('med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m.; given Stock­ holms slott den 2 mars 1931.

Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin, 2) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, 3) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit, 4) förordning örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit, samt 5) förordning örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit; dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 232. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen} den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin skall upphöra att gälla ävensom att 2 § 2 morn., 10 och 13 §§, 16 § 1 morn., 21 § 1 och 2 morn., 22 § 3 morn., 23 och 24 §§, 25 § 1 och 3 morn., 26 § 1 morn., 28 § 5 morn., 32 § 2 mom. samt 37 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 %.

2. Överståthållare, underståthållare, — — — dylik tillverkning. Det­ samma gälle ock örn bolag, i! vars styrelse någon i detta mom. nämnd person är ledamot, ävensom örn den, vilken blivit dömd till ansvar för brott, som omförmäles i 30, 31 eller 32 §.

10 §.

Drifts- Då bränneri — — — uppgift örn anmälan. a) hränneriets namn------- — bränneriföreståndarens postadresser; b) den dag------------ sin början; samt c) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman. Vid dylik------------ är sagt. Finnes ej — — — för tillverkaren.

13 §. Föreskrifter Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande an­ orri använd­ ning och in­ vändning och inköp av råämnen, vilka kunna meddelas av Konungen eller köp av rå­ av myndighet som av Konungen därtill bemyndigas, samt underkasta sig ämnen. den tillsyn å föreskrifternas efterlevnad, varom Konungen förordnat.

16 §. Kontroll­ 1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall, örn kontrollstyrelsen apparat; sprithållare så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat,] vilken anskaffas, äges och sprit- och underhålles av staten. Brännvinstillverkning må ej företagas, innan håUarrum; uppmätning föreskriven kontrollapparat blivit i bränneriet anbragt. av tiUverkat 1 Senaste lydelse av 26 § se 1933: 400. brännvin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 3

21 §.

1. Tillverkare åge försälja av honom tillverkat brännvin till parti- Tillverkares rätt att för­ handelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rus­ foga över till­ drycker, ävensom för export. verkat bränn- 2. önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat brännvin, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd.

22 §.

3. Försändning till partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för bolagets partihandel jämlikt förordningen angående försäljning av rus­ drycker eller för försäljning jämlikt 3 % 3 mom. samma förordning, får ske allenast till särskilt för detta ändamål hos bolaget inrättat brännvinsnederlag medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger att för sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga, avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär. En av dessa inlagor skall åtfölja godset.

23 §. 1. Partihandelsbolaget åligger att minst tio dagar innan försändning, som Anmälan /rån i 22 § 3 mom. sägs, skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen portlandetsbolaget m. m. anmäla a) bränn vinsnederlagets namn — — — är beläget; b) den tidrymd — — — där uppmätas; samt c) det ombud som skall företräda bolaget inför kontrolltjänsteman. 2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidi­ gare än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandelsbolaget att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag då uppmätning är avsedd att senast äga rum. 3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och brån neriföreståndare skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolaget.

24 §. Kan i fråga örn brännvin som tillverkare försäljer till partihandels- Prissättning bolaget frivillig överenskommelse ej träffas örn pris eller leveransvillkor i a bränmnn övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter av vilka två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen. Kostnaderna för —------- vardera parten. Föreskrifter om — — — av Konungen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

25 %. Tillverknings ■ 1. Brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas från brän­ skatt. neri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och som därstädes efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg upp­ mätas i närvaro av kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta mycken­ heten brännvin skall bolaget till statsverket inbetala tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin, som vid +15° å Celsii termometer innehåller femtio volymprocent alkohol. Särskilt an­ 3. Har partihandelsbolaget inköpt så stor myckenhet inhemskt brännvin, stånd med för vilket skatt enligt 1 mom. skall erläggas, att detsamma kan förväntas skattens erläggande. bliva lagrat under avsevärt lång tid, äger kontrollstyrelsen på framställ­ ning av bolaget medgiva bolaget särskilt anstånd under viss tid med in­ betalning av tillverkningsskatt intill ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten brännvin. Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet som den för vilken anståndet beviljats hos bolaget förvaras under kronans lås.

26 §. Restitution 1. Har tillverkningsskatt erlagts för brännvin, som utföres ur riket av tillverk­ nings skatt. eller försäljes enligt bestämmelserna i förordningen örn handel med skatte­ fri sprit, må partihandelsbolaget, i den ordning Konungen föreskriver, åt­ njuta restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka. 28 §. 5. Partihandelsbolaget har att gälda kostnaden för den särskilda kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda fall.

32 §. 2. Den som i brännvinsnederlag, som avses i 22 § 3 morn., hos parti­ handelsbolaget undansnillar brännvin, innan detsamma uppmätts för be­ skattning, eller bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kon­ trolltjänsteman åsatt straffes som i 1 mom. är stadgat.

37 §. Ansvar för Uraktlåter tillverkare, bränneri öreståndare eller partihandelsbolag att andra över­ ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med der, trädelser av denna för­ samma meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är beställd, ordning. böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 5

Förslag

till

[förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla ävensom att 3 § 2 mom. samt 12 § 1, 2 och 6 mom. samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 3 §. 2. Angående handel med skattefri sprit är särskilt stadgat.

12 §.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är örn för­ säljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av ett för sådant ända­ mål bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag (partihandels­ bolag.) Försäljning för — — — i 13 §. 2. Partihandelsbolag antages av Konungen för viss tid, högst sex år. Ansökan om rätt att vara partihandelsbolag skall före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordningen. Missbrukar bolaget — — — vara partihandelsbolag. 6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden även­ som de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som upprättas i samband med bolagets antagande.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

1 Senaste lydelse av 13 § 3 moni. se 1926:208, av* 3 § 2 moni. se 1918:510, av 12 $ 1 och 6 moni. se 1923: 153 sami av 12 § 2 mom. se 1930: 184.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 Juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 5 och 20 §§ förordningen den 1 juli 1918 angå­ ende handel med skattefri sprit skola upphöra att gälla ävensom att 3 § 1 morn., 4 och 6 §§, 7 § 1 morn., 8—10 §§, 16 och 21 §§ samt 25 § 1 mom. samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §. 1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över tillverkad sprit gäller vad därom är särskilt stadgat.

4 §. Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom förmäles i 3 <§>, utövas allenast av partihandelsbolag, som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker; dock må importör av bensin ävensom tillver­ kare av bensin eller ombud för denne driva handel med motorsprit, som inköpts av bolaget, även till återförsäljare i och för deras rörelse. Missbrukar partihandelsholaget sin partihandelsrätt enligt denna förord­ ning, skall vad i 12 §> 2 mom. andra stycket förordningen angående för­ säljning av rusdrycker är för där avsett fall stadgat äga tillämpning. De föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, kunna finnas erforderliga i avseende å partihandelsholagets verksamhet enligt denna förordning, skola intagas i avtal, varom förmäles i 12 § 6 mom. för­ ordningen angående försäljning av rusdrycker.

6 *. Partihandelsbolaget må, förutom till detaljhandlare samt, i vad rör motor­ sprit, till importör och tillverkare av bensin, inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare, vilken av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av bolaget inköpa sådan sprit. Vid försäljning — — — till efterrättelse.

• 1 morn. Partihandelsbolaget må icke, utom i de fall, varom förmäles i 8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i 2 mom. här nedan. 1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. oell 21 § se 1926: 209, av 10 § se 1924: 123 samt av 25 § 1 mom. se 1919: 380.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.'

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, må partihandelsbolaget till de avnämare och under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a) och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).

9 $. ' Avnämare, som avses i 8 §, vare skyldig bålla av honom förda handelsböcker med tillhörande verifikationer, i vad de avse skattefri sprit, till­ gängliga för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat ombud.

10 §.

Detaljhandlare med enkeldenaturerad skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas av kontrollstyrelsen. Detaljhandlare med annan dubbeldenaturerad skattefri sprit än motorsprit antagas av partihandelsbolaget. Med undantag för motorsprit må detaljhandel med skattefri sprit utövas allenast av sålunda antagen detaljhandlare. Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk av spriten förekommes. Kontrollstyrelsen äger meddela partihandelsbolaget närmare föreskrifter örn antagande av detaljhandlare. Har partihandelsbolaget utan skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljningrätt, må kontroll­ styrelsen på framställning förordna örn rättelse. Örn antagande av detaljhandlare ävensom örn upphörande av försäljnings­ rätt för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.

16 $. Betinnes detaljhandlare utöva försäljning av skattefri sprit på sätt, som strider mot denna förordning eller mot bestämmelse som eljest gäller för försäljningen, eller befinnes sådan försäljning giva anledning till missbruk av spriten, äger kontrollstyrelsen föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollsty­ relsen i nu berörda avseende meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

21 §.

överträdes det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, vare straffet böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes till straff­ arbete i högst ett år.

25 $. 1 mom. I fall, som i 21, 22 och 23 §§ omförmälas, så ock då någon, varom i 24 § sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhänt sig sprit, skola---------dömas förbrutna. Lag samma vare i fråga örn redskap, som begagnats i det fall, varom sägs i 22 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934. Yad i 10 § stadgats skall icke föranleda rubbning i av kontrollstyrelsen före nämnda dag upp­ låten rätt att driva detaljhandel ,med skattefri sprit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 9

Förslag

till

förordning om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Envar, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, åligger att av partihandelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusdrycker, inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den under varje kalenderkvartal inköpta motorspriten minst utgör viss av Konungen bestämd andel av den kvantitet bensin, som under samma kvartal av tullverket utlämnats till importören för förfogande inom riket eller, i vad rör inhemsk tillverkning, av tillverkaren utlämnats från tillverknings­ stället. I denna förordning förstås med motorsprit sådan sprit, som enligt för­ ordningen angående handel med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit.

2 §. Vad i 1 § stadgas gälle ej i avseende å bensin, som införts i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upp­ tagna eller enligt bestämmelserna i 6 eller 8 § samma förordning, eller som tillverkats inom riket under sådana förhållanden, att skattefrihet för densam­ ma åtnjutes på grund av stadgandet i 3 § 6 mom. förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit. Konungen äger medgiva ytterligare undantag från skyldigheten att verk­ ställa inköp av motorsprit. 3

3 %. Kontrollen å inköpsskyldighetens fullgörande ankommer å partihandels­ bolaget. Det åligger generaltullstyrelsen i vad rör importerad bensin samt kontroll­ styrelsen i vad rör inom riket tillverkad bensin att sist inom två veckor efter varje kvartals utgång lämna partihandelsbolaget uppgift å de kvanti­ teter bensin, efter vilka inköpsskyldighet för kvartalet jämlikt 1 och 2 §§ skall beräknas för olika importörer och tillverkare.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Finner partihandelsbolaget vid granskning av de i 3 § avsedda uppgifter, att inköpsskyldighet blivit av importör eller tillverkare eftersatt, skall bo­ laget, där ej rättelse annorledes kan ske, göra anmälan örn förhållandet till Konungen. Där så finnes skäligt, äger Konungen efter sådan anmälan förordna, att den importör eller tillverkare, varom är fråga, under viss bestämd tid icke vidare må till riket införa eller inom riket tillverka bensin.

5 §. Bryter någon mot av Konungen jämlikt 4 § meddelat förbud att tillverka bensin, straffes med dagsböter. Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de för­ vandlas enligt allmän strafflag.

6 $.

Konungen äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga närmare föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft å dag som Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 11

Förslag

till

förordning om uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i förordningen den 9 juni 1933 (nr 307) stadgats rörande ikraftträdandet av den i 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit enligt paragrafens lydelse i förordningen den 29 april 1932 (nr 86) föreskrivna skatten å motorsprit — att bestämmelserna örn sistnämnda skatt skola träda i kraft den 1 juli 1937.

12 Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1934.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , statsråden S chlyter , W igforss , M öller , L evinson , V ennerström , L eo , E kman , S köld .

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jord­ bruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartemen­ tet, statsrådet Wigforss, fråga örn ordnandet av av sättnings för hållandena för inom riket tillverkad sprit, m. m samt anför därvid:

Inledning.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hemställde 1932 års riksdag i anledning av väckta motioner dels att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn utredning av frågan örn rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka rå­ ämnen, som finge användas vid tillverkningen, samt grunderna för pris­ sättning av råbrännvin ävensom rörande de åtgärder, som borde vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande dels ock att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde främjas, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.1 I anledning av dessa riksdagsskrivelser bemyndigade Kungl. Majit ge­ nom beslut den 17 februari 1933 chefen för finansdepartementet att till­ kalla högst fem sakkunniga med uppdrag att i enlighet med av mig i an­ förande till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer inom departementet biträda med utredning av frågan örn tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle, örn kontroll över importen av motor­ bränsle samt örn tillverkningen av till förtäring avsett brännvin ävensom andra därmed sammanhängande frågor.

1 Skrivelser nr 355 och 362; bevillningsutskottets betänkande nr 50 och andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 13

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare generaltulldirektören Nils Woh­ lin, tillika ordförande, t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen Sven Almgren, kommerserådet Axel F. Enström, lilosofie doktorn Erik Kempe och leda­ moten av riksdagens första kammare grosshandlaren Sten Stendahl. Genom beslut den 3 mars 1933 uppdrog Kungl. Majit åt de sakkunniga att i egenskap av undersökangsinyiidigliet verkställa undersökning en­ ligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn undersökning angående inonopolistiska företag och sammanslutningar rörande följande företags inverkan på pris- och omsättningsförhållandena här i riket, nämligen Krooks Pet­ roleum & Olje Aktiebolag, Rederiaktiebolaget Höggarn, Vestkustens Pet­ roleum Aktiebolag, Sydsvenska Petroleum Aktiebolaget, Skånska Petro­ leumaktiebolaget, Ostkustens Petroleum Aktiebolag, Svensk-Engelska Mi­ neralaktiebolaget, Svenska Bensin- & Petroleum Aktiebolaget B. P., The Texas Company Aktiebolag, Aktiebolaget Naftasyndikat och firman A. Johnson & Co. Med skrivelse till Konungen den 17 juli 1933 överlämnade de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet resultatet av den med stöd av nämnda lag anbefallda undersökningen. Genom beslut den 7 september 1933 medgav Kungl. Majit, jämlikt 7 § i samma lag, att viss del av under­ sökningsmaterialet finge intagas i de sakkunnigas betänkande. Med skrivelse den 8 september 1933 lia de sakkunniga härefter till stats­ rådet och chefen för finansdepartementet avlämnat »betänkande angåen­ de ordnandet av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit m. m.». Betänkandet är tryckt i serien statens offentliga utredningar

(1933i25).

Över betänkandet lia infordrade utlåtanden avgivits av kontrollstyrel­ sen — med överlämnande av till styrelsen avgivna yttranden från Sveri­ ges bränneriidkareförening, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, Aktiebo­ laget Skattefri sprit, Aktiebolaget Svensk sprit, Svenska jästfabriksaktiebolaget. Svenska sockerfabriksaktiebolaget, Klagshamns spritfabriksaktiebolag och Upsala ångqvarnsaktiebolag —, av kommerskollegium — med överlämnande av till kollegium avgivna yttranden från Sveriges in­ dustriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska cellulosaföreningen, rikets samtliga handelskammare, Sveriges färghandlares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Bilägarnas inköpscentral och samtliga de nyssnämnda företag, som omfattats av undersök­ ningen enligt 1925 års lag, ävensom av en till kollegium inkommen skrift från tjänstemän vid Ostkustens Petroleum Aktiebolag i Kalmar — samt vidare av statskontoret, generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänsty­ relsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygstyrelsen, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, Överståthållarämbetet samt läns­ styrelserna i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län — dessa fyra länsstyrelser med överlämnande av från respektive hushåll-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ningssällskap begärda yttranden — och länsstyrelserna i Stockholms, Gö­ teborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbot­ tens och Norrbottens län. Vid länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län yttrande ha fogats till länsstyrelsen inkomna skrifter från vissa sam­ manslutningar i länet. Dessutom ha yttranden eller skrifter i frågan in­ kommit till finansdepartementet från Kungl, automobilklubben samt sven­ ska motorklubben och motormännens riksförbund — vilka sammanslut ningar genom remiss beretts tillfälle att avgiva yttranden — samt av Mo och Domsjö aktiebolag m. fl., Sveriges droskbilägares riksförbund m. fl., Rudolf Johansson & Co. i Borås m. fl., Malmö hamndirektion, tjänsteman­ napersonalen vid Krooks Petroleum & Olje Aktiebolag m. fl., tjänstemän vid Aktiebolaget Naftasyndikat, Stockholms bensinhandlareförening och Svenska sockerfabriksaktiebolaget. De sakkunnigas betänkande innehåller en närmare redogörelse, till vil­ ken jag torde få hänvisa, för innehållet i de motioner och utskottsutlåtan­ den, som föranlett berörda riksdagsskrivelser, ävensom för de riktlinjer för de sakkunnigas uppdrag, som innefattas i förenämnda anförande till statsrådsprotokollet den 17 februari 1933. Överhuvud torde jag få be­ trakta innehållet i de sakkunnigas betänkande såsom grundläggande för den följande framställningen. Särskilt gäller detta i vad rör det närmare förloppet av de sakkunnigas arbete och beträffande de i samband därmed utförda undersökningarna av olika slag ävensom i fråga örn den historik i särskilda frågor, som lämnats av de sakkunniga. Jag skall emellertid i det följande lämna en sammanfattande översikt över nu gällande ordning samt redogöra för de sakkunnigas förslag i de olika frågorna. Utöver de frågor som avhandlas i betänkandet torde jag få i en särskild avdelning upptaga en av kontrollstyrelsen i dess utlåtande väckt fråga örn ändrade bestämmelser rörande antagande av detaljhandlare med skattefri sprit. Jag har uppdelat min framställning i tre huvudavdelningar, avseende följande frågor: 1) tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit; 2) antagande av detaljhandlare med skattefri sprit, m. m.; 3) statlig reglering av brännoljeimporten. 1

1. Tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit.

Gällande ordning.

Enligt förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin anses i förordningen såsom tillverkning av brännvin varje till tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt för­ farande, varigenom etylalkohol i en koncentration av mer än 2 V« volym­ procent framställes eller utvinnes.

Kungl. Majlis proposition nr 232. 15

I förordningen skiljes mellan jästbrännerier, sulfitbrännerier och övriga brännerier. Tillverkningen i jästbrannei' ier na avser tillvaratagande av alkohol, som uppkommer i samband med pressjästberedningen. Såsom rå­ vara användes därvid numera endast melass. I sulfitbrännerier na framställes brännvin ur avfallsluten viel sulfitcellulosatillverkningen. Övriga brännerier pläga benämnas lantbruksbrännerier, enär huvudsakligen jord­ bruksprodukter användas såsom inmäskningsmaterial. Man kan härvid skilja mellan potatisbr tinner ier, vari huvudsakligen potatis kommer till användning — för överförande av potatisens stärkelse till förjäsbart soc­ ker användes dock mindre kvantiteter mältad spannmål —- samt melassbrännerier, där brännvin framställes direkt ur melass utan samband med pressjästtillverkning, och betbrännerier, där sockerbetor utgöra materialet. Rätten att tillverka brännvin är sedan 1917 på det sätt begränsad, att tillverkning icke utan Konungens tillstånd må äga rum i bränneri, som inrättats efter ingången av juli månad 1917 eller där verksamheten ned­ lagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits före nämnda tidpunkt. Enligt motiven till den ursprungliga bestämmelsen härom borde tillstånd till inrättande av nytt bränneri i allmänhet förvägras och blott meddelas för att vid behov reglerande användas, därest den befintliga spritindustriens intressen på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande. Ansökningar örn tillstånd till inrättande av nytt lantbruksbränneri eller till upptagande av brännvinstillverkning i jästfabrik ha också i allmän­ het av Kungl. Majit avslagits; det fåtal fall, där dylikt tillstånd medgi­ vits, har avsett återupptagande av förut på platsen bedriven sprittillverk­ ning eller förflyttning av bränneridrift. Däremot ha ansökningar örn in­ rättande av nya sulfitbrännerier plägat bifallas, vilket sammanhänger med att sulfitbrännvinet enligt bestämmelser, till vilka jag senare skall återkomma, är avsett att i första hand komma till användning för andra ändamål än förtäringsändamål. För lantbruksbrtinner lernas tillverkning gäller vidare sedan gammalt den begränsningen, att tillverkning är tillåten allenast under 7 månader av året, nämligen från och med den 1 oktober till och med den 1 maj. Denna bestämmelse har ursprungligen tillkommit av sociala skäl i syfte att minska brännvinsproduktionen, i vilket avseende den med numera gäl­ lande rusdryckslagstiftning saknar betydelse. Eljest är någon inskränk­ ning i brännvinstillverkningen icke i vidare mån föreskriven än att be­ träffande jästbränneri är stadgat, att brännvin där icke må framställas till större myckenhet för kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin av normalstyrka1 svara 100 kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst. Med nuvarande storlek av jästtillverkningen innebär detta en inaximikvantitet jästbrännvin å omkring 5.5 miljoner liter. Enligt brännvinstillverkningsförordningen få alla slags råämnen an- 1

1 Härmed avses 50 volymproceut alkoholstyrka vid + 15 Celsius.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

vändas vid tillverkningen. Dock är tillverkare, som avser att under viss tid i bränneriet använda majs, utländsk potatis, maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen, underkastad viss anmäl­ ningsplikt och har att erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter brännvin av normalstyrka under den tid, för vilken sådan anmälan gjorts. Denna bestämmelse har tillkommit för att bereda den inhemska potatis­ odlingen erforderligt skydd i konkurrensen med utländska råämnen. Såsom bidrag till kostnaden för den av staten anordnade kontrollen vid bränneriet skall tillverkare betala ett belopp av 5 kronor för varje dygn, då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande. Tillverkare av brännvin äger icke förfoga över tillverkat brännvin på annat sätt än att han må försälja det till partihandlare med rusdrycker (f. n. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen), till partihandlare med skattefri sprit (f. n. Aktiebolaget Skattefri sprit), såsom motorsprit samt för export; efter tillstånd av kontrollstyrelsen må han dock även använda brännvinet 1 egen rörelse. För brännvin, som försäljes till spritcentralen, utgår tillverkningsskatt med 65 öre per liter av normalstyrka, att betalas av spritcentralen. Denna erhåller dock restitution för brännvin, som utföres ur riket eller försäljes till Aktiebolaget Skattefri sprit. Vad som av spritcentralen försäljes till sistnämnda bolag är, såsom senare skall närmare behandlas, huvudsakli­ gen den s. k. sekunda sprit, som uppkommer i spritcentralens reningsverk. Under tillverkningsåret 1932/19331 bedrevs brännvinstillverkning vid 109 lantbruksbrännerier, därav 103 potatisbrännerier, 3 melassbrännerier och 3 betbrännerier. Av potatisbrännerierna äro 68 belägna i Kristianstads län, flertalet i Kristianstadstrakten, samt 17 i Malmöhus, 8 i Blekinge, 6 i Skaraborgs, 2 i Östergötlands, 1 i Kronobergs och 1 i Kalmar län. Sammanlagda till­ verkningen har från tillverkningsåret 1924/1925 t. o. m. tillverkningsåret 1932/1933 hållit sig omkring 22 miljoner liter av normalstyrka, frånsett tillverkningsåren 1927/1928 och 1931/1932, då tillverkningen endast var om­ kring 18 miljoner liter. För löpande tillverkningsår har avtalats en tillverkningskvantitet av 19.4 miljoner liter. Före världskriget uppgick till­ verkningen vid potatisbrännerierna vissa år till omkring 35 miljoner liter. Tillverkningskapaciteten uppskattas för närvarande till omkring 50 miljo­ ner liter. Tillverkningsåret 1931/1932 förbrukades i potatisbrännerierna Loa miljon hektoliter (omkring 68,000 ton) potatis samt 5,170 ton spannmål — huvud­ sakligen blandsäd och korn — eller således 7. g kilogram spannmål per 100 kilogram potatis. Närmast föregående tillverkningsår var motsvarande

1 Enligt brännviustillverkningsförordningen räknas tillverkningsår från kl. 12 på dagen första helgfria dagen i oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande oktober månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 17

siffra 6.6 kilogram. Enligt vad de sakkunniga uttala torde dessa kvanti­ teter spannmål vara något högre än som påkallas enbart för den erfor­ derliga maltframställningen. Under vissa år, då potatisskörden varit svag, lia betydande kvantiteter spannmål kommit till användning i potatisbrännerierna. Av potatisbrännerierna innehavas omkring hälften av ekonomiska före­ ningar och hälften av enskilda eller bolag. Antalet delägare uppgavs år 1932 till 1,964 med den fördelning att 36 brännerier bade var sin ägare, 51 brännerier 2—50 delägare och 15 brännerier mer än 50 delägare. An­ talet utomstående potatisleverantörer — d. v. s. andra än ägare av eller delägare i bränneri — uppgavs i särskilda av brännerierna till kontroll­ styrelsen lämnade uppgifter för tillverkningsåret 1932/1933 till 4,251 med en sammanlagd kvantitet av 0.38 miljon hektoliter potatis, under det att ägarna eller delägarna levererade 0.95 miljon hektoliter. Antalet dagsverken för vid brännerierna sysselsatta arbetare bar de sista åren ut­ gjort omkring 60,000 eller således omkring 600 per bränneri. Av de 3 melassbrännerierna tillhör 1 (Arlöv) Svenska sockerfabriksaktiebolaget, 1 (Hälsingborg) spritcentralen och 1 (Kingshamn) vissa enskilda personer. Från tillverkningsåret 1924/1925 t. o. m. sistlidet tillverknings­ år bar sammanlagda tillverkningen uppgått till 0.7 å l.o miljon liter, där­ vid förbrukats 1,300 å 2,000 ton melass. Under innevarande tillverknings­ år bedriver spritcentralen icke någon tillverkning vid fabriken i Hälsing­ borg. De 3 betbränneriernu ha under nyssnämnda åtta tillverkningsår haft en årlig tillverkning av sammanlagt 0.7 å 0.9 miljon liter. Under omstän­ digheter, som senare skola närmare beröras, lia dessa brännerier emeller­ tid under år 1933 blivit inlösta av Sveriges bränneriidkareförening och därefter upphört med sin verksamhet. Jästbränneriernas antal är 6, därav 5 tillhörande Svenska jästfabriksaktiebolaget och 1 Upsala ångqvarnsaktiebolag. Såsom redan nämnts är dessa bränneriers tillverkningsrätt i 1926 års brännvinstillverkningsförordning så begränsad, att brännvin icke må framställas till större mycken­ het för kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin svara 100 kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst. Tillverkningsåret 1926/1927 lillverkades 4.65 miljoner liter brännvin, motsvarande 58 liter per 100 kilo­ gram framställd jäst. T. o. m. tillverkningsåret 1930/1931 ökades därefter såväl jäst- som brännvinstillverkningen, så att nämnda år tillverkades 5.2 miljoner liter brännvin, motsvarande 59 liter per 100 kilogram fram­ ställd jäst. Året 1931/1932 tillverkades endast 4.6 miljoner liter brännvin, utgörande 50 liter per 100 kilogram jäst, och året 1932/1933 tillverkades 4.9 miljoner liter brännvin, utgörande 54 liter per 100 kilogram jäst. För innevarande tillverkningsår har jästindustrien efter förhandlingar med de sakkunniga utläst sig att icke tillverka mera än 35 liter brännvin per 100 kilogram jäst eller med nuvarande jästtillverkning omkring 3.2 miljoner linning till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 232. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

liter. — Årsförbrukningen av melass inom jästindustrien har de sista åren uppgått till omkring 17,000 ton. Sulfitbränner ier ha anlagts vid 22 sulfitfabriker; av dessa ha dock 3 på senare tid icke varit i gång och äro delvis demonterade. Tillverkningen, som under åren närmast elter världskriget utgjorde omkring 12 miljoner liter av normalstyrka, uppgick åren 1929/1930 och 1930/1931 till 28 miljo­ ner liter, nedgick följande år på grund av arbetskonflikt inom denna in­ dustri till 20 miljoner liter men har under sistlidet tillverkningsår ökats till 37 miljoner liter.

Samtliga lantbruksbrännerier och jästbränner ier äro sammanslutna i Sveriges bränneriidkareförening, som bildats för att möjliggöra en regle­ ring av tillverkningens storlek och för att erhålla ett organ för brännerierna vid försäljningsförhandlingar. Avsättningen av dessa bränneriers produktion regleras i sin helhet genom avtal mellan föreningen och sprit­ centralen. Nuvarande avtal har gällt från och med den 1 oktober 1930 med ett års uppsägningstid; avtalet har under 1933 uppsagts. Enligt avtalet skall årligen träffas överenskommelse örn viss leveranskvantitet; därvid skall givetvis iakttagas den begränsade tillverkningsrätten för jästbrännerierna men i övrigt innehålla författningarna inga bestämmelser som reglera spritcentralens rätt till inköp av ifrågavarande slag av brännvin. Den för lantbruksbrännerierna bestämda kvantiteten fördelas av förenin­ gen å de särskilda brännerierna enligt viss kvotberäkning. De av spritcentralen från berörda brännerier inköpta kvantiteterna un­ der de sista åren framgå av följande från de sakkunnigas betänkande häm­ tade tabell, kompletterad att omfatta även tillverkningsåret 1932/1933 (kvantiteterna äro angivna i 1,000-tal liter av normalstyrka):

1926/ 1927/ 1928/ 1929/ 1930/ 1931/ 1932/ Vara 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

Sulfitbrännerierna ha sedan 1917 en gemensam försäljningsorganisation, Aktiebolaget Svensk sprit. Även en del av detta brännvin säljes till sprit­ centralen. Härvidlag gäller dock enligt 13 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, att sulfitsprit må av spritcentralen inköpas endast i den utsträckning och under de villkor, Ko­ nungen för varje år bestämmer. Detta sammanhänger med bestämmelsen i 5 § i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit, att partihandlare med sådan sprit — alltså för närvarande Aktiebo-

20 Kungl. Majlis proposition nr 232.

denatureringen av skattefri sprit sådan sprit icke kan begagnas, t. ex. för tillverkning av toalettpreparat, konditorivaror, essenser, läskedrycker och läkemedel.1 Den av spritcentralen för här ifrågavarande ändamål tillhan­ dahållna spriten, vilken merendels är rektificerad (exportsprit), plägar — för utmärkande av skillnaden gentemot den sprit, som användes för tek­ niska ändamål och dylikt men är skattefri — benämnas skattelagd sprit. All av spritcentralen inom landet försåld sprit, frånsett vad som säljes till Aktiebolaget Skattefri sprit, drabbas numera av såväl tillverkningsskatt som omsättningsskatt, men omsättningsskatten är något högre för den till systembolagens detaljhandel sålda spriten; vidare finnes möjlighet till restitution av dessa skatter för sprit, som ingår i exporterade alkoholhalti­ ga preparat. Det av Aktiebolaget Skattefri sprit inköpta brännvinet försäljes av bo­ laget dels till de av kontrollstyrelsen för ändamålet antagna detaljhand­ larna, dels ock till de avnämare, vilka erhållit kontrollstyrelsens tillstånd till verkställande av inköp direkt hos partihandlaren. Villkoret för att spriten skall få tillhandahållas såsom skattefri är, att den bibragts denaturering enligt vissa i 1918 års förordning angivna stränga fordringar. De mera betydande användningsområdena för denaturerad skattefri sprit äro såsom brännsprit och rengöringsmedel, för färg- och fernissfabrikation, framställning av krut, eter och kollodium samt inom läderindustrien. Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, äger kontrollstyrelsen medgiva, att jämväl odenaturerad eller svagare denaturerad sprit kan få utlämnas såsom skattefri sprit. I stort sett tillämpas sistnämnda bestämmelse allenast i fråga om sprit till vissa offentliga anstalter, såsom sjukhus, läroanstalter och ve­ tenskapliga laboratorier. Den skattefria spriten tillhandahålles i allmänhet såsom råsprit, levererad av sulfitspritfabrikerna. Såsom förut nämnts över­ tages dessutom den vid spritcentralens reningsverk fallande sekunda spriten av Aktiebolaget Skattefri sprit för återförsäljning såsom denaturerad sprit. Därest viss avnämare hos sistnämnda partihandlare efterfrågar annat slag av sprit — i allmänhet rektificerad sprit för sjukhus och dylikt — uppkö­ per partihandlaren även för sådan försäljning erforderlig sprit av spritcentralen. För såväl denna sprit som nyssberörda sekunda sprit erhåller spritcentralen restitution av tillverkningsskatt. T den mån Aktiebolaget Skattefri sprits inköp från spritcentralen avse annan sprit än sulfitsprit, förutsätta dessa inköp jämlikt 1918 års förordning av Kungl. Majrt för varje år lämnade medgivanden. Spritcentralens avsättning till olika ändamål av inhemsk sprit under de sista fyra åren belyses av följande, på uppgifter från spritcentralen grun­ dade sammanställning (1,000-tal liter av normalstyrka):

’ Se närmare härom utredningen i prop. nr 60/1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 23

lare med rusdrycker, frivillig överenskommelse ej kan träffas örn pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare med rusdrycker det påfordrar, avgörande träffas av en särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Åter­ stående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Kungl. Maj:t. Närmare föreskrifter angående nämn­ dens sammankallande och verksamhet ha meddelats i kungörelse den 29 juni 1926 (nr 318). I fråga örn prisöverenskommelser vid leverans av brännvin gälla för närvarande olika regler. För de brännerier, som tillhöra Sveriges bränneriidkareförening, tillämpas sålunda det särskilda avtal, som enligt vad förut nämnts förefinnes mellan föreningen och spritcentralen och som i sin helhet generellt reglerar prisförhållandena för lantbruksbrännvin och jästbrännvin. De huvudsakliga reglerna för prissättningen ha följande lydelse: När fråga är örn prissättning av potatisråbrännvin, skola till grund för prisbestämningen läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande priser för arbetskraft samt för de för bränningen nödiga råvaror och förnödenheter ävensom konstaterade administrations- och tillverknings­ kostnader vid ett välskött potatisbränneri med en under kampanjen fullt utnyttjad sammanhängande tillverkningstid av minst 80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hektoliter potatis och 700 kilogram mältad säd. Vid kalkylens upprättande skall därjämte inräknas 5 procents årlig av­ skrivning på ett antaget värde för brännerifastigheten av 40,000 kronor och för bränneriets maskiner och inventarier av 20,000 kronor ävensom 8 procents avkastning å det sålunda för fastigheten och inventarierna tillsammans beräknade kapitalet av 60 000 kronor. I övrigt må i kal­ kylen icke beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen. Priset för jästråbrännvin skall med utgångspunkt från det sålunda be­ räknade priset på potatisråbrännvin kalkyleras på sådant sätt, att jästråbrännvinet i renad form kommer att betinga spritcentralen samma kost­ nad som potatisråbrännvin i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade användning, det renade jästråbrännvinet må äga. Priset på betråbrännvin och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder som för jästråbrännvinet. För spritcentralens inköp av suliitsprit träffas uppgörelse med Aktie­ bolaget Svensk sprit för varje inköpt parti. Beträffande den skattefria spriten, i huvudsak bestående av sulfitsprit, som Aktiebolaget Skattefri sprit övertager av sitt moderbolag, Aktiebolaget Svensk sprit, förefinnes heller intet avtal, utan regleras priset tid efter annan med hänsyn till före­ liggande omständigheter. I allmänhet inrikta sig sulfitspritfabrikanterna på att sätta priset så lågt som möjligt för att stimulera förbrukningen av tek­ nisk sprit, varigenom fabrikernas tillverkning kunnat ökas. Aktiebolaget Skattefri sprits övertagande av den vid spritcentralens reningsverk fallan­ de sekunda spriten regleras genom avtal mellan de båda bolagen, gällande för Aktiebolaget Skattefri sprits oktrojperiod. Priset bestämmes av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 25

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla, att nedgången i tillverkningen av potatis­ brännvin, jämförd med åren före världskriget, betytt en minskning i av­ sättningen av bränneripotatis med omkring 1U miljon hektoliter per år samt att detta uppenbarligen måste lia varit till icke oväsentlig nackdel för jordbruket i potatisodlingsdistrikten. Orsaken till nedgången vore att söka i framför allt två omständigheter, nämligen tillkomsten av sul­ fitbrännvinet samt minskningen i spritdryckskonsumtionen. Starka skäl ta­ lade enligt de sakkunnigas mening för att sådana anordningar vidtoges, att avsättningen av potatisbrännvin i lämplig omfattning i fortsättningen säkerställdes. I sistnämnda hänseende föreslå de sakkunniga, att åt potatisspriten ensam förbehålles användningen såsom råmaterial för framställning av förtäringssprit. De sakkunniga yttra härvidlag, att bland de omständigheter, som talade till förmån för en sådan anordning, till en början finge an­ föras, att förtäringsspriten bättre än sprit för tekniska ändamål och mo­ torbränsle vore ägnad att bära den högre tillverkningskostnad, som vore förbunden med potatisspriten. Vidare hade förtäringsspriten sedan gam­ malt väsentligen härrört från potatissprit, vilken synnerligen väl och i vissa avseenden bättre än de övriga slagfcn av råsprit lämpade sig för beredning av konsumtionssprit. De sakkunniga hade också funnit, att den kvantitet potatisbrännvin, som härigenom linge avsättning, bleve på ett lämpligt sätt avvägd i förhållande till storleken av den tillverkning, varmed potatisbrännerierna tidigare kunnat räkna. Därest potatisbrän nerierna ensamma erhölle det föreslagna avsättningsområdet, syntes de­ ras tillverkning med hänsyn till nedgången i spritdryckskonsumtionen kunna beräknas röra sig örn cirka 25 miljoner liter. Även med en åter­ hämtning i konsumtionen och en därav föranledd ökning av potatis­ brännvinstillverkningen skulle sagda tillverkning näppeligen komma att överstiga produktionen under tiden före världskriget; under tillverk­ ningsåren 1900/1901—1909/1910 hade denna i genomsnitt uppgått till 29.7 miljoner liter. De sakkunniga anse dock, att till råvara för framställning av förtäringssprit icke under alla förhållanden bör ifrågakomma potatissprit. Skulle under något år potatisskörden i landet bliva knapp, så att tillgång till bränneripotatis till skäligt pris icke förefunnes, eller komme förhål­ landena å potatismarknaden av andra orsaker, exempelvis export, att medföra onormalt höga priser å dylik potatis, bör enligt de sakkunnigas mening tillverkningen av potatissprit vid sådana tillfällen kunna begrän­ sas och förtäringssprit i stället i mån av behov framställas av andra slag av råbrännvin. Användning av utländska råämnen för framställning av råsprit för leverans till reningsverken bör icke komma i fråga. I anslut­ ning härtill innehåller ett av de sakkunniga avgivet förslag till ändring

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

i rusdrycksförsäljningsförordningen, att Konungen, då särskilda förhål­ landen därtill föranleda, må medgiva undantag från den i förslaget upp­ tagna huvudregeln, att för försäljning till förtäringsändamål endast må inköpas brännvin, som framställts av potatis och spannmål. Å andra sidan bör enligt de sakkunnigas mening potatisbrännvins an­ vändande för andra ändamål än förtäring, d. v. s. såsom teknisk sprit och såsom motorsprit, icke ifrågakomma. Dock borde såsom hittills — anföra de sakkunniga — potatissprit, skattefri eller skattelagd, kunna försäljas till den, som med hänsyn till det avsedda tekniska, vetenskap­ liga eller därmed jämförliga ändamålet med spriten vore i behov av dylik sprit. Detta kunde i verkligheten allenast gälla mindre kvantiteter och bleve i fortsättningen liksom för närvarande reglerat genom försälj­ ningspriset å varan, i det att exportsprit av sulfitråsprit betingade ett icke obetydligt lägre försäljningspris än dylik sprit av potatis. I vad rör den skattefria spriten föreslå de sakkunniga dessa undantagsfall till­ godosedda genom dispensrätt för Kungl. Majit från den angivna huvud­ regeln. De sakkunniga förutsätta jämväl, att den vid reningsverken upp­ kommande s. k. sekunda spriten alltjämt skall få begagnas såsom skatte­ fri sprit; bestämmelse härom föreslås införd i författningen i ämnet.

I fråga om prissättningen å potatisbrännvinet anföra de sakkunniga: De i spritcentralens förutnämnda avtal med bränneriidkareföreningen upptagna bestämmelserna åsyftade, att tillverkningskostnaderna skola ut­ göra grundvalen för prissättningen. Mot denna princip syntes någon erinran icke kunna göras. Däremot bade principen uppenbarligen icke erhållit sådan tillämpning i verkligheten, att prissättningen blivit rätt­ visande. Från många håll hade också anmärkningar framkommit, att priset å potatisbrännvinet skulle vara så tillmätt, att åt brännerinäringens utövare därigenom bereddes en utomordentligt gynnad ställning. I fråga om priset hade i en av spritcentralen avgiven, i betänkandet inta­ gen utredning även kommit till synes den uppfattningen, att vissa bety­ delsefulla faktorer i kalkylen numera borde revideras och att den pris­ sättning, som ägt rum, resulterat i ett för högt pris. Att så vore förhål­ landet, hade också vunnit bekräftelse i en av den danske experten ingen­ jör Obel-Jörgensen för de sakkunnigas räkning verkställd, jämväl i be­ tänkandet intagen utredning. För att erhålla en överblick av bränneriernas genomsnittliga tillverkningskostnad för brännvinet hade ingen­ jör Obel-Jörgensen utfört kalkyler för sex brännerier av genomsnittlig storlek, vilka arbetade med medelstora spritutbyten, avseende deras till­ verkning kampanjen 1932/1933. Med det potatispris, som då tillämpats, skulle brännvinspriset lia utgjort, i stället för det fastställda av 29 öre per liter å 50 procent, allenast 24.4 öre. Ingenjör Obel-Jörgensen hade ansett överenskommelsen mellan spritcentralen och bränneriidkare­ föreningen åsyfta att tillförsäkra potatisodlarna ett skäligt pris för potatisen, samtidigt med att brännerierna finge tillgodogöra sig en förräntning av 8 procent å det i bränneriet nedlagda kapitalet. Däremot vore det knappast meningen, att tillverkarna utöver denna för­ räntning skulle kunna tillgodogöra sig överskott. Detta överskott hade i fråga om de undersökta brännerierna för nämnda tillverkningsår vane-

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 27

rat mellan cirka 17,500 kronor och 3,000 kronor och i genomsnitt utgjort drygt 10,000 kronor. En faktor av stor betydelse för prissättningen vore givetvis det beräk­ nade utbytet av brännvin ur de inmäskade råämnena. I detta avseende hade i den kalkyl, som legat till grund för prissättningen, sedan år 1926 upptagits ett utbyte av 116 liter brännvin ur 100 kilogram stärkelse i inmäskad potatis och spannmål. Detta utbytestal, som spritcentralen utan resultat påyrkat skola höjas till 120 liter, hade vid den av ingenjör Obel- Jörgensen gjorda undersökningen, enligt det av överkontrollörerna vid brännvinstillverkningen tillhandahållna siffermaterialet över råämnesförbrukningen vid varje bränneri, visat sig i genomsnitt utgöra 122 liter, varmed han även räknat i sina kalkyler. Uppenbart vore, att ett högre utbytestal än det tillämpade bort vara grundläggande för priset. Vidare kunde anmärkas, att vid prissättningen hänsyn hittills icke tagits till den levererade spritens alkoholhalt. Spritcentralen hade sålunda, för liter av normalstyrka räknat, erlagt samina pris, vare sig spriten haft en alko­ holstyrka av exempelvis allenast 70 procent och sålunda innehållit en stor mängd vatten eller örn fråga varit örn högprocentig sprit, som alltså dragit mindre fraktkostnader. Åt nu anmärkta förhållanden syntes uppmärk­ samhet böra ägnas vid prissättningen. Enligt de sakkunnigas mening vore det av vikt, att en prissättning komme till stånd, vilken så nära som möjligt anslöte sig till de verkliga kost­ naderna för potatisbrännvinets tillverkning i ett välskött bränneri. Då en statlig reglering beträffande en viss näringsgren blivit genomförd, borde ett oeftergivligt villkor vara, att utövarna av denna näringsgren icke till följd av statsingripandet ägde möjlighet att bereda sig oberättigade vin­ ster. Enligt vad de sakkunniga erfarit hade spritcentralen, för att få en ingående prövning av pris- och leveransvillkoren beträffande potatisråbrännvinet till stånd och erhålla fria händer i dessa frågor, verkställt uppsägning från och med den 1 oktober 1934 av sitt avtal med Sveriges bränneriidkareförening. De sakkunniga ville understryka, att fordran på en rationell prissättning å potatisråbrännvinet, vilken icke lämnade rum för uttagande av otillbörliga vinster, gjorde sig i än högre grad gällande, därest, såsom av de sakkunniga föreslagits, potatisbrännvinet skulle be­ redas en med avseende å avsättningen särskilt skyddad ställning i jäm­ förelse med vissa andra slag av sprit. De sakkunniga förutsätta, att såsom hittills priset å potatisspriten skall bestämmas genom överenskommelse eller, där så ej kan ske, av en nämnd. Till vissa föreslagna ändringar i nämndens sammansättning skall jag strax återkomma. De sakkunniga framhålla, att den föreslagna ordnin­ gen innebure, att tillverkarna av potatisbrännvin skulle erhålla en av­ sättning till det av nämnden åsätta priset, vilken svarade mot spritcent­ ralens inköpsbehov av råbrännvin till förädling för förtäringsändamål. En viss jämkning av kvantiteten finge dock tänkas kunna inträda därige­ nom, att spritcentralen lämpade storleken av brännvinskvantiteten efter prisets höjd, ett tillvägagångssätt som redan nu i viss mån vunnit tillämp­ ning.

De sakkunniga lia vidare verkställt viss utredning och gjort vissa utta landen i fråga örn en rationalisering och koncentration av driften vid po-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tatisbr tinner ier na (sid. 70 o. f.). Efter redogörelse för den verkställda ut­ redningen anföra de sakkunniga: Av undersökningarna hade bestyrkts, att de svenska potatisbrännerierna i tekniska och vissa andra avseenden i stort sett icke kunde anses upp­ fylla de fordringar, som med nutida utveckling borde ställas på en ratio­ nellt skött bränneridrift. I stor utsträckning vore brännerierna hållna i ett otillfredsställande skick, och tillverkningen bedreves i många fall un­ der förhållanden, som utvisade efterblivenhet i tekniskt hänseende. Här­ igenom ernåddes icke det elfektiva utnyttjande av de använda råämnena, som eljest kunde vara fallet, och förhållandet återverkade även på den framställda spritens beskaffenhet med avseende å alkoholstyrkan. Sjiilva driften ställde sig därjämte ekonomiskt ofördelaktigare än med använ­ dande av rationella tillverkningsmetoder. Örn behovet av en ändring i nu anmärkta hänseenden syntes delade meningar icke råda. Önskemål om en modernisering av brännerihanteringen bade även framhållits av jord­ bruksnäringens målsmän i bränneridistrikten. Orsakerna till denna otillfredsställande utveckling syntes väsentligen böra ses mot bakgrunden av vissa förhållanden inom brännerihanteringen på senare tid. De försämrade avsättningsmöjligheterna hade för utövarna av brännerihanteringen medfört en viss osäkerhet, som i sin mån varit ägnad att avhålla elem från att nedlägga kostnader för bränneriernas iståndsättande samt modernisering av driften. Men därtill bomme, att till­ verkarna genom höga brännvinspriser tillförsäkrats goda vinstmöjligheter av sina brännerier i det skick de befunnit sig. Tillverkarna i potatisbrännerierna hade alltså ingalunda varit av förhållandena pressade — såsom inom industri i allmänhet — att tillvarataga alla till buds stående tekniska möjligheter för att göra sin fabrikation vinstgivande, utan ett visst stilla­ stående i brännerihanteringens tekniska utveckling hade otvivelaktigt blivit följden. I samband med frågan örn en rationalisering av potatisbrännvinstill­ verkningen hade ifrågasatts, huruvida icke en koncentration av potatisbrännerierna till ett färre antal stora brännerier borde komma till stånd, för att därmed de fördelar i ekonomiskt hänseende, som industriell drift i stor skala erbjöde, skulle kunna utnyttjas. Av de utredningar, som här­ utinnan verkställts, framginge emellertid, att de kostnader, som vore för­ bundna med en dylik, i ett sammanhang genomförd koncentration, bleve högst betydande. Utan att ha närmare prövat ifrågavarande kostnadskal­ kyler, än mindre tagit ståndpunkt till spörsmålet örn inlösen av de ned­ lagda brännerierna hade de sakkunniga likväl funnit en på angivet sätt enhetligt företagen koncentration av potatisbrännerierna medföra så be­ tydande ekonomiska konsekvenser, att de sakkunniga redan av denna an ledning icke funnit det tillrådligt, att initiativ från statsmakternas sida toges till vidtagande på det ena eller andra sättet av en dylik åtgärd. Härtill bomme de vägande betänkligheter, som uttalats av sakkunskapen inom jordbruksnäringen med hänsyn till det försvårande av avsättningen av potatis för bränneriändamål och de minskade möjligheter till drankens utnyttjande, som en centralisering av brännerihanteringen måste med­ föra. Även örn en enhetlig koncentration av brännerierna sålunda icke klin nät av de sakkunniga förordas, syntes möjligheter likväl förefinnas att successivt ernå en viss rationalisering av bränneridriften. Vid genom­ förandet av de sakkunnigas förslag borde intresset hos tillverkaren att

Kungl, Maj:ts proposition nr 232. 29

stadigvarande inrätta sig för så ekonomisk bränneridrift som möjligt i fortsättningen ökas. Av Sveriges bränneriidkareförening borde kunna förväntas, att den mera än hittills bland medlemmarna verkade för nämn­ da syfte. Ansträngningar att förbättra driften måste även komma att bli en följd av de mera rationella principer för prissättningen å råbrännvin, som av de sakkunniga förordats till genomförande. De sakkunniga, som utginge från att tillverkarna icke skulle beredas pristillägg för moderniseringskostnaderna, syltade här i främsta rummet på prisets bestämman­ de i nära överensstämmelse med den verkliga tillverkningskostnaden men även därpå, att detsamma fastställdes i viss relation till spritens alkohol­ styrka, vilket vore ägnat att stimulera intresset för införande av modern apparatur. Nu angivna förhållanden borde även kunna föranleda Sve­ riges bränneriidkareförening att för uppnående av bättre ekonomiskt ut­ byte av bränningen taga initiativ till sammanslagning av bränneriet där dessa vore belägna på ringa avstånd från varandra och vore avnämare av potatis från samma närbelägna tillförselområde. Detta vore uppenbarli­ gen fallet med åtskilliga brännerier i Kristianstadstrakten, där icke min­ dre än 40 brännerier vore belägna inom ett avstånd av 20 kilometer fran nämnda stad. I sin utredning angående koncentration av potatisbrännvinstillverknin­ gen hade spritcentralen uttalat, att därest en dylik koncentration i verk­ ligheten skulle prövas, det förefölle angeläget att till en början stanna vid uppförandet av ett eller högst två st Örbr anner ier för att av deras drift kunna inhämta erfarenheter i olika hänseenden. I samma riktning hade ingenjör Obel-Jörgensen uttalat sig. De sakkunnigas förslag, att all lörtäringssprit skulle uttagas från potatisbrännerierna, innebure en icke obe­ tydlig ökning av tillverkningen av potatisbrännvin i jämförelse med nu­ varande produktion. Då de sakkunniga icke funne skäl föreligga, att hela denna ökning skulle falla på de befintliga potatisbrännerierna, borde en­ ligt de sakkunnigas mening tagas under övervägande, huruvida icke sprit­ centralen skulle äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid mar­ ginalen utöver den nuvarande potatisbrännvinstillverkningen delvis skulle utnyttjas. Frågan örn inrättande av dylikt bränneri, vilken ankomme på Kungl. Maj:t att pröva i samband med behandlingen av bolagets ansökan örn koncession för bränneriet, borde emellertid föregås av en ingående ut­ redning bland annat rörande den ort, till vilken bränneriet med hänsyn till potatisodlingens intressen lämpligen skulle förläggas. Genom tillkom­ sten av dylikt bränneri skulle spritcentralen bliva i tillfälle att bättre än hittills utöva kontroll å priset för bränneripotatis och övriga å potatisbrännvinspriset inverkande faktorer samt att inhämta erfarenheter med avseende å lämpligheten av att eventuellt framdeles genomföra en utvid­ gad koncentration av brännvinstillverkningen. I samband därmed skulle uppmärksamhet även kunna ägnas åt frågan örn de potatis- och kornsor­ ter, som borde odlas såsom lämpligaste råämne för brännvinstillverkning. För detta ändamål erforderliga försöksodlingar borde igångsättas i sam­ råd med sakkunnig institution.

Såsom villkor för de förbättrade avsättningsmöjligheter, som skulle be­ redas potatisbrännerierna, anse de sakkunniga böra gillia, såväl att ut­ ländska råämnen ej må användas som att användning av spannmål i regel icke må avse större myckenhet jin som erfordras för framställning av det

30 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 232.

behövliga maltet. Undantag härifrån anses dock kunna medgivas för an­ vändande av skadad spannmål, slösäd o. dyl. Slutligen ingå de sakkunniga, i vad rör potatisbrännerierna, på den i riksdagens ena skrivelse särskilt upptagna frågan örn de åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvaran de. Härutinnan anföra de sakkunniga: Vad beträffade möjligheterna att sörja för lika rätt till avsättning av bränneripotatis för utomstående odlare som för bränneriägarna syntes, såvitt de sakkunniga kunnat finna, enda utvägen vara, att de enskilda brännerierna ersattes av koncentrerad stordrift. Tanken på ett enhetligt införande av en sådan hade de sakkunniga funnit sig böra avvisa. De sakkunniga hyste emellertid den uppfattningen, att därest potatisbränn­ vinet i fortsättningen bleve föremål för en på riktigt sätt avvägd prissätt­ ning, motsättningarna mellan utomstående potatisodlare och bränneri­ ägarna komme att minskas. Därjämte borde enligt de sakkunnigas me­ ning den eventuella tillkomsten av ett eller ett par stora brännerier, till­ höriga spritcentralen, innebära möjligheter till en icke obetydlig avsätt­ ning av fabrikspotatis från andra odlare än sådana, som vore bränneriintressenter. Vad frågan örn potatispriset beträffade, borde som nämnts inrättandet av nyssberörda stora brännerier medföra ökad möjlighet för spritcentralen att utöva kontroll å priset för bränneripotatis. De sakkun­ niga ville slutligen erinra, att därest de vid 1933 års riksdag beslutade åt­ gärderna rörande ordnandet av tillverknings- och avsättningsförhållandena inom potatismjölsindustrien ledde till avsett resultat, härigenom även syntes erhållas en viss utgångspunkt för bedömande av det skäliga pota­ tispris, efter vilket brännvinspriset skulle beräknas. Under giltighetsti­ den för sagda reglering, d. v. s. intill den 1 juli 1935, hade statens potatismjölsnämnd enligt den för nämnden av Kungl. Majit den 15 augusti 1933 utfärdade instruktionen (nr 515) bland annat att med uppmärksamhet följa utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis. De erfarenheter, som där­ vid närmast med avseende å potatismjölstillverkningen inhämtades rö­ rande avsättningen av fabrikspotatis, syntes kunna tillgodogöras även beträffande den för brännvinstillverkningen erforderliga potatisen.

Av det föregående framgår, att spritcentralen enligt de sakkunnigas förslag icke utan Kungl. Maj:ts av särskilda förhållanden föranledda till­ stånd skulle få inköpa sulfitsprit för förtäringsändamål. Såsom de sak­ kunniga anföra, skulle det däremot stå spritcentralen fritt att inköpa så­ dan sprit för försäljning av skattelagd sprit för vetenskapliga och tek­ niska m. fl. ändamål. För de ändamål, från vilka sulfitspriten sålunda skulle utestängas, har under det sistförflutna året av spritcentralen sålts omkring 1.8 miljon liter av normalstyrka och under de närmast föregå­ ende två åren genomsnittligen omkring 1.5 miljon liter. Med hänsyn bland annat till dessa förhållanden framhålla de sakkunniga såsom en bestämd förutsättning för förslaget i fråga örn potatisspriten, att åtgärder vidtagas i syfte att bereda sulfitspriten en tryggad avsättning under förhållanden, som vore ägnade att icke allenast bibehålla sulfitspritindustrien i sin nu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 31

varande omfattning utan även genom spritens utnyttjande såsom motor­ bränsle leda till en ökad produktion av dylik sprit. De sakkunniga anföra härutinnan bland annat: De gjorda erfarenheterna beträffande motoralkoholen gåve vid handen, att sulfitspriten vore ett ur tekniska synpunkter fullgott motorbränsle, som i blandning med bensin i lämpliga proportioner med utmärkt resul­ tat kunde användas i vanliga bensinmotorer. För att blandningen skulle bliva stabil och icke sönderfalla, vore emellertid nödvändigt att spriten gjordes vattenfri; den borde sålunda ha en alkoholstyrka av minst 99 procent. Det i Sverige tillämpade blandningsförhållandet vore 25 procent sprit och 75 procent bensin, vilken blandning ginge i handeln under be­ nämningen lättbentyl. Den vid jämförelse med nuvarande bensinpriser höga tillverkningskost­ naden å motoralkohol utgjorde emellertid ett allvarligt hinder för ett ut­ ökande av tillverkningen av detta inhemska motorbränsle. Priset å mo­ toralkohol vore lör närvarande vid försäljningen till bensinfirmorna 24 öre per liter, inklusive denaturering och fritt Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, då däremot tillverkningskostnaderna — inberäknat ränta och amortering å anläggningarna samt kostnader för denaturering och frakt — enligt tillverkarnas beräkning uppginge till 36.15 öre. Såsom med nämnda pris å motorsprit närmast jämförliga värde å bensin kan angivas denna varas cif-värde i svensk hamn, vilket åren 1931 och 1932 utgjort allenast 7 ä 8 öre per liter. Då hensinfirmorna vid försäljningen av bentyl tillämpade ett pris, som i allmänhet med endast ett öre överstege ben­ sinpriset — detta vore i Stockholm för närvarande 27 öre —, vore uppen­ bart, att motorspritförsäljningen för nämnda firmors del icke kunde vara särdeles lönande utan i viss mån innebure en uppoffring från firmornas sida. Vad som emellertid möjliggjort, att motorspriten även med det vida lägre bensinpriset kunnat hållas i marknaden, vore väsentligen den befrielse från bensinskatten — för närvarande 10 öre per liter — som statsmakterna provisoriskt medgivit i fråga örn motorsprit. I betänkandet lämnas härefter en redogörelse för statsmakternas beslut angående beskattning av motorsprit. Såsom av redogörelsen framgår upp­ togs redan i 1924 års bensinskatteförordning bestämmelse örn skatt även å motorsprit med 5 öre per liter, vilken skatt dock — för att möjliggöra in­ arbetandet i marknaden av detta inhemska motorbränsle — skulle träda i kraft först den 1 juli 1929. Vid 1927 års riksdag höjdes skatten till 6 öre per liter. Vid 1929 års riksdag utsträcktes skattefriheten till den 1 juli 1933 och bestämdes, att skatten därefter till den 1 juli 1934 skulle utgå med endast 3 öre per liter. Bensinskatten har år 1932 höjts till 10 öre per liter utan att den bestämda skatten å motorsprit blivit höjd. Vid 1933 års riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit till den 1 juli 1934. De sakkunniga erinra, att från sulfitspritindustriens sida alltsedan till­ komsten av bestämmelserna örn motorspritens beskattning med bestämd­ het hävdats, att tillverkningen av motorsprit vid beskattningens ikraft­ trädande vore dömd att nedläggas samt att ett definitivt avskrivande av skatten, varigenom det hittills rådande osäkerhetstillståndet upphörde, oundgängligen vore erforderligt, örn någon utveckling av tillverkningen skulle vara tiinkbar.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Efter en redogörelse för vad härutinnan anförts ävensom för 1931 års skogssakkunnigas uttalande i frågan anföra de sakkunniga bland annat: Landets försörjning i större eller mindre grad med inhemskt motor­ bränsle vore ett spörsmål, som ur liera synpunkter vore av synnerlig vikt. Bensinimporten år 1932 hade utgjort ej mindre än 454 miljoner liter och värdet av hela mineraloljeimporten samma år hade uppgått till 67 V» mil­ joner kronor. Det vore uppenbart, att en import av denna storleksordning måste verka i hög grad tyngande på vår handelsbalans gent emot utlandet. De nationalekonomiska konsekvenserna av beroendet av den utländska brännoljeimporten komme att göra sig än kännbarare, därest förhållandena å oljemarknaden skulle medlöra prisförhöjningar. Vidare förefunnes, så länge brännoljebehovet helt skulle tillgodoses genom import, risker för att i händelse av en avspärrning av landet brist på brännoljor skulle upp­ stå, vilket vöre ägnat att medföra allvarliga verkningar. Visserligen kunde i sådant fall även tillgången på sulfitsprit antagas bliva begränsad på grund av minskad eller upphörd export av suliitmassa och därav föl­ jande avsaknad av sulfitlut, men därest förhoppningarna örn en motor­ sprittillverkning genom direkt försockring av trä infriades, skulle inhemsk motorsprit likväl vara möjlig att frambringa. Därjämte innebure ersät­ tande av en kvantitet utländskt motorbränsle med inhemsk vara, att svensk företagsamhet och arbetskraft toges i anspråk. Såsom av 1931 års skogssakkunniga framhållits, gällde detta i icke ringa grad, därest motorsprit­ tillverkning av träsocker komme till stånd. Under de senaste åren hade statsmakterna i åtskilliga främmande län­ der genom lagstiftningsåtgärder sökt bereda en allmännare användning av sprit såsom motorbränsle. Den i vårt land tillämpade anordningen för främjande av motorspritens användning, nämligen medgivande av tem­ porär befrielse från den särskilda skatten å motorsprit, ansåge de sakkun­ niga icke utgöra en rationell lösning av frågan örn stödåtgärd i sagda syfte. Såsom förut nämnts hade sulfitspritindustrien för närvarande un­ der skyddet av gällande alkohollagstiftning kunnat bereda sig erforderlig kompensation genom att uttaga högre pris å sprit, som försåldes såsom teknisk sprit och för reningsändamål. Denna anordning vore otillfreds­ ställande och kunde icke medföra utveckling av motorspritindustrien. Å andra sidan måste det framstå såsom föga rationellt, att staten av hän­ syn till produktionen av ett visst slag av motorbränsle icke skulle kunna i avsedd utsträckning utnyttja den genomförda beskattningen å motor­ bränslen. De sakkunniga ansåge därför, att stödåtgärderna till förmån för motorspriten borde frigöras från nämnda beskattning och i stället gi­ vas formen av lagstadgad skyldighet för importör eller tillverkare av ben­ sin att enligt särskilda bestämmelser inblanda sprit i bensin. Hela pro­ duktionen av motoralkohol skulle för ändamålet övertagas av bensiniirmorna i förhållande till storleken av deras import respektive tillverkning, och tillverkarna av motoralkoholen skulle tillförsäkras ett pris för varan, som svarade mot framställningskostnaden jämte skälig handelsvinst. Det organ, som skulle förmedla bensinfirmornas övertagande av all tillverkad motoralkohol, skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva spritcentralen1. Enligt uppgift av de sakkunniga beräknas tillverkningskapaciteten hos de nuvarande suliitspritfabrikerna till omkring 40 miljoner liter av nor-

1 Såsom senare nämnes föreslå nämligen de sakkunniga en koncentration av all parti­ handel med sprit till spritcentralen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 33

malstyrka per år. Även om man räknar med en fortsatt försäljning av sulfitsprit för tekniska ändamål å omkring 10 miljoner liter, skulle således för användning såsom motorsprit kunna tillverkas omkring 30 miljoner liter sulfitsprit, motsvarande omkring 15 miljoner liter högprocentig mo­ torsprit. De sakkunniga beräkna emellertid, att den svenska sulfitindu­ strien skulle kunna småningom ytterligare utbyggas med spritfabriker i sådan omfattning att -— utöver nämnda kvantitet sulfitsprit för tekniska ändamål — omkring 40 miljoner liter motorsprit (99.5 procent), motsva­ rande omkring 80 miljoner liter normalprocentig sulfitsprit, skulle kunna tillverkas. De sakkunniga anföra härefter: Emellertid syntes en utveckling av sulfitspritindustrien av beskaffenhet att åstadkomma en mera nämnvärd ökning i tillverkningen av motoralko­ hol icke vara med någon säkerhet att påräkna, därest icke särskilda åt­ gärder härför vidtoges. De sulfitcellulosaiabrikanter, som nu icke till­ verkade sprit, torde näppeligen föranledas att bygga ut sina fabriker för framställning av motoralkohol, därest de icke erhölle garantier rörande det pris, som under någon längre tid skulle erhållas för motoralkoholen. För uppnående av nyss angivna syfte ville de sakkunniga förorda, att spritcentralen — oberoende av den för bolaget nu gällande koncessionstiden — träffade för längre tid, förslagsvis 10 år, bindande avtal med sulfitspritfabrikanterna, varigenom bolaget iklädde sig skyldighet att över­ taga all tillverkad, för motorändamål fullgod alkohol efter ett angivet pris, som fastställdes på sådant sätt, att producenterna utöver de direkta till­ verkningskostnaderna tillförsäkrades ränta och amortering å sina anlägg­ ningar samt skälig handelsvinst. Bestämmandet av pris och övriga av­ talsvillkor borde självfallet föregås av ingående undersökningar. Beträf­ fande priset hade de sakkunniga tänkt sig den möjligheten, att detta gjor­ des rörligt efter växlingarna i kolpriset. Den invändningen kunde fram­ föras, att ett dylikt, för längre tid gällande avtal icke vore tillrådligt för någondera parten med hänsyn till de ändringar i priser å råämnen m. m., som därunder kunde inträda. De sakkunniga ville emellertid framhålla, att tillverkningen av sulfitsprit skedde med användande av ett utgångs­ material, som saknade marknadsvärde, och att de i kalkylen för tillverk­ ningskostnadernas beräkning ingående posterna till största delen avsåge dels de fasta kapitalkostnaderna och dels kostnaderna för kol. Därest pri­ set, såsom nyss antytts, gjordes beroende av växlingarna i kolpriset, kunde förutsättas, att eventuella fluktuationer i fråga örn andra kostnadsposter icke bomme att äga nämnvärd betydelse. Slutligen erinrades, att därest frivillig överenskommelse ej kunde träffas mellan parterna, möjligheten stöde öppen att anlita den särskilda nämnd för prissättning av brännvin, som de sakkunniga föresloge. Vad beträffade själva avtalsuppgörelsen kunde denna tänkas försiggå i sådan ordning, att spritcentralen hade att förhandla med ett av suliitspritfabrikanterna bildat organ, som i avtalsfrågan företrädde fabrikan­ ternas intressen och med vilket ett gemensamt avtal träffades för medlem­ marnas räkning. Detta organ skulle alltså komma att fylla enahanda uppgift, som Sveriges bränneriidkarcförening för närvarande fullgjorde såsom representant för lantbruks- och jästbrännerierna. Det åsyftade or­ ganet syntes, där så visade sig lämpligt, kunna utnyttjas för distributionen Bihang lill riksdagens protokoll 193i. 1 sami. Nr 232. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av den tillverkade motoralkoholen och sålunda i viss utsträckning på upp­ drag av spritcentralen även förmedla hensinfirmornas övertagande av nämnda vara. Den nu antydda formen för avtalsuppgörelsen borde emel­ lertid enligt de sakkunnigas mening icke utgöra hinder för att spritcentra­ len skulle kunna träffa avtal även med enskild sulfitspritfabrikant, som till äventyrs icke tillhörde den eventuella organisationen inom sulfitspritindustrien. Leveranserna av sulfitsprit till tekniska ändamål (skattefri sprit) anse de sakkunniga icke höra inbegripas i det för längre tid gällande avtalet. Det framhålles emellertid, att avtalet bör givas sådan innebörd att till­ gång finnes till sulfitsprit för nämnda ändamål till skäligt pris; detta pris förutsättes skola fastställas antingen genom överenskommelse mellan kö­ pare och säljare eller av den förut berörda prisnämnden. För leveran­ serna av motoralkohol anses i avtalet böra sättas ett maximum å 40 miljo­ ner liter (99.5 procent). De sakkunniga erinra, att den föreslagna anordningen under nuvarande förhållanden måste föra med sig en icke obetydligt ökad kostnad för kon­ sumenterna av motorbränsle. Då produktionskostnaden framdeles skulle utgöra grunden för prissättningen å all sprit, kunde det nuvarande pri­ set å motorsprit, 24 öre per liter, icke bibehållas. Tillverkningskostnaden för sulfitsprit hade senast av prissättningsnämnden för skattefri sprit beräknats till 27.75 öre per liter å 95 procent. Två av de sakkunniga hade beräknat, att vid en modern och välbelägen fabrik tillverkningskostna­ den under gynnsamma förhållanden kunde stanna vid 25 öre per liter å 95 procent. Till detta belopp skulle emellertid komma kostnaderna för koncentrering av spriten till motoralkohol samt för denaturering, vilka kostnader av sulfitspritindustrien angivits till respektive 3.6 öre och l.i öre. Den sammanlagda framställningskostnaden för motoralkohol skulle med denna beräkning utgöra 29.7 öre per liter vid fabrik. Örn man med. hänsynstagande till den handelsvinst, varav sulfitsprittillverkare antages komma i åtnjutande, rent överslagsvis skulle angiva priset å motoralko­ holen till 32 öre per liter och motsvarande pris å bensin antages vara 9 öre, skulle alltså föreligga en skillnad av 23 öre. För den beräknade maximiproduktionen av motoralkohol å 40 miljoner liter skulle alltså merkost­ naden för motorsprit i jämförelse med bensin utgöra cirka 9 miljoner kro­ nor. Denna merkostnad skulle bensinfirmorna dock icke kunna uttaga enbart vid försäljningen av lättbentyl, då denna vara därigenom skulle bliva för dyr, utan kostnaden finge sannolikt fördelas å försäljningen i sin helhet. Emellertid borde uppmärksammas, att ett visst högre pris under alla förhållanden vore motiverat för spritmotorbränslet, enär till­ satsen av motoralkohol till bensinen medförde, att blandningen erhölle vissa värdefulla egenskaper såsom motorbränsle och därför bleve av högre kvalitet än enbart bensin. De sakkunniga anföra vidare, att därest statsmakterna icke skulle för­ länga nu gällande skattefrihet för motorspriten, syntes erläggandet av

Kungl, Maj:ts proposition nr 232. 35

skatten komma att åligga icke tillverkarna utan spritcentralen. Bola­ get hade i sin tur att inräkna skattesatsen i det pris, som bensinfir­ morna enligt bolagets bestämmande skulle erlägga för den motoralkohol, de bleve skyldiga att inköpa. Med den lösning av motorspritfrågan, som de sakkunniga förordat, skulle statsmakterna under alla förhållanden äga möjligheter att, utan att sulfitspritindustriens intressen komme att berö­ ras, bedöma spörsmålet örn motorbränslebeskattningen efter de allmänna synpunkter, som kunde anläggas å frågan. För införande av systemet med inblandning tvångsvis av sprit i bensin framlägga de sakkunniga förslag till förordning örn användande av motor­ sprit för inblandning i bensin. Förordningen går ut på, bland annat, att den som till riket inför bensin icke skulle få varan utlämnad från tullver­ ket med mindre han styrker sig ha av spritcentralen inköpt motorsprit till myckenhet, motsvarande av Kungl. Maj:t bestämd andel (inköpsprocent) av den importerade varan. Inköpsprocenten skulle så bestämmas, att all inom riket tillverkad motorsprit, som beräknades under viss period vara tillgänglig för försäljning, kunde antagas under perioden vinna avsätt­ ning. Kontrollen å inblandningen skulle handhavas av spritcentralen.

Beträffande jästbrännerierna ha de sakkunniga låtit utföra särskilda expertutredningar. Efter redogörelse härför anföra de sakkunniga bland annat: Av den verkställda expertutredningen framginge, att det vid jästspritfrågans tidigare behandling med styrka åberopade skälet för spritutvin­ ningens bibehållande, nämligen att det för bevarande av jästens kvalitet och hållbarhet vore erforderligt, att jästfabrikationen ägde rum i förbin­ delse med sprittillverkning, numera icke kunde anses äga giltighet. Det fastsloges i utredningen, att det vore möjligt att utan särskilda svårighe­ ter med hjälp av den s. k. spritfria metoden tillverka jäst av samma höga kvalitet med avseende å renhet, jäskraft och hållbarhet som med den spritgivande metoden. I Finland och delvis även i Danmark skedde jäst­ tillverkningen med spritfri metod. Med hänsyn härtill skulle väl hinder icke möta för statsmakterna att helt avskriva eller väsentligt begränsa jästbrännvinstillverkningen. Då emellertid huvudmotivet för de hittills genom lagstiftningsåtgärder vidtagna inskränkningarna i sagda tillverk­ ning varit att av intresse för jordbruksnäringen skydda avsättningen av potatisbrännvin, skulle med den lösning av frågan om potatisbrännvins­ tillverkningens ställning, som de sakkunniga förordat, något intresse ur denna synpunkt icke längre förefinnas att fortgå med restriktiva åtgär­ der mot jästbrännvinstillverkningen. Skäl härtill skulle så mycket mindre vara för handen, som det påvisats, att vissa fördelar i tekniskt och ekono­ miskt hänseende vore att vinna genom den spritgivande metodens an­ vändning. Utredningsmännen hade nämligen framhållit, att vid använ­ dandet av spritgivande jästframställningsmetod ett avsevärt bättre ut­ nyttjande av melassen kunde ernås, vilket klart framginge av de av ut­ redningsmännen anförda siffrorna. I samband därmed hade även uttalats, att det, måhända redan vid nuvarande melasspris men i varje fall elter endast en relativt obetydlig sänkning av detsamma, syntes möjligt att framställa alkohol i jästfabrik så billigt, att den kunde tänkas få använd­

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ning såsom industrialkohol eller motorsprit. De sakkunniga ville för sin del härtill foga den anmärkningen, att av betydelse i sistnämnda hänseende skulle bliva borttagande av melasstullen -— för närvarande 5 öre per kilo­ gram — varom yrkande bland annat av lantbruksstyrelsen gjorts vid några tillfällen under senare år. Frågan örn melasstullens bibehållande borde enligt de sakkunnigas mening göras till föremål för en ingående prövning. Vid nu anförda förhållanden ansåge de sakkunniga, att hittillsvarande begränsning i jästbrännvinstillverkningen icke borde bibehållas utan syn­ tes det principiellt riktiga vara, att jästfabrikerna gåves full frihet med avseende å sagda tillverkning. Därest så befunnes med hänsyn till avsättningsförhållandena ekonomiskt möjligt, borde denna tillverkning sålunda kunna avse vilka kvantiteter som helst. De områden, som komme att stå öppna för avsättning av jästspriten, bleve i enlighet med de sakkunnigas förslag försäljning såsom teknisk sprit samt motorsprit och för export. De priser, som jästfabrikanterna kunde beräkna erhålla för sprit för nu angivna ändamål, komme emellertid otvivelaktigt att bliva väsentligt lägre än det pris, de hittills vid försäljning av spriten till förtäringsändamål kunnat betinga sig. Den starka ställning, som jästindustrien kommit att intaga i vårt land, hade till icke oväsentlig del tillskrivits det förhållandet, att tillstånd att tillverka brännvin icke medgivits för nyanlagd jästfabrik. En sådan skulle alltså bliva nödsakad att arbeta under sämre ekonomiska betingel­ ser än de befintliga jästfabrikerna. Härigenom hade dessa utan särskilt berättigande erhållit en viss monopolställning. Då jästspriten icke längre skulle komma till användning för tillverkning av förtäringssprit, syntes vid tillämpning av 3 § i brännvinstillverkningsförordningen giltig anled­ ning i allmänhet icke kunna föreligga att förvägra ny jästfabrikant rätt att tillverka brännvin.

I det betänkande av bevillningsutskottet, som låg till grund för förenämnda riksdagsskrivelse angående avsättningsförhållandena för inhemsk sprit, ifrågasattes förbud mot tillverkning av melass- och belbrännvin. Så­ dant förbud har även eljest vid skilda tillfällen varit på tal. Såsom nämnts ha de förut förefintliga tre betbrännerierna under år 1933 inlösts av bränneriidkareföreningen samt förbundit sig att upphöra med verksam­ heten. I avvaktan på definitiva beslut härom bemyndigade 1933 års riks­ dag Kungl. Majit att, därest så prövades nödigt, meddela förbud mot till­ verkning av brännvin av sockerbetor under tillverkningsåret 1933/1934. De sakkunniga anföra, att enär det kunde tänkas att annat nuvarande brän­ neri eiler ock för ändamålet nyinrättat bränneri avsåge att upptaga till­ verkning av betbrännvin, spörsmålet örn förbud mot sådant brännvin allt­ jämt ägde sin principiella betydelse. De sakkunniga anföra vidare angående bet- och melassbrännvinet bland annat: Då tanken på ett förbud mot tillverkning av betbrännvin och melass­ brännvin närmast torde ha framkommit för att möjliggöra en ökad till­ verkning av potatisbrännvin, syntes, med den ställning de sakkunniga förordat för potatisbrännvinet, ett dylikt förbud ur nämnda synpunkt icke vara av något intresse. Icke heller kunde bet- och melassbrännvinets

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 37

sämre kvalitet motivera tillverkningens förbjudande, därest, såsom de sak­ kunniga förordade, dessa slag av brännvin allenast skulle finna använd­ ning såsom teknisk sprit eller som motorsprit. Med hänsyn till den in­ trädda förändringen i förutsättningarna syntes det därför icke föreligga skäl att genom lagstiftningsåtgärder förbjuda denna tillverkning. En anledning härtill skulle måhända förefinnas beträffande betbrännvinstillverkningen, enär det kunde göras gällande, att de vid tillverkningen förbrukade sockerbetorna komme till bättre användning för sockertillverk­ ning. I verkligheten syntes det förhålla sig så, att möjligheterna för en fortsatt betbrännvinstillverkning i landet med de sakkunnigas förslag bleve ganska ringa, enär det pris, som kunde betalas för teknisk sprit och för motoralkohol, med all sannolikhet icke kunde göra betbrännvinstillverkningen lönande. Annorlunda förhölle det sig med tillverkningen av melasshrännvin, enär denna tillverkning dels visat sig äga betydelse för avsättning av soc­ kerindustriens överskott av den vid råsockerfabriker och raffinaderier upp­ kommande melassen, dels även i verkligheten syntes vara att räkna med på grund av detta brännvins lägre framställningskostnad. Efter redogörelser (sid. 54 o. f.) för tillverkningen av melass, dess avsätt­ ning för olika ändamål samt de tillämpade priserna ävensom för vissa av Svenska sockerfabriksaktiebolaget utförda preliminära beräkningar över framställningskostnaden vid sprittillverkning i större melassbränneri vid olika melassavverkning och olika melasspriser anföra de sakkunniga: Då det tillverkningspris å sulfitsprit, varmed de sakkunniga ansett sig kunna räkna, utgjorde 25 öre per liter å 95 procent eller cirka 13 öre per liter å 50 procent, framginge av beräkningarna, att melassbrännvinet vid tillverkning i angiven skala åtminstone vid ett melasspris av högst 4 öre per kilogram syntes vara konkurrenskraftigt med sulfitspriten. Då ex­ portmedelpriset under senare år nedgått till allenast omkring 2 öre per kilogram, ville de sakkunniga understryka, att därest fråga vore örn bränn­ vinstillverkning för förbrukning av överskottslager av melass, det som regel borde gälla, att sockerindustrien därvid icke borde äga tillgodogöra sig melasspriser, som vore väsentligt högre än örn överskottet skulle ha försålts å världsmarknaden.

De sakkunniga framhålla, att den i spritcentralens avtal med bränneriidkareföreningen tillämpade principen örn potatisbrännvinet såsom norm för prissättningen å jäst-, melass- och hetbrännvin icke kunde anses lämp­ lig, samt anföra vidare härutinnan: Lika väl som potatisbrännvinspriset ytterst vore beroende på potatis­ priset, borde jästbrännvinets och melassbrärmvinots pris vara avhängigt av melasspriset. Då priserna å potatis och å melass icke följde varandra, utan betydande skiljaktigheter härvidlag kunde påvisas, torde inses, att potatisbrännvinets pris icke kunde vara något rationellt underlag för pri­ set å jästbrännvin och melassbrännvin. Priset å melass för brännvinstill­ verkning och jästfabrikation hade exempelvis kampanjen 1928/1929 varit cirka 13 öre, respektive 11 öre per kilogram, under det att sagda pris kam­ panjen 1931/1932 utgjort för båda ändamålen allenast cirka 5 Va öre elior

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ungefär hälften. Potatispriset i brännvinskalkylen hade den förra kam­ panjen varit 3 kronor 10 öre per hektoliter och den senare 3 kronor, alltså praktiskt taget lika. Enligt de sakkunnigas mening horde i allmänhet till grund för prissättningen läggas tillverkningskostnaden vid ett modernt bränneri med rationellt bedriven tillverkning, varigenom en skälig regle­ ring av brännvinstillverkarnas vinstförhållanden kan ernås. Någon an­ ledning att för fastställande av priset å jästbrännvin, melassbrännvin och hetbrännvin taga potatisbrännvinspriset till utgångspunkt borde enligt de sakkunnigas förslag så mycket mindre vara för handen, som använd­ ningen av dessa slag av brännvin i fortsättningen komme att sammanfalla med sulfitspritens. I prishänseende borde de alltså närmast jämställas med sistnämnda spritsort.

De sakkunniga förutsätta, att även priset å sistberörda tre slag av sprit bestämmes genom överenskommelse eller, där så ej kan ske, av berörda prisnämnd. I detta sammanhang yttra de sakkunniga, att örn och i vad mån dessa slag av sprit — vilka komme att vinna avsättning allenast så­ som teknisk sprit och motorsprit — skulle ifrågakomma till leverans till av nämnden åsatt pris, självfallet finge prövas av spritcentralen och att frågan härom framför allt bleve beroende på, huruvida inköpsbehovet och det angivna priset kunde motivera inköp av spriten till berörda ändamål.

Såsom redan antytts föreslå de sakkunniga jämväl, att spritcentralen skall övertaga de partihandelsrättigheter för annan skattefri sprit än mo­ torsprit, som nu — intill den 1 oktober 1934 — innehaves av Aktiebolaget Skattefri sprit samt att spritcentralen dessutom skall bliva ensam parti­ handlare med motorsprit, vilket slag av sprit nu må säljas utan förmed­ ling av oktrojerad partihandlare. Härom anföra de sakkunniga: Redan den omständigheten, att staten numera till sitt förfogande hade ett under dess kontroll stående och i ekonomiska och tekniska avseen­ den kvalificerat monopolorgan på sprithandelns område, kunde utgöra ett skäl för övervägande att till detta monopolföretag lägga även handeln med den skattefria spriten. Ett sådant sammanförande av all partihan­ del med sprit funne de sakkunniga utgöra en fullt rationell anordning, ägnad att säkerställa det allmännas intressen på detta område och inne­ bärande en förenkling i det nuvarande systemet med två vid varandras sida ställda partihandelsorgan. Det nuvarande systemet hade otvivelak­ tigt medfört en dubbelorganisation samt i vissa fall en onödig omgång. Exempelvis kunde nämnas, att partihandlaren med skattefri sprit för närvarande hade att hos spritcentralen inköpa vissa slag av sprit för sin försäljning. I varje fall läte det sig svårligen tänkas, att något visst spritindustriintresse, såsom nu vore fallet, i fortsättningen skulle kunna anförtros utövandet av rätten till partihandel med skattefri sprit, enär enligt de sakkunnigas förslag produktionen från flera kategorier av bränn­ vinstillverkare vore avsedd att kunna vinna avsättning såsom skattefri sprit. Härav följde, att ombyte av partihandlare i detta sammanhang un­ der alla förhållanden sannolikt komme till stånd. Framför allt funne emellertid de sakkunniga en centralisering av upphandlingen av all till­ verkad sprit bliva erforderlig för att ernå enhetlig behandling av pris­ sättnings- och upphandlingsfrågorna samt för att hos ett gemensamt or­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 39

gan kunna samla all sakkunskap på området. De sakkunniga syftade här­ vid särskilt på de viktiga spörsmål, som komme att föreligga, därest en utökad användning av sulfitsprit till motorbränsle genom tvångsinblandning av sprit i bensin skulle komma till genomförande. För sådant ända­ mål krävdes ett väl kvalificerat organ, som å det allmännas vägnar kunde träffa avgöranden angående priser och leveranser av dylik sprit samt taga befattning med tekniska spörsmål angående inblandningsförfarandet. För dessa uppgifter borde det statliga monopolorganet vara bäst skickat. Dä­ rest man framdeles avsåge att upptaga skatt å motorsprit, skulle detta givetvis skattetekniskt låta sig lätt genomföra, därest all motorsprit kom­ me att passera genom det statliga monopolorganet. Då de sakkunniga föresloge denna utvidgning av spritcentralens verk­ samhet, ville de icke underlåta att framhålla, att bolaget därmed ställdes inför en synnerligen maktpåliggande uppgift, vars riktiga handhavande vore av stor ekonomisk betydelse icke allenast för bolaget självt utan aven för de näringsgrenar, vilka såsom tillverkare eller förbrukare av sprit be­ rördes av bolagets verksamhet. Främst gällde detta prispolitiken med av­ seende å inköp och försäljning av sprit. Därjämte ville de sakkunniga understryka vikten av att uppmärksamhet även i fortsättningen ägnades åt att söka utfinna nya avsättningsområden för sprit för tekniska, ända­ mål. På detta område hade den nuvarande partihandlaren, Aktiebola­ get Skattefri sprit, nedlagt ett framgångsrikt arbete och vidtagit anord­ ningar, som resulterat i en avsevärd stegring i avsättningen av sprit för olika ändamål. För utnyttjande av nämnda bolags erfarenheter och sak­ kunskap även å andra områden av partihandeln finna de sakkunniga lämpligt, att spritcentralen, i den utsträckning så kunde ske, vid övergån­ gen övertoge hos Aktiebolaget Skattefri sprit anställd personal. Beträffande spritcentralens beräkning av avsättningspriset å olika slag av sprit anföra de sakkunniga, att bolaget borde äga att i skälig utsträck­ ning vidtaga sådana jämkningar, att å sprit, som disponerades för förtäringsändamål, uttoges ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål och såsom motoralkohol samt att en motsvarande inbördes gradering även skulle kunna vidtagas beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamå­ len. I likhet med vad nu vore fallet vid Aktiebolaget Svensk sprits för­ säljning av sulfitsprit, skulle detta lia till syfte att, där så befunnes lämp­ ligt, åstadkomma ett förbilligande av i första hand motoralkoholen men även av sprit för tekniskt bruk. I detta sammanhang uttala de sakkunniga, att enligt deras mening spritcentralen icke borde äga uttaga handelsvinst av sin rörelse mod skattefri sprit och motoralkohol utan allenast göra sig täckt för havda kostnader för denna rörelse. I fråga örn sammansättningen av den prisnämnd, som enligt vad förut nämnts skulle anlitas vid ali spritförsäljning till spritcentralen, därest överenskommelse ej träffas, föreslå dc sakkunniga viss ändring i förhål­ lande tili vad som gäller örn den motsvarande prisnämnd, som nu finnes, nämligen den som enligt 24 § brännvinstillverkningsförordningen må fun­ gera vid brännvinsförsäljning till partihandelsbolag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Med den statliga karaktär, som spritcentralen nu­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

mera erhållit, anses det icke vara behövligt eller lämpligt, att Kungl. Majit utöver ordföranden även förordnar två ledamöter av nämnden, enär det allmännas intressen synts få anses tillgodosedda genom bolagets representanter. Då vardera parten skulle utse två representanter, skulle härigenom antalet ledamöter i nämnden reduceras till fem, och nämnden skulle därmed erhålla enahanda sammansättning, som i 13 § i förordnin­ gen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket föreskrivits rörande den nämnd, som har att bestämma priset å inom riket odlad tobak, avsedd att levereras till aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. Beredande av tillgång för nämnden till erforderlig spe­ ciell sakkunskap å området har synts lämpligen böra ske genom tillkal­ lande av experter.

De vid betänkandet fogade förslagen till förordningar örn ändrad ly­ delse i vissa delar av brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen och 1918 års förordning örn handel med skattefri sprit innefatta i huvudsak endast sådana ändringar, som i det föregående äro omnämnda eller som föranledas av förslaget örn ett gemensamt parti­ handelsbolag. Dock må erinras, att den nu gällande begränsningen i tillverkningsrätten för andra brännerier än jäst- och sulfitbrännerier till manaderna oktober—maj föreslås borttagen. Såsom motivering härför anföres, att denna tidsbegränsning på grund av nu gällande inskränk­ ningar i förfoganderätten över tillverkat brännvin numera saknade bety­ delse för sitt ursprungliga syfte; i varje fall funne de sakkunniga, att en sådan begränsning skulle verka omotiverat hinderlig för melassbränneriernas vidkommande.

Sedan de sakkunniga erinrat, att spritcentralens övertagande av parti­ handeln med skattefri sprit även förutsatte mindre ändringar dels i bo­ lagsordningen för bolaget, dels i gällande avtal med staten angående upp­ låtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, dels ock i den av Kungl. Majit utfärdade instruktionen för bolagets direktörsråd, anföra de sakkunniga slutligen, att vad beträffade genomförandet av de i betänkandet föreslagna reglerande åtgärderna angående tillverkningen och avsättningen av brännvin med därvid angivna villkor och synpunk­ ter, syntes, i den mån icke bestämmelser härom enligt de framlagda änd­ ringsförslagen inflöte i brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen angående handel med skatte­ fri sprit eller innefattades i förordningen örn användande av motorsprit för inblandning i bensin, särskilda föreskrifter i ämnet icke behöva utfär­ das. Därest förslaget godkändes av statsmakterna, syntes de synpunkter, åt vilka de sakkunniga i sitt betänkande givit uttryck, kunna få tjäna såsom direktiv för spritcentralen, i vad på bolaget ankomme.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 41

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

Inom finansdepartementet ilar utarbetats en sammanfattning av de ytt­ randen, som avgivits över de sakkunnigas förslag. Sammanfattningen torde få fogas såsom bilaga till dagens statsrådsprotokoll. De yttranden, som avse förslaget i vad rör tillverkningen och användningen av inhemsk sprit, upptagas i sammanfattningen under en särskild avdelning (s. 87

o. f.), till vars innehåll jag torde få hänvisa.

Såsom jag anförde, då Kungl. Maj :t lämnade bemyndigande till de sak­ Departe­ ments­ kunnigas tillkallande, har med den verkställda, av riksdagen begärda ut­ chefen. redningen åsyftats att upptaga hela problemet örn sprittillverkningens ordnande i vårt land till ett allsidigt bedömande ur skilda synpunkter och ett avvägande mellan de olika intressen, som på detta område göra sig gällande. Av utredningen såväl som de avgivna yttrandena fram­ går, att en rationell lösning av denna fråga är förenad med icke ringa svårigheter och att betydande intressemotsättningar därvid framträda. Det synes emellertid också ådagalagt, att den nuvarande ordningen med­ fört eller hotar att medföra olägenheter, vilka det är angeläget för stats­ makterna att söka såvitt möjligt undanröja. Jag tänker då särskilt på de av olika orsaker alltmera försämrade avsättningsförhållandena för potatissprit och därav föranledda svårigheter för jordbruksnäringen i bränneridistrikten, icke minst för sådana potatisodlare som ej äro del­ ägare i bränneri. I samband därmed står, att befogade erinringar torde kunna framställas mot de hittills tillämpade principerna för prissättnin­ gen vid inköp av olika slag av sprit. Särskilt synes detta gälla i fråga örn jäst- och melasspriten. Beträffande potatisbrännerierna torde prissättningsprinciperna jämte avsättningssvårigheterna ha inverkat menligt även å driftsförhållandena. I vad rör sulfitspriten framträder, alldeles oavsett de åtgärder som vidtagas beträffande övriga spritsorter, ett be­ hov av en reglering av avsättningsförhållandena, framför allt därför att avsättning för motorspriten hittills endast kunnat erhållas tack vare en provisorisk befrielse från motorspritskatten — vilken befrielse upphör att gälla den 1 juli 1934 — i förening med den omständigheten, att de båda partihandelsbolagen för av dem inköpt sulfitsprit erlagt väsentligt högre priser än sulfitspritfabrikerna erhållit för den sulfitsprit, som använts till motorbränsle. Grundtanken i de sakkunnigas förslag kan sägas vara, att det genom lagstiftningen skulle fastslås såsom en huvudprincip för avsättningens ordnande att, därest icke särskilda förhållanden föreligga, potatisspri­ ten skall användas för förtäringsändamål och andra slag av sprit för övriga ändamål, d. v. s. såsom motorsprit och för andra tekniska ända­ mål. Då detta skulle innebära ökad användning av potatissprit samt ett

42 Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

undanträngande av övriga spritsorter från förtäringsområdet föreslås vinnande av nya avsättningsområden för de senare spritsorterna genom tvångsförsäljning av motorsprit till bensinfirmorna för inblandning i bensinen. I syfte att garantera ökad avsättning av motorsulfitsprit — från omkring 20 till 80 miljoner liter av normalstyrka — föreslås vidare denna tvångsförsäljning småningom utsträckt utöver vad som med hän­ syn till berörda förhållanden erfordras. I fråga örn jäst- och melasspriten föreslås ingen motsvarande kompensation utan tänkes dessa spritsor­ ters utrymme i konkurrensen bliva beroende av, huruvida de kunna för­ säljas till ett sådant pris att deras inköpande och användning jämte sulfit­ spriten kan anses ekonomiskt försvarligt. Innan jag går att taga ståndpunkt till de särskilda förslagen skall jag tillåta mig anföra vissa allmänna synpunkter. Därest man kunde utgå ifrån, att den för landets behov erforderliga spri­ ten alltid borde anskaffas på billigaste sätt, skulle det utan tvivel för när­ varande vara fördelaktigast att i stället för inhemsk sprit inköpa utländsk sådan. Av förut lämnade uppgifter framgår, att de inhemska brännerierna för den råsprit, som motsvarar ett års förbrukning för alla olika ändamål eller således omkring 55 miljoner liter av normalstyrka, nu er­ hålla sammanlagt i runt tal 10 miljoner kronor. Å världsmarknaden kan för närvarande erhållas rektificerad sprit till ett pris fritt svensk hamn, som — omräknat i råsprit — för hela nämnda kvantitet torde röra sig om­ kring ett belopp av 5 miljoner kronor, frånsett tull. Till belysning av dessa siffror kan erinras, att även med en utökning av den inhemska potatis­ bränningen i enlighet med de sakkunnigas förslag priset å potatisodlarnas sammanlagda leveranser av fabrikspotatis till brännerierna icke skulle uppgå till mera än 3 å 4 miljoner kronor. Det låga priset å utländsk sprit förklaras emellertid av, att det är fråga örn från skilda länder här­ rörande produktionsöverskott, som utbjudes på marknaden till priser som säkerligen i allmänhet icke motsvara de verkliga produktionskostnaderna. Det sålunda skapade prisläget är uppenbarligen mycket oberäkneligt och underkastat hastiga växlingar. Även under mera lugna ekonomiska för­ hållanden skulle goda skäl kunna anföras mot tanken att låta den inhem­ ska produktionen anpassa sig efter ett dylikt världsmarknadspris, och i nu rådande läge torde dessa skäl äga sådan styrka att det icke synes nöd­ vändigt att närmare överväga möjligheten att bygga vår spritförsörjning på importerad vara. Detta har heller icke från något håll allvarligt ifrågasatts. Däremot har såväl i vissa yttranden som i den allmänna diskussionen rörande för­ delningen av den inhemska produktionen gjorts gällande, att eftersom produktionskostnaden för potatisråsprit vore vida högre än för huvud­ delen av annan inhemsk råsprit, det icke vore ekonomiskt försvarligt att stödja produktionen av potatissprit. För undvikande av missförstånd vill jag redan nu framhålla, att detta säkerligen med fullt fog kan an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 43

föras och jämväl hör tillmätas avgörande betydelse i fråga örn användnin­ gen av potatissprit såsom motorsprit eller annan teknisk sprit men att synpunkten i allt fall icke har samina berättigande i fråga örn använd­ ningen för förtäringsändamål. Enligt vad från spritcentralen lämnade uppgifter utvisa äro nämligen kostnaderna för råspritens förvandlande till färdig vara, avsedd för förtäringsändamål, så mycket större för sul­ fitspriten än för potatisspriten att detta till en ej ringa del uppväger skill­ naden mellan produktionskostnaderna för de olika slagen av råsprit. Här­ till kommer att potatisspriten sedan gammalt använts och alltjämt är den sprit som huvudsakligen efterfrågas för förtäringsändamål samt att möj­ ligheten tili en obetydlig prissänkning för konsumenterna icke å detta område lärer böra tillmätas någon nämnvärd betydelse, därest ur andra synpunkter potatisbränningens bibehållande anses önskvärt. Den plan för tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit, som jag i det följande skall framlägga, innebär i många avseenden betydande ingrepp i fri konkurrens och enskild näringsverksamhet. Detta är emel­ lertid i fråga örn dessa näringsgrenar ingenting nytt. Det faktiska mono­ pol för vissa enskilda, som i fråga örn sprittillverkningen i stor utsträck­ ning kan anses föreligga, har redan förut medfört ett reglerande ingri­ pande, och vid den ytterligare utformning av monopolrättigheterna, som nu föreslås, är det endast naturligt, att en genomgripande kontroll från det allmännas sida åvägabringas. Enligt min mening ha avsättningsförhållandena för potatisspriten un­ der de sista åren utvecklat sig på ett sådant sätt att ett ingripande från statsmakternas sida för näringens stödjande nu synes vara av behovet på­ kallat. Under tioårsperioden före världskriget uppgick potatisbränneriernas genomsnittliga årstillverkning till omkring 30 miljoner liter av nor­ malstyrka, under det att brännerierna under de sista sju tillverkningsåren i genomsnitt kunnat sälja endast omkring 21 miljoner normalliter. Än mera betyder emellertid, att spritcentralens inköp under sistlidet tillverk­ ningsår — 22 miljoner liter — samt det avtalade inköpet under löpande tillverkningsår — 19.4 miljoner liter — i verkligheten avsevärt överstigit behovet, i följd varav inköpen av potatissprit under de närmast följande åren kunna väntas bliva väsentligt lägre, därest icke antingen inköpen av andra spritsorter starkt begränsas eller ock spritcentralens lager skola ytterligare ökas. En av mig i det föregående omnämnd tablå 1 torde utvisa, att därest spritcentralen årligen skulle inköpa jäst-, melass- och sulfitsprit till samma mängd som sistlidet tillverkningsår, således omkring 10.7 mil­ joner liter av normalstyrka, och därest spritcentralens försäljning av in­ hemsk sprit icke komme att uppgå till större kvantiteter än under år 1933, således omkring 26.2 miljoner normalliter, bolagets årliga inköpsbe­ hov av potatissprit icke skulle komma att röra sig örn mera än cirka 15 miljoner normalliter. Under de närmaste åren skulle på grund av de sista

1 Sid. 22.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

årens lagring inköpen bliva än mindre; i detta sammanhang vill jag om­ nämna att enligt vad spritcentralen meddelat inköpsbehovet för inneva­ rande tillverkningsår icke uppgått till mera än 12 miljoner normalliter. Vad som under nämnda omständigheter påkallar ett ingripande är en­ ligt min mening den betydelse, som odlingen av fabrikspotatis har för jordbruksnäringen i bränneridistrikten. Denna betydelse är allmänt er­ känd och såväl de sakkunnigas utredning som de avgivna yttrandena innehålla många vittnesbörd härom. Med denna utgångspunkt för ett in­ gripande från det allmännas sida till stödjande av potatisbränningen framstår det emellertid såsom en förutsättning, att fördelarna av stats­ ingripandet verkligen komma potatisodlarna i gemen i ifrågavarande landsändar till del och icke till huvudsaklig del stanna hos ett mindre an­ tal av bränneriernas delägare. Till de garantier härför, som böra skapas, skall jag senare återkomma. Olika former för tryggande av potatisspritens avsättning kunna själv­ fallet tänkas. Närmast till hands synes mig emellertid ligga en lösning i den riktning, som de sakkunniga föreslagit. Dels innebär nämligen denna en anknytning till det förhållandet, att förtäringsspriten sedan gammalt väsentligen härrört från potatisspriten, och dels synes denna lösning kunna antagas medföra en årlig avsättningskvantitet, som mot­ svarar skäliga anspråk från potatisbränneriernas sida. I sistnämnda hän­ seende vill jag erinra, att enligt förut lämnade uppgifter spritcentralens försäljning av inhemsk sprit för förtäringsändamål under år 1933 upp­ gått till 21 miljoner normalliter; tages även hänsyn till den vid rening av potatisråbrännvinet uppkommande s. k. sekunda spriten — vilken liksom hittills skulle säljas som skattefri sprit — skulle den föreslags na ordningen innebära ett inköpsbehov av potatisråsprit å omkring 24 miljoner normalliter. På grund av de sista årens lagring måste visserligen inköpsbehovet under de närmaste åren bliva lägre — under förutsättning av oförändrad konsumtion — men jag utgår ifrån, att sprit­ centralen med hänsyn till syftet med de ifrågavarande åtgärderna icke på en gång utan först småningom nedbringar sina lager till normal nivå. En fördel med den föreslagna ordningen synes även ligga däri, att potatisbränneriernas avsättningsmöjligheter skulle automatiskt regleras med hänsyn till utvecklingen på området. Ur denna synpunkt är lösnin­ gen att föredraga framför såväl föreskrifter örn bestämda kvantiteter som sådana anordningar, vilka innebära att Kungl. Maj :t eller någon för ända­ målet tillsatt nämnd årligen skulle bestämma inköpskvantiteterna. Man synes kunna ha anledning förvänta, att en lösning i enlighet med vad nu förordats skulle leda till en utjämning av de meningsskiljaktigheter, som särskilt de senaste åren framträtt mellan spritcentralen och bränneriidkareföreningen, då det gällt att avtala örn inköpskvantiteten. En viss jämkning i den angivna principens innebörd anser jag emeller­ tid böra göras. Det kan nämligen med visst fog invändas, att tillräcklig

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 45

anledning icke föreligger att helt förbjuda fortsatt försäljning av de särskilda märken sulfitsprit för förtäring, som blivit i viss mån inarbetade, örn syftet att förbehålla potatisspriten en mot förtäringsspriten svarande kvantitet ändock kan bliva tillgodosett. Detta synes mig kunna ske, därest man medgiver partihandelsbolaget att i mån av efterfrågan tillhandahålla även annan inhemsk sprit än potatissprit för förtäringsändamål under förutsättning att i stort sett motsvarande mängd potatissprit — oberäknat den sekunda spriten — användes för försäljning som skattefri sprit. Med en på så sätt jämkad regel kan anordningens innebörd även angivas så, att partihandelsbolaget under alla förhållanden kommer att årligen förbruka en kvantitet potatisråsprit, som motsvarar avsättningen av olika slag av inhemsk sprit till förtäringsändamål jämte den vid rening av rå­ spriten uppkommande sekunda spriten. I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit finner jag det vidare klart, att nu angivna regler icke böra fastlåsas i sådan form, att möjligheter till undantag belt uteslutas. Det synes sålunda böra läggas i Kungl. Majits hand att medgiva avvikelse. I likhet med de sakkun­ niga anser jag dock att sådant medgivande bör lämnas endast då särskilda förhållanden det påkalla; vissa exempel härå lämnas av de sakkunniga. Det lärer i detta sammanhang böra påpekas, att de sakkunnigas förslag icke innefattar någon bestämmelse örn företräde för viss spritsort i fråga örn all den försäljning, som spritcentralen nu jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen bedriver. Bolaget försäljer nämligen också — jämlikt en särskild kungörelse den 18 december 1918 (nr 987) 1 — sprit för veten­ skapliga, medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella och likartade ändamål; i den mån denna sprit, vilken plägar benämnas skattelagd sprit, säljes för andra än förtäringsändamål — vilket till övervägande grad är förhållandet — skulle härför få användas vilket spritslag som helst. Det bar bär under sistlidet år rört sig örn en kvantitet av omkring l.i miljon normalliter. Härav utgör så mycket som omkring 1 miljon liter sulfitsprit, huvudsakligen därför att denna sprit för dessa ändamål ställer sig vä­ sentligt billigare. Någon ändring i avsättningsförhållandena för detta konsumtionsområde anser jag lika litet som de sakkunniga böra göras. Annan spritförsäljning än den nu sagda äger rum jämlikt förordnin­ gen örn handel med skattefri sprit. Från detta användningsområde skulle potatisspriten enligt de sakkunnigas förslag i princip uteslutas, frånsett dock den vid rening av sådan sprit uppkommande sekunda spriten. Så­ som de sakkunniga erinrat förekommer emellertid för närvarande i mindre utsträckning att även annan potatissprit säljes såsom skattefri sprit, näm­ ligen då någon med hänsyn till spritens användning för särskilda tek­ niska eller vetenskapliga ändamål är i behov av just potatissprit; sam­ manlagda kvantiteten härav, vilken i likhet med sekunda spriten försäljes av spritcentralen till Aktiebolaget Skattefri sprit och sedan vidare till kunderna, har under det sista året uppgått till omkring 165,000 liter av 1 Senaste lydelse se Sv- lfs. 1923: 3G4.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

normalstyrka. För att även i fortsättningen möjliggöra sådan försäljning föreslå de sakkunniga, att Kungl. Majit i för varje år bestämd utsträck­ ning skulle få medgiva undantag från huvudregeln, att potatissprit — från­ sett den sekunda spriten — icke skulle få användas för försäljning jämlikt förordningen örn handel med skattefri sprit. Med den jämkning i de sak­ kunnigas regel rörande potatisspritens användning för förtäringsändamål, som jag nyss föreslagit, torde emellertid få förutsättas, att spritcentralen skall bliva skyldig att regelmässigt varje år använda åtminstone mindre kvantiteter potatissprit, utöver den sekunda spriten, såsom skattefri sprit, och med hänsyn härtill torde årliga medgivanden av Kungl. Majit av nämnda innebörd icke erfordras. Någon annan regel i fråga om potatisspri­ tens användning såsom skattefri sprit synes icke behöva uppställas än att detta icke, med mindre Kungl. Majit på grund av särskilda förhållanden det medgiver, må ske i större omfattning än som följer av regeln att annan sprit än potatissprit endast i utbyte mot sådan sprit må komma till användning för förtäringsändamål. Gentemot de sakkunnigas i det föregående återgivna uttalanden i fråga örn prissättningen vid spritcentralens inköp av potatissprit har jag icke något att erinra. Därest sålunda angivna principer komma till tillämp­ ning, torde härav åtminstone i viss grad komma att framtvingas en ra­ tionalisering av potatisbränneriernas nu på många håll mycket föråld­ rade driftsmetoder. I samma riktning lärer verka den större säkerhet i fråga örn avsättningen, som förevarande förslag innebär. Såsom de sak­ kunniga framhållit bör man ock lia anledning förmoda, att bränneriidkareföreningen härefter mer än hittills bland medlemmarna verkar för en ändamålsenlig anordning av driften. De sakkunniga ha även uttalat önskemål örn sammanslagning av brännerier för vinnande av bättre ekonomiskt utbyte av driften men däremot efter gjorda undersökningar förklarat sig icke kunna förorda någon på det allmännas initiativ företagen, enhetlig koncentration av brännerierna till ett färre antal. Dock ifrågasättes, huruvida icke spritcentralen skulle äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid marginalen utöver den nuvarande potatissprittillverkningen skulle utnyttjas. De av de sakkunniga anförda skälen för denna anordning, vilka jag i det före­ gående återgivit, synas mig förtjäna allt beaktande. Närmare stånd­ punkt till denna fråga torde Kungl. Majit få tillfälle taga, därest ansök­ ning örn inrättande av sådana brännerier av spritcentralen göres. Jag vill i detta sammanhang endast framhålla, att därest sådana nya brän­ nerier skola inrättas, tidpunkten härför samt bränneriernas tillverkningskvantitet måhända i någon mån böra bliva beroende av, huru snabbt spritcentralens nu befintliga lager av potatissprit kunna komma att mins­ kas. Jag skall härefter övergå till frågan, huru de fördelar, som beredas potatisbrännerierna, skola kunna komma potatisodlarna i gemen till godo. önskemål örn åtgärder i sådan riktning ha i anknytning till en

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 47

särskild motion i ämnet uttalats i den ena av ifrågavarande riksdags­ skrivelser men ha ytterligare aktualiserats genom förevarande förslag örn ökad potatisbränning. Det bör då först framhållas, att det gällande koncessionssystemet kan sägas innebära att för innehavarna av de nuvarande potatisbrännerierna skapats ett faktiskt monopol å tillverkning av po­ tatissprit. Detta skulle visserligen i någon mån brytas, därest spritcen­ tralen erbölle tillstånd att—utom vid det potatisbränneri som bolaget re­ dan innebar — ytterligare vid något eget bränneri bedriva tillverkning av potatissprit, men det är uppenbarligen icke förty synnerligen ange­ läget tillse att statsmakterna icke ensidigt gynna de nuvarande bränneriinnebavarna. I fråga örn leveranserna av bränneripotatis torde un­ der de gångna åren vissa missförhållanden ha framträtt. Sådan potatis bar visserligen, enligt de från brännerierna lämnade uppgifterna, i sam­ manlagt ej ringa utsträckning — under tillverkningsåret 1932/1933 inemot 30 procent — fått levereras av andra än delägare, men åtminstone på flera håll torde leveranserna i alltför stor utsträckning ba förbehållits delägarna själva. Vid ett ökat behov av potatis är det antagligt att detta i första band skulle fyllas genom delägarna själva. Belysande är i detta avseende utvecklingen vid stärkelsefabrikerna; av uppgifter som lämnats mig från statens potatismjölsnämnd framgår nämligen, att då potatisav­ verkningen under innevarande kampanj minskats, detta genomgående gått ut över icke-delägare mera än över delägare. — I vad rör pri­ set på potatisen bar visserligen bränneriidkareföreningen under se­ nare år plägat uppmana sina medlemmar att betala det vid brännvinsprisets bestämmande kalkylerade potatispriset, men det lärer icke alltid lia lyckats föreningen att genomföra detta krav. Då det nu gäller att vidtaga en åtgärd, varigenom behovet av bränneripotatis skulle ökas, synes det nödvändigt skapa garantier för att följden härav blir den åsyftade. Nå­ gon annan möjlighet synes då icke finnas än att bereda något statligt organ befogenhet att meddela föreskrifter angående de särskilda bränneriernas potatisinköp och de därvid tillämpade priserna. Med hänsyn till bränneriernas monopolställning synes häremot icke kunna vara något att er­ inra. Lämpligen torde detta syfte kunna vinnas på det sättet, att i brännvinstillverkningsförordningen insättes en bestämmelse, att tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande användning och inköp av råämnen, vilka kunna meddelas av Konungen eller av myndighet som av Konungen därtill bemyndigas, samt underkasta sig den tillsyn å föreskrif­ ternas efterlevnad, varom Konungen förordnat, överträdelse härav skulle enligt 37 § i förordningen kunna straffas med dagsböter. En kontroll, liknande den som här avses, utövas för närvarande i fråga örn stärkelse­ fabrikerna av statens potatismjölsnämnd, och så länge denna nämnd finnes tänker jag mig närmast att åt denna bör anförtros att övervaka även avsättningen av fabrikspotatis till brännerierna; uppenbarligen äro stora fördelar förenade med att övervakningen av stärkelsefabrikernas och potatisbränneriernas råvaruinköp icke delas å två organ. Må­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

hända kan det komma att visa sig lämpligt att förstärka nämnden med någon person, som besitter speciell sakkunskap i fråga örn brännerihanteringen. Huruvida nämnden skall behöva meddela mera detaljerade eller endast allmännare föreskrifter torde få bero på skördeförhållandena med flera faktorer. Brännvinstillverkningsförordningen förutsätter möjligheten av, att även utländska råämnen, såsom majs eller utländsk potatis, kunna kom­ ma till användning i potatisbrännerierna, i det att för sådant fall stad­ gas en särskild tillverkningsavgift. Såsom nämnts anse emellertid de sakkunniga såsom villkor för de förbättrade avsättningsförhållandena böra gälla, att utländska råämnen ej användas. Vidare förutsättes, att användning av spannmål i potatisbränneri i regel icke må avse större myckenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet; undantag härifrån anses dock kunna medgivas för användande av ska­ dad spannmål, slösäd o. dyl. vid inmäskningen. För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till dessa uttalanden. Frågan sammanhänger tyd­ ligen med den reglering av potatisleveranserna till brännerierna, som jag förutsatt att potatismjölsnämnden skulle handhava, och det torde böra ankomma å nämnden att vid denna reglering även tillse, att berörda prin­ ciper för råvaruanvändningen följas. Härav kan troligen föranledas en ej ringa ökning i potatisavverkningen, ty av allt att döma användes för närvarande vid brännerierna i vårt land mera spannmål för maltfram­ ställningen än som är erforderligt. Enligt min mening hör som regel icke spannmål av något slag i brännerierna användas för annat än maltfram­ ställningen. Jag övergår nu till behandling av frågan, vilka åtgärder som böra vid­ tagas för reglering av avsättningsförhållandena för andra slag av sprit än potatissprit. Såsom nämnts skulle dessa andra slag av sprit enligt de sakkunnigas förslag vara hänvisade till andra avsättningsområden än till förtäringsändamål och således användas för tekniskt bruk och som motorsprit. Vad först angår sulfitspriten, som för närvarande erhåller avsättning för förtäringsändamål till en myckenhet av uppemot 2 miljoner normalliter örn året, tänka sig de sakkunniga att icke blott full kompensation för för­ lusten av nämnda avsättningsområde beredes utan även en avsevärt ökad produktion säkerställes. Under det att motorsulfitsprit senaste tillverk­ ningsår försålts till en myckenhet av uppemot 10 miljoner liter å 99.5 pro­ cent, motsvarande omkring 20 miljoner liter av normalstyrka, skulle näm­ ligen genom tioårigt kontrakt med partihandelsbolaget säkerställas av­ sättningen för — efter hand som ytterligare sulfitbrännerier kunde komma att utbyggas — upp till 40 miljoner liter motorsprit, motsvarande omkring 80 miljoner normalliter. Dessutom tänkes försäljningen till vanlig skatte­ fri sprit, som senaste året uppgått till omkring 11 miljoner liter av normal­ styrka, fortgå såsom hittills, dock enligt vad jag strax skall utveckla i

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 49

viss mån i konkurrens med jäst- ock melassprit. Avsättningen för den ökade kvantiteten motorsprit skulle enligt de sakkunniga beredas genom tvångsförsäljning för inblandning i bensin. Mot ett genomförande av så vittgående åtgärder lia i de avgivna yttran­ dena anförts ganska stora betänkligheter. Särskilt bar framhållits den ökade belastning, som härigenom skulle läggas å motortrafiken, därvid åberopats de sakkunnigas överslagsvis gjorda beräkning att vid fullt ge­ nomförande av förslaget belastningen skulle uppgå till 9 miljoner kronor örn året eller således, fördelat å den till omkring 450 miljoner liter upp­ gående årskonsumtionen av motorbränsle, omkring 2 öre per liter. I fråga örn denna beräkning vill jag först påpeka, att densamma bygger på an­ tagandet att bensin och motorsprit i skattehänseende behandlas lika. Från denna utgångspunkt har prisskillnaden vid bensinfirmornas inköp beräk­ nats till 23 öre per liter eller således för en myckenhet av 40 miljoner Uter till omkring 9 miljoner kronor. Därest motorspriten alltjämt får åtnjuta skattefrihet men bensinskatt utgår med 10 öre per liter, blir pris­ skillnaden 10 öre mindre per liter och således för hela nämnda kvantitet omkring 5 miljoner kronor. Även örn staten bidrager till prisskillnadens utjämnande genom efter­ skänkande av skatt å den dyrare varan skulle med andra ord föreligga en prisskillnad å 13 öre per liter. Utgångspunkten är då den inom de sakkunniga verkställda beräkningen, att tillverkningskostnaden å sulfit­ sprit vid en modern och välbelägen fabrik utgör, inklusive ränta och amortering å anläggningskostnad, omkring 25 öre per liter å 95 procent samt att kostnaden för koncentrering till 99.5 procent samt denaturering uppgår till närmare 5 öre. Vidare förutsätta de sakkunniga, att vid för­ säljningen skulle utgå handelsvinst, vilken uppskattats till 2 öre, vadan det pris, som motorsulfitspriten skulle komma att betinga, uppskattats till 32 öre; motsvarande pris å bensin antages för närvarande vara 9 öre. Erinras kan i detta sammanhang att prissättningsnämnden för skattefri sprit senast angivit tillverkningskostnaden för sulfitsprit till 27 öre per liter å 95 procent. Såsom nämnts säljes för närvarande motorsulfit­ spriten till bensinfirmorna för ett pris av 24 öre per liter å 99.5 procent och detta pris har kunnat hållas genom att sulfitspritfabrikerna i stället tillerkänts ett pris för den till spritcentralen och Aktiebolaget Skattefri sprit försålda spriten, vilket avsevärt överstigit nämnda, beräknade till­ verkningskostnad. Med allt beaktande av de ur många synpunkter behjärtansvärda strä­ vandena att erhålla ökad tillgång på inhemskt motorbränsle, synas mig nu lämnade uppgifter och verkställd utredning giva vid handen, att pris­ skillnaden mellan inhemsk motorsprit och bensin för närvarande är så betydande, att det knappast kan vara försvarligt att nu vidtaga åtgärder, som skulle innebära att väsentligt ökade kvantiteter motorsprit skulle på tvingas konsumenterna. Uteslutet är givetvis icke, att förutsättningarna för en inhemsk produktion kunna förbättras, i vilket fall frågan bör Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 2.??. 4

50 Kungl. Majlis proposition nr 232.

komma under förnyad prövning. Jag tänker då också på de ännu pågående undersökningarna rörande framställning av sprit genom direkt försockring av trä. En sådan produktion skulle vara av större betydelse för landet än sullitspritproduktionen eftersom den bereder sysselsättning åt vida flera arbetare samt kan upprätthållas även vid landets avspärr­ ning i händelse av krig eller blockad. I enlighet med vad jag nu yttrat anser jag också att tillstånd till an­ läggande av nya sulfitbrännerier tillsvidare icke bör av Kungl. Maj:t meddelas utan att alldeles särskilda skäl föreligga. Däremot anser jag det rimligt, att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna beredas möjlighet att fortsätta tillverkningen i ungefär nuvarande omfattning. En förut­ sättning för stödåtgärderna i fråga örn potatisspriten anser jag nämligen vara, att andra berättigade intressen icke därigenom skadas. Tillverk­ ningen av sulfitsprit uppgick sistlidet tillverkningsår till den största kvan­ titeten hittills, eller 37.4 miljoner liter av normalstyrka. Tillverknings­ kapaciteten har av de sakkunniga angivits till omkring 40 miljoner nor­ malliter. Även örn man räknar med att tillverkningen efter nämnda till­ verkningsårs slut torde ha ytterligare ökats, synes man bereda sulfitspritindustrien full kompensation genom att tillförsäkra densamma en avsätt­ ning till olika ändamål av sammanlagt 40 miljoner normalliter per år. Bland annat på grund därav att det sålunda icke skulle bliva fråga örn att anlägga nya sullitspritfabriker, synes mig anledning saknas att be­ rörda leveranskvantitet bindes genom kontrakt med sulfitspritindustrien. Lämpligast synes mig vara att sådana anordningar träffas, att vad stats­ makterna finna böra iakttagas i fråga örn sulfitspritfabrikernas avsätt­ ningsmöjligheter kommer att gälla såsom direktiv för det partihandels­ bolag, som jag i likhet med de sakkunniga förutsätter skall handhava handeln med ifrågavarande sprit. Härvidlag är uppenbarligen även av största betydelse, vilket pris sulfitspritfabrikerna skola erhålla för spri­ ten. Liksom de sakkunniga anser jag klart, att detta pris skall bestäm­ mas efter enhetliga grunder för all denna sprit, utan att — på sätt nu sker — hänsyn tages till den avsedda användningen för olika ändamål. Givetvis bör detta icke hindra att olika pris bestämmes för sprit av olika kvalitet eller beskaffenhet i övrigt. I likhet med vad som förutsatts beträffande potatisspriten anser jag priset böra motsvara den verkliga tillverknings­ kostnaden vid ett välskött medelstort bränneri. Särskild handelsvinst bör här lika litet som beträffande potatisspriten beräknas. Därest efter dessa grunder överenskommelse örn priset icke kan träffas, bör frågan liänskjutas till samma prisnämnd, som skulle fungera i fråga örn potatisspriten. Till det pris, som av nämnden bestämmes, skulle partihandelsbolaget vara skyl­ digt inköpa sulfitråbrännvin eller sulfitmotorsprit upp till en myckenhet per tiilverkningsår av 40 miljoner liter av normalstyrka. Jag förutsätter dock att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden, exempelvis vid svårig­ heter att eljest tillgodose behovet av sprit, skulle kunna för visst tillfälle medgiva inköp av större kvantitet.

Kungl. May.ts proposition nr 232. 51

De sakkunniga föreslå — under förutsättning av potatisspritens reser­ verande för förtäringsändamål — att några särskilda förbud eller begräns­ ningar i fråga om tillverkning av jäst-, melass- eller betsprit icke skola gälla. Priset tänkes emellertid, i motsats till vad nu sker men i likhet med vad som föreslås beträffande övriga spritsorter, skola grundas å till­ verkningskostnaden, i sista hand efter prisnämndens bestämmande; några garantier för avsättning till sålunda bestämt pris föreslås icke. I sist­ nämnda avseende anföres, att örn och i vad mån dessa slag av sprit skulle ifrågakomma till inköp — för användning som teknisk sprit eller motor­ sprit — till av nämnden åsatt pris, självfallet finge prövas av partihan­ delsbolaget och att frågan härom framför allt bleve beroende på, huru­ vida inköpsbehovet och det angivna priset kunde motivera inköp av spri­ ten till berörda ändamål. Närmast torde de sakkunniga lia tänkt sig, att inköp skulle ske i den mån spriten kunde erhållas för högst det pris, som erlades för sulfitsprit, men däremot icke för högre pris. I vad rör betspriten har jag intet att erinra mot vad de sakkunniga så­ lunda föreslagit. Såsom de ock anfört torde ordningen innebära, att åter­ upptagande av tillverkning av betsprit icke gärna kan ifrågakomma. Däremot synes mig hänsyn böra tagas till vissa erinringar, som i en del yttranden anförts i fråga örn behandlingen av jäst- och melassbrännerierna. Jag syftar då närmast på den anmärkningen, att dessa brännerier i motsats till potatis- och sulfitbrännerier icke skulle äga någon sä­ kerhet att få avsättning för sin vara ens till ett synnerligen lågt pris utan härutinnan vara beroende av partihandelsbolagets beprövande. Så­ som jag redan nämnt torde de sakkunniga, vilka ju förutsatte en vid­ sträckt tvångsförsäljning av motorsprit, knappast lia avsett en sådan skillnad i tillämpningen. Från de utgångspunkter, som jag angivit, synes mig i allt fall saknas anledning att behandla jäst- och melasspriten väsent­ ligen annorlunda än sulfitspriten. I vad rör jästbrännerierna har det visserligen numera påvisats, att jäst till lika god kvalitet kan framställas enligt spritfri som enligt spritgivande metod, och det torde jämväl framgå av utredningen, att de hit­ tills tillämpade principerna för prissättningen å jästsprit möjliggjort vinster å denna tillverkning, som icke kunna anses skäliga. De utförda expertutredningarna giva emellertid också vid handen, att stora tekniska fördelar ur jästtillverkningssynpunkt äro förenade med den spritgivando metoden och att denna metod innebär ett sätt att ur melass tillverka sprit, som ur ekonomisk synpunkt är synnerligen fördelaktigt. För betodlingen spelar också den ökade avsättning för melass, som härav föranledes, en viss roll. Det bör vidare beaktas, att å den för denna sprittillverkning erforderliga utrustningen nedlagts betydande kapital. I överensstämmel­ se med min allmänna inställning, att de för potatisbränningens stödjande vidtagna åtgärderna icke böra kränka några andra berättigade intressen, synes mig därför böra tillses, att ett fortsättande inom vissa gränser av den hittillsvarando jästsprittillverkningen möjliggöres. En given förut­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sättning härför är, att prissättningen sker efter samma grunder som i fråga örn potatis- och sulfitsprit, d. v. s. med utgångspunkt från de verk­ liga tillverkningskostnaderna. Jag anser det dessutom rimligt, att priset å sulfitsprit såtillvida blir normerande, att inköp av jästsprit icke bör ske till högre pris än det för sulfitsprit av motsvarande kvalitet gällande. Av den gjorda utredningen samt ytterligare uppgifter, som jag från jäst­ industriens sida erhållit, synes mig framgå, att en sådan restriktion icke skulle omöjliggöra för jästindustrien att i viss omfattning fortsätta med sprittillverkningen. Det avsedda syftet synes mig här såsom beträffande sulfitspriten kunna lämpligast vinnas genom att partihandelsbolaget bindes vid sådana direktiv, att inköp av jästsprit kommer att ske i den mån den kan erhållas till berörda pris. Då huvudsyftet även här är att möj­ liggöra den nuvarande tillverkningens fortsättande och icke att uppmuntra till en ökad produktion, torde dock även för jästspritens del böra gälla en kvantitativ begränsning. Bestämmandet av denna sammanhänger emel­ lertid med mitt förslag i fråga örn de brännerier, där sprit tillverkas di­ rekt ur melass. Av kalkyler, som lämnats de sakkunniga av Svenska sockerfabriksaktiebolaget, framgår, att under förutsättning av ett melasspris av högst 4 öre per kilogram och en tillverkningskvantitet av omkring 2 Vi miljoner liter av normalstyrka vid ett bränneri sprit kan framställas direkt ur melass till ett pris, som icke torde överstiga tillverkningskostnaden för sulfitsprit. Under de sista åren har inom landet funnits så stort överskott å melass, att sådan i viss utsträckning sålts för export till pris understigande 2 öre per kilogram. Med hänsyn till intresset av att inom landet erhålla användning för melassen och att icke be­ skära de nuvarande tillverkningsmöjliglieterna, synes det mig önsk­ värt att man i fråga örn melasspriten på samma sätt som rörande sulfit- och jästspriten vidtager åtgärder till tryggande av en viss avsätt­ ningsmöjlighet. I fråga örn priset bör dock gälla detsamma som föresla­ gits för jästspriten. En kvantitativ begränsning synes mig lämpligen böra ske på det sättet, att den myckenhet jäst- och melassprit, som brännerierna under förutsättning av att priset icke överstiger sulfitspritpriset skall få leverera, maximeras till sammanlagt viss storlek. Under de tre sistförflutna tillverkningsåren har i genomsnitt per år framställts direkt ur melass omkring 0.97 miljon liter sprit av normalstyrka och vid jästbrännerierna omkring 4.88 miljoner liter sådan sprit. Maximikvantiteten synes med hänsyn härtill kunna sättas till 6 miljoner normalliter. Såsom en förutsättning bör ytterligare gälla att endast inhemsk melass kommit till användning vid tillverkningen. Såsom nämnts framställes under innevarande tillverkningsår sprit di­ rekt ur melass endast vid två brännerier, nämligen av Svenska sockerfabriksaktiebolaget självt vid fabrik i Arlöv samt av enskilda personer vid fabrik i Klagshamn. Intill löpande tillverkningsår har dessutom så­ dan tillverkning bedrivits av spritcentralen vid en fabrik i Hälsingborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 53

Det torde i huvudsak böra få bero på överenskommelse mellan sockerbo­ laget och jästindustrien, i vilken omfattning härefter sprit skall till­ verkas direkt ur melass och i vilken omfattning vid jästfabrikerna. Jag har anledning förutsätta, att därvid tillbörlig hänsyn tages till det utanförstående enskilda melassbränneriet samt att sockerbolaget inom ramen av det sista årets tillverkningskvantiteter är villigt att till det­ tas ägare försälja melass till det pris, fritt bränneriet, som upptagits i den till grund för spritprisets bestämmande liggande kalkylen. Därest spritcentralen framdeles skulle anse lämpligt att återupptaga melassprittillverkningen vid fabriken i Hälsingborg, kan det måhända befinnas önskvärt att icke låta detta inverka på storleken av spritcentralens in­ köp av melass- och jästsprit från andra håll; denna fråga kan framdeleskomma under Kungl. Maj:ts prövning, ty jag anser ifrågavarande regel böra ha det innehåll, att spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd må inköpa eller själv tillverka melass- eller jästsprit till större mycken­ het än berörda 6 miljoner liter. Av min föregående redogörelse framgår, att man — med utgångspunkt för det sista årets åtgång av sprit för förtäringsändamål — kan räkna med att brännerierna till vederbörande partihandelsbolag årligen skulle få sälja sammanlagt omkring 70 miljoner liter sprit av normalstyrka, näm­ ligen 24 miljoner liter potatissprit, 40 miljoner liter sulfitsprit samt 6 mil­ joner liter jäst- eller melassprit. De senaste statistiska uppgifterna giva å andra sidan vid handen, att i den allmänna handeln för närvarande endast säljes sammanlagt omkring 55 miljoner liter inhemsk sprit av nor­ malstyrka, nämligen av spritcentralen — frånsett försäljningen till Aktie­ bolaget Skattefri sprit — omkring 22 miljoner litel-, av sistnämnda bolag omkring 14 Va miljoner liter samt av sulfitbrännerierna direkt till bensin­ firmorna omkring 18 Va miljoner liter. Under förutsättning att brännerier­ na fullt ut skulle komma att begagna sig av sin försäljningsrätt, skulle således avsättning för den inköpta spriten kunna erhållas endast genom ökning av konsumtionen för olika ändamål med sammanlagt omkring 15 miljoner liter av normalstyrka per år. Mitt i det föregående framlagda förslag förutsätter tydligen, att en sådan ökning utan större svårigheter för det allmänna och mera avsevärda olägenheter för de enskilda kan åvägabringas. Jag syftar då uteslutande på spritens användning såsom motorbränsle. De sakkunniga, som haft att räkna med en vida större ökning än den nämnda, lia i anslutning till i flera främmande länder genomförda åtgärder föreslagit bestämmelser som innebära tvångsför­ säljning av inotorsprit till bensinimportörer och bensintillverkare för inblandning i bensinen. Erinras bör, att 1933 års riksdag 1 gav Kungl. Majit bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1934, i den mån så prövades nödigt, meddela föreskrifter av sådan innebörd. En statlig reglering av hela brännoljeimporten genom ett statsmonopol på 1 Prop. nr 266; bev. utsk:s bet. nr 72; riksdagens skrivelse nr 628.

54 Kungl. Maj.-ts proposition nr 232.

sätt de sakkunniga ifrågasatt skulle utan vidare giva en lösning av denna fråga. Då jag emellertid, på skäl som jag strax skall angiva, icke ämnar förorda att en sådan reglering för närvarande genomföres, kom­ mer jag i stället att föreslå, att Kungl. Majit hos riksdagen begär nytt bemyndigande att vid behov meddela bestämmelser örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit. Därest så­ dant bemyndigande lämnas, har jag emellertid anledning förmoda, att vederbörande partihandelsbolag skall kunna i godo överenskomma med bensinimportörer och bensintillverkare örn att i proportion till deras import och tillverkning inköpa så stora myckenheter motorsprit, som partihandelsbolaget finner erforderligt för en jämn avsättning av den inköpta varan. Skulle åsyftat resultat icke utan Kungl. Majits med­ verkan kunna ernås, synas mig i allt fall dessa åtgärder böra erhålla sådan form, att förfarandet så nära som möjligt ansluter sig till vad som vid överenskommelse i godo skulle tillämpas. Det synes sålunda icke er­ forderligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, som villkor för import av varje parti bensin föreskriva, att motorsprit i bestämd proportion till ben­ sinmängden skall visas ha inköpts, utan det torde vara tillfyllest meddela bestämmelser av den innebörd, att varje bensinimportör vid äventyr av förlust av möjligheterna till vidare import skall vara skyldig att i för­ hållande till importen under viss tidsperiod inköpa viss mängd motor­ sprit enligt av Kungl. Majit bestämd inköpsprocent. Bestämmelser av antytt innehåll torde böra upptagas i en särskild förordning, som skulle träda i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer. Såsom nämnts innefattar de sakkunnigas förslag jämväl, att ett och samma partihandelsbolag skulle handhava partihandeln med all sprit. Sålunda förutsättes, att spritcentralen, vars oktroj jämlikt rusarycksförsäljningsförordningen utgår med 1936 års utgång, skulle övertaga de partihandelsrättigheter jämlikt förordningen angående handel med skat­ tefri sprit, som upplåtits åt Aktiebolaget Skattefri sprit — ett dotter­ bolag åt sulfitspritfabrikernas försäljningsorganisation Aktiebolaget Svensk sprit med viss representation för det allmänna i styrelsen — samt att i spritcentralens händer vidare skulle läggas partihandeln med motor­ sprit, vilken nu skötes av sulfitspritfabrikerna själva genom sistnämnda bolag. Då Aktiebolaget Skattefri sprits oktroj utgick den 31 december 1933, uttalade de sakkunniga, att förnyad oktroj i avvaktan på förevaran­ de frågors lösning syntes böra medgivas allenast för kortare tid. I enlig­ het härmed har oktrojen förlängts allenast till den 1 oktober 1934. De sakkunnigas förslag örn ett gemensamt partihandelsbolag bär avstyrkts av representanterna för sulfitspritindustrien och därjämte av bland andra kontrollstyrelsen och kommerskollegium. Huvudsynpunkten har härvid varit, att enligt vunnen erfarenhet intresset av att bibehålla och utvidga kundkretsen för teknisk sprit och motorsprit bäst tillgodosåges, örn ett bolag, som direkt representerade sulfitspritproducenterna, handhade partihandeln; nämnda intresse har ansetts icke vara väl förenligt med

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 55

spritcentralens uppgifter i övrigt. Med hänsyn till att enligt de sak­ kunnigas förslag jäst- och melasspriten tänktes komma att konkurrera med sulfitspriten beträffande försäljningen för nämnda ändamål förut­ sattes dock i ifrågavarande yttranden, att representanter för denna till­ verkning insättas i Aktiebolaget Skattefri sprits styrelse. Kontrollstyrel­ sen föreslår att bolaget så ombildas, att av Kungl. Majit utsedda ledamö­ ter erhölle majoritet i bolagets styrelse. Enligt min mening ha de sakkunniga haft goda skäl för förslaget i den­ na del och det av mig i det föregående framlagda förslaget torde knappast kunna på ett rationellt sätt genomföras utan att hela partihandeln med sprit koncentreras till ett organ. Då skilda spritsorter tänkas få avsättning såsom vanlig skattefri sprit och motorsprit, är det tydligen uteslutet, att partihandeln härmed överlåtes åt ett bolag, där bestämmanderätten tillkommer sulfitspritindustrien. Därest en särskild partihandlare för denna försäljning skulle finnas, bleve det enligt min mening, såsom ock kontrollstyrelsen föreslagit, nödvändigt att giva staten huvudinflytandet i bolaget. Några fördelar synas emellertid knappast vara förenade med att ha ett sådant bolag vid sidan av det av staten kontrollerade parti­ handelsbolaget jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen. Tvärtom sy­ nas stora fördelar vara förenade med att ha ett gemensamt partihandels­ bolag för all sprithandel. Härigenom möjliggöres att enhetliga grun­ der för prissättningen kunna tillämpas vid inköp av all sprit, så att priset för samma slags vara icke bestämmes olika efter den avsedda an­ vändningen för olika ändamål. Användningssättet skulle därefter uteslu­ tande bero på spritcentralen, som skulle lia möjlighet att under vissa för­ utsättningar använda vilken som helst av de ifrågavarande spritsorterna till vilket som helst av de förevarande fyra avsättningsområdena: för förtäringsändamål, såsom skattelagd och skattefri teknisk sprit eller såsom motorsprit. Att de olika brännerierna sålunda icke få något intresse av, huruvida spriten går till det ena eller andra ändamålet, synes mig en­ dast önskvärt och ägnat att mildra de nu framträdande motsättning­ arna mellan olika tillverkare. Att varan skulle fördyras eller konsumen­ ternas intressen bliva i något annat avseende sämre tillgodosedda vid sprithandelns koncentration till spritcentralen än vid dess uppdelning å två partihandelsbolag, synes mig erfarenheten icke giva någon anledning förmoda. Snarare torde motsatsen kunna antagas. Och i vad rör intres­ set av att erhålla nya avsättningsområden för den inhemska spriten, vilket självfallet även bör vinna beaktande, ser jag knappast något skäl, varför icke detta intresse skulle kunna tillgodoses av spritcentralens ledning samt personalen vid en för denna försäljning inrättad särskild avdelning inom bolaget lika väl som av ett fristående, av staten kontrollerat parti­ handelsbolag. Givetvis är det dock av betydelse att hittills gjorda erfa­ renheter härvid tillgodogöras. Såväl av detta skäl som mod hänsyn till personalens intressen förutsätter jag därför, att nämnda avdelning vid spritcentralen såvitt möjligt kommer att rekryteras av personal från Ak­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tiebolaget Skattefri sprit och Aktiebolaget Svensk sprit. Dessa båda bolag ha för närvarande gemensam kontorspersonal och man synes böra räkna med att denna i följd av förstnämnda bolags upphörande i stort sett kom­ mer att uppdelas mellan sistnämnda bolag och spritcentralen. Vid ett Aktiebolaget Svensk sprits nederlag i Stockholm finnes dessutom för själva distributionen av spriten anställd särskild personal. Jag förut­ sätter att spritcentralen såvitt det låter sig göra söker tillgodose även denna personals berättigade intressen. Därest den föreslagna koncentra­ tionen härvidlag skulle nödvändiggöra indragningar, anser jag för min del rimligt, att spritcentralen genom beviljande av avskedsersättningar e. dyl. söker såvitt möjligt mildra verkningarna härav. I detta sammanhang vill jag erinra, att därest — såsom jag sålunda för­ ordar — spritcentralen skall övertaga hela denna partihandel, detta tydli­ gen icke utesluter att spritcentralen kan överenskomma med de brännerier, som komma att tillverka sprit för skattefria ändamål, att i större eller mindre omfattning medverka vid distributionen av spriten i anslut­ ning till vad nu sker. Överhuvud bör naturligtvis tillses, att varan icke göres på något sätt mera svårtillgänglig för konsumenterna än enligt nuvarande ordning. Vissa härmed sammanhängande frågor skall jag be­ handla i en senare avdelning. I det föregående har redan antytts, att jag i likhet med de sakkunniga anser spritcentralens inköpspriser å sprit av alla slag böra bestämmas av en och samma prisnämnd, för den händelse överenskommelse örn priset icke kan träffas. Såsom nämnts finnes nu en sådan nämnd för prissätt­ ning vid försäljningar till spritcentralen, vilken nämnd består av tre av Kungl. Majit utsedda ledamöter samt två ledamöter för vardera parten. I olikhet med de sakkunniga anser jag skäl saknas att minska de av Kungl. Majit utsedda ledamöternas antal. Jag vill erinra, att särskilt med hänsyn till mitt förslag örn skyldighet i vissa fall för spritcentralen att inköpa sprit intill angivna kvantiteter en synnerligen maktpåliggande och viktig uppgift framdeles skulle komma att vila å denna nämnd. I likhet med de sakkunniga förutsätter jag, att kravet på tillgång till fack­ kunskap beträffande olika slag av sprittillverkning tillgodoses genom av nämnden tillkallade experter. I fråga örn prissättningen vid spritcentralens försäljning av sprit gäl­ ler för närvarande enligt det mellan staten och bolaget träffade avtalet, att bolaget skall tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen. I enlighet härmed lä­ rer priset å de olika varorna numera i stort sett bestämmas endast efter in­ köpspriset å råspriten med tillägg av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lagrings- och förvaltningskostnader ävensom viss handelsvinst. I viss motsättning häremot anföra de sakkunniga, att bola­ get vid sin utförsäljning bör äga att i skälig utsträckning vidtaga sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 57

jämkningar i priserna, att å sprit som disponerades för förtäringsändamål uttoges ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål och såsom motor­ sprit samt att en motsvarande inbördes gradering även skulle kunna vid­ tagas beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamålen. Härigenom skulle vinnas ett förbilligande av i första band motorspriten men i andra band även av spriten för tekniskt bruk. Dessutom förklara de sakkunniga, att enligt deras mening spritcentralen icke borde äga uttaga handelsvinst av sin rörelse med skattefri sprit och motorsprit utan allenast göra sig täckt för havda kostnader för denna rörelse. För egen del finner jag den i nämnda avtal uttalade och nu tillämpade allmänna principen böra vä­ sentligen upprätthållas även i spritcentralens utvidgade verksamhet. Med allt beaktande av de skäl som under vissa förhållanden tala för den av de sakkunniga anvisade utvägen, kan jag sålunda icke förorda, att bola­ get i syfte att förbilliga — eller fördyra — varor i viss användning skulle äga att jämka de efter nämnda grund beräknade priserna allt efter det ändamål, för vilket försäljningen sker. Det synes mig emellertid icke möta några betänkligheter samt i viss mån leda till åsyftat resultat, örn ett avsteg från principen göres såtill­ vida, att bolaget — såsom de sakkunniga föreslagit — vid försäljning av motorsprit och annan skattefri sprit icke skall äga tillgodoräkna sig någon handelsvinst utan allenast ersättning för kostnaderna för denna rörelse. Vidare är det givetvis icke min mening, att binder skall möta för spritcen­ tralen att sätta samma pris för en och samma slags vara, avsedd för samma användningsområde, oberoende av huruvida den särskilda varan framställts av en dyrare eller en billigare sprit eller måhända av en blandning av bådadera; i sådant fall bör den genomsnittliga framställningskostnaden få vara avgörande. Sålunda synes det klart, att det icke bör inverka å utförsäljningspriset, huruvida av spritcentralen levererad motorsprit här­ rör från sulfitbränneri eller möjligen i något fall från jäst- eller melassbränneri. Likaså torde priset å annan skattefri sprit, såvida det är fråga örn exempelvis vanlig rödsprit och icke någon specialkvalitet, böra vara enhetligt, ehuru härtill kan komma att användas icke blott sulfit-, jästoch melassprit utan i någon mån också — under förutsättningar som jag förut angivit — potatissprit. Även å förtäringsområdet bör ett liknande beräkningssätt icke vara uteslutet. Det vore sålunda enligt min mening rimligt, därest den jämförelsevis obetydliga skillnaden i framställningskostnad mellan brännvin av samma kvalitet, framställd av potatis- re­ spektive sulfitsprit, icke komme till synes vid bestämmande av priset utan en utjämning på sätt jag förut angivit därvid ägdo rum; jag vill påpeka att med den föreslagna nya anordningen vederbörande fabrikanter icke skulle lia något direkt ekonomiskt intresse av, huru härvidlag förfares. I det föregående bar huvudsakligen varit fråga örn den inhemska spri­ tens avsättning inom landet. Det bör dock erinras, att spritcentralen

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 232

årligen exporterar mindre kvantiteter förtäringssprit, vilka ingå i de förut angivna uppgifterna å avsättningen för förtäringsändamål. Vidare erinras, att de särskilda brännerierna givetvis skulle bibehållas vid rätten att själva exportera av dem tillverkad sprit. I den mån sådan export skulle kunna komma till stånd, bör den naturligtvis icke inverka på stor­ leken av de kvantiteter, som brännerierna skulle äga sälja till spritcen­ tralen. Otvivelaktigt innebär det nu framlagda förslaget till reglering av avsättningsförhållandena för inhemsk sprit en viss belastning av motortra­ fiken, beroende därpå att motorspriten är dyrare i inköp än bensinen. Belastningen blir emellertid vida lägre än enligt de sakkunnigas förslag. För att icke göra denna alltför kännbar ämnar jag i detta sammanhang före­ slå att den till den 1 juli 1934 gällande skattefriheten för motorsprit förlänges. Utgår man från sådan skattefrihet å motorspriten torde man, i an­ slutning till de sakkunnigas uppskattning, kunna räkna med att det pris, som bensinfirmorna skulle få betala för motorspriten, bomme att röra sig omkring 30 öre per liter å 99.5 procent. Motsvarande pris för bensin, inklusive skatt, kan i överensstämmelse med de sakkunnigas beräk­ ningar uppskattas till 19 öre per liter. Genom de föreslagna åtgärder­ na kan användningen av motorsprit, som sista året uppgått till omkring 9.5 miljoner liter, antagas komma att ökas med omkring 7.5 miljoner liter, till omkring 17 miljoner liter. Denna kvantitet skulle för bensinfirmorna betinga en merkostnad i jämförelse med inköp av motsvarande mängd bensin av omkring 1,870,000 kronor. Det är dock att märka, att då bensin­ firmorna redan nu inköpa omkring 9 miljoner liter motorsprit å 24 öre per liter redan detta innebär en merkostnad jämfört med motsvarande mängd bensin å 450,000 kronor. I förhållande till det nuvarande läget skulle således nyordningen överslagsvis kunna beräknas medföra en mer­ kostnad för bensinfirmorna å omkring 1.4 miljon kronor. Denna merkost­ nad kommer givetvis i sista hand att drabba konsumenterna. I viss mån torde den uppvägas av att den vid inblandning av motorsprit i bensin er­ hållna lättbentylen utgör ett värdefullare motorbränsle än bensin. Denna fördel torde dock icke vara så framträdande, att hela merkostnaden kan uttagas genom höjt pris å lättbentylen; säkerligen skulle vid sådan pris­ förhöjning en så stor kvantitet lättbentyl icke vinna avsättning. Kost­ naden lärer därför komma att i någon form utslås å hela motorbränsle­ konsumtionen; fördelad på detta sätt utgör den omkring 0.3 öre per liter. Jag vill slutligen icke underlåta att påpeka, att en ökning i motorspritkonsumtionen med 7.5 miljoner liter givetvis måste medföra en mot­ svarande minskning i konsumtionen av bensin, för vilken utgår skatt med 10 öre per liter, och således innebär en minskning i bensinskatten med omkring 750,000 kronor. Sammanlagt innebär användningen av beräk­ nade 17 miljoner liter motorsprit 1.7 miljoner kronor mindre bensinskatteuppbörd än örn endast bensin använts. Därest den i författningen stad­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 59

gade skatten å motorsprit med 6 öre per liter träder i kraft, medför an­ vändningen av nämnda kvantitet motorsprit däremot endast omkring 680,000 kronor mindre skatt.

Det synes lämpligt att jag härefter lämnar en sammanfattning av de viktigaste punkterna i det förslag, för vilket jag nu redogjort. Detta kan ske på följande sätt: 1. Spritcentralen blir partihandlare såväl enligt rusdrycksförsäljningsförordningen som enligt förordningen angående handel med skatte­ fri sprit, och i sistnämnda avseende utvidgas partihandlarens verksam­ het att avse även motorsprit. 2. Vid spritcentralens inköp av inhemsk sprit bestämmes priset, där ej överenskommelse kan träffas, av en och samma prisnämnd för alla slag av sprit. Prissättningen grundas på framställningskostnaden i ett välskött och medelstort bränneri av det slag, som är i fråga, och olika pris må ej sättas på samma slag av sprit på grund av dess avsedda an­ vändning för olika ändamål. 3. Spritcentralen må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till förtäringsändamål försälja annan inom riket tillverkad sprit än sådan, som fram­ ställts ur potatis och spannmål, med mindre under samma år i stort^ sett motsvarande mängd sprit av sistnämnda slag, jämte vid rening av sådan sprit uppkommande s. k. sekunda sprit, av bolaget användes för försälj­ ning jämlikt förordningen angående handel med skattefri sprit. 4. Sprit, som framställts ur potatis och spannmål, må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd i större omfattning än som framgår av punkt 3 användas för försäljning jämlikt där nämnda förordning. 5. Föreskrifter meddelas som möjliggöra för statlig nämnd eller myn­ dighet att reglera potatisbränneriernas användning och inköp av råämnen. 6. I den mån sprit, som tillverkats vid sulfitbränneri inom riket, erbjudes till vederbörligen bestämt pris, skall spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit, dock icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till större mycken­ het per tillverkningsår än 40 miljoner liter av normalstyrka. 7. Frånsett sprit, som inom riket tillverkats av potatis och spannmål, må spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa inom riket tillverkad sprit till högre pris än det, som vid sulfitbränneri tillverkad sprit av motsvarande kvalitet vid samma tid betingar. 8. I den mån sprit, som inom riket tillverkats i jästbränneri eller di­ rekt ur melass, erbjudes till vederbörligen bestämt pris, som uppfyller villkoret i punkt 7, skall spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit, dock med iakttagande av att bolaget icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd må inköpa eller självt tillverka större myckenhet jäst- eller melassprit per tillverkningsår än sammanlagt 6 miljoner liter av normalstyrka. 9. Vid spritcentralens utförsäljning skall priset i stort sett, på sätt i det föregående närmare angivits, beräknas efter priset på råspriten med tillägg av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lag­ rings- och förvaltningskostnader ävensom skälig handelsvinst, dock att vid bestämmande av priset för skattefri sprit icke må beräknas handelsvinst. 10. Därest av spritcentralen inköpt sprit icke eljest kan vinna avsätt­ ning, skola bestämmelser örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit i viss proportion till importen eller tillverk­ ningen sättas i kraft.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Den föreslagna nya ordningen torde böra träda i kraft med början av nästa tillverkningsår, således den 1 oktober 1934. I fråga örn sättet för nyordningens genomförande får jag erinra, att inrättandet av ett gemen­ samt partihandelsorgan för hela sprithandeln förutsätter vissa ändringar i bränn vinstill verkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen samt förordningen angående handel med skattefri sprit. I stort sett torde härvidlag de sakkunnigas förslag kunna följas. Ur förstnämnda för­ ordning bör dessutom, såsom de sakkunniga föreslagit, borttagas de i 13 § upptagna bestämmelserna örn begränsning av tillverkningsrätten i lantbruksbrännerierna till viss del av året samt örn begränsning i fråga örn brännvinstillverkningen i jästbränneri; i stället torde i 13 § kunna intagas den förut av mig föreslagna nya bestämmelsen örn möjlighet att meddela särskilda föreskrifter örn råvaruanvändningen. Vidare torde ur sistnämnda båda förordningar böra uteslutas de förut omnämnda bestäm­ melserna i respektive 13 § 3 mom. och 5 §, innefattande viss reglering i fråga örn rätten att inköpa olika slag av sprit. Jag anser nämligen att den föreslagna nya ordningen i detta avseende såväl som beträffande spritcentralens prispolitik och andra förut berörda frågor icke lämpligen bör givas uttryck i författningarna utan komma till verkställighet genom överenskommelse med spritcentralen. Min hemställan kommer i enlighet härmed att gå ut på, att Kungl. Majit — samtidigt som efter angivna grunder utarbetade förslag till författningar föreläggas riksdagen — an­ håller örn riksdagens bemyndigande att träffa avtal med spritcentralen örn ordnande av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit i huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu angivna riktlinjer. Själv­ fallet har jag förvissat mig örn, att spritcentralens ledning är beredd in­ gå en dylik överenskommelse. Jag förutsätter som klart, att den i 24 § brännvinstillverkningsförordningen avsedda prisnämnden redan före den 1 oktober 1934 skall kunna besluta angående priset å olika slag av sprit, som skall försäljas efter nämnda dag, utan att någon särskild övergångsbestämmelse härom er­ fordras.

Såsom jag redan antytt vill jag i detta sammanhang även föreslå, att det uppskov med föreskriven skatt å motorsprit, som senast lämnats in­ till den 1 juli 1934, ytterligare förlänges. Lämpligen torde förlängningen böra ske på tre år. Förslag härom torde böra upptagas i en särskild för­ ordning.

2. Antagande av detaljhandlare nied skattefri sprit, m. m.

Enligt förordningen om handel med skattefri sprit (4 §) må partihan­ del med annan skattefri sprit än motorsprit utövas alle­ nast av aktiebolag, som därtill erhållit tillstånd; sedan år 1924 års ingång har sådant tillstånd innehafts av Aktiebolaget Skattefri sprit. Med partihandel förstås (2 §) sådan handel, som bedrives till återförsäljare i

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 61

och för deras rörelse eller till avnämare, vilken av kontrollstyrelsen er­ hållit tillstånd att av partihandlaren inköpa skattefri sprit, ävensom för­ säljning för export; med detaljhandel förstås all annan handel. Parti­ handlaren må icke (7 §), utom till sådan avnämare som nyss nämnts, ut­ lämna sprit, som icke blivit vederbörligen denaturerad. Förordningen skil­ jer därvid mellan enkeldenaturerad och duhbeldenaturerad sprit; den se­ nare skall ha undergått sådan behandling att enligt kontrollstyrelsens be­ prövande användning av densamma till förtäring kan betraktas såsom utesluten. Detaljhandlare skola (10 §) till erforderligt antal antagas av kontrollstyrelsen och detaljhandel må utövas allenast av sålunda antagen detaljhandlare. Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och på­ litlighet och jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk av spriten förekommes. För försäljningen av enkelde­ naturerad sprit gälla särskilda restriktioner (skriftlig rekvisition, för­ bindelse att spriten ej skall användas för förtäring, särskild försäljningsbok m. m.) under det att för försäljningen av duhbeldenaturerad sprit endast gälla vissa ordningsföreskrifter. Mo tor spriten utgör ett särskilt slags duhbeldenaturerad skatte­ fri sprit, men härför gälla i stort sett icke de nu berörda bestämmelserna i förordningen örn handel med skattefri sprit. I stället hänvisas (3 §) till bestämmelsen i brännvinstillverkningsförordningen, att brännvin må av tillverkare försäljas för användning till motordrift. Partihandel med så­ dan sprit utövas ej av Aktiebolaget Skattefri sprit och nämnda bestäm­ melse örn att detaljhandel må utövas endast av detaljhandlare, som anta­ gits av kontrollstyrelsen, äger ej heller tillämpning. I stället stadgas (3 §), att beträffande försäljning av sprit för användning till motordrift skall med tillverkare vara likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud antagits till återförsäljare. Det har sålunda ankommit på sulfit­ spritfabrikernas förut omnämnda försäljningsorganisation, Aktiebolaget Svensk sprit, att själv antaga återförsäljare för moiorspriten. Det bör emellertid anmärkas, att vissa andra bestämmelser i förord­ ningen örn handel med skattefri sprit lia avseende även å motorsprit. Därjämte stadgas (3 § 3 morn.), att det ankommer å kontrollstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter, som ytterligare kunna finnas erforder­ liga för tillsyn över handeln med motorsprit. I fråga örn all skattefri sprit gäller (16 §), att därest försäljning utövas på sätt, som strider mot förordningen eller särskilda bestämmelser, eller så att sådan försäljning giver anledning till missbruk av spriten, Kungl. Majit äger i fråga örn partihandlare och kontrollstyrelsen i övriga fall att föreskriva inskränk­ ningar eller villkor i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fort­ sättande. En särskild straffbestämmelse (20 §) gäller för tillverkare eller nyss nämnd återförsäljare, som obehörigen avhänder sig motorsprit.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

De sakkunniga ha i fråga om handeln med skattefri sprit icke före­ slagit andra ändringar än sådana sorn betingas därav, att det enligt rusdrycksförsäljningsf orörd ningen antagna partihandelsbolaget skulle bliva partihandlare även med skattefri sprit, inklusive motorsprit. Tillver­ kare av motorsprit skulle således äga försälja motorsprit liksom all an­ nan sprit allenast till partihandelsbolaget eller för export. Den vidare försäljningen skulle ske genom av partihandelsbolaget — i stället toi­ ni! av Aktiebolaget Svensk sprit — antagna återförsäljare. Detaljhand­ lare med annan skattefri sprit skulle antagas av kontrollstyrelsen i sam­ ma ordning som nu. I yttrandet över de sakkunnigas betänkande har kontrollstyrelsen i denna del anfört i huvudsak följande: Då kontrollstyrelsen hade att pröva ansökning örn rätt att driva de­ taljhandel med skattefri sprit, plägade styrelsen, för erhållande av er­ forderliga upplysningar örn, huruvida sökanden vore lämplig samt den sökta detaljhandelsrättigheten erforderlig ur lokal synpunkt, remittera ansökan till vederbörande systembolag och nykterhetsnämnd. Ansåge styrelsen sig kunna antaga sökanden till detaljhandlare utfärdades där­ om bevis. Underrättelse örn antagande av detaljhandlare lämnades veder­ börande systembolag, länsstyrelse, polismyndighet, nykterhetsnämnd samt Aktiebolaget Skattefri sprit. Det hade för kontrollstyrelsen visat sig vara svårt att avgöra, huru­ vida i det särskilda fallet behov av detaljhandel med skattefri sprit förelåge eller icke. I brist på erforderlig lokalkännedom måste kontrollsty­ relsen i denna fråga väsentligen stödja sig på de hörda myndigheternas utlåtanden. Men dessa hade visat sig representera de mest skiftande åsikter cm behovet av inrättande av nya detaljhandelsställen. Det hade förekommit fall då behov ej ansetts föreligga, enär skattefri sprit till­ handahållits å ort, som legat på betydande avstånd från sökandens hem­ ortskommun. Men det hade också inträffat fall, då behov ansetts före­ ligga, ehuru detaljhandelsställe för skattefri sprit funnits i omedelbar närhet av sökandens affärslokal, ja, till och med inom samma fastighet. Ej så få systembolag och flertalet nykterhetsnämnder tillstyrkte detaljhandelsansökan för såvitt de ansåge sökanden vara lämplig och fäste föga eller intet avseende vid behovsprineipen. Denna princip hade där­ för av kontrollstyrelsen kunnat upprätthållas endast i sådana relativt fåtaliga fall, då utredningen i ärendet otvetydigt visat, att behov av sökt detaljhandelsrätt icke förelegat. Nu relaterade förhållanden gällde väsentligen sedan från och med den 1 januari 1930 den dubbeldenaturerade skattefria spriten, den s. k. röd­ spriten, införts i allmänna handeln. Före denna tidpunkt hade tilloppet av sökande ej varit så stort; många hade funnit den föreskrivna bokfö­ ringen vid detaljhandeln besvärlig och avstode från att föra skattefri sprit. _ Men frigivandet av rödspriten, som finge säljas praktiskt taget som vilken annan vara som helst, föranledde genast en avsevärd ökning av antalet detaljhandelsrättigheter. Medan antalet detaljhandlare åren 1920—1924 hållit sig omkring 1,200 och antalet försäljningsställen om­ kring 1,300, hade den 1 januari 1933 antalet detaljhandlare ökats till 4,746 och antalet försäljningsställen till 5,780. Nu vore antalet ännu större. Efter den 1 januari 1930 hade man allt vanligare börjat framhålla, att rödspriten borde få tillhandahållas av var och en välkvalificerad per­

Kungl. May.ts proposition nr 232. 63

son, som anmälde sig vilja saluföra den. Denna uppfattning hade sär­ skilt kommit till uttryck i de talrika skrivelser från sådana handlande, som fått avslag på framställning örn detaljhandelsrätt. Men även den köpande allmänheten syntes i stor utsträckning hysa samma mening. Så till exempel vore det ej ovanligt, att en handlande, som fått avslag på gjord detaljhandelsansökan, företedde en lista på kunder, som intygade, att de funne det förenat med olägenhet att gå till annan handlande för inköp av skattefri sprit, ehuru sådan sprit kunnat erhållas å detaljhandelsställe, som legat alldeles intill sökandens. Det kunde enligt kontrollstyrelsens mening ej heller bestridas, att en handlande, som erhållit rätt till detaljhandel med skattefri sprit, intoge en gynnad ställning i förhållande till konkurrent, som icke innehade dy­ lik rättighet, enär en kund ju helst ville göra samtliga sina inköp på samma ställle. På så sätt kunde en handlande, som ej ägde saluföra denaturerad sprit, förlora kunder även då det gällde andra varor. För handlandekåren tedde sig alltså tillämpningen av behovsprincipen vid antagande av detaljhandlare med skattefri sprit såsom en orättvisa. Principens upprätthållande skulle dock väl kunna motiveras, örn detta vore konstaterat såsom alltjämt nödvändigt ur nykterhetssynpunkt. Där­ om syntes man emellertid kunna ha skäl att hysa starka tvivel. För den ojämförligt största delen av landet torde det vara obestridligt, att sådan behovsprövning alls icke vore ur nykterhetssynpunkt erforderlig. För vissa områden, inom vilka missbruk av rödsprit alltfort förekomme, syn­ tes det däremot möjligen vara påkallat att även i fortsättningen begränsa antalet detaljhandlare. Såsom sammanfattning av vad kontrollstyrelsen i detta avseende anfört kunde framhållas, att behovsprincipen numera endast delvis kunde ge­ nomföras, att densamma, där den genomfördes, ofta orsakat irritation och att nyttan av densamma vore problematisk, övervägande skäl syn­ tes alltså tala för dess bortfallande. Men örn kontrollstyrelsens prövning av detaljhandelsansökningar, som väsentligen inriktats på denna fråga, i realiteten skulle falla bort och alltså envar kvalificerad sökande, som anmälde sig, automatiskt erhölle rätt till detaljhandel med skattefri sprit, bomme styrelsen att i fråga örn dessa ärenden huvudsakligen fun­ gera allenast såsom en registreringsmyndighet. Den lämpligaste anord­ ningen synes härvid vara, att partihandlaren med skattefri sprit finge i likhet med varje annan handelsfirma antaga och från uppdraget skilja återförsäljare. Ur nykterhetssynpunkt syntes en sådan anordning näppeligen väcka farhågor, under förutsättning givetvis att kontrollstyrelsen behölle sin nuvarande befogenhet enligt 16 § i förordningen att, därest försäljnin­ gen av dylik sprit missbrukades, föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Örn missbruk av denaturerad sprit befunnes råda på viss ort eller inom visst område, skulle kontrollstyrelsen således fortfarande ha i sin hand att exempel­ vis införa skriftlig rekvisition vid inköp av sprit, föreskriva saluhållan­ de av viss på speciellt sätt denaturerad sprit eller helt förbjuda all för­ säljning å orten eller inom området i fråga. Därjämte borde kontrollstyrelsen emellertid med stöd av särskilt stad­ gande i förordningen äga möjlighet att för visst område inskränka de­ taljhandlarnas antal och att i övrigt meddela närmare föreskrifter örn antagande av detaljhandlare. Vad nu sagts örn rätt för partihandelsbolaget att antaga detaljhand­

64 Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

lare med skattefri sprit borde dock gälla allenast i fråga om den dubbeldenaturerade spriten. Detaljhandlare med enkeldenaturerad sprit borde däremot fortfarande antagas av kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen Ilar vid yttrandet fogat förslag till ändrad lydelse av 10 § i förordningen i enlighet med vad sålunda anförts. I förslaget har även upptagits en bestämmelse, att därest partihandelsbolaget utan skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljnings­ rätt, må kontrollstyrelsen på framställning förordna örn rättelse; över kontrollstyrelsens beslut i sådan fråga skulle enligt förslaget klagan ej få föras.

Departe- För egen del kan jag väsentligen ansluta mig till kontrollstyrelsens mentschelen. förslag, såvitt det avser ändring i gällande bestämmelser örn antagande av detaljhandlare med annan skattefri sprit än motorsprit. Jag anser således att endast för den enkeldenaturerade spriten bör gälla den nu­ varande bestämmelsen, att detaljhandlare till erforderligt antal skola an­ tagas av kontrollstyrelsen, och finner ej betänkligheter möta mot att de­ taljhandlare med dubbeldenaturerad skattefri sprit antagas av parti­ handelsbolaget, utan att någon särskild prövning av behovet skulle före­ skrivas. Såsom kontrollstyrelsen ansett, bör dock i båda fallen gälla samma anspråk å vederbörandes personliga kvalifikationer som för närva­ rande. Jag har heller intet att erinra mot att kontrollstyrelsen skulle äga meddela partihandelsbolaget närmare föreskrifter örn antagande av detaljhandlare samt äga förordna örn rättelse, därest partihandelsbo­ laget utan skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljningsrätt. Däremot kan jag icke giva min anslutning till försla­ get, att handlandena skulle uteslutas från möjligheten att i sådana frå­ gor klaga över kontrollstyrelsens beslut. Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle i fråga örn antagande av de­ taljhandlare med motorsprit gälla samma ordning som sålunda före­ slagits för annan dubbeldenaturerad sprit. Jag vill erinra att detta skulle innebära en skärpning i varje fall i jämförelse med nuvarande praxis. Bestämmelsen örn att detaljhandel med motorsprit må utövas av den som av sulfitsprittillverkarna eller deras ombud antagits till återför­ säljare har nämligen helt naturligt icke inneburit några nämnvärda rest­ riktioner och bestämmelsen örn prövning av vissa personliga kvalifikatio­ ner vid antagande av detaljhandlare lärer icke här ha tillämpats. Då denna ordning icke torde ha föranlett missbruk och då det synes mig angeläget att icke den förevarande nyordningen försvårar möjligheten till inköp av motorsprit, anser jag en skärpning i angiven riktning knap­ past påkallad. Under sådana förhållanden synes särskild bestämmelse örn antagande av återförsäljare med motorsprit överhuvud icke erforder­ lig; i anslutning till det förfarande som redan nu torde ha tillämpats synes återförsäljningen kunna anordnas helt formlöst. Jag vill erinra

Kungl. Majlis proposition nr 232. 65

att detta lika litet som nu bör väcka några betänkligheter, enär det allt­ jämt skulle tillkomma kontrollstyrelsen att meddela särskilda föreskrif­ ter för tillsyn å handeln med motorsprit; vissa i författningen meddelade ordningsföreskrifter angående detaljhandel med skattefri sprit skulle dessutom, liksom nu, utan vidare vara tillämpliga i fråga örn motorspri­ ten. I enlighet med vad jag nu anfört torde 10 § i förevarande förordning böra ändras. Jag vill i detta sammanhang också beröra den nyssnämnda bestämmel­ sen i 20 § örn straff — vid synnerligen försvårande omständigheter ända upp till straffarbete i ett år — för tillverkare av motorsprit och för sådan återförsäljare, som antagits av tillverkaren eller haus ombud, därest de obehörigen avhända sig motorsprit. Då tillverkare av motorsprit nu i fråga örn försäljningsmöjligheterna skulle bliva fullt likställda med till­ verkare av brännvin i allmänhet — försäljning skulle få ske endast till partihandelsbolaget eller för export — saknas anledning bibehålla särskild straffbestämmelse för sådan tillverkare. I enlighet härmed har också i de sakkunnigas författningsförslag bestämmelsen ändrats att gälla endast av partihandelsbolaget antagen återförsäljare med motorsprit. Överståt­ hållarämbetet har erinrat, att straffskalan syntes ha kommit att kvarstå från en tid, då paragrafen behandlade lagöverträdelse av annan och all­ varligare natur. Vid prövning av denna fråga har jag funnit anledning icke längre föreligga till särskild straffbestämmelse för detta slag av återförsäljning av skattefri sprit och således ansett bestämmelsen böra helt uteslutas. Då 21 § hänvisar till 20 § i fråga örn straffskalan, för­ anleder detta emellertid ändring i förstnämnda paragraf, varjämte ly­ delsen av 25 § bör jämkas.

3. Statlig reglering av brännoljeimporten.

De sakkunnigas utredning och yttrande.

I de sakkunnigas uppdrag har också ingått utredning av frågan örn kon­ troll över importen av motorbränsle. I yttrandet till statsrådsprotokol let den 17 februari 1933 anförde jag härutinnan, att därest en undersök­ ning gåve vid handen att ökad avsättning av inhemskt motorbränsle ej kunde vinnas utan att importen av utländskt motorbränsle underkastades kontroll eller reglering i lämplig form, även denna utväg borde bliva före mål för utredning. Särskild uppmärksamhet syntes därvid böra ägnas åt de möjligheter, som en kontroll över importen av motorbränsle skulle erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbild­ ning i prisförhöjande syfte mellan producenter av importerat dylikt bränsle. bihang lill riksdagens protokoll 19114. 1 sami. Nr ? 32 - 5

66 Kungl. Muj:ts proposition nr 232.

Såsom iuledniugsvis nämnts, har Kungl. Majit genom särskilt beslut uppdragit åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet verkställa undersökning enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn under­ sökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar rörande vissa angivna företags inverkan på pris- och omsättningsförhållandena här i riket. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit undersökningsmyndigheten att förordna lektorn O. Ask att vara myndighetens ombud vid upp­ lysningars inhämtande. Jämlikt särskilt medgivande av Kungl. Majit har i de sakkunnigas betänkande såsom bilaga (sid. 279 o. f.) intagits en avnämnda ombud utarbetad promemoria, innefattande en allmän samman­ fattning av ombudets gjorda iakttagelser samt en ur siffermaterialet för de särskilda bolagen sammandragen tabellarisk översikt av bolagens sam­ manlagda kapitalinvesteringar och deras genomsnittliga driftsresultat un­ der de år, som undersökningen omfattat m. m. Vid betänkandet ha vidare i förevarande del fogats såsom bilagor dels en utredning av docenten E. Norlin rörande benämningar å och huvudsak­ lig användning av bergolja och därav framställda viktigare produkter dels ock en sammanställning av redaktören Th. Odhe angående den inter­ nationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter, m. m. De sakkunniga behandla frågan örn en statlig reglering av brännolje­ importen under en särskild avdelning (sid. 106 o. f.); för det huvudsakliga innehållet av de sakkunnigas yttrande i denna del torde nu få lämnas en redogörelse. De sakkunniga erinra, att handeln med bensin och andra brännoljor inom riket huvudsakligen bedrives av aktiebolag, som direkt eller indirekt äg­ des av vissa världsföretag, nämligen Standard Oil Company of New Jersey med säte i New York (»Standard»-bensin), Anglo-Persian Oil Company Ltd med säte i London (»BP»-bensin), The Texas Corporation med säte i New York (»Texaco»-bensin), den s. k. Shellgruppen med säte i London och Haag (»Shell»-bensin) samt Sojosneftexport i Moskva (»Nafta»-bensin). Samtliga dessa svenska aktiebolag ha omfattats av berörda under­ sökning. Dessutom bedrives import av Bilägarnas inköpscentral u. p. a. samt i mindre utsträckning av några enskilda firmor. Tillverkning av bensin ur importerad råvara (s. k. Grude oil) drives inom riket av firman A. Johnson & Cio; även detta företag har omfattats av berörda under­ sökning. I en särskild tabell (sid. 110) lämnas detaljerade uppgifter å införseln av brännoljor under åren 1911—1913, 1924—1932 och första halvåret 1933. Ta­ bellen, som för olika slag av oljor upptager importens såväl kvantitet som värde, utvisar i vad rör kvantiteterna så gott som genomgående maximisiffror för år 1932. Efter komplettering av siffrorna att avse även hela året 1933 torde här få anmärkas, att importen åren 1932 och 1933 uppgått, av bensin till respektive 454.2 och 448.6 miljoner sprit, av »enide oil» tili respektive 33.2 och 56.7 miljoner ton, av oraffinerad motorbrännolja

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 07

och pannbrännolja till respektive 223.7 och 252.1 miljoner ton samt av fotogen till respektive 78.u och 92.8 miljoner ton. Sammanlagda import­ värdet för dessa varuslag har under dessa båda år uppgått till respektive 54.8 och 51.7 miljoner kronor. Lägges härtill importvärdet av vissa smörj­ oljor, helt eller huvudsakligen framställda av mineraloljor, blir import­ värdet respektive 67.e och 62.i miljoner kronor. Den inom riket tillverkade bensinen uppgick år 1932 till 8.8 miljoner liter och år 1933 till 14.5 miljoner liter. I särskilda tabeller (sid. 113 o. f.) angivas i betänkandet cif-priserna å bensin, brännolja och fotogen under åren 1923—1932 enligt av de olika im­ portbolagen lämnade uppgifter ävensom bruttominuthandelspriset för ben­ sin i Stockholm från och med år 1924. Rörande förhållandet mellan de olika bensinfirmorna anföra de sakkun­ niga härefter: Under åren 193U och 1931 samt under första halvåret 1932 hade konkur­ rensen här i landet mellan de olika importbolagen utvecklat sig till ett hårt priskrig bolagen emellan. En av huvudorsakerna till priskriget torde ha varit den genom överproduktion å oljemarknaden samt den allmänna världsdepressionen föranledda skärpta konkurrensen på världsmarknaden för mineraloljor, vilken konkurrens naturligen framträtt i flertalet län­ der, där de stora oljegrupperna varit representerade. En särskild anled­ ning till priskriget på den svenska marknaden vore emellertid även upp­ trädandet på denna marknad — liksom för övrigt på vissa andra europe­ iska marknader — av det sovjetryska statliga oljemonopolet. De av mo­ derbolaget i Moskva i olika länder bildade dotterföretagen — i Sverige ak­ tiebolaget Naftasyndikat —- hade under detta tidsskede i hastigt växande kvantiteter kunnat utbjuda den ryska bensinen till lägre priser än de äldre importbolagen dittills i allmänhet hållit, och särskilt hade den nya konkurrentens prispolitik tagit sig uttryck i beviljandet av avsevärt större rabatter än de, med vilka man förut i regel brukat räkna. I den vid betänkandet fogade bilagan lämnades för vissa europeiska marknaders vidkommande åtskilliga upplysningar rörande ifrågavarande ämne. Vad vårt land beträffar, hade de sakkunniga i sin egenskap av undersökningsmyndighet inhämtat detaljerade uppgifter örn förhållandena under tiden för det ifrågavarande priskriget, vilka uppgifter emellertid, såsom hän­ förande sig till ett redan förgånget och i viss mån avslutat tidsskede, icke ansetts behöva återgivas. Av större intresse vore i förevarande .sammanhang det samarbete, som inletts mellan de här i landet verksamma oljebolagen. Såsom framginge av den av lektor Ask utarbetade promemorian hade redan under hösten 1930 upptagits försök till åvägabringande av ett visst sådant samarbete mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag för aktiebolaget Naftasyndikat samt firman A. Johnson & C:o. Efter åt­ skilliga underhandlingar hade bolagen ifråga i april 1931 enats örn vissa »levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet. Dessa »levnadsregler» hade omfattat dels ett huvudavtal och dels special­ bestämmelser, de sistnämnda innefattade i två akter, en s. k. försäljnings­ akt och en s. k. gemensainhetsakt. Enligt huvudavtalet hade parternaöverenskommit, bland annat, dels att noga iakttaga de priser och övriga försäljningsbestämmelser. som tid efter annan hleve av parterna fast­

68 Kungl. Majlis proposition nr 232.

ställda för försäljning av bensin, fotogen oell brännolja (petroleumpro­ dukter) inom Sverige, dels att inbördes skapa en rättvis fördelning av avsättningen av dessa varuslag och dels att samarbeta i avsikt ej mindre att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisationskostnaderna än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den svenska marknaden. Försäljningsakten hade omfattat närmare bestäm­ melser angående försäljnings- och leveransvillkor samt övriga försåt jningsförhållanden. I gemensamhetsakten hade intagits närmare överens­ kommelser örn fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt rationalisering. De nu omförmälda avtalshandlingarna hade enligt upp gift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emeller­ tid syntes bestämmelserna lia i stort sett upprätthållits, även örn här och var ändringar i bestämmelserna hade ägt rum genom särskilda beslut samt i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande. Den 3 maj 1932 hade av representanter för Standard-gruppen, Shell-, Texas- och BP-bolagen undertecknats en överenskommelse, enligt vilken i fortsättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i ändamål att åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemarknaden. Genom denna överenskommelse hade fastställts även vissa gemen­ samma rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum i fråga örn anläggning av nya service-stationer. Sedermera hade vid åtskilliga sam­ manträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna överenskommelser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena. Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda före­ tag, hade pågått en stark konkurrens mellan dem samt aktiebolaget Naftasyndikat, vilken konkurrens medfört för samtliga bolagen förlustbringande priser. För att söka råda bot på detta förhållande hade under hösten 1932 upptagits vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa för­ handlingar syntes lia medfört ett visst samarbete jämväl med aktiebola­ get Naftasvndikat. Detta bolag hade sålunda delgivits de överenskommel­ ser, som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och hade, utan att likväl formligt avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet linde medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna hade kunnat vid­ tagas. Detaljhandelspriserna hade även kunnat i viss mån stabiliseras, ehuruväl aktiebolaget Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall torde bevilja något högre rabatter än de mellan de övriga företagsgrupper­ na överenskomna. Mellan firman A. Johnson & C:o ä ena sidan samt Krooks petroleum & lilje aktiebolag och Svensk-engelska mineralolje aktiebolaget å andra si­ dan hade den 16 januari 1931 träffats avtal rörande försäljningen av as­ falt, bensin, fotogen och brännolja. Ifrågavarande avtal gällde till och med den 31 december 1933 men förlängdes utan vidare på ett år i sänder, såvida icke någon av parterna uppsade detsamma.

De sakkunniga framhålla, att deli av de sakkunniga förordade vägen att främja tillverkningen och avsättningen av det inhemska motorbränslet icke syntes kunna utgöra något skäl för en statlig reglering av oljeimpor­ ten. Visserligen skulle inblandningsförfarandet efter en statlig monopolisering av importen kunna regleras på ett affärsmässigt och smidigt sätt, men denna fråga kunde icke tillmätas sådan betydelse och vore ej heller av sådan natur, att den motiverade ett statsingripande med av seende å importhandeln, enär spörsmålet kunde lösas även på annat sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr :JH2. (19

Fastmera vore det — anföra de sakkunniga — en annan fråga, nämli­ gen frågan örn bensinbeskattningens framtida ordnande, som i detta sam­ manhang förtjänade att närmare uppmärksammas. Efter en historik rö­ rande beskattningen i vart land av bensin och motorsprit (sid. 124 o. f.) samt en på grundval av ingenjörsvetenskapsakademiens utredningar byggd sam­ manfattning av motorbränslefrågans tekniska sida (sid. 127 o. f.) anföra de sakkunniga i denna fråga i huvudsak följande: Definierbara gränser saknades mellan de olika varubeteckningar, varom här vore fråga. Allt tyngre oljor hade småningom kommit att inrymmas under beteckningen bensin. Destillationsbensinen hade i oell med bilismens stegrade förbrukning av driftmedel av bensinkaraktär blivit otillräcklig, och en ökad tillgång på lättare oljor hade skapats genom kemisk spar­ ning av tyngre oljor. Lades härtill, att en utveckling för närvarande på­ ginge i riktning mot användande av fotogen och relativt tunga oljor jäm­ väl i förgasaremotorer — vilken tendens bland annat främjades av den be­ tydande prisskillnaden mellan bensinoljor och tyngre oljor — förklarades lätt att i nutida tulltaxor eller andra författningar inskrivna definitioner å skattepliktig bensin svårligen kunna någon längre tid upprätthållas. Efter den tekniska utvecklingen på området mera smidigt anpassade an­ ordningar för bensinbeskattningen vore följaktligen önskvärda, ja de kun­ de bliva snart nog nödvändiga. Detta problem hade, vad den svenska lagstiftningen angiuge, redan så tillvida gjort sig påmint, att den i ben­ sinskatteförordningen och tulltaxan förut intagna definitionen å bensin redan genom beslut av 1931 års riksdag måste ändras och genom beslut av den därefter följande 1932 års riksdag helt borttagas. De sakkunniga hade sig även bekant, att jämväl i åtskilliga främmande länder för längre tid framåt bestämda definitioner å skattepliktig bensin numera måst över­ givas och saken regleras antingen på sådant sätt, att vederbörande stats­ departement eller annan behörig myndighet tid efter annan utfärdade nya föreskrifter på området eller ock så, att uppbördsmyndigheten — på sätt här i landet numera vöre fallet — erhållit befogenhet att avgöra, vad som skulle förstås med skattepliktig bensin och vilka tyngre oljor, som alltså skulle undantagas från beskattningen. Det syntes emellertid bliva förenat med betydande svårigheter att — i den mån utvecklingen i nu angiven riktning fortsatte — låta avgörandet av vad som vore skattepliktig olja handhavas av myndigheter rrtan till­ gång till den ständigt, för att icke säga nästan dagligen erforderliga tek­ niska expertisen på området. Även örn det hitintills låtit sig göra att för­ lägga dylika ärendens avgöranden till en instans inom dea centrala stats­ förvaltningen, kunde förhållandena framdeles utveckla sig därhän, att en sådan ordning icke längre stöde i överensstämmelse med vad import­ handeln, sjöfarten och konsumentintressena skäligen kumle kräva i fråga* örn sakkunskap och skyndsamhet vid avgörandena. Måhända kunde man tänka sig, att den med skattens upptagande be­ trodda uppbördsmyndigheten utrustades med erforderliga tekniska ex­ perter och nödiga laboratorier på de olika platser, över vilka importen iigdo rum. Sådana anordningar torde även med all sannolikhet bliva nödvändiga därest mera ingripande åtgärder meni avseende ä importen icke komma till genomförande. Emellertid holle de sakkunniga före, att vad hör anförts i viss mån talade till förmån för en statlig reglering axoljeimporten. En affärsmässigt och praktiskt viii sammansatt ledning

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

iör ett importmonopol borde självfallet inom sig rymma jämväl veten­ skaplig-teknisk sakkunskap på området. Uppbörden av de skatter och andra avgifter, som hänförde sig till oljeprodukterna, borde härigenom kunna ordnas på det såväl tekniskt som fiskalisk! smidigaste sättet. Mo­ nopolledningen, som uppenbarligen måste vara representerad på de olika införselorterna, skulle sannolikt med mindre kostnader än ett statligt äm­ betsverk kunna genom tekniska biträden träffa alla avgöranden, vilka på­ kallades för uppbördens rätta handha vande enligt av statsmakterna givna allmänna direktiv. Då man erinrade sig de mycket betydande belopp i skattemedel, som det här gällde, och de viktiga statsfinansiella intres­ sen,_ som vid avgöranden av nu berörd natur stöde på spel, stärktes än yt­ terligare intrycket av en sådan anordnings fördelar. Det nu anförda hade närmast haft avseende å frågan örn skattepliktiga oljeprodukters särskiljande ur tekniska synpunkter från sådana oljor, som skulle vara undantagna från beskattning. Med avseende å bestämningsgrunderna för själva beskattningen kunde tilläggas följande. Ben­ sinskatten hade hittills utgått och utginge för närvarande i form av ett visst skattebelopp per volymenhet, och skattens storlek vore sålunda obe­ roende av den skattepliktiga bensinens specifika vikt. De sakkunniga an såge sig icke kunna närmare ingå på spörsmålet, i vad mån förenämnda förhållande vore eller för framtiden kunde anses vara rationellt, men ville likväl framhålla, att den tekniska utvecklingen på oljeområdet kunde komma att giva en ökad aktualitet även åt denna fråga. Emellertid holle de sakkunniga — oavsett detta speciella spörsmål — före som sannolikt, att den mera allmänna frågan örn den mest ändamålsenliga konstruktio nen av det importerade motorbränslets beskattning kunde komma att upprulla problemet örn volym- eller viktbeskattningens lämplighet över huvud taget. Därest lämpligheten av volym- eller viktbeskattning skulle komma att sättas i fråga eller örn rent av bestämda olägenheter skulle an ses bliva förenade med en sådan beskattningsform, skulle ett statligt mo nopol å importen kunna skapa möjligheter för beskattningsfrågans lös ning efter en annan och möjligen i åtskilliga avseenden mera tillfredsstäl lande linje. Vad statsmakterna ville uttaga i skatt av det importerade motorbränslet — liksom för övrigt möjligen även av det inhemska motor­ bränslet — skulle kunna uttagas och redovisas antingen i form av vinst­ medel från det statliga importmonopolet eller i form av en till varornas engrosförsäljning knuten beskattning. Det syntes med avseende härå — utan att jämförelsen sade alltför mycket — kunna erinras örn den form. vari skatteintäkterna å importerade spritdrycker och vin samt å tobaksvaror för närvarande till icke ringa del inflöte. Det torde icke kunna be­ stridas. att en liknande anordning för det importerade motorbränslets vid­ kommande skulle medföra åtskilliga fördelar.

De sakkunniga anföra härefter, att vad sålunda på tal örn beskattningsfrågan anförts sammanfattningsvis gåve vissa motiv för en statlig regle­ ring av importen till riket av motorbränsle, vilka enligt de sakkunnigas mening icke saknade betydelse.

Under rubriken »vissa synpunkter rörande gestaltningen ar den inhem­ ska marknaden vid fall av en statlig importreglering » erinra de sakkun­ niga till en början, att i den av lektor Ask utarbetade promemorian bland annat anförts följande:

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. 71

Den verkställda undersökningen Ilar, bland annat, givit vid handen, att de undersökta svenska företagen med undantag av firman A. John­ son & C:o organiserats av de utländska moderbolagen, vilka till dem leverera alla varor och vilka finansiera dem i mån av behov. Det är icke oväsentliga belopp, som sålunda i form av aktiekapital, krediter eller penningförsträckningar lämnats till dotterbolagen, även om en del av dotterbolagens aktiekapital har tillkommit genom tidigare gratisemissioner. Å aktiekapital och å skuld till moderbolagen synas dotter­ bolagen i de flesta fall till och med år 1929 hava kunnat lämna utdel ning och ränta, medan de efter sagda tid så småningom blivit ur stånd att lämna utdelning och ränta, ja att fullgöra löpande likvider i någon större omfattning. Moderbolagens tillgodohavanden hava vuxit, dotter bolagens driftsresultat hava varit synnerligen dåliga, och som följd här­ av hava saneringar i en eller annan form måst företagas. I allmänhet har detta skett genom efterskänkande av skuldbelopp eller genom läm­ nande av rabatter eller genom utökning av aktiekapital eller under­ stundom i någon kombination av dessa olika former för understöd. De belopp, som av moderbolagen till de undersökta företagen i en eller an­ nan form gottskrivits dessa sistnämnda i syfte att förebygga att de jämlikt bestämmelserna i den svenska aktiebolagslagen — skulle nödgas Träda i likvidation, uppgingo under de tre åren 1930—1932 — såvitt kun­ nat utrönas — till en sammanlagd summa av 35,201,260 kronor. Med avseende å de debiteringar, som moderbolagen företagit för varu­ leveranser till dotterbolagen, har visserligen av utredningen framgått, att de debiterade priserna understigit den lägsta s. k. golf-noteringen. Detta får emellertid ingalunda uppfattas så, att de ifrågavarande de­ biteringarna icke varit för höga. Det torde vara allmänt känt, att de priser, till vilka varor kunna förvärvas å den internationella markna­ den, ofta väsentligt avvika från officiella noteringar, och i synnerhet kan detta vara fallet vid stark konkurrens. Vad de nämnda s. k. golf noteringarna beträffar, har undersökningsmyndighetens ombud fått den uppfattningen, att dessa priser icke äro de, till vilka moderbolagen med hänsyn till sina självkostnader skulle hava kunnat sälja till dotterbo­ lagen. utan att försäljningarna i stor utsträckning borde hava kunnat ske till lägre priser. Dotterbolagens verksamhet utgör ju för övrigt alle­ nast en gren av moderbolagens verksamhet. En närmare granskning av moderbolagens redovisade vinstresultat har visserligen icke kunnat före­ tagas, men det har dock konstaterats, att i varje fall vissa av de stora världsbolagen jämväl under de senast förflutna åren redovisat avsevärda vinster, under det att deras dotterbolag här i riket redovisat förluster. Den ekonomiska intressegemenskapen mellan moder- och dotterföretageu borde väl, åtminstone örn frågan ses ur skattesynpunkt. hava lett till att den vinst, som blivit en följd av deras gemensamma verksamhet, kommit jämväl dotterföretagen till del. Därest allenast moderbolaget får redo­ visa vinst, bortfaller eller minskas uppenbarligen beskattningen i det land, tiar dotterföretag är verksamt.

Härefter anföra de sakkunniga: Nu återgivna synpunkter ävensom vad förut framgått om -de här i landet verksamma bolagens numera inledda samverkan vid det inhemska marknadsprisets bestämmande gåve anledning till vissa reflexioner rö­ rande frågan, huruvida den svenska nationalhushållningens intressen kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 21(2.

<lö anses vara med nu rådande ordning pa området på ett tillfredsställan­ de sätt tillvaratagna. Man syntes kunna göra gällande, att prissättningen pa den svenska marknaden å bensin — liksom även å brännolja och fotogen — icke kunde karakteriseras som en. av fri konkurrens bestämd prisbildning. Detta uttalande ägde sin giltighet, även örn man bestrede förekomsten av varje samverkan mellan de stora världsbolagen på den internationella mark­ naden oell varje strävan hos dessa eller vissa av dem att utnyttja sin obestridliga maktställning i prisstegrande syfte. Naturligtvis finge utta landet icke uppfattas så, som vore deu svenska marknaden för motor­ bränsle avskuren från världsmarknaden och föremål för en från den in­ ternationella prissättningen mera oberoende prissättning. Självfallet kun­ de de svenska förbrukarna draga fördel av den internationella konkur­ rensen oell av tidvis rådande formliga priskrig världsfirmorna emellan och det kunde icke förnekas, att under ett antal är den svenska oljemarknaden kommit i åtnjutande av jämförelsevis fördelaktiga villkor på grund av sagda förhållanden. Emellertid måste det samarbete mellan de i Sve­ rige domicilierade dotterföretagen, som enligt de vunna upplysningarna blivit allt fastare, verka återhållande på eventuellt uppkommande pris­ ell på den svenska marknaden — något som det ifrågavarande samarbe­ tet ju i själva verket åsyftade — liksom även genom samarbetet i fråga möjligheterna för att jämväl pa den svenska marknaden tillgodogöra sig internationella prisstegringar väsentligt ökats. Även örn man för när varande knappast kunde förutsäga, huruvida utvecklingen komme att ga i riktning mot ökad världstillgång å bensin och brännoljor i förhållande till världsbehovet eller mot ökad världsknappliet å dessa produkter och sålunda redan på grund härav ej kunde uttala sig om de kommande årens sannolika internationella prisutveckling, syntes man dock — om intet oför­ utsett skulle komma att inträffa — kunna göra gällande, att de svenska konsumenterna numera vore mera beroende än tidigare av världsbolagens och deras här verksamma dotterföretags försäljningspolitik och därmed av de utländska intressen, som här gjorde sig gällande. Man borde i detta sammanhang även erinra sig det svenska bensinprisets förut påpekade våldsamma fluktuationer under de gångna åren med därav följande in­ stabilitet på den inhemska bensinmarknaden; en instabilitet, som försvå rat sunda prisberäkningar inom alla de näringsgrenar, där kostnaderna för motorbränslet spelade en större roll. Även örn dessa prisfluktuationer i betydande grad varit att hänföra till motsvarande fluktuationer pa den internationella marknaden, hade de utan tvivel ytterligare skärpts genom de här i landet verksamma importbolagens åtgöranden: underpris och osunda rabattsystem under perioder av inbördes strid samt prissteg­ ringar under tider av samförstånd. Att nu anförda omständigheter in­ verkade på bedömande av frågan örn lämpligheten av en statlig reglering av oljeimporten till riket syntes icke behöva närmare utvecklas. Även frånsett den svenska konsumtionens ökade beroende av de ut ländska bolagens och deras härvarande dotterföretags försäljningspoli­ tik, syntes den verkställda utredningen göra antagligt, att ett statligt oljemonopol skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och av övriga här i frågakommando mineraloljor, varigenom de inhemska för brukarna skulle kunna beredas fördelar. 1 varje fall talade mycket till förmån för riktigheten av en sådan uppfattning, så länge den interna tionella oljemarknaden icke genom en fastare samverkan de stora världsföretagen emellan monopoliserats. Men icke ens i ett sådant läge skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 73

utvägar saknas att tillgodose ett statligt importmonopols behov av olja. Förhölle det sig nämligen så, att de utländska moderbolagen debiterat >ina härvarande dotterföretag högre priser än vad som bort kunna ske, i örefunnes med största sannolikhet möjligheter för ett sådant statligt importmonopol att köpa oljan billigare. Mycket komme givetvis härvid an på huru världstillgängen å mineraloljor framdeles komme att ut­ veckla sig i förhållande till behovet — en fråga, varom nyss erinrats — och sålunda på örn det bleve säljarna eller köparna på världsmarknaden, sorn komme i den starkare ställningen. Även ett relativt litet import­ lands marknad torde emellertid vara av stort intresse för de stora världsbolagen. Komme å andra sidan utvecklingen att gå i riktning mot en viss knapphet pä den internationella oljemarlmaden, så behövde detta icke innebära, att statliga inköp — verkställda uteslutande nied hänsyn till de inhemska intressenas tillgodoseende — komme att förlora sina företräden framför den fria importhandeln, synnerligast som man i en sådan situation vid bibehållen fri handelsrörelse finge räkna med ökade ansträngningar från enskilda importörers sida att utnyttja den inter­ nationella prisstegringen till förmån för egna intressen. De sakkunniga skulle, i anslutning till sin under utredningen av hithörande förhållan­ den vunna uppfattning, kunna närmare behandla ifrågavarande ämne och exemplifiera bärkraften av de nu anförda synpunkterna, men ansåge det likväl böra bero vid vad nu i största allmänhet anförts. Allenast kunde tilläggas — vilket egentligen syntes vara onödigt — att riktigheten av den nu utvecklade uppfattningen självfallet förutsatte en med den internationella oljemarlmaden fullt förtrogen samt jämväl i alla andra av­ seenden skicklig ledning av det eventuella statliga importmopolet. Skulle det komma att brista härutinnan, kunde den nuvarande fria handels­ rörelsens ersättande med en statlig reglering uppenbarligen medföra bil­ de inhemska intressena mindre lyckliga verkningar. Med beaktande al­ den affärsskicklighet, som torde kunna förutsättas komma att stå även ett statligt importmonopol till förfogande, syntes farhågor av nu berörd natur knappast behöva tillmätas större betydelse. En viss uppmärksamhet syntes även böra ägnas det ovan antydda för­ hållandet, att de nu omhandlade stora importbolagen under de senast åren redovisat avsevärda förluster och följaktligen icke givit vare sig statsverket eller de kommuner, där de hade sitt säte, några nämnvärda skatteintäkter. Ehuru svårigheter mötte att vinna närmare kännedom örn de utländska moderbolagens verkliga vinstresultat, syntes åtminstone flera av dem samtidigt lia givit goda vinster. Detta förhållande skulle kunna giva anledning till mera allmänna anmärkningar rörande beskattningen av här i landet verksamma dotterföretag till utländska moderbolag, ett ämne som emellertid läge vid sidan av de sakkunnigas uppdrag. Givet vore emellertid, att vad som genom de sakkunnigas utredningar på det förevarande området framgått icke saknade betydelse vid bedömandet avskälen för och emot ett eventuellt statligt oljcmonopol.

De sakkunniga lämna vidare en redogörelse för huvudresultaten av de sakkunnigas utredningar rörande de svenska oljebolagens ekonomiska för­ hållanden. Därvid anföres till en början: Av de verkställda utredningarna hade bestyrkts, att somliga av de inom riket verksamma oljebolagen vore äldre och delvis hade tillkommit genom sammanslagningar, medan andra åter vore helt nya företag, som

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tillkommit under de senaste fem åren. Liksom i andra länder kade en synnerligen skarp konkurrens allt intill senaste tid gjort sig gällande mel­ lan å ena sidan de äldre företagen, som strävat att utestänga de nyare, och å den andra sidan dessa senare, vilka sökt att till nästan varje pris skapa sig en marknad i landet. Denna konkurrens kade ju i det före­ gående i olika sammanhang berörts, och det hade även framhållits, att den­ samma som en starkt verkande faktor låg bakom det prisfall för särskilt bensin, som under vissa år ägt rum i landet. Konkurrensen i fråga hade ju slutligen resulterat i ett formligt priskrig med stora prisnedsättningar och extrarabatter, som varat en tid framåt. Vad de sakkunniga nu ville framhålla som ägnat att väcka särskilt intresse vore, att företagen i fråga under denna sin hårda inbördes konkurrens sökt att genom utvidgningar av sina organisationer och upprättandet av nya anläggningar för distri butionen öka sin avsättning samt att följden härav blivit en högst bety­ dande överorganisation av företagen. Denna överorganisation och därmed sammanhängande förhållanden påkallade synnerlig uppmärksamhet. Gi­ vet vore nämligen, att det kapital, som under sådana omständigheter in­ vesterats i oljebolagen, blivit onaturligt högt samt att bolagens därvid vunna driftsresultat på intet sätt kunde anses lämna en riktig bild av ifrågavarande handelsnärings ekonomiska framtidsmöjligheter inom lan­ det Uppenbart vore vidare, att en dylik överorganisation av de bolag, som förmedlade importen till riket av motorbränsle, måste verka steg­ rande på marginalen mellan inköpspriset och minutliandelspriset och sålunda, på sätt i det föregående redan antytts, måste väcka tvivel på den nuvarande oreglerade importhandelsrörelsens ändamålsenlighet.

Till närmare belysning av nu berörda förhållanden ha de sakkunniga — på sätt i betänkandet närmare angives — med ledning av de av före­ tagen lämnade uppgifterna verkställt beräkningar över storleken av det i varje företag investerade kapitalet samt rörande driftsresultaten för vart och ett av företagen. 1 en särskild tabell (sid. 138) lämnas en samman­ ställning över det investerade kapitalets sammanlagda belopp för alla företagen åren 1929, 1931 och 1932 —- fördelat på 1) oceananläggningar, 2) anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand, 3) varulager, 4) anläggningar m. m. för varornas distribution i minut samt 5) varu­ fordringar — ävensom över företagens genomsnittliga driftsresultat sam­ ma år. Summan av det investerade kapitalet nämnda år efter avdrag för varu­ fordringarna utgjorde enligt tabellen respektive 60.o, 68.9 och 68.2 miljoner kronor. Härav representerade oceananläggningarna och anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand ett värde av respektive 21.?. 26.o och 25.9 miljoner kronor. Beträffande dessa anläggningar anföra de sakkunniga, att de icke här ville ingå på frågan, huruvida vad förut an förts örn överorganisationen inom den ifrågavarande handelsrörelsen ägde någon tillämpning med avseende å dessa vid utgången av år 1932 till ett sammanlagt värde av närmare 26 miljoner kronor upptagna tillgångar. Möjligt vore emellertid, att rikets försörjning med importerat motorbränsle för närvarande skulle kunna tillfredsställande ordnas med ett redan för

Kungl. Majlis proposition nr 232. 75

engroshandelns vidkommande mindre fast kapital än under nu rådande förhållanden. Beträffande anläggningarna m. m. för varornas distribution i minut (service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande) anföra däremot de sakkunniga: Intresset knöte sig så mycket mera till värdet av dessa anläggningtu, vilket för samtliga de undersökta bolagens vidkommande vid slutet av de tre undersökningsåren uppgått till respektive 11.2, 18.7 och 17.i miljo­ ner kronor. Den av bolagen under konkurrensen utvidgade organisatio­ nen hade i första rummet gällt distributionsnätets utveckling, ett förhål­ lande som för övrigt bestyrktes vid en jämförelse mellan å ena sidan 1929 års siffror och å den andra siffrorna för åren 1931 och 1932. Det vore all­ mänt känt, att service-stationerna i egentlig mening samt de enklare ben­ sinpumparna vuxit upp till ett antal, som vida överstege trafikens verk­ liga behov. Ej endast i större men även i mindre samhällen funné man mångenstädes, huru konkurrensen mellan de olika bolagen drivit dem till att tätt intill varandra bygga två, tre, fyra och flere sådana stationer och pumpar, ja fall förekomme, som ännu starkare illustrerade den mindre sunda utveckling, som här ägt rum. Detta distributionsnät, vilket vid utgången av år 1932 upptagits till ett värde av 17 miljoner kronor, skulle säkerligen utan några olägenheter för bensinförbrukarna kunna väsent­ ligt förenklas. Tusentals utminuteringsställen skulle kunna nedläggas, det för distributionen i minut erforderliga kapitalet sålunda kunna avse­ värt nedbringas och marginalen mellan utförsäljningspriset engros och minuthandel spriset som följd härav kunna förminskas. Av lämnade upp gifter hade framgått, att de undersökta oljebolagens utminuteringsställen för bensin för närvarande uppginge till ett antal av mellan 13,000 och 14,000, varav endast ett mindre antal vore kompletta service stationer me­ dan den övervägande delen utgjordes av pumpstationer av allbekant slag utan reparationsverkstäder eller annan utrustning. Skulle man inpricka dessa utförsäljningsställen på kartor över olika delar av riket, vore det säkerligen för härmed förtrogna personer ingen olöslig uppgift att av­ göra. i vilken ordning en successiv avveckling av de onödiga stationerna och försäljningsställena lämpligast borde äga rum.

Härefter anföra de sakkunniga: I detta sammanhang kunde ytterligare tilläggas, att vid en sådan kon­ centration inom importhandeln som den här antydda betydande bespa­ ringar skulle kunna göras i fråga örn de i en grosrörelsen anställda befatt­ ningshavarnas antal. Det nuvarande antalet chefer i olika ställningar samt antalet kontorsanställda och arbetare uppginge sammanlagt lör do undersökta bolagen till ett stort antal personer och de sammanlagda löneutgifterna lör dessa skilda slag av funktionärer belöpte sig givetvis till ansenliga totalbelopp. De sakkunniga läte bero vid vad nu anmärkts och ansåge sig icke kunna närmare ingå på frågan örn de besparingsmöjligheter, som — även med hänsyn tagen till genom kontrakt anställda befattningshavares berätti­ gade ersättningsanspråk även på detta område skulle föreligga. ” Det vore uppenbarligen lörenat med svårigheter att närmare angiva storleken av det företag, som, därest all handel med motorbränsle förena­ des på en hand, skulle kunna ersätta de nuvarande konkurrerande firmor­

76 Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

na pa området. Såsom framgår av lektor Asks promemoria, hade emel­ lertid de sakkunnigas i och för utredningen anlitade ombud för sin del kommit till uppfattningen, att ett företag med, högt räknat, 60 procent av de nu befintliga företagens organisation och anläggningar skulle vara tillräckligt för den svenska marknadens förseende med bensin och bränn­ oljor. De nu återgivna resultaten av de verkställda utredningarna syntes vid bedömandet av frågan örn lämpligheten av en statlig importreglering icke kunna lämnas obeaktade. Val skulle möjligen kunna anföras, att den nuvarande överorganisa­ tionen så tillvida icke nämnvärt skadade vårt lands intressen, som det här till vida övervägande del rörde sig örn utländskt kapital. Frånsett den in dustriella verksamhet med förädling av nativ olja, som bedreves av ett svenskt företag och varom nu icke vore tal, torde svenskt kapital endast i mindre grad lia bundits i de undersökta bolagens anläggningar och handelsrörelse i övrigt. 1 anslutning härtill kunde man måhända även vilja göra gällande, att det ur den svenska nationalhuskållningens syn­ punkt vore likgiltigt, örn bolagen hade ett större elier mindre antal per­ soner anställda i sin tjänst, ja en rationalisering på området skulle t. o. m. kunna mötas av invändningar med hänsyn till att många personer här­ igenom komme att förlora sina anställningar. De sakkunniga kunde emel­ lertid för sin del icke tillmäta sådana synpunkter nämnvärd betydelse. De måste fastmera för sin del beteckna den uppenbara överorganisatio­ nen inom den undersökta lmndelsnäringen som ur landets synpunkt över­ vägande oläglig och skadlig. Givet vore nämligen, att förväntningen och amorteringen av det i rörelsen investerade onödigt stora kapitalet mäste utgöra en tung belastning å densamma och att detta förhållande — såsom redan understrukits — måste stärka de utländska intressenas strävanden att, när tillfälle därtill gåves, uttaga ett i förhållande till de onödigt stora omkostnaderna kalkylerat högre detaljpris. Skulle den ifrågavarande handelsverksamlieten i sin helhet övertagas av ett enda företag, vilket ägde full frihet att avveckla onödiga anläggningar av .skilda slag och att begränsa den anställda personalen till det verkligt nödvändiga och vilket därjämte — och denna synpunkt förtjänade icke minst beaktande — skulle kunna undgå de nuvarande betydande utgifterna för representation och reklam — d. v. s. ett företag, som i allmänhet kunde rationalisera liela verksamheten pa ett affärsmässigt fullt tillfredsställande sätt — så borde minuthandelspriset å det importerade motorbränslet kunna gestaltas av­ sevärt förmånligare för konsumenterna, än vad nu vöre fallet. Varje sänkning av bensinpriset med ett öre per liter innebure en besparing för konsumenterna av denna artikel å omkring 4 '/? miljoner kronor, varje prissänkning å brännoljan nied ett öre per kilogram en besparing av om­

kring 2 V* miljoner kronor samt varje nedsättning i priset på fotogen med

ett öre per kilogram en besparing av närmare 800,000 kronor. Med dessa siffror för ögonen syntes man icke böra underskatta de fördelar, som en till botten gående sanering av den här behandlade handelsrörelsen skulle kunna föra med sig.

Med avseende å de i tabellen lämnade uppgifterna angående drifts­ resultaten yttra de sakkunniga: Av sammanställningen framginge, att nettoresultatet å rörelsen i sin helhet, med hänsyn tagen till räntor, åren 1929, 1931 och 1932 varit en

Kungl. Majlis proposition nr 232. 77

sammanlagd förlust av respektive 1.2, 5.; och 13.4 miljoner kronor. Netto­ resultatet å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor, hade för år 1929 varit en vinst av 0.3 miljon kronor men för åren 1931 och 1932 för­ luster å respektive 3.r, och 11.4 miljoner kronor. Erinras borde härvid även, vad redan omnämnts, nämligen att moderbolagen i en eller annan form gottskrivit dotterbolagen betydande belopp för att förebygga att dessa sistnämnda jämlikt aktiebolagslagen skulle nödgas träda i likvida­ tion samt att totalsumman av dessa belopp — vilka icke avdragits före framkomsten av driftsresultaten —- för de tre åren 1930 1932, enligt vad kunnat utrönas, utgjort 35.2 miljoner kronor. De ifrågavarande synner­ ligen ogynnsamma driftsresultaten för de senast förflutna åren kunde i förstone väcka tvivel på lämpligheten av en sådan rörelses som den ifrå­ gavarande inlösen och övertagande av staten. Så tillvida syntes icke sak­ nas fog för en sådan uppfattning, som varken i vårt land eller i andra länder statsmonopol ansetts ändamålsenliga annat än när monopolen om­ fattat sådan industriell verksamhet eller handelsrörelse, som på grund av sin natur kunnat beräknas komma att giva staten avsevärda inkom­ ster, under det att statsmonopol sällan ifrågasatts på områden, där den fria företagarverksamheten arbetat under svårigheter och med ansen­ liga förluster. Därest de anförda driftsresultaten verkligen avspeglade den förevarande importhandelns ekonomiska framtidsmöjligheter, borde också tanken på en statlig reglering av denna import enligt de sakkun nigas bestämda mening förfalla. Läget borde emellertid icke bedömas på det sätt som nu angivits. De ifrågavarande driftsresultaten kunde, såsom i det föregående understru­ kits, på intet sätt anses lämna en rättvisande bild av den ifrågavarande handelsnäringens framtidsmöjligheter i vårt land. Skälen härtill hade redan angivits. De förenämnda otillfredsställande driftsresultaten vore till icke ringa del en följd av den överorganisation, varom nyss talats. De sakkunniga hade till vägledning för sitt bedömande av frågan inom sig verkställt vissa överslagsberäkningar rörande framtidsutsikterna för ett statligt importmonopol på området och hade på grund härav ävensom av inhämtade upplysningar och synpunkter, som i övrigt kunde anläggas på ämnet, för sin del kommit till den allmänna uppfattningen, att utsik­ terna för ett tillfredsställande driftsresultat av ett statligt monopol på området under vissa förutsättningar icke tedde sig ogynnsamma.

Därest vid frågans fortsatta beredning övervägande skäl skulle anses tala till förmån för en statlig reglering av importen till riket av bränn­ oljor, uppställde sig — yttra de sakkunniga vidare — spörsmålet örn dan lämpligaste formen för en sådan reglering. Statliga regleringar av nu åsyftad natur kunde i stort sett genomföras efter två skilda huvudlinjer, till vilka förebilder även funnes i redan träffade anordningar på andra områden av vårt lands näringsliv. —- Den ena huvudformen för ett stats­ monopol vore den som valts, då Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet bildats pä grundval av en särskild förordning, som åt staten lämnade den sedermera till monopolbolaget överlåtna ensamrätten att importera tobak och tobaksvaror samt att tillverka tobaksvaror. Samma huvud­ linje kumle auses ligga till grund för skapandet av Aktiebolaget Vin & spritcentralen. Detta hade visserligen tillkommit såsom ett enskilt före

78 Kungl. Majlis proposition nr 232.

tåg, vilket elter frivilliga överenskommelser inköpt alla reningsverken för brännvin och alla vinhandelsaffärer i riket, men det hade sedermera fått den förankring i lagstiftningen, som praktiskt taget gjort detsamma till ett statsmonopol i egentlig mening. Denna första huvudlinje för en statlig reglering av importen och tillverkningen på ett visst område för­ utsatte — och tobaksinonopolet torde härvid närmast böra komma till jämförelse — en inlösen från statens sida av på området verksamma en skilda företags rörelse i dess helhet eller i viss omfattning, och den innebure, att staten — ehuru genom en monopolstyrelse som mellanhand — övertoge den näringsrörelse, varom vore fråga. Det bleve alltså, jämväl vad importhandeln beträffade, svenska staten, som genom ett sitt verk­ ställande organ verkställde uppköpen i utlandet, och det bleve — i ett sådant fall som det nu föreliggande — med svenska staten, som de ut­ ländska världsfirmorna på oljeområdet vid en sådan lösning av frågan skulle komma att träda i affärsförbindelser. — Den andra huvudlinjen för en statlig reglering av importen av brännoljor ägde förebilder i det s. k. spannmålsmonopolet ävensom i det på sockerfabriksbolagen inom riket överlåtna monopolet å import av socker och innebure i korthet, att staten genom lag tillförsäkrades ensamrätt till importen av den vara eller de varor, som det i varje fall gällde, men genom kontrakt överläte denna sin rätt till en för ändamålet bildad förening av vederbörande enskilda in­ tressenter, i vilken förenings styrelse statsintresset tillförsäkrades ut­ slagsgivande bestämmanderätt och vilken förenings stadgar fastställdes av Kungl. Majit. I en av inom finansdepartementet tillkallade sakkun­ niga den 15 mars 1938 avlämnad utredning med förslag' angående import­ monopol å kaffe hade framlagts förslag till ett monopol, grundat på den angivna senare huvudlinjen för ett statsmonopols inrättande. De sakkunniga förklara sig lia närmare övervägt de skäl, som kunde anföras såväl för som emot en reglering av brännoljeimporten enligt sistnämnda alternativ, och i syfte att göra denna prövning så fullstän­ dig som möjligt låtit utarbeta förslag till för en sådan lösning erforderliga författningar. Då emellertid denna linje för frågans lösning befunnits avsevärt underlägsen det förstnämnda alternativet, lia de sakkunniga icke ansett erforderligt att i betänkandet återgiva dessa förslag. Efter en när­ mare diskussion av de synpunkter, som lett till denna de sakkunnigas uppfattning, lia de sakkunniga sammanfattningsvis uttryckt sin uppfatt­ ning sålunda, att en statlig importreglering beträffande brännoljor med nyssnämnda importorganisationer som förebild ur de skilda synpunkter, som här kunde ifrågakomma, innebure så obetydliga fördelar eller så­ dana olägenheter, att, örn valet stöde mellan ett sådant ingripande å ena sidan och den bestående fria importhandeln å den andra, tillräckligt bä­ rande skal skulle saknas för ett statsingripande. Enligt vad de sakkunniga härefter uttala, anse de följaktligen ett stat­ ligt ol jern onopol, grundat på inlösen av de nuvarande importbolagens rö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 79

reise, vara det alternativ, som borde komma under omprövning. I en sär­ skild avdelning (sid. 146 o. f.) behandla de sakkunniga åtskilliga spörsmål, som vid införandet av ett sådant monopol skulle uppställa sig till besva­ rande. I fråga örn den av firman A. Johnson & C:o bedrivna inhem­ ska tillverkningen av bensin förutsätta de sakkunniga, att detta företag icke skulle bliva föremål för inlösen. I fråga örn ordnandet av detaljhandeln med brännoljor förorda de sakkunniga, att statsinlösen skulle äga rum jämväl av oljebolagens detaljhandelsrörelse men att den övervägande mängden av bensinstationer så snart ske kunde borde av monopolet försäljas till enskilda eller ock av monopolet ned­ läggas. Vidare utvecklas de grunder för värderingen, som an­ ses böra följas vid en inlösen; i detta avseende ma erinras att de sakkun­ niga varit av den uppfattningen att ersättning för förlorad näringsverk­ samhet ej bör lämnas. Däremot förutsättes, att staten skulle utgiva er­ sättningar till avskedad personal i viss omfattning. De sakkunniga ha utarbetat och vid betänkandet fogat dels förslag till förordning angående statsmonopol å partihandeln med hrännoljor, dels ock förordning örn vad iakttagas skall i avseende å införande av stats­ monopol å partihandeln med brännoljor. I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare: Därest en eventuell inlösen från statens sida av nu ifrågavarande före­ tag enligt tidigare angivna riktlinjer skulle komma att omfatta anlägg­ ningar och varulager för samtliga undersökta firmor — med undantag av vissa firman A. Johnson & C:o tillhöriga sådana anläggningar — samt sammanställningen av bokföringsvärdena för år 1932 skulle läggas till grund för beräkningen, komme kostnaderna för inlösningen att omfatta

alltså sammanlagt representerande ett värde av kronor 65,517,535.

Härtill skulle komma kostnaderna för en inlösen av de mindre parti­ handelsföretag, som i det föregående omnämnts och som icke blivit före­ mål för undersökning, ävensom ytterligare ersättningarna till hos före­ tagen anställda personer, som efter inlösningen icke komme att använ­ das hos monopolet. Grunderna för dessa ersättningar hade förut berörts och framgå närmare av det bifogade författningsutkastet. Beträffande ersättningarnas totalbelopp hade några sannolikhetsberäkningar icke kunnat av de sakkunniga verkställas. I fråga örn nämnda summa borde uttryckligen understrykas, att den­ samma givetvis icke ens tillnärmelsevis gåve ett uttryck för det belopp, som staten vid en eventuell inlösen faktiskt skulle behöva komma att ut­ giva. Då emellertid närmare hållpunkter saknades för bedömandet av de re­ sultat, till vilka värderingarna skulle kunna komma, saknades möjligheter för de sakkunniga att ytterligare ingå på sådana beräkningar.

80 Kungl. May.ts proposition nr 232.

De sakkunnigas ståndpunkt till frågan örn en statlig reglering av brännoljeimporten sammanfattas slutligen på följande sätt: »De sakkunniga liava i det föregående behandlat ett antal spörsmål och berört en del synpunkter, vilka enligt de sakkunnigas mening hava in­ flytande på och böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle. Vissa av de anförda omständigheterna tala till förmån för en statlig reglering av denna rörelse, och avgörande skäl tala för valet av monopolformen gent emot en enklare form av importreglering. Emellertid hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på de ytter­ ligare synpunkter av handelspolitisk och annan allmän natur, som även ledes måste tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande och som före ärendets slutliga avgörande måste bliva föremål för en djupgående och allsidig omprövning. Därest denna prövning av samtliga på frågan inverkande faktorer eller av ett förändrat tidsläge föranledda förhållanden skulle leda till ett stats­ ingripande på området, anse de sakkunniga, att ett sådant ingripande bör ske i enlighet med de grundlinjer, åt vilka bifogade författningsförslag giva uttryck.»

Reservationer.

Över de sakkunnigas betänkande i denna del lia reservationer avgivits av två av de sakkunniga.

Sålunda har herr Stendahl anfört: »Då de sakkunniga i det föreliggande betänkandet under alla förhållan den bestämt tagit avstånd från införande av statsmonopol å detaljhandeln med brännoljor, böra enligt min mening — i motsats till vad i betänkan­ det föreslagits — service-stationer och andra distributionsanläggningar vid eventuellt genomförande av ett statsmonopol å partihandeln med brännoljor icke ifrågakomma till inlösen från statens sida.»

Herr Kempe har anfört: »Till den ståndpunkt, som de sakkunnigas flertal intagit i----------- frå­ gan örn en statlig reglering av brännoljeimporten till riket, kan jag icke ansluta mig. De sakkunniga lia ansett sig icke böra ingå på synpunkter av handels­ politisk och mera allmän natur. Jag skall ålägga mig samma begränsning men finner mig dock oförhindrad att på följande sätt angiva min princi­ piella inställning. Den moderna västerländska staten har funnit riktigt och lämpligt att i betydande omfattning ingripa ledande och reglerande på det enskilda nä­ ringslivets områden. Man hyser numera på de flesta håll ingen större tvekan att företaga även mycket långt gående inskränkningar i närings­ friheten, och under trycket av den ekonomiska kris, i vilken vi för när­ varande leva, lia de svenska statsmakterna ansett ur allmänt intresse be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 81

fogat att inom viktiga näringsgrenar skapa monopolförhållanden av tem­ porär varaktighet. Frågan om ett statligt monopol ä importen av och partihandeln med brännoljor är icke av sådan tillfällig natur. Den måste enligt de sakkun­ nigas mening, vartill jag ansluter mig, bedömas ur synpunkten att det gäl­ ler en definitiv anordning på lång sikt i likhet med sprit- och tobaksmonopolen. Den längst gående formen för statligt ingripande i det privata ekono­ miska livet är det monopol, som innebär en expropriation av en hel nä­ ringsgren. För ett sådant ingrepp måste föreligga synnerligen tungt vä­ gande skäl, som kunna antagas ilga giltighet icke blott för närvarande utan även i framtiden. Det synes mig befogat att understryka detta rnahända självklara förhållande och betona, att alla motiv för och emot måste bedömas från denna allmänna utgångspunkt. Jag övergår nu till en granskning av de särskilda frågor, som de sak­ kunniga i detta sammanhang berört. Beträffande först frågan örn tillverknings- och avsättningsmöjligheterna för inhemskt motorbränsle synes den av de sakkunniga i detta hänseende föreslagna anordningen på ett fullt tillfredsställande sätt reglera dessa för­ hallanden utan kombination med ett statsmonopol å brännoljehandeln. Den möjligen något ökade smidighet i tillämpningen, som skulle kunna vinnas i samband med ett monopol, kan över huvud taget icke komma i betrak­ tande såsom ett så tungt vägande skäl, att därav skulle motiveras ett dy­ likt ingripande. Jag är fullt ense med de sakkunniga i denna punkt. De sakkunniga anse sig däremot kunna genom ett monopol undgå vissa vanskligheter, som vidlåda den gällande bensinbeskattningen. Härvidlag vill jag till en början påpeka, att även efter ett monopols införande den enskilde förbrukaren har samma möjlighet som nu att blanda dyr, skatte­ lagd bensin med billiga, skattefria oljor. Näppeligen torde detta med nå­ gon framgång kunna iörekommas eller beivras, därest den ekonomiska fördelen är tillräckligt lockande. Med risk att gripa utöver det för de sakkunnigas arbete utstakade om­ rådet, vill jag vidare fästa uppmärksamheten vid följande förhållande. Enligt min mening är den nuvarande bensinskatten en onaturlig pålaga och kommer än mer framdeles att te sig som en sådan. Bensinen, i och för sig den dyraste brännoljan, belastas med en skatt, som f. n. uppgår till mer än 100 procent av engrospriset, medan de redan förut billigare oljeslagen äro skattefria. Prisskillnaden uppdrives till en höjd, som utgör en oerhört stark drivfjäder för uppfinningar i syfte att ersätta bensin med tyngre oljor. Motorteknikens senaste utveckling pekar också i denna rikt­ ning. Det kan därför endast vara en tidsfråga, när antingen även de tyngre oljorna måste skattläggas eller beskattningen av vägtrafiken helt lösgöras från sambandet med motorbrännoljorna. "Linder dessa förhållanden kan jag icke för min del tillerkänna någon nämnvärd bärkraft åt ett motiv för brännoljemonopol, som väsentligen hänför sig till den nu gällande bensinbeskattningen och vanskligheterna vid dess utformning och tillämp­ ning. I avd. 4 och 5 övergå de sakkunniga till det centrala i framställningen nämligen de kommersiellt ekonomiska synpunkterna på monopolfrågan. Den hemliga karaktären av det utredningsmaterial, som vid sidan av de publicerade sammanfattande uppställningarna stått de sakkunniga till buds, medför självfallet, att de sakkunnigas motivering delvis icke kunnat Bihang lill riksdagens protokoll 1IKH. I sami. Sr 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

bestyrkas med siffror och andra belägg utan måst inskränkas till mer eller mindre nakna påståenden. Oell när jag i flera punkter kommer att anmäla avvikande mening, gäller detsamma även min argumentering. De företag, som bär i landet representera de stora världsbolagen i olja, uppvisa för de senaste åren högst betydande förlustsiffror. Detta förhål­ lande synes närmast ägnat att väcka betänkligheter mot ett förstatligande av deras rörelse. Hur är det då möjligt att ett svenskt statsmonopol på detta handelsområde likväl kan te sig lockande ur statsfinansiell syn­ punkt! Trenne olika vägar kunna här öppna ljusa framtidsutsikter. För det första kan ett statsmonopol vända de många miljonernas för­ lust till vinst genom avsevärda prishöjningar på den konsumerande all­ mänhetens bekostnad. Detta är förvisso ej de sakkunnigas avsikt. Jag omnämner likväl möjligheten, ty jag anser det ligga i varje statsmonopols natur att utvecklingen kan leda in på denna minst av allt önskvärda väg. För det andra föreligger den möjligheten att siffrorna för de redovisade förlusterna äro missvisande. Moderbolagen kunna t. ex. ha debiterat sina svenska dotterföretag alltför höga priser å den levererade oljan. Ett svenskt monopol återigen kan göra billigare inköp bland annat genom att skickligt utnyttja konkurrensen på världsmarknaden. De sakkunniga anse sig kunna räkna med ett sådant antagande. Det är möjligt att antagandet kan överensstämma med verkligheten under en depressionstid sådan som den vi nu genomleva; vid all fri handel har köpare under de sista åren suttit med trumf på hand gentemot säljare. Det har likväl blivit konstaterat att moderbolagens debiteringar under­ stigit de ledande amerikanska exportnoteringarna för dessa varor. För egen del vågar jag icke hysa några mera bestämda förhoppningar beträf­ fande framtiden och måste alltså ställa mig tveksam gentemot den opti­ mism, som präglar de sakkunnigas uttalande i denna punkt. De sakkunniga lia ansett sig finna ett visst stöd för uppfattningen, att moderbolagens debiteringar varit för höga, i den omständigheten, att flera bland dessa även för de sista åren redovisat goda vinster. Härvid måste emellertid beaktas, att dessa moderbolag, även där de själva driva olje­ utvinning, raffinering och försäljning, dock i främsta rummet äro hol­ dingbolag i stora koncerner, uppbyggda på ett mycket komplicerat sätt. Det kan därför mycket väl tänkas, att de verkliga resultaten för dessa koncerner under senare år varit förlust, även örn lioldingbolagen i toppen kunnat visa vinster, kanske tidigare reserverade hos dotterföretag. Hän­ syn till aktiemarknader, där dessa papper spela en betydande roll, och delägares krav på någon utdelning även under förlustår kunna mycket väl tänkas lia framkallat ett sådant förfarande. Örn detta antagande är riktigt, torde den av de sakkunniga gjorda an­ märkningen beträffande uteblivna skatteintäkter för stat och kommun här i landet förlora sin egentliga bärkraft. Det måste f. ö. förefalla osannolikt, att moderbolagen för att undgå beskattning i Sverige skulle låtit sina härvarande filialer redovisa miljonförluster. Ett resultat, som varken visat vinst eller förlust, skulle ur denna synpunkt vara mera ändamåls­ enligt, För det tredje är det tänkbart, att ett statsmonopol vid samma inköpspriservkunde sköta brännoljornas distribution och försäljning inom landet på ett billigare och rationellare sätt än nu är fallet. Otvivelaktigt ligger det mycken sanning i den av de sakkunniga häv-

Kungl. Maj:ts projjosition nr 232. 83

dadé uppfattningen att detaljhandeln med brännoljor i Sverige för när­ varande lider under en uppenbar överorganisation. Å andra sidan gäller denna anmärkning med kanske lika stort fog örn varudistributionen på ett antal andra områden, utan att statsmakterna för den skull planera ett ingripande. De sakkunniga erkänna, att den alltför stora kapitalinvestering, som de olika oljebolagen företagit under den hårda konkurrensen sinsemellan, i och för sig icke innebär någon olägenhet ur det svenska nationalhushållets synpunkt, alldenstund dessa anläggningar finansierats med utländskt kapital. Men de sakkunniga förmena, att oljebolagen i tider av samar­ bete ej skola försumma att låta de svenska konsumenterna i sista band betala bolagens ifrågavarande »krigskostnader» i form av högre oljepri­ ser. Jag håller för sannolikt, att blotta tillvaron av föreliggande utred­ ning med åtföljande lagtext kommer att betaga oljefirmorna lusten att försöka bålla för höga priser. De äro nu medvetna örn att statsmakternas uppmärksamhet är riktad på deras prispolitik, och att varje missbruk av deras maktställning kan medföra för dem ödesdigra konsekvenser. Ehuru ännu åtskilligt kunde vara att anföra i denna och övriga punk­ ter, skall jag ytterligare endast med utgångspunkt från min inledningsvis angivna allmänna inställning till frågan sammanfatta min ståndpunkt på följande sätt. De sakkunnigas uttalanden och slutsatser väcka på flera punkter starka betänkligheter. Även örn de anförda skälen för ett monopol ej kunna frånkännas betydelse, väga de icke nog tungt. Med hänsyn till de resul­ tat, som framkommit vid undersökningen inom det begränsade område, som de sakkunnigas utredning omfattat, anser jag, att de sakkunniga bort avstyrka införandet av ett statsmonopol å import och partihandel med brännoljor. Den verkställda utredningen har likväl sitt värde. För oljebolagen bör den utgöra en varning att ej genom hänsynslös prispolitik betunga de svenska konsumenterna. Skulle tendenser av sådan art likväl framträda, kan en nyprövning av frågan i framtiden vara motiverad. Skulle därvid och sedan även handelspolitiska och allmänna synpunk­ ter blivit noggrant undersökta, ett statsmonopol prövas nödigt, biträder jag för min del de sakkunnigas förslag beträffande formen för ett sådant monopol, i vars utarbetande jag tagit del.»

Yttrandena över betänkandet.

Såsom förut nämnts fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende en inom finansdepartementet utarbetad sammanfattning av de över betänkandet avgivna yttranden. Jag torde få hänvisa till den däri under en särskild avdelning (sid. 134 o. f.) lämnade redogörelsen för de yttranden, som avse frågan om en statlig reglering av brännoljeim­ porten.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Departe­ Frågaii örn en statlig reglering av brännoljeimporten inställer sig i ments­ flera olika sammanhang, då det gäller att ordna avsättningen för inom chefen. riket tillverkad sprit. Den har därför också helt naturligt ansetts böra ingå i de sakkunnigas utredningsuppdrag. Men även oberoende av nu nämnda sammanhang ha importen av brännolja och metoderna för pris­ sättningen på brännoljemarknaden sådan betydelse för motortrafiken och därigenom för näringslivet i allmänhet, att en undersökning av de lämp­ liga formerna för denna importhandels organisation har synts påkallad. De sakkunniga ha tagit upp frågorna till behandling i denna vidare omfattning och därvid även uppmärksammat den uppgift ett statligt im­ portmonopol kunde fylla vid ett mera rationellt ordnande av beskatt­ ningen på motorbränsle. Utredningen synes mig ha lämnat en god belysning av de olägenhe­ ter och risker, som äro förbundna med brännoljeimportens nuvarande organisation, och därmed även ha givit anledning till ett allvarligt över­ vägande av frågan örn införande i en eller annan form av ett statligt importmonopol. Det förefaller mig sålunda mycket sannolikt, att ett dy­ likt monopol under duglig ledning skulle kunna medföra en icke ovä­ sentlig minskning av de nuvarande distributionskostnaderna och att på grund därav antingen priserna skulle ställa sig lägre för konsumenterna eller en ökad inkomst beredas statsverket. Emellertid synas vissa fort­ satta utredningar vara behövliga, innan statsmakterna i detta hänseende gå att fatta avgörande beslut, och jag är icke beredd att nu för­ orda vidtagande av åtgärder för organisering av brännoljeimporten så­ som ett statligt monopol. Sådana åtgärder synas icke heller åtminstone tills vidare vara nöd­ vändiga för lösningen av nu närmast föreliggande fråga, alltså avsätt­ ningen för inom riket tillverkad sprit. Bortser jag från det förut nämnda spörsmålet örn ändrade metoder för beskattningen av motorbränsle, vil­ ket spörsmål ännu icke torde kunna upptagas till avgörande, är det vä­ sentligen frågan örn inblandning av motorsprit i bensinen med därav följande konsekvenser för prissättningen, som nu kräver en lösning. Så­ som de sakkunniga framhållit, skulle inblandningen på ett mycket smi­ digt sätt kunna ordnas under förutsättning av ett statligt importmono­ pol, men detta kan icke i och för sig utgöra tillräckligt skäl för genom­ förande av monopol, då inblandningen utan tvivel också bör kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas med bevarande av ett antal enskilda im­ portföretag. Mera tungt väger den fördyring av motorbränslet, som denna inbland­ ning måste medföra. Det skulle icke saknas fog för kravet, att denna för­ dyring i möjligaste mån motverkades genom åtgärder, ägnade att ned­ bringa priset på den importerade varan, och sannolikheten eller i alla händelser möjligheten av en sådan inverkan från importens monopolise-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 85

ring synes efter de sakkunnigas utredning knappast kunua bestridas. Un­ der förutsättning av en sådan utökning i den inhemska produktionen av motorsprit, som de sakkunniga föreslå, skulle detta argument för att omedelbart upptaga monopolfrågan äga en betydande vikt. Uppenbar^ ligen förlorar det i betydelse i samma mån som de inblandade kvantite­ terna av den dyrare motorspriten förminskas, och med den begränsning av dessa kvantiteter, som i det föregående förordats, synes frågan örn kontroll över priserna på importerat motorbränsle och därmed även frå­ gan örn ett importmonopol kunna tåla en ytterligare undersökning. Vad beträffar riskerna för en oskälig uppskruvning av priserna från importörernas sida som en följd av att de sakkunnigas förslag i fråga örn brännoljeimporten icke nu föranlett åtgärder, torde man kunna dela den mening, som i detta hänseende uttalats av reservanten bland de sakkun­ niga. En dylik prispolitik skulle icke kunna undgå att omedelbart aktua­ lisera frågan örn en statlig reglering av importen.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört ha inom finans­ departementet utarbetats fem författningsförslag, vilkas innehåll här­ utöver icke torde tarva ytterligare motivering, nämligen förslag till 1) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin; 2) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker; 3) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit; 4) förordning örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit; samt 5) förordning örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit. Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer att Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förslag; dels ock bemyndiga Kungl. Majit att träffa över­ enskommelse med Aktiebolaget Vin- & Spritcentra­ len örn ordnande av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit i huvudsaklig överens­ stämmelse med av mig i det föregående angivna rikt­ linjer.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att pro­ position av den lydelse, bilaga vid detta proto­ koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen. Ur protokollet: Allan Broomé.

Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.) 87

Sammanfattning av yttranden över de sakkunnigas betänkande.

I. Tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit.

Sveriges bränneriidkaref erenia g tillstyrker att tillverkningen av förtäringssprit förbehålles lantbruksbrännerierna. Föreningen hemställer, att den föreslagna bestämmelsen i 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen an­ gående inköp av konsumtionssprit från andra än jordbruksbrännerierna såsom obehövlig måtte utgå. Föreningen anser, att därest spritcentralen inrättade ytterligare lagerutrymmen och därstädes innehade tillräckliga kvantiteter för mötande av å sid. 43 i betänkandet (prop. sid. 25) angivna risker, där antydd olägenhet icke behövde uppkomma. Föreningen, som ansåge de av de sakkunniga Obel-Jörgensen och Wikland utförda under­ sökningarna knappast hållbara, framhåller, att talet örn att utövare av potatisbrännerinäringen skulle hava berett sig oskälig vinst icke. vore med verkligheten överensstämmande. I verkligheten hade hanteringen icke medfört högre utbyte eller särskild förtjänst mer än för de brännerier, vilka moderniserats efter tidsförhållandena. Att dessa haft en viss vinst vore med hänsyn till det nedlagda kapitalet icke oskäligt. Anmär­ kas borde att inom industrien allmänt räknades med en rörelsevinst av 10 å 15 procent. För de äldre och mera omoderna brännerierna, vilka erhölle lågt utbyte, torde icke någon förtjänst hava uppkommit. De riktlinjer, vilka av de sakkunniga uppdragits för prissättningen, gillades icke av föreningen. Priset borde uträknas i nära överensstäm­ melse med den verkliga kostnaden vid ett bränneri av normal typ. Där­ vid måste även räknas med utgifterna för fabrikens ombyggnad och mo­ dernisering, fabrikernas avgift till föreningen, de olika bränneriernas kostnader för nödig befunnen kontors- och tjänstepersonal, avgift till bo­ stad och kosthåll åt kontrollörer, utgifter för tomfatshyror m. m. samt där­ jämte innehålla en särskild marginal för oförvållat uppehåll eller stör­ ningar i driften. Gentemot de sakkunniga framhåller föreningen med skärpa, att pristillägget för modernisering av fabrikerna måste medräk­ nas vid priskalkylens uppgörande; vinsterna hade i stort sett icke varit sådana att de räckt till avskrivningar å anläggningarna; vidare vore det obilligt att låta nya ägare fä lida för förutvarande ägares eventuella un­ derlåtenhet härutinnan. — Priset borde bestämmas för en viss standardtyp av varan samt förhöjas eller reduceras efter angivna grunder för vara med högre resi», lägre alkoholstyrka än standardtypen. Föreningen anser det icke vara lämpligt med en prissättningsnämnd be­ stående av blott fem personer. Avgörandet skulle då kunna komma att vila hos allenast en person. Nämnden bordo utgöras av sju personer; vi­ dare borde en bland de tre av Kungl. Majit utsedda vara förtrogen med lantbruksangelägenheter. Obel-Jörgensen hade räknat med ett genomsnittligt utb.vtestal av 122 liter. Då de av honom utförda undersökningarna företagits under en tid, då brännerikampanjen praktiskt taget avstannat, hade han emellertid

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

varit hänvisad att bygga utredningen å överkontrollörernas uppgifter till kontrollstyrelsen och icke på personliga iakttagelser. Härigenom förlora­ de undersökningen allt praktiskt värde. Vid de många med mindre mo­ dern apparatur försedda brännerierna överstege utbytestalet ej det hit­ tills kalkylerade, 116 liter. Mera moderna fabriker hade givetvis kunnat ernå ett högre utbyte. Wiklunds utredning vore mycket missvisande, då den ej berört mer än 10 procent av landets brännerier, och av dessa de bäst skotta. Föreningen förklarar sig avse att med det snaraste vidtaga alla de åt­ gärder, som skäligen kunde ankomma på densamma för att förverkliga de sakkunnigas önskemål örn rationalisering av brännerierna. Föreningen avstyrker förslaget, att spritcentralen skulle inrätta storbrännerier för utnyttjande av den ökning i tillverkning av potatisbränn­ vin, som skulle uppkomma vid förslagets genomförande. Ur försöks- och kontrollsynpunkt vore det tillräckligt med det av sprit-centralen redan in­ nehavda moderna större bränneriet i Rödaled. De redan förefintliga min­ dre brännerierna vore förlagda till alla sådana orter, varest potatisodlin­ gen vore berättigad och motiverad. Dessa bränneriers kapacitet vore ej på långt när utnyttjad. Det skulle vara att anse som en ren kapitalför­ störing, örn nu ytterligare ett eller flera stora brännerier skulle komma till stånd. Inrättande av nya brännerier för spritcentralens räkning skulle vidare i hög grad minska de ekonomiska möjligheterna för de nuvarande brännerierna att genomföra den av de sakkunniga förordade modernise­ ringen respektive rationaliseringen av bränneridriften. Vid storbrännerier skulle ej heller dranken komma att effektivt utnyttjas. Dranken borde vidare komma jordbruket till godo under en längre bränningstid. Frak­ terna skulle också fördyra denna vara vid storbränneri. Vad beträffar förhållandena å potatismarknaden framhåller föreningen de senaste årens abnorma förhållanden beroende dels på stärkelsefabri­ kernas stagnation dels ock på de över hövan rikliga potatisskördarna. Föreningen vore övertygad örn att dessa förhållanden bomme att med det snaraste reglera sig själva. Därvid påpekas även statsmakternas ingri­ pande för reglerandet av stärkelseproduktionen. Bästa sättet för tillgodo­ seendet av de sakkunnigas önskemål örn beredande av avsättningsmöjlig­ heter för potatis från jämväl andra odlare än bränneriidkare vore att en utökning i de nuvarande bränneriernas kontingent bomme till stånd. Före­ ningen förklarar sig villig att lämna sin medverkan till att råvaran till denna merkontingent i görligaste mån anskaffas från utom föreningen stående odlare. Föreningen framhåller emellertid, att de årliga avkast­ ningarna vore så ojämna, att det icke läte sig göra att på förhand fast­ ställa någon viss fix fördelningsgrund. Föreningen tillstyrker att spritcentralens uppgifter utvidgas att omfatta även partihandel med skattefri sprit. I sammanhang härmed hemställer föreningen, att stadgande infördes i särskild författning örn skyldighet för alla tillverkare av till förtäring avsedd sprit att vara anslutna till en or­ ganisation, vilken hade att handla å samtligas vägnar, att verkställa för­ delning av tillverkningskvantiteten och att i allt övrigt företräda de olika brännerierna. För att kunna förverkliga de sakkunnigas önskemål örn en modernisering av brännerierna och driftens rationalisering tarvades en­ ligt föreningen nödvändigtvis förefintligheten av en organisation, som kunde giva ekonomiskt och tekniskt stöd åt de många olika brännerier. vilka behövde hjälp till en behövlig ombyggnad och modernisering. Före­ ningen hänvisar härvid till, att statsmakterna på .senare tid lämnat sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 89

medverkan till sammanslutandet av stärkelseproducenterna i en gemen­ sam organisation. Vidare framhåller föreningen som ett önskemål av synnerlig vikt, att det genom särskild förordning bestämdes, att mellan tillverkaren oell kö­ paren skulle finnas ett avtal, som närmare reglerade rättsförhållandet dem emellan.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller att storleken av de kvan­ titeter potatisbrännvin, som det enligt förslaget skulle ankomma på bola­ get att inköpa, icke borde förutsättas bliva huvudsakligen bestämda av de för varje år tillgängliga mängderna potatis, utan att för produktionen av bränneripotatis spritcentralens inköpsbehov samt priset måste vara de i lörsta band reglerande faktorerna. Såsom ett skäl utöver de av de sakkunniga andragna för inrättande för spritcentralens räkning av ett eller ett par större brännerier för tillvara­ tagande av den vid förslagets genomförande uppkomna ökningen av po­ tatisbrännvinstillverkningen framhåller bolaget, att därest större fabri­ ker, vilkas bela kapacitet utnyttjades, bölles i gång under längre del av året än som med hänsyn till den nödiga driftsbegränsningen kunde kom­ ma ifråga för de gamla, till bränneriidkareföreningen anslutna brännerierna, den av jordbrukarna eftersökta dranken skulle under motsvarande längre tid kunna tillhandahållas. Den med bränningens koncentrering till större anläggningar obestridligen förbundna olägenheten, att dranken till en del måste transporteras längre väg än i allmänhet nu vore fallet, skulle på så sätt åtminstone i viss mån kompenseras, varjämte dylika större brännerier sannolikt skulle med för ändamålet inrättade motorfor­ don kunna ombesörja transporten till ladugårdar, belägna på relativt stort avstånd från bränneriet. Bolaget förklarar sig icke hava någon erinran mot en sådan utsträck­ ning av bolagets råbrännvinstillverkning. Det påpekas emellertid, att det sannolikt ej skulle låta sig göra för spritcentralen att uppföra och för drift iordningställa dylika brännerier inom kortare tid än ungefär ett år efter det att Kungl. Maj:ts tillstånd därtill erhållits oell att därför, örn ej särskilda anordningar vid to ges, hela merproduktionen av potatisbränn­ vin under mellantiden skulle tillfalla de nuvarande potatisbrännerierna. Den nya lagstiftningen borde träda i kraft den 1 maj eller den 1 okto­ ber för att ej dela sönder den nu gällande tidsperioden för lantbruksbränneriernas årsverksamhet. Det förefölle spritcentralen, som örn det näppeligen kunde förutsättas, att ett eventuellt avtal mellan bolaget och sulfitfabrikerna borde erhålla längre giltighetstid än den författning, på vilken bolagets inköpsskyldighet grundades. Tillvaron av denna författning vore en tillfredsställande garanti för att all tillverkning av motorsprit skulle vinna avsättning. Den opartiska prisnämnden garanterade vidare, att fabrikanterna erhölle skäligt pris för sin tillverkning. Skulle likväl dylika långa avtal påkal­ las, måste bolaget antingen förbehålla sig hävnings- eller uppsa gningsrätt, därest under avtalstiden genom statsmakternas beslut grunderna för den föreslagna organisationen av rikets spritomsättning väsentligen änd­ rades, eller ock genom åtagande från statens sida hållas skadeslöst för de förluster, som kunde för bolaget uppkomma med anledning av sådan ändring. Bolaget hemställer örn sådan jämkning av 2 § förslaget till inblandningsförordning, att därav tydligt framginge att inköpstvång endast

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

förelåge beträffande den av sulfitfabrikerna tillverkade motorspriten oell icke motsvarande vara, som producerades av jäst- och melassfabrikerna. Bolaget tillstyrker även såsom mest praktiskt, att tillsynen över inbland­ ningen av motorsprit i bensin handhades av bolaget. Straffpåföljderna för underlåtenhet att iakttaga meddelade kontrollföreskrifter borde emel­ lertid fastställas av Kungl. Majit. Börande de av de sakkunniga förordade grunderna för bestämmande av spritcentralens försäljningspriser och den gradering av priset å sprit för olika ändamål, som av dem förordats, anför spritcentralen följande: »Det bör erinras, att en sådan gradering av priserna å teknisk sprit, å ena, och motoralkohol, å andra sidan, skulle, därest spriten i bägge fallen, såsom förutsatts, för spritcentralen betingat ungefär samma självkostnad, kunna medföra, att motoralkoholen komme att avyttras under självkost­ nadspriset för den händelse att vinst ej i någotdera fallet finge uttagas. Då detta naturligtvis ej kan vara avsikten, torde uttalandet, om det skall vara direktiv för spritcentralens verksamhet, böra modifieras. Detta bör så mycket hellre ske, som den vid bolagets reningsverksamhet uppstående s. k. sekunda spriten (ehuru framställd av potatis) liksom hittills skulle få disponeras för försäljning såsom skattefri sprit och spritcentralen för närvarande vid sin avyttring till A/B Skattefri sprit av denna vara fått tillgodogöra sig en mindre vinst. Även synes böra framhållas, att med det herörda yttrandet ej heller torde avses, att spritcentralen, till förmån för prissättningen på andra slag av sprit, skulle åsätta förtäringsspriten högre pris än som förutsättes i nu gällande koncessionsavtal. enligt vilket bolaget förbundit sig bland annat att tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna.» Spritcentralen förklarar sig villig att söka fylla den plats som partihandelsorgan för skattefri sprit, som avsetts i betänkandet. Samtidigt framhåller emellertid bolaget, att en nydaning av så omfattande art som den i betänkandet föreslagna i olika hänseenden under sin praktiska tilllämpning kunde bereda de berörda parterna vanskligheter och av sådan anledning föranleda krav på ändring eller omläggning med hänsyn till omständigheter, som icke nu kunde överblickas eller förutses. Då det kunde ifrågasättas huruvida spritcentralen vore »bildat» för ut­ övandet av partihandel med skattefri sprit, ansåge bolaget det föreslagna tillägget till 12 § 1 mom. första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen böra utgå. Bolaget ifrågasätter vidare huruvida den föreslagna anordningen med nödvändighet förutsatte upphörandet av A/B Skattefri sprit såsom själv­ ständigt företag eller om icke det föreslagna syftet kunde vinnas genom att sistnämnda foretag erhölle ställningen som ett dotterföretag till sprit­ centralen.

Aktiebolaget Svensk sprit framför sina betänkligheter mot de ekono­ miska principer, som de sakkunniga anlägga. Förslagets genomförande skulle medföra en konservering av de med föråldrade metoder arbetande och oekonomiskt utrustade potatisbrännerierna, vilket för sulfitspritindustrien, som på allt sätt arbetat för en rationalisering av sin sprittillverk­ ning, framstode såom ur nationalekonomisk synpunkt betänkligt. Bolaget framhåller även, att de svenska potatisbrännerierna använde vida mer spannmål än som ur bränneriteknisk synpunkt vore erforder­ ligt. Användningen av spannmål behövde icke överstiga 1.4 kilogram per

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.) 91

hektoliter potatis vid rationellt bedriven tillverkning. I genomsnitt uppginge tillverkningen till mellan 7—8 miljoner liter ftO-procentig sprit årligen utöver vad som skulle tillverkas, örn endast den för bränningen av­ sedda potatiskvantiteten jämte härtill erforderlig spannmål bleve använd. I medeltal skulle således tillverkningen av potatisbrännvin uppgå till om­ kring 12—13 miljoner liter 50-procentig årligen. Det vore enligt bolaget av vikt att, örn förslaget antoges, bestämmelserna om spannmålstillsättningen intoges i förordningen, då enligt betänkandet Kungl. Majit, örn tillräcklig kvantitet potatissprit ej under dessa villkor kunde tillverkas, skulle medgiva inköp av andra slag av brännvin till förtäringsändamål. Den stora minskning i tillverkning av potatissprit, som uppstått under senare år, hade till största delen framkallats av konsumtionsminskning beroende på depressionstiden, de höjda spritskatterna, ökad folkupplys­ ning och restriktionssystemet. Endast till en mindre del (2 miljoner liter 50-procentig sprit) vore minskningen i tillverkning beroende på sulfitspri­ tens tillkomst. Sulfitspritindustrien yrkar, att principen örn fri konkurrens mellan de olika sprittillverkarna skulle bestå och att alla förefintliga avsättnings­ områden skulle vara öppna för samtliga sprittillverkare. Bolaget hade ej anledning motarbeta den nuvarande tillverkningen av sprit vid jäst- och melassfabriker, så länge vid tillverkningen endast an­ vändes inhemska råvaror. Bolaget vore av den uppfattningen, att örn tillverkningen av sprit vid jäst- och melassfabriker maximerades till sin nuvarande omfattning, denna borde kunna beredas avsättning såsom hittills för förtäringsändamål utan att avsevärt inkräkta på avsättningen av potatis för samma ända­ mål, därest endast användningen av spannmål vid potatisprittillverliming­ en inskränktes till den kvantitet, som ur bränneriteknisk synpunkt vore oundgänglig. . Bolaget hemställer, att tillverkningen av jästsprit maximeras som hit­ tills med 60 liter brännvin 50 procent per 100 kilogram pressjäst och till­ verkningen av melassprit begränsas till under de senaste åren tillverkade kvantiteter samt att spriten får användas till konsumtionsändamål. Bolaget hemställer, att melasstullen icke måtte borttagas. Utsikterna för sulfitspritindustrien att konkurrera med jäst- och melassprit bleve då ej stora. Priserna bomme att pressas ned och efter 10-årstidens utgång torde sulfitspritindustrien få vidkännas avsevärda prissänkningar. Över huvud anser bolaget, att förbud borde införas mot användandet av utländska råämnen vid sprittillverkningen. Detta förbud borde vara sa avfattat, att detsamma gällde vare sig tillverkningen baserades direkt på utländska råvaror eller på inhemska råvaror, som frigjorts därigenom att utländsk vara importerats för annat ändamål, vartill den inhemska varan förut disponerats. Bolaget förordar även fri konkurrens på motorbränsleområdet. Där­ emot yrkar bolaget befrielse från bränsleskatten. Skulle emellertid den fria konkurrensen beskäras, vore det oundgängligt, att industrien bleve kompenserad genom garanterad avsättning av sina produkter till tek­ niska ändamål samt som motorbränsle. I sådant syfte hemställer indu­ strien örn garantier för sulfitspritens avsättning till sådana ändamål ge­ nom bindande avtal för en kvantitet av upp till 40 miljoner liter 100-procentig sprit årligen för en period av minst 10 år. Priset skulle därvid ba­ seras på de kalkyler, som fastställdes av statens prissättuingsnämnd för skattefri sprit i enlighet med de utredningar, som förelåge för 95 procent

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

sulfitsprit auder perioden 1919—1932 med tillägg av kostnaderna för spri tens deshydrering, denaturering, emballagekostnad oell företagarvinst. varvid hänsyn skulle tagas till det goodwill-värde, som av sulfitspritintressenterna upparbetats för dess nuvarande avsättningsområden. Detta pris skulle fastställas av regeringen för en tidrymd av 10 år, dock att priset skulle höjas eller sänkas i förhållande till ökningen eller minsk­ ningen i stenkolspriset fritt Stockholm, varjämte hänsyn skulle tagas till förändringar i arbetslöner inom sulfitindustrien. Detta kontrakt skulle förnyas i perioder om 10 år, ifall det ej uppsades senast 2 år före varje avtalsperiods utgång. Bestämmelser örn tvångsinblandning skulle utfärdas. Bolaget ogillar förslaget örn överflyttande av partihandeln med skatte fri sprit till spritcentralen. Det påpekas vilket omfattande arbete, som sulfitspritindustriens företag nedlagt för att vinna avsättning för den skattefria spriten och motorspriten. Aktiebolaget Skattefri sprit hade utan anmärkning omhänderhaft försäljningen av den skattefria spriten. Med kännedom örn ett statsmonopols tunga arbetssätt kunde utan över­ drift påstås, att nu ifrågavarande verksamhet icke kunde bedrivas av spritcentralen på ett lika framgångsrikt sätt som av ett fristående före­ tag, vilket arbetade i industriens, sin uppdragsgivares, namn. Spritcen­ tralen hade vid försäljningen av förtäringssprit snarare att tillse, att försäljningen hölles nere, än att densamma utökades. Denna inställning torde företaget få svårt att frigöra sig ifrån å det föreslagna nya verk­ samhetsområdet. På motorbränslemarknaden ställdes stora anspråk på sak­ kunskap, smidighet och anpassning, varjämte ett ständigt övervakande av försäljningen och användningen vore erforderligt. Propagandaarbete måste kontinuerligt bedrivas, därest inblandningen skulle kunna på ett någorlunda tillfredsställande sätt genomföras. Här hänvisar bolaget till en artikel av professorn B. Hubendick i Teknisk tidskrift, vari denne bland annat framhåller svårigheterna för spritcentralen att behärska de bränsle- och motortekniska frågor, som vore förbundna med inbland­ ningen av motorsprit i bensin. Bolaget hemställer, att Aktiebolaget Skattefri sprit fortfarande finge handhava försäljningen av teknisk sprit och motorsprit. Därvid hade sulfitspritindustrien intet emot, att staten bereddes ökat inflytande i sty­ relsen ävensom att utdelningen maximerades till 6 procent. Det förelåge vidare intet hinder att låta övriga spritproducerande jästsprit- och melassspritrepresentanter bliva företrädda i styrelsen.

Aktiebolaget Skattefri sprit: Under framhållande av det affärsmässiga arbete, som krävdes, då det gällde att handhava partihandeln med skatte­ fri sprit, hemställer bolaget att tillverkarna själva genom bolaget så­ som hittills måtte få handhava denna handel. Någon dubbelorganisation kunde ej anses föreligga. Ej heller torde vara att förvänta ökade kost­ nader för försäljningen av den skattefria spriten, örn densamma omhänderhades av särskilt bolag. Då sulfitspritproducenterna för närvarande vore ägare av bolaget och övriga sprittillverkare ej vore företrädda i bolagets styrelse, förordades föreskrift i oktrojen att dessa senare även skulle vara där företrädda. Dessutom kunde statens inflytande i styrelse och revision utökas. Utdelningen å bolagets kapital kunde vidare be­ gränsas till exempelvis 6 procent. Partihandelsbolaget, som förfogade över sakkunnig personal på motor­ området, vore det lämpligaste organet för handhavandet av tvångsinblandningen.

Kungl. Majus proposition nr 232. (Bilaga.) 93

Skulle partihandeln ordnas i enlighet med de sakkunnigas förslag, hem­ ställer bolaget, att den hos bolaget anställda personalen i full omfattning och med bibehållandet av nuvarande löneförmåner och villkor övertoges av spritcentralen.

Svenska jästfabriksaktiebolaget: Det monopol pa tillverkning av förtäringssprit, som enligt förslaget skulle reserveras åt potatisbrännerierna, bröte på ett avgörande sätt mot den hittillsvarande utvecklingen. Så länge jästsprit överhuvud tillverkats i vårt land, hade denna vara kom­ mit till användning såsom konsumtionssprit. För att bringa upp fabri­ kationen till hög standard hade jästfabrikerna med stora ekonomiska uppoffringar vidtagit moderniseringar av sina anläggningar; senast 1930 hade en omfattande ombyggnad av jästfabrikernas destillationsverk slut­ förts. Härvid gör bolaget en jämförelse med de svenska potatisbränne­ rierna, vilka befunne sig på en osedvanligt låg teknisk ståndpunkt. Ett nedläggande av produktionen av för förtäringsändamål avsedd jästsprit skulle medföra stor kapitalförstöring. Ytterligare framhåller bolaget, att samma motivering, som anfördes för kraven på potatisbränningens främjande, nämligen dess betydelse för svenskt jordbruk, i oförminskad grad gällde även för jästsprittillverk­ ningen. Skulle jästfabrikerna icke konsumera så stora kvantiteter me­ lass, som tack vare spritproduktionen vore fallet, nödgades sockerindu­ strien till utomordentligt oförmånliga priser försälja det motsvarande över­ skottet till utlandet. Detta skulle medföra lägre betpris. Utestängandet från försäljning till konsumtionsändamål samt sulfitspritens företräde på den marknad, som anvisats i ersättning, skulle sannolikt medföra, att bolaget tvingades att inom kort upphöra med sin spritfabrikation med åtföljande fabriksnedläggelser och ökad arbetslöshet. Bolaget framhål­ ler, att den emotsedda utvecklingen kunde giva anledning till fordrings­ anspråk mot staten. Bolaget påpekar, att 2 § i förslaget till inblandningsförordning erhållit en lydelse, som icke överensstämde med de uttalanden, som gjorts i be­ tänkandet. Av nämnda paragraf framginge nämligen, att avsättningsgaranti förutsatts skola beredas för all inom riket tillverkad motorsprit, således även den av bolaget framställda varan. En dylik anordning förefölle bolaget vara den enda logiska konsekvensen av de sakkunnigas prin­ cipiella ståndpunkt att skapa förutsättningar för en såvitt möjligt vä­ sentligt ökad tillgång på motorsprit i landet. Bolaget framhölle som en oavvislig nödvändighet, att de olika tillverkarna av motorsprit och av sprit för industriella ändamål behandlades fullt likformigt. Det särskilda understöd, som i form av avsättnings- och pristryggande specialavtal före­ slagits för sulfitspritfabrikernas del, borde tillerkännas även jästsprit­ fabrikerna.

Upsala ångqvarnsaktiebolag framhåller, filt det vore ett allmänt in­ tresse, att jästfabrikerna bereddes tillfälle att i så stor utsträckning som möjligt förbruka melass, vilken vore en biprodukt vid sockerförädlingen, som för närvarande åtnjöte starkt skydd från statsmakternas sida. Det syntes vidare bolaget vara ett stort intresse, att jästfabrikerna finge bi­ behålla sin rätt att framställa sprit för förtäringsändamål, då ett bort­ tagande av denna rätt ledde till ett lågt spritpris och i följd därav en höjning av jästpriset, Bolaget anser, att de sakkunnigas förslag, att jästfabrikerna skulle äga

94 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 232. (Bilaga.)

rätt att tillverka sprit för tekniskt ändamål eiler motorsprit, icke vore ekonomiskt genomförbart med nuvarande relation mellan melasspris och priset på dessa slag av sprit. Bolaget hemställer, att, örn det av näringspolitiska eller andra skäl ansåges nödvändigt, att jästfabrikerna avstängdes från rätten att leve­ rera förtäringssprit, jästindustriens spritavsättning möjliggjordes genom att jästspriten till tekniskt bruk sattes i en särskild prisklass, varvid hän­ syn skulle tågås till melasspriset. Jästspriten finge icke sättas i sämre ställning än annan sprit avsedd för tekniskt ändamål eller motorbränsle.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget (i yttrande till kontrollstyrelsen; angående annat yttrande se sid. 121 nedan) framhåller att de synpunkter, som anlagts på potatisen såsom råvara för spritfabrikation, bure kristidsprägel. Ur melass (vid jäst- och melassbrännerier) framställdes allt­ jämt omkring 20 procent av förtäringsspriten i landet. Frågan örn me­ lassens avsättning vore en jordbruksfråga i ej mindre grad än frågan örn potatisens avsättning. I de noggrant kontrollerade kalkyler, som upp­ rättats över sockerindustriens förmåga att betala odlarna för sockerbe­ torna hade inkomsten av biprodukter spelat och spelade en betydande roll. Detta gällde ej minst melassen, sorn senaste bokslutsår för bolaget ingått på inkomstsidan med över 2 ’U miljoner kronor-. Statsmakterna hade också i betodlingens intresse beaktat detta, då de i sina avtal med socker­ industrien godkänt en klausul, vilken tagit hänsyn till melassens använd­ ning till bränneriändamål. Under de sista 4 åren hade statsmakterna — tydligen från huvudsak­ ligen samma utgångspunkter, som lett de sakkunniga — uppmuntrat den svenska betodlingen, varigenom landet kunnat tillgodose sitt eget behov av socker, men varav också följt en ökning av den vid sockerfabrikatio­ nen ofrånkomliga biprodukten melass. Intill 1932 utgjorde landets melass­ produktion 38,000—40,000 ton per år, tillverkningsåret 1932/1933 nära 58.000 ton och för året 1933/1934 beräknades produktionen till minst 00,000 ton. Att landets melassproduktion kunde avsättas till rimliga priser vore en nödvändig förutsättning för beståndet av de gällande avtalen på soc­ kernäringens område. I Sverige hade hittills av melassproduktionen avsatts ungefär hälften till foderändamål. Återstoden hade avsatts till jästfabriker med sprittillverkning och till melassbrännerier. Prisbildningen för me­ lass påverkades av den möjlighet till avsättning till förtäringssprit, som förelegat. Skulle framställningen av förtäringssprit förbehållas potatisbrännerierna skulle priset på melass till spritändamål komma att falla. Följden bleve, att sockerindustrien skulle öka avsättningen av melass till foderändamål, även örn detta måste ske till lägre priser än de nuvarande. Melassens avsättning till detta ändamål hade emellertid sin givna be­ gränsning, bland annat av näringsfysiologiska skäl. En ganska väsent­ lig prissänkning kunde icke öka avsättningen på fodermarknaden med mer än omkring 50 procent av den nuvarande. Efter en prissänkning skulle sålunda fodermelassmarknaden kunna upptaga omkring 30,000 ton melass. 12.000 ton åtginge direkt till jästfabrikationen, således med bortseende från jästfabrikernas sprittillverkning. Därefter återstode 18,000 ton för avsätt­ ning till spritfabrikation vid melass- och jästbrännerier eller export. Bolaget anför vidare: ^ »Örn man med de sakkunniga anser en spritproduktion i stor skala för tekniskt och motorändamål önskvärd, torde det vara ett intresse, att

Kungl. Muj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 95

dylik sprit ur melass blir tillvaratagen, och likväl hava de sakkunniga icke ansett sig kunna pålägga det tänkta monopoliöretaget att avtaga ifrågavarande sprit ens till priser satta av en opartisk nämnd. Härmed kanf såvitt vi nu se, ettdera av tvä syften tillgodoses. Antingen skall fodermarknaden ovillkorligen på sockernäringens bekostnad erhålla me­ lass till priser, som i förhållande till fodervärdet bli oskäligt låga, utan att därmed avsättningen ökas, eller också skall sockerindustrien tvingas att bränna sin melass till lägre priser än de, som kunna nås vid fram­ ställning i sulfitbrännerierna. I sistnämnda fall skulle således avsikten vara, att sockernäringens produktion skall medge ett förbilligande av motoralkoholen, dock utan att sulfitspritindustrien, som ju skall äga tryg­ gad avsättning, löper någon avsättningsrisk. Vi protestera på det be­ stämdaste mot en sådan inställning till spritindustriens råvaruproblem.» Bolaget framhåller, att det vore ett allmänt intresse att redan förefint­ liga anläggningar först tillfredsställande utnyttjades, innan en utbygg­ nad av sulfitspritindustrien genom nya bränne ider ägde rum. För bolaget framstode de sakkunnigas förslag örn övervägande av me­ lasstullens bibehållande som ofattbart, da den ökade konkurrenskraft, som genom denna tulls bortfallande skulle uppstå för melasspriten, icke skulle få utnyttjas, då övriga producenter skulle vara tryggade till av­ sättning och prisbildning. Genom melassprissänkning kunde icke heller, som bolaget förut påpekat, ytterligare kvantiteter pressas ut på fodermarknaden. En ändring i melasstullen kunde även drabba sirapstillverkningen på grund av svårigheter att med enkla medel skilja mellan me­ lass och mörk sirap. Då melassen vore en råvara, som endast kunde framställas i den be­ gränsade omfattning, som bestämdes av landets behov av socker, och dess ändamålsenligaste användning vore ett livsvillkor för hela vår socker­ näring, ansåge bolaget bestämt, att sockernäringens avsättning av det nödvändiga melassöverskottet till spritframställning borde tryggas, och att sådana direktiv borde lämnas ifråga om prissättningen å sprit, fram­ ställd ur melass, att sockernäringens intressen i görligaste mån tillgodosåges, vilket spritens användning bland annat för tekniska ändamål syn­ tes medgiva vid en riktig avvägning av föreliggande intressen, samt ätt i varje fall sprit ur melass icke borde ställas sämre än sprit ur sullitlut, så mycket mer som med den allmänna skyddsinställning, sakkunnigas utlåtande hade, skälig hänsyn borde tagas till värdet hos elen använda råvaran. Bolaget ifrågasätter allvarligt lämpligheten av den ställning förslaget tillerkänt spritcentralen som partihandeisorgan för skattefri sprit. In­ dustrispritens handliavande på ett affärsmässigt sätt vore en oundgäng­ lig betingelse för ett realiserande även blott i huvuddragen av det före­ liggande förslaget. Det nuvarande monopolbolaget torde aldrig kunna frigöra sig från de speciellt sociala synpunkterna.

Klagshamns spritfabriksaktiebolag framhåller, att den beräkning, sorn läge till grund för de sakkunnigas påstående, att melassbrännvin vore konkurrenskraftigt med sulfitsprit endast giillde sockerbolagets tillverk­ ning av melassalkohol. Klagshamns spritfabriksaktiebolag vore beroen­ de av en mängd omständigheter, tili vilka sockerbolaget icke beliövdo taga hänsyn. Det funnes inga garantier, att sockerbolaget, som vore den enda melassproducenten i landet, för framtiden skulle förse Klagslmmnsbolaget med de betydligt större kvantiteter melass, som skulle erfordras

96 Kungl. Maj-.ts proposition nr 222. (Bilaga.)

för tillverkning av motoralkohol. Det kunde tänkas att nuvarande av­ sättningssvårigheter av melass för soekerbolaget försvunne. Tillgången på melass kunde bli otillräcklig genom att sockerbolaget självt anlade flera melassbrännerier. Avsevärd inskränkning i betodlingen eller ökad användning av melassen för ioderändamal kunde lia samma verkan. Det påpekas vidare, att vid melasstullens upphävande frågan örn råvarutill­ gången skulle komma i annat läge. Vidare framhåller Klagshamnsbolaget, att kostnaderna för fabrikatio­ nen av sprit för detsamma måste bliva väsentligt högre än för sockerbola­ get, även örn endast liten marginal för handelsvinst lämnades sistnämnda bolag vid melassens försäljning. Sockerbolaget behövde nämligen icke räkna med några fraktkostnader eller något läckage för melassen. De produktionskalkyler, till vilka de sakkunniga hänvisade, vore därför långt ifrån identiska med Klagsliamnsbolagets tillverkningskostnader. Medan råmaterialet för tillverkning av sulfitsprit praktiskt taget sak­ nade marknadsvärde och sålunda alltid vore detsamma, växlade världs­ marknadspriset ä melass i hög grad. Melassbrännvinets konkurrensdug­ lighet vore på grund härav i varje fall för en tillverkare, som icke själv producerade melass, i hög grad beroende av det för tillfället gällande me­ lasspriset. Bolaget ansäge vidare att garanti för avsättningen vore lika befogad för en eventuell melassalkoholindustri som för sulfitspritindustrien. Ytterligare påpekas, att en fabrikation av motoralkohol bland annat nödvändiggjorde dyrbara anordningar för koncentrering av spriten. Bo­ laget kunde icke reflektera på en dylik fabrikation utan att erhålla ga­ rantier för såväl obehindrad tillgång till tjänlig melass till acceptabelt pris som avsättning av den kvantitet, som med bränneriets nuvarande kapacitet kunde produceras. Därest bolaget berövades rättigheten att bränna melassbrännvin för förtäringsändamål, ansåge bolaget sig komma i samma ställning, som de betbrännerier vilkas brännerirättigheter inlösts. Det syntes icke bolaget obilligt att i så fall framställa krav på inlösen av fabriken genom statens försorg och gottgörelse till fast anställd personal.

Kontrollstyrelsen framhåller, att allvarliga principiella betänkligheter kunde anföras mot det system av åtgärder, som föreslagits. De tidigare ingrepp, som satt den fria konkurrensen ur spel på spritlagstiftningens område, hade motiverats av vitala sociala intressen, medan man här ville eliminera den fria konkurrensen av rent näringspolitiska skäl. Stödåtgär­ derna till förmån för en ringa del av landets potatisodlare skulle betalas av en alldeles ovidkommande part — motorbränsleförbrukarna. Det pris, dessa finge erlägga eller kunde komma att få utgiva, stöde icke heller i rimlig proportion till den förmån potatisodlarna erhölle. Enligt betän­ kandet skulle vid en tillverkning av 40 miljoner liter sulfitsprit för år merkostnaden för motorsprit i jämförelse med bensin med nuvarande pri­ ser uppgå till 9 miljoner kronor för år. För potatisodlarna skulle hjäl­ pens värde icke uppgå till på långt när tiondelen av detta belopp. Styrelsen ville icke bestrida, att högst avsevärda svårigheter skulle drabba jordbrukarna inom en del typiska potatisodlingsdistrikt, om brännvinsbränningen upphörde eller i mera betydande grad inskränk­ tes. Någon åtgärd i dylikt syfte vore emellertid nu alls icke från något håll ifrågasatt. Icke heller hade användningen för förtäringsändamål av annat brännvin än potatesbrännvin tagit sådan omfattning, att potatis-

Kungl. Majus proposition nr 232. (Bilaga.) 97

odlarna därigenom blivit satta i en särskilt ogynnsam belägenhet. Att po­ tatisskörden år 1932 blivit osedvanligt stor — en av de största vårt land någonsin erhållit — garanterade förvisso icke, att liknande skördar skulle inhöstas varje år. Sannolikheten talade tvärtom för att vi återigen kunde få uppleva år, då rikets skörd av potatis icke försloge för de nödvändiga konsumtionsbehoven. Under sådana förhållanden hade man måhända kunnat tänka sig, att mindre ingripande och ur principiell synpunkt icke så motbjudande åt­ gärder skulle kunnat vara tillräckliga. Ehuru de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna till förmån för po­ tatisbränningen och sulfitspritframställningen vore ägnade att framkalla allvarliga principiella erinringar, kunde kontrollstyrelsen -— för den hän­ delse det av näringspolitiska skäl, vilka det icke torde tillkomma styrelsen att pröva, ansåges ofrånkomligt att tillgripa stödåtgärder för ifråga­ varande näringsgrenar — icke angiva andra åtgärder med liknande ef­ fekt, som vore mindre betänkliga. Vore man övertygad örn att jordbru­ ket i potatisdistrikten oundgängligt behövde stödet av en utökad bränn­ vinsbränning och att framställningen av sulfitsprit till motorbränsle bordo befrämjas, även örn förbrukarna därigenom pålades stegrade kost­ nader, torde nian kunna godtaga de framlagda förslagen, vilka enligt kontrollstyrelsens mening från dessa utgångspunkter vore följdriktigt utformade och väl genomtänkta. Endast i en mera betydelsefull punkt (se vidare nedan) framställde styrelsen yrkande örn ändring i de sak­ kunnigas förslag. Kontrollstyrelsen ansåge, att sprittillverkningen i samband med press­ jästberedning ävensom sockerbolagets melassbränning icke syntes behö­ va erhålla det förmånligare brännvinspris, som förtäringsbrännvinet be­ tingat. I båda fallen gällde det en biprodukt vid fabrikation av viktiga förnödenhetsartiklar. För spriten torde det i dessa fall vara tillräckligt, örn priset bleve jämförligt med det som erhölles för sådan sulfitsprit, som användes för tekniska ändamål, eventuellt såsom motorbränsle. Nå­ got annorlunda ställde sig saken tvivelsutan för det bränneri, som an­ vände inköpt melass såsom råvara. Detta vore helt beroende av melass­ priset, vilket för närvarande kunde hållas relativt högt tack vare en tullsats, som överstege det nuvarande världsmarknadspriset på melass. Det syntes kontrollstyrelsen, som örn detta bränneri bort behandlas på samma sätt som do betbrännerier, vilka under innevarande år blivit in­ lösta. Kontrollstyrelsen kunde ej förorda en sådan kontingentering, att jästoch melasspriten finge konkurrera med sulfitspriten för teknisk använd­ ning och sulfitsprit dessutom finge användas till förtäring i ungefär sam­ ma utsträckning som de senare åren skett. Detta A-oro obilligt mot jästoch melasspriten, som använts till förtäring långt innan sulfitsprit bör­ jade framställas. Ej heller kunde kontrollstyrelsen förorda ett fastlå­ sande av de nuvarande proportionerna mellan olika slag av sprit. Där­ igenom skulle uppstå en icke eftersträvansvärd monopolistisk stelhet, utan att ändock potatisodlarna erliöllo tillräcklig hjälp. Kontrollstyrelsen understryker, vad de sakkunniga framhållit örn nöd­ vändigheten av en rationell prissättning å potatisråbrännvinet. Den mo­ nopolställning, som detta brännvin skulle erhålla vid framställning a\förtäringssprit, gjorde det särskilt nödvändigt att skapa garantier mot uttagande av otillbörliga vinster. Icke minst ur denna synpunkt syntes det kontrollstyrelsen icke vara tillrådligt att på sätt de sakkunniga föreliihang till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 232. 7

98 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

slagit minska antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i prisnämnden från tre till en (ordföranden). Med hänsyn till de betydande allmänna in­ tressen det här gällde, förordade kontrollstyrelsen, att prisnämnden bibehölles vid samma sammansättning, som den för närvarande enligt 24 § i brännvinstillverkningsförordningen hade. Beträffande sulfitspritens utvecklingsmöjligheter anför kontrollsty­ relsen: »Alldeles särskilda svårigheter möta, så snart man eftersträvar att giva sulfitspritindustrien ökade utvecklingsmöjligheter, för att därmed erhålla större mängder inhemskt motorbränsle. De sakkunnigas utredning ger klart besked örn att sulfitspriten icke kan framställas till sådant pris, att den kan konkurrera med bensinen, även om skattefrihet för spriten garanterades. Att lättbentyl (75 procent bensin och 25 procent sprit) kun­ nat säljas till ett pris, som med endast ett öre per liter överstigit bensin­ priset (inberäknat skatten å 10 öre per liter), beror på att sulfitsprit sam­ tidigt kunnat säljas för andra ändamål till ett avsevärt högre pris. Så­ som de sakkunniga uppvisat, kan motorspritens framställningskostnad beräknas uppgå till 32 öre per liter, under det att den försålts för 24 öre per liter. På grund av denna disproportion kunna sulfitspritfabrikerna icke hava intresse av att försälja större mängder motoralkohol än som stå i visst förhållande till de för andra ändamål försålda spritkvantite­ terna. I detta förhållande ligger det största hindret för en utökad fram­ ställning av motoralkohol.» Kontrollstyrelsen ansåge övervägande skäl tala för ett särskilt partihandelsorgan för handeln med skattefri sprit. Styrelsen funne det vis­ serligen icke orimligt att förutsätta att spritcentralen skulle kunna så organisera en särskild avdelning för den skattefria spriten, att behöriga krav på affärsmässighet och smidighet bleve vederbörligen tillgodosedda. Kontrollstyrelsen motiverade i stället sin ståndpunkt med, att det vore av synnerlig vikt, att spritproducenterna själva alltfort finge taga ansva­ ret för den tekniska spritens försäljning. Genom ett energiskt och intres­ serat arbete hade det nuvarande partihandelsbolaget lyckats år från år utveckla sin försäljning och erövra nya områden för spritens använd­ ning. För den verksamhetens framgång torde det icke räcka nied van­ lig affärsmässighet. Det fordrades därjämte ett levande intresse, som säkrast torde förefinnas hos representanterna för själva spritframställningen. Även för försäljningen av motorsprit krävdes det liknande för­ utsättningar hos partihandelsbolaget. Väl vore det sant, att lättbentylen utan svårighet kunde användas som motorbränsle omväxlande med bensin utan ändringar av motorn. Erfarenheten från de gångna åren visade emellertid med all tydlighet, att det icke desto mindre vore ound­ gängligt att försäljningsorganet med oavlåtlig uppmärksamhet följde teknikens utveckling och städse vore redo att ingripa för att ställa till rätta eventuella missgrepp och giva råd och anvisningar till motorbrän­ sleförbrukarna. På ett rätt handhavande av sådana uppgifter kunde motorspritfrågans hela framtid bero. Tvångsinblandningen gjorde i detta avseende ingen skillnad, eftersom tekniska missgrepp skulle kunna med­ föra, att spritblandningen komme i sådant vanrykte, att det icke bleve möjligt att fortsätta på den inslagna vägen. Bästa garantien för ett in­ tresserat och sakkunnigt handhavande av nu nämnda och övriga för den tekniska spritens och motorspritens framtid betydelsfulla angelägenhe­ ter, skulle enligt kontrollstyrelsens mening ernås, örn tillverkarna liven i fortsättningen bereddes inflytande å partihandeln genom att ett särskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 99

bolag finge handhava denna uppgift. Någon nämnvärd fördyring av den administrativa apparaten skulle knappast därigenom behöva äga rum, och några olägenheter i övrigt torde icke vara att befara. I betraktande av de ur allmänna synpunkter viktiga uppgifter, som detta bolag skulle komma att handhava, vore erforderligt, att parti­ handeln med skattefri sprit erhölle en med hänsyn härtill lämpad orga­ nisation. Sagda partihandel borde, till skillnad mot vad som förutsattes i 4 § i förordningen angående handel med skattefri sprit, utövas av ett enda aktiebolag. Vidare borde såväl sulfitspritindustrien som tillver­ karna av jäst- och melassbrännvin kunna ingå som intressenter i det aktie­ bolag, som av Kungl. Majit erhölle oktroj i fråga örn partihandeln med skattefri sprit. De olika kategorierna av sprittillverkare borde vara före­ trädda inom bolagets styrelse. Med hänsyn till de ur allmän synpunkt betydelsefulla uppgifter, som skulle anförtros partihandelsbolaget, vore det vidare oundgängligt, att staten tillförsäkrade sig avgörande infly­ tande över bolagets förvaltning genom rätt för Kungl. Majit att utse ordförande i bolagets styrelse samt styrelseledamöter till sådant antal, att de av Kungl. Majit utsedda representanterna kunde bilda majoritet. Av förslagsvis tre revisorer bordo Kungl. Majit äga utse två. Utdel­ ningen å bolagets aktier borde begränsas och uppkommet överskott å rörelsen efter medgivna avskrivningar och fonderingar inlevereras till statsverket. Den formella anordningen av det statliga inflytandet över det bolag, som skulle utöva partihandeln med skattefri sprit hade kon­ trollstyrelsen i övrigt tänkt sig kunna genomföras efter de grunder, som för partihandlaren med rusdrycker funnes angivna i 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen. I fråga örn de inköpta mängderna sulfitsprit vore det av stor vikt att priset icke sattes så högt, att obehörig vinst erhölles och motorbränsle­ förbrukarna onödigt betungades. Då partihandelsbolaget skulle vara skyldigt att inköpa hela den framställda mängden sulfitsprit intill 49 miljoner liter årligen, vore det uppenbarligen av största betydelse, att prissättningen ägde rum efter riktiga principer och att den mest nog­ granna kontroll utövades å tillverkarnas beräkningsmetoder. Prissättningen å sprit, som inköptes av det av kontrollstyrelsen för­ ordade partihandelsbolaget med skattefri sprit, borde, i fall då frivillig överenskommelse ej kunnat träffas, äga rum i den ordning, som angåves i 24 § brännvinstillverkningsförordningen. Den i de nuvarande oktrojvillkoren för partihandlaren med skattefri sprit omförmälda särskilda prissättningsnämnden torde icke vara erforderlig i fortsättningen. Vad särskilt anginge fastställandet av partihandelstillägget för skattefri sprit, vilket hittills ankommit å sagda nämnd, syntes med den kontroll, staten skulle bliva i tillfälle att utöva över bolaget, olägenheter icke be­ höva möta av att anförtro denna angelägenhet åt bolaget självt. Lika­ så borde bolaget hava att till kontrollstyrelsen avgiva förslag rörande det vid detaljhandeln lämpliga tillägget till partihandelspriset å skattefri sprit. Bolaget borde såsom hittills hava att till statsverket inleverera denatureringsavgifter ävensom att efter Kungl. Majits bestämmande be­ strida kostnaderna för särskilda undersökningar rörande denaturerinesmedel. Vid utlåtandet har fogats av kontrollstyrelsen uppgjorda förslag till ändringar i betänkandets författningsförslag.

100 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Sveriges industriförbund hänvisar inledningsvis till det yttrande, som av kontrollstyrelsen avgavs till vederbörande utskott vid 1932 års riksdag över vissa vid riksdagen i förevarande ämne väckta motioner och upprepar den kritik, som däri av kontrollstyrelsen riktades mot det förslag av ena­ handa innebörd, som det nu förevarande, som i motionerna framfördes. Den omfattning, i vilken sulfitspriten för närvarande komme till använd ning såsom råvara för förtäringsbrännvin, måste enligt förbundets mening anses alltför obetydlig, i jämförelse med avsättningen av jordbrukssprit till samma ändamål, för att kunna motivera en så långt gående åtgärd som meddelande av förbud mot sulfitspritens användning till angivna ändamål. För sulfitspritindustrien, som nedlagt betydande arbete och stora kostnader för att kunna producera en råvara av fullgod kvalitet, skulle en dylik åtgärd innebära en betydande nackdel, som skulle verka så mycket känn­ barare med hänsyn till de svåra ekonomiska förhållanden, varunder sulfitcellulosaindustrien för närvarande arbetade. Då sulfitspritfabrikernas avsättning av motoralkohol skedde till oförmånliga priser, innebure för­ säljningen av sulfitsprit till spritcentralen genom det relativt gynnsam­ mare pris, som härvid kunde betingas, en för industrien nödig kompen­ sation. Enligt industriförbundets förmenande hade de sakkunniga gått vida utöver den ståndpunkt, som bevillningsutskottet vid 1932 års riksdag i ett till riksdagen avgivet, av riksdagen godkänt betänkande intagit i före­ varande ämne. Särskilt ville industriförbundet vända sig emot att en­ ligt förslaget en icke obetydlig ökning av tillverkning av potatisbrännvin i jämförelse med nuvarande produktion skulle komma till stånd. Den starkt privilegierade ställning, som potatisbrännvinstillverkningen enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att intaga, funne industriförbundet icke vara befogad. Industriförbundet ville visserligen ingalunda förneka potatisbrännvinstillverkningens betydelse för jordbruksnäringen i de trak­ ter av landet, där sådan tillverkning bedreves, men holle industriförbun­ det före, att det jordbruksintresse, varom här vore fråga, redan under nu­ varande förhållanden måste anses vara i skälig omfattning tillgodosett. De sakkunniga syntes dessutom icke hava vederbörligen beaktat det förhållan­ det att även brännvinstillverkningen i jäst- och melassbrännerierna vore av betydelse för jordbruksnäringen. För sockerfabrikerna förelåge numera stora svårigheter att finna avsättning för den inhemska melassen. Med hänsyn härtill och då betpriserna vore beroende bland annat på socker­ fabrikernas möjligheter att vinna avsättning för melassen syntes det föga välbetänkt, att genom åtgärder på brännvinstillverkningens område ytter­ ligare försvåra avsättningsmöjligheterna för densamma. En ökning av potatisbrännvinstillverkningen i den omfattning de sakkunniga föreslagit komme visserligen att medföra vissa fördelar för jordbruksnäringen i potatisodlingsdistrikten, men komme dessa fördelar å andra sidan kanske att helt uppvägas av betydande olägenheter för jordbruksnäringen i betodlingsdistrikten. Industriförbundet framhåller nödvändigheten av sådana åtgärders vid­ tagande, genom vilka även jäst- och melassprittillverkningen erhölle möj­ lighet att till skäligt pris vinna tryggad avsättning för sin produktion. Vad särskilt jästsprittillverkningen beträffade, ansåge sig industriförbundet icke kunna underlåta att påpeka, hurusom genom de lagstiftningsåtgärder och de ingrepp, som under det senaste årtiondet vidtagits med avseende ä ifrågavarande näringsgren, uppkommit ett tillstånd av osäkerhet och otrygghet, som det måste anses angeläget att undanröja. Förbundet understryker nödvändigheten av att statsmakterna, därest

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.) 101

frågan om bränneriernas avsättning löstes på det sätt de sakkunniga före­ slagit, sörjde för, att de producenter av sprit, vilka icke skulle få idka till­ verkning av förtäringssprit, erhölle tryggad avsättning för sin produk­ tion för andra ändamål. De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för kompensering av nämnda spritproducenter föranledde ej någon erinran från industriförbundets sida. Industriförbundet ansåge sig emellertid böra särskilt påpeka vikten av, att sulfitspritindustrien genom kontrakt å längre tid bereddes tryggad avsättning för sin produktion. Den i vårt land hittills tillämpade anordningen för främjande av motorsprittillverk­ ningen, nämligen medgivande av temporär befrielse från den särskilda skatten å motorsprit, hade visat sig icke leda till åsyftat resultat. Fast­ mera hade det skattehot, som under snart tio års tid hängt över sulfitsprit­ industrien, verkat därhän, att benägenheten minskats bos nämnda industri att offra erforderligt kapital för utökande av produktionsmöjligheterna i fråga örn motorsprit. Vid sådana förhållanden måste det framstå såsom en angelägenhet av yttersta vikt att genom effektiva åtgärder i annan ordning undanröja det tillstånd av osäkerhet, som hittills varit rådande å förevarande område. Industriförbundet förklarar sig bestämt förorda, att det nuvarande sy­ stemet för partihandeln med skattefri sprit bibehålies oförändrat. Indu­ striförbundet erinrar till en början örn, hurusom industriförbundet vid den tidpunkt, då frågan örn reglering av handeln med den skattefria spri­ ten först upptogs till behandling, i ett till kommerskollegium i ämnet av­ givet yttrande avstyrkte införande av statsmonopol å handeln med den skattefria spriten. Sin då tittalade ståndpunkt hade industriförbundet icke funnit anledning frångå. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen, att partihandeln nied den skattefria spriten och motorspriten skulle över­ flyttas på spritcentralen, funne industriförbundet ur flera synpunkter avgjort olämplig. Partihandeln med den skattefria spriten och motorspriten ställde sålunda på dess utövare ur såväl kommersiella som tekniska syn­ punkter andra krav än partihandeln med rusdrycker. Särskilt vore dessa krav att beakta med hänsyn till den uppgift, som tillkomme vederbörande att söka utfinna nya avsättningsområden för teknisk sprit. Den nuva­ rande ordningen å förevarande område hade icke visat sig i något hän­ seende otillfredsställande. — För den händelse de sakkunnigas förslag, att upphandlingen av motorsprit skulle regleras genom långfristiga kontrakt med tillverkarna av dylik sprit, skulle anses nödvändiggöra, att partihan­ deln med motorsprit uppdroges åt ett av Kungl. Majit oktrojera! företag, ansåge industriförbundet detta lämpligen böra så ordnas, att även parti­ handeln med motorsprit uppdroges åt det företag, som omlmnderhade par­ tihandeln med den skattefria tekniska spriten.

Sveriges kemiska industrikontor understryker, att genomförandet av för­ slaget örn potatisspritens ensamrätt till framställning av förtäringssprit icke vore ur ekonomiska synpunkter försvarligt. Ur angivna synpunkter borde den i landet erforderliga spriten framställas på den väg, som lämnade den billigaste varan. Vid fri konkurrens vore det sannolikt, att utveck­ lingen skulle gå i den riktningen, att den billigaste spriten, d. v. s. sulfit­ spriten, successivt skulle komma att vinna ökat insteg å detta område på potatisspritens bekostnad. Den argumentering, som av de sakkunniga anförts till förmån för de av dem föreslagna anordningarna för motver­ kande av denna utveckling, voro enligt industrikoutorets mening icke övertygande. Med hänsyn till de synpunkter, efter vilka de sakkunniga

102 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

lagt upp problemet, ansåge sig industrikontoret icke böra söka närmare ingå å densamma. Beträffande det av sakkunnigutredningen omfattade uppdraget att undersöka, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis för brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möjligt till godo oavsett, örn dessa vore delägare i bränneri eller icke, ville industrikon­ toret framhålla följande. Den av de sakkunniga framkastade tanken, att i nämnda syfte de enskilda brännerierna skulle ersättas med koncentrerad stordrift, innefattade enligt industrikontorets mening icke en tillrådlig lös­ ning av frågan. Industrikontoret ifrågasatte emellertid, huruvida icke en annan utväg vore lämpligare för att åtminstone i någon mån vinna det anförda syftet. Det borde enligt industrikontorets åsikt övervägas, huru­ vida icke en särskild statlig nämnd borde tillsättas för potatisbrännerinäringen av ungefär samma karaktär som statens potatismjölsnämnd, vilken år 1933 utsetts för att handhava de av statsmakterna beslutade åt­ gärderna rörande potatisstärkelseindustrien. En dylik nämnd skulle kun­ na lå befogenhet att, bland annat, lämna direktiv för fördelningen på olika odlare av den potatis, som erfordrades för bränneridriften. Tillkom­ sten av en dylik nämnd, i vilken såväl jordbruksteknisk som allmänt in­ dustriell sakkunskap borde vara representerad, skulle enligt industrikon­ torets uppfattning även kunna bidraga till att en välbehövlig rationalise­ ring av brännerierna bomme till stånd. Vid tilldelningen av licens till var­ je bränneri behövde nämnden ej halla fast vid nu gällande kvoter, utan kunde taga hänsyn till, bland annat, bränneriets tekniska ståndpunkt. Framför allt gällde detta beträffande den ökning i den totala tillverk­ ningen, som kunde väntas bliva en följd av antagandet av de sakkunnigas förslag. Industrikontoret motsatte sig emellertid det av de sakkunniga väckta förslaget, att spritcentralen skullo inrätta ett eller flera stora brännerier. De skiil, som av de sakkunniga anförts för en dylik åtgärd, förefölle föga vägande och bortfölle helt, därest den här ifrågasatta nämn­ den tillsattes. Därest byggandet av nya, mera rationella brännerier skulle visa sig lämpligt, torde erforderligt kapital icke komma att saknas under förutsättning, att en tillräcklig och för längre tid framåt tryggad avsätt­ ning kunde påräknas. Industrikontoret anslöte sig helt till de sakkunni­ gas uppfattning, att den kvantitet potatisbrännvin, som varje år skulle vinna avsättning till spritcentralen, borde bestämmas av nämnda bolag. Härvid borde beaktas, att, enär bränneridriften icke borde upprätthållas i större omfattning än som motsvarade den kvantitet potatis, som icke kun­ de finna avsättning på annat håll till normala priser, spritceutralen aldrig borde inköpa potatissprit till högre pris än som svarade mot normala po­ tatispriser. Industrikontoret förklarar sig instämma i de sakkunnigas förslag, att användningen av spannmål vid tillverkning i potatisbränneri i regel icke borde avse större myckenhet än som erfordrades för framställ­ ning av det behövliga maltet. Undantag härifrån för skadad spannmål, slösäd och dylikt bordo icke beviljas med mindre det kunde visas, att den avsedda varan icke kunde användas till kreatursfoder. Industrikontoret anför, att enligt de sakkunnigas betänkande jäst- och melasspriten i fråga om avsättningsförhållandena bomme i missgynnad ställning såväl i förhållande till potatissprit som till sulfitsprit. Genom att avsättningen å den gamla marknaden, för förtäringssprit, förbjödes under normala förhållanden, skulle allt det kapital och arbete, som av jästindustrien nedlagts för förbättring av spritens kvalitet, vara prak­ tiskt taget bortkastat. Den ersättning härför, som de sakkunniga bjöde jästindustrien, vore oklar. Industrikontoret ville emellertid påyrka, att

Kungl. Marits proposition nr 232. (Bilaga.) 103

jäst- och melasspritindustrien — liksom sulfitspritindustrien erhölle garanti för praktiskt taget obegränsad avsättning till motorsprit till sam­ ma pris, som fastställdes för sulfitsprit. En dylik garanti syntes indu­ strikontoret vara det minsta, som kunde lämnas industrien såsom ersätt­ ning för do betydande uppoffringar för densamma, förslaget i övrigt inuebure. Härtill komme att industrien måste hava en garanterad mark­ nad för motorsprit, därest den skulle lägga ned kapital i de erforderliga anläggningarna för spritens koncentration till motorsprit. Med hänsyn till de skäl, som talade för att statsmakterna skulle under viss tid framåt garantera avsättningen för motoralkohol, borde enligt industrikontorets mening någon skillnad icke göras mellan sulfitsprit och den av melass framställda spriten. Den statliga garanti, som borde lämnas för att sä­ kerställa melassens avsättning till motorspritfabrikation, borde enligt industrikontorets mening givetvis endast avse inhemsk melass. Maximikvantiteten motoralkohol av melass, vilken lämpligen torde kunna fast­ ställas tlil 10 miljoner liter, borde enligt industrikontorets åsikt icke un­ der några förhållanden inbegripas i de 40 miljoner liter, för vilka avsätt­ ning skulle garanteras sulfitspritindustrien. Industrikontoret uttalar att en nödvändig förutsättning för genomförande av de sakkunnigas förslag örn avstängande av sulfitspriten från avsätt­ ningen till förtäringsändamål givetvis vore, att sulfitspritindustrien be­ reddes erforderlig kompensation för den minskning i avsättningen, som härigenom skulle komma att uppstå. I fråga örn den prissättning, som enligt förslaget skulle verkställas med avseende a sulfitspriten, föi utsatte industrikontoret, att denna baserades på kostnaderna vid anläggning av nuvarande, normala storlek med en genomsnittlig tillverkning av om­ kring 1 miljon liter sprit per år. Den lägre tillverkningskostnad — 25 öre per liter 25-procentig sprit —- vilken tvenne av de sakkunniga an­ sett sig böra beräkna »vid en modern och välbelägen fabrik», hänförde sig enligt vad industrikontoret hade sig bekant till en anläggning för en årlig tillverkning av cirka 3 miljoner liter. Garantier måste dessutom lämnas under sådana former, att den enskilde sulfitsprittillverkaren kunde känna sin avsättning säkerställd och ej behövde befara något in­ trång genom exempelvis uppkomsten av en sprittillverkning baserad på försockring av trä. — Den föreslagna kontraktstiden vore enligt indu­ strikontorets mening icke tillräckligt lång för att de anförda syftemålen skulle vinnas. Do nuvarande sulfitsprittillverkarna skulle icke erhålla skälig kompensation för de stora uppoffringar förslaget i övrigt innebure, än mindre torde kontrakt med den föreslagna korta löptiden utgö­ ra tillräckligt motiv för byggandet av nya sulfitfabriker i den omfatt­ ning de sakkunniga tänkt sig. Kontraktstiden borde avesvärt utökas eller, örn detta icke skulle vara möjligt, allmänna riktlinjer uppdragas rörande den pris- och avsättningspolitik, som efter kontraktstidens ut­ gång skulle följa. Industrikontoret avstyrker jämväl med bestämdhet förslaget att parti­ handeln med skattefri sprit skulle omhänderhas av spritcentralen. De skäl, som av de sakkunniga anfördes till förmån för den av dem föreslagna ordningen, funno industrikontoret mindre tungt vägande. Industrikontorot villo särskilt understryka vikten av att handeln med skattefri sprit handhades på ett smidigt och affärsmässigt sätt och med tillgång till en omfattande teknisk sakkunskap rörande såväl motorbränsle som teknisk sprit. Industrikontoret kunde icke finna, att de sakkunnigas förslag till ordnandet av avsättningsförhållandena för olika slag av sprit inuebure

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

något motiv för att upphandlingen av potatissprit och annan sprit borde centraliseras hos ett enda organ. I förslaget nppdroges tvärtom en be­ stämd gräns mellan potatissprit och annan sprit, en gräns, som f. n. icke förelåge. Några särskilda kvalifikationer för handhavande av handeln med den skattefria spriten ägde spritcentralen icke. Sistnämnda före­ tags kvalifikationer ä området vore helt begränsade till den skattelagda spriten. De sakkunnigas uppfattning, att det nuvarande systemet medfört dubbelorganisation och onödig omgång, kunde industrikontoret icke dela. Ej heller anslöte sig industrikontoret till de sakkunnigas me­ ning, att en centralisering av upphandlingen av all tillverkad sprit vore erforderlig för att ernå en enhetlig behandling av prissättningen och upphandlingsfrågorna. För den erforderliga enhetligheten härutinnan torde kunna sörjas genom den av industrikontoret föreslagna prissättningsnämnden.

Svenska cellulosaföreningen lämnar inledningsvis en historik över av statsmakterna gjorda ingripanden beträffande den svenska sulfitspritindustrien under de tjugofem år, som denna nu varit i verksamhet. Me­ dan statsingripandena under en tidigare period knappast vore ägnade att gynna ifrågavarande industris lugna utveckling, hade under senare år den faktiskt genomförda lagstiftningen varit bättre lämpad för utveck­ lingens främjande. Med frånseende av vissa socialt motiverade denatureringsbestämmelser hade statsmakterna numera helt överlämnat åt den enskilda företagsamheten att utveckla sulfitspritindustrien och vidga av­ sättningsmöjligheterna för dess produkter. I nämnda syfte hade av indu­ strien nedlagts stora kostnader å vetenskapliga och praktiska undersöknin­ gar och experiment. Med stöd av deu rörelsefrihet som berette densamma, hade det ock så småningom lyckats industrien upparbeta en tämligen till­ fredsställande marknad för sina produkter, vilket för industrien genom dess egna åtgöranden skapat ett betydande goodwillvärde. Därest blott skattekotet mot motorspriten avlägsnades, skulle industrien kunna ernå en nöjaktig utveckling inom den nuvarande lagstiftningens ram. Svenska cellulosaföreningen hyste den uppfattningen, att nu rådande fria och av statstvång relativt oberörda arbetsförhållanden icke borde utan synner­ ligen vägande skäl rubbas. Att i enlighet med de sakkunnigas förslag förläna potatisintressenterna monopol på konsumtionsspriten funne cel­ lulosaföreningen ur många synpunkter synnerligen betänkligt. Enligt sakkunnigutredningen vore de svenska potatisbrännerierna såväl ifråga örn utrustning och apparater som i fråga om driftsmetoder synnerligen efterblivna och fyllde icke ens de enklaste krav på modern rationalise­ ring och driftsekonomi. Det torde enligt cellulosaföreningens åsikt icke vara med nationalekonomiskt riktiga principer förenligt, att en på höj­ den av rationalisering och driftsekonomi stående industri som .sulfitsprit­ industrien berövades sina upparbetade avsättningsområden för bevaran­ det av en annan industri, som kanske främst på grund av otillfredsstäl­ lande organisation och arbetsmetoder saknade konkurrenskraft. Svenska cellulosaföreningen ville ock påpeka disproportionen mellan mål och me­ del i de åtgärder, som nu föresloges. Sulfitspritindustriens avsättning för konsumtionsändamål uppginge f. n. till cirka 2 miljoner liter 50 pro­ cent^ sprit årligen. Angivna kvantitet motsvarade vid potatissprit­ tillverkningen en potatiskvantitet av 112,000 hektoliter med ett potatis­ värde av cirka 285,000 kronor och ett råbrännvinsvärde av cirka 500,000 kronor. För att tillförsäkra potatisintressenterna dessa värden före­ sloge de sakkunniga åtgärder, vilka enligt deras egna beräkningar

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232. (Bilaga.) 105

skulle under utnyttjande av sulfitspritfabrikernas fulla kapacitet inne­ bära en merbelastning av motortrafiken i landet med cirka 9 mil­ joner kronor. — Svenska cellulosaföreningon ville framhålla, att de sakkunniga enligt föreningens förmenande feltolkat orsakerna till potatisbränneriindustriens hjälpbehov. Den starka nedgången i konsumtio­ nen av potatissprit under de senare åren samt potatisbränneriernas där­ av orsakade betryckta läge berodde icke såsom av de sakkunniga gjordes gällande på sulfitspritens inryckande å förtäringsspritmarknaden. Me­ dan av sulfitspritindustriens tillverkning årligen endast cirka 2 miljo­ ner liter avsattes för förtäringsändamål, hade nedgången i konsumtionen av potatisbrännvin under de senaste 20 åren uppgått till cirka 12 miljoner liter. Ifrågavarande nedgång torde få förklaras av restriktionernas skärpande, höjd beskattning och under senare år icke minst de försämrade konjunkturerna. Cellulosaföreningen anmärker i likhet med Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska industrikontor på den föreslagna enligt förenin­ gens mening alltför korta avtalstiden för avtalet med sulfitspritindustrien. En så koi-t avtalstid, som den av de sakkunniga föreslagna, skulle medföra en ständig känsla av otrygghet för nämnda industri, som med oro hade att emotse den situation, som skulle inträda vid avtalsti­ dens slut. Denna känsla av oro förstärktes av utav dc sakkunniga gjor­ da uttalanden angående fabrikationen av melass- och jästsprit, vilken en­ ligt dessas förslag skulle vara fullt fri och kvalitativt obegränsad. I ett sådant läge skulle enligt de sakkunnigas otvivelaktigt fullt riktiga be­ räkningar jäst- och melassbrännerierna kunna framställa sprit till pri­ ser, med vilka sulfitspritindustrien under inga omständigheter kunde konkurrera. Prissättningen å motoralkohol komme sannolikt i framti­ den att starkt påverkas härav. Tänkbart vore vidare, att den fördyring av motordrivmedlet, som de sakkunnigas förslag skulle medföra, kunde komma att uppväcka en sådan opinionsstorm bland konsumenterna, att statsmakterna finge svårt att vidhålla en linje, som medförde fortsatt prisförhöjning å bensin. — Sulfitspritindustrien anhöll, att det statsavtal, varom vore fråga, antingen gjordes 20-årigt eller, örn detta ej bevil­ jades, automatiskt prolongerades på ytterligare 10 år, därest det ej av någondera parten uppsades minst två år före avtalstidens slut. — I fråga örn prissättningen syntes det enligt cellulosafGreningens åsikt bil­ ligt och rättvist, om hänsyn därvid toges till det goodwillvärde, som sul­ fitspritindustrien nied stora kostnader åt sig upparbetat. I övrigt vore ej något att erinra emot de av de sakkunniga framlagda förslagen om principerna för prissättningen. Cellulosaföreningen förklarar sig anse, att en genomförd koncentrering av handeln med den skattefria spriten till spritcentralen skulle vara ur olika synpunkter mycket olycklig. Nämnda företag vore icke organiserat för och besutte icke någon erfarenhet rörande handeln med teknisk sprit och motorsprit. Vidare vore spritcentralens hela inställning i handelsfrågor av restriktiv art, varför företaget knappast kundo påräknas i läng­ den nedlägga intresse och omsorger på att uppdriva och utöka konsum­ tionen av teknisk sprit och motorsprit. För distributionen av motorspri­ ten vore slutligen enligt cellulosaföreningens åsikt spritcentralens kom­ petens mer än tvivelaktig. Det vore enligt cellulosaiöreningens överty­ gelse ur nila synpunkter lämpligast, om partihandeln med skattefri sprit bibehölles hos den nuvarande partihandlaren, Aktiebolaget Skattefri sprit, organiserad som ett dotterbolag till producenterna men med stark repre­

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

sentation för staten i sin styrelse. Därest statsmakterna skulle finna, att inblandningstvånget och det mångåriga avtalet med sulfitindustrien skulle motivera ett ytterligare förstärkt statsintlytande i Aktiebolaget Skattefri sprits styrelse, vore från cellulosaföreningens sida däremot ej något att erinra. Sedan melass- och jästspritindustrien genom lagstift­ ning tvingats söka avsättning för sina produkter å den skattefria spritens område, syntes det skäligt, att representanter för nämnda industrier ock bereddes plats i bolagets styrelse.

Stockholms handelskammare framhåller i sitt yttrande inledningsvis, hurusom den uppdelning av avsättningen, som i betänkandet föresloges för olika produktionsgrenar, innebure ett mycket starkt intrång i företa­ gens rörelsefrihet och vore ägnad att från grunden omgestalta betingelser­ na för därav berörda näringar. Med sin principiella uppfattning av ett fritt näringsliv såsom den i längden oundgängliga förutsättningen för samhällets förkovran ställde sig handelskammaren givetvis utomordentligt tveksam inför det av de sakkunniga framlagda programmet. Av hänsyn till jordbrukets intressen ansåge sig handelskammaren dock icke böra intaga en helt avvisande ställning till de framlagda förslagen. Detta han­ delskammarens ståndpunktstagande till förslagen innebure dock icke att desamma, sådana de voro framlagda, kunde av handelskammaren tillstyr­ kas. Då handelskammaren anslöte sig till de sakkunnigas förslag att det borde vara potatisbränneriernas spritproduktion, som skulle läggas till grund för tillverkningen av brännvin för konsumtionsändamål, ansåge sig handelskammaren dock böra bestämt avstyrka från att denna tillverk­ ning helt monopoliserades för dessa brännerier. Jämväl jästfabrikerna och melassbrännerierna bordo enligt handelskammarens mening beredas tillfälle till avsättning i skälig myckenhet av sprit för sagda ändamål. Redan nödvändigheten av ett, efter vad erfarenheten syntes visa, välbe­ hövligt prisregulativ torde göra det påkallat att åt spritcentralen lämna­ des bemyndigande att vid sin upphandling av för förtäring avsedd sprit vända sig även till andra försäljare än potatisbrännerierna eller deras försäljningsorgan. För åstadkommande av rimlig prissättning å bränn­ vinet kunde, enligt handelskammarens uppfattning, den i 24 § brännvinstillverkningsförordningen omnämnda prisnämnden icke ensam utgöra ett tillfyllestgörande remedium. Under hänvisning till de i sakkunnigbetän­ kandet lämnade uppgifter örn de omoderna metoder och dåliga anordnin­ gar, som inom potatisbränueriindustrien förekomme, uttalar handelskam­ maren slutligen, att det enligt handelskammarens mening borde vara en självklar förutsättning för beredande av den privilegierade ställning åt potatisbrännerierna, som i betänkandet föresloges, att säkerhet skaffades för att anordningar vidtoges för rimligt avhjälpande av ifrågavarande missförhållanden. Handelskammaren erinrar örn att den svenska jästfabrikationen med anlitande av en högtstående och dyrbar teknisk installation helt inriktat sig på att vid jästframställningen använda den s. k. spritgivande meto­ den. Detta hade skett i anslutning till reglerande ingripanden från stats­ makternas sida i jästspritproduktionen. Redan av detta skäl syntes det angeläget, att betryggande avsättningsmöjligheter bereddes för jästspritten. Härtill komme att nyssnämnda metod, enligt vad det remitterade betänkandet jämväl gåve vid handen, medförde avsevärda ekonomiska och tekniska fördelar. Den spritgivande metoden ställde sig först och främst billigare och möjliggjorde därför ett lågt jästpris till båtnad för landets brödkonsumtion. Den medgåve vidare ett bättre utnyttjande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 107

råmaterialet melass. — Såvitt handelskammaren kunde bedöma, syntes någon större risk icke föreligga för att sulfitspriten vid dess användning som motorbränsle skulle kunna överflyglas av jäst- eller melasspriten. Vid ett inblandningstvång av cirka 25 procent inhemskt motorbränsle torde utrymme iner än väl förefinnas för alla tre spritslagen. Handelskamma­ ren förutsatte dock härvid, att melasstullen bibehölles oförändrad, enär eljest ändrade produktionsförhållanden kunde uppstå, vilka icke nu kunde överblickas. Med hänsyn till vikten av att bereda jämväl jäst- och melasspritproduktionerna tryggad ställning, syntes det önskvärt, att åt partihandelsorganet uppdroges att med nu avsedda industrier träffa liknande avtal örn leverans av motorsprit intill en kvantitet av sammanlagt högst 10 miljoner liter. Handelskammaren tillstyrker genomförandet av de föreslagna regle­ ringsåtgärderna för åstadkommande av ökad tillverkning av sulfitsprit för tekniska ändamål. Handelskammaren avstyrker den föreslagna överflyttningen av parti­ handeln med skattefri sprit å spritcentralen under anförande av ungefär enahanda skäl härför som Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska industrikontor.

Handelskammaren i Göteborg förklarar sig dela de sakkunnigas upp­ fattning såväl angående potatisbrännvinstillverkningens betydelse för det svenska jordbruket som ock angående behovet av att åtgärder vidtoges för att tillförsäkra denna tillverkning en betryggande avsättning. Från handelskammarens sida vore därför intet att erinra mot de sakkunnigas förslag örn reglerandet av avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Handelskammaren uttalar sig däremot mot den föreslagna regleringen för åstadkommande av en ökad tillverkning av sulfitsprit för tekniska ändamål, vilken enligt handelskammarens mening vore i flera hänseen­ den synnerligen betänklig. Som av betänkandet framginge ställde sig framställningen av sulfitsprit under rådande prisförhållanden å bensin synnerligen oekonomisk. Högst betydliga årliga uppoffringar .skulle för­ denskull komma att krävas av landet för att möjliggöra den utveckling av motorspritindustrien, som de sakkunniga ansage önskvärd. Tillkomsten av en betydande spritfabrikation inom landet och tillvaratagandet av ma­ terialet i sulfitavfallet vore givetvis i och för sig önskvärd. Handelskam­ maren ifrågasatte dock, huruvida detta vore värt uppoffringar av den storleksordning, varom vore fråga. Uppgifterna örn den fördelaktiga in­ verkan på rikets handelsbalans, som en sprittillverkning utvidgad i den omfattning, som av de sakkunniga föreslås, skulle komma att utöva, vore enligt handelskammarens åsikt i hög grad överdrivna. Mera reell inne­ börd hade den andra av de sakkunniga anförda fördelarna, nämligen sä­ kerställandet åtminstone i viss utsträckning av landets förseende med bränslemedel för motordrift i händelse av importavspärrning. Nämnda otvivelaktiga fördel vöre emellertid även den till sin betydelse något osä­ ker, då tillgången på sulfitlut vöre beroende på tillverkningen av sulfitpappmassa, vilken i sin tur vore beroende av en obehindrad export av sul­ fitmassa och papper. — Handelskammaren ville vidare fästa uppmärksam heten å den fara, som läge däri, alt staten genom de föreslagna långva­ riga kontrakten med sulfitspritindustrieu skulle kunna låsa fast tillverk­ ningen vid den nuvarande framställningsmetoden och förhindra att nya och lämpligare produktionsmetoder skulle komma atl bliva införda. Handelskammaren har intet att invända mot den föreslagna överflytt­ ningen av partihandeln nied skattefri sprit till spritcentralen.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Skånes handelskammare understryker, under erinran örn den starka tendens till minskning av avsättning ä potatissprit för förtäringsändamål, som å senare år framträtt, hurusom en fortsatt utveckling i angivna riktning måste framkalla menliga verkningar för de därav berörda lands­ ändarna samt i viss mån även för de jordbruk landet runt, som vore in­ ställda på odling av potatis till avsalu. Potatisbränningens upprätthål­ lande vore enligt handelskammarens mening ett näringspolitiskt intresse av den räckvidd, att det med fog borde kunna påräkna statsmakternas omvårdnad. Då det av de sakkunniga i denna del framlagda förslaget syntes väl ägnat att i fortsättningen säkerställa potatisbränneriernas av­ sättning, vore det handelskammaren en tillfredsställelse att därtill lämna sin anslutning. Därvid förutsatte dock handelskammaren, att den rätt till ökad bränning, som tilldelades potatisbrännerierna, icke genomfördes på sådant sätt, att andra brännerier därav bleve lidande. — I fråga örn det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att potatisbrännerierna med avseende å sin skötsel oell ställning underkastades viss reglering bland annat i syfte att genom produktionens modernisering oell koncentrering till ett färre antal företag förbilliga tillverkningen och möjliggöra en mera rationell prissättning, hade handelskammaren ej något att erinra. Då emellertid de sakkunniga i nämnda sammanhang uppställt såsom ett eftertraktat mål, att sprittillverkningen successivt överfördes till ett få­ tal nyinrättade centralbrännerier och i anslutning därtill förordat, att ett försök i denna riktning omedelbart prövades, hade enligt handelskamma­ rens förmenande rationaliseringssträvandena drivits för långt och kom­ mit i uppenbar strid med själva huvudmotivet för brännerihanteringens stödjande. För att denna hantering skulle även i fortsättningen vara jordbruket till avsett gagn torde det enligt handelskammarens åsikt vara ett oeftergivligt krav, att den liksom hittills finge bestå som en jordbru­ kets binäring, bedriven i relativt små företagsenheter med begränsade verksamhetsområden och nied möjlighet för jordbrukarna att utan stor kostnad med egna transportmedel leverera sin potatis och avhämta sin drank. Uppförandet av nya centralbrännerier vore ock fullständigt obe­ hövligt. Redan med sin nuvarande kapacitet vore bränneriindustrien betydligt överdimensionerad. Även örn en viss koncentration vore att räkna med, torde det dock under inga omständigheter behöva befaras, att icke de återstående brännerierna skulle vara för sitt ändamål mer än tillräckliga. Skånes handelskammare påpekar, att nied den lösning av potatisspritens avsättningsförhållanden, som av de sakkunniga föreslagits, följde, att vissa andra näringar, nämligen den övriga spritindustrien ävensom jästoch sockerindustrierna komme i en försämrad ställning och därför med fog kunde påfordra att i motsvarande mån hållas skadeslösa. Enligt handelskammarens mening hade de sakkunniga icke behandlat samtliga dessa näringar efter samma mått. Som de motsatta polerna på de sak­ kunnigas rangskala stöde å ena sidan sulfitspritindustrien, å den andra sockerindustrien, i det deli förra tillskiftats endast förmåner, medan den senare icke blott lämnats lottlös utan därtill fått vidkännas enbart upp­ offringar. I detta förhållande läge enligt handelskammarens förmenan­ de en av det föreliggande förslagets väsentligaste brister. — Vad först melassprit- och jästindustrierna beträffade, vore det icke alldeles lätt att avgöra, vad den nya ordningen för deras del kunde komma att innebära. Visserligen hade båda dessa industrier frigjorts från sina nuvarande in­ skränkningar och tillerkänts full rätt att själva ordna sin tillverkning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga)

varjämte de erhållit dea försäkran, att prissättningen å den av dem framställda spriten borde ske med hänsyn till tillverkningskostnaderna jämte tillägg av skälig vinst. Samtidigt hade det emellertid lämnats fullständigt öppet, huruvida denna sprit överhuvud kunde påräkna av­ sättning. „ „ Frågan, i vad mån och på vad sätt det ifrågavarande industrier be­ rövade stödet borde ersättas, borde enligt handelskammarens mening göras till föremål för undersökning. Medan de sakkunniga för melass- och jästspritindustriernas vidkomman­ de visat öppen blick för kompensationsproblemets existens och i viss män även för dess berättigande, hade de däremot, när det gällt sockerindu­ strien, ställt sig icke blott oberörda utan direkt fientliga. Enligt han­ delskammarens mening komme enligt betänkandet hela bördan av den föreslagna omläggningen av spritavsättningen i själva verket att över­ vältras på sockernäringen. Genom den ifrågasatta nyordningen komme nu rådande förhållanden i fråga örn melassens avsättning att rubbas och därtill att ändras på sådant sätt, att för sockernäringens vidkommande verkligt allvarliga konsekvenser kunde uppstå. Sockerindustriens in­ komster av melassen komme sålunda att bliva hårdhänt beskurna och med den betydelse, dessa inkomster hade för industriens ekonomi, uppstode härigenom ögonskenlig fara för icke blott att industriens räntabi­ litet bleve lidande utan även att sockerbetsodlarnas odlingsvillkor för­ sämrades. Sett ur en annan synpunkt kunde innebörden härav angivas så, att det stöd, sockernäringen hitintills åtnjutit genom nu gällande ordning för melass- och jästspritens oell därmed för melassens avsätt­ ning, fullständigt ödelädes, respektive så att sockernäringen för fram­ tiden berövades den garanti för melasstullens effektivitet, som läge i nu tillämpade system. Emellertid torde på goda grunder kunna hävdas, att melassprisets upprätthållande inginge som en integrerande del i det soc­ kernäringen tillförsäkrade stödet. Detta förhållande hade fått ett full­ giltig! uttryck i nu gällande avtal mellan staten och sockerbolagen. De sakkunniga hade också erkänt detta faktum, då de förutsatt att melass­ tullens borttagande borde föregås av en ingående prövning. Både med hänsyn till det nya systemets idella konsekvenser och i betraktande av därav föranledda rubbningar i en bestående och erkänd ordning torde därför kunna fordras, att systemets genomförande även för sockernä­ ringens vidkommande föranledde särskilda åtgärder såsom ersättning för det näringen undanryckta stödet. Skånes handelskammare ställer sig synnerligen kritisk gentemot de föreslagna åtgärderna för reglering av avsättningen av motorsprit, vilka enligt handelskammarens åsikt vore ägnade att väcka de allvarligaste betänkligheter. Den genom de föreslagna åtgärderna åsyftade självför­ sörjningen i fråga örn motorbränsle skulle enligt handelskammarens åsikt i verkligheten bliva ganska illusorisk. Med en ärlig bensinimport av 450 miljoner liter skulle sulfitspritindustrieii även vid full utbyggning icke kunna tillgodose mer än 10 procent av detta behov. Därtill komme att industrien för att framställa även denna kvantitet stöde i omedelbart beroende av en mångfald förhållanden, vilka i väsentlig grad vöre un dand ragna vår kontroll såsom sulfitmassaproduktionens och sulfitmassaexportens fortgång och dylikt. Den fara läge av antydda skäl nära till hands, att sulfitspritindustrieii kitt nog kunde ställas inför akut råvaru­ brist just vid sådana tillfällen, när ur självförsörjningssynpunkt sett ett utnyttjande av industriens hela tillverkningsförmåga vore av trängande

Ilo Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

och vital betydelse. De sakkunnigas förhoppning, att vid en sadan even­ tualitet en ny träförsockringsindustri skulle gripa in och stå beredd att svara för vår självförsörjning, syntes handelskammaren löst grundad. I den mån handelskammaren kunnat göra sig underrättad vore framtids­ möjligheterna för sagda industri skäligen ovissa och icke enbart förhopp­ ningsfulla. —- Till nu berörda betänkligheter komme ytterligare andra av väsentligen ekonomisk natur. Handelskammaren ifrågasatte bland annat huruvida det stöd, som av statsmakterna enligt förslaget komme att lämnas sulfitspritindustrien, stöde i rimlig proportion till de motvärden, som för det allmännas vidkommande därav kunde ernås. Härtill komme, att en subventionering av sulfitspritindustrien genom sina eko­ nomiska och skattepolitiska konsekvenser icke torde kunna undgå att menligt återverka bade på annan näringsutövning och på grupper av skattedragare. I detta avseende torde förslagets konsekvenser i stort sett drabba dels vägdistrikten och de vägskattepliktiga, dels motortrafi­ ken, de förra genom den nedgång i automobilskattemedlen, som följd© med en ökad användning av skattefri sprit, den senare genom högt ben­ sinpris. Då vägdistrikten och de vägskattepliktiga redan nu torde bära större bördor för vägväsendet än som vederborde, måste en ytterligare skärpning av denna belastning anses missriktad och varken förenlig med billighet eller rättvisa. För motortrafiken, även den hårt belastad, ställ­ de sig saken föga annorlunda. Handelskammaren förklarar sig för sin del åtminstone i frågans nuvarande läge avstyrka, att särskilda åtgärder vidtoges för att i större omfattning än redan förekomme utnyttja sulfit­ sprit som inhemskt motorbränsle. Frågan örn ordnandet av sprittillverk­ ningens avsättningsförhållanden borde begränsas till att i huvudsak en­ dast gälla den tillverkning, som redan nu förefunnes, oell därvid inriktas på de spörsmål, som i följd av potatisspritens ändrade ställning med nöd­ vändighet måste regleras. För säkrande av sulfitspritens avsättning före­ sloge handelskammaren, att sulfitspritindustrien till den omfattning, som motsvarade dess nuvarande tillverkningskapacitet genom legalt inblandningstvång tillförsäkrades avsättning för all av sulfitsprit framställd mo­ toralkohol till ett pris så beräknat, att befintliga sulfitspritfabriker utom täckning för sina tillverkningskostnader erliölle skälig vinst. Handels­ kammaren förutsatte härvid, att sulfitspritindustrien liksom all annan sprittillverkning, reglerades på sådant sätt, att fri tillverkning medgåves alla redan existerande företag, så långt deras råmaterial räckte eller kunde utnyttjas, men att tillverkningen i övrigt gjordes beroende av sär­ skilt tillstånd. Skånes handelskammare förklarar sig finna förslaget örn överflyttning av partihandeln med skattefri sprit till spritcentralen föga lyckligt; han­ delskammaren förordade, att partihandeln med all annan sprit än förtäringssprit anförtroddes åt ett självständigt, för ändamålet oktrojerat och organiserat företag. För handhavande av de uppgifter rörande prissätt­ ning samt kvantitets- och inblandningsreglering, som förslaget förutsatte, föreslår handelskammaren i likhet med Sveriges kemiska industrikontor inrättande av en särskild nämnd, vari utom representanter för staten samtliga intressen, som därav berördes, vore företrädda.

Övriga handelskammare:

Handelskamrarna i Jönköping, Norrköping, Visby, Borås, Örebro och Karlstad uttala sig under hänvisning till jordbrukets nödläge till förmån för förslaget örn potatisspritens reserverande för förtäringsändamål.

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.) lil

Beträffande det av de sakkunniga i samband med frågan örn rationali­ seringen inom potatisbrännvinstillverkningen framförda lörslaget örn in­ rättandet genom spritcentralen av ett eller ett par nya, stora brännerier framföres invändningar av liandelskamrarna i Norrköping, Jönköping och Borås. Handelskammaren i Luleå anför betänkligheter mot förslaget örn av­ sättningen av sprit för förtäringsändamål men förklarar sig med hänsyn till åtgärdernas omvittnade ehuru för handelskammaren icke helt bedömbara betydelse för jordbruksnäringen dock icke motsätta sig desammas genomlörande. Handelskamrarna i Gävle och Sundsvall avstyrka genomförande av för­ slaget örn avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Den rådande fria konkurrensen rörande avsättningen av förtäringssprit borde enligt liandelskamrarnas åsikt alltjämt bestå. Tillräckliga skäl för de föreslagna stat­ liga ingreppen däri förelåge icke. Handelskammaren i Norrköping påtalar den missgynnade ställning, som jäst- och melasspritindustrien tilldelats i sakkunnigförslaget. Även handelskammaren i Gävle framhåller såsom en brist i betänkan­ det, att detta saknar närmare förslag angående disposition av jästspriten. Handelskamrarna i Norrköping och Borås anföra starka betänkligheter mot förslaget örn reglerandet av avsättningen av sulfitsprit för tekniska ändamål, särskilt till motorbränsle. För förslaget i denna del uttala sig däremot handelskamrarna i Jönköping, Visby, Karlstad, Örebro, Gävle och Luleå. Handelskamrarna i Jönköping, Gävle och Sundsvall anföra betänklig­ heter mot den föreslagna överflyttningen av partihandeln med skattefri sprit å spritcentralen.

Sveriges färghandlares riksförbund förklarar sig däremot ej liava något att erinra mot den föreslagna överflyttningen under förutsättning, att den nya avdelning inom spritcentralen, som givetvis komme att. inrättas för övertagande av den verksamhet, som hittills bedrivits av Aktiebolaget Skattefri sprit, organiserades efter affärsmässiga linjer och handläggnin­ gen av ärenden rörande återförsäljares inköp av denaturerad sprit icke tyngdes av byråkratiska former, som fördyrade åtkomsten av varan.

Krooks Petroleum- & Oljeaktiebolag lii. fl. anför: De till förmån för motorspritens omsättning föreslagna åtgärderna för­ utsatte en långtgående medverkan från oljefirmornas sida. Uppenbart vore att anordningen med inblandningstvång vore ägnad att för oljefirmorna medföra en ej oväsentlig ökning av arbete och kostnader ävensom i övrigt vissa olägenheter av praktisk art. Med hänsyn till det ur folkhushållningens synpunkt beaktansvärda syfte, de ifrågasatta åt­ gärderna vore avsedda att fylla, vore oljefirmorna emellertid beredda att lojalt ställa sig till förfogande för anordningens genomförande. Oljefirmorna ville erinra örn att de redan under nuvarande förhållan­ den av sulfitfabrikernas försäljningsföretag övertogc ali den motoralko­ hol, som där avyttrades. Inköpen skedde därvid till pris, som icke av­ vägts efter priset på den försålda blandningsprodukten, lättbentylen, utan hade denna senare tillhandahållits till ett så lågt pris, att förlust upp­ stått för bolagen, ett förhållande, som även observerats av de sakkunniga. Särskilda anläggningar för försäljning av bentyl hade av oljefirmorna installerats i högst betydande utsträckning.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Det föreslagna inblandningstvånget måste emellertid, såsom ock i be­ tänkandet påpekades, mediöra en ökning av priset på allt motorbränsle, vilket komme att för motortrafiken representera en avsevärt ökad belast­ ning. Helt borde enligt bolagens mening icke bortses från den omständigheten, att motorteknikens oavlåtliga utveckling inom en måhända nära liggande framtid kunde förändra förhållandena därhän, att andra bränslen än bensin med eller utan spritinblandning bleve de dominerande på mark­ naden. Denna synpunkt syntes böra mana till en viss försiktighet vid den synnerligen betydande utvidgning av sulfitfabrikernas anläggningar för sprittillverkning, som den i betänkandet angivna planen förutsatte, och särskilt beaktas vid bedömandet av lämpligheten av att, såsom föresla­ gits, binda denna produktion vid tioåriga avtal. Enligt betänkandet skulle de grunder, som vore avsedda att gälla för inblandningen av den av bolagen inköpta motorspriten, bestämmas av det partihandelsbolag, som hade skyldighet att inköpa spriten från tillver­ karna. Enär det vore av synnerlig vikt, att dessa grunder fastställdes så, att motoralkoholen vid blandningen komme till största möjliga nytta, och denna frågas avgörande därför krävde medverkan även av den sakkun­ skap, över vilken bolagen förfogade, tilläte bolagen sig förutsätta, att bo­ lagen sattes i tillfälle att göra sin mening hörd, innan beslut av denna art fattades.

Kommerskollegium.

Med avseende å det i betänkandet å sid. 83 omförmälda av kommers­ kollegium år 1915 avgivna utlåtandet i ämnet, erinrade kollegium till en början, att förhållandena på detta område under de 18 år, som förflutit sedan uttalandet gjordes, undergått betydande förändringar. Sulfitspritindustrien hade under de gångna åren såväl i tekniskt hänseende och kva­ litativt som kvantitativt genomgått en betydande utveckling. Detsamma kunde sägas vara fallet med framställningen av råsprit ur melass i sam­ band med jästtillverkningen, vilken tillverkning vid tidpunkten för kol­ lega berörda yttrande spelade en mycket underordnad roll. Potatisbrännvinstillverkningen däremot företedde bilden av ett stilla­ stående i tekniskt och ekonomiskt hänseende, vilket i betraktande av nyss­ nämnda utveckling inom de konkurrerande spritindustrierna måste anses liktydig med tillbakagång. I synnerhet framträdande vore den brist på rationalisering av industrien, som bland annat tagit sitt uttryck i bibe­ hållandet av ett stort antal små och tekniskt omoderna anläggningar, även sådana, som vore belägna på relativt korta avstånd inbördes. Kolle­ giet jämför härvid tillverkningskapaciteten hos potatisbrännerierna en­ ligt tabellen å sid. 28 i betänkandet med samma kapacitet hos de 18 i lan­ det befintliga och i gång varande sulfitspritfabrikerna. De senare till­ verkade i genomsnitt 1 miljon liter för varje — en storleksordning, som för övrigt enligt ett uttalande av tvenne av de sakkunniga vid en fullt modern och nyanlagd fabrik torde böra beräknas ökad till 3 miljoner liter. I jämförelse härmed framstode potatisbränningens karaktär av en i viss mån efterbliven småindustri eller snarare en bihantering till lantbruket av utpräglat lokalt begränsad betydelse. Kommerskollegium anför vidare: »Med allt beaktande av de fördelar, som tillverkningen av potatisråbrännvin, enligt vad som påvisats av lantbruksstyrelsen och hushållnings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 113

sällskapen i de län, där brännerihantering bedrives, anses bereda för jord­ bruket genom bättre avsättningsmöjligheter för fabrikspotatis och till­ gång till drank såsom saltfoder, måste det enligt kollega åsikt möta be­ tänkligheter att vidtaga åtgärder i syfte att, genom monopolisering av det mest inbringande avsättningsområdet, för potatisspritens räkning framkalla en ökning av en industri, som i jämförelse med andra konkur­ rerande inhemska industrier på samma område kan betecknas som föga ekonomisk. Kollegium tillåter sig även i detta samband erinra örn de starkt skif­ tande förhållanden på lolkhushållningens område och de därav betingade växlingar i uppfattningen i hithörande frågor, som gjort sig gällande un­ der eiterkrigsåren. I ett den 6 mars 1920 avgivet yttrande över ett då fö­ religgande, av inom finansdepartementet tillkallade sakkunnige verkställd utredning av vissa med suliitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål m. m. erinrade kollegium, hurusom dåmera, med en av livsmedelsiörhållandena under kristidsåren ökad skärpa den åsikten framställts, att jordbruksprodukter, som äro användbara till folk­ näring och såsom kreatursfoder, icke borde iå användas till brännvins­ bränning. Därjämte hade från nykterhetssynpunkt framhållits som en avsevärd vinst, örn det jordbruksintresse, som dittills varit knutet vid brännvinsindustrien, kunde därifrån elimineras. Ehuru läget på jordbrukets område för närvarande är ett annat, synes ej uteslutet att liknande synpunkter som de nu anförda kunna komma att åter göra sig gäliande, exempelvis under år med dålig potatisskörd. Erinras må även örn det betydande arbete av teknisk och kommersiell art, som av suliitspritindustrien och dess försäljningsorganisation nedlagts på framställning och inarbetande av fullgoda typer av konsumtionssprit till lägre priser än dem, som gällt i fråga örn brännvin av jordbrukspro­ dukter. Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle kollegium anse lämpligast, örn företrädet för potatisråbrännvin för framställning av iörtäringssprit begränsades till det ungefärliga omfång, tillverkningen därav haft under senare år eller förslagsvis till högst 22 miljoner liter av normalstyrka. I fråga örn överskjutande behov skulle i så fall andra slag av sprit — i första hand sulfit- och jästsprit — beredas möjlighet till konkurrens. Skulle det emellertid med hänsyn till jordbruksnäringens betryckta läge anses oundgängligen nödvändigt att bereda odlarne av potatis den ökade avsättning, som monopolet för potatisbrännvinet att användas till förtä­ ringsändamål skulle innebära — vilket enligt de sakkunnigas uppskatt­ ning skulle motsvara en tillverkning under närmaste år av 25 miljoner li­ ter — torde härvid böra fästas vissa förbehåll, vilka av de sakkunnige i princip angivits, ehuru de ej i ailo kommit till uttryck i de framlagda författningsförslagen. Rätten till tillverkning av potatisbrännvin, avsett till förtäring, även­ som rätt till försäljning av sådant brännvin bör uppenbarligen, därest ej Kungl. Majit för särskilt fall annat medgiver, vara begränsad till använd­ ning av potatis av inhemsk skörd såsom råmaterial. Såsom villkor bör i detta samband även gälla, att användningen av spannmål för brännvins­ bränning i potatisbränneri icke bör avse större myckenhet jin som erford­ ras för framställning av det nödiga maltet. Denna kvantitet uppskattas i den kalkyl rörande tillverkningskostnaderna i ett potatisbränneri, som uppgjorts av ingenjör Obel-Jörgensen (bil. A, sid. 187) till eirka 2.s kilolii hany lill riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 232. H

114 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

gram korn eller blandsäd per hektoliter potatis. (I yttrande av Aktiebola­ get Svensk sprit uppges halva denna mängd vara tillräcklig.) Undantag i fråga örn ökad användning av spannmål synes endast böra gälla skadad sådan, vilken befunnits olämplig som kreatursfoder. Vid medgivande av den ökade rätt till bränning av potatis, som kan betingas av en beräknad ökning i avsättningen, synes böra fästas villko­ ret, att sådan ökning endast bör medgivas bränneri av lämplig storleks­ ordning och med i tekniskt hänseende fullgoda anordningar för driften. Vidare bör övervägas, huruvida icke, pa sätt som föreslås av kemiska industrikontoret, en särskild nämnd borde tillsättas, efter mönster av sta­ tens potatismjölsnämnd, med uppdrag bland annat att lämna direktiv för fördelningen på olika odlare av den potatis, som erfordras för bränneridriften, samt att medverka vid fördelningen av tillverkningslicenser mel­ lan de olika brännerierna. Åt nämnden, i vilken såväl jordbruksteknisk som allmänt industriell och ekonomisk sakkunskap borde vara representerad, borde i så fall även lämpligen uppdragas att utreda och inför Kungl. Majit föreslå skäliga priser för såväl råvaran bränneripotatis som för därav framställt råbrännvin. Kollegium förutsätter, att under år med dålig potatisskörd och därav orsakade höga priser kvantiteten tillverkat och inköpt potatisbrännvin i motsvarande grad minskas och ersättes genom råsprit av annat inhemskt ursprung.» Beträffande borttagande av den begränsning, som för närvarande tilllämpas i fråga örn rätten att utvinna sprit ur melass, med eller utan sam band med tillverkning av pressjäst, ansluter sig kommerskollegium till de sakkunnigas förslag. Kommerskollegium anför följande: »Av den gjorda utredningen framgår, att råsprit, framställd ur melass, därest denna senare kan anskaffas till under senare år gällande världs­ marknadspris, kan i prishänseende väl konkurrera med sulfitspriten. Örn däremot melass av inhemskt ursprung betingar ett pris, som innebär ut­ tagande av gällande tullskydd, ställer sig tillverkningskostnaden något högre, i varje fall beträffande melassprit framställd utan samband med jästtillverkning. Det synes kollegium rimligt att, i den män jäst- och melassprit ej kunna vinna avsättning som förtäringssprit — sålunda till utökning av fast­ ställd kvantitet potatissprit — desamma ina i den omfattning, som mot­ svaras av hittillsvarande genomsnittliga tillverkning, kunna påräkna av sättning som teknisk sprit. Vid prissättningen borde härvid skälig hän­ syn tagas till det genomsnittliga pris, de nämnda spritsorterna kunnat be linga under senaste tid. Då emellertid en ökad tillverkning, även av dessa slag av sprit, i den mån densamma är helt baserad på inhemsk råvara, måste anses ur olika synpunkter önskvärd, torde möjligheter till avsättning även för en så­ lunda utökad produktion böra beredas för jäst- och melassprit. Desamma torde härvid i prishänseende och med hänsyn till övriga leveransbestäm­ melser böra likställas med sprit, härrörande från en utökad sulfitsprit fabrikation, rörande vilken kollegium i det följande återkommer.» Därest omständigheterna skulle anses nödvändiggöra ett frångående av nu tillämpade friare konkurrensmöjligheter för sulfitspriten genom infö­ rande av ovillkorligt företräde för potatisspriten som förtäringssprit, anslöte sig kommerskollegium till de sakkunnigas förslag, i den mån det-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 115

samma avsåge att bereda tryggad avsättning tor sulfitspritfabrikernas nuvarande tillverkningskapacitet på villkor, vilka kunde anses innebära full ersättning för den förlust i omsättning, som skulle förorsakas dem genom de nya bestämmelserna. De avtal, som kunde komma att träffas i sådant syfte, syntes i enlighet med de sakkunnigas förslag böra givas en giltighetstid av minst 10 år, varefter frågan örn och på vilka villkor en förlängning av desamma skulle komma till stånd borde upptagas till för­ nyad prövning. I fråga örn garanterande av avsättningen för en utökad fabrikation vid utvidgade eller nybyggda fabriker ställde sig emellertid enligt kollega åsikt saken, särskilt med hänsyn till prisberäkningen, något olika. En­ ligt vad som iramginge av ett uttalande (sid. 102) rörande den granskning av tillverkningskalkylerna, som verkställts genom tvenne av de sakkun­ niga, hade dessa ansett, att tillverkningskostnaden vid en modern och väl­ belägen fabrik borde kunna sättas cirka 3 öre lägre än den, som gällde för de äldre fabrikerna. Härtill komme, att man borde räkna med möjlighe­ terna, såväl av ytterligare framsteg inom sullitspritiabrikationen som med uppkomsten av nya spritframställningsmetoder, exempelvis ur träsocker. Vidare borde viss hänsyn tagas till en eventuellt utökad tillverkning av jäst- och melassprit. Under dessa förhållanden syntes det kollegium lämpligast, örn garante­ randet av avsättningen för nytillkomna och utvidgade sullitspritfabriker föreginges av en särskild prövning (jfr nedan), bland annat med hän­ syn till den prisberäkning, som skulle tillämpas, och att godkännandet av avtal härom underställdes Kungl. Majrts prövning. Genom en dylik anordning borde enligt kollegiet de betänkligheter gentemot sakkunni­ gas förslag, som anförts från åtskilliga håll, bland annat av Stockholms och Göteborgs handelskammare samt av representanter för jäst- och melasspritindustrierna, kunna anses i väsentlig mån beaktade. Kommerskollegium kunde icke finna, att tillräckliga skäl av de sak­ kunniga anförts för överflyttande på spritcentralen av uppgiften att hand­ hava partihandeln med skattefri sprit av alla slag, sålunda även motor­ sprit. De sakkunniga hade själva vitsordat det förtjänstfulla arbete, som av den svenska sulfitspritindustrien genom dess försäljningsorganisationer — Aktiebolaget Svensk sprit och Aktiebolaget Skattefri sprit — nedlagts på beredande av en ökad avsättning av skattefri sprit för olika ändamål, sålunda såväl teknisk och hushållssprit som motorsprit. Kollegium ansåge sig för sin del kunna tillfullo vitsorda detta uttalande. Belysande i detta hänseende vore —■ förutom den successiva ökningen i avsättning, som framginge av de siffror, vilka meddelats i betänkandet — den fortgående nedsättningen av partihandels- och detaljhandelsprisen å teknisk och hushållssprit. Till belysande av denna prisnedsättning an­ förde kollegium följande sammanställning av priser, fastställda av prissättningsnämnden för skattefri sprit vid olika tidpunkter under senare år:

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 117

kunna vinnas på enklare sätt än genom inblandningstvång därigenom att motorspriten tillförsäkrades fortsatt befrielse från beskattning (till väg­ underhåll) under en tid av minst 10 år.» Statskontoret erinrar att 1932 års riksdag intagit en annan ställning än de sakkunniga till frågan örn reglering av brännvinstillverkningen oell ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin. Statskontoret anför följande: »Av bevillningsutskottets utlåtande nr 50 (betänkandet sid. 12 och föl­ jande) angående åtskilliga i ämnet väckta motioner iramgår salunda, bland annat, att utskottet icke kunnat ansluta sig till yrkandet örn be­ gränsning av tillverkningen av brännvin i samband med pressjästbered­ ningen. Frågan syntes i stället böra lösas genom en ändamålsenligarc prissättning å jästbrännvin, varvid priset borde avvägas så, att tillverka­ ren icke bade intresse av att bedriva tillverkningen på sådant sätt, att större spritmängd utvunnes än som för jästproduktionens rationella ut­ övande kunde anses oundgängligen nödvändigt. Beträffande sulfitspri­ tens användning till förtäringsändamål funne utskottet skäl icke föreligga att, på sätt i motionerna föreslagits, förbjuda tillverkning av sulfitsprit för nyssnämnda ändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhölle mera avsevärd användning för andra ändamål, försvagades fabrikanternas in­ tresse, att densamma försåldes till förtäring. Utskottet funne det vidare önskvärt, att det undersöktes, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möj­ ligt till godo, oavsett örn dessa vore delägare i brännerierna eller ieke.> Statskontoret påpekar, att de föreslagna åtgärderna endast skulle gynna jordbruket inom en mindre del av landet. De sakkunniga hade icke heller framlagt något förslag till den jämnare fördelning av avsättningsmöj­ ligheterna för fabrikspotatis, som bevillningsutskottet förordat. Att un­ der sådana förhållanden genomföra i andra näringsgrenar så ingripande åtgärder, som de sakkunniga påkallat, syntes, såvitt statskontoret kunde bedöma, icke vara lämpligt. Det syntes statskontoret tvivelaktigt, huruvida den redan nu hårt be­ lastade motortrafiken skulle kunna bära den fördyring av motorbränslet, sorn bleve en följd av tvångsinblandningen. Statistiken visade en ganska betydlig nedgång av automobiltrafiken i landet. Såsom av betänkandet framginge, hade lagutskottet vid 1932 års riksdag i utlåtande nr 42 i an­ ledning av därom väckta motioner, avvisat förslaget örn en dylik tvångsinblandning och i stället förordat, att undersökning verkställdes för att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att genom åtgärder på pris- och skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produk­ tion av motorsprit. En tänkbar utväg för vinnande av detta mål skulle måhända vara att, såsom från sulfitspritindustriens sida gjorts gällande, skatten på motorsprit definitivt upphävdes.

Generaltullstyrelsen bär icke tagit ställning till frågan, huruvida och i vad mån de föreslagna bestämmelserna vore motiverade ur allmänna synpunkter, utan begränsat sig till vad som hade avseende å införseln till riket av i förslaget behandlade varor oell vad därmed kunde äga sani band. Då de arbetsuppgifter, som skulle åvila tullverket enligt förslaget lill förordning örn användande av motorsprit för inblandning i bensin, syntes bliva föga betungande, hade generaltullstyrelsen icke något att er­ inra mot de sakkunnigas förslag i denna del. Avfattningen av ifråga­ varande bestämmelser hade icke heller givit anledning till någon erinran från styrelsens sida.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Lantbruksstyrelsen.

De sakkunnigas förslag om potatisspritens ensamrätt till framställning av förtäringssprit syntes innebära givna fördelar för potatisbränningen och därmed för svensk potatisodling. Lantbruksstyrelsen ställde sig tveksam till förslaget, att spannmål skulle utestängas från sprittillverkningen. Spannmålsfrågan i vårt land hade kommit i ett sådant läge, att en sådan bestämmelse kanske vore olämplig. Skulle brännvinstillverkning med spannmål såsom råmaterial komma till stånd, borde denna i avsättningsavseende jämställas med potatisbrän­ ningen. Beträffande brännvinstillverkningen vid jästfabrikerna anför lantbruks­ styrelsen: »Vid begränsad brännvinstillverkning inkräktar brännvinstillverk­ ningen vid jästfabrikerna givetvis på möjligheten för direkta jordbruks­ produkter att vinna avsättning till brännerierna. Redan av gammalt har en viss brännvinstillverkning ägt rum vid jästfabrikerna. Denna tillverk­ ning saknade ur jordbrukets synpunkter betydelse, då, såsom fallet var före krigstiden eller före år 1915, jästfabrikerna såsom råmaterial använde uteslutande spannmål (se betänkandet, sid. 46). Örn spannmålen förbru­ kades till enbart brännvinstillverkning eller till produktion av jäst och brännvin, var givetvis ur jordbrukets synpunkt likgiltigt. Under krigstiden med dess brist på spannmål började emellertid melass utnyttjas vid jästberedningen; och har utvecklingen efterhand utvecklats i sådan riktning, att från och med tillverkningsåret 1928/1929 jästtillverk­ ningen i sin helhet sker med användande av melass såsom råmaterial. Denna utveckling måste ur jordbrukets synpunkt anses beklaglig. Här­ igenom har jordbruket — frånsett den betydelse avsättningen av melass möjligen kan hava för sockertillverkningen och därmed betodlarna — berövats icke blott fördelen av att tillhandahålla råmaterial till jästbered­ ning utan jämväl sett sina möjligheter till avsättning vid brännerierna minskade. önskvärt hade därför enligt lantbruksstyrelsens förmenande varit, örn i detta sammanhang undersökts, huruvida icke möjlighet föreligger att återföra jästberedningen till dess äldre form, att vara en förädlingsform för spannmål. Melassen synes finna lämplig och ur jordbrukets produk­ tionsförhållande önskvärd användning till foderändamål. Till denna fråga återkommer emellertid styrelsen i samband med frågan örn bränn­ vinstillverkning av melass. Ett alldeles särskilt skäl att till omprövning upptaga frågan örn en fortsatt jästtillverkning av melass synes styrelsen emellertid ligga däruti, att en övergång till användning av spannmål vid jästtillverkning skulle medföra avsevärd lättnad vid avsättningen av lan­ dets skörd härav, en ur såväl det allmännas som jordbrukets synpunkt beaktansvärd fråga. Enligt i betänkandet meddelade uppgifter förbrukade jästfabrikerna år 1913/1914 för tillverkning av 3.450 ton jäst 9,422 ton spannmål. Jästtillverk­ ningen har sedan dess stigit till sådan omfattning, att den för tillverk­ ningsåret 1931/1932 uppgick till 9,070 ton. Skulle en tillverkning av denna omfattning ske med spannmål som råmaterial, skulle därtill åtgå cirka 25,000 ton spannmål eller en kvantitet av stor betydelse för reglering av spannmålsavsättningen. Denna betydelse synes så mycket större, som här­ för skulle kunna komma till användning spannmål, som till följd av kvar­

120 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Till ytterligare belysning av prissättningen å melass bör erinras, att enligt betänkandet exportmedelvärdet för från landet utförd melass för åren 1931 och 1932 uppgick till 14 respektive 24 kronor per ton. Det enligt lantbruksstyrelsen förmenande abnorma, för att icke säga prohibitiva tullskyddet för melass har sålunda vid prissättningen å melass för foderändamål under de senare åren helt och fullt utnyttjats. Det är under sådana förhållanden icke underligt, att från jordbrukets sida upp­ repade gånger framförts krav på åtgärder i syfte att möjliggöra använd­ ningen av den för foderändamål värdefulla och å världsmarknaden billiga melassen. Såsom i betänkandet framhålles, har lantbruksstyrelsen upprepade gånger framfört krav på revidering av melasstullen, vilken med even­ tuellt undantag för det jämförelsevis ringa antal svenska jordbrukare, som bedriva betodling, länder Sveriges jordbrukare till förfång och onö­ digt fördyrar den animala produktionen. Senast i en med kommerskolle­ gium gemensam, den 4 april 1929 dagtecknad skrivelse har lantbrukssty­ relsen framhållit, att melass såsom fodermedel principiellt sett borde vara tullfri, samt att de uppgifter, som då förelågo angående jordbrukets för­ brukning av melass, vore missvisande såsom mätare av jordbrukets be­ hov av denna vara, då prisläget genom tullen blivit abnormt högt i för­ hållande till världsmarknadspriset. Riktigheten av lantbruksstyrelsen uppfattning i ämnet belyses klart av ovan förebragta siffermaterial. Att prissättningen å melass kunnat ske på sådant sätt, har, såvitt lant­ bruksstyrelsen kan finna, möjliggjorts därigenom, att melassen med det allmännas goda minne kunnat få användning på brännvinstillverkningens och jästfabrikationens område. Örn så icke skett, hade prisläget på inlandsmarknaden trots den prohibitiva tullen blivit ett helt annat och av­ passats så, att melassen funnit användning som foder. Ur jordbrukets syn­ punkt måste särskilt med skärpa påtalas, att en avsevärt billigare prissätt­ ning tillämpas i fråga örn melass, som användes till jästfabrikation och brännvinsbränning. För dessa ändamål har tydligen det värde, som vid tillverkningen kunnat uttagas, varit avgörande. T fråga örn fodermelass har denna synpunkt lämnats ur sikte. Hellre har exportmarknaden, trots de låga priser, som där kunnat ernås, tagits i anspråk för att vinna av­ sättning för överskottet av melass. Såsom i betänkandet framhålles. är emellertid såväl melasstullen som rätten att tillverka brännvin av melass i viss mån bundna av det med statsmakternas medverkan tillkomna, nu gällande avtalet angående pris­ sättningen å sockerbetor. I likhet med de sakkunniga finner styrelsen det vara en fråga av största betydelse, att denna sak ordnas på ett tillfreds­ ställande sätt i samband med ett kommande avtal på förevarande område, så att statsmakterna få rätt att bestämma angående såväl melasstull som brännvinstillverkning och jästtillverkning av melass. Såsom av vad styrelsen redan anfört framgår, synes melassen under rådande förhållanden och med hänsyn till jordbrukets önskemål böra komma till användning såsom foder i stället för till brännvinsberedning och jästberedning. Ett borttagande av melasstullen skulle, såvitt lant­ bruksstyrelsen kan bedöma, utan vidare föranleda en sådan ändring i fråga örn melassens användning. Med hänsyn till önskvärdheten att svensk marknad förbehålles svensk produktion, kan det emellertid tänkas, att en ur jordbrukets synpunkt tillfredsställande lösning av frågan även med bibehållande av melasstullen kunde vinnas på så sätt, att melassen för foderändamål åsättes ett av Kungl. Majit skäligt befunnet maximi-

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.) 121

pris. En nödvändig förutsättning för att en sådan åtgärd skall medföra avsett resultat är emellertid, att möjlighet under medverkan från det all­ männas sida icke på annat sätt beredes till ekonomiskt gynnsammare av­ sättning för melassen. Ur denna synpunkt anser lantbruksstyrelsen den i betänkandet föreslagna, jämförelsevis obegränsade rätten till tillverk­ ning av melassbrännvin för tekniskt ändamål icke vara tillfredsställande. Sådan tillverkning synes böra vara förbjuden eller endast medgiven efter av Kungl. Majit i särskilda fall meddelat tillstånd. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla den betydelse, nu ifrågasatta åtgärder skulle få såsom ett led i strävandena att undvika onödig import. En ökad användning av melass till foder skulle givetvis minska importen av kolhydratrikare fodermedel, särskilt spannmål av olika slag.» I huvudsak gåve de sakkunnigas förslag i fråga örn prissättningen å potatisbrännvin icke anledning till erinran från lantbruksstyrelsen sida. Emellertid syntes det styrelsen, som örn det av de sakkunniga utformade direktivet kunde föranleda en sådan tolkning, att priset å potatisbrännvin skulle bestämmas med hänsyn till de tillverkningskostnader, som i gynn­ sammaste fall kunde förekomma. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag örn inrättande av nya särskilt moderna brännerier syntes en sträng til­ lämpning av direktivet på sådant sätt kunna göra tillverkningen vid även ekonomiskt drivna mindre eller äldre brännerier så ogynnsam, att detta måste lända de potatislevererande odlarna till skada. En viss försiktighet vid prissättningen funne lantbruksstyrelsen vara tillrådlig. I princip bade lantbruksstyrelsen intet att erinra mot vad de sakkun­ niga anfört i fråga örn rationalisering av driften vid potatisbrännerierna. Lämpligheten av att lägga den ökade potatisbrännvinstillverkningcn helt och hållet i spritcentralens bänder syntes dock kunna ifrågasättas. Det för ef olle lantbruksstyrelsen, som örn skäl förelåge att, innan en sådan åtgärd vidtoges, undersöka, huruvida icke genom lantmännen själva ord­ nade, på andelsprincipen grundade brännerier kunde komma till stånd för fyllande av det ökade behovet ritav potatisbränning. Under alla för­ hållanden syntes sådana anstalter böra träffas, att vid a,vgöranden i dessa och snarlika frågor jordbrukets speciella synpunkter och önskemål kunde få tillfälle bliva framförda och göras gällande. Sålunda torde, därest sådana avgöranden överlätes åt spritcentralen, plats i detta före­ tags ledning böra beredas åt representant för jordbruksintressen. Huruvida tillräckligt starka skäl förelåge att i princip utestänga pota­ tisbränningen från marknaden för teknisk sprit, syntes lantbruksstyrelsen tveksamt. Innan sulfitspriten började uppträda på marknaden, behärskade den av jordbrukets alster producerade spriten ensam här ifrågavarande avsättningsområden. Många skäl och därvid framför allt svårigheterna att för närvarande vinna avsättning för jordbrukets direkta produkter syntes tala för att sprit, framställd av dylika produkter, finge få sig för­ behållen marknaden för förtäringsändamål samt rätt till fri konkurrens med annan sprit för tekniska behov.

Gentemot lantbruksstyrelsen framhåller Svenska sockerfabriksaktiebolaget i en till Kungl. Majit ställd skrift, att melasstullens borttagande icke skulle utan vidare medföra melassens användning till foder i stäk let för till brännvins- och jästtillverkning, då fodermarknaden icke kun­ de upptaga landets melassproduktion (jfr sockerbolagets ovan referera­ de till kontrollstyrelsen avgivna yttrande).

Kungl. Martts proposition nr 232. (Bilaga.)

Sockerbolagets avsättning av melass till foderändamål utgjorde: Foder- Bethandlare odlare 9,468 1931/1932 3,733 10,524 1932/1933 3,000 11,500

Bolaget anför vidare följande: »Det torde kunna antagas, att betodlarna uttagit så gott som all den melass, tor vilken de haft användning. Om man emellertid räknar med någon ökning, skulle man måhända kunna hoppas, att betodlarnas ute kunna stiga till högst 15,000 ton. Då melassproduktionen inom vårt bolag innevarande år närmar sig 55,000 ton, skulle således, för att var melass skall vinna avsättning, den fria fodermarknaden kunna upp­ taga omkring 40,000 ton, d. v. s. dess uttag skulle mer än tiodubblas. Hur litet sannolikt detta är även vid mycket låga priser, torde även den kun­ na, bedöma, sorn ej alls sysslat med hithörande spörsmål.» Bolaget påpekar, att lantbruksstyrelsen i fråga örn priserna för meass till klänning och jästfabrikation anfört betänkandets siffror men i fråga örn melass till utfodringsändamål anfört minuthandelns siffror. Detta vöre uppenbart oriktigt och vilseledande. De priser, bolaget erhölle för melassen, vore givetvis engrospriser. Dess priskurantpris ut- ™ 1930/1931 80 kronor för ton och vid uttag före den 1 december 1.930 70 kronor för ton. Å dessa priser lämnades såsom alltid 15 procent rabatt till grosshandlaren, nettopriserna bleve således 68 kronor, respektave 59 kronor 50 öre för ton. Året 1931/1932 utgjorde priskurantpriserna 70 kronor for ton och vid uttag före den 1 december 1933 60 kronor for ton eller således efter avdrag av rabatten respektive 59 kronor 50 ore och 51 kronor för ton. Åren 1932/1933 och 1933/1934 hade priskurantpriset varit 82 kronor 50 öre för ton eller således efter avdrag av rabatt 70 kronor för ton.. När styrelsen sökte ställa melasspriserna såsom ett hinder för avsättningen, borde styrelsen, syntes det bolaget, hava tagit hänsyn härtill. Ännu mera borde detta hava varit fallet, då styrelsen framkastade påståendet, att melasstullen av bolaget »helt och fullt ut­ nyttjats». Bolaget framliölle, att världsmarknadspriset gällde vid ut­ ländsk fabrik, vilket medförde att bolagets pris vid export måste bliva synnerligen lågt. Vid import av melass till landet medförde fraktkostna­ der etc. en avsevärd höjning av priset: ett världsmarknadspris av 2 öre skulle eif svensk hamn giva ett pris av 4 öre. Av det anförda ansåge bolaget framgå, att bolaget icke fullt utnyttjat tullen. Ytterligare påpekades, att man vid bedömande av frågan, huruvida tullskyddet utnytt­ jades, icke hade rätt att taga en så obetydlig avsättning som 3,000—4,000 ton såsom underlag. Beträffande den av lantbruksstyrelsen gjorda jämförelsen mellan me lasspriserna för olika ändamål framhåller bolaget vidare, att den bränf»ii'^are’ varom vore fråga, nämligen Klagshamns melassbränneri, er­ hållit de angivna priserna av den anledningen, att bränneriet tagit sin melass från fabriker, där det varit en nödvändighet för bolaget att lätta på melasslagret, såsom t. ex. Borna pa Gotland. Köparen hade i detta fall haft att betala dryga frakter, och en jämförelse med hans fobpriser bleve således missvisande. Beträffande jästfabrikernas priser läge des­ sa som syntes något under fodermedelshandlarnas nettopriser, men vid en jämförelse måste man här märka två saker, nämligen dels den myc­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 128

ket stora kvantitet, för vars avsättning bolaget på detta sätt kunnat trygga sig på en hand, dels ock den omständigheten, att köparen här avtoge sin melasskvantitet kontinuerligt under hela året och i cisternvag­ nar, varigenom allt besvär och kostnader för melassens tappning på fat och utlastning på järnvägsvagn besparades bolaget. Lantbruksstyrelsen hade icke gått in på frågan, huru priserna på me­ lass ställde sig i förhållande till fodervärdet, vilket värde bolaget i stäl­ let för en fullständigt överbelastad världsmarknads priser använt som ut­ gångspunkt vid fastställandet av priserna på melass till fodermedelshandlare. Bolagets melasspris hade alltid lagts med en god marginal under veteklipriset, vilket senare fodermedel hade ett något lägre foder­ värde än melassen. Bolaget framhåller vidare, att, om. vid jästfabrikation en spannmåls kvantitet av cirka 25,000 ton (se lantbruksstyrelsens utlåtande ovan) skulle åtgå i stället för en melasskvantitet av cirka 17,000 ton, så följ­ de av de siffror, styrelsen själv haft tillgängliga och åberopat, att spannmålen, även örn man räknade med den framställda spritens an­ vändning till förtäringsändamål, såsom fallet hittills varit med melassjästspriten, skulle nå ett pris av omkring 4 kronor för deciton. Örn det kunde vara ett önskemål för vårt jordbruk att till ett dylikt pris vinna avsättning för den ifrågavarande kvantiteten spannmål, så syntes det bolaget mycket naturligare, att denna ställdes till fodermarknadens för­ fogande. Härigenom skulle man på ett synnerligen tillfredsställande sätt tillgodose styrelsens önskan örn en minskning av importen särskilt av spannmål av olika slag. Och i detta sammanhang borde styrelsen väl också hava betänkt, att spannmålen som fodermedel hade en långt mångsidigare användning än melassen och kunde användas av varje djurägare utan den särskilda erfarenhet i fodertekniska och dietiska spörsmål, som användningen av melass krävde. Bolaget påpekar vidare, att i dess yttrande till kontrollstyrelsen angivits att direkt till jästfabri­ kation skulle åtgå omkring 12,000 ton melass. Denna siffra borde emel­ lertid icke sättas till mer än 8,000 å 10,000 ton.

Domänstyrelsen vore tveksam örn lämpligheten av de föreslagna åtgär­ derna, då härigenom en icke oväsentligt ökad belastning komme att åvälvas motortrafiken, som numera icke kunde anses intaga någon sär­ skild förmånsställning. En fortsatt tillämpning av de nuvarande be­ stämmelserna med fördelning mellan potatisbrännerierna och cellulosa­ industrien av leveranserna av brännvin till förtäringsändamål, varvid priset bestämdes med hänsyn tagen jämväl till det stöd, som ansåges böra lämnas potatisodlarna, innebure att stödet komme att helt åvila köpar­ na av förtäringsspriten, vilket syntes böra ligga närmast till hands. En sådan åtgärd, jämte som hittills skattefrihet för inhemskt motorbränsle och en skäligt avvägd skatt på importerat motorbränsle, syntes styrelsen hava utgjort en så pass lämplig grund för beredande av utvecklingsmöj­ ligheter för sulfitspritindustrien att mycket talade för dess tillämpning även i fortsättningen. Styrelsen ansåge det nuvarande systemet böra varaktigt bibehållas. Domänstyrelsen medgåve likväl, att en garanterad avsättning av en större kvantitet inhemsk motorsprit kunde vara ett effektivare stöd än de nuvarande bestämmelserna om en mera fri försäljning och skattefri­ het. Skulle den av de sakkunniga föreslagna vägen beträdas, syntes det dock styrelsen med hänsyn till nuvarande osäkra förhållanden och de stora

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

kapital, som sulfitspritindustrien skulle behöva nyinvestera, vara nöd­ vändigt med en viss garanti för förlängning av det av de sakkunniga föreslagna 10 års avtalet på ytterligare 10 år. En utbyggnad av denna industri ansa ges vara av största betydelse, icke blott med hänsyn till sulfitindustriens konkurrensförmåga och därmed hela vårt skogsbruk utan även med hänsyn till de intressen, som förelåge att inom landet kunna producera en viss kvantitet motorbränsle.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap ansåge sig böra giva siri. anslutning till vad de sakkunniga föreslagit örn avsättningen av potatis till förtäringsändamål icke minst därför att på sådant sätt en viss reserv av potatis i landet kunde beräknas alltid komma att förefin­ nas, vilken vid behov kunde användas såsom tillskott i landets livsme­ delsförsörjning. Rikskommissionen framhölle emellertid, att i samma mån nämnda potatisreserv på sådant sätt toges i anspråk, en av möjlig­ heterna för spritproduktionens upprätthållande undanrycktes. Detta måste ur beredskapssynpunkt anses beklagligt, enär det kunde förvän­ tas, att behovet av sprit för motordrift och för tekniska ändamål komme att stiga i avsevärd omfattning, därest landet skulle invecklas i krig och det .dessutom vore av betydelse, att under ett sådant läge ej upp­ föda brist på förtäringssprit för militära ändamål. Dessa förhål­ landen gjorde det därför behövligt att tillse, att regleringen av po­ tatisspritens avsättning i fredstid åtföljdes av bestämmelser, varigenom andra industrier, som utvunne sprit, sattes i stånd att under en avspärrningsperiod och alldeles särskilt under krig upprätthålla och i möjliga­ ste mån utvidga sin spritproduktion. Rikskommissionen framhåller vi­ dare, att, då brännvinspotatisen näppeligen under vanliga förhållanden kunde anses med fördel användbar för annat ändamål än brännvinsbrän­ ning, det vore önskvärt, att odlingen i någon form förbleve reglerad i proportion till den för året erforderliga bränningens behov. Frågan hur detta skulle ske, behandlar icke kommissionen. Rikskommissionen framhåller, att jästfabrikation under alla förhållan­ den torde komma att fortgå även under krig, medan däremot driftens uppehållande vid annan industriell verksamhet, där sprit utvunnes, icke med samma grad av visshet kunde förutses. Därför vore det ur försvarsberedskapssynpunkt av vikt. att jästfabrikerna vore i tillfälle att underhålla den apparatur, som där funnes för framställning av sprit. Detta åter torde vara möjligt, endast örn ekonomiska förutsättningar för verksamhetens bedrivande vore för handen. De sakkunniga hade sökt påvisa, att en ekonomisk drift borde kun­ na upprätthållas, och rikskommmisionen ansåge det därför tillfyllest att understryka betydelsen av att ett blivande partihandelsorgan nied skatte­ fri sprit gåve jästsprittillverkniugen erforderligt stöd. Melassbrännieriernas verksamhet ägde icke ur beredskapssynpunkt samma betydelse som jästfabrikernas. Rikskommissionen understryker, att det ur beredskapssynpunkt vöre synnerligen betydelsefullt, örn i fredstid tryggade avsättningsförhållanden skapades för ali sulfitsprit, som kunde tillverkas i landet, då ett upp­ rätthållande och en utvidgning av sulfitspritindustrien endast under så­ dana förhållanden syntes kunna vara att påräkna. Kommissionen fäster uppmärksamheten på, att, om icke de uttalade förhoppningarna örn en förbilligad sprittillverkning bleve uppfyllda, ett ökat minuthandelspris på såväl bensin som lättbentyl erfordrades i samma mån produktionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 125

av motorsprit ökades. Ytterligare påpekar kommissionen, att, innan sprit­ produktionen bleve så stor, att den medgåve uppblandning av all ben­ sin, vissa svårigheter måste möta för distribution och detaljförsäljning av bensin och lättbentyl jämsides med varandra. Utgående från att svå­ righeterna läte sig övervinna och med hänsyn till de betydande fördelar, som måste tillmätas en allmännare användning av motorsprit, tillstyrk­ te kommissionen förslaget i denna del. I fråga örn förslaget örn överflyttning av partihandeln med skattefri sprit till spritcentralen funne rikskommissionen det svårt att tro, att hos spritcentralen bomme att förefinnas önskvärd intresserad inställning med avseende å uppgiftens rent kommersiella sida. Huru än partihan­ deln med skattefri sprit ordnades, vore det enligt kommissionen av vikt att garantier skapades för att avsättningen av skattefri sprit bomme att av af färsledningen kraftigt främjas.

1 stort sett har arméförvaltningen intet att erinra mot förslaget i vad det avser avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Emellertid fram­ håller arméförvaltningen liksom rikskommissionen vikten av att under krigstid, då det kunde bliva nödvändigt att taga i anspråk bränneripotatisen för livsmedelsförsörjningen, förtäringssprit kunde framställas på annat sätt särskilt vid jästfabrikerna. Enär jästen utgjorde en viktig betingelse för underhållstjänsten i krig, bomme dessa senare alltid att då hållas i gång i minst lika stor utsträckning som under normala för­ hållanden. I händelse av krig torde enligt arméförvaltningen förbruk­ ningen av förtäringssprit komma att ökas särskilt med hänsyn till kra­ vet på tillgodoseende av den militära sjukvårdstjänstens behov. Liksom rikskommissionen framhåller arméförvaltningen att det vore av synnerlig vikt, att alla till buds stående möjligheter att tillverka in­ hemskt motorbränsle bleve utnyttjade. Ämbetsverket tillstyrkte livligt förslaget, att motorspriten helt oell definitivt frigjordes från beskatt­ ning, samt förslaget örn tvångsinblandning. Den kostnadsökning, som uppstode på motorbränslet, vore en jämförelsevis ringa riskpremie för den trygghet, som åtgärderna innebure i försvarsberedskapshänseende. Arméförvaltningen framhåller emellertid här, att ämbetsverket — örn så framdeles visade sig behövligt — givetvis måste taga hänsyn till nämnda ökning i bränslepriset vid beräknandet av erforderliga medel för drift och underhåll av under dess förvaltning stående motorfordon. Arméförvaltningen ställde sig tveksam mot förslagets bestämmelser örn partihandeln med skattefri sprit. Ämbetsverket ifrågasatte, huru­ vida icke det organ, som hittills på ett förtjänstfullt sätt handhaft den­ na partihandel, vore bättre rustat därför jin spritcentralen.

Marinförvaltningen förutsätter, att de åtgärder, som lomme att vid­ tagas skulle vara ägnade att i möjligaste mån säkerställa krigsmaktens behov under mobilisering av ej mindre potatis än även förtäringssprit. Liksom rikskommissionen och arméförvaltningen understryker marintorvaltningen vikten ur försvarsberedskapssynpunkt av att sulfitsprit­ tillverkningen ökades. Ansträngningar borde göras för att öka denna tillverkning, så att all bensin kunde uppblandas i den lämpliga propor­ tionen 25 procent motoralkohol och 75 procent bensin. För att kunna nå detta resultat borde skatt ej läggas på sulfitspriten varken hos till­ verkaren eller tillblandaren, förrän tillvcrkniugspriset genom moderna tillverkningsmetoder så nedgått, att det blivit konkurrenskraftigt med

126 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

bensinpriset. _ Tvångsinblandningen tillstyrktes samt fortsatt utredning rörande möjligheterna för en ytterligare utökning av sulfitsprittillverkningen förordades. Enligt marinförvaltningen borde Aktiebolaget Skattefri sprit fortfa­ rande handhava partihandeln med skattefri sprit. Flygstyrelsen: Huruvida alkoliolblandat bränsle utan olägenhet kunde användas till de flygmotorer, som nu tillverkades eller som under de när­ maste åren komme att tillverkas, undandroge sig på grundval av de spo­ radiska försök, som hittills uti örts inom flygvapnet eller eljest kommit till flygstyrelsens kännedom, slutligt bedömande. Dock avsåges att, sär­ skilt ur krigsberedskapssynpunkt, vidare studera ifrågavarande problem och undersöka de åtgärder, som erfordrades för undvikande av de olägen­ heter, som användandet av alkoholblandat bränsle eljest kunde komma att medföra. Till dess att denna fråga vidare utretts, måste flygstyrelsen emellertid avstyrka tvångsinblandning av motoralkohol i flygmotorbränslet. Vad beträffade frågan örn tvångsinblandning av motorsprit i vanlig'bensin för drift av motorfordon och motorbåtar syntes ur teknisk synpunkt in­ gen berättigad erinran kunna göras. Överståthållarämbetet ställer sig tveksamt emot förslaget i vad det av­ ser ordnandet av bränneriernas avsättningsförhållanden. Åtgärden tor­ de enligt Överståthållarämbetet medföra antingen minskad inkomst för cellulosaindustrien eller ökade utgifter för förbrukarna av motorbensin. Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida ej subventionen till pota­ tisodlarna borde lämnas på annat sätt. Möjligen kunde ifrågasättas en fördelning mellan potatisbrännerierna. och cellulosaindustrien av leve­ ranserna av brännvin till förtäringsändamål, varvid priset för viss fast­ ställd kontingent bestämdes med hänsyn tagen jämväl till det stöd, som ansåges böra lämnas potatisodlarna. Subventionen komme med en så­ dan anordning att helt åvila köparna av lörtäringsspriten, vilket syntes Överståthållarämbetet böra ligga nära till hands. I varje fall syn­ tes det knappast kunna tillstyrkas att ifrågasatt skydd gåves annat än temporär karaktär, förslagsvis för ett år i sänder. Det syntes Överståthållarämbetet tveksamt, huruvida med nuvarande tillverkningskostnader för sulfitsprit motortrafiken borde åläggas bära kostnaden för en väsentligen ökad inblandning av sprit i bensin. Över­ ståthållarämbetet ifrågasätter huruvida icke resultatet av tillämnade eller pågående försök på träsockringsmetodens område först borde avvak­ tas,_ innan avtal träffades örn en avsevärt ökad tillverkning av sulfit­ sprit för motorändamål. Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke sänkning av straff­ skalan vore motiverad i 20 § förslaget till förordning örn vissa ändringar i förordningen angående handel med skattefri sprit. Denna straffskala syntes hava kommit att kvarstå från en tid, då ifrågavarande paragraf behandlade lagöverträdelse av annan och allvarligare natur. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar, att de sakkunniga följt helt andra linjer än som angivits av riksdagen och departementschefen. Vad beträffar potatisbränneriernas monopol på tillverkning av förtäringssprit framhåller länsstyrelsen, att riksdagen uttalat sig i motsatt riktning. Örn en dylik anordning skulle låta sig genomföra utan att draga med sig allt för vittgående konsekvenser på andra områden av nä­ ringslivet, ville länsstyrelsen ej motsätta sig densamma.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. (Bilaga.) 127

Länsstyrelsen påpekar, att spörsmålet om åtgärder för att avsättnings­ möjligheterna tor fabrikspotatis till brännerierna måtte bliva jämnare fördelade mellan odlarna, knappast syntes vara på ett tillfredsställande sätt behandlat. Länsstyrelsen anser, att jästfabrikernas sprittillverkning ingalunda bleve tillbörligt tillgodosedd genom att hänvisas till kategorien teknisk sprit och motorsprit. Denna näring måste hava anspråk på skäligt be­ aktande. För sin del ansåge länsstyrelsen tvångsinblandningen icke hava tillräck­ liga skäl för sig, åtminstone icke i den utsträckning, varom här vore fråga. Motorbränslet spelade en så stor roll i olika grenar av vår folkhushållning, att en prisfördyring utan verkligt nödtvång icke kunde, allra minst i dessa tider, vara tillrådlig. Skulle stödet för potatisodlar­ na köpas med ett sådant belastande av all konsumtion av motorbränsle så bomme den förstnämnda stödåtgärden att ske på bekostnad av andra, vida mer omfattande samhällsintressen; och detta vore en osund stöd­ politik. Länsstyrelsen förbisåge därvid icke, att det vore ett viktigt intresse att befordra avsättning av inhemsk fabrikssprit såsom driftme­ del för motorer. Men de sakkunniga bade icke ådagalagt, att ej ett så­ dant syfte stöde att vinna med andra och mindre långt gående medel. Dylika andra medel torde riksdagen liava avsett då den för nämnda önskemål hänvisat till »åtgärder på pris- oell skattepolitikens område». Sulfitspritindustrien själv hade endast begärt, att skatten på motorsprit definitivt måtte upphävas. Detsamma bade förordats av 1931 års skogssakkunniga. Även andra utvägar, som de sakkunniga ej undersökt, bor­ de kunna utfinnas. Under alla förhållanden framstode det som äventyr­ ligt att genom föreskrivande av tvångsinblandning av all inhemsk mo­ torsprit söka på konstlad väg framdriva en flerdubblad tillverkning av sulfitsprit, förutsättande synnerligen dyrbara nya fabriksanläggningar. Detta så mycket hellre sorn tekniken, enligt uppgift med framgång, ar­ betade på att framställa motorer för annat bränsle än bensin, med eller utan tillsats av sprit. Länsstyrelsen kunde icke förorda de sakkunnigas förslag örn centra­ lisering av partihandeln med all sprit. Tvärtom syntes den nuvarande anordningen medföra beaktansvärda fördelar för en tekniskt sakkunnig och affärsmässigt aktiv samverkan mellan tillverkare och försäljningsorgan, vilken knappast kunde förutsättas i samma grad med ett direkt statsmonopol.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Blekinge län förorda de sak­ kunnigas förslag att åt potatisspriten ensam förbehölles användningen såsom råmateriel för framställning av förtäringssprit. Förtäidngsspriten kunde lättare än annan sprit bära den högre kostnad, som vore för­ bunden med potatisspriten, och bade även sedan gammalt härrört från potatisspriten. Detta spritslag lämpade sig även i vissa avseenden bätt­ re än övriga slag av råsprit för beredning av konsumtionsvara. Läns­ styrelsen framhåller särskilt, att inom länet funnes stora arealer, som särskilt lämpade sig för potatisodling, varför denna odling för lantbru­ karna i länet vore av stor ekonomisk betydelse. Länsstyrelsen och hus­ hållningssällskapet tillstyrka de sakkunnigas förslag örn prissättningen å brännvin. I likhet med de sakkunniga ansåge länsstyrelsen och hushållningssäll­ skapet, att rationaliseringen torde kunna nås genom en småningom ske-

128 Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

ende koncentration av brännerierna och förbättring av dessas tekniska utrustning. I samma mån som en tryggad avsättning erhölles för po­ tatisspriten borde man kunna påräkna, att brännerierna i eget välförstått intresse vidtoge alla de anordningar i detta hänseende, som kunde vara ekonomiskt berättigade. Länsstyrelsen och hushållningssällskapet anslöte sig i stort sett till de sakkunnigas tankegång angående frågan huru avsättningsmöjligheterna för bränneripotatis skulle kunna komma potatisodlarna i samma omfatt­ ning till godo oavsett örn de vore delägare i bränneri eller icke. Förslaget, att spritcentralen skulle bygga egna bryggerier avstyrkes under hänvisning till att flera av de nuvarande bryggerierna under de se­ nare åren icke kunnat utnyttja hela sin kapacitet. Hänsyn härtill bor­ de tagas, innan nya brännerier uppfördes. Länsstyrelsen ansåge en alltför stark koncentration beträffande för­ läggningen av brännvinsbrännerierna icke vara att förorda på grund av de stora transportkostnaderna för potatis, som skulle följa därav. Tvärtom borde brännerierna fördelas på ett lämpligare sätt än hittills på de olika trakterna. Hushållningssällskapet och länsstyrelsen ansåge jästfabrikernas sprit­ tillverkning sakna berättigande, då det i utredningen fastslagits att jäst av lika hög kvalitet kunde framställas med den spritfria metoden som med den spritgivande. Sällskapet kunde icke dela den uppfattning, som kommit till uttryck i betänkandet å sid. 49 sista stycket, att förbud för dessa fabriker att tillverka sprit skulle medföra kapitalförstöring och ar­ betslöshet genom att en del maskiner och apparater bleve överflödiga samt koncentration av jästtillverkning till större fabriker skulle äga rum. Denna industri borde genom ett högt pris å dess avsevärda leve­ ranser av alkohol under en lång följd av år hava gottgjorts för nedlagt kapital. Någon ytterligare koncentration av jästtillverkningen vore icke att förvänta. Det kunde vidare knappast vara ett lands intresse att upphäva melass­ tullen endast för att bereda jästfabrikerna möjlighet att i obegränsad omfattning producera industrialkohol eller motorsprit. Vidare framhålla hushållningssällskapet och länsstyrelsen, att en lös­ ning av frågan örn säkerställandet av potatissprittillverkningen i landet i skälig omfattning måste förutsätta åtgärder i syfte att trygga sulfit­ spritens avsättning. De möjligheter, som funnes att utöka sulfitspritindustriens produktion, måste även utnyttjas. Tillverkningen av motor­ sprit för inblandning i bensin borde helt övertagas av sulfitspritindustrien. Förslaget örn överflyttning till spritcentralen av partihandeln med skattefri sprit tillstyr kes.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Kristianstads län tillstyrka förslaget örn potatisspritens ensamrätt till förtäringsändamål. Den ef­ terblivenhet i tekniskt avseende, som förelåge vid potatisbrännerierna och som till stor del berott på den årligen minskade tilldelningen till des­ sa och ovissheten angående framtiden, komme säkerligen att avhjälpas vid förslagets genomförande. Beträffande prissättningen å potatissprit påpekades endast, att nuva­ rande förhållanden lämnade mycket övrigt att önska. Beträffande frågan örn koncentration av bränneridriften hänvisades till hushållningssällskapets i betänkandet delvis intagna yttrande. Ytter­ ligare framhålles, att örn koncentration skulle äga rum, det vore olämp­ ligt att ett partihandelsbolag skulle äga och sköta de storbrännerier, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 129

I betänkandet vore föreslagna att uppföras. Bättre vore, att jordbrukar­ na själva med hjälp av sin egen organisation, Sveriges bränneriidkareförening, vilken alla bränneriägare borde tillhöra, ombesörjde tillverknin­ gen och dess rationalisering. Hushållningssällskapet anför vidare följande: »Skall en planmässig odling av potatis kunna äga nan fordras även­ ledes att avsättningen ordnas fullt rationellt. Det vill synas sällskapet, som om det vore klokt att låta en officiell potatisnämnd, så sammansatt att alla intressen bliva beaktade, hava hand om såväl bränneri- som stär­ kelsepotatisen. För att kunna nöjaktigt ordna avsättningen av potati­ sen borde Kungl. Maj:t på förslag av en dylik nämnd ej blott bestämma priset på potatis för stärkelseframställningen och mängden tillverkad stärkelse utan även bestämma, likaledes på förslag av samma nämnd, pri­ set på potatis för brännvinsframställning och mängden potatisbränn­ vin, som skulle tillverkas under året. Härigenom skulle Kungl. Maj:t med nämndens bistånd kunna åstadkomma god avsättning av en riklig skörd oell lia möjlighet att påbjuda upplagring av förädlingsprodukterna av potatis att användas under år med otillräcklig skörd. Därest en sådan anordning tillämpades, komme slitningarna mellan Vin- & spritcentralen och bränneriidkareföreningen vid prissättningen att upphöra. Örn dess­ utom samma nämnd finge kontrollen av matpotatishandeln örn hand. skulle de starka fluktuationerna i potatispriset kunna motverkas. En dy­ lik nämnd skulle säkerligen också på samma sätt, som nu sker vid upp­ köpen av potatis till stärkelsefabrikerna, kunna förmå bränneriägarna att uppköpa en del av potatisbehovet från icke andelsägare.» Gentemot spritcentralens påstående å sid. 204—205 i betänkandet söker hushållningssällskapet med avskrifter av brev och intyg visa, att spritcentralen föregående säsong inköpt potatis av handlande, som till låga priser köpt den av jordbrukare. Hushållningssällskapet och länsstyrelsen tillstyrka förslaget om inblandningstvång och förslaget att sulfitspritfabrikerna på så sätt skulle finna avsättning för hela sin produktion. För landets självförsörjning av motorbränsle i händelse av isolering vore det viktigt att lia tillgång till en väl rustad spritfabrikation med tillräckligt stor kapacitet. Förslaget om partihandelns koncentrering till ett organ tillstyrkes.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Malmöhus län tillstyrka förslaget i vad detsamma avser reglerandet av avsättningsmöjligheterna för olika slag av sprit. Sällskapet sympatiserade med av de sakkunniga föreslagna åtgärderna i syfte att de med brännerinäringen förknippade fördelar skulle komma så många potatisodlare som möjligt till del. Samti­ digt holle sällskapet före, att möjligheter förefunnes att förmå även nu be­ fintliga brännerier att i större utsträckning och till bättre Tiris än hit­ tills skett från utomstående inköpa potatis. Genom sitt inflytande vid prissättningen å brännvinet torde det allmänna kunna utöva påverkan i donna riktning. Hushållningssällskapet förordar mindre brännerier med hänsyn till drankens stora betydelse för kreatursskötsel!!. Hänsyn härtill borde även tagas vid anläggandet av eventuella nya brännerier, vilka vidare borde läggas på older, där äldre brännerier icke funnes. Jämväl länsstyrelsen förordar mindre brännerier, da en koncentration skulle försvåra transportmöjligheterna av potatis och drank. I likhet Hiliana lill riksdagens protokoll W3'i. I sand. Sr ‘ 23 ?. !»

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

med de sakkunniga anser även länsstyrelsen, att genom, bland annat, en väl avvägd prissättning en viss rationalisering borde uppnås. Om i en­ lighet med spritcentralens uppslag en anläggning av ett eller två större brännerier skulle ifrågakomma, borde dessa förläggas å sådan plats, att potatisodlare, vilka icke vore bränneridelägare, finge sina intressen till­ godosedda.

Mot de sakkunnigas förslag till ändringar i förordningarna angående dels tillverkning och beskattning av brännvin, dels försäljning av rus­ drycker och dels handel med skattefri sprit hade länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län icke något att erinra. Länsstyrelsen framhåller, att en ökad tillverkning av sulfitsprit givet­ vis skulle hava en stor betydelse icke blott för sulfitindustrien utan jäm­ väl för landets självförsörjning på motorbränsleområdet. Emellertid ställde sig länsstyrelsen tveksam, huruvida de föreslagna anordningarna skulle komma att medföra de fördelar härutinnan, som därmed avsetts.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Skaraborgs län tillstyrka förslaget i vad det avser ordnandet av lantbruksbränneriernas avsättningsförhållanden. Hushållningssällskapet påpekar särskilt, att, såsom även de sakkunniga framhållit, tillfälle borde beredas att i lantbruksbrännerierna ej blott begagna potatis utan även där nyttiggöra skadad eller mindervärdig spannmål, vilket vore av stor betydelse under dåliga skördeår av potatis. Kreatursbesättningarna kunde eljest under sådana är tillbakasättas genom på grund av minskad bränning utebliven dranktillgång. Beträffande priset å råbrännvin anför hushållningssällskapet följande,, vari länsstyrelsen instämmer: »För att såväl potatisodlingen som bränneridriften skall lämna sina utövare skälig ersättning, fordras dock att priset å råbrännvin sättes så högt, att omkostnaderna täckas och nödig handelsvinst lämnas. Det sy­ nes förvaltningsutskottet, som örn de beräkningar av tillverkningskost­ naderna vid ett fabriksbränneri, som uppgjorts, äro alltför snävt tilltag­ na, varför dessa ej böra i nämnvärd utsträckning läggas till grund för beräkning av kostnaden för framställning av sprit i mindre skala som binäring till jordbruk.» Länsstyrelsen och hushållningssällskapet biträda sakkunnigas förslag att icke ■ genomföra en centralisering av bränneridriften. De avstyrka förslaget örn inrättande av stora brännerier för spritcentralens räkning. I stället vore det av vikt att lantbruksbrännerierna bereddes tillfälle att i möjligaste mån utnyttja sin tillverkningskapacitet, varigenom omkost­ naderna skulle minskas och en jämnare vinterutfodring av kreaturen vunnes. Länsstyrelsen hade icke något att erinra mot förslaget örn tvångsinblandning av sprit i bensin, under förutsättning att bränslepriset icke genom inblandningen avsevärt fördyrades. Användningen av inhemskt bränsle medförde nämligen förutom uppmuntran åt de näringar, som vore sysselsatta med tillverkning därav, även viss förbättring i handels­ balansen gentemot utlandet genom minskning av bensinimporten. Läns­ styrelsen framhölle emellertid önskvärdheten av att i det föreliggande förslaget till förordning i ämnet måtte intagas uttrycklig föreskrift där­ om, att för inblandningen skulle fastställas sådana grunder, som säker­ ställde erhållandet av ett fullgott bränsle för motorfordon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 131

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker förslaget att åt potatis­ odlarna förbehölles ensamrätten att leverera råvaran vid tillverkning av brännvin till förtäring. Förutsättning för förslagets genomförande bor­ de dock enligt länsstyrelsen vara, att inköpspriset på råbrännvin avväg­ des så, att inköpspriset på bränneripotatis icke komme att överstiga det pris, som erkölles för annan fabrikspotatis. Skulle så icke bliva förhål­ landet, komme vissa potatisodlare i privilegierad ställning. Länsstyrelsen ansåge att det såväl med hänsyn till landets självför­ sörjning som till handelsbalansen vore av största betydelse, örn ett effek­ tivt motorbränsle kunde framställas av inhemsk råvara till konkurrens­ kraftigt pris. Länsstyrelsen anför emellertid vidare: »Enligt länsstyrelsens mening kunna berättigade invändningar fram­ ställas mot statliga åtgärder i syfte att stimulera fram en ökad tillverk­ ning med tvångsförsäljning av sulfitsprit, då framställningskostnaden —- utom ränta och amortering på fabriksanläggningen — ställer sig om­ kring tre gånger importpriset på bensin. I 1931 års skogssakkunnigas betänkande antydes nya metoder för fabrikation av motorsprit genom direkt framställning av förjäsbart socker ur träsubstansen. De sakkun­ niga framhålla att en förarbetning till motorsprit av träsocker, fram­ ställt genom dessa nya metoder, sannolikt skulle ställa sig särskilt ekono­ miskt gynnsam, därest den kombinerades med sulfitsprittillverkning. Genom dessa fabrikationsmetoder vinnes ökad avsättning av sådant av­ fallsvirke o. dyl., som nu icke kail vinna avsättning. Den sistnämnda frågan är av allra största betydelse för skogsbruket i landets skogrika trakter. Ett nyttiggörande av avfallsvirket skulle medföra ökade ar­ betstillfällen och bättre skogsvård. Enligt länsstyrelsens mening är frå­ gan om ett bättre utnyttjande av småvirket och virkesavfallet i våra skogar av den stora vikt, att intet får eftersättas från statsmakternas sida för underlättande av försöksarbetet med tillverkning av motorsprit genom direkt förscckring av trä. Häremot kan invändas att genom en sådan sprittillverkning de organiska ämnen, som icke kunna tillvarata­ gas vid sulfitcellulosatillverkningen, i fortsättningen som hittills, kom­ ma att gå förlorade. Denna i och för sig betydelsefulla fråga erhåller likväl en annan belysning örn sprittillverkning av sulfitlut ställer sig så kostsam, att förbrukarna tvingas betala ett mycket högre pris för spri­ ten än vad importpriset är för bensin, utan att i spritens försäljnings­ pris ingår någon ersättning för sulfitluten. Mot de sakkunnigas förslag örn tvångsinblandning av sprit i den ben­ sin, som försäljes till motorbränsle, synes icke vägande invändningar kunna göras. Enligt länsstyrelsens mening kan det likväl ifrågasättas, örn det är lämpligt vidtaga en sådan åtgärd förrän tillverkningen av motorsprit nått en större omfattning.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför: »Länsstyrelsen har icke ansett sig böra närmare ingå på frågan örn be­ hövligheten och lämpligheten av att för tillverkning av konsumtionssprit räkna med potatis (och spannmål) i den ökade omfattning och de former sakkunnige föreslagit. Inom den begränsade ram för fri handel, som på hithörande område kan ifrågakomma, är det en svaghet om icke bland annat sulfitspriten tillmätes don anpart, som betingas av sakliga kon­ kurrensskäl, utan hänvisas till avsättning enbart för motordrift och vissa tekniska ändamål. För Gävleborgs läns vidkommande iir frågan om sulfitspriten tydligen

132 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

av särskilt intresse, i det att sex av länets 7 sulfitfabriker tillverka sadan. Utan att här kunna bedöma självkostnadsberäkningar m. m. i samband med den föreslagna blandningen av sulfitsprit med annat motorbränsle, vill länsstyrelsen, med ovannämnda reservation, i princip tillstyrka sak­ kunnigas förslag såsom ägnat att ändock skapa viss trygghet för sprit­ fabrikernas bestånd och därmed ökad beredskap på hithörande bränsle­ område, förutsatt givetvis att villkoren bestämmas så, att de möjliggöra fabrikernas ekonomiska drift och amortering.»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar sig icke i frågan, örn en åt­ gärd i enlighet med förslaget vore nationalekonomiskt nödvändig med hänsyn till behovet av att skydda potatisbrännvinstillverkningen. Den för länet ekonomiskt så betydelsefulla sulfitspritindustrien syntes emel­ lertid härigenom komma att tillfogas avsevärt men. Företagarna på sist­ nämnda industris område, som i förlitande på den av statsmakterna ge­ nom förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin godtagna principen örn fri konkurrens i fråga örn användnin­ gen av olika tillverkade brännvinssorter på sulfitspritfabrikerna nedlagt ett anläggningskapital av mer än 20 miljoner kronor, syntes hava berät­ tigade anspråk på att icke sulfitspritens avsättningsområden bleve kring­ skurna genom förnyad förändrad lagstiftning. Endast örn en förnyad in­ gående undersökning med en noggrann avvägning av fördelarna och nack­ delarna för landet i dess helhet gåve stöd åt de sakkunnigas förslag, borde detta genomföras. Länsstyrelsen framhåller den stora ekonomiska betydelsen som spörs­ målet örn främjande av inhemsk sprittillverkning till motorbränsle ägde. Ett synnerligen verksamt medel till utsträckning av denna tillverkning vore att skattehotet å motorsprit definitivt avlägsnades. Vid överlägg­ ningar inför länsstyrelsen med industrimän på området hade detta fram­ hållits såsom en nödvändig förutsättning. Skulle tillverkningen beskat­ tas, skulle ej allenast all utveckling på området hämmas, utan skulle jäm­ väl driften vid de nu i gång varande sulfitspritfabrikerna komma att nedläggas, enär tillverkningen under sådant förhållande icke skulle bliva ekonomiskt lönande. Länsstyrelsen ansåge med hänsyn till den ekono­ miska betydelsen av ett tillvaratagande i full utsträckning av de bipro­ dukter, som uppstode vid sulfiteellulosatillverkningen, att dessa synpunk­ ter borde ägnas synnerlig uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hade ingen anmärkning mot att före­ skrift meddelades rörande tvångsinblandning. Däremot vore länsstyrel­ sen tveksam huruvida de föreslagna formerna för denna frågas ordnande vore de lämpligaste.

I fråga örn ordnandet av tillverkningen av inhemsk förtäringssprit framhåller länsstyrelsen i Norrbottens län, att förslagets genomförande, under förutsättning att behovet av förtäringssprit komme att förbliva nå­ gorlunda konstant, skulle innebära krav på avsevärd höjning av produk­ tionen av potatissprit. De sakkunniga, som visserligen undersökt skilda möjligheter för en sådan produktionsökning, hade emellertid lämnat öppen frågan örn sättet för en dylik produktionsökning. Vid sådant förhållan­ de och då därjämte för länsstyrelsens bedömande undandroge sig frågan huruvida det sydsvenska jordbruksintresse, som genom den föreslagna reg­ leringen skulle komma att avsevärt gynnas på övriga industrigrenars be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 133

kostnad, vore av sådan, dignitet, att detsamma borde givas statligt skydd i föreslagen omfattning, funné länsstyrelsen sig böra avstå från ställ­ ningstagande till denna del av förslaget. I fråga örn det föreslagna inblandningstvånget framhåller länsstyrel­ sen, att spörsmålet huruvida motortrafiken skäligen kunde tåla en ytter­ ligare beskattning, vilket de sakkunniga ieke undersökt, torde tarva en närmare utredning. Endast för så vitt en sådan undersökning kunde giva jakande svar på denna fråga, funne länsstyrelsen sig kunna tillstyrka denna del av förslaget.

Kungl, automobilklubben, i vars yttrande ett hundratal med klubben samarbetande organisationer instämma, bestrider lämpligheten och rätt­ mätigheten av de föreslagna åtgärderna, som skulle innebära att motor­ trafikanterna skulle betala den hjälp, som av nationalekonomiska hänsyn ansåges böra bringas brännvinsbränningen och sulfitindustrien. Stats­ makterna hade i sådan grad utnyttjat automobiltrafiken sein skatteobjekt, att automobilbeståndet nedgått. Klubben framhåller, att de högre egenskaper, som motorspritbränsle ägde jämfört med bensin och som enligt de sakkunniga motiverade högre pris, endast kunde tillgodogöras i motorer, vars kompression anpassats därför. Användes motorspritbränsle i form av lättbentyl i lågkomprimerade motorer, bleve bränsleåtgången för samma effekt cirka 11 procent större, än örn enbart bensin brukades. Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle endast en mindre del av den importerade bensinen uppblandas, var­ av följde att flertalet automobilmotorer fortfarande bomme att vara av­ sedda för enbart bensindrift. Klubben framhölle i samband härmed nöd­ vändigheten av att distributionen anordnades så att för motorspritbränsle avsedda motorer erhölle tillräcklig tillgång till sådant bränsle. Med hänsyn till den snabbhet, varmed motortekniken utvecklats ifråga satte klubben, huruvida det vore lämpligt, att det av de sakkunniga före slagna avtalet mellan spritcentralen och sulfitspritindustrien träffades för så lång tid som 10 år. Visserligen vore det möjligt, att tillverknin­ gen av motoralkohol icke kunde drivas upp till önskad höjd, utan att pro­ ducenterna erhölle tillfredsställande garantier för varans avsättning, men någon säkerhet för att örn 10 år det allmänna drivmedlet i motorer vore bensin eller motorsprit eller blandningar härav, kunde näppeligen sägas förefinnas. Klubben vore icke övertygad om, att icke andra utvägar än tvångsinblandning stöde till buds till sulfitspritindustriens upphjälpande. För den händelse tvångsinblandning av sulfitsprit ändock bomme att påbjudas, ansåge sig klubben böra påpeka nödvändigheten av att före­ skrifterna härför toge hänsyn till den redan skönjbara tekniska utveck­ lingen och möjliggjorde för bensin firmorna att tillhandahålla motorbrän­ sle jämväl med annat blandningsförhållande jin som nu användes för lätt­ bentyl, ävensom enbart motorsprit.

Sveriges droskbilägares riksförbund, Sveriges lasttrafikbilägares riks­ förbund. Sveriges omnibusägares riksförbund och Sveriges trafikbiläga-

res riksförbund framhålla, att do föreslagna åtgärderna till främjande av användningen av inhemskt motorbränsle icke skulle verka befordran­ de på spritindustriens kvalitativa utveckling. En förstatligad inköpsorga­ nisation, som fastställde inköpspriset på motorspriten efter tillverknings­ kostnaderna, skulle icke befordra fabrikationens tekniska utveckling, då

134 Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

intresset att förbilliga framställningen därvid helt bortfölle. Vidare på­ pekas, att fördyringen av icke blott spritblandad utan även oblandad ben­ sin säkerligen skulle uppväcka missnöje hos förbrukarna och göra den svenska spriten impopulär. Vad beträffade det föreslagna 10-årskontraktet mellan partihandelsbolaget och sulfitspritindustrien vore detta eko­ nomiskt vådligt på grund av omöjligheten att för närvarande förutsäga utvecklingen på motorområdet. Rörande de motortekniska och försäljningstekniska svårigheter, som skulle följa av det föreslagna inblandningstvånget hänvisades till professorn Hubendicks artikel »Brännoljemonopolet från teknisk synpunkt» i häfte 42 av Teknisk tidskrift. Den enklaste och för alla parter billigaste lösningen vore införande av definitiv skatte­ frihet för den inhemska motorspriten.

Mo och Domsjö aktiebolag, Forss aktiebolag, Öhrvikens aktiebolag och

aktiebolaget Robertsfors, vilka bolag hittills drivit sulfitcellulosaindustri utan sprittillverkning, men vilka representerade en väsentlig del av de möjligheter till nyanläggningar av sulfitspritfabriker, varmed de sakkun­ niga kalkylerat, framhålla, att det nuvarande tillståndet icke kunde be­ tecknas som tillfredsställande. De instämma till alla delar i den skild­ ring av det nuvarande läget, som de sakkunniga givit i sitt betänkande sid. 64 o. f. De förklara sig vidare villiga att träda i underhandling med partihandelsbolaget örn 10-årskontrakt rörande leverans av motoralkohol i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits av de sakkunniga. De förorda förslaget örn överflyttning av partihandeln med skattefri sprit på spritcentralen.

II. Statlig reglering av brännoljeimporten.

Aktiebolaget Svensk sprit, som vore av den uppfattningen att ett mono­ pol icke skulle kunna tillhandahålla förbrukarna motorbränsle till lägre priser än de, som nu noterades i den fria handeln, samt att förslaget örn tvångsinblandning kunde genomföras utan bränslemonopol, anslöte sig till doktor Kempes reservation.

Kontrollstyrelsen yttrar endast här, att styrelsen icke hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag i vad anginge styrelsens befattning med kontrollen över tillverkningen inom riket av brännoljor.

Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska eellulosaföreningen, samtliga handelskammare, Sveriges köpmannaför­

bund samt oljebolagen förklara sig samfällt med bestämdhet motsätta sig införande av det föreslagna monopolet. Flertalet av omförmälda sam­ manslutningar ansluta sig till de synpunkter, som anförts i reservationen av doktor Kempe.

Sveriges industriförbund uttalar starka farhågor för att en monopolisering av partihandeln med brännoljor skulle medföra antingen en mer eller mindre avsevärd fördyring av motorbränslet eller ock en mer eller mindre väsentlig reduktion av de betydande intäkter, som för närvarande inflyta på grund av bensinskatten. Sannolikt vore, enligt industriförbundets mening, att båda dessa eventualiteter komme att bliva en följd av det ifrågasatta monopolet. Industriförbundet understryker, hurusom ur han­ delspolitiska synpunkter ett statligt oljemonopol kunde komma att med­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 135

föra allvarliga olägenheter. Beträffande de sakkunnigas utkast till för­ ordning i ämnet vore det en betänklig brist, att däri ej några som helst bestämmelser örn ersättning åt de nuvarande oljebolagen för förlorad nä­ ringsverksamhet funnes upptagna.

Sveriges kemiska industrikontor anser icke de av de sakkunniga an­ förda motiven för införande av oljemonopol övertygande. I)e sakkunni­ gas antagande, att bensinbeskattningens rent tekniska sida skulle kunna bättre och lättare ordnas genom monopolisering, holle enligt industrikon­ torets mening icke streck. Industrikontoret, som under en följd av år med största intresse följt brännoljeimporten och produkternas kvalitetsförändringar, hade icke erfarit, att några svårlösliga eller olösliga frågor röran­ de de importerade kvaliteterna uppstått. Inom tullverket funnes för dy­ lika frågor särskilt utbildad expertis. Antagandet, att ett monopolföretag skulle kunna inköpa motorbränsle billigare än de nuvarande sinsemellan konkurrerande importfirmorna, funne industrikontoret mindre sannolikt. De förefintliga, stort tilltagna distributionsapparater inom branschen, vilka, enligt vad industrikontoret erfarit, överträffades av förhållandena i vissa andra länder, vore enligt industrikontorets åsikt icke skäl för monopolisering. Mot de sakkunnigas uttalande angående den större smi­ digheten i arbetsmetoderna hos ett monopolföretag ville industrikontoret .anföra avvikande mening. Det vore ock enligt industrikontorets åsikt en betydande skillnad mellan att upprätta ett monopol för lyx- eller njut­ ningsmedel och ett monopol för en så allmänt använd nödvändighetsvara som motorbränsle.

Svenska cellulosaföreningcn biträder den av doktor Kempe avgivna reservationen. Ett inblandningstvång kunde enligt cellulosaföreningens mening mycket väl genomföras utan samband med ett bensinmonopol.

Av liandelskamrarna uttala flertalet bestämda gensagor mot de kraftiga Ingrepp i den enskilda företagsamheten, som det föreslagna genomförandet av ett statsmonopol å förevarande område skulle innebära.

Stockholms handelskammare anför, att enligt dess åsikt högst tyngande skäl borde förebringas, innan sådana ingrepp föresloges. De skäl, som av de sakkunniga förebragts till stöd för monopoltanken, vore enligt handelskammarens mening icke av den art att de med nödvändighet för­ utsatte anlitandet av monopol för oljehandelns bedrivande. Handelskam­ maren tvivlade allvarligen på den ekonomiska bärigheten hos det planera­ de statliga monopolföretaget. Örn man bortsåge från de för ett dylikt före­ tag föreliggande möjligheterna att fördyra det tillhandahållna motor­ bränslet, skulle enligt handelskammarens mening monopolet redan från början bli en dålig affär. Att det inhemska marknadspriset å bensin skulle genom ett statsmonopol kunna nedbringas holle handelskammaren för sin del icke för troligt. Fara vore, att de stora utliindska oljeföretag, vilka f. n. hade intresse av att här bevara sin efter hand förvärvade kund­ krets och därför vore nödsakade att iakttaga viss återhållsamhet i fråga om prissättningen, vid införande av statsmonopol skulle komma att ge­ nom gemensamt uppträdande söka tilltvinga sig helt andra förmåner i prishänseende, iin dem de f. n. kunde utvinna. Handelskammaren understry­ ker de handelspolitiska risker, som ett monopol skulle föra med sig. Han­ delskammaren anmärker slutligen därpå, att enligt de sakkunniga ingea

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

som helst ersättning skulle lämnas oljebolagen för förlorad näringsverk­ samhet.

Skånes handelskammare förklarar sig icke av sakkunnigutredningen huva blivit övertygad örn att bensinhandeln oell bensindistributionen hand­ hafts på sådant sätt, att därigenom konsumenternas eller andra allmänna intiessen hotats eller trätts för nära. Några missförhållanden i nu antydda avseenden hade ej kunnat påvisas. Ej heller hade handelskammaren över­ tygats örn att bensinhandelns förstatligande i något avseende skulle med­ föra verkliga fördelar. Olägenheterna vore dess mer framträdande. Liknande synpunkter anföras av övriga handelskammare.

Sveriges färghandlares riksförbund förklarar sig hysa farhågor för att vid införande av statligt oljemonopol staten skulle genom uppgjord gene­ ralplan inskränka antalet bensindetaljister, måhända ransonera »rättigheter» att sälja bensin, fixera låga utförsäljniugspriser till konsumenternas förmån och i allmänhet ingripa reglerande på hela rörelsens utövning. Enligt riksförbundets mening hade detaljförsäljningen av bensin nått en så komplicerad kommersiell organisation i vårt land och hade däri investerats så mycket av rent inhemskt kapital och arbete, att det måste betraktas som en uppgift av skrämmande dimensioner och konsekvenser att anknyta hela affären till en statens monopolinrättning.

Kooperativa förbundet framhåller den stora betydelsen av att det all­ männa erhölle inflytande på prisregleringen på förevarande område och att ett ingripande i statens och konsumenternas intresse mot de internatio­ nella oljekoncernernas missbruk av sin makt skedde. Förbundet anser emellertid att man icke utan mycket allvarliga skäl borde företaga de in­ grepp på oljemarknaden, som i betänkandet ifrågasatts. Beträffande sättet för ingripandet uttalar förbundet endast, att det i betraktande av de starkt framträdande tendenserna inom den internationella trust- och koncern­ världen i dess helhet att vilja behärska även råvarutillgångarna vore av vikt för staten att säkerställa egna råoljetillgångar genom att inköpa eller intressera sig i oljekällor. Tillfället vore med all sannolikhet för närva­ rande gynnsamt för dylikt intresseförvärv. Förbundet påpekar att så skett i vissa främmande länder t. ex. Frankrike.

Sveriges köpmannaförbund befarar stora olägenheter för detaljhand­ larna av ett partihandelsmonopol inom branschen.

Krooks Petroleum- & Oljeaktiebolag in. fl. peka inledningsvis därpå, att förutsättningen för de sakkunnigas undersökning örn ett statsmonopol på brännoljor enligt direktiven skulle vara, att det eftersträvade stödet åt den svenska motorspritens avsättning icke kunde vinnas på andra vägar. Då den framlagda planen rörande motorspritens avsättning för sitt genom­ förande ingalunda krävde något statsingripande ifråga örn oljehandeln, borde enligt bolagens mening de sakkunniga ha funnit sig sakna anled­ ning att till närmare prövning upptaga tanken på ett statsmonopol på brännoljor. I fråga örn de sakkunnigas mest vägande motivering för införandet av statsmonopol, svårigheterna för skattemyndigheterna vid bestämmande av vad som vore att betrakta som skattepliktig olja, anföra bolagen ungefär enahanda synpunkter som kemiska industrikontoret.

Kungl. Marits proposition nr 232. (Bilaga.) 137

Vad. anginge frågan om inköpspriset för bensin, så borde, innan denna fråga närmare berördes, förutskickas, att av betänkandets egen utredning franninge, huru moderata oljebolagens utförsäljningspriser inom landet i själva verket varit. Farhågorna för att bolagen i framtiden skulle pressa upp priserna över rimliga gränser vore också helt oberättigade. Örn bo­ lagen skulle söka fastställa priser, vilka icke stöde i rimligt förhållande till världsmarknadens läge, bleve den omedelbara följden, att andra säljare komme att uppträda på den svenska marknaden oell erbjuda brännoljor till billigare priser. Garantien mot varje försök att pressa priserna över kommersiellt betingade gränser läge bos en ständigt förefintlig konkurrens, vilken på brännoljeområdet med dess världsomspännande omfattning vöre verksammare än inom de flesta andra grenar av handeln. De handelspolitiska riskerna understrykas. Beträffande bolagens ekonomiska förhållanden påpekas, att de sakkun­ niga uppehållit sig särskilt vid de bokförda värdena av bolagens tillgångar samt vid en förment förekomst av överorganisation ifråga örn anläggnin­ garna. Vad först tillgångarnas värde beträffade, där huvudanmärkningen bygg­ de på påståendet, att avskrivningarna skulle lia varit för låga, bestrides riktigheten härav på det bestämdaste. Tillgångarna vore upptagna icke blott till fullt betryggande värden utan så lågt, att de verkliga värdena läge högre, i vissa fall ej oväsentligt högre. Innebörden av antagandet örn överorganisation syntes vara, att, örn olje­ bolagens rörelse under nuvarande förhållanden startades, så skulle den kunna upprättas med mindre kapitalutlägg än som förut investerats i an­ läggningar och drift. Den utbyggnad av bolagens detaljliandelsorganisation, örn vilken här i främsta rummet vore fråga, verkställdes under åren 1929—1930 och företogs vid en tidpunkt, då omsättningen av bensin gick språngartat i höjden. Självfallet inbjöd ett sådant läge till åtgärder från försäljarnas sida, varigenom distributionsnätet ytterligare utvecklades för att möta den starkt uppåtgående konsumtionen. När sedan depressionen hastigt bröt in, fortgick expansionen i försäljningen icke i samma takt som förut, och bolagen lingö uppleva, att även deras yttre apparat blev större än som betingades av läget. Sett från denna kortsiktiga horisont kunde man måhända tala örn överorganisation. Den fråga, det för närvarande gällde att ställa, vore emellertid icke närmast, hur detaljhandelsorganisationen skulle skäras ned, utan hur länge man skulle nödgas vänta, tills omsättningsvolymen svällde, så att den kunde fylla det hölje, som tillskurits för dess krav. Med siffror vilja oljebolagen påvisa, huru orimligt överdriven hela före­ ställningen örn överorganisationens ekonomiska betydelse är. De sakkun­ nigas förhoppning att genom en topphuggning av organisationsapparaten kunna avsevärt nedbringa marginalen mellan parti- och minutpris, vore föga mer än en chimär. Även vad driftskostnaderna beträffade vore besparingsmöjligheterna vid en eventuell centralisering minimala. Den största och måhända enda verk­ liga besparingen för ett centralt företag, som övertoge hela brännoljehandeln, läge inom förvaltningskostnadernas område. En företagen uppskatt­ ning med hänsyn till förhållandena här i landet gjorde emellertid troligt, att den kostnadsminskning, örn vilken liär kunde bli fråga, näppeligen kunde beräknas uppgå till ens \;i öre per liter försåld vara. Anmärkningar riktas mot de av de sakkunniga föreslagna ersättnings grunderna.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Betydelsen av oljehandeln för de personer, som därav hade sin utkomst, belyses. Det antal personer, som hade sin hela eller väsentliga inkomst av oljehandeln, uppginge till omkring 6,000 med en total årsinkomst av 17.6 miljoner kronor, medan antalet av dem, för vilka denna handel vore att betrakta såsom biförtjänst, utgjorde omkring 30,000 med en årlig in­ komst av cirka 13 miljoner kronor. Antoges, att försörjningsplikten för de i oljehandeln sysselsatta personerna omfattade i genomsnitt två män­ niskor, framginge, att den svenska brännoljehandeln i större eller mindre utsträckning berörde 108,000 personers existens.

Aktiebolaget Naftasyndikat bemöter i likhet med de övriga oljebolagen de sakkunnigas påståenden örn överorganisation inom branschen. Beträf­ fande Naftasyndikat saknade i varje fall berörda påstående grund. Att framhålla vore, att sedan Naftasyndikats tillkomst konkurrensen varit och vore alltjämt så stark, att oljebolagen av ren självbevarelsedrift måste undvika alla onödiga kostnader och följaktligen även överorganisation. — Vad anginge övriga av de sakkunniga framförda synpunkter kunde dessa möjligen för 7 ä S år sedan hava haft ett visst berättigande. I och med att de ryska oljeprodukterna på allvar vunnit verkligt fotfäste på den sven­ ska marknaden, hade en fullt tillräcklig och effektiv motvikt uppstått till de engelsk-amerikanska oljeintressena i Sverige. Därmed vore även faran för prisuppskörtning eller över huvud för omotiverade prisstegringar på olje­ produkterna i Sverige överstånden.

Bilägarnas inköpscentral, förening u. p. a., uttalar sin stora tillfreds­ ställelse över den av de sakkunniga utförda utredningen rörande oljehan­ deln. Genom sagda utredning hade den allmänna opinionens uppmärksam­ het riktats på ett problemkomplex, som enligt inköpscentralens mening vore av synnerligen stor betydelse för det svenska folkhushållet. Alltför länge hade den svenska bensinhandelu fått handhavas utan skäligt hänsynsta­ gande till berättigade konsumentintressen, och de i vårt land verksamma dotterföretagen till de utländska oljekoncernerna hade härigenom på ett betydelsefullt affärsområde tillvunnit sig en maktställning, som icke kun­ de anses vara i överensstämmelse med svenskt intresse. Inköpscentralen förklarar sig principiellt hylla den fria konkurrensen såsom varande den ur flera synpunkter lyckligaste principen lör det ekonomiska livets organi­ sation. När det gällde bensinhandeln, ansåge sig emellertid inköpscentra­ len trots sin allmänna inställning till staten och näringslivet böra under­ stryka nödvändigheten av att det av de sakkunniga ifrågasatta statliga in­ gripandet inom partihandeln med bensin bedömdes utifrån sina egna för­ utsättningar. Koncernbildningen å området hade skapat säregna förhål­ landen. Möjligheterna för fri konkurrens tedde sig inom branschen syn­ nerligen osäkra. Det vore enligt inköpscentralens övertygelse på grund härav fullt motiverat att fördomsfritt undersöka, huruvida icke ett i nå­ gon form organiserat statligt ingripande kunde erbjuda ett skydd, som tillvaratoge förbrukarnas och därmed hela folkhushållets intressen gent­ emot det utländska oljekapitalets maktsträvanden. Huru denna statskon­ troll skulle läggas vore en lämplighetsfråga. Inköpscentralen hemställer, att den av de sakkunniga ifrågasatta ytterligare utredningen angående ett eventuellt statsmonopol måtte snarast möjligt komma till stånd och att därvid även andra möjligheter till åvägabringande av en statskontroll inom handeln med bensin i avsikt att förhindra trust- och kartellmissbruk förutsättningslöst prövades.

Kunol. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 139

Kommerskollegium anför följande: »De sakkunniges förslag om införande av statligt monopol för import av oell partihandel med motoroljor har, såsom redan nämnts, mötts av ett enhälligt motstånd från representativa organ för näringslivet liksom från de närmast berörda företagen. Oljebolagen hava härvid för sin del för­ klarat sig beredda att lojalt ställa sig till förfogande för genomförande av den föreslagna anordningen med tvångsinblandning av motorsprit. De sakkunnige hava även, såsom framgår av uttalanden å sidan 143 i be­ tänkandet, prövat framkomligheten av en dylik linje på överenskommel­ sens väg, närmast enligt mönster av det så kallade spannmålsmonopolet. De skäl på grund varav denna linje övergivits tili förmån för en mono­ poliserad statsdrift synas kollegium icke tillräckligt övertygande. Ännu enklare former för genomförande av ett inblandningstvång i samband med importförbud och licenser för importen av motoroljor synas där­ jämte förtjäna att undersökas. Å andra sidan framstå de olägenheter och risker, vilka måste anses vidlåda förslaget örn helt förstatligande av partihandeln, såsom så betydande att de knappast kunna anses uppvägas av de fördelar en sådan i näringslivet djupt ingripande åtgärd skulle kunna medföra. Kollegium anser sig härvid särskilt böra hänvisa till de betydande statliga kapitalinvesteringar som förslagets genomförande skulle nödvändiggöra; vidare till de synnerligen betänkliga konsekven­ ser av handelspolitisk art, som ett rent statligt monopol på ifrågavarande ■område skulle medföra, exempelvis vid traktatförhandlingar med oljeproducerande länder. Kollegium ansluter sig därför till den reservation, som på denna punkt anförts av en bland de sakkunnige, dr Kempe. Det torde i detta samband böra erinras, att ett par av de fördelar, som skulle kunna vinnas genom det statliga monopolet, synas även på annat sätt stå att vinna. Kollegium syftar därvid först och främst på säkran­ det av att ett visst förråd av motorbränsle i beredskapssyfte ständigt kan påräknas såsom förefintligt inom landet. Tryggandet härav torde kunna åstadkommas genom stadgande av vissa villkor i sådant syfte i samband med beviljandet av tillstånd till import. Vidare torde genom­ förandet, att nya större upplag för importerad eller tillverkad bensin erhålla sådant läge, som ur allmän och beredskapssynpunkt må anses till­ fredsställande, kunna vinnas genom vederbörligt beaktande av denna sak vid behandlingen av ansökningar örn tillstånd att utföra nya anlägg­ ningar.»

T fråga örn förslaget örn monopol anför statskontoret följande: »Utredningen härom synes statskontoret i flera avseenden ofullständig. De sakkunniga hava sålunda icke ens framlagt några approximativa be­ räkningar rörande statens kostnader i samband med upprättande av ett dylikt oljemonopol och varje fast hållpunkt för bedömande av förevarande spörsmål saknas. Då emellertid uppgivit», att en eventuell inlösen från statens sida skalle komma att omfatta vissa enskilda oljefirmor tillhöriga, anläggningar och varulager med ett sammanlagt bokföringsvärde för år 1932 av över 65 miljoner kronor, vartill skulle komma ersättningar till hos vissa företag anställd personal, som genom monopolets införande bomme att bliva överflödig, torde en högst betydande kapitalinvestering bliva er­ forderlig. Det lärer även kunna antagas, att administrationskostnaderna för ett företag av nu ifrågasatt art komma att ställa sig jämförelsevis höga. Med hänsyn till nu angivna förhållanden synes införandet av ett statligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

oljemonopol komma att medföra en fördyring av motorbränslet. Statskontoret fl“ner,sig k‘ke hel.ler övertygat örn att — såsom de sakkunniga velat gora gällande — ett dylikt monopolföretag skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och övriga mineraloljor, än vad som nied hittillsvarande system kunnat ske. Icke heller i övrigt hava enligt statskontorets mening lorebragts tillräckliga skäl för genomförande av statlig reglering av bränn­ oljeimporten till riket.» Beträffande generaltullstyrelsen ställning till förslaget ur allmänna synpunkter hänvisas till vad som anförts under I här ovan. \ ad beträffade de sakkunnigas erinran örn de svårigheter, som vöre för­ bundna nied särskiljandet av skattepliktiga oljeprodukter från andra ol­ jor framhölle styrelsen att de för närvarande gällande beskattningsbestämmelserna, i vad de avsåge avgränsningen av begreppet bensin, icke medfört några namnvärda svårigheter. I den mån åter, på sätt de sakkunniga antytt, beskattningen framdeles, till följd av ökad användning av tyngre oljor som motorbränsle, skulle utsträckas till andra oljeprodukter än bensin, torde även enligt styrelsens mening avsevärda svårigheter vid tillämp­ ningen av beskattningsbestämmelserna vara att befara. Styrelsen ansåge sig dock icke vara i tillfälle att ingå på ett bedömande av i vad mån nu be­ rörda omständighet borde tillmätas betydelse för frågan örn en statlig reg­ lering av brännoljeimporten. Styrelsen erinrade endast, att, även i händelse brännoljeimporten skulle komma att läggas under monopol, till lämpningssvårigheter måste uppstå såtillvida som tullmyndighets avgörande, huruvida till införsel föreliggande oljeprodukt tolle under monopol förordningen eller icke, i åtskilliga fall torde förutsätta ingående under­ sökning av produktens kemiska och fysiska egenskaper. Vad betiäffar avfattningen av de sakkunnigas förslag till förordning an­ gående statsmonopol å partihandeln med brännoljor Ilar styrelsen funnit anledning endast till följande erinran: o »Enligt 6 § d) i förslaget gäller undantag för införsel av brännoljor under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes enligt 5 § b) tulltaxeförordningen. Av de i 1 § omförmälda produkterna är för närvarande en­ dast bensin tullpliktig. För den händelse ifrågavarande monopol skulle komma till stånd, synes antagligt, att tullen å bensin borttages. Stadgan­ det, vilket närmast torde hava avseende å bensin, synes därför böra om­ redigeras. Styrelsen anser sig i detta sammanhang jämväl böra ifråga­ sätta, huruvida icke förevarande undantagsstadgande bör utsträckas att omfatta även införsel för sådan persons räkning, som avses i 5 § a) tulltaxeförordningen. Stadgandet skulle i sådant fall kunna avfattas efter förebild av 7 § a) förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående alkohol­ haltiga preparat m. m.»

Domänstyrelsen uttalade endast, att alldeles särskilt starka skäl måste föreligga innan den av de sakkunniga ifrågasatta vägen med ett monopol beträddes.

Att beskattningen av motorbränslet skulle kunna genom införande av ett statligt importmonopol å brännoljor relativt enkelt ordnas förefölle rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap troligt. Men då de närmare omständigheter, som vore förknippade härmed, blivit av de sak­ kunniga endast i allmänna ordalag antydda, funne rikskommissionen svårt att bedöma, huruvida de angivna skattetekniska skälen i och för sig finge anses tillräckligt bärande för att motivera ett så djupgående ingripande

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. (Bilaga.) 141

på näringsfrihetens område, som ett statsmonopol skulle innefatta. Ett ut­ talande på denna punkt från rikskommissionens sida syntes för övrigt knappast vara genom remissen i ärendet avsett. Kommissionen riktar uppmärksamheten pa frågan om säkerställandet av tillräckliga reservlager av brännoljor för inträffande avspärrning och krig. Det vore av synnerlig vikt, att lagertillgångarna för sådant fall försloge åtminstone under den tid, som åtginge, tills man här i landet genom uppdrivande av inhemsk produktion av ersättningsbränslen eller genom andra åtgärder i någon mån hunnit inrätta sig för förhållandena under mera långvarig avspärrning. Det gällde här även en försvarsfråga, vil­ ken år för år erhölle ökad vikt för såväl armén som marinen och flygvap­ net. De genomsnittligt tillgängliga lagertillgångarna vore enligt kommis­ sionen otillräckliga för att bereda nödtorftig säkerhet; under vissa tider vore tillgångarna oroväckande små. Att ej alltför små reservlager funnes i landet kunde även i fredstid vara av betydelse med hänsyn till eventuella införselsvårigheter. Kommissionen påpekar även vikten av att de stora cisternanläggningar­ na placerades å sådana orter och ställen samt anordnades å sådant sätt med avseende å kommunikationer och skydd mot luftangrepp o. s. v., som av försvarshänsyn befunnes ändamålsenligt. Vidare vore det av betydelse, att en tillräckligt effektiv statskontroll över tillgångarna kunde vid avspärrning hastigt genomföras såväl för tillgodo­ seende av försvarsbehoven som för ändamålsenlig reglering av den en­ skilda förbrukningen. Därjämte bordel uppmärksammas betydelsen av att kunna, när så prövades nödigt, skyndsammast möjligt åstadkomma ett praktiskt och effektivt, i det allmännas intresse verksamt organ för handelns och distributionens liandhavande efter av staten uppdragna rikt­ linjer. De av kommissionen framförda önskemålens tillgodoseende gjorde en viss statlig reglering av oljeimporten påkallad men därmed vore icke sagt, att regleringen måste givas formen av statsmonopol. Kommissionen framhölle, att en statlig reglering av importen kunde anordnas även under enklare former än de av de sakkunniga omnämnda. Ett exempel vore det genom förordningen den fO februari 1933 (nr 29) och kungörelsen den 20 oktober 1933 (nr 575) inrättade införselmonopolet å mjölk och mejeriprodukter. Varje importör dreve här sin rörelse fullt självständigt. Slutligen kunde den statliga importregleringen anordnas genom importförbud å respektive vara, kombinerad med licensgivning. Exempel på dylik reglering funnes t. ex. beträffande införseln av frö enligt kungörelsen den 18 mars 1921 (nr 92) ävensom beträffande införseln avfärsk långa för beredning till spränga enligt kungörelsen den 19 ma j 1933 (nr 219). Enligt kommissionen torde en från förevarande synpunkter fullt nöjaktig lösning kunna vinnas genom licenssystem innebärande att rätten till import förlmndes med ett åtagande från importörens sida att ständigt hålla vissa kvantiteter olja i lager. Härvid syntes enligt kommissionen lagringsskyldigheten böra bestämmas ej till viss absolut storlek utan i relation till vederbörande företags tidigare import. Även syntes förbindelse böra avgivas angående skyldighet för importören att ställa sig till efterrättelse av försvarshänsyn meddelade föreskrifter rörande lagrens lokala fördel­ ning etc. Systemet borde givetvis omfatta ej blott bensin utan även andra slag av brännoljor och måhända även transformator- och smörjoljor. Detta licenssystem träffades ej av de betänkligheter, som de sakkunniga anfört

1^2 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

med avseende på en anordning, liknande spannmålsimportmonopolet, då det icke krävde någon organisation av importörerna. Bleve det under avspärrning eller krig fråga örn en statlig reglering av brännoljehushållningen, kunde ett organ, som enhetligt handhade handel och distribution, antagligen utan större svårighet improviseras, då behov därav framträdde, synnerligast som de ifrågakommande firmorna vore ganska, fa. I den allmänna plan för krigskushållningens ordnande, som inom rikskommissionen vore under utarbetande, inginge förberedandet av ett dylikt organ. Vad anginge åstadkommandet av den nödiga statliga kontrollen över oljetillgångarna under avspärrning torde den kunna ge­ nomföras med anlitande av den förfoganderättslag, som under angivna förhållanden nödvändigtvis måste finnas, i den mån saken ej kunde ord­ nas genom förbindelser från importbolagens sida i samband med importli­ censerna att under kritiska lägen i viss omfattning avstå varan till kronan. Kommissionen anför vidare följande: »Det är sant, att den här av kommissionen antydda formen av import­ reglering icke skulle möjliggöra den ekonomisering vid de transoceana uppköpen av oljor, som de sakkunniga förmoda kunna vinnas genom ett statsmonopol, en fördel som emellertid förefaller mycket oviss. Icke hel­ ler skulle den av de sakkunniga som önskvärd framhållna förenklingen i den nuvarande distributionsapparaten kunna ernås. Men även örn den nu förefintliga utrustningen på detta område skulle befinnas med hän­ syn till de reguljära behoven något för omfattande, synes detta knappast kunna betraktas som ett sådant missförhållande, vilket för närvarande på­ kallar statens ingripande, så mycket mindre som en god tillgång på tapp­ stationer och andra distributionsanläggningar ur militär synpunkt får anses vara till stort gagn. Handelspolitiskt förefaller ett monopol — i jämförelse med ett importlicenssystem — kunna medföra såväl fördelar som olägenheter. Importen torde sålunda med ett monopolsystem vid be­ hov kunna i högre grad utnyttjas som handelspolitiskt vapen, medan det å andra sidan skulle kunna betyda en handelspolitisk svaghet, därest im­ porten genom monopolet — såsom sannolikt är — komma att erhålla en mera ensidig inriktning. Vid ett statsmonopol kommer man nämligen av ekonomiska skäl säkerligen ej sällan att finna sig föranlåten verkställa inköpen från endast en produktionskälla, d. v. s. den där do billigaste pri­ serna för tillfället stöde att erhålla. Ur försvarsberedskapssynpunkt sy­ nes det vara ägnat att ingiva betänkligheter, därest tillförseln bleve i fredstid på sådant sätt begränsad. Våra försörjningsmöjligheter under avspärrning måste tydligen vara avsevärt större, ju mera obehindrat vi kunna dessförinnan upprätthålla reguljära förbindelser med ett flertal av de stora oljeföretagen i skilda delar av världen.» Rikskommissionen framhåller, att ett efter licensprincipen inrättat sy­ stem för en av staten reglerad oljeimport sedan flera år tillbaka med framgång tillämpats i Belgien. En liknande anordning hade även tilläm­ pats i Frankrike, ehuru densamma där förbundits med ett koncessionsoch kontingenteringssystem med särskilt syfte att främja uppkomsten där­ städes av en raffineringsindustri. En sådan industri hade i mindre skala i vårt land redan kommit till stånd på enskilt initiati v. Kommissionen anför vidare följande: »Givetvis vore det ur beredskapssynpunkt mycket önskvärt, örn härstä­ des större raffineringsanläggningar för råolja kunde upprättas, enär vid sådan verksamhet åtskilliga under krig mycket värdefulla biprodukter framkomma, samtidigt som det därvid låter sig göra att efter behag va-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 143

riera framställningen av olika slag av brännoljor. Betänkligheter möta emellertid att tvångsvis söka befordra tillkomsten av raffineringsanläggningar, vilka i ett så litet land som vårt måhända icke skulle kunna —- an­ nat än under speciellt gynnsamma förhållanden ■— drivas med tillbörlig' ekonomi. Större värde som förebild för oss än det franska torde det belgiska sy­ stemet äga. Detta grundar sig på tvenne författningar av den 17 oktober 1924 och den 16 januari 1926. Systemet innebär, närmare angivet, att engros-importen av råolja samt dess derivat och avfallsprodukter gjorts beroende av särskilt tillstånd, vilket meddelas av industriministeriet på framställning av vederbörande intressent. Sådant tillstånd beviljas i den mån sökanden förbinder sig dels att upplägga och ständigt vidmakthålla ett lager, uppgående till minst 25 procent av den av sökanden deklare­ rade importen under närmast föregående tolv månader av varan ifråga eller motsvarande kvantitet av andra oljeprodukter, dels ock att till rege­ ringen på dess anmaning och med förtursrätt till gällande marknadspris avstå de kvantiteter olja, varav regeringen kan vara i behov. 1926 års förordning medgiver vissa lättnader i lagringsskyldigheten för den, som underkastar sig av försvarsministeriet lämnade föreskrifter i avseende på oljecisternernas lokalisering och konstruktion. Av svenska beskick­ ningen i Bryssel har på rikskommissionens förfrågan meddelats, att den proportion av 25 procent, som för lagerhållningen fastställts i 1924 års förordning, i praktiken icke kommit att tillämpas på grund av de ökade kostnader, som därigenom skulle ådragits importörerna. Den högsta pro­ centsats, som hittills ålagts dessa, har uppgått till 20 procent. Sänknin­ gen i den obligatoriska lagerkvantiteten enligt 1926 års förordning angives kunna högst uppgå till 50 procent för importörer, som exempelvis vid uppförandet av cisterner vidtagit särskilda skyddsåtgärder mot brandeller bombardemangsfara, träffat speciella anordningar för försvårande av upptäckt vid luftanfall eller konstruerat cisterner å vissa av försvars­ ministeriet av strategiska hänsyn angivna platser.» Rikskommissionen tänker sig ett motsvarande svenskt system utformat på följande sätt: »En förordning utfärdas, vari stadgas förbud mot införsel till riket av brännoljor, definierade så som skett i 1 § av förslaget till förordning an­ gående statsmonopol å partihandeln med brännoljor — möjligen även av transformatoroljor och smörjoljor — i större partier än exempelvis 1,000 kilogram utan tillstånd av Kungl. Majit eller av Kungl. Majit utsedd myndighet. Sådant tillstånd bör praktiskt taget icke förvägras den, som förbinder sig att ständigt hålla ett lager av oljor, motsvarande vissa pro­ cent av den av honom under närmast föregående tolv månader införda kvantiteten, bestående antingen av samma slag av olja eller av andra slag enligt viss stadgad proportion. Procentsatsen bestämmes efter ut­ redning av vad som för ändamålet erfordras oell med hänsyn tagen till de ekonomiska konsekvenserna. Särskilda föreskrifter böra givetvis medde­ las för nytillkomna företag. Importören bör därjämte vara underkastad de villkor i avseende på oljecisternernas lokalisering och inrättning i öv­ rigt, som den licensgivande myndigheten ur försvars- och andra synpunk­ ter kan finna skäl föreskriva, ävensom skyldighet att på anmodan vid krig eller andra utomordentliga förhållanden mot gällande pris till kro nan avstå de kvantiteter av olika slag av oljor, som Kungl. Majit bestäm­ mer. Föreskrifterna angående oljeförrådens placering samt nödiga skydds föreskrifter rn. m. meddelas av den licensgivande myndigheten efter sam

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

rad med vederbörande militära myndigheter. Över meddelat införseltill­ stånd utfärdas tillståndsbevis, vilket i original företes för vederbörande tullmyndighet vid införseln. Licensmyndigheten bör äga att kontrollera oljefirmornas lager och böcker. Därjämte torde firmorna böra åläggas månatlig deklarationsplikt rörande innehavande lager.»

Liksom rikskommissionen framhåller arméförvaltningen, att det vöre av livsviktig betydelse för vårt land, att tillräckliga tillgångar av motor­ bränsle alltid funnes i lager. Även örn den svenska sulfitspritindustrien utvecklades till högsta tänkbara kapacitet, kunde den som de sakkunniga påvisat icke åstadkomma mer jin en mycket ringa del av vad landet be­ hövde av motorbränsle. En viss tid måste alltid förflyta, innan en even­ tuell övergång till motordrift medelst träkolsgeneratorer kunde bliva ge­ nomförd i önskvärd utsträckning. Hur än spörsmålet örn statlig reglering av brännoljeimporten löstes, framstode såsom ett oavvisligt krav, att im­ portören eller importörerna tillförbundes att ständigt hälla vissa mini­ mikvantiteter av brännoljor i lager samt i händelse av krig avstå dessa till kronan i och för eventuell statlig ransonering. Storleken av nämnda lager ansåge arméförvaltningen icke böra sättas lägre jin sorn motsvarade <i å 4 månaders normala behov för landets motorer. En närmare utred­ ning angående minimilagrens omfattning och därmed sammanhängande ekonomiska spörsmål samt angående platserna och erforderliga skyddsåt­ gärder för dessa lager borde, enligt ämbetsverkets mening, åvägabringas genom de av frågan berörda civila och militära myndigheterna innan det föreliggande ärendet framlades till slutligt avgörande. Arméförvalt­ ningen underströke vikten av att erforderliga föreskrifter med det sna­ raste utfärdades härom. Vad beträffade frågan örn monopol eller icke monopol ansåge arme­ förvaltningen att båda alternativen till frågans lösning kunde godtagas ur lantförsvarets synpunkt blott de situationer och krav, som kunde för­ väntas uppstå i krig, städse hölies för ögonen samt åtgärderna lämpades nied hänsyn till desamma. Ett monopol medförde den fördelen, att man i detsamma ägde ett organ, färdigt att vid krigsutbrott ingripa regleran­ de på motorbränsleförsörjningens område. Å andra sidan medförde det väsentliga risker av handelspolitisk art (jfr rikskommissionens utlåtande ovan).

Marinförvaltningen ansåge utredningen härutinnan ej vara tillfyllest. De sakkunniga hade cj klarlagt frågan om de för flottan så viktiga ar­ tiklarna motor- och pannbrännolja, vilka artiklar även skulle innefattas i monopolet. Över huvud vore det en svaghet hos betänkandet, att däri icke alls behandlats frågan om oljemonopolets konsekvenser för försvaret särskilt i fråga örn lagringsförhållandena. Den av de sakkunniga för­ ordade nedskärningen av oljeanläggningarna skulle så avsevärt minska de redan förut för små lagringsmöjligheterna, att enbart detta gjorde ma­ rinförvaltningen mycket betänksam mot förslaget. Den enda fördelen av monopol vore att samtliga oljelager vid mobilise­ ring befunne sig i statens ägo. En enkel lagstiftningsåtgärd skulle emeller­ tid kunna ordna statens övertagande av de privata oljefirmornas lager i händelse av mobilisering utan införande av något monopol. Marinförvaltningen förordade en utredning, huruvida ej, exempelvis ge­ nom licensförfarande, de oljeimporterande firmorna kunde åläggas att hålla vissa minimilager för statens räkning. För flottan vöre härvidlag

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 145

särskilt pannbrännoljan av betydelse, då varken hos firmorna eller flot­ tan erforderliga förråd därav funnes. Skulle emellertid ett statsmonopol införas, förutsatte marinförvaltnin­ gen, att ämbetsverkets försöksanläggning vid Kinnekulle för framställ­ ning av skifferolja fritoges från monopolet oell att bestämmelserna i 5 § av den föreslagna förordningen örn användande av motorsprit för in­ blandning i bensin samt i 4 § av den föreslagna förordningen angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor ändrades i överensstämmelse härmed.

För flygvapnets vidkommande vore enligt flygstyrelsen frågan örn stat­ lig reglering av brännoljeimporten av vitalt intresse, i den mån förut­ sättningarna för vapnets förseende med för drift av flygplan och motor­ fordon erforderlig bensin därav berördes. För övningarnas programenliga bedrivande krävdes säkerställandet av tillgången å bensin av fullgod beskaffenhet. Det vore emellertid också av vikt, att bensin erhölles till skäligt pris, som icke vore utsatt för oberäkneliga fluktuationer. Häftiga prisstegringar kunde nämligen helt förrycka de beräkningar, som läge till grund för utmätande av övningsanslaget, varav f. n. i runt tal en tredje­ del åtginge för bestridande av drivmedelskostnader för flygmotorer. Sty­ relsen uttalade, att den form av handel med bensin, som medgåve uppe­ hållandet av förbindelser mellan inom landet konkurrerande affärsföre­ tag och oljeproducenter inom skilda länder torde komma att lämna de bästa möjligheterna att säkerställa tillförseln, örn landet skulle inveck­ las i krig. Den fria handeln uteslöte nämligen icke, att staten, örn så be­ funnes behövligt för att säkerställa tillgången, uppträdde som egen impor­ tör vid sidan av de enskilda firmorna. Styrelsen framhölle, att vid statligt monopol staten lättare kunde för­ foga över befintliga lagerbehållningar, vilket vore av betydelse ur krigsberedskapssynpunkt. Styrelsen betvivlade, att bensinpriset skulle bliva lägre vid monopol än eljest. Skulle bensinen fördyras påkallades ökning av flygvapnets övningsanslag, på det att övningarna icke skulle bliva lidande. Skulle ur det allmännas synpunkt monopol icke medföra övervägande fördelar, borde monopol icke komma till stånd. Även örn så bleve fallet, borde detta icke utesluta, att staten ingrepe reglerande för att tillgodose sina intressen. Ett sådant intresse förelåge beträffande säkerställandet av tillgången inom landet av motorbrännoljor. Därvid anslöte sig flyg­ styrelsen till förslaget örn införande av licenssystem, vari kunde inrym­ mas bland annat garanti för att inom landet städse funnes tillgång till vissa kvantiteter brännolja, som vid behov kundo disponeras för försva­ ret.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke de förmåner, vilka skulle möjliggöras genom det ifrågasatta monopolet å partihandeln, även kunde vinnas genom ett med licensförfarande kombinerat importmonopol. Vid beviljande av licens kunde betryggande garantier uppställas för att distributionspriset u brännoljan icke kornme att överstiga fastställda be­ lopp. Skulle monopolet genomföras i förslagets omfattning syntes icke till­ räckliga skäl vara förebragta, varför staten skulle åtaga sig en ersätt­ ningsskyldighet i den omfattning förslaget upptoge. övorståthållarämbetets uppfattning sammanfölle närmast med herr Stendahls. Milling till riksdagens protokoll 193 4. 1 sami. Nr 23 2 10

146 Kungl. Maj:t8 proposition nr 232. (Bilaga.)

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig bestämt avvisande mot för­ slaget angående statsmonopol på importen av motorbränsle. Förhoppnin­ gen, att ett statligt oljemonopol skulle ernå förmånligare inköp än de stora internationella oljefirmornas »dotterföretag» vore omotiverad. Ett statsmonopol skulle nedtyngas av väldiga kostnader för övertagande av nuvarande företag. Till skillnad mot sprit- och tobaksmonopolens områ­ den vore det här fråga om en nödvändighetsvara i eminent mening för hela samhällslivet. Såväl den tekniska som den kommersiella administra­ tionen vore mycket mera krävande, prissättningen mycket mera ömtålig.

Hushållningssällskapet i Blekinge län ställer sig avvisando mot det statliga oljemonopolet. Fördelaktigare priser å bensin m. m. torde icke uppnås därigenom. Sällskapet betvivlar, att det för staten skulle bliva en god affär. Vad den av de sakkunniga påtalade överorganisationen vid bensindistributionen anginge, vore den en följd av konkurrensen mellan bensinfirmorna, vilket vore fördelaktigt för konsumenterna. Att bolagen holle större personal än som vid sträng rationalisering krävdes vore i dessa arbetslöshetens tider icke ett fel. Sällskapet framhåller, att bestämmelsen i 4 § förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor, att tillverkare ej ägde förfoga över av honom tillverkad brännolja annat än för export eller försäljning till ett monopol, som själv bestämde priset, icke skulle upp­ muntra till fortsatt experimenterande för framställning av inhemska bränslen.

Länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län avstyrka utan vidare förslaget i denna del. Detsamma gör

hushållningssällskapet i Kristianstads län.

Hushållningssällskapet i Malmöhus län däremot har intet att invända mot förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansåge icke de sakkunniga hava anfört tillräckliga skäl för monopols införande. Det hittillsvarande skattesyste­ met på området fungerade oklanderligt. Monopol medförde med nödvän­ dighet fördyring av motorbränslet, vilket den förut hårt tyngda motor­ trafiken icke torde kunna bära utan alltför stor tillbakagång och andra allvarliga olägenheter. Ett belägg härför vore den kraftiga nedgången i antalet motorfordon under senaste åren. Vidare vore det olämpligt, att det allmänna djupt engagerades i en näringsgren, vars ekonomiska bä­ righet i så hög grad, som här vore fallet, vore beroende på faktorer, vilka icke för närvarande läte sig överblicka och följaktligen kunde kullkasta även de mest försiktiga beräkningar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansåge att de sakkunniga funnit en lämplig form för monopollagstiftning men tilltrodde sig icke bedöma huruvida import- och partihandelsförhållandena för närvarande vore så­ dana att de motiverade genomförande av de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansåge det böra anstå med åtgärder för införande av statsmonopol till dess olämpliga tendenser gjort sig gällande i form av oskälig prisstegring, missförhållanden i skattehänseende o. d., vilka icke kunde annorledes bekämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 147

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som ieko varit i tillfälle att in­ gående granska denna fråga, framhåller, att monopol allenast syntes kun­ na tillrådas under den förutsättningen, att brännoljorna därigenom kunde tillhandahållas konsumenterna till ett lägre pris än vid fri handel. Läns­ styrelsen påpekar att tvångsinhlandningen kunde säkerställas utan en till sina verkningar i olika avseenden så vansklig och svårhedömlig åtgärd, som införandet av ett statsmonopol under alla förhållanden måste anses vara. Ytterligare skäl för statsmakterna att framgå med synnerlig för­ siktighet vid bestämmandet av de statliga regleringsåtgärderna på om­ rådet syntes vara den hastigt pågåonde utvecklingen i tekniskt avseende, som motorbränslefrågan vore underkastad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ansågo den verkställda utredningen i denna del i flera avseenden lida av en viss ofullständighet. Där saknades t. ex. redogörelse för de sannolika ekonomiska resultaten av ett brännoljemonopol. De av de sakkunniga framhållna skälen för monopol, syntes länsstyrelsen icke vara ägnade att kunna fullt övertyga örn behovet och nyttan av en statlig reglering av denna näring.

De skäl, som de sakkunnigas flertal anfört för monopols införande, syn­ tes länsstyrelsen i Norrbottens län icke tillräckligt starka för att moti­ vera ett dylikt för staten kostsamt och till sina verkningar ytterst svårbedömligt ingripande i näringslivet.

Kungl, automobilklnbben, i vars yttrande ett hundratal med klubben samarbetande organisationer instämma, motsätter sig bestämt förslaget örn införande av statsmonopol. Klubben insåge till fullo de svårigheter, som förefunnes för att avgöra, vilka oljor som kunde användas med eller utan uppblandning med andra såsom bränsle i motorer och därför enligt nuvarande bestämmelser skulle beskattas, men dessa olägenheter syntes dock icke behöva påkalla infö­ randet av ett statsmonopol, som enligt klubbens mening med största san­ nolikhet skulle försvåra motortrafiken. Fast mera syntes av de sakkun­ niga påpekade svårigheterna visa hän på nödvändigheten att så omlägga de nuvarande grunderna för automobilheskattningen, att denna såvitt möjligt gjordes oberoende av bränslets art. Klubben befarade, att förekomsten av ett monopol i Sverige komme att sammansvetsa de stora utländska företagen med prisförhöjning som följd. Vidare måste det förhållandet, att de stora oljeföretagens svenska dotter­ bolag under de senaste åren uppvisat betydande förlustsiffror i rörelsen, väcka betänkligheter mot införandet av ett svenskt oljemonopol. Då det syntes föga troligt, att ett svenskt monopolbolag under sådana förhållan­ den skulle kunna medföra ekonomisk vinst, bleve det i sista hand motor­ männen, som finge betala förlusten.

Malmö hamndirektion påpekar, att monopols införande kunde komma att för vissa hamnstäder medföra högst kännbara konsekvenser, därest de oceananläggningar, som där nu funnes, efter monopolets införande icke av monopolets utövare användes eller användes i mindre utsträckning än för närvarande. Särskilt hårt drabbades i så läll Malmö stad, som holle på med utbyggandet av en särskild oljehamn, dragande en beräknad kostnad av 536,000 kronor, vilka medel anskaffats genom upplåning. På hamndirektionens och de i Malmö oljeiinporterande bolagens gemensam-

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

ma bekostnad hade också anlagts en skumsläckningsstation av allra mo­ dernaste beskaffenhet. Skulle monopolet vilja koncentrera importen till andra hamnar, bleve det för hamndirektionen så gott som omöjligt att inom överskådlig tid få det utfyllda området använt för annat ändamål. Det syntes hamndirektionen icke obilligt att staden i likhet med oljeföretagen tillerkändes rimlig ersättning för de direkta kostnader, som före tanken på ett monopols införande beslutats uteslutande för befrämjande av införseln av motorbränsle.

Diverse sammanslutningar: Svenska motorklubben och motormännens riksförbund, Sveriges drosk­ bilägares riksförbund, Sveriges lasttrafikbilägares riksförbund, Sveriges omnibusägares riksförbund samt Sveriges trafikbilägares riksförbund av­ styrka monopols införande. Sveriges droskbilägares riksförbund har dess­ utom inkommit med protester mot bensinmonopols införande från cirka 35 droskägarsammanslutningar. I en till länsstyrelsen i Älvsborgs län inkommen, till finansdepartementet överlämnad skrivelse lia vidare ett 20-tal bilstationer, expressbyråer m. m. protesterat mot det ifrågasatta monopolet. Ett 1,000-tal anställda vid de svenska standardbolagen och rederiaktie­ bolaget Höggarn, Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolaget och rederiaktie­ bolaget Seino samt Svenska bensin- & petroleumaktiebolaget B. P. hem­ ställa att de sakkunnigas förslag örn ersättning till oljebolagens personal måtte ändras så att såväl minimiåldern som det minsta antalet verksam­ hetsår för ersättnings undfående väsentligt minskades. I bolagens tjänst hade i allmänhet anställts mycket unga personer, varigenom åldersklas­ serna under 25 år vore mycket talrikt företrädda bland de anställda. Vi­ dare hade några oljebolag etablerats först för några år sedan och därefter varit under en hastig utveckling. Dessa bolags personal hade därför en­ dast innehaft sina befattningar under de första och mest arbetstyngda organisationsåren utan att ur ersättningssynpunkt kunna tillgodoräkna sig någon längre tjänstetid. Vidare hemställer ifrågavarande personal örn avsevärd höjning av de av de sakkunniga föreslagna ersättningsbe­ loppen och örn särskilda bidrag till dem, som till följd av stor försörjnings­ plikt eller tyngande skatter, föranledda av tidigare tjänstinkomster, ej bleve i stånd att bestrida dylika utgifter. I den mån engångsersättningar skulle komma att fastställas, syntes det nödvändigt att dessa befriades från statlig och kommunal inkomstbeskattning, vilken på dylika engångs­ belopp måste bliva alltför betungande. Ytterligare framhålles att de sak­ kunniga icke föreslagit någon ersättning till de pensionärer, som genom bolagens upphörande skulle förlora sina pensioner. Vidare vore det obil­ ligt, att de anställda, som uppnått många tjänstår, genom ett entledigan­ de avskures från möjligheten att i sinom tid erhålla pension. Ett 70-tal tjänstemän vid aktiebolaget Naftasyndikat instämma häri samt påpeka, att, då detta bolag etablerats 1930, med förslagets bestämmelse örn minst fyra tjänstår, så gott som hela personalen skulle ställas utanför all ersätt­ ning för förlorat arbete. De hemställa, att den i nuvarande bensinföretag anställda personalen i största möjliga utsträckning måtte hållas ekono­ miskt skadeslös. 10 anställda vid Ostkustens petroleumaktiebolag i Kalmar hemställa i en till kommerskollegium ställd skrift att, för den händelse statsmonopol skulle införas och några av dem skulle bliva tvångspermitterade, pen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.) 149

sionsförmåner måtte utgå till dem efter samma normer som till den mili­ tära personal, som 1925 tvångsvis överfördes till övergångsstat. Stockholms bensinhandlareförening protesterar mot monopol. I till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län inkomna skrifter prote­ stera Göteborgs droskägareförening u. p. a., Göteborgs hyrverksaktiebolag samt bensin- & oljehandlandeföreningen i Göteborg, i vilken sistnämn­ da skrift ett 50-tal personer, huvudsakligen innehavare av tappstationer, instämma, mot monopols införande.