invånare särskilt under sommaren livligt besöktes, för sitt underhåll i värdigt skick krävde större anslag än dem, som under en del år utgått. Ämhetet ansåge sig för närvarande visserligen icke böra göra någon framställning i nämnda syfte; dock borde förstärkningsanslaget upptagas till sitt ursprungliga belopp, 4,000 kronor.

Det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park torde böra förstärkas jämväl för budgetåret 1926—1927. Förstärkningsanslaget synes mig icke böra upptagas med högre belopp än det för innevarande budgetår anvisade.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av kronor 3,500.

Första huvudtiteln. 114.]

17. Strömsholms slott.

Strömsholms slott, oförändrat ordinarie anslag kronor 3,000.

18. Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott.

[14.] Till förstärkning av det ordinarie anslaget till Strömsholms slott har riksdagen anvisat dels å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å 3,000 kronor, dels ock å extra stat för första halvåret 1923 ett förslagsanslag, högst, å 1,500 kronor. I riksstaterna för budgetåren 1923—1924 och 1924 —1925 har förevarande anslag upptagits med ett belopp av 2,000 kronor. För innevarande budgetår har förstärkningsanslaget anvisats med ett till

2,500 kronor förhöjt belopp.

I sin skrivelse den 26 september 1925 har riksmarskalksämbetet med överlämnande av en skrivelse i ämnet från ståthållarämbetet på Strömsholms slott gjort framställning om förstärkning av det ordinarie anslaget till Strömsholms slott för budgetåret 1926—1927 med 3,000 kronor.

Ståthållarämbetet har i berörda skrivelse framhållit, att den för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 vidtagna nedsättningen av förstärkningsanslaget menligt inverkat på slottets underhåll. Men även med det för nu löpande budgetår till 2,500 kronor förhöjda förstärkningsanslaget måste parkens skötsel helt och hållet eftersättas. Därest icke snart åtgärder vidtoges för parkens underhåll, skulle densamma inom några år bliva förfallen och icke kunna återställas. Förstärkningsanslaget borde därför åter höjas till sitt ursprungliga belopp, 3,000 kronor.

Riksmarskalksämbetet har för egen del framhållit, att det syntes ämbetet vara för staten i längden synnerligen oekonomiskt, därest i följd av otillräckliga anslag nödvändiga underhållsarbeten vid Strömsholms slott måste år efter år uppskjutas.

En förstärkning av det ordinarie anslaget till Strömsholms slott är uppenbarligen erforderlig jämväl för budgetåret 1926—1927. Förstärkningen synes mig dock icke kunna bestämmas till högre belopp än det för innevarande budgetår anvisade.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till förstärkning av anslaget till Strömsholms slott för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av........................................................ kronor 2,500.

Departements-

chefen.

22 Första huvudtiteln.

19. Rosersbergs slott.

Rosersbergs slott, oförändrat ordinarie anslag.................... kronor 3,000.

Sammanlagda beloppet för de under första huvudtiteln uppförda ordinarie anslagen skulle alltså uppgå till 1,345,000 kronor. Enär för budgetåret 1926—1927 å denna huvudtitel krävas extra anslag till belopp av 539,700 kronor, skulle huvudtitelns slutsumma sålunda komma att för nämnda tidsperiod uppgå till ett belopp av 1,884,700 kronor. För hudgetåret 1925 —1926 uppgår sagda slutsumma till 1,836,200 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet: Elis Lindahl.

Första huvudtiteln.

23 Innehållsförteckning.

A. Kungl. hovstaten.

Sid.

1. Kungl. Maj:ts hovhållning ........................................................... 1

2. (p. 1.) Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning .... 1

3. Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning och hand-

penningar för Hennes Kungl. Höghet Kronprinsessan .... 2

4. (p. 2.) Förstärkning av de till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens

hovhållning anslagna medel ...............................

5. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland

6. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke ...........

7. Ved och kol för de kungl. hoven...........................

8. (p. 3.) Täckande av motsedd brist å anslaget till ved oc

kungl. hoven................................................................................ 3

9. Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga

inventarier i de kungl. slotten................. 4

10. (p. 4.) Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av möbler

samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten 5

11. Kungl. hovstallets utfodring........................................................ 6

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott.

1. Reparationer å Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven

upplåtna byggnader.................................................................... 7

2. (p. 5.) Förstärkning av anslaget till reparationer å Stockholms slott

m. fl. för de kungl. hoven upplåtna byggnader ................ 7

3. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott.................... 9

4. (p. 6.) Täckande av under budgetåret 1924—1925 uppkommen bristå

anslag till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott 9

5. (p. 7.) Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-, lys- och

renhållning vid Stockholms slott............................................ 11

6. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms slott 11

7. (p. 8.) Täckande av motsedd brist å anslaget till brandväsendet och

yttre lyshållningen vid Stockholms slott ............................ 11

Övriga kungl. slott.

8. Drottningholms slott........................................................................ 13

9. (p. 9.) Förstärkning av anslaget till Drottningholms slott................ 13

10. Gripsholms slott............................................................................... 16

11. (p. 10.) Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott........................ 16

<M CO CO

24 Första huvudtiteln.

Sid.

12. (p. 11.) Kostnader för vissa anordningar vid Gripsholms slott till

skydd mot eldfara ....................................................................

13. Ulriksdals slott ...............................................................................

14. (p. 12.) Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott ........................ 19

15. Haga lustslott och park ............................................................... 20

16. (p. 13.) Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och park 20

17. Strömsholms slott........................................................................... 21

18. (p. 14.) Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott .................... 21

19. Rosersbergs slott ............................................................................ 22

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Andra huvudtiteln.

1 Andra huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler de frågor, som tillhöra regleringen för budgetåret 1926—1927 av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet, och anför därvid:

Innan jag går att redogöra för de särskilda anslagsäskandena under förevarande huvudtitel, torde jag först få yttra några ord angående grupperingen av anslagstitlarna. För vinnande av större överskådlighet har det synts mig önskvärt att uppdela de hittills under överrubriken »Rättsskipningen» uppförda anslagen på två grupper med överrubrik »Domstolarna» och »Rättegångsväsendet i allmänhet.» Under anslagen till »Fångvården» har jag ansett böra upptagas ett anslag till Svenska skyddsförbundet, vilket anslag motsvarar det hittillsvarande under rubriken »Diverse» uppförda anslaget till föreningen Skyddsvärnet. Vidare har ur anslagsgruppen »Diverse» utbrutits anslaget till Svensk författningssamling, vilket sammanförts med anslagen till understöd för tidskriften »Nytt juridiskt arkiv» och till Regeringsrättens årsbok under den gemensamma beteckningen »Svensk författningssamling m. m.»

Med anledning av den ifrågasatta överflyttningen av kyrkoärendena från ecklesiastikdepartementet till justitiedepartementet kommer chefen för förstnämnda departement att göra hemställan om uppförande av erforderliga anslag under andra huvudtiteln.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt.

2 Andra huvudtiteln. [1.]

A. Departementet.

1. Statsministern, lönefyllnad,

oförändrat ordinarie anslag ....................................................... kronor 6,000.

2. Statsråden utan departement,

oförändrat ordinarie anslag ...................................................... kronor 72,000.

3. Departementschefen,

oförändrat ordinarie anslag kronor 24,000.

4. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli.

[1.] Nu gällande stat för justitiedepartementet har följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ............ kronor 140,300

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ....................................... » 2,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......... » 15,000

Summa förslagsanslag kronor 157,800.

Antalet ordinarie befattningar i departementet är bestämt på följande sätt:

Befattning

Kansliavdelningen:

1 statssekreterare och expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlönings-

reglementet ...................................................................................................

2 kansliråd ........................................................................................................

1 förste kanslisekreterare ................................................................................

1 registrator.......................................................................................................

2 andre kanslisekreterare ...............................................................................

Lönegrad

B 30 B 26 B 22 B 21

Lagavdelningen:

1 chef för lagavdelningen, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 1 ledamot å lagavdelningen, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 1 förste kanslisekreterare (med tjänstgöring även å kansliavdelningen) 1 andre kanslisekreterare (med tjänstgöring även å kansliavdelningen) 1

1 förste expeditionsvakt ................................................................................

1 kanslibiträde...................................................................................................

2 expeditionsvakter .......................................................................................

3 kontorsbiträden ...........................................................................................

B 26 B 21

B 7 B 7 B 5 B 4

För tjänstgöring såsom statsrådsberedningens expeditionsvakter:

2 förste expeditionsvakter............................................................................... B 7

1 expeditionsvakt ......................................................................................... B 5.

Andra huvudtiteln. [l.|

.‘i

För den i personalstaten under lagavdelningen upptagna andre kanslisekreteraren, vilken uppehåller tjänst som sekreterare hos fångvårdsstyrelsen, tinnes icke någon vikarie förordnad. Härtill har hänsyn tagits vid beräknandet av den i staten för departementet uppförda posten för avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Såsom av den lämnade översikten över antalet befattningar framgår är departementet för närvarande uppdelat på tvenne avdelningar, kansliavdelningen och lagavdelningen. Kansliavdelningen är i sin tur uppdelad på två byråer. Å den ena av dessa handläggas bland annat ärenden angående fångvården, uppfostringsanstalterna för minderåriga förbrytare, offentliga rättshjälpsanstalter, straffregister och rättsstatistiken. Det kansliråd, som förestår denna byrå, är tillika föredragande i regeringsrätten och bereder de ärenden, som efter föredragning i regeringsrätten skola avgöras av Kungl. Maj:t i konselj. Till tjänstgöring å denna byrå äro indelade en andre kanslisekreterare och en halvtidsamanuens. Å den andra byrån handläggas ärenden angående justitiekanslersexpeditionen, nedre justitierevisionen, hovrätterna, häradsrätterna, vattendomstolarna samt krigsdomstolarna, vidare ärenden angående utlämning av förbrytare, avvisning, utvisning och övervakning av utlänningar, medborgarrätt, rätt för utlänningar och vissa juridiska personer att förvärva fast egendom m. m. Förutom vederbörande kansliråd tjänstgöra å denna byrå en andre kanslisekreterare och en halvtidsamanuens.

Vissa ärenden handläggas direkt under statssekreteraren-expeditionschefen. Så är förhållandet med frågor rörande vissa utnämningar och förordnanden samt ärenden angående tryckfrihetsförordningen m. m. Hos statssekreteraren-expeditionschefen tjänstgör en förste kanslisekreterare, som tillika bereder och föredrager ärenden angående lämnande av tillstånd till äktenskap och adoption samt angående äktenskapsskillnad och antagande av släktnamn.

Å lagavdelningen handläggas huvudsakligen lagstiftningsärenden i allmänhet, i den mån dessa icke äro för vissa särskilda slag hänvisade till andra departement. Till avdelningens verksamhet hör alltså utarbetande av förslag till nya lagar och därmed sammanhängande administrativa författningar, granskning och överarbetning av förslag, som framlagts av kommittéer och särskilt tillkallade sakkunniga, med lagärendens beredning i statsrådet och behandling i riksdagen förenade göromål samt handläggning av sådana ärenden, vilka hänföra sig till det icke omedelbart inom justitiedepartementet bedrivna förberedande lagstiftningsarbetet.

För närvarande tjänstgöra å lagavdelningen, såsom av nyss lämnade uppgifter framgår, följande befattningshavare, nämligen chefen för lagavdelningen, ledamoten å lagavdelningen och en förste kanslisekreterare, varjämte å avdelningen är anställd en heltidsamanuens.

4 Andra huvudtiteln. [1.]

Någon decentralisation av mera betydande grupper av ärenden från avgörande av Kungl. Maj:t till prövning av vederbörande centrala ämbetsverk torde för justitiedepartementets vidkommande ej lämpligen kunna äga rum. Från och med sistlidna höst har i fråga om ärenden rörande villkorlig frigivning försöksvis tillämpats en anordning med föredragning i statsrådsberedningen genom en tjänsteman från fångvårdsstyrelsen.

Mera ingripande ändringar i kansliavdelningens organisation påkallas dels av kyrkoärendenas överflyttning från ecklesiastik- till justitiedepartementet, dels ock av den ändrade ordningen för regeringsrättsärendenas beredning och föredragning, varom jag under punkt [3] kommer att framlägga förslag.

För närvarande handläggas kyrkoärendena inom ecklesiastikdepartementet dels på kyrkobyrån, dels på den s. k. yrkesskolebyrån. Å sistnämnda byrå handläggas ärenden rörande prästlöneregleringar, kyrklig indelning och organisation samt angående plats för prästgård och beräkning av behållen skogsavkastning från ecklesiastika skogar. Övriga kyrkoärenden handläggas på kyrkobyrån. Samtliga befattningar å sistnämnda byrå, omfattande ett kansliråd, en förste kanslisekreterare, en andre kanslisekreterare samt en halvtids förste amanuens och två halvtids andra amanuenser ävensom en extra kansliskrivare, skulle överflyttas till justitiedepartementet, varjämte från yrkesskolebyrån skulle överflyttas ett extra kontorsbiträde. De ärenden, som nu beredas och föredragas från yrkesskolebyrån, skulle framdeles handläggas å den till justitiedepartementet förlagda kyrkobyrån. Någon förstärkning av sistnämnda byrås arbetskrafter skulle emellertid tillsvidare ej behöva ifrågakomma, då prästlöneregleringsärendena i viss utsträckning torde kunna föredragas av tjänsteman från kammarkollegium. Möjligen kunna ärenden rörande beräkning av virkesavkastning från ecklesiastika skogar decentraliseras till domänstyrelsen eller detta verk i förening med kammarkollegium — en åtgärd, som emellertid kräver ändring i vederbörande författning, som är av kyrkolags natur.

Vad kansliavdelningen i övrigt beträffar, synes någon ändring i personaluppsättningen för de ordinarie tjänstemännens del icke kunna äga rum. Visserligen skulle, genom den förändrade ordningen för regeringsrättsföredragningen, chefen för den ena byrån ej vidare tagas i anspråk för regeringsrättsmålens föredragning, men beredningen av den i arbetshänseende tyngst vägande delen av ifrågavarande ärenden, nämligen de som angå fideikommisstiftelser — däri regeringsrätten skulle befrias från åliggandet att avgiva yttrande — skulle alltjämt komma att åvila chefen för denna byrå. Till samma byrå torde böra överflyttas vissa av de ärenden, som nu handläggas direkt under statssekreteraren-expeditionschefen. Sistnämnda befattningshavare synes nämligen med hänsyn till den betydande ökning i arbetsbördan, som för honom uppkommer genom kyrkoärendenas överflyttande, böra beredas erforderlig lättnad i honom nu åvilande göromål.

Andra huvudtiteln. [l.| 5

Vad därefter angår frågan om lagavdelningens befattningshavare, torde jag först få upptaga till behandling spörsmålet om en fastare organisation av denna avdelnings verksamhet.

Såsom förut nämnts utgöras de för närvarande å lagavdelningen fast anställda befattningshavarna av chefen för avdelningen, ledamoten å avdelningen, en förste kanslisekreterare och en förste amanuens.

Chefen för lagavdelningen iir departementschefens närmaste medhjälpare vid utövandet av den gren av dennes verksamhet, som lagstiftningsarbetet utgör. Hans biträde tages i anspråk, då det gäller att planlägga nya lagstiftningsarbeten; han har att följa lagstiftningsarbetet i dess helhet, jämväl i den mån lagstiftningsfrågornas handläggning enligt departementalstadgan faller inom övriga departement; han har vidare att genom råd och upplysningar samverka med de för särskilda lagstiftningsuppgifter inom departementet tillkallade sakkunniga och att granska föreliggande förslag. Han är över huvud ansvarig för utförandet av de göromål, som åligga lagavdelningen, och har med avseende å dessa arbetsuppgifter samma ställning, som inom departementsorganisationen i övrigt tillkommer statssekreterare.

Ledamoten å lagavdelningen ägnar huvudsakligen sin arbetskraft åt självständiga lagstiftningsuppgifter men kan, i den mån göromålen det påkalla, även anlitas för att i särskilda fall biträda chefen för lagavdelningen vid utförande av de uppgifter, som eljest vila å denne. Förste kanslisekreteraren och amanuensen hava huvudsakligen till uppgift att biträda avdelningens chef och ledamot med vissa smärre utredningar för lagarbetet samt med uppsättande av koncept till beslut i de administrativa ärenden, som tillhöra lagavdelningen, förnämligast i frågor rörande förordnande för sakkunniga inom departementet och ersättning till dem samt expeditionella bestyr i övrigt. Förste kanslisekreteraren är vidare utgivare av Svensk författningssamling. Båda de sistnämnda befattningshavarna deltaga jämväl, i den mån deras tid tillåter, i arbetet å kansliavdelningen.

Till följd av de många uppgifter, som enligt vad ovan framhållits åligga chefen för lagavdelningen, har denne endast i begränsad omfattning kunnat i första hand ägna sig åt utarbetande av lagförslag. För att biträda inom departementet vid behandlingen av sådana lagstiftningsfrågor, vilka chefen eller ledamoten å lagavdelningen icke medhunnit att omedelbart handlägga, har sedan lång tid tillbaka visat sig nödvändigt att tillkalla särskilda sakkunniga. Formerna för anlitande av dylika arbetskrafter hava i någon mån växlat. För behandlingen av större lagstiftningsuppgifter hava tillsatts kommittéer, vilka i allmänhet haft att självständigt fullfölja sitt arbete efter de vid uppdragets meddelande givna direktiven. Andra uppdrag hava överlämnats till ett mindre antal sakkunniga, vilka i regel under arbetets gång stått i en närmare förbindelse med departementet än fallet kunnat vara med de större kommittéerna. Då det gällt lagstiftning, har städse såväl i kommittéerna som bland de sakkunniga funnits minst en ämbetsjurist, vilken för denna uppgift åtnjutit ledighet från sina ordinarie tjänstegöromål. I

6 Andra huvudtiteln. [1.]

sådana fall, där det föreliggande arbetet övervägande varit av juridisk-teknisk art, har detsamma uppdragits åt endast en person, vilken därvid i själva verket intagit ungefär samma ställning som om han varit ledamot å lagavdelningen i departementet. I särskilt hög grad har detta förhållande kommit till uttryck i de fall, då på grund av ett konstant behov av fasta biträden förordnanden meddelats för vissa personer att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda vid beredning av de lagärenden, departementschefen komme att överlämna till vederbörande. Denna anordning har permanent tillämpats sedan många år tillbaka. Sålunda hava under de senare åren i genomsnitt minst tre personer städse innehaft dylika förordnanden. Stundom har antalet enmansuppdrag, antingen av nyssnämnda generella karaktär eller för speciellt lagstiftningsärende, uppgått till sex eller, för kortare tidsperioder, en ännu högre siffra. I vissa fall, där en representant för den juridiska sakkunskapen haft att i första hand ensam utarbeta förslag, har behovet av speciell erfarenhet i allmänna värv eller av praktisk insikt kunnat tillgodoses på det sätt, att för granskning av preliminära förslag tillkallats särskilda sakkunniga. Detta tillvägagående har utan tvivel varit ägnat att befordra ett snabbare arbetsresultat, varjämte det medfört en icke oväsentlig kostnadsbesparing.

De olika former, under vilka lagavdelningen alltså tillförts en för lagstiftningsarbetets bedrivande oundgängligen erforderlig arbetsförstärkning, hava emellertid varit förenade med vissa olägenheter. Genom att lagstiftningsuppdragen måst splittras på ett flertal olika personer hava översikten av lagarbetet och ledningen av detsamma försvårats. Det lärer ock vara tydligt, att om detta arbete kan i större omfattning koncentreras å ett mindre antal till departementet fastare knutna biträden, ökad möjlighet vinnes att bättre utnyttja dessa personers arbetskraft. I det arbete, som utföres av tillfälliga biträden för speciella frågor, måste enligt sakens natur stundom förekomma vissa avbrott, som icke alltid kunna lämpligen utfyllas med annat arbete. Om en dylik tjänsteman tillhör departementet såsom där tjänstgörande befattningshavare, kan åt honom överlämnas att samtidigt förbereda särskilda frågor. Ej heller ligger i hans fastare anställning inom departementet några hinder för att han, därest så finnes lämpligt, för viss fråga ingår i en särskild delegation av sakkunniga; denna anordning har en eller annan gång prövats och torde ur synpunkten av tidsbesparing erbjuda ej oväsentliga fördelar.

Om genom en utvidgning av lagavdelningens fasta personal behovet av tillfälliga biträden för sakkunniguppdrag skulle minskas, komme detta att medföra vissa fördelar för arbetet inom hovrätterna och nedre justitierevisionen, därifrån lagavdelningens arbetsförstärkning i allmänhet hämtas. De stundom kortvariga förordnanden, som meddelats revisionssekreterare, hovrättsråd eller assessorer för biträde med lagstiftningsuppdrag, hava helt naturligt varit ägnade att rubba kontinuiteten i deras ordinarie arbete.

Ur berörda synpunkter synes en förstärkning av lagavdelningens perma-

Andra huvudtiteln. | l.|

nenta arbetskrafter vara önskvärd, helst därigenom, såsom jag sedermera kommer att beröra, jämväl kan beräknas uppstå någon besparing i stats utgifterna. Jag vill därför föreslå, att lagavdelningen utökas med ytterligare två ledamöter, av vilka den ene utöver biträdet vid själva lagstiftningsarbetet även torde böra lämna chefen för lagavdelningen biträde vid det denne åliggande överinseendet över den å lagavdelningen utgivna Svensk författningssamling.

Vad angår frågan om de nya ledamöternas löneställning, vill jag nämna, att de personer, som erhållit enmansuppdrag inom departementet, hittills avlönats sålunda, att de erhållit gottgörelse för de avlöningsförmåner, varav de på grund av uppdraget gått miste, varjämte tillerkänts dem ett arvode i likhet med kommittéledamöter av 6 kronor för dag. Därest revisionssekreterare eller hovrättsråd i lägsta löneklassen erhåller dylikt förordnande, uppgå hans avlöningsförmåner, dyrtidstillägg oberäknat, till omkring 12,500 kronor för år. Skulle den sakkunnige däremot befinna sig i högsta löneklassen, utgör arvodet sammanlagt omkring 14,000 kronor för år.

Det avlöningsbelopp, som bör tillkomma de föreslagna ledamöterna å lagavdelningen, synes lämpligen böra bestämmas till 12,000 kronor för år eller samma belopp, som tillkommer nuvarande ledamoten å lagavdelningen. Härtill skulle komma dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade verk gällande grunder. Då ifrågavarande anordning någon tid bör prövas innan den göres permanent, torde erforderliga medel till de nya ledamöternas arvoden, tillhopa 24,000 kronor, böra utverkas i form av extra anslag. Härom skall jag under nästföljande punkt göra hemställan. I fråga om villkoren för avlöningens åtnjutande m. m. torde vad som för den ordinarie ledamoten är gällande även böra tillämpas på de båda extra ledamöterna.

Genom den nu föreslagna anordningen kommer behovet av extra arbetskrafter inom lagavdelningen att kunna begränsas. Dessa extra arbetskrafter hava avlönats från anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Därest två nya ledamöter å lagavdelningen förordnas, torde kommittéanslaget kunna nedbringas med ett belopp av i runt tal 30,000 kronor. Jag anser mig böra framhålla, att i de fall, då till ledamöter komme att förordnas befattningshavare från nedre justitierevisionen eller från rikets hovrätter, någon ökad utgift för vikariatsersättning ej skulle tillskyndas statsverket, enär vederbörande vikarier åtnjuta ersättning efter samma grunder oavsett av vad anledning vikariatsförordnandet meddelas.

Om, såsom i det föregående berörts, den ena av de nya ledamöterna å lagavdelningen kommer att taga viss befattning med redigerandet av Svensk författningssamling, torde den å lagavdelningen placerade förste kanslisekreteraren, vilken bland annat ombesörjer utgivandet av författningssamlingen, bliva överflödig och således denna befattning kunna in-

8 Andra huvudtiteln. [1.]

dragas. Erforderligt biträde vid författningssamlingens utgivande bör lämnas av den å lagavdelningen placerade amanuensen. Jämte nyssnämnda förste kanslisekreterarbefattning bör den sedan flera år ej uppehållna andre kanslisekreterartjänsten å lagavdelningen indragas.

I detta sammanhang torde jag få upptaga ytterligare en fråga, som har avseende å lagavdelningen, nämligen angående lagavdelningschefens tjänstetitel. Någon sådan titel tillkommer ej för närvarande chefen för lagavdelningen i denna hans egenskap. Vid den uppdelning av justitiedepartementet på två huvudavdelningar, som genomfördes med 1917 års departementalreform, beslöt visserligen riksdagen, att den ifrågavarande befattningshavaren skulle i avlöningsstaten uppföras endast under benämningen »chef för lagavdelningen» (se riksdagens skrivelse 1917 nr 373, sid. 14). Då han emellertid städse varit placerad i statssekreterares löneställning och med avseende å det för justitiedepartementet så viktiga lagstiftningsarbetet utövar en statssekreterares verksamhet, synes mig riktigast, att lagavdelningens chef erhåller benämningen »statssekreterare och chef för lagavdelningen». I överensstämmelse härmed bör ändring ske i den vid allmänna avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning i vad angår justitiedepartementet ävensom i departementets personalstat.

Vad den för departementets båda avdelningar gemensamma ordinarie personalen beträffar, kan någon minskning i de kvinnliga tjänstemännens antal ej vidtagas. I fråga om expeditionsvakterna torde en förste expeditionsvakt vid statsrådsberedningen kunna indragas, medan däremot någon ändring för departementets vidkommande ej kan äga rum. I

I fråga om de icke-ordinarie befattningshavarna har chefen för finansdepartementet tidigare denna dag i sitt yttrande angående de allmänna riktlinjerna för departementsorganisationen framhållit, att avlöningsanslaget till nämnda befattningshavare bör uppdelas på tre poster, nämligen dels grundlöner till extra ordinarie tjänstemän, dels avlöningsförhöjningar till dessa tjänstemän, dels ock kostnader för avlöning av extra befattningshavare samt för renskrivning m. m.

Avlöning torde för departementets del böra beräknas för en förste och en andra amanuens, båda med heltidstjänstgöring, två första och två andra amanuenser med halvtidstjänstgöring, en kansliskrivare, ett kontorsbiträde och en expeditionsvakt. Sammanlagda grundavlöningen för dessa befattningshavare uppgår till 23,880 kronor, varjämte böra beräknas avlöningsförhöjningar med tillhopa 1,392 kronor. För extra befattningshavare, renskrivning m. m. erfordras ett anslag, som för avjämnande av anslagets slutsumma torde böra bestämmas till 8,028 kronor. Genom uppförandet av denna anslagspost å departementets stat beredes motsvarande avlastning från andra och åttonde huvudtitlarnas allmänna expensanslag.

Andra huvudtiteln. [1. 9

Anslagsberäkningen skulle alltså bliva följande:

Extra ordinarie tjänstemän, grundavlöning, högst............... kronor 23,880

Extra ordinarie tjänstemän, avlöningsförhöjningar, förslagsvis ............................................................................... » 1,392

Extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst............ » 8,028

summa kronor 33,300.

På sätt chefen för finansdepartementet i förenämnda yttrande närmare utvecklat, bör något anslag till vikariatsersättning ej vidare uppföras i staten.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i justitiedepartementet på följande sätt:

Befattning Lönegrad

Kansliavdelningen.

1 statssekreterare och expeditionschef, arvode

enligt 5 § i avlöningsreglementet ................. —

3 kansliråd ......................................................... B 30

2 förste kanslisekreterare .................................. B 26

1 registrator ...................................................... B 22

3 andre kanslisekreterare.................................... B 21

Lagavdelningen.

1 statssekreterare och chef för lagavdelningen, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 1 ledamot å lagavdelningen, arvode enligt 5 §> i avlöningsreglementet ................................. 1

1 förste expeditionsvakt...................................... B 7

1 kanslibiträde ................................................... B 7

2 expeditionsvakter .......................................... B 5

3 kontorsbiträden ................................................ B 4

För tjänstgöring i statsrådsberedningen.

1 förste expeditionsvakt....................................... B 7

1 expeditionsvakt ................................................ B 5;

dels godkänna följande stat för justitiedepartementet, att tillämpas från och med den 1 juli 1926:

10 Andra huvudtiteln. [1—3.]

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsanslag................................... kronor 155,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag » 33,300

Summa förslagsanslag kronor 188,800;

dels ock höja det i riksstaten under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av Kungl. Maj:t kansli från dess

nuvarande belopp ............................... kronor 157,800

med 31,000 kronor till ......................... » 188,800.

5. Extra ledamöter å lagavdelningen.

[2.j Under hänvisning till vad jag under närmast föregående punkt anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till avlönande av två extra ledamöter å lagavdelningen i justitiedepartementet för budgetåret 1926 —1927 anvisa ett extra anslag å........... kronor 24,000.

6. Föredragande i regeringsrätten.

[3.] Den 21 november 1925 har Kungl. Maj:t på min hemställan beslutat, att lagrådets yttrande för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål skulle inhämtas över ett inom departementet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 26 maj 1909 (nr 38, sid. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Såsom jag i statsrådsprotokollet förstnämnda dag närmare utvecklade, åsyftar förslaget att möjliggöra en omläggning av beredningen och föredragningen av de ärenden, som tillhöra regeringsrätten.

De föreskrifter, som för närvarande gälla angående regeringsrättens sammansättning och verksamhet, äro meddelade dels i regeringsformen §§ 17, 18, 22, 23 och 25, dels ock i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Enligt bestämmelse i sistnämnda lag skall regeringsrättens arbete fortgå minst 40 veckor om året och äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten. I regeringsrättens sessioner deltaga i regel fem regeringsråd, dock kunna mål prövas och avgöras av fyra ledamöter, där tre av dem äro om slutet ense. Sessionerna pågå 4 timmar om dagen under 4 dagar i veckan, vartill kommer en dag med i regel längre sessionstid för överläggning till beslut. Därjämte åvilar regeringsrättens ledamöter ett högst betydande hemarbete. Föreskrifter rörande behandlingen inom statsdepartementen av ärenden, som tillhöra regeringsrätten, äro meddelade i en av Kungl. Maj:t utfärdad stagda den 5 juni 1909 (nr 49; ändrad den 17 december 1920, nr 868).

Andra huvudtiteln. [3.|

11 Anledningen till att frågan om arbetsförhållandena inom regeringsrätten vunnit aktualitet är närmast den, att balansen oavgjorda mål, tillhörande regeringsrättens prövning, under de senare åren starkt ökats till följd av jämnt fortgående stegring av inkommande mål. Redan i samband med frågan om förenklad behandling av vissa besvärs- och anmärkningsmål erinrade dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 29 februari 1924 (prop. nr 121, sid. 49), att antalet oavgjorda mål utgjort, vid utgången av år

Det syntes departementschefen uppenbart, att regeringsrättens arbetsbörda vore av den storlek, att man måste vidtaga åtgärder antingen för bortflyttande från regeringsrätten av vissa mål eller för förstärkning av regeringsrättens arbetskrafter. Kungl. Maj:t har också sedermera genom kungörelse den 12 december 1924 (nr 528) förordnat, att besvär, som jämlikt hittills gällande bestämmelser kunnat hos Kungl. Maj:t fullföljas i statsdepartementen d. v. s. till regeringsrätten, i stället skola fullföljas i kammarrätten i, bland annat, vissa avlöningsmål, mål om resekostnads- och traktamentsersättning ävensom vissa mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning. Vidare har förordnats, att kammarrättens beslut i dessa mål ävensom i flertalet anmärkningsmål ej må överklagas.

Genom dessa föreskrifter, som trätt i kraft den 1 januari 1925, kommer givetvis tillströmningen av mål till regeringsrätten att ej oväsentligt minskas. En gjord uppskattning har givit vid handen, att under de närmaste åren kunna beräknas inkomma omkring 2,000 mål.

Antalet under de senaste fem åren inkomna, handlagda och balanserade mål framgår av följande sammanställning:

1 Uppgifterna för 1925 äro preliminära.

Angående balansens fördelning på de olika departementen torde jag få hänvisa till följande uppgifter:

12 Andra huvudtiteln. [3.]

1 Uppgifterna för 1926 äro preliminära.

Av de anförda siffrorna framgår, att det antal mål, som kan förväntas framdeles årligen inkomma, ungefär motsvarar antalet genomsnittligt per år avgjorda mål. Om icke särskilda åtgärder vidtagas, kan det därför befaras, att balansen i regeringsrätten, uppgående till i runt tal 4,100 mål, icke kommer att nedbringas.

Givet är, att ett sådant sakernas tillstånd måste inverka i hög grad hinderligt för målens avgörande inom rimlig tid. Särskilt gäller detta beskattningsmålen, vilka, enligt vad den sist meddelade tabellen innebär, i betydande grad anhopats i högsta instansen. I betraktande härav är uppenbart, att även andra åtgärder för arbetsbalansens avhjälpande än dem, som redan genomförts, snarast möjligt böra vidtagas.

Såsom jag redan i förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 21 november 1925 omnämnt, har jag hos regeringsrättens ledamöter gjort förfrågan angående de åtgärder, vilka kunna böra vidtagas i syfte att nå ett snabbare avgörande av målen i regeringsrätten, utan att någon ökning av antalet regeringsråd ägde rum.

Regeringsrättens äldste ledamot har i anledning därav meddelat mig, att regeringsrätten efter överläggning funnit sig böra anvisa dels vissa åtgärder för minskande av tillströmningen av mål till regeringsrätten, dels ock vissa åtgärder, vilka skulle leda till att ett större antal mål under året kunde föredragas.

Vad förstnämnda åtgärder angår, har Kungl. Maj:t på min hemställan den 21 november 1925 beslutat att till lagrådet för yttrande remittera ett förslag till ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde tideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas. Ändringen i fråga åsyftar, att regeringsrättens yttrande framdeles ej skulle behöva inhämtas över ansökningar i fideikommissärenden.

Genom ifrågavarande åtgärd torde kunna förväntas, att antalet inkommande mål, för år räknat, kommer att nedgå med omkring 60.

Andra huvudtiteln. [3.| 13

Jämväl andra åtgärder i liknande syfte hava blivit ifrågasatta. Sålunda har framkastats tanken på, att mål angående fastighetstaxering icke vidare skulle få fullföljas till regeringsrätten. Frågan härom, vilken närmast ankommer på chefens för finansdepartementet handläggning, har emellertid, enligt vad denne meddelat mig, visat sig äga sådant samband med andra, mera omfattande på finansdepartementets beredning beroende frågor angående ändringar i beskattningslagstiftningen, att frågan icke lämpligen bör därifrån utbrytas och behandlas särskilt för sig.

Även om emellertid regeringsrätten i den utsträckning, som av dess ledamöter ifrågasatts, skulle komma att befrias från handläggningen av vissa mål och ärenden, lärer verkan därav icke bliva så betydlig, att på denna grund ett tillräckligt effektivt nedbringande av balansen kan påräknas.

För detta ändamål hava regeringsrättens ledamöter tänkt sig att försöksvis i någon mån utsträcka den nuvarande föredragningstiden på sådant sätt, att därigenom skulle för föredragningen vinnas en tid, motsvarande ytterligare omkring 15 föredragningsdagar om året. Denna utökning av sessionstiden skulle emellertid förutsätta, att en sådan beredning av ärendena säkerställdes, att regeringsrådens kontrolläsning av handlingar kunde inskränkas och mindre tid behövde tagas i anspråk för överläggningar angående besluten och justering av dem. För vinnande härav skulle bland annat krävas, att föredragandena i större utsträckning än hittills upprättade föredragningspromemorior. I samband härmed hava förordats vissa ändrade anordningar i fråga om föredragandenas anställande och deras arbete, avseende dels att föredragandena skulle förordnas allenast på viss tid och dels att föredragningen i regeringsrätten icke bleve en sysselsättning vid sidan av övriga ämbetsgöromål utan helst helt fyllde vederbörandes tid. Ökningen i sessionstiden och de ändrade anordningarna i övrigt hava inom regeringsrätten antagits kunna medföra, att antalet avgjorda mål skulle kunna höjas med omkring 400 mål årligen.

Jag torde i detta sammanhang böra först lämna en redogörelse för den ställning, som vid regeringsrättens tillkomst var tilltänkt föredragandena i regeringsrätten, samt den utveckling, som härutinnan senare ägt rum.

Då vid regeringsrättens tillkomst frågan om ordnandet av föredragningen inom den nya domstolen skulle lösas, var under övervägande möjligheten att i sådant syfte inrätta ett särskilt ämbetsverk, motsvarande nedre justitierevisionen. I det av landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld år 1907 avgivna betänkandet i ämnet (sid. 235) påvisades emellertid, hurusom denna utväg vore förenad med vissa olägenheter. Sålunda anfördes, att vid en dylik lösning föredragandena måste bliva ganska talrika, för att bland desamma skulle finnas önskvärd sakkunskap på alla de vitt skilda förvaltningsområdena, men att full sysselsättning icke skulle finnas för så många, som ur denna synpunkt vore nödvändiga. Vidare påpekades, att utgifterna för ett nytt ämbetsverk skulle vida överstiga kostnaden för den ökning av personal, som kunde bliva erforderlig inom de särskilda departementen, därest beredningen och

Historik.

14 Ändra huvudtiteln. [3.]

föredragningen anförtroddes åt tjänstemän inom dessa. För att välja denna senare utväg talade också enligt Hammarskjölds mening, att det material till kännedom om förvaltningen och därmed sammanhängande förhållanden, som läge i besvärsmålen, omedelbart skulle komma departementen till godo. Därjämte skulle man på detta sätt undvika åtskilliga svårigheter och formaliteter med målens fördelning och överlämnande.

Ett av Hammarskjöld framlagt förslag till de ändringar i regeringsformen, som påkallades av den nya domstolens inrättande, innehöll under § 24: 2 det stadgande, att till föredragning i regeringsrätten ärendena skulle beredas i det departement, vartill de, enligt den i § 6 regeringsformen omförmälda fördelning, hörde. I förslag till lag om regeringsrätten, 10 §, upptog Hammarskjöld följande föreskrift: »Föredragande i regeringsrätten vare, enligt Konungens bestämmande, expeditionschef eller byråchef i det regeringsdepartement, vartill besvärsmål, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.»

Propositionen till 1908 års riksdag om regeringsrättens inrättande (nr 37) anslöt sig i förevarande avseende huvudsakligen till Hammarskjölds förslag. Chefen för justitiedepartementet anförde emellertid i denna fråga — efter att hava framhållit, att expeditionscheferna näppeligen kunde med sina övriga göromål förena tjänstgöring hos regeringsrätten — att det ofta torde finnas lämpligt, att Konungen förordnade någon eller några av departementets yngre tjänstemän att, kanske för vissa slag av mål, vara föredragande i regeringsrätten. I något departement kunde måhända en byråchef hava till huvudsaklig uppgift att handlägga de mål, som tillhörde regeringsrättens prövning.

I § 25 regeringsformen infördes den av Hammarskjöld under § 24: 2 föreslagna bestämmelsen. Lagen om regeringsrätten, 5 §, erhöll i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag den lydelse, att föredragande i regeringsrätten vare, efter Konungens bestämmande, ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, vartill det ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Ordningen för föredragningen i regeringsrätten reglerades närmare genom förberörda stadga den 5 juni 1909- Enligt denna skola de besvärsmål och andra ärenden, som böra i regeringsrätten förekomma, beredas och föredragas av kansliråd i det statsdepartement, vartill ärendena enligt stadgad fördelning höra, dock att Kungl. Maj:t, där så finnes erforderligt, förordnar kanslisekreterare eller annan tjänsteman inom departementet att vara föredragande inför regeringsrätten.

Såsom av det nu anförda framgår, var vid regeringsrättens tillkomst avsett, att regelmässigt föredragning i domstolen skulle ske av samtliga kansliråd, var och en för sin byrå. Det förutsattes dock, att i viss omfattning ett åtskiljande av föredragningen i regeringsrätten från beredningen av departementsärendena kunde bliva lämpligt. Utvecklingen har gått i denna senare riktning, i det att föredragningen i regeringsrätten så långt det varit möjligt specialiserats på särskilda tjänstemän.

Andra huvudtiteln, f3. | 15

Departementalkommittén upptog i allmänna delen av sitt betänkande frågan om formerna för regeringsrättsföredragningen. Någon ändring i den då tillämpade ordningen hade kommittén ej att föreslå, men kommittén framhöll önskvärdheten av att fortgå på den redan beträdda vägen att på så få händer som möjligt inom varje departement samla föredragningen i regeringsrätten.

Ett förslag till förbättring av de särskilda regeringsrättsföredragandenas ställning framlades sedermera i det av landshövdingen A. Schotte utarbetade betänkandet angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. m. Enligt Scliottes mening borde möjlighet beredas att tilldela de departements!jänstemän, som uteslutande vore upptagna med föredragning i regeringsrätten, en förbättrad ställning och avlöning motsvarande det med föredragningen i regeringsrätten förenade betydande arbetet och ansvaret.

Analogien med ordinarie revisionssekreterare framstode här såsom naturlig.

Det syntes därför enligt Schottes mening lämpligt, att vid uppförande på ordinarie stat inom de olika departementen av erforderligt antal kanslirådsbeställningar detta antal sattes så stort, att kansliråd kunde påräknas för regeringsrättsföredragningen. För detta syfte borde antalet eljest erforderliga kanslirådsbeställningar ökas med en ytterligare i vart och ett av lantförsvars-, civil-, finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen.

Vid 1917 års lönereglering för statsdepartementen inrättades i de departement, där regeringsrättsföredragningen tog en tjänsteman helt i anspråk, särskild byråchefsbefattning för regeringsrättsärendena, och samma princip fullföljdes vid den nya departementsindelningen år 1920. Ordinarie kansliråd för föredragning i regeringsrätten finnes nu i vart och ett av försvars-, social-, finans- och ecklesiastikdepartementen. I kommunikationsdepartementet är för samma ändamål anställd en extra byråchef. I såväl justitie- som jordbruksdepartementet upptages ett kansliråd och i handelsdepartementet en andre kanslisekreterare till väsentlig del av arbetstiden av regeringsrättsärenden. I finansdepartementet finnes ständigt en extra föredragande i regeringsrätten och har under senare år dessutom tidvis varit anställd ytterligare en extra föredragande.

Redan i det föregående har jag framhållit, att det närmast varit den i Departementsregeringsrätten uppkomna arbetsbalansen, som givit anledning till att frågan chefen. om en ändrad anordning för beredning och föredragning av ärendena i regeringsrätten nu upptagits till behandling. Emellertid torde spörsmålet ej enbart böra ses ur synpunkten av att åtgärder måste vidtagas för balansens nedbringande. Även med hänsyn till normala förhållanden synes mig en omläggning av föredragningsformen för regeringsrättsärendena vara påkallad.

Då regeringsrätten på sin tid inrättades, var syftet därmed ej endast att åstadkomma en behövlig lättnad i regeringens arbetsbörda, utan det var också avsett att genom besvärsmålens överflyttande till en särskild domstol vinna ökade garantier ur rättssäkerhetens synpunkt. Det må nämnas, att

16 Andra huvudtiteln. [3.]

det under förarbetena även var ifrågasatt att låta de administrativa besvärsmålen i sista instans prövas och avgöras av en särskild avdelning inom högsta domstolen.

I och med att sålunda genom regeringsrättens inrättande den tidigare förvaltningsmässiga prövningen av ifrågavarande mål ersattes med en prövning i judiciell väg, kommo helt naturligt i vissa hänseenden andra former för målens beredning och föredragning att vinna tillämpning än de som tidigare varit vedertagna, då besvärsmålen föredrogos i statsrådsberedningen. De krav i sådant hänseende, som betingades av regeringsrättens ställning såsom landets högsta administrativa domstol, föranledde helt naturligt att vid regeringsrätten kommo i tillämpning arbetsformer, som nära anslöto sig till de former för handläggningen, som utbildats inom våra överrätter, speciellt högsta domstolen.

Redan departementalkommittén framhöll också i sitt betänkande, att den noggrannare prövning av besvärsmålen, som det förändrade handläggningssättet avsett att möjliggöra, naturligen gjort såväl beredningen som föredragningen av nämnda mål mera tidskrävande. Medan föredraganden tidigare kunnat se sitt arbete underlättat medelst förberedande överläggningar med vederbörande departementschef, vore föredraganden i regeringsrätten, såväl vad beträffade själva föredragningen som i fråga om föreslående av beslut, hänvisad till sitt eget omdöme. Vidare hade behovet av vidlyftigare föredragningspromemorior gjort sig gällande i långt högre grad än under den äldre ordningen.

Nu berörda förhållanden torde få anses såsom en anledning till att den ursprungligen avsedda anordningen, innebärande att kansliråden på de olika byråerna skulle i regeringsrätten föredraga de vederbörande byrå tillhörande besvärsmålen, endast under kort tid kom att tillämpas. I stället har, såsom i det föregående är berört, regeringsrättsföredragningen för varje departement koncentrerats på en eller några föredragande. Emellertid få regeringsråden även med nu rådande arbetsformer — såsom av deras inledningsvis återgivna uttalande framgår — använda mycken tid på kontrollläsning av handlingar, justering av beslut m. m. Möjligheten att genomföra en sådan utsträckning av sessionstiden, som av regeringsråden ställts i utsikt, är därför också beroende av att en sådan beredning av regeringsrättsmålen säkerställes, att regeringsrådens nu berörda arbetsuppgifter begränsas mera än enligt den nuvarande ordningen kunnat ske. Det synes mig därför såväl för möjliggörande av en avarbetning av den på regeringsrätten för närvarande vilande arbetsbalansen som ur synpunkten av att regeringsrådens arbetskraft bör tagas i anspråk huvudsakligen för själva den dömande verksamheten, att en reform av föredragningssättet i regeringsrätten bör komma till stånd.

De anvisningar, som av regeringsråden i sådant hänseende lämnats, synas mig böra härvid tjäna till ledning. Regeringsråden hava ifrågasatt, att föredragningen i regeringsrätten ej längre — såsom i en del departement allt-

Andra huvudtiteln. [3.|

jämt är fallet — skulle vara en arbetsuppgift vid sidan om andra uppgifter utan borde helt utfylla vederbörandes arbetstid.

Då en koncentration av regeringsrättsföredragningen på tjänstemän, som äro avsedda enbart för denna uppgift, givetvis möjliggör att vederbörandes arbetskraft mera effektivt kan utnyttjas för avsedda ändamål, synes mig det redan nu i regel tillämpade systemet böra ytterligare utvecklas och alltså utsträckas till samtliga departement. Emellertid kan i vissa departement icke beredas full sysselsättning för en befattningshavare, som uteslutande sysslar med regeringsrättsföredragning. För sådant fall kan, såsom ock av regeringsråden antytts, en och samma tjänsteman förordnas att vara föredragande för mer än ett departement.

Vidare bör, för att en lättnad i regeringsrådens kontrolläsning av akterna skall vinnas, av föredragande, i den mån så visar sig lämpligt — på sätt städse sker vid föredragningen i högsta domstolen — upprättas fullständig föredragningspromemoria, innefattande allt som är av relevans i målet. Därigenom kan också — såsom jämväl från regeringsrådens sida framhållits såsom önskvärt — vinnas en starkare koncentration i föredragningen och alltså ett större antal mål hinna föredragas per föredragningsdag.

För ett rationellt utnyttjande av föredragandenas arbetskraft fordras en viss sammanhållning i syfte att såväl envar av dem blir fullt sysselsatt som ock att ej vissa föredragande bliva mera betungade än andra. En rationell fördelning av arbetsbördan är emellertid svår, för att ej säga omöjlig att åstadkomma, så länge föredragandena helt sortera under olika departement. Ändamålet kan ej vinnas med mindre regeringsrättsföredragandena i viss mån inordnas under ett av departementen, då lämpligen justitiedepartementet, där redan nu frågor rörande fördelning av föredragningsdagarna i regeringsrätten handläggas och vilket departement jämväl handhar ärenden rörande förordnande av föredragande i högsta domstolen. Härigenom kan också en överflyttning av föredragande de olika departementen emellan ske, i den mån mera avsevärda förskjutningar i arbetsmängden inträda, utan att detta behöver föranleda till omflyttningar av anslagen i riksstaten — en omständighet som jämväl den har viss praktisk betydelse.

Vad angår frågan om regeringsrättsföredragandenas tjänsteställning har från regeringsrådens sida ifrågasatts, att befattningshavarna skulle tillsättas på förordnande på viss tid och icke, såsom nu är fallet med de ordinarie regeringsrättsföredragandena, medelst fullmakt. Detta förslag finner jag välbetänkt. Den arbetsprestation, som kommer att åläggas föredragandena, blir krävande. Det måste då vara lämpligt att för ändamålet tillgodogöra sig yngre, dugande förmågor inom administrationen samt att ej låta uppdraget såsom föredragande i regeringsrätten innebära en slutpost för vederbörande, utan allenast vara ett led i befordringsgången — vilket dock ej bör utesluta att i vissa fall även ordinarie kansliråd kunna erhålla förordnande såsom regeringsrättsföredragande. Genom berörda anordning

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand.

18 Andra huvudtiteln. [3.]

kommer kåren av regeringsrättsföredragande att successivt förnyas. Den goda erfarenhet man inom högsta domstolen gjort av det nu i nedre justitierevisionen i praktiken tillämpade cirkulationssystemet låter förmoda, att en liknande anordning skulle vara av värde även för regeringsrättens del. Det är också att märka, att man för ett flertal av de mera krävande befattningarna inom administrationen under de senare åren tillämpat anordningen med förordnande på viss tid eller tills vidare.

Även efter genomförande av ifrågavarande åtgärder skulle de mål, som regeringsrätten har att upptaga till prövning, fortfarande tillhöra vederbörande fackdepartement, i det att målen skulle inkomma till och registreras hos detta departement, liksom kommunikationsåtgärder och expedieringen av regeringsrättens beslut skulle skötas därifrån. Föredragandena, som äro avsedda att förordnas på föredragning av chefen för justitiedepartementet efter samråd med chefen eller cheferna för vederbörande fackdepartement, skulle vid arbetets utförande intaga ställningen av tjänstemän inom vederbörande departement därutinnan, att på dem skulle ankomma ej mindre ombestyrande av nyssnämnda kommunikationsåtgärder och expediering än även att i statsrådsberedningen föredraga sådana ärenden om dispens m. m., i vilka regeringsrätten avgivit yttrande. Den önskvärda beröringen mellan vederbörande departement och regeringsrättsföredraganden skulle även tryggas därigenom att denne får sig anvisat tjänsterum inom det departement, till vilket han huvudsakligen hör. Det lärer således ej vara att befara, att det material till kännedom om förvaltningen, som må ligga i besvärsmålen, även med den nya anordningen för dessas beredning och föredragning ej skulle omedelbart komma departementen till godo. I fråga om formen för arbetets utförande innebär den nu föreslagna anordningen således ändring blott i det avseende att, där föredragningen av mål i regeringsrätten från ett departement ej giver tillräcklig sysselsättning för en föredragande, denne får utfylla sin tid icke såsom hittills med annat arbete inom samma departement utan såsom föredragande i regeringsrätten jämväl för annat departement. Det är icke avsett, att genom den ifrågasatta ändrade anordningen för regeringsrättsföredragningen de yngre tjänstemännen inom departementen skulle avstängas från möjligheten att genom föredragning i regeringsrätten meritera sig för befordran till högre befattning, utan bör valet av föredragande ske med hänsyn tagen till vederbörandes kompetens.

Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 21 november 1925 har jag haft tillfälle att framhålla, att enligt min mening den i regeringsformen § 25 meddelade föreskriften, att de i regeringsrätten förekommande ärendena skola till föredragning och avgörande beredas i det departement, vartill de enligt gällande fördelning höra, ej lärer lägga hinder i vägen för nu berörda anordning för regeringsrättsföredragningen. Däremot har jag ansett stadgandet i 5 § i lagen om regeringsrätten, att föredragande skall vara ämbetseller tjänsteman i det departement, vartill ärendet hör, böra ändras därhän att förordnande att inom vederbörande departement bereda och inför rege-

Andra huvudtiteln. 13.]

ringsrätten föredraga ärende meddelas av Konungen. Denna fråga har av mig redan tidigare underställts Kungl. Maj:t prövning, och har Kungl. Maj:t beslutit avlåta proposition till riksdagen härom.

Det erfordras härefter en beräkning av det antal föredragande, som kräves vid den utsträckning av föredragningstiden, som i det föregående angivits.

För närvarande omfattar sessionstiden i regeringsrätten 628 timmar per år. För år 1925 voro dessa föredragningstimmar fördelade på följande sätt mellan de olika departementen:

Justitiedepartementet ........................................................................ 27 timmar

Försvarsdepartementet....................................................................... 80 »

Socialdepartementet ............................................................................ 89.5 »

Kommunikationsdepartementet........................................................ 76 »

Finansdepartementet............................................................................ 216 »

Ecklesiastikdepartementet ................................................................ 76 »

Jordbruksdepartementet .................................................................... 35 »

Handelsdepartementet ........................................................................ 28.5 »

Summa 628 timmar.

För regeringsrättsföredragningen äro för närvarande tio tjänstemän tagna i anspråk. Av dessa anlitas emellertid vissa för andra uppgifter inom vederbörande departement. Om föredragandena vore uteslutande sysselsatta med arbetet i regeringsrätten, torde detsamma med nuvarande arbetsformer ej helt medhinnas av åtta föredragande. Utsträckes sessionstiden med omkring 11/a timme i veckan, vilket för år räknat motsvarar ett antal av omkring 60 timmar, skulle framdeles sammanlagda antalet föredragningstimmar för år uppgå till omkring 688. Beaktar man, att den vidgade användningen av föredragningspromemorior kommer att medföra ökat arbete för föredragandena, torde man ej kunna räkna med mindre än nio föredragande, vilka i så fall skulle få en genomsnittlig föredragningstid av 76 timmar eller 19 dagar per år, däri ej inberäknat de dagar, föredragandena kunna bliva upptagna av justering i regeringsrätten.

Vad härefter angår avlöning sställning en för regeringsrättsföredragandena har av regeringsrättens ledamöter gjorts det uttalandet, att föredragandena i fråga borde tilldelas ett icke oväsentligt arvode såsom tillägg till deras övriga löneförmåner.

I anslutning härtill torde jag få nämna, huru avlöningsförhållandena för icke-ordinarie revisionssekreterare samt assessorer i hovrätterna och kammarrätten äro ordnade.

Tillförordnad och extra revisionssekreterare, som ej är innehavare av ordinarie hovrättsrådsämbete, åtnjuter enligt kungl. brev den 26 juni 1925 avlöning enligt 30:e lönegraden avdelning B av löneplanen i det allmänna civila avlöningsreglementet (Svensk författningsamling 1925, nr 270). I övrigt skola beträffande sådana befattningshavare i tillämpliga delar gälla de stadganden, som äro meddelade för ordinarie tjänstemän inom motsvarande lönegrad. Innehar tillförordnad eller extra revisionssekreterare ordinarie