('med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 263- 1

Nr 263.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m.; given Stockholms slott den 18 mars 1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen dels godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglementet), dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

F örslag

till

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen (civila avlöningsreglemente t).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Reglementets 1 mom. Genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmes, å vilka tillämpnings­ område m. m. ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga tilllämpning. De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjånsteförteckning. 2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en av Kungl. Maj it och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegraf­ verket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes av Kungl. Majit. 3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlig­ het med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare. Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administra­ tiv väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjän­ sten.

2 §•

Avi Aning. 1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och un­ der de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmel­ ser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Majit. Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg. 2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepen-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 3

sion eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. 3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma. Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlö­ ningen vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension. A mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträf­ fande särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad el­ ler eljest finnes lämpligen böra ske.

3 §• 1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med- Tj&nstdelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock ^rifter^r"pliktig underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be- flyttningslattning bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i sk^Idi^het eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre löne­ grad vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall för­ anleda inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som må vara av Kungl. Maj :t föreskriven. 2 mom. Innehavare av domartjänst är pliktig att, örn Kungl. Majit finner organisatoriska skäl sådant påkalla, låta förflytta sig till annan domarbefatt­ ning inom den lönegrad han tillhör. 3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilken detta reglemente är tillämpligt. Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befatt­ ning, tillhörande den i 5 § intagna löneplan G.

4 §• 1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan Förening av ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattningtjäD8torm i11i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt icke Kungl. Majit och riksdagen beträffande viss tjänst annorlunda beslutat. 2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhö-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

rande någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han ly­ der, må tjänsteman ej heller åtaga sig: uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte; befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som nyss sagts; eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag. Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prö­ vas icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör, där så lämpligen kan ske, avse viss tid. Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Maj:t eller den myndig­ het, som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefatt­ ning, varom i detta moment är fråga. 3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles, att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning örn ledighet i erforderlig omfattning. 4 mom. I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för inne­ havare av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Majit ut­ färda erforderliga föreskrifter.

2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 §.

Allmänna löneplaner:

Löneplan A.

(Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial).

Lönegrad 0 r t s g r u P P Löneklass D E F G H I omfattar A B c nr lulicKlaS serna nr åirsis n, k o n o r

i 1—5 1 1938 2 016 2 094 2172 2 250 2 328 2 406 2 484 2 562 2 322 2 406 2 490 2 574 2 658 2 742 2 2-6 2 2 070 2154 2 238 3 3—7 3 2 202 2 292 2 382 2 472 2 562 2 652 2 742 2 832 2 922 4 4-8 4 2 334 2 430 2 526 2 622 2 718 2 814 2 910 3 006 3102 5—9 5 2 466 2 568 2 670 2 772 2 874 2 976 3 078 3180 3 282

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 5

Löneplan A (forts.)»

Lönegrad 0 r t s g r u P P Löneklass omfattar A B c D E F G H I nr nr serna nr Å r s 1 n, k rönö r

6 6—10 6 2 601 2 709 2 817 2 925 3033 3141 3 249 3 357 3 465 7 7-11 7 2 739 2 853 2 967 3 081 3195 3 309 3 423 3 537 3 651 8 8—12 8 2 877 2 997 3117 3 237 3 357 3 477 3 597 3 717 3837 9 9—13 9 3 015 3141 3 267 3 393 3519 3 645 3 771 3 897 4 023 to 10—14 10 3153 3 285 3 417 3 549 3 681 3 813 3 945 4 077 4 209 11 11-15 11 3 291 3 429 3 567 3 705 3 843 3 981 4119 4 257 4 395 12 12—16 12 3 438 3 582 3 726 3 870 4 014 4158 4 302 4446 4 590 13 13—17 13 3 630 3 780 3 930 4 080 4 230 4 380 4 530 4 680 4 830 14 14-18 14 3822 3 978 4134 4 290 4 446 4 602 4 758 4 914 5 070 15 15—19 15 4 050 4212 4 374 4 536 4 698 4 860 5 022 5184 5 346 16 16—20 16 4 278 4 446 4 614 4 782 4 950 5118 5 286 5 454 5 622 17 17—21 17 4 596 4 773 4 950 5127 5 304 5 481 5 658 5835 6 012 18 18—22 18 4 926 5112 5 298 5 484 5 670 5 856 6 042 6 228 6 414 19 19—23 19 5256 5451 5 646 5 841 6 036 6 231 6 426 6 621 6 816 20 20-23 20 5 586 5 793 6 000 6 207 6 414 6 621 6 828 7035 7 242 21 21—24 21 5 916 6135 6 354 6 573 6 792 7 011 7 230 7 449 7 668 22 22—25 22 6 300 6 525 6 750 6 975 7 200 7 425 7 650 7 875 8100 23 23—26 23 6 750 6 975 7 200 7 425 7 650 7 875 8100 8 325 8 550 24 24—27 24 7 230 7 455 7 680 7 905 8130 8 355 8580 8 805 9 030 25 25-28 25 7 725 7 950 8175 8 400 8 625 8 850 9 075 9 300 9 525 26 26—29 26 8 220 8 445 8 670 8 895 9120 9 345 9570 9 795 10 020 27 27—30 27 8 715 8 940 9165 9 390 9 615 9 840 10 065 10 290 10 515 28 28—31 28 9 210 9 435 9 660 9 885 10110 10 335 10 560 10 785 11010 29 29-32 29 9 705 9 930 10 155 10 380 10 605 10 830 11055 11280 11505 30 30-33 30 10 200 10 425 10 650 10 875 11100 11325 11550 11775 12 000 31 31—34 31 10 695 10 920 11145 11370 11595 11820 12 045 12 270 12 495 32 32—35 32 11190 11415 11640 11865 12 090 12 315 12 540 12 765 12 990 33 33—36 33 11700 11925 12 150 12 375 12 600 12 825 13 050 13 275 13 500 34 34—37 34 12 210 12 435 12 660 12 885 13110 13 335 13 560 13 785 14 010 35 12 720 12 945 13 170 13 395 13 620 13 845 14 070 14 295 14 520 36 13 230 13 455 13 680 13 905 14 130 14 355 14 580 14 805 15 030 37 13 740 13 965 14 190 14 415 14 640 14 865 15 090 15 315 15 540

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Löneplan B.

(Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt).

Lönegrad och Lönegrad och Lönegrad och Årslön Årslön Årslön löneklass löneklass löneklass nr kronor nr kronor nr kronor

i 14 000 2 16 000 3 18 000

Löneplan C.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare).

Lönegrad och Lönegrad och Lönegrad och

6 §.

Lönegrader Den lönegrad, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i och löneklasser. tjänsteförteckningen. För tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löne­ klass bestämmes lönebeloppet efter den ort sgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd. Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

7 §• Begynnelse­ 1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan A, lön och löneklassnpp- 'erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda läg­ flyttning. sta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. 2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år upp­ flyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av före­ skrifterna i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §. 3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 7

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass: a) att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 § 1—3 mom. eller i 14 §; b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseel­ se, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då för­ seelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern. Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant be­ slut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anled­ ning till förnyat uppskov därmed. 4 morn. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

8 §• 1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklassgrad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre ^befordran1** tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för m. m. löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräk­ nas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras. Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn den, vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Maj:t fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman, som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förord­ nande med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den icke-ordinarie befattningen eller under förord­ nandet tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet. 2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning, som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie be­ fattning eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom. icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kol­ lektivavtal, skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställnin­ gen ägt uppbära. Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Maj:t. 3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att tjänste­ man, vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän­ föras: a) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie be­ fattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kon­ trakt; -Si b) där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befatt­ ning å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning en­ ligt av Kungl. Majit fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjän­ sten är hänförd; c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs. Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och där­ under åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit. A mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet av­ ses, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må Kungl. Majit, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i 3 mom. förmäles. 5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han före tillträdandet av den nya tjänsten innehade. 6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna para­ graf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den nya tjänsten. 9 §• Undantaga­ Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Majit för bestämmelser förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan om löneklasaplacering. persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 9

Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl. Majit under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

10 §.

1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklass- m. m placering han vid förflyttningen innehade. Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre löne­ grad, skall såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga av­ löningsförmåner så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre lö­ negraden. Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänste­ mannens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjän­ stemannen före förflyttningen gällande. 2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då inne­ har befattningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

2 kap. Semester och tjänstledighet.

11 §■ 1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn Semester, till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar: Från och med Intill det år, det år, under, under vilket vilket tjänste­ tjänstemannen mannen fyller fyller 40 år 40 år Tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10 ... ... 20 dagar 30 dagar

> » T> A 24—341

2 > » 2 * C 1—171 2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgö­ ringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman före ka­ lenderårets utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kun­ na medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. 3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, av­ rundas semestern till närmast högre dagantal. 4 morn. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, ma tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under samman­ lagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller full­ gjort uppdrag för statens räkning. 5 mom. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande myndighet. 6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlig­ het med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas.

12 §.

Tj&nstledig- För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befatt­ hetsavdrag. ning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag, äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag. A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna i följande tabeller:

Löneplan A.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Löneplan B.

A-avdrag B-avdrag A-avdrag B-avdrag Löneklass Löneklass för dag för dag för dag för dag nr kronor kronor nr kronor kronor

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

13 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman Tjänstiediga) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår ug* Uppdrag allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjän- m. m. stemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom ledamot av riksdagen; b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller bi­ träda vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl. Majits bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller sakkunniguppdrag). 2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vid­ kännas B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till värnpliktstjänstgöring.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande myndighet använ­ des för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildnings­ kurs vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön. 4 mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omför mälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga, skall han vidkännas C-avdrag.

14 §. Tjänst­ 1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts ledighet till följd av sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad olycksfall i lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att tjänsten m. m. hänföra till olycksfall i arbete. 2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till före­ kommande av smittas spridning. Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gäl­ lande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smitt­ sam sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epide­ milag skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

15 §. Tjänst- / morn. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra följdSav Viik- fou än i 14 § avses skall tjänsteman dom m. m. a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

> > » »A 24—341

> » » C 1—171

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön, därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, utan skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag. Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stad-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 13

gat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för tvångsvis anordnad läkarundersökning. 2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas B-avdrag. 3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning. 4 morn. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig tjänsteman a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar efter förlossningen; b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

16 §. Tjänst­ Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman ledighet för a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande enskild ange­ lägenhet. av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt ön­ skan, dock högst 3 dagar; b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma löne­ grad; c) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas in­ tressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår; d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan en­ skild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalender­ år; samt e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.

17 §. 1 mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§ Nedsättning av tjänst­ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, göringstid skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänst­ samt partiell ledighet. göringstiden nedsatts. 2 mom. Ilar tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkor­ tad lön.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

18 §.

Avstängning 1 morn. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad gWng^t. för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen. Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas. Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjän­ stemannen skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet. 1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning, är särskilt stadgat. 2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i veder­ börlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.

19 §.

Helgdags- Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och ledighet. helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

20 §.

Kallorts- Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där tillägg, vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i öv­ rigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, ut­ går kallortstillågg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda be­ lopp för år räknat, nämligen:

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl. Majit.

21 §.

Vikariats- 1 morn. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken erhållit förordnanoch vikariats- de att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma lön. löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, mot­ svarande skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 15

och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock med minst 60 öre örn dagen:

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att frå­ ga är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest an­ komma på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till lägre belopp än i 1 mom. föreskrives. 3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva, att den förordnade må, i stäl­ let för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 morn., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungö­ rande till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppe­ hållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen. Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vi­ kariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp. För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en-

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra styc­ ket utgår eller skolat utgå. 4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3 mom. avses bestämmes av Kungl. Majit. 5 mom. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida icke­ ordinarie befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning, som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den icke­ ordinarie befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.

22 §.

Rese­ Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad ersättning. därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Majit meddelade föreskrifter. 23 §. Tjänstgö- Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstringstraktagöringsområdet) äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de mente. särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen.

24 §. Ersättning Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan för­ förflyttnings flyttats från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från kostnad. icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förord­ nande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta, till annan ort eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersätt­ ning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit. Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller be­ fordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger tilllämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i fråga örn tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats å tjänst, som i reglementet avses. 25 §. Felräknings- Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verk­ penningar. ställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj :t fast­ ställda grunder erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar må icke vid en och samma befattning utgå med högre be lopp än 600 kronor för år räknat. För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, ppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.

Kungl. Majjts proposition nr 263. 17

26 §. 1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste Övertids­ ersättning. äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av löne­ graderna A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående belopp för timme räknat:

Vid övertids­ Vid övertids­ Vid övertids­ arbete å befatt­ arbete å befatt­ arbete å befatt­

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22 och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å sön- oell helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas såsom en och en halv timme. 2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäl­ ler, att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utfö­ rande å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande ledighet icke lämpligen kan beredas. Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänst­ göringstiden. 3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna i denna paragraf utfärdas av Kungl. Majit.

27 §. Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande A ckord eller beting. av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fast­ ställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

28 §. 1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid vissa be­ Ersättningför särskilda fattningar ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid ve­ uppdrag derbörande verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda m. ni. kapitel stadgas. Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 2G3. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen må för den tiden tillgodonjutas. 2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest medel för sådant ändamål finnas anvisade. 3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut av Kungl. Majit och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Majit för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl med­ giva särskild gottgörelse. »

4 kap. Rörligt tillägg.

29 §. Avlönings­ 1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämli­ förmåner, å gen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom vilka rörligt tillägg ut­ förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder, går, m. m. som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genom­ snittliga levnadskostnaderna under år 1935. 2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit. På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.

30 §. Grunder för 1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i för­ rörligt hållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå nied fyra enheter tillägg. eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av­ fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava upp­ nått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oför­ ändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra. 2 moni. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 19

31 §. 1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 § a tillägg;^ 1 mom. må åtnjutas. Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kro­ nor, och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt kron­ tal, samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma skall jämkas till närmaste femtal. 2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 §. t mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård Allmänna jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med- bestämmelser fört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbets­ förmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycks­ fallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Majit för särskilt fall bestämmas. Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand­ vård endast örn sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivnin­ gar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom, vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd. 2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller även i fall, som avses i 14 § 2 mom. 3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmel­ serna i detta kapitel meddelas av Kungl. Majit.

33 §. Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Verksläkare. ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare. Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Majit.

34 §. 1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren Läkarvård för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjän- °C^ntygar" slemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren, skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel. Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun anställd läkare. 2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verks­ läkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara atte­ sterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

35 §. Sjukhusvård. 1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nöd­ vändig samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas. Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas: a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8; i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum be­ träffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34, B 1—3 och C 1—17; b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda av­ giften för vård å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1— 23; samt å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegra­ derna A 24—34, B 1—3 och C 1—17. Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8, verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må, utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum. Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare plats än den, som kommit till användning. Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa. Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens sjuk­ vårdande verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 21

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahan­ da förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp än nu sagts. 36 §. 1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- Specialiatling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förut­ sättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt be­ stämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nöd­ vändig samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock god­ känt valet av specialist. Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialist­ vård, som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av stats­ medel. 2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra stycket. 37 §. 1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri- Läkemedel, vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig. 2 mom. Där ej Kungl. Majit för visst verk annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbe­ talning på grund av räkningen äger rum.

38 §. 1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av Bad, massage verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- m' m‘ dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av stats­ medel. 2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälp­ medel, som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, be­ kostas av statsmedel. 3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vacci­ nation mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

39 §. I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den Rcsor och sjuk­ sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, un­ transporter. der förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen en-

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

ligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflytt­ ningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga be­ handling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som av­ ses i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles i 38 § 2 mom. Jämväl skälig kostnad för läkares, resa för besök hos den sjuke i det fall, då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

40 §. Begravnings­ 1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravnings­ hjälp. hjälp utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen an­ höriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall dock, där tjänstemannens lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begrav­ ningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållan­ dena under den månad, då dödsfallet inträffat. 1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravnings­ hjälpen anses inbegripen. 2 mom. Vad i 1 mom. stadgas örn förhöjning i vissa fall av begrav­ ningshjälp skall, enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t, äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som på grund av statstjänsten åtnjuter familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.

6 kap. Tjänstebostad m. m.

41 §. Skyldighet Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo den­ att hebo tjänste- samma. Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lä­ bostad m. m. genhet, vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur tjänstesynpunkt. I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen här­ för gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande myndighet.

42 §. Ersättning 1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis er­ för tjänstebostad m. m, lägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkom­ mande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 23

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande fall gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, be­ stämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägen­ het, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämman­ de, saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen. 3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena, över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må klagan icke föras. Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för mycket. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förr­ än minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

43 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller bostad m. m. näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske: a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller för­ flyttningen ; b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste far­ dag efter avgången; c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. 2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

44 §. Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla Ersättmng tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersätt- ocb belys­ ning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. nin&’

24 Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

7 kap. Tjänstedräkt.

45 §. Tillhanda­ Tjänsteman, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt hållande av tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjan­ m. m. det av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets för­ sorg bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antin­ gen med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § angivna grun­ derna, eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skydds­ beklädnad, såsom lån.

46 §. Ersättning 1 mom. Ersättning för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall för klädes­ persedlar och motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga om tjänsteman, som är materialier. pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersätt­ ningens bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda skäl därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av självkostnadspriset. 2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss tid. 3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbe­ teckningar, mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må, efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, mot­ svarande hälften av den erlagda ersättningen.

47 §.

Brukningstid Till tjänsteman må icke utlämnas persedlar eller materialier i större om­ för persedlar och materi­ fattning eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk i alier. tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara nor­ mal brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld el­ ler dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda brukningstiden ej tilländalupit. Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier, vilka utlämnats såsom lån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 25

8 kap. Särskilda bestämmelser.

48 §. Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap. Särskilda stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan besfgjm™ses'8er i 49—57 §§ angivas, gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda para- tjänstemän, grafer meddelas.

49 §.

Andra huvudtiteln.

1 moni. Rikets hovrätter.

För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver Semester, den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må överstiga 45 dagar.

2 mom. Vattendomstolarna.

1. För vattenrättsingenjör skola i fråga om förflyttningsskyldighet gälla För­ de i 3 § 3 mom. meddelade bestämmelserna. skyldighet 2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöningsförstärkning med 1 500 kro- Aviöningsnor för år. Kungl. Maj:t äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen förstärkning, skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

50 §.

Tredje huvudtiteln.

Utrikesförvaltningen.

1. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänst- Ortstillägg. gör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Majit annorlunda bestämmer, från och med den dag tjänstemannen å tjänstgö­ ringsorten inträder i utövning av tjänst, varmed sådant tillägg är förenat, till och med den dag han upphör att utöva samma tjänst. Kungl. Majit äger bestämma, huru med ortstillägget skall förfaras, då tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är .skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl. Majit för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, hälf-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ten av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svaran­ de belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida annan befattning å den ort, där han är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt ortstillägg. Ortsgrnpp för 2 . Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I. ort utom 1 riket. Avlöning i 3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt unde?"'tjänst- hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands, må, där Kungl. Majit göring i prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner förpårtementet. ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden, som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa för­ hållanden i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sak­ kunskap, som han må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd om­ ständighet hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för depar­ tementets verksamhet av synnerligt värde. Semester. 4 . I fråga om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, gälla följande: a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta semester:

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar. b) Tjänsteman, som är stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika, må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år. Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd-Amerika eller i Syd-Afrika, må för nämnda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och åter­ stående semester för nästföregående två år. Tjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående semester för näst­ föregående tre år. Därjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å av­ lägset belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj :t prövar skäligt sådant medgiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma vill­ kor, som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och från hemlandet, eller del därav. c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att efter åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig om lägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och turlista skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras honom till last, örn han till följd av försening av järnvägståg eller ångfar­ tyg eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänst­ göringsorten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 27

d) Kungl. Majit äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman vid beskickningarna i Rio de Janeiro, Shanghai och Bogotå samt vid general­ konsulatet i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år. Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänst­ göringsorten. Kungl. Maj:t äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som må finnas lämpliga. e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester, under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade, ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i ut­ rikesdepartementet eller annorledes på sätt ministern må föreskriva. 5. Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Majit tillerkänna ho Expektans­ arvode. nom expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med Aavdrag. 6. Vad i 14 § 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjän­ Avlöning i vissa fall steman, som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och under sjuk­ vilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänste­ dom. man, som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträ­ dande svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekom­ mer inom Sverige. 7. Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Majit meddela Ersättning för flytt­ särskilda bestämmelser. ningskostnad. 8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till represen­ Vissa sär­ skilda er­ tationskostnader ett belopp av 6 000 kronor och såsom hyresbidrag ett be sättningar. lopp av 4 000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efter­ skott. Kungl. Majit äger bestämma, huru med bidraget till representationskost­ nader skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekrete­ raren. Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången för­ ordnas att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära ekiperingspenningar med 10 000 kronor, om med befattningen följer för­ månen av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20 000 kronor. Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och för­ flyttas till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån ej åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, upp­ bära ekiperingspenningar med 10 000 kronor.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Sjukvård. 9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas. Begravnings­ hjälp. 10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med be­ lopp, som Kungl. Majit prövar skäligt. Fri bostad. 11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.

51 §.

Femte huvudtiteln.

1 morn. Socialstyrelsen.

Ställföre- Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ trädararvode. dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 moni. Riksförsäkringsanstalten.

Ställföre­ Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ trädarar vode. dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

3 mom. Pensionsstyrelsen.

Ställföre- Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ trädararvode. dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

4 mom. Medicinalstyrelsen.

Ställföre- Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ trädar arvode. dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

5 mom. Förste provinsialläkare.

heTförförste ^örste Provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning provinsial- tillika bestrida provinsialläkartjänsten i Visby distrikt. läkaren i Gotlands län. Löneklass- 2. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen placering i visst fall. innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen ome­ delbart placeras i 31 löneklassen. Vikariat å 3. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under medicinalrådsbefatt- sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie ning. bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 29

skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provin­ sialläkare uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag. 4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall Skyldighet till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de att till vikarie avald av vikarien verkställda tjänstegöromålen. arvode. 5. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fort­ Utbildningssättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och kurser. repetitionskurser. 6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Majit Ersättning för lokal­ fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt kostnader skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt lii. m. fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyl­ dighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expe­ ditionslokal ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon. Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vi­ karien å tjänsten.

6 mom. Statens sinnessjukhus.

1. Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt Vikariat ä medieinalhögst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida så­ rådsbcfattdan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara ning. legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära sär­ skild ersättning med 6 kronor för dag. 2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill Semester. det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar. 3. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i Vikariats­ ersättning 21 § angivna grunderna skall överläkarbefattning av lia klass anses tillhöra och vikariatslönegraden A 30, överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt iön i vissa fall. överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad så­ lunda stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkar­ befattning av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat. 4. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjuk­ Ersättning för tjänst­ vårdspersonalen särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för år. göring å s. k. fast avdelning. 5. Överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta Tjänste­ fri tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan an­ bostad. ordnats, dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eiler varda meddelade rö­ rande tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänste­ bostad samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens be­ prövande, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifråga­ varande naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl. Majit finner skäligt. Vissa natura­ 6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande förmåner. sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga er­ sättning genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av medicinalsty­ relsen. Tjänsted rakt. 7. Såsom undantag från stadgandet i 45 § skall gälla, att tjänsteman må såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädes­ persedlar och materialier, än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den om­ fattning, medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nyttjandet av dylika persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrel­ sen fastställas.

7 mom. Barnmorskeläroanstalterna.

Förening av Med befattning såsom Överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för tjänster. barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket läroanstalten är förlagd.

8 mom. Länsstyrelserna.

Avlönings- 1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöning sförstärk­ förstärkning, ning med följande belopp för år, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göte­ borgs och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga län 2 500 kronor. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande för­ flyttad till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta. Vikariats- 2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å landsersättning och. vikariats- sekreterar- eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrif­ lön. ter, som av Kungl. Majit meddelas. Reglering av 3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare avlönings för­ stärkning. är pliktig att vid en eventuell uppfattning av befattningen i högre lönegrad underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock att sådan befattningshavare skall, därest han så önskar, i samband med en dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande voro för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272).

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 31

52 §.

Sjätte huvudtiteln.

1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda­ Ställföreträdararvode. re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 mom. Byggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda­ Ställföreträdararvode. re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

53 §.

Sjunde huvudtiteln.

1 mom. Kammarrätten.

För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver Semester, den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må överstiga 45 dagar.

2 mom. Generaltullstyrelsen och tullstaten.

1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar- Löneklnssskrivare, må han efter generaltullstyrelsens beprövande placeras i högre löne- yj^^aiTvid klass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat befordran till hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke må pia- g^riTOre" ceras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att be­ stämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. 2. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, Kallortstraktamente. därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho­ nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag. 3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg under Särskild ersättning. dess färd förordnar Kungl. Majit. 4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställ- Ställ föreföreträdare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. trädararvode.

54 §.

Åttonde huvudtiteln.

1 mom. Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan.

1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande Förening av professuren i arkitektur samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må baster, kunna förenas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befatt­ ning.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Ferier. 2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Ersättning 3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i aka­ för bostad, bränsle och demiens hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien lyse. erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 §§ stadgade grunderna.

2 mom. Musikaliska akademien med musikkonservatoriet.

Förening av 1. Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna för­ tjänster. enas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning. Avlönings- 2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien förhöjning eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å vid innehav av flera en av dessa befattningar. befattningar. Ferier. 3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åt­ njuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.

3 mom. Tandläkarinstitutet.

Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. 4

4 mom. Karolinska sjukhuset.

Semester. 1. Semestertidens längd utgör årligen a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar, b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgenoch ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 da­ gar, dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under yt­ terligare högst 18 dagar, c) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning, såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar, d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar. Förmåner in 2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset natura. tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning genom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som sjukhusdirektionen äger meddela.

Kungl. Majlis proposition nr 263. 33

5 moni. Serafimerlasarettet.

1. Semestertidens längd utgör årligen Semester. a) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning, 42 dagar, b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar. 2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt FSrmåner in för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning ge- natllranom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som sjukhusdirektionen äger meddela.

6 mom. Farmaceutiska institutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier, vederbörande stadgar föreskrivas.

7 mom. Tekniska högskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier, vederbörande stadgar föreskrivas.

8 mom. Chalmers tekniska högskola.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier, vederbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier, vederbörande stadgar föreskrivas.

10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under Semester, vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.

11 mom. Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier, vederbörande stadgar föreskrivas.

55 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Lantbruksstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträda­ Ställföreträdararvode. re, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år. Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

2 moni. Statens lantbruksingenjörer.

Skyldighet Lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig att tillhanda­ hålla vikarie att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsens beprövande utan stör­ expeditions­ re svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig lokal m. m. expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lantbruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen. | ,r

3 mom. Lantbrukshögskolan.

Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­ derbörande stadgar föreskrivas.

4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp.

Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­ derbörande stadgar föreskrivas.

5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå.

Förflytt- Depåchef är skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depå­ ningsskyldigchefsbefattning vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Maj:t het för depå­ chef. ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall han intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt den högre lönegraden.

6 mom. Veterinärhögskolan.

Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­ derbörande stadgar föreskrivas.

7 mom. Länsveterinärer.

Förening av 1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som tjänster. avses i 4 § 1 mom. Skyldighet 2. Länsveterinär är, om han därtill förordnas, pliktig att under samman­ att bestrida lagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida medicinalrådsbefatt- sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall ning m. m. vara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär upp­ bära särskild ersättning med 6 kronor för dag. Skyldighet 3. Länsveterinär, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vi­ att till karien avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien vikarie avstå arvode verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning till­ m. m. handahålla vikarien nödig expeditionslokal. Utbildnings - 4. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas för länsveteri­ kurser. närer avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 35

8 mom. Skogshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve­ Ferier. derbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Lantmäterikontoren i länen.

Överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsför- Avlöningsförstärkning. stärkning med 900 kronor för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

56 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Kommerskollegium.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ Ställföreträdararvode. dare, utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lotsoch fyrstaten.

1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman å fyrskepp, vars besättning Semester för beräknas för kalenderår vara påmönstrad fyrskeppspersonal.

6 men ej 7 » 25 » 7 » » 8 » 35 » 8 » » 9 » 45 »

10 » » 11 » 65 » 11 » » 12 » 75 »

Skall tjänsteman, vilken enligt vad i första stycket sägs äger åtnjuta se­ mester under 45 dagar eller mera, på grund av avgång med ålderspension frånträda sin befattning under löpande kalenderår, må han det året åt­ njuta semester under 45 dagar, därest avgången sker under någon av årets fyra första månader, samt eljest under ytterligare 10 dagar för varje hel kalendermånad utöver fyra, under vilken befattningen innehaves, dock att semestertidens längd icke i något fall må överstiga den i första stycket an­ givna. 2. För Överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag en­ Tjänstledig­ ligt den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. 3 hetsavdrag för viss lotspersonal. 3. För tid, varunder tjänsteman vid lots- och fyrstaten fullgör honom Avlöning enligt vad därom är särskilt stadgat åliggande tjänstgöring vid marinen, under tjänst­ göring vid äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande fall ens- marinen.

Kungl. Majlis proposition nr 263. 37

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning å förenämnda tre grupper. 7. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyr- Minskning av kallortsskeppstillägg uppbära kallortstillägg, skall kallortstillägget minskas till hälf­ tillägg. ten av det tjänstemannen jämlikt 20 § eljest tillkommande beloppet. 8. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg Fri kost eller kost­ må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder åtnjuta penningar. fri kost eller kostpenningar. 9. Av de enligt särskilda sladganden vederbörande lotsplats tillfallande Lotslott. lotspenningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med ne­ danstående bestämmelser och eljest av Kungl. Majit givna föreskrifter äga åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott till Överlots, lotsförman och lots. Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet med oavkor­ tad lön jämlikt 14 § eller 15 § 1 mom. a), dels ock under semester. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befatt­ ning skulle hava uppburit i lotslott. Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i lotslott, om han varit ordinarie innehavare av den tjänst, å vilken han förordnats. 10. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockste- Vissa sär­ skilda er­ wart särskild ersättning med en krona för dag. sättningar. För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50 öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj :t. Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhö­ rande lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersätt­ ningar och förmåner för biträde av kronolots. 11. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån än i 2 avd. 6 och 7 kap. Avdrag för vissa naturaomförmäles eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet förmäner. ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag å avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen m^d det belopp, varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lots­ styrelsen bestämmer.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

57 §.

Affärsdrivande verk.

1 mom. Postverket.

Löneklass- 1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör, placering i vissa fall må han efter generalpoststyrelsens beprövande placeras i högre löneklass än vid befordran den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänfö­ till post­ expeditör. ras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. Löneklass- 2. Medgivande, varom i 8 § 3 mom. förmäles, må beträffande tjänsteman, placering vid post- som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställ­ stationsföre- ning såsom poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt, ståndares be­ fordran till lämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fast­ ordinarie ställas av Kungl. Majit. tjänst.

Postspar­ 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, bank schefs återgång till vilken förordnats såsom postsparbankschef men vilkens förordnande upp­ tidigare inne­ hört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie havd befatt­ befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant ning. medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat in­ nehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. Tillämpning 4. Vid tillämpning av stadgandet i 25 § skall med tjänsteman, som hand­ av stadgandet örn felräk- har kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa ningspen- mottager och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betal­ ningar. ning eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd. Särskild er­ 5. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg, omnibus eller fartyg sättning. förordnar Kungl. Majit. Ställföreträ- 6. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföre­ dararvode. trädare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. 2

2 mom. Telegrafverket.

Rikstelefon- 1. Rätt till pedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom abonnemang. avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen. Löneklass- 2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri­ placering vare eller telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras i högre vid befordran till kontors­ löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skrivare eller telegraf­ skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke assistent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 39

må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstadsdirektör men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat för- tidigare inneordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före tavd _befattförordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestäm­ mande av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordina­ rie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. 4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträ­ Ställ företrädararvode. dare, utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. 5. Till rikstelefonist, landstelefonist eller lokaltelefonist, som förordnats Ersättning till före­ såsom föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med ståndare för högst 540 kronor för år. växeltelefonstatiou.

3 mom. Statens järnvägar.

1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom Fria resor och varu­ avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen. transporter. 2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden Löneklassplacering i för lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i vissa fall åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gäl­ vid beford­ ran till lande löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast lokmästare. högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket med­ givna förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna förmånen. 3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller Löneklassstationsskrivare, må han efter järnvägsstyrelsens beprövande placeras i hög- ^ re löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest kontors- eller skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må solvare" placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att be­ stämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas. 4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- mi^ns ^,e,r' .. gäng till ler verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphört utan att efter- tidigare inneföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad lian före förordnandet tillhörde. Ilar sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses,

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

sorn om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie be­ fattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. Kallortstrak- 5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, tamente. må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho­ nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag. Särskild gott- 6. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lok­ görelse vid vikariat å mästare med rätt till vikariatsersättning enligt 21 § 1 morn., äger utöver lokmästar- sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag. tjänst m. m. Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok, vilken på grund av särskilt tjänsteuppdrag tillfälligtvis är hindrad att fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistad särskild ersätt­ ning under dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med tjänstgöring å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänst­ göring å elektrolok 70 öre för dag räknat. Vissa sär- 7. Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom skilda ersätt­ ningar. tågledare, erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för år. Tjänsteman, som bestrider beredskapst jonst, kan tilldeles särskild ersätt­ ning med högst 60 öre för helt dygn. Tjänsteman, som bestrider v axling st jaust, äger enligt av Kungl. Maj:t fast­ ställda grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag. Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfärja eller fartyg, förordnar Kungl. Maj:t. Tjänste- 8. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt tjänsteos a ' man såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av stats­ verket, han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständighe­ ter avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan inne­ havd sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänste­ mannen kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för av­ givande av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig över framställningen. Det ankommer på järnvägsstyrelsen att meddela be­ slut angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhets­ område. Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebostad skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263- 41

4 moni. Statens vattentallsverk.

1. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk Fri elektrisk strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke bem_SmnS avdrag å avlöningen. 2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri- Lönekiassvare, må han efter vattenfallsstyrelsens beprövande placeras i högre löneklass befordran till än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän- kontorso skrivare förås. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke ma placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmel­ serna i 8 § 1—3 morn. icke må samtidigt tillämpas. 3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Driftdirek- • •• tors åter™ vilken förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan g^ng till att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning tidigare inneinom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi- ning vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löne­ klass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. 4. I Porjus stationerad driftchef äger åtnjuta avlönings för stärkning med ^ Avlönings-^

terna ritning.

1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, un­ der vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag. 5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, Kallortstraktamente. må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallort straktamente med 60 öre för varje tjänstgöringsdag. Särskilda er­ 6. Tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid driftkontor bestrider besättningar. redskapstjänst, kan tilldelas särskild ersättning, beräknad efter högst 400 kronor för år. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å bogserbåt förordnar Kungl. Majit. 7. Vad i 44 § stadgas äger icke tillämpning i fråga om elektrisk ström, som Ersättning för bränsle för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket eller tillhörig bostadslägenhet. belysning.

5 morn. Domänverket.

1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Försäljningavilken förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört cg^g till" utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt- tidigare innening inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- bavj|ibgfatt'" givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i lö­

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

neklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat inne­ haft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordi­ narie befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster. Lönetillägg 2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med till revir­ förvaltare. 1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

3 avd. Lönenämnd.

58 §. För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd. Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intresse­ na böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter. Där så finnes lämpligt, må dock Kungl. Majit, med iakttagande av vad nyss sagts örn antalet medlemmar i nämnden och örn de intressen, som där böra vara företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna om olika sammansätt­ ning av nämnden. Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre år i sänder. I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna. Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Majit.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

59 §. 1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträ­ dande innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsätt­ ning för reglementets tillämpning gälla, a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järn­ vägar och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattnings­ havare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lotsoch fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och pro­ vinsialläkare, den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 43

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid förs vars väsen­ det samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket; b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan tjänstgöringsskyldighet; samt c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestäm­ melser. 2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles un­ der 2 avd. i 3 kap. 22—27 §§, 5 kap. 32—39 §§, 6 och 7 kap., 8 kap. 50 § 8 punkten, 51 § 1—4 morn., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och 7 punkterna, 52 §, 53 § 2 mom. 2—4 punkterna, 55 § 1 morn., 56 § 1 mom. samt 2 mom. 6, 9 och 10 punkterna, 57 § 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom. 1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1, 4 och 5 punk­ terna ävensom 5 mom. 2 punkten. 3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och nied vilken dag vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt angår tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 263 .

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1938.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , E ngberg , S köld , Q uensel , F orslund .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till civilt avlöningsreglemente och därmed sammanhängande frågor. Föredraganden anför:

I. Inledning.

Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöllo befattningshavarna vid dessa verk — de s. k. kommunikationsverken — en efter enhetliga grunder genomförd lönereglering. Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar av statsförvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för kommunikationsverken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlö­ ningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för offi­ cerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket. Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden hava varit rådande i början på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav hava å de lönebelopp, som blivit bestämda vid 1919 års och efterföljande löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 45

oreglerade befattningar. I avseende å dyrtidstillägg till i tjänst varande be­ fattningshavare gälla för närvarande bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) med däri sedermera gjorda ändringar. Frågan örn en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomfö­ rande i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrup­ per, som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj:t den 29 juni 1928. Kungl. Majit beslöt därvid tillsättande under finansdepartemen­ tet av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt av föredragande departementschefen angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor, dels ock angående revision av gällande avlöningsförfattningar. Medan kommitténs arbete pågick, inkommo från olika personalorganisa­ tioner inom statsförvaltningen framställningar med yrkanden om meddelande av nya direktiv till lönekommittén, genom vilka denna skulle åläggas att vid fullgörandet av sitt uppdrag upptaga frågan om en allmän reglering uppåt av tjänstemannalönerna. Framställningarna anmäldes för Kungl. Majit den 30 maj 1930 av chefen för finansdepartementet, som därvid bland annat anförde, att avsikten vid kommitténs tillsättande icke varit, att utredningen skulle omfatta frågan om en realprövning av grundlönerna för redan lönereglerade befattningshavargrupper. I anslutning härtill och under åbero­ pande av att kommitténs arbete dåmera i väsentliga delar närmade sig sin avslutning, hemställde departementschefen, att med åtgärd i anledning av framställningarna måtte anstå i avvaktan på lönekommitténs förslag till dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Denna departemenschefens hem­ ställan blev av Kungl. Majit bifallen. Lönekommitténs arbete resulterade, bland annat, i framläggande dels den 21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena —- kommitténs huvud­ betänkande — med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet, dels ock den 11 juli 1931 av betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler. Det föreslagna allmänna avlöningsreglementet var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller fram­ deles bleve genomförd; omedelbart skulle det nya reglementet ersätta samt­ liga avlöningsbestämmelser för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken, domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitie­ råd, regeringsråd och landshövdingar samt professorer och lärare vid uni­ versiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Betänkandet an­ gående lönereglering för undervisningsväsendet åsyftade nyreglering av lö­ nerna för såväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärar­ personal. Den statsanställda personalen inom undervisningsväsendet skulle

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 263 .

enligt kommittéförslaget hänföras under bestämmelserna i det av kommit­ tén utarbetade allmänna avlöningsreglementet. Jämväl beträffande lärarna vid de icke statliga undervisningsanstalterna föreslog kommittén en tillämp­ ning av det allmänna lönesystemet; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna för dessa personalgrupper av kommittén sammanförts till ett särskilt avlöningsreglemente. Över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser, yttranden av ett stort antal myndigheter, varjämte ett flertal framställningar i ämnet inkommo från olika personalorganisationer. Det av lönekommittén lämnade utredningsuppdraget omfattade ursprung­ ligen även de militära befattningshavarnas lönefråga. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttades emellertid uppdraget i denna del på särskilda sakkunniga, de s. k. 1930 års militäravlöningssakkunniga, vilka den 10 december samma år avgåvo betänkande med förslag till militärt avlö­ ningsreglemente. I fråga örn sättet för inarbetande av dyrtidstilläggen i lö­ nerna och utformningen i övrigt av löneplanerna hade dessa sakkunniga följt de av 1928 års lönekommitté antagna principerna. Lönekommitténs och de sakkunnigas förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen. Framför allt berodde detta på att för­ slagens genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga betydande utgifter, vilka icke ansågos förenliga med dåmera rådande budget­ läge, varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system med fasta löner ansågos böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erfor­ derlig stadga. Under den tid, som sedan dess förflutit, hava vissa av de lönefrågor, vilka ingingo i 1928 års lönekommittés utredningar och förslag, upptagits till sär­ skild behandling. Sålunda har frågan om landsfogdarnas lönereglering vun­ nit sin lösning vid 1935 och 1936 års riksdagar på det sätt, att denna grupp av befattningshavare inordnats under nu gällande avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen. Därjämte hava lappfogdarna genom beslut vid 1937 års riksdag uppförts å ordinarie stat och likaledes inordnats under samma reglemente. Vidare tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts den 7 februari 1936 lämnade be­ myndigande inom finansdepartementet särskilda sakkunniga, de s. k. läroverkslönesakkunniga, med huvudsakligt uppdrag att biträda med fortsatt överarbetning av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter. Enär de av 1928 års löne­ kommitté framlagda mera principiella förslagen om dyrtidstilläggens in­ arbetande i lönerna, förändrad dyrortsindelning m. m. icke blivit genom­ förda för andra delar av statsförvaltningen, skulle de sakkunniga enligt di­ rektiven vid utarbetande av förslag till nya avlöningsbestämmelser för de statligt anställda lärarna utgå från nu gällande avlöningsreglemente för all­ männa civilförvaltningen. Ett av de sakkunniga med utgångspunkt härifrån utarbetat förslag till särskilt avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsende förelädes 1937 års riksdag och blev med vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 263 . 47

jämkningar av riksdagen godkänt. Reglementet, som är utfärdat den 30 september 1937 (nr 873) och med undantag för småskoleseminariernas lä­ rare trädde i kraft den 1 januari 1938, skall äga tillämpning å ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda och vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken ävensom vid navigations­ skolorna. För innevarande års riksdag har framlagts förslag om tillämpning av reglementet å lärare vid statens dövstumsskolor. Vid 1937 års riksdag genomfördes även lönereglering för vissa kommunalt anställda lärare, nämligen lärare vid folk- och småskolor samt mindre folk­ skolor m. fl. Det för dessa befattningshavare den 30 september 1937 utfär­ dade särskilda avlöningsreglementet (nr 868) är likaledes uppbyggt enligt samma principer, som legat till grund för nu gällande avlöningsreglementen inom den nyreglerade civila statsförvaltningen. Dessa principer ha även varit vägledande för det förslag till lönereglering av lärarpersonalen vid kom­ munala flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor, som före­ lagts årets riksdag. Beträffande återstående löneregleringsfrågor må nämnas, att jämlikt Kungl. Maj:ts den 17 december 1937 givna bemyndigande inom justitiedepartementet tillkallats särskilda sakkunniga för att verkställa fortsatt utredning angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna och därmed sammanhängande frågor. Enär denna organisationsfråga ansetts stå i det samband med den uppbördsreform, varom utredning pågår inom 1936 års uppbördskommitté, att den icke lämpligen borde lösas fristående, hava de sakkunniga enligt sina direktiv att under utredningens gång samråda bland annat med nämnda uppbördskommitté. Frågan om lönereglering för lands­ fiskalerna är sålunda fortfarande beroende på organisationsfrågor, vilka ännu äro föremål för utredning. I detta sammanhang må ock erinras om att även en annan löneregleringsfråga, som tidigare varit föremål för behandling, ehuru icke av 1928 års lönekommitté, numera upptagits till ytterligare utredning, i det att med stöd av Kungl. Maj:ts den 18 juni 1937 givna bemyndigande inom justitiedeparte­ mentet tillkallats särskilda sakkunniga för att utarbeta förslag till löneregle­ ring för häradshövdingarna på grundval av sportlernas avskaffande m. m.

Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga såsom redan antytts alltsedan tiden för avgivandet av 1928 års lönckommittés och 1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag varit vilande —- upptogs av Kungl. Maj:t ånyo till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte Kungl. Majit på min föredragning en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag angivna riktlinjer.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Huvudpunkterna i de kommittén givna direktiven kunna sammanfattas sålunda:

Såsom utgångspunkt för arbetet skulle tjäna de av 1928 års lönekommitté och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda förslagen. De sist­ nämnda utredningsorganens uppgift hade emellertid, såvitt anginge befatt­ ningshavare vid i lönehänseende nyreglerade verk, i huvudsak varit begrän­ sad till en rent löneteknisk överarhetning av gällande bestämmelser och icke omfattat frågan om en realprövning av lönerna. Den åt 1936 års lönekommitté anförtrodda utredningen skulle även omfatta en allsidig prövning ur sakliga synpunkter av tjänstemännens löneställning såväl mot bakgrunden av de löner, som tillämpades utanför statsförvaltningen, som ock med hän­ syn till avvägningen mellan olika statliga hefattningshavargrupper inbördes. Vidare hade de tidigare utredningarna gått ut på en avveckling av dyrtidstilläggen genom dessas inarbetande i de fasta lönerna. I förslaget till all­ mänt avlöningsreglemente hade 1928 års lönekommitté fördenskull vid av­ vägning av löneplanen utgått från de enligt avlöningsreglementena för kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen fastställda lönebeloppen jämte tillägg motsvarande 17 procents dyrtidstillägg, med avvisande följakt­ ligen av tanken på rörliga lönetillägg. Med hänsyn till att prisrörelser av ansenlig styrka ständigt fortginge, örn än med växlande hastighet, syntes dock lämpligheten av att lönerna i viss utsträckning varierade med levnads­ kostnaderna icke kunna bestridas. 1936 års lönekommitté borde emellertid företaga en översyn av formen för lönernas anpassning efter levnadskostna­ dernas växlingar i tiden, i syfte att begränsa betydelsen av vissa brister i nu­ varande dyrtidstilläggssystem —■ särskilt täta löneförändringar på grund av obetydliga ändringar i indextalen — utan att likväl helt uppgiva den önsk­ värda graden av elasticitet i lönesystemet. I samband med behandlingen av frågan om sättet för lönernas anpassning efter förändringar i den allmänna prisnivån skulle därjämte kommittén un­ dersöka möjligheterna att anpassa lönebeloppen efter levnadskostnadernas lokala variationer på ett sätt, som bättre än nuvarande dyrortsgrupperingssystem överensstämde med principerna för lönernas anpassning efter lev­ nadskostnadernas variationer i tiden, varjämte en översyn i allmänhet borde ske av grunderna för dyrortsgrupperingen. Vid tidigare lönerevisioner hade även diskuterats, huruvida vid löneplanens byggnad och avlöningsbestämmelsernas utformning hänsyn borde ta­ gas jämväl till löntagarnas försörjningsplikt eller med andra ord den s. k. behovsprincipen borde tillämpas, varvid särskilt frågan örn speciella löne­ tillägg för löntagare med försörjningsplikt varit föremål för övervägande. Ett ytterligare övervägande av sistnämnda fråga borde ingå i den åt kommittén anförtrodda utredningen. Ett problem av mera löneteknisk natur, som vid olika tillfällen varit föremål för diskussion och som borde av kommittén upptagas till prövning, vore spörsmålet örn övergång från det nuvarande bruttolönesystemet —- en­ ligt vilket tjänstemännen bade att å de i löneplanen upptagna lönebeloppen vidkännas avdrag såsom bidrag till egen och efterlevandes pensionering — till ett nettolönesystem på sådant sätt, att tjänste- och famiijepensionsavdragen inarbetades i löneplanen, så att avdrag från de i löneplanema fast­ ställda lönebeloppen för pensionsändamål ej behövde förekomma. Till utgångspunkt för den lönetekniska överarbetningen av gällande avlöningsreglementens bestämmelser skulle tagas de av 1928 års lönekommitté och 1930 års militäravlöningssakkunniga framlagda reglementsförslagen un­ der hänsynstagande till de anmärkningar och uttalanden, som framkommit

Kungl. Maj:ts proposition nr 263 . 49

i de över förslagen avgivna yttrandena. Vid avlöningsbestämmelsernas ut­ formning borde särskild uppmärksamhet ägnas åt angelägenheten av att så långt det vore möjligt åstadkomma enkla och för myndigheterna lätt till­ lämpliga föreskrifter. Härvid borde upptagas till allvarligt övervägande, huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för upp­ fattning i löneklass kunde slopas och i stället den s. k. sneddningsregeln — enligt vilken befordran till tjänst i högre lönegrad automatiskt medför viss omedelbar löneökning — kunde få vidgad användning. Den allmänna revisionen av lönesystemet borde icke begränsas att gälla civilförvaltningen utan omfatta alla de grenar av statsförvaltningen, inom vilka det nya lönesystemet genomförts. Utredningen borde alltså även avse avlöningsbestämmelserna för sådan personal vid försvarsväsendet, vars av­ löningsförhållanden vore reglerade enligt det nya lönesystemet. Däremot skulle utredningen icke beröra de områden av statsförvaltningen, där per­ sonalen ännu åtnjöte oreglerade löner. Till ledamöter av 1936 års lönekommitté förordnade Kungl. Majit general­ direktören G. H. Eriksson, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen D. Hansén, docenten vid Stock­ holms högskola A. H. Johansson, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare, skogschefen C. G. L. H. Tamm samt expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit chefen för finans­ departementet att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen av särskilda frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter för av arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar att i er­ forderlig omfattning överlägga med kommittén. Sedan ledamoten Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning härav erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén, förordnade Kungl. Majit genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad. I anslutning till förenämnda Kungl. Majits bemyndigande förordnade sedermera chefen för finansdepartementet genom beslut den 21 oktober 1936 särskilda delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret att deltaga i kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmelser. Till delegerade utsågos ordföranden i konnnunikationsverkens och all­ männa civilförvaltningens lönenämnder, generaldirektören E. R. Stridsberg, ledamöterna i kommunikationsverkens lönenämnd, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson och byråchefen S. ti. Wold samt i allmänna civilförvaltnin­ gens lönenämnd kansliskrivaren Agnes Berta Köersner ävensom statskommissarien H. K. H. Tottie. Med stöd av samma bemyndigande anmodade vidare chefen för finans­ departementet genom beslut den 27 november 1936 vissa större personalor­ ganisationer att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att över­ lägga med kommittén rörande dels lönesystemets allmänna utformning och andra frågor av principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels linning lill riksilngcns protokoll 11)38. 1 sami. Nr 283. •t

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ock avfattningen av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar, i den mån dessa bestämmelser anginge befattningshavare i allmän­ het. I enlighet härmed utsågos följande personer såsom personalrepresen­ tanter, nämligen för statstjänarnas centralorganisation tullkontoristen J. A. Reinwall och förste expeditionsvakten A. J. Andersson, för svenska järn­ vägsmannaförbundet förbundsordföranden A. Löfgren och stationskarlen H. Johansson, för svenska officersförbundet kommendören M. E. Giron, för Sveriges statstjänstemannanämnd rektorn C. A. Sjöwall, för trafiktjänste­ männens riksförbund sekreteraren A. G. Linnäs, för svenska postmannaförbundet förrådsmästaren G. Mattelin, för Sveriges lokomotivmannaförbund förbundsordföranden A. Borgstedt, för svenska underofficersförbundet fan­ junkaren A. Almroos samt för de kvinnliga kårsammanslutningarnas cen­ tralråd kansliskrivaren Maria Waller. Såsom resultat av hittills verkställda utredningar har 1936 års lönekommitté till Kungl. Maj:t avgivit två betänkanden, nämligen dels den 16 september 1937 Betänkande med utredning och förslag angå­ ende dyrortsgrupperingen (stat. off. utredn. 1937: 32); dels ock den 16 december 1937 Betänkande med förslag till civilt avlö­ ning sreglemente (stat. off. utredn. 1937: 48). Under behandlingen av de i sagda betänkanden upptagna frågorna har kommittén vid olika tillfällen haft överläggningar med de utsedda personal­ representanterna. De delegerade för de civila lönenämnderna och statskon­ toret hava deltagit i kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet, med undantag dock beträffande löneplanernas konstruktion samt vissa an­ dra frågor av mera principiell innebörd. Lönekommitténs betänkande angående dyrortsgrupperingen har seder­ mera varit utställt för yttrande till följande ämbetsverk och myndigheter, nämligen fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, Överståt­ hållarämbetet, samtliga länsstyrelser, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen, kommerskollegium, lotsstyrelsen, kommunikationsverkens lönenämnd, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, försvarsväsendets lönenämnd samt undervisningsväsendets lönenämnd. Länsstyrelserna ha be­ rett diverse kommuner och organisationer tillfälle att yttra sig över förslaget. Tillfälle att avgiva yttrande har vidare lämnats genom skolöverstyrelsen per­ sonalorganisationer för de lärarkårer, som beröras av förslaget, samt genom socialstyrelsen svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige. över kommitténs betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrel­ sen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 51

riksarkivet, kanslern för rikets universitet — som inhämtat yttranden från större akademiska konsistorierna vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarråd — skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lant­ bruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kommerskollegium och lotsstyrelsen, varjämte yttranden i anledning av betänkandet inkommit från direktionen för karolinska sjukhuset ävensom från ett antal personalorganisationer.

Innan jag, efter denna översikt över lönefrågornas nuvarande allmänna läge, övergår till att redogöra för innehållet i det av 1936 års lönekommitté avgivna betänkandet med förslag till civilt avlöningsreglemente och för mitt ståndpunktstagande till de däri berörda frågorna, torde jag få lämna en redo­ görelse för kommitténs förslag angående dyrortsgrupperingen.

II. Dyrortsgrupperingen.

1936 års lönekommitté. Efter en redogörelse för nuvarande dyrortsgrupperingssystems innebörd och de metoder, som däri ha använts, samt för de viktigaste klagomål och erinringar, som från tjänstemannahåll riktats mot systemet, ingår lönekommittén på en principdiskussion av vissa grund­ läggande spörsmål rörande interlokala levnadskostnadsjämförelser och därpå grundade lönegraderingar. Kommittén utgår ifrån, att nuva­ rande dyrortsgrupperingssystem, grundat på mätningar av levnadskostna­ derna i allmänhet å olika orter, i princip skall bibehållas och att övergång till ett system med ingen eller en endast mera summarisk gra­ dering av lönerna, t. ex. efter skillnaderna i bostads- och skattekostnaderna, icke bör ifrågakomma. Sedan det nuvarande svenska systemet, enligt vilket lönegraderingen i princip avväges efter de totala levnadskostnadernas varia­ tioner, länge tillämpats och, såvitt opinionsyttringar utvisa, ingått i tjänste­ männens medvetande såsom uttryck för ett allmänt rättvisekrav, skulle en­ ligt kommitténs mening sannolikt ett övergivande av de allmänna grunderna för detta system möta starkt motstånd. En lönegradering, som gåve kom­ pensation endast för olikheter i hyra eller för olikheter i hyra och skatt, skulle för tjänstemännen te sig som orättvis. Även objektivt sett skulle en lönegradering efter olikheter endast i bostads- och skattekostnader vara otillfredsställande ur synpunkten av det ändamål, som man numera allmänt synes uppställa för dyrortsgrupperingssystemet, nämligen en interlokal ut­ jämning av reallönerna. Också andra budgetposter än bostad och skatter, framför allt livsmedel, äro underkastade en stark — med bostadspris och skatter icke överensstämmande — prisvariation, beroende kanske främst på prisgeografiska olikheter i skilda delar av vårt utsträckta land. Om man lämnade denna prisvariation obeaktad, skulle en godtycklig ojämnhet i real­ lönerna uppkomma. Det skulle dessutom ur praktisk synpunkt vara vansk­ ligt att för flertalet fall låta bostadsposten vara den avgörande faktorn, då

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 263

denna post onekligen är den besvärligaste att vid interlokala jämförelser statistiskt bemästra. Kommittén stöder sig i denna uppfattning på resultaten av undersökningar rörande livsmedelsprisernas lokala spridning, i vilka använts dels det prismaterial, som insamlats i och för senaste dyrortsgruppering, dels ett pris­ material, avseende livsmedelspriser viss tidpunkt 1934 och 1937, vilket ställts till förfogande av Kooperativa förbundet. Den senare undersökningen ådagalägger, att den lokala prisspridningen beträffande livsmedel under se­ nare år visserligen något minskats men dock alltjämt är så betydande, att det icke synes kommittén kunna försvaras, att hänsyn ej tages därtill, när det gäller att jämföra den allmänna dyrheten på olika orter. Med hänsyn till resultaten av prisspridningsundersökningarna avvisar kommittén även tan­ ken att förenkla dyrortsgrupperingsarbetet genom nedskärning av antalet i budgeten medtagna varuslag. Kommittén påvisar vidare, att en dyrortsgrup­ pering, baserad endast på olikheter i bostads- och skatteposterna, skulle miss­ gynna de flesta orter i förhållande till Stockholm och speciellt missgynna Norrlandsorter, vilkas dyrhet främst beror på höga livsmedelspriser, i för­ hållande till orter i övriga delar av landet. På dessa grunder anser sig kommittén icke kunna förorda en förenkling av dyrortsgrupperingssystemet; kommitténs överväganden ha tvärtom — så­ som framgår av det följande — resulterat i förslag till utbyggnad av syste­ met i syfte att bättre förverkliga dess ändamål. Kommittén förbiser icke, att den administrativa apparat och de kostnader, som den för dyrortsgrupperingen erforderliga pris- och hushållsstatistiken kräver, genom en sådan utbyggnad torde behöva ökas, men anför, att den statistik, som utgör mate­ rial för dyrortsgrupperingsarbetet, i många stycken är behövlig även för­ andra ändamål än dyrortsgrupperingen och att dess förbättring motsvarar önskemålen om en fördjupad socialstatistik i allmänhet som grund för kän­ nedomen om de materiella levnadsvillkoren, bostadsförhållanden, närings­ förhållanden o. s. v. inom olika samhällsgrupper. Kommittén påpekar vi­ dare den alltmera vidgade betydelse, som den officiella dyrortsgrupperingen erhållit för löneavtalen å den allmänna arbetsmarknaden, vilket ökar ange­ lägenheten av att dyrortsgrupperingssystemet utformas på sådant sätt, att det ger en verklighetstrogen bild — så långt detta är möjligt — av levnads­ kostnadernas olikheter och motiverar systemets utbyggnad, i den mån för­ bättringar därigenom kunna erhållas. Kommittén är angelägen att betona, att man vid avvägningen av lönerna å olika orter skäligen bör taga hänsyn även till omständigheter, vilka icke kunna statistiskt mätas och därför icke komma till uttryck i beräkningar av­ seende dyrhetsförhållandena. Om man med lönernas dyrortsgradering åsyftar att ge tjänstemän i viss löneklass lika reella fördelar, oavsett tjänstgöringsort, måste utom de mätbara levnadskostnadsolikheterna jämväl beaktas sådana med tjänstgöring å viss ort förbundna reella fördelar eller olägenheter, som icke kunna prisstatistiskt behandlas utan endast uppskattningsvis värderas. I viss grad torde detta kunna sägas vara gjort i och med löneskalans sam­ manpressning i förhållande till ortsindexskalan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263 . 53

Lönekommittén söker vidare klarlägga, hurusom enligt sakens natur varje metod för interlokala levnadskostnadsjämförelser måste vidlådas av en obe­ stämdhet inom vissa gränser, vilken i olika hänseenden bör beaktas vid löner­ nas dyrortsgradering. Olika konsumtionssammansättningar giva olika ut­ slag i fråga om levnadskostnadsskillnadema, och om man till grund för jäm­ förelsen lägger en konsumtionsbudget, konventionellt vald bland flera möj­ liga, blir jämförelsen med nödvändighet mer eller mindre inadekvat för de hushållsgrupper, vilkas konsumtion ej sammanfaller med den till grund för jämförelsen lagda budgeten. Användandet av relationstal, som hänföra sig till konsumtionen endast i ett inkomstläge, synes dock vara en praktisk nöd­ vändighet. Det kan enligt kommitténs mening icke ifrågakomma, att man för att ernå en bättre anpassning till olika konsumtionsstrukturer skulle räk­ na med ett flertal serier av relationstal och alltså göra ett flertal dyrortsgrupperingar, gällande för olika inkomstlägen och hushållstyper. Tanken på en grov differentiering i form av en dyrortsgruppering för ett lägre och en annan gruppering för ett högre inkomstläge har övervägts men har av olika skäl fun­ nits böra avvisas. Kommittén förordar sålunda, att dyrortsgrupperingen fort­ farande för alla lönelägen göres enhetlig och grundas på en enda, närmast för det stora flertalet löntagares konsumtionsförhållanden adekvat budget. Till ledning för en omprövning av löneplanens dyrortsgradering i de lönelägen, som ligga avsevärt över budgetens inkomstnivå, bör dock verkställas en sär­ skild undersökning för att belysa levnadskostnadstalens avvikande spridning för dessa lönelägen. I fråga om den familjetyp, vars konsumtion bör läggas till grund för dyrortsgrupperingen, har kommittén utgått från att budgeten såsom hittills bör avpassas efter förbrukningen för en »normalfamilj» av 3.3 konsumtionsenheter. Med avseende å »normalbudgetens» inkomststandard bär kommittén ansett självfallet, att anpassning måste ske efter det löneläge, kring vilket det stora flertalet nyreglerade tjänster hopas. Ur denna syn­ punkt kan, även om en viss löneökning genom löneregleringen skulle komma till stånd, någon mera avsevärd höjning av nuvarande inkomstläge — vilket närmast motsvarar 10 löneklassen å medeldyr ort -— knappast ifråga­ komma. Lönekommittén diskuterar ingående det förhållandet, att av den nu tilllämpade metoden att periodvis företaga generella omgrupperingar av orterna utan samband med allmän lönereglering följer, att en förskjutning av den relativa dyrheten på en ort kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss utsträckning höjas trots sjunkande levnadskostnader och omvänt. I kom­ mitténs direktiv hade ortsdifferentiering av det rörliga tillägget angivits som ett tänkbart alternativ till omgruppering, vilket borde underkastas prövning. Kommittén tinner att — ehuru generella omgrupperingar under löpande löneregleringsperiod väl kunna anses i princip förenliga med de motiv, som ligga till grund för systemet för lönernas anpassning efter de interlokala levnadskostnadsolikheterna — dock dc försök att efter mekaniska regler återställa reallönelikheten olika orter emellan, som de periodiska omgrupperingarna in-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 263 .

nebära, i många avseenden medföra så otillfredsställande resultat och där­ jämte följas av så stora praktiska och psykologiska olägenheter, att kommit­ tén vill avstyrka generell omgruppering mellan löneregleringstillfällena. En förutsättning härför är dock, att löneregleringsperioderna icke göras för långa. Därest vid något tillfälle en omgruppering av orterna finnes böra ske, oaktat löneplanen lämnas orubbad, bör i varje fall icke en fullständig och automatisk omplacering ifrågakomma. Genom lämpliga spärregler bör man förebygga löneförändringar vid smärre levnadskostnadsförskjutningar. Beträffande enstaka orter bör överflyttning till annan ortsgrupp kunna ske, där sådant föranledes av alldeles exceptionell prisutveckling. Efter prövning av det alternativa systemet med ortsdifferentierade rörliga tillägg har kommittén förklarat sig finna det tveksamt, om de förskjutningar i levnadskostnadsspridningen, som normalt uppkomma under en icke alltför lång löneregleringsperiod, äro av den storleksordning, att de tillräckligt mo­ tivera införandet av ett så komplicerat avvägningsinstrument, som ett ortsdifferentierat levnadskostnadsindex måste innebära. Ett praktiskt genomfö­ rande av tanken skulle stöta på betydande svårigheter och förutsätta en ad­ ministrativ apparat av betänkliga proportioner. Likväl skulle den tänkta anordningen icke kunna förväntas fungera mera friktionsfritt i förhållande till befattningshavarna utan tvärtom vara ägnad att —- åtminstone om den kombineras med en i kommitténs direktiv förordad trögrörlighet hos lönerna — medföra nya irritationsmoment. På grund härav avstyrker kommittén den ifrågasatta anordningen. De klagomål, som från tjänstemannahåll riktats mot dyrortsgrupperingen, ha — bortsett från detaljanmärkningar rörande de fastställda priserna på sär­ skilda orter -—- väsentligen gällt dels det förhållandet, att dyrortsberäkningarna grundats på en konsumtionsbudget, som icke omfattat samtliga konsum­ tionsutgifter utan varit avkortad till 60 å 65 procent av totalutgifterna i ett »normalhushåll», dels sättet för bostadskostnadernas beräkning. Den för dyrortsgrupperingsändamål använda budgeten har omfattat livs­ medel, bränsle och lyse, bostad, skatter och därutöver endast såpa och sko­ lagning. Att levnadskostnadsförhållandena olika orter emellan ansetts kun­ na mätas genom de relationer, som erhållits vid jämförelser av denna av­ kortade budgets kostnadssummor på olika orter, innebär antagandet, att de i budgeten icke medtagna posterna, tillsammans representerande mer än en tredjedel av normalhushållets utgifter, variera på samma sätt som de med­ räknade posterna, ett antagande, som icke kan sägas vara erfarenhetsmäs­ sigt grundat. Det har hävdats, att summan av de icke medräknade posterna skulle vara i stort sett konstant, lika på olika orter oberoende av dyrhetsförhållanden i övrigt. De stickprovsundersökningar, som lönekommittén låtit verkställa rörande verkningarna av den hittills tillämpade avkortning i budgeten, som ligger i att utgifter för beklädnad och flertalet till »övriga utgifter» hänförliga kostnader uteslutits från kostnadsjämförelserna, tala enligt kommitténs mening med styrka för att man söker i görligaste mån fullständiga budgeten. Det är visserligen icke riktigt, att de icke medräk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263, 55

aade posterna äro konstanta, men de variera icke lika starkt som de med­ räknade, varför genom det nuvarande förfaringssättet levnadskostnadsolikheterna överdrivas. Med hänsyn till den utelämnade budgetandelens relativa storlek kan en utbyggnad av budgeten väntas utöva ett avsevärt inflytande på levnadskostnadstalen. Kommittén förordar därför en sådan utbyggnad, vilken synes påkallad icke minst i betraktande av dyrortsgrupperingarnas alltmer ökade betydelse bland annat såsom ledning vid lönesättningen på den enskilda arbetsmarknaden. Ett utkast beträffande tänkbart förfarings­ sätt för åvägabringande av denna utbyggnad har på kommitténs föranstal­ tande uppgjorts. Detta utkast är emellertid att betrakta såsom en prelimi­ när skiss, som bör underkastas närmare utredning och prövning. Beträffande den för befattningshavare med barn i skolåldern ofta tyngan­ de post, som utgöres av kostnader för barns skolundervisning, anser lönekommittén, att frågan om utjämning av den olikhet i levnadskostnaderna, som för familjer med barn kan föreligga mellan orter med anstalter för undervisning utöver bottenskolestadiet och orter utan dylika anstalter, icke lämpligen kan lösas inom dyrortsgrupperingens ram. Huruvida den med dessa omständigheter sammanhängande bristande likställigheten mellan vissa familjeförsörjare å mindre landsbygdsorter å ena sidan samt vissa familje­ försörjare i städer och en del större landsbygdsorter å andra sidan lämp­ ligen bör i större eller mindre utsträckning hävas genom särskilda statliga åtgärder till förbättrande av möjligheterna för tjänstemän å dylika mindre gynnade landsbygdsorter att hålla barnen i skola å annan ort eller örn olik­ ställigheten bör angripas såsom en del av problemet att för befolkningen i allmänhet å landsbygden skapa större jämställdhet med städerna, är en frå­ ga, på vilken kommittén ansett sig icke böra ingå. Beträffande bostadspostens beräkning har mycken kritik riktats mot dels den schablonmässiga uppskattningen av bostadsvärdena på orter med obe­ tydlig eller ingen hyresmarknad, dels det förhållandet, att man i fråga örn orter med utpräglad hyresmarknad ansett sig med hänsyn till svårighe­ terna att beakta kvalitetsolikheter i bostadsbeståndet nödsakad att i jäm­ förelsen i stort sett utgå från kostnaderna för efter varje orts faktiska för­ hållanden medelgoda lägenheter. Kommittén finner kritiken delvis befo­ gad. Det hittillsvarande förfaringssättet innebär ett frångående på denna viktiga punkt av den för interlokala levnadskostnadsjämförelser grundläg­ gande principen, att jämförelserna skola göras på basis av likvärdig stan­ dard. Med hänsyn till dels bostadspostens stora och ofta avgörande vikt för dyrortsgrupperingsresultatet, dels de betydande olikheterna i genomsnitt­ lig kvalitetsstandard hos olika orters bostadsbestånd är det angeläget, att ett mera rättvisande beräkningssätt kommer till användning. De åtgärder, som kommittén ifrågasätter i syfte att i möjligaste mån undanröja föreliggande brister i uppskattningen av bostadsposten, gå i huvudsak ut på följande. Med avseende å orter med så utvecklad hyresmarknad, att de medtagas vid hyresräkningarna, bör till en början utsöndring ske icke endast av det fåtal lägenheter, som utdömts av hälsovårdsnämnd, utan även av lägen-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 263 -

heter, som med ledning av vissa lätt och objektivt konstaterbara kriterier kunna anses som mindre tillfredsställande. Kommittén föreslår, att vid be­ räkningen av hyresmedeltalen icke skola medtagas sådana lägenheter, som brista beträffande minst två av vissa väsentliga kvalitetskrav, som av kom­ mittén preliminärt skisserats men vilka böra definitivt fastställas först i sammanhang med nästa hyresräkning. Eldstadshyran för kvarstående lä­ genheter bör därefter till förhindrande av att hyrestalen väsentligen påver­ kas av kvalitetsolikheter, som likväl föreligga i det medtagna lägenhetsbeståndet på olika orter, standardräknas med hänsyn till fördelningen å fyra olika kvalitetsgrupper. Genom ett dylikt förfaringssätt torde man, så långt sig göra låter, inom de statistiska möjligheternas gränser ha tillgodo­ sett det principiella kravet, att hyresmedeltalen på olika orter representera en likvärdig kvalitetsstandard. Med hänsyn till de i senare bostadsunder­ sökningar konstaterade betydande olikheterna i genomsnittlig rums- och lägenhetsyta i olika delar av landet anser kommittén vidare, att ett återupp­ tagande av det tidigare förfaringssättet att vid beräkning av hyrestalen multi­ plicera eldstadshyran på respektive orter med olika vikter för att utjämna dessa olikheter i fråga om bostädernas yta bör övervägas. Beträffande orter utan egentlig hyresmarknad bör enligt kommitténs för­ slag bostadsvärdet uppskattas med ledning av de regionvis beräknade byggnadskostnaderna för en egnahemsbostad av viss storlek och med viss stan­ dardutrustning. Talen för det årliga bostadsvärdet i de icke hyresräknade orterna skulle bestämmas i förhållande till hyrestalen på de hyresräknade orterna i enlighet med relationer, vilka gälla beträffande byggnadskostnaderna å de förra orterna och byggnadskostnaderna å ett antal mindre, hy­ resräknade orter. Jämförelsen mellan landsbygd utan hyresmarknad och smärre hyresräknade orter skulle sålunda göras på basis av en bostadsform (egen bostadsbyggnad), som är dominerande på landsbygden och vanlig på småorter; mellan större orter och småorterna skulle jämförelsen göras på ba­ sis av en bostadsform (hyresbostad), som dominerar på de förra och är van­ lig på de senare. I båda fallen skulle jämförelsen så långt möjligt göras med likvärdig bostadsstandard som grund, och samordningen över hela linjen skulle åstadkommas genom en nivåanpassning på de orter, där båda beräkningssätten tillämpas. Med avseende å skatteposten föreslår kommittén, att till grund för beräk­ ningen av denna post läggas inkomstbelopp, differentierade efter löneskalans dyrortsgradering, samt skattefria avdrag, graderade enligt skattegrupperingen. Lönekommittén har prövat de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minskning av antalet ortsgrupper. Kom­ mittén har dock icke funnit dessa skäl vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av gruppantalet. Enligt kommitténs mening bör antalet ortsgrupper bestämmas med hänsyn till att löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna ej böra göras så stora, att löneskalan kommer att förete för betydande diskontinuiteter. Gruppantalet

Kungl. Maj.ts proposition nr 263 57

bör sålunda göras i viss mån beroende av levnadskostnadssplittringens stor­ lek. Är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste orter stor, kräves för att undvika alltför kraftiga språng i lönebeloppen ett täm­ ligen stort antal grupper; är kostnadsspridningen obetydlig, kan gruppantalet sättas jämförelsevis lågt. Lönekommittén ifrågasätter ett övergivande av hittillsvarande förfarings­ sätt att vid dyrortsgrupperingen uträkna riksmedeldyrheten och använda på denna grundade indextal. Indextalen äro ej behövliga för bestämmandet av orternas relativa dyrhet, vilken lika väl eller bättre kan fastställas med led­ ning av krontalen för levnadskostnaderna. De kunna däremot lätt giva an­ ledning till missuppfattning och kunna försvåra ett bedömande av behovet av ändringar i löneplanen. Därest det skulle anses önskvärt att även vid en gruppering utan användande av någon riksmedeldyrhetssiffra erhålla en be­ stämd utgångspunkt för dragningen av gruppgränserna, som kan bibehållas från ett grupperingstillfälle till ett annat, synes det lämpligast att vid gräns­ dragningen utgå från levnadskostnaderna å den dyraste ort, från vilken ett tillfredsställande prismaterial föreligger. I samband med diskussionen i dyrortsgrupperingsfrågan lia vid skilda till­ fällen vissa frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets organisation varit före­ mål för uppmärksamhet. Sålunda framhöll bland annat socialstyrelsen i sitt betänkande angående dyrortsgrupperingsarbetet 1933 (statens off. utr. 1933: 21), att den misstro, som kommit till synes mot grupperingsarbetet, syntes göra det i hög grad önskvärt, att granskningen av inkommande pris­ material kunde tillerkännas auktoritet, så att efterföljande ändringar i möj­ ligaste mån kunde undvikas. En möjlighet att åstadkomma en bättre ordning härutinnan syntes vara att inskjuta en granskning genom lokala förtroende­ organ (förslagsvis benämnda länsprisnämnder), vilkas beslut icke finge ändras annat än genom ett centralt förtroendeorgan (riksprisnämnden). Det­ ta socialstyrelsens förslag har ännu icke föranlett något avgörande. Löne­ kommittén, som haft att utreda de allmänna grunderna för dyrortsgruppe­ ringen, har ansett sig sakna anledning att ingå på de frågor av huvudsakligen administrativ natur, som innefattas i socialstyrelsens här omförmälda organisationsförslag, detta så mycket hellre som dessa frågor icke enbart beröra dyrortsgrupperingen utan även inhämtandet av pris- och levnadskostnadsuppgifter för vissa andra ändamål. Avgivna yttranden. Som allmän sammanfattning av de i remissvaren fram­ komna uppfattningarna kan sägas, att de hörda myndigheterna och organisa­ tionerna med endast få undantag i huvudsak givit sin anslutning till eller läm­ nat utan erinran de av lönekommittén framlagda förslagen. Även när tvek­ samhet i vissa punkter eller förslag till modifikationer i detaljer framföras, har dock som regel ansetts, att de huvudprinciper, som ligga till grund för förslaget, äro ägnade att åstadkomma en mera rättvis ordning i fråga örn levnadskostnadsjämförelserna och den därpå grundade grupperingen av or­ terna efter dyrhetsförhållandena. När tveksamhet har yppats, har den i de

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 263 .

flesta fallen gällt förslagen rörande bostadspostens beräkning, särskilt på landsbygden. I många yttranden har stor vikt lagts vid de frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets organisation, som lönekommittén icke ansett sig böra taga ställning till. Socialstyrelsen har i sitt yttrande utförligt och kri­ tiskt diskuterat de olika delarna av kommitténs förslag, dock utan bestämt avstyrkande annat än i vissa detaljfrågor. De enda direkt avstyrkande — delvis likalydande — yttrandena ha avgivits av kollegiet vid högre allmänna läroverket i Eksjö samt av drätselkammaren i Karlskrona. De sistnämnda yttrandenas avstyrkande gälla emellertid icke lönekommitténs förslag i och för sig utan dyrortsgrupperingssystemets bevarande överhuvud taget. Motivet för detta avstyrkande synes vara dels den upp­ fattningen, att de högre levnadskostnaderna på dyrare orter utgöra en en­ dast skenbar dyrhet, som har sin grund i en genomsnittligt högre levnads­ standard å orter, där medelinkomsten för det stora flertalet invånare är hög, dels det faktum, att levnadskostnaderna i Stockholm, örn hyra frånräknas, endast relativt oväsentligt överstiga de i ett antal på måfå valda landsortsstäder genomsnittligt gällande. Sverige säges vara det enda land i världen, som har dyrortsgruppering, och denna infördes så sent som 1919 under då rådande ytterligt abnorma förhållanden. Läroverkskollegiet i Ek­ sjö hemställer, att frågan om dyrortsgrupperingens avveckling aktualiseras. Grupperingen kunde för statens befattningshavare ersättas med lönetillägg i övre Norrland och hyresbidrag å ett fåtal orter med särskilt höga hyres­ kostnader. 1 samtliga övriga remissyttranden, där frågan örn dyrortsgrupperingssy­ stemets behövlighet och framtida bestånd beröres, accepteras ståndpunkten, att en dyrortsgruppering, baserad på olikheterna i de totala levnadskost­ naderna, bör i princip bevaras. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det mindre välbetänkt att av det förhållandet, att en lösning av frågan icke kan vara i alla hänseenden ideal, draga den slutsatsen, att systemet helt och hål­ let bör slopas; ett slopande av systemet skulle enligt länsstyrelsens mening leda till långt större orättvisor än dess bibehållande och reformerande en­ ligt de huvudsakliga riktlinjer, som lönekommittén förordat. Socialstyrel­ sen konstaterar, att dyrortsgrupperingens berättigande efter dess tillblivelse alltmera ökat i och med att spännvidden mellan billigaste och dyraste orter blivit allt större. Att en viss utjämning i fråga örn livsmedelspriser ägt rum under de senaste åren synes visserligen otvivelaktigt, ehuru densamma, att döma ej blott av socialstyrelsens egen prisstatistik utan även av de beräk­ ningar lönekommittén själv låtit utföra, icke kan vara av sådan omfattning, att det ur rättvisesynpunkt skulle vara berättigat eller rimligt att vid grup­ peringar av orterna i dyrhetsavseende bortse från alltjämt rådande olikhe­ ter även i fråga örn livsmedelskostnaderna. Socialstyrelsen understryker även den vidgade tillämpning och betydelse, som ortsindexberäkningama och därpå grundade dyrortsgrupperingar erhållit jämväl inom det privata näringslivet. Liknande synpunkter anläggas av bland andra svenska arbets­ givareföreningen och landsorganisationen.

Kungl. Majda proposition nr 263.

Socialstyrelsen framhåller önskvärdheten av att ändringar i dyrortsgrupperingssystemet vidtagas endast med den största varsamhet. Detta ute­ sluter givetvis icke att, i den mån den allmänna levnadskostnads- och bostadsstatistiken utvidgas och fördjupas, resultaten härav böra såvitt möj­ ligt tillgodogöras även vid dyrortsgrupperingarna. Det av kommittén häv­ dade argumentet, att det ökade arbete och de större kostnader, som en ut­ byggnad av dyrortsgx-upperingssystemet måhända medföra, kunna försva­ ras även därmed, att de undersökningar varpå dyrortsgrupperingen grundar sig äro av stort värde ur allmänt socialstatistisk och socialpolitisk synpunkt, har vunnit anslutning i åtskilliga yttranden. Till lönekommitténs förslag att slopa de periodiska omgrupperingarna un­ der löpande löneregleringsperiod, såvida icke särskilda omständigheter på­ kalla förändringar i grupperingen, varvid dock vissa spärregler skulle tilllämpas, har anslutning givits från bland andra länsstyrelsen i Östergötlands län, generalpoststyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret och fångvårdsstyrel­ sen, i regel dock med uttryckligt hävdande av kommitténs förutsättning, att löneregleringsperiodema ej göras för långa. Tvekan på denna punkt har yppats av bland andra länsstyrelsen i Malmöhus län och kommunikationsverkens lönenämnd. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det olägligt att överge nuvarande system. Länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län finna det riktigt, att lönegrupperingar och skattegruppering göras samtidigt. Kommerskollegium 1 påpekar, att den möjlighet till flyttning av enstaka or­ ter i händelse av alldeles exceptionell prisutveckling, som kommittén velat hålla öppen, icke är tillämplig då sådan prisutveckling inträffar å ort, som redan är placerad i högsta dyrortsgruppen. Frågan örn gruppantalet angår strängt taget icke frågan om grunderna för dyrortsgrupperingen utan utgör en löneregleringsfråga; det nära sam­ band, som frågan om gruppantalet har med metoderna för ortsindextalens beräkning och särskilt med de osäkerhetsmoment, som vidlåda dyrortsberäkningama, har dock föranlett såväl kommittén som åtskilliga myndigheter och organisationer att yttra sig i denna fråga. I samtliga yttranden utom social­ styrelsens, vari frågan om gruppantalet berörts — däribland även i yttran­ den från myndigheter, som tidigare hävdat uppfattningen, att gruppantalet lämpligen bör minskas —- har anslutning givits till den av lönekommittén ut­ tryckta mening, att prismaterialets osäkerhet och indexberäkningarnas obe­ stämdhet inom vissa gränser icke utgöra skäl för en reduktion av antalet grupper. Det framhålles, att ju flera ortsgrupperna äro, desto mindre kännbara bli följderna för såväl tjänstemännen som staten av en even­ tuell felplacering i ortsgrupp, och att en minskning av gruppantalet, som icke är sakligt motiverad av en minskning i levnadskostnadernas sprid­ ning, är principiellt oriktig och till sina verkningar orättvis gentemot befatt­ ningshavare å vissa orter. Endast socialstyrelsen hävdar, under hänvisning 1

1 I ärendets behandling inom kommerskollegium har verkets chef, generaldirektören Eriksson, vilken tillika är ordförande i lönekommittén, icke deltagit.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 263 .

till sitt 1933 avgivna betänkande i dyrortsgrupperingsfrågan, att grupperingsmaterialets konstaterade bräcklighet — särskilt beträffande landsbygdsor­ terna -— endast tillåter en mera grov lönerättvisa orterna emellan och följ­ aktligen endast en relativt grov gruppering. De två viktigaste reformförslagen, som lönekommittén framfört, dyrortsgrupperingsbudgetens fullständigande och de ändrade grunderna för bostadspostens beräkning, lia vunnit anslutning från flertalet hörda myndigheter och organisationer. Förslaget om budgetens komplettering framhålles i flera ytt­ randen vara av högsta vikt för att rättvisa skall kunna nås och biträdes positivt av bland andra länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs och Västernorrlands län, statskontoret, fångvårdssty­ relsen och kommunikationsverkens lönenämnd. Folkskollärarkårens repre­ sentantskap för lönefrågor framhäver särskilt vikten av att landsbygdens dyrortsförhållanden ägnas större uppmärksamhet och mera ingående under­ sökas. I flera yttranden understrykes angelägenheten av att förverkliga lönekommitténs förslag att undersöka levnadskostnadsförhållandena för befatt­ ningshavare i högre lönegrader i sammanhang med en följande dyrortsgruppering. Socialstyrelsen betonar svårigheten att införskaffa ett något så när tillför­ litligt och för respektive orter jämförbart material rörande de mera vari­ abla utgiftsposter, som hittills ej medtagits vid dyrortsberäkningarna, men finner det dock önskvärt och berättigat att få till stånd en mera full­ ständig budget vid dyrortsberäkningarna. Det kan emellertid enligt styrel­ sens mening härvid bliva fråga om två möjligheter: antingen att beträffande de hittills utelämnade mera variabla utgiftsposterna nöja sig med otillfreds­ ställande kostnadsuppgifter eller att beräkna deras belopp under antagande att de växla i ungefär samma proportion som de medräknade men att i båda fallen tillägga vissa belopp för de såsom konstanta antagna posterna. Styrel­ sen är för sin del benägen att förorda den senare, mera enkla kompletteringsmetoden, som enligt styrelsens förmenande jämväl skulle lämna ett i stort sett mera rättvisande resultat. Det viktigaste synes styrelsen vara att få klar­ lagt, vilka budgetposter skola medtagas som konstanta, alltså lika för alla orter, och med vilka belopp för respektive poster detta skall ske. Dels för sistnämnda ändamål och dels för ett mera säkert utrönande av möjligheter­ na att erhålla för dyrortsgrupperingama användbara kostnadsuppgifter å här ifrågavarande variabla utgiftsposter samt dels slutligen med hänsyn till det stora sociala intresset av att få en mera allsidig belysning av de ge­ nomsnittliga levnadskostnaderna inom olika ortstyper och landsdelar har styrelsen ej något att erinra mot att en särskild undersökning verkställes i nu berörda avseende i sammanhang med nästkommande dyrortsgruppering. I fråga om sättet för bostadspostens beräkning och den principiellt vä­ sentliga frågan, i vad mån och på vad sätt olikheter i bostädernas kva­ litet skola beaktas vid fastställande av orternas bostadskostnadstal, har från många håll understrukits, att det nuvarande förfaringssättet innebär dyrortsgrupperingssystemets måhända största brist. Den av kommittén i mot-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 61

sättning till nuvarande förfaringssätt hävdade principen, att bostadskostnadstalen skola så beräknas, att de oavsett faktiska skillnader i genom­ snittlig bostadskvalitet på olika orter representera likvärdig bostadsstandard, har nied endast ett par undantag ansetts riktig. Lönekommitténs förslag betecknas som en avgjord förbättring och gives oreserverad anslutning av bland andra länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads, Mal­ möhus, Västernorrlands och Kopparbergs län samt generalpoststyrelsen. Skar­ pare utgallring av sämre lägenheter och ännu längre gående åtgärder till likvärdighetsprincipens hävdande yrkas av bland andra länsstyrelserna i Jön­ köpings, Skaraborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. De personalorga­ nisationer, som yttrat sig i frågan, ha som regel funnit den föreslagna ord­ ningen vara om icke idealisk så dock en förbättring i förhållande till nu­ varande. Från ett par håll lia invändningar av principiell innebörd anförts. Läns­ styrelsen i Uppsala län anser sålunda, att alltför stor vikt lagts vid begreppet likvärdiga bostäder. Även socialstyrelsen finner det oriktigt att driva kravet på enhetlig standard alltför långt. Kommunikationsverkens lönenämnd vän­ der sig mot kommitténs uppfattning, att i fråga om bostaden en avsevärd valfrihet praktiskt taget alltid föreligger, åtminstone i den meningen, att tjänstemannen efter någon tids förlopp kan skaffa sig en bostad på en stan­ dard, som någorlunda överensstämmer med hans ekonomiska villkor, var­ för det i allmänhet är oberättigat att tala örn att tjänstemän på vissa orter påtvingas en högre standard och därmed följande större bostadskostnader. Lönenämnden finner icke denna argumentering övertygande utan anser, att ett relativt tvång, som för den enskilde tjänstemannen under vissa omstän­ digheter kan i sina praktiska verkningar komma det absoluta tämligen nära, gör sig mer eller mindre gällande på olika orter, särskilt i storstäderna. I fråga örn det föreslagna sättet att beräkna ^stadsposten på icke hyresräknade orter har tveksamhet yppats av länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Hallands och Värmlands län samt socialstyrelsen, kommunikationsverkens lönenämnd och landsorganisationen. Socialstyrelsen delar icke den tämligen allmänt omfattade meningen, att det nuvarande beräkningssättet missgynnar landsbygden, och anser att den finare och mera detaljerade an­ passning av landsbygdens bostadsförhållanden efter de hyresräknade orter­ nas, som kommittén velat vinna, säkerligen kommer att lämna rum för an­ greppspunkter i mycket större skala än den hittills tillämpade grövre meto­ den. Kommunikationsverkens lönenämnd anmärker, att användandet av två skilda objekt för jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräk­ nade orter å ena sidan och mellan hyresräknade orter inbördes å andra si­ dan kan leda till ett resultat, som ur enhetlighetens synpunkt ej är tillfreds­ ställande. Jämförelsen mellan hyresräknade och icke hyresräknade orter avser icke bostadskostnaderna utan byggnadskostnaderna, och det lärer icke kunna antagas, att byggnads- och hyreskostnadernas utveckling och lokala spridning följa samma regler. Det av lönekommittén ifrågasatta återinförandet av regionalt olika vag-

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

ningstal för eldstadshyrorna med hänsyn till olikheterna i genomsnittlig rumsstorlek avstyrkes av bland andra socialstyrelsen. Kommitténs förslag till ändrat beräkningssätt beträffande skatteposten har icke föranlett någon erinran; statskontoret ifrågasätter dock, örn saken har den betydelse, att merarbetet kan motiveras. Frågan om inrättandet av en särskild organisation för grupperingsarbetet i form av länsprisnämnder och riksprisnämnd, såsom av social­ styrelsen föreslagits, har kommittén upptagit endast genom en refererande framställning. Kommittén motiverar, såsom förut nämnts, sitt förbigående av berörda organisationsförslag bland annat därmed, att det innefattar frå­ gor av huvudsakligen administrativ natur. Socialstyrelsen framför härut­ innan en avvikande uppfattning. Det är visserligen sant, att styrelsens för­ slag förutsätter vissa anordningar av administrativ natur, men det har fram­ kommit som ett viktigt led i de av styrelsen planerade åtgärderna med syfte att i dyrortsgrupperingsarbetet tillvarataga rättvisans krav samt inge förtroende hos allmänheten. Kommittén borde därför enligt styrelsens mening lia upptagit förslaget till bedömande ur denna synpunkt. Så mycket större skäl kunde ha förelegat härtill, som styrelsen starkt betonat, att ett fullständigare och mera detaljerat införskaffande av livsmedels- och bostadsuppgifter alldeles särskilt påkallade tillskapandet av lokala förtro­ endeorgan och i sista hand ett för hela riket centralt förtroendeorgan av samma art. Tanken att inrätta särskilda organ för här förevarande ändamål, i vilka jämväl tjänstemännen skulle vara representerade, understödjes mer eller mindre av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorr­ lands län, generalpoststyrelsen, kommerskollegium samt landsorganisationen.

Depiriemenis- De argument, som lönekommittén anfört för bevarande i princip av ett chefen, dvrortsgrupperingssystem, baserat på mätningar av de totala levnadskostna­ derna, och emot dess ersättande med ett enklare system, såsom ett där endast olikheter i hyror och eventuellt skatter skulle beaktas, synas övertygande. De prisstatistiska undersökningar, som kommittén utfört, visa så betydande lokala variationer i priserna på varor av likvärdig kvalitet, att man icke rättvisligen kan underlåta att beakta dem vid en gradering av lönerna, som i princip syftar till utjämning av reallönerna å olika orter. Den omständigheten, att levnadskostnaderna i Stockholm, hyran frånräknad, icke särdeles mycket överstiga genomsnittet för andra städer i riket, saknar givetvis i detta sammanhang intresse; det är icke genomsnittet utan de konstaterade stora lokala och regionala variationerna, som äro avgö­ rande. I vad mån vid tidigare grupperingar den uppmätta dyrheten på vissa orter icke varit en verklig dyrhet utan i så måtto skenbar, som den dels givit uttryck för en högre levnadsstandard i orter, där genomsnittsinkom­ sterna äro höga, dels avsett endast starkare varierande kostnadsposter, torde vara svårt att konstatera; de av lönekommittén föreslagna förändringarna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 63

särskilt de som avse fullständigandet av budgeten och sättet för bostadskost­ nadernas beräkning, synas emellertid vara ägnade att förhindra missvisnin­ gar av antydd art vid kommande dyrortsgrupperingar. De ofta slumpartade och irritationsskapande resultaten av periodiska om­ grupperingar efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod jämte de praktiska, lönetekniska olägenheter, som därmed äro förbundna, förefalla utgöra skäl för de periodiska omgrupperingarnas slopande, som överväga de skäl, vilka ur allmän rättvisesynpunkt tala för deras bibehål­ lande. Förutsättningen är givetvis dock, att de perioder, under vilka gruppe­ ringen hålles oförändrad, icke bli för långa samt att möjlighet hålles öppen till flyttning av särskilda orter och till allmän omgruppering även utan för­ ändring av löneplanen, om så finnes uppenbarligen påkallat. Såsom av lönekommittén påvisats, är det stundom framförda argumentet, att dyrortsgrupperingsmaterialets bräcklighet i vissa hänseenden endast skulle tillåta ett mindre antal grupper, förslagsvis fem, icke logiskt hållbart. Såsom i flera yttranden framhållits, bli följderna av eventuella felplaceringar till följd av okända fel i prismaterialet mindre kännbara vid större grupp­ antal, och det principiella syftet med lönegraderingen efter dyrort, reallöneutjämningen, tillgodoses givetvis bättre vid flera grupper än vid färre. För­ ändringar i gruppantalet böra därför göras endast när så är sakligt motive­ rat av en mera betydande förändring i levnadskostnadsskalans spännvidd. Den utbyggnad av budgeten, som lönekommittén föreslår, torde visserligen komma att medföra ett icke oväsentligt merarbete och möjligen också en ök­ ning av antalet klagomål. Då det emellertid ådagalagts, att den hittills tilläm­ pade avkortningen av budgeten medför en icke oväsentlig felvisning, och då därtill de undersökningar, som krävas för utbyggnaden, ha stort värde ur socialstatistisk synpunkt, synes ifrågavarande reform värd att genomföra. I fråga örn sättet för bostadspostens beräkning torde det av lönekommittén föreslagna vägningsförfarandet beträffande medeltalsberäkningen på hyresräknade orter utan tvekan kunna betecknas som en förbättring. Förslaget att bestämma förhållandet mellan bostadskostnaderna på icke hyresräknade respektive hyresräknade orter utifrån förhållandet mellan byggnadskostnaderna för en viss standardbostad har i vissa yttranden mötts med tvekan, som till stor del synes betingad av svårigheten att på förhand beräkna verk­ ningarna av en sådan omläggning. Det har av lönekommittén själv sagts, att det föreslagna beräkningssättet är »konstruerat», och det föreligger ingen garanti för att faktiska bostadskostnader på olika orter variera på samma sätt som nybyggnadskostnaderna. Med de stora olikheter i faktisk bostads­ standard, som råda i landet, måste dock varje beräkningssätt, som tillgodo­ ser det principiella kravet på likvärdig standard som jämförelsebasis, vara i så måtto konstruerat, som det eliminerar verkan av dessa faktiska olikheter. Det synes särskilt angeläget, att man i fråga örn det vikliga moment i dyrortsgrupperingssystemct, som utgöres av jämförelserna mellan land och stad i fråga örn bostäder, strikt tillämpar den nämnda principen, att jämförelser­ na skola avse likvärdig standard.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Det ligger uppenbarligen stor vikt uppå, att det material, varpå dyrortsgrupperingen grundar sig, är så säkert som möjligt. De av socialstyrelsen föreslagna administrativa anordningarna (länsprisnämnder och riksprisnämnd) och frågan om den representation, som därvid bör beredas tjänste­ männen samt arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den allmänna arbets­ marknaden, torde emellertid tarva ytterligare överväganden i sammanhang med planläggningen av nästföljande dyrortsgruppering. Jag har ansett mig i detta sammanhang böra lämna en redogörelse för lönekommitténs förslag i dyrortsgrupperingsfrågan och de i anledning av det­ samma avgivna yttrandena ävensom angiva min inställning till de mera vä­ sentliga problemen. Till de av kommittén framlagda förslagen bör emeller­ tid Kungl. Maj:t taga slutlig ståndpunkt först i samband med planläggnin­ gen av arbetet för nästa dyrortsgruppering.

III. Förslaget till civilt avlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Såsom framgår av de förut återgivna direktiven, har det ålegat 1936 års lönekommitté att avgiva förslag beträffande reglering av löneställningen för civil och militär personal vid s. k. nyreglerade verk — d. v. s. för personal, vars avlöningsförhållanden för närvarande äro ordnade enligt det lönesy­ stem, som år 1919 fastställdes för kommunikationsverken och som därefter genom successiva löneregleringar utsträckts att gälla för statsförvaltningens flesta grenar — samt att verkställa en översyn och formell revision av avlöningsbestämmelserna i övrigt för ifrågavarande personalgrupper. I samband härmed har kommittén haft att taga under omprövning en rad frågor av all­ mänt principiell betydelse för lönesättningen. I fråga örn löneregleringen för personalen vid förut omförmälda förvaltningsområden innefattar kommitténs uppdrag dels en realprövning av lönenivån i allmänhet för de statsanställ­ da och dels en granskning av löneställningen med hänsyn till avvägningen mellan olika statliga befattningshavargrupper inbördes, d. v. s. en revision av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna, i vad angår befattningshavarnas inplacering i lönegrader. Med hänsyn till den tidsödande beskaffenheten av sistnämnda fråga och till angelägenheten av att snarast möjligt bringa arbetet med reglering av lönenivån och översyn av avlöningsförfattningarna till resultat, har kommit­ tén funnit nödvändigt att uppdela sitt arbete på sådant sätt, att tjänstedr teckningsrevisionen tills vidare undanskjutits för att längre fram upptagas såsom ett särskilt problemkomplex, medan frågan om nya löneplaner och revision av avlöningsbestämmelserna i övrigt — däri jämväl inbegripet ståndpunktstagande i förut berörda allmänna principspörsmål — behandlats

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 65

såsom en första etapp i arbetet med en lönereglering. Det förslag till avlöningsreglemente, som framgått såsom resultat av denna första etapp i löneregleringsarbetet, innefattar alltså i fråga om tjänsteförteckningen endast ett sammanförande av de vid gällande avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna med bibehållande av de olika befattningarnas nuvarande rela­ tiva löneställning och utan andra ändringar än som betingats av löneplanernas ändrade uppställning. Aven i ett annat avseende bär kommittén uppdelat sitt arbete. Nyssnämn­ da förslag till avlöningsreglemente omfattar sålunda icke beställningshavare vid försvarsväsendet. Av olika skäl har lönekommittén ansett lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet fortfarande sam­ manföras i ett särskilt avlöningsreglemente. Arbetet nied uppgörande av förslag till ett sådant avlöningsreglemente bär inom kommittén påbörjats men har icke kunnat slutföras parallellt med behandlingen av lönefrågorna för civilförvaltningens personal. Det nu framlagda reglementsförslaget förutsättes av kommittén bliva tilllämpligt för de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare hava sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem. Lönekommittén förklarar sig dela den av 1928 års lönekommitté i dess be­ tänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente uttalade uppfattnin­ gen, att giltiga skäl icke förefinnas för bibehållande av särskilda avlönings­ reglementen för olika civila förvaltningsområden utan att det av såväl prak­ tiska som principiella motiv är önskvärt och lämpligt med ett sammanföran­ de av avlöningsbestämmelserna för civilförvaltningen i gemen i ett enda reglemente, som innefattar en i möjligaste mån enhetlig och likformig regle­ ring av alla avlöningsförmåner av principiell betydelse och generell räck­ vidd. I enlighet härmed avses civila avlöningsreglementet skola äga till- Iämpning å innehavare av de befattningar, beträffande vilka avlöningsför­ hållandena för närvarande äro reglerade genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, avlöningsreglementet den 22 juni 1921 •nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsregle­ mentet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrsta­ ten, avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsial­ läkare och provinsialläkare samt avlöningsreglementet den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket. Från reglementsförslagets tillämp­ ning har lönekommittén emellertid tillsvidare undantagit vissa under kom­ munikationsverkens avlöningsreglemente för närvarande lydande tjänste­ män vid statens vattenfallsverk, nämligen överdirektören och kraftverksdirektörerna. Såsom framhållits i kommitténs specialmotivcring under 57 §, har kommittén ansett, att den vid statens vattenfallsverk nu gällande avlö­ ningsformen tantiem bör utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, vadan i reglementsförslaget icke upptagits bestämmelser örn tantiem. Frågan örn den lönegradsplacering, som vid tantiemsystemets slopande bör tillkomma nikanel lill riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Xr 203. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ifrågavarande, till tantiem berättigade tjänstemän, sammanhänger emeller­ tid dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorgani­ sation för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av olika tjän­ sters placering å tjänsteförteckningen, som lönekommittén jämlikt sina di­ rektiv har att företaga. I avseende å reglementets uppställning har 1936 års lönekommitté i hu­ vudsak följt den i 1928 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade ordningen med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Under 1 avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna bestämmelser, avseende samtliga de befattningshavare, vilka skulle lyda under reglementet. 2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän med lön enligt de allmänna löneplanerna. Härvid är särskilt att märka att, medan enligt nu gällande avlöningsreglementen innehavare av ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom förordnande, i motsats till innehavare av fullmakts- och konstitutorialtjänster icke åtnjuta lön enligt löneplan utan arvode, enligt det föreliggande reglementsförslaget även förordnandetjänstemännen skulle införas i en allmän löneplan. Under 3 avd. hava ansetts böra upptagas avlö­ ningsbestämmelser för sådana personalgrupper, för vilka de allmänna löne­ planerna icke lämpa sig. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats före­ skrifter rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet m. m. Med avseende å de i 2 avd. innefattade bestämmelserna må framhållas, att under avdelningens 8 kap. införts vissa för särskilda befattningar eller grupper av befattningar avsedda specialföreskrifter, närmast mot­ svarande dem som i 1928 års lönekommittés betänkande upptagits i ett för­ slag till särskild kungörelse med tilläggsbestämmelser till allmänna avlöningsreglementet. Nämnda kommitté avsåg, att dessa tilläggsbestämmelser skulle antagas i samma ordning som själva avlöningsreglementet, d. v. s. genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt, och följaktligen icke till sin karaktär sammanfalla med de tilläggsbestämmelser till nu gäl­ lande avlöningsreglementen, vilka Kungl. Majit i kraft av vissa i dessa reg­ lementen givna bemyndiganden utfärdat i anslutning till reglementsbestämmelserna. För närvarande återfinnes flertalet av ifrågavarande specialföre­ skrifter dels i gällande avlöningsreglementen, dels ock i olika kungörelser angående utsträckt tillämpning av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. 1936 års lönekommitté har ansett lämpligt, att dylika av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt beslutade specialföreskrifter få sin plats i själva avlöningsreglementet. Vad 3 avd. beträffar skulle under densamma upptagas avlöningsbestäm­ melser för personal, för vilken de allmänna löneplanerna icke lämpa sig. Re­ dan för närvarande finnes inom den nyreglerade civilförvaltningen ett par personalgrupper, för vilka särskilda löneplaner gälla, nämligen provinsial­ läkare och distriktsveterinärer. Kommittén tänker sig emellertid även and­ ra personalgrupper hänförda under ifrågavarande avdelning. Genom den så­ lunda föreslagna anordningen med avseende å reglementets uppställning skulle möjlighet öppnas att — med bibehållande av de avvikelser i Håga örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 67

själva lönesättningen eller beträffande särskilda avlöningsbestämmelser, sorn av organisatoriska skäl eller eljest kunna finnas påkallade — under avlöningsreglementet inordna även sådana befattningshavargrupper, exempelvis universitetsprofessorer, justitieråd, regeringsråd eller landshövdingar, vilka, ehuru nyreglerade, åtnjuta avlöning enligt andra grunder än dem, som in­ nefattas i kommunikationsverkens lönesystem. Att på detta sätt samtliga nyreglerade civila befattningshavare hänföras under civila avlöningsreglementet finner kommittén i princip eftersträvansvärt. För de personalgrup­ per, vilka intagas under 3 avd., skulle löneförhållandena i särskilda för ve­ derbörande grupper avsedda kapitel regleras fullständigt antingen genom särskilt utformade stadgandcn eller, i den mån bestämmelserna under regle­ mentets 2 avd. anses böra gälla, genom hänvisningar till vederbörande pa­ ragrafer i sistnämnda avdelning. Ehuru jag i det följande får anledning att uppehålla mig vid olika delar av lönekommitténs förslag till civilt avlöningsreglemente, anser jag mig dock redan här böra lämna en kortfattad allmän översikt över reglementsförslagets innebörd.

Det föreliggande reglementsförslaget innefattar till en början nya löneplaner för den civila statsförvaltningens befattningshavare. I de i löneplanerna upptagna lönebeloppen bär inarbetats viss del av nuvarande dyrtidstillägg, varjämte de fasta lönerna uppräknats för att bereda befattningshavarna viss löneökning. Vidare innehåller reglementsförslaget bestämmelser om rörligt lönetillägg att under vissa förutsättningar utgå vid sidan av den fästa lönen. Det nuvarande antalet ortsgrupper har utökats med två nya ortsgrupper, bl­ och I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu utgående provi­ soriska dyrortstillägget. Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna. Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1928 års förslag till allmänt avlöningsreglemente, med beaktande av däröver avgivna utlåtanden ävensom av eljest erfarenhetsmässigt framkomna erinringar mot nuvarande lönebestämmelser. På vissa punkter föreslår ock kommittén be­ tydelsefulla sakliga ändringar i nuvarande avlöningsbestämmelser. I avseende å tjänstemäns förflyttningsskyldighet går förslaget ut på enhet­ liga bestämmelser för samtliga de förvaltningsområden, för vilka reglementet skulle bliva tillämpligt, vilka bestämmelser utformats i huvudsaklig anslut­ ning till de nu för kommunikationsverken gällande föreskrifterna. Inne­ havare av domartjänst skulle dock icke vara underkastad förflyttningsskyldig­ het, med mindre sådant påkallades av organisatoriska skäl. I anslutning till vissa i kommittédirektiven gjorda uttalanden om önskvärdheten av en re­ vision av gällande bestämmelser örn lönetursberäkning vid befordran har kommittén föreslagit ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten till tillgodoräkning av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle enligt förslaget avskaffas och ersättas med en utsträckt tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen. Den nuvarande begränsningen beträffande kvinnliga befattningshavares rätt till uppfattning i löneklass föreslås upphävd, och .skulle kvinnliga tjänstemän sålunda erhålla rätt lill samma slutlön i befatt­ ningen som manlig befattningshavare. Beloppen av vissa vid sidan av lönen utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Sålunda skulle vikariatsersättning, kallortstillägg och övertidsersättning utgå efter något förmånligare grunder än hittills. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under

G8 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande av s. k. vikariatslön. Den nuvarande rätten till oavkortad lön under sjukledig­ het föreslås frikopplad från semesterrätten, varvid antalet avdragsfria sjuk­ dagar föreslås utjämnat för befattningshavare i olika lönelägen. Rätten till sjukvård på statens bekostnad, en rätt som för närvarande i huvudsak är begränsad till affärsverkens befattningshavare, är enligt förslaget avsedd att utsträckas till de befattningshavare, som hittills icke varit i åtnjutande av denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, varvid åtskilliga jämkningar vidtagits i bestämmelsernas reella innebörd. Slutligen förordar även kom­ mittén ändrade grunder för begravningshjälpen.

Avgivna yttranden. Av de ämbetsverk, som yttrat sig över kommitténs reglementsförslag, har det övervägande flertalet lämnat detsamma i huvud­ sak utan erinran eller förklarat sig böra godtaga detsamma, även örn vissa av dem funnit förslaget kunna på olika punkter giva anledning till erinrin­ gar, särskilt vad angår kommitténs lönesättning. Jag återkommer i det föl­ jande till dessa erinringar. Av de i utlåtandena gjorda mera allmänna om­ dömena rörande kommittéförslaget torde följande få återgivas:

Fångvårdsstyrelsen: Kommittéförslaget mäste i huvudsak betecknas som tillfredsställande. I formellt hänseende hade det dock varit önskvärt, därest en ytterligare förenkling av avlöningsreglementets bestämmelser kunnat ge­ nomföras. Arméförvaltningen: örn hänsyn foges till de statens befattningshavare ut­ över den fasta lönen redan nu tillkommande förmånerna i form av dyrtidstillägg, dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning, överstege de föreslagna lönerna jämte rörligt tillägg vid nuvarande indexläge endast med jämförelsevis obetydliga belopp de nu utgående kontanta löneförmånerna. Vad särskilt anginge familjeförsörjare med barn, innebure förslaget en direkt försämring i löneläget. Ur synpunkten bland annat av att säkerställa en kva­ litativt god rekrytering av de statliga befattningshavarna hade det varit önsk­ värt, om återverkningarna på lönesättningen av den nu verkställda utred­ ningen hade kunnat få en något större omfattning än vad fallet blivit. Då emellertid den i utsikt ställda revisionen av tjänsteförteckningarna syntes in­ nebära en möjlighet att genom olika befattningars ändrade inplacering på löneskalan åstadkomma vissa justeringar i lönehänseende, ville arméför­ valtningen tillstyrka, att förslaget lades till grund för proposition till riks­ dagen. Socialstyrelsen: Ämbetsverket — som framställt vissa principiella erinrin­ gar beträffande löneplaner, rörligt tillägg m. m. — hade beträffande reglementsförslaget funnit sig kunna ge sin anslutning till detsamma. De änd­ ringar i gällande avlöningsföreskrifter, som förslaget innehölle, syntes sty­ relsen i allmänhet vara sakligt väl motiverade och i vissa fall innefatta avse­ värda förenklingar, varjämte i formellt avseende den nya författningstexten på olika punkter innebure förbättringar och förtvdliganden i jämförelse med de nuvarande föreskrifterna. I samma riktning hava ock länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt generalpoststyrelsen uttalat sig. Riks försäkring sanstalten: Ehuru förslaget icke kunde anses innebära nå­ gon tillfredsställande lönereglering för statens tjänstemän, medförde det dock i vissa avseenden sådana förbättringar, att anstalten ansåge sig kunna till­ styrka, att det i huvudsak lades till grund för proposition till 1938 års riksdag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. G9

Telegrafstyrelsen: Då ämbetsverket ansåge angeläget, att behandlingen av lönefrågan i dess nuvarande skede så bedreves, att en lösning av densamma vid 1938 års riksdag icke äventyrades, hade styrelsen med undanskjutande av de erinringar, vartill kommittéförslaget i denna del kunde giva anledning, funnit sig böra tillstyrka, att proposition nu avlätes till riksdagen. Statskontoret: Ämbetsverket hade icke något att erinra mot de huvud­ grunder, på vilka förslaget till civilt avlöningsreglemente vore uppbyggt. Såvitt statskontoret kunde finna, vore förslaget — med den överarbetning på särskilda punkter, som kunde vara påkallad — väl lämpat som grundval för ett lönereglemente för civilförvaltningens tjänstemän. Generaltullstyrelsen: Det föreliggande löneregleringsförslaget kunde icke sägas fullt tillfredsställa de önskemål med avseende å en förbättring av löneställningen i olika grader, varåt styrelsen tidigare givit uttryck. Med hänsyn emellertid till det framlagda förslagets obestridliga förtjänster i övrigt och icke minst till angelägenheten av att tjänstemännen utan ytterligare dröjs­ mål finge sin löneställning mera tryggad, än den varit under den gångna provisorietiden, ville styrelsen förorda, att förslaget, utan uppskov för mera ingående ytterligare utredningar, i huvudsak lades till grund vid fastställan­ de av nytt avlöningsreglemente. Lantbruksstyrelsen: Till vad lönekommittén föreslagit i de för statstjänstemännen mera betydelsefulla punkterna — inordnande av de civila statstjänstemännen under ett enda reglemente, avskrivning av behovsprincipen med därav följande bortfallande av barntilläggen samt införande av rätt för kvinnliga tjänstemän till uppflyttning i högsta löneklassen, avskaffande av dyrtidstilläggen och desammas inarbetande till viss del i de fasta lönerna, med bibehållande av ett mindre, rörligt tillägg, nya löneplaner samt utsträc­ kande av förmånen av fri läkarvård till samtliga i reglementet avsedda be­ fattningshavare — kunde styrelsen i det stora hela giva sin anslutning, örn ock i visst hänseende, nämligen i fråga örn själva avlöningsbeloppens storlek, med stor tvekan. Lotsstyrelsen: Förslaget erbjöde uppenbarligen icke en höjning av statstjänarnas löneställning av den storleksordning, som man i allmänhet på personalhåll torde lia väntat. Den föreslagna höjningen av den kontanta lönen vore för befattningshavare i alla grader förhållandevis blygsam. Förslaget medförde dock i fråga örn andra, statstjänarna tillkommande förmåner än kontant lön vissa ej oväsentliga fördelar. Förslaget innebure ock ett erkännansvärt steg mot större enkelhet och reda i lönesystemet. Med hänsyn till de fördelar, reglementsförslaget sålunda erbjöde vid jämförelse med vad för närvarande gällde, finge styrelsen för sin del tillstyrka, att förslaget lades till grund för beslut.

Några ämbetsverk hava ansett sig icke kunna tillstyrka kommittéförsla­ get i dess föreliggande utformning. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Malmöhus län, att då kommittéförslaget, ehuru detsamma innefattade ett flertal för­ bättringar av nu gällande bestämmelser, dock enligt länsstyrelsens förmenan­ de vore behäftat med vissa bristfälligheter, länsstyrelsen ansåge detsamma icke böra i oförändrat skick antagas utan undergå en omarbetning i av läns­ styrelsen närmare angivna hänseenden. Liknande uttalanden föreligga från skolöverstyrelsen och lant mäle rist grelsen. Vissa ämbetsverk hava särskilt uttalat sig rörande lämpligheten av kom­ mitténs förslag alt sammanföra avlöningsbestämmelserna för den civila stats­ förvaltningen i ett enda avlöningsreglemente. Sålunda förklarar sig social-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

styrelsen vilja ansluta sig till den föreslagna anordningen. Härigenom kunde behovet av en mera enhetlig tillämpning av avlöningsbestämmelserna för olika grupper av tjänstemän bättre tillgodoses än hittills. Några nämnvärda prak­ tiska olägenheter vore —- såvitt styrelsen kunnat finna — icke att befara vid en övergång till ett gemensamt reglemente. Samma uppfattning har tillkän­ nagivits av kammarrätten, statskontoret och lantbruksstyrelsen. Däremot erinrar järnvägsstyrelsen örn sina vid flera föregående tillfällen framförda betänkligheter mot inordnande av statens järnvägars stora personal i ett för så gott som hela den civila statsförvaltningen gemensamt reglemente. Dessa styrelsens betänkligheter hade icke minskats genom det föreliggande reglementsförslaget.

Departements . Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som nu framlagts av 1936 års chefen. lönekommitté i dess den 16 december 1937 avgivna betänkande, bär till­ kommit efter ingående utredningar och överväganden i de hänseenden, jag angav i samband med hemställan om kommitténs tillsättande, under sam­ arbete tillika med delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret och efter överläggningar med representanter för de större personalorgani­ sationerna inom statsförvaltningen. Efter att ha tagit del av förslaget och däröver avgivna yttranden har jag funnit mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition i ämnet till innevarande års riksdag. Det nya avlöningsreglementet är avsett att i och med ikraftträdandet vin­ na tillämpning å de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken, provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och fyrstaten. Jag finner i likhet med kommittén ur flera synpunkter lämp­ ligt, att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i möj­ ligaste mån inordnas under ett och samma reglemente. Den invändning mot en sådan anordning, som framförts av järnvägsstyrelsen, synes mig icke övertygande i betraktande av att det föreliggande reglementsförslaget läm­ nar möjlighet för upptagande däri av de särbestämmelser beträffande be­ fattningshavare vid särskilda verk eller för särskilda grupper av befatt­ ningshavare, som kunna finnas erforderliga. Genom den uppställning, som av kommittén givits reglementsförslaget, skulle detsamma ock kunna göras tillämpligt å sådana grupper av tjänstemän, för vilka böra gälla speciella löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena eljest behöva ordnas ge­ nom särskilda föreskrifter. Enligt kommitténs tanke skulle sålunda under civila avlöningsreglementet även kunna hänföras vissa andra grupper befattningshavare med nyreglerade löner än dem, som för närvarande lyda under de nyss uppräknade avlönings­ reglementena, såsom exempelvis justitieråd, regeringsråd och landshövdin­ gar ävensom professorer m. fl. ordinarie befattningshavare vid rikets uni­ versitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet. För dessa tjänstemän gälla för närvarande särskilda och från gällande avlöningsreglementen täm­ ligen fristående avlöningsföreskrifter. Det synes mig i princip riktigt, att

Kungl. Majlis proposition nr 263- 71

även nu ifrågavarande tjänstemän hänföras till det nya reglementet. Med den föreslagna uppställningen av reglementet möta inga svårigheter för en sådan anordning, vars närmare utformning dock icke behöver prövas i detta sammanhang. Såsom förut nämnts har lönekommittén temporärt undantagit överdirek­ tören och kraftverksdirektörema vid statens vattenfallsverk från reglementsförslagets tillämpning. De skäl, kommittén åberopat till stöd härför, ha synts mig bärande. För provinsialläkare och distriktsveterinärer, för vilka befattningshavare för närvarande gälla särskilda löneplaner, lia i det framlagda reglementsförslaget icke upptagits några bestämmelser. Kommittén, som avsett att ifrågavarande tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden skulle regleras genom särbestämmelser under 3 avd. av civila avlöningsreglementet, har, såsom i betänkandet anför es, för avsikt att efter slutförd utredning till Kungl. Majit inkomma med särskild framställning härutinnan. Enligt vad jag inhämtat torde emellertid frågan örn lönereglering för dessa grupper på grund av vissa tidskrävande utredningar icke kunna färdigbehandlas inom kommittén i så god tid, att förslag kan föreläggas årets riksdag. Jag förut­ sätter emellertid, att förslag i denna fråga skall kunna underställas 1939 års riksdag till prövning. Då alltså några bestämmelser för befattningshavare med lön enligt särskild löneplan icke nu skulle komma att införas i reglementet, lärer den i kom­ mitténs reglementsförslag upptagna rubriken »3 avd. Tjänstemän, som åt­ njuta lön enligt särskild löneplan» böra tillsvidare uteslutas och härav för­ anledd omnumrering av 4 och 5 avd. i kommitténs förslag äga rum. Jag torde här även böra något beröra frågan om fortsatt revision av avlöningsbestämmelserna för befattningshavare med nyreglerade löner inom de förvaltningsområden, som icke omfattas av kommitténs nu föreliggande förslag. Såsom jag redan anfört, pågår inom 1936 års lönekommitté arbetet med utarbetandet av ett nytt avlöningsreglemente för ordinarie beställningshavare inom försvarsväsendet. Jag hyser den förhoppningen, att förslag härutinnan skall kunna av kommittén avgivas inom sådan tid, att även för­ slag om nya avlöningsbestämmelser för detta förvaltningsområde skall kun­ na föreläggas 1939 års riksdag. Vidare böra enligt min mening åtgärder vidtagas för en revidering i en­ lighet med de i 1936 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade grun­ derna av de år 1937 utfärdade avlöningsbestämmelserna för det statliga un­ dervisningsväsendets befattningshavare. Det synes mig ligga närmast till hands, att även dessa befattningshavare inordnas under civila avlönings­ reglementet. Ett ståndpunktstagande till denna fråga torde dock få bliva beroende på, i vilken omfattning särföreskrifter såsom tillägg till eller un­ dantag från de i 2 avd. av reglementsförslaget upptagna, grundläggande be­ stämmelserna komma att visa sig behövliga för undervisningsväsendets vid­ kommande. Det synes mig i varje fall önskvärt, att även beredningen av detta ärende kan verkställas och avslutas i så god tid, att förslag i ämnet kan föreläggas 1939 års riksdag.

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

2 . Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål.

Jag torde nu få övergå till vissa av lönekommittén berörda principspörs­ mål, vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga lönesystemet och till vilka kommittén jämlikt direktiven haft att taga ståndpunkt.

Behovsprincipen. Frågan örn den s. k. behovsprincipens tillämpning vid lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksam­ het i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid all­ mänt hava avsetts en lönesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differen­ tieras efter löntagarnas försörjningsbörda, eller stundom — med en något snävare begränsning av begreppet — med hänsyn till förekomsten eller från­ varon av försörjningsplikt mot barn. I denna mera begränsade mening, som tar sikte direkt på föreliggande familjeförsörjningsplikt, har behovsprincipen hittills — örn man bortser från de särskilda barntillägg, vilka utgått inom ramen av de under kristiden till­ komna dyrtidstilläggen — icke vunnit tillämpning inom statens lönesystem. Däremot har tidigare vid den statliga lönesättningen tagits en mera all­ män hänsyn till familjeförsörjarnas behov så till vida, att manliga tjänste­ män merendels tillerkänts en högre löneställning än kvinnliga. Detta system ■— olika lön för män och kvinnor i samma eller liknande befattningar — har nämligen främst haft sin grund i den tidigare hävdvunna utgångspunkten, att de manliga befattningshavarna i regel äro gifta och de kvinnliga i regel ogifta samt att fördenskull levnadsbehoven för de förra genomsnittligt äro större än för de senare. Med hänsyn till nu berörda förhållanden har den diskussion örn behovs­ principen såsom lönesättningsnorm, vilken vid olika tillfällen förts i offent­ liga utredningar och vid statsmakternas behandling av löneregleringsfrågor. i stor utsträckning flätats in i debatten om den s. k. likalönsprincipen, d. v. s. frågan om lika eller olika lön för män och kvinnor i samma slag av befatt­ ningar. Frågan om en lönedifferentiering efter föreliggande familjeförsörjningsbörda, oavsett befattningshavarens kön, har emellertid under de senare årtiondena vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. I en vid lönekommitténs betänkande såsom bilaga 3 fogad promemoria har läm­ nats en kortare historik rörande den tidigare behandlingen av detta spörs­ mål. För en orientering beträffande de skäl, som därvid anförts för och emot behovsprincipen såsom lönesättningsnorm, liksom beträffande de mer eller mindre utformade förslag, som framlagts till ett realiserande i en eller annan form av denna princip, tillåter jag mig hänvisa till nämnda promemoria. 1936 års lönekommitté. Efter att hava erinrat örn de uttalanden och för­ slag rörande lönetillägg till familjeförsörjare, som gjordes i propositionen nr 196 till 1937 års riksdag angående provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 73

befattningshavare i statens tjänst, samt riksdagens härutinnan intagna stånd­ punkt och efter att hava framhållit, att tanken på en lönedifferentiering en­ ligt behovsprincipen mött ett enhälligt och kraftigt motstånd från personal­ representanternas sida vid de överläggningar i denna fråga, kommittén haft med dem, anför kommittén bl. a. följande (Bet. sid. 20 o. f.):

Önskvärdheten av en utjämning i större omfattning än för närvarande av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga syntes ej kunna av någon bestridas. Örn man såge denna fråga iso­ lerad för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering te sig som den naturligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering ef­ ter barnförsörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter inom det statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad kunde göras fri från marknadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda arbetsmarknaden. Den skulle vidare harmoniera med vissa traditionella och säregna drag inom det statliga lönesystemet. Lönesättning med hänsyn till kravet på en »anstän­ dig bärgning» hade tidigare uttryckligen angivits såsom en allmän princip inom statens lönesystem, och i de statliga lönebestämmelserna inginge sedan gammalt en del moment av rent sociala förmåner, vilka i själva verket med tiden allt mer utbyggts och differentierats. Från detta allmänna hänsynsta­ gande till behovssynpunkter vid själva lönenivåns bestämmande och vid ut­ formningen av vissa avlöningsregler till en avvägning av lönebeloppen för olika befattningshavare direkt efter försörjningsbörda vöre dock steget långt, och vid ett sådant steg måste uppkomma åtskilliga vanskligheter. Avgränsningen av den försörjningsplikt, vartill hänsyn borde tagas, erbjöde därvid den första svårigheten. En summarisk begränsning av familjeförsörjarbegreppet till att avse försörjningsplikt mot barn träffade ej alltid rättvisan. I samma mån som en vidsträcktare tolkning inlades i familjeförsörjarbegreppet, uppställde sig emellertid svårigheter att ernå en tillfredsställande gräns­ dragning. Härtill bomme de utan tvivel svårlösta frågor, som sammanhäng­ de med bestämmandet av familjeförsörjartilläggens storlek, åstadkommandet av lämpliga och ur administrativ synpunkt ej alltför svårbemästrade detalj­ regler beträffande dessa tilläggs utgående o. s. v. Viktigare än dessa vanskiigheter syntes likväl vara de principiella betänkligheter, vilka grundade sig på behovsprincipens samband med det allmänna spörsmålet örn en utjäm­ ning beträffande befolkningen i gemen av familjeförsörjningsbördan. Starka invändningar hade rests mot tanken att för statstjänstemännens vidkomman­ de på lönevägen införa ett system för en dylik utjämning, därest ej möjlig­ heter befunnes föreligga att beträda en motsvarande väg beträffande andra medborgargrupper. Huru än utfallet skulle bliva av en .slutlig prövning av de olika omständig­ heter, vilka talade för och emot ett uppbyggande av det statliga lönesystemet på tillämpning av behovsprincipen, borde enligt kommitténs mening i nu­ varande läge en sådan omläggning av hittillsvarande lönesättningsprinciper icke ifrågakomma. Kommittén hade därvid tagit hänsyn dels till det bestäm­ da motstånd, som från personalens sida upprests häremot, dels, och icke minst, till att 1937 års riksdag i anledning av förutnämnda proposition för sin del gjort uttalanden av innebörd, att ett bedömande, huruvida lönediffe­ rentiering efter försörjningsplikt borde utgöra en grundläggande princip inom det statliga lönesystemet, icke borde äga rum utan ett övervägande, fristående från frågan om utformningen av lönesystem och avseende befolkningen i dess helhet, av frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

försörjningsplikt iga och icke försörjningspliktiga. Ett dylikt övervägande ankomme givetvis icke på lönekommittén. På grund av det anförda hade lönekommittén ansett sig icke böra utarbeta något förslag beträffande löneavvägning nr behovssynpunkt. Kommittén ha­ de i sitt förslag till avlöningsreglemente utformat lönebestämmelserna så, att lönen i samma befattning skulle utgå med lika belopp oavsett familjeförsörjningsbörda och kön. Detta gällde icke blott de fasta lönerna utan även den lönedel, som skulle utgå i form av rörligt tillägg. Några särskilda barntilllägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets ram nu utgående, skulle alltså enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma. I detta sammanhang torde jag ock böra beröra kommitténs förslag till av­ veckling av de nu utgående barntilläggen. Denna fråga har särskilt aktuali­ serats på grund av den höjning av barntilläggens belopp, som beslöts vid 1937 års riksdag. Kommittén yttrar (sid. 90): Ett omedelbart genomförande av kommitténs likalönsprincip skulle med­ föra, att den löneökning, som löneregleringen avsåge att bereda, för befatt­ ningshavare med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga fall skulle befattningshavarna, örn hänsyn foges till samtliga avlöningsformer, få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta syntes vara obilligt, hade kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning, varigenom bai-ntilläggen successivt avvecklades på ett sätt, som gjorde av­ vecklingen mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglementels ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Ef­ ter övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en dylik övergångsanordning hade kommittén ansett sig böra föreslå en bestäm­ melse av innebörd, att de befattningshavare, vilka omedelbart före över­ gången till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjöte barntillägg, bibehölles vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelser­ na, såvitt anginge barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tillläggsberättigande barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg. Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barntilläggen syntes böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet. Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaden för den föreslagna övergångsanordningen beträffande nyreglerade befattningshavare inom den civila statsförvaltningen — med undantag av lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter — under första budgetåret efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande utgöra omkring 1,930,000 kronor, vilken summa därefter skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120,000 kronor för budgetår, intill dess barntilläggen efter 16 år helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas, att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beträffande samma befatt­ ningshavare beräknats uppgå till omkring 4,550,000 kronor för år. Såsom framgår av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena hava två av de för överläggningar med kommittén utsedda per­ sonalrepresentanterna uttalat sig för att befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg, måtte övergångsvis bibehållas vid denna rätt i avseende å samtliga barn. Fyra av de övriga personalrepresentanterna hava hemställt, att till tjänstemän tillhörande 1—14 lönegraderna, som hava försörjningsplikt mot ett eller flera

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 75

barn, ett personligt lönetillägg måtte utgå med ett belopp, som täcker den eventuella avlöningsminskning, som skulle uppstå vid övergång till civila avlöningsreglementet, att för tjänstemän tillhörande 15—20 lönegraderna lönekommitténs förslag till övergångsbestämmelser måtte tillämpas, att för tjän­ stemän tillhörande 21—25 lönegraderna barntillägg måtte utgå för barn ut­ över två samt att för tjänstemän tillhörande 26 lönegraden och däröver intet barntillägg måtte utgå. Avgivna yttranden. Svea hovrätt, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stock­ holms län, statskontoret, lantbruksstyrelsen samt kommerskollegium 1 hava uttryckligen i princip anslutit sig till den ståndpunkt, lönekommittén intagit till frågan örn behovsprincipen, dock under vissa förutsättningar. Sålunda betonar Svea hovrätt angelägenheten av att frågan om ekonomisk lättnad för familjeförsörjare utan uppskov måtte vinna beaktande i ett större samman­ hang, särskilt vid skattelagstiftningen. Socialstyrelsen understryker, att ett avskaffande av barntilläggen icke bör kunna leda till det resultatet, att löne­ läget för befattningshavare, som enligt det nya reglementet icke skulle äga åtnjuta sådana tillägg, direkt försämrades i förhållande till nuvarande tjän­ stemän. Styrelsen finner det påkallat, att de i löneplanerna upptagna be­ loppen avvägas på sådant sätt, att möjligheten till en reell löneminskning under alla förhållanden förebygges. Enligt statskontorets mening böra er­ forderliga åtgärder för utjämnande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga erhålla en vidare syftning och laga sikte ej endast på statens befattningshavare utan även på andra befolk­ ningslager. Ämbetsverket finner det emellertid icke billigt, att nuvarande barntillägg avvecklas med mindre samtidigt anstalter träffas för åvägabrin­ gande av en dylik allmännare utjämning. Därest dylika åtgärder icke redan nu skulle komma att vidtagas, ifrågasätter ämbetsverket, om icke i avvaktan på att så sker barntilläggen böra tillsvidare bibehållas, åtminstone i den om­ fattning dessa tillägg hade före ändringarna vid 1937 års riksdag. Kom­ merskollegium framhåller, att med hänsyn till den obetydliga löneökning, som kommitténs förslag innebure, barntilläggen borde för närvarande bibe­ hållas i full utsträckning samt med avvecklingen av desamma anstå, intill dess staten beredde sina tjänstemän full kompensation för levnadskostnads­ ökningen efter år 1914. Skolöverstyrelsen anmärker, att en utredning örn möjligheten att åstad­ komma ett lämpligt efter behovsprincip lagt statligt lönesystem med lika lön för kvinnlig och manlig befattningshavare i samma tjänsteställning genom kommitténs förslag nu ånyo skjutits åt sidan. Ehuru en dylik utredning synts ämbetsverket äga den allra största betydelse för lösandet av förevaran­ de problem, ville ämbetsverket likväl icke av denna anledning motsätta sig, alt lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente förelädes innevarande 1

1 I behandlingen inom kommerskollegium av förslaget till civilt avlöningsreglemente har äm­ betsverkets chef, generaldirektören Eriksson, som tillika är ordförande i lönekommittén, icke del­ tagit.

7G Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

års riksdag. Överstyrelsen finner emellertid synnerligen starka skäl tala för att barntilläggen — såsom fristående, från de egentliga löneförmånerna skil­ da tillägg av social natur — få utgå med de av 1937 års riksdag beslutade beloppen, till dess statsmakterna genom skattelindring eller på annat sätt berett befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn motsvarande ekonomiska förmåner och dessa förmåner hunnit bliva verksamma. Till förmån för inläggande i lönesystemet av särskilda barntillägg eller annan särskild löneförmån åt befattningshavare, som äro familjeförsörjare, hava uttalat sig riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, riksräkenskapsverket, större akademiska konsistoriet i Lund samt domänstyrelsen. Ur de avgivna yttrandena må följande anföras: Medicinalstyrelsen: Då under nuvarande förhållanden planeras statliga åtgärder för befordrande av familjebildning, barnalstring och barnavård, kan det starkt sättas i fråga, huruvida rätta tidpunkten nu är inne att ur det statliga avlöningssystemet utesluta de ansatser till särskild löneförstärkning åt familjeförsörjare, som nu äro upptagna i detta system. Det synes styrelsen vara rimligt atl i avbidan på genomförandet av dylika åtgärder de särskilda dyrtidstillägg, som tillkomma statliga befattningshavare med försörjnings­ plikt gentemot barn, fortfarande utgå enligt nu gällande grunder. Styrelsen föreslår vidare att med bibehållande av den karaktär av familjeförsörjningsbidrag, som kollektivt sett för närvarande får anses föreligga i fråga örn den högsta löneklassen inom varje lönegrad, full likställighet mellan manliga och kvinnliga befattningshavare i fråga örn tillträde till denna löneklass ge­ nomföres på så sätt, att såsom villkor för rätt till uppfattning i högsta löne­ klassen inom vederbörande lönegrad härför stadgas — utöver vad i allmän­ het gäller beträffande uppflyttning i högre löneklass — att befattningshava­ ren på grund av försörjningsplikt underhåller barn. Styrelsen förutsätter härvidlag, att då kostnaderna för barns underhåll i många fall icke upphöra, då barnet uppnår 16 års ålder, utan tvärtom emellanåt kunna avsevärt steg­ ras, någon åldersgräns för barnet icke fastställes såsom villkor för tillträdet till ifrågavarande löneklass och att befattningshavaren, sedan uppflyttning i den högsta löneklassen skett, må kvarstå i densamma under sin återstående tjänstetid. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser sig knappast kunna ansluta sig till den inskränkning i behovsprincipen, som föreslagits genom barntilläggens borttagande, oell under alla förhållanden icke till den av kommittén före­ slagna övergångsanordningen. Oaktat behovsprincipen förklarats icke böra tillämpas inom det .statliga lönesystemet, synes dock ett strängt logiskt fast­ hållande därav knappast möjligt. Manliga befattningshavares i allmänhet större försörjningsplikt än kvinnligas synes man icke kunna helt bortse från vid lönesättningen. Då hänsyn tages till behovet vid den statliga lönesätt­ ningen, när det gäller att åstadkomma interlokalt lika reallön trots före­ fintlig prisskillnad skilda orter emellan, synes det länsstyrelsen blott vara en annan aspekt av samma sak och ej något för principerna i det statliga lönesystemet främmande, örn viss hänsyn även tages till den minskning i reallön, som faktiskt uppkommer för befattningshavare med försörjnings­ plikt mot barn. Enligt länsstyrelsens förmenande böra barntilläggen bibe­ hållas men däremot icke inarbetas i själva lönesystemet. Vid uppgörandet av reglerna för barntilläggens utgående bör vidare övervägas dels storleken därav, dels frågan örn desamma borde i någon utsträckning graderas efter befattningshavares placering i löneklass.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 77

Riksräkenskapsverket: I betraktande av att barntilläggen böjdes så sent som vid 1937 års riksdag och med hänsyn till den synnerligen försiktigt till­ mätta höjning av nuvarande lönenivå, som av kommittén föreslagits, synes det innebära ett — minst sagt — alltför ringa hänsynstagande till familje­ försörjarna att, örn än successivt, vidtaga en total avveckling av de barntilllägg, som under de sista femton åren ingått som en integrerande del av löne­ systemet. Riksräkenskapsverket föreslår, att under reglementsförslagets 3 kap. »Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar» måtte införas bestäm­ melser örn lönetillägg för barn efter mönster av vad nu i sådant hänseende finnes stadgat i kungörelsen med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt be­ fattningshavare i statens tjänst. Beträffande särskilt lönekommitténs förslag till avveckling av de nuvaran­ de barntilläggen hava Svea hovrätt, arméförvaltningen, socialstyrelsen, ge­ neralpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksarkivet, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium i likhet med vissa av de i kommitténs överläggningar deltagande personalrepresentanterna häv­ dat den meningen, att de befattningshavare, som före det nya avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägget enligt nu gällande bestämmelser, böra övergångsvis bibehållas vid denna förmån, så­ vitt angår samtliga barn, för vilka de omedelbart före övergången blivit tilläggsberättigade. Sålunda yttrar socialstyrelsen, att det icke syntes kunna påvisas något bärande skäl för den övergångsvis föreslagna inskränkningen, i synnerhet som därigenom skulle i en del fall uppstå direkt löneminskning till och med för tjänstemän, som uppbure barntillägg enligt nu gällande regler. Telegrafstyrelsen anför, att den föreslagna avvecklingen av barn­ tilläggen syntes för flertalet av telegrafverkets manliga tjänstemän med barn komma att medföra minskning av de avlöningsförmåner — inklusive pro­ visorisk avlöningsförstärkning — som de uppbure närmast före övergången till det nya reglementet. Denna löneminskning skulle i vissa fall bliva sä stor, att försämring komme att inträda jämväl i förhållande till den avlöning, vederbörande uppburit före tillkomsten av 1937 års provisoriska avlönings­ förstärkning. Samma synpunkter hava ock framhållits av riksräkenskaps­ verket och lantmäteristyrelsen. Länsstyrelsen i Stockholms län anmärker, att vid ett borttagande av barn­ tilläggen komme enligt det föreliggande förslaget — bortsett från övergångs­ bestämmelserna — flertalet tjänstemän, som enligt nu gällande bestämmel­ ser vore berättigade till dyrtidstillägg för barn, att vidkännas minskning i sina nu utgående kontanta löneförmåner, en minskning, som redan skulle uppkomma vid förlust av dyrtidstillägg för ett barn. Detta syntes för stora grupper av tjänstemän framstå såsom en orättvisa, och denna orättvisa kom­ me utan tvivel att uppfattas såsom i hög grad stötande genom kommitténs förslag att utnyttja den besparing, som indragningen av barntilläggen skulle medföra, till löneförbättringar åt ensamstående och bland dessa — genom likalönsprincipen — särskilt kvinnliga befattningshavare. Länsstyrelsen kunde därför icke förorda en avveckling av det nuvarande systemet efter de grunder, som kommittén föreslagit. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

man vid övergång till ett lönesystem, som icke till någon del byggde på behovsprincipen, noga tillse, att tjänstemännen icke drabbades av minsknin­ gar, som måste uppfattas såsom orättvisa och obilliga. Länsstyrelsen i Mal­ möhus län anser tillräckligt grundad anledning icke föreligga för att undan­ taga befattningshavare med allenast ett barn från den övergångsvis föreslag­ na förmånen av barntillägg. Dessutom borde barntilläggen ha föreslagits kvarstå intill en tidpunkt, som läge 16 år efter det reglementet trätt i kraft. I dylikt fall skulle barntillägg komma att utgå även för barn, som föddes efter ikraftträdandet, men blott för det antal år, som återstode av 16-årsperioden.

Departements­ Såsom lönekommittén framhållit, lärer önskvärdheten av en utjämning i chefen. större omfattning än för närvarande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och icke försörjningspliktiga ej av någon bestridas. I och för sig skulle ur denna synpunkt ett uppbyggande av lönesystemet enligt principen om en viss lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke familjeförsörjare enligt min mening hava varit att hälsa med tillfredsstäl­ lelse. Av vad lönekommittén anfört framgår emellertid, att kommittén ansett väsentliga hinder föreligga för införande av ett lönesystem, som innebär ett knäsättande i en eller annan form av behovsprincipen vid utmätandet av tjän­ stemännens löner. Till en början kommer härvid i betraktande den opinion, som förefinnes bland statstjänstemännen själva beträffande behovsprincipens tillämpning. Vid de förhandlingar kommittén i lönefrågan haft med de till­ kallade personalrepresentanterna, har från dessas sida rests ett bestämt mot­ stånd mot tanken på en lönedifferentiering efter familjeförsörjningsbörda. En annan omständighet, som kommittén ansett vara för sig vägledande, är den ståndpunkt, som vid behandlingen av frågan örn provisorisk avlöningsförstärkning intogs av 1937 års riksdag. I propositionen angående nämnda avlöningsförstärkning erinrade jag, hurusom det i 1936 års lönekommittés uppdrag inginge att överväga spörsmålet, om i statens lönesystem hänsyn borde tagas till de anställdas försörjningsplikt. Detta spörsmål vöre uppen­ barligen — framhöll jag — i väsentlig grad en fråga om huru den allmänna opinionen bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt ställde sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt, och huruvida statsmakterna vore villiga att godtaga den ökning i det allmännas utgifter, som otvivelaktigt måste följa. Förslaget om en provisorisk avlöningsför­ stärkning, som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntaga­ res behov, kunde väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett prin­ cipiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid 1937 års riksdag borde vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete. I anslutning till dessa uttalanden upptogos i förslaget till riksdagen dels fasta tillägg till lönen, dels ock särskilda lönetillägg efter barnantal. I sin skrivelse i ämnet anförde riksdagen i principfrågan, att Kungl. Maj:ts förslag om lönetillägg efter barnantal sammanhängde med det stora pro-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 79

blemkomplexet om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familje­ bildningen och berörde allenast en del av den betydelsefulla frågan örn en utjämning av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och andra. Enligt riksdagens mening borde sistnämnda spörsmål upptagas till övervägande -— fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem — i ett sammanhang och därvid behandlas med hänsyn till befolkningen i dess helhet. Huruvida differentiering av statstjänstemännens löner efter försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen inom det statliga lö­ nesystemet grundläggande princip kunde från denna utgångspunkt icke för det dåvarande bedömas. Riksdagsskrivelsen innehåller sålunda icke något direkt avvisande av tanken, att lönerna i statens tjänst i viss utsträckning skulle kunna avvägas efter olika försörjningsplikt. Men då ett övervägande först anses böra äga rum rörande frågan om utjämning av de olika villkoren för försörjningspliktiga och andra inom befolkningen i dess helhet, har lönekommittén haft skäl för uppfattningen, att riksdagen knappast vid den nu förestående löneregleringen förutsatte tillämpningen av den omstridda behovsprincipen. Den löneplan, som av kommittén framlagts och örn vilken enighet vunnits med personalorganisationernas representanter, är sålunda utformad på samma grundval som den nu gällande, och lönebeloppen äro avmätta under förutsättning av att barntillägg icke skola utgå. Då propositionen om provisorisk avlöningsförstärkning till 1937 års riks­ dag upptog förslag om utökade barntillägg, åsyftades därmed att söka skapa klarhet över möjligheterna att uppbygga det statliga lönesystemet på grund­ val av en lönedifferentiering efter försörjningsplikt. Denna klarhet torde i viss män kunna anses vunnen. De starkt delade meningarna inom riksdagen liksom inom den allmänna opinionen, tillsammans med det energiska mot­ ståndet mot varje eftergift åt »behovsprincipen» från de statsanställdas egna organisationer göra det svårt att draga någon annan slutsats än att för när­ varande förutsättningar saknas för övergång till ett lönesystem, där hänsyn i högre grad än förut tages till familjestorlek och försörjningsplikt. Under dessa förhållanden anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, att det nuvarande, inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägget skall i princip upphöra i samband med det civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Vid införande av ett avlöningsreglemente, uppbyggt utan hänsynstagande till befattningshavarnas familjeförsörjning, uppstår fråga, huru förfaras skall nied de barntillägg, som i form av dyrtidstillägg tillkomma nuvarande tjän­ stemän. Kommittén har föreslagit en övergångsanordning, varigenom de be­ fattningshavare, vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de under innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver ett. Beslut härom skulle emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet. Den av kommittén sålunda föreslagna övergångsanordningen synes mig un­ der förhandenvarande förhållanden kunna godtagas. Jag har däremot icke ansett mig kunna biträda de yrkanden örn ett bibehållande övergångsvis av

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

barntillägg för samtliga barn, som framställts från vissa personalrepresen­ tanter ävensom från ett antal över kommittéförslaget hörda ämbetsverk.

Brutto- eller nettolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas i diskussionen örn avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å för­ hållandet mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas av­ drag för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen. Benämningarna i fråga användas emellertid även med avseende å förhål­ landet mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Nettolönesystem avser då åter det system, enligt vilket avlö­ ningen redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. I förevarande samman­ hang användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sistnämnda be­ märkelserna. I en vid kommittébetänkandet såsom bilaga 4 fogad promemoria har, mot bakgrunden av en historisk återblick på pensionsrättens utveckling med hän­ syn tagen väsentligen till den allmänna civilförvaltningens förhållanden, lämnats dels en redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn brutto- eller nettolönesystem och dels en översikt över nu gällande bestäm­ melser rörande tjänstemännens bidrag till kostnaderna för pensionsförmå­ ner samt träffade anordningar med avseende å dessa bestämmelsers tillämp­ ning. Därjämte har å sid. 24—2G i betänkandet lämnats en kortfattad fram­ ställning av de skäl, som andragits för och emot nettolönesystemet. Jag tillåter mig hänvisa härtill för en närmare orientering i ämnet. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystemet rådan­ de för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén haft eller fort­ farande har att taga befattning. Lönerna äro i avlöningsreglementena upp­ tagna med bruttobelopp, från vilka tjänstemännen hava att erlägga sina i pensionsreglementena fastställda bidrag till pensioneringen. 1 samband med den under de senaste åren genomförda pensionslagstiftningen har man emellertid, på sätt i nyssnämnda promemoria närmare angives, sökt förenkla uppbörd och redovisning av dessa bidrag genom deras omvandling från den tidigare formen pensionsavgifter till pensionsaudr«f 7 samt genom vissa i an­ slutning därtill meddelade tillämpningsbestämmelser och verkställda dispo­ sitioner med avseende å anslags- och statbehandling. Av den i promemorian lämnade redogörelsen framgår vidare, att frågan örn en övergång till netlolönesystem vid flera tillfällen under de senaste årtiondena varit föremål för diskussion i samband med behandling av för­ slag till reformer på pensionsväsendets område. Härvid har påvisats, att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 81

fullständig lösning av detta spörsmål icke kan vinnas annat än genom en revision av avlöningsbestämmelserna. Vid de löneregleringar, som genom­ fördes vid 1920-talets början, och vid senare verkställda utredningar om re­ vision av de vid nämnda löneregleringar antagna avlöningsförfattningarna har emellertid denna fråga icke varit under närmare omprövning.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén har nu framhållit, att vid den behandling av frågan om brutto- eller nettolönesystem, som ägt rum under kommitténs överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna, dessa representanter enhälligt uttalat sig emot nettolönesystemet och hävdat den meningen, att ett bruttolönesystem ur tjänstemannasynpunkt avgjort vore att föredraga. Man hade förmenat, att det förra systemet i längden skulle ställa sig oförmånligt för tjänstemännen ur lönepolitisk synpunkt och att därjämte svårigheter skulle föreligga för tjänstemännen att ernå en önskvärd för­ bättring av tjänstepensionsförmånen, örn de icke betalade ett direkt bidrag till kostnaden för denna förmån. Vidare hade framhållits de ojämnheter vid övergången, som ett för nettolöneprincipens genomförande nödvändigt slo­ pande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår skulle föranleda i samband med löneregleringen. Slutligen hade uttalats farhågor för att en övergång till ett nettolönesystem i nuvarande läge skulle kunna medföra, att tjänste­ männen berövades de förmåner, som nu tillkomme dem i form av övergångs­ vis medgiven lindring i avgiftsplikten till familjepensioneringen. Beträffande sin egen ståndpunkt i ämnet uttalar sig kommittén sålunda (sid. 26 o. f.): Inom lönekommittén hade vid behandling av förevarande spörsmål gjort sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan, huruvida statens avlöningsväsen borde uppbyggas efter netto- eller bruttosystem. Under frågans be­ handling hade dock enighet uppnåtts därom, att under för närvarande före­ liggande förhållanden ett nettolönesystem knappast syntes böra ifrågakomma och att det därför icke vore påkallat, att statsmakterna nu toge ståndpunkt i principfrågan. Vid kommitténs utredningar i ämnet hade det visat sig, att betydande svårigheter för närvarande skulle vara förenade med införandet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter bottnade icke i de omläggningar av löneplanen, som skulle erfordras för systemets genomförande; det syntes utan olägenhet låta sig göra att omräkna de nu för varje lönegrad bestäm­ da pensionsavdragen till löneklassbelopp så avvägda, att de —• vad tjänstepensionsavdragen beträffade — för tjänstemännens genomsnittliga hela tjän­ stetid motsvarade den pensionskostnad, som för närvarande beräknades bliva täckt under en genomsnittlig betalningstid av 30 år, och att därefter i löne­ planen minska lönerna i de olika löneklasserna med dessa belopp. Ej heller syntes ett slopande av avdragsbefrielsen efter 30 avdragsår i och för sig in­ nebära betänkligheter vare sig ur statens eller ur tjänstemännens synpunkt, förutsatt att skäliga övergångsanordningar vidtoges till skyddande av tjän­ stemännens intressen; tvärtom kunde för en sådan omläggning anföras goda skäl ur löneteknisk synpunkt. Svårigheterna vöre i stället väsentligen be­ tingade av de övergångsförhållanden, som för närvarande rådde med avseen­ de' å familjepensioneringen. övergången lill det nya allmänna familjepensionsreglementet hade nämligen genom överenskommelser mellan staten och förutvarande enskilda familjepensionskassorna så ordnats, att nuvarande Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 203. 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits genom befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma årliga avgiftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna och som i all­ mänhet — särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper •— avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men mot fullgörande i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett liknande övergångsförhållande förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen för för­ svarsväsendets personal. Då de sålunda övergångsvis för vissa nuvarande tjänstinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende rimligen icke kunde utan vidare borttagas ens i den mån de bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle en övergång till nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, för närvarande nödvändiggöra beviljandet av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare och utgå med individuellt växlande belopp. De komplicerade bestämmelser, som härav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och revisionssynpunkt. Då härtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl bleve erforderliga för kom­ penserande av den avdragsbefrielse, som för en del tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt. hade det synts kommittén, som om införandet av ett nettolönesystem under nu rådande förhållanden skulle bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant syfte tills vidare icke kunde ifrågakomma. Kommittén hade på grund härav för sin del an­ sett, att med ståndpunktstagande till frågan om netto- eller bruttolönesystem borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te sig gynnsammare.

I enlighet med denna sin uppfattning har lönekommittén uppbyggt sitt förslag med tillämpning av bruttolöneprincipen. Emellertid har kommittén samtidigt förutsatt, att nuvarande ojämnhet med avseende å beräkning av dyrtidstillägg skall upphöra. Kommittén har avfattat bestämmelserna så, att rörligt tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande av vare sig tjänstepensions- eller familjepensionsavdrag, samt tagit hänsyn härtill vid lönebeloppens avvägning. Härigenom skulle ernås viss förenkling ur redogörarsynpunkt. Kommittén har tillika förutsatt, att nu­ varande kollektiva redovisning av pensionsavdrag fortfarande upprätthålles. Avlöningsanslagen skulle sålunda alltjämt beräknas netto. I den mån av­ sättning till pensionsfond äger rum, skulle denna, såsom för närvarande, ske genom för vederbörande förvaltningsområden summariskt beräknade avsättningsanslag eller avsättningsposter.

Avgivna yttranden. Under erinran örn det myckna arbete, som för när­ varande kräves för avlöningshandlingarnas upprättande, och de allt större krav, som måste ställas på den därmed sysselsatta personalen, uttrycker medicinalstyrelsen den förhoppningen, att den förenkling, som en övergång till nettolönesystem skulle kunna medföra, måtte genomföras så snart för­ hållandena det medgiva. Riksräkenskapsverket yttrar följande: De skäl, kommittén anfört mot införandet av ett nettolönesystem, hava icke övertygat riksräkenskapsverket örn att ett ytterligare uppskov med

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 263. 83

nettolönesystemets införande skulle vara av behovet påkallat. Klart är, att vissa svårigheter av övergångsnatur äro ofrånkomliga, men riksräkenskapsverket finner icke sannolikt, att dessa svårigheter skulle bliva väsentligt mindre längre fram. Övergången till ett nettolönesystem med generellt av­ vägda avdragsbelopp, verkställda redan i löneplanerna, synes icke heller obetingat kräva beviljandet av särskilda personliga lönetillägg för att över­ gångsvis upprätthålla de olikheter i fråga örn tjänstemännens nuvarande bidragsplikt till pensioneringen, som bland annat äro beroende på de över­ enskommelser, vilka träffats mellan staten och vissa änke- och pupillkassor i samband med statens övertagande av familjepensioneringen. Det är näm­ ligen att märka, att dessa överenskommelser träffades utan samband med någon lönereglering och därför fingo ett innehåll, som avsåg att så långt möjligt förhindra en försämring i lönevillkoren genom höjda pensionsavdrag. Under förutsättning att en blivande lönereglering icke genomföres med så knapp marginal, att löneökningen ej täcker nu förekommande differenser i pensionsavdragshänseende, lärer övergången till ett nettolönesystem kunna i samband med en lönereglering genomföras utan särskilda personliga löne­ tillägg eller åtminstone utan dylika tillägg i någon större omfattning. Att staten kompenserar sådana individuella olikheter i fråga om själva löneför­ bättringens storlek, som skulle bliva en direkt följd av ett generellt slopande av tjänstemännens bidragsplikt till egen och familjens pensionering, torde knappast vara behövligt. Det kan heller icke vara lämpligt att till en oviss 1 ramtid uppskjuta fullföljandet av den påbörjade reformeringen av pensionslagstiftningen genom att bibehålla ett bruttolöne- och avdragssystem, som visat sig vara förenat med högst betydande praktiska olägenheter. För riksräkenskapsverket står det nämligen klart, att om icke den föreliggande frå­ gan vinner sin lösning i samband med den nu förestående löneregleringen, möjlighet att övergå till ett nettolönesystem icke kommer att inträda på mycket länge. Riksräkenskapsverket vill fördenskull bestämt förorda, att lönekommitténs förslag i angivet avseende omarbetas, vilket torde kunna ske utan att något uppskov med löneregleringen fördenskull skall behöva äga rum.

För egen del har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att uttala Departementsmina synpunkter i fråga örn ett nettolönesystem. Sålunda framhöll jag vid che!manmälan den 2 mars 1934 av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente (proposition nr 222 till nämnda års riksdag, sid. 53), att jag i likhet med vissa myndigheter funne starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem, d. v. s. ett system med lönerna redan i löneplanerna upptagna till de belopp, som finge uppbäras av tjänstemännen utan att särskilda avdrag för pensionsändamål behövde ifrågakomma. Av olika anledningar syntes det mig emellertid icke möjligt att i berörda sammanhang genomföra ett dylikt system. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig, kunde svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna. I varje fall syntes en dylik omläggning knappast böra komma till stånd utan att möjligheterna för övergång till nettolönesystem jämväl i fråga örn familjepensionsavgifterna kunde samtidigt tagas under övervägande, något som då icke kunde ske, enär frågan örn familjepensioneringens framtida ordnande befunne sig under utredning. .Tåg nödgades där­ för inskränka mig till att förorda vissa, sedermera i samband med tjänstc-

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

pensionsreglementets ikraftträdande genomförda förändringar i sättet för ut­ tagandet av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna. I anslutning till denna uppfattning uttalade jag vid tillsättande av 1936 års lönekommitté den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid ut­ redningen komma fram till ett nettolönesystem. I enlighet med min sålunda redan förut intagna principiella ståndpunkt till frågan om nettolönesystemet delar jag riksräkenskapsverkets mening om det önskvärda i och för sig av att, då nu en allmän omreglering av tjänste­ männens löner skall äga rum, även frågan om införandet av nettolönesyste­ met kunde vinna sin lösning. Det synes mig'emellertid — även med hän­ syn till erlagda retroaktivavgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner i pensionsavdragshänseende, som i förhållande till andra befattningshavare genom överenskommelser mellan staten och enskilda familjepensionskassor tillförsäkrats i första hand förutvarande delägare i kassorna, bortfalla i sam­ band med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen. Från denna utgångspunkt få enligt min mening de betänkligheter lönekommittén anfört mot att för närvarande genomföra ett nettolönesystem avgö­ rande betydelse. Jag biträder således lönekommitténs förslag i denna del. Mot den av kommittén förutsatta anordningen, att rörligt tillägg beräknas å bruttolönebeloppet, har jag intet att erinra.

Rörligt tillägg. Alltsedan år 1916 hava å statstjänstemännens löner utgått särskilda tillägg, föranledda av levnadskostnadernas stegring utöver den nivå, till vilken hänsyn tagits vid lönebeloppens avvägning. Från och med år 1919 hava dessa tillägg utgått efter en glidande skala och benämnts dyrtidstillägg. Även vid fastställandet av de löneplaner, som nu äro gällande för de förvaltningsområden, vilka lönekommitténs utredning avser, bär för­ utsatts, att rörliga tillägg skulle utgå å lönebeloppen, ehuru efter lägre pro­ centtal’ än för oreglerade verk. Vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken utgick man nämligen icke från de prisstegringar, vilka inträtt på grund av krisförhållandena, utan lönenivån avvägdes efter ett fingerat prisläge, som skulle hava varit rådande i början av 1920-talet, därest levnadskostnadsstegringen under krigsåren genomsnittligt per år varit densam­ ma som under perioden fran senaste allmänna lönereglering i början av 1900 talet fram till världskrigets utbrott. En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det före världskriget tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas behandling un­ der senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom ett önskvärt mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet. Vid tillsät­ tandet av 1928 års lönekommitté riktades särskilt uppmärksamheten på detta spörsmål i de direktiv, som meddelades kommittén. I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente utta­ lade sig också nämnda kommitté bestämt för en avveckling av dyrtidstilläg­ gen och upprättade, såsom förut framhållits, sitt reglementsförslag i över­ ensstämmelse med denna uppfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 85

1936 års lönekommitté. Då 1936 års lönekommitté jämlikt sina direktiv nu haft att pröva frågan om fasta eller rörliga löner, har kommittén på grund av sina utredningar i frågan för sin del kommit till den uppfattnin­ gen, att ett system med viss rörlighet hos lönerna alltjämt bör bibehållas. Kommittén framhåller, att den utveckling av priser och levnadskostnader, som ägt rum under tiden efter avgivandet av 1928 års lönekommittés betän­ kande — och icke minst under de allra senaste åren -— syntes i väsentlig mån hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt, på vilket 1928 års lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstilläggens avskaffande. En sta­ bil pris- och levnadskostnadsnivå framstode icke numera vare sig som det enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet, och en viss auto­ matisk rörlighet hos lönerna vöre därför enligt kommitténs mening önsk­ värd. De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg ginge emellertid tillbaka till en tid, som utmärkts av exceptionella fluktuationer i priser och levnadskostnader, och bure i hela sin utformning prägel av dessa förhållan­ den. Åtskilliga omständigheter, främst den statliga aktiviteten i pris- och produktionsreglerande syfte inom vissa områden av näringslivet — varibland jordbruket i detta sammanhang ägde särskild betydelse — talade dock för att de växlingar, med vilka man hade att räkna, icke ens i rätt kritiska lägen kunde väntas bliva av samma omfattning som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. Modifikationer i de hittillsvarande reglerna om dyrtidstilllägg syntes därför vara väl motiverade i syfte att ernå en ökad stabilitet i lönenivån. En lösning av den föreliggande frågan, som beaktade de nu antydda olika synpunkterna, borde enligt kommitténs mening gå ut på att de rörliga till­ läggen, såsom förutsatts i kommitténs direktiv, visserligen bibehölles men gåves en sådan teknisk utformning, som naturligt anslöte sig till de nyssberörda tendenser, vilka syntes göra sig gällande i prissystemet. Beträffande det rörliga tilläggets syfte anför lönekommittén i huvudsak följande (sid. 31 o. f.): Av den historiska översikt, som i bilaga 5 till betänkandet lämnats röran­ de behandlingen av frågan om dyrtidslillägget vid olika tillfällen, framginge, att de uppfattningar, vilka från statsmakternas sida anförts beträf­ fande dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt liktydiga och klart formulerade utan betingade av växlande omständigheter i de situationer, då ståndpunktstagande i frågan varit påkallat. Såsom en sammanfattning av den i bilagan framlagda undersökningens resultat i denna del syntes kunna fastslås, att visserligen från befattningshavarnas sida principen örn en under levnads­ kostnadernas växlingar bevarad reallön oavlåtligen och med styrka häv­ dats men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten av en viss anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor och särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare vid de flesta till­ fällen, då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt. I den mån en sådan anpassning av statsfinansiella hänsyn icke låtit sig till fullo genomföra, hade i andra hand olika statstjänargruppers behov av kompen­ sation för prisstegringen uppställts som riktmärke. Det syntes kommittén uppenbart, att av de två antydda, schematiskt upp­ ställda principerna — vilka kumle benämnas »reallöncprincipcn» och

86 Kimot- Majlis proposition nr 263.

»marknadslöneprincipen» —- ingendera kunde rigoröst hävdas. Det vore givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget så klart som möjligt angåves och att detta syfte konsekvent fullföljdes utan sådan godtycklighet, som onekligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmål, men det vore icke på något sätt givet, att syftet kunde eller borde preciseras i form av någon enkel »princip». Det vore tvärtom all anledning att antaga, att den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, bäst ga­ ranterades med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl till tjänste­ männens naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löne­ avtal långa löneregleringsperioderna för statstjänstemannen. Till betydande del sammanfölle även dessa krav. Vad särskilt »reallöneprincipen» anginge, syntes det svårt att finna något skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställ­ ningsvillkor i de flesta avseenden utmärktes av en osedvanlig grad av stabi­ litet — skulle garanteras konstant, när någon dylik regel icke gällde för nå­ gon annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnadskostna­ derna i förhållande till penninginkomsterna gåve uttryck för förändringar i de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa förändringar borde olika inkomsttagargrupper lia del såväl när detta vöre dem till godo som när motsatsen vore fallet. Det funnes ingen anledning, varför icke statstjänste­ männen skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffa­ de såsom följd av världskriget. Ä andra sidan förelåge icke heller någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lade grunden för real för­ bättring av de ekonomiska villkoren och toge sig uttryck just i en förskjut­ ning i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. Det funnes icke i statstjänstemännens .ställning eller arbetsprestationer någonting, som skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i motsats till vad som gällde andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i löner­ na skulle rigoröst fixeras. »Reallöneprincipen» tedde sig därför som i och för sig helt godtycklig. Det vore naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets upp­ gift betraktades såsom i första hand den att bereda ett visst på förhand ga­ ranterat skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom löneregleringsperioden. Det syntes även kommittén självklart, att vid det rörliga till­ läggets konstruktion en dylik synpunkt borde beaktas. Men detta innebure icke anslutning till »reallöneprincipen» i den av kommittén fattade menin­ gen, att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén funne tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke borde vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip syntes så­ väl sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som praktiskt omöjlig att helt realisera. I själva verket syntes uppgiften att skydda tjänstemännen mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar un­ der löneregleringsperioden lika väl eller till och med ur tjänstemännens egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lades till grund för det rörliga tilläggets konstruktion. Det vore emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställde sig, icke kunde hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automa­ tiskt verkande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassnin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 87

gen av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens för­ ändringar väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mind­ re provisoriska löneregleringar — tvinga sig fram. Men det framstode en­ ligt kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en löneregleringsperiod av sådan längd, som kunde betraktas såsom antaglig vid mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga förskjutningar i den allmänna reallönestandarden i samhället kunde hinna komma till stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löneoch inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera detta önskemål vore begränsade. För detta önskemål talade till en början en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i första hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjän­ stemännens synpunkt förefölle en sådan uppfattning kunna hävdas med stör­ re fog än »reallöneprincipen»: det hade icke utan berättigande framhållits från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhål­ lande till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kunde komma att succes­ sivt försämras, relativt sett, och att på grund av statsfinansiella förhållanden avståndet kunde vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänste­ männen skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än sådana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar hade möjlig­ het att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbättringar. Oavsett riktigheten av detta senare argument syntes det kommittén på allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möj­ ligt utformades i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen». En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag under en längre tid gåve vid banden, att nuvarande reallöneläge uppkommit därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Under tiden efter 1860 hade sänkning förekommit endast tre gånger, nämligen under senare hälften av 1870-talet, då en jordbruks- och industrikris samtidigt satte in och ledde till en i vissa hänseenden om 1930-talets kris påminnande och. nästan lika svår depression, vidare under åren efter 1920, då en sättning i hela prissystemet efter krigsårens abnorma uppskruvning ägde rum och slut­ ligen under depressionen i förra hälften av innevarande decennium. Dessa tre tillfällen vore de enda i den svenska industrialismens utveckling, då den allmänna penninglönenivån sjunkit avsevärt. Enär lönenivån eljest under depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom t. o. m. något stigit trots sjunkande levnadskostnader, hade löneutvecklingskurvan fått ett i stort sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas förhållningssätt innebure, att reallönestegringen under det senaste halvseklet betingats såväl av sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer som av stigande penninglöner under uppåtgående konjunkturer och i själva verket i allmänhet i högre grad av det förra än av det senare. Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser vore dess »eftersläp­ ning» i förhållande lill levnadskostnadsnivåns förändringar. Under upp­ svings- och prisstegringsperioderna vore som regel den allmänna lönenivåns rörelser lill en början svagare än prisnivåns, vilket hade sin naturliga för­ klaring däri, att de flesta lönesatser en lid framåt vore bundna av förut in-

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

gångna avtal och först så småningom kunde justeras uppåt. Vid nedgångsoch prissänkningsperioder vore eftersläpningen än mera framträdande; i den svenska utvecklingen hade i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud icke anpassats nedåt under depressionsperioderna. Om man utginge från att det rörliga lönetillägget skulle tillgodose syftet att så långt möjligt anpassa utvecklingen av statstjänstemännens löner efter den allmänna löneutvecklingen, syntes följande två möjliga utvägar vara värda diskussion: 1) det rörliga tillägget borde förändras icke efter levnadskostnadsindex utan efter en löneindex; 2) lönerna borde göras automatiskt rörliga uppåt men rörliga nedåt en­ dast efter en prövning, som innefattade icke endast levnadskostnadernas ut­ veckling utan jämväl andra omständigheter och däribland särskilt den all­ männa lönenivåns utveckling. I princip skulle anpassningen av statstjänstemannalönerna till den all­ männa löneutvecklingen bäst tillgodoses genom att en löneindex lades till grund. En sådan anordning skulle dock stöta på stora praktiska svårig­ heter. I den allmänna föreställningen vore lönens rörlighet otvivelaktigt i första hand motiverad av levnadskostnadernas förändringar, och det syntes vara vanskligt och kunna leda till irritationer att Irnit upplösa samman­ kopplingen mellan det rörliga tillägget och levnadskostnadsindex, även om detta i och för sig vore principiellt befogat. Härtill bomme svårigheten att konstruera ett för ändamålet lämpligt löneindex. Den radikala lösning, som en övergång till ett rörligt tillägg, föränderligt efter en löneindex, skulle in­ nebära, vöre därför av praktiska skäl knappast tillrådlig. Det andra systemet — enligt vilket anknytningen till levnadskostnads­ index skulle bevaras men reduktioner av lönerna under prisfallsperioder göras beroende av statsmakternas prövning under hänsynstagande icke en­ dast till levnadskostnadsutvecklingen utan även till den allmänna löneut­ vecklingen och andra relevanta omständigheter — kunde direkt motiveras av erfarenheterna av den hittillsvarande allmänna löneutvecklingen. På se­ nare tid hade också ett dylikt system faktiskt tillämpats för statstjänstemän­ nens vidkommande, i det att under senaste prisfalisperiod vid ett pär tillfäl­ len — åren 1931 och 1932 — statsmakterna fastställt ett annat och högre levnadskostnadsindextal än det gällande såsom normerande för statstjänste­ männens löner. Även örn ifrågavarande anordning sålunda sakligt och med erfarenhetens stöd kunde i och för sig försvaras, hade kommittén dock ansett sig icke böra förorda ett praktiskt förverkligande av detta system. Att inom löpande löneregleringsperiod göra lönesättningen i vissa situatio­ ner beroende av diskretionär prövning kunde uppfattas som obekvämt för så­ väl statsmakterna som tjänstemännen. Det syntes även stöta på svårövervinneliga psykologiska hinder att i fråga örn en glidande löneskala fastställa olika regler för anpassning uppåt och för anpassning nedåt. Därest det rörliga tilläggets förändringar anknötes till levnadskostnadsindexens utslag och rörligheten gjordes automatisk såväl uppåt som nedåt, kunde uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas. I viss utsträckning kunde dock de i denna princip innefattade kraven till­ godoses i och med att lönen gjordes mera trögrörlig genom en regel, enligt vilken lönebeloppen förändrades endast när levnadskostnadsindex förskjutits mera betydligt. Den allmänna löneutvecklingen bomme därigenom att efter­ liknas i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemännen komme till stånd med en viss »eftersläpning» och att lönesänkning inträffade, först när lev­ nadskostnadsindex sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande läge. Man nådde därmed också större stabilitet i den statliga lönesättningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 89

och undveke de meningslösa och irritationsskapande, små och ofta inträf­ fande löneförändringarna till följd av mindre betydande och osäkra förskjut­ ningar i levnadskostnadsindex. Kommitténs i anslutning till denna principmotivering utformade förslag i avseende å det rörliga tilläggets konstruktion kan sammanfattas sålunda: 1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsva­ rar de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till index­ läget 156. 2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes av tekniska skäl en indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes lika med 100. 3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesätt­ ningen, att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas stats­ makternas prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget föreslås ett indexläge 20 procent över utgångsläget. Såsom undre gräns bör i första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp. Det anses icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnads­ kostnaderna avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över bottenläget under föregående djupa depression. För alla eventualiteters skull föreslås emellertid en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstemännen skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnads­ kostnaderna fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen räknats upp. 4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip 75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad anses i rimlig grad tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnadsförnödenheternas fördyring. Lägre kompensationsgrad befaras ställa tjänste­ männen i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga tillägget. 5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av levnadskostnaderna utan nied en intervall av 4 procent. På en indexskala, där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter. Kommittén har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändringar äro såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märk­ bara för en löntagare, vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels att ifrågavarande intervall under vissa omständigheter giver en stabilitet i lönesättningen, sorn väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gäl-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

lande, dels slutligen den lönetekniskt gynnsamma omständigheten, att vid 4 procents intervall den föreslagna tre fjärdedels kompensationen kan fast­ ställas i hela procenttal av den fasta lönen. 6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring till­ lägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget be­ stämmes efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgränsen uppnåtts. Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå en­ ligt följande schematiska tablå:

Då levnadskostnaderna, uttryckta 1 procent av 1935 års levnadskostnadsnivå, äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg

efter stegring efter nedgång från lägre intervall enligt från högre intervall enligt följande följande

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent. Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av Kungl. Majit och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kom­ pensation för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning, som hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen. 7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp för månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1,000 kronor. Ur marknadslönesynpunkt anses en maximering vara väl försvarlig. De högre och högsta lönerna i enskild tjänst äro som regel mycket stabila och jämkas sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Med hän­ syn härtill anses goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringssynpunkt hava större betänkligheter häremot ansetts icke behöva möta, då en omprövning av lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskost-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 91

nadsstegringen överstege 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå. Ett bibehållande av nu gällande maximigräns — 700 kro­ nor — skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förut­ satts, att rörligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på grund härav anses en höjning av maximigränsen motiverad.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår dyrtidstillägg icke blott å lön utan därjämte å ett stort antal andra avlöningsförmåner (jfr Bilaga 6 vid betän­ kandet) . Kommittén förordar, att sådant tillägg medgives endast å följande slag av avlöningsförmåner, nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersättning för tjänstemän i allmänhet och dels s. k. exspektansarvode för tjänstemän i disponibilitet vid utrikesförvaltningen. Den relativt snäva avgränsning av rätten till rörligt tillägg, som kommittén sålunda ansett sig av praktiska skäl böra förorda, har föranlett kommittén att företaga en om­ prövning av storleken av de i avlöningsreglementet upptagna kontanta avlöningsbelopp, som nu äro förenade med dyrtidstillägg men som enligt kom­ mittéförslaget skulle vara uteslutna från rörligt tillägg. Härvid har kom­ mittén icke känt sig strängt bunden av vissa procenttal utan eftersträvat en avvägning av de olika avlöningsförmånerna till ur administrativ synpunkt lämpliga belopp. Det förutsättes, att en omräkning verkställes jämväl av de kontanta avlöningsförmåner, vilka fastställts och enligt kommitténs för­ slag även för framtiden skulle fastställas i tilläggsbestämmelser till avlö­ ningsreglementet, i den mån dyrtidstillägg enligt nuvarande bestämmelser utgår å sådana ersättningsbelopp. Bestämmelser rörande rörligt tillägg återfinnas under 29—31 §§ av kom­ mitténs reglementsförslag.

Enligt vad som framgår av de vid betänkandet fogade särskilda yttran­ dena har kommittéledamoten herr Finnsson inom kommittén påyrkat sådan ändring i de föreslagna grunderna för rörligt tillägg att, därest socialstyrel­ sens levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935 års genom­ snittliga levnadskostnadsnivå, tjänstemännen skulle vara skyldiga att vidkän­ nas avdrag å sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som av kom­ mittén förordats beträffande röidigt tillägg. Likaledes har denne reservant hävdat att, även om levnadskostnadstalet skulle utvisa ökning med mer än 20 enheter, rörligt tillägg likväl icke borde utgå efter högre procenttal än femton samt att, om levnadskostnadstalet skulle utvisa minskning med mer än tio enheter, avdrag likväl icke borde göras efter högre procent än sex. Samme reservant ävensom ledamoten herr Andersson hava ansett, att rör­ ligt tillägg ej bör beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger, enligt den förres förmenande, 700 kronor och, enligt den senares mening, 800 kro­ nor. Även två personalrepresentanter hava uttalat sig mot en höjning av nuvarande maximeringsgräns för det rörliga lönetillägget.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Avgivna yttranden. Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande in­ förandet i lönesystemet av en rörlig lönedel har föranlett vissa av de hörda ämbetsverken till särskilda uttalanden. I sådant hänseende må följande åter­ givas: Socialstyrelsen: Det vore enligt styrelsens mening befogat, att ifrågavaran­ de tillägg bestämdes efter en högre procentsats av levnadskostnadsstegringen än som angivits av kommittén. Häremot borde desto mindre betänklighet vara att anföra, som en övre gräns för det rörliga tilläggets utgående vöre fastställd. Beräkningarna rörande levnadskostnadsindex syntes också nu­ mera få anses så tillförlitliga, att osäkerhetsmarginalen för de verkliga levnadskostnadsförändringarna, åtminstone vad beträffade statstjänstemannens huvudmassa, endast kunde röra sig örn några få procent. Vid sådant förhål­ lande och då väl avsikten vore att så långt möjligt tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnadskostnadernas fördyring, borde ifrågavarande kompensationsbelopp kunna sättas åtminstone till 85 å 90 %>. Beträffande däremot det rörliga tilläggets förändring i förhållande till växlingarna i levnadskostnadsindex, rörande tidpunkten för förändring, rö­ rande den period, för vilket det rörliga tillägget borde fastställas samt rö­ rande det indextal, som borde vara normerande, då levnadskostnaderna un­ der fortskridande sänkning passerade genom intervall, anslöte sig styrelsen till de av kommittén föreslagna anpassningsreglerna. Någon invändning syn­ tes styrelsen ej heller vara att göra mot de föreslagna automatiskt verkande reglerna för lönens rörlighet allenast inom vissa gränser. Statskontoret: Förslaget att ersätta nu utgående dyrtidstillägg, till den del de icke skulle inarbetas i den fasta lönen, med en genom bestämmelser i själva avlöningsreglementet reglerad rörlig lönedel funne statskontoret ur olika synpunkter lämpligt och till sin konstruktion väl avvägt. Ur admini­ strativ synpunkt syntes det vara en påtaglig fördel, att det föreslagna rörliga tillägget skulle utgå allenast å vissa särskilt angivna löneförmåner. Härvid syntes, såsom jämväl kommittén framhållit, böra förutsättas, att en omräk­ ning komme till stånd av de löneförmåner, å vilka dyrtidstillägg för närva­ rande utginge men varå rörligt tillägg icke skulle beräknas. Riksräkenskapsverket: Ämbetsverket kunde i stort sett giva sin anslutning till den föreslagna utformningen av reglerna för det rörliga tillägget. Mera tveksamt måste ämbetsverket ställa sig till vad som i kommitténs motivering sagts om det rörliga tilläggets syfte. Den nya löneteori, som kommittén i och med »marknadslöneprincipen» introducerade i det statliga lönesystemet, hade, såsom kommitténs egen utredning tydligt gåve vid handen, visat sig svår, för att icke säga omöjlig att omsätta i praktiken. De av kommittén föreslagna reglerna för det rörliga tillägget innefattade även en kompromiss­ lösning, där reallöneprincipen — trots kommitténs uttalade sympatier för en närmare anknytning till marknadslönerna — dominerade. Och detta enligt riksräkenskapsverkets uppfattning även med rätta. Det rörliga tilläggets uppgift borde nämligen liksom förut dyrtidstilläggets vara att inom vissa, av praktiska och ekonomiska skäl bestämda gränser bibehålla tjänstemannen vid den reallön, som vid löneregleringen blivit för honom utmätt. Veder­ börlig hänsyn till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden torde däremot böra tagas vid de periodiskt återkommande regleringarna av den fasta lönenivån. Därest icke reallöneprincipen och marknadslöneprincipen på dylikt sätt hölles i sär, syntes man lätt förlora sig i ett abstrakt teoretiserande, som knappast befordrade en praktisk lösning av löneproblemen. Kommitténs intresse för marknadslöneprincipen hade huvudsakligen kom-

Kunni Metias proposition nr 263. 93

mit till uttryck vid behandlingen av frågan om utformandet av reglerna för det rörliga tillägget. På ett annat område, där samma princip skulle givit ett alldeles bestämt utslag i viss riktning, nämligen vid bestämmandet av lö­ nerna för kvinnliga befattningshavare, hade kommittén funnit sig oförhind­ rad att föreslå full likställighet i lönehänseende mellan män och kvinnor ge­ nom borttagande av nuvarande spärr för kvinnorna i fråga örn sista löneklassen inom vederbörande lönegrad. Riksräkenskapsverket hade intet i sak att erinra mot sistnämnda förslag men funne det dock inkonsekvent att låta marknadslöneprincipen tjäna som motiv exempelvis för be­ stämmande av kompensationsgraden för det rörliga tillägget till 75 procent av levnadskostnadsstegringen ävensom för tilläggets maximering vid en må­ nadslön av 1,000 kronor, medan den ur skilda synpunkter mera betydelse­ fulla frågan om borttagande av lönespärren för kvinnor ansåges kunna be­ dömas och avgöras utan hänsyn till löneläget på den allmänna arbets­ marknaden. Skolöverstyrelsen: Överstyrelsen ville hemställa, att det rörliga tillägget måtte bestämmas att utgå med samma procenttal som det tal, varmed levnadskostnadsindex enligt socialstyrelsens beräkning i den nya skalan över­ sköte talet 100 samt att nytt procenttal måtte bestämmas för varje kvar­ tal, när en förskjutning med två enheter uppstått i levnadskostnadsindex. Kommerskollegium: Det kunde ifrågasättas, om icke den föreslagna kom­ pensationsgraden av 75 °/o för stegringen i levnadskostnaderna utöver ut­ gångsläget skulle ställa statstjänstemännen i ett ogynnsamt läge i förhållan­ de till löntagare i enskild tjänst. Kollegium ville föreslå en höjning av pro­ centtalet till 90. I fråga särskilt om den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget påyrka socialstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kammar­ rätten, skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommerskollegium, att nå­ gon maximigräns icke måtte fastställas.

Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemän-z>eparte»i«nfsnens löner efter det allmänna inkomstlägel och den allmänna sociala stan- cJielendardens förändringar framför allt åstadkommas genom tid efter annan ske­ ende löneregleringar. Under de relativt långa löneregleringsperioderna på­ kallas emellertid även en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhål­ landen i avseende å priser och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja sig med en schablonmässigt verkande regel är ofrånkomligt. Hittills har en dylik löpande anpassning vunnits genom det med levnadskostnadsindex va­ rierande dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs förslag skulle levnadskost­ nadsindex alltjämt bliva utslagsgivande för lönernas rörlighet under lönereg­ leringsperioderna. Genom att låta det rörliga tillägget variera allenast vid vissa mera betydande förskjutningar av nämnda index komma emellertid vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna att liksom på den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning i förhål­ lande till levnadskos tnadsul veck] ingen. Härigenom åstadkommes en önsk­ värd större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa av de olä­ genheter, som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Även i fråga om den grad, vari en levnadskostnadsstegring bör kompense­ ras genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs för­ slag, vilket i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som nu gäller i fråga om dyrtidstillägget. I likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det löne­ belopp för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag kan alltså icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts örn slopande av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat, måste dock en höjning av det maximibelopp, som nu gäller beträffande dyrtidstillägget, anses påkallad. Efter övervägande har jag på denna punkt funnit mig böra biträda det förslag, som framställts av kommitténs majoritet och som innebär maximigränsens fixerande till 1,000 kronor för månad. Vad slutligen angår frågan, å vilka slag av avlöningsförmåner rörligt tilllägg bör utgå, innebär lönekommitténs förslag härutinnan en väsentlig för­ enkling i administrativt hänseende i jämförelse med nuvarande regler för dyrtidstillägget. Även detta förslag, som icke från någon av de hörda myn­ digheterna framkallat gensagor, vill jag för min del tillstyrka.

Allmänna löneplaner. För fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma avser en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot bakgrun­ den av de löner, som tillämpas utanför statsförvaltningen, har 1936 års lönekommitté låtit föranstalta om vissa lönestatistiska utredningar, avseende så­ väl en allmän jämförelse mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda och utvecklingen av lönenivån för vissa andra löntagaregrupper som även en belysning av lönenivåernas absoluta höjd under det senaste år, för vilket vid undersökningarnas igångsättande material kunnat anskaffas, nämligen år 1935, vilket år jämväl, i motsats till de båda därefter följande, med hänsyn till sin konjunkturkaraktär ansetts lämpligt som jämförelseår. Nyssnämnda undersökningar hava utförligt redovisats i bilagorna 7 och 8 till betänkan­ det. Därjämte har å sidorna 44—56 av betänkandet lämnats en allmän redogörelse för de viktigaste resultaten av de verkställda undersökningarna. Jag tillåter mig hänvisa härtill för närmare kännedom örn kommitténs ut­ redningsarbete på förevarande punkt.

1936 års lönekommitté. Till en början angiver lönekommittén vissa all­ männa riktlinjer för lönebeloppens avvägning vid upprättandet av nya löne­ planer. Kommittén yttrar härom (sid. 56 o. f.): Med hänsyn till vad de verkställda undersökningarna visat rörande löne­ nivån och icke minst i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtion­ dena för anställningshavare i icke-statlig tjänst har lönekommittén för egen del funnit en viss, om ock måttlig höjning av lönenivån för statstjänstemännen vara försvarlig och motiverad. Genom Kungl. Maj :ts och riksdagens år 1937 fattade beslut om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare inom här ifrågavarande förvaltningsområden torde ock statsmakterna få anses hava förutsatt, att en viss löneökning för statstjänstemännen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsårbetet. Vid den nu förestående löneregleringen böra enligt kommitténs mening

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 95

lönerna för statstjänstemännen genom kräkning i de fasta lönerna av en viss del av nuvarande dyrtidstillägg avpassas elter en mera aktuell levnadskostnadsnivå än den, till vilken beloppen i hittillsvarande löneplaner hänföra sig. Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses önsk­ värt, att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i form av en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån försvå­ ras. Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande oell ur praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa rör­ liga lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, base­ rade på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att samban­ det med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra si­ dan bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller för­ sämrad allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan kom­ ma att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän in­ komstnivå samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna av­ passats. Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala, vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan örn rörligt tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räk­ nat från det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen förhöjda — lönebeloppen med högst 5 procent. Det förslag till ny löneplan, som lönekommittén framlägger beträffande tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial — den­ na löneplan motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner i övriga avlöningsreglementen men betecknas av kommittén såsom löneplan A — utgör resul­ tatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika inom kommittén och bland personalrepresentanterna framförda meningar i fråga örn löneförbättringens storlek i olika lönelägen lyckats uppnå enighet inom kommittén kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattas i löneplaneförslaget, samtidigt som personalorganisationernas representanter för­ klarat sig kunna godtaga förslaget. I

I fråga örn de föreslagna nya löneplanernas byggnad lämnar kommittén följande förklaringar oell påpekanden: Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betän­ kande angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skill, sorn vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minsk­ ning av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit uttryck åt den meningen, atl antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn till atl löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnadskostnadssplittringens storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplittringens storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har kommittén — i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, sorn skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H» och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstä­ verna A—I. Även i fråga örn löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, till­ förlitliga utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan löne­ beloppen för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperingsbetänkandet refererade undersökningar synts tala för att någon minskning av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av när­ mare utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvid­ lag öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nu­ varande interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spänn­ vidden har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter, som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med uppbyggandet av en jämn löneplan. Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl före­ ligga att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna ut­ gångspunkten för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgå­ ende avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska avlöningsförstärkningen — borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löneplanearbetet har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika per­ sonalrepresentanters sida hava framställts önskemål såväl om en större ge­ nerell lönehöjning som ock örn en ökad löneförbättring för vissa löneklasser eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggan­ de löneklasser, dels ock för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande maximigräns för dyrtidstillägget. Att löneförbättringen av tekniska skäl icke kunnat avvägas lika för alla ortsgrupper inom en och samma löneklass beröres närmare i det följande. För belysning av löneförbättringens storlek är vid betänkandet fogad en tabell (bilaga 10), utvisande löneökningen i begynnelse- och slutlöneklass inom olika lönegrader och för olika ortsgrupper.1 Av nämnda tabell fram­ går, att löneförbättringens storlek i allmänhet växlar för de olika ortsgrupperna inom en och samma löneklass, detta även örn man bortser från de ojämn­ heter, som måste uppstå till följd av reglerna för avrundning av dyrtidstilläggets, respektive det rörliga tilläggets månadsbelopp. Särskilt mellan beloppen 1 Tabellen är såsom bilaga A fogad vid detta protokoll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 97

lör I- och H-grupperna föreligger avsevärd skillnad. Denna ojämnhet sam­ manhänger med I-gruppens förut berörda, från andra ortsgrupper för när­ varande avvikande konstruktion och därav föranledda tekniska svårigheter för uppbyggande av en jämn löneplan. Det må framhållas, att dessa ojämn­ heter icke kunnat undvikas, vilken utgångspunkt som än valts för löneplanekonstruktionen. Genom den minskning av spännvidden mellan A- och Igrupperna, som på sätt nyss berörts ägt rum, har dock åstadkommits nå­ gon utjämning av skillnaderna i löneförbättringsbelopp mellan å ena sidan I-gruppen och å andra sidan de närmast därunder liggande ortsgrupperna. Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär, att den nuvarande 30gradiga löneplanen skulle utbyggas nied fyra nya lönegrader, nr 31—34, med samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig in­ placering av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas av­ veckling kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträf­ fande syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differen­ tiering av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppfattning i högre lönegrad än den 30 :e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl medveten örn, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den mån vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kom­ mitténs mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjän­ ster, vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för stats­ förvaltningens ledande befattningar. Endast i den mån en dylik anställnings­ form ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar — lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sådan anses på­ kallad, böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löne­ plan A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor örn ändrad lönegradsplacering, föreslår kommittén icke tor närvarande inplacering av någon befattning i någon av de nya lönegraderna. Den föreslagna löneplanen B motsvarar allmänna civilförvaltningens nu­ varande, för vissa tjänstemän i chefs- eller (kinned jämförlig ställning av­ sedda löneplan A. Under löneplanen C. har kommittén hänfört de medelst förordnande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka hittills varit förenade med i avlöningsreglemcntena fastställda arvoden men för vilka avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa avseenden varit generellt regle­ rade. Genom införande i löneplan av sistnämnda befattningar har en enligt kommitténs mening önskvärd enhetlig bestämning av andra avlöningsför­ måner än lön ur tekniska synpunkter underlättats. Saväl löneplan B som löneplan G hava i kommitténs förslag upptagits utan dyrortsgradering. Detta överensstämmer i fråga örn de i löneplan G uppförda tjänsterna med vad som nu tillämpas beträffande dessa tjänster. Däremot äro lönebeloppen för de under den nya löneplanen B (nuvarande löneplan A) hänförda tjänsterna för närvarande dyrortsgraderade. Tillräck­ liga skäl hava dock icke synts kommittén föreligga att för det ringa fatal Billan!/ lill riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 303. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här är fråga, tilllämpa en dyrortsgradering. Beträffande löneplanerna B och C innebär kommitténs förslag icke någon realprövning av lönerna utan endast en mera formell uppräkning av löne­ beloppen genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande med av­ rundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Resultatet av denna inräkning har sålunda blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen -— be­ träffande löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen upptagna löneplanebeloppen — med i runt tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rör­ ligt tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna skett, att för samtliga här ifrågavarande befattningshavare giva en viss reell löneförbättring. I den mån i övrigt en reell förbättring av löneställningen för ifrågavarande tjänster bör äga rum — en fråga som delvis sammanhänger med spörsmål av organi­ satorisk art — bör enligt kommitténs mening frågan härom upptagas till prövning i samband med den revision av tjänsteförteckningen, till vilken kommittén längre fram ämnar återkomma. Utformningen av löneplan C innebär i fråga örn ett fåtal tjänster en av­ vikelse från nyssnämnda regel örn en generell uppräkning av nuvarande löne­ belopp med 1,000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingst­ depåerna, vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7,500 och 9,500 kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löneplanen av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9,000, respek­ tive 11,000 kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestäm­ mas till samma belopp som för närvarande eller 30,000 kronor. För att de nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad före­ slagna lönebestämning skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetilllägg av 1,000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar. Slutligen må i detta sammanhang påpekas, att av skäl, som under special­ motiveringen till 57 § utvecklas, kommittén i sitt förslag beträffande inpla­ cering i löneplan C av nuvarande arvodestjänster icke medtagit de befatt­ ningshavare vid statens vattenfallsverk -— överdirektören samt kraftverksdirektörerna — vilka för närvarande jämte arvode åtnjuta tantiem.

Avgivna yttranden. Det övervägande flertalet av de hörda ämbetsverken hava lämnat kommitténs förslag till lönesättning utan erinran eller förkla­ rat sig böra tillstyrka detsamma. Vissa av dem, såsom generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, riksarkivet och lantbruksstyrelsen, hava härvid betonat, att då till grund för förslaget legat en överenskommelse mellan kommittén, å ena, och de i överläggningarna med kommittén deltagande personalrepresentan­ terna, å andra sidan, anledning för dem icke förefunnes att avstyrka för­ slaget, även om detsamma i och för sig kunde vara av beskaffenhet att för­ anleda erinringar. Andra ämbetsverk, såsom kammarrätten och generaltull­ styrelsen, hava såsom skäl för sitt understödjande av förslaget framhållit bl. a. angelägenheten av att lönefrågan utan dröjsmål vinner sin lösning vid 1938 års riksdag. Några verk hava även pekat på de fördelar för tjänstemän­ nen i andra avseenden, som reglementsförslaget innebure, även örn den före­ slagna löneregleringen icke kunde sägas vara tillfredsställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 99

Tre ämbetsverk, nämligen länsstyrelsen i Malmöhus län, skolöverstyrelsen och lantmäteristyrelsen hava direkt uttalat, att innan löneregleringsärendet lörelägges riksdagen, en omarbetning av löneplansförslaget bör ske i syfte att bättre tillgodose befattningshavarnas lönekrav. I ett flertal utlåtanden hava närmare berörts de brister, som enligt veder­ börande myndighets mening vidlåda det föreliggande löneregleringsförslaget. Sålunda har framhållits, att det dyrtidstillägg, som skall inräknas i den fasta lönen, av kommittén föreslås alltjämt skola utgöra endast omkring hälften av levnadskostnadernas stegring sedan år 1914. I verkligheten betydde detta, att den inträdda reallöneförsämringen förklarades skola utgöra den nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning av fortsatt levnadskostnadsstegring skulle en ny reallöneförsämring inträda, svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring. Den av kom­ mittén föreslagna löneförbättringen vore alltför obetydlig för att kunna anses motsvara de förhoppningar, som statstjänstemännen med fog hade ställt på en blivande lönereglering. Särskilt betänkligt vore förslaget, om det såges i samband med det samtidigt föreslagna slopandet av barntilläggen. För ett stort antal befattningshavare bleve löneförbättringen i stället en löneförsämring och förslagets värde för de statsanställda illusorisk. I avseende å fa­ miljeförsörjarna innebure förslaget en inkonsekvens i betraktande av de statliga åtgärder, som numera i allt större omfattning vidtoges för stödjande av såväl familjebildning som barnrika familjers existens. Någon skälig kompensation kunde icke vinnas genom åtgärder på beskattningsväsendets område. I detta sammanhang har ock pekats på de i jämförelse med statstjänstemännens gynnsammare löneförmåner, som tillkomme industriarbetare liksom ock tjänstemän inom bank- och försäkringsväsen samt de kommu­ nalt anställda tjänstemännen, särskilt Stockholms stads tjänstemän. Det har vidare från olika håll anmärkts, att den föreslagna löneökningen vore särskilt otillfredsställande för befattningshavare i högre lönegrader. För dessa tjänstemän innebure löneregleringsförslaget en icke oväsentlig försämring i jämförelse med det förslag, som framlades av 1928 års lönekommitté. Löneökningen i 15—27 löneklasserna vore mindre än i övriga löneklasser, utan att kommittén anfört någon sakligt bärande motivering härför. Från några verk har påpekats, att på grund av skiljaktigheter i lönenivån inom statlig och enskild tjänst stor svårighet förelåge för ett äm­ betsverk att kunna konkurrera nied icke statliga företag om högre kvalifi­ cerade arbetskrafter. Statsmakterna syntes under senare år hava varit be­ nägna att förbise den för statsarbetets effektivitet stora betydelsen av att till ledande befattningar erhålla högt kvalificerade innehavare. De högre befattningshavarnas löneställning hade under de senaste årtiondena relativt sett undergått en kontinuerlig försämring i jämförelse med andra befatt­ ningshavare. Statens lönepolitik beträffande de högre tjänstemännen hade medfört betydande olägenheter för staten såsom företagare inom verksam­ hetsområden av teknisk och affärsbetonad karaktär. Dessa eller liknande synpunkter hava kommit till synes i utlåtandena från

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, länsstyrelserna i Stockholms, Mal­ möhus samt Göteborgs och Bohus län, vattenfallsstyrelsen, generaltullstyrel­ sen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och kommers­ kollegium. Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas: Socialstyrelsen: Vid ett allsidigt bedömande av frågan örn lönebeloppens storlek och rationella avvägning bar man bland annat att beakta såväl sociala värderingssynpunkter som det statsfinansiella läget och dessa faktorers in­ verkan på utmätandet av tjänstemännens löner. Såväl i vårt land som i and­ ra länder torde den meningen vara förhärskande, att förhållandena närmast före världskrigets utbrott bilda den utgångspunkt, till vilken utvecklingen av levandskostnaderna m. m. bör återföras. Att likväl statstjänstemännens lö­ ner sedan kriget utmätts efter en skala, som endast givit ungefär halv kom­ pensation för stegringen i levnadskostnaderna, torde närmast få betraktas som en reminiscens från den tid, då en plötsligt inträdd våldsam fördyring av livsförnödenheterna ansågs motivera en ^knäppning av löntagarens lev­ nadsstandard. Häråt har även kommittén givit uttryck, då den säger sig icke finna någon anledning, varför icke statstjänstemännen skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade som följd av världskriget. Mot en sådan uppfattning framfördes emellertid redan på ett tidigt stadium gensagor av svenska myndigheter, nationalekonomiska fackmän m. fl. På den fria arbetsmarknaden dröjde det heller icke länge, förrän en mera verklighetsbetonad uppfattning slog igenom, enligt vilken lönenivån omjusterades efter det förändrade penningvärdet. Kommitténs förslag torde få anses be­ teckna ett partiellt medgivande åt det berättigade i sistnämnda uppfattning, då det rörliga tillägget till lönen föreslagits framdeles skola utgöra tre fjärde­ delar av levnadskostnadernas stegring och icke hälften som förut. Vid den fasta lönens bestämmande synes däremot kommittén lia i viss mån förlorat ur sikte nyssnämnda utgångspunkt. Det dyrtidstillägg, som inräknas i den fasta lönen, föreslås nämligen alltjämt skola utgöra endast omkring hälften av levnadskostnadernas stegring sedan 1914. I verkligheten betyder detta att den inträdda reallöneförsämringen förklaras skola utgöra den nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning av fortsatt levnadskostnadsstegring skulle inträda en ny reallöneförsämring, svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring. En jämförelse nied löneutvecklingen för privatanställda visar, att åtmin­ stone industriarbetare på den fria arbetsmarknaden nått en betydligt förbätt­ rad ställning, jämfört nied statstjänstemännen. Att detta skall, åtminstone i det långa loppet, vålla allehanda svårigheter vid rekryteringen av statstjänstemannakåren synes nied skäl kunna göras gällande. Vattenfallsstyrelsen: På grund av ett flertal omständigheter kan förslaget till löneplan A icke anses såsom annat än ett provisorium av relativt kort varaktighet. Även ett dylikt bär emellertid givetvis sin betydelse såsom möj­ liggörande ett snart genomförande av behövliga löneförbättringar. Under den hypotetiska förutsättningen, att de till löneplanen A hänförliga befattningarna vid statens vattensfallsverk kvarstå i sina nuvarande lönegradsplaceringar och att pensionsavdragen likaledes bibehållas oförändrade, finner vattenfallsstyrelsen, att de föreslagna avlöningarna kunna anses vara tillfredsställande och skäligt avvägda beträffande tjänstemän i de lägre löne­ graderna men att de äro i knappaste laget eller, i vissa fall, otillfredsställande beträffande tjänstemän i mellangraderna samt avgjort för låga för tjänste­ män i de högre lönegraderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 101

Vattenfallsstyrelsen har riklig erfarenhet örn att statens hittillsvarande lö­ nepolitik beträffande de högre tjänstemännen medfört betydande olägenhe­ ter för staten såsom företagare inom ett verksamhetsområde av såväl teknisk som även i hög grad affärsbetonad karaktär. Under de tio sista åren har ett stort antal av vattenfallsverkets dugligaste ingenjörer i olika grader — med antingen rent tekniska eller med därjämte kommersiella arbetsuppgifter — lämnat verket för att tillträda högre avlönade befattningar i enskild eller kommunal tjänst. Detta har icke blott vållat svårigheter i samband med åter­ besättandet av de sålunda ledigblivna befattningarna utan även väsentligt förminskat möjligheterna att, vid uppkommande behov av att tillsätta än hög­ re befattningar, kunna rekrytera dessa på ett tillfredsställande sätt. Det är givetvis uteslutet, att man skulle kunna från enskilda företag förvärva deras mera dugliga män. Dessa förhållanden, som hota att förlama vattenfalls­ verkets verksamhet, kunna, om de få fortgå, komma att få synnerligen men­ liga följder för verkets ekonomiska resultat. För undvikande härav är det nödvändigt, att verkligt betydande avlöningshöjningar vidtagas för befattnin­ garna i de högre lönegraderna. Riksräkenskapsverket: Därest löneplanerna skulle bliva fastställda i en­ lighet med kommitténs förslag, finner riksräkenskapsverket angeläget fram­ hålla, alt den i kommitténs hemställan begärda utredningen rörande de änd­ ringar i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet, som må föranledas av civila avlöningsreglementet, måtte företagas under vederbörligt beaktande av att de nya lönerna äro utmätta utan hän­ synstagande till den höjning av pensionsavdragen, som vid bibehållande av nuvarande relation mellan statens och tjänstemännens andelar i pensions­ kostnaderna skulle bliva ofrånkomliga vid en mot de nya lönerna svarande uppräkning av pensionerna. Det torde nämligen icke böra ifrågakomma, att den knappa löneökningen skulle till största delen ånyo elimineras vid en i samband med löneregleringen företagen omräkning av pensioner och pensionsavdrag. Ett klargörande uttalande på denna punkt bör enligt riksräkenskapsverkets mening gilias i den blivande lönepropositionen. Lantmåteristyrelsen: Beträffande lantmäteristyrelsen underställd personal synes i fråga örn befattningarna i de lägre lönegraderna, för vilka kommittén tillstyrkt en relativt större löneökning än för tjänstemän i högre löneställning, den föreslagna löneförhöjningen få anses jämförelsevis tillfredsställande, sär­ skilt som det övervägande antalet av denna personal är kvinnlig och således erhåller viss kompensation genom rätten till uppfattning i högsta löneklass inom vederbörande lönegrad. Vad åter angår de genom omfattande teoretisk utbildning och utövad tjänsteverksamhet särskilt kvalificerade befattnings­ havarna såväl inom lantmäteristyrelsen som å lantmäterikontoren, tillgodoser det framlagda förslaget icke de berättigade krav på en löneförbättring, som enligt styrelsens mening måste anses föreligga. Då lönekommittén funnit sig böra taga ortsgruppen I (stockholmsgruppen) till utgångspunkt för löneplanearbetet och Stockholms stads befattningsha­ vare — för vilka i stort sett anställningskaraktär, pensionsförmåner, seme­ stervillkor m. m., ställa sig tämligen lika nied vad gäller för statens befatt­ ningshavare — efter flerårigt utredningsarbete fått sina löner reglerade så sent som år 1937, synes ligga nära till hands alt förutsätta, alt förslaget kommit alt resultera i någorlunda lika kontant Ilin för jämställd eller lik­ artad statlig och kommunal befattning i Stockholm. Så har dock ingalunda blivit fallet beträffande högre tjänster.

Några ämbetsverk hava funnit anledning till erinran mot den tekniska ut­ formningen av löneplan A, på sätt framgår av följande:

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Socialstyrelsen: Kommittén borde med hänsyn till den konstaterade ök­ ningen i levnadskostnadsspänningen mellan billigaste och dyraste ort vid de senaste ortsgrupperingarna hava föreslagit en ökad spännvidd mellan lönebeloppens storlek i lägsta och högsta dyrortsgrupp, så mycket hellre som kommittén själv konstaterat, att löneskillnaderna olika dyrorter emellan vore icke oväsentligt större i lönesättningen på den industriella arbetsmark­ naden än i den statliga lönesättningen. Styrelsen funne sig böra i avvaktan på den nya dyrortsgrupperingens resultat förorda en sådan omarbetning av den föreslagna löneplanen i dyrortsavseende, att den s. k. »horisontella sam­ manpressningen» av löneplanen i skälig mån minskades. Vidare borde sådan ändring av kommitténs förslag till löneplan vidtagas, att dyrortstilläggen inom de löneklasser, där dessa tillägg underkastats re­ duktion, provisoriskt höjdes i skälig mån, intill dess resultaten av nästa dyrortsgruppering förelåge, då tillfälle syntes erbjudas till en mera definitiv lösning av frågan. Skolöverstyrelsen: Beträffande konstruktionen av löneplan A syntes det anmärkningsvärt, att den ökning av 6 enheter, som förefunnes beträffande skillnadsbeloppen för envar av löneklasserna 1—22, därefter upphörde. Här­ igenom bleve lönebeloppen, särskilt för de högsta lönegraderna, ej oväsentligt reducerade. Men ändå större inflytande för lönesättningen beträffande I-ort hade den ringa spännvidden mellan denna ort och lägsta ortsgrupp, ett för­ hållande som ej förbättrats i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag, oaktat den föreslagna utökningen av antalet ortsgrupper från 5 enligt det­ ta förslag till 9 enligt det nu föreliggande förslaget. Detta förhållande gjor­ de sig i lika grad gällande för alla löneklasser. Lantbruksstyrelsen: Ämbetsverket funne det vara tvivel underkastat, om kommitténs avvägning av lönerna för dyrorterna i jämförelse med de billi­ gare orterna vöre riktig och rättvis och om denna avvägning kunde bliva bestående någon längre tid framåt. Resultatet av kommitténs förslag uti denna del hade blivit en avsevärd försämring i löneförmånerna för de högre tjänstemännen å dyrorterna i jämförelse med 1928 års lönekommittés förslag.

I ett vid generalpoststyrelsens utlåtande fogat särskilt uttalande har verkets chef, generaldirektören A. Örne uttalat önskemålet örn att löneplan A borde mot toppen få en brantare stigning, så att befordran till tjänst i nå­ gon av de högsta lönegraderna bomme att medföra en väsentligt högre löneställning än enligt förslaget. Samma uppfattning har likaledes kommit till uttryck i ett vid domänstyrelsens utlåtande fogat särskilt yttrande av chefen för detta verk, generaldirektören G. Kuylenstierna. I

I ett par utlåtanden, nämligen från statskontoret och lantmäteristyrelsen, hava gensagor riktats mot kommitténs tanke att tillämpa förordnandesyste­ met vid tillsättning av byråchefsbefattningarna inom statsförvaltningen. Så­ lunda anför härutinnan statskontoret: Ämbetsverket vill icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att chefsbefattningarna med fullmakt inom den centrala statsförvaltningen i vidgad omfattning utbytas mot förordnandetjänster på viss tid. Däremot kan ämbetsverket icke finna tillrådligt, att förordnandesystemet utsträckes jämväl till byråchefsgraden inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret vill erinra örn den säregna ställning inom vårt förvaltningsväsen, som de centrala ämbetsverken intaga. Inom dessa ämbetsverk utgör nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 263 - 103

tjänstegrad den organisatoriska grundstommen. Innehavarna av byråchefs­ tjänsterna — vilka hava att deltaga i vederbörande ämbetsverks beslut och i ansvaret för dem —- äro för närvarande anställda medelst fullmakt och kunna följaktligen icke skiljas från sina tjänster annat än efter domstols beslut. Denna anställningsform har av ålder — och såvitt statskontoret kan finna med rätta — ansetts som ett skydd för befattningshavarnas självstän­ dighet i tjänstens utövande och för frihet från åsiktstryck utifrån. Därest sagda fullmaktsbefattningar skulle i större eller mindre utsträckning ut­ bytas mot tjänster på förordnande, föreligger fara för en så småningom in­ trädande rubbning i angivna hänseende, vilket i längden skulle kunna på ett betänkligt sätt inverka på de centrala ämbetsverkens ställning. Trots de fördelar ur arbetssynpunkt, som kunna vara förenade med möjligheten till större rörlighet inom byråchefsgraden, måste statskontoret fördenskull av­ styrka ett fullföljande av lönekommitténs uppslag på denna punkt. Den differentiering i lönehänseende, som även statskontoret anser önskvärd, bör enligt ämbetsverkets mening vinnas genom att — på motsvarande sätt som på sin tid skedde beträffande sekreterartjänsterna inom de centrala äm­ betsverken —- efter närmare utredning de nuvarande befattningarna inom trettionde lönegraden uppdelas på tvenne lönegrader inom ramen för den av lönekommittén föreslagna löneplanen A.

I förutnämnda särskilda yttrande har generaldirektören Örne berört sam­ ma fråga. Han yttrar: Kommitténs principiella ståndpunkt till frågan om utsträckt tillämpning av anställningsformen »förordnande» för statsförvaltningens ledande befatt­ ning kan enligt min mening icke generellt godtagas. Det finnes åtskilliga le­ dande befattningar i statens tjänst, vilka ha en i huvudsak teknisk uppgift. För innehavarna av dessa befattningar är ett förordnande på viss tid en lämplig anställningsform. Detsamma kan sägas även örn chefsbefattningar­ na i de affärsdrivande verken och några andra verk. Härav får emellertid icke dragas den slutsatsen, att flertalet byråchefs- och andra jämförliga be­ fattningar ens inom affärsverken böra tillsättas medelst förordnande på viss tid. Starka skäl tala tvärtom för att bibehålla den fasta anställningsformen i stor utsträckning inom dessa verk liksom inom förvaltningen i övrigt. Under nu i våld land rådande förhållanden synes visserligen en lösligare anställningsform för de befattningshavare, som lia till uppgift att inom stats­ förvaltningen i främsta rummet vara saklighetens och laglighetens bevakare, icke innebära några större risker. För ögonblicket skulle det väl knappast medföra någon fara för rättssäkerheten att ombilda även domarbefattnin­ garna till förordnandetjänster. Men tiderna kunna ändras. Ett demokra­ tiskt samhälle, som vill betrygga sin fortvara som demokrati, bör därför förfara med den yttersta varsamhet, då det gäller att rubba på den garanti för objektivitet och självständighet, som sådana ämbetsmäns oavsättlighet är ämnad att utgöra och i verkligheten också utgör. Enligt min mening kan den viktiga frågan örn en förbättrad ekonomisk kompensation åt byråcheferna och med dem i fråga örn ansvar närmast jämförliga högre befattningshavare icke, med bibehållande av nuvarande anställningsform, lösas utan i samband med fastställandet av den löneplan, varom här är fråga.

1 detta sammanhang må slutligen nämnas, att vattenfallsstyrelsen fram­ ställt anmärkning mot den av kommittén avsedda löneställningen för generaldirektörsbefattningen vid statens vattenfallsverk. Den minskning i lö-

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

neförmånerna, kommittén ifrågasatt beträffande chefsbefattningarna vid två statsverk, hos vilka karaktären av affärsverksamhet i konkurrens med en­ skilda företag vore starkast betonad, kunde enligt ämbetsverkets mening icke anses på något sätt motiverad. I förutnämnda särskilda yttrande har gene­ raldirektören Kuylenstjerna givit uttryck för en liknande mening.

Departements­ I likhet med lönekommittén finner jag det lämpligt, att vid den nu före­ chef en. stående löneregleringen de fasta lönerna uppräknas till en mera aktuell levnadskostnadsnivå än den, på vilken de i gällande löneplaner upptagna löne­ beloppen grunda sig. Att härvid som utgångspunkt valts 1935 års genom­ snittliga levnadskostnader, motsvarande indextalet 156 på nuvarande index­ skala, föranleder ej heller någon erinran från min sida. Härigenom skulle 10 procent av nuvarande dyrtidstillägg komma att inräknas i de fasta löne­ beloppen. Jag tillstyrker även förslaget att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räknat från nyssnämnda utgångsläge, efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya, genom löneregleringen förhöjda lönebeloppen med högst 5 procent. Jag anser mig också böra biträda den avvägning av den reella löneförbätt­ ringen, som innefattas i kommitténs förslag till löneplan för tjänstemän i all­ mänhet (löneplan A). Såsom i betänkandet framhållits, utgör detta förslag resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda represen­ tanterna för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning av olika meningar inom kommittén och bland personalrepresentanterna upp­ nått enighet rörande lönebeloppens avvägning i löneplansförslaget. I anled­ ning av vad vissa ämbetsverk anfört beträffande omfattningen av den före­ slagna löneförbättringen må framhållas, att visserligen — såsom kommittén själv anmärkt — denna förbättring kan betraktas såsom måttlig, men att kommitténs reglementsförslag är ägnat att bereda tjänstemännen betydande fördelar i andra hänseenden. Den av riksräkenskapsverket berörda frågan, huru vid en blivande revi­ sion av tjänste- och familjepensionsbestämmelserna pensionsavdragen må böra avvägas, är ett spörsmål, till vilket ståndpunkt nu svårligen kan tagas. Mot den tekniska konstruktionen av löneplanen A synes mig någon er­ inran icke vara att göra. Jag biträder alltså även förslaget, att ifrågavarande löneplan utbygges med fyra nya lönegrader. I avseende å löneskillnaden mellan olika dyrorter har socialstyrelsen anmärkt, att kommittén bort, med hänsyn till konstaterad ökning i levnadskostnadsspänningen mel­ lan billigaste och dyraste ort vid de senaste ortsgrupperingarna, hava före­ slagit en ökad spännvidd mellan lönebeloppen för lägsta och högsta dyrortsgrupp. Även lantbruksstyrelsen har ställt sig tvivlande rörande det rättvisa i den av kommittén gjorda avvägningen av lönebeloppen för dyrorterna i jäm­ förelse med de billigare orterna. Såsom lönekommittén framhållit, saknas emellertid i avvaktan på verkställandet av en ny dyrortsgruppering säkra hållpunkter för bedömande av den nuvarande levnadskostnadssplittringens

Kungl. Mcij:ts proposition nr 263. 105

storlek — av kommittén verkställda undersökningar tyda närmast på att en minskning av denna inträtt under de senaste åren — och därmed också föl­ en rubbning av nuvarande interlokala lönerelationer. Jag ansluter mig för­ denskull till kommitténs förslag beträffande lönespännvidden. Ej heller har jag något att erinra mot lönekommitténs fördelning av lönebeloppen i löneplanen på nio ortsgrupper. Den i kommittéförslaget upptagna löneplanen B, vilken motsvarar den nu­ varande dyrortsgraderade löneplanen A i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, har upptagits utan dyrortsgradering. Jag har icke någon invändning att framställa häremot. Jag biträder likaledes kommitténs förslag till avvägning av lönebeloppen såväl i löneplan B som i löneplan C. Detta förslag innebär, att nu gällande lönesatser i allmänhet underkastats en uppräkning med omkring 1,000 kro­ nor, vilken är av väsentligen formell karaktär och ungefärligen motsvarar nu utgående dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. Lönekommittén har i samband med sin redogörelse för utbyggnaden upp­ åt av löneplan A med vissa nya lönegrader fört på tal den vid olika till­ fällen diskuterade frågan angående löneställningen för byråchefstjänsterna inom statsförvaltningen och därvid framhållit, att de nya lönegraderna av kommittén icke avsetts för en differentiering i lönehänseende av dylika tjän­ ster liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30:e av vanliga administrativa tjänster. I den mån för en del byråchefstjänster — liksom också för vissa andra inom den nu gällande löneplanen B upptagna befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifi­ kationer — en högre löneställning kunde vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vunnes med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån, borde denna enligt kommitténs mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas genom förordnande, en anställningsform, som kommittén ansåge överhuvud böra vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande poster. Den av kommittén sålunda väckta frågan örn en vidgad tillämpning av förordnandesystemet vid tillsättandet av de ledande posterna inom statsför­ valtningen torde icke nu behöva upptagas till närmare behandling utan bör övervägas i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen. Med den ståndpunkt jag intagit till kommitténs förslag angående löneplanernas konstruktion finner jag icke anledning frångå vad kommittén föreslagit beträffande löneställningen för cheferna för statens vattenfallsverk och domänverket. I enlighet med vad kommittén föreslagit förutsätter jag emellertid, att de nuvarande innehavarna av befattningarna genom per­ sonliga lönetillägg hållas skadeslösa för den sänkning av lönen, som vid bi­ fall till förslaget .skulle inträda. I enlighet med den princip, som ligger till grund för den av lönekommittén utarbetade löneplanen C, skulle lagbyråcheferna i departementen, vilka till­ sättas genom förordnande tills vidare med arvode av 12.000 kronor för år jämte provisorisk avlöningsförstärkning. komma att inplaceras i lönegrad

106 Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

5 med ett årligt lönebelopp av 13,000 kronor. I en till Kungl. Maj:t ingiven promemoria hava samtliga lagbyråchefer i justitiedepartementet — under erinran att det nuvarande arvodet avsetts skola ungefär motsvara slutlönen i byråchefs- och rådsgraden — framhållit, att vid ett godkännande av kom­ mitténs lönegradsplacering löneställningen för lagbyråcheferna skulle kom­ ma att undergå en relativ försämring i förhållande till löneställningen för med fullmakt tillsatta tjänstemän i råds- och byråchefsgraderna, i det att det nya arvodet 13,000 kronor med 500 kronor underslege slutlönen å I-ort i rådsgraden. Med hänsyn härtill har ifrågasatts lagbyråchefernas inplace­ ring i lönegraden C 6. Förevarande spörsmål torde få upptagas till när­ mare prövning vid revisionen av tjänsteförteckningen.

3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna tillåter jag mig hänvisa till vad kommittén härutinnan anfört å sid. 92—252 av betänkandet. Jag kommer i det följande allenast att beröra sådana stadganden i förslaget, beträffande vilka jag på grund av i de avgivna yttrandena gjorda erinringar eller av annan anledning funnit skäl vidtaga jämkningar av formell eller saklig innebörd eller ansett särskilda uttalanden från min sida vara på­ kallade.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 —2 mom. Enligt den av 1936 års lönekommitté föreslagna lydelsen av 1 § 1 mom. första stycket skall genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmas, å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlö­ ningsreglementet skall äga tillämpning. För angivande av de befattningar, vilka sålunda enligt statsmakternas beslut skola tillhöra reglementets tillämp­ ningsområde, har kommittén icke tänkt sig någon särskild författning be­ hövlig. Det har ansetts tillfyllest, att de verk och befattningar, vilkas löne­ förhållanden skola regleras genom reglementet, intagas i en vid detsamma fogad tjänsteförteckning, vilken — såsom hittills varit fallet -— för varje verk angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad. Bestämmelse örn tjänsteförteckningen har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Majit — givetvis i saklig överensstämmelse med riksdagens beslut -—- har kom­ mittén velat vinna, att den formella avfattningen av förteckningen icke skulle behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det nya avlöningsreglementets godkännande av riksdagen eller sedermera vid ändringar i regle­ mentets tillämpningsområde, vid tillskapande av nya eller uteslutande av ti­ digare befintliga tjänster o. s. v. Samma ordning har i praktiken följts även under de nuvarande reglementenas giltighetstid med stöd av av riksdagen givna bemyndiganden för Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i tjänsteförteckningarna till allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlö-

Kanal. Maj.ts proposition nr 263- 107

ningsreglementen, som kunna föranledas av riksdagens beslut. En dylik ordning har ansetts så mycket mindre kunna giva anledning till erinran, som befattningarna vid de nyreglerade verken — med undantag dock för befatt­ ningarna vid affärsverken — vad angår såväl benämning som antal och pla­ cering i lönegrad redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Majit och riks­ dagen fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning. Beträffande de affärsdrivande verken har visserligen hittills formellt sett någon personalförteckning icke godkänts av riksdagen; beslut om inrättande av nya slag av befattningar eller om uteslutande av befintliga befattningar hava meddelats i form av ändringar i tjänsteförteckningen till vederbörande avlöningsreglemente, och riksdagens beslut rörande antalet av i tjänsteför­ teckningen upptagna befattningar har sedermera meddelats vederbörande verk genom Kungl. Majits brev. Kommittén förutsätter emellertid, att jäm­ väl för dessa verks vidkommande befattningarnas benämning och lönegradsplacering liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21 :a och högre lönegrader, av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk upprättad personalförteckning. Någon förändring har icke ansetts böra ske beträffande den Kungl. Majit för närvarande tillkommande befogenheten att fastställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20 :e eller lägre löne­ grad. I enlighet med det anförda har lönekommittén i 1 § 2 mom. intagit ett stad­ gande av innehåll, att antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en av Kungl. Majit och riksdagen för verket fastställd personalför­ teckning, dock att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid post­ verket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattensfallsverk och domän­ verket skall bestämmas av Kungl. Majit.

För min del finner jag den av lönekommittén föreslagna anordningen lämplig och jag anser mig därför böra förorda densamma. I enlighet här­ med har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det förslag till civilt av­ löningsreglemente, vars föreläggande för riksdagen jag nu förordar. Såsom framgår av lönekommitténs uttalande å sid. 252—253 av betänkan­ det, har emellertid lönekommittén, utan att ingå på någon realprövning av lönegradsplaceringarna, verkställt en överarbetning av tjänsteförteckningarna till de nuvarande avlöningsreglementen, som skulle ersättas av civila avlöningsreglementet, och därvid — med de ändringar, som betingas av de före­ slagna nya löneplanernas uppställning, och med i sak oförändrade men till de nya löneplanerna anslutna lönegradsbeteckningar •— sammanfört för­ teckningarna till en enda, vid kommitténs reglementsförslag såsom bilaga fogad tjänsteförteckning. Uti denna tjänsteförteckning hava även upptagits de vid allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande verk förefint­ liga förordnandetjänsterna, vilka enligt kommitténs reglementsförslag skulle hänföras till en särskild löneplan, löneplan G. Beträffande förteckningens uppställning och befattningarnas benämningar hava vissa mindre jämkningar och omredigeringar vidtagits i förenklande syfte. Frågan örn en mera vitt-

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

gående förenkling av såväl tjänstebenämningar som uppställningen av tjänsteförteckningen har kommittén ansett lämpligen kunna upptagas till prövning i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen. Ifrågavarande av kommittén upprättade tjänsteförteckningsförslag synes mig i avseende å uppställning m. m. vara ägnat att tjäna såsom förebild för avfattningen av den tjänsteförteckning, som Kungl. Maj:t jämlikt stadgandet i 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf skulle äga fastställa. Det­ samma torde få såsom bilaga (bilaga B) fogas vid dagens protokoll. Med den ståndpunkt jag i det följande intager i fråga örn tidpunkten för reglementets ikraftträdande, erfordras icke nu något riksdagens beslut med avseende å de personalförteckningar, som skola bilda det reella underlaget för tjänsteförteckningen, såvitt angår befattningarnas inplacering i lönegrad.

3 mom. Lönekommittén har uttalat sig för att en utredning måtte verk­ ställas i syfte att klarlägga, dels i vad mån tjänster böra tillsättas genom fullmakt respektive genom konstitutorial, dels ock på vilka myndigheter det skall ankomma att besluta rörande tillsättande av befattningar i olika tjänstegrader vid de särskilda verken. Till vad kommittén härutinnan an­ fört hava statskontoret och riksräkenskapsverket givit sin anslutning. Då jag delar kommitténs mening rörande behovet av en sådan utredning, torde jag i sinom tid få återkomma till detta spörsmål. 1 detta sammanhang torde jag ock böra erinra om att arméförvaltningen i sitt yttrande över kommittéförslaget berört frågan örn förändrad anställ­ ningsform för departementens expeditionschefer i syfte att få undanröjda de olägenheter, som enligt ämbetsverkets mening äro förenade med att ordinarie befattning i 30 :e eller lägre lönegrad, som innehaves av expeditionschef, mås­ te i åratal eller så länge expeditionschefsförordnandet varar uppehållas genom vikarier. Ämbetsverket har anvisat olika utvägar till frågans lösning. Den väckta frågan påkallar icke prövning i detta sammanhang.

2 §. Avlöning.

2 mom. I anslutning till de uttalanden i frågan om förening av pension med lön, som gjordes i 1934 års pensionsproposition (nr 222, sid. 105—106), har 1936 års lönekommitté i 2 mom. av förevarande paragraf upptagit en bestämmelse, enligt vilken det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning, örn och i vad mån tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension, livränta eller årligt understöd, skall av sådan anledning vid­ kännas avdrag å lönen; dock att sådant avdrag ej må ske på grund av pen­ sion, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. Formuleringen ansluter sig till ett i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie be­ fattningshavare vid nyreglerade verk intaget liknande stadgande. Enligt bestämmelserna i 11 § av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete samt motsvarande paragraf i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär-

Kungl. Majlis proposition nr 263. 109

tjänstgöring gäller att, om för skadad person lön är bestämd i författning eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lö­ nen avdrag må göras för livränta enligt nämnda författningsrum, lönen skall, till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta, anses utgöra understöd på grund av olycksfallet. Dock må livränta utgå om och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda. Detsamma gäller ock beträffande person, berättigad till livränta enligt lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar. I följd härav gäller för närvaran­ de, att till ordinarie tjänsteman, som åtnjuter lön från vederbörande verk och på grund av bestämmelserna i någon av nämnda författningar sam­ tidigt är berättigad lill livränta, livräntan icke utbetalas, enär avdrag å tjänstemans lön på grund av livränta icke är stadgad i nu gällande avlöningsförfattningar för ordinarie befattningshavare; dock äger riksförsäkringsanstalten besluta om livräntas utbetalande, om och i den mån särskilda förhållanden sådant påkalla. Vid ett bifall till lönekommitténs föreliggande förslag skulle livränta all­ tid komma att utgå, medan i stället frågan, huruvida tjänstemannen av denna anledning skulle hava att vidkännas löneavdrag, skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning. I de av riksförsäkringsanstalten och järnvägssty­ relsen över kommitténs betänkande avgivna yttrandena har påpekats, att stadgandet skulle föranleda hänskjutande till Kungl. Majlis prövning av ett stort antal dylika ärenden av jämförelsevis ringa betydelse. Därjämte har särskilt från järnvägsstyrelsen framhållits, att livränta i allmänhet icke bör utgå till befattningshavare, som åtnjuter lön å ordinarie befattning. I anslutning härtill hava olika förslag till ändring av kommittéförslaget framförts. Sålunda ifrågasätter riksförsäkringsanstalten som ett första al­ ternativ, att stadgandet i 2 § 2 mom. av kommittéförslaget modifieras där­ hän, att avdrag å lön för livränta, som av riksförsäkringsanstalten beslutats enligt ovannämnda författningar, skulle ske automatiskt med livräntans hela belopp, dock med rätt för vederbörande verk att härifrån medgiva un­ dantag, där särskilda skäl föreiåge. Med hänsyn till de olägenheter, som dock skulle vara förenade med att utbetalningar härigenom bomme att ske från två olika myndigheter, ifrågasätter anstalten som ett andra alternativ, att nuvarande ordning bibehålies och att sålunda från stadgandet i kom­ mittéförslagets 2 § 2 mom. uteslutes livränta, som utgår enligt olycksfalls­ försäkringslagen. Även järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hava ut­ talat sig i överensstämmelse med sistnämnda alternativ. För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för sistnämnda alter­ nativ, vilket skulle innebära, att den nuvarande ordningen bibehålies. Liv­ ränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle alltså icke utgå i det fall, att tjänstemannen åtnjuter lön enligt civila avlöningsreglementet med ett mot livräntan minst svarande belopp, för så vitt icke riksförsäkringsanstalten fin­ ner skäl besluta, att livränta skall utbetalas. Däremot bör enligt min mening frågan, huruvida avdrag å lön skall ske, därest tjänsteman är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension eller årligt understöd, i enlighet

Ilo Kungl. Majlis proposition nr 263.

med kommitténs förslag i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts pröv­ ning. På grund härav har jag vidtagit en ändring av ordalydelsen i före­ varande moment. Jag förutsätter, att vid bifall till milt förslag en liknande ordning kommer att stadgas i avlöningsförfattningarna för icke-ordinarie personal samt att ändring vidtages i de reduktionsregler, som för närvarande innefattas i tjänstepensionsreglementena.

3 mom. Under förevarande moment har lönekommittén föreslagit, att avlö­ ning skall, där ej annorlunda stadgas i reglementet, utgå från och med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med den dag tjänstemannen frånträder densamma. Där avgång sker på grund av döds­ fall och tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande, skulle dock enligt förslaget gälla, att lön jämte i förekommande fall rörligt tillägg utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter tjänsteman­ nens frånfälle. Samtidigt förutsätter kommittén, att sådan förändring vid­ tages i allmänna familjepensionsreglementet, att familjepension för tjänste­ man, som avlidit i tjänst, börjar utgå först en månad efter frånfället. Genom berörda stadgande har kommittén velat bereda den efterlevande familjen något ökat ekonomiskt stöd under den allra första tiden efter döds­ fallet. Kommitténs förslag i förevarande del sammanhänger med den om­ läggning av begravningshjälpen, som kommittén föreslår under 40 § och som innebär, att begravningshjälp skall utgå med ett för alla tjänstemän lika be­ lopp, 400 kronor. En ledamot av kommittén, herr Hansson, har icke velat biträda försla­ get, i vad det avser utbetalande av lön och rörligt tillägg efter dödsfallet. I de över betänkandet avgivna yttrandena hava framställts vissa anmärk­ ningar mot utformningen av stadgandet i 3 mom. Sålunda har av riksförsäkringsanstalten, kommerskollegium och lotsstyrelsen framhållits, att in­ dragning av familjepension under en månad och dess ersättande med avlö­ ning skulle betyda, att avlöningen icke bleve tillförsäkrad de familjepensions­ berättigade personligen, vilket däremot vore fallet beträffande familjepensionen. Vidare hava telegrafstyrelsen och kammarrätten anmärkt, att i så­ dana undantagsfall, då familjepensionen till beloppet överstege tjänsteman­ nens lön vid frånfället — vilket kunde bliva fallet i fråga örn barnrika fa­ miljer — det högre beloppet borde under alla omständigheter utgå. Tele­ grafstyrelsen har ock fäst uppmärksamheten på att en ändring av allmänna familjepensionsreglementet i den av kommittén avsedda riktningen näppeligen kunde bliva gällande gentemot befattningshavare, å vilka reglementet redan blivit tillämpligt. Slutligen har järnvägsstyrelsen påpekat, att vid statens järnvägar funnes ett stort antal tjänstemän, som övergått med statens över­ tagande av enskilda järnvägar och som kvarstode i de pensionskassor, i vilka de på grund av sin tidigare egenskap av tjänstemän vid enskild järnväg vore delägare. Då familjepensionen för dylika tjänstemän utginge från den dag, som vederbörande enskilda kassa föreskreve, borde från den efter dödsfal­ let utgående avlöningen för en månad avdragas vad för motsvarande tid utginge i pension jämte därå utgående pensions- och dvrtidstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. Ill

I betraktande av de sålunda gjorda erinringarna anser jag mig icke kunna förorda den av kommittén föreslagna anordningen, att där familjepensionsberättigade anhöriga finnas, låta lönen utgå under en månad efter dödsfallet och uppskjuta familjepensionens utbetalande under motsvarande tid, utan torde liksom hittills böra stadgas, att lönen skall utgå till och med den dag tjänstemannen frånträder sin befattning. Vid sådant förhållande har jag ock hyst tvekan, huruvida icke bestämmelserna angående begravningshjälp borde utformas i närmare anslutning till vad som nu gäller. Emellertid finner jag kommitténs förslag att söka bereda pensionsberättigade efterlevande efter tjänsteman, som avlider medan han är i tjänst, ett något större ekonomiskt stöd under den första tiden efter dödsfallet än vad familjepensionen utgör vara synnerligen behjärtansvärt. Jag har därför sökt finna en utväg för frågans lösning, som, utan att åvägabringa någon egentlig förändring i de föreslagna bestämmelsernas sakliga innebörd, un­ danröjer de av ämbetsverken anmärkta olägenheterna. Mitt förslag går ut på att, där tjänsteman vid sitt frånfälle efterlämnar familjepensionsberättigade efterlevande, familjepensionen i varje fall lämnas orubbad och så­ lunda, i enlighet med bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglemen tet, börjar utgå från och med dagen näst efter den, då befattningshavaren avlidit, men att den av kommittén under 40 § föreslagna begravningshjälpen i de fall — till antalet det övervägande flertalet — då familjepensionen un­ derstiger tjänstemannens lön för en månad jämte därå utgående rörligt tilllägg vid tiden för dödsfallet, ökas med ett belopp motsvarande .skillnaden. Detta skillnadsbelopp skulle alltså utgöra en del av själva begravningshjäl­ pen. Mot en sådan anordning skulle visserligen kunna göras den invändningen, att begravningshjälpen i regel icke torde kunna av vederbörande redogörare uträknas och utbetalas, förrän familjepensionens belopp blivit av den pensionsbeviljande myndigheten fastställt. Jag finner dock denna invändning icke böra tillmätas avgörande betydelse, alldenstund familjepensionen i allt fall måste bestämmas tämligen kort tid efter dödsfallet. För övrigt synes det icke böra föreligga hinder för att, där så påfordras, omedelbart efter dödsfallet utbetala den del av begravningshjälpen, 400 kronor, som enligt det av kommittén föreslagna stadgandet under 40 § under alla förhållanden skall utgå. Den nu ifrågasatta anordningen skulle såsom redan antytts äga tillämp­ ning å de befattningshavare, för vilka familjepensioneringen är ordnad ge­ nom allmänna familjepensionsreglementet. En motsvarande anordning sy­ nes emellertid även kunna äga tillämpning å sådana i civila avlöningsreglementet avsedda befattningshavare, vilkas familjepensionsförhållanden, så­ som fallet är exempelvis beträffande vissa från enskilda järnvägar övertagna befattningshavare vid statens järnvägar, äro ordnade enligt andra bestäm­ melser än som innefattas i allmänna familjepensionsreglementet. Bestämmelserna i 2 § 3 mom. samt i 40 § hava avfattats i enlighet med de grunder jag nu utvecklat. Till vissa detaljfrågor återkommer jag under 40 §•

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

3 §. Tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet m. m.

2 —3 mom. Gällande bestämmelser angående tjänstemans skyldighet att låta förflytta sig hava av lönekommittén omarbetats dels i syfte att åstad­ komma större enhetlighet i föreskrifterna på detta område, dels ock att be­ reda större möjlighet för vederbörande myndigheter att på ett rationellt sätt utnyttja den ordinarie arbetskraften. Enligt kommitténs förslag skulle tjänste­ man, oavsett huruvida han erhållit fullmakt å sin befattning eller han till­ satts genom konstitutorial, vara skyldig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Detta generella stadgande skulle dock icke vara tillämpligt å domare. Sådan tjänsteman skulle alle­ nast vara pliktig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den lönegrad han tillhör, varvid såsom förutsättning skulle gälla, att Kungl. Majit finner organisatoriska skäl sådant påkalla. Mot den utvidgning av förflyttningsskyldigheten, som förslaget i jämförelse med nuvarande bestämmelser innebär, har, såsom framgår av de vid be­ tänkandet fogade särskilda yttrandena, en av de delegerade för lönenämnderna samt två personalrepresentanter anmält avvikande meningar, i det att de ansett förflyttningsskyldighet icke böra stadgas för befattningshavare, som innehava fullmakt å sina tjänster. Personalrepresentanterna hava såsom stöd för sin mening åberopat stadgandet i § 36 regeringsformen.

Avgivna yttranden. Kommitténs förslag till bestämmelser angående tjänste­ mans förflyttningsskyldighet har rönt gensagor från ett antal ämbetsverk, nämligen Svea hovrätt, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, länsstyrelser­ na i Stockholms och Malmöhus län , statskontoret, kammarrätten, riksarkivet, större akademiska konsistoriet i Uppsala, större akademiska konsistoriet i Lund — som bl. a. hänvisat till ett av professorn G. R. Malmgren avgivet sär­ skilt yttrande i ämnet — lantbruksstyrelsen samt lantmäteristyrelsen. Vissa av dessa verk hava därvid åberopat vad i frågan anförts av de nyssnämnda personalrepresentanterna. Ur de avgivna uttalandena må följande anföras: Svea hovrätt: Enligt hovrättens mening går kommitténs förslag längre än som kan anses förenligt med § 36 regeringsformen. Det av kommittén åberopade förhållandet, att tjänstemännen skulle äga efter fritt val bestäm­ ma huruvida de ville underkasta sig det nya reglementets villkor och före­ skrifter, saknar betydelse för frågan örn förslagets grundlagsenlighet. Dylik underkastelse är ej att likställa med sådan ansökan örn förflyttning som av­ ses i § 36 regeringsformen. Väl kan den anses innefatta ett generellt avstå­ ende från rätten att åberopa förbudet mot förflyttning utan egen ansökan, men detta förbud är stadgat i syfte att tillgodose ej blott den enskilde tjänste­ mannens bästa utan även betydelsefulla allmänna intressen, över vilka den­ ne ej äger disponera. Sant är att, särskilt under senare år, föreskrifter med­ delats vilka ej stå i överenstämmelse med grundlagsbudet i fråga, men detta synes ej utgöra tillräckligt skäl för att även nu, då en reglering av allmän

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 113

räckvidd och mera slutgiltig art skall träffas, åsidosätta vad hänsynen till grundlagens helgd kräver. Hovrätten hemställer därför att i samband med förevarande ämnes fortsatta prövning frågan örn ändring av § 36 regerings­ formen upptages till övervägande. De särskilda regler beträffande förflyttningsskyldighet för hovrätternas be­ fattningshavare, som återfinnas i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) och enligt vilka sådan skyldighet åligger de i graden yngre framför de äldre, böra enligt hovrättens mening alltjämt bibehållas. Statskontoret: Ämbetsverket finner det tveksamt, i vad mån avlöningsreglementenas bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningsskyldighet äro förenliga med den princip om ordinarie ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet, som fastslagits i § 36 regeringsformen. Som motivering för den föreslagna utsträckningen av förflyttningsskyldigheten har lönekommittén åberopat behovet av möjlighet för verksmyndiglieterna att rationellt utnyttja de ordinarie arbetskrafterna. Härtill genmäler statskontoret, att redan för närvarande förflyttningsskyldighet föreligger i de fall, då förflyttningen på­ kallas av organisatoriska skäl eller då fråga är örn ämbetsverk med tillhö­ rande lokalförvaltning. Det behov av förflyttning, som härutöver kan vara för handen, är, såvitt ämbetsverket kan finna, ytterst obetydligt. Det på­ pekas ock, att överhuvud taget den redan nu förefintliga förflyttningsskyl­ digheten för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken endast i sällsynta un­ dantagsfall tagits i anspråk. På dessa skäl och under åberopande i övrigt av vad statskontoret anfört mot lönekommitténs förslag örn förordnandesystemets utsträckning till byråchefsgraden finner sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka förslaget om ut­ ökad förflyttningsskyldighet. I varje fall anser statskontoret, att vidgad skyldighet i sådant hänseende icke bör åläggas tjänsteman, vilken har full­ makt å sin befattning. Kammarrätten: Frågan örn tjänstemännens förflyttningsskyldighet kan icke avfärdas på det summariska sätt, som kommit till synes i det förelig­ gande förslaget. Lika viktigt som det är, att förflyttningsskyldigheten icke så begränsas, att svårigheter uppstå att på ett rationellt sätt använda den före­ fintliga arbetskraften, lika viktigt är det, att bestämmelser förefinnas, som skydda tjänstemännen mot förflyttning utan saklig anledning. Så länge stadgandet i § 36 regeringsformen kvarstår måste redan ur rent principiell synpunkt motstånd resas mot kommitténs förslag till utvidgning av förflytt­ ningsskyldigheten. Kammarrätten kan med hänsyn härtill icke tillstyrka kommitténs förslag till ändring av nu gällande bestämmelser. Större akademiska konsistoriet i Lund (professor Malmgren): Enligt § 36 regeringsformen är det lika litet tillåtet att transportera befattningshavare till annan tjänst »utan efter egna ansökningar» som att avsätta dem, och detta förbud gäller uttryckligen ej blott domare, utan »alla andra ämbets- och tjän­ stemän än de i föregående § nämnda» (d. v. s. förtroendeämbetsmännen). Stadgandet är utan all fråga i denna kategoriska och onyanserade formu­ lering olämpligt och omodernt. Det hade för länge sedan bort reformeras. Så har emellertid icke skett. Det kvarstår oförändrat sedan 1809. Man har i stället försökt komma ifrån det genom mer eller mindre advokatoriska bortförklaringar. Man har sålunda tolkat del såsom syftande allenast på sådana befattningar, vilkas innehavare vore försedda med fullmakt. Det saknar i delta sammanhang intresse, huruvida en dylik begränsning kan anses till­ fyllestgörande motiverad. När det gäller förflyttning har man nämligen an­ sett sig oförhindrad att låta denna gå ut också över fullmaktsinnehavare. Här har man då måst tillgripa en annan metod för övervinnande av de svårig- Bihang lill riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. Nr 263. 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

heter, grundlagen genom sin formulering uppreser. Det kan ju icke bestri­ das, att fullmaktsinnehavare efter vad som uttryckligen säges ej kunna trans­ porteras »utan efter egna ansökningar». Då har man först ersatt »ansök­ ningar» med »samtycke»; huvudsakligen är att man ej transporteras mot sin vilja. Sedan har man gått ett steg längre och betraktat det som likgiltigt, huruvida detta samtycke avser en viss befattning, som en tjänsteman söker respektive medger förflyttning till, eller är generellt, så att det är avgivet på förhand och gäller vilken befattning som helst. Och slutligen låter man sam­ tycket avgivas genom konkludent handling: man sätter in i ett avlöningsreglemente ett stadgande örn skyldighet att låta förflytta sig till annan tjänst, och den som söker en tjänst, för vilken detta reglemente gäller, har därmed givit sitt samtycke till förflyttningen. Mot detta förfaringssätt, som även kommittérade i sitt förslag godtagit, kan nu till en början anmärkas, att frivilligheten, vilken ju dock i grund­ lagens ögon är ett ganska viktigt moment i samtycket, realiter är bortelimi­ nerad. Viktigare är emellertid, att man på detta sätt låter de enskilda befatt­ ningshavarna omintetgöra hela förflyttningsförbudet genom sitt samtycke. En befattningshavare kan väl disponera över sin egen rätt till den tjänst han innehar genom att söka eller medgiva förflyttning i ett konkret fall, men han kan icke få genom sin dispositionshandling omintetgöra själva huvudsyftet med förflyttningsförbudet, nämligen att skapa en ämbetsmannakår, som ge­ nom trygghet i besittningen av innehavd tjänst har förutsättningar för full självständighet vid lagarnas handhavande. Det kan icke vara till gagn för rättsordningen att ett låt vara gammalt och i vissa avseenden olämpligt men dock erkänt i kraft varande grundlagsstadgande genom varjehanda omvägar förbvtes i sin rena motsats.

A andra sidan har riksräkenskapsverket förklarat sig bestämt tillstyrka lönekommitténs förslag, helst som detsamma enligt ämbetsverkets mening ur formella synpunkter innebure betydande förbättringar i förhållande till nu gällande bestämmelser. Eli reservant inom ämbetsverket har anslutit sig till det förslag i ämnet, som tidigare framlagts av 1928 års lönekommitté. Riksräkenskapsverket anför: Den av 1936 års lönekommitté uppdragna åtskillnaden i avseende å förflyttningsplikt mellan domare och andra tjänstemän finner ämbetsverket vara rationell, särskilt som enligt tjänstepensionsreglementet i fråga om skyldig­ het att avgå från tjänsten motsvarande uppdelning genomförts. De beträffande andra tjänstemän än domare föreslagna bestämmelserna örn skyldighet att underkasta sig förflyttning gå enligt riksräkenskapsverkets mening icke längre än som kräves, för alt ett ändamålsenligt utnyttjande av statens förvaltningsapparat skall kunna genomföras. Behovet av dylika be­ stämmelser bestyrkes av under senare år av Kungl. Maj:t vidtagna förflytt ningsåtgärder, vilka emellertid delvis måst ske i form av förordnande att uppehålla lägre befattning. Utgångspunkten för kritiken beträffande de nu gällande förflyttningsbestämmelserna har varit stadgandet i regeringsformen § 36, enligt vilket de sorn bekläda domarämbeten samt alla andra ämbets- och tjänstemän än de i § 35 nämnda (de s. k. förtroendeämbetsmännen) icke kunna, utan medelst rannsakning och dom, från sina innehavande sysslor av Konungen avsättas, ej heller utan efter egna ansökningar till andra tjänster befordras eller flyt­ tas. Samma stadgande lärer även nu komma att tagas till intäkt för even­ tuella yrkanden om uppmjukning av det nu föreliggande förslaget. Det är uppenbart, att örn det anförda grundlagsstadgandet skulle tilläm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 115

pas efter ordalagen, såväl de nuvarande bestämmelserna i allmänna civilför­ valtningens och andra nyare avlöningsreglementen som de i det föreslagna nya avlöningsreglementet ingående äro oförenliga med grundlagsstadgandet. Men detta gäller även det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget, och detta i fråga örn såväl fullmaktförsedda tjänstemän som tjänstemän tillsatta medelst konstitutorial. Detsamma är vidare fallet beträffande de vid vissa äldre löneregleringar för olika verk fastställda avlöningsvillkoren i nu före­ varande avseende. Då omhandlade grundlagsstadgande generellt talar örn »tjänstemän», skulle bestämmelsens ordalag gälla även de numera såsom »tjänstemän» beteckna­ de befattningshavare, vilka tidigare hänfördes till s. k. betjänte, ävensom de stora grupper av befattningshavare i biträdesgrad, för vilka först under inne­ varande århundrade ordinarie tjänster inrättats. Även de än större grupper av befattningshavare vid kommunikationsverken, som tillkommit långt efter 1809, skulle formellt falla under stadgandet i fråga. Genom att för berörda befattningshavare — liksom åtskilliga andra —- använda tillsättningsformen konstitutorial hava emellertid dessa befattningshavare ansetts kunna ställas utanför tillämpningen av regeringsformen § 36. Att på själva grundlagen bygga en åtskillnad beträffande förflyttningsskyldigheten mellan innehavare av fullmaktstjänster och av andra tjänster, synes riksräkenskapsverket vara uteslutet. Erinras må ock, att det råder fullstän­ dig brist på system med avseende å konstitutorialformens användning. Så­ som exempel må här endast framhållas, hurusom jämväl de högre tjänste­ männen i generaltullstyrelsen tillsättas medelst konstitutorial, medan i lots­ styrelsen fullmaktsförfarandet användes för motsvarande tjänster. Vad beträffar spörsmålet, i vad mån de föreslagna reglerna rörande förflyttningsskyldigheten äro förenliga med grundlagens anda, lärer det vara ogörligt att på nutidens förhållanden omplantera de uppfattningar, som må hava varit rådande vid regeringsformens tillkomst för nära 130 år sedan. Det må blott erinras, huru statens lönesystem under denna tid utvecklats. Ännu vid tiden för det nuvarande statsskickets införande avlönades tjänstemännen till stor del med naturainkomster och sportler i olika former. Det är uppen­ bart, att under sådana förhållanden en förflyttning till annan tjänst kunde för en tjänsteman få högst betänkliga följder. Enligt det föreliggande för­ slaget skulle -— i anslutning till vad som redan gäller för de nyreglerade delarna av civilförvaltningen — den förflyttade såsom regel bliva tillförsäk­ rad bibehållen lön. Vid sådan förflyttning till lägre befattning, som för­ anletts av tjänstemannens förhållande i tjänsten, skulle väl viss försämring i löneställningen kunna inträda, men detta endast såtillvida, att möjligheten till uppflyttning i löneklass utöver den vid förflyttningen innehavda skulle bortfalla. Det torde ligga i öppen dag, att därest så förmånliga och så fast utformade avlöningsbestämmelser som de, varom nu är fråga, förefunnits vid tiden för regeringsformens antagande, § 36 givits en helt annan avfattning än den erhöll. Med hänsyn främst härtill men även till statsförvaltningens och statstjänstens i vitala delar förändrade karaktär, kan man enligt riksräkenskapsverkets mening icke jämställa den förflyttning, varom i meranämnda grundlagsstadgande helt allmänt talas, med sådan förflyttning med bibehållen lön, som regleras i de nu gällande avlöningsreglementena och det föreslagna civila avlöningsreglementet. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att — bortsett från det redan berörda systemet med konstituerade tjänster — eli efterhand allt mera utökat antal ordinarie befattningar ställts utanför varje tillämplighet av regeringsformen § 36 genom tillsättande allenast medelst förordnande. Att

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

detta förfarande, tillämpat i fråga om andra tjänster än förtroendeämbeten, knappast är förenligt med grundlagens ursprungliga anda, torde vara täm­ ligen tydligt. Framhållas må även, att i vissa fullmakter inryckta villkor om flyttningsskyldighet givetvis icke äro mera förenliga nied grundlagen än i avlöningsreglementena intagna generella bestämmelser i ämnet. § 36 regeringsformen måste numera i realiteten anses hava förlorat tilllämpning såsom ett stadgande, som i viss detalj reglerar statstjänsteman­ nens anställningsförhållanden. En liknande utveckling hava åtskilliga andra, för vårt statsskick betydelsefulla grundlagsbestämmelser genomgått. Det torde vara tillräckligt erinra om § 4 regeringsformen. Givetvis kan det här omhandlade stadgandet, såsom uttryckande en mera allmän grundsats — i likhet med exempelvis regeringsformen § 16 — alltjämt hava viss bety­ delse, även om det förlorat sin ursprungliga karaktär. Vad beträffar de risker med hänsyn till statsförvaltningens självständig­ het o. dyl., som ansetts följa av en förflyttningsskyldighet i den omfattning, som 1936 års lönekommitté föreslagit och som icke mera väsentligt skiljer sig från vad som nu gäller för allmänna civilförvaltningen, synas farhågorna i sådan riktning vara i hög grad överdrivna. Erfarenheten från den tid, varunder 1921 års avlöningsreglemente ägt tillämpning, bestyrker i varje fall icke befogenheten av sådana farhågor. Risken för statsförvaltningens oberoende synes riksräkenskapsverket fastmera vara den, att vid utnämnin­ gar till tjänster obehöriga hänsyn skulle kunna göra sig gällande. Detta skulle givetvis i första hand gälla chefsposterna inom förvaltningen. Men beträffande dessa har regeringsformen (§ 35) principiellt förutsatt avsättlighet, ehuru även här grundlagen ej lämpats efter utvecklingen. Även ur statsförvaltningens egen synpunkt synes det riksräkenskapsverket i högsta grad angeläget, att ej tjänstemän bindas vid befattningar, för vilka de visat sig vara olämpliga och på vilka de kunna göra direkt skada. Den ej minsta skadan uppstår härvid genom att hos allmänheten kan alstras en —- i stort sett — oberättigad misstro mot statstjänstemännen och statstjän­ sten överhuvud. Att i en modern stat möjlighet att i dylika fall vinna rät­ telse måste förefinnas synes riksräkenskapsverket ofrånkomligt. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att genom såväl 1907 års pensionslag som 1935 års civila tjänstepensionsreglemente skapats förutsätt­ ningar för att genom förtidspensionering ur aktiv tjänst avföra tjänstemän, som äro ur stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst. Det ingrepp i tjänstemännens ställning, som härigenom kan ske, är enligt riksräkenskapsverkets mening av betydligt mera genomgripande art än den, som ligger i en förflyttning till annan tjänst, med bibehållen lön.

Departementschefen. Såsom framgår av 1936 års lönekommittés utredning på förevarande punkt, gälla för närvarande olika bestämmelser om förflyttningsskyldighet för å ena sidan kommunikationsverken, domänverket samt lots- och fyr­ staten och å andra sidan allmänna civilförvaltningens verk. Även i fråga om olika delar av allmänna civilförvaltningen gälla skiljaktiga bestämmelser såtillvida, som en vidsträcktare förflyttningsskyldighet åligger tjänstemän, vilka ej tillhöra den centrala statsförvaltningen, samt tjänstemän vid cen­ trala verk med underlydande distrikts- eller lokalförvaltningar, medan för tjänstemän vid centrala verk i övrigt — i den mån ej speciella regler före­ komma — är stadgad en mera begränsad förflyttningsskyldighet. När det nu gäller att sammanföra avlöningsföreskrifterna för den civila

Kungl. Maj:ts proposition nr 263- 117

statsförvaltningen i ett gemensamt reglemente, måste givetvis en utjämning av här antydda skiljaktigheter mellan olika förvaltningsområden äga rum. Att därvid bibehålla en uppdelning av statsförvaltningen i å ena sidan cen­ tralförvaltning och å andra sidan distrikts- eller lokalförvaltning synes icke vara lämpligt. Denna tanke har förkastats av 1936 års lönekommitté lik­ som tidigare av 1928 års lönekommitté, som därvid anförde, att en dylik uppdelning syntes rättsligt svagt grundad. Ej heller synes det mig kunna förordas att göra förflyttningsskyldighetens omfattning beroende av tjänste­ männens anställningsform på det sätt, att fullmaktstjänstemän underkastas en mera begränsad och konstitutorialtjänstemän en mera vidsträckt skyldig­ het. Sistnämnda lösning föreslogs av 1928 års lönekommitté med den motive­ ringen, att den syntes bättre än nu gällande föreskrifter överensstämma med stadgandena i regeringsformens § 36. Det synes mig tvivelaktigt, om en så­ dan uppdelning rättsligt sett är starkare grundad än en uppdelning efter förvaltningsområden. Och i praktiken skulle den leda till högst irrationella resultat. Ett genomförande av 1928 års lönekommittés förslag på denna punkt skulle exempelvis medföra, att tjänstemän i 21 :a och högre lönegrader i fångvårdsstyrelsen eller lotsstyrelsen — vilka tillsättas med fullmakt — icke såsom nu skulle kunna flyttas till befattning inom fångvårdsstaten, respektive lots- och fyrstaten. Högre tjänstemän vid lots- och fyrstaten skulle icke heller, såsom nu, bliva förflyttningsskyldiga till befattning inom lotsstyrelsen och ej ens till annan befattning inom lots- och fyrstaten, såvitt ej organisatoriska skäl förelåge. En högre tjänsteman inom fångvårds­ staten skulle däremot såsom konstitutorialtjänstemän fortfarande bliva förflyttningsskyldig inom fångvårdsstaten men däremot icke, såsom nu, till be­ fattning inom fångvårdsstyrelsen. Lägre tjänstemän inom såväl fångvårds­ styrelsen och fångvårdsstaten som lotsstyrelsen och lots- och fyrstaten skulle såsom tillsatta medelst konstitutorial alltjämt bliva förflyttningsskyldiga inom verket även oavsett organisatoriska skäl. Inom generaltullstyrelsen och tullstaten, där såväl högre som lägre tjänstemän äro tillsatta medelst konstitutorial, skulle dessa tjänstemän fortfarande bliva flyttningsskyldiga, dock ej mellan styrelsen och lokalförvaltningen eller vice versa. En del av de inkonsekvenser, som här antytts endast såsom exempel bland många på verkningarna av en lösning i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag, skulle visserligen sannolikt kunna läggas till rätta genom en i och för sig önskvärd rationalisering av de olika tillsättningsformernas användning, men det kan förutses, att även efter en dylik rationalisering förflyttningsskyldig­ hetens reglerande efter anställningsformen i vissa avseenden skulle giva ojämna och otillfredsställande resultat. På grund härav anser jag i likhet med 1936 års lönekommitté ur praktisk synpunkt nödvändigt, att förflyttningsskyldigheten regleras enhetligt utan hänsyn till anställningsformen fullmakt eller konstitutorial. Därvid kan det enligt min mening med hänsyn till statsintresset ej gärna ifrågakomma, att förflyttningsmöjligheterna begränsas mera snävt än som enligt nuvarande bestämmelser skett i fråga örn de verk, för vilkas tjänstemän nu gäller den

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

vidsträcktaste flyttningsskyldigheten. 1936 års lönekommittés förslag byg­ ger väsentligen på denna grund, med den modifikationen likväl, att förflyttningsskyldigheten generellt skulle, efter Kungl. Maj:ts prövning, omfatta ej blott det egna verket utan även annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Förslaget skulle sålunda i jämförelse med hittills gällande bestämmelser innebära en viss utvidgning av förflyttningstvånget, främst för tjänstemän vid de centrala verk, vilka ej hava lokalförvaltningar. I likhet med riksräkenskapsverket anser jag denna utvidgning, om vilken enighet rått bland kommitténs ledamöter, icke gå längre än som ur statsintressets synpunkt är påkallat. Behov av att förflytta en tjänsteman kan uppkomma såväl vid organisatoriska förändringar som även i övrigt för ett rationellt ut­ nyttjande av den ordinarie arbetskraften, och erfarenheten synes giva stöd för uppfattningen, att de möjligheter, som för närvarande föreligga i detta avseende, stundom kunna vara otillräckliga. Kritiken mot kommittéförslaget på denna punkt har ej heller i allmänhet grundats på den meningen, att förslaget går längre än som ur sakliga syn­ punkter är motiverat för arbetskraftens lämpliga utnyttjande. Man har i stället förmenat, att förslaget, såvitt det berör innehavare av fullmakts­ tjänster, icke vöre förenligt med stadgandena i § 36 regeringsformen. 1936 års lönekommitté har icke berört denna fråga i vidare mån än att kom­ mittén förklarat sig icke kunna förbise den utveckling av sedvanerätten beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens tillkomst och icke minst under senare årtionden. Riksräkenskapsverket har, under hän­ visning bland annat till utvecklingen av statens lönesystem under tiden efter år 1809 samt till statsförvaltningens och statstjänstens numera i vitala delar förändrade karaktär, hävdat den uppfattningen, att § 36 regerings­ formen i realiteten måste anses hava förlorat tillämpning såsom ett stad­ gande, vilket i viss detalj reglerar statstjänstemännens anställningsförhål­ landen. Jag finner denna riksräkenskapsverkets mening välgrundad. Det är tyd­ ligt, att såväl de av 1936 års lönekommitté föreslagna som de nu gällande förflyttningsbestämmelserna icke låta sig väl förena med grundlagsföreskriftens ordalydelse. Emellertid behöver enligt min mening den utvidgning av det redan stadgade förflyttningstvånget, som lönekommittén ifrågasatt, icke med nödvändighet föranleda ändring av det ifrågavarande grundlagsbudet, och tillräckliga skäl att nu framlägga förslag om sådan ändring synas mig vid angivna förhållande icke föreligga. Icke blott gällande förflyttningsbestämmelser utan även exempelvis föreskrifterna i pensionslagstiftningen an­ gående obligatorisk pensionsavgång vid viss levnadsålder och örn tvångspensionering vid invaliditet, sjukdom m. m., vilka föreskrifter synas svårförenli­ ga med ordalydelsen av grundlagsstadgandet om tjänstemännens oavsätt­ lighet, ha tillkommit utan att ändring av grundlagen ansetts påkallad. De erinringar i sak, som i vissa yttranden gjorts gällande gentemot kom­ mittéförslaget, gå väsentligen ut på att förflyttningsskyldighetens reglerande

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 119

på sätt i förslaget skett skulle kunna medföra risk för ett avtrubbande av den självständighet hos tjänstemännen, som med rätta betraktas såsom en vik­ tig förutsättning för statsförvaltningens oväld och därmed för rättssäker­ heten inom förvaltningen. I likhet med riksräkenskapsverket måste jag finna de anförda farhågorna i detta hänseende vara överdrivna. Erfaren­ heten under den avsevärda tid, under vilken förflyttningsbestämmelser av i princip samma innebörd som de föreslagna varit gällande för stora delar av civilförvaltningen, ger icke stöd för dylika farhågor. I fråga om förflytt­ ning från ett verk till ett annat ligger enligt sakens natur en bestämd begräns­ ning däri, att — såsom lönekommittén framhållit — en tjänsteman icke rimligen kan förflyttas till annat verk i annat fall än då med den nya be­ fattningen äro förenade arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin utbildning är skickad. Mot missbruk av förflyttningsrätten föreligga verk­ samma korrektiv i övrigt i den konstitutionella ansvarigheten och den offent­ liga kritiken. På grund av vad jag här anfört vill jag för min del förorda, att i fråga örn förflyttningsskyldighet för tjänstemän i allmänhet bestämmelser meddelas i enlighet med det förslag, som av lönekommittén intagits under 3 § 3 mom. Mot kommitténs förslag med avseende å förflyttningsskyldighet för inne­ havare av domarbefattningar (3 § 2 mom.) har erinran icke framställts i annan mån än att Svea hovrätt påyrkat bibehållande av en nu för hov­ rätternas ledamöter gällande föreskrift, enligt vilken förflyttningsskyldigheten åligger en i tjänsten yngre ledamot framför en äldre. Jag anser mig emellertid även på denna punkt böra biträda lönekommitténs förslag oför­ ändrat. Vad slutligen angår den av lönekommittén berörda frågan angående stats­ tjänstemäns ställning vid arbetskonflikter, är jag i likhet med kommittén av den meningen, att densamma bör göras till föremål för närmare utredning.

4 §. Förening av tjänster m. m.

1 mom. I anledning av ett påpekande från statskontoret har jag i 1 mom. bland de befattningar i statens tjänst, som icke må förenas med i reglementet avsedd befattning, infört »befattning å extra stat». Generaltullstyrelsen har anmärkt, att det av ordalydelsen i förevarande mo­ ment icke tydligt framginge, huruvida förbud att förena ordinarie och extra ordinarie befattning innebure, att en tjänsteman över huvud taget icke finge samtidigt innehava båda befattningarna, eller allenast att han icke finge sam­ tidigt utöva bådadera. I anledning bärav må framhållas, att med förening av tjänster, örn vilka i förevarande moment är fråga, bör förstås utövande samti­ digt av olika tjänster. Hinder bör sålunda icke förefinnas för en ordinarie tjänsteman att samtidigt innehava en extra ordinarie befattning, blott han frånträder utövningen av den ordinarie tjänsten. Ej heller föreligger hinder för innehavare av en ordinarie tjänst att med frånträdande av utövningen av denna befattning innehava annan, genom förordnande tillsatt ordinarie be-

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

fattning, för så vitt med befattningen icke är förenad pensionsrätt, exempelvis statssekreterar- eller expeditionschefsbefattning i departement. Däremot har tjänsteman enligt tillämpad rättspraxis icke ansetts kunna samtidigt innehava två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster, exempelvis två fullmaktstjänster, även örn han utövar allenast den ena, utan utfärdandet av utnämningshandling å en dylik tjänst har ansetts automatiskt medföra, att en äldre utnämningshandling å annan sådan tjänst upphör att gälla. Inne­ hav av två med pensionsrätt förenade ordinarie tjänster kan sålunda icke förekomma annat än under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande. 2—3 mom. I enlighet med vad riksräkenskapsverket ifrågasatt har jag vidtagit sådan jämkning i författningstexten under 2 morn., att ordet »men­ ligt» utbytts mot ordet »hinderligt» i syfte att därigenom tydligare framhäva, att här icke är fråga om sådan prövning ur lämplighetssynpunkt, som avses i 4 mom. av förevarande paragraf. I konsekvens härmed har jag även ansett, att i 3 mom. orden »helt eller delvis» böra ersättas med ordet »tillfälligtvis». Det synes mig nämligen vara uppenbart att, därest en tjänsteman skulle an­ söka om tillstånd att innehava en bisyssla, som beräknas regelmässigt hindra honom att helt eller delvis bestrida sin tjänst, tillstånd därtill icke bör bevil­ jas honom.

7 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

2 mom. En ledamot av lönekommittén, herr Hansson, har reservationsvis inom kommittén uttalat den åsikten, att i förevarande moment bör inryckas den i nu gällande avlöningsreglementen upptagna bestämmelsen därom, att kvinnlig befattningshavare icke må äga rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Även länsstyrelsen i Malmöhus län samt domänstyrelsen hava i sina över kommittébetänkandet avgivna utlåtan­ den tillkännagivit samma mening. Vad denna fråga angår, vill jag nämna, att jag vid tillsättandet av 1936 års lönekommitté -— under erinran om att 1928 års lönekommitté före­ slagit slopandet av ifrågavarande restriktiva föreskrift •— framhöll, att jag anslöte mig till sistnämnda kommittés förslag på denna punkt och alltså ansåge, att principen om lika lön för män och kvinnor i samma befatt­ ning borde genomföras såsom allmän regel. I enlighet härmed biträ­ der jag 1936 års lönekommittés förslag, att sagda begränsning i rätten till löneklassuppflyttning för kvinnlig tjänsteman nu upphäves. 3 mom. Kammarrätten har beträffande stadgandet under 3 mom. c) ifrå­ gasatt, att det av kommittén föreslagna uttrycket »den för honom gällande pensionsåldern» måtte ersättas med nuvarande lydelse »den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten». Till stöd härför har anförts, att innehavare av domartjänst icke vore skyldig att avgå från tjänsten förän vid 67 års ålder, oaktat pensions­ åldern för sådan tjänsteman utgjorde 65 år. För min del har jag icke fun­ nit anledning ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget på denna punkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 121

Erinras må att, om annan tjänsteman än domare av vederbörande myndighet medgives anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående, detta icke för honom medför möjlighet till vidare löneklassuppflyttning. Det synes då föga konsekvent, att en domare, som själv äger avgöra, huruvida han skall kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde, skulle genom beslut att kvarstå kunna bereda sig löneklassuppflyttning efter uppnådd pensionsålder. Frå­ gan torde för övrigt sakna nämnvärd praktisk betydelse.

8 §. Löneklassplacering vid befordran m. m.

Ett betydelsefullt led i de nu gällande avlöningsbestämmelserna inom den nyreglerade civila statsförvaltningen utgöra reglerna om lönetursberäkning vid övergång från icke-ordinarie tjänst till ordinarie befattning eller vid be­ fordran från en ordinarie tjänst till ordinarie tjänst inom högre lönegrad. I 12 § 1 mom. av gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltnin­ gen, kommunikationsverken och domänverket samt i 9 § av avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten återfinnas sålunda de s. k. sneddningsreglerna. »Sneddningen» innebär i huvudsak, att en ordinarie tjänsteman, som från tjänst inom viss lönegrad befordras till tjänst inom högre lönegrad med gemensamma eller angränsande löneklasser, i den nya tjänsten överhoppar eller sneddar förbi de löneklasser, han tillhört eller beräknas hava tillhört i den lägre befattningen, och omedelbart erhåller lön enligt närmast högre löneklass samt därjämte för bestämmande av tidpunkt för löneklassupp­ flyttning i den nya tjänsten tillgodoföres den tid intill tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han vid tillträdet till den högre tjänsten skall hänföras. Jämsides med sneddningsreglerna komma i betraktande bestämmelserna i avlöningsreglementenas 11 och 12 §§ om rätt för tjänsteman att vid första an­ ställning i ordinarie befattning, respektive vid befordran från lägre till högre ordinarie tjänst, för löneklassplacering i den nya befattningen till­ godoräkna föregående tjänstgöring, i den mån denna varit likvärdig med tjänstgöring i den nya befattningen. Enär erfarenheten under den tid, det nya lönesystemet varit gällande, givit vid handen, att lönetursbestämmelserna varit ägnade att framkalla vissa olägenheter och svårigheter vid tillämpningen på grund av tillgodoräkningsreglernas vaga och delvis oklara avfattning och på grund av det med tillgodoräkningsförfarandet förenade arbetet med löneklassplaceringarna, äg­ nade redan 1928 års lönekommitté en ingående uppmärksamhet åt frågan om revision av sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna. Nämnda kommitté tog ock ett avsevärt steg till en förenkling i lönetursreglerna, i det att kom­ mittén vid upprättandet av sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente av­ sevärt begränsade tillgodoräkningsrätten och i stället utvidgade sneddningen till att gälla även vid övergång från extra ordinarie till ordinarie tjänst. I de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena vann förslaget i denna del i stor omfattning myndigheternas gillande.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

1936 års lönekommitté. Vid den granskning, 1936 års lönekommitté ägnat de av 1928 års lönekommitté utarbetade lönetursbestämmelserna, har kom­ mittén visserligen funnit dessa innebära beaktansvärda fördelar i jämförelse med nuvarande föreskrifter på området. Emellertid har kommittén kommit till den uppfattningen, att de med tillgodoräkningsförfarandet förenade olä­ genheterna äro sådana, att en utväg bör sökas att om möjligt helt utesluta tillgodoräkningssystemet ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga sneddningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall. Det förslag i detta avseende, som kommittén framlägger och för vilket en närmare redogörelse lämnats å sid. 69—79 av betänkandet, innebär i huvud­ sak följande: Kommittén förordar i första hand, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad befattning till ordinarie tjänst, å vilken civila avlöningsreglementet erhåller tillämpning, i löneturshänseende regleras efter samma grunder, som gälla beträffande övergång från lägre till högre ordinarie tjänst. Enär tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning icke alltid kan giva samma re­ sultat i fråga om lönetur, skulle införandet av ett förändrat löneturssystem kunna i vissa fall medföra ogynnsamma verkningar. Av den av kommittén lämnade redogörelsen över verkställda utredningar härutinnan framgår, att övergång från tillgodoräkning till sneddning .skulle vid befordran från extra ordinarie till ordinarie tjänst i ett stort antal fall medföra försämring av hittillsvarande lönetursrätt. Då emellertid löneturen under extra-ordinarietiden liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst skulle komma att te sig gynnsammare, därest vissa ändringar genomfördes i konstruktionen av löneplanerna för extra ordinarie befattningshavare, för­ ordar kommittén — i anslutning jämväl till ett av 1934 års avlöningsrevision i betänkande den 30 oktober 1934 framlagt förslag om beredande åt extra ordinarie tjänstemän av kompensation för löneminskning på grund av familjepensionsavdrag — att begynnelselönen i alla lönegrader för extra ordinarie tjänster allenast med en löneklass skall understiga begynnelselönen för ordi­ narie befattningar. Samtidigt skulle det vid 1937 års riksdag beslutade pro­ visoriska lönetillägget till de extra ordinarie tjänstemännen avvecklas. Där­ jämte tänker sig kommittén en utbyggnad uppåt av löneplanen för extra tjän­ stemän med eli löneklass för varje lönegrad. Härigenom skulle bland annat vinnas en utgångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den ordinarie tjänsten kunde tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i den föregående befattningen tillhört närmast lägre löneklass. Det 1'örutsättes härvid av kommittén, att sneddningsförfarandet skall införas även vid be­ fordran från extra till extra ordinarie tjänst. Beträffande löneplanen för den vid kommunikationsverken förefintliga aspirantgruppen, vilken löneplan upptager endast en löneklass för varje lönegrad, ifrågasätter däremot kom­ mittén ingen ändring. Kommittén finner ej heller anledning föreligga att bibehålla den nuva­ rande möjligheten att tillämpa tillgodoräkningsförfarandet vid befordran från en ordinarie tjänst till sådan tjänst inom högre lönegrad. Ett slopande av denna tillgodoräkningsmöjlighet anser kommittén för statsförvaltningen i stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhållanden. Emellertid bör enligt kommitténs mening öppnas möjlighet att även i vissa dylika fall tillämpa sneddningsregeln. Särskilt inom allmänna civilförvaltningen förekomma långvariga vikariatsförordnanden av den art,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 123

att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget samman­ falla med vad som åvilar den ordinarie tjänstinnehavaren. För dylika fall föreslår kommittén i annat sammanhang — 21 § av reglementsförslaget -— att vikarien skall kunna under vissa förutsättningar medgivas en särskild form av gottgörelse, benämnd vikariatsiön. Då vikariatslön skulle fastställas att utgå enligt viss löneklass, finner kommittén lämpligt och möjligt att för den, som från dylikt vikariatsförordnande vinner befordran till ordinarie tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångs­ punkt från den löneställning, han under sådant förordnande intagit. Genom vad sålunda föreslagits skulle enligt kommitténs förmenande åstad­ kommas ett enhetligt och skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen före­ kommande befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordi­ narie tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst, för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet av­ vikande grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna örn sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den beford­ rade i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begyn­ nelselön i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom till­ godoräkning i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda veder­ börande en skälig löneklassplacering. Enligt kommitténs förslag skulle en lösning av lönetursfrågan i nu ifrågavarande befordringsfall sökas i införan­ det av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen ägt uppbära. Sin största betydelse skulle en sålunda modifierad sneddningsregel komma att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetaranställning till ordinarie tjänst, en befordringsgång som i betydande omfattning förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall skulle den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal bestämda lönen komma att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löneplanen för ordinarie tjänstemän. Kommittén förutsätter, att Kungl. Majit meddelar närmare föreskrifter rö­ rande vad som i olika fall skall förstås med avlöning i den tidigare anställ­ ningen. Detta skulle framför allt bliva erforderligt i fråga örn arbetaranställningar, i vilka årslönen icke är på förhand bestämd utan utgår efter växlande tim- och ackordslönegrunder. Den metod, som härvidlag synts kommittén er­ bjuda de största möjligheterna för rättvisa vid löneklassplaceringen, skulle vara att finna i en jämförelse med utgångspunkt från den avtalsenligt fast­ ställda timlönen. Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åt­ njutna avlöning skulle man även kunna tänka sig hänförda sådana fall, dår­ en tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst eller anställning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén anser sig emellertid icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas efter en dylik regel, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande för­ hållanden med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets allmänna regler (7 8 1 mom.) kan anses påkallad, bör frågan härom enligt kommitténs mening få hero på prövning av Kungl. Majit vid värjo befordringstillfälle. På Kungl. Majit skulle ock ankomma att meddela bosin! örn gynnsammare löneklassplacering i vissa andra angivna typfall eller eljest där med hänsyn

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till föregången långvarig anställning och därunder åtnjuten avlöning synner­ liga skäl förefinnas för medgivande av särskild lönetursrätt. Inom den civila statsförvaltningen förekomma bland icke-ordinarie tjänste­ män vissa befattningshavargrupper, vilka jämlikt av Kungl. Majit meddelade särskilda föreskrifter åtnjuta avlöning antingen »såsom» tjänsteman å extra stat i viss lönegrad eller ock enligt viss löneklass i löneplan för ordinarie eller extra ordinarie tjänstemän utan att tillböra de nämnda kategorierna av be­ fattningshavare. Exempel på dylika fall utgöra assessorer och andra adjunge­ rade ledamöter i hovrätterna. Även för utförande av vissa uppdrag av längre eller kortare varaktighet förordnas understundom befattningshavare med av­ löning »såsom» tjänstemän å exta stat — exempelvis statistiska centralbyråns personal vid särskild folkräkning, sekreteraren bos allmänna civilförvaltnin­ gens lönenämnd m. fl. Med hänsyn till den oklara och obestämda ställning inom lönesystemet, dessa befattningshavare intaga, bar kommittén ansett sig icke kunna förorda, att de av kommittén ifrågasatta allmänna sneddningsreglerna vid befordran göras å dem tillämpliga. Ej heller har kommittén fun­ nit sig kunna förorda en tillämpning av nämnda regler i fall av befordran till ordinarie tjänst från sådana uppdrag — såsom sekreteraruppdrag i kommitté o. d. -— för vilka ersättning är bestämd att utgå i form av gottgörelse för mistade löneförmåner å vederbörandes egen tjänst jämte ett särskilt arvode eller ock i form av ett för uppdraget bestämt arvode, som utgör ersättning i ett för allt för uppdragets fullgörande. Vad särskilt hovrätternas assesso­ rer angår, förmenar kommittén, att det vid den blivande revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal bör tagas under ompröv­ ning, om icke dessa tjänstemän lämpligen kunna inordnas under någondera av grupperna tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän, var­ igenom de allmänna sneddningsreglerna utan vidare skulle å dem bliva till­ lämpliga. Vad hittills anförts har avsett löneklassplaceringen vid övergång till tjänst, varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan föregående anställ­ ning i statens tjänst. Enligt stadgande i 11 § 2 mom. i nu gällande avlöningsreglementen för allmänna civilförvaltningen ävensom i häremot sva­ rande författningsrum i avlöningsreglementena för lots- och fyrstaten samt provinsialläkarstaten må emellertid för närvarande befattningshavare efter Kungl. Majits prövning helt eller delvis kunna tillgodoräknas även tid han utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig be­ skaffenhet, som i avseende å art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det ar­ bete han har att utföra å befattningen. Nämnda bestämmelser hava hittills tillämpats med stor varsamhet. Emellertid har det synts kommittén, att möjlighet alltjämt bör hållas öppen för Kungl. Majit att i fall av övergång till statstjänst från kommunal befattning eller eljest från icke statlig anställ­ ning med arbetsuppgifter av allmännyttig art medgiva gynnsammare löneklassplacering än som följer av de av kommittén föreslagna huvudreglerna angående löneklassplacering. Sådan övergång förekommer särskilt inom un­ dervisnings- och sjukvårdsväsendet. Jämväl på andra områden än de nu nämnda kan övergång till statstjänst förekomma från utomstatlig verksam­ het, som fyller ett allmännyttigt syfte. En förmånligare löneklassplacering anser kommittén vid sådan övergång vara av billighetsskäl påkallad, örn så erfordras för att förebygga avsevärd minskning av under lång tid åtnjuten avlöning. Kommittén föreslår fördenskull ett allmänt stadgande härutinnan. De av kommittén i här berörda delar förordade bestämmelserna återfinnas i 8 § av reglementsförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 125

Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmö­ hus och Göteborgs och Bohus län, generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket samt skolöverstyrelsen hava uttryckligen givit sin anslutning till kommitténs förslag till lönetursbestämmelser. Såsom ett allmänt omdöme har uttalats, att förslaget innebär en tillfredsställande lösning av lönetursspörsmålet även­ som att bestämmelserna i ämnet framstå såsom enkla och klart utformade samt ägnade att åstadkomma en önskvärd förenkling i myndigheternas be­ styr med löneklassplaceringsfrågor. Svea hovrätt framhåller, att de föreslagna lönetursreglerna skulle för de befattningshavare — hovrätternas assessorer —- som i normal ordning be­ fordras till hovrättsråd, medföra en avsevärd försämring. Den omständighe­ ten, att assessorer och andra adjungerade ledamöter i hovrätterna kunde sä­ gas intaga en oklar och obestämd ställning i lönehänseende borde enligt hov­ rättens mening ej få föranleda, att de i fråga om löneklassuppflyttning efter vunnen befordran bleve underkastade regler, vilka vore för dem mindre för­ månliga än de för närvarande gällande. Med hänsyn till tjänstgöringens art vore de adjungerade ledamöterna att anse såsom vikarier för hovrättsråd. Kammarrätten förklarar sig dela kommitténs mening om önskvärdheten av att de nu gällande svårtillämpliga tillgodoräkningsreglerna avskaffas, där­ est så kan ske utan att löneställningen vid befordran i avsevärdare mån för­ sämras. De av kommittén föreslagna ändringarna beträffande lönetursrätten samt konstruktionen av löneplanerna för icke-ordinarie befattningshavare syntes vara ägnade att i viss utsträckning motverka de olägenheter, som kun­ de vara förenade med tillgodoräkningsrättens borttagande. Minsta betänk­ ligheten syntes borttagandet av dylik rätt vid befordran från ordinarie tjänst till högre sådan tjänst möta. Mera tveksamt ställde det sig vid befordran från icke-ordinarie tjänst till ordinarie sådan. Därest tillgodoräkningsrätten slo­ pades och sneddning infördes, bleve den faktiska placeringen i lönegrad av­ görande vid icke-ordinarie tjänstemans befordran till ordinarie befattning. Ämbetsverket betonar vikten av att bestämmelser meddelas, som reglera de icke-ordinarie tjänstemännens placering i lönegrad efter enhetliga normer på sätt sker beträffande de ordinarie tjänstemännen, så att icke tillämpningen av sneddningsreglerna komma att verka ojämnt i avseende å olika tjänstemän. Kommerskollegium uttalar, att även om tillgodoräkningsbestämmelserna kunde vara i behov av en omarbetning i syfte att minska nu förefintliga olä­ genheter, tillgodoräkningsförfarandet likväl borde bibehållas.

Departementschefen. Det torde vara allmänt erkänt, att tillämpningen av de i nuvarande avlöningsförfattningar intagna bestämmelserna angående lillgodoräkning av fö­ regående tjänstetid för löneklassplacering vid icke-ordinarie tjänstemans övergång lill ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie tjänst ofta erbjudit betydande svårigheter och varit äg­ nad att åstadkomma stor osäkerhet inom lönesystemet. Särskilt torde dessa olägenheter hava gjort sig gällande inom den allmänna civilförvaltningen. Genom lönetursbestämmelsernas i allmänhet vaga avfattning har tolkningen

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

av dessa bestämmelse!- i det enskilda fallet ofta blivit beroende av mer eller mindre subjektiva uppfattningar hos den beslutande myndigheten, särskilt som avgörandet av frågor örn tillgodoräkning i allmänhet varit förbehållet de olika verksledningarna och sålunda förutsättningarna för ett enhetligt förfa­ ringssätt i större eller mindre grad saknats. Vad som särskilt vållat olägen­ heter vid tillämpningen av de nu gällande lönetursbestämmelserna har varit svårigheten att avgöra, i vad mån en viss statsanställning kunnat i avseende å tjänstgöringens art och omfattning anses svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, till vilken befordran skett. Vidare har vid tillämpning av stadgandet om anställning »i en följd» såsom villkor för till­ godoräkning av föregående tjänstgöringstid olika uppfattningar gjort sig gällande, i vad mån avbrott i tjänstgöringen för ledigheter av olika slag sko­ lat anses avstänga från möjligheten att tillgodoräkna före avbrottet fullgjord tjänstgöring. En annan fråga, som likaledes föranlett olika tolkningsmeningar, har varit spörsmålet, i vad mån tillgodoräkning och sneddning finge sam­ tidigt tillämpas vid befordran. I ett antal fall hava tillgodoräkningsreglerna ansetts verka så otillfredsställande, att medgivande örn tillgodoräkning ut­ över vad bestämmelserna möjliggjort måst utverkas hos riksdagen. Även om under årens lopp genom i anmärkningsväg tillkomna prejudikat en viss tilllämpningspraxis utvecklat sig — även denna har dock växlat från tid till annan — kvarstår som en kännbar olägenhet med de nuvarande lönetursreglerna, att de alltför mycket lämna rum för ojämnheter och godtycklighet vid bestämmandet av löneklassplacering vid befordran. Vid tillsättandet av 1936 års lönekonnnitté berörde jag denna fråga och ytt­ rade därvid, att de under årens lopp vunna erfarenheterna syntes hava åda­ galagt behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppfattning i löneklass, vilka i administrativt hänseende vållade avsevärt besvär. Det borde enligt min uppfattning upptagas till allvarligt övervägande, huruvida icke rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring kunde slopas och i stället sneddningsregeln kunde få vidgad omfattning. Det förslag 1936 års lönekommitté i sådant avseende nu framlagt, inne­ bär i huvudsak, att tillgodoräkningsreglerna skulle avföras ur lönesystemet och sneddningsregeln allmänt komma i tillämpning vid övergång från icke­ ordinarie till ordinarie tjänst ävensom vid befordran från ordinarie befatt­ ning till befattning inom högre lönegrad. Det synes mig, att kommittén på ett tillfredsställande sätt löst sin uppgift i förevarande hänseende. Jag häm­ tar stöd för denna min uppfattning i de nyss omnämnda yttrandena från ett flertal myndigheter. Visserligen har från ett par håll uttalats, att ett slopande av tillgodoräkningsförfarandet och en vidgad tillämpning av sneddningsprincipen skulle för vissa grupper icke-ordinarie personal kunna medföra för­ sämring i lönetursrätten i jämförelse med nuvarande förhållanden. Givet är ock, att övergången från ett löneturssystem till ett annat icke kan i varje enskilt befordringsfall giva samma resultat i fråga örn löneklassplaceringen. Av de undersökningar, som lönekommiltén verkställt beträffande ett stort antal förekomna fall av befordran till extra ordinarie och till ordinarie tjän­ ster och för vilka kommittén redogjort i sitt betänkande, framgår emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 127

att, därest de av kommittén ifrågasatta ändringarna i konstruktionen av de icke-ordinarie tjänstemännens löneplaner — mot vilka ändringar jag för min del icke har något att erinra — varit gällande, en tillämpning av sneddningsprincipen skulle i det övervägande antalet fall hava föranlett bibehål­ lande av eller förbättring i den faktiskt erhållna lönetursplaceringen. Detta synes mig giva vid handen, att ett utmönstrande ur avlöningsbestämmelserna av tillgodoräkningsreglerna och deras ersättande med sneddningssystemet allmänt sett icke skulle för tjänstemännen betyda ett försämrande av lönetursrätten. Jag har alltså ansett mig böra utan ändring tillstyrka de av lönekommittén under 8 § föreslagna lönetursbestämmelserna. Frågan om hovrättsassesso­ rernas ställning inom lönesystemet och den därmed sammanhängande frå­ gan om ordnandet av deras lönetursförhållanden torde, såsom ock löne­ kommittén förutsatt, få närmare övervägas i samband med den förestående revisionen av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal. Jag torde härefter böra något beröra ett par uttalanden från ämbetsver­ kens sida, vilka hänföra sig till de under 8 § föreslagna detaljföreskrifterna. Arméförvaltningen har fört på tal frågan om löneklassplacering vid över­ gång från beställning, å vilken militära avlöningsreglementet äger tillämp­ ning, eller från fast manskapsanställning vid försvarsväsendet, till tjänst, som avses i civila avlöningsreglementet. Vidare har vattenfallsstyrelsen ifrå­ gasatt en utvidgning av stadgandet i 3 mom. a) i syfte att detta stadgande skulle kunna vinna tillämpning i det fall, att ordinarie tjänst vid vattenfallsverket besättes med icke-ordinarie tjänsteman vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. I anledning härav torde jag få påpeka, att övergång till civil tjänst från militär beställning är avsedd att regleras genom bestäm­ melserna i 2 mom. I övrigt torde uppkommande frågor om förmånligare löneklassplacering än enligt de i reglementsförslaget intagna allmänna grun­ derna i de av ämbetsverken anmärkta fallen få avgöras av Kungl. Majit jämlikt bestämmelserna i 3 mom. Jag har följaktligen ansett skäl icke fö­ religga att vidtaga någon ändring i kommitténs förslag.

11 §. Semester.

1 mom. Av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttran­ dena framgår, att vissa personalrepresentanter påyrkat införande i 1 mom. av en bestämmelse med innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna, vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden lielgdagstjänstgöring eller nattjänstgöring, erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i 11—23 lönegraderna. Socialstyrelsen bar påyrkat samma förmån för tjän­ stemän i 1—10 lönegraderna med kontorsarbete. Enligt lantbruksstyrelsens mening bör semestern för sistnämnda tjänstemän icke understiga 25 dagar. Jag har emellertid för min del ansett mig böra tillstyrka kommitténs under sagda moment framlagda förslag oförändrat. 2 mom. Domänstyrelsen har ansett ett förtydligande av stadgandet i 2 morn. andra stycket vara erforderligt för undvikande av tvekan, huruvida

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

med stadgandet i fråga avses, att inbesparade semesterdagar icke få utta­ gas, med mindre de åtnjutas i samband med löpande års semester i dess helhet. Enligt min mening giver stadgandets formulering icke anledning till den antydda snäva tolkningen. Förutsättningen för utnyttjandet av under föregående kalenderår inbesparade semesterdagar är allenast, att dessa utta­ gas i följd med semester under det löpande året, oavsett om denna senare uttages till hela sin längd eller allenast till någon del. Hinder bör ej heller föreligga att, där det löpande årets semester uppdelas på olika semester­ perioder, kombinera de från föregående år inbesparade semesterdagarna med en till tiden senare infallande semesterperiod under det löpande året. Själv­ fallet bör dock vid tillämpningen av stadgandet i fråga beaktas det syfte, som ligger till grund för detsamma och som innebär, att tjänstemannen skall genom sammanslagningen av semesterdagar från två på varandra föl­ jande år kunna beredas en längre sammanhängande ledighet. 3 mom. Kommitténs förslag, att tjänsteman, som under året avgår med ålderspension, skall vara berättigad utfå hela den för helt kalenderår beräk­ nade semestern, har mött erinringar från åtskilliga ämbetsverk såsom gene­ ralpoststyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och lotsstyrelsen. I an­ slutning härtill har yrkats, att orden »av annan anledning än avgång med ålderspension» måtte ur stadgandet utgå. Jag har ansett mig icke böra från­ gå den ståndpunkt kommittén härutinnan intagit. Emellertid har jag i anledning av ett av lotsstyrelsen gjort påpekande funnit en undantagsbestämmelse i förevarande hänseende vara erforderlig beträffande fyrskeppspersonalen. Denna personal åtnjuter för närvarande på grund av de egenartade tjänstgöringsförhållandena längre semester — högst nittio dagar — än tjänstemän i allmänhet och samma skulle förhållan­ det bliva efter civila avlöningsreglementets ikraftträdande till följd av en under 56 § 2 mom. 1 punkten intagen särbestämmelse. Till förebyggande av en alltför gynnsam semesterberäkning under det år, befattningshavaren avgår med pension, har jag under nämnda författningsrum i anslutning till ett av styrelsen avgivet förslag inryckt en ny bestämmelse, innefattande viss begränsning av semestertidens längd under det år, då avgång från tjänsten med ålderspension äger rum. I detta sammanhang torde jag böra omnämna, att några ämbetsverk, så­ som arméförvaltningen, vattenfallsstyrelsen och statskontoret, berört frågan, huru förfaras skall i lönehänseende för det fall att en tjänsteman, som efter att hava åtnjutit hela den honom för kalenderåret tillkommande semestern eller i varje fall större del av semestern än som proportionellt bort tillkom­ ma honom, av opåräknad anledning lämnar tjänsten före årets slut. Det synes mig icke böra ifrågakomma att i sådant fall kräva påföljd, exempelvis i form av förpliktelse att till statsverket inbetala uppburna lönemedel för det antal semesterdagar, som för mycket uttagits. 4 mom. Det synes mig icke erforderligt att, på sätt järnvägsstyrelsen ifrågasatt, i 4 mom. införa en särskild föreskrift till förhindrande av att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 263 129

tjänsteman, som i verkligheten åtnjutit tjänstledighet för sjukdom under hela andra halvåret men därunder fått inräkna vissa sjukdagar i sin seme­ ster, därigenom rent formellt sett skulle kunna bliva berättigad till semester omedelbart efter årsskiftet. Det torde ligga i sakens natur, att medgiven om­ räkning av sjukdagar till semesterdagar i syfte att icke behöva vidkännas tjänstledighetsavdrag icke i förevarande hänseende skall anses förändra ka­ raktären av hans tjänstledighet. Däremot har jag i enlighet med vad järn­ vägsstyrelsen föreslagit ansett orden »tre månader» böra utbytas mot orden »90 dagar».

13 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m.

2 moni. Enär officer i väg- och vattenbyggnadskåren numera i avseende å militär tjänstgöringsskyldighet m. m. i stort sett intager samma ställning som beställningshavare i reserven, har jag i enlighet med av arméförvalt­ ningen och vattenfallsstyrelsen härom framställda yrkanden ansett mig böra vidtaga sådan komplettering av stadgandet i förevarande moment, att tjän­ steman skall vidkännas B-avdrag jämväl för tid, under vilken han fullgör honom såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande militär tjänst­ göring. Däremot finner jag mig icke kunna biträda nämnda ämbetsverks förslag örn införande i avlöningsreglementet av en generell föreskrift örn B-avdrag under tjänstledighet, som beviljas tjänsteman för deltagande i övningar och utbildning såsom landstormsofficer. Därest under ledighet för dylikt ändamål tjänsteman anses böra bibehållas vid viss del av avlöningen, torde — såsom ock framhållits av lönekommittén, vilken haft samma spörsmål under omprövning — framställning härom få göras hos Kungl. Majit, som med stöd av 12 § skulle äga befogenhet att därom besluta. Enligt bestämmelser i kungörelsen den 18 december 1925 (nr 502) är — med vissa undantag — personal vid lots- och fyrstaten skyldig att vid inträf­ fande krig eller större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra vid marinen vare sig i egenskap av bemanning å signalstation eller i annan befattning vid kustsignalväsendet samt för lotspersonal därjämte såsom lotsar å marinens fartyg. Vidare stadgas i samma kungörelse skyldighet för den personal vid lots- och fyrstaten, som skal! tjänstgöra vid kustsignalväsendet, att under fredstid efter kallelse av lotsstyrelsen inställa sig vid vederbörlig flottans station för genomgående av vissa kurser och övningar. Beträffande avlö­ ningsförmåner under dylik tjänstgöring stadgas i kungörelse av samma dag (nr 503; ändring år 1937 nr 892), att vederbörande befattningshavare skall äga åtnjuta, förutom de avlöningsförmåner, vilka enligt gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid lots- och fyrstaten skola utgå vid sådan tjänstgöring, därjämte från marinen dagavlöning och andra förmåner enligt i kungörelsen närmare meddelade bestämmelser ävensom ersättning för vid lotsverket mistade avlöningsförmåner. Härvid skall även utgå er­ sättning för mistad lotslott till envar av lotspersonalen nied de belopp, som skolat tillkomma honom, örn han varit i tjänstgöring vid den lotsplats han tillhör. Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263. 0

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Gällande avlöningsbestämmelser hava tillämpats sålunda, att personal vid lots- och fyrstaten under ifrågavarande tjänstgöring vid marinen från lots­ verket uppburit oavkortad lön och i förekommande fall enslighetstillägg. Däremot har lotspersonal vid sådan tjänstgöring icke från lotsverket upp­ burit ersättning för mistad lotslott, utan har sådan ersättning utbetalats av marinens medel. I enlighet med vad av lotsstyrelsen ifrågasatts finner jag lämpligt, att hit­ tills tillämpade regler i avseende å avlöning åt personal vid lots- och fyr­ staten under tjänstgöring vid marinen få fortfarande gälla. Då detta synes mig böra komma till uttryck i avlöningsreglementet, har jag under 56 § 2 mom. 3 punkten upptagit en särföreskrift härom såsom tillägg till bestäm­ melserna i 13 § 2 mom.

14 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten.

1 mom. I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten och järnvägsstyrel­ sen gjort påpekande har under förevarande moment inryckts ett nytt stad­ gande, innefattande en hänvisning till gällande olycksfallsförsäkringslag beträffande frågan örn, vad som skall förstås med olycksfall i tjänsten. Riksförsäkringsanstalten har vidare erinrat om bestämmelserna i 25 § av olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilka bestämmelser ersättning vid olycks­ fall i arbete enligt 6 § av samma lag (sjukpenning, livränta m. m.) må skä­ ligen nedsättas, där olycksfallet föranletts därav, att den skadade ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift örn åtgärder för und­ vikande av olycksfall och omständigheterna äro sådana, att han därigenom måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, eller där olycksfallet föranletts därav, att den skadade varit av starka drycker berusad. Därest i dylikt fall oavkortad lön komme att utgå enligt civila avlöningsreglemen­ tet, skulle beslut örn minskning i ersättningen enligt bestämmelserna i 25 § olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet icke erhålla någon praktisk betydelse. Samma påpekande har gjorts av järnvägsstyrelsen, som ifrågasatt, huruvida icke i dylikt fall visst tjänstledighetsavdrag bör föreskrivas. Ehuru det anmärkta sakförhållandet i och för sig synes värt beaktande, har jag dock icke ansett nödigt att tynga avlöningsreglementet med före­ skrifter för de sällsynta fall, varom här är fråga. Skulle i något enstaka fall avdrag å lönen av nyssnämnd anledning anses böra ske, lärer Kungl. Majit på framställning av vederbörande verk kunna meddela beslut härom med stöd av bestämmelserna i reglementsförslagets 12 §.

15 §. Tjänstledighet till följd av sjukdom m. m.

1 mom. Det av kommittéledamoten herr Hansson reservationsvis inom kommittén framställda yrkandet om bibehållande av nu gällande bestäm­ melse rörande lön vid sjukledighet, enligt vilken bestämmelse tjänsteman äger uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma ka­ lenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot sva-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 131

rande ledighet icke överstiger 45 dagar, har jag ansett mig icke böra bi­ träda. Järnvägsstyrelsen och riksräkenskapsverket hava påyrkat införande i avlöningsbestämmelserna av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet vid sjuk­ dom skulle inträda först efter vissa dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening efter 2 dagar och enligt riksräkenskapsverkets mening efter 3 dagar. Så­ som framgår av lönekommitténs motivering till nu ifrågavarande författningsrum har spörsmålet om en dylik karenstid varit under behandling inom lönekommittén, som emellertid avstått från att förorda en sådan anordning. Vid det övervägande, jag ägnat saken, har jag icke ansett tillräcklig anled­ ning föreligga att avvika från den ståndpunkt, som kommittén intagit i denna fråga. En av statskontoret gjord anmärkning, att uttrycklig föreskrift bör med­ delas därom, att befattningshavare, som i stället för semester åtnjuter ferier och därunder icke fyller kravet för oavkortad lön, under tiden skall, liksom under tjänstledighet för sjukdom, vidkännas A-avdrag, har föranlett viss jämkning i formuleringen av momentets andra stycke. Med hänsyn till de särskilda bestämmelser i semesterhänseende, som för närvarande gälla för fyrskeppspersonalen och som utan ändring i sak upp­ tagits i kommittéförslagets 56 § 2 morn., finner lotsstyrelsen erforderligt, att jämväl antalet kostnadsfria sjukdagar för nämnda personal regleras enligt särskilda grunder. Då jag biträder denna styrelsens uppfattning, har i an­ slutning till ett av styrelsen framlagt förslag en komplettering vidtagits av de i nyssberörda författningsrum för lots- och fyrstaten avsedda särbestäm­ melserna (4 punkten).

3 mom. I förevarande moment har motsvarande jämkning vidtagits, som förut förordats beträffande 11 § 4 mom.

19 §. Helgdagsledighet.

Riksräkenskapsverket föreslår, att i 19 § införes ett nytt stadgande, som uttryckligen angiver, att i semester eller tjänstledighet, som beviljats tjänste­ man i olika perioder, åtskilda allenast av sön- eller helgdag, dylik mellan­ liggande dag skall inräknas i semestern eller ledigheten. I fråga om viss personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring enligt turlista skulle dock gälla vad därom särskilt stadgas. En föreskrift av delvis liknande innehåll föreslogs även av 1928 års lönekommitté under 19 § av dess förslag till allmänt avlöningsreglemente. 1936 års lönekommité åter har, såsom framgår av motiveringen till förevarande paragraf, ansett sig icke böra förorda något motsvarande stadgande, enär detsamma icke .skulle kunna tillämpas å personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring. Jag biträder kommitténs uppfattning härutinnan. Skulle i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag en bestämmelse nied det av ver­ ket angivna innehållet inryckas under förevarande paragraf, borde i 8 kap.

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

av reglementet meddelas de detaljerade särföreskrifter på området, som vid olika verk tillämpas beträffande personal med arbetstidsreglerad tjänstgöring eller annan personal med regelbunden tjänstgöringsskyldighet jämväl å sönoch helgdag. Dylika föreskrifter synas emellertid knappast höra hemma i ett avlöningsreglemente. Jag anser mig emellertid böra uttryckligen betona, att därest en tjänsteman beviljas semester eller sjukledighet i tidsföljd, utan att i antalet beviljade semester- eller sjukdagar inräknas under ledighetstiden infallande sön- eller helgdagar, detta enligt min mening är att betrakta såsom ett obehörigt kringgående av de i reglementet intagna semester- och tjänstledighetsbestämmelserna. Jag kan sålunda icke godkänna den av läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län i dess yttrande över kommittébetänkan­ det uttalade meningen, att dylika mellanliggande sön- eller helgdagar icke böra inräknas i semestertiden.

20 §. Kallortstillägg.

I motiveringen till förevarande paragraf har lönekommittén framhållit behovet av att en utredning verkställes i syfte att åstadkomma en såvitt möj­ ligt rationell gränsdragning mellan kallortszonerna. Vid denna utredning borde det även undersökas, huruvida och i vad mån det nuvarande kallortsklassificeringssystemet jämväl till sina grunder tarvar ändring. Jag förut­ sätter, att en dylik utredning framdeles igångsättes.

21 §. Vikariatsersättning och vikariatslön.

1 mom. Järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen hava uttalat sig för sådan ändring av lönekommitténs förslag, att vikariatsersättning icke må utgå, med mindre vikariatet varat visst antal dagar, enligt järnvägsstyrelsens mening minst 6 dagar och enligt domänstyrelsens mening minst 4 dagar. Då kom­ mittén synes mig hava anfört övertygande skäl för sitt förslag, att vikariats­ ersättning skall utgå oberoende av vikariatets längd, anser jag mig böra till­ styrka förslaget oförändrat. 2 mom. I motiveringen till 17 § av reglementsförslaget har lönekommit­ tén berört av riksdagens revisorer vid tvenne tillfällen gjorda anmärkningar rörande frekvensen av partiella ledigheter inom statsförvaltningen samt riks­ dagens i anledning därav fattade beslut och har kommittén därvid framhållit, att en effektiv begränsning av de partiella ledigheterna och därav föranledda utgifter för vikarier — s. k. dubblering av tjänster — beträffande verk med avlöningsanslag å riksstaten lämpligen syntes kunna åstadkommas genom ändrade bestämmelser örn anlitande av verkens anslagsposter för utbetalande av vikariatsersättningar. I motiveringen till 21 § 2 mom. har kommittén närmare ingått på detta spörsmål. Kommittén framhåller, att därest man, såsom kommittén funne lämpligt, ville begränsa ämbetsverkens rätt att för­ ordna vikarier för ordinarie tjänstemän i fall, som avsåges i 17 § 2 morn., detta enklast syntes kunna åstadkommas genom att gällande kungörelse an­ gående bestridande av avlöningskostnader vid nyreglerade verk så ändrades,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 133

att lön och vikariatsersättning till tjänsteman, som i dylikt fall förordnades såsom vikarie, komme att utgå från anslagsposten grundavlöningar till icke­ ordinarie personal, vilken anslagspost med några få undantag vore maxime­ rad. Man borde dock härvid beträffande vikarie, som innehade ordinarie tjänst, icke gå längre än att anlita nämnda post för utbetalande av själva vikariatsersättningen, medan den fasta lönen alltjämt borde utgå från an­ slagsposten avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, vilken sistnämnda post vore av förslagsanslags natur. Då det inom vissa verk stundom syntes vara ofrånkomligt att vid större arbetsanhopning förordna vikarier i här avsedda fall, borde hänsyn härtill tagas vid anslagsberäkningarna. Ifrågavarande spörsmål har berörts i de av statskontoret och riksräkenskapsverket avgivna yttrandena, varvid förstnämnda ämbetsverk ansett sig icke kunna tillstyrka, att inskränkning vidtages i vad som för närvarande gäller på förevarande område. För egen del vill jag framhålla, att den av kommittén anvisade utvägen för att åstadkomma en begränsning i dubbleringen av tjänster synes beaktansvärd. I förevarande sammanhang torde dock slutlig ståndpunkt icke be­ höva tagas till detta spörsmål, utan synes detsamma få närmare övervägas i samband med den översyn av gällande regler för avlöningsanslagens dispo­ sition, som blir en följd av civila avlöningsreglementets godkännande. 3 mom. Av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena framgår, att vissa personalrepresentanter ansett avgörandet av ärenden rörande vikariatslön böra kunna anförtros åt vederbörande verk. I varje fall borde bestämmel­ serna angående vikariatslön enligt reservanternas mening så ändras, att Kungl. Maj :t ägde befogenhet att åt de större verksstyrelserna delegera rätten att besluta i dylika ärenden. Uttalanden i liknande riktning hava även gjorts av riksförsäkringsanstalten, vattenfallsstyrelsen, statskontoret och riksar­ kivet. Generaltullstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke författningstexten bör så ändras, att Kungl. Maj :t må äga meddela generella beslut om vikariatslön beträffande vissa ensartade vikariat, så att frågan därom icke behövde i varje enskilt fall dragas under Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn till vikten av att en såvitt möjligt enhetlig och rättvis tillämp­ ning inom olika verk av bestämmelserna angående vikariatslön kommer till stånd, anser jag i likhet med kommittén, att ärenden örn vikariatslön böra avgöras av Kungl. Maj:t. Jag har sålunda icke funnit skäl förorda någon ändring i kommittéförslaget på denna punkt. I anledning av vad generaltull­ styrelsen yttrat torde jag få framhålla, att enligt min mening den föreslagna författningstexten under förevarande moment icke lägger hinder i vägen för Kungl. Majit att beträffande ett visst slag av förordnanden meddela generellt beslut angående vikariatslön till vikarie. 4 mom. Av lönekommitténs motivering framgår, att bestämmelsen i 4 mom. iir avsedd att gälla fall, då såväl den uppehållna tjänsten som vikariens egen tjänst tillhör allmän löneplan (löneplan A, 15 eller C). Det synes emel­ lertid vara behövligt, att bestämmelsen i fråga kan tillämpas även i de fall,

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

då en ordinarie tjänsteman med lön enligt särskild löneplan eller enligt löneplan i annat avlöningsreglemente vikarierar å tjänst, som tillhör allmän löne­ plan i civila avlöningsreglementet. Då en dylik tillämpning synes inrymmas inom bestämmelsens ordalydelse, lärer dock någon ändrad avfattning här­ för icke vara erforderlig. Att stadgandet endast har avseende å fall, då den uppehållna tjänsten tillhör allmän löneplan, synes uppenbart i betraktande av dess plats bland bestämmelserna under reglementsförslagets 2 avd.

Riksräkenskapsverket har i anslutning till 21 § berört en speciell vikariatsersättningsfråga. Ämbetsverket erinrar om att därest en befattning nedflyt­ tas till lägre lönegrad, den som då innehar befattningen såväl enligt nu gäl­ lande som enligt av lönekommittén föreslagna bestämmelser (10 § 2 mom.) fortfarande skall anses tillhöra den högre lönegraden. Denna bestämmelse hade av vissa myndigheter tolkats så, att även den, som under övergångstiden förordnades att som vikarie uppehålla den nedflyttade befattningen, skulle åtnjuta vikariatsersättning beräknad efter den högre lönegraden, en tolkning som även efter besvär i anmärkningsmål blivit gillad. Då mer än en mening icke kunde råda örn det sakligt oberättigade i att vikarien erhölle ersättning efter annan och högre löneställning, än som följde med själva befattningen, vore det enligt ämbetsverkets mening önskvärt med ett förtydligande uttalan­ de i denna del. Jag ansluter mig till den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen. Det synes mig även utan särskild bestämmelse självfallet att i dylikt fall bör gälla, att vikariatsersättningen beräknas med hänsyn tagen till den lönegrad, till vilken befattningen genom nedflyttningen blivit hänförd, oavsett att inne­ havaren av tjänsten kan på grund av föreskriften i 10 § 2 mom. övergångsvis åtnjuta lön enligt högre lönegrad.

26 §. Övertidsersättning.

Reservationsvis har kommittéledamoten herr Andersson uttalat sig för att övertidsersättningen måtte för timme räknat bestämmas till J/170 av månads­ lönen. Enahanda uttalanden föreligga från två delegerade för lönenämnderna ävensom från vissa av personalrepresentanterna. Jämväl ett antal ämbetsverk hava uttalat sig för högre övertidsersättning, nämligen socialsty­ relsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, riksarkivet och skolöverstyrelsen. Å andra sidan har järnvägsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot de föreslagna övertidsersättningsbeloppen, ehuru dessa bomme att medföra en ej oväsentlig kostnadsökning. Ett par personalrepresentanter hava haft invändningar att göra mot att rätten till övertidsersättning, som nu tillkommer befattningshavare i löne­ graderna 1—20, skulle hädanefter begränsas till tjänstemän i lönegraderna A 1—18 och påyrkat bibehållande av nuvarande ordning. Samma anmärk­ ning har kommit till uttryck i utlåtandena från socialstyrelsen, länsstyrel­ sen i Stockholms län. generalpoststyrelsen och riksarkivet.

Kungl. May.ts proposition nr 263. 135

Slutligen må nämnas, att vattenfallsstyrelsen och generaltullstyrelsen fram­ ställt vissa erinringar mot den föreslagna regeln för evalvering vid ersättnin­ gens beräknande av tjänstgöringstid under sön- och helgdag samt under natt, varjämte järnvägsstyrelsen berört vissa olägenheter, som enligt ämbetsverkets mening skulle bliva en följd av de föreslagna bestämmelserna under 2 mom. För egen del har jag på de skäl, kommittén anfört, ansett mig böra till­ styrka de av kommittén föreslagna övertidsersättningsbeloppen, vilka i jäm­ förelse med de nu gällande förete en icke oväsentlig höjning. Ej heller i övrigt finner jag mig hava tillräcklig anledning att frångå kommitténs för­ slag under förevarande paragraf. Jag vill erinra, att enligt stadgandet i 3 mom. närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna an­ gående övertidsersättning skola utfärdas av Kungl. Majit, och jag förutsätter, att vid utarbetande av dylika tillämpningsbestämmelser vederbörlig hänsyn tages till de vid de olika verken rådande särskilda förhållandena.

I anslutning till bestämmelserna i förevarande paragraf har generaltullsty­ relsen berört frågan om preskription av framställda krav om övertidsersätt­ ning, varvid styrelsen erinrat om bestämmelserna i 24 § i allmänna resereglementet. Under framhållande av att erfarenheten ådagalagt behovet av en tidsbegränsning för yrkande om övertidsersättning, har styrelsen under­ strukit nödvändigheten av att en regel härutinnan införes antingen i avlöningsreglementet eller ock i de tillämpningsbestämmelser Kungl. Majit skall äga meddela. Den fråga, som generaltullstyrelsen sålunda fört på tal, synes mig vara av den betydelse, att den bör upptagas till behandling, lämpligen i samman­ hang med utfärdandet av tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet.

28 §. Ersättning för särskilda uppdrag m. m.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har erinrat om innehållet i 20 § av den år 1937 utfärdade nya landshövdingeinstruktionen, enligt vilket författningsrum envar tjänsteman å landskontor är skyldig att, då han därtill anlitas, lämna landskamreraren det biträde, som erfordras för fullgörande av på landskamreraren jämlikt taxeringsförordningen åliggande göromål, ävensom att ombesörja vissa andra göromål inom taxeringsväsendet. An­ gående den ersättning för övertidsarbete, som må utgå för ifrågavarande gö­ romål, skall Kungl. Majit meddela erforderliga föreskrifter. Länsstyrelsen räknar med att dylik ersättning skall liksom hittills varit fallet bestämmas av Kungl. Majit vid sidan örn avlöningsreglementet. Även jag förutsätter, att införandet av det nya civila avlöningsreglementet icke skall föranleda ändring i det förfaringssätt i avseende å nu ifrågavarande ersättningars be­ stämmande, som hitintills tillämpats och som grundar sig på bestämmelser i taxeringsförordningen. Lönekommittén bar utlakat den uppfattningen, att extra inkomster av den natur, som kännetecknar den till stämpelförsäljare utgående stämpelprovisio­ nen, icke böra förekomma oell ali fördenskull åtgärder böra vidtagas för en

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

avveckling av ifrågavarande förmån i samband med den förestående löne­ regleringen. Jag delar kommitténs härutinnan uttalade uppfattning. Då emellertid en indragning av stämpelprovisionen förutsätter ändring av gäl­ lande förordning angående stämpelavgiften, torde frågan få beredas i och för avlåtande av förslag till nästkommande års riksdag, varvid jämväl stånd­ punkt torde böra tagas till den av kommerskollegium framförda frågan, hu­ ruvida ej en avveckling av stämpelprovisionen bör ske allenast successivt beträffande befattningshavare, som vid civila avlöningsreglementets ikraft­ trädande ombesörja stämpelförsäljning och i fortsättningen komma att hand­ hava sådant bestyr.

33 §. Verksläkare.

Lönekommittén framhåller i motiveringen till förevarande paragraf, att frågan om verksläkarinstitutionens lämpliga organisation bör göras till före­ mål för närmare utredning före civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Att en dylik utredning blir erforderlig synes mig uppenbart i betraktande av den fria läkarvårdens utsträckande till de många olika verk och institu­ tioner, som inrymmas under allmänna civilförvaltningen.

35 §. Sjukhusvård.

1 mom. Av de vid betänkandet fogade reservationerna framgår, att kom­ mittéledamoten herr Andersson påyrkat sådan avfattning av bestämmelserna angående sjukhusvård, att tjänstemännen, oavsett lönegrad, skulle erhålla rätt till sjukhusvård å halvenskilt och helenskilt rum på samma villkor, som gälla för tjänstemännen i de högre lönegraderna, då enligt verksläkares in­ tyg den sjukes tillstånd kräver sådant. Fyra personalrepresentanter hava an­ sett, att tjänstemän i lönegraderna A 1—8 böra erhålla sjukhusvård enligt samma grunder som tjänstemän i lönegraderna A 9—23, då vård å allmän sal icke kunnat beredas dem eller enligt läkares intyg deras tillstånd kräver vård å halvenskilt eller enskilt rum. Detsamma borde även gälla vård å en­ skild sjukvårdsanstalt. Vissa ämbetsverk, såsom arméförvaltningen, vatten­ fallsstyrelsen, statskontoret, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen, hava ut­ talat sig i liknande riktning, varvid dock vattenfallsstyrelsen velat begränsa den angivna särskilda förmånen till befattningshavare, som till följd av olycksfall i tjänsten intages å sjukhus. Några ämbetsverk hava uttalat sig för gynnsammare ersättningsgrunder än enligt kommittéförslaget även i and­ ra hänseenden. Två personalrepresentanter hava ifrågasatt, om icke staten borde under alla omständigheter ikläda sig hela kostnaden för vård å all­ män sal och detta för alla tjänstemän oberoende av lönegradsplacering. I motsats härtill har en ledamot av kommittén, herr Hansson, ansett, att statens bidrag till sjukhusvård överhuvud ej borde utgå med högre belopp än som svarar mot hel, respektive halv avgift på allmän sal eller på allmän av­ delning. För egen del har jag icke kunnat undgå att finna billighetsskäl tala för att tjänstemän i de lägre lönegraderna under vissa förhållanden medgivas er-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 137

sättning för kostnad för egentlig sjukhusvård enligt förmånligare grunder än vad kommittéförslaget innehåller. Enligt förslaget skulle en tjänsteman, tillhörande lönegraderna A 1—8 i fortsättningen liksom hittills icke i något fall äga undfå ersättning för dylik kostnad, beräknad efter annan plats än plats å allmän sal. I anslutning till den uppfattning, som kommit till uttryck i vissa särskilda yttranden, anser jag mig böra förorda, att i sådana fall, där den sjukes tillstånd enligt intyg av verksläkaren kräver vård å halvenskilt rum, ersättningen får beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum. Vad nu sagts bör även gälla vid vård å enskild sjukvårdsinrättning. En särskild föreskrift i ämnet har införts i förevarande moment. I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå någon ändring i kommitté­ förslaget under förevarande paragraf.

36 §. Specialistvård.

Ett reservationsvis av kommittéledamoten herr Hansson gjort yrkande, att specialistvård skall vid olycksfall i tjänsten bekostas helt men eljest alle­ nast till hälften av statsmedel, anser jag icke böra vinna bifall. Det torde böra framhållas, att enligt vid kommunikationsverken och domänverket för närvarande tillämpade grunder bidrag till specialistvårdskostnadernas täc­ kande lämnas enligt avsevärt gynnsammare grunder än enligt reservantens förslag, vadan ett bifall till reservationen skulle betyda en försämring i den­ na sjukvårdsförmån för de stora personalgruppperna vid dessa verk.

37 §. Läkemedel.

Medicinalstyrelsen har givit uttryck för betänkligheter mot förslaget, att kostnaderna för läkemedel skola bestridas av statsmedel. Styrelsen fram­ håller, hurusom erfarenheten visat, att rätten till fria läkemedel lätt föran­ ledde till ett överdrivet bruk av vissa dylika medel och att därför denna rätt i många fall medförde direkt hälsoskadliga verkningar. Styrelsen ville be­ stämt avstyrka, att man i detta fall sträckte sig längre än till att dessa kost­ nader ersattes vid olycksfall i tjänsten helt men eljest till hälften av stats­ medel. Undantagsvis borde högre ersättning kunna medgivas vid vissa svå­ rare kroniska sjukdomstillstånd. Även riksräkenskapsverket har föreslagit, att läkemedel endast till hälften skola bestridas av statsmedel; detta förslag har emellertid framställts för att kompensera merkostnaden vid bifall till ett av ämbetsverket gjort yrkande om utsträckt rätt till tandvård. Med hän­ syn till att personalen vid de affärdsdrivande verken för närvarande åtnjuta förmånen av att erhålla läkemedel helt på statens bekostnad, anser jag mig böra tillstyrka kommitténs förslag, att samtliga de tjänstemän, som avses i reglementsförslaget, erhålla samma förmån. Jag förutsätter härvid, att ve­ derbörande verksläkare genom instruktionsbestämmelser lämnas erforder­ liga anvisningar i fråga örn tilldelning av läkemedel, så att de av medicinal­ styrelsen anmärkta olägenheterna med rätten till fria läkemedel förebyggas. Att, såsom från ett par personalrepresentanter och även av länsstyrelsen i

138 Kungl. Majlis proposition nr 263.

Malmöhus län påyrkats, jämväl medgiva tjänstemännen ersättning av stats­ medel för läkemedelstransport i vissa fall, synes mig icke böra ifrågakomma.

38 §. Bad, massage m. m.

1 inom. Enligt arméförvaltningens mening bör stadgandet i 39 § 1 mom. av kommittéförslaget (38 § 1 mom. i det förslag, som av mig framlägges) angående bekostande av behandling med bad m. m., för undvikande av tve­ kan efter vilken norm kostnaden skall ersättas av statsmedel, kompletteras med föreskrift därom, att ifrågavarande specialbehandling avser sådan, som lämnats i annat sammanhang än med specialistvård enligt bestämmelserna i 36 §. Ämbetsverkets påpekande föranleder mig till det uttalandet, att kost­ nad, som tjänsteman fått vidkännas för behandling, som avses i förstnämn­ da författningsrum, enligt momentets ordalydelse ersättes av statsmedel al­ lenast där behandlingen skett på verksläkarens ordination och då enligt de i momentet angivna ersättningsgrunderna. Behandling med bad, massage m. m. är sålunda i ersättningshänseende icke att hänföra till specialistvård enligt 36 §. Skulle en specialist finna någon av de i förevarande moment angivna speciella behandlingsformerna vara nödvändig för botande av viss åkomma, lärer det icke vara förenat med några olägenheter, att tjänsteman­ nen av specialisten hänvisas till verksläkaren för prövning av frågan om ordination av här avsedd behandling. Av länsstyrelsen i Malmöhus län och järnvägsstyrelsen gjorda yrkanden om gynnsammare bidragsgrunder än enligt förslaget anser jag mig icke kun­ na tillstyrka.

39 §. Resor och sjuktransporter.

Vattenfallsstyrelsen anser, att i de fall, då i 38 § 1 mom. avsedd behand­ ling icke kan erhållas å tjänstemannens tjänstgöringsort utan resa måste för ändamålet företagas till annan ort, liksom ock i de fall, då resa måste före­ tagas för anskaffande av i 38 § 2 mom. avsedda hjälpmedel, ersättning av statsmedel för resan bör i skälig omfattning medgivas. Jag finner mig av billighetsskäl böra tillstyrka styrelsens förslag, dock att förmånen bör, även vad angår resa för undergående av i 38 § 1 mom. avsedd behandling, med­ givas allenast där behandlingen föranletts av olycksfall i tjänsten eller där­ med enligt 32 § 2 mom. likställd orsak. Bestämmelserna i förevarande para­ graf hava kompletterats i överensstämmelse härmed. I detta sammanhang bör nämnas, att med hänsyn till den av mig för­ ordade utvidgningen av bestämmelserna angående ersättning av statsmedel för resa en omflyttning vidtagits av förevarande paragraf — som motsvarar 37 § i lönekommitténs förslag — varav ock följt en omnumrering av 38 och 39 §§ i kommittéförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 139

40 §. Begravningshjälp. Vid behandlingen av 2 § bär jag lämnat en allmän redogörelse för mitt förslag angående den ökning av den av kommittén under 40 § föreslagna allmänna begravningshjälpen, vilken skulle inträda för det fall, att tjänste­ man, som avlider medan han är i tjänst, efterlämnar familjepensionsberättigade anhöriga. Jag torde nu få dröja något vid de under 40 § upptagna de­ taljbestämmelserna. 1 mom. Enligt mitt förslag skall, där tjänstemannens lön för månad jäm­ te därå belöpande rörligt tillägg överstiger den till de efterlevande utgående familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med skillnaden. För beräkning av denna skillnad torde det böra påpekas, att med lön för må­ nad förstås den i enlighet med vederbörande löneplan beräknade oavkortade lönen för månad, oavsett huruvida tjänstemannen vid frånfället hade att vidkännas tjänstledighetsavdrag eller ej. Åtnjuter tjänstemannen vikariatslön, bör givetvis hans lön beräknas enligt de därför gällande grunderna (21 § 3 mom. andra eller tredje stycket). Hänsyn bör däremot icke tagas till even­ tuell vikariatsersättning enligt 21 § 1 eller 2 mom. I lönen inräknas givet­ vis icke kallortstillägg, enslighetstillägg, lotslott eller andra dylika kontanta förmåner, som kunna utgå utöver lön och rörligt tillägg. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat. Av praktiska skäl torde det nämligen icke vara lämpligt att beräkna lön jämte rörligt tillägg och familjepension exempelvis en månad framåt från dagen för från­ fället, enär vid månadsskifte såväl det rörliga tillägget som familjepensionen kunna undergå förändringar. 2 mom. Vissa av de tjänstemän, som avses skola inordnas under civila avlöningsreglementet, äro icke familjepensionsberättigade enligt bestämmel­ serna i allmänna familjepensionsreglementet. Så är fallet med åtskilliga i samband med statens inköp av enskilda järnvägar övertagna befattningsha­ vare vid statens järnvägar, vissa befattningshavare vid lots- och fyrstaten, vilka tillhöra enskilda familjepensionskassor, samt vissa distriktsveterinärer och undervisningsråd m. fl., som äro familjepensionsberättigade i sta­ tens pensionsanstalt. Det synes därför lämpligt, att en särskild föreskrift meddelas av innehåll, att bestämmelserna i 1 morn. örn förhöjning i vissa fall av begravningshjälp skola äga motsvarande tillämpning beträffande tjänstemän med familjepensionsrätt enligt andra bestämmelser än som in­ nefattas i allmänna familjepensionsreglementet. Med hänsyn till alt å famil­ jepension till efterlevande efter nu ifrågavarande tjänstemän utgå dyrtidsoch andra tillägg, torde det bliva nödvändigt, att Kungl. Majit tillerkännes befogenhet att, där så påfordras, meddela närmare bestämmelser rörande sättet för familjepensionens beräknande för här avsedda syftemål m. m

42 §. Ersättning för Ijänstebostad ni. in.

2 mom. I motiveringen lill förevarande moment erinrar lönekommittén örn det förslag till riktlinjer för bestämmande av ersättning för tjänstebo-

140 Kungl. Majlis proposition nr 263.

stad, som på sin tid utarbetades av statens bostadsnämnd (stat. off. utredn. 1927: 30). Förslaget i fråga, som innehöll vissa grundregler för en mera en­ hetlig hyresberäkning för tjänstebostäder inom statsförvaltningen, har hit­ tills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Lönekommittén förordar, att bostadsnämndens förslag underkastas erforderlig överarbetning, med be­ hörigt beaktande av de uttalanden i ämnet, som gjorts under remissbehand­ lingen och i 1928 års lönekommittés betänkande med däröver avgivna ytt­ randen, samt att Kungl. Maj:t måtte på grundval härav utfärda allmänna direktiv för hyressättningen m. m. I likhet med lönekommittén finner jag det önskvärt, att regler av det slag, varom här är fråga, utfärdas till ledning för myndigheterna. Den ifråga­ satta överarbetningen av bostadsnämndens förslag torde därför böra vid lämpligt tillfälle komma till stånd.

48 §. Särskilda bestämmelser för vissa tjänstemän.

Enär det, enligt vad jag under 1 § förordar, skall ankomma på Kungl. Majit att utfärda tjänsteförteckning, har i enlighet med ett av statskontoret gjort påpekande en formell jämkning vidtagits i formuleringen av föreva­ rande paragraf.

50 §. Tredje huvudtiteln.

På sätt riksräkenskapsverket påpekat, torde en mera generell föreskrift vara erforderlig rörande rätten till ortstillägg under tjänstledighet än som innefattas i kommitténs författningsförslag under 6 punkten. I överensstäm­ melse med vad som föreslagits exempelvis beträffande avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare (49 § 2 mom. 2 punkten) har i 50 § 1 punkten intagits en föreskrift, enligt vilken Kungl. Majit skall äga bestämma, huru med ortstillägget skall förfaras, då tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

54 §. Åttonde huvudtiteln.

4 och 5 mom. I anledning av ett uttalande av direktionen för karolinska sjukhuset har en mindre jämkning vidtagits i ordalydelsen under 4 mom. punkt 2 och i 5 mom. punkt 2. I gällande reglemente för serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset (1937: 597) stadgas, att läkare och annan personal vid sjukhusen äga åtnjuta fri sjukvård jämte nödiga läkemedel i den utsträckning i ämnet gällande bestämmelser föreskriva eller direktionen eljest finner skälig, dock att då in­ tagning å något av sjukhusen erfordras, fri vård må medgivas under högst tre månader av ett kalenderår eller vid sjukdom, som fortlöper över årsskifte, under högst nittio dagar i följd. Direktionen för ifrågavarande sjukhus före­ slår, att under 4 och 5 mom. av förevarande paragraf införas särbestämmel­ ser, som bibehålla personalen vid dylika utöver det nuvarande och det bli­ vande avlöningsreglementets bestämmelser dem tillförsäkrade särskilda för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 141

måner. Direktionen anser ock, att avlöningsbestämmelserna böra givas sådan avfattning, att Kungl. Maj :t må kunna meddela andra nödvändiga särbestäm­ melser rörande ifrågavarande sjukhus eller ock att ett bemyndigande från riksdagens sida bör lämnas Kungl. Maj:t i nämnda hänseende. Lärarkolle­ giet vid karolinska institutet har gjort ett liknande yrkande och därjämte förordat, att möjlighet beredes läkare vid sjukhusen i fråga att erhålla till­ fällig ledighet, där sådan synes av synnerliga skäl påkallad, under kortare tid utan avdrag å lönen. Uppenbarligen måste vid avfattningen av avlöningsbestämmelserna för den statliga sjukvårdspersonalen tillbörlig hänsyn tagas till sjukvårdens spe­ ciella förhållanden och krav. Om av denna anledning, såsom direktionen och lärarkollegiet gjort gällande, ytterligare särföreskrifter erfordras, synes mig icke kunna med säkerhet bedömas, innan ytterligare upplysningar inhämtats i ämnet. I avbidan härpå torde emellertid försiktigheten bjuda, att Kungl. Majit erhåller möjlighet att, om så undantagsvis skulle visa sig erforderligt, meddela särskild, från avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för be­ fattningshavare vid statlig sjukvårdsanstalt. Riksdagens bemyndigande här­ till torde inhämtas.

55 §. Nionde huvudtiteln.

7 mom. Under 51 § 5 mom. 5 punkten förekommer ett stadgande av den lydelse, att med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna skola likställas medi­ cinska fortsättningskurser samt för förste provinsialläkare avsedda utbild­ nings- och repetitionskurser. Enär enligt vad jag erfarit utbildnings- och repetitionskurser genom statens försorg även anordnas för länsveterinärer, har ett motsvarande stadgande upptagits såsom en särskild punkt, punkt 4, under förevarande moment.

56 §. Tionde huvudtiteln.

2 mom. I avseende å de av mig under 2 inom., 1, 3 och 4 punkterna, före­ slagna nya stadgandena tillåter jag mig erinra örn vad jag därom yttrat vid behandlingen av 11 § 3 inom., 13 § 2 mom. samt 15 § 1 mom. av reglementsförslaget. De nya stadgandena hava föranlett en omnumrering av vissa punkter under förevarande moment. Lotsstyrelsen har ifrågasatt vissa utvidgningar av den rätt till lotslott, som tillkommer lotspersonalen enligt nu gällande, av kommittén i reglementsförslaget utan saklig ändring upptagna föreskrifter. Sålunda föreslås, att lots­ lott skulle få i viss omfattning utgå vid tjänstledighet, som avses i 13 § 1 mom. a) och i IG § a) och d). Med hänsyn till att reglerna örn lotslott varit föremål för omprövning så sent som vid 1937 års riksdag finner jag mig icke kunna förorda någon ändring i de i reglementsförslaget upptagna bestämmelserna angående lotslott.

57 §. Affärsdrivande verk.

1 mom. I enlighet med generalpoststyrelsens yrkande har stadgandet i 5 punkten utvidgats att även avse omnibus.

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

2 mom. Jag har ansett mig böra tillstyrka ett av telegrafstyrelsen gjort yrkande om höjning med 120 kronor av det i 5 punkten föreslagna maximiarvodet till föreståndare för växelstation. 3 mom. I anledning av en av järnvägsstyrelsen gjord hemställan har i 6 punkten intagits ett särskilt stadgande örn gottgörelse till lokförare, lok­ eldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring å lok för tjänste­ mannen under dylik tjänstgöring tillkommande särskild ersättning (loktjänstpenningar), att utgå i det fall att han är av tjänsteuppdrag tillfälligtvis hindrad att tjänstgöra å lok. I 7 punkten har ordet »tågdirigent» ändrats till »tågledare». A mom. Genom beslut den 30 juni 1937 har Kungl. Maj:t förordnat, att kallortstraktamente skall utgå till vissa tjänstemän vid statens vattenfallsverk. I anledning härav har ett stadgande örn sådan ersättning intagits så­ som punkt 5 i förevarande moment. I anledning av en av vattenfallsstyrelsen gjord hemställan har jag vidare funnit skäl förorda, att tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken såsom vakthavande vid driftkontor bestrider beredskapstjänst, må kunna tilldelas särskild ersättning beräknad efter högst 400 kronor för år. En föreskrift i ämnet har inryckts såsom punkt 6 under förevarande moment. Det i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förefintliga stadgandet angående provision å bogseringsavgifter till å bogserbåt tjänstgörande be­ fattningshavare vid statens vattenfallsverk har i kommitténs reglementsförslag utelämnats, enär kommittén av principiella skäl funnit denna avlönings­ form böra avskaffas. Vattenfallsstyrelsen, som ansett denna förmån icke kunna utan vidare utmönstras ur avlöningsbestämmelserna, har emellertid funnit vissa skäl tala för att förmånen i fråga lämpligen kan utgå i annan form och därför föreslagit en bestämmelse i ämnet. Jag har ansett mig böra tillstyrka detta styrelsens förslag och förordar under punkt 6 en särföreskrift. I anledning av de sålunda vidtagna kompletteringarna av 4 mom. har punkt 5 i kommitténs förslag erhållit nummer 7.

58 §, Lönenämnd.

I 44 § av gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken äro meddelade föreskrifter om en för de fyra verken gemensam lönenämnd. För­ utom denna kommunikationsverkens lönenämnd finnas, enligt motsvarande stadganden i avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen och för försvarsväsendet, särskilda lönenämnder för dessa förvaltningsgrenar. För domänverket, vars avlöningsreglemente av år 1920 icke innehöll något stad­ gande om lönenämnd, skall enligt verkets nya avlöningsreglemente av år 1934 den för kommunikationsverken gemensamma lönenämnden fungera. Sedan vid 1937 års riksdag lönereglering enligt kommunikationsverkens löne­ system genomförts för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsende samt vid folk- och småskolor, hava jämväl i avlöningsreglementena för dessa för­ valtningsområden intagits stadganden om lönenämnd. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1937 skall allmänna civilförvaltningens lönenämnd

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 143

i viss särskild sammansättning — två i denna lönenämnd ingående represen­ tanter för personalintressena hava utbytts mot representanter för personal­ grupper inom lärarkårerna — under benämning »undervisningsväsendets lö­ nenämnd» tillsvidare utgöra den lönenämnd, varom förmäles i sistnämnda avlöningsreglementen. 1928 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente den uppfattningen, att lönenämndsinstitutionen borde bibehållas. Kommittén höll emellertid före, att liksom det för hela den ci­ vila statsförvaltningen skulle gälla endast ett avlöningsreglemente, det ock­ så endast borde finnas en lönenämnd. Kommittén befarade, att med flera lönenämnder för den del av statsförvaltningen, som reglementet skulle om­ fatta, det enande syftet lätt kunde förfelas. Allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens båda lönenämnder borde därför avskaffas och en ny lönenämnd inrättas, förslagsvis benämnd »civilförvaltningens löne­ nämnd». Skulle det visa sig, alt även försvarsväsendet komme att inordnas under ett med allmänna avlöningsreglementet i huvudsak sammanfallande reglemente, borde det tagas i övervägande, örn icke lönenämnden borde bli­ va gemensam för både den civila och militära statsförvaltningen, då under ändrad benämning. Nämnden borde utgöras av ett ringa antal, förslagsvis högst fem av Kungl. Majit utsedda, med lönespörsmål i allmänhet förtrogna personer jämte suppleanter för dem, men till deras förfogande skulle finnas att tillgå personer företrädande såväl förvaltningarna som personalsamman­ slutningarna, på förhand utsedda av Kungl. Majit enligt därom avgivna för­ slag. Dessa representanter borde i förekommande fall äga få sina meningar antecknade i nämndens protokoll och omförmälda i nämndens utlåtanden. Nämnda kommitté föreslog icke införande i avlöningsreglementet av något stadgande om lönenämndsinstitutionen. Det syntes nämligen kommittén onö­ digt om icke rent av olämpligt att i avlöningsreglementet införa några be­ stämmelser rörande en dylik löneteknisk institution, innan någon erfarenhet vunnits rörande resultatet av en förändrad lönenämndsorganisation. Kommitténs förslag var icke enhälligt. Två ledamöter av kommittén för­ ordade bibehållande av de befintliga lönenämnderna eventuellt utökade med en särskild lönenämnd för undervisningsväsendet. En annan ledamot an­ såg, att en gemensam lönenämnd borde tillskapas men att av denna nämnds fem fasta ledamöter två eller tre, alltefter tillgång på lämpliga personer, bor­ de företräda det allmänna eller riksdagen samt tre eller två företräda för­ valtningen. 1936 års lönekommitté. 1936 års lönekommitté framhåller såsom sin upp­ fattning, alt en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör fin­ nas även för framtiden, med väsentligen samma uppgift som de nuvarande lönenämnderna hittills fyllt, nämligen att fungera såsom ett rådgivande or­ gan, vilket verkställer utredningar och avgiver utlåtanden till Kungl. Majit och kammarrätten samt därvid söker verka för en i möjligaste mån enhet­ lig och likformig tillämpning av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna med därtill hörande administrativa tillämpningsbestämmelser.

144 Kungl. Maj.ts proposition nr 263

I fråga om nämndens organisation och arbetsuppgifter anför kommittén i huvudsak följande: Beträffande frågan, huruvida för de förvaltningsområden, för vilka regle­ mentet komme att äga tillämpning, en eller flera lönenämnder borde finnas, delade lönekommittén i princip de av 1928 års lönekommitté uttalade far­ hågorna för att ett bibehållande av skilda lönenämnder skulle kunna leda till bristande enhetlighet och kontinuitet vid löneärendenas behandling. För en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna vore det enligt kommitténs mening ändamålsenligast med en enda lönenämnd för reg­ lementets hela tillämpningsområde. Frågan, huruvida en sådan anordning vore möjlig att genomföra, vore emellertid i viss mån beroende dels på huru lönenämndsinstitutionen nied avseende å sammansättningen organiserades och dels på huru förhållandena kunde komma att utveckla sig beträffande institutionens arbetsbörda och allmänna betydelse. Med avseende å lönenämndens sammansättning kunde lönekommittén ej ansluta sig till den av 1928 års lönekommitté uttalade meningen, att nämn­ den borde begränsas till en jämförelsevis liten kärna av löneexperter utan direkt anknytning till vare sig förvaltnings- eller löntagarintressena. Enligt 1936 års lönekommittés uppfattning vore det önskvärt, att i lönenämnden även framgent inginge representanter för båda dessa intressegrupper lik­ som också representanter för det allmänna, vare sig dessa sistnämnda repesentanter utsåges bland i lönefrågor sakkunniga ledamöter av riksdagen eller bland andra för ändamålet lämpliga personer. Det kunde eljest lätt befaras, att lönenämnden utvecklades till en mera byråkratisk institution, vars berättigande vid sidan av vanliga administrativa instanser kunde sät­ tas i fråga. Ur synpunkten av en tillfredsställande representation i löne­ nämndsinstitutionen av löntagarintresset — och måhända också i viss mån ur synpunkten av förvaltningsintressets allsidiga tillgodoseende — syntes det emellertid, även om hänsyn toges till lönenämndens möjligheter att för överläggning inkalla sakkunniga företrädare för skilda verk och personal­ grupper, kunna möta invändningar att fixera lönenämndens sammansätt­ ning på sådant sätt, att ledamöterna genomgående bleve desamma vid be­ handling av ärenden rörande alla i reglementet avsedda förvaltningsom­ råden. I fråga örn lönenämndens arbetsbörda och allmänna betydelse i lönefrågor förelåge vissa svårigheter att nu bedöma den framtida utvecklingen. Det vore visserligen klart, att lönenämnden liksom hittills borde hava att yttra sig icke blott i rena tolknings- och tillämpningsfrågor utan jämväl beträf­ fande frågor av allmänt löneteknisk natur med avseende å de under regle­ mentet hörande förvaltningsområdena, t. ex. beträffande frågor om lönegradsplaceringar i samband med organisationsändringar eller eljest, beträf­ fande förslag till nya eller ändrade tilläggs- och tillämpningsbestämmelser o. s. v. Vilken betydelse lönenämndens verksamhet i dessa sistberörda av­ seenden kunde komma att i framtiden erhålla för det reella avgörandet av spörsmål av allmän vikt för den statliga lönesättningen, syntes delvis kunna bliva beroende av utvecklingen av det nya institut för förhandling emellan staten och dess tjänstemän, som beslutats av 1937 års riksdag. Ur här antydda synpunkter hade kommittén, även med fasthållande avkravet på kontinuitet och likformighet i löneärendenas behandling, ansett lönenämndsinstitutionens utformning icke böra fixeras på sådant sätt, att organisationen under alla förhållanden bundes vid en enda nämnd med för samtliga förvaltningsområden enhetlig sammansättning. De bestämmelser rö­ rande lönenämnd, som enligt kommitténs mening borde ingå i avlönings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263- 145

reglementet, hade visserligen i kommitténs förslag avfattats med tanke när­ mast på en dylik organisation, men det hade ansetts lämpligt att i författ­ ningstexten uttryckligen giva Kungl. Majit möjlighet att i viss mån variera lönenämndens sammansättning vid behandling av ärenden rörande olika i reglementet avsedda förvaltningsområden. För kontinuiteten i lönenämndsarbetet måste det emellertid vara av betydelse, att lönenämndens ordföran­ de vore gemensam för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden. Även de representanter för det allmänna — förslagsvis två —- vilka borde ingå såsom ledamöter i nämnden, borde såvitt möjligt i regel vara desamma vid behandling av ärenden rörande olika förvaltningsgrenar. Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kunde komma att för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, borde in­ stitutionen under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det syntes vara önskvärt, att detta kansli erhölle en mera fast organisation än hittills varit fallet genom uppförande på stat av erforderliga befattningar. För bestridande av institutionens avlönings- och arvodes- samt expensutgifter syntes böra uppföras ett gemensamt anslag å riksstaten.

I sammanhang med frågan om lönenämndsinstitutionens organisation m. m. har kommittén även berört spörsmålet om låneärendenas beredning inom Kungl. Majits kansli. Kommittén yttrar: Kommittén hade vid behandling av frågan om lönenämnd ansett sig böra understryka vikten av att lönenämndsinstitutionen erhölle en sådan utform­ ning, att största möjliga garantier vunnes för en likformig och konsekvent tillämpning av avlöningsbestämmelserna. Av minst lika stor vikt för vin­ nande av detta syfte syntes emellertid vara, att en centraliserad beredning inom Kungl. Majits kansli åstadkommes beträffande de lönefrågor, i vilka Kungl. Majit hade att fatta beslut eller för riksdagen framlägga förslag. Det syntes fördenskull vara angeläget, att löneärendena inom Kungl. Majits kansli sammanfördes till ett och samma departement, lämpligen finansde­ partementet, i stället för att såsom hittills varit fallet beredas inom de olika fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena till finansdepar­ tementet syntes vara en naturlig konsekvens av att de civila avlöningsreglementen, som för särskilda förvaltningsområden utfärdats på föredragning av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen, ersattes med ett på finansdepartementets föredragning utfärdat gemensamt avlöningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet. Härav borde också följa, att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser till reglementet ut­ färdades efter beredning inom finansdepartementet, liksom ock att, där fråga uppstode örn framställning till riksdagen angående ändring i eller undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga borde behandlas inom finansdepartementet. Men även där Kungl. Majit enligt reglementet hade alt fatta beslut i särskilda fall, syntes beredning inom ett och samma de­ partement vara påkallad. Det kunde icke vara lämpligt, att exempelvis frå­ gor örn löneklassplacering på grund av föregående tjänstgöring, örn tjänstledighetsavdrag i särskilda fall eller örn avvikelser från reglementets all­ männa regler över huvud taget, i vilka ärenden en enhetlig praxis måste vara av synnerlig vikt, bereddes och handlades av olika föredragande på skilda departement. Genom en koncentration av löneärendena till ett de­ partement skulle också vinnas den beaktansvärda fördelen, att den perso­ nal, som komma all handlägga dessa ärenden, genom tjänstgöringen skulle erhålla allsidig erfarenhet och .särskild sakkunskap pä löneområdet, under det all en splittring av löneärendena på skilda departement medförde, alt Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 1 sami. Nr 263. 10

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

antalet på varje departement handlagda ärenden icke bleve tillräckligt stort för alt säkerställa, att vederbörande föredragande vunne erforderlig expertis. För löneärendenas sammanförande i finansdepartementet talade slutligen den omständigheten, att inom detta departement redan nu funnes en särskild byrå för pensionsärenden, vilken byrå utan mera betydande kostnader syn­ tes kunna utbyggas och omorganiseras till en löne- och pensionsbyrå.

Tvenne personalrepresentanter hava reservationsvis uttalat, att i lönenämnden borde ingå fyra personalrepresentanter. Av dessa borde två vara gemensamma för samtliga i reglementet avsedda förvaltningsområden, me­ dan de två övriga skulle i varje särskilt fall tillkallas bland härför utsedda personalrepresentanter. För detta ändamål borde antalet ledamöter i nämn­ den utökas till nio.

Avgivna yttranden. Av de uttalanden, som i de avgivna yttrandena gjorts rörande kommitténs förslag i här förevarande delar, må följande återgivas: Socialstyrelsen: Särskilt ur löntagarnas synpunkt borde möjligheter be­ redas till en mera direkt kontakt mellan nämnden och representanter för tjänstemännen vid behandlingen av viktigare förekommande lönefrågor och därmed sammanhängande spörsmål. En sådan omedelbar förbindelse mel­ lan lönenämnder och tjänstemannakårerna skulle vara av praktiskt värde även för nämndens eget arbete. För ett förverkligande av detta önskemål syntes den legaliserade förhandlingsrätten för statstjänstemännen böra ut­ vidgas med befogenhet för vederbörande organisationer att i förekommande fall träda i förhandling jämväl med lönenämnden. I konsekvens härmed borde enligt styrelsens mening i nämndens sammansättning vidtagas den ändringen, att några representanter för löntagarintressena icke vidare skulle finnas företrädda i densamma. Vattenfallsstyrelsen: På grund av den särskilda vikt, som lönefrågorna och de i vissa fall därmed sammanhängande organisationsfrågorna har för affärsverken, borde lönenämnden alltid vid behandlingen av ärenden, som berörde nämnda verk, ha en speciell, med hänsyn därtill avpassad samman­ sättning, vilket borde uttryckligen utsägas i förevarande paragraf. För att de för affärsverkens drift och ekonomi ansvariga verkstyrelserna måtte åt­ minstone i någon mån erhålla tillbörligt inflytande på nyssnämnda frågors handläggning inom lönenämnden, borde bland nämndens ordinarie ledamö­ ter antalet representanter för verksstyrelser vara minst lika stort som anta­ let personalrepresentanter, varjämte det borde träffas följande anordningar: Vid lönenämndens behandling av varje ärende, som speciellt berörde visst affärsverk, skulle motsvarande verksstyrelse vara repx-esenterad antingen av en ordinarie nämndledamot eller av en suppleant, som därvid inträdde i stäl­ let för ordinarie ledamot. Vid lönenämndens behandling av ärenden, som vöre av gemensamt intresse för alla affärsverken, skulle de suppleanter, som representerade verksstyrelser, beredas tillfälle att närvara, dock utan rösträtt annat än i den mån de ersatte ordinarie ledamöter. Statskontoret: Även örn lönenämndernas hittillsvarande sammansättning med, bland annat, även ett parlamentariskt inslag kunde te sig naturlig vid tiden för tillkomsten av det nya lönesystemet med den mångfald spörsmål av löneteknisk och annan art, som då anmälde sig, följde icke därav, att denna för svensk administration eljest främmande förvaltningsform jämväl i fortsättningen borde hållas vid makt. Särskilt syntes läget i detta avseende hava blivit ett annat, sedan statens tjänstemän numera tillerkänts förhand-

Kungl. Maj.ts proposition nr 263- 147

lingsrätt, varigenom möjlighet öppnats för löntagarintresset att på ett na­ turligare och principiellt riktigare sätt än genom medlemskap i lönenämnden göra sina synpunkter i lönefrågor gällande. Statskontoret hade för egen dej kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke förelåge, varför frågor berörande statens löneväsen skulle handläggas i principiellt annan ordning än exempelvis pensionsfrågor eller andra administrativa ärenden. Ämbetsverket holle tvärtom före att med hänsyn till arten av de frågor, det bär gällde, en central ämbetsmyndighet, som arbetade under sedvanligt ämbetsmannaansvar, vore bäst ägnad att omhänderhava låneärendenas hand­ läggning. Huruvida därvid för ändamålet borde inrättas en särskild ämbets­ myndighet — vid vars rekrytering de nuvarande lönenämndernas personal­ resurser lämpligen syntes böra utnyttjas — eller uppgifterna borde anförtros åt något redan existerande ämbetsverk — varvid statskontoret eller riksräkenskapsverket närmast syntes komma i fråga — syntes böra bli beroende på närmare utredning. Därest så ansåges önskvärt, kunde givetvis den myndig­ het, åt vilken ifrågavarande ärenden uppdroges, få vid sin sida en rådgivan­ de nämnd med representanter för olika intressen, vilken nämnd skulle höras i frågor av större principiell räckvidd eller praktisk betydelse. En dylik utredning rörande den lämpligaste anordningen för låneärende­ nas framtida^ behandling kunde givetvis icke hinna att slutföras på den kor­ ta tid, som aterstode, innan proposition angående det nya civila avlöningsreglementet skulle framläggas för riksdagen. Statskontoret hade med hän­ syn härtill intet att erinra emot att den av lönekommittén föreslagna orga­ nisationen av lönenämnden — vilken organisation ämbetsverket, under för­ utsättning av bibehållande i princip av nämnden i hittillsvarande form, funné i och för sig ändamålsenlig — interimistiskt godtoges. I avvaktan på frågans slutliga lösning syntes därvid någon ändring i omfattningen av lönenämndens nuvarande arbetsuppgifter icke böra komma i fråga. Skolöverstyrelsen: Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig tolkning av reglementets bestämmelser ville ämbetsverket tillstyrka förslaget om en lönenämnd, visserligen med i viss män varierande sammansättning vid behand­ ling av ärenden rörande olika förvaltningsområden men med gemensam ord­ föl ande och gemensamt kansli. Däremot finge överstyrelsen — i anslutning till vissa personalrepresentanters särskilda mening — uttala, att överstyrel­ sen funné rimligt och i överensstämmelse med förordningen örn förhand­ lingsrätt för statens befattningshavare, att i § 58 av reglementet inflöte be­ stämmelser dels örn rätt för tjänstemännen att genom av deras vederböran­ de organisationer utsedda representanter få framföra sina synpunkter inom nämnden, dels ock om antalet sådana representanter.

Den av lönekommittén förordade koncentrationen inom Kungl. Majda kansli av löneärendenas behandling har uttryckligen tillstyrkts av social­ styrelsen och statskontoret.

Departementschefen. I likhet med lönekommittén hyser jag den uppfattningen, att en lönenämndsinstitution av hittillsvarande karaktär bör finnas även i fortsättnin­ gen. Jag finner mig ock kunna i allt väsentligt biträda vad kommittén före­ slagit rörande löncnämndens organisation och arbetsuppgifter m. m. Det synes mig välbetänkt, att bestämmelserna örn lönenämnd i avlöningsregleincntet så avfattas, att Kungl. Majit äger möjlighet att för de skilda förvalt-

148 Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

ningsområden, med vilka nämnden skall hava att taga befattning, i viss män variera nämndens sammansättning efter förefallande behov. Det av lönekommittén uttalade önskemålet om en fastare organisation av lönenämndens kansli, mot vilket jag för min del ej har något att erinra, tor­ de få övervägas i samband med statbehandlingen för ett kommande bud­ getår. Det synes mig ock lämpligt att, på sätt kommittén ifrågasatt, behandlingen inom Kungl. Maj:ts kansli av löneärendena koncentreras till finansdeparte­ mentet. Frågan om de jämkningar i departementets personalorganisation, som i så fall erfordras, behöver icke upptagas till behandling i detta sam­ manhang.

59 §. Reglementets tillämplighet.

I denna paragraf hava upptagits bestämmelser, vilka dels reglera förut­ sättningarna för reglementets giltighet beträffande tjänstemän, som redan före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning, och dels an­ giva, i vad mån ändringar i de bestämmelser, som innefattas i reglementet, kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på tjänstemän, som blivit underkastade reglementets stadganden. Beträffande motiveringen tillåter jag mig hänvisa till sid. 249—252 av kommitténs betänkande. Vad angår de under paragrafens 1 mom. intagna bestämmelserna har jag ingen annan erinran att göra än att, enär jag ansett befattningen så­ som kemist hos marinförvaltningen samt den å övergångsstat uppförda be­ fattningen såsom andre kemist vid samma ämbetsverk böra — i enlighet med den hemställan, jag i det följande gör — inordnas under civila avlöningsreglementet, bland de under 1 mom. a) uppräknade avlöningsreglementen bör angivas jämväl avlöningsreglementet den 20 maj 1927 för offi­ cerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet (nr 170). De tjänstemän, som göra anmälan om att de icke vilja underkasta sig reglementets bestämmelser, torde böra bibehållas vid den rätt till lön och övriga förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen. I vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garante­ rade genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för närvarande utgå, måste givetvis bliva beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomfö­ rande av nya löneregleringar torde de tjänstemän, som icke vilja övergå på det nya avlöningsreglementet, tillsvidare böra få — efter sedvanlig årlig prövning — behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de för­ måner av provisorisk natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

För tjänstemän, som bliva underkastade reglementets bestämmelser, bör liksom hittills stadgas förbehåll om skyldighet att underkasta sig framtida ändringar i en del hänseenden, om vilka i avlöningsreglementet förmäles.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 149

Stadganden härom återfinnas i 2 moni. I huvudsak ansluta sig dessa stadganden till vad som i motsvarande hänseenden stadgas i nu gällande avlöningsreglementen, ehuru med utjämning av de skiljaktigheter, som för närvarande i olika avlöningsreglementen förefinnas i fråga om ändringsskyldighetens omfattning med avseende å samma slag av förmåner. Ändringsskyldigheten bör sålunda icke avse lön -—• där ej sådant fall är för handen, som avses i 3 morn. — eller med lön närmast jämförliga avlönings­ förmåner (vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten. Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta sig ändringar i reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringsskyldigheten avse sådana särskilda ersättningsformer som reseersättning, tjänstgöringstraktamente, flyttningsersättning, felräkningspenningar och över­ tidsersättningar m. m. ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad och tjänstedräkt. I nuvarande avlöningsreglementen finnes även intaget ett generellt förbe­ håll om skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestäm­ melser i fråga örn pension. Kommittén har övervägt lämpligheten att in­ föra en motsvarande klausul i civila avlöningsreglementet men har avstått från denna tanke. Givetvis föreligger för staten behov att i detta avseende även framdeles bereda sig sådan rörelsefrihet, att nödiga ändringar exem­ pelvis beträffande avgångsskyldigheten kunna genomföras även gentemot redan utnämnda tjänstemän. Ett dylikt förbehåll synes emellertid mera höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet och synes därför böra införas i pensionsreglementet i samband med den överarbetning därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen. Vid bifall till vad sålunda förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkasta­ de civila avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig fram­ tida ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de nya pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda överarbetning. Beträffande 2 mom. är i övrigt endast att nämna, att då på sätt jag förut anfört något förslag till lönereglering för provinsialläkare och distriktsvete­ rinärer icke kan föreläggas årets riksdag, några bestämmelser, som hänföra sig till 3 avd. i kommitténs förslag, icke upptagits i momentet. Beträffande skyldigheten för tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med 10 pro­ cent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av lönen med högst 5 procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen, har jag uttalat mig i samband med behandlingen av rörligt tillägg. Stadgande i ämnet återfinnes i 3 mom. av förevarande paragraf. I

I sammanhang med frågan örn reglementets tillämplighet torde jag böra något beröra frågan örn avlöningsförhållandena för den personal vid sta-

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

tens järnvägar, som i samband med statens övertagande av enskilda järn­ vägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. I likhet med kom­ mittén förutsätter jag, att även denna personal, i den mån den finnes upp­ tagen å statens järnvägars aktiva personalstat och alltså för närvarande åt­ njuter lön enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, bör bliva un­ derkastad det nya avlöningsreglementet; däremot bör reglementet ej bliva gällande för personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning enligt de bestämmelser, som vörö för dem gällande vid den enskilda järn­ vägen. Beträffande förfarandet med de personliga lönetillägg, som till en del av ifrågavarande befattningshavare utgå för avtalsenligt säkerställande av minst samma löneförmåner, som tillkommit dem vid den enskilda banan, kunna särskilda bestämmelser bliva erforderliga. Dylika bestämmelser böra emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet. I fråga örn ut­ formningen av desamma torde det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att avgiva förslag. Vid bifall till vad sålunda förutsatts erfordras icke i före­ varande paragraf några särskilda föreskrifter rörande här ifrågavarande personal.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet har generaltullstyrelsen i före­ varande sammanhang fört på tal frågan om fastställande av särskild pre­ skriptionstid för framställande av fordringar på statsverket i avseende å av­ löning. Styrelsen anför härutinnan huvudsakligen följande: Det föreliggande kommittéförslaget innebär i åtskilliga stycken förenk­ lingar och förtydliganden. Såsom oundvikligt är, kommer dock den när­ mare tillämpningen i en del hänseenden att bero på myndigheternas praxis. Det torde även i sinom tid visa sig, att ett och annat i reglementet kan bliva föremål för olika tolkningar. I den mån så blir fallet, kan på detta liksom på andra områden inträffa, att praxis framdeles i något hänseende undergår ändring. Myndigheterna kunna därvid ställas inför det nu ej sällan aktuella spörsmålet om den retroaktiva verkan av ett avgörande, som innefattar en dylik ändring. Detta spörsmål kan hava en betydande räckvidd i de fall, då en praxis, som följts under ett flertal år, ändras genom beslut i överinstans, där måhända samma praxis tidigare tillämpats. Jämväl är härvid att räkna med att tillämpningen kan rubbas genom avgörande i avlöningsmål, som dragits inför allmän domstol. Spörsmålets innebörd belyses av ett för närvarande i tullverket inträffat fall, där en mångårig praxis, som i anslutning till beslut i överinstans följts i en lönetursfråga, vid prövning av ett besvärsmål frångåtts, vilket föranlett yrkanden om en omräkning av löneturen för över ettusen tjänstemän och örn utbetalning av skillnadslön för längre eller kortare tid åt dessa tjänstemän. Liknande situationer kunna givetvis uppkomma beträffande andra avlönings­ frågor. Väl är det förståeligt, att tjänstemännen i dylika fall anse rättvisan kräva åtgärder för åvägabringande av fullständig likformighet, så att de förmåner, som en ändrad praxis kan medföra, icke komma endast en del av dem till godo. Ej heller vore något att erinra mot en dylik ståndpunkt, om det kunde obetingat göras gällande, att den äldre tillämpningen varit författningsstridig. Detta behöver emellertid icke alltid vara fallet. Med avseende härå torde det vara tillfyllest att framhålla, hurusom i tveksamma tolkningsfall skälighetshänsyn kunna i sin mån göra sig gällande.

Kunni. Mcij:ts proposition nr 263. 151

I de fall, då en tidigare praxis, som haft fog för sig, fått vika för en tilllämpning, som under rättsutvecklingens gång funnits bättre överensstämma med en nyare rättsåskådning eller i betraktande av gjorda erfarenheter ansetts vara bättre grundad i billighetshänsyn, är förhållandet sakligt sett knappast att bedöma annorlunda, än då äldre bestämmelser blivit ersatta med nya, som anses vara rättvisare eller lämpligare. Nya författningsbestämmelser pläga emellertid icke annat än undantagsvis få retroaktiv verkan. Det bör ej förbises, att den retroaktiva verkan av en tillämpningsändring också har en motsatt sida, i det att fråga kan uppkomma örn skyldighet att återbetala avlöningsbelopp, då tillämpningen ändrats i en för personalen oförmånlig riktning. I detta avseende har personalen emellertid ett visst skydd i de bestämmelser, som gälla i fråga om tid för framställande av an­ märkning å utbetalning. Den förevarande principfrågan inrymmer vissa spörsmål, som ej torde vara i sin helhet närmare utredda, såsom angående den rättskraft, som bör tilläggas myndigheternas tillämpningsåtgärder eller särskilda beslut, samt tiden för sökande av rättelse i vidtagna åtgärder eller ändring av meddelade beslut. Möjligt är emellertid, att den kan komma till en jämförelsevis enkel lösning genom införande av bestämmelse om viss allmän tidsfrist för fram­ ställande av avlöningskrav. Styrelsen hemställer, att det jämväl i övrigt måtte tagas under övervägande, huruvida och på vilket sätt må kunna åvägabringas en reglering av rätten att påkalla retroaktiv tillämpning av träffade avgöranden i avlöningsmål och av rätten för tjänstemän att även eljest göra retroaktiva avlöningskrav gäl­ lande. Den fråga, som sålunda väckts av generaltullstyrelsen, finner jag vara för­ tjänt av beaktande. Emellertid synes mig densamma vara av den natur, att den bör närmare undersökas och klarläggas, innan den kan bliva föremål för ett ståndpunktstagande.

4. Övergångsanordningar.

För att reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit vid tidigare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl. Majit. Lönekommittén har emellertid i sitt betänkande (sid. 254—256) an­ givit de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma. Kommittén yttrar: De övergångsföreskrifter, som torde bliva behövliga, äro dels sådana, som hava avseende å samtliga tjänstemän, vilka övergå till det nya avlönings­ reglementet, dels ock sådana, som beröra särskilda grupper av befattnings­ havare. Med avseende å föreskrifter av förstnämnda slag torde till en början få nämnas, att kommittén av såväl principiella som praktiska skäl utgår från att det nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning. Vad t. ex. angår tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon om­ räkning av löneturen icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid reglementets ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst inom samma lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde,

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

bibehållas vid den löneklassplacering ävensom den rätt lill uppfattning i högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då varje löneklass inom en var lönegrad av nuvarande löneklassindelade löneplaner har sin direkta motsvarighet inom den nya löneplanen A, vållar en dylik anordning icke några svårigheter. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna örn löneklassplacering skulle däremot vålla synnerliga olägenheter av praktisk art. Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter emellertid kommittén visst undantag. Kommittén, som ansett, att den för kvinnlig tjänsteman nu gällande begränsningen i fråga örn rätt att erhålla uppflyttning till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bör bortfalla, förordar, att de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrader, böra berättigas att omedelbart komma i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass. För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraft­ trädande befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, torde en föreskrift bliva erforderlig därom, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. av civila avlöningsreglementet skola tillämpas med utgångspunkt från den löneställning tjänstemannen innehade omedelbart före ikraftträdandet. För reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet för de kvinnliga tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli 1925 införda gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga be­ fattningshavare, torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i sam­ band med ordnandet år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings­ förhållanden meddelades under avd. B, punkten 1, i kungörelserna den 6 juni 1925 (nr 214 och 271). Vid tidigare löneregleringar hava särskilda övergångsbestämmelser plägat meddelas av innebörd, att tjänstemännen icke genom övergången skulle lida minskning i förut innehavda löneförmåner. Kommittén har övervägt, hu­ ruvida några åtgärder av övergångsnatur böra vidtagas för att generellt skydda befattningshavare, som nu övergå till det nya civila avlöningsregle­ mentet, mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande avlöningsminskning. Med hänsyn till vad den nu föreslagna löneregleringen inne­ bär i fråga örn uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyrtidstillägg samt det rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med samma rättsliga karaktär som den fasta lönen har kommittén emellertid av såväl principiella som lönetekniska skäl ansett dylika åtgärder icke böra ifrågakomma. Det kan anmärkas, att en lönejämförelse med iakttagande å ena sidan av nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg och å andra sidan av de nya reglerna för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra mycket svår­ bemästrade övergångsföreskrifter. Samtidigt är att märka, att —- örn man bortser från de barntillägg, som utgå inom dyrtidstilläggets ram och som för innevarande budgetår avsevärt höjts — löneminskning enligt kommit­ téns förslag kan uppkomma endast i ett fåtal fall. Med den nyss angivna ståndpunkten utgår lönekommittén från att de sär­ skilda lönetillägg, som för närvarande enligt äldre övergångsstadganden till­ komma vissa tjänstemän i form av personligt lönetillägg, personlig löncfyllnad och personligt dyrtidstillägg, utan vidare bortfalla för dem, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna. I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I de övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, bär

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 153

plägat stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny löneslat lida minskning i honom före övergången tillkommande semester. De för­ sämringar i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila avlöningsreglementet, äro emellertid icke av den omfattning, att kommittén ansett särskilda undantagsföreskrifter vara av omständigheterna påkallade. Det synes kommittén icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet av ett nytt avlöningsreglemente — vid sidan av de fördelar en övergång till det nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nack­ delar i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av över­ gången. Jämväl för vissa särskilda grupper av befattningshavare föreslår kom­ mittén bestämmelser av övergångsnatur. I detta hänseende torde få hän­ visas till vad härom anförts å sid. 256—257 av betänkandet. Avgivna yttranden. Socialstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och riksarkivet hava hemställt, att vid ikraftträdandet av civila avlöningsreglementet sådana övergångsbestämmelser måtte utfärdas, att befattnings­ havare efter övergång till det nya reglementet icke må lida minskning i den förmån av semester, som jämlikt tidigare övergångsbestämmelser en gång beviljats dem. Kammarrätten ifrågasätter, huruvida icke den tid, som tjän­ steman omedelbart innan det nya reglementets ikraftträdande ägt att jämlikt nu gällande bestämmelser tillgodoräkna sig för löneklassplacering, bör få -— därest förutsättningarna för tillgodoräkning enligt samma bestämmelser i övrigt föreligga — även i fortsättningen tillgodoräknas. Skolöverstyrelsen anser, att till undvikande av försämring i löneklassplaceringen vid beford­ ran till ordinarie tillgodoräknandeprincipen borde under en viss övergångs­ tid få tillämpas å tjänstemän, som vid reglementets ikraftträdande inneha anställning som extra eller extra ordinarie. Vidare har direktionen för karo­ linska sjukhuset erinrat, att den personal, som överflyttats från stiftelsen se­ rafimerlasarettet genom övergångsbestämmelser av år 1937 tillförsäkrats att icke behöva vidkännas löneminskning eller minskning i den förmån av se­ mester, som åtnjöts före övergången till statstjänst.

De pörte me nt selie fen. De huvudgrunder för övergång till civila avlöningsreglementet, som kom­ mittén angivit, synas mig lämpliga, vadan jag vill förorda, att de läggas till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Majit ut­ färdas. De yrkanden om medgivande att fortsättningsvis under en över­ gångsperiod få tillämpa det hittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet, som gjorts av ett par ämbetsverk, kan jag icke tillstyrka. Ej heller finner jag tillräckliga skäl föreligga att, såsom från några ämbetsverk påyrkats, övergångsstadganden utfärdas, som förhindra minskning i semesterförmåner för de tjänstemän, vilka till följd av tidigare övergångsföreskrifter äga åtnjuta semester enligt förmånligare grunder än de i reglementsförslaget intagna all­ männa semesterbestämmelserna. Med hänsyn till de talrika grupper befattningshavare med skilda an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ställnings- och avlöningsförhållanden, som skola överföras till civila avlöningsreglementet, ligger det i sakens natur, att Kungl. Maj:t måste äga stor rörelsefrihet vid utfärdande av erforderliga övergångsbestämmelser. Det be­ myndigande härutinnan, varom jag i det följande gör hemställan, torde där­ för höra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

5. Kostnadsberäkningar.

I fråga örn kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet med de av kommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på grund­ val av det av lönekommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande befattningshavare vid civilförvaltningens nyreglerade verk, utförts vissa be­ räkningar, för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. Beträffande grun­ derna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma torde jag få med­ dela följande. På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvi­ kelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i löne­ kostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke den­ samma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs för­ slag. Detta medför, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gäl­ lande bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena 156, 162/163, 164/165 och 168/169. Beräkningarna hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen, verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse. För vart och ett av de nämnda indexlägena har beträffande den nya A-löneplanens olika löneklasser för varje ortsgrupp uträknats skillnaden mellan å ena sidan före­ slagen lön med därå utgående rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att sådant tillägg ej utgår å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag. Enär detta avdrag bestämmes av tjänstemannens lönegrad och ej av hans löneklass, hava vissa antaganden måst göras beträffande genomsnittligt pensionsavdrag för de tjänstemän tillhörande olika lönegrader, som åtnjuta lön enligt en och samma löneklass. Vid beräkningarna har gällande maximigräns för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga tillägget iakttagits. De särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder hava däremot lämnats obeaktade. De verkställda beräkningarna avse endast lön (inklusive å ena sidan pro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 263- 155

visoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av dari ingående barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra av­ löningsförmåner. Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av kvinnliga befattningshavares uppfattning i högsta löneklassen inom veder­ börande lönegrad. För befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande verken utvisa de på angivet sätt verkställda beräkningarna rörande löneregleringskostnaderna vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kost­ nadsökning, som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upp­ tager de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av 1937 års riksdag beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas: Beräknad kostnadsökning Utan frånräk- Vid frånräk­ nande av pro­ nande av pro­ visorisk av- visorisk av-

För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning är det avintresse att sammanställa dessa kostnader med de nuvarande totala lönekost­ naderna. Beräkningar rörande dessa lönekostnader hava — likaledes på grundval av det av kommittén införskaffade uppgiftsmaterialet beträffande befattningshavare vid olika förvaltningsområden — verkställts i avseende å sådana tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen och affärsdrivande verk, såväl ordinarie som icke-ordinarie, vilka avses komma att uppbära lön en­ ligt löneklasser, ingående i de föreslagna löneplanerna A, B och G. Ej heller vid nu ifrågavarande beräkningar har hänsyn tagits till andra avlöningsför­ måner än lön (inklusive provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av däri ingående barntillägg). De verkställda beräkningarna, som endast avse indexlägena 162/163, 164/165 och 168/169, utvisa för nyssnämnda personalgrupper totala lönekost­ nader till följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg men ej barntillägg:

Levnadskostnadsindex

162/163 164/165 168/169 kronor kronor kronor Nuvarande lönekostnader: a) utan inräknande av provisorisk avlöningsför-

b) med inräknande av provisorisk avlöningsför-

156 Kungl. Maj:ts proposition, nr 263.

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga pro­ centuella löneökningen erhållits följande värden:

Levnadskostnadsindex

162/163 164/195 168/169

Genomsnittlig löneökning: a) om den provisoriska avlöningsförstärkningen

b) om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej

Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hän­ syn ej tagits till de i tjänstemännens dvrtidstillägg för närvarande ingående fasta tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnads­ minskning, som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag örn successiv avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskning har för året närmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring 2.280.000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande verken. I den mån den av kommittén föreslagna successiva avveck­ lingen av barntilläggen fortskrider, skulle den härigenom uppkommande be­ sparingen ökas, så att kostnadsminskningen vid avvecklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas utgöra för samma förvaltningsområden ungefär 3.930.000 kronor. I dessa kalkyler hava även barntillägg till provinsiallä­ kare och distriktsveterinärer medräknats. Såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare ingå i kalkylerna. Lönekommittén har verkställt vissa kostnadsberäkningar jämväl beträf­ fande lönereglering för försvarsväsendet, de statligt anställda lärarna samt folk- och småskollärare, därest dessa erhålla lönereglering enligt de av kom­ mittén för den civila statsförvaltningens befattningshavare föreslagna grun­ derna. I avseende härå tillåter jag mig hänvisa till betänkandet.

Av betydelse vid beräkningen av kostnaderna för löneregleringen äro emel­ lertid ej blott ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna för rörligt tillägg utan även åtskilliga andra bestämmelser i det föreliggande förslaget. I fördyrande riktning verkar i främsta rummet kommitténs förslag om bort­ tagandet av nu gällande begränsning i avseende å kvinnliga befattningsha­ vares rätt till löneklassuppflyttning men därjämte förslagen om utsträckning av gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, örn höjning av kallortstillläggen, om ändrade grunder i fråga örn vikariatsersättnings bestämmande, om höjning av ersättningen för övertidstjänstgöring, om införande av utvid­ gade sjukvårdsförmåner vid allmänna civilförvaltningen samt om ändrade grunder med avseende å begravningshjälp och tid för löns utgående vid döds­ fall i den form kommittén föreslagit beträffande sistnämnda förmån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 157

Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna merutgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på för­ hand beräknas. Förslaget om borttagande av begränsningen i fråga om kvinnliga befattningshavares rätt till löneklassuppflyttning bär för den all­ männa civilförvaltningen och de affärsdrivande verken beräknats medföra en kostnadsökning — inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg — av omkring 1,100,000 kronor för år. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 140,000 kronor. Förslaget örn utbetalande i förekommande fall till stärbhus efter avliden befattningshavare av — förutom begravningshjälp med ett för alla befattningshavare lika belopp av 400 kronor — lön under en månad efter dödsfallet har med utgångspunkt från under 1936 inträffade dödsfall bland tjänstemännen beräknats medföra en kostnadsökning av omkring 65,000 kronor för de förvaltningsområden, som beröras av för­ slaget till civilt avlöningsreglemente. Jag torde få tillägga, att den ändring av kommittéförslaget på denna punkt, jag i det föregående förordat, icke lärer i någon egentlig grad inverka på nämnda kostnadsbelopp. Beträffande övriga ändringsförslag har kommittén icke varit i tillfälle att framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde endast sjuk­ vårdsförmånernas utsträckande till den civila statsförvaltningen i dess hel­ het representera någon mera betydande kostnadsökning. För att giva en föreställning örn storleksordningen av denna kostnad har kommittén anfört följande. Utgifterna för sjukvård åt befattningshavare vid kommunikationsverken utgjorde under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30 kronor per sjukvårdsberättigad tjänsteman (vägt medeltal). Med hänsyn till tjänstgö­ ringens beskaffenhet vid flertalet till allmänna civilförvaltningen hörande verk har dock antagits, att sjukvårdskostnaden vid dessa förvaltningsom­ råden genomsnittligt per tjänsteman blir väsentligt lägre än vid kommunikationsverken. Därest kostnaden skulle uppskattas till 20 kronor per år och befattningshavare, skulle den för ordinarie och icke-ordinarie personal röra sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300,000 kronor årligen.

6. Reglementets ikraftträdande.

Frågan om tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande har ej berörts i lönekommitténs betänkande och ej heller i allmänhet i de av­ givna utlåtandena. Statskontoret har dock härutinnan uttalat, att ämbets­ verket med hänsyn till de vidlyftiga tillämpnings- och andra bestämmelser, som före ikraftträdandet måste utarbetas, samt till andra erforderliga för­ beredelser utginge från att reglementet icke kunde sättas i kraft förrän den 1 juli 1939. Med hänsyn till det långa uppskov med löneregleringsfrågans slutliga pröv­ ning, som genom omständigheternas makt kommit att äga rum, är det gi­ vetvis ett berättigat önskemål, att avlöningsreglementet kan träda i tillämp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ning snarast möjligt efter ett godkännande från riksdagens sida. Genom­ förandet av denna lönereglering, som omspänner de största delarna av den civila statsförvaltningen, måste dock efter antagandet av själva avlöningsreglementet kräva så omfattande förberedelseåtgärder av olika slag, att syn­ nerliga vanskligheter måste anses förenade med att fastställa den tidpunkt, då bestämmelserna skola träda i tillämpning, tidigare än till ingången av det budgetår, som tager sin början den 1 juli 1939. Härvid är till en början att mörka, att avlöningsstater och personalförteck­ ningar för de verk, vilkas lönekostnader bestridas genom anslag å riksstaten, i årets statsverksproposition upptagits på grundval av nu gällande lönebestämmelser. Då det måste anses uteslutet, att nya stater och personalför­ teckningar i enlighet med det civila avlöningsreglementet skulle kunna av innevarande års riksdag fastställas ens för någon del av nästkommande bud­ getår, måste för reglementets ikraftträdande tidigare än efter utgången av nästa budgetår — varvid den 1 januari 1939 synes vara den enda tidpunkt, som kunde komma ifråga — förutsättas, att riksdagen beträffande dessa verk gåve Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att fastställa nya avlönings­ stater och personalförteckningar att tillämpas för senare hälften av budget­ året. I samband härmed finge erforderliga ändringar i anslagsdispositionen för avlöningskostnadernas bestridande samt frågan örn täckande av nya medelsbehov i anledning av reglementet, t. ex. för verksläkarorganisationens genomförande, provisoriskt ordnas genom generella bemyndiganden. Även om här antydda, i denna omfattning hittills oprövade anordningar skulle låta sig genomföra, måste de ur principiell synpunkt och med hänsyn till behovet av överskådlighet och reda i räkenskapshänseende framstå såsom mindre tilltalande. Avlöningsreglementets ikraftträdande förutsätter vidare vissa ändringar i gällande tjänste- och familjepensionsreglementen (jfr lönekommitténs be­ tänkande sid. 258). Örn avlöningsreglementet skulle sättas i kraft den 1 januari 1939, måste författningsförslag i dessa ämnen underställas årets riksdag. Vid genomförande enbart av de rent formella ändringar, som direkt påkallas av avlöningsreglementet, skulle detta otvivelaktigt låta sig göra. Även örn givetvis frågan om löneregleringens reella konsekvenser beträffande pen­ sionsförmånerna måste hänskjutas till en mera grundlig utredning, om vars igångsättande jag har för avsikt att föranstalta, är det dock icke uteslutet, att samtidigt med de formella ändringarna en viss summarisk översyn ur saklig synpunkt av pensionsbestämmelserna kan visa sig oundviklig. Det är sålunda önskvärt, att frågan ej behöver forceras fram till innevarande års riksdag. Oavsett vilken ståndpunkt man må intaga i nu berörda spörsmål, måste för utarbetande och utfärdande av de rent administrativa föreskrifter av olika slag, som erfordras för en tillämpning av reglementet, krävas avse­ värd tid. Jag erinrar i detta hänseende om att de för övergången till regle­ mentet erforderliga reglerna, till vilka för närvarande endast vissa huvud­ grunder finnas skisserade, måste vara utfärdade i sådan tid före ikraft­

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 159

trädandet, att tjänstemännen erhålla skäligt rådrum för ståndpunktstagande till frågan, huruvida de vilja övergå till de nya lönebestämmelserna eller ej. Av den mångfald tilläggsbestämmelser, som vidare måste av Kungl. Majit meddelas, äro en del av den art, att de torde kräva jämförelsevis omfattande utredningsarbete. Såsom exempel härå må endast nämnas de anordningar, som bliva behövliga för verksläkarorganisationens införande vid allmänna civilförvaltningen. I åtskilliga fall torde, efter det Kungl. Majit utfärdat de grundläggande tilläggsbestämmelserna, vederbörande äm­ betsverk behöva tid för utarbetande av ytterligare tillämpningsföreskrifter och för andra förberedande åtgärder. Till vad nu sagts kommer, att det måste anses praktiskt taget omöjligt att sätta civila avlöningsreglementet i kraft innan frågan om nya avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal vid civilförvaltningen beretts, så att dylika bestämmelser kunna samtidigt träda i tillämpning. Förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie tjänstemän finnes ännu ej upp­ gjort, och enligt vad jag inhämtat har lönekommittén hittills icke kunnat igångsätta arbetet härmed. Det synes i hög grad ovisst, örn det kan med­ hinnas att utarbeta och, efter nödig remissbehandling, utfärda dylika be­ stämmelser i sådan tid, att ett ikraftträdande med ingången av år 1939 kan ifrågakomma. Genomförande av nya avlöningsbestämmelser för ickeordinarie personal under loppet av nästkommande budgetår skulle för öv­ rigt, liksom nyss påvisats med avseende å avlöningsbestämmelserna för or­ dinarie personal, förutsätta, att därmed sammanhängande anslagsfrågor kunde provisoriskt lösas genom generella bemyndiganden från riksdagens sida. Med hänsyn till vad jag här anfört och med stöd jämväl av tidigare er­ farenheter beträffande de tidskrävande verkställighetsåtgärder, som er­ fordras för genomförande av omfattande löneregleringar, har jag för min del kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt att bestämma avlöningsreglementets ikraftträdande till tidigare tidpunkt än den 1 juli 1939. Det må tilläggas att, därest ikraftträdande sker först vid denna tidpunkt, förutsättningar sannolikt komma att föreligga för att lönereglering sam­ tidigt skall kunna genomföras för övriga statliga befattningshavargrupper, vilka för närvarande äro underkastade kommunikationsverkens lönesystem, nämligen provinsialläkare och distriktsveterinärer, beställningshavare vid försvarsväsendet samt lärare vid statliga läroverk m. fl. läroanstalter. På grund av den tidpunkt, jag föreslagit för reglementets ikraftträdande, anser jag skäligt, att reglerna om det rörliga tillägget efter ikraftträdandet få tillämpas, såsom om löneregleringen genomförts från och med den 1 juli 1938.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av departementschefen förordade för­ slaget till civilt avlöningsreglemente; dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tilllämpning å följande ordinarie tjänstemän, nämligen a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen äro gällande, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegraf­ verket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattnings­ havare vid lots- och fyrstaten samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket; dock med undantag för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vatten­ fallsverk; b) förste provinsialläkare; samt c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen; dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, där så visar sig erfor­ derligt, meddela särskild, från civila avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för befattningshavare vid statlig sjukvårdsanstalt; dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de huvudgrunder, som av departementschefen förordats, utfär­ da erforderliga bestämmelser om övergången till civila avlö­ ningsreglementet ; dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i civila avlöningsreglementet avsedda befattningshava­ re enligt av departementschefen förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll ut­ visar.

Ur protokollet: Ragnar Sundén.

BILAGOR. Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263. 11

162 Kunell. Maj.ts proposition nr 263.

Tabell, utvisande vid vissa indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal kommitténs förslag

I = index 156; II = index 162/163;

Löne­ 0 r t s-

grad och \ B C D E löneklass I II III IV I II III IV I II III IV I II III IV i II

1: 1 294 316 292 325 306 318 306 331 306 320 308 335 318 335 311 340 318 337 1: 5 294 307 295 333 306 322 298 328 306 313 301 333 306 329 305 340 306 331

2 : 2 294 307 295 333 306 322 298 339 306 325 301 343 318 327 315 349 318 330

2 : 6 297 315 303 332 309 318 294 339 309 321 297 345 309 324 300 340 309 327

3: 3 294 312 300 330 306 315 303 335 306 317 305 340 306 332 308 346 318 334 3: 7 303 325 301 347 303 328 304 341 315 331 307 348 315 335 311 343 315 339

4: 4 294 315 291 325 306 318 294 331 306 321 297 337 306 324 300 343 318 327

4: 8 309 334 310 349 309 326 302 344 321 330 306 351 321 333 309 358 321 337

o: 5 294 319 295 333 306 322 298 340 306 325 301 333 306 329 305 340 306 331 5: 9 315 333 309 351 315 337 313 358 315 340 316 354 327 344 308 361 327 336

6: 6 297 315 303 332 309 318 306 339 309 321 297 345 309 324 300 340 309 327 «: 10 321 343 319 365 321 347 323 361 321 351 315 369 321 343 319 365 321 347

7: 7 303 325 301 347 315 328 304 341 315 331 307 348 315 335 311 355 315 339

7 :11 297 323 287 338 297 315 291 334 297 319 283 342 297 312 288 339 297 316

8 : 8 321 334 310 349 321 338 314 356 321 342 318 351 321 333 309 358 321 337 8:12 282 301 277 319 282 305 269 316 282 297 273 325 282 301 265 321 282 294

9: 9 327 345 321 363 327 337 313 358 327 340 316 366 327 344 320 361 327 348 9: 13 282 294 270 319 270 299 263 316 270 291 255 313 270 296 260 310 270 288

10: 10 333 343 319 365 333 347 323 373 333 351 327 369 333 355 319 365 333 347

10: 14 270 288 264 307 270 293 257 304 270 285 249 313 270 290 254 310 258 283

11: 11 297 323 299 338 297 315 291 346 297 319 295 342 297 324 288 339 297 316

11: 15 264 289 253 314 264 282 246 312 264 286 250 310 264 280 244 308 252 285

12 : 12 282 301 277 319 282 305 269 328 282 297 273 325 282 301 265 321 282 306

12:16 270 290 254 310 258 283 247 308 258 288 240 306 258 281 233 304 258 274

13: 13 282 306 270 319 282 299 263 316 282 303 267 313 270 296 260 322 270 300 13: 17 252 282 246 300 255 277 241 300 258 274 238 302 249 270 234 304 252 279

14: 14 270 300 264 319 270 293 257 316 270 297 261 313 270 290 254 310 270 283 14:18 258 285 237 301 246 279 231 300 246 273 225 299 246 266 218 286 234 259

15: 15 276 301 265 314 276 294 258 312 264 286 250 310 264 292 256 308 264 285

15: 19 264 289 241 303 249 280 232 300 234 259 211 284 231 262 202 280 216 241

16:16 270 290 254 322 270 295 259 320 270 288 252 306 258 281 245 304 258 286

16: 20 258 281 233 316 255 272 224 301 240 264 216 288 225 255 207 285 222 246

17:17 264 282 246 312 255 289 241 312 258 286 238 302 261 282 246 304 252 279 17: 21 264 285 237 319 249 277 229 304 234 268 208 291 231 259 199 276 216 240

Kungl. Maj.ls proposition nr 263. 163

Bilaga A. .

för begynnelse- och slutlöncklasscrna inom lönegraderna 1—30 av den i löneintagna löneplan A.

III = index 164/165; IV = index 168/169.

g r u P P Löne­ grad E F och G H I löneklass III IV I II III IV I II III IV I II III IV I II III IV

313 344 330 339 327 361 330 342 330 366 330 356 332 370 276 292 280 309 1 : 1

307 346 318 335 311 352 318 338 314 346 318 341 317 352 288 302 278 328 1: 5

318 354 318 344 320 358 330 346 322 364 330 349 325 369 282 304 280 314 2 : 2

303 346 309 331 307 352 321 334 310 347 321 337 313 354 297 316 280 336 2 : 6

310 351 318 337 313 357 318 340 316 362 330 343 319 367 288 303 279 319 3: 3 303 350 315 330 306 357 315 333 309 352 315 336 312 358 297 322 286 336 3: 7

303 348 318 330 306 354 318 333 309 360 318 336 312 354 282 303 279 324 4: 4

313 354 321 340 304 361 321 344 308 356 321 336 312 363 309 327 303 346 4: 8

307 346 318 335 311 352 318 338 314 358 318 341 317 352 288 314 278 328 5: 5 312 358 327 340 316 365 327 343 307 361 327 347 311 368 321 333 309 358 5: 9

303 346 309 331 307 352 321 334 310 359 321 337 313 354 297 316 280 336 6 : 6

311 361 321 351 315 369 321 343 319 365 321 346 310 373 321 351 315 369 6 : 10

315 350 315 342 306 357 315 333 309 364 327 336 312 358 309 322 298 348 7: 7 292 335 297 320 284 331 297 312 288 340 297 316 280 336 303 327 291 350 7: 11

313 354 321 340 316 361 321 344 308 368 321 348 312 363 309 327 303 358 8 : 8

270 318 282 298 262 315 270 291 255 312 270 295 259 320 282 311 275 328 8 : 12

312 370 327 352 316 365 327 343 319 373 327 347 311 368 321 345 309 358 9: 9 252 307 270 293 257 316 270 285 249 313 270 290 242 310 288 300 264 325 9: 13

323 373 333 351 315 369 333 355 319 377 333 346 322 373 333 351 315 369 10 : 10

247 308 258 288 240 306 258 280 244 303 258 273 237 300 282 301 265 321 10: 14

292 347 297 320 284 343 297 324 288 340 297 316 280 336 303 327 291 350 11:11

237 305 252 277 229 303 252 270 234 301 252 275 227 298 282 298 262 326 11: 15

270 318 282 298 262 327 282 303 267 324 282 295 259 320 294 311 275 328 12 : 12

238 302 246 267 231 300 246 272 224 286 246 265 217 285 282 306 258 331 12 : 16

264 319 270 293 257 316 270 297 249 313 270 290 254 310 288 312 264 337 13: 13

231 294 255 275 227 295 246 271 223 297 249 268 220 298 294 318 270 342 13: 17

247 308 258 288 252 306 258 280 244 303 258 285 237 300 282 301 265 333 14: 14

211 285 234 253 205 285 222 247 199 272 222 240 192 271 276 300 252 324 14: 18

249 305 264 277 241 303 252 282 234 301 252 275 239 298 282 310 262 338 15: 15

193 278 213 243 183 262 198 222 174 259 195 213 165 243 258 282 222 319 15:19

238 302 258 279 231 300 246 272 236 298 246 277 229 297 282 306 258 331 16: 16

186 270 207 237 177 255 192 228 168 253 189 208 148 238 264 289 229 326 16: 20

' 243 306 255 287 239 307 258 283 235 309 249 280 232 310 294 330 282 354 17:17

180 275 201 231 171 261 186 222 150 247 183 202 142 233 270 295 235 334 17: 21

164 Kandi. Majlis proposition nr 263.

Löne­ O r t sgrad och A B C D E löneklass I II III IV I II III IV I II III IV I II III IV I II

18:18 258 285 249 313 258 279 243 312 258 285 237 299 246 278 230 298 246 271

18: 22 252 285 225 306 237 264 216 292 222 256 196 290 219 248 188 277 204 228

19:19 264 289 253 315 261 280 232 312 246 271 223 296 231 262 214 292 228 253 19: 23 306 340 280 374 285 326 266 355 264 300 240 336 255 285 213 316 234 259

20 : 20 270 293 245 316 255 284 236 313 240 276 216 300 237 267 207 285 222 246

20: 23 306 340 280 374 285 326 266 355 264 300 240 336 255 285 213 316 234 259

21:21 264 297 249 331 261 289 229 316 246 268 220 303 231 259 211 288 216 252 21:24 330 366 306 391 303 334 274 366 276 314 242 340 249 282 222 315 222 261

22 : 22 252 285 237 318 249 276 216 304 234 268 208 290 219 248 188 277 204 240

22: 25 357 396 336 436 324 370 298 404 303 332 260 373 270 306 234 342 237 267 23: 23 318 352 292 386 297 326 266 367 276 312 252 348 255 285 225 328 234 271 23:26 396 438 366 481 357 394 322 443 318 361 289 393 279 318 246 356 240 285

24:24 330 366 306 403 303 346 286 378 288 314 254 352 261 294 222 327 234 261

24: 27 363 408 336 453 324 364 292 416 285 331 247 366 246 287 215 328 207 255 25: 25 369 408 348 448 336 370 310 416 303 344 272 385 270 306 234 354 237 279

25: 28 342 378 306 426 303 346 262 376 264 301 217 339 225 269 185 313 210 261

26: 26 408 450 378 493 369 406 334 455 330 373 301 405 291 330 258 368 252 285 26:29 309 348 264 399 270 315 231 361 255 307 223 360 240 299 215 358 225 291 27: 27 375 420 348 465 336 376 304 416 297 343 259 378 258 299 215 340 219 255 27:30 300 354 270 408 285 345 261 406 270 337 253 404 255 329 245 403 240 321

28- 28 342 390 306 438 303 346 274 388 264 313 229 351 225 269 185 313 210 261

28:31 315 384 300 452 300 375 291 451 285 367 283 449 270 358 274 447 255 351 29: 29 309 360 276 411 270 315 231 361 255 307 223 360 240 299 215 358 225 291 29:32 330 413 329 496 315 405 321 495 300 397 313 494 285 388 304 492 270 378

30: 30 300 354 270 408 285 345 261 406 270 337 253 404 255 329 245 403 240 321 30:33 360 459 375 558 345 450 366 556 330 438 354 546 315 423 339 531 300 408

Kungl. Maj:ts proposition nr 263- 165

Bilaga A (forts.)

g r u p P Löne­ grad och E F G H I löneklass III IV I II III IV I II III IV I II III IV I II III IV

223 297 234 265 217 285 234 259 211 284 222 252 204 283 276 312 252 336 18:18

168 264 189 219 159 250 174 211 139 236 159 191 131 223 252 291 219 330 18: 22

205 278 213 243 195 274 210 234 186 259 195 225 165 255 258 294 234 319 19:19

199 296 213 245 173 277 192 219 159 258 171 204 132 238 264 304 232 332 19: 23

198 282 207 237 189 267 204 228 168 253 189 220 160 250 264 301 241 326 20 : 20

199 296 213 245 173 277 192 219 159 258 171 204 132 238 264 304 232 332 20: 23

192 275 213 243 183 273 198 222 162 259 183 214 154 245 270 307 235 334 21:21

189 289 195 229 157 264 168 209 137 238 141 177 105 213 234 276 192 307 21:24

180 276 189 231 159 262 186 211 151 248 171 203 131 235 264 303 231 330 22 : 22

195 310 204 241 157 266 171 203 131 235 138 165 93 204 231 264 180 310 22: 25

211 308 213 257 185 289 204 231 159 270 183 216 144 250 276 304 232 344 23: 23

201 319 201 241 157 281 162 196 112 243 135 177 93 218 240 288 204 337 23: 26

201 301 207 241 169 276 180 221 137 250 153 189 117 225 246 288 204 319 24: 24

171 291 180 223 139 266 165 214 130 264 150 206 122 262 255 318 234 381 24: 27

207 322 204 241 169 278 171 215 131 247 138 177 105 216 231 276 192 322 25:25 177 312 195 253 169 310 180 244 160 309 165 236 152 307 270 348 264 426 25: 28

213 331 213 253 169 293 174 208 124 255 135 177 93 218 240 288 204 337 28: 26

207 357 210 282 198 355 195 274 190 354 180 266 182 352 285 378 294 471 26: 29

183 303 180 223 139 266 165 214 130 264 150 206 122 262 255 318 234 381 27: 27

237 402 225 312 228 400 210 304 220 398 195 296 212 397 300 408 324 516 27: 30

177 312 195 253 169 310 180 244 160 309 165 236 152 307 270 348 264 426 28; 28

267 446 240 342 258 445 225 333 249 441 210 318 234 426 315 423 339 531 28:31

207 357 210 282 198 355 195 274 190 354 180 266 182 352 285 378 294 471 29: 29

294 486 255 363 279 471 240 348 264 456 225 333 249 441 330 438 354 546 29: 32

237 402 225 312 228 400 210 304 220 398 195 296 212 397 300 408 324 516 30: 30

324 516 285 393 309 501 270 378 294 486 255 363 279 471 360 468 384 576 30: 33

Kungl. Majlis proposition nr 263.

2. Statens affärsdrivande verk.

Befattningar vid Löne­ grad Statens Statens Postverket Telegrafverket Domänverket järnvägar vattenfallsverk

________ — — A 1

Lokaltelefonist Skrivbiträde Skrivbiträde — A 2 Skrivbiträde Skrivbiträde

___ — — A 3

Kontorsbiträde Kontorsbiträde Kontorsbiträde Kontorsbiträde Kontorsbiträde A 4 1

Landstelefonist

Expeditionsvakt Banvakt Expeditionsvakt Expeditionsvakt A 5 Brevbärare Expeditionsvakt Stationsbiträde Eldare å tåg­ Vakt Stationsmästare färja

av klass 8 Expeditionsvakt

Förrådsvakt Ledningsvakt Matros Stationskarl

Postiljon Förste stations­ Maskinbiträde A 6

biträde Maskinvakt å Rikstelefonist tågfärja Portvakt Rorgängare Timmerman å tågfärja Trafikbiträde i Vagnskötare

Brevbärarför- Förrådsförman Banförman Förrådsförman Förste expedi­ A7 man Förste expedi­ Förrådsförman Förste expedi­ tionsvakt Förste expedi­ tionsvakt Förste expedi­ tionsvakt Kanslibiträde tionsvakt Inkasserare tionsvakt Kanalförman Kanslibiträde Kanslibiträde Förste portvakt Kanslibiträde Reparatör Reparatör Kanslibiträde Reparatör Stationsmästare Lokeldare Skogvaktare av klass 7 Reparatör Värdebrev­ Trädgårdsför­ bärare man

Förste postiljon Kassör Konduktör Kontorist A 8

Kontorist Kontorist Maskinist Stationsförman Maskinskötare Montör å tågfärja Stallförman Stationsförman Stationsmästare av klass 7 Vagnförman

13

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Befattningar vid Löne­ Statens Statens grad Postverket Telegrafverket järnvägar Domänverket vattenfallsverk

— — •—- Montör Kronojägare A 9 Tillsyningsman

Bokbinderiför- Förste reparatör Bangårdsmäs­ Fyrmästare A 10 man Kassör tare Förste kontorist Tryckeriförman Banmästare Förste reparatör överpostiljon Förste kontorist Maskinist Förste reparatör Muddermästare Ledningsförman Slussmästare Tågmästare Verkstadsför­ man

Kansliskrivare Kansliskrivare Kansliskrivare Kansliskrivare Kansliskrivare A 11 Postexpeditör Kopist Kopist Kopist Kassör Telegrafexpedi- Registrator tör Vaktförestån­ dare

Förrådsmästare Förrådsmästare Förrådsmästare

Befälhavare å Skogsrättare 1 A 12

Förste postex­ Förste kassör Förste banmäs­ bogserbåt peditör Förste telegraf- tare Förrådsmästare Stationsmästare expeditör Förste kansli­ Förste kansli­

av klass 6 Förste vakt­ skrivare skrivare

Transportmäs­ föreståndare Lokförare Förste montör tare Linjeförman Maskinist Kassör Radiotelegra- Stationsmästare Trädgårdsmäs­

fist av klass 6 tare

Tredje maski­ nist å tågfärja Tredje styrman Trädgårdsmäs­ tare Vagngårdsmäs­ tare

— — — — Övningslärare A 13

Faktor Byggmästare A 14 Förste maski­ nist Reparationsmästare Verkstads­ mästare Garagemästare Kontorsskrivare Kontorsskrivare Kontorsskrivare A 15 Materialförval­ Materialförval­ Ledningsmäs- Maskinmästare tare tare tare Mätaretekniker Postassistent Bitare Ritare Ritare Telegraf­ Stationsskrivare Stationsmästare assistent Vagnmästare Övermontör Telegrafkom­ Verkstadsmäs­ missarie av tare

klass 6

Verkstadsmäs­ tare

1 Å övergångsstat,

Kungl. Maj:ts proposition nr 263■ 187

Befattningar vid Löne­ grad Statens Statens Postverket Telegrafverket Domänverket järnvägar vattenfallsverk

Stationsmästare Linjemästare Andre maskinist Instrument­ A 16

av klass 6 Verkmästare å tågfärja makare

Andre styrman Lokmästare Stationsinspek­ tor av klass 4 B Stationsmästare av klass 5 Överban­ mästare

Förste postassi- Bokhållare Bokhållare Bokhållare A 17 stent Förste telegraf­ Förste stations­ Driftverkmäs­ assistent skrivare tare Telegrafkom­ missarie av klass 5

Postmästare av Förste bokhål­ Förste bokhål­ Kanalinspektör A 18

klass 4 lare lare av klass 2 !

Telegrafkom­ Stationsinspek­ missarie av tor av klass klass 4 4 A Övermaskinist

av klass 2

— — — — — A 19

Kontrollör Ingenjörsassi­ Förste styrman Ingenjör Assistent A 20

Postmästare av stent av klass 2 Kontrollör

klass 3 Kontrollör Stationsinspek­ Telegrafkom­ tor av klass 3 missarie av Underingenjör klass 3 Underinspektor övermaskinist

av klass 1

Aktuarie Aktuarie Aktuarie Förrådsförval­ Domänbokhål­ A 21 Notarie Förrådsförval­ Byråassistent tare lare i Revisor tare Expeditionsfö­ Förste kassör Notarie

Revisor och Huvudkassör reståndare Kanalinspektör Registrator * 1 bokhållare Notarie Förste styrman av klass 1 Revisor | Revisor av klass 1 Kontrollör

Huvudkassör Notarie Kontrollör Revisor Notarie Revisor

Förste kontrol­ Avdelningsin­ Baninspektor Förste kontrol­ A 22 lör genjör Distriktskamrer lör Postmästare av Förste kontrol­ Elektroingenjör Ingenjör

klass 2 lör Konstruktör

Konstruktör Maskininspektor Radiokommis­ Stationsinspek­

sarie tor av klass 2

Telegrafkom­ Verkstadsin­ missarie av spektor

klass 2 Verkstads­

kamrer

1 Å övergångsstat.

188 Kungl. Majlis proposition nr 263.

Befattningar vid Löne­ grad Statens Statens Postverket Telegrafverket Domänverket järnvägar vattenfallsverk

___ ________ ________ — — A 23

Intendent Förrådskamrer Befälhavare av Kamrer Byråj ägmästare 1 A 24 | Postmästare Kontorschef klass 2 å tåg­ Sekreterare Intendent

av klass 1 B Sekreterare färja Sekreterare Sekreterare Telegrafkom- Expeditions­ Skogsingenjör Överkontrollör niissarie av föreståndare Skogstaxator klass 1 B Förrådskontrol- Överkontrollör lör Förste kontrol­ lör Sekreterare Stationsinspek­ tor av klass 1 B

Postmästare av —— Stationsinspek­ — Skogsskoleföre­ A 25

klass 1 A tor av klass ståndare 1

1 A

Förste aktuarie Byråingenjör Baningenjör Byråingenjör Andre domän- A 26 Intendent Kameralinten­ Befälhavare av Direktörsassi- fiskal

Kamrer dent klass 1 å tåg­ stent vid ka­ Domänkamre-

1 Sekreterare Linjeingenjör färja nalverk rare överpostmäs­ Sekreterare Byråingenjör Driftsingenjör Förste revisor tare Telegrafkom­ Förste aktuarie Sekreterare Jägmästare missarie av Förste aktuarie Sekreterare klass 1 A och chef för Skogsskoleföre­ Trafikinspektör statistiska ståndare kontoret Förste revisor Intendent Kamrer Maskiningenjör Sekreterare Signalingenjör Telegrafingenjör Trafikinspektör Verkstadsingen­ jör Överinspektör

Förste inten­ Förste byråin­ Distriktssekre­ Direktörsassi- A 27 dent genjör terare stent vid Kontorschef Förste linjein­ Förrådsinten- kraftverk genjör dent Distriktsingen­ Förste sekrete­ Förste banin­ jör rare genjör Förste byråin­ Verkstadsingen­ Förste byråin­ genjör jör genjör Förste driftsin­ Förste maskin­ genjör ingenjör Förste sekrete­ Förste sekrete­ rare rare Förste trafikin­ spektör Förste verk­ stadsingenjör Lantmätare

1 Överinspektör

1 Å övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Befattningar vid Löne­ grad Statens Statens j Domänverket Postverket Telegrafverket vattcnfallsverk , järnvägar

Arkitekt Byrådirektör Byrådirektör A 28 Byrådirektör Byrådirektör Ombudsman Driftchef Förste domän- Byrådirektör Överkontrollör fiskal och ombuds­ man

Postdirektör Trafikdirektör ___ Kanaldirektör Överjägmästare A 29

Byråchef Byråchef Byråchef A 30 Byråchef Byråchef Förste byrå­ Förste byrå­ direktör direktör Linjedirektör Telefondirektör Telegrafdirektör

___ . — — C 1

___ C 2

—

___ — — C 3

___ ___ — — C 4

___ — — C 5

Verkstadsöver- Driftdirektör — C 6 — — ingenjör

Telefondirektör — — — C 7 Postsparbanks­ chef i Stockholm

Verkstads­ Verkstads­ — — C 8 direktör direktör Förrådsdirektör

Distriktschef — — C 9

Överingenjör Överdirektör C 10 — — — och souschef Försäljnings­ chef

Överdirektör — — C 11 — — och souschef i — — C 12

Generaldirektör ___ — — C 13

____ _ C 14

— — | ------

Generaldirektör ____ — C 15

i | Generaldirektör

1 ____ ------ | Generaldirektör C 16

------ | Generaldirektör | ------ | C 17 — —

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 263.