('angående medgivande att vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges an\xad slutning till Förenta Nationerna',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medgivande att vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges an­ slutning till Förenta Nationerna; given Stockholms slott den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Östen Undén.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­ för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , D anielson , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför mi­ nistern för utrikes ärendena följande. På konferensen i San Francisco i april—juni 1945 utarbetade de under det andra världskriget allierade staterna grundvalarna för en ny internatio­ nell säkerhetsorganisation, benämnd »Förenta Nationerna», med uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet, utveckla vänskapliga förbin-

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sunil. Nr 196. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

delser mellan nationerna, åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk, social, kulturell och humanitär art samt utgöra en medelpunkt för samordnande av nationernas verksamhet för dessa gemensamma syften. De grundläggande bestämmelserna för den nya organisationen återfinnas i »Förenta Nationernas stadga», vilket aktstycke den 26 juni 1945 under­ tecknades i San Francisco av representanter för 50 stater, nämligen de fem stormakterna Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Kina, De Socialistiska Rådsrepublikernas Union och Storbritannien samt Argentina, Australien, Bel­ gien, Bolivia, Brasilien, Canada, Chile, Colombia, Costa Rica, Cuba, Danmark, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Etiopien, Filippinerna, Grek­ land, Guatemala, Haiti, Honduras, Indien, Irak, Iran, Jugoslavien, Libanon, Liberia, Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Peru, Salvador, Saud-Arabien, Sydafrikanska Unionen, Syrien, Tjeckoslovakien, Turkiet, Ukrainska Socialistiska Rådsrepubliken, Uruguay, Venezuela och Vitryska Socialistiska Rådsrepubliken. Till dessa har senare slutit sig Polen, som, ehuru icke representerat vid San Franciscokonferensen, enligt vissa särbestämmelser i stadgan skall räknas som ur­ sprunglig medlem av Förenta Nationerna. Beträffande det närmare innehållet i Förenta Nationernas stadga tillåter jag mig hänvisa till den inom utrikesdepartementet med biträde av tillkalla­ de sakkunniga utarbetade kommentar till Förenta Nationernas stadga, vilken jämte nämnda stadga och stadgan för den nya internationella domstolen, bägge i engelsk och fransk avfattning med svensk översättning, som bilaga torde få fogas vid detta protokoll. Här må endast anföras, att Förenta Na­ tionernas huvudorgan äro en generalförsamling, vari i princip samtliga med­ lemsstater skola vara företrädda, ett säkerhetsråd med fem självskrivna, ständiga medlemmar och sex på två år valda medlemmar, ett ekonomiskt och socialt råd, ett förvaltarskapsråd för handhavande av ett internationellt förvaltarskapssystem för vissa territorier, sekretariat samt en internationell domstol. För den utveckling, vilken lett fram till San Francisco-konferensen, må hänvisas till det inledande kapitlet i nyssnämnda kommentar. Sedan erforderligt antal ratifikationer ingått, trädde Förenta Nationernas stadga i kraft den 24 oktober 1945. Sedermera ha återstående signatärmakter jämte Polen ratificerat stadgan. Vid San Francisco-konferensen undertecknades även en interimistisk över­ enskommelse, avseende inrättandet av en »Förenta Nationernas förberedan­ de kommission» med uppgift att förbereda församlingens och säkerhets­ rådets första möte. Kommissionen skulle hålla sitt första möte i San Fran­ cisco, omedelbart efter konferensens avslutande, samt därefter hava sitt säte i London. Representerade i kommissionen skulle vara samtliga regeringar, som undertecknat stadgan. När kommissionen ej i sin helhet sammanträdde, skulle en särskilt tillsatt kommitté, den s. k. exekutivkommittén, med repre­ sentanter för fjorton av signatärmakterna utöva dess funktioner. Exekutivkommittén sammanträdde i London under tiden 16 augusti—27

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 3

oktober, varunder ett antal rekommendationer och förslag utarbetades rörande bland annat arbetsordningen för generalförsamlingens första möte. Den förberedande kommissionen i sin helhet sammanträdde därefter i London under tiden 24 november—24 december och fortsatte beredningen av de organisatoriska och tekniska frågor, som upptagits av exekutivkom­ mittén. Efter dessa förberedelser sammanträdde Förenta Nationernas generalför­ samling till sitt första möte, vilket öppnades i London den 10 januari 1946. Säkerhetsrådet konstituerades med de fem ständiga medlemmarna, Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Kina, Sovjetunionen och Storbritannien och de sex icke ständiga, till vilka generalförsamlingen utsåg för en tid av två år Australien, Brasilien och Polen samt för en tid av ett år Egypten, Mexico och Nederländerna. Till medlemmar av det ekonomiska och sociala rådet valdes för en tid av tre år Belgien, Canada, Chile, Frankrike, Kina och Peru, för en tid av två år Cuba, Indien, Norge, Sovjetunionen, Storbritannien och Tjecko­ slovakien samt för en tid av ett år Amerikas Förenta Stater, Colombia, Grek­ land, Jugoslavien, Libanon och Ukraina. De bägge råden upptogo omedelbart sin verksamhet. På förslag av säker­ hetsrådet valde generalförsamlingen dåvarande norske utrikesministern Lie till generalsekreterare. Under dennes ledning har sekretariatet börjat upp­ sättas. Säkerhetsrådet och generalförsamlingen skredo också till val av de femton ledamöterna i den internationella domstolen. Av Förenta Nationernas organ återstår sålunda endast att tillsätta förvaltarskapsrådet. Detta kan emellertid icke ske förrän territorier genom särskilda förvaltarskapsavtal underställts det internationella förvaltarskapssystemet. På förslag av de fem ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet beslöt ge­ neralförsamlingen att tillsätta en särskild kommission för behandling av frå­ gor, som aktualiserats genom utnyttjandet av atomenergien. Kommissionen skall bestå av en representant för envar av de makter, vilka äro företrädda i säkerhetsrådet, samt en representant för Canada, vare sig detta land är med­ lem av rådet eller icke. Innan generalförsamlingen den 16 februari 1946 avslutade den första de­ len av sitt första möte, beslöt den, att den andra delen skall taga sin början den 3 september 1946 och förläggas till New York, som utsetts till organisa­ tionens tillfälliga säte. Vad angår frågan örn Förenta Nationernas permanenta säte hava förberedelserna fortskridit så långt, att principbeslut fattats örn att förlägga organisationen lill de nordöstra delarna av Förenta Staterna. Be­ träffande själva platsen pågår alltjämt utredning. Säkerhetsrådet, som i princip fungerar permanent, är för närvarande i färd med att överflytta sin verksamhet lill organisationens tillfälliga säte. Det ekonomiska och sociala rådet har beslutit att den 25 maj där sammanträda till sitt andra möte. Vid andra delen av generalförsamlingens första möte torde frågan örn nya medlemmars upptagande i Förenta Nationerna komma upp på dagord­ ningen. Medlemskap i Förenta Nationerna står öppet för alla fredsälskande nationer utanför organisationen, vilka åtagit sig de förpliktelser, som Förenta

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Nationernas stadga ålägger, och enligt organisationens uppfattning kunna och vilja uppfylla dessa förpliktelser. Upptagande av sådan stat till medlem sker genom beslut av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet. Till sistnämnda organ har redan ingått en ansökan om medlemskap, näm­ ligen från Albanien. Säkerhetsrådet beslöt emellertid att med bibehållande av ärendet på sin dagordning tills vidare uppskjuta behandlingen därav. En­ ligt vad som framgått av de överläggningar, vilka föregingo rådets beslut i frågan, motiverades detta närmast med att säkerhetsrådet förmodades kom­ ma att före generalförsamlingens fortsatta möte i september få mottaga ytter­ ligare dylika ansökningar, vilka i så fall borde tagas upp till avgörande sam­ tidigt.

Förenta Nationernas organisation är avsedd att ersätta Nationernas för­ bund vilket, örn icke förr så genom det andra världskriget, visat sig icke kunna fungera som en internationell säkerhetsorganisation. Inom Förenta Nationerna lia förslag upprättats angående övertagande av vissa av Natio­ nernas förbunds tillgångar och arbetsuppgifter och presidenten i Nationernas förbunds år 1939 ajournerade församling har inbjudit medlemsstaterna till möte med församlingen med början den 8 nästkommande april för behand­ ling av dessa frågor. Avsikten synes vara, att detta möte skall besluta örn förbundets upplösande.

För att närmare utreda de konsekvenser av militär art ett inträde i den nya säkerhetsorganisationen skulle innebära för vårt land, har jag inhämtat yttrande från överbefälhavaren angående de synpunkter, som enligt militärt bedömande böra läggas på frågan örn Sveriges anslutning till Förenta Na­ tionerna.

Överbefälhavaren har därvid anfört:

Jämlikt Förenta Nationernas stadga äro organisationens ändamål att upp­ rätthålla internationell fred och säkerhet, att i övrigt utveckla vänskapliga förbindelser mellan nationerna och att åstadkomma internationell samverkan även på de ekonomiska, sociala, kulturella och humanitära områdena (art. 1). Sveriges intressen sammanfalla helt med grundsyftet i Förenta Nationer­ nas stadga. Fred och säkerhet för hela världen och därmed också för det egna landet är ett mål, vars uppnående förvisso är värt de största ansträng­ ningar från alla staters sida. Betydelsen av att dessa strävanden krönas med framgång, understrykes av den utveckling mot allt större förstörande kraft, som stridsmedlen undergå. Särskilt det förhållandet, att numera atomkraften kan utnyttjas i förstörande syfte, gör, att under ett nytt stort krig förlusterna i liv och materiel måste beräknas bli väsentligt stegrade. Förenta Nationernas stadga utgår från att makt måste kunna sättas bakom organisationens heslutande organ, för att fred och säkerhet skall kunna effektivt bevaras. För genomförandet av sina syften skola därför Förenta Nationerna enligt artikel 1 »dels vidtaga verksamma kollektiva åtgärder för att förebygga och undanröja hot mot freden och undertrycka angreppshand-

Kungl. Maj.ts proposition nr 196. 5

lingar Öller andra fredsbrott och dels genom fredliga medel och i överens­ stämmelse nied rättvisans och den internationella rättens principer tillrätta­ lägga eller lösa internationella tvister eller saklägen, som kunna leda till fredsbrott. Härvid skola medlemmarna lämna Förenta Nationerna allt erfor­ derligt bistånd» (art. 2, punkt 5). Medlemskap i Förenta Nationerna innebär sålunda ett uppgivande av den neutralitetslinje, som under mer än ett sekel följts i svensk utrikespolitik. Medlemskapet innebär även i övrigt allvarliga inskränkningar i varje med­ lemsstats suveränitet, ehuruväl organisationen enligt art. 2, punkt 1, skall grunda sig på »principen örn samtliga medlemmars suveräna likställighet». Givetvis måste medlemmarna vara beredda att göra avkall på en del av vad som varit hävdvunna områden för fri självbestämmanderätt, för att en över­ statlig organisation skall bliva funktionsduglig och i stånd att trygga fred och säkerhet. De ingripande förändringar i vårt lands ställning, som med­ lemskapet måste medföra, göra dock, att ett ställningstagande i frågan örn ett eventuellt inträde i Förenta Nationerna måste föregås av en allvarlig pröv­ ning av problemet i hela dess vidd. Det räcker ej med att det stora syftet kan bejakas. En prövning måste ske, huruvida medlen för målets nående och formerna för Förenta Nationernas verksamhet äro sådana, att en anslutning från svensk sida är önskvärd. När jag går att granska problemet ur militär synpunkt, är det naturligt att främst undersöka, örn medlemskap enligt Förenta Nationernas stadga i princip synes öka eller minska våra risker eller på annat sätt påverka om­ fattningen och arten av de svenska försvarsförberedelsema. Betydelsefullt är även att söka fastställa, i vad mån medlemskapet medför direkta inskränk­ ningar av militär betydelse i Sveriges suveränitet, t. ex. genom upplåtande av baser på svenskt territorium åt främmande krigsmakt. Den nya organisationen för bevarandet av internationell lied och säkeihet är redan från begynnelsen starkare uppbyggd än föregångaren, Nationer­ nas förbund. Det stora antalet medlemmar i FN och särskilt det förhållandet, att För­ enta Staterna, Storbritannien och Sovjetunionen medverkat vid organisatio­ nens tillkomst och från början anslutit sig till denna, utgör en styrka. Den realistiska prägel, som givits »Förenta Nationernas stadga», synes också böra öka organisationens effektivitet. I syfte att söka åstadkomma ett snabbt och effektivt ingripande för fredens och säkerhetens bevarande överlåtes det pri­ mära ansvaret härför åt säkerhetsrådet, som skall handla å medlemmarnas vägnar (art. 24, mom. 1). I säkerhetsrådet ha de ständigt representerade stor­ makterna givits en klart ledande ställning (art. 23, mom. 1). Till effektivite­ ten bör jämväl bidraga, att medan säkerhetsproblemet, då Nationernas för­ bund bildades, sammankopplades med tanken på en allmän rustningsbegränsning, utgå segermakterna denna gång från att världsfreden ytterst skall säkras med vapenmakt (art. 42). Den påtagliga koncentrationen av måklén inom FN lill säkerhetsrådet och inom detta till stormakterna kan ur de mind­ re staternas synpunkt te sig som en olägenhet. Den avser emellertid att giva önskvärd handlingskraft åt organisationen och då huvudansvaret måste lalla på de stater, som lia de slöra resurserna, kan det anses motiverat, alt dessa också erhålla maki i förhållande lil! ansvaret. Då fråga är örn inskridande med tvångsåtgärder för alt bevara fred och sä­ kerhet, har var och en av de fem ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet, stor­ makterna, vetorätt (art. 27, mom. 3). Denna bestämmelse i stadgan innebären mycket betydelsefull begränsning av säkerhetsorganisationens räckvidd. Man har icke ansen det vara möjligt ali bygga upp en överstatlig organisation med

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

sådan styrka och sammanhållning, att den skulle kunna tvinga även de star­ kaste makterna att acceptera lösningar på politiska problem, som på väsent­ liga punkter gå deras önskningar emot. Hade FN utrustats med befogenhet att tillgripa tvångsåtgärder även mot en stormakt •— dvs örn vetorätten icke införts — skulle, örn denna befogenhet i ett konkret fall utnyttjades, följden sannolikt bliva ett storkrig av den art, som FN skall söka förhindra. Nu gällande bestämmelse medför, att om aggression utföres av en stor­ makt eller av annan makt, som inom rådet erhåller en stormakts stöd. och FN sålunda icke kan fatta beslut örn ingripande med tvångsåtgärder, säker­ hetsorganisationen helt sättes ur spel beträffande den aktuella konflikten. Medlemmarna äga att handla obundna av förpliktelser till FN. För de mindre staterna blir den yttersta konsekvensen av vetorättsbestämmelsen, att ett offer för en sådan aggression icke kan erhålla stöd av FN. Bestämmelsen medför dock även den för mindre stater gynnsamma verkan, att de icke på grund av medlemskap kunna bliva förpliktade att deltaga i tvångsåtgärder riktade mot en stormakt, som är ständig medlem av rådet. Rustningsläget lämnas tills vidare oförändrat vad beträffar FN:s medlem­ mar, även örn tanken på en framtida rustningsbegränsning framfördes i stad­ gan (art. 11, mom. 1, och art. 26). Då ett framtida system för reglering av rustningarna skall underställas medlemmarna av FN, synes denna bestäm­ melse icke medföra några allvarliga risker för dessas möjligheter att upprätt­ hålla erforderligt militärt försvar. sDe väpnade styrkor, det bistånd och de förmåner, däribland rätt till pas­ sage, som äro nödvändiga för upprätthållande av internationell frod och sä­ kerhet», skola enligt art. 43 av medlemmarna ställas till förfogande på an­ modan av säkerhetsrådet och enligt därom ingånget särskilt avtal. Då avtal skall träffas mellan organisationen och medlemmen, är denne formellt säk­ rad mot att andra prestationer utkrävas än dem han själv önskar fullgöra. Att helt undandraga sig avsedda plikter, är dock icke möjligt. Det mäste vi­ dare antagas, att såväl moraliska förpliktelser mot organisationen från med­ lemmens sida som påtryckningar från organisationens sida kunna leda till att en medlemsstat måste gå med på avtal av vidare innebörd, än som är fören­ ligt med dess intressen. Det är därför av vikt att söka fastställa, vad som kan komma att begäras av de mindre medlemmarna. I avtalet skall fastställas »styrkornas numerär och beskaffenhet, beredskapsgrad och allmänna förläggning, samt arten av de förmåner och det bi­ stånd, som skola lämnas» (art. 43, mom. 2). De militära styrkorna äro icke begränsade till vissa slag utan förutsättas i art. 42 utgöras av »luft-, sjö- och lantstridskrafter tillhörande medlemmar av Förenta Nationerna». Sannolikt komma höga krav att ställas på stridskrafternas utbildning, ut­ rustning och på kvalificerat befäl. Troligen kommer icke alt av de mindre staterna begäras styrkor till större omfattning än som är rimligt med hän­ syn till de olika ländernas personella och ekonomiska bärkraft. Snarare kan väntas att stormakterna i första hand bygger organisationens ingripande på egna styrkor. Härför tala hl. a. de svårigheter med hänsyn till skillnader i språk, utbildning och utrustning, som uppstå, om operationer skola utföras med styrkor från flera länder. Det kan dock icke anses helt uteslutet, att säkerhetsrådet finner det önskvärt att relativt starka stridskrafter kunna ut­ tagas ur de mindre nationerna för att minska stormakternas militära insat­ ser i vissa lägen. Beträffande beredskapsgraden ger stadgan ingen ledning annat än i så måtto, att medlemmarna enligt art. 45 kunna åläggas av säkerhetsrådet att hålla vissa flygstridskrafter omedelbart tillgängliga för samordnad tvångsaktion.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 196. 7

Av de förmåner, som medlemmen skall i avtal förbinda sig att lämna, namnes särskilt »ridt till passage». De ytterligare förmåner, som kunna be­ gäras, torde främst vara dels leveranser av livsmedel eller materiel, dels upp­ låtandet av baser på eget territorium. Ur nationell synpunkt är ett upplå­ tande av baser åt stridskrafter från ett annat land i princip icke önskvärt, särskilt icke örn fråga är om en stormakts stridskrafter. Givet är dock att sådan hänsyn måste falla, när åtgärden erfordras för nåendet av etl mål, som är av väsentligt värde för FN:s syften. Av särskilt intresse bli därför de för­ hållanden, under vilka medlemskapet kan förplikta Sverige alt upplåta ba­ ser, om vilka överenskommelse avses träffas genom avtal enligt art. 43. Enligt denna artikel skall upplåtande ske först efter anmodan av säker­ hetsrådet. Denna anmodan kan enligt samma artikel göras endast örn upp­ låtandet är nödvändigt för bevarande av internationell fred och säkerhet. Ett upplåtande av baser torde därför endast kunna komma i fråga under en akut kris. För vårt lands vidkommande synes den praktiska tillämpningen av dessa bestämmelser kunna bliva av stor betydelse. Av vikt ur militär synpunkt är att vid förhandlingar med säkerhetsrådet örn avtal enligt art. 43 möjligheterna tillvaratagas att i avtalet inrymma sådana bestämmelser, som göra förbindelsen lättare alt uppfylla ur svensk synpunkt. Önskvärt är exempelvis, alt det område, inom vilket en väpnad insats med svenska förband kan komma i fråga, i möjligaste mån begränsas. Lämpligt är vidare att söka säkerställa, att svenska stridskrafter vid ett in­ gripande i möjligaste mån hållas samlade under svenskt befäl. I vissa lägen bör underhåll åt svenska förband delvis ankomma på det samordnande or­ ganet. Slutliga önskemål kunna icke uppställas förrän dels de principer bli kända, som komma att tillämpas vid uppgörande av dessa avtal, dels säker­ hetsrådet framlagt, vad som från dess sida önskas av vårt land. Även den synpunkten kan behöva beaktas vid avtalets ingående, att Sverige icke bör binda sig för att i större omfattning ställa till organisationens förfogande militära styrkor av sådan art, att de icke äro viii lämpade att ingå i den krigsmakt, som erfordras för vårt självförsvar. Med ali sannolikhet torde emellertid en svensk krigsmakt, som organiserats enbart för rikets självför­ svar, jämväl vara väl ägnad att ställa upp de styrkor, varom avtal enligt art. 43 kan komma att triiffas. Svenskt medlemskap i FN förutsätter dock en ändring av vämpliktslagen, då i § 28. mom. 2, av denna lag säges, att armén tilldelade värnpliktiga få användas utom riket endast till rikets försvar. Det sätt, varpå förhandlingar rörande avtal enligt art. 43 komma att föras mellan säkerhetsrådet och medlemmarna, kan bli av stor betydelse ur natio­ nel! säkerhetssynpunkt. Risk föreligger att sådan inblick måste lämnas sä­ kerhetsrådets medlemmar i statens militära förhållanden, att de egna strids­ krafternas utnyttjande för självförsvar avsevärt försvåras. Uppgifter kunna sålunda komma att begäras rörande stridskrafternas organisation, utrustning och omfattning, lagerhållning av livsmedel och viktiga materielslag, indu­ striens och trafikmedlens kapacitet ni. m. Frågan, huruvida enligt art. 43 träffade avtal i likhet med övriga fördrag och avtal registreras och offent­ liggöras (art. 102), är däremot ur svensk militär synpunkt av föga betydelse. Etl slabsulskott .skall enligt art. 47 bildas för planläggning av de väpnade styrkornas användning och för deras ledning. Detta utskott består av mili­ tära representanter för de fem stora — även häri kommer stormakternas dominans till uttryck. Svensk representation i stabsutskottet är icke obliga­ torisk vid svensk medverkan i militära sanktioner, utan kan påräknas en­ dast, när stabsutskottet finner, att den är en förutsättning för att utskottet skall kunna verksamt fullgöra sina åligganden (art. 47, p. 2). Då ledandet av militära operationer förutsätter snabbt fattade och snabbt genomförda

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

beslut, kan en utsvällning av stabsutskottet eller eventuellt organiserade re­ gionala underulskott (art. 47, mom. 4), sägas komma att i viss mån försvåra ledningen. Det är därför att befara, att denna möjlighet till komplettering av utskotten med representanter för ytterligare medlemmar kommer att be­ gagnas restriktivt eller att de inbjudnas möjligheter till aktiv insats begrän­ sas. Även om Sverige medverkat vid beslut örn ingripande och även örn vårt land är representerat i stabsutskottet, kunna sådana lägen uppkomma, att svensk trupp ställes inför uppgifter, som synas främmande för vårt folk. Sedan lång tid tillbaka lia de flesta svenskar betraktat som självklart, att svensk krigsmakt endast kommer att användas för rikets direkta försvar. En upplysningsverksamhet blir erforderlig för alt allmän förståelse skall vinnas för de skyldigheter av militär art, som äro ovillkorligt förknippade med medlemskap i FN. Därest svenska stridskrafter skulle komma att av säkerhetsrådet dispone­ ras utanför rikets gränser, kan följden bliva, att vårt eget lands direkta för­ svar försvagas i motsvarande grad. Då det icke är uteslutet, att en konflikt mellan stormakter kan utbryta eller vårt land bliva föremål för aggressiv politik efter det enighet nåtts i säkerhetsrådet om ingripande i en lokal kon­ flikt och medan ännu detta ingripande pågår, kan sålunda svenskt delta­ gande i militära sanktioner medföra avsevärda risker. Även en anmodan från säkerhetsrådet till vårt land att ställa baser till för­ fogande för stridskrafter från ett annat land kan medföra militärpolitiska risker. Man har, som tidigare påpekats anledning förmoda, att rätt till sådan basering endast kan komma att begäras i direkt samband med en politisk kris. I sådant läge är emellertid vår skyldighet att, i den mån vårt avtal med rådet så bestämmer, upplåta baser och medge genomtransporter ofrånkomlig. Oavsett örn upplåtande av baser eller medgivande av genomtransport begäres först i direkt samband med en kris eller möjligen tidigare under hänvisning till mera allmänna krav på säkerhetsåtgärder, medför deras uppfyllande för en mindre stat ett militärpolitiskt beroende. Detta beroende är allvarligast, om förmånerna lämnas till en stormakt eller ett stormaktsblock. Särskilt be­ tänkliga bli konsekvenserna örn det ingripande, som skall underlättas genom dessa förmåner, drager långt ut på tiden. Skulle en brytning mellan stor­ makter uppstå under denna tid, kan en självständig svensk politik bli omöj­ liggjord. Oavsett vilka förpliktelser Sverige kan komma att påtaga sig enligt avtal nied säkerhetsrådet, är det givet att. örn vårt land deltager i tvångsåtgärder, den militära insatsen liksom det bistånd och de förmåner, som Sverige läm­ nar, kan komma att med hänsyn till rikets eget försvar behöva drivas upp till ett maximum. En medlem av FN, som icke är representerad i säkerhetsrådet, har mycket begränsade möjligheter att påverka beslut om tillgripande av tvångsåtgärder, även när det egna landet direkt beröres. När säkerhetsrådet överväger att utkräva »förmåner» inom ramen för träf­ fat avtal av medlem, som ej är företrädd i rådet, beredes sådan medlem till­ fälle ali utan rösträtt deltaga i överläggningen, örn rådet finner, »att veder­ börande medlems intressen särskilt beröras» (art. 31). Innan säkerhetsrådet uppfordrar medlem, som ej är företrädd i rådet, att ingripa med vapenmakt, skall däremot sådan medlem inbjudas att deltaga i de beslut, som angå »an­ vändandet av förband tillhörande medlemmens väpnade styrkor» (art. 44). Denna rätt att deltaga i förhandlingar och beslut är dock av begränsat värde, då den sålunda inbjudna medlemmen icke kan med sin rösträtt inverka av­ görande med hänsyn till det sätt, varpå beslut i sådana frågor träffas inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 196 9

säkerhetsrådet (art. 27, mom. 3). Dessa förhållanden understryka den all­ varliga karaktären av de inskränkningar i suveräniteten och de militära för­ pliktelser, som medlemskap i FN medför, främst genom bestämmelserna i artiklarna 42 och 43. Dessa uppoffringar äro emellertid en bestämd förut­ sättning för att organisationen skall bliva effektiv. Beträffande rätten till självförsvar säger art. 51, att »ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Nationerna, intill dess alt säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för upp­ rätthållande av internationell fred och säkerhet». I den brittiska kommenta­ ren till stadgan fastslås uttryckligen, att örn rådets aktion är påtagligen otill­ räcklig. rätten till självförsvar kan åberopas av en stat såsom rättfärdigande varje aktion den finner lämpligt att företaga. Enligt art. 52 föreligga inga hinder för att regionala organisationer motsva­ rande FN:s församling, säkerhetsråd osv upprättas, under förutsättning att samarbetet avser sådana angelägenheter, som hänföra sig till vidmakthållan­ det av internationell fred och säkerhet. En sådan regional sammanslutning äger full rätt till kollektivt självförsvar; däremot äger den icke rätt att före­ taga tvångsåtgärder med anledning av ett hot mot freden (art. 53). Stadgeenligt förefinnes sålunda intet hinder för vårt land att deltaga i ett dylikt or­ ganiserat samarbete inom en regional grupp av stater, därest ett sådant ur allmänna politiska synpunkter skulle bliva möjligt och önskvärt. Inom FN upprättas ett särskilt förvaltarskapssystem för förvaltning och övervakning av territorier, som genom särskilda avtal underställts FN (art. 77). Förvaltarskapsområde eller del av sådant kan fastställas som »strate­ giska områden» fart. 82). Förvaltarskapssystemet är endast tillämpligt på territorier, som för närvarande stå under mandatförvaltning, som kunna bli­ va avskilda från »fiendestaterna» eller som frivilligt ställas till förfogande av de stater, vilka äro ansvariga för deras förvaltning. Ur ovan gjord granskning av FN:s stadgar kunna följande slutsatser dragas. De Förenta Nationerna ha erhållit en sådan utformning och säkerhetsrådet förfogar över sådana maktmedel, att organisationen synes redan från början äga goda möjligheter att förhindra fredsbrott från medelstora och små staters sida i de fall, då de fem stora nationerna äro eniga. Vårt land är knappast i nuvarande läge utsatt för risken av allvarliga konflikter med små eller me­ delstora stater. Därför får man emellertid icke underskatta värdet även för Sverige av att en mindre konflikt kan hindras sprida sig på ett sätt, som .skulle kunna föra vårt Iand in i farozonen. Bestämmelserna för de Förenta Nationerna äro icke sådana, att organisa­ tionen kan direkt förhindra eller ens ingripa mot en stormakt, som hotar eller bryter freden. Det förhållandet, att Förenta Nationernas säkerhetsråd erbjuder tillfälle till förhandlingar mellan representanter för stormakterna i reglerade former vid periodiskt återkommande sammanträden, kan komma att under­ lätta samarbetet mellan stormakterna. 1 varje fall erbjuder säkerhetsrådet en god plattform för dem, sorn vilja arbeta för fredens bevarande. Generalför­ samlingen torde komma att få en icke obetydlig opinionsbildande betydelse och kan på sä sidi komma alt verka återhållande även gentemot en stormakt. En anslutning från svensk sida lill Förenta Nationerna medför förpliktelser, vilkas konsekvenser ur militärpolitisk synpunkt ingiva betänkligheter. Så­ lunda kan vårt Iand bli nödgat att bygga upp en krigsorganisation, som icke är den ur självförsvarssyn­ punkt mest ändamålsenliga, att ingripa med väpnade styrkor i sammanhang, sorn icke direkt berina svenska intressen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

att upplåta baser och lämna andra förmåner åt främmande makt på så­ dant sätt, att landet råkar i militärpolitiskt beroende av denna, samt att utlämna viktiga uppgifter rörande rikets stridskrafter och försvarsförberedelser i övrigt. Inför de allvarliga konsekvenser, som kunna följa med ett svenskt medlem­ skap i FN måste emellertid även betänkas att säkerhetsorganisationen enligt art. 2, punkt 6 skall tillse, att stater, som ej äro medlemmar av FN, handla i överensstämmelse med dess grundsatser, i den mån detta befinnes nödvän­ digt för att bevara internationell fred och säkerhet. Det är sålunda icke ge­ nom medlemskapet, som de angivna riskerna för vårt land uppkomma. De existera i och med tillkomsten av säkerhetsorganisationen och fastställandet av FN:s principer för uppehållande av fred och säkerhet. De möjligheter Sve­ rige kan få att som medlem i FN i viss mån inverka på de former, under vilka skyldigheterna komma att krävas av oss, göra olägenheterna mindre än de sannolikt skulle bliva, om vårt land ställde sig utanför organisationen. Dessa påtalade olägenheter böra därför icke föranleda att Sverige avstår från medlemskap. Helhe bör vårt land begagna det inflytande, som landet skulle vinna såsom medlem för att söka uppnå en ur svensk synpunkt fördelaktig tolkning av stadgan och för att få vårt lands berättigade intressen tillgodo­ sedda. Av vikt är att vid träffande av avtal för Sveriges del enligt art. 43 vårt lands presta­ tioner begränsas och specificeras samt kompletteras med förmåner för vårt land på ett sådant sätt, att för Sverige vitala intressen bli tillgodo­ sedda, att förhandlingar i samband med sådant avtal föras så, att ur svensk syn­ punkt önskvärd sekretess i möjligaste mån bevaras, att rätten till självförsvar får den vidare tolkning, som förutsatts i den brittiska kommentaren, samt att upplåtelse av baser, medgivande av genomtransport eller andra för­ måner enligt art. 45 icke komma att begäras förrän vid ett direkt och påtagligt hot mot freden. Huruvida FN kommer att kunna nå syftemålet att bevara internationell fred och säkerhet, kommer främst att bli beroende av om stormakterna kunna enas om huvudlinjerna för organisationens verksamhet. En sådan enighet är helt enkelt en förutsättning för dess fortbestånd. De svårigheter, som mött på denna vitala punkt, framgå tydligt av det utrikespolitiska läget av i dag. Militärpolitiskt karakteriseras läget i Europa av Tysklands fall, varmed följt att den tidigare maktbalansen på den europeiska kontinenten väsentligt rubbats och att gränsen för det område, som domineras av Sovjetunionen, kraftigt förskjutits västerut. Sammanbrottet av de statliga och ekonomiska organisationerna i Mellaneuropa är ägnat att öka den internationella poli­ tiska oron där, ehuru motsättningarna mellan stormakterna främst kommit till uttryck i fråga om andra delar av Europa och världen. Det senaste världskriget har givit påtagliga bevis för att en stor konflikt numera medför oerhörda offer för båda parterna. Det är därför sannolikt, att de segrande stormakterna hysa en uppriktig önskan om ett fortsatt sam­ arbete med fredens — och därmed de nya maktpositionernas — bevarande som ett av de främsta målen, vilket dock icke hindrar, att samtidigt de egna intressena tillgodoses i hävdvunna riktningar. Det är också möjligt att ut­ vecklingen kommer att leda till en utjämning inom FN:s ram av motsättning­ arna mellan stormakterna, ehuru dessa hittills visat sig vara av allvarlig art. Icke minst för Sverige är det ett vitalt intresse, att en dylik utjämning kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 11

Den internationella säkerhetsorganisationen utgör dock icke och kan icke komma att utgöra en garanti för ett fredligt samarbete mellan stormakterna. Ytterst blir därför världsfreden avhängig av klokheten och viljan till sam­ förstånd hos stormakternas ledande män, även örn tillkomsten av FN ökar möjligheterna för en fredlig lösning även av storpolitiska problem. Med des­ sa kvarstående risker som stormakterna själva på intet sätt sökt dölja, måste Sverige räkna. Örn stormakternas samarbete brytes och därmed säkerhetsorganisationen, uppkommer även för vårt land en hotfull situation, sammanhängande med Sveriges strategiskt utsatta läge. I ett dylikt läge löper vårt land en uppen­ bar risk att redan i ett tidigt skede bli utsatt för påtryckningar eller direkta angreppshandlingar av en part, som vill skapa ett gynnsamt utgångsläge för en väntad sammandrabbning eller eljest av strategiska skäl begagna svenskt territorium. Redan önskan att förhindra, att en motståndare utnyttjar vårt land på sådant sätt, kan bli anledning till en omedelbar militär aktion mot Sverige från den andra partens sida — särskilt om man tvivlar på vår vilja eller militära förmåga att i ett dylikt läge upprätthålla neutralitet. Medan en neutralitetspolitik är oförenlig med medlemskap i FN så länge organisationen fungerar, föreligger intet principiellt hinder för ett fullföl­ jande av den hävdvunna svenska neutralitetspolitiken vid en konflikt mellan stormakter. En förutsättning för att svensk neutralitet då skall respekteras är, att denna stödjes av en krigsmakt så organiserad, att den efter måttet av våra resurser medger försvar mot direkt anfall. För denna uppgift har vårt nuvarande försvar byggts upp. För att uppgiften alltjämt skall kunna lösas, måste detta försvar tillsvidare upprätthållas, vare sig Sverige är med­ lem av FN eller icke. Endast om säkerhetsorganisationen visar sig funk­ tionsduglig och om en påtaglig och varaktig utjämning kommer till stånd i fråga om intressemotsättningarna mellan stormakterna, kunna framdeles kraven på vårt lands krigsmakt komma att begränsas. En förberedd politisk och militär samverkan mellan Sverige och andra mindre eller medelstora stater inom en regional grupp skulle vid en kon­ flikt mellan stormakter kunna skapa ökad respekt för en gemensam neu­ tralitetspolitik. Huruvida politiska förutsättningar för en sådan samverkan kunna komma att föreligga i framtiden är för närvarande icke möjligt att bedöma. En grundförutsättning även för ett försvarssamarbete från fall till fall är, att staterna inom en sådan grupp var för sig upprätthålla ett effek­ tivt försvar. Ilar deftidigare varit ett svenskt intresse av första ordningen att freden i Europa kunnat tryggas, så är detta förhållandet i ännu högre grad, när stormaktsbalansen på den europeiska kontinenten upphört och vårt land kommit att ligga inom det utsatta gränsområdet mellan tvenne intressesfä­ rer. Det synes berättigat att till FN knyta förväntningen, att organisationen skall kunna framgångsrikt ingripa mot små och medelstora nationer, som söka bryta fred och säkerhet. Likaså synes man med fog kunna hoppas att samarbetet inom FN skall öka möjligheterna lill det samförstånd mellan stormakterna, som är den yttersta förutsättningen för världsfreden. Eli svensk positiv medverkan inom FN är därför önskvärd. De nackdelar för de smär­ re staterna, som äro förknippade med den nya säkerhetsorganisationen, bli ur militärpolitisk synpunkt sannolikt mindre för medlemmar av FN än för de länder, som komma att stå utanför organisationen. FN:s tillkomst utgör icke någon garanti för världsfreden och en svensk anslutning till organisationen säkrar icke heller freden för vårt land. Sve­ rige mäste vara berett lill självförsvar även inom eli normalt fungerande

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

FN, men framför allt i det svåra läge, som kan uppstå vid en stormaktskonflikt. Sverige kan arbeta för fred i världen och därmed för frihet och fred åt vårt folk genom aktiv medverkan i arbetet inom FN och genom att föra en gentemot stormaktsblocken fri, på ett effektivt självständighetsförsvar stödd politik inom FN eller vid en stormaktskonflikt utanför denna organi­ sation. En sådan politik och ett sådant försvar synas ägnade att minska ris­ kerna för att motsättningarna mellan stormakterna få en våldsam utlösning just i våra trakter. Svensk militär svaghet skulle däremot öka riskerna för en ödesdiger politisk utveckling. Ur de synpunkter, som jag har att företräda, tillstyrker jag, att Sverige begagnar sig av en eventuell möjlighet att inträda som medlem i Förenta Nationerna.

Departements­ Ehuruväl frågan om Sveriges anslutning till Förenta Nationerna främst chefen. avgöres på allmän- och miiitärpolitiska grunder torde uppmärksamheten böra fästas på det vidgade internationella samarbete på de ekonomiska och sociala områdena, som enligt Förenta Nationernas stadga ingår i organisatio­ nens uppgifter. För detta ändamål har, som förut nämnts, skapats ett särskilt organ utan direkt motsvarighet inom Nationernas förbund, det ekonomiska och sociala rådet. Därjämte avses de internationella fackorgan och institu­ tioner, som upprättats genom olika mellanstatliga överenskommelser och som enligt sina statuter ha vittgående internationella åligganden på ekonomiska, sociala, kulturella, uppfostrings-, hälsovårds- och närbesläktade områden, skola anknytas till Förenta Nationerna. Här torde även i korthet böra beröras de ekonomiska förpliktelser av re­ guljär natur, som komma att följa med ett medlemskap i Förenta Natio­ nerna. Den nya säkerhetsorganisationens uppläggning, med det permanent fungerande säkerhetsrådet och dettas militära organ m. m., medför, att de ordinarie kostnaderna för organisationen komma att vara större än för Na­ tionernas förbund. Förenta Nationernas provisoriska budget för år 1946 slu­ tar på ett belopp av nära 25 miljoner dollars, medan Nationernas förbunds budget merendels höll sig mellan 20—35 miljoner schw. francs. Ehuru an­ talet medlemsstater i den nya organisationen kommer att vara något större än i Nationernas förbund, måste dock medlemmarnas bidrag till organisatio­ nens utgifter bliva avsevärt högre än i förbundet. Vid Nationernas förbunds upplösning torde likväl icke obetydliga tillgångar komma alt fördelas på medlemmarna. Eventuellt torde dessa tillgångar komma att överlämnas till Förenta Nationerna för att avräknas på denna organisations medlemmars och blivande medlemmars stadgeenliga bidrag. Därest Sveriges anslutning till För­ enta Nationerna kommer att förverkligas, torde Kungl. Majit få anledning att inför riksdagen återkomma till frågan örn det behov av personalförstärk­ ning inom utrikesförvaltningen, som må komma att erfordras för att rege­ ringen skall bliva i stånd att kontinuerligt följa arbetet inom säkerhetsorga­ nisationen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196. 13

För bedömandet av Förenta Nationernas struktur och innebörden för Sve­ rige av en anslutning till den nya världsorganisationen synes en viss ledning kunna vinnas genom en jämförelse med Nationernas förbund. Den mest betydelsefulla skillnaden är rådets maktutvidgning och, genom omröstningsbestämmelserna i detta organ, den dominerande ställning, som i Förenta Nationerna tilldelats de fem stormakterna Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Kina, Sovjetunionen och Storbritannien. Det har med andra ord skapats en relation mellan makt och ansvar, som saknades i Natio­ nernas förbund. Man har vid konferensen i San Francisco utgått från att de stater, på vilka världsfredens bibehållande i sista hand beror och som måste bära den tyngsta bördan vid tillämpandet av militära och andra sank­ tioner, också skola äga ett övervägande inflytande vid beslutens fattande. Ge­ nom stormakternas vetorätt i säkerhetsrådet i fråga örn militära och andra sanktioner har man emellertid gått ett steg längre. Man har skapat en ord­ ning, som sätter säkerhetssystemet ur funktion för det fall, att en av stor­ makterna direkt eller indirekt skulle stå som angripare. Denna mycket om­ debatterade vetorätt bör ses som en konsekvens därav, att ett säkerhetssys­ tem under nu rådande förhållanden i världen står och faller med enigheten och sammanhållningen stormakterna emellan beträffande vitala spörsmål eller sådana frågor, varpå krig eller fred beror. Förenta Nationerna erbjuder sålunda icke möjligheten av en medlemmarnas samfällda aktion mot en stor­ makt, som är medlem av rådet. Därest en internationell motsättning skulle uppstå, vari en stormakt direkt eller indirekt äger intresse, kan Förenta Nationerna likväl komma att spela en betydelsefull roll, till och med för det fall att motsättningen utvecklar sig till en konflikt, som leder till krig och världsorganisationens sammanbrott. Detta synes vara så mycket viktigare att framhålla, som den roll Förenta Na­ tionerna i sådant fall kan komma att spela, utföres av församlingen, i vilken samtliga makter, stora som små, äga lika rösträtt. Församlingen utgör visser­ ligen icke, som i Nationernas förbund, en myndighet med även verkställande uppgifter, men den bildar genom sina befogenheter ett samlat organ för världsopinionen, vars åsidosättande också för en stormakt måste synas svårt och även riskfyllt. Församlingen kan nämligen både fastställa allmänna prin­ ciper och »föreslå medel för fredligt tillrättaläggande av varje sakläge oavsett dess ursprung, som församlingen anser vara ägnat att skada den allmänna välfärden eller de vänskapliga förbindelserna nationerna emellan». Församlingen har vidare i det av densamma valda ekonomiska och sociala rådet erhållit ett organ för behandling av sociala och ekonomiska missför­ hållanden, vilka skulle kunna skapa allvarliga internationella problem. En betydande fördel hos Förenta Nationerna jämfört med Nationernas för­ bund är den nya organisationens universalitet. En av orsakerna till att Na­ tionernas förbund aldrig lyckades infria de stora förhoppningar, som ställ­ des på detsamma, var säkerligen, att Förenta Staterna redan från början

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

stod utanför; andra stormakter, såsom Sovjetunionen, kommo med först på ett senare stadium. Såsom ett uppenbart framsteg får även betraktas, att Förenta Nationerna icke, såsom fallet var med Nationernas förbund, ingår som en del av fredsslu­ tet efter ett världskrig. Genom att denna del av fredsprogrammet ställts utan­ för de olika fredsavtalen, har organisationens tillkomst icke gjorts beroende av de långvariga och svåra förhandlingar, som måste föregå fredstraktaternas ut­ formande. Tillkomsten av den nya säkerhetsorganisationen inverkar avsevärt på vårt lands utrikespolitiska ställning. De förpliktelser Sverige ikläder sig genom ett inträde i Förenta Nationerna äro i flera avseenden mera vittgående än de. vilka medlemskapet i Nationernas förbund medförde. Enligt förbundsakten förelåg ingen ovillkorlig plikt för medlemsstaterna att deltaga i militära sank­ tioner, i varje fall icke enligt den av Sverige och åtskilliga andra stater häv­ dade, av förbundet icke underkända tolkningen. Det ankom på medlemssta­ terna att pröva och avgöra, huruvida villkoren för ett sanktionsförfarande voro uppfyllda, och i avsevärd mån även att bestämma, vilka åtgärder de i händelse av plikt att deltaga i sanktioner borde vidtaga. Enligt Förenta Na­ tionernas stadga kan säkerhetsrådet utan medverkan av församlingen icke blott beordra medlemsstater att avbryta alla förbindelser av ekonomisk, kommunikationsteknisk eller diplomatisk natur med annan stat utan även att gripa till militära sanktioner. För att giva säkerhetsrådet möjlighet att in­ gripa med vapenmakt utfästa sig medlemsstaterna enligt stadgan att på sä­ kerhetsrådets anmodan, och i enlighet med specificerat avtal, som skall in­ gås snarast möjligt, till rådets förfogande ställa väpnade styrkor, annat bi­ stånd eller lättnader, som exempelvis passagerätt. Under säkerhetsrådet skall den strategiska ledningen av de väpnade styrkor, som ställts till rådets för­ fogande, handhavas av ett militärt stabsutskott sammansatt av militära re­ presentanter för de fem ständiga rådsmedlemmama. Förenta Nationerna utgör intet fulländat instrument för världsfredens tryg­ gande, men dess stadga präglas av sinne för realiteter. Stormakternas för­ måga till samarbete blir utslagsgivande. Allt beror på den anda, i vilken dessa makter gå att tillämpa den nya organisationens principer. De ha liksom de mellanstora och små makterna funnit sig i vidsträckta begränsningar i sin handlingsfrihet. De ha genom sitt medlemskap avgivit högtidliga försäkringar att avstå från bruk av våld för uppnående av nationella syften. De ha vidare förbundit sig att genom de organ, som skapats för ändamålet, söka på fred­ lig väg lösa de tvister, vilka hota vidmakthållandet av internationell fred och frihet. Förenta Nationerna får, såsom presidenten Truman sagt, uppfattas som ett första steg mot en varaktig fred. Det gäller att utan överdrivna förhoppningar eller misstro söka stödja den nya organisationen samt bidraga till att därav skapa ett arbetsdugligt fredsinstrument. Därpå beror, icke minst mot bak­ grunden av de nyaste krigstekniska uppfinningarna, vår civilisations framtid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196. 15

Med stöd av vad sålunda anförts får jag förorda, att Sverige vidtager de åtgärder, som erfordras för vårt lands anslutning till Förenta Nationerna. Jag önskar därvid erinra om det uttalande av Förenta Staternas, Sovjetunio­ nens och Storbritanniens ledande statsmän i deras gemensamma kommuniké efter avslutandet den 2 augusti 1945 av konferensen i Potsdam, enligt vilket de tre regeringarna komma att stödja ansökningar om medlemskap i För­ enta Nationerna från de stater, som förblivit neutrala under kriget och som uppfylla de kvalifikationer, vilka uppställts i organisationens stadga. Under den redan berörda debatten i säkerhetsrådet angående Albaniens ansökan om medlemskap framhölls, att rådet eventuellt borde ägna en sär­ skild session åt behandlingen av ansökningar om inträde i organisationen. Med hänsyn härtill och av allmänna lämplighetsskäl synes det mig vara mest ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t får välja tidpunkten att inför vederbörande instans i Förenta Nationerna anmäla Sveriges ansökan om inträde i organi­ sationen. Det är naturligt, att i denna angelägenhet samråd dock alltid kom­ mer att äga rum med utrikesnämnden. Däremot måste förutsättas, att en an­ slutning omedelbart träder i kraft och icke erfordrar senare godkännande av riksdagen. Med en anslutning till Förenta Nationerna uppstår frågan, huruvida de särskilda förpliktelser, Sverige därmed kommer att ikläda sig, medföra be­ hov av ändring i gällande svenska författningar. Hinder mot anslutningen synes icke föreligga i rikets grundlagar. Efter den år 1933 genomförda änd­ ringen i § 51 regeringsformen kan urtima riksdag sammankallas med ytter­ ligt kort varsel; vid fortsatt tillämpande av de senaste årens praxis att hålla riksdagen samlad till årets slut kan för övrigt i brådskande fall riksdagsbe­ handling av viktigt ärende äga rum praktiskt taget vid vilken tidpunkt som helst av året utan att urtima riksdag behöver inkallas. Vad åter angår övrig lagstiftning, må erinras om vad som anförts i överbefälhavarens förut åter­ givna yttrande angående erforderlig ändring i värnpliktslagen den 30 decem­ ber 1941. Som redan framhållits, skola medlemsstats militära förpliktelser enligt För­ enta Nationernas stadga närmare angivas i ett mellan säkerhetsrådet och ifrå­ gavarande regering träffat avtal. Stadgan förutsätter, att sådan överenskom­ melse skall i vederbörlig ordning ratificeras. För Sveriges del innebär detta, att dylikt avtal enligt § 12 regeringsformen skall föreläggas riksdagen för godkännande. I samband därmed finnas möjligheter att vidtaga genom avtalet eventuellt erforderliga lagändringar.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att för sin del medgiva, att Kungl. Majit vid tidpunkt, som må befinnas lämplig, vidtager de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning till Förenta Nationerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen. Ur protokollet:

R. Hichens Bergström.

Bilaga.

KOMMENTAR

TILL

FÖRENTA NATIONERNAS STADGA

UTARBETAD INOM KUNGL. UTRIKESDEPARTEMENTET

MED BITRÄDE AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 196. 2

■> r < f. t f r

, •;., \ V;- •' • ■.. .'j.i.'ij1 U*

Till Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes Ärendena.

Genom beslut den 19 september 1945 bemyndigade Kungl. Majit ministern för utrikes ärendena att tillkalla två sakkunniga för att inom utrikesdeparte­ mentet biträda vid beredandet av frågan angående Sveriges anslutning till den av de under det andra världskriget allierade staterna bildade internatio­ nella säkerhetsorganisationen »Förenta Nationerna». Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Eders Excellens den 29 sep­ tember 1945 ledamoten av riksdagens första kammare, professorn N. Herlitz och professorn H. L. G. Tingsten för ifrågavarande uppdrag. Samtidigt upp­ drogs åt utrikesrådet och chefen för utrikesdepartementets politiska avdelning S. Hj:son Grafström, kanslirådet och chefen för departementets arkiv K. S. T. N. Gihl samt departementets t. f. sakkunnige i folkrätt, amanuensen G. A. Sandberg, att jämte de sakkunniga deltaga i frågans beredande ävensom åt Grafström att såsom ordförande leda arbetet samt åt numera t. f. byråche­ fen i departementet L. ö. M. Lundborg att biträda i egenskap av sekre­ terare. I enlighet med erhållna direktiv hava undertecknade inriktat sitt arbete på att utarbeta en kommentar till Förenta Nationernas stadga och den därvid fogade stadgan för den internationella domstolen. Därvid har ar­ betet fördelats så, att ingressen till stadgan och kapitlen I—V i första hand behandlats av Tingsten, kapitlen VI och XIV samt domstolsstadgan av Gihl, kapitlen VII, VIII och XVII av Herlitz samt kapitlen IX—XIII, XV, XVI, XVIII och XIX av Sandberg. Sedan arbetet numera slutförts, få undertecknade härmed vördsamt över­ lämna bifogade kommentar till Förenta Nationernas stadga. Såsom bilaga härtill hava återgivits de engelska och franska texterna till ifrågavarande stadga ävensom till den internationella domstolens stadga jämte inom utri­ kesdepartementet utarbetade svenska översättningar av de bägge stadgorna. Stockholm den 22 december 1945.

SVEN GRAFSTRÖM NILS HERLITZ HERBERT TINGSTEN TORSTEN GIHL GUNNAR SANDBERG

/

/ Östen Lundborg

Inledning.

Förenta Nationernas organisation har framgått ur samarbetet mellan de stater vilka såsom allierade under det andra världskriget kämpade mot de till den s. k. tremaktspakten anslutna länderna. Det aktstycke som innehöll alliansförpliktelsen mellan de allierade staterna, »De förenade nationernas de­ klaration», undertecknades i Washington den 1 januari 1942. Deklarationen stadgade bl. a., att signatärmakterna anslöto sig till »det gemensamma pro­ gram för mål och principer» som framlagts i den s. k. Atlant-deklarationen. I denna sistnämnda, som offentliggjordes den 14 augusti 1941, angåvo För­ enta Staternas president (Roosevelt) och brittiske premiärministern (Churchill) som gemensamma riktlinjer för sina respektive länders politik bl. a., att de önskade se en fred upprättad, vilken skulle möjliggöra för alla nationer att leva i säkerhet inom sina gränser och att de förordade en avrustning av aggressiva nationer »i avvaktan på upprättandet av ett vidare och perma­ nent system av allmän säkerhet». I det alliansavtal som den 26 maj 1942 slöts mellan Storbritannien och Sovjetunionen efter sistnämnda makts indragande i kriget uttalades bl. a. (art. III: § 1), att de fördragsslutande parterna önskade förena sig med andra stater för antagande av förslag till en gemensam aktion för att upprätthålla freden och motstå anfall under efterkrigsperioden. Under åren 1942 och 1943 återkommo ledande statsmän inom de förena­ de nationerna i offentliga uttalanden till nödvändigheten av att efter det på­ gående krigets slut upprätta en allmän säkerhetsorganisation, och hösten 1943 an togo de bägge husen i Förenta Staternas kongress resolutioner av detta innehåll. Några av dessa uttalanden hava i relevanta delar återgivits i en bilaga till utrikesutskottets utlåtande nr 1/1944. Här må endast fram­ hållas, hurusom genomgående underströks betydelsen av att en blivande sä­ kerhetsorganisation utrustades med erforderliga maktmedel för att trygga en framtida fred. Det första steget lill ett samordnande av de sålunda i olika sammanhang uttryckta önskemålen örn bildandet av en internationell säkerhetsorganisation togs vid utrikesministerkonferensen i Moskva i oktober 1943. I en därvid, den 30 oktober 1943, utfärdad deklaration förklarade amerikanska, brittiska, kinesiska och ryska regeringarna bl. a., att deras gemensamma ansträng­ ningar skulle fortsättas efter kriget för att organisera och bevara fred och säkerhet och att de insågo vikten av att snarast möjligt skapa en allmän in-

temationell organisation för upprätthållandet av den internationella freden och säkerheten, vilken skulle vara grundad på principen om alla fredsäls­ kande staters suveräna likställdhet och i vilken alla sådana stater — stora och små — skulle kunna vara medlemmar. I enlighet med en överenskom­ melse vid Moskva-konferensen underställde sedermera under juli och augusti månader 1944 amerikanska, brittiska, kinesiska och ryska regeringarna var­ andra av dem var för sig utarbetade planer för upprättandet av en interna­ tionell säkerhetsorganisation. Dessa planer Indes till grund för fortsatta för­ handlingar mellan representanter för de fyra regeringarna vid en konferens, som ägde rum på egendomen Dumbarton Oaks i Washington under tiden 21 augusti—7 oktober 1944. Därvid uppnåddes enighet om det förslag till stadga för en internationell säkerhetsorganisation som är känt under namnet »Dum­ barton Oaks-planen». Denna offentliggjordes den 9 oktober 1944 för att giva den allmänna opinionen i världen tillfälle att taga ställning till de fyra stormakternas för­ slag till tryggande av framtida fred och förklarades skola läggas till grund för överläggningar vid en allmän konferens mellan de förenade nationerna. Dumbarton Oaks-planen upptog grundlinjerna för en internationell organisa­ tion bestående av en allmän församling, ett s. k. säkerhetsråd, ett ekonomiskt och socialt råd samt en internationell domstol. Planen lämnade emellertid vissa viktiga frågor öppna, bland dem frågan om sättet för besluts fattande inom säkerhetsrådet. Först vid den s. k. Jalta-konferensen i februari 1945 mellan representanter för Förenta Staterna, Storbritannien och Sovjetunio­ nen löstes denna fråga. Enligt vad som överenskoms vid Jalta-konferensen, borde säkerhetsrådets beslut fattas med minst sju av de elva ledamöternas röster och den beslutande majoriteten vid avgörandet av andra frågor än pro­ cedurfrågor innefatta samtliga ständiga rådsledamöters röster (den s. k. Jaltaformeln). Därmed skulle de permanenta ledamöterna, d. v. s. de fem stor­ makterna, Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Kina, Storbritannien och Sovjetunionen, erhålla individuell vetorätt i rådet. Vid Jalta-konferensen ena­ des de tre deltagande stormakterna därjämte om att den blivande säkerhets­ organisationen i någon form skulle ha kontroll över förvaltningen av vissa icke självständiga territorier. Den bebådade allmänna konferensen sammanträdde i San Francisco med början den 25 april 1945 och ledde till undertecknandet den 26 juni 1945 av »Förenta Nationernas stadga» jämte »Stadga för den internationella dom­ stolen» och en provisorisk överenskommelse rörande sättet för det tek­ niska upprättandet av organisationen »Förenta Nationerna». Signatärmakterna äro femtio, nämligen (såsom skett vid avtalens undertecknande nämnas de fem stormakterna före övriga signatärmakter): Amerikas Förenta Stater. Frankrike, Kina, Sovjetunionen, Storbritannien samt Argentina, Australien, Belgien, Bolivia, Brasilien, Canada, Chile, Colombia, Costa Rica, Cuba, Dan­ mark, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Etiopien, Filippinerna, Grekland, Guatemala, Haiti, Honduras, Indien, Irak, Iran, Jugoslavien, Liba­ non, Liberia, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Nya

Zeeland, Panama, Paraguay, Peru, Salvador, Saud-Arabien. Sydafrikanska Unionen, Syrien, Tjeckoslovakien, Turkiet, Ukraina, Uruguay, Venezuela och Vitryssland. Dessa stater liksom andra, vilka utan att lia deltagit i San Francisco-konferensen tidigare undertecknat de förenade nationernas deklaration den 1 januari 1942 och underteckna stadgan, bliva enligt dennas art. 3 ursprung­ liga medlemmar av Förenta Nationerna vid deponerandet av sina ratifika­ tionsinstrument. Polen tillhör den kategori som icke deltagit i konferensen men som enligt denna artikel dock räknas som ursprunglig medlem. Medan sålunda endast stater, vilka under det andra världskriget tillhört de allierade nationernas krets, kunna vara ursprungliga medlemmar av orga­ nisationen, kunna, när den trätt i funktion, även andra regeringar ansluta sig till densamma. Som nedan närmare skall beröras, står nämligen enligt stad­ gans art. 4 medlemskap i organisationen öppet för varje annan fredsälskan­ de stat, som åtager sig de förpliktelser stadgan ålägger medlemmarna och som enligt organisationens uppfattning kan och vill uppfylla dessa. Förenta Nationernas stadga föreligger i original på engelska, franska, ki­ nesiska, ryska och spanska språken. Enligt stadgans art. lil skola de fem texterna äga samma vitsord. Såsom bilaga till detta utlåtande återgivas de engelska och franska texterna till stadgan jämte en inom utrikesdepartemen­ tet utarbetad svensk översättning därav. Stadgan skall enligt sin art. 110 träda i kraft, när de fem stormakter­ na och majoriteten av övriga signatärmakter deponerat sina ratifikations­ instrument i Washington. Med tillämpning av denna bestämmelse trädde stadgan i kraft den 24 oktober 1945, vilket fastställts i ett av Förenta Sta­ ternas utrikesminister nämnda dag upprättat protokoll.

Ändamål och grundsatser. Ingressen samt kapitel I.

I såväl Nationernas förbunds akt som Förenta Nationernas stadga dekla­ reras de allmänna synpunkter som lett till upprättandet av vederbörande organisation och de grundsatser som anses böra vara vägledande för den­ samma. Skillnaden mellan de båda grundläggande dokumenten är emellertid i detta hänseende betydande. I akten för Nationernas förbund innehålles principförklaringen i en kort ingress, vari »de höga fördrags slutande parter­ na» säga sig vilja främja samarbetet mellan nationerna samt trygga fred och säkerhet dem emellan och för den skull anse det vara av vikt att antaga vissa förpliktelser att icke gripa till krig, att underhålla öppna och på rätt och heder grundade internationella förbindelser samt att iakttaga den inter­ nationella rättens regler och ömsesidiga fördragsenliga skyldigheter. Dessa satser motsvaras i Förenta Nationernas stadga dels av en ingress, som moti­ verar organisationens upprättande, dels av kap. I, vars första artikel fast­ ställer förbundets ändamål, medan den andra klargör dess grundsatser. Den­ na skillnad beror icke blott på att i stadgan vissa synpunkter bliva fastare

preciserade och mera fullständigt utvecklade utan är väsentligen en följd av att denna stadga i förhållande till förbundsakten innehåller sakliga tilllägg av icke ringa principiell betydelse.

Själva ingressen är härvid av mindre intresse. »Vi, de förenade nationer­

nas folk» ha, säges det, »överenskommit alt förena våra ansträngningar» för att förverkliga angivna syften. Detta uttryckssätt anknyter till den ame­ rikanska författningens inledande ord och föreslogs av Förenta Staternas delegation i San Francisco. Enligt delegationens rapport till presidenten (Re­ port to tile President, June 2(i, 1945) ville man härigenom betona statsstyrelsens folkliga grundval och uttrycka de fördragsslutande staternas känsla tor folkens välfärd. Beträffande de ändamål som föranlett sammanslutning­ en gives en jämförelsevis utförlig deklaration. Man har velat förhindra fram­ tida krig, ånyo betyga tron på »de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt tor stora och små nationer», skapa förhållanden under vilka rättvisa och aktning för rättsliga förpliktelser kunna råda samt främ­ ja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor; för att nå dessa mål säges det vara nödvändigt att visa ömsesidig tolerans, att upprätthålla fred och sä­ kerhet och att alltså hindra användning av våld annat än i gemensamt in­ tresse samt att genom internationella organisationer främja sociala och eko­ nomiska framsteg. Ingressen stadgar tydligen icke några bestämda förplik­ telser för organisationens medlemmar; föreskrifter härom givas i andra de­ lar av stadgan. Man torde emellertid ha utgått från att ingressen kan bliva av betydelse vid stadgans tolkning såsom ett auktoritativt uttry ck för de för­ dragsslutande .staternas intentioner.

I första punkten i stadgans art. 1 framhålles Förenta Nationernas cen­

trala ändamål: att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Sedd i be­ lysning av bestämmelser i art. 2, sorn i det följande skola behandlas, inne­ bär denna deklaration, att organisationen är principiellt inriktad på att för­

hindra alla krig; den kategori av vad man kallat tillåtna krig som enligt

Nationernas förbunds akt förelåg existerar icke enligt det nya förbundets stadga. Det angivna ändamålet skall förverkligas genom två i stadgan för­ utsedda tillvägagångssätt. Dels har organisationen att »vidtaga verksamma kollektiva åtgärder för att förebygga och undanröja hot mot freden samt för att undertrycka angreppshandlingar eller andra fredsbrott», dels skall den »genom fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller saklägen, som kunna leda till fredsbrott». Den här gjorda distinktionen är av den största betydelse. Då det gäller att återställa freden eller att avvärja en omedelbar krigsfara, kan organisationen använda våld, och den kan här­ vid förfara på det sätt som synes lämpligast i det föreliggande fallet. »Rätt­ visans och den internationella rättens principer» utgöra i detta fall icke di­ rektiv, organisationen är icke skyldig att i förväg undersöka, vilken part som bär rätt eller vilka av parterna ställda anspråk som äro berättigade, ty det väsentliga är att enligt de speciella föreskrifter som givas i en annan del

av stadgan (kap. VII) säkra eller återställa det yttre lugnet. Men härav föl­ jer, att ett ingrepp av nu angiven art principiellt bör begränsas i överens­ stämmelse med det ändamål som avses. Detta ingrepp avses alltså icke skola innefatta eller föregripa en lösning av den tvistefråga, som ligger bakom krigshotet eller fredsbrottet, eller ett tillrättaläggande av den allmänna situa­ tion, ur vilken denna tvistefråga uppstått. (Jfr emellertid nedan s. 41.) I detta hänseende gäller det andra av de nyss angivna alternativen, varom närmare bestämmelser givas främst i kap. VI. Härvid skall organisationen i sina försök att genomföra en ur fredens och säkerhetens synpunkt tillfreds­ ställande ordning ledas av rättvisans och den internationella rättens princi­ per. Vad som menas med »rättvisa» är icke närmare bestämt, men i viss mån klarlägges innebörden av detta begrepp genom andra bestämmelser i stadgan, särskilt fortsättningen av art. 1 samt angivandet av organisationens principer i art. 2. Jämte det primära syftet alt bevara freden uppställas i art. 1 andra rikt­ linjer för organisationens verksamhet, varvid icke blott i mera egentlig me­ ning internationella frågor beaktas. Förenta Nationerna skall över huvud verka för utvecklandet av vänskapliga förbindelser mellan staterna, varvid man skall bygga på »aktning för principen örn folkens lika rättigheter och självbestämningsrätt». Vidare skall organisationen arbeta för »internationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk, social, kul­ turell eller humanitär art samt vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion». I San Francisco föreslogs av flera delegationer, att dessa bestämmelser skulle erhålla en mera pre­ cis och detaljerad utformning, men man fann det lämpligast att stanna vid en allmän antydan om de synpunkter som böra vara vägledande för organisationen; i Dumbarton Oaks-förslaget voro motsvarande stadgande!1 än mera summariska. Vad beträffar innebörden av begreppet »grundläggande friheter», uttalades av Förenta Staternas delegation, att häri måste anses in­ gå yttrandefrihet och att denna på det internationella området innefattade frihet att utväxla meddelanden och upplysningar. Slutligen stadgas i art. 1, att Förenta Nationerna avses skola utgöra »en medelpunkt för samordnande av nationernas verksamhet för dessa gemensamma syften».

Enligt art. 2 skall organisationen och dess medlemmar vid fullföljandet av

de angivna ändamålen handla i överensstämmelse med vissa i sju punkter fastställda grundsatser. Till stor del äro dessa omedelbara konsekvenser av förbundets ändamål, men på andra punkter innehåller principdeklarationen nya moment av betydelse. Enligt första punkten i art. 2 är organisationen grundad på principen örn »samtliga medlemmars suveräna likställdhet». Denna sats har förklarats inne­ bära, att de till organisationen anslutna staterna äro legalt likställda oell ali de åtnjuta fulla suveränitetsrättigheter; den har jämväl ansetts uttrycka en sådan respekt för staternas integritet och oberoende som klarare fastställes i fjärde punkten av samma artikel. Tydligt synes emellertid vara, alt satsen

icke kan tillerkännas någon större konkret betydelse. Förenta Nationernas stadga ger i det följande bestämmelser, som innebära inskränkningar i den här fastställda grundsatsen. Staterna inom organisationen erhålla icke samma befogenheter; de stater som äro ständiga medlemmar av säkerhetsrådet få i skilda hänseenden en särställning, bl. a. därigenom att den vetorätt gent­ emot rådsbeslut, sorn inom Nationernas förbund tillkom alla rådets medlem­ mar, enligt Förenta Nationernas stadga bibehålies endast för de ständiga rådsmedlemmarna i särskilda fall. Under alla förhållanden måste innehållet i denna första punkt av principdeklarationen betecknas som synnerligen vagt — en naturlig konsekvens av försöket att förena en hävdvunnen terminologi med de nya förpliktelser som krävas inom en på fredens upprätthållande inriktad organisation. Andra punkten understryker blott det i och för sig självklara förhållandet, alt organisationens medlemmar ärligt måste uppfylla sina förpliktelser en­ ligt stadgan och att detta är förutsättningen för att samtliga medlemmar skola få åtnjuta de rättigheter och förmåner som medlemskapet avses medföra. Härigenom har man velat betona den solidaritet medlemmarna emellan utan vilken organisationen icke kan fylla sitt ändamål. Staterna kunna icke draga nytta av organisationen, annat än örn de alla handla i överensstämmelse med dess grundsatser. Enligt tredje punkten skola medlemmarna »lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara». Skilda tolkningar av denna bestämmelse ha häv­ dats. Den norska propositionen örn inträde i Förenta Nationerna betonar stad­ gandets positiva formulering och drager av denna slutsatsen, att statex-na äro förpliktade icke blott att avstå fxån andra än fredliga medel utan också att i varje tvist söka nå en verklig lösning. Enligt Förenta Staternas delegation i San Francisco skulle man däremot ha utgått från att bestämmelsen icke för­ pliktar staterna att komma till en uppgörelse i fråga örn alla sina interna­ tionella tvister. »Vissa tvister, som icke äventyra den internationella freden och säkerheten, kunna förbliva vilande, ehuru möjligheter givas att när som helst bringa dem inför organisationen. Del väsentliga i bestämmelsen är, att fredliga medel äro de enda, genom vilka internationella tvister skola lösas och vidare, att lösningen själv icke skall vara sådan, att den medför fara för internationell fred och säkerhet eller rättvisan.» Denna restriktiva tolkning synes vara den mera rimliga; stadgan kan icke gärna ålägga alla stater att åstadkomma en lösning av alla internationella tvistefrågor. Enligt fjärde punkten skola medlemmarna »i sina internationella förbin­ delser avhålla sig från hot örn eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål». Här klargöres ytter­ ligare —- utöver vad som redan sagts i tredje punkten — att organisa­ tionens medlemmar icke få använda våld eller hot om våld, annat än i den mån stadgan berättigar härtill, d. v. s. då organisationen själv inskrider enligt kap. VII, vid självförsvar enligt art. 51, vid aktioner enligt regionala

avtal i vissa fall enligt art. 53 saint enligt stadgans övergångsbestämmelser. 1 San Francisco kompletterades Dumbarton Oaks-förslaget med den speciella föreskriften, att våld eller bot om våld icke får riktas mot en stats territo­ riella integritet eller politiska oberoende; denna bestämmelse, vars införande urgerades särskilt av en rad småstater, synes emellertid i realiteten icke inne­ bära något nytt, eftersom det allmänna förbudet mot våldsanvändning och hot härom måste anses inkludera jämväl detta särskilda fall. Av vikt är lik­ väl förhållandet, att på detta sätt respekten för staternas självständighet och existens bestämt inskärpes. I den officiella brittiska kommentaren till stad­ gan uttalas, att Förenta Nationerna icke härigenom ger någon garanti för staternas integritet och oberoende; härmed torde man lia velat fästa upp­ märksamheten på att någon motsvarighet till art. 10 i Nationernas förbunds akt icke finnes i stadgan för Förenta Nationerna. Att en stat skulle i enlighet med organisationens stadga kunna tvingas att uppgiva integritet eller obero­ ende, är uppenbarligen uteslutet. Genom bestämmelsen förbjudas icke alla tvångsåtgärder, t. ex. påtryck­ ning av ekonomisk art, som icke kunna anses innebära hot om tillgripande av våld. Det är emellertid att märka, att användningen av dylika tvångsåt­ gärder begränsas genom stadgandet i tredje punkten, enligt vilket tvister måste lösas med fredliga medel och på sådant sätt, att internationell fred och .säkerhet samt rättvisan ej äventyras. I femte punkten deklareras grundsatser, som måste anses vara konsekven­ ser av organisationens allmänna karaktär. Medlemmarna förklaras vara skyl­ diga att »lämna Förenta Nationerna allt bistånd i varje åtgärd, som organi­ sationen företager i överensstämmelse med denna stadga ...». De anslutna staterna måste alltså dels fullgöra de biståndsplikter som stadgan direkt ålägger dem, dels i allmänhet medverka till att organisationen blir i stånd att handla i överensstämmelse med stadgan. Ett korollarium till denna posi­ tiva sats är regeln, att medlemmarna skola »avhålla sig från att lämna bi­ stånd åt någon stat mot vilken Förenta Nationerna vidtager förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder». Enligt sjätte punkten skall organisationen sörja för att stater, som ej äro medlemmar, handla i överensstämmelse med de angivna grundsatserna, »i den mån detta kräves för upprätthållande av internationell fred och säker­ het». När det gäller att säkerställa det centrala syftet, fredens och säker­ hetens upprätthållande, skall alltså organisationen förmå utanför densamma stående stater att handla, som örn de vore anslutna (jfr de liknande reg­ lerna i Nationernas förbunds akt); sålunda skall exempelvis säkerhetsrå­ dets befogenheter att ingripa enligt kap. VII gälla även gentemot utanför organisationen stående stater. Denna bestämmelse bar ansetts nödvändig, för att förbundet skall kunna förverkliga sina mål; man har utgått från tanken på »den odelbara freden» och sålunda stadgat ett slags förbud mot krig även utanför organisationens gränser. Uppenbart är också, att våldsamma konflik­ ter mellan stater, vare sig de tillhöra Förenta Nationerna eller ej, kunna inne­ bära stora risker för freden inom organisationen och att eli förhindrande av

sådana konflikter, även om man bortser från denna synpunkt, slår i över­ ensstämmelse med organisationens syften. I den norska propositionen utta­ las, att genom denna bestämmelse organisationen i realiteten blir en allians riktad mot alla utanförstående stater, och det påpekas, att principen medför allvarliga faror i en situation, då dylika stater äro tillräckligt starka för att trotsa organisationens makt. Ett sådant läge kan emellertid, såvitt nu kan bedömas, knappast tänkas inträffa, med mindre en eller flera stormakter med medlemskap i säkerhetsrådet lämna Förenta Nationerna, och i sådant fall kan, såsom i det följande närmare skall utvecklas, organisationen enligt sina egna regler icke längre fungera, i varje fall icke i nu berörda hänse­ enden. Enligt sjunde punkten innehålla stadgans bestämmelser icke något som berättigar Förenta Nationerna »att ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet», ej heller kräves, »att medlem­ marna hänskjuta sådana frågor till lösning enligt denna stadga». Denna grundsats utgör dock icke hinder »för vidtagande av tvångsåtgärder jämlikt kapitel VII». Med detta stadgande, vars motsvarighet fanns i åttonde stycket av art. 15 i Nationernas förbunds akt, ehuru det där hänförde sig blott till rådets förlikningsverksamhet enligt samma artikel, begränsas på ett betydelsefullt sätt den nya organisationens verksamhetsområde. Då en fråga är av angiven intern art, kan den icke göras till föremål för ingripande genom något av organisationens organ. Generalförsamlingen kan alltså i dylika fall icke jäm­ likt art. 10 framlägga förslag eller — eftersom förslagsrätten tänkes vara lika vidsträckt som rätten att debattera — upptaga saken till överläggning; detsamma gäller exempelvis det ekonomiska och sociala rådet. Säkerhetsrå­ det får icke heller i frågor av denna art föreslå lösningar eller över huvud giva rekommendationer av något slag. Att rådet däremot kan skrida till tvångsåtgärder enligt kap. VII, är en naturlig följd av organisationens all­ männa inriktning på fredens upprätthållande. Den i artikelns tredje och fjär­ de punkter fastslagna principen, att medlemmarna av organisationen måste lösa sina tvister med fredliga medel, begränsas icke genom stadgandet i punkt 7 och, i den mån denna princip icke efterleves, har säkerhetsrådet ovillkor­ lig rätt att begagna de maktmedel som ställas till dess förfogande. Vad menas med »frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet» (»domestic questions» eller inre frågor)? Innebörden av här ifrågavarande traditionella begrepp har varit omstridd, och någon klar bestämning av detsamma kan icke givas. 1 den omnämnda amerikanska rap­ porten till presidenten säges: »Det är mycket möjligt, att en internationell tvist kan uppstå beträffande sådana frågor som tullar och immigration eller liknande spörsmål, men i den mån en sådan tvist gäller frågor, vilka väsent­ ligen falla inom vederbörande stats egen bestämmanderätt, kan någon lösning genom en internationell procedur icke krävas.» I det engelska parlamentet hävdades en liknande uppfattning under debatterna den 22 augusti 1945 (Lord Cecil of Chehvood); vid samma tillfälle gjorde emellertid brittiske

premiärministern gällande, att exempelvis en statligt organiserad judeför­ följelse på grund av dess långtgående konsekvenser icke borde kunna be­ traktas som en inre angelägenhet utan kunna leda till ingripande från För­ enta Nationernas sida. Sannolikt är att i anslutning till denna tankegång vederbörande frågors reella internationella betydelse kommer att påverka uppfattningen örn gränserna för organisationens rätt att intervenera.

Medlemskap. Kapitel II.

Enligt akten för Nationernas förbund gjordes en skillnad mellan ursprung­ liga och senare tillkomna medlemmar av förbundet. De förra voro dels de stater som bildat förbundet, dels sådana förut neutrala stater som inom viss tid anmälde sitt inträde. Andra stater, i främsta rummet de i det första världs­ kriget besegrade staterna, kunde, därest de uppfyllde vissa angivna villkor, upptagas i förbundet genom beslut av förbundsförsamlingen med två tredje­ delars majoritet. En motsvarande distinktion mellan ursprungliga och senare

upptagna medlemmar göres i Förenta Nationernas stadga (art. 3), men den

har här utformats på annat sätt. Ursprungliga medlemmar äro dels de stater som deltagit i San Francisco-konferensen, dels de stater som under­ tecknat de förenade nationernas deklaration av den 1 januari 1942, självfal­ let under förutsättning av vederbörlig ratifikation enligt stadgans art. 110. Det andra av de båda alternativen gäller väsentligen Polen, som deltagit i deklarationen av år 1942 men icke var representerat i San Francisco. De neutrala staterna, som icke voro inbjudna till San Francisco-konferensen, kunna sålunda icke bliva ursprungliga medlemmar av organisationen. Med­

lemskap kan emellertid enligt art. i, mom. 1, sedermera erhållas av »alla

andra fredsälskande stater, vilka åtaga sig de förpliktelser som denna stad­ ga ålägger och enligt organisationens uppfattning kunna och vilja uppfylla dessa förpliktelser». Vilka stater som skola anses vara »fredsälskande», be­ stämmes givetvis av organisationen. Den kommission som vid San Franciscokonferensen behandlade hithörande frågor förklarade emellertid enhälligt, att stater, vilkas regimer upprättats med militärt stöd av de förenade natio­ nernas motståndare under kriget (såsom Spanien), icke skulle kunna upp­ tagas i organisationen, så länge dessa regimer stannade vid makten. Av större vikt äro d^ i samma artikels andra punkt införda reglerna örn sättet för upptagande av nya medlemmar. En stat blir medlem av organisationen ge­ nom ett beslut av generalförsamlingen, dock att delta beslut kan fattas endast efter tillstyrkan av säkerhetsrådet. Generalförsamlingens beslut kräver i detta fall enligt art. 18 två tredjedelars majoritet. För tillstyrkan av säkerhets­ rådet gälla de allmänna reglerna (art. 27), att sju medlemmar, däribland samtliga ständiga medlemmar, äro ense; var och en av de fem stormakterna i rådet kan alltså inlägga veto mot upptagandet av en ny medlem i organisa­ tionen.

Enligt art. 5 kan generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet

(enligt nyss berörda ordning för beslut) avstänga en medlem från medlem­ skapet åtföljande rättigheter, då förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder av säkerhetsrådet vidtagits mot ifrågavarande medlem. En stat kan alltså jämlikt denna föreskrift förbliva medlem av organisationen men gå förlustig sin rätt att medverka vid beslut och sina rättigheter i övrigt. En dylik suspen­ sion kan upphävas av säkerhetsrådet ensamt genom i förut nämnd ordning fattat beslut; denna föreskrift förklaras av önskan att möjliggöra ett snabbt beslut örn återinsättande av en stat i dess rättigheter, t. ex. örn en ny rege­ ring, som är villig att följa organisationens grundsatser, efterträtt en tredskande regering. — Några bestämmelser motsvarande de nu berörda funnos icke i Nationernas förbunds akt. Enligt denna kunde en medlem, som brutit mot sina förpliktelser enligt förbundsakten, uteslutas genom ett av rådet fattat beslut.

Art. 6 i Förenta Nationernas stadga bestämmer om uteslutning av medlem.

Sådan kan ske genom beslut av generalförsamlingen efter tillstyrkan av sä­ kerhetsrådet (enligt förut berörda ordning för beslut), därest medlemmen »framhärdar i att kränka denna stadgas grundsatser». Vid San Franciscokonferensen motsatte man sig på flera håll denna bestämmelse, under beto­ nande av att suspension enligt art. 5 vore en mera effektiv form för reaktion mot en fördragsbrytande medlem; majoriteten ansåg dock, att en medlems­ stat, som systematiskt bröte mot sina förpliktelser, borde kunna helt uteslutas. Enligt Nationernas förbunds akt kunde en medlem två år efter verkställd uppsägning utträda ur förbundet; den medlem, som icke antog beslutade ändringar i akten, upphörde därigenom att tillhöra förbundet. Någon rätt att utträda ur organisationen stipuleras däremot icke i Förenta Nationernas stadga. Olika meningar gjordes i detta hänseende gällande på San Francisco-konferensen. Emellertid antog konferensen en resolution i frå­ gan, som kan betraktas som en auktoritativ tolkning av det enligt stadgan föreliggande rättsläget. Resolutionen framhåller, att medlemmarnas plikt är att stanna inom organisationen för att verka för dess syften, men förklarar tillika, att en medlem icke bör mot sin vilja tvingas att kvarstå. För vissa fall förutses ett utträde såsom naturligt. »Framför allt är det givet», heter det i resolutionen, »att utträden skulle bliva oundvikliga eller organisationen komma att upplösas, därest organisationen, svikande mänsklighetens för­ hoppningar, skulle visa sig ur stånd att upprätthålla freden eller kunde göra detta endast på rättens och rättvisans bekostnad. Ej heller skulle en medlem vara förpliktad att kvarstå i organisationen, örn hans rättigheter och skyldig­ heter ändrades genom en ändring i organisationens stadga, som han icke biträtt och som han finner sig ur stånd att antaga, eller om en stadgeändring, som på vederbörligt sätt antagits av erforderlig majoritet i generalförsam­ lingen eller vid en allmän konferens, icke uppnår den ratifikation som kräves för att giva ändringen laga kraft.» Den sista punkten torde särskilt taga sikte på den föreskrift i art. 109 enligt vilken en med två tredjedelars majori­ tet av medlemmarna antagen stadgeändring icke träder i kraft, med mindre

den ratificerats av alla ständiga medlemmar i säkerhetsrådet — en föreskrift som alltså åt varje ständig rådsmedlem ger vetorätt mot ändringar i orga­ nisationens stadgar.

Organ. Kapitel III.

Ur formellt organisatorisk synpunkt företer Förenta Nationerna stora lik­ heter med Nationernas förbund. Enligt förbundsakten utövades Nationernas förbunds verksamhet genom en församling, bestående av representanter för alla medlemsstater, ett råd med dels självskrivna och permanenta, dels av församlingen periodiskt valda medlemmar och ett ständigt sekretariat; här­ till kom senare den fasta mellanfolkliga domstolen, vars upprättande förut­ sågs i förbundsakten men som i viktiga hänseenden hade en i förhållande till

förbundet fristående organisation. Enligt Förenta Nationernas stadga (art. 1)

äro organisationens huvudorgan en generalförsamling, ett säkerhetsråd, ett ekonomiskt och socialt råd, ett förvaltarskapsråd, en internationell domstol samt ett sekretariat. De organ som måste betraktas som de mest centrala, generalförsamlingen och säkerhetsrådet, äro uppbyggda enligt i huvudsak samma grundsatser som motsvarande organ inom Nationernas förbund. Beträffande församlingens och rådets inbördes förhållande äro emellertid skiljaktigheterna mellan Nationernas förbund och Förenta Nationerna bety­ dande. Huvudregeln i förbundsakten var, att församlingen och rådet ägde samma kompetensområden och kunde upptaga samma frågor till behand­ ling. Bestämmelserna örn de båda organens allmänna befogenheter voro lika­ lydande; båda förklarades behöriga »att till behandling upptaga varje fråga, som faller inom förbundets verksamhetsområde eller som berör världsfre­ den». Denna grundsats modifierades i vissa hänseenden genom förbundsaktens specialbestämmelser, och man kunde därför skilja mellan fall, då båda organen voro behöriga (konkurrerande kompetens), fall, då samverkan dem emellan förutsattes (gemensam kompetens), och fall, då församlingen, respektive rådet i princip ägde exklusiv behörighet. Förenta Nationernas stadga utgår däremot, generellt och något förenklat uttryckt, från att säker­ hetsrådet har att handla, när det gäller upprätthållande av fred och säkerhet samt biläggande av mellanfolkliga tvister, medan generalförsamlingen, vad dessa viktiga områden beträffar, är ett huvudsakligen deliberativt organ. Säkerhetsrådet träder över huvud starkare i förgrunden inom Förenta Natio­ nerna än rådet inom Nationernas förbund. Det är emellertid att märka, att San Francisco-konferensen på flera punkter stärkte generalförsamlingens ställning utöver vad som föreslagits i Dumbarton Oaks, ett förhållande som är ägnat att väcka tillfredsställelse särskilt bland de mindre staterna. Kap. lil innehåller ytterligare två bestämmelser örn organisationens upp­ byggnad. Enligt art. 7, mom. 2, kunna nya organ upprättas, då så befinnes nödvändigt. Principbeslut härom torde jämlikt ari. 18, i den mån nya utgif­ ter icke uppstå för förbundet, kunna fattas av generalförsamlingen med enkel majoritet; därest en ändring i budgeten fordras, kriives två tredjedelars majo­

ritet. I art. 8 stadgas, att Förenta Nationerna icke skall fastställa några be­

gränsningar i fråga om mäns och kvinnors befogenhet att på likställighetens grund medverka inom organisationen och dess särskilda institutioner. Där­ med bindes icke medlemsstaternas handlingsfrihet, men organisationen som sådan utgår från principen om lika rättigheter för män och kvinnor.

Generalförsamlingen. Kapitel IV.

Till generalförsamlingen höra samtliga medlemmar av Förenta Nationerna; varje medlem kan ha högst fem ombud i församlingen (mot tre i Nationer­

nas förbunds församling) men har vid beslut en röst (art. 9 och art. 18).

Medan i Nationernas förbunds församling i regel enhällighet krävdes för be­ slut utom i procedurfrågor och vid val, kunna i generalförsamlingen i regel beslut fattas med enkel majoritet, alltså av flertalet närvarande och röstande

medlemmar (art. 18). 1 »viktiga frågor» fordras dock enligt art. 18 två tred­

jedelars majoritet. Till denna kategori höra en rad uppräknade frågor, av vilka flera i det föregående berörts: förslag rörande upprätthållandet av inter­ nationell fred och säkerhet, val av icke ständiga medlemmar i säkerhetsrådet, val av medlemmar i det ekonomiska och sociala rådet, val av vissa medlem­ mar i förvaltarskapsrådet (art. 86, mom. 1 c), upptagande av nya medlem­ mar i organisationen, suspenderande av medlemskapet åtföljande rättigheter och privilegier, uteslutning av medlemmar, frågor rörande förvaltarskapssystemets tillämpning samt budgetfrågor. Genom beslut med enkel majoritet kan generalförsamlingen fastställa, att andra kategorier av frågor än de nu nämnda skola avgöras med två tredjedelars majoritet.

Enligt en speciell bestämmelse (art. 19) får medlem, som ej fullgjort sina

finansiella åligganden till organisationen, ej utöva rösträtt i generalförsam­ lingen, örn de oguldna beloppen sammanlagt uppgå till värdet av medlem­ mens fastställda bidrag till organisationen under de två sistförflutna hela åren, dock att generalförsamlingen kan medgiva en sådan medlem att rösta, därest uraktlåtenheten att betala föranletts av omständigheter över vilka ve­ derbörande stat ej kunnat råda.

Enligt bestämmelserna om förfarandet (artiklarna 20 — 22) skall generalför­

samlingen regelbundet sammanträda varje år. Extra möten kunna därjämte hållas, då omständigheterna så kräva; dylika möten skola sammankallas av generalsekreteraren på hemställan av säkerhetsrådet eller flertalet av Förenta Nationernas medlemmar. Generalförsamlingen antager själv sin arbetsord­ ning och väljer president för varje möte; man utgick vid San Franciscokonferensen från att generalförsamlingens möten, utom i exceptionella fall, skulle vara offentliga. Församlingen kan tillsätta sådana biträdande organ som den anser nödvändiga för fullgörande av sina uppgifter. Beträffande generalförsamlingens funktioner och befogenheter märkas i främsta rummet de bestämmelser enligt vilka församlingen har att behandla frågor rörande internationell fred och säkerhet och som sålunda på skilda

punkter avgränsa församlingens kompetens gentemot säkerhetsrådets. I hu­ vudsak är, såsom redan framhållits, generalförsamlingens verksamhet på detta område av deliberativ karaktär, medan handlandet, och särskilt avgö­ randet i fråga örn vidtagande av tvångsåtgärder, ankommer på säkerhets­ rådet. Den första och mest centrala bestämmelsen rörande generalförsamlingens

kompetens är art. 10: generalförsamlingen är behörig att dryfta varje fråga

eller angelägenhet, som faller inom stadgans ram eller hänför sig till befogen­ heter och uppgifter tillkommande något organ som avses i stadgan samt att, med visst undantag, framlägga förslag i dylika frågor och angelägenheter antingen för Förenta Nationernas medlemmar eller för säkerhetsrådet eller för både medlemmarna och säkerhetsrådet. Denna regel giver i princip gene­ ralförsamlingen de vidast tänkbara rättigheter att debattera och genom för­ slag uttala sin mening i frågor inom organisationens hela verksamhetsom­ råde. Särskilt ett viktigt undantag från den allmänna grundsatsen finnes

dock. Enligt art. 12, mom. 1, får generalförsamlingen, under det att säker­

hetsrådet fullgör sina stadgeenliga uppgifter i fråga örn viss tvist eller visst förhållande (sakläge), icke framlägga något förslag rörande denna tvist eller detta förhållande annat än på säkerhetsrådets egen hemställan. Detta innebär, för att nämna det mest väsentliga fallet, att generalförsamlingen är hindrad att framställa förslag beträffande en tvist, som är föremål för säker­ hetsrådets handläggning. Härigenom har man velat undvika en konkurrens mellan de båda organen i konkreta frågor, då en dylik konkurrens — såsom erfarenheterna från Nationernas förbund givit vid handen — skulle kunna leda till komplikationer och svårigheter. Generalförsamlingen är visserligen icke hindrad att överlägga om vederbörande fråga, men den kan icke genom att framlägga ett förslag uttala sin mening i densamma. Detta förbud faller bort, därest säkerhetsrådet självt begär ett förslag från generalförsamlingens sida och sålunda till församlingens förmån frivilligt avstår från sin mono­ polrätt. Till nu nämnda undantag från principen i art. 10 ansluter sig ett annat (art. 11, mom. 2), som skall beröras i det följande.

I art. 11 givas i anslutning till det allmänna stadgandet i art. 10 ytterligare

bestämmelser rörande generalförsamlingens kompetens. Församlingen äger taga ställning till de allmänna grundsatserna för internationellt samarbete vid upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, däribland principer­ na för genomförande av nedrustning och reglering av rustningarna, samt att beträffande dessa grundsatser framlägga förslag till medlemmarna eller till säkerhetsrådet eller till bådadera. Här antydes alltså möjligheten av en in­ ternationell begränsning av rustningarna på Förenta Nationernas initiativ. Till denna bestämmelse anknyter ett stadgande i art. 26, som uppdrager åt säkerhetsrådet att utarbeta planer i rustningsfrågan. Ifrågavarande regler äro mindre positivt formulerade än motsvarande föreskrifter i Nationernas förbunds akt; i denna förklarades en begränsning av rustningarna nödvän­ dig, och rådet ålades afl taga initiativ härtill. Enligt samma artikel (mom. 2) tiger generalförsamlingen dryfta värjo fråga Bihang till riksdagens protokoll 19i6. / sami. Nr 196. 3

rörande upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, som hänskju­ ta till densamma av en medlemsstat, av säkerhetsrådet eller av stat, som ej är medlem (jfr art. 35, mom. 2); även här stadgas uttryckligen rätt för för­ samlingen att med det i art. 12 angivna undantaget framlägga förslag för berörda stat eller stater, för säkerhetsrådet eller både för vederbörande stat eller stater och säkerhetsrådet. Dock är generalförsamlingen skyldig att, före eller efter frågans dryftande, till säkerhetsrådet hänskjuta alla frågor, vilka kräva »handling» från organisationens sida. Därmed stadgas ännu ett un­ dantag från grundsatsen om generalförsamlingens generella förslagsrätt; un­ dantaget, som tydligen avser vidtagande av tvångsåtgärder enligt kap. VII, är en konsekvens av säkerhetsrådets i nämnda kapitel stadgade exklu­ siva befogenhet på detta område. I viss mån är stadgandet oklart; då det talas om frågor, »vilka påkalla handling», uppstår spörsmålet, huru ett konstaterande av denna nödvändighet skall komma till stånd. Denna svå­ righet löses emellertid genom en följande bestämmelse (morn. 3), enligt vilken generalförsamlingen äger fästa rådets uppmärksamhet på förhållan­ den, som äro ägnade att sätta internationell fred och säkerhet i fara. Nu berörda bestämmelser, jämte det förut refererade stadgandet i art. 12, tor­ de giva vid handen, att generalförsamlingen, därest en aktion enligt kap. VII bör ifrågakomma, antingen får fästa rådets uppmärksamhet på saken, eller också, örn frågan redan upptagits av rådet, måste underlåta att på nå­ got sätt taga ståndpunkt. Strängt taget synes alltså den diskuterade undan­ tagsbestämmelsen i slutet av art. 11, mom. 2, vara överflödig. — I art. 11 betonas slutligen (mom. 4) det självfallna förhållandet, att vad som i denna artikel sägs om generalförsamlingens befogenheter ej inskränker den all­ männa räckvidden av art. 10.

Som ett utförande i detalj av principen i art. 10 ter sig även art. 14. Enligt

denna artikel är generalförsamlingen — såsom alltid med iakttagande av bestämmelserna i art. 12 — behörig att föreslå åtgärder för fredlig reglering av varje sakläge, oavsett dess ursprung, som den anser kunna skada den allmänna välfärden eller de vänskapliga förbindelserna nationerna emellan, däri inbegripet förhållanden, som uppkommit till följd av kränkning av de bestämmelser i stadgan som angiva Förenta Nationernas ändamål och grund­ satser. Församlingens förslagsrätt omfattar alla mellanfolkliga förhållanden, som kunna vara farliga för den allmänna välfärden eller nationernas förbin­ delser, oberoende av örn de sammanhänga med bestående fördrag eller icke. Till de berörda bestämmelserna örn generalförsamlingens kompetens i frå­ gor rörande fred och säkerhet sluta sig andra, som giva församlingen rätt attkontinuerligt behandla och uttala sig om säkerhetsrådets verksamhet på sam­

ma område. Enligt art. 12, mom. 2, skall generalsekreteraren med säkerhets­

rådets samtycke vid varje sammanträde lämna generalförsamlingen medde­ lande om de ärenden rörande upprätthållande av fred och säkerhet som äro föremål för säkerhetsrådets behandling samt likaledes till församlingen eller, därest denna ej är samlad, till organisationens medlemmar omedelbart lämna uppgift örn de ärenden av denna art som av säkerhetsrådet slutbe­

handlats. Vidare skall församlingen enligt art. 15, mom. 1, taga del av årliga

och särskilda rapporter från säkerhetsrådet; dessa rapporter skola inne­ fatta redogörelse för de åtgärder som säkerhetsrådet beslutit eller vidta­ git för att bevara internationell fred och säkerhet. Av de allmänna regler­ na örn generalförsamlingens kompetens framgår, att församlingen äger rätt att överlägga och framlägga förslag i anslutning till säkerhetsrådets rap­ porter med det beaktansvärda undantaget, att den icke får avgiva förslag i en fråga, som är under behandling i säkerhetsrådet. I San Francisco före­ slogs införandet av en speciell bestämmelse örn att generalförsamlingen, när den tager del av rapporterna, skulle kunna uttala sitt gillande, respektive ogillande av säkerhetsrådets verksamhet samt till rådet rikta särskilda re­ kommendationer. Häremot anfördes bl. a., att säkerhetsrådet, örn en så­ dan föreskrift antoges, skulle framstå som ett generalförsamlingen under­ ordnat organ. Det har emellertid allmänt framhållits, att generalförsamling­ en självfallet är oförhindrad att utnyttja sina allmänna befogenheter på det särskilda sätt, varom i förslagen var tal. En sammanfattning av bestämmelserna örn generalförsamlingens befogen­ heter i frågor rörande fred och säkerhet ger följande resultat: 1) I princip är församlingen behörig att behandla alla dylika frågor, som falla inom stadgans ram, och att i desamma avgiva förslag (art. 10). 2) Genom särskilda bestämmelser understrykes församlingens rätt att taga ställning a) till de allmänna principerna för internationellt samarbete inklu­ sive frågan örn rustningsreglering och nedrustning (art. 11, mom. 1), b) till särskilda frågor om upprätthållande av fred och säkerhet (art. 11, mom. 2), c) till förhållanden, som kunna skada den allmänna välfärden eller de vänskapliga förbindelserna nationerna emellan (art. 14). 3) Säkerhetsrådet är skyldigt att avgiva rapporter över sin verksamhet till generalförsamlingen, och denna har rätt att taga ställning till rapporterna och i dessa behandlade frågor (art. 12, mom. 2; art. 15, mom. 1). 4) Ett undantag från dessa allmänna regler utgör bestämmelsen, att gene­ ralförsamlingen icke, örn ej säkerhetsrådet det begär, får framställa förslag beträffande bestämda tvister eller saklägen, som äro under behandling i sä­ kerhetsrådet (art. 12, mom. 1). Ett annat undantag ligger däri, att general­ församlingen icke kan besluta en »handling», en tvångsåtgärd, från organi­ sationens sida utan endast äger att fästa rådets uppmärksamhet på förhål­ landen, som synas farliga för internationell fred och säkerhet (art. 11, mom. 3). Vissa bestämmelser i stadgan framhäva generalförsamlingens funktioner i fråga örn överläggning och framställande av förslag på andra områden än

det nu berörda. Enligt art. 13 skall generalförsamlingen taga initiativ lill ut­

redningar och framlägga förslag i syfte dels att befordra internationellt sam­ arbete på det politiska området och främja den internationella rättens fort­ gående utveckling och dess kodifiering, dels alt befordra internationellt sam­

arbete i fråga om ekonomiska, sociala och kulturella frågor, undervisning och hälsovård samt bidraga till att förverkliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion. Generalförsamlingens befogenhet att upptaga dylika frågor framgår redan av art. 10, men här inskärpes alltså församlingens plikt att taga initiativ för att förverkliga organisationens ändamål i dessa hänseenden. Vidare erinras i kap. IV om de ytterligare befogenheter, som generalförsamlingen äger i avseende på organisationens sociala och ekono­

miska verksamhet samt förvaltarskapssystemet (art. 13, mom. 2; art. 16);

bl. a. skall generalförsamlingen välja medlemmar i det ekonomiska och so­ ciala rådet och vissa medlemmar av förvaltarskapsrådet samt gentemot båda dessa råd utöva kontrollerande funktioner (jfr kapitlen IX, X, XII och XIII). Generalförsamlingen skall över huvud taga del av rapporter från alla Förenta

Nationernas organ (art. 15, morn. 2). Åtskilliga av generalförsamlingens funk­

tioner — t. ex. vid inval, suspenderande och uteslutning av medlem, vid val av icke ständiga medlemmar i säkerhetsrådet — lia redan berörts; andra funktioner — t. ex. vid ändringar i organisationens stadga — komma i det följande att behandlas. I detta sammanhang må ytterligare nämnas, att gene­ ralförsamlingen skall granska och fastställa organisationens budget och be­ stämma den proportion i vilken medlemmarna skola bidraga till kostna­

derna för organisationen (art. 17, momenten 1 och 2). Generalförsamlingen

skall också ha överinseendet över vissa i anslutning till organisationen verk­ samma fackorgans finanser (art. 17, mom 3; jfr art. 57). Under debatterna kring den nya internationella organisationen har ofta hävdats, att generalförsamlingen, som innesluter alla medlemsstater, borde lia mera vidsträckt kompetens, särskilt i fråga örn upprätthållandet av inter­ nationell fred och säkerhet. I San Francisco framställdes i anslutning till denna tankegång förslag arn att generalförsamlingen skulle få samma befo­ genheter som säkerhetsrådet på detta område eller att säkerhetsrådet skulle underkastas en mera permanent och ingående kontroll från generalförsam­ lingens sida. Häremot anfördes behovet av att koncentrera makten att av­ värja våldsamma konflikter hos rådet, som genom sin fåtalighet, sin per­ manens och sitt starka stormaktsinslag ansågs kapabelt att handla snabbt och effektivt. Från skilda håll har understrukits, att generalförsamlingen, trots säkerhetsrådets primära roll vid fredens och säkerhetens upprätthål­ lande, har en utomordentligt stark ställning inom organisationen. Särskilt betonas, att församlingen genom sin sammansättning och sina — åtminstone i huvudsak offentliga — överläggningar bör kunna tjänstgöra som organ för eller skapare av en världsopinion och därigenom få ett avgörande inflytande på organisationens verksamhet. I den förut omnämnda amerikanska Tallpor­ ten till presidenten uttalas, att generalförsamlingen intager en central po­ sition inom organisationen. »Ehuru den icke kan inkräkta på de funktioner som i säkerhetsfrågor uttryckligen anförtrotts åt säkerhetsrådet kommer den icke desto mindre att utöva stor auktoritet och stort inflytande inom alla organisationens verksamhetsgrenar och att påverka utvecklingen av rikt­

linjerna för hela organisationens politik.» Det påpekas vidare, att säkerhets­ rådets funktioner äro väsentligen politiska och innefatta rätt att, då så ford­ ras, genomföra tvångsåtgärder, medan generalförsamlingen skall bemöda sig örn konstruktiva lösningar av internationella problem, som beröra alla om­ råden av mänskliga förbindelser. »Generalförsamlingen kan därför antagas komma att av alla folk betraktas som det forum genom vilket deras intressen effektivt kunna klarläggas och befrämjas.» Den officiella engelska kommen­ taren, i vilken den holländska propositionen örn anslutning till Förenta Na­ tionerna instämmer, betonar, att generalförsamlingen har en dominerande ställning i allt utom i frågor rörande säkerhetens bevarande; församlingen kommer, om den klokt utnyttjar sina befogenheter, »att bliva ett viktigt medel för skapande av en världsopinion till vilken det för varje stat är farligt att icke taga hänsyn». Den norska propositionen i anslutningsfrågan hävdar, att generalförsamlingens förslag komma att få den största betydelse, trots att de icke äro rättsligen bindande. Även om dessa och andra liknande uttalanden i viss mån färgas av önskan att tillbakavisa den kritik som riktats mot generalförsamlingens jämförelsevis undanskjutna ställning i frågor rö­ rande fred och säkerhet, torde de i huvudsak riktigt angiva församlingens av­ sedda plats i den nya organisationen.

Säkerhetsrådet. Kapitel Y.

Enligt akten för Nationernas förbund skulle förbundets råd bestå av »om­ bud för de allierade och associerade huvudmakterna samt för fyra andra medlemmar av förbundet»; de senare skulle väljas av förbundets församling. Syftet var alltså, att de fem allierade stormakterna — Frankrike, Förenta Staterna, Italien, Japan och Storbritannien — skulle äga fasta rådsplatser. I realiteten kom rådet till en början, eftersom Förenta Staterna icke inträdde i förbundet, att bestå av lika många ständiga som tillfälliga medlemmar. Se­ dermera undergick rådets sammansättning en rad förändringar; enligt förbundsakten kunde nya rådsplatser upprättas genom beslut av rådet med bifall av församlingens majoritet. Stormakter erhöllo vid inträde i förbundet ständiga rådplatser (Tyskland 1926, Sovjetunionen 1934). I huvudsak inne­ buro ändringarna emellertid, att antalet tillfälliga, av mindre stater inne­ havda rådsplatser ökades i förhållande till antalet ständiga, av stormakter besatta platser. Vid det andra världskrigets utbrott år 1939, sedan Tyskland, Japan och Italien utträtt ur förbundet, sutto i rådet tre stormakter ■—- Stor­ britannien, Frankrike och Sovjetunionen — samt tolv mindre stater. Vid de tillfälliga rådsplatsernas besättande tillämpades enligt år 1926 antagna regler i princip ett slags rotationssystem. Ett antal medlemmar i rådet valdes årligen för en period av tre år; omval omedelbart efter en valperiod kunde icke ske annat än efter särskilt beslut av församlingen, fattat med två tredje­ delars majoritet. I ett beslut av år 1922 sades det vara önskvärt, att försam­ lingen vid val av icke ständiga medlemmar i rådet toge hänsyn lill »världens

huvudsakliga geografiska uppdelning, till de stora etniska grupperna, till de skilda religiösa traditionerna, till de skilda civilisationstyperna och till de viktigaste ekonomiska tillgångarna». 1 praktiken omvaldes gång efter annan vissa mellanstora stater, såsom Polen och Spanien, varför en grupp av halvt permanenta rådsplatser faktiskt uppstod. Efter i det stora hela samma principer är säkerhetsrådet i Förenta Natio­

nerna uppbyggt. »Säkerhetsrådet består», heter det i art. 23, morn. 1, »av

elva medlemmar av Förenta Nationerna. Republiken Kina, Frankrike, De Socialistiska Rådsrepublikemas Union, Det Förenade Konungariket Stor­ britannien och Nordirland och Amerikas Förenta Stater skola vara stän­ diga medlemmar av säkerhetsrådet. Generalförsamlingen utser sex andra med­ lemmar av Förenta Nationerna att vara icke ständiga medlemmar av säker­ hetsrådet, varvid särskild hänsyn skall tagas dels i första hand till medlem­ marnas insatser för upprätthållande av internationell fred och säkerhet samt för organisationens övriga ändamål, dels även till en skälig geografisk fördel­

ning.» Art. 23, mom. 2, stadgar, att de icke ständiga medlemmarna skola utses

för en tid av två år. Vid det första valet skola dock tre medlemmar utses för en tid av ett år; resultatet härav blir, att platserna sedermera komma att be­ sättas enligt principen om successiv förnyelse, med val av tre medlemmar varje år. Avgående medlem kan ej omedelbart omväljas. Stormakterna, de ständiga medlemmarna, få alltså rent numerärt en syn­ nerligen stark ställning inom säkerhetsrådet, även örn de icke, såsom en­ ligt den ursprungliga planen för Nationernas förbund, utgöra majoritet i det­ samma; framför allt säkras emellertid dessa makters dominerande inflytande genom de omröstningsbestämmelser som längre fram skola behandlas. På konferensen i San Francisco gjorde vissa representanter gällande, att stän­ diga rådsplatser över huvud icke borde inrättas utan att rådet i sin helhet skulle väljas av generalförsamlingen. 1 allmänhet utgick man emellertid frän att en särställning för stormakterna i detta hänseende vore nödvändig, efter­ som de funktioner vilka tillkomma säkerhetsrådet kräva, att dettas samman­ sättning någorlunda motsvarar de reella maktförhållandena: ansvaret för fredens och säkerhetens bevarande måste i särskild grad åvila de stater som genom sina resurser äro i stånd att uppbära detta ansvar. Vad de icke stän­ diga rådsplatserna beträffar är främst att märka, att den s. k. rotationsprincipen är bestämdare fastslagen än i Nationernas förbund, så till vida som under inga förhållanden en stat, vars mandat utlöpt, omedelbart kan om­ väljas. Det primära direktivet för utseende av rådsmedlemmar, nämligen att hänsyn skall tagas till medlemmarnas insatser för förbundet, avser enligt debatten i San Francisco i främsta rummet att betona de mellanstora stater­ nas speciella anspråk på representation. Uppenbart är likväl, att enligt den ifrågavarande bestämmelsen hänsyn jämväl bör tagas till staternas lojalitet mot organisationen och deras aktivitet i överensstämmelse med organisatio­ nens syften. Föreskriften, att vid val av medlemmar i säkerhetsrådet även geografiska synpunkter böra beaktas, anknyter nära till Nationernas förbunds refererade beslut av år 1922. Slutligen må understrykas, att bestämmelserna

om rådets sammansättning äro mera fullständigt utformade i den nya orga­ nisationens stadga än i Nationernas förbunds akt. Säkerhetsrådet kan därför icke utökas, fördelningen av de ständiga rådsplatserna icke ändras, reglerna om val av tillfälliga rådsmedlemmar icke modifieras utan en revision av or­ ganisationens stadga. Kap. V innehåller åtskilliga bestämmelser om säkerhetsrådets arbetssätt och därmed sammanhängande spörsmål. Varje medlem av rådet skall före­

trädas av ett ombud och har en röst (art. 23, mom. 3; art. 27, mom. 1). Sä­

kerhetsrådet skall organiseras på så sätt, att det kan vara i oavbruten funk­ tion. Varje medlem av säkerhetsrådet skall för detta ändamål ständigt vara

representerad vid organisationens säte (art. 28, mom. t). Detta stadgande,

som betingas av säkerhetsrådets plikt att ingripa för tryggande av fred och säkerhet, innebär, att rådet får en helt annan fasthet än Nationernas förbunds råd, som sammanträdde efter särskild kallelse minst en gång om året. Där­ jämte fastställes, att säkerhetsrådet skall hålla periodiska sammanträden, vid vilka medlemsstaterna kunna representeras av en medlem av regeringen

eller av annan särskild representant (art. 28, mom. 2); karakteristiskt är, att

vid dessa sammanträden representation genom en regeringsledamot betraktas som det normala. Säkerhetsrådets sammanträden kunna, örn detta enligt rå­ dets mening är ägnat att underlätta dess verksamhet, hållas på annan plats,

än där organisationen har sitt säte (art. 28, mom. 3). Säkerhetsrådet kan till­

sätta de biträdande organ som det anser nödvändiga för fullgörande av sina

uppgifter (art. 29). Det antager självt sin arbetsordning, däri inbegripet be­ stämmelser örn sättet för utseende av ordförande ( art. 30). I vissa fall äga

stater, som icke äro medlemmar av rådet, rätt att deltaga i förhandlingarna ehuru ej i besluten. Sålunda må varje medlem av Förenta Nationerna utan rösträtt deltaga i överläggningen om varje fråga vilken enligt rådets mening

särskilt berör vederbörande medlems intressen (art. 31). Både medlem av or­

ganisationen och utanför denna stående stat, som är part i av säkerhetsrådet behandlad tvist, skola inbjudas att utan rösträtt deltaga i säkerhetsrådets överläggning örn tvisten; säkerhetsrådet är behörigt att fastställa de betingel­ ser under vilka stater, som icke äro medlemmar av organisationen, på detta

sätt skola få deltaga (art. 32; jfr även art. 44).

Mera konkreta och utförliga bestämmelser örn säkerhetsrådets funktioner givas icke i kap. V utan först i de följande avsnitten av stadgan (särskilt kapitlen VI, VII och VIII). Kap. V innehåller emellertid en allmän deklara­ tion örn de uppgifter och befogenheter som tillkomma säkerhetsrådet. »I syfte att trygga ett snabbt och effektivt inskridande från Förenta Nationernas sida överlåta medlemmarna på säkerhetsrådet huvudansvaret för upprätthål­ lande av internationell fred och säkerhet och samtycka till att säkerhets­ rådet vid fullgörandet av sina ur detta ansvar härrörande förpliktelser hand­

lar å medlemmarnas vägnar» (art. 24, morn. 1). Härmed klargöres, att i lråga

örn fredens och säkerhetens tryggande Förenta Nationernas makt koncentre­ ras hos säkerhetsrådet och att detta får rätt att enligt organisationens syften leda medlemsstaternas handlande. De närmast följande bestämmelserna inne­

bära huvudsakligen en följdriktig tillämpning av denna principförklaring.

Enligt art. 24, mom. 2, skall säkerhetsrådet vid fullgörandet av sina förplik­

telser handla i överensstämmelse med Förenta Nationernas ändamål och grundsatser; därjämte gives en hänvisning till de kapitel som närmare fast­

ställa säkerhetsrådets befogenheter. I art. 24, mom. 3, erinras örn säkerhets­ rådets plikt att underställa generalförsamlingen rapporter. Art. 25 förklarar,

att »Förenta Nationernas medlemmar samtycka till att godtaga och verkställa

säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med denna stadga». Enligt art. 26

skall säkerhetsrådet, i syfte att främja upprättande och upprätthållande av internationell fred och säkerhet och under iakttagande av att världens mänsk­ liga och ekonomiska tillgångar i minsta möjliga mån tagas i anspråk för rustningsändamal, utarbeta planer för ett system till reglering av rustning­ arna att underställas Förenta Nationernas medlemmar; härvid skall säker­ hetsrådet erhålla bistånd av det militära stabsutskott varom stadgas i art. 47. Fragan örn sättet för fattande av beslut inom säkerhetsrådet har varit det mest svårlösta och omstridda av alla spörsmål, som förelegat vid den nya organisationens utformning. I Nationernas förbund krävdes i regel enhällig­ het inom rådet för beslut, dock att i tvister behandlade enligt art. 15 par­ terna icke Engö deltaga i rådets avgörande. Dumbarton Oaks-förslaget läm­ nade frågan örn omröstning inom säkerhetsrådet öppen. Man har emellertid under förarbetena till Förenta Nationernas stadga varit ense örn att enhällig­ het icke borde fordras, då därmed säkerhetsrådets förmåga av effektiv hand­ ling i hög grad skulle beskäras. Det resultat som nåddes i San Francisco på

basis av den s. k. Jalta-formeln (se s. 6) innebär (art. 27, momenten 2 och 3), att beslut i procedurfrågor kräva, att sju medlemmar äro ense; någon

skillnad göres på denna punkt icke mellan ständiga och andra rådsmedlem­ mar. För beslut av säkerhetsrådet i alla andra frågor kräves bifall av sju medlemmar, däribland alla de ständiga medlemmarna; alla stormakter och minst två andra stater måste sålunda vara eniga, för att ett resultat skall uppnås. Från denna regel stadgas undantag, så till vida som part i tvist skall avhålla sig från deltagande i omröstning vid fattande av beslut enligt kap. VI (om fredlig lösning av tvister) och art. 52, mom. 3 (lösning av lokala tvister). Ett uttalande rörande tolkningen av dessa bestämmelser gjordes vid San Francisco-konferensen av samtliga stormakter. Att säkerhetsrådet i procedur­ frågor kan besluta med sju röster, avgivna av vilka medlemmar som helst, innebär, att på detta sätt avgöranden kunna komma till stånd i fråga örn exempelvis antagande eller ändring av säkerhetsrådets arbetsordning, regle­ ring av sättet för utseende av ordförande, bestämmande av tid och plats för sammanträden, inbjudan till en utanför säkerhetsrådet stående medlem av organisationen att deltaga i förhandlingar, som speciellt beröra denna med­ lems intressen, inbjudan till part i en tvist, som behandlas av säkerhetsrådet, att deltaga i överläggningen rörande denna tvist. Vidare är det klart, att i samma ordning beslut kunna fattas om upptagande till behandling och debatt av en fråga om ingripande enligt kapitlen VI och VII; ingen medlemsstat

kan hindra, att själva frågan om en aktion från säkerhetsrådets sida prövas. Däremot ha de ständiga medlemmarna var för sig vetorätt, så snart det gäl­ ler beslut om inskridande av något slag från rådets sida, t. ex. anordnande av en undersökning rörande en uppkommen tvist, avgivande av ett förslag till tvistens lösning, vidtagande av tvångsåtgärder enligt kap. VII. Man har utgått från att alla beslut, som i sina konsekvenser kunna leda till nödvändig­ heten av tvångsåtgärder, skola fordra samstämmighet bland de ständiga med­ lemmarna. Dock är medlem av säkerhetsrådet skyldig att avhålla sig från deltagande i omröstning beträffande vissa tvister, där han själv är part; om en ständig medlem är part, kan alltså i detta fall beslut fattas under anslut­ ning av fyra ständiga och tre andra medlemmar. Men då det gäller tvångs­ åtgärder enligt kap. VII, är anslutning från de fem ständiga medlemmarnas sida under alla förhållanden ett villkor för beslut. Om t. ex. en av de stän­ diga medlemmarna gör sig skyldig till hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling, kan följaktligen säkerhetsrådet icke ingripa, och hela orga­ nisationens aktionssystem träder ur funktion. Vid San Francisco-konferensen och i andra sammanhang har detta för­ hållande utsatts för kritik. Man har särskilt hävdat, att säkerhetsrådet borde kunna framställa förslag till lösning av tvister, även örn någon av de ständiga medlemmarna -— som icke är part i frågan — vägrar att ansluta sig; det har också hävdats, att tvångsåtgärder enligt kap. VII borde kunna komma till stånd utan enhälligt samtycke av de ständiga medlemmarna. Genom stormak­ ternas vetorätt blir säkerhetsrådet, har det sagts, urståndsatt att handla just i de fall, då handling med tanke på fredens och säkerhetens upprätthållande ter sig mest nödvändig. Å andra sidan har framhållits, att ett inskridande, och alldeles särskilt en tvångsåtgärd, som beslötes under motstånd från en ständig medlems sida, i realiteten skulle kunna vara liktydig med en upplösning av organisationen. Belysande är den officiella engelska kommentarens motive­ ring till stadgan på denna punkt: »Endast då en tvångsåtgärd är nödvändig, kräves alltid fullständig enhällighet bland stormakterna . . . Det är ofrånkom­ ligt, att stormakternas samtycke kräves vid åtgärder i fall där dessa makter icke äro parter, ty de skola bära det huvudsakliga ansvaret för dessa åtgärder. Det är också tydligt, att en tvångsåtgärd icke kan från organisationens sida vidtagas mot en stormakt, utan att följden blir ett stort krig...» Men upprät­ tandet av Förenta Nationerna avser, säges det vidare, att förhindra uppkoms­ ten av en sådan situation i vilken en tvångsåtgärd mot en av organisationens stormakter skulle kunna komma i fråga. Stormakterna, liksom andra stater, godtaga i och med organisationen inskränkningar i sin handlingsfrihet och ett forum skapas inför vilket deras handlingar kunna diskuteras och klarläggas. »Sålunda beror Förenta Nationernas framgångsrika verksamhet på bevaran­ det av samstämmighet stormakterna emellan, naturligtvis icke i alla detaljer men i fråga om politikens stora riktlinjer. Örn denna samstämmighet allvarligt rubbas, kan sannolikt ingen bestämmelse i stadgan bliva av något större vär­ de. I ett sådant fall återtaga medlemmarna sin handlingsfrihet, ehuru de här­ vid säkerligen skola influeras av det förhållandet, att de arbetat tillsammans i

nära samförstånd för vidmakthållandet av internationell fred och säkerhet. Men man kan på goda grunder antaga, att stormakterna äro beslutna att und­ vika handlingar, som skulle omintetgöra deras samstämmighet, och att upp­ fylla de förpliktelser vilka de påtagit sig som medlemmar av Förenta Na­ tionerna.» I bestämmelserna örn säkerhetsrådet fastställas antalet medlemmar och de stater vilka skola äga ständiga rådsplatser; föreskrifterna om omröstningssättet utgå från detta förhållande. En självfallen konsekvens härav synes vara, att en förändring av säkerhetsrådets stadgeenliga sammansätt­ ning, närmast genom en stormakts utträde ur organisationen, medför, att rådets befogenheter och medlemmarnas förpliktelser att följa dess direktiv automatiskt bortfalla.

Fredlig lösning av internationella tvister. Kapitel YL

En världsorganisation för fred och säkerhet måste uppenbarligen innefatta anordningar för lösning av internationella tvister. Föreskrifter om dylika anordningar funnos i Nationernas förbunds akt, och föreskrifter av detta slag återfinnas också i Förenta Nationernas stadga. Förbundsaktens bestämmelser om lösning av internationella tvister voro utformade efter två skilda linjer, som dock i praktiken icke alltid höllos i sär utan i viss mån sammanflöto. Enligt art. 11, mom. 2, ägde förbundets medlemmar fästa församlingens eller rådets uppmärksamhet på varje om­ ständighet, berörande de internationella förbindelserna, som hotade att störa freden eller det goda samförståndet mellan folken. På grund av denna be­ stämmelse kunde rådet eller församlingen till behandling medelst ett för­ likningsförfarande upptaga internationella tvister, även örn de icke innebure något direkt hot mot freden. Å andra sidan innefattade artiklarna 12—15 bestämmelser örn ett system för behandling av tvister, vilka syntes kunna leda till brytning. Det karakteristiska draget i detta system var dess nära samband med bestämmelsen i art. 16 om de sanktionsåtgärder som skulle vidtagas mot den stat som grep till krig i strid med sina förpliktelser enligt förbundsakten. Enligt art. 12 var medlem av förbundet skyldig att, innan den grep till krig, söka få tvisten löst på någon av de vägar förbundsakten anvisade: skiljedom, respektive rättsligt avgörande eller rådets prövning. Av art. 13 framgick, att tvists hänskjutande till skiljedom eller rättsligt avgöran­ de icke var obligatoriskt enligt förbundsakten ens i fråga om s. k. rättstvister men att, om en tvist avgjorts på dylikt sätt, det var förbjudet att gripa till krig mot stat, som ställde sig utslaget till efterrättelse. Enligt art. 15 skulle tvist, som icke lösts på annat sätt och som syntes kunna leda till brytning, hänskjutas till rådet, som hade att åvägabringa förlikning. Rådets förlik­ ningsförslag var lika litet som andra dylika bindande för parterna, men om det antagits enhälligt, de tvistande parternas röster icke inräknade, var det förbjudet att gripa till krig mot stat, som ställde sig förslaget till

efterrättelse. Sambandet mellan sanktionerna och det i artiklarna 12—15 anordnade systemet för fredlig lösning av internationella tvister var tyd­ ligen tvåfaldigt: å ena sidan skulle sanktionshotet förmå staterna att lösa sina tvister på fredlig väg, å andra sidan skulle den omständigheten, att en stat gripit till krig utan att först anlita någon av de metoder för fred­ lig lösning av tvister, som förbundsakten anvisade, elier gripit till krig mot en stat, som fogade sig efter det resultat som framkommit genom en av dessa metoder, tjäna som bevis för att förstnämnda stat brutit sina för­ pliktelser enligt förbundsakten och således skulle bliva föremål för sanktionsåtgärder från förbundsmedlemmarnas sida. Ett sådant kriterium var desto nödvändigare, som det enligt förbundsakten ankom på medlemmarna själva att vid krigsutbrott bedöma, huruvida ett fall förelåge, då de voro skyldiga att tillgripa sanktioner (jfr s. 34). I detta hänseende föreligger en betydelsefull skillnad mellan Nationernas förbunds akt och Förenta Nationernas stadga, i det att det enligt den sist­ nämnda lagts i säkerhetsrådets hand att med för medlemmarna bindande verkan bestämma, när och mot vem tvångsåtgärder skola tillgripas. Härav följer, att ett formellt samband mellan stadgans bestämmelser om tvångs­ åtgärder och om fredlig lösning av tvister icke är erforderligt liksom även att systemet för fredlig lösning av tvister i denna icke behöver vara så formbundet eller förknippat med sådana rättsföljder som systemet i artiklarna 12—15 av förbundsakten. Detta hindrar icke, att ett visst reellt samband mel­ lan anordningarna för fredlig lösning av tvister och tvångsåtgärderna också inom den nya världsorganisationen torde vara ofrånkomligt. Hotet örn tvångsåtgärder lärer alltjämt tjäna som motiv för staterna att söka ernå lösning av sina inbördes tvister med fredliga medel, och man måste förut­ sätta, att säkerhetsrådet vid avgörandet av frågan, mot vilken stat even­ tuella tvångsåtgärder skola riktas, icke kan alldeles bortse från huru veder­ börande ställt sig till sin förpliktelse att anlita fredliga medel för lösning av den föreliggande tvisten (jfr s. 39). I Förenta Nationernas stadga återfinnas bestämmelserna örn fredlig lösning av internationella tvister huvudsakligen i kap. VI (artiklarna 33—38). Be­ stämmelser, som beröra detta ämne, förekomma dock även på andra håll i stadgan, varvid särskilt bestämmelserna i kap. XIV örn den internationella domstolen äro att beakta. Vi skola här huvudsakligen uppehålla oss vid bestämmelserna i kap. VI med uppmärksammande av övriga bestämmel­ ser, i den mån detta för sammanhangets skull är nödvändigt.

Enligt art. 33, mom. 1, skola parterna i en tvist, vars fortbestånd är ägnat

att sälla upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i fara, i första hand söka uppnå en lösning därav genom förhandlingar, undersökningsförfarande, medling, förlikningsförfarande, skiljedom, rättsligt avgörande, anli­ tande av regionala organ eller avtal eller genom andra fredliga medel efter eget val. Att Förenta Nationernas medlemmar skola lösa sina internationella tvis­

ter med fredliga medel på sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan ej sättas i fara, är fastslaget redan i stadgans första kapitel, nämligen i art. 2, punkt 3. Förpliktelsen att lösa internationella tvister med fredliga medel åtogo sig staterna för övrigt också i Kellogg-pakten år 1928. I Nationernas förbunds akt motsvaras stadgans art. 33 närmast av art. 12. Att art. 33 i stadgan tillerkänner parterna frihet att välja mellan alla möjliga olika medel för fredlig lösning av tvister, under det att de i art. 12 av förbundsakten hänvisades till ett begränsat antal medel — skiljedom, rättsligt avgörande och rådets prövning •— innebär knappast någon verklig föränd­ ring, då art. 12 naturligtvis icke utgjorde hinder för att parterna anlitade vilka metoder som helst, om blott tvisten löstes på fredlig väg. De i art. 12 angivna metoderna voro de yttersta medel som medlemsstaterna hade att tillgripa, in­ nan de grepo till krig. Även enligt Förenta Nationernas stadga åligger det, såsom framgår av art. 37, parterna att hänskjuta tvisten till rådet, örn de ej lyckas lösa tvisten med andra fredliga metoder. En verklig skillnad, sammanhängande med att det enligt förbundsakten bestående formella sam­ bandet mellan systemet för fredlig lösning av tvister och sanktionssystemet icke förekommer i stadgan är, att inga rättsföljder i art. 33 äro stadgade för försummelse att använda de föreskrivna fredliga medlen för lösning av tvister. I mom. 1 av art. 33 förutsättes, att parterna självmant skola begagna sig

av fredliga medel för lösning av tvister. Enligt art. 33, mom. 2, åligger det

säkerhetsrådet att, örn det finner nödvändigt, uppfordra parterna att begagna sig av dylika medel i tvister av angiven beskaffenhet.

Enligt art. 34 äger säkerhetsrådet utreda varje tvist liksom varje sakläge

som kan leda till internationella motsättningar eller giva upphov till en tvist i syfte att fastställa, huruvida tvistens eller saklägets fortbestånd är ägnat att sätta upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i fara. I motsats till vad som var förhållandet inom Nationernas förbund, där rådet endast på initiativ av part (art. 15) eller av medlem av förbundet (art. 11) kunde upp­ taga en tvist eller ett sakläge till prövning, kan säkerhetsrådet enligt art. 34 i stadgan på eget initiativ företaga undersökning av en tvist eller ett sakläge. Men i jämförelse med art. lii förbundsakten, där det ju förutsattes, att rådet eller församlingen skulle kunna till prövning upptaga varje omständighet berörande de internationella förbindelserna som hotade att störa freden eller det goda samförståndet mellan folken, har art. 34 i stadgan en ganska be­ gränsad räckvidd. Det är ej meningen, att säkerhetsrådet skall kunna upp­ taga till saklig prövning varje omständighet som hotar att störa samförstån­ det mellan folken. Syftet med rådets undersökning är endast att fastställa, huruvida tvistens eller saklägets fortbestånd kan sätta upprätthållandet av fred och säkerhet i fara. Befinnes detta icke vara fallet, skall säkerhetsrådet icke vidare taga befattning med saken. Det framgår nämligen av det följande, att säkerhetsrådet, med undantag för det fall varom talas i art. 38 endast tager befattning med sådana tvister vilkas fortbestånd kan sätta upprätthål­ landet av freden och säkerheten i fara, något som naturligtvis sammanhänger

med att säkerhetsrådets verksamhet är helt och hållet inriktad på fredens bevarande. Om ett aktuellt hot mot freden föreligger, träda bestämmelserna i kap. VII av stadgan i tillämpning, vilket dock icke hindrar, att säkerhets­ rådet kan jämsides med bestämmelserna i kap. VII tillämpa också bestäm­ melserna i kap. VI (jfr s. 41).

Enligt art. 35, mom. 1, äger varje medlem av Förenta Nationerna fästa sä­

kerhetsrådets eller generalförsamlingens uppmärksamhet på varje tvist lik­ som på varje sakläge av den art som angives i art. 34. En viss motsvarighet till denna bestämmelse fanns i Nationernas förbunds akt, art. 11, morn. 2. I detta sammanhang bör också beaktas art. 99 i stadgan, enligt vilken general­ sekreteraren må fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på varje omständig­ het som enligt hans förmenande innebär hot mot bevarandet av internatio­ nell fred och säkerhet.

Enligt art. 35, mom. 2, äger en stat, som ej är medlem av Förenta Natio­

nerna, fästa säkerhetsrådets eller generalförsamlingens uppmärksamhet på tvist i vilken den är part, därest vederbörande stat beträffande den ifråga­ varande tvisten på förhand underkastar sig de i stadgan fastställda förplik­ telserna till fredlig lösning av tvister. Vi erinra i detta sammanhang om be­ stämmelsen i art. 2, punkt 6, av stadgan, enligt vilken organisationen skall sörja för att stater, som ej äro medlemmar av Förenta Nationerna, hand­ la i överensstämmelse med organisationens principer, i den mån detta befinnes nödvändigt för att bevara internationell fred och säkerhet. Betydel­ sen av bestämmelsen i art. 35, mom. 2, är att den ger utanför Förenta Nationerna stående stat rätt att underställa organisationen en tvist, vari den är inbegripen vare sig med medlem av organisationen eller med en utom­ stående stat. På initiativ av en av organisationens medlemsstater, av general­ sekreteraren eller av säkerhetsrådet kan dylik tvist upptagas av organisatio­ nen med stöd av stadgans övriga bestämmelser om fredlig lösning av tvister. Enligt Nationernas förbunds akt, art. 17, kunde tvister mellan förbundsmedlem och utomstående stat eller mellan två utomstående stater upptagas till handläggning av förbundet.

I art. 35, mom. 3, erinras örn bestämmelserna i artiklarna 11 och 12 örn

generalförsamlingens befogenheler i avseende på frågor örn upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, varpå dess uppmärksamhet fästs: för­ samlingen äger göra dem till föremål för diskussion och även för förslag, det sistnämnda dock icke så länge säkerhetsrådet handlägger dem, såvida icke säkerhetsrådet hemställer därom. Även då en tvist är föremål för säker­ hetsrådets handläggning, kan församlingen emellertid diskutera den.

Enligt art. 36, mom. 1, är säkerhetsrådet behörigt att när som helst ingripa

i en tvist eller i ett sakläge, vars fortbestånd är ägnat att sätta freden och säkerheten i fara, genom att föreslå lämpliga tillvägagångssätt eller metoder för sakens tillrättaläggande. Mellan bestämmelserna i art. 33, mom. 2, och i art. 36, mom. 1, föreligger således den skillnaden, att enligt art. 33, mom. 2, rådet skall tilldela parterna en allmänt hållen uppfordran att lösa tvisten med fredliga medel, varemot rådet enligt art. 36, mom. 1, skall föreslå en viss be­

stämd metod för tvistens lösning. Det är icke fråga örn ett för parterna bin­ dande föreläggande, ulan örn en rekommendation, som parterna ej nödvän­ digtvis behöva efterkomma. Några påföljder äro ej stadgade för det fall, att parterna icke rätta sig efter förslaget.

Enligt art. 36, mom. 2, skall säkerhetsrådet taga i betraktande tillväga­

gångssätt för den ifrågavarande tvistens lösning, som redan antagits av par­ terna. Detta torde innebära att, örn exempelvis mellan parterna består ett förliknings- eller skiljedomsfördrag, som är tillämpligt på tvisten, rådet bör uppmana parterna att begagna det i detta fördrag angivna tillvägagångs­ sättet.

Enligt art. 36, mom. 3, skall säkerhetsrådet vid framläggande av förslag till

tillvägagångssätt för lösning av tvister beakta, att rättstvister i regel böra av partenia hänskjutas till den internationella domstolen i enlighet med bestäm­ melserna i domstolens stadga. Då det redan av bestämmelsen i art. 36, mom. 2, torde framgå att, om parterna genom ett fördrag eller genom anslutning till den s. k. fakultativa klausulen i art. 36 av stadgan för den internationella domstolen eller motsvarande klausul i art. 36 ;iv stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen, för så vitt denna är mellan parterna gällande, förbundit sig att underkasta sig rättsligt avgörande i tvister sådana som den förelig­ gande, säkerhetsrådet skall rekommendera dem att begagna denna metod för tvistens lösning, måste bestämmelsen i art. 36, mom. 3, innebära, att rådet skall i förekommande fall rekommendera hänskjutande till domstols­ avgörande av rättstvister, även örn parterna icke på förhand förbundit sig att underkasta sig sådant avgörande. Lika litet som i Nationernas förbunds akt är i Förenta Nationernas stadga rättsligt avgörande eller skiljedom i inter­ nationella tvister obligatorisk. Säkerhetsrådet äger icke enligt art. 36 i stadgan befogenhet att besluta, att tvist skall upptagas vid den internationella domstolen, eller ålägga parterna att hänskjuta tvisten dit. Rådet kan endast rekommendera parterna att själva hänskjuta tvist av rättslig natur till domstolen, varefter det ankommer på parterna, huruvida de vilja efter­ komma denna uppmaning eller icke. En sak för sig är, att parterna kunna ha genom avtal förbundit sig att underkasta sig rättsligt avgörande eller skiljedom i rättstvister. De äro då naturligtvis skyldiga att ställa sig avtalet till efterrättelse. Men säkerhetsrådet äger endast att rekommendera dem att begagna denna metod för tvistens lösning, detta desto mer som ett skiljedomsavtal eller fakultativa klausulen eller annat avtal angående rättsligt avgörande av tvister väl i allmänhet icke innebär någon skyldighet att väcka talan utan endast skyldighet att inställa sig såsom svarande, om man in­ stämmes av den andra parten. Dock synes art. 36, mom. 3, innebära ett star­ kare framhållande av utvägen att lösa tvister genom rättsligt avgörande än den bestämmelse i Nationernas förbunds akt, som avser denna fråga. I art. 13 i förbundsakten hette det, att förbundsmedlemmarna överenskommo att i tvister, som »enligt deras mening» vore ägnade att underkastas skiljedom eller rättsligt avgörande, begagna sig av sådant förfarande. Enligt art. 36, mom. 3, i stadgan ankommer det tydligen på säkerhetsrådet att bedöma, hu­

ruvida en tvist är av rättslig natur, och att, med beaktande av att tvister av sådan natur i regel böra av parterna hänskjutas till den internationella dom­ stolen, i förekommande fall rekommendera parterna att anlita denna utväg. Någon definition på »rättstvister» lämnas icke i art. 36 av stadgan, såvida man icke får antaga, att orden »i enlighet med bestämmelserna i domstolens stadga» innefatta en hänvisning till definitionen på rättstvister i fakultativa klausulen i art. 36 av domstolsstadgan.

Art. 37 reglerar det förfarande, som skall tillämpas, örn parterna ej lyckats

lösa en tvist, vars fortbestånd är ägnat att sätta upprätthållandet av inter­ nationell fred och säkerhet i fara, genom de i art. 33 angivna medlen. Enligt art. 37, mom. 1, skola parterna i så fall hänskjuta tvisten till säkerhets­ rådet. Om rådet finner, att tvistens fortbestånd faktiskt kan antagas sätta upprätthållandet av freden och säkerheten i fara, har rådet enligt artikelns mom. 2 två utvägar att välja mellan. Det kan använda det i art. 36 angivna förfarandet, d. v. s. rekommendera parterna en viss metod för tvistens lös­ ning, men det kan också upptaga tvisten till sakbehandling och framställa ett eget förslag till lösning av tvisten. Detta förslag har tydligen karaktären av ett förlikningsförslag, som var­ dera parten kan antaga eller förkasta. Säkerhetsrådet är ingen domstol, som med bindande kraft avgör internationella tvister. Bestämmelsen i stadgans art. 1, punkt 1, att Förenta Nationerna skall åstadkomma lösning av inter­ nationella tvister »i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens principer», synes icke heller böra tolkas så, att säkerhetsrådet vid avgivande av förslag till lösning skall vara bundet av den internationella rättens regler, såsom örn det gällde ett avgörande i en rättstvist. Det kan ej anses stridande mot internationell rätt att föreslå parterna i en tvist att frivilligt gå med på förändring i ett bestående rättsläge. Emellertid är säker­ hetsrådets befogenhet att avgiva förslag begränsad av bestämmelsen i art. 2, punkt 7, som förhindrar Förenta Nationerna att intervenera i s. k. inre frågor. Av art. 37 framgår icke klart, om säkerhetsrådet kan inleda förfarande enligt denna artikel på eget initiativ eller om därför erfordras, att tvisten hänskjutes till rådet av part eller kanske t. o. m. av båda parterna. Ordala­ gen i artikeln synas snarast tala för sistnämnda tolkning, som dock vid jäm­ förelse med övriga bestämmelser i kap. VI förefaller något egendomlig. Den ena av de utvägar som rådet äger tillgripa enligt art. 37, nämligen att före­ slå en viss metod för fredlig lösning av tvisten, kan det ju tillgripa redan enligt art. 36, och enligt denna äger det uppenbarligen förfara på eget initia­ tiv. Örn en hemställan från håda partenia är erforderlig för att rådet skall få tillgripa den andra utvägen, eller att upptaga tvisten till behandling i sak, skulle förutsättningen för en dylik behandling av de tvister som avses i art. 37 vara likartad med förutsättningen för rådets behandling av tvister enligt art. 38. Art. 37 skulle då icke lia någon annan självständig bety­ delse, än att partenia enligt denna artikel äro skyldiga att hänskjuta tvisten till säkerhetsrådet. Men vad inträffar, örn parterna underlåta att fullgöra

denna skyldighet? Man frågar sig, om det skall ankomma på parterna att i sista hand bedöma, huruvida tvisten är av beskaffenhet att böra upptagas till behandling enligt art. 37. På sakliga grunder förefaller det, som om den rimliga tolkningen vore, att rådet enligt art. 37 äger förfara på eget initia­ tiv, ehuru artikelns ordalag snarast giva motsatsen vid handen. Art. 37 i Förenta Nationernas stadga har som motsvarighet i Nationernas förbunds akt dess art. 15, där hänvändelse till rådet föreskrevs som den yttersta åtgärd parterna skulle tillgripa, om en tvist icke lösts på annat sätt, varvid tvistens handläggning av rådet skulle utmynna i ett förlik­ ningsförslag. Dock föreligger den skillnaden, att förlikningsförslaget en­ ligt art. 37 av stadgan icke är förknippat med några rättsliga påföljder, såsom var fallet med ett av rådet enhälligt antaget förslag enligt art. 15 i förbundsakten. Detta sammanhänger naturligtvis med att tvångsåtgärderna enligt Förenta Nationernas stadga framstå som en från åtgärderna för lösning av internationella tvister helt skild fråga.

Slutligen heter det i art. 38, att säkerhetsrådet må utan intrång i bestäm­

melserna i artiklarna 33—37 på begäran av samtliga parter i en tvist för parterna framlägga förslag i och för en fredlig lösning av tvisten. Rådet skall enligt denna bestämmelse tjänstgöra som ett internationellt förlikningsorgan, som står till förfogande, om samtliga parter i en tvist frivilligt ena sig om att anlita det. Enligt art. 38 kan rådet till handläggning upptaga tvister av mindre allvarlig natur än sådana vilkas fortbestånd sätter bevarandet av fred och säkerhet i fara. Av art. 52, momenten 2 och 3, framgår vidare, att de i kap. VIII omförmälda regionala avtalen och organen äro avsedda att användas för fredlig lösning av lokala tvister. Beträffande dessa bestämmelser hänvisas till den följande framställningen.

Huru Förenta Nationernas system för fredlig lösning av internationella tvis­ ter tänkes komma att fungera i praktiken, framgår av åtskilliga bestämmelser, som finnas på andra håll i stadgan än i dess kap. VI. Dit höra artiklarna 18 och 27 angående omröstning inom generalförsamlingen, respektive säkerhets­ rådet. Varje ständig rådsmedlem kan genom sitt veto förhindra beslut rö­ rande tvist, vari den själv ej är part. Av den tidigare omnämnda, av de fem stormakterna vid San Francisco-konferensen framlagda förklaringen angåen­ de den s. k. Jalta-formelns rätta tolkning (se s. 24) framgår emellertid, att ing­ en enskild rådsmedlem kan förhindra, att en tvist av rådet upptages till över­ vägande och diskussion. Först då fråga uppstår om fattande av beslut enligt art. 34 ff. av kap. VI, inträder de ständiga rådsmedlemmamas vetorätt. I fråga örn tvångsåtgärder har varje ständig rådsmedlem, även den som är part i tvisten, vetorätt. Stat, som är part i en tvist men ej medlem av säkerhets­ rådet, skall enligt art. 32 inbjudas att deltaga i rådets överläggningar dock utan rösträtt. Detta gäller också, om staten i fråga icke är medlem av Förenta Na­ tionerna. Enligt Nationernas förbunds akt kunde medlemsstat, som var part i en tvist men ej medlem av rådet, vid tvistens behandling inom rådet taga säte

och stämma där. För beslut av rådet enligt art. 11 av förbundsakten krävdes enhällighet, således också medverkan av parterna i tvisten. För beslut av rådet enligt art. 15 med där angivna specifika rättsverkningar krävdes en­ hällighet, parternas röster dock ej medräknade. För beslut av församlingen enligt art. 11 krävdes enhällighet. Beslut med i art. 15 angivna särskilda rätts­ verkningar kunde i församlingen fattas med bifall av samtliga rådsmedlem­ mar och majoriteten av förbundets övriga medlemmar, parternas röster ej medräknade. Vid beslut inom Nationernas förbund angående internationella tvister hade således varje rådsmedlem vetorätt, med undantag för part vid beslut enligt art. 15. Som ett allmänt direktiv för Förenta Nationernas handläggning av inter­ nationella tvister gäller den redan anförda satsen i stadgans art. 1, punkt 1, att Förenta Nationerna i denna sin verksamhet skall förfara »i överensstäm­ melse med rättvisans och den internationella rättens principer». I den mån detta iakttages, förhindras opportunistiska, av de rådande maktförhållan­ dena påverkade beslut. En annan viktig regel, som begränsar Förenta Nationernas handlingsfrihet vid handläggningen av internationella tvister, föreligger i den redan i ett annat sammanhang behandlade ari. 2, punkt 7, enligt vilken stadgans be­ stämmelser icke berättiga Förenta Nationerna att intervenera i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet, och icke heller kräva, att medlemmarna hänskjuta sådana frågor till lösning enligt stadgan. Den omständigheten, att s. k. inre frågor samt andra tvister än sådana vilkas fortbestånd kan utgöra en fara för upprätthållandet av fred och säker­ het, frånsett det i art. 38 angivna fallet, äro undantagna från handläggning av säkerhetsrådet och generalförsamlingen liksom det förhållandet, att par­ terna ej äga rösta vid fattandet av beslut, medför, att bestämmelserna örn fredlig lösning av internationella tvister i stadgans kap. VI står i närmare överensstämmelse med art. 15 än med art. 11 i Nationernas förbunds akt, ehuru visserligen sambandet mellan systemet för lösning av internationella tvister och sanktionssystemet, som är ett karakteristiskt drag i art. 15, saknas i stadgan. Slutligen må erinras om att stadgan i den tidigare berörda art. 14 har en bestämmelse, som ligger helt utanför kap. VI men som, om den i motsats till motsvarande bestämmelse i Nationernas förbunds akt, art. 19, verkligen blir tillämpad, kan få avsevärd betydelse för lösningen eller förebyggandet av internationella konflikter.

Inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och angreppshandlingar. Kapitel VII.

En särskilt betydelsefull plats i Förenta Nationernas stadga intaga de be­ stämmelser enligt vilka organisationen kan, i händelse av »hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling», ingripa »i syfte att upprätthålla eller åter- Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 senni. Nr 196. 4

ställa internationell fred och säkerhet». Deras betydelse understrykes av att sådana ingripanden om vilka här är fråga i art. 1 nämnas först bland Förenta Nationernas ändamål. Också för Nationernas förbund var tryggandet av freden och säkerheten ett huvudändamål. För detta ändamål föreskrev förbundsakten i vissa situa­ tioner tvångsåtgärder mot en fördragsbrytande stat genom samfällda aktio­ ner av förbundsmedlemmarna (vanligen kallade sanktioner). Tvångsåtgär­ derna voro huvudsakligen av två slag. För det första förbundo sig staterna att omedelbart avbryta alla förbindelser av kommersiell eller finansiell art med den fördragsbrytande staten, att förbjuda alla förbindelser mellan sina innebyggare och innebyggare i ifrågavarande stat samt att förhindra alla förbindelser av finansiell, kommersiell eller personlig art mellan denna stats innebyggare och innebyggare i varje annan stat (de »ekonomiska sanktio­ nerna»). För det andra skulle rådet föreslå de olika i saken intresserade re­ geringarna, med vilka lant-, sjö- eller luftstridskrafter var och en av för­ bundets medlemmar skulle bidraga till de väpnade styrkor som skulle an­ vändas till hävdande av förbundsförpliktelsema (de »militära sanktionerna»). Förbundsakten innehöll yttermera bestämmelser örn ömsesidigt stöd vid sanktionernas genomförande och om skyldighet för förbundsmedlemmarna att vidtaga erforderliga åtgärder för att underlätta fri passage genom deras territorier för varje medlem av förbundet som deltoge i gemensamma åt­ gärder. Det är välbekant, att Nationernas förbund misslyckades just med sin upp­ gift att trygga freden och säkerheten. Å andra sidan har med hänsyn till er­ farenheterna från det andra världskriget tryggandet av fred och säkerhet genom internationell samverkan framstått som mera angeläget än någonsin. Med utgångspunkt från uppfattningen, att Nationernas förbunds misslyckande åtminstone delvis berodde på det sätt varpå dess säkerhetssystem var ut­ format i förbundsakten, har man bestämt sig för att vid avfattandet av mot­ svarande bestämmelser i den nya världsorganisationens stadga slå in på nya vägar. Utmärkande för Nationernas förbunds säkerhetsapparat var, att det an­ kom på medlemsstaterna själva att bedöma, huruvida den situation förelåge, vari de hade att för fredens och säkerhetens hävdande inskrida med sanktioner. Intet förbundsorgan ägde att i detta hänseende besluta å med­ lemmarnas vägnar. Detta innebar icke, att sanktionernas vidtagande var en frivillig sak. Fullgörandet av militära sanktioner var visserligen frivilligt, men de ekonomiska sanktionerna voro otvivelaktigt obligatoriska. Varje förbundsmedlem hade att på objektiva grunder bona fide pröva, huruvida för­ utsättningarna för vidtagandet av ekonomiska sanktioner förelåge, och handla därefter. Men för att denna prövning skulle vara möjlig, erfordrades, att förutsättningarna för sanktionsförpliktelsernas aktualisering skulle vara klart och noggrant angivna, så att man hade ett otvetydigt kriterium att rätta sig efter. Förutsättningarna voro, enligt art. 16, att medlemsstat grep »till krig i strid med sina förpliktelser enligt artiklarna 12, 13 eller 15». Sanktions-

förpliktelsernas inträde förutsatte alltså, att krig hade utbrutit genom angrepp från en stats sida mot en annan och att angriparen brutit mot föreskrifterna i artiklarna 12, 13 eller 15, vilka innefattade vissa bestämmelser örn fredlig lösning av internationella tvister samt därtill anknutna krigsförbud. Sanktio­ ner skulle sålunda tillämpas dels örn angreppet företogs utan föregående skil­ jedoms- eller domstolsförfarande eller förfarande inför förbundsrådet eller också förrän tre månader efter det skiljedomstols eller domstols utslag i så­ dan tvist fallit eller rådet avgivit yttrande därom, dels om det riktades mot en medlem, vilken fogat sig efter skiljedom, som fällts i tvist mellan denna medlem och angriparen, dels ock om krig tillgreps mot en part som, sedan tvisten underställts rådet (eller förbundsförsamlingen), ställt sig en av rådet enhälligt — med frånräknande av parlernas röster — antagen rapport (eller en av förbundsförsamlingen med viss majoritet antagen rapport) till efter­ rättelse. Under vissa förutsättningar kunde sanktioner även igångsättas mot stat, som icke var medlem av förbundet. Dessa noggrant utformade regler kunde likvisst ingalunda skapa full klar­ het och uteslöto alltså icke möjligheten av olika meningar beträffande sanktionsreglernas tillämplighet i konkreta fall. En svårighet, som under Nationernas förbunds tid i hög grad tog upp­ märksamheten i anspråk, var, att det icke under alla omständigheter kunde väntas vara klart, huruvida en stat gått till angrepp. Härav de många för­ söken att finna en formel för att »bestämma angriparen», i akt och mening att förbundsmedlemmarnas sanktionsförpliktelser skulle vara fullt fixerade. I Förenta Nationernas stadga har man, som redan antytts, gått en motsatt väg. Huvudintresset är här att åstadkomma ett snabbt och effektivt inskri­ dande för fredens och säkerhetens bevarande. I detta syfte överlåta organi­ sationens medlemmar, heter det i art. 24, »huvudansvaret för upprätthållande av internationell fred och säkerhet» på säkerhetsrådet och »samtycka till att säkerhetsrådet vid fullgörande av sina ur detta ansvar härrörande förpliktel­ ser handlar å medlemmarnas vägnar». Rådet är också sammansatt med hän­ syn till denna sin viktigaste funktion: det består utom av stormakterna av medlemmar, som valts med hänsyn i första hand till deras »insatser för upp­ rätthållande av internationell fred och säkerhet» (art. 23: 1). Enligt art. 25 »samtycka» medlemmarna till att »godtaga och verkställa säkerhetsrådets be­ slut i överensstämmelse med denna stadga». Härmed följer en djupgående olikhet i tvångsapparatens verkningssätt inom Förenta Nationerna i jämförel­ se med Nationernas förbunds sanklionsregler. Såväl de militära som de eko­ nomiska tvångsåtgärderna liro enligt Förenta Nationernas stadga obligato­ riska, de militära dock inom de gränser som angivas i särskilda avtal, slutna mellan säkerhetsrådet och respektive stater. Någon prövning från medlems­ staternas sida av förutsättningarna för tvångsåtgärdernas verkställande fö­ rekommer icke längre; de äro skyldiga att ställa sig säkerhetsrådets i dessa avseenden fattade beslut lill efterrättelse. Säkerhetsrådet äger, jämförelsevis obundet av sådana strikta regler som bestämde såväl förutsättningarna för som beskaffenheten av sanktioner enligt Nationernas förbunds akt, fritt prö­

va, huruvida och i vilken omfattning tvångsåtgärder skola anordnas och mot vem de skola riktas, och skall därvid uteslutande Ira det stora målet, fredens och säkerhetens upprätthållande, i sikte. Tvångsåtgärder kunna vidtagas icke blott vid fredsbrott och angreppshandlingar utan även vid hot mot freden, och problemet att bestämma angriparen har förlorat sin betydelse. Såsom ovan framhållits, har denna utformning av säkerhetssystemet också medfört, att intet direkt samband föreligger mellan kap. VI och kap. VII: de förslag rådet och församlingen enligt kap. VI avgiva beträffande fredlig lösning av internationella tvister äger vardera parten antaga eller förkasta, och partens antagande av eller underlåtenhet att antaga förslaget medför i och för sig inga rättsverkningar. Förenta Nationernas säkerhetssystem bygger på en utomordentligt stark maktkoncentration i säkerhetsrådets hand i syfte att åstadkomma snabbhet och effektivitet i inskridandet för upprätthållande av fred och säkerhet. Den stat som hotas eller angripes får därför ett mycket effektivare bistånd än det som Nationernas förbund kunde bereda. Medan säkerheten inom Nationernas förbund helt och hållet fick byggas på förbundsmedlemmarnas beredvillighet att efter egen omprövning fullgöra sina förpliktelser, kan man nu, för den händelse rådet finner ett ingripande erforderligt, räkna på en samfälld aktion till den hotade eller angripna statens skydd. Medan sålunda en hög grad av effektivitet karakteriserar en av rådet an­ ordnad tvångsaktion, följer av bestämmelserna om röstning i rådet, att så­ dana aktioner ingalunda kunna förväntas i alla de lägen där fred och säker­ het äventyras; så till vida är tvångsapparatens effektivitet högeligen begrän­ sad. Om rådsmedlem är part i konflikten, behåller den ändock rätt att del­ taga i rådets beslut, och om vederbörande är ständig rådsmedlem, erfordras under alla förhållanden dess medverkan, för att beslut skall komma till stånd. En stormakt, som innehar ständig rådsplats, kan med andra ord alltid för­ hindra, att tvångsåtgärder komma till stånd i en konflikt, vari den själv är in­ vecklad. Den imponerande apparat som uppbyggts för upprätthållande av in­ ternationell fred och säkerhet träder ur funktion i händelse av hot mot freden, fredsbrott eller angrepp av stormakt. I sådana lägen erbjuder organisationen ingen som helst säkerhet åt de utsatta staterna. Särskilt bör understrykas, att apparaten blir overksam vid ett krig mellan två stormakter, således i en situa­ tion, som måste medföra de mest katastrofala följder för alla länders välfärd och för civilisationen. Helt naturligt har, som redan i annat sammanhang berörts, mycken och allvarlig kritik riktats mot dessa bestämmelser. De ha emellertid försvarats med att tvångsåtgärder ändock icke kunna komma till stånd, om icke stormakterna äro eniga, att ett stormaktskrig medför organi­ sationens sprängning o. s. v. (jfr s. 25). Att säkerhetssystemet icke funge­ rar mot en stormakt innebär å andra sidan, att medlemsstaterna icke kom­ ma att åläggas att deltaga i tvångsåtgärder mot en sådan makt och att således de smärre staterna icke riskera att dragas in i ett stormaktskrig på grund av sitt medlemskap i organisationen utan äro oförhindrade att i ett dylikt krig iakttaga neutralitet i traditionell bemärkelse. Detta innebär natur­

ligtvis icke, att en mindre stat icke löper någon risk att bliva indragen i ett stormaktskrig. Men örn så sker, är det icke en konsekvens av dess medlem­ skap i Förenta Nationerna. För övrigt är det ej säkert, att ett ingripande med tvångsåtgärder kommer till stånd ens i en konflikt mellan smärre stater. Det beror, såsom redan an­ märkts, alltid av rådets bedömande, huruvida tvångsåtgärder skola vidtagas. Och beslut härom skall alltid fattas med samtliga de fem ständiga och två andra rådsmedlemmars röster. En tvångsaktion blir, örn den kommer till stånd, av så djupt ingripande be­ tydelse för organisationens medlemmar, att reglerna därom måste anses för­ tjänta av särskild uppmärksamhet. Dock måste man härvid hålla i minnet, att mycket talar för antagandet, att ifrågavarande regler aldrig komma till tillämpning. Mot en stormakt eller i strid med dess vilja kunna de ej tilläm­ pas. Och vad andra fall angår, vila reglerna i varje fall på den tankegången, att säkerhetsapparaten skall äga en sådan överväldigande styrka och effek­ tivitet, att den genom sin blotta tillvaro kan säkerställa fred och säkerhet; varje hotfull och aggressiv politik skall, då säkerhetsrådet viii bekämpa den, på förhand framstå som utsiktslös.

Art. 39 innehåller de grundläggande bestämmelserna. »Om någon särskild

bestämmelse i stadgan» — har det sagts i förenämnda rapport från Förenta Staternas delegation vid San Francisco-konferensen — »har större räck­ vidd än de andra, så är det denna enda sats i vilken säkerhetsrådets mest betydelsefulla maktbefogenheter äro koncentrerade.» Säkerhetsrådet fastställer enligt denna artikel förefintligheten av hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling och framlägger förslag eller fattar beslut om vilka åtgärder som skola vidtagas i överensstämmelse med artik­ larna 41 och 42 i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Beträffande beskaffenheten av de åtgärder som rådet kan vidtaga fram­ går av art. 39, att de kunna bestå antingen i framläggande av »förslag» i nu angivet syfte eller ock i »beslut» om åtgärder enligt artiklarna 41 och 42 (tvångsåtgärder). Tvångsåtgärderna kunna vara av två olika slag motsvaran­ de de ekonomiska sanktionerna (art. 41) och de militära (art. 42) enligt Na­ tionernas förbunds akt. Därjämte ifrågakomma enligt art. 40 »provisoriska åtgärder», rörande vilka uppmaningar kunna framställas till de berörda par­ terna. Dessa olika aktionsformer skola i fortsättningen analyseras i anslutning till artiklarna 40—42. Det hör emellertid framhållas, att en av de åsyftade aktionsformerna, nämligen framläggande av »förslag», varken i dessa artiklar eller annorstädes blivit närmare bestämd. Denna aktionsform särhålles i art. 40 från de provisoriska åtgärderna; därför måste något annat än dessa åtgär­ der avses, men det är svårt att angiva, i vad slags ämnen förslag enligt art. 39 kunna tänkas bliva avgivna. Samtidigt som en aktion enligt kap. VII utvecklas, kan rådet, som ovan redan nämnts, vid sidan av denna utöva sådan verksamhet för fredlig lös­ ning av tvister som behandlas i kap. VT. Detta framhålles i en rapport av-

given av vederbörande utskott i Förenta Staternas senat: »Då säkerhetsrådet går till en tvångsaktion, kan det samtidigt vidtaga åtgärder för att utforma en lösning; det kan vidare fortsätta dessa ansträngningar, sedan fredshotet, fredsbrottet eller angreppet undanröjts.» Förutsättningen för ett inskridande av rådet är, att det konstaterar före­ fintligheten av ett »hot mot freden», ett »fredsbrott» eller en »angreppshandling». En så beskaffad situation kan för det första uppkomma med anled­ ning av en tvist, eventuellt en sådan för vars lösning rådet varit verksamt enligt kap. Vf. Förutsättningen är i sådant fall, att den »fara» som berättigat rådet till sådan verksamhet skärpts till att utgöra ett »hot» eller ock att tvisten rent av givit upphov till ett fredsbrott eller en angreppsliandling. Men den i art. 39 åsyftade situationen kan också tänkas uppkomma utan att rå­ det befattat sig med den förut bestående tvisten, ja utan att över huvud taget någon tvist förelegat. De situationer i vilka rådet kan inskrida äro av tre olika slag. Två av dessa erinra örn bestämmelserna i Nationernas förbunds akt: »fredsbrott» och »angreppshandling». Förenta Nationernas stadga möjliggör inskridande i alla dylika situationer som Nationernas förbunds akt avsåg men går också längre än förbundsakten, enligt vilken angreppshandlingar endast under vissa angivna förutsättningar skulle mötas med sanktioner. Den upprätthåller med andra ord icke den förut gällande skillnaden mellan tilllåtna och otillåtna krig (jfr även art. 2, punkt 4). Begreppen »fredsbrott» och »angreppshandlingar» ha — mot vad som från flera håll föreslogs under San Francisco-konferensen — icke blivit närmare definierade. De försök i denna riktning som gjorts dels i vissa inom Nationernas förbund framkomna uppslag, dels i traktater ingångna under tiden mellan världskrigen hava sålunda icke fullföljts. Det har i stället ansetts riktigast att låta säkerhets­ rådet fritt bedöma varje läge efter dess art. Ett ännu större steg utom den av Nationernas förbunds akt uppdragna ra­ men tager stadgan, då den bland de situationer som kunna utlösa ett inskri­ dande av rådet även nämner »hot mot freden». Härmed fullföijes på ett ra­ dikalt sätt den inom Nationernas förbund sedan mitten av 1920-talet fram­ trädande tendensen att i anslutning till förbundsakten om möjligt söka före­ bygga krig. Vad menas då med ett »hot mot freden»? Stadgan har icke in­ låtit sig på något försök att definiera denna företeelse utan helt och hållet överlåtit åt rådet att i varje särskilt fall avgöra, när ett hot är för handen. Uppenbarligen har man därför att räkna med att i de konkreta fallen mycket olika meningar härom kunna komma att göras gällande. Det är ogörligt att på förhand karakterisera och överblicka de mångahanda olikartade situatio­ ner i vilka ett hot mot freden kan komma att bliva konstaterat med stöd av art. 39. Några hållpunkter kunna dock uppställas. För att ett »hot mot freden» skall anses föreligga måste det förutsättas, att det är fara för en blivande användning av militärt våld. Om annat hot är det ej fråga; jfr även art. 2, punkt 4, som uttryckligen talar om »hot om våld». Och faran skall, såsom redan anmärkts, vara mera överhängande än den »fara» som ger anledning till åtgärder enligt kap. VI (jfr art. 34).

Hotet måste ådagaläggas genom den hållning som staterna intaga. Faran för fredsbrott måste med andra ord framträda däri, att någon eller några stater på ett eller annat sätt lägga i dagen en vilja att, åtminstone under vissa förutsättningar, anlita militära maktmedel. En sådan vilja kan klart manifesteras genom uttalanden från den ifrågavarande statens ledning. Den kan också tänkas utläst ur militära dispositioner, som staten i fråga vidtager (upprustning, mobilisering, truppkoncentrationer o. s. v.). I detta samman­ hang bör art. 40 observeras. Välbekant från Nationernas förbund är idén att låta tvistande staters hållning till föreslagna krigsförebyggande åtgärder avgö­ ra utpekandet av en aggressiv part. Sådana tankar framfördes också i San Francisco, men man ville ej på detta sätt strängt binda rådets handlings­ frihet. I art. 40 har emellertid förklarats, att säkerhetsrådet skall taga »ve­ derbörlig hänsyn» till en stats underlåtenhet att ställa sig där berörda pro­ visoriska åtgärder (se nedan) till efterrättelse; man synes ha förutsatt, att den i regel skall bliva vägledande vid beslut om tvångsåtgärder. Men även en stats politik i övrigt kan tjäna till att karakterisera den så­ som hotande freden. Det har i kommentarer till stadgan anmärkts, att — fastän stadgan icke säger något därom — rådet torde böra taga hänsyn till den hållning staterna visat gentemot förslag rörande konfliktfrågornas lösning framställda enligt art. 37 (eller möjligen art. 39). Detta kan icke innebära annat än att, om en stat avvisat enligt rådets mening rimliga och rättvisa förslag i anledning av en konflikt, denna hållning kan betraktas som ett argument för att tvångsåtgärderna riktas mot denna stat. Redan av det nu sagda framgår, att det — särskilt vid hot mot freden — i hög grad beror av säkerhetsrådets bedömande, huruvida art. 39 är tillämplig. Men härtill kommer, att stadgan icke giver vid handen, att rådet skulle vara skyldigt att inskrida, när en i denna artikel avsedd situation inträtt; yrkanden framkommo visserligen i San Francisco om att rådets aktion i vissa lägen skulle vara »automatisk», men de avböjdes bl. a. av den anledningen, att en sådan regel kunde leda till att tvångsåtgärder komme att företagas i förtid. Här framträder starkt skillnaden mellan Förenta Nationernas stadga och Nationernas förbunds akt, som principiellt gjorde det till en skyldighet för staterna att i de — visserligen mera begränsade — fall som där avsågos gripa till sanktioner. Man saknar sålunda uttryck för den grundtanke som låg bakom förbundsakten: att vissa angrepp skulle mötas med tvångsåtgärder. Det är enligt Förenta Nationernas stadga tillåtet, att icke blott hot örn våld utan även fredsbrott och angreppshandlingar läm­ nas obeivrade. Givetvis bör man i detta sammanhang särskilt erinra sig möj­ ligheten av meningsskiljaktighet inom rådet. Om fem av dess medlemmar eller en enda av de ständiga medlemmarna icke anser något ingripande böra äga rum, kommer ett sådant ej till stånd. Och liksom det ankommer på rådet att bestämma, om över huvud ett ingripande skall äga ram, är det rådet, som — inom ramen för de avtal örn vilka nedan skall talas (under art. 43) — bestämmer vad som i det konkreta fallet skall göras. Vid valet mellan olika aktionsformer har rådet icke bundits vid någon

viss ordningsföljd — nied det enda undantag, att provisoriska åtgärder (art. 40) endast kunna förekomma såsom ett första steg. I övrigt har rådet full frihet att avgöra, vilka vägar det vill gå (se vidare nedan). Det är t. ex. ej nödvändigt, att tvångsåtgärder enligt art. 41 eller art. 42 föregås av proviso­ riska åtgärder enligt art. 40; sådana kunna befinnas vara ändamålslösa. Allt efter lägets beskaffenhet kan rådet välja mellan ekonomiska och militära åt­ gärder eller tillämpa båda i förening. Nära till hands ligger, att rådet börjar med mindre kraftiga åtgärder för att sedan i mån av det motstånd som möter steg för steg intensifiera sin aktion. Tvångsåtgärderna kunna sålunda t. ex. tänkas bestå blott däri, att en stat drabbas av jämförelsevis begränsade av­ brott i sina ekonomiska förbindelser företagna med stöd av art. 41. Det är vidare rådets sak att avgöra, mot vilken stat åtgärder av olika slag skola riktas. Enligt Nationernas förbunds akt var svaret på denna fråga i princip mycket enkelt: man skulle vända sig mot angriparen. Förenta Na­ tionernas stadga innehåller icke någon sådan föreskrift. Tanken är dock uppenbart den, att man skall rikta tvångsåtgärderna mot den som »hotar» eller »bryter» freden eller angriper. Kvar står emellertid den redan anmärkta, i många fall uppenbara svårigheten att på objektiva grunder avgöra, huru­ vida en stat kan sägas hota eller bryta freden eller angripa. Men härtill kom­ mer ytterligare ett ömtåligt ämne för rådets fria bedömande. Om två stater gentemot varandra fora en sådan politik, alt bådadera kunna anses som hotande freden, har rådet att avgöra, mot vilken av dessa stater tvånget skall sättas in. Stadgan ger inga bestämda hållpunkter för detta val. Den utsäger icke direkt, att tvångsåtgärderna skola riktas mot den stat som har den största skulden till att faran för fredsbrott uppkommit, med andra ord den stat som mest hotar freden och säkerheten. Icke heller giver den vid han­ den, huru skulden skall mätas, d. v. s. vilken betydelse som därvid skall tilläggas olika moment, vilka tjäna till att karakterisera en stats hållning som hotfull: dess militära dispositioner, dess hållning gentemot rådets fredsfräm­ jande verksamhet enligt kap. VI o. s. v. Med hänsyn till de allmänna prin­ ciperna för organisationens verksamhet vore det emellertid ett uppenbart missbruk av rådets makt, örn tvångsåtgärderna icke riktades mot den stat från vars sida enligt dess omdöme freden i främsta rummet hotas. Man bör i följd härav kunna räkna med att rådets verksamhet icke skall ledas av en tanke, som eljest, enligt vad erfarenheten utvisat, i farliga situationer ligger nära till hands: alt rikta tvånget mot den stat vars motstånd lättast kan böjas, därför att den har de svagare resurserna eller därför att den är mindre villig att inlåta sig på ett krig än motparten. I vissa lägen kan det tänkas, att två stater, som befinna sig i konflikt med varandra, samtidigt bliva föremål för ingripande. Detta gäller såväl om de provisoriska åtgärderna enligt art. 40 som örn tvångsåtgärderna enligt artik­ larna 41 och 42. Man kan t. ex., särskilt medan ännu blott ett hot föreligger men eventuellt även efter ett fredsbrott, tänka sig ekonomiska tvångsåtgärder eller militära demonstrationer med syfte att utöva tryck på båda parterna. Örn rådet finner sig böra ingripa, är det i syfte att »bevara eller återställa

internationell fred och säkerhet». Om krig kolar, skall det förhindras; om krig utbrutit, skall freden och säkerheten återställas. Då nu fred och säkerhet äventyrats genom hot eller våld, måste deras bevarande och återställande innebära, att en ordning skapas, i vilken icke längre vare sig våld användes eller hot utövas. Aktionen har bragls till slut, då detta mål uppnåtts. Samtidigt får man emellertid erinra sig att, allt under det en tvångsaktion äger rum, rådets verksamhet enligt kap. VI kan fullföljas. Rådet är alltså oförhindrat att framlägga förslag beträffande den bakomliggande konflik­ tens lösning. Det är uppenbart, att sådana förslag — som visserligen prin­ cipiellt äro oförbindande — få en särskild tyngd, då de förbindas med en tvångsaktion, detta i all synnerhet om denna genomföres framgångsrikt. Det är alltså icke uteslutet, att en tvångsaktion kan begagnas som ett medel att framkalla godtagandet av en av rådet föreslagen lösning.

Art. 40 handlar om »provisoriska åtgärder». Enligt den officiella ameri­

kanska kommentaren är det här uteslutande fråga om åtgärder vidtagna av de berörda parterna enligt rådets uppmaning. Det skulle sålunda, fast orda­ lydelsen (»comply with») synes peka i annan riktning, icke kunna bliva fråga om åtgärder av säkerhetsrådet, som parterna hade att foga sig i. Det är »för att förebygga, att läget förvärras», som rådet kan uppfordra staterna till provisoriska åtgärder; uppmaningen kan göras, innan det kom­ mit till fientligheter men även sedan sådana utbrutit. Åtgärdernas art angives icke närmare; utan tvivel har man haft i tankarna sådana åtgärder som — liksom enligt 1931 års konvention för utvecklande av medlen för förekom­ mande av krig — gå ut på att hindra väntade eller påbörjade krigshand­ lingars utveckling: tillbakadragande av trupper, demobilisering o. s. v. Rådets uppmaningar enligt art. 40 torde i och för sig icke vara att anse som bindande för parterna. Men till parternas hållning inför dem skall rådet taga »vederbörlig hänsyn»; den kan sålunda, såsom redan anmärkts, bliva av största betydelse för dess beslut rörande eventuella tvångsåtgärder.

Art. 41 behandlar de tvångsåtgärder som motsvara de ekonomiska sank­

tionerna enligt Nationernas förbunds akt: »åtgärder icke innebärande bruk av vapenmakt». De åtgärder som ifrågakomma äro: »fullständigt eller par­ tiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser, järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser samt annan samfärdsel ävensom avbrytande av de diplomatiska förbindelserna». Artikeln utsäger icke — till skillnad från art. 43 — att medlemmarna skola, såsom enligt förbundsakten, vara skyldiga att deltaga i dessa åtgärder. Att så är fallet, framgår emellertid av art. 25, enligt vilken medlemmarna äro skyldiga alt »godtaga och verkställa säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med denna Lstadga». Rådet skall bestämma örn arten och måttet av de åtgärder sorn i värjo särskilt fall skola vidtagas; särskilt uttalas, att det kan bliva fråga om antingen partiellt eller fullständigt avbrytande av ekonomiska förbindelser och samfärdsel. Uppen­ barligen är det avsett, att åtgärderna skola kunna så differentieras, att icke, såsom i princip gällde enligt Nationernas förbunds akt, samma krav hävdas gentemot alla stater. Ingenting synes hindra att, såsom avsågs nied Nationer­

nas förbunds år 1921 fastställda program för sanktionsväsendet, till en bör­ jan jämförelsevis lindriga ingripanden i samfärdseln äga rum, med bibehål­ lande i övrigt av de fredliga förbindelserna. Men å andra sidan äger rådet, när det så finner erforderligt, fordra ett fullständigt avbrytande av de i artikeln åsyftade förbindelserna. Ingen planläggning på förhand av de icke-militära tvångsåtgärderna förutsätles. Än mindre skola staternas skyldigheter, såsom enligt art. 43, kunna begränsas genom i förväg ingångna avtal. Meningen är tydligen, att rådet efter behoven i varje särskilt fall skall planlägga och be­ sluta erforderliga åtgärder; värjo medlemsstat får finna sig i den omläggning av sitt ekonomiska liv som sålunda blir nödvändig. Om förhandlingar med staterna är det endast så till vida tal, som dessa enligt art. 50 kunna »rådföra sig» med säkerhetsrådet beträffande lösningen av problem, vilka uppkomma i samband med tvångsåtgärder (jfr även art. 31). Om en stat av en eller annan anledning icke ställer sig rådets beslut till efterrättelse, vad händer då? Medlemmarna av Nationernas förbund voro principiellt skyldiga att förhindra förbindelser mellan en för sanktioner ut­ satt stat och vilken som helst annan stat; man erinrar sig, att det därför an­ sågs kunna vid sanktionsfall bliva fråga om ingripande med våld mot För­ enta Staternas utrikeshandel. Stadgan sysselsätter sig ej med detta problem; det finnes inga bestämmelser om tvångsaktioner i syfte att tvinga till delta­ gande i tvångsaktioner. Vissa antydningar om vad som kan göras lämnas emellertid i själva art. 41. Där utsäges nämligen icke, att avbrytandet av t. ex. staten A:s förbindelser med den för tvångsåtgärder utsatta staten B ankommer på staten A enbart. Det skulle sålunda kunna tänkas att, örn staten A upprätthåller av rådet förbjudna förbindelser, andra i tvångsaktionen deltagande stater vidtaga vissa åtgärder för deras förhindrande. Väpnat våld, t. ex. i form av en blockad mot staten B, som faktiskt hindrar staten A:s handel med denna, kan anordnas med stöd av art. 42.

Enligt art. 42 kan rådet skrida till militär aktion: »inskridande medelst

luft-, sjö- eller lantstridskrafter». Inskridandet kan följa efter åtgärder enligt art. 41, om dessa visat sig otillräckliga, men det kan också äga rum, utan att sådana föregått, om de nämligen kunna antagas bliva otillräckliga. Den mili­ tära aktionen kan, såsom redan anmärkts, rikta sig mot en stat, som redan brutit freden, men också, på grund av »hot mot freden», mot annan stat. Åt­ gärderna »kunna innefatta demonstrationer, blockad samt andra operationer av luft-, sjö- och lantstridskrafter tillhörande medlemmar av Förenta Natio­ nerna». Aktionen kan sålunda för det första tänkas bestå enbart däri, att mi­ litära styrkor mobiliseras och förläggas på sådana punkter, att deras blotta förhandenvaro utgör ett verksamt tvång. Särskilt naturlig är denna aktionsform, då rådet endast står inför ett hot mot freden, men intet hindrar, att den användes, även sedan det kommit till fientligheter. Men aktionen kan för det andra ulvecklas därhän, att krigshandlingar företagas. Evenluellt kom­ mer det till formlig krigföring mellan de i aktionen deltagande staterna och den stat som utsatts för densamma. Syftet med tvångsaktionen är enligt art. 42 liksom eljest att »upprätthålla

eller återställa internationell fred och säkerhet». Den militära aktionen kan i enlighet därmed syfta till att förebygga krig eller åvägabringa fred. Det ankommer på rådet att avgöra, vilka åtgärder som befinnas nödvän­ diga för det ändamål varom fråga är. För aktioner har rådet att lita till prestationer, som medlemmarna äro

skyldiga att på dess anmodan utföra. Härom handlar art. A3: de skola »ställa

till rådets förfogande de väpnade styrkor, det bistånd och de förmåner, där­ ibland rätt till passage, som äro nödvändiga för upprätthållande av interna­ tionell fred och säkerhet». Vad staterna ha att ställa till förfogande är sålunda för det första väpnade styrkor, att användas — enligt rådets beprövande — antingen i demonstrationssyfte eller för militär aktion. För det andra skall »bistånd» och »förmåner» för underlättande av rådets verksamhet ställas till dess förfogande.1 Stadgan angiver — på franskt initiativ — särskilt passage­ rätt såsom en form för underlättande av rådets verksamhet. Även i andra former kan emellertid rådet bistås och dess aktion underlättas. Man hal­ ldan tvivel tänkt sig tillhandahållande av transportmedel och andra förnö­ denheter, upplåtande av militära basel-, o. s. v. Självklart är, att olika staters tjänster måste tagas i anspråk på olika sätt. »Bistånd» och »förmåner» få givetvis ankomma på sådana stater, som på grund av sin belägenhet lämpa sig härför. Att prestationernas storlek i viss mån måste bero av de olika staternas styrka, är givet (se nedan). I vad mån man tänkt sig en fördelning av de olika arterna av prestationer efter stater­ nas styrka, därom ger stadgan intet besked. Intressant är emellertid en an­ tydan från en person, som deltagit i utskottsarbetet i San Francisco örn att »de mindre staterna troligen komma att fullgöra större delen av sin plikt ge­ nom att tillhandahålla kommunikationer, baser och dylikt». Det är emellertid — här framträder en beaktansvärd skillnad mellan ak­ tionerna enligt art. 41 och enligt art. 43 —- icke säkerhetsrådet som ensidigt bestämmer örn vad staterna hava att prestera. Deras skyldigheter skola näm­ ligen på förhand fastställas genom avtal med säkerhetsrådet. Avtalsslutande part är säkerhetsrådet; enligt Dumbarton Oaks-förslaget skulle avtalen däremot slutas mellan staterna inbördes. Stadgan förutsätter möjligheten av ett enda avtal; härifrån bortses dock i det följande, då det är svårt att föreställa sig, huru ett sådant avtal skulle se ut, och då för övrigt all initierad diskussion synes utgå från att ett flertal avtal skola kom­ ma till stånd. Avtalen kunna ingås med enskilda stater eller grupper av så­ dana; måhända har man särskilt haft s. k. regionala grupper (jfr kap. VIII) i tankarna. Stadgan inskärper, att avtalen skola ingås så snart som möjligt och alt initiativ till dem skall tagas av säkerhetsrådet. Anordningen med avtalen lämnar uppenbarligen en för medlemsstaterna betydelsefull möjlighet att avgöra, i vilken omfattning och på vad sätt de skola deltaga i aktioner enligt art. 42. Med visst fog har det därför sagts,

1 Deri i den engelska texten förekommande termen »facilities», som i den svenska översatts

med »förmåner», syftar, exaktare uttryckt, på föranstaltningar till underlättande av rådets verk­ samhet.

att det först är genom avtalen, icke redan genom inträdet i Förenta Natio­ nerna, som staterna på allvar engagera sig i dess säkerhetsapparat. Om be­ tydelsen av det avgörande som sålunda återstår att träffa vittnar i sin mån den i Förenta Staterna förda, mycket livliga diskussionen, huruvida vid detta avgörande senatens samtycke (med två tredjedelars majoritet) behöver inhämtas. Vad Sverige angår kan intet tvivel råda örn att riksdagens sam­ tycke erfordras. Den konstitutionella ordning för avtalens ratifikation till vilken art. 43 hänvisar är nämligen för vår del utan varje tvivel den som angives i RF § 12. Det nu sagda bör emellertid ej undanskymma betydelsen av det engage­ ment — även till deltagande i militära aktioner — som sker redan genom inträdet i Förenta Nationerna. Räckvidden av staternas möjligheter att ge­ nom avtalen begränsa sina insatser får nämligen ej överdrivas. Ty för det första är det uppenbarligen ej förslagets mening, att staterna skola äga att efter gottfinnande undandraga sig att ingå ifrågavarande avtal; de äro prin­ cipiellt skyldiga att medverka. För det andra ligger det i sakens natur att, även örn en stats avtalsmässiga prestationer blivit till sin art och sitt mått begränsade, dess deltagande i en militär aktion kan tvinga den att i eget intresse insätta mycket större krafter. För det tredje må erinras örn den av avtalen helt oberoende skyldigheten att lämna »bistånd» (art. 2, punkt 5, och art. 49). Avtalen skola fastställa »styrkornas numerär och beskaffenhet, beredskapsgrad och allmänna förläggning samt arten av de förmåner och det bi­ stånd som skola lämnas». Avtalen böra sålunda giva vid handen, i vad mån och på vad sätt passage skall medgivas, baser upplåtas, transportmedel ställas till förfogande o. s. v. Det naturliga är därvid, att skyldigheterna på ett eller annat sätt preciseras, så att vissa områden och genomtågsvägar an­ visas o. s. v. Det är en icke oviktig skillnad mellan förbundsakten och stad­ gan, att passagerättens beskaffenhet sålunda skall fastställas avtalsmässigt. Vidare skola militära styrkor av bestämd storlek hållas tillgängliga; even­ tuellt kunna bestämda förband avdelas för dylikt ändamål, men något tvång att förfara så har stadgan ej etablerat. Om man emellertid sålunda stannar vid att bestämma de militära styrkornas art och mått, skall i allt fall deras »beredskapsgrad och allmänna förläggning» fastslås. Det kan anmärkas, att det var på franskt förslag, som detta inskrevs i stadgan. Man ville därmed effektivisera den beredskap avtalen skola erbjuda. Med avseende på de mili­ tära styrkonias storlek föreligga inga auktoritativa uttalanden. Självfallet synes vara, att de utmätas så, att erforderlig styrka står till vederbörande stats disposition för andra militära uppgifter än de samfällda aktionerna; man måste ju erinra sig, att stadgan räknar med en rätt till självförsvar i de lägen (exempelvis angrepp från en stormakt), där säkerhetsrådet ej kan vän­ tas ingripa (jfr nedan under art. 51). Mycket maktpåliggande är frågan, i vad mån avtalen kunna på sådant sätt bestämma de avtalade prestationerna, att de endast få uttagas för vissa på förhand bestämda ändamål, i vissa närmare angivna situationer, o. s. v.

Detta spörsmål har särskilt i Förenta Staterna såtillvida varit föremål för livlig diskussion, som man å ena sidan hävdat, att Förenta Staterna borde kunna förbehålla sig, att dess styrkor endast få tagas i anspråk inom en så­ som amerikansk betecknad intressesfär, medan å andra sidan hävdats, att en sådan begränsning av Förenta Staternas ansvar vore äventyrlig och otilllåtlig. Man har i detta sammanhang också berört de mindre staternas på­ tagliga och — efter vad som allmänt synes erkännas — berättigade intresse att icke behöva avstå militära styrkor för användning i vilken del av världen som helst. Tvistefrågan synes kvarstå olöst. Örn emellertid t. ex. en viss mindre eller medelstor stat skulle önska få fastslaget, att dess skyldigheter endast skola avse skydd för vissa stater, vilkas frihet och oavhängighet för nämnda stat äro av särskild betydelse, synes till stöd för en sådan ståndpunkt bl. a. kunna anföras, att det är en stor skillnad mellan stater av mindre stor­ leksordning och de ständiga rådsmedlemmarna med deras större inflytande och därmed naturligt sammanhängande större ansvar. På mycket auktorita­ tivt håll har man också i uttalanden inför amerikanska senatens utrikesut­ skott utgått ifrån att ett antal stater icke komma att gå med på att deras styrkor användas annorstädes än inom jämförelsevis närbelägna områden. Från samma håll har det uttalats, att även de stora staterna troligen vilja förbehålla sig att använda åtminstone den övervägande delen av sin styrka i närbelägna områden, och till yttermera visso förklarats, att artikeln »berät­ tigar staterna att uppställa de villkor som de önska». Ett särskilt viktigt ämne för avtalen är att reglera styrkan och beredskapsgraden av de luftstridskrafter örn vilka art. 45 talar (se nedan). Det är endast i överensstämmelse med avtalen, som staterna kunna av rå­ det avkrävas de i art. 43 avsedda prestationerna. Å andra sidan är det icke sagt, att alltid alla de resurser som stå till buds tagas i anspråk. Av art. 48, mom. 1, framgår för det första, att rådet bestämmer, vilka stater som skola deltaga i aktionen; uteslutet är således ingalunda att, medan en stat får full­ göra mycket betungande prestationer, andras bistånd alls icke anlitas. Det är icke heller nödvändigt, att alla de prestationer som enligt avtal åvila en stat på en gång uttagas. Man kan t. ex. rekvirera en mindre styrka än den beräk­ nade. Särskilt bör framhållas, att rådet kan av en stat fordra passagerätt, upplåtande av baser o. s. v. utan att på samma gång begära, att den skall medverka med egna militära styrkor. Enligt art. 43 kunna prestationerna utkrävas, när helst rådet anser det nödvändigt för »upprätthållande av internationell fred och säkerhet». Men artiklarna 39 och 42, lästa i sammanhang, måste så förstås, att ett inskri­ dande enligt sistnämnda artikel endast är tillåtet i de i förstnämnda artikel angivna situationerna. Och uppenbarligen är det avsett, att prestationer av staterna enligt ari. 43 endast skola förekomma såsom led i eli inskridande enligt art. 42. Örn man sålunda utgår ifrån att freden åtminstone måste vara botad, för att skyldigheterna enligt art. 43 skola kunna aktualiseras, måste man emellertid fasthålla, alt redan härigenom myckel vittgående befogen­ heter lagts i rådets hand. Till äventyrs kan rådet taga ett mycket avlägset

»hot» mot freden till utgångspunkt för krav på upplåtande av exempelvis baser; på sådant sätt kunde t. ex. en mindre stats territorium tänkas bliva under lång tid utnyttjat för förläggning av eller till stödjepunkter för mili­ tära styrkor under rådets disposition. Mot sådana krav kunna emellertid med fog två invändningar resas. För det första: hotet måste ha fått en viss kon­ kretion och aktualitet för att berättiga till aktion. För det andra: artiklarna 42 och 43 syfta endast och allenast till åtgärder av övergående natur, och de missbrukas, om de åberopas till stöd för anordningar av varaktigt slag. Fullkomligt otvetydigt utsäger art. 43, alt staterna ha att ställa sig till efterrättelse vad rådet föreskriver. De lia att vidtaga de positiva åtgärder, som erfordras: att ställa styrkor och materiel till förfogande och att utan mot­ stånd tåla sådana ingripanden som passage, ianspråktagande av baser m. m. Även i stater, vilka såsom ständiga medlemmar av rådet äro väl tryggade mot att på sådant sätt mot sin vilja tvingas in i en aktion, har detta beroende av rådets beslut ingivit farhågor: detta har varit grunden till det i diskussio­ nen i Förenta Staterna framförda kravet, att åtgärder i nu ifrågavarande si­ tuation icke skulle kunna vidtagas av presidenten ensam. Det har emellertid häremot invänts, att en ovillkorlig skyldighet att efterkomma rådets anford­ ran utgör en nödvändig ingrediens i säkerhetssystemet. Givetvis måste emel­ lertid staterna äga full handlingsfrihet inför krav, som gå utöver vad avta­ len stipulera. En annan fråga är, vilka organ som ha att besluta om full­ görande av ifrågavarande skyldigheter; i den norska propositionen anmärkes med rätta, att det måste bero av varje lands interna rätt, vilka organ som skola medverka vid ett dylikt beslut. Det kan nämnas, att det, vad Förenta Staterna angår, numera fastslagits, att beslutanderätten ligger hos presiden­ ten. Om det läge som uppkommer, därest en stat av en eller annan anledning icke böjer sig för rådets anspråk, har stadgan intet att förmäla. Nära till hands ligger tanken att i någon form tillerkänna de stater som skola deltaga i en av rådet anordnad aktion ett särskilt inflytande; i San Francisco dryftades denna tanke bl. a. i samband med frågan örn särskilda organisationsformer vid anordnandet av »regionala» tvångsåtgärder. Enligt art. 31 kan också en medlem få deltaga — utan rösträtt — i rådets överlägg­ ningar, när helst rådet anser, att vederbörande medlems intressen särskilt be­

röras. Men art. 44 går ett steg längre. Medlemmarna ha här i vissa lägen

tillförsäkrats en rätt att deltaga i rådets beslut; deltagandet beror sålunda här ej av rådets bedömande. Det läge som åsyftas är det som uppstår, när rådet beslutit örn användande av våld. Skall i sådant fall en medlem »anmodas» att ställa väpnade styrkor till förfogande, skall den dessförinnan inbjudas att deltaga i säkerhetsrådets beslut rörande användningen av förband till­ hörande dess väpnade styrkor. I detta fall äger medlemmen — mot vad som gäller enligt art. 31 — rösträtt i rådet. Antalet röstande blir sålunda 12, men besluten fattas liksom eljest enligt art. 27, mom. 3, med sju röster (varibland de ständiga rådsmedlemmarna); den inbjudna staten har således ej möjlighet att rubba den majoritet som, då staten inbjöds, hade för avsikt att enligt art. 43 rikta en anmodan till den. Medbestämmanderätt enligt ari. 44 har emel­

lertid den inbjudna staten icke endast vid själva beslutet, att den skall upp­ fordras ställa styrkor lill förfogande, utan även vid varje tillfälle, då under tvångsaktionens fortgång beslut fattas rörande användningen av förband ur dess egna styrkor. Det bör betonas, att den inbjudna staten icke har någon del i beslut rörande användningen av andra staters styrkor. Icke heller lia de utom säkerhetsrådet stående staterna någon annan rätt än den som kan härledas ur art. 31 vid behandlingen av frågor örn »förmåner» och »bistånd». Förslag om att utsträcka medbestämmanderätten till sådana fall avvisades vid San Francisco-konferensen. Stadgan har, måhända med tanke på att så­ dana prestationer böra kunna utkrävas utan dröjsmål, icke ens givit staterna någon rätt att höras i sådana frågor; jfr emellertid art. 50.

Art. 45 reglerar särskilda anordningar i syfte att sätta Förenta Nationerna

i tillfälle att vidtaga brådskande militära åtgärder. Staterna äro i detta syfte skyldiga att hålla »förband ur sina luftstridskrafter omedelbart tillgängliga för samordnad internationell tvångsaktion». De i art. 43 berörda avtalen skola uppdraga de gränser, inom vilka säkerhetsrådet fastställer »dessa förbands styrka och beredskapsgrad ävensom planer för deras samverkan». Det är här fråga om prestationer, som vid behov skola utföras med en alldeles särskild snabbhet. Meningen är däremot ej, att de ifrågavarande luftstridskrafterna skulle redan på förhand sammandragas under säkerhetsrådets ledning. De förbliva under sitt nationella befäl och kunna givetvis ej utan särskild över­ enskommelse stationeras inom annan stats territorium. Art. 45 kan visserli­ gen sägas anknyta till den gamla idén örn en för snabb aktion omedelbart tillgänglig internationell militärmakt. Men så som idén här tillämpats, inne­ bär beredskapen enligt art. 45 icke någonting som principiellt skiljer sig från den vilken etableras genom avtal enligt art. 43. Skillnaden synes förnämli­ gast ligga däri att, medan beredskapsgraden enligt art. 43 beror av vad sta­ terna vilja åtaga sig, art. 45 direkt föreskriver en särskilt hög beredskap och att rådet äger befogenhet att bestämma, huru denna skall gestaltas.

Planer för användande av vapenmakt skola enligt art. 46 uppgöras av sä­

kerhetsrådet; detta synes kunna ske såväl på förhand som under en pågående aktion. Någon medverkan från utomstående staters sida är ej avsedd utom såtillvida, att stabsutskottet (se nedan), som biträder säkerhetsrådet vid upp­ görande av planerna, enligt art. 47 kan inbjuda sådana stater att deltaga i dess arbete; jfr även art. 44.

Art. 41 innehåller bestämmelser örn det nyssnämnda, av de ständiga med­

lemmarnas av säkerhetsrådet stabschefer bestående militära stabsutskottet, vilket skall lämna säkerhetsrådet råd och bistånd »i alla frågor rörande rå­ dets militära behov för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, rörande bruk av och befäl över styrkor, som ställts till dess förfogande, rörande reglering av rustningarna och rörande eventuell nedrustning» (jfr art. 26). När ett verksamt fullgörande av utskottets åligganden det kräver, kan annan stat inbjudas att deltaga i dess arbete. På initierat håll har det antagits, att en sådan inbjudan mäste ske var gång en stats styrkor, bistånd eller lättnader lagas i anspråk. Någon rätt att deltaga har emellertid en så­

dan stat ej enligt stadgan. Och frikostiga inbjudningar kunna knappast på­ räknas, om man fasthåller den strävan efter effektivitet och permanens, som föranledde, att i San Francisco förslag örn att flera stater än de fem ständiga rådsmedlemmarna skulle representeras i utskottet blevo avvisade. Stabsutskottet är under säkerhetsrådet ansvarigt för den »strategiska ledningen» av alla väpnade styrkor, som ställts till rådets förfogande. Frågan om »befälet» över sådana styrkor har däremot ställts på framtiden. Ingenting synes hindra, att denna fråga regleras i avtal slutna enligt art. 43. — Regionala under­ utskott kunna enligt art. 47, mom. 4, inrättas. Det är stabsutskottet, som upprättar dessa underutskott, men detta kan icke ske, utan att dessförinnan »samråd med ifrågakommande regionala organ» ägt rum. Detta förbehåll utgör en av de i San Francisco vidtagna modifikationer i stadgetexten som åsyfta en förstärkning av de regionala institutionerna (se nedan s. 51).

Av ari 48, mörn. 1, framgår, alt den aktion som »erfordras för att verk­

ställa säkerhetsrådets beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet» skall utföras av samtliga medlemmar eller endast vissa bland dem efter säkerhetsrådets bestämmande. Detta stadgandes innebörd har redan i någon mån belysts. Dess betydelse inskränker sig till att angiva rådets val­ frihet mellan olika tänkbara alternativ för utkrävande av annorstädes i stad­ gan fixerade skyldigheter. Det är sålunda ej i denna artikel, som skyldig­ heternas omfattning bestämmes. Stadgandet får därför ej läsas så, som om staterna förklarades skyldiga att, utöver vad artiklarna 40, 43 och 45 giva vid handen, vidtaga åtgärder för verkställande av säkerhetsrådets beslut.

Art. 48, mom. 2, ger vid handen, att verkställigheten av rådets beslut icke

nödvändigtvis behöver ske genom direkta åtgärder av varje särskild stat. Den kan också ske genom att staterna deltaga i kollektivåtgärder »inom ifrågakom­ mande internationella organ, till vilka de äro anslutna». Såsom exempel har i den officiella amerikanska rapporten angivits, att staterna kunna använda sitt inflytande för att förmå den planerade internationella valutafonden att undandraga en angripare hjälp. Om begagnande av regionala överenskom­ melser eller organ för verkställande av tvångsåtgärder se art. 53, mom. 1. En allmän skyldighet till inbördes bistånd vid verkställande av säkerhets­

rådets beslut har stipulerats i art. 49. Medan art. 2, punkt 5, närmast pekar

på bistånd för tvångsåtgärdernas effektiva genomförande, synes art. 49 före­ trädesvis taga sikte på inbördes bistånd de särskilda staterna emellan i de svårigheter, i vilka de kunna råka genom dessa åtgärder. På vad sätt och i vilken utsträckning bistånd skall lämnas, har ej utsagts. Men det är uppen­ bart, att artikeln på mycket goda grunder kan åberopas t. ex. av en stat, som har att medverka i militära åtgärder och i följd därav utsättes för särskilda förluster eller faror. Vilken reell innebörd skyldigheten till inbördes bistånd än får, synes den under alla förhållanden medföra att, om en tvångsaktion utvecklas till ett krig, en medlem av Förenta Nationerna, även örn den icke i någon mån deltager i aktionen, icke kan i allo åberopa de rättigheter och skyldigheter som enligt gällande folkrätt tillkomma en neutral stat. Att bi­ stånd ej får lämnas åt stat, som blir föremål för förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder, framgår av art. 2, punkt 5.

På de ekonomiska problem som kunna uppkomma för en stat i samband

med förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder tager art. 50 sikte. Naturligt

är att sådana ekonomiska problem exempelvis kunna uppstå genom handels­ blockad eller annan aktion enligt art. 41 eller genom de rubbningar i ekono­ mien som ett genomtåg enligt art. 42 medför. Vad en stat i sådana lägen kan påräkna, giver stadgan ej vid handen; det torde väl kunna bliva fråga örn ändring — till förebyggande av ekonomisk skada — i uppgjorda planer, örn export- och importlättnader, om finansiell hjälp i olika former (t. ex. lån), om ersättning för liden skada, o. s. v. Stadgan inskränker sig till att föreskriva, att staterna »äga rätt att rådföra sig med säkerhetsrådet beträffande lösning­ en av dessa problem».

Art. 51 — tillkommen under förhandlingarna i San Francisco — garante­

rar rätten till självförsvar i händelse av »väpnat angrepp»; självklart är att en rådets aktion aldrig kan betraktas som ett sådant. Närmast framstår detta självförsvar — vi ha till en början i sikte det självförsvar som utövas av en stat ensam — som en provisorisk åtgärd; det får utövas, »intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för upprätthållande av internationell fred och säkerhet». Det kan vara tvivelaktigt, i vad mån stadgandet också är tillämpligt, sedan en rådsaktion kommit i gång. Det heter uttryckligen, att de till självförsvar vidtagna åtgärderna icke skola inverka på säkerhetsrådets rätt och skyldighet att enligt stadgan vidtaga åtgärder för fred och säkerhet. En rådsaktion skulle utan tvivel under vissa förhållanden hämmas genom att en stat fortsätter sitt självförsvar, så t. ex. om detta självförsvar fortsättes, sedan rådet inskridit med ett försök att hejda konfliktens utveckling genom provisoriska åtgärder enligt art. 40. Måhända kunna också lägen tänkas, i vil­ ka en stat, som i och för sig har rätt till självförsvar, icke får för detta ända­ mål taga i anspråk sådana styrkor som enligt art. 43 skola stå till förfogande för annat ändamål. Men i den brittiska kommentaren till stadgan fastslås ut­ tryckligen att, örn rådets aktion är påtagligen otillräcklig, rätten till själv­ försvar kan åberopas av en stat såsom rättfärdigande varje aktion den finner lämpligt att företaga. Självklart är att rätten till självförsvar gäller utan inskränkning i sådana fall, då någon tvångsaktion av rådet icke kommer till stånd, kanske icke ens ifrågasättes. Om sålunda t. ex. en ständig rådsmedlem skulle företaga ett an­ grepp, utan att detta ingår som ett led i en av rådet ledd aktion, är den an­ gripna statens rätt till självförsvar helt obeskuren. Självförsvaret behöver icke vara individuellt; det kan också vara »kollek­ tivt». Att detta inskrivits i stadgan, är ett utslag av en från skilda håll yppad misstro mot säkerhetsrådets effektivitet och av ett i samband därmed stå­ ende intresse att bevara möjligheten för andia kollektiva aktioner än dem som stadgan reglerar. Det blir anledning att återkomma lill denna strömning vid behandlingen av kap. VIII, där den satt starka spår. Här är det nog att nämna, att man särskilt var angelägen om att gardera de amerikanska stater­ nas rätt alt avvärja ett mot den amerikanska kontinenten riktat angrepp även­ som verkningskraften hos de biståndspakter, som slutits under världskriget. Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 196. 5

Rätten till självförsvar betyder, att i sådana situationer som ovan berörts även andra stater få komma till den angripna statens försvar. Självförsvaret måste, det bör i detta sammanhang understrykas, rikta sig mot »militär aggression». Man talar i Amerika även örn »politisk aggression», i bety­ delsen av försök att påtvinga de amerikanska staterna ett icke-amerikanskt styrelseskick. Men art. 51 lämnar dem ingen lätt att i ett sådant läge gripa till vapen. Rätten till kollektivt självförsvar måste antagas gälla för varje stat som uppfattar ett angrepp mot en annan stat såsom äventyrande dess egen säkerhet. Intet ger vid handen, att rätten till självförsvar skulle vara beroende av därom på förhand träffade avtal mellan staterna, men stadgan innehåller icke heller något hinder för att sådana avtal ingås; det är också, såsom nyss nämndes, ej minst med tanke på vissa sådana redan bestående avtal, som stadgandet tillkommit. Om det kollektiva självförsvaret torde i högre grad än örn det individuella gälla, att rätten därtill måste få vika, när den kommer i kollision med en av rådet ledd aktion. Det är sålunda t. ex. högst tvivelaktigt, i vad mån det kan fullföljas, sedan rådet gripit in i mellanhavandet med en efter andra riktlinjer utstakad aktion. Det kan emellertid i detta sammanhang förtjäna erinras örn att -— såsom den osriella kanaden­ siska rapporten framhåller —- varje stormakt kan förhindra en sådan tvångsaktion av rådet som kan ifrågakomma, sedan en regional självförsvarsaktion satts igång. Medlemmarna av Förenta Nationerna ha sålunda rätt icke blott att för­ svara sig, då de angripas, utan även — åtminstone under vissa förutsättning­ ar — att biträda en annan stat i dess självförsvar. Men de lia å andra sidan full frihet att i en sådan situation välja andra vägar. Om det t. ex. kommer till ett krig mellan två stater, i vilket säkerhetsrådet icke ingriper, finnes det ingenting som hindrar, att andra stater förbliva neutrala i detta krig; i en sådan situation återtaga medlemmarna — för att citera den officiella brit­ tiska kommentaren — sin handlingsfrihet. Man har här särskilt att beakta möjligheten av ett krig, som begynnes genom ett angrepp av en ständig råds­ medlem, eventuellt gentemot en annan sådan. Utbryter en konflikt mellan stormakterna — så har saken i auktoritativ form framställts från dansk syn­ punkt — återuppstår neutralitetspolitiken. Örn icke art. 27 gjort tvångsaktioners igångsättande beroende av samtliga ständiga rådsmedlemmars samtycke, kunde ett angrepp från en stormakts sida hava utlöst en rådets aktion med därav följande, ovan beskrivna skyldigheter för alla till Förenta Nationerna hörande stater. Men så som omröstningsreglerna nu gestaltats, kan ingen tvångsaktion komma att igångsättas mot en stormakt på grund av att den griper till krig. Därav följer också, att de utom konflikten stående staterna äga, som ovan redan omnämnts, intaga en neutral hållning; inträdet i För­ enta Nationerna ålägger dem ej att i ett sådant läge uppgiva sin neutralitet. Gentemot de krigförande kunna de med andra ord, under förutsättning att de fullgöra, vad som kräves av en neutral stat, göra anspråk på en sådan stats rättigheter. Stadgan hindrar ej heller överenskommelser staterna emel­ lan, som gå ut på att i ett sådant läge som här avses under samverkan hävda neutraliteten.

Regionala avtal. Kapitel VIII.

Koncentrationen i säkerhetsrådets hand av Förenta Nationernas verksam­ het i fredens och säkerhetens intresse modifieras genom reglerna i kap. VIII om regionala avtal, vilka avse att lämna utrymme för en verksamhet i samma riktning av särskilda grupper av stater. Da termen »regional» kommit till användning vid beskrivningen av här ifrågakommande företeelser, ledes tanken närmast till geografiska enheter, d. v. s. grupper av stater, som gränsa till varandra. Bestämmelserna i kap. VIII hava också bland annat kommit til! för att inom organisationen bereda utlymme för de amerikanska staternas sedan lång tid bestående samarbete. Så­ som ett annat exempel har nämnts det i mars 1945 bildade förbundet av arabstater. Men den geografiska affiniteten har icke betraktats såsom väsent­ lig för begreppet »regional». Man har också betraktat vissa under det andra världskriget tillkomna allianser av annat slag, t. ex. mellan å ena sidan Sov­ jetunionen, a andra sidan t. ex. Storbritannien, Frankrike och Jugoslavien, såsom »regionala», och man måste också hava förutsatt, att sådana allianser skola kunna ingås framdeles. Även ur en annan synpunkt sett rymmer kategorien »regionala avtal» olik­ artade företeelser. Man har tagit i ögonsikte sådana arrangemang som, base­ rade på de deltagande staternas solidaritet, väsentligen syfta till att mot utom­ stående stater, eventuellt med våld, hävda gemensamma intressen. Men man har också tänkt på sådana grupper som, med inbördes motsättningar för ögonen, skapa anordningar för fredlig lösning av tvister och för samfällt inskridande mot en till gruppen hörande stat, som hotar eller bryter freden. Man har också räknat med gruppbildningar, som på en gång fullfölja dessa olika syften. Ingenting synes hindra, att en stat tillhör flera olika regionala grupper.

Det förklaras i art. 52, mom. 1, att ingen bestämmelse i stadgan utesluter re­

gionala avtal eller organ av nu angiven art. Med »organ» torde härvid åsyftas sådana fasta institutioner som staterna kunna vilja genom inbördes träffade avtal upprätta, exempelvis motsvarigheter till Förenta Nationernas general­ församling, säkerhetsråd och domstol samt det ekonomiska och sociala rådet. Jfr även art. 47, mom. 4, örn regionala underutskott till stabsutskottet. Förutsättningarna för att de regionala avtalen och organen skola anses för­ enliga med stadgan äro: för det första att de handhava »angelägenheter röran­ de upprätthållandet av fred och säkerhet», för det andra att dessa angelä­ genheter »lämpa sig för regionala åtgärder», för det tredje att avtalen och organen och dessas verksamhet »äro förenliga mod Förenta Nationernas än­ damål och grundsatser» (jfr artiklarna 1 och 2). Huruvida dessa förutsätt­ ningar äro uppfyllda eller icke, kan naturligen bliva föremål för tvist. Från säkerhetsrådets sida lär emellertid en regional anordnings oförenllighet med stadgan endast kunna göras gällande genom beslut fattat enligt art. 27, morn. 3. Intet ger nämligen vid handen, alt de regionala anordningarna skulle

behöva säkerhetsrådets godkännande för att betraktas såsom förenliga med stadgan.

Art. 52, momenten 2 —4, sysselsätter sig med regionala anordningar såsom

led i verksamheten för fredlig lösning av tvister. Förbundsmedlemmar, som tillhöra en regional grupp, skola göra sitt yttersta för att åstadkomma fred­ lig lösning av »lokala» tvister genom sådana »avtal eller organ», innan de hänskjutas till rådet. Detta stadgande synes vara av jämförelsevis ringa bety­ delse; det innebär egentligen intet annat än att de förbindelser som staterna inbördes ingått tillika konstituera förpliktelser — låt vara av mycket obe­ stämd art — gentemot Förenta Nationerna. Mera beaktansvärt synes stadgan­ det, att rådet å sin sida skall främja sådant fredligt biläggande, eventuellt ge­ nom att tvister av rådet hänskjutas till regional handläggning. Med dessa be­ stämmelser har man velat tillgodose önskemål, som gått ut på att i möjligaste mån främja regionala former för tvisters biläggande. Men samtidigt förklarar art. 52, mom. 4, att bestämmelserna i intet avseende inskränka tillämpningen av artiklarna 34 och 35; såväl rådet som generalförsamlingen äga sålunda utan hinder av dem upptaga »varje tvist, liksom varje sakläge som kan leda till internationella motsättningar eller giva upphov till en tvist».

Art. 53 sysselsätter sig med frågan om regionala tvångsåtgärder. Stadgan

utgår uppenbarligen från den tanken, att det i åtskilliga lägen kan vara na­ turligt, att sådana tvångsåtgärder som enligt kap. VII ankomma på rådet i stället anordnas av regionala grupper. Grundsatsen är dock den, att regionala tvångsåtgärder endast få förekomma antingen i den form, att rådet använder regionala avtal eller organ för verkställande av tvångsåtgärder under dess myndighet, eller ock så, att rådets bemyndigande gives till tvångsåtgärder, som en regional grupp vill sätta i gång. I förstnämnda fall äga de regionala åtgärderna rum på det sätt, att rådet, i stället för att påfordra prestationer av de särskilda staterna, kräver insatser i regional form, exempelvis militära operationer under ledning av för ändamålet skapade regionala organ (jfr art. 48, mom. 2). Emellertid hava från olika håll och ur olika synpunkter betänkligheter yp­ pats mot att på detta sätt göra allt vad tvångsåtgärder heter beroende av sä­ kerhetsrådet. Man har sålunda pekat på de risker som kunna uppkomma genom att rådet icke kan ingripa med tillräcklig snabbhet och framför allt erinrat örn möjligheten av att rådet över huvud taget icke ingriper, fastän freden hotas eller rentav ett angrepp äger rum. Med hänsyn härtill har för­ budet mot regionala tvångsåtgärder utan rådets medverkan på olika sätt modifierats. För det första genom det uttryckliga erkännandet av rätten till kollektivt självförsvar (art. 51; se ovan); denna rättighet kan bl. a. utövas just av en såsom regional betraktad statsgrepp. Det är emellertid endast till försvar mot väpnat angrepp denna rätt får utövas; art. 51 berättigar icke en regional grupp att företaga tvångsåtgärder med anledning av ett hot mot freden. För det andra auktoriserar stadgan i två fall regionala åtgärder riktade mot sådana stater som under det andra världskriget varit fiender till någon

av stadgans signatärmakter (»fiendestater», art. 53, morn. 2). Härvid bör observeras att, för den händelse en sådan stat vinner inträde i Förenta Na­ tionerna, den officiella brittiska kommentaren förutsätter, att genom sådant inträde nödvändigheten att vidtaga särskilda åtgärder mot den ifrågavaran­ de statens angreppspolitik bortfaller. Stadgans bestämmelser örn åtgärder mot fiendestater kunna sägas inne­ bära, att det system av traktater örn ömsesidigt bistånd som består eller kan komma att utvecklas segrarmakterna emellan fogas in i stadgans system som mycket vittgående och betydelsei ulla undantag fran huvudreglerna i kap. VII. Dessa tvångsåtgärders vidtagande är ej beroende av att angrepp eller ens hot i den betydelse som avses i art. 39 föreligger. Helt oberoende av stadgan avgöra de agerande staterna, huruvida ett ingripande behöves. Själv­ klart är, att här ifrågavarande, såsom »regionala» betecknade tvångsåtgärder företagas utan rådets medverkan och att utomstående medlemmar av Förenta Nationerna icke vid dem hava några av de skyldigheter som angivas i kap. VII. Det första av de åsyftade undantagen anknyter till art. 107, som förklarar, att åtgärder gentemot en »fiendestat», vilka »som följd av» det andra världs­ kriget vidtagas eller godkännas av de regeringar som bära ansvaret för dy­ lika åtgärder icke genom stadgan göras ogiltiga eller äro uteslutna. Av art. 53, mom. 1, framgår, att till dessa åtgärder även höra tvångsåtgärder. Seg­ rarmakterna eller grupper av dem kunna i följd härav vidtaga alla sådana åtgärder som i kap. VII beskrivas såsom tvångsåtgärder. Av formuleringen i art. 53, mom. 1, framgår, att icke endast redan vidtagna tvångsåtgärder (t. ex. ockupationer) utan även sådana som framdeles kunna befinnas erforderliga förklaras giltiga såsom en form för tillåten regional tvångsaktion. En be­ gränsning ligger emellertid däri, att aktionen skall vidtagas »som följd av» det andra världskriget. Det andra undantaget går ut på att tvångsåtgärder mot fiendestater äro tillåtliga, om de företagas i enlighet med regionala avtal och rikta sig mot en »förnyad angreppspolitik» från en sådan stats sida. Här fordras alltså ej, att tvångsåtgärderna vidtagas »som följd av» världskriget. De äro strängt taget möjliga under obegränsad tid. Endast såtillvida kunna de båda här berörda undantagen betecknas så­ som tidsbegränsade, som möjligheten alt enligt dem vidtaga tvångsåtgärder bortfaller, när de därtill bemyndigade staterna därom hemställa och rådet är i stånd att övertaga »uppgiften att förebygga ytterligare angrepp från sådan stat». Det ligger sålunda helt i segrarmakternas hand att bestämma, når de­ ras speciella fullmakt att företaga tvångsaktioner skall bortfalla. Det an­ tagandet har framställts, att de skola vara intresserade av att snarast möjligt komma i detta läge.

En vittgående anmälningsskyldighet har stipulerats i art 54. Det har, vad

regionala grupper angår, icke ansetts nog med den allmänna skyldigheten att registrera traktater hos sekretariatet (art. 102). Därutöver har föreskrivits, att rådet skall hållas »fullständigt underrättat örn den verksamhet för upp­

rätthållande av internationell fred oell säkerhet som bedrives eller planeras jämlikt regionala avtal eller av regionala organ». Håller man fast vid den tolkning av begreppen »regionalt avtal» och »regionalt organ» som kommit till synes under förarbetena till stadgan och som särskilt påtagligt ligger till grund för art. 53 lär man icke undgå den slutsatsen, att art. 54 bör få tilllämpning på de allra flesta engagemang av politisk innebörd.

Internationellt ekonomiskt och socialt samarbete. Ekonomiska och sociala rådet. Kapitlen IX och X.

Organisationens verksamhet för ekonomiskt och socialt framåtskridande ägnades mycket stort intresse på San Francisco-konferensen. Det stod klart, att under tiden närmast efter kriget och även senare mycket omfattande och svårbemästrade problem mäste lösas på detta område, för att freden och sä­ kerheten inom och mellan nationerna skulle kunna tryggas. Tillika var det uppenbart, att dessa svåra problem icke skulle kunna lösas utan ett omfat­ tande och intimt internationellt samarbete. För att detta arbete skulle kunna giva största möjliga utbyte, måste vidare de gemensamma ansträngningarna på olika hithörande fält omsorgsfullt samordnas och verksamheten stimule­ ras genom nya uppslag och initiativ. Det var främst med tanke på att organi­ sationen skulle kunna fylla dessa båda funktioner, att samordna och att taga initiativ, som stadgans bestämmelser om Förenta Nationernas verksamhet i ekonomiskt och socialt avseende utarbetades. Dumbarton Oaks-planens stadganden fingo även här utgöra grundstommen, men de preciserades och utbyggdes på flera punkter som resultat av det livliga meningsutbytet på konferensen. De mera allmänt hållna, hithörande föreskrifter som återgivits i samband med behandlingen av organisationens ändamål och generalförsamlingens uppgifter kompletteras av stadgans kapitel IX och X. Det förra kapitlet upp­ drager riktlinjerna för verksamheten, medan kap. X innefattar detaljerade bestämmelser angående det ekonomiska och sociala rådet och dess funk­ tioner.

Art. 55 angiver bevekelsegrunderna och området för Förenta Nationernas

arbete i ifrågavarande hänseende. Ändamålet är att skapa den stadga i sam­ hällslivet och det välstånd som äro nödvändiga för fredliga och vänskapliga förbindelser mellan nationerna. I detta syfte skall organisationen främja hög­ re levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende. Den skall vidare främja lösandet av spörs­ mål av internationell karaktär på de ekonomiska och sociala områdena, inom hälsovården och på närbesläktade områden samt tillika befordra internatio­ nellt samarbete i kultur- och uppfostringsfrågor. Slutligen skall organisatio­ nen verka för att de mänskliga rättigheterna och allas grundläggande fri­ heter allmänt respekteras och iakttagas, utan att skillnad göres på grund av ras, kön, språk eller religion. Sistnämnda uppgift innefattar tydligen bl. a.

verksamhet till förmån för rasliga, språkliga eller religiösa minoriteter, ehuru själva ordet minoritet icke nämnes. Nationernas förbunds minoritetsskydd led av den väsentliga svagheten, att det blott gällde ett fåtal länder, som vid fredsuppgörelsen efter det första världskriget fått åtaga sig särskilda för­ pliktelser till skydd för sina minoriteter. Dessa länder kände detta förhållan­ de som en orättvisa och betraktade minoritetsskyddet med misstro, vilket inverkade i hög grad menligt på skyddets effektivitet. Förenta Nationernas stadga syftar till universell respekt för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna och undviker därmed det partiella minoritetsskyddets påtagliga nackdelar. I vilken mån de uppställda målen kunna realiseras, återstår emel­

lertid att se. Enligt art. 56 förbinda sig alla medlemsstater att såväl samfällt

som var för sig vidtaga åtgärder för att i samarbete med organisationen för­ verkliga de syften som angivas i art. 55. Åtagandet i art. 56 utgör ett tillägg till Dumbarton Oaks-planens bestämmelser och har sin upprinnelse i ett för­ slag av Australiens delegation. Detta förslag ansågs på en del håll giva ut­ rymme för en tolkning, som kunde göra det möjligt för organisationen att inblanda sig i en medlemsstats inre angelägenheter. Artikeln utformades där­ för med tanke på att utesluta en sådan eventualitet, och till yttermera visso intogs i konferensens protokoll ett uttalande, att ingen bestämmelse i kap. IX får anses giva organisationen befogenhet att ingripa i medlemsstaternas inre frågor (»domestic affairs»). Därmed underströks i själva verket för detta spe­ ciella område den allmänna grundsatsen i art. 2, punkt 7, att Förenta Natio­ nerna icke har befogenhet att intervenera i frågor, som huvudsakligen falla inom en stats egen behörighet (»domestic jurisdiction»), och att det icke kräves av medlemsstaterna, att de hänskjuta sådana frågor till avgörande enligt stadgan. Allmänna föreskrifter örn organisationens samordnande funktion givas i

artiklarna 57 och 58. Enligt den förra skola de olika »fackorgan» som upp­

rättats genom mellanstatliga överenskommelser och som enligt de statuter som gälla för dem ha vidsträckta internationella åligganden på här ifråga­ varande områden, anknytas till Förenta Nationerna i överensstämmelse med vissa närmare föreskrifter i art. 63 rörande det ekonomiska och sociala rådet. Art. 58 stadgar, att organisationen skall framlägga förslag angående samord­ nandet av dessa fackorgans arbetsprogram (»policies») och verksamhet. Bland de talrika fackorgan som här kunna komma i fråga må nämnas å ena sidan sådana sedan länge existerande sammanslutningar som världspostunionen och telegrafunionen, å andra sidan under kriget tillkomna eller planerade institutioner såsom den internationella jordbruks- och livsmedelsorganisationen och den internationella valutafonden. Även den internationella arbetsor­ ganisationen torde höra till de här åsyftade fackorganen. När så befinnes

lämpligt skall vidare, enligt art. 59, Förenta Nationerna taga initiativ till

upprättandet av nya fackorgan, i den mån sådana erfordras för realiserandet av de syften som angivas i art. 55. Även Nationernas förbunds akt innefattade i sin art. 24 föreskrifter örn anslutning av internationella institutioner (»bureaux internationaux»), men

i övrigt synas bestämmelserna i stadgans kap. IX ha en vidare räckvidd än motsvarande stadganden i förbundsakten. Denna uppräknade i art. 23 ett begränsat antal ekonomiska och sociala områden, såsom arbetsförhållandena, vita slavhandeln, opiumhandeln, kommunikationerna och hälsovården, vilka skulle göras till föremål för förbundets, respektive medlemmarnas reforme­ rande eller kontrollerande verksamhet. Förenta Nationernas stadga däremot anger i så allmänna ordalag de ekonomiska och sociala frågor som falla inom organisationens verksamhetsområde, att uppräkningen blir praktiskt taget uttömmande. En annan viktig skillnad mellan akten och stadgan är, att den senare inrättar ett centralt organ för verksamheten. I första hand vilar,

enligt art. 60, ansvaret för organisationens i kap. IX angivna uppgifter på

generalförsamlingen, men under dess myndighet skall det effektiva arbetet bedrivas av det ekonomiska och sociala rådet. För att betona betydelsen av dess åligganden har rådet i stadgan gjorts till ett av organisationens huvud­ organ. Bestämmelserna i kap. X om det ekonomiska och sociala rådet inledas med

reglerna för rådets sammansättning. Det skall enligt art. 61 bestå av aderton

medlemmar av organisationen, vilka väljas av generalförsamlingen. Valet sker med två tredjedelars majoritet av församlingens närvarande och röstande medlemmar (art. 18). Sex medlemmar av rådet skola årligen väljas för tre ar, dock att vid det första valet aderton medlemmar skola utses, av vilka sex skola avgå efter ett år och sex efter två år i den ordning generalförsam­ lingen besluter. En avgående medlem kan omedelbart återväljas. Varje med­ lem av rådet skall företrädas av ett ombud och äga en röst. Rådets beslut fat­

tas med enkel majoritet bland närvarande och röstande medlemmar (art. 67).

I det ekonomiska och sociala rådet göres sålunda ingen skillnad mellan stor­ makter och mindre stater. Inga ständiga rådsplatser finnas här, ej heller någon vetorätt. Rådets uppgifter äro främst att taga initiativ till internationellt samarbete på det ekonomiska och sociala området samt att fullgöra huvudparten av organisationens åligganden enligt kap. IX med avseende på fackorganen. Rå­ det äger sålunda utarbeta eller taga initiativ till undersökningar och rappor­ ter avseende internationella frågor på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena, rörande undervisning och hälsovård samt på därmed samman­ hängande områden. Det kan även framställa förslag i dessa frågor såväl till generalförsamlingen som till medlemsstaterna och vederbörande fackorgan. Vidare äger rådet framlägga förslag rörande det skydd för de mänskliga rättigheterna som organisationen har till syfte att befrämja. I fråga om an­ gelägenheter, som falla inom rådets behörighet, kan det underställa general­ församlingen förslag till internationella avtal samt sammankalla internatio­ nella konferenser i enlighet med av organisationen fastställda föreskrifter

(art. 62). Med fackorganen kan rådet ingå överenskommelser för att fast­

ställa de villkor på vilka dessa organ skola anknytas till Förenta Nationerna. Sådana avtal skola underställas generalförsamlingen för godkännande (jfr även art. 17, mom. 3). Rådet äger också öppna underhandlingar med fack­

organen och avgiva förslag till dem, generalförsamlingen och medlemssta­

terna i syfte att samordna organens verksamhet (art. 63). Det kan vidtaga

lämpliga åtgärder för att erhålla regelbundna rapporter från fackorganen samt träffa överenskommelser med dem och medlemsstaterna i syfte att in­ förskaffa rapporter angående vad som gjorts för att sätta i verket rådets egna förslag och generalförsamlingens inom rådets behörighetsområde fal­ lande förslag. De erinringar som rådet önskar göra med anledning av rap­

porterna äger det delgiva generalförsamlingen (art. 64-).

Jämte dessa funktioner har det ekonomiska och sociala rådet att fullgöra* uppgifter, som falla inom dess kompetens i samband med genomförandet av generalförsamlingens förslag, eller som tilldelas rådet av generalförsamlingen

(art. 66, momenten 1 och 3). Det äger även lämna upplysningar till säker­ hetsrådet och skall på dess begäran biträda detta (art. 65). Slutligen kan det

ekonomiska och sociala rådet med generalförsamlingens godkännande full­ göra särskilda uppgifter på begäran av något fackorgan eller av medlemmar

i organisationen (art. 66, mom. 2).

Beträffande förfarandet i det ekonomiska och sociala rådet givas bestäm­

melser i artiklarna 68 —72. Rådet skall tillsätta de utskott som erfordras för

fullgörande av dess åligganden, bl. a. ett för främjande av de mänskliga rät­ tigheterna. Den uttryckliga föreskriften om ett sådant utskott tillkom på San Francisco-konferensen, och syftet synes bl. a. vara, att detta utskott skall utarbeta en internationell rättighetsförklaring. I Dumbarton Oaks-planen stadgades, att utskotten skulle bestå av experter, men denna bestämmelse ströks på konferensen för att lämna rådet friare händer vid valet av utskottsledamöter. Vid behandlingen av angelägenheter som speciellt beröra någon medlemsstats intressen skall rådet inbjuda denna att utan rösträtt deltaga i överläggningarna. Rådet äger även bereda representanter för fackorganen tillfälle att utan rösträtt deltaga i dess och utskottens överläggningar samt självt låta sig representera vid fackorganens sammankomster. För att ytter­ ligare stärka rådets samordnande funktion har vidare stadgats, att det må vidtaga lämpliga anstalter för att rådpläga även med icke statliga (»nongovernmental») organisationer inom sitt kompetensområde. Bestämmelsen avser såväl internationella som nationella organisationer, men beträffande de senare är det ett villkor, att arrangemanget föregås av samråd med veder­ börande medlemsstat. I övrigt fastställer rådet självt sin arbetsordning, inbegripet sättet för ut­ seende av ordförande. Det sammanträder, när så erfordras i enlighet med arbetsordningen, vilken skall innefatta bestämmelser örn rådets samman­ kallande på begäran av flertalet av dess medlemmar.

Icke självstyrande territorier. Förvaltarskapssystemet. Förvaltarskapsrådet. Kapitlen XI—XIII.

Kap. XI utgör en deklaration angående riktlinjerna för förvaltningen av icke självstyrande territorier i allmänhet, medan kapitlen XII och XIII inne­ hålla föreskrifter örn upprättande av ett speciellt förvaltarskapssystem för vissa territorier. Den allmänna principförklaringen saknar motsvarighet i Nationernas förbunds akt. Däremot har förvaltarskapssystemet en förebild i förbundets mandatsystem, även örn skiljaktigheterna äro avsevärda.

Deklarationens huvuddel återfinnes i art. 73. Den avser alla »territorier,

vilkas befolkning ännu ej uppnått full självstyrelse», och den avges i de med­ lemsstaters namn vilka nu bära eller i framtiden övertaga ansvaret för så­ dana territoriers förvaltning. Som ledande grundsats i deklarationen upp­ ställes principen, att befolkningens intressen i första hand skola tillgodoses. Innevånarnas välfärd skall till det yttersta främjas, inom ramen av stadgans internationella freds- och säkerhetssystem. I anslutning till denna allmänna målsättning åtaga sig vederbörande medlemsstater vissa mera preciserade förpliktelser. De lova sålunda att trygga befolkningens politiska, ekonomiska, sociala och kulturella framåtskridande, under tillbörligt hänsynstagande till dess inhemska kultur. De ämna tillse, att innevånarna behandlas rättvist och skyddas mot övergrepp. De vilja beakta befolkningens politiska strävanden, utveckla dess självstyrelse och befordra uppbyggandet av fria politiska insti­ tutioner, alltjämt med vederbörlig hänsyn tagen till de särskilda förhållan­ dena och den kulturella nivån inom varje territorium. Konstruktiva åtgärder skola vidtagas för territoriernas utveckling, forskning uppmuntras, och in­ ternationellt samarbete inledas i syfte att förverkliga de mål som uppställas i deklarationen. I överensstämmelse med Förenta Nationernas huvudända­ mål åtaga sig medlemsstaterna att även såsom förvaltare av icke självsty­ rande territorier medverka till att upprätthålla internationell fred och sä­ kerhet. Slutligen stadgas i deklarationen en viss skyldighet att lämna statis­ tiska och andra upplysningar av teknisk natur rörande de ekonomiska och sociala förhållandena och uppfostran i territorierna. Sådana uppgifter skola av vederbörande medlemsstat regelbundet tillställas generalsekreteraren, »med de inskränkningar som må betingas av säkerhetsskäl eller av konstitutionella hänsyn». Någon befogenhet för Förenta Nationerna att inblanda sig i med­ lemsstaternas tillämpning av de i deklarationen uppställda grundsatserna finnes emellertid ej.

Åtagandena i art. 73 kompletteras med en förklaring i art. 74, att Förenta

Nationernas medlemmar äro ense om att deras politik även i fråga om icke självstyrande territorier måste grunda sig på den goda grannsämjans prin­ cip i sociala, ekonomiska och kommersiella angelägenheter och taga hänsyn till den övriga världens intressen och välfärd.

Bestämmelserna i kap. XII om förvaltarskapssystemet inledas med art. 75,

vari stadgas, att »Förenta Nationerna skall under sin myndighet upprätta

ett internationellt förvaltarskapssystem för förvaltning och övervakning av territorier, som må komma att underställas detta genom senare särskilda av­ tal». Sådana territorier kallas i stadgan »förvaltarskapsområden» och kunna

enligt art. 77, mom. 1, tillhöra någon av följande tre kategorier: 1) mandat­

områden; 2) territorier, som till följd av det andra världskriget kunna komma att avskiljas från fiendestaterna; 3) territorier, som frivilligt ställas under förvaltarskapssystemet av de för deras förvaltning ansvariga staterna. Enligt

uttrycklig bestämmelse i art. 78 kan föi~valtarskapssystemet däremot icke till-

lämpas på territorier, som blivit medlemmar av Förenta Nationerna. Genom själva stadgan ställas emellertid inga territorier under förvaltarskapssystemet

(art. 77, mom. 2), och bestämmelserna i kap. XII medföra icke i och för sig någon ändring i bestående rättsförhållanden (art. 80). Först genom avslutan­

det av särskilda förvaltarskapsavtal blir förvaltarskapssystemet tillämpligt på de i avtalen angivna territorierna och i enlighet med däri fastställda före­ skrifter. Mellan vilka parter förvaltarskapsavtalen skola slutas, framgår icke klart av stadgans bestämmelser. Det säges endast, att bestämmelserna örn förvaltarskap för varje territorium och ändringar i dem fastställas genom överenskommelse mellan de direkt berörda staterna, bland dem vederbörande mandatärmakt, när det gäller mandatområde, som förvaltas av en medlems­ stat (Japan uteslutes sålunda). Därjämte föreskrives, att de mellan vederbö­

rande stater slutna avtalen skola godkännas av Förenta Nationerna (art. 79).

Förvaltarskapssystemets grundläggande syften äro, i anslutning till orga­

nisationens allmänna ändamål, följande enligt art. 76:

»a) att främja internationell fred och säkerhet; b) att befordra förvaltarskapsområdenas innevånares framåtskridande i politiskt, ekonomiskt och socialt avseende samt på uppfostrans område även­ som deras fortskridande utveckling emot självstyrelse eller oberoende, under hänsynstagande till varje områdes och dess befolknings särskilda förhållan­ den och befolkningens fritt uttryckta önskemål samt enligt bestämmelserna i varje särskilt förvaltarskapsavtal; c) att stärka aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande fri­ heter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion, samt främja insikten om alla folks inbördes beroende; d) att tillförsäkra alla Förenta Nationernas medlemmar och dessas med­ borgare lika behandling i sociala, ekonomiska och kommersiella angelägen­ heter, ävensom åt sagda medborgare trygga lika behandling vid rättsskip­ ningen, dock utan förfång för förverkligandet av förvaltarskapssystemets ovan angivna syften samt med förbehåll för vad i artikel 80 stadgas.» Huru dessa grundsatser skola förverkligas i fråga örn varje särskilt förvaltarskapsområde, därom skola närmare föreskrifter givas i vederbörande

förvaltarskapsavtal. Avtalet skall enligt art. 81 innefatta de bestämmelser

som skola gälla för områdets förvaltning och tillika angiva den myndighet som har att utöva förvaltningen. Denna s. k. förvaltande myndighet kan vara en eller flera stater eller också organisationen själv.

Såsom en särskild förpliktelse ålägger art. 84 den förvaltande myndighe­

ten att tillse, att förvaltarskapsområdet bidrager till att upprätthålla interna­ tionell fred och säkerhet. I detta syfte ger artikeln den förvaltande myndig­ heten befogenhet att använda från området härrörande frivilligstyrkor, för­ måner och bistånd såväl för fullgörandet av egna åtaganden gentemot säker­ hetsrådet som för det lokala försvaret och för vidmakthållande av lag och

ordning inom området. Härjämte kan enligt art. 82 varje förvaltarskapsav-

tal innehålla särskilda bestämmelser angående ett eller flera såsom strate­ giska betecknade områden, omfattande en del av eller hela det förvaltarskapsområde som avtalet avser. Även beträffande de strategiska områdenas

befolkning gälla emellertid de i art. 76 angivna allmänna grundsatserna (art. 83, mom. 2).

Förenta Nationernas uppgifter beträffande strategiska områden fullgöras

enligt art. 83, mom. 1, av säkerhetsrådet. Detta skall sålunda med den i art 27,

morn. 3, föreskrivna majoriteten godkänna hithörande bestämmelser i förvaltarskapsavtalen liksom eventuella ändringar i dessa bestämmelser. Be­ träffande politiska, ekonomiska och sociala angelägenheter samt uppfost­ ringsfrågor skall säkerhetsrådet anlita förvaltarskapsrådets bistånd, utan att dock därigenom säkerhetshänsyn eller föreskrifterna i vederbörande förval-

tarskapsavtal åsidosättas (art. 83, inom. 3).

I fråga om förvaltarskapsavtal för områden, vilka ej betecknats som stra­

tegiska, åligger det enligt art. 85, mom. 1, generalförsamlingen att fullgöra

Förenta Nationernas uppgifter. Bl. a. skola sådana avtal liksom ändringar däri godkännas av församlingen med två tredjedelars majoritet (jfr art. 16 och art. 18, mom. 2). Generalförsamlingen skall i sin hithörande verksam­

het biträdas av förvaltarskapsrådet (art. 85, mom. 2).

Närmare bestämmelser rörande förvaltarskapsrådet givas i kap. XIII.

Föreskrifterna i art. 86 om rådets sammansättning gå ut på dels att tillför­

säkra de ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet en permanent representa­ tion även i förvaltarskapsrådet, dels att lika fördela antalet platser i detta råd mellan stater, som administrera förvaltarskapsområden, och stater, som icke göra det. Förvaltarskapsrådet skall därför bestå av: a) de medlemsstater som omhänderha förvaltarskapsområden; b) de ständiga medlemmar av säkerhetsrådet som icke omhänderha för­ valtarskapsområden ; c) så många andra, av generalförsamlingen för tre år valda medlemsstater, att antalet medlemmar i förvaltarskapsrådet, vilka styra förvaltarskapsom­ råden, blir lika stort som antalet medlemmar, vilka icke göra det. General­ församlingens val sker med två tredjedelars majoritet (jfr art. 18, mom. 2). Varje medlem av förvaltarskapsrådet skall utse en särskilt kvalificerad per­

son som sin representant i rådet och har enligt art. 89 en röst i rådet. Beslu­

ten fattas med enkel majoritet av närvarande och röstande medlemmar. Nå­ gon form av vetorätt förekommer alltså icke här.

Angående rådets uppgifter stadgas i art. 87, att generalförsamlingen och,

under dess myndighet, förvaltarskapsrådet äga befogenhet att i samband med fullgörandet av sina funktioner

a) granska rapporter från den förvaltande myndigheten; b) mottaga petitioner och granska dem i samråd med den förvaltande myn­ digheten; c) anordna periodiska besök i förvaltarskapsområdena på tider, som fast­ ställas genom överenskommelse med den förvaltande myndigheten; samt i övrigt d) vidtaga åtgärder i enlighet med vederbörande förvaltarskapsavtals be­ stämmelser.

Vidare ålägges förvaltarskapsrådet i art. 88 att utarbeta ett frågeformulär

rörande befolkningens framsteg i politiskt, ekonomiskt och socialt avseende och på uppfostrans område. På grundval av detta frågeformulär skall veder­ börande förvaltande myndighet avgiva en årlig rapport till generalför­ samlingen angående förvaltarskapsområde, som står under församlingens överinseende. Förvaltarskapsrådet antager självt sin arbetsordning, däri inbegripet regler för utseende av ordförande. Rådet sammanträder, när så erfordras i enlighet med föreskrifterna i aibetsordningen, som skall innefatta bestämmelser om

rådets sammankallande på begäran av flertalet av dess medlemmar (art. 90).

Då det befinnes lämpligt, skall förvaltarskapsrådet anlita det ekonomiska och sociala rådets samt de särskilda fackorganens bistånd i frågor, som falla

inom dessas verksamhetsområden (art. 91).

I förhållande till Nationernas förbunds mandatsystem företer förvaltarskapssystemet, såsom antytts, åtskilliga avvikelser. Sålunda är det nya syste­ met mera elastiskt än det gamla. Det avser icke som mandatsystemet blott kolonialområden som fråntagits besegrade fiendestater utan kan utsträckas till varje territorium som genom avtal göres till förvaltarskapsområde. Å andra sidan innefattar själva stadgan ingen förpliktelse att lägga något terri­ torium under förvaltarskapssystemet. Systemets omfattning blir alltså helt beroende på de avtal som i denna sak komma att slutas mellan de intresse­ rade staterna. Dessa avtal bliva vidare bestämmande för den konkreta tilllämpningen av förvaltarskapssystemets allmänna grundsatser på de olika förvaltarskapsområdena. Härigenom öppnas större möjligheter att anpassa förvaltningsföreskrifterna efter omständigheterna i det enskilda fallet än ge­ nom den gamla, mera stela indelningen i A-, B- och C-mandat. Till skillnad från mandaten kunna förvaltarskapsområdena vidare förvaltas av flera sta­ ter gemensamt eller av organisationen själv. En annan avvikelse består i att förvaltarskapsområdena kunna och skola militärt utnyttjas vid upprätthållan­ det av internationell fred och säkerhet. Även i fråga örn kontrollen över om­ rådenas förvaltning föreligga olikheter. Beträffande mandaten utövades kon­ trollen, åtminstone i huvudsak, av Nationernas förbunds råd med biträde av en mandatkommission, beslående av experter, som icke voro regeringsrepresentanter. Förvaltarskapsområdena däremot stå — med undantag av de stra­ tegiska områdena -— under generalförsamlingens överinseende, och försam­ lingen har vid sin sida det av rcgeringsrepresentanter sammansatta förvaltar­ skapsrådet. Den i praxis beträffande mandaten accepterade petitionsrätten

har i fråga om förvaltarskapsområden under generalförsamlingens kontroll inskrivits i stadgan och kompletterats med möjligheten att anordna perio­ diska besök i områdena.

Internationella domstolen. Kapitel XIV.

Kap. XIV (artiklarna 92—96) av stadgan innehåller bestämmelser rörande den internationella domstolen, vars stadga dessutom är fogad till Förenta Nationernas stadga. Att en internationell domstol med uppgift alt på rättsliga grunder avgöra tvister mellan stater måste ingå som ett led i den nya världsorganisationen, torde ha ansetts tämligen självklart. Dumbarton Oaks-planen upptog en in­ ternationell domstol som ett av organisationens huvudorgan, och samma be­ stämmelse återkommer i stadgans ari. 7. Enligt Dumbarton Oaks-planen, som i detta hänseende följts i stadgan, skulle domstolen vara betydligt närmare knuten till Förenta Nationerna än den av Nationernas förbund upprättade fasta mellanfolkliga domstolen var till förbundet. Sistnämnda domstol var i viss mån organisatoriskt förenad med Nationernas förbund, framför allt såtillvida som dess ledamöter valdes av Nationernas förbunds råd och för­ samling, men i övrigt var den en i förhållande till förbundet fristående insti­ tution. En fråga, till vilken varken Dumbarton Oaks-planen eller den av de förenade nationerna för behandling av domstolsstadgan tillsatta juristkom­ mitté, som sammanträdde i Washington i april 1945, tagit ställning, var, huruvida den nya världsorganisationens internationella domstol skulle utgö­ ras av den redan bestående fasta mellanfolkliga domstolen (Haag-domstolen) eller av en ny domstol. Frågan var av vikt särskilt med hänsyn till de många under mellankrigsåren avslutna skiljedomsfördrag, vari den fasta mellanfolk­ liga domstolen insatts som den instans som skulle avdöma rättstvister mel­ lan de fördragsslutande partenia. Dessa fördrag kunde icke i och för sig giva någon behörighet åt en ny internationell domstol utan måste tvärtom anses ha i ifrågavarande delar förfallit, om den fasta mellanfolkliga domstolen upp­ hörde att existera. San Francisco-konferensen stannade vid att Förenta Na­ tionernas internationella domstol skulle vara en ny domstol. Skälen härför torde ha varit, att åtskilliga av de vid konferensen representerade staterna icke varit anslutna till den fasta mellanfolkliga domstolen och framför allt, att några till denna anslutna stater — innefattande icke blott stater, som un­ der kriget varit de vid konferensen företrädda makternas motståndare, utan även några under kriget neutrala stater — icke voro representerade vid konfe­ rensen. Man ansåg sig icke kunna genomföra en så betydande organisatorisk förändring i fråga om Haag-domstolen, som dess anknytning till Förenta Nationerna skulle innebära, utan dessa staters medverkan. Frågan om de ovan åsyftade skiljedomsfördragens fortsatta tillämplighet sökte man lösa ge­ nom att i domstolsstadgan införa vissa bestämmelser, vartill det blir anled­ ning att nedan återkomma. Kontinuiteten mellan den nya internationella

domstolen och den fasta mellanfolkliga domstolen understryk.es också på det

sätt, att det i art. 92 av Förenta Nationernas stadga framhålles, att den nya

domstolens stadga är grundad på den äldre domstolens stadga. Av art. 92 framgår för övrigt den nära förbindelsen mellan domstolen och världsorganisationen. Den internationella domstolen säges vara Förenta Na­ tionernas främsta rättsskipande organ, och dess stadga säges utgöra en inte­ grerande del av Förenta Nationernas stadga Förbindelsen framgår ytter­

mera av art. 93, vilken föreskriver, att Förenta Nationernas medlemmar skola

vara ipso facto anslutna till den internationella domstolens stadga. Motsva­ rande gällde icke för Nationernas förbunds medlemmar. Även utanför För­ enta Nationerna stående stater skola dock enligt art. 93 ha möjlighet att an­ sluta sig till domstolsstadgan, på villkor som i varje särskilt fall fastställas av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.

Enligt art. 9i förpliktar sig varje medlem av Förenta Nationerna att ställa

sig den internationella domstolens beslut till efterrättelse. Motsvarande för­ pliktelse var stadgad i Nationernas förbunds akt, art. 13. En dylik förpliktelse måste för övrigt anses vara innefattad i de avtal mellan parterna varpå dom­ stolens behörighet i varje särskilt fall grundar sig. Någon obligatorisk juris­ diktion för domstolen är nämligen icke stadgad rare sig i Förenta Nationer­ nas stadga eller i domstolsstadgan. Dessutom ger art. 94 säkerhetsrådet en viss exekutiv befogenhet för det fall, att part i ett mål underlåter att full­ göra förpliktelser, som följa av domstolens utslag i målet. På anhållan av den andra parten äger säkerhetsrådet då, därest det finner nödvändigt, fram­ lägga förslag eller fatta beslut om vidtagande av åtgärder för utslagets verk­ ställande. En viss exekutiv myndighet tillkom redan Nationernas förbunds råd enligt förbundsaktens art. 13, enligt vilken rådet, örn part underlät att ställa sig domstolsutslag till efterrättelse, skulle föreslå åtgärder för att åväga­ bringa dess verkställighet. Då ingen skyldighet att efterkomma rådets förslag var föreskriven, var denna bestämmelse till sin verkan tämligen oviss. Någon säkerhet för att exekution skall komma till stånd erbjuder icke heller stad­ gans art. 94. Det ankommer på säkerhetsrådets beprövande, örn det skall befatta sig med saken, och det är något oklart, vilka åtgärder som skola till­ gripas. Tvångsåtgärder enligt kap. VII av stadgan kunna endast ifrågakomma under den i art. 39 angivna förutsättningen: att hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling föreligger. Härav lär följa, att en parts vägran att ställa sig domstolens utslag till efterrättelse kan föranleda tvångsåtgärder en­ dast under förutsättning, att säkerhetsrådet finner denna vägran utgöra ett hot mot freden.

I art. 95 förklaras, att stadgans bestämmelser icke utgöra hinder för att

Förenta Nationernas medlemmar anlita andra domstolar för lösande av sina tvister på grundval av redan gällande eller framtida avtal.

Art. 96 föreskriver först och främst, att generalförsamlingen och säkerhets­

rådet — i likhet med Nationernas förhunds råd och församling enligt art. 14 av förbundsakten — äga att begära rådgivande yttranden av domstolen i var­ je rättsfråga. Denna bestämmelse har bland annat den betydelsen, att det

64 :

blir möjligt att erfara domstolens mening om den rättsliga sidan av en in­ ternationell tvist, som handlägges av generalförsamlingen eller säkerhets­ rådet. Art. 96 har emellertid därjämte en bestämmelse, vartill motsvarighet saknades i förbundsakten och varigenom tillfälle beredes icke blott general­ församlingen och säkerhetsrådet utan ock Förenta Nationernas övriga organ samt fackorgan att efter bemyndigande av generalförsamlingen begära råd­ givande yttranden från domstolen i rättsfrågor, som falla inom ramen för deras verksamhet.

Sekretariatet. Kapitel XV.

Förenta Nationernas sekretariat består jämlikt art. 97 i stadgan av en

generalsekreterare och erforderlig personal. Generalsekreteraren, som är or­ ganisationens högste ämbetsman, tillsättes av generalförsamlingen på förslag av säkerhetsrådet. Rådets beslut fattas i denna fråga enligt bestämmelsen i art. 27, mom. 3, och samtliga permanenta rådsmedlemmar måste sålunda vara ense om förslaget. Huruvida församlingens beslut kräver enkel eller två tredjedelars majoritet, framgår icke klart av stadgan, men val av gene­ ralsekreterare förekommer i varje fall icke bland de i art. 18, mom. 2, upp­ räknade exemplen på ärenden, beträffande vilka kvalificerad majoritet är erforderlig. Det må erinras om att Nationernas förbunds generalsekreterare enligt akten utsågs av rådet (varvid enhälligt beslut krävdes) med godkän­ nande av församlingens majoritet. Någon bestämmelse om den tid för vilken generalsekreteraren skall utses finnes icke i stadgan. Enligt den amerikanska San Francisco-delegationens rapport till Förenta Staternas president inne­ bär detta, att en överenskommelse mellan generalförsamlingen och säker­ hetsrådet angående mandattiden förutsättes komma till stånd. Generalsek­ reteraren skall fungera i denna egenskap vid generalförsamlingens, säker­ hetsrådets, det ekonomiska och sociala rådets och förvaltarskapsrådets samt­ liga möten och skall även fullgöra de övriga uppgifter som dessa organ till­ dela honom. Han skall avgiva en årlig rapport till generalförsamlingen

angående organisationens verksamhet (art. 98). I motsats till Nationernas

förbunds generalsekreterare har han vidare fått den viktiga befogenheten att fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på varje omständighet, som enligt hans mening kan utgöra ett hot mot upprätthållandet av internationell fred och

säkerhet (art. 99).

Vid San Francisco-konferensen väcktes förslag örn att även ett antal bi­ trädande generalsekreterare skulle tillsättas i samma ordning som den ordi­ narie. Förslaget förkastades, bl. a. därför att genom ett sådant förfarande de biträdande generalsekreterarna skulle bliva ansvariga icke inför den ordi­ narie generalsekreteraren utan liksom denne inför de tillsättande organen. Man skulle få ett kollegium i spetsen för sekretariatet i stället för en enda

chef, och effektiviteten skulle bliva lidande därpå. Art. 101 föreskriver i

stället, att all personal i sekretariatet skall tillsättas av generalsekreteraren enligt ett reglemente, som fastställes av generalförsamlingen. Särskild personal

skall stadigvarande tilldelas det ekonomiska och sociala rådet, förvaltarskapsrådet och, om erforderligt, andra Förenta Nationernas organ, men även dessa personalgrupper skola ingå i sekretariatet. Vid tillsättandet av perso­ nal liksom vid utformningen av tjänstevillkoren skall hänsyn i främsta rum­ met tagas till nödvändigheten av att tillföra sekretariatet arbetskraft, som fyller de högsta krav på duglighet, kunnighet och rättrådighet. Därjämte skall även beaktas, att rekryteringen bör ske på en så vid geografisk grund­ val som möjligt. Sekretariatets medlemmar skola utgöra en internationell tjänstemannakår

i ordens fulla bemärkelse. Art. 100, som tillädes på San Francisco-konfBren­

sen, stadgar sålunda, att generalsekreteraren och sekretariatets personal vid fullgörandet av sina åligganden icke få begära eller mottaga instruktioner från någon regering eller från någon myndighet utanför organisationen. De skola över huvud avhålla sig från varje handling som kan menligt inverka på deras ställning som internationella tjänstemän, ansvariga endast inför orga­ nisationen. Ä andra sidan förbinda sig medlemsstaterna att icke söka påverka generalsekreteraren eller sekretariatets personal i deras verksamhet. Stadgans bestämmelser örn sekretariatspersonalens privilegier och immuni­ teter behandlas nedan.

Särskilda bestämmelser. Kapitel XVI.

I kap. XVI har sammanförts en rad bestämmelser av blandat innehåll, vilka samtliga sakna motsvarighet i Dumbarton Oaks-planen.

Art. 102 rör registrering av internationella avtal. Den har till förebild art.

18 i Nationernas förbunds akt, som ålade varje medlem av förbundet att hos förbundssekretariatet inregistrera sina internationella överenskommelser, vid äventyr att dessa annars icke skulle bliva bindande. Art. 18 gick tillbaka på den första av president Wilson’s fjorton punkter, riktad mot den hemliga diplomatien och avslutandet av hemliga fördrag. Även om stadgandet icke blev ett fullt effektivt medel mot hemliga fördrag, fick det i varje fall till följd, att ett mycket stort antal fördrag publicerades i Nationernas förbunds traktatsamling och därmed blevo lätt tillgängliga. Redan detta betraktades som en sådan fördel, att Förenta Staterna år 1934 frivilligt började registrera sina fördrag hos sekretariatet. Art. 102 har fått en från art. 18 något av­ vikande utformning. Den stadgar, att varje fördrag och varje internationellt avtal sorn ingås av någon medlem av Förenta Nationerna efter stadgans ikraftträdande skall så snart som möjligt inregistreras hos sekretariatet och av detta publiceras. Försummas registreringen, blir påföljden, att avtalet icke av någon part i detsamma kan åberopas inför något av Förenta Nationernas organ. Medan elt oregistrerat avtal enligt art. 18 i förbundsakten förklara­ des vara icke bindande, nöjer sig sålunda art. 102 med att föreskriva, att det icke kan av parterna åberopas inför organisationens organ, exempel­ vis inför den internationella domstolen, säkerhetsrådet eller generalförsam­ lingen. Det kan emellertid ifrågasättas, örn registrering och publicering i prakliihang till riksdagens protokoll 1046. 1 saini. Xr 106. G

liken kan krävas beträffande alla slags avtal. Särskilda svårigheter måste en strikt tillämpning av art. 102 möta i fråga om sådana militäravtal som enligt art. 43 skola slutas mellan säkerhetsrådet och medlemsstaterna. Sa­ ken uppmärksammades på San Francisco-konferensen, och att döma av de brittiska och amerikanska kommentarerna till stadgan förutsattes även, alt generalförsamlingen i sinom tid skulle utarbeta närmare regler för ar­ tikelns tillämpning på olika typer av avtal. Det må tilläggas, att på kon­ ferensen förutsattes, att även icke medlemsstater skulle beredas möjlighet att inregistrera sina avtal, vare sig dessa slutits med annan icke medlemsstat eller med medlemsstat.

Art. 103 föreskriver att, om medlemsstaternas förpliktelser enligt stadgan

skulle komma i konflikt med deras förpliktelser enligt något annat interna­ tionellt avtal, förpliktelserna enligt stadgan skola gälla. Artikeln motsvarar i stort sett art. 20 i förbundsakten men ålägger icke som denna medlemssta­ terna att vidtaga åtgärder för att frigöra sig från sådana förpliktelser gent­ emot icke medlemsstater som äro oförenliga med stadgans bestämmelser. Även enligt art. 103 är emellertid klart, att en medlemsstat icke kan undan­ draga sig en skyldighet enligt stadgan med motiveringen, att fullgörandet av skyldigheten icke låter sig förena med statens förpliktelser gentemot en utomstående stat. Så t. ex. kan en medlemsstat icke vägra deltaga i ekono­ miska tvångsåtgärder mot en icke medlemsstat på den grund, att dess del­ tagande skulle innebära ett brott mot ett mellan de båda staterna gällande handelsavtal.

Enligt art. 104 skall organisationen inom varje medlemsstats område tiller­

kännas den rättskapacitet som är erforderlig för fullgörandet av dess upp­ gifter. Organisationen måste för sin verksamhet kunna ingå privaträttsliga avtal och föra talan inför rätta, den måste kunna köpa förnödenheter, hyra lokaler, träffa arbetsavtal etc. Det är detta behov av rättslig handlingsförmåga som art. 104 avser att tillgodose. Någon liknande bestämmelse fanns icke i Nationernas förbunds akt, men i praxis åtnjöt Nationernas förbund erfor­ derlig rättskapacitet.

Art. 105 stadgar, att organisationen och dess tjänstemän samt medlemssta­

ternas representanter skola åtnjuta för sin verksamhet nödvändiga privilegier och immuniteter. Dessa företrädesrättigheters innehåll angives icke närmare, det talas icke ens som i förbundsaktens motsvarande bestämmelse örn diplo­ matiska privilegier och immuniteter. I stället överlåtes åt generalförsamling­ en att uppgöra förslag om tillämpningsföreskrifter att underställas med­ lemsstaterna, eventuellt för avslutande av konventioner i ämnet.

Övergångsbestämmelser rörande säkerheten. Kapitel XVII.

Verksamheten för upprätthållande av fred och säkerhet bygger, såsom förut (s. 43) utvecklats, till väsentlig del på de särskilda avtal örn »väpnade styrkor, bistånd och förmåner» som staterna skola ingå med säkerhetsrådet

(art. 43). Stadgan förutsätter därför, att säkerhetsrådet ej från början kan »utöva sina uppgifter enligt art. 42». För att detta skall kunna ske, torde det dock ej anses vara nödvändigt, att alla åsyftade avtal komma till stånd. Sä­ kerhetsrådet skall självt bilda sig en uppfattning örn när avtalsapparaten är tillfyllestgörande. Det torde få förutsättas, att en formlig deklaration härom i sinom lid skall avgivas.

Art. 106 förbjuder ej uttryckligen rådet att före denna tidpunkt, med be­

gagnande av de mera begränsade resurser över vilka det då förfogar, igång sätta en aktion enligt art. 42. Men man har förutsatt, att så ej kommer att ske. Därför bemyndigas de fem makter som äro ständiga rådsmedlemmar att rådgöra med varandra i överensstämmelse med Moskva-deklarationen den 30 oktober 1943, punkt 5,1 och, när omständigheterna så påkalla, med andra medlemmar »i och för sådant samfällt inskridande på organisationens vägnar som må krävas för att upprätthålla internationell fred och sä­ kerhet»; för en sådan aktion står t. ex. art. 2, punkt 4, icke i vägen. Aktionen kan riktas mot vilken stat som helst, det behöver icke vara en »fiendestat» (jfr örn detta begrepp art. 53, inom. 2). Att inskridandet sker »på orga­ nisationens vägnar» innebär givetvis ej, att medlemmarna skulle vara för­ pliktade att deltaga i ett sådant företag, upplåta baser, lämna passagerätt o. s. v.; icke heller gäller plikten till ömsesidigt bistånd (art. 49). Aktionen bygger helt på frivillig medverkan (och eventuellt särskilda traktater). Men den måste vara »samfälld»; art. 106 auktoriserar inga sådana aktioner som en stormakt kunde vilja företaga på egen hand. Övergångsbestämmelsen i art. 106 avser rådets verksamhet enligt art. 42. Den hänför sig däremot ej till dess verksamhet för fredlig lösning av tvister (kap. VI) och befriar ej heller rådet från uppgiften att vid behov skrida till provisoriska åtgärder enligt art. 40 och föreskriva »åtgärder icke innebärande bruk av vapenmakt» enligt art. 41. Det synes på grund härav ej uteslutet, att i en och samma konfliktsituation aktioner enligt art. 106 kunna på olika sätt kombineras med aktioner under rådets ledning enligt kap. VII.

Art. 107 har redan berörts i annat sammanhang, nämligen såsom stöd för

»regionala» tvångsåtgärder (se ovan under art. 53). Den har emellertid en mycket större räckvidd. Den utsäger generellt, att stadgan icke lägger hin­ der i vägen för åtgärder, som segrarmakterna vidtaga eller godkänna gent­ emot »fiendestaterna» (jfr art. 53: 2). Med godkända åtgärder torde här­ vid förstås åtgärder, som segrarmakterna bemyndiga andra stater att vid­ taga. De åtgärder som art. 107 sålunda åsyftar — och mot vilka alltså ingen bestämmelse i stadgan kan åberopas — kunna vara av vad slag som helst. Den enda inskränkningen ligger däri, att åtgärden skall vidtagas eller god­ kännas »som följd av» det andra världskriget. Såsom redan framhållits (se * i

1 Ifrågavarande punkt av Moskva-deklarationen lyder i översättning: »Förenta Staternas, Storbritanniens, Sovjetunionens och Kinas regeringar, — — — förklara samfällt: — — —- 5) att de skola rådgöra med varandra och, i den mån omständigheterna så påfordra, med övriga medlemmar av de förenade nationerna med tanke på gemensamma åtgärder i samtliga nationers intresse för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, intill dess lag och ordning åter upprättats och ett system för allmän säkerhet införts.»

s. 53), är det icke enbart fråga om åtgärder, som vidtagits eller godkänts redan vid den tidpunkt, då stadgan träder i kraft. Artikeln avser även handlingar, som en eller flera segrarmakter finna sig föranlåtna att framdeles föranstalta. Handlingarna kunna företagas samfällt — det är i sådant fall de kunna få karaktären av »regionala» tvångsåtgärder, men ingenting hindrar, att en segrarmakt ensam företager en handling under åberopande av art. 107. In­ nebörden av förbehållet i art. 107 är, att inga där åsyftade åtgärder gentemot fiendestater bliva ogiltiga eller förhindras. Vad som ligger häri, är ej fullt tydligt. Det kan knappast vara meningen att, örn t. ex. en av segrarmak­ terna skulle gå till aktion mot en »fiendestat» och hävda att detta sker som följd av världskriget, säkerhetsrådet skulle under alla förhållanden vara förhindrat att ingripa mot denna aktion enligt de allmänna reglerna om tvångsåtgärder i kap. VII. Ingen bestämd tidpunkt, vid vilken art. 107 skall upphöra att gälla, fin­ nes angiven. Härutinnan synes en viss motsägelse föreligga mellan denna artikel och art. 53, enligt vilken befogenheten att företaga regionala tvångs­ åtgärder med stöd av art. 107 upphör att gälla, när »organisationen på begä­ ran att vederbörande regeringar må bliva ålagd uppgiften att förebygga yt­ terligare angrepp från sådan stat» (d. v. .s. fiendestat).

Stadgeändringar. Kapitel XVIII.

I jämförelse med Nationernas förbunds akt har stadgan utförliga bestäm­ melser örn stadgeändringar. Förbundsakten föreskrev i art. 26, att ändringar i akten trädde i kraft, sedan de ratificerats av samtliga i rådet företrädda medlemmar samt majoriteten av de medlemmar som voro representerade i församlingen. Ingenting stadgades emellertid om formerna för ändringsbe­ slutets tillkomst, ett förhållande, som gav upphov till åtskillig osäkerhet. Förenta Nationernas stadga öppnar två vägar för genomförande av änd­

ringar i densamma. Enligt art. 108 skola sådana ändringar träda i kraft för

alla medlemsstater, när de antagits med två tredjedelars majoritet av gene­ ralförsamlingens medlemmar och ratificerats av två tredjedelar av med­ lemsstaterna, bland dem samtliga ständiga medlemmar av säkerhetsrådet. Ändringsbeslutet skall synbarligen här normalt fattas av generalförsamling­ en, ehuru den kvalificerade majoriteten i detta fall räknas efter hela antalet medlemmar i församlingen, icke som i vanliga fall efter antalet närvarande och röstande medlemmar. För att tillmötesgå önskemål från åtskilliga mind­ re stater infördes emellertid på San Francisco-konferensen en bestämmelse, sorn ger möjlighet att i särskild ordning företaga en mera omfattande över­

syn av stadgan. Art. 109 föreskriver sålunda, att en allmän konferens av

organisationens medlemmar med ändamål att taga stadgan under ompröv­ ning må hållas å tid och plats, som fastställas genom beslut med två tredje­ delars majoritet av församlingens medlemmar och ett samstämmande beslut av sju medlemmar, oavsett vilka, av säkerhetsrådet. Skulle en sådan konfe­

rens ej ha kommit till stånd före generalförsamlingens tionde årliga möte efter stadgans ikraftträdande, inträder automatiskt en viss lättnad i villkoren för konferensens sammankallande. Frågan om sammankallandet skall då ex officio upptagas på dagordningen för generalförsamlingens nyssnämnda möte, och för beslut om konferensens hållande är det då tillräckligt med en enkel majoritet av församlingens medlemmar samt bifall av sju medlemmar, oavsett vilka, av säkerhetsrådet. På konferensen har varje medlemsstat en röst. Be­ slut om ändringar i stadgan fattas där med två tredjedelars majoritet, och ändringen blir giltig, sedan den ratificerats på samma sätt som enligt art. 108 tillkomna ändringar. Envar av de ständiga medlemmarna i säkerhets­ rådet kan sålunda hindra ikraftträdandet av varje ändring i stadgan. Förhållandet mellan stadgeändringar och utträdesrätt har behandlats ovan i samband med bestämmelserna om medlemskap (s. 14).

Ratifikation och undertecknande. Kapitel XIX.

Av slutkapitlets båda artiklar rör art. 110 stadgans ratificering och ikraft­

trädande. Stadgan skall ratificeras av signatärmakterna i överensstämmelse med deras respektive författningsregler. Ratifikationsinstrumenten skola de­ poneras hos Förenta Staternas regering, som skall notificera samtliga signatärmakter samt generalsekreteraren, sedan denne utsetts, om varje deposi­ tion. Stadgan träder i kraft, när Kina, Frankrike, Sovjetunionen, Storbritan­ nien och Förenta Staterna samt flertalet övriga signatärmakter deponerat sina ratifikationsinstrument (jfr s. 7). Ett protokoll över depositionerna skall därefter upprättas av Förenta Staternas regering och i avskrift tillställas öv­ riga signatärmakter. Signatärmakt, som ratificerar stadgan, sedan denna trätt i kraft, blir ursprunglig medlem av organisationen från och med den dag, då ratifikationsinstrumentet deponeras. Stadgan är utformad på fem språk: kinesiska, franska, ryska, engelska och

spanska, och samtliga dessa texter äga enligt art. lil lika vitsord. Artikeln

föreskriver vidare, att stadgan skall förbliva deponerad i Förenta Staternas regerings arkiv samt att behörigen bestyrkta avskrifter skola överlämnas till övriga signatärmakter.

Stadgan för den internationella domstolen.

Den internationella domstolens stadga utgör, såsom framgår av art. 92 i Förenta Nationernas stadga, en integrerande del av denna. Den engelska och franska texten till domstolsstadgan jämte en inom utrikesdepartementet ut­ arbetad svensk översättning därav finnes återgiven i härefter intagen bilaga. Till sitt innehåll ansluter sig den nya domstolsstadgan nära till stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen. Ett flertal ändringar äro av formell na­ tur och bero bl. a. på att bestämmelser i den gamla stadgan, som åsyftade

Nationernas förbund, i den nya stadgan motsvaras av bestämmelser, som åsyfta Förenta Nationerna. Förändringar av större saklig betydelse äro yt­ terst fåtaliga. Domstolsledamöternas antal är, enligt art. 3, detsamma som tidigare, eller femton. En uttrycklig bestämmelse har tillagts om att två medborgare i sam­ ma stat icke få vara ledamöter av domstolen. Med avseende på sättet för val av domare ha de tidigare bestämmelserna i stort sett bibehållits (art. 4 ff.). Domarna väljas sålunda av generalförsam­ lingen och säkerhetsrådet som två vid sidan av varandra stående valkorpora­ tioner. Med avseende på kandidatnomineringen hade den i Washington för­ samlade juristkommittén föreslagit två alternativ: nominering av regering­ arna och nominering, liksom förut, av den permanenta skiljedomstolens s. k. nationella grupper. San Francisco-konferensen bestämde sig för bibehållande av den hittillsvarande metoden, vilken ansågs giva domstolen en mera opoli­ tisk karaktär. Ledamöterna väljas liksom förut för nio år och kunna omväl­ jas. För att förhindra, att hela domstolen ställes under omval på en gång, har man genomfört en anordning, som skall möjliggöra dess successiva förnyan­ de: vid det första valet väljes en tredjedel av ledamöterna för tre år, en tred­ jedel för sex år och de återstående för nio år. Bestämmelser örn de villkor varpå en stat, som är ansluten till domstolsstadgan men icke medlem av Förenta Nationerna, skall beredas tillfälle att deltaga i domarevalen, skola fastställas av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet. Domstolen skall ha sitt säte i Haag. En i art. 22 införd ny bestämmelse bemyndigar emellertid domstolen att sammanträda på annan ort, örn den i något fall finner detta önskvärt. Härmed har man i någon mån tillmötes­ gått de stundom framkomna önskemålen örn en »regional» organisation av domstolen. De i den fasta mellanfolkliga domstolens stadga (artiklarna 26 och 27) förekommande bestämmelserna, att domstolen skulle tillsätta sär­ skilda kamrar för mål rörande arbetsförhållanden samt angående transitering och samfärdsel, vilka aldrig erhöllo någon praktisk betydelse, lia ersatts med bestämmelser (art. 26) om att domstolen, när den finner lämpligt, äger till­ sätta kammare för särskilda slag av mål eller för ett särskilt mål. Den i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen medgivna rätten för part att i domstolen insätta en »nationell domare», örn bland domstolens ledamöter icke finnes någon som är medborgare i staten i fråga, har bibe­ hållits (art. 31). I avseende på domstolens kompetens, som behandlas i kap. II av stadgan (artiklarna 34—38), upptager art. 34 först en regel motsvarande den i art. 34 av den tidigare domstolsstadgan innehållna, att endast stater kunna vara parter inför domstolen. Härtill har emellertid fogats en ny bestämmelse, enligt vilken domstolen äger begära upplysningar från offentliga internatio­ nella organisationer rörande vid domstolen anhängiga mål, varjämte dylika organisationer också skola äga på eget initiativ lämna upplysningar till dom­ stolen. Enligt art. 35, som i huvudsak överensstämmer med art. 35 i den tidigare

domstolsstadgan, skall domstolen stå öppen för till stadgan anslutna stater, varjämte säkerhetsrådet skall fastställa de villkor varpå domstolen skall stå öppen för andra stater. Huvudbestämmelsen om domstolens kompetens återfinnes i den nya stad­ gan, liksom i den gamla, i art. 36. Liksom vid den fasta mellanfolkliga dom­ stolens tillkomst rådde under de överläggningar varvid den nya domstols­ stadgan förbereddes stridiga meningar om huruvida domstolens jurisdik­ tion skulle vara obligatorisk, d. v. s. huruvida de stater som anslöto sig till domstolsstadgan därmed också skulle vara skyldiga att svara inför dom­ stolen, eller huruvida sådan skyldighet endast skulle följa av särskilt åta­ gande från respektive staters sida. Juristkommittén i Washington framlade två alternativa förslag, det ena innebärande att domstolens jurisdiktion skulle vara obligatorisk för Förenta Nationernas medlemmar samt andra till domstolsstadgan anslutna stater i rättstvister, vilka definierades på samma sätt som i den s. k. fakultativa klausulen i art. 36 av stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen, det andra anslutande sig till det i den gamla domstolsstadgan antagna systemet, enligt vilket domstolens behörighet förutsät­ ter särskilt åtagande från parternas sida men staterna bereus tillfälle att genom antagande av en fakultativ klausul ikläda sig förpliktelse att svara inför domstolen i rättstvister rörande vissa uppräknade ämnen. Vid San Fi-ancisco-konferensen var man icke villig att taga steget fullt ut och göra den internationella domstolens domsrätt obligatorisk för Förenta Nationernas medlemsstater. Bestämmelserna angående domstolens behörighet i art. 36 av den nya domstolsstadgan avfattades därför i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i den gamla: domstolen är behörig i mål, som underställas den av parterna, samt i de fall som särskilt angivas i Förenta Nationernas stadga och i gällande traktater och konventioner; där­ jämte kunna till domstolsstadgan anslutna stater genom att godtaga en be­ stämmelse, överensstämmande med den gamla fakultativa klausulen, gent­ emot stater, som åtaga sig samma förpliktelse, erkänna domstolens domsrätt utan särskild överenskommelse i rättstvister av närmare angiven beskaffen­ het. Det förhållandet, att den internationella domstolen organiseras som en ny domstol och den fasta mellanfolkliga domstolen upphör, medför emeller­ tid, att de förklaringar om erkännande av sistnämnda domstols behörighet som avgivits enligt den fakultativa klausulen i den tidigare domstolsstadgan ävensom de talrika traktater — däribland också kap. II av den i Genéve 1928 antagna generalakten angående fredligt avgörande av internationella tvister — vari den fasta mellanfolkliga domstolen insatts som den instans som skall avgöra rättstvister mellan de kontraherande parterna icke längre äro tillämpliga. Delta var uppenbarligen en allvarlig olägenhet. För alt råda bot härpå in­ fördes i art. 36 av den nya domstolsstadgan en bestämmelse, enligt vilken de förklaringar som avgivits jämlikt den gamla fakultativa klausulen fort­ farande skola gälla i förhållandet mellan stater, som anslutit sig till den nya

domstolsstadgan, med den skillnaden, att de skola anses innebära erkän­ nande av den nya internationella domstolens behörighet i stället för den fasta mellanfolkliga domstolens, varjämte i art. 37 föreskrives, att gällande traktater, enligt vilka mål skola hänskjutas till den fasta mellanfolkliga dom­ stolen, skola anses innebära, att ifrågavarande mål i stället skola hänskjutas till den nya internationella domstolen, likaledes under förutsättning att par­ terna äro anslutna till den nya domstolsstadgan. För övriga stater, som av­ givit förklaringar jämlikt den gamla fakultativa klausulen eller äro parter i traktater, vari stadgas hänskjutande av tvister till den fasta mellanfolkliga domstolen, gälla dessa förklaringar eller traktatbestämmelser icke längre, sedan den fasta mellanfolkliga domstolens verksamhet upphört. De kunna således icke göras gällande vare sig av eller gentemot Sverige, förrän Sverige inträtt i Förenta Nationerna eller eljest anslutit sig till den nya domstols­ stadgan och även därefter endast av eller gentemot till denna stadga an­ slutna stater. Med avseende på de regler som domstolen har att tillämpa överensstäm­ mer den nya domstolsstadgan (art. 38) med den gamla. I art. 38 återfinnes jämväl den bestämmelse enligt vilken parterna i en tvist kunna bemyndiga domstolen att avgöra tvisten ex aequo et bono. Av stadgans övriga bestämmelser äro endast de helt nya bestämmelserna angående sättet för ändring av stadgan, vilka införts såsom artiklarna 69 och 70, av mera anmärkningsvärd beskaffenhet. Ändringar i stadgan skola kunna genomföras på samma sätt som ändringar i Förenta Nationernas stad­ ga, med förbehåll för de bestämmelser som generalförsamlingen efter till­ styrkan av säkerhetsrådet kan antaga rörande deltagande från sådana sta­ ters sida som äro anslutna till domstolsstadgan utan att vara medlemmar av Förenta Nationerna. Domstolen äger själv framställa förslag örn ändringar i domstolsstadgan.

Bilaija

FÖRENTA NATIONERNAS STADGA

JÄMTE

STADGA FÖR DEN INTERNATIONELLA DOMSTOLEN

ENGELSK OCH FRANSK TEXT MED

SVENSK ÖVERSÄTTNING

Charter of the United Nations .1 Charte des Nations Unies .1

WE THE PEOPLES OF THE NOUS, PEUPLES DES NATIONS UNITED NATIONS DETERMINED UNIES, RESOLUS to säve succeeding generations from å préserver les générations futures the scourge of war, which twice in du fléau de la guerre qui deux fois en our lifetime has brought untold sor- 1’espace d’une vie humaine a infligé å row to mankind, and l’humanité d’indicibles souffrances, to reaffirm faith in fundamental å proclamer å nouveau notre foi dans human rights, in the dignity and les droits fondamentaux de Thomine, worth of the human person, in the dans la dignité et la valeur de la per­ equal rights of men and women and sonne humaine, dans 1’égalité de droits of nations large and small, and des hommes et des femmes, ainsi que des nations, grandes et petites, to establish conditions under which å créer les conditions nécessaires au justiee and respect for the obligations maintien de la justiee et du respect des arising from treaties and other sour- obligations nées des traités et autres ces of international law can be main- sources du droit international, tained, and to promote social progress and bet­ å favoriser le progrés social et inter standards of life in larger free- staurer de meilleures conditions de vie dom, dans une liberté plus grande,

AND FOR THESE ENDS ET A CES FINS to practice tolerance and live to- å pratiquer la tolérance, å vivre en gether in peace with one another as paix Tun avec Tautre dans un esprit good neighbors, and de bon voisinage, to unite our strength to maintain å unir nos forces pour maintenir la international peace and security, and paix et la sécurité internationales,

to ensure, by the acceptance of å accepter des principes et instituer principles and the institution of des méthodes garantissant qu’il ne methods, that armed force shall not sera pas fait usage de la force des be used, säve in the cominon interest, armes, saul' dans 1’intérét commun, and to employ international machinery ä recourir aux institutions interna­ for the promotion of the economic tionales pour favoriser le progrés écoand social advancement of all peo- nomique et social de tous les peuples, ples, HAVÉ RESOLVED TO GOMBINE AVONS DECIDE D’ASSOCIER OUR EFFORTS TO ACCOMPLISH NOS EFFORTS POUR REALISER THESE AIMS. CES DESSEINS.

Accordingly, our respective Gov- En conséquence, nos Gouverneernments, through representatives ments respectifs, par 1’intermédiaire assembled in the city of San Fran- de leurs representants, réunis en la

1 De engelska och franska texterna överensstämma till uppställning, stavning och avstavning med en av amerikanska utrikesministeriet utgiven faesimile-edition (>Department of State Publication 2368, Conference Series 46») med i vad avser den franska texten vissa ortografiska justeringar efter den franska promulgationsförfattningen (»Journal Officiel de la République Franfaise» den 13 januari 1946).

Förenta Nationernas stadga.

VI, DE FÖRENADE NATIONER­ NAS FOLK, BESLUTNA att rädda kommande släktled un­ dan krigets gissel, som två gånger un­ der vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden, att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheter­ na, på den enskilda människans vär­ dighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer, att skapa de villkor, som äro nöd­ vändiga för upprätthållande av rätt­ visa och aktning för förpliktelser, här­ rörande ur fördrag och andra källor till den internationella rätten, att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större fri­ het,

OCH ATT I DESSA SYFTEN öva fördragsamhet och leva tillsam­ mans i fred med varandra såsom goda grannar, förena våra krafter till upprätthål­ lande av internationell fred och sä­ kerhet, godtaga grundsatser och införa me­ toder, som giva säkerhet för att va­ penmakt icke kommer till användning annat än i gemensamt intresse, samt

anlita internationella verksamhets­ former för att främja sociala och eko­ nomiska framsteg för alla folk;

HAVA ÖVERENSKOMMIT ATT FÖRENA VÄRA ANSTRÄNGNING­ AR FÖR ATT FÖRVERKLIGA DES­ SA SYFTEMÅL. I enlighet härmed hava våra rege­ ringar genom sina i San Francisco församlade ombud, vilka företett full-

cisco, who havé exhibited theil- full ville de San Francisco, et munis de powers found to be in good and due pleins pouvoirs reconnus en bonne et form, havé agreed to the present due forme, ont adopté la présente Charter of the United Nations and do Charte des Nations Unies et établissent hereby establish an international or- par les présentes une organisation ganization to be known as the United internationale qui prendra le nom de Nations. Nations Unies.

CHAPTER I. CHAPITRE Ier.

PURPOSES AND PRINCIPLES. BUTS ET PRINCIPES.

Article 1. Article premier. The Purposes of the United Nations Les Buts des Nations Unies sont les are: suivants: 1. To maintain international peace 1. Maintenir la paix et la sécurité and security, and to that end: to take internationales et å cette fin: prendre effective collective measures for the des mesures collectives efficaces en prevention and removal of threats to vue de prévenir et d’écarter les methe peace, and för the suppression of naces å la paix et de réprimer tout nets of aggression or other breaches aete digression ou autre rupture de of the peace, and to bring about by la paix, et réaliser, par des moyens peaceful means, and in conformity pacifiques, conformément aux prinwith the principles of justiee and in­ cipes de la justiee et du droit interna­ ternational law, adjustment or settle- tional, 1’ajustement ou le réglement de ment of international disputes or différends ou de situations, de caracsituations which might lead to a tére international, susceptibles de breach of the peace; mener å une rupture de la paix; 2. To develop friendly relations 2. Développer entre les nations des among nations based on respect for relations amicales fondées sur le the principle of equal rights and self- respect du principe de 1’égalité de determination of peoples, and to take droits des peuples et de leur droit å other appropriate measures to streng- disposer d’eux-mémes, et prendre then universal peace; toutes autres mesures propres å consolider la paix du monde; 3. To achieve international co­ 3. Réaliser la coopération interna­ operation in solving international tionale en résolvant les problémes inproblems of an economic, social, cul- ternationaux d’ordre économique, so­ tural, or humanitarian character, cial, intellectuel ou humanitaire, en and in promoting and encouraging développant et en encourageant le respect for human rights and for respect des droits de Thomine et des fundamental freedoms for all with- libertés fondamentales pour tous sans out distinetion as to race, sex, distinetion de race, de sexe, de langue language, or religion; and ou de religion; 4. To be a center for harmonizing 4. Etre un centre ou s’harmonisent the actions of nations in the attain- les efforts des nations vers ees fins ment of these common ends. communes.

Article 2. Article 2. The Organization and its Members, L’Organisation des Nations Unies et in pursuit of the Purposes stated in ses Membres, dans la poursuite des

makter, som befunnits i god och be­ hörig form, enats örn föreliggande Fö­ renta Nationernas stadga och upprätta härmed en internationell organisation, som skall bära namnet Förenta Na­ tionerna.

KAPITEL I.

ÄNDAMÅL OCH GRUNDSATSER.

Artikel 1. Förenta Nationernas ändamål äro:

1) att upprätthålla internationell fred och säkerhet och att i detta syfte dels vidtaga verksamma kollektiva åt­ gärder för att förebygga och undan­ röja hot mot freden samt för att un­ dertrycka angreppshandlingar eller andra fredsbrott, dels genom fredli­ ga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rät­ tens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller saklägen, som kunna leda till fredsbrott;

2) att mellan nationerna utveckla vänskapliga förbindelser, grundade på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämningsrätt samt vidtaga andra lämpliga åtgär­ der för att befästa världsfreden;

3) att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internatio­ nella problem av ekonomisk, social, kulturell eller humanitär art samt vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion; 4) att utgöra en medelpunkt för samordnande av nationernas verksam­ het för dessa gemensamma syften.

Artikel 2. Organisationen och dess medlem­ mar skola vid fullföljandet av de i ar-

Artide 1, shall act in accordance with Buts énoncés å 1’article ler, doivent the following Principles. agir conformément alix principes suivants: 1. The Organization is based on 1. ^Organisation est fondée sur le the principle of the sovereign equal- principe de 1’égalité souveraine de tous ity of all its Members. ses Membres. 2. All Members, in order to ensure 2. Les Membres de 1’Organisation, to all of them the rights and benefits afin d’assurer å tous la jouissance des resulting from membership, shall ful­ droits et avantages résultant de leur fil in good faith the obligations as- qualité de Membre, doivent remplir de sumed by them in accordance with bonne foi les obligations qu’ils ont asthe present Charter. sumées aux tennes de la présente Charte. 3. All Members shall sedie theil’ 3. Les Membres de 1’Organisation international disputes by peaceful réglent leurs différends internationaux means in suell a manner that inter­ par des moyens pacifiques, de telle national peace and security, and jus­ maniére que la paix et la sécurité tiee, are not endangered. internationales ainsi que la justiee ne soient pas mises en danger. 4. All Members shall refrain in 4. Les Membres de 1'Organisation their international relations from the s’abstiennent, dans leurs relations in­ threat or use of force against the ternationales, de recourir ä la menace territorial integrity of political inde- ou å 1’emploi de la force, soit contre pendence of any stafe, or in any l’intégrité territoriale ou 1’indépenother manner inconsistent with the dance politique de tout Etat, soit de Purposes of the United Nations. toute autre maniére incompatible avec les Buts des Nations Unies. 5. All Members shall give the 5. Les Membres de l’Organisation United Nations every assistance in donnent ä celle-ci pleine assistance any action it fabes in accordance with dans toute action entreprise par elle the present Charter, and shall refrain conformément aux dispositions de la from giving assistance to any stafe présente Charte et s’abstiennent de against which the United Nations is préter assistance å un Etat contre taking preventive or enforcement ac­ lequel l’Organisation entreprend une tion. action préventive ou coercitive. 6. The Organization shall ensure 6. ^Organisation falt en sorte que that States which are not Members of les Etats qui ne sont pas Membres des the United Nations act in accordance Nations Unies agissent conformément with these Principles so far as may ä ees Principes dans la mesure nébe necessary for the maintenance of cessaire au maintien de la paix et de international peace and security. la sécurité internationales.

7. Nodling contained in the pres­ 7. Aucune disposition de la présente ent Charter shall authorize the Charte n’autorise les Nations Unies å United Nations to intervene in mat­ intervenir dans des affaires qui reters which are essentially within the lévent essentiellement de la compétence domesdc jurisdiction of any stafe or nationale d’un Etat ni n’oblige les shall require the Members to submit Membres ä soumettre des affaires de suell matters to settlement under the ce genre ä une procédure de réglement present Charter; but tilis principle aux tennes de la présente Charte; shall not prejudice the application of toutefois, ce principe ne pörte en rien enforcement measures under diop­ atteinte å 1’application des mesures de ter VII. coercition prévues au chapitre VII.

tikel 1 angivna ändamålen handla i överensstämmelse med följande grundsatser: 1) Organisationen grundar sig på principen örn samtliga medlemmars suveräna likställdhet. 2) Alla medlemmar skola för att samtliga skola komma i åtnjutande av de rättigheter och förmåner, som följa av medlemskapet, ärligt fullgöra de förpliktelser, som de åtagit sig en­ ligt denna stadga.

3) Alla medlemmar skola lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internatio­ nell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara.

4) Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot örn eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oför­ enligt med Förenta Nationernas än­ damål. 5) Alla medlemmar skola lämna Förenta Nationerna allt bistånd i var­ je åtgärd, som organisationen företa­ ger i överensstämmelse med denna stadga, samt avhålla sig från att läm­ na bistånd åt någon stat, mot vilken Förenta Nationerna vidtager förebyg­ gande åtgärder eller tvångsåtgärder. 6) Organisationen skall sörja för, att stater, som ej äro medlemmar av Förenta Nationerna, handla i över­ ensstämmelse med dessa grundsatser, i den mån detta kräves för upprätt­ hållande av internationell fred och säkerhet. 7) Ingen bestämmelse i denna stad­ ga berättigar Förenta Nationerna alt ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behö­ righet, eller kräver, att medlemmar­ na hänskjuta sådana frågor till lös­ ning enligt denna stadga. Denna grundsats skall dock ej utgöra hinder för vidtagande av tvångsåtgärder jäm­ likt kapitel VII.

CHAPTER II. CHAPITRE II.

MEMBERSHIP. MEMBRES.

Artide 3. Artide 3. The original Members of the United Sont Membres originaires des Na­ Nations shall be the States which, har­ tions Unies les Etats qui, ayant partiing participated in the United Nations cipé å la Conférence des Nations Unies Conference on International Organi- pour rOrganisation Internationale å zation at San Francisco, or having San Francisco ou ayant antérieurepreviously signed the Declaration by ment signé la Déclaration des Nations United Nations of January 1, 1942, Unies, en date du ler janvier 1942, sign the present Charter and ratify signent la présente Charte et la ratiit in accordance with Artide 110. fient conformément å 1’article 110.

Artide 4. Artide 4. 1. Membership in the United Na­ 1. Peuvent devenir Membres des tions is open to all other peace-loving Nations Unies tous autres Etats paci- States which accept the obligations fiques qui acceptent les obligations de contained in the present Charter and, la présente Charte et, au jugement de in the judgment of the Organization, 1’Organisation, sont capables de les are ahle and willing to carry out these remplir et disposés å le faire. obligations. 2. The admission of any suell 2. L’admission comme Membre des state to membership in the United Nations Unies de tout Etat remplis- Nations will be effeeted by a decision sant ees conditions se fait par déof the General Assembly upon the cision de 1’Assemblée Générale sur rerecommendation of the Security commandation du Conseil de Sécu- Council. rité.

Artide 5. Artide 5. A Member of the United Nations Un Membre de 1’Organisation against which preventive or enforce- contre lequel une action préventive ment action has been taken by the ou coercitive a été entreprise pär le Security Council may be suspended Conseil de Sécurité, peut étre susfrom the exercise of the rights and pendu par 1’Assembléé Générale, sur privileges of membership by the recommandation du Conseil de Sécu­ General Assembly upon the recom­ rité, de 1’exercice des droits et privimendation of the Security Council. léges inhérents å la qualité de Mem­ The exercise of these rights and pri­ bre. L’exercice de ees droits et privivileges may be restored by the Se­ léges peut étre rétabli par le Conseil curity Council. de Sécurité.

Artide 6. Artide 6. A Member of the United Nations Si un Membre de 1’Organisation enwhich has persistently violated the freint de maniére persistante les Prin- Principles contained in the present cipes énoncés dans la présente Charte, Charter may be expelled from the il peut étre exclu de 1’Organisation Organization by the General Assem­ par l’Assemblée Générale sur recom­ bly upon the recommendation of the mandation du Conseil de Sécurité. Security Council.

KAPITEL II.

MEDLEMSKAP.

Artikel 3. Ursprungliga medlemmar av För­ enta Nationerna äro de stater sorn, se­ dan de deltagit i de förenade natio­ nernas konferens om internationell organisation i San Francisco eller ti­ digare undertecknat de förenade na­ tionernas deklaration av den 1 janu­ ari 1942, underteckna föreliggande stadga och ratificera den i överens­ stämmelse med artikel 110.

Artikel 4. 1. Medlemskap i Förenta Nationer­ na står öppet för alla andra fredsäls­ kande stater, vilka åtaga sig de för­ pliktelser som denna stadga ålägger och enligt organisationens uppfatt­ ning kunna och vilja uppfylla dessa förpliktelser. 2. Upptagande av sådan stat till medlem av Förenta Nationerna sker genom beslut av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.

Artikel 5. Medlem av Förenta Nationerna, mot vilken förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder vidtagits av säkerhets­ rådet, kan avstängas från utövande av medlemskapet åtföljande rättighe­ ter och privilegier genom beslut av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet kan återinsätta vederbörande stat i ut­ övandet av dessa rättigheter och pri­ vilegier.

Artikel 6. Medlem av Förenta Nationerna, som framhärdar i alt kränka denna stadgas grundsatser, kan uteslutas från organisationen av generalförsam­ lingen efter tillstyrkan av säkerhets­ rådet.

Bihang till riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 196. 7

CHAPTER III. CHAPITRE III.

ORGANS. ORGANES.

Artide 7. Artide 7. 1. There are established as tile 1. Il est créé comme organes prinprincipal organs of the United Na­ cipaux de 1’Organisation des Nations tions: a General Assembly, a Security Unies: une Assemblée Générale, un Council, an Economic and Social Conseil de Sécurité, un Conseil Eco- Council, a Trusteeship Council, an nomique et Social, un Conseil de Tu­ International Court of Justiee, and a tein, une Cour Internationale de Secretariat. Justiee et un Secrétariat. 2. Such subsidiary organs as may 2. Les organes subsidiaires qui se be found necessary may be established révéleraient nécessaires pourront étre in accordance with the present Char­ créés conformément å la présente ter. Charte. Artide 8. Artide 8. The United Nations shall place no Aucune restriction ne sera imposée restrictions on the eligibility of men par 1’Organisation ä l’accés des homand women to participate in any ca- mes et des femmes, dans des condi­ pacity and under conditions of equali- tions égales, a toutes les fonetions, dans ty in its principal and subsidiary ses organes principaux et subsidiaires. organs.

CHAPTER IV. CHAPITRE IV.

THE GENERAL ASSEMBLY. ASSEMBLEE GENERALE.

Composition. Composition.

Artide 9. Artide 9. 1. The General Assembly shall 1. L’Assemblée Générale se compose consist of all the Members of the de tous les Membres des Nations United Nations. Unies. 2. Each Member shall havé not 2. Chaque Membre a cinq représenmore thån five representatives in the tants au plus å 1’Assemblée Générale. General Assembly.

Functions and Powers. Fonetions et Pouvoirs.

Artide 10. Artide 10. The General Assembly may diseuss L’Assemblée Générale peut discuter any questions or any matters within toutes questions ou affaires rentrant the seope of the present Charter or dans le cadre de la présente Charte ou relating to the powers and functions se rapportant aux pouvoirs et fone­ of any organs provided for in the pres­ tions de 1’un queleonque des organes ent Charter, and, except as provided prévus dans la présente Charte, et, in Artide 12, may make recommen- sous réserve des dispositions de l’ardations to the Members of the United ticle 12, formuler sur ees questions Nations or to the Security Council or ou affaires des recommandations aux to both on any such questions or Membres de 1’Organisation des Na­ matters. tions Unies, au Conseil de Sécurité, ou aux Membres de 1’Organisation et au Conseil de Sécurité.

KAPITEL III.

ORGAN.

Artikel 7. 1. Som Förenta Nationernas hu­ vudorgan upprättas: en generalför­ samling, ett säkerhetsråd, ett ekono­ miskt och socialt råd, ett förvaltarskapsråd, en internationell domstol samt ett sekretariat.

2. De biträdande organ, som be­ finnas nödvändiga, må upprättas i överensstämmelse med denna stadga.

Artikel 8. Förenta Nationerna skall icke göra någon inskränkning i mäns och kvin­ nors behörighet att i varje ställning och på lika villkor deltaga i arbetet inom Förenta Nationernas huvudor­ gan och biträdande organ.

KAPITEL IV.

GENERALFÖRSAMLINGEN.

Sammansättning.

Artikel 9. 1. Generalförsamlingen består av samtliga medlemmar av Förenta Na­ tionerna. 2. Medlem må hava högst fem om­ bud i generalförsamlingen.

Uppgifter och befogenheter.

Artikel 10. Generalförsamlingen äger dryfta varje fråga eller angelägenhet, som faller inom ramen för denna stadga eller hänför sig till befogenheter och uppgifter tillkommande något av de organ, som avses i denna, samt äger, med förbehåll för vad i artikel 12 stadgas, framlägga förslag i dylika

frågor eller angelägenheter för För­

enta Nationernas medlemmar eller för säkerhetsrådet eller för bådadera.

Artide 11. Article 11. 1. The General Assembly may con- 1. L’Assemblé Générale peut étusider the general principles of cooper­ dier les principes généraux de coopéation in the maintenance of interna­ ration pour le maintien de la paix et tional peace and security, including de la sécurité internationales, y comthe principles governing disarmament pris les principes régissant le désarand the regulation of armaments, niement et la réglementation des arand may make recommendations with mements, et faire, sur ees principes, regard to such principles to the Mem- des recommandations soit aux Members or to the Security Council or to bres de 1'Organisation. soit au Conseil both. de Sécurité, soit aux Membres de 1’Or­ ganisation et au Conseil de Sécurité. 2. The General Assembly may dis- 2. L’Assemblée Générale peut discucuss any questions relating to the ter toutes questions se rattachant au maintenance of international peace maintien de la paix et de la sécurité and security brought before it by any internationales, dont elle aura été Member of the United Nations, or by saisie par 1'une queleonque des Na­ the Security Council, or by a state tions Unies, ou par le Conseil de Sé­ which is not a Member of the United curité, ou par un Etat quill n’est pas Nations in accordance with Article Membre de l'Organisation, conformé- 35, paragraph 2, and, except as pro­ ment aux dispositions de 1’article 35, vided in Article 12, may make recom­ paragraphe 2, et, sous réserve de l’armendations with regard to any such ticle 12, faire sur toutes questions de questions to the state or States con- ce genre des recommandations soit å cerned or to the Security Council or to l’Etat ou aux Etats intéressés, soit au both. Any such question on which ac- Conseil de Sécurité, soit aux Etats et tion is necessary shall be referred to au Conseil de Sécurité. Toute question the Security Council by the General de ce genre qui appelle une action est Assembly either before or after dis- renvoyée au Conseil de Sécurité par cussion. 1’Assemblée Générale, avant ou apres diseussion. 3. The General Assembly may call 3. L’Assemble Générale peut attirer the attention of the Security Council 1’attention du Conseil de Sécurité sur to situations which are likely to en- les situations qui semblent devoir danger international peace and se­ mettre en dangel- la paix et la sécurité curity. internationales. 4. The powers of the General 4. Les pouvoirs de 1’Assemblée Gé­ Assembly set forth in this Article shall nérale énumérés dans le présent ar­ not limit the general scope of Article ticle ne limitent pas la portée générale 10 . de 1'article 10.

Article 12. Article 12. 1. White the Security Council is 1. Tant que le Conseil de Sécurité exercising in respect of any dispute remplit, å 1’égard d’un différend ou or situation the functions assigned to d’une situation queleonque, les foncit in the present Charter, the General tions qui lui sont attribuées par la pré- Assembly shall not make any recom- sente Charte, 1’Assemblée Générale ne mendation with regard to that dispute doit faire aucune recommandation sur or situation unless the Security Coun­ ce différend ou cette situation, å moins cil so requests. que le Conseil de Sécurité ne le lui demande. 2. The Secretary-General, with the 2. Le Secrétaire Général, avec l’asconsent of the Security Council, shall sentiment du Conseil de Sécurité,

Artikel 11.

1. Generalförsamlingen äger över­ väga de allmänna grundsatserna för samarbete vid upprätthållandet av in­ ternationell fred och säkerhet, där­ ibland principerna för nedrustning och reglering av rustningarna, samt äger framlägga förslag rörande dessa grundsatser för medlemmarna eller för säkerhetsrådet eller för bådadera.

2. Generalförsamlingen äger dryf­ ta varje fråga rörande upprätthållan­ det av internationell fred och säker­ het, som hänskjutits till den av nå­ gon medlem av Förenta Nationerna eller av säkerhetsrådet eller ock enligt artikel 35, moment 2, av stat, som ej är medlem av Förenta Nationerna, samt äger, med förbehåll för vad i artikel 12 stadgas, framlägga förslag i dylika frågor till vederbörande stat eller stater eller till säkerhetsrådet el­ ler till både rådet och vederbörande stat eller stater. Varje dylik fråga, som påkallar handling, skall av ge­ neralförsamlingen hänskjutas till sä­ kerhetsrådet före eller efter frågans dryftande.

3. Generalförsamlingen äger fästa säkerhetsrådets uppmärksamhet på saklägen, som äro ägnade att sätta in­ ternationell fred och säkerhet i fara.

4. Vad i denna artikel stadgas örn generalförsamlingens befogenheter in­ nebär ej någon inskränkning i den all­ männa räckvidden av artikel 10.

Artikel 12. 1. Under det att säkerhetsrådet i fråga om viss tvist eller visst sakläge fullgör de uppgifter som tillkomma det enligt denna stadga skall general­ församlingen ej framlägga något för­ slag angående ifrågavarande tvist el­ ler sakläge, med mindre säkerhets­ rådet därom hemställer.

2. Generalsekreteraren skall med säkerhetsrådets samtycke underrätta

notify the General Assembly at each pörte å la connaissance de l’Assemsession of any matters relative to the blée Générale, lors de chaque session, maintenance of international peace les affaires relatives au maintien de and security which are being dealt la paix et de la sécurité internationawith by the Security Council and shall les dont s’occupe le Conseil de Sécu­ similarly notify the General Assembly, rité; il avise de méme l’Assemblée Gé­ or the Members of the United Nations nérale ou, si l’Assemblée Générale ne if the General Assembly is not in ses­ siége pas, les Membres de 1’Organisasion, immediately the Security Coun­ tion, des que le Conseil de Sécurité cil ceases to deal with such matters. cesse de s’occuper desdites affaires.

Article 13. Article 13. 1. The General Assembly shall ini- 1. L’Assemblée Générale provoque tiate studies and make recommenda- des études et fait des recommandations for the purpose of: tions en vue de: a. promoting international cooper­ a. développer la coopération interation in the political field and en- nationale dans le domaine politique couraging the progressive develop- et encourager le développement proment of international law and its gressif du droit international et sa codification; codification; b. promoting international cooper­ b. développer la coopération interation in the economic, social, Gut­ nationale dans les domaines éconotural, educational, and health fields, mique, social, de la culture intellecand assisting in the realization of hu­ tuelle et de 1’éducation, de la santé man rights and fundamental free- publique, et faciliter pour tous, sans doms for all without distinction as to distinction de race, de sexe, de langue race, sex, language, or religion. ou de religion, la jouissance des droits de Thomine et des libertés fondamentales. 2. The further responsibilities, 2. Les autres responsabilités, foncfunctions, and powers of the General tions et pouvoirs de 1’Assemblée Gé­ Assembly with respect to matters nérale, relativement aux questions mentioned in paragraph 1 (b) above mentionnées au paragraphe 1 b ciare set forth in Chapters IX and X. dessus sont énoncés aux chapitres IX et X.

Article 14. Article 14. Subject to the provisions of Article Sous réserve des dispositions de 12, the General Assembly may recom- 1’article 12, T Assemblé Générale peut mend measures for the peaceful ad- recommander les mesures propres å justment of any situation, regardless assurer 1’a.justement pacifique de toute of origin, which it deems likely to im- situation, quelle qu’en soit Torigine, pair the general welfare of friendly qui lui sembla de nature å nuire au relations among nations, including bien général ou å compromettre les situations resulting from a violation relations amicales entre nations, y of the provisions of the present Char­ compris les situations résultant d’une ter setting forth the Purposes and infraction aux dispositions de la pré- Principles of the United Nations. sente Charte ou sont énoncés les Buts et les Principes des Nations Unies.

Article 15. Article 15. 1. The General Assembly shall re- 1. L’Assemblé Générale rekolt et ceive and consider annual and special étudie les rapports annuels et les rap-

generalförsamlingen vid varje möte om de ärenden rörande internationell fred och säkerhet, som äro föremål för säkerhetsrådets behandling, och likaledes underrätta generalförsam­ lingen eller, om denna ej är samlad, Förenta Nationernas medlemmar, så snart säkerhetsrådet slutar sin be­ handling av dessa ärenden.

Artikel 13. 1. Generalförsamlingen skall taga initiativ till utredningar och fram­ lägga förslag i syfte att a) befordra internationellt samar­ bete på det politiska området och främja den internationella rättens fortgående utveckling och dess kodifiering; b) befordra internationellt samar­ bete på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena samt inom upp­ fostran och hälsovård ävensom bidra­ ga till att förverkliga mänskliga rät­ tigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseen­ de på ras, kön, språk eller religion.

2. Generalförsamlingens övriga åligganden, uppgifter och befogenheter med avseende på ovan i moment 1 b) omnämnda angelägenheter, framgå av kapitlen IX och X.

Artikel 14. Med iakttagande av bestämmelser­ na i artikel 12 äger generalförsam­ lingen föreslå åtgärder för fredligt till­ rättaläggande av varje sakläge, oavsett dess ursprung, som församlingen an­ ser vara ägnat att skada den allmän­ na välfärden eller de vänskapliga för­ bindelserna nationerna emellan, däri inbegripet saklägen uppkomna genom kränkning av de bestämmelser i den­ na stadga, som angiva Förenta Na­ tionernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15. 1. Generalförsamlingen skall taga del av årliga och särskilda rapporter

reports from the Security Council; ports spéciaux du Conseil de Sécurité; these reports shall include an account ees rapports comprennent un compteof the measures that the Security rendu des mesures que le Conseil de Council has decided upon or taken Sécurité a décidées ou prises pour to maintain international peace and maintenir la paix et la sécurité intersecurity. nationales. 2. The General Assembly shall re- 2. L’Assemblée Générale regoit et ceive and consider reports from the étudie les rapports des autres organes other organs of the United Nations. de 1’Organisation.

Article 16. Article 16. The General Assembly shall per­ L’Assemblée Générale remplit, en form such functions with respect to ce qui concerne le régime interna­ the international trusteeship system tional de Tutelle, les fonetions qui as are assigned to it under Chapters lui sont dévolues en vertue des cha- XII and XIII, including the approval pitres XII et XIII; entre autres, elle jf the trusteeship agreements for approuve les accords de Tutelle reareas not designated as strategic. latifs aux zones non désignées comme zones stratégiques.

Article 17. Article 17. 1. The General Assembly shall con­ 1. L’Assemblée Générale examine sider and approve the budget of the et approuve le budget de 1’Organisa- Organization. tion. 2. The expenses of the Organiza­ 2. Les dépenses de 1’Organisation tion shall be borne by the Members sont supportées par les Membres selon as apportioned by the General As­ la répartition fixée par 1’Assemblée sembly. Générale. 3. The General Assembly shall 3. L’Assemblée Générale examine et consider and approve any financial approuve tous arrangements finanand budgetary arrangements with ciers et budgétaires passés avec les specialized agencies referred to in institutions spécialisées visées å l’ar- Article 57 and shall examine the ad­ ticle 57 et examine les budgets admiministrative budgets of such spe­ nistratifs desdites institutions en vue cialized agencies with a view to de leur adresser des recommandations. making recommendations to the agencies concerned.

V oting. Vote.

Article 18. Article 18. 1. Each member of the General 1. Chaque membre de 1’Assemblé Assembly shall havé one vote. Générale dispose d’une voix. 2. Decisions of the General As­ 2. Les décisions de 1’Assemblée Gé­ sembly on important questions shall nérale sur les questions importantes be made by a two-thirds majority sont prises å la majorité des deuxof the members present and voting. tiers des membres présents et votant. These questions shall include: re­ Sont considérées comme questions im­ commendations with respect to the portantes: les recommandations relamaintenance of international peace tives au maintien de la paix et de la and security, the election of the non- sécurité internationales, 1’élection des permanent members of the Security membres non permanents du Conseil Council, the election of the members de Sécurité, 1’élection des membres

från säkerhetsrådet. Dessa rapporter skola innefatta redogörelse för de åt­ gärder, som säkerhetsrådet beslutit eller vidtagit för att upprätthålla in­ ternationell fred och säkerhet.

2. Generalförsamlingen skall taga del av rapporter från Förenta Natio­ nernas övriga organ.

Artikel 16. Generalförsamlingen skall fullgöra sådana uppgifter i fråga om det in­ ternationella förvaltarskapssystemet, som tillkomma den jämlikt kapitlen XII och XIII, däri inbegripet god­ kännande av förvaltarskapsavtal av­ seende områden, vilka ej angivits så­ som strategiska.

Artikel 17. 1. Generalförsamlingen skall grans­ ka och fastställa organisationens bud­ get. 2. Kostnaderna för organisationen skola bestridas av medlemmarna en­ ligt av generalförsamlingen uppgjord fördelning. 3. Generalförsamlingen skall grans­ ka och godkänna alla uppgörelser be­ träffande finanser och budget med de i artikel 57 omförmälda fackorga­ nen samt granska varje sådant organs förvaltningsbudget för att framlägga förslag därom för vederbörande or­ gan.

Omröstning.

Artikel 18. 1. Varje medlem av generalför­ samlingen har en röst. 2. Generalförsamlingens beslut i viktiga frågor fattas med två tredje­ dels majoritet av närvarande och rös­ tande medlemmar. Till sådana frå­ gor höra förslag, som angå upprätt­ hållande av internationell fred och säkerhet, val av icke ständiga med­ lemmar i säkerhetsrådet, val av med­ lemmar i det ekonomiska och sociala rådet, val av medlemmar i förvaltar-

of the Economic and Social Council, du Conseil Economique et Social, the election of members of the l’élection des membres du Conseil de Trusteeship Council in accordance Tutelle conformément au paragraphe with paragraph 1 (c) of Article 86, 1 c de 1’article 86, 1’admission de nouthe admission of new Members to the veaux Membres dans 1’Organisation, United Nations, the suspension of the la suspension des droits et privileges rights and privileges of membership, de Membres, 1’exclusion de Membres, the expulsion of Members, questions les questions relatives au fonctionnerelating to the operation of the ment du régirne de Tutelle et les trusteeship system, and budgetår^ questions budgétaires. questions. 3. Decision^ on other questions, 3. Les décisions sur d’autres ques­ including the determination of addi­ tions, y compris la détermination de tional categories of questions to be nouvelles catégories de questions å decided by a two-thirds majority, trancher å la majorité des deux-tiers, shall be made by a majority of the sont prises å la majorité des membres members present and voting. présents et votant.

Article 19. Article 19. A Member of the United Nations Un Membre des Nations Unies en which is in arrears in the payment of retard dans le paiement de sa contriits financial contributions to the Or- bution aux dépenses de 1’Organisation ganization shall havé no vote in the ne peut participer au vote å l’Assem- General Assembly if the amount of its blée Générale si le montant de ses arrears equals or exceeds the amount arriérés est egal ou supérieur å la conof the contributions due from it for tribution due par lui pour les deux the preceding two full years. The années complétes écoulées. L’Assem- General Assembly may, nevertheless, blée Générale peut néanmoins autopermit such a Member to vote if it is riser ce Membre ä participer au vote satisfied that the failure to pay is due si elle constate que le manquement to conditions beyond the control of est du å des circonstances indépenthe Member. dantes de sa volonté.

Procedure. Procédure.

Article 20. Article 20. The General Assembly shall meet L’Assemblée Générale tient une ses­ in regular annual sessions and in such sion annuelle réguliére et, lorsque les special sessions as occasion may re- circonstances 1’exigent, des sessions quire. Special sessions shall be con- extraordinaires. Celles-ci sont convovoked by the Secretary-General at the quées par le Secrétaire Général sur la request of the Security Council or of demande du Conseil de Sécurité ou de a majority of the Members of the la majorité des Membres des Nations United Nations. Unies.

Article 21. Article 21. The General Assembly shall adopt L’Assemblée Générale établit son its own rules of procedure. It shall réglement intérieur. Elle désigne son elect its President for each session. Président pour chaque session.

Article 22. Article 22. The General Assembly may estab- L’Assemblée Générale peut créer lish such subsidiary organs as it les organes subsidiaires quille juge deems necessary for the performance nécessaires å 1’exercice de ses foncof its functions. tions.

skapsrådet enligt artikel 86, moment 1 c), upptagande av nya medlemmar i Förenta Nationerna, suspenderande av medlemskapet åtföljande rättighe­ ter och privilegier, uteslutning av medlemmar, frågor rörande förvaltarskapssystemets tillämpning samt budgetfrågor.

3. Beslut i andra frågor, däribland fastställande av ytterligare slag av frågor, som skola avgöras med två tredjedelars majoritet, fattas med bi­ fall av flertalet av närvarande och röstande medlemmar.

Artikel 19. Medlem av Förenta Nationerna, som häftar för finansiella bidrag till organisationen, äger ej rösträtt i ge­ neralförsamlingen, örn de oguldna be­ loppen sammanlagt uppgå till eller överstiga medlemmens fastställda bi­ drag till organisationen för de två sistförflutna hela åren. Generalför­ samlingen äger dock medgiva dylik medlem rösträtt, örn den finner, alf uraktlåtenheten att betala beror av omständigheter, över vilka vederbö­ rande stat ej kunna råda.

Förfarande.

Artikel 20. Generalförsamlingen sammanträder till årliga ordinarie möten och, när omständigheterna så kräva, till extra möten. Extra möten sammankallas av generalsekreteraren på begäran av säkerhetsrådet eller flertalet medlem­ mar av Förenta Nationerna.

Artikel 21. Generalförsamlingen antager själv sin arbetsordning. Den väljer presi­ dent för värjo möte.

Artikel 22. Generalförsamlingen äger tillsätta sådana biträdande organ, som den anser nödvändiga för fullgörande av sina uppgifter.

CHAPTER V. CHAPITRE V.

THE SECURITY COUNCIL. CONSEIL DE SECURITE.

Composition. Composition.

Artide 23. Article 23.

1. The Security Council shall con- 1. Le Conseil de Sécurité.se compose sist of eleven Members of the United de onze Membres de 1’Organisation. Nations. The Republic of China, La République de Chine, la France, France, the Union of Soviet Socialist 1’Union des Républiques Soviétiques Republics, the United Kingdom of Socialistes, le Royaume-Uni de Grande Great Britain and Northern Ireland, Bretagne et dTrlande du Nord et and the United States of America les Etats-Unis d’Amérique sont mem­ shall be permanent members of the bres permanents du Conseil de Sé- Security Council. The General As- curité. Six autres Membres de l’Orgasembly shall elect six other Members nisation sont élus, ä titre de membres of the United Nations to be non-per- non permanents du Conseil de Sécumanent members of the Security rité, par 1’Assemblée Générale qui tient Council, due regard being specially spécialement compte, en premier lieu, paid, in the first instance to the conde la contribution des Membres de tribution of Members of the United 1’Organisation au maintien de la paix Nations to the maintenance of inter­ et de la securité internationales et aux national peace and security and to autres fins de 1’Organisation, et aussi the other purposes of the Organizad'une répartition géographique équition, and also to equitable geographictable. al distribution. 2. The non-permanent members of 2. Les membres non permanents du the Security Council shall be elected Conseil de Sécurité sont élus pour line for a term of two years. In the first période de deux ans. Toutefois, lors election of the non-permanent mem­ de la premiére élection des membres bers, however, three shall be chosen non permanents, trois seront élus pour for a term of one year. A retiring une période d’un an. Les membres member shall not be eligible for imsortants ne sont pas immédiatement mediate re-election. rééligibles. 3. Each member of the Security 3. Chaque membre du Conseil de Council shall havé one representative. Sécurité a un représentant au Conseil.

Functions and Powers. Fonctions et Pouvoirs.

Article 24. Article 24.

1. In order to ensure prompt and 1. Åtin d’assurer faction rapide et effective action by the United Na­ efficace de 1’Organisation, ses Mem­ tions, its Members confer on the Se­ bres conférent au Conseil de Sécu­ curity Council primary responsibility rité la responsabilité principale du for the maintenance of international maintien de la paix et de la sécurité peace and security, and agrée that internationales et reconnaissent qu’en in carrying out its duties under this s’acquittant des devoirs que lui imresponsibility the Security Council pose cette responsabilité, le Conseil de acts on their behalf. Sécurité agit en leur norn.

2. In discharging Riese duties the 2. Dans 1’accomplissement de ees Security Council shall act in accord- devoirs, le Conseil de Sécurité agit conance with the. Purposes and Prin- formément aux Buts et Principes des ciples of the United Nations. The spe- Nations Unies. Les pouvoirs spécifi-

KAPITEL V.

SÄKERHETSRÅDET.

Sammansättning.

Artikel 23. 1. Säkerhetsrådet består av elva medlemmar av Förenta Nationerna. Republiken Kina, Frankrike, De So­ cialistiska Rådsrepublikemas Union, Det Förenade Konungariket Storbri­ tannien och Nordirland och Ameri­ kas Förenta Stater skola vara stän­ diga medlemmar av säkerhetsrådet. Generalförsamlingen utser sex andra medlemmar av Förenta Nationerna att vara icke ständiga medlemmar av säkerhetsrådet, varvid särskild hän­ syn skall tagas dels i första hand till medlemmarnas insatser för upp­ rätthållande av internationell fred och säkerhet samt för organisationens öv­ riga ändamål, dels även till en skä­ lig geografisk fördelning.

2. De icke ständiga medlemmarna av säkerhetsrådet väljas för en tid av två år. Vid det första valet av icke ständiga medlemmar skola dock tre väljas för en tid av ett år. Avgående medlem kan ej omedelbart omväljas.

3. Varje medlem av säkerhetsrådet skall där företrädas av ett ombud.

Uppgifter och befogenheter.

Artikel 24. 1. I syfte att trygga ett snabbt och effektivt inskridande från Förenta Nationernas sida överlåta medlem­ marna på säkerhetsrådet huvudan­ svaret för upprätthållande av interna­ tionell fred och säkerhet och sam­ tycka till att säkerhetsrådet vid full­ görande av sina ur detta ansvar här­ rörande förpliktelser handlar å med­ lemmarnas vägnar. 2. Vid fullgörande av dessa för­ pliktelser skall säkerhetsrådet handla i överensstämmelse med Förenta Na­ tionernas ändamål och grundsatser.

cific powers granted to the Security ques accordés au Conseil de Sécurité Council för the decharge of these pour lui permettre d’accomplir lesduties are laid down in Chapters VI, dits devoirs sont définis aux chapitres VII, VIII, and XII. VI, VII, VIII et XII.

3. The Security Council shall sub- 3. Le Conseil de Sécurité soumet mit annual and, when necessary, spe­ pour examen des rapports annuels et, cial reports to the General Assembly le cas échéant, des rapports spéciaux å for its consideration. 1’Assemblée Générale.

Article 25. Article 25. The Members of the United Na­ Les Membres de reorganisation contions agrée to accept and carry out viennent d’accepter et d’appliquer les the decisions of the Security Council décisions du Conseil de Sécurité conin accordance with the present Char­ formément å la présente Charte. ter.

Article 26. Article 26. In order to promote the establish- Afin de favoriser 1’établissement et ment and maintenance of internation­ le maintien de la paix et de la sécu­ al peace and security with the least rité internationales en ne détournant diversion for armaments of the vers les armements que le minimum world’s human and economic redes ressources humaines et économisources, the Security Council shall be ques du monde, le Conseil de Sécurité responsible for formulating, with the est chargé, avec l’assistance du Co­ assistance of the Military Staff Commité d’Etat-Ma.jor prévu å 1’article 47, mittee referred to in Article 47, plans d’élaborer des plans qui seront soumis to be submitted to the Members of aux Membres de 1’Organisation en vue the United Nations for the establishd’établir un systéme de réglementation ment of a system för the regulation des armements. of armaments.

V oting. Vote.

Article 27. Article 27.

1. Each member of the Security 1. Chaque membre du Conseil de Council shall havé one vote. Sécurité dispose d’une voix. 2. Decisions of the Security Coun­ 2. Les décisions du Conseil de Sé­ cil on procedural matters shall be curité sur des questions de procédure

made by an affirmative vote of seven sont prises pär un vote affirmatif de members. sept membres.

3. Decisions of the Security Coun­ 3. Les décisions du Conseil de Sé­ cil on all other matters shall be made curité sur toutes autres questions sont by an affirmative vote of seven mem­ prises par un vote affirmatif de sept bers including the concurring votes de ses membres dans lequel sont comof the permanent members; provided prises lex voix de tous les membres that, in decisions under Chapter VI, permanents étant entendu que, dans and under paragraph 3 of Article 52, les décisions prises aux tennes du a party to a dispute shall abstain chapitre VI et du paragraphe 3 de from voting. 1’article 52, une partie å un différend s’abstient de voter.

Procedure. Procédure.

Article 28. Article 28.

1. The Security Council shall be 1. Le Conseil de Sécurité est orga-

so organized as to be ahle to function nisé de maniére å pouvoir exercer ses

De särskilda befogenheter, som tiller­ kännas säkerhetsrådet för fullgöran­ de av dessa förpliktelser, finnas an­ givna i kapitlen VI, VII, VIII och XII. 3. Säkerhetsrådet skall till gene­ ralförsamlingen för granskning avgi­ va årliga samt, när så befinnes er­ forderligt, särskilda rapporter.

Artikel 25. Förenta Nationernas medlemmar samtycka till att godtaga och verk­ ställa säkerhetsrådets beslut i över­ ensstämmelse med denna stadga.

Artikel 26. I syfte att främja upprättande och upprätthållande av internationell fred och säkerhet med minsta möjliga uppoffring av världens mänskliga och ekonomiska tillgångar för rustningsändamål, har säkerhetsrådet att, med biträde av det i artikel 47 omförmälda militära stabsutskottet, utarbeta planer för ett system till reglering av rustningarna att underställas Förenta Nationernas medlemmar.

Omröstning.

Artikel 27. 1. Varje medlem av säkerhetsrå­ det har en röst. 2. För säkerhetsrådets beslut i pro­ cedurfrågor kräves bifall av sju med­ lemmar.

3. För beslut av säkerhetsrådet i alla andra frågor kräves bifall av sju medlemmar, bland dem de ständiga medlemmarna; dock att vid fattande av beslut enligt kapitel VI samt en­ ligt artikel 52, moment 3, part i tvist skall avhålla sig från att rösta.

Förfarande.

Artikel 28. 1. Säkerhetsrådet skall så organi­ seras, att det kan fungera oavbrutet.

continuously. Each member of the fonctions en permanence. A cet effet, Security Council shall för this pur­ chaque membre du Conseil de Sécupose be represented at all times at the rité doit avoir en tout temps un représeat of the Organization. sentant au siége de 1’Organisation. 2. The Security Council shall hold 2. Le Conseil de Sécurité tient des periodic meetings at which each of its réunions périodiques auxquelles chamembers may, if it so desires, be cun de ses membres peut, s’il le désire, represented hy a member of the se faire représenter par un membre de government or by some other speci- son gouvernement ou par quelque ally designated representative. autre representant spécialement désigné. 3. The Security Council may hold 3. Le Conseil de Sécurité peut tenir meetings at such places other thån des réunions å tous endroits autres ilie seat of the Organization as in its que le siége de 1’Organisation qu’il judgment will best facilitate its work. juge les plus propres å faciliter sa täche.

Artide 29. Article 29. The Security Council may establish Le Conseil de Sécurité peut créer such subsidiary organs as it deems les organes subsidiaires qu’il juge

necessary for the performance of its nécessaires a 1’exercice de ses fonc­

functions. tions.

Article 30. Article 30. The Security Council shall adopt Le Conseil de Sécurité établit son its own rules of procedur, including réglement intérieur, dans lequel il fixe the method of selecting its President. le mode de désignation de son Pre­ sident.

Article 31. Article 31. Any Member of the United Nations Tout Membre de 1’Organisation qui which is not a member of the Secu­ n’est pas membre du Conseil de Sé­ rity Council may participate, without curité, peut participer, sans droit de vote, in the discussion of any question vote, å la discussion de toute question brought before the Security Council soumise au Conseil de Sécurité, chaque whenever the latter considers that the fois que celui-ci estime que les intéréts interests of that Member are specially de ce Membre sont particuliérement affected. affectés.

Article 32. Article 32. Any Member of the United Nations Tout Membre des Nations Unies qui which is not a member of the Security n’est pas membre du Conseil de Sécu­ Council or any State which is not a rité ou tout Etat qui n’est pas Mem­ Member of the United Nations, if it is bre des Nations Unies, s’il est partie a party to a dispute under considera- å un différend examiné par le Conseil tion by the Security Council, shall be de Sécurité, est convié å participer, invited to participate, without vote, sans droit de vote, aux discussions in the discussion relating to the relatives å ce différend. Le Conseil de dispute. The Security Council shall Sécurité détermine les conditions qu’il lay down such conditions as it deems estime juste de mettre å la partici­ just for the participation of a stafe pation d’un Etat qui n’est pas Membre which is not a Member of the United de 1’Organisation. Nations.

Varje medlem av säkerhetsrådet skall därför vara ständigt företrädd vid or­ ganisationens säte.

2. Säkerhetsrådet håller periodis­ ka möten, vid vilka envar av dess medlemmar må, efter egen önskan, företrädas av regeringsmedlem eller av annat särskilt utsett ombud.

3. Säkerhetsrådet må hålla möten på annan ort än organisationens säte, örn detta enligt rådets uppfattning är ägnat att underlätta dess verksamhet.

Artikel 29. Säkerhetsrådet äger tillsätta såda­ na biträdande organ, som det anser nödvändiga för fullgörande av sina uppgifter.

Artikel 30. Säkerhetsrådet antager självt sin arbetsordning, innefattande även be­ stämmelser om sättet för utseende av ordförande.

Artikel 31. Envar medlem av Förenta Natio­ nerna, som ej tillhör säkerhetsrådet, äger utan rösträtt deltaga i överlägg­ ningen om varje säkerhetsrådet före­ lagd fråga, när helst detta anser, att vederbörande medlems intressen sär­ skilt beröras.

Artikel 32. Envar medlem av Förenta Natio­ nerna, som ej tillhör säkerhetsrådet, liksom envar stat, som ej är medlem av Förenta Nationerna, skall, örn ve­ derbörande är part i tvist, som är fö­ remål för säkerhetsrådets behandling, inbjudas att ulan rösträtt deltaga i överläggningen örn denna tvist. Sä­ kerhetsrådet fastställer de villkor, som det anser rättvisa för deltagande av stat, vilken ej är medlem av För­ enta Nationerna.

miuinij riksdagens protokoll 194G. 1 sami. Nr 196. 8

CHAPTER VI. CHAPITRE VI.

PACIFIC SETTLEMENT OF REGLEMENT PACIFIQUE DES DISPUTES. DIFFERENDS.

Artide 33. Article 33. 1. The parties to any dispute, the 1. Les parties å tout différend dont continuance of winch is likely to la prolongation est susceptible de meendanger the maintenance of inter­ nacer le maintien de la paix et de la national peace and security, shall, first sécurité internationales, doivent en of all, seek a solution by negotiation, rechercher la solution, avant tout, par enquiry, mediation, conciliation, arbi- voie de négociation, d’enquéte, de métration, judicial settlement, resort to diation, de conciliation, d’arbitrage, regional agencies or arrangements, de réglement judiciaire, de recours or other peaceful means of their own aux organismes ou accords régionaux, choice. ou par d’autres moyens pacifiques de leur choix. 2. The Security Council shall, 2. Le Conseil de Sécurité, s’il le juge when it deems necessary, call upon nécessaire, invite les parties å régler the parties to settle their dispute by leur différend par de tels moyens. such means.

Article 34. Article 34. The Security Council may investi- Le Conseil de Sécurité peut engate any dispute, or any situation quéter sur tout différend ou taute si­ which might lend to international tuation qui pourrait entrainer un friction or give rise to a dispute, in désaccord entre nations ou engendrer order to determine wrhether the con­ un différend, afin de déterminer si tinuance of the dispute or situation is la prolongation de ce différend ou de likely to endanger the maintenance of cette situation semble devoir menacer international peace and security. le maintien de la paix et de la sécurité internationales. Article 35. Article 35. 1. Any Member of the United Na­ 1. Tout Membre de 1’Organisation tions may bring any dispute, or any peut attirer 1’attention du Conseil de situation of the nature referred to in Sécurité ou de 1’Assemblée Générale Article 34, to the attention of the Se­ sur un différend ou une situation de curity Council or of the General As- la nature visée dans 1’article 34. sembly. 2. A state which is not a Member 2. Un Etat qui n’est pas Membre de of the United Nations may bring to 1’Organisation peut attirer 1’attention the attention of the Security Council du Conseil de Sécurité ou de l’Asor of the General Assembly any dis­ semblée Générale sur tout différend pute to which it is a party if it accepts auquel il est partie, pourvu qu’il acin advance, for the purposes of the cepte préalablement, aux fins de ce dispute, the obligations of pacific différend, les obligations de réglement settlement provided in the present pacifique prévues dans la présente Charter. Charte. 3. The proceedings of the General 3. Les actes de 1’Assemblée Générale Assembly in respect of matters relativement aux affaires portées å son brought to its attention under this Ar­ attention en vertu du présent article ticle will be subject to the provisions sont soumis aux dispositions des ar­ of Artides 11 and 12. tides 11 et 12.

9ft

KAPITEL VI.

FREDLIG LÖSNING AV TVISTER.

Artikel 33. 1. I varje tvist, vars fortbestånd är ägnat att sätta upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i fara, skola parterna i första hand sö­ ka uppnå en lösning genom förhand­ lingar, undersökningsförfarande, med­ ling, förlikningsförfarande, skiljedom, rättsligt avgörande, anlitande av re­ gionala organ eller avtal eller genom andra fredliga medel efter eget val.

2. Säkerhetsrådet skall, när det finner nödvändigt, uppfordra parter­ na att lösa tvisten genom sådana me­ del.

Artikel 34. Säkerhetsrådet äger utreda varje tvist, liksom varje sakläge som kan leda till internationella motsättning­ ar eller giva upphov till en tvist, i syfte att fastställa, huruvida tvistens eller saklägets fortbestånd är ägnat att sätta upprätthållandet av interna­ tionell fred och säkerhet i fara.

Artikel 35. 1. Envar medlem av Förenta Na­ tionerna äger fästa säkerhetsrådets eller generalförsamlingens uppmärk­ samhet på varje tvist, liksom på varje sakläge av den ari som angives i arti­ kel 34. 2. Stat, som ej är medlem av För­ enta Nationerna, äger fästa säkerhets­ rådets eller generalförsamlingens upp­ märksamhet på varje tvist, i vilken den är part, därest den med avseende på tvisten på förhand underkastar sig de i denna stadga fastställda för­ pliktelserna till fredlig lösning av tvister. 3. För generalförsamlingens hand­ läggning av ärenden, varpå dess upp­ märksamhet fästs enligt denna ar­ tikel, gälla bestämmelserna i artiklar­ na 11 och 12.

Artide 36. Article 36.

1. The Security Council may, at 1. Le Conseil de Sécurité peut, å any stage of a dispute of the nature tout moment de revolution d’un difreferred to in Article 33 or of a situ­ férend de la nature mentionnée ä ation of like nature, recommend ap- 1’article 33 ou d’une situation ana­ propriate procedures or methods of logi, recommander les procédures ou adjustment. méthodes d’ajustement appropriées. 2. The Security Council should 2. Le Conseil de Sécurité devra take into consideration any procedures prendre en considération toutes procé­ for the settlement of the dispute dures déjå adoptées par les parties which havé already been adopted by pour le réglement de ce différend. the parties. 3. In making recommendations 3. En faisant les recommandations under this Article the Security Council prévues au présent article, le Conseil should also take into consideration de Sécurité doit aussi tenir compte du that legal disputes should as a gen­ fait que, d’une maniére générale, les eral Tule be referred by the parties to différends d’ordre juridique devraient the International Court of Justiee in étre soumis par les parties å la Cour accordance with the provisions of the Internationale de Justiee conformé- Sta tu te of the Court. ment aux dispositions du Statut de la Cour.

Article 37. Article 37.

1. Should the parties to a dispute 1. Si les parties å un différend de of the nature referred to in Article 33 la nature mentionnée å 1’article 33 ne fail to settle it by the means indicated réussissent pas å le régler par les in that Article, they shall refer it to moyens indiqués audit article, elles the Security Council. le soumettent au Conseil de Sécurité. 2. If the Security Council deems 2. Si le Conseil de Sécurité estime that the continuance of the dispute is que la prolongation du différend in fact likely to endanger the main- semble, en fait, menacer le maintien tenance of international peace and se­ de la paix et de la sécurité internacurity, it shall decide whether to take tionales, il décide s’il doit agir en action under Article 36 or to recom­ application de 1’article 36 ou recom­ mend such terms of settlement as it mander tels tennes de réglement qu’il may consider appropriate. juge appropriés.

Article 38. Article 38.

Without prejudice to the provisions Sans préjudice des dispositions des of Artides 33 to 37, the Security artides 33 å 37, le Conseil de Sécu­ Council may, if all the parties to any rité peut, si toutes les parties å un dispute so request, make recommen­ différend le demandent, faire des re­ dations to the parties with a view to commandations å celles-ci en vue d’un a pacific settlement of the dispute. réglement pacifique de ce différend.

Artikel 36.

1. Säkerhetsrådet äger i varje skede av en tvist av den art, som av­ ses i artikel 33, eller av ett sakläge av motsvarande natur, föreslå lämpliga tillvägagångssätt eller metoder för sa­ kens tillrättaläggande. 2. Säkerhetsrådet bör taga i betrak­ tande varje tillvägagångssätt för tvis­ tens lösande, som redan antagits av parterna.

3. Vid framläggande av förslag en­ ligt denna artikel bör säkerhetsrå­ det ävenledes beakta, att rättstvister i regel böra av parterna hänskjutas till den internationella domstolen i enlig­ het med bestämmelserna i domstolens stadga.

Artikel 37.

1. Skulle parterna i en tvist av den art, som avses i artikel 33, ej förmå lösa den genom de medel, som angi­ vas i sagda artikel, skola de hänskju­ ta den till säkerhetsrådet. 2. Örn säkerhetsrådet finner, att tvistens fortbestånd faktiskt kan an­ tagas sätta upprätthållandet av inter­ nationell fred och säkerhet i fara, skall det besluta, huruvida det skall vidtaga i artikel 36 angivna åtgärder eller föreslå sådana villkor för tvis­ tens lösning som det finner lämpliga.

Artikel 38.

Utan intrång i bestämmelserna i ar­ tiklarna 33—37 må säkerhetsrådet, örn i en tvist, vilken som helst, samt­ liga parter det begära, för parterna framlägga förslag i och för fredlig lösning av tvisten.

CHAPTER VII. CHAPITRE VII.

ACTION WITH RESPECT TO ACTION EN CAS DE MENACE THREATS TO THE PEACE, CONTRE LA PAIX, DE RUPTURE BREAGHES OF THE PEACE, DE LA PAIX ET D’ACTE AND ACTS OF AGGRESSION. DIGRESSION.

Article 39. Article 39. The Security Council shall deter- Le Conseil de Sécurité constate mine the existence of any threat to 1’existence d’une menace contre la the peace, breach of the peace, or act paix, d’une rupture de la paix ou d’un of aggression and shall make recom- aete digression et fait des recommanmendations, or decide what measures dations ou décide quelles mesures shall be taken in accordance with seront prises conformément aux arth­ Artides 41 and 42, to maintain or ies 41 et 42 pour maintenir ou rétablir restore international peace and se­ la paix et la sécurité internationales. curity. Article 40. Article 40. In order to prevent an aggravation Afin d’empécher la situation de of the situation, the Security Council s’aggraver, le Conseil de Sécurité, may, before making the recommen- avant de faire les recommandations ou dations or deciding upon the measures de décider des mesures å prendre con­ provided for in Article 39, call upon formément å 1’article 39, peut inviter the parties concemed to comply with les parties intéressées å se conformer such provisional measures as it deems aux mesures provisoires qu’il juge nénecessary or desirable. Such provision- cessaires ou souhaitables. Ces mesures al measures shall be without preju- provisoires ne préjugent en rien les dice to the rights, claims, or position droits, les prétentions ou la position of the parties concemed. The Security des parties intéressées. En cas de non Council shall duly take account of exécution de ces mesures provisoires, failure to comply with such provi­ le Conseil de Sécurité tient dument sional measures. compte de cette défaillance.

Article 41. Article 41. The Security Council may decide Le Conseil de Sécurité peut décider what measures not involving the use quelles mesures n’impliquant pas of armed forne are to be employed to 1’emploi de la forne armée doivent give effect to its decisions, and it may étre prises pour donner effet å ses call upon the Members of the United décisions, et peut inviter les Membres Nations to apply such measures. des Nations Unies å appliquer ces These may include complete or partial mesures. Celles-ci peuvent comprendre interruption of economic relations 1’interruption complete ou partielle and of rall, sea, air, postal, tele- des relations économiques et des Com­ graphic, radio, and other means of munications ferroviaires, maritimes, communication, and the severance of aériennes, postales, télégraphiques, diplomatic relations. radio-électriques et des autres moyens de communication, ainsi que la rup­ ture des relations diplomatiques.

Article 42. Article 42. Should the Security Council con- Si le Conseil de Sécurité estime que sider that measures provided for in les mesures prévues å 1’article 41 se- Article 41 would be inadequate or raient inadéquates ou qu’elles se sont

KAPITEL VII.

INSKRIDANDE I HÄNDELSE AV HOT MOT FREDEN, FREDSRROTT OCH ANGREPPSHANDLINGAR.

Artikel 39. Säkerhetsrådet fastställer förefint­ ligheten av hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling och framläg­ ger förslag, eller fattar beslut örn vil­ ka åtgärder som skola vidtagas i överensstämmelse med artiklarna 41 och 42 i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och sä­ kerhet.

Artikel 40. För att förebygga, att läget förvär­ ras, äger säkerhetsrådet, innan det framlägger förslag eller beslutar örn åtgärder enligt artikel 39, uppfordra vederbörande parter att foga sig ef­ ter sådana provisoriska åtgärder, som rådet anser nödvändiga eller önsk­ värda. Dylika provisoriska åtgärder skola ej inverka på vederbörande par­ ters rättigheter, anspråk eller ställ­ ning. Säkerhetsrådet skall taga ve­ derbörlig hänsyn till underlåtenhet att foga sig efter dylika provisoriska åt­ gärder.

Artikel 41. Säkerhetsrådet äger besluta, vilka åtgärder, icke innebärande bruk av vapenmakt, som skola användas för att giva verkan åt dess beslut, och äger uppfordra Förenta Nationernas med­ lemmar att vidtaga sådana åtgärder. Åtgärderna kunna innefatta fullstän­ digt Öller partiellt avbrytande av eko­ nomiska förbindelser, järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbin­ delser samt annan samfärdsel även­ som avbrytande av de diplomatiska förbindelserna.

Artikel 42. Finner säkerhetsrådet, att åtgärder enligt artikel 41 skulle bliva otillräck­ liga eller redan visat sig otillräckliga,

havé proved to be inadequate, it may révélées telles, il peut entreprendre, tahe suell action by air, sea, or land au moyen de forces aériennes, navales forces as may be necessary to main- ou terrestres, toute action qu’il juge tain or restore international peace and nécessaire au maintien ou au rétablissecurity. Suell action may inelude de­ sement de la paix et de la sécurité monstrations, blockade, and other internationales. Cette action peut comoperations by air, sea, or land forces prendre des demonstrations, des meof Members of the United Nations. sures de blocus et d’autres opérations

exécutées par des forces aériennes, navales ou terrestres de Membres des Nations Unies.

Article 43. Article 43.

1. All Members of the United Na­ 1. Tous les Membres des Nations tions, in order to contribute to the Unies, arin de contribuer au maintien maintenance of international peace de la paix et de la sécurité interna­ and security, undertake to make tionales, s’engagent å mettre å la dis­ available to the Security Council, on position du Conseil de Sécurité, sur its call and in accordance with a spe­ son invitation et conformément å un cial agreement or agreements, armed accord spécial ou å des accords spéforces, assistanceand facilities, includ- ciaux, les forces armées, 1’assistance ing rights of passage, necessary for et les facilités, y compris le droit de the purpose of maintaining interna­ passage, nécessaires au maintien de la tional peace and security. paix et de la sécurité internationales. 2. Such agreement or agreements 2. L’accord ou les accords susvisés shall govem the numbers and types fixeront les effeetifs et la nature de of forces, their degree of readiness ees forces, leur degré de préparation and general location, and the nature et leur emplacement général, ainsi que of the facilities and assistance to be la nature des facilités et de 1’assistance provided. å fournir. 3. The agreement or agreements 3. L’accord ou les accords seront shall be negotiated as soon as possible négociés aussitöt que possible, sur on the initiative of the Security Coun­ 1’initiative du Conseil de Sécurité. Ils cil. They shall be concluded between seront conclus entre le Conseil de Séthe Security Council and Members or curite et des Membres de 1’Organisabetween the Security Council and tion, ou entre le Conseil de Sécurité groups of Members and shall be subet des groupes de Membres de 1’Orga­ ject to ratification by the signatory nisation, et devront étre ratifiés par States in accordance with their respecles Etats signataires selon leurs régles tive constitutional processes. constitutionnelles respectives.

Article 44. Article 44.

When the Security Council has de- Lorsque le Conseil de Sécurité a cided to use force it shall, before décidé de recourir å la force, il doit, calling upon a Member not represent- avant d’inviter un Membre non reed on it to provide armed forces in présenté au Conseil å fournir des obli­ fulfilment of the obligations assumed gations contractées en vertu de l’arunder Article 43, invite that Member, ticle 43, convier ledit Membre, si celuiif the Member so desires, to parti- ci le désire, å participer aux décisions cipate in the decisions of the Security du Conseil de Sécurité touchant l’em- Council concerning the employment ploi de contingents des forces armées of contingents of that Member’s armed de ce Membre. forces.

äger rådet företaga sådant inskridan­ de medelst luft-, sjö- eller ^^strids­ krafter, som må befinnas nödvändigt för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Des­ sa åtgärder kunna innefatta demonst­ rationer, blockad samt andra opera­ tioner av luft-, sjö- och lantstridskrafter tillhörande medlemmar av Förenta Nationerna.

Artikel 43. 1. För att bidraga till upprätthål­ lande av internationell fred och sä­ kerhet utfästa sig Förenta Nationer­ nas samtliga medlemmar att, på sä­ kerhetsrådets anmodan och enligt särskilt avtal eller särskilda avtal, ställa till rådets förfogande de väpna­ de styrkor, det bistånd och de förmå­ ner, däribland rätt till passage, som äro nödvändiga för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. 2. Detta eller dessa avtal skola fastställa styrkornas numerär och be­ skaffenhet, beredskapsgrad och all­ männa förläggning samt arten av de förmåner och det bistånd, som skola lämnas. 3. Avtalet eller avtalen skola på säkerhetsrådets initiativ träffas så snart som möjligt. De skola slutas mellan säkerhetsrådet och medlem­ mar eller mellan säkerhetsrådet och grupper av medlemmar och skola ra­ tificeras av signatärstatema i den ordning, som deras statsförfattningar föreskriva.

Artikel 44. När säkerhetsrådet beslutit bruka vapenmakt, skall rådet, innan det anmodar medlem, som ej är före­ trädd däri, att ställa väpnade styrkor till förfogande för fullgörande av dess förpliktelser enligt artikel 43, inbjuda sådan medlem att, örn den så önskar, deltaga i säkerhetsrådets beslut röran­ de användandet av förhand ur med­ lemmens väpnade styrkor.

Ar tide 45. Artide 45. In order to enable the United Na­ Afin de permettre ä 1’Organisation tions to take urgent military meas- de prendre d’urgence des mesures ures, Members shall hold immediate- d’ordre militaire, des Membres des ly available national air-force con- Nations Unies maintiendront des contingents for combined international tingents nationaux de forces aériennes enforcement action. The strength immédiatement utilisables en vue de and degree of readiness of these con- l’exécution combinée d’une action tingents and plans for their combined coercitive internationale. Dans les liaction shall be determined, within mites prévues par 1’accord spécial ou the limits laid down in the special les accords spéciaux mentionnés å agreement or agreements referred to 1’article 43, le Conseil de Sécurité, avec in Artide 43, by the Security Council l’aide du Comité d’Etat-Major, fixe with the assistance of the Military 1’importance et le degré de prépara- Staff Committee. tion de ees contingents et établit des plans prévoyant leur action combinée. Artide 46. Artide 46. Plans för the application of armed Les plans pour 1’emploi de la force force shall be made by the Security armée sont établis par le Conseil de Council with the assistance of the Sécurité avec 1’aide du Comité d’Etat- Military Staff Committee. Major.

Artide 47. Artide 47. 1. There shall be established a Mi­ 1. Il est établi un Comité d’Etatlitary Staff Committee to advise and Major chargé de conseiller et d’assisassist the Security Council on all ter le Conseil de Sécurité pour tout ce questions relating to the Security qui concerne les moyens d’ordre mili­ Council’s military requirements for taire nécessaires au Conseil pour mainthe maintenance of international tenir la paix et la sécurité internatiopeace and security, the employment nales, 1’emploi et le commandement aud command of forces placed at its des forces mises å sa disposition, la disposal, the regulation of armaments, réglementation des armements et le and possible disarmament. désarmement éventuel. 2. The Military Staff Committee 2. Le Comité d’Etat-Major se comshall consist of the Chiefs of Staff of pose des chefs d’Etat-Ma.jor des the permanent members of the Secu­ membres permanents du Conseil de rity Council or their representatives. Sécurité ou de leurs représentants. Il Any Member of the United Nations convie tout Membre des Nations Unies not permanently represented on the qui n’est pas représenté au Comité Committee shall be invited by the (Tune fason permanente å s’associer Committee to be associated with it å lui, lorsque la participation de ce wilen the efficient discharge of the Membre ä ses travaux lui est néces- Committee’s responsibilities requires saire pour la bonne exécution de sa the participation of that Member in täche. its work. 3. The Military Staff Committee 3. Le Comité d’Etat-Major est resshall be responsible under the Secu­ ponsable, sous 1’autorité du Conseil de rity Council for the strategic direction Sécurité, de la direction stratégique of any armed forces placed at the de toutes forces armées mises å la disposal of the Security Council. disposition du Conseil. Les questions Questions relating to the command of relatives au commandement de ees such forces shall be worked out sub- forces seront réglées ultérieurement. sequently.

Artikel 45. I syfte att sätta Förenta Nationer­ na i stånd att vidtaga brådskande mi­ litära åtgärder skola medlemmarna hålla förband ur sina luftstridskraf­ ter omedelbart tillgängliga för sam­ ordnad internationell tvångsaktion. Dessa förbands styrka och beredskapsgrad ävensom planer för deras samverkan skola, inom de gränser, vilka upp dragits i det eller de sär­ skilda avtal som avses i artikel 43, fastställas av säkerhetsrådet med bi­ träde av det militära stabsutskottet.

Artikel 46. Planer för användande av vapen­ makt skola uppgöras av säkerhetsrå­ det med biträde av det militära stabs­ utskottet.

Artikel 47. 1. Ett militärt stabsutskott skall upprättas med uppgift att lämna sä­ kerhetsrådet råd och bistånd i alla frågor rörande rådets militära behov för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, rörande bruk av och befäl över styrkor, som ställts till dess förfogande, rörande reglering av rustningarna och rörande eventuell nedrustning. 2. Det militära stabsutskottet består av de ständiga medlemmarnas i säker­ hetsrådet stabschefer eller ombud för dessa. Varje medlem av Förenta Na­ tionerna, som ej är ständigt företrädd i utskottet, skall inbjudas av utskot­ tet att ansluta sig till detsamma, när ett verksamt fullgörande av utskottets åligganden kräver att ifrågavarande medlem deltager i dess arbete.

3. Det militära stabsutskottet är under säkerhetsrådet ansvarigt för den strategiska ledningen av alla väp­ nade styrkor, som ställts till rådets förfogande. Frågor rörande befälet över dylika styrkor skola senare av­ göras.

4. The Military Staff Committee, 4. Des sous-comités régionaux du with the authorization of the Security Comité d’Etat-Major peuvent étre Council and after consultation with établis par lui avec 1’autorisation du appropriate regional agencies, may Conseil de Sécurité et apres consul­ establish regional subcommittees. tation des organismes régionaux appropriés.

Aloicie 48. Artide 48. 1. The action required to carry out 1. Les mesures nécessaires å l’exéthe decisions of the Security Council cution des décisions du Conseil de Sé­ for the maintenance of international curité pour le maintien de la paix et peace and security shall be taken by de la sécurité internationales sont all the Members of the United Nations prises par torn les Membres des Na­ or by some of them, as the Security tions Unies ou certains d’entre eux, Council may determine. selon 1’appréciation du Conseil. 2. Suell decisions shall be carried 2. Ces décisions sont exécutées par out by the Members of the United les Membres des Nations Unies di- Nations directly and through their reetement et grace å leur action dans action in the appropriate international les organismes internationaux approagencies of winch they are members. priés dont ils font partie. Artide 49. Artide 49. The Members of the United Nations Les Membres des Nations Unies shall joln in affording mutual assists’associent pour se préter mutuelleance in carrying out the measures ment assistance dans 1’exécution des decided upon by the Security Coun­ mesures arrétées par le Conseil de cil. Sécurité.

Artide 50. Artide 50. If preventive or enforcement meas­ Si un Etat est 1’objet de mesures ures against any state are taken by préventives ou coercitives prises par the Security Council, any other state, le Conseil de Sécurité, tout autre Etat, whether a Member of the United Na­ qu’il soit ou non Membre des Nations tions or not, which finds itself con- Unies, s’il se trouve en présence de fronted with special economic prob­ diffieultés économiques particuliéres lems arising from the carrying out dues å 1’exécution desdites mesures, of those measures shall havé the right a le droit de consulter le Conseil de to consult the Security Council with Sécurité au sujet de la solution de ces regard to a solution of those prob­ diffieultés. lems.

Artide 51. Artide 51. Nothing in the present Charter shall Aucune disposition de la présente impair the inherent right of indivi- Chade ne pörte atteinte au droit nadual or collective self-defense if an turelle de légitime défense, individuel^ armed attack occurs against a Mem­ ou collective, dans le cas ou un ber of the United Nations, until the Membre des Nations Unies est 1’objet Securitv Council has taken the meas­ d’une agression armée, jusqu’å ce que ures necessary to maintain interna­ le Conseil de Sécurité ait pris les me­ tional peace and security. Measures sures nécessaires pour maintenir la taken by Members in the exercise of paix et la sécurité internationales. Les this right of self-defense shall be im- mesures prises par des Membres dans mediately reported to the Security 1’exercice de ce droit de légitime dé­ Council and shall not in any way fense sont immédiatement portées å

4. Det militära statsutskott^ äger med säkerhetsrådets bemyndigande och efter samråd med ifrågakommande regionala organ tillsätta regionala underutskott.

Artikel 48. 1. Åtgärd, som erfordras för att verkställa säkerhetsrådets beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet, skall vidtagas av samt­ liga medlemmar av Förenta Nationer­ na eller av vissa bland dem, allt efter säkerhetsrådets bestämmande. 2. Sådana beslut skola verkställas av Förenta Nationernas medlemmar direkt och genom deras verksamhet inom ifrågakommande internationella organ, till vilka de äro anslutna.

Artikel 49. Förenta Nationernas medlemmar skola inbördes lämna varandra bi­ stånd vid verkställande av de åtgär­ der vilka säkerhetsrådet beslutat.

Artikel 50. Därest förebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder mot någon stat vidta­ gas av säkerhetsrådet, skall varje an­ nan stat, vare sig medlem av Förenta Nationerna eller icke, som finner sig ställd inför särskilda ekonomiska pro­ blem, uppkomna som följd av verk­ ställandet av dessa åtgärder, äga rätt att rådföra sig med säkerhetsrådet be­ träffande lösningen av dessa problem.

Artikel 51. Ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självför­ svar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Natio­ nerna, intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för upprätt­ hållande av internationell fred och sä­ kerhet. Åtgärder vidtagna av medlem­ mar under utövande av denna rätt lil! självförsvar skola omedelbart inberällas till säkerhetsrådet och skola

Ilo

affect the authority and responsibility la connaissance du Conseil de Sécuof the Security Council under the rité et n’affectent en rien le pouvoir present Charter to take at any time et le devoir qu’a le Conseil, en vertu such action as it deems necessary in de la présente Charte, d’agir å tout order to maintain or restore interna­ moment de la maniére qu’il juge nétional peace and security. cessaire pour maintenir ou rétablir la paix et la sécurité internationales.

CHAPTER VIII. CHAPITRE VIII.

REGIONAL ARRANGEMENTS. ACCORDS REGIONAUX.

Ar tide 52. Article 52. 1. Nothing in the present Charter 1. Aucune disposition de la présente precludes the existence of regional Charte ne s’oppose å 1’existence d’acarrangements or agencies for dealing cords ou d’organismes régionaux deswith such matters relating to the tinés å régler les affaires qui, touchant maintenance of international peace au maintien de la paix et de la sécurité and security as are appropriate for internationales, se prétent å une action regional action, provided that such de caractére régional, pourvu que ees arrangements or agencies and their accords ou ees organismes et leur acactivities are consistent with the Purtivité soient compatibles avec les Buts poses and Principles of the United et les Principes des Nations Unies. Nations. 2. The Members of the United Na­ 2. Les Membres des Nations Unies tions entering into such arrangements qui concluent ees accords ou constior constituting such agencies shall tuent ees organismes doivent faire tous make every effort to achieve pacific leurs efforts pour régler d’une ma­ settlement of local disputes through niére pacifique, par le moyen desdits such regional arrangements or by such accords ou organismes, les différends regional agencies before referring d’ordre local, avant de les soumettre them to the Security Council. au Conseil de Sécurité. 3. The Security Council shall en- 3. Le Conseil de Sécurité encourage courage the development of pacific le développement du réglement paci­ settlement of local disputes through fique des différends d’ordre local par such regional arrangements or by such le moyen de ees accords ou de ees regional agencies elther on the initia- organismes régionaux, soit sur l’initive of the States concemed or by tiative des Etats intéressés, soit sur reference from the Security Council. renvoi du Conseil de Sécurité. 4. Tilis Article in no way impairs 4. Le présent article n’affecte en the application of Artides 34 and 35. rien 1’application des artides 34 et 35.

Article 53. Article 53. 1. The Security Council shall, 1. Le Conseil de Sécurité utilise, where appropriate, utilize such region­ s’il y a lieu, les accords ou organismes al arrangements or agencies för en- régionaux pour 1’application des meforcement action under its authority. sures coercitives prises sous son auto- But no enforcement action shall be rité. Toutefoäs, aucune action coercitaken under regional arrangements or tive ne sera entreprise en vertu d’acbv regional agencies without the cords régionaux ou par des or­ authorization of the Security Council, ganismes régionaux sans 1’autorisation

ej i något avseende inverka på säker­ hetsrådets rätt och skyldighet enligt denna stadga att vid varje tillfälle handla på sätt, som rådet anser nöd­ vändigt för att upprätthålla eller åter­ ställa internationell fred och säker­ het.

KAPITEL VIII.

REGIONALA AVTAL.

Artikel 52. 1. Ingen bestämmelse i denna stad­ ga utesluter regionala avtal eller or­ gan för behandling av sådana ange­ lägenheter rörande upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, som lämpa sig för regionala åtgärder, under förutsättning att dessa avtal el­ ler organ och deras verksamhet äro förenliga med Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.

2. De medlemmar av Förenta Na­ tionerna, vilka träffa sådana avtal el­ ler upprätta sådana organ, skola göra sitt yttersta för att åstadkomma fred­ lig lösning av lokala tvister genom dylika regionala avtal eller organ, in­ nan de hänskjuta dem till säkerhets­ rådet. 3. Säkerhetsrådet skall främja ut­ vecklingen av fredlig lösning av lokala tvister genom sådana regionala avtal eller organ, vare sig på vederbörande staters initiativ elller efter hänvisning från säkerhetsrådet.

4. Genom denna artikel inskränkes icke i något avseende tillämpningen av artiklarna 34 och 35.

Artikel 53. 1. Säkerhetsrådet skall, när så är lämpligt, använda sådana regionala avtal eller organ för tvångsåtgärder under dess myndighet. Utan säker­ hetsrådets bemyndigande må dock tvångsåtgärder ej företagas enligt re­ gionala avtal eller av regionala organ, med undantag av åtgärder mot fien-

with the exception of measures du Conseil de Sécurité; sont exceptées against any enemy State, as defined les mesures contre tout Etat ennemi au in paragraph 2 of this Artide, pro­ sens de la définition donnée au paravided för pursuant to Article 107 or graphe 2 du present article, prévues in regional arrangements directed en application de 1’article 107 ou dans against renewal of aggressive policy les accords régionaux dirigés contre on the part of any such stafe, until la reprise, par un tel Etat, dine polisuell time as the Organization may, tique digression, jusqu’au moment on request of the Governments con- ou 1’Organisation pourra, å la de­ cerned, be charged with the responsi- mande des gouvemements intéressés, bility för preventing further aggress- étre chargée de la tåche de prévenir sion by such a stafe. toute nouvelle agression de la part din tel Etat. 2. The term enemy stafe as med 2. Le terme “Etat ennemi,” em­ in paragraph 1 of this Article applies ployé au paragraphe 1 du present ar­ to any State which during the Second ticle, sipplique å tout Etat qui, au World War has been an enemy of cours de la seconde guerre mondiale, any signatory of the present Charter. a été 1’ennemi de lin queleonque des signataires de la présente Charge.

Article 54. Article 54. The Security Council shall at all Le Conseil de Sécurité doit, en tout times be kept tully informed of ac- temps, étre tenu pleinement au cou­ tivities undertaken or in contempla- rant de toute action entreprise ou ention under regional arrangements or visagée en vertu d’accords régionaux by regional agencies for the mainte- ou par des organismes régionaux, nance of international peace and secu­ pour le maintien de la paix et de la rity. sécurité internationales.

CHAPTER IX. CHAPITRE IX.

INTERNATIONAL ECONOMIC AND COOPERATION ECONOMIQUE ET SOCIAL COOPERATION. SOCIALE INTERNATIONALE.

Article 55. Article 55. With a view to the ereation of con- En vue de erder les conditions de ditions of stability and well-being stabilité et de bien-étre nécessaires which are necessary for peaceful and pour assurer entre les nations des re­ friendly relations among nations based lations pacifiques et amicales fondées on respect for the principle of equal sur le respect du principe de 1’égalité rights and self-determination of peo- des droits des peuples et de leur droit ples, the United Nations shall promote: å disposer d’eux-mémes, les Nations Unies favoriseront: a. liigher standards of living, full a. le relévement des niveaux de vie, employment, and conditions of eco- le plein emploi et des conditions de nomic and social progress aud de- progrés et de développement dans velopment; 1 ordre économique et social; b. Solutions of international eco- b. la solution des problémes internomic, social, health, and related nationaux dans les domaines écono-

destat i den i moment 2 av denna ar­ tikel angivna mening, vilka avses en­ ligt artikel 107 eller i regionala avtal riktade mot en förnyad angrepp spo­ litik från sådan stats sida, intill dess organisationen på begäran av veder­ börande regeringar må bliva ålagd uppgiften att förebygga ytterligare angrepp från sådan stat.

2. Den i moment 1 av denna ar­ tikel brukade benämningen fiendestat avser varje stat, som under det andra världskriget varit fiende till någon av denna stadgas signatärmakter.

Artikel 54. Säkerhetsrådet skall städse hållas fullständigt underrättat örn den verk­ samhet för upprätthållande av inter­ nationell fred och säkerhet, som bedrives eller planeras jämlikt regiona­ la avtal eller av regionala organ.

KAPITEL IX.

INTERNATIONELLT EKONO­ MISKT OCH SOCIALT SAMARBETE.

Artikel 55. I syfte att skapa de stadgade för­ hållanden och det välstånd, som äro nödvändiga för fredliga och vänskap­ liga, på aktning för principen örn fol­ kens lika rättigheter och självbestäm­ manderätt grundade förbindelser mel­ lan nationerna, skall Förenta Natio­ nerna främja: a) högre levnadsstandard, full sys­ selsättning samt framåtskridande och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende; b) lösandet av internationella eko­ nomiska, sociala, hälsovårds- och när- Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 196. 9

problems; and international cultural mique, social, de la santé publique et and educational cooperation; and autres problémes connexes; et la coopération internationale dans les domaines de la eulture intellectuelle et de l’éducation; c. universal inspect for, and ob- c. le respect universel et effeetif des servance of, human rights and funda­ droits de Thomine et des libertés fonmental freedoms for all without dis­ damentales pour tous, sans distinetion tichon as to race, sex, language, or de race, de sexe, de langue ou de re­ religion. ligion. Artide 56. Artide 56. All Members pledge themselves to Les Membres s’engagent, envue d’attake joint and separate adlon in co­ teindre les buts énoncés å T artide 55, operation with the Organization for å agir, tant conjointement que sépathe achievement of the purposes set rément, en coopération avec 1’Orgaforth in Artide 55. nisation.

Artide 57. Artide 57. 1. The various specialized agencies, 1. Les diverses institutions spéciaestablished by intergovemmental lisées créées par accords intergouveragreement and having wide interna­ nementaux et pourvues, aux termes tional responsibilities, as defined in de leurs statuts, d’attributions intertheir hasie instruments, in economic, nationales étendues dans les domaines social, cultural, educational, health, économique, social, de la eulture in­ and related fields, shall be brought tellectuelle et de 1’éducation, de la into relationship with the United Na­ santé publique et autres domaines con­ tions in accordance with the pro­ nexes, sont reliées å 1’Organisation visions of Artide 63. conformément aux dispositions de 1’article 63. 2. Such agencies thus brought into 2. Les institutions ainsi reliées å relationship with the United Nations 1’Organisation sont désignées ci-aprés are hereinafter referred to as special­ pär 1’expression »Institutions spéciaized agencies. lisées».

Artide 58. Artide 58. The Organization shall make re- L’Organisation fait des recommancommendations för the coordination dations en vue de coordonner les pro­ of the policies and activities of the grammes et activités des institutions specialized agencies. spécialisées.

Artide 59. Artide 59. The Organization shall, where ap- L’Organisation provoque, lorsqu’il propriate, initiate negotiations among y a lieu, des négociations entre les the states concerned for the ereation Etats intéressés en vue de la création of any new specialized agencies re- de toutes nouvelles institutions spécia­ quired for the accomplishment of the lisées nécessaires pour atteindre les purposes set forth in Artide 55. buts énoncés ä 1’article 55.

Artide 60. Artide 60. Responsibility for the discharge of L’Assemblée Générale et, sous son the funetions of the Organization set autorité, le Conseil Économique et So­ forth in this Chapter shall be vested cial qui dispose å cet effet des pou-

besläktade problem; internationellt samarbete i kultur- och uppfostrings­ frågor; samt

c) allmän aktning för och respek­ terande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion. Artikel 56. Alla medlemmar förbinda sig att såväl samfällt som var för sig vidtaga åtgärder i samarbete med organisa­ tionen för att uppnå i artikel 55 an­ givna ändamål.

Artikel 57. 1. De olika fackorgan, som upprät­ tats genom mellanstatliga överens­ kommelser och hava vittgående, i de­ ras statuter fastställda internationella åligganden på ekonomiska, sociala, kulturella, uppfostras-, hälsovårdsoch närbesläktade områden, skola anknytas till Förenta Nationerna i överensstämmelse med föreskrifterna i artikel 63.

2. Organ, som på detta sätt anknu­ tits till Förenta Nationerna, benämnas i det följande »fackorgan».

Artikel 58. Organisationen skall framlägga förslag angående samordnande av fackorganens arbetsprogram och verksamhet.

Artikel 59. Organisationen skall, där så är lämpligt, taga initiativ till förhand­ lingar mellan ifrågakommande stater i syfte att upprätta sådana nya fack­ organ, som må erfordras för uppnå­ ende av de ändamål, vilka angivas i artikel 55.

Artikel 60. Ansvaret för fullgörande av orga­ nisationens i detta kapitel angivna uppgifter åvilar generalförsamlingen

in the General Assemblé' and, under voirs qui lui sont attribués aux termes the authority of the General Assem- du Chapitre X, sont chargés de rembly, in the Economic and Social Coun­ plir les fonctions de 1’Organisation cil, which shall havé for this pur­ énoncées au présent chapitre. pose the powers set forth in Chapter X.

CHAPTER X. CHAPITRE X.

THE ECONOMIC AND SOCIAL CONSEIL ECONOMIQUE ET COUNCIL. SOCIAL.

Composition. Composition.

Article 61. Article 61. 1. The Economic and Social 1. Le Conseil Economique et So­ Council shall consist of eighteen Mem- cial se compose de dix-huit Membres bers of the United Nations elected des Nations Unies, élus par 1’Assemby the General Assembly. blée Générale. 2. Subject to the provisions of 2. Sous réserve des dispositions du paragraph 3, six members of the Eco­ paragraphe 3, six membres du Conseil nomic and Social Council shall be Economique et Social sont élus chaque elected each year for a term of three année pour une période de trois years. A retning member shall be eli- ans. Les membres sortants sont imgible for immediate re-election. médiatement rééligibles. 3. At the first election, eighteen 3. Dix-huit membres du Conseil members of the Economic and Social Economique et Social sont désignés Council shall be chosen. The term lors de la premiére élection. Le man­ of office of six members so chosen dat de six de ees membres expirera au shall expire at the end of one year, bout d’un an et celui de six autres and of six other members at the end membres au bout de deux ans, selon of two years, in accordance with ar- les dispositions prises par l’Assemblée rangements made by the General As­ Générale. sembly. 4. Each member of the Economic 4. Chaque membre du Conseil Eco­ and Social Council shall havé one nomique et Social a un représentant representative. au Conseil.

Functions and Powers. Fonctions et Pouvoirs.

Article 62. Article 62. 1. The Economic and Social Coun­ 1. Le Conseil Economique et Social cil may make or initiate studies and peut faire ou provoquer des études et reports with respect to international des rapports sur des questions intereconomic, social, cultural, education- nationales dans les domaines éconoal, health, and related matters and mique, social, de la eulture intellecmay make recommendations with tuelle et de 1’éducation, de la santé respect to any such matters to the publique et autres domaines connexes General Assembly to the Members of et peut adresser des recommandations the United Nations, and to the special- sur toutes ees questions å 1’Assemblée ized agencies concerned. Générale, aux Membres de 1’Organisation et aux institutions spécialisées intéressées.

och under dess myndighet det ekono­ miska och sociala rådet, som för detta ändamål skall hava i kapitel X när­ mare angivna befogenheter.

KAPITEL X.

EKONOMISKA OCH SOCIALA RÅDET.

Sammansättning.

Artikel 61. 1. Det ekonomiska och sociala rå­ det består av aderton medlemmar av Förenta Nationerna, som väljas av generalförsamlingen. 2. Med förbehåll för vad i mo­ ment 3 stadgas skola sex medlemmar av det ekonomiska och sociala rådet årligen väljas för en tid av tre år. Avgående medlem kan omedelbart återväljas. 3. Vid det första valet skola ader­ ton medlemmar av det ekonomiska och sociala rådet utses. Mandattiden för sex av de sålunda valda medlem­ marna skall utlöpa efter ett år och för sex andra medlemmar efter två år, i den ordning varom generalför­ samlingen beslutar.

4. Varje medlem av det ekonomis­ ka och sociala rådet skall där före­ trädas av ett ombud.

Uppgifter och befogenheter.

Artikel 62. 1. Det ekonomiska och sociala rå­ det äger utarbeta eller taga initiativ till undersökningar och rapporter av­ seende internationella ekonomiska, sociala, kulturella, uppfostrings-, häl­ sovårds- och närbesläktade angelä­ genheter samt äger framställa förslag i alla sådana angelägenheter till gene­ ralförsamlingen, Förenta Nationernas medlemmar och vederbörande fack­ organ.

2. It may make recommendations 2. Il peut faire des recommandafor the purpose of promoting respect tions en vue d’assurer le respect effecfor, and observance of, human rights tif des droits de Thomine et des liberand fundamental freedoms for all. tés fondamentales pour tous. 3. It may prepare draft conven- 3. Il peut, sur des questions de sa tions for submission to the General compétence, préparer des projets de Assembly with respect to matters fall- convention pour les soumettre å 1’Asing within its competence. semblée Générale. 4. It may call, in accordance with 4. Il peut convoquer, conformément the rules prescribed by the United aux régles fixées pär 1’Organisation, Nations, international conferences on des conférences internationales sur des matters falling within its competence. questions de sa compétence.

Ar tide 63. Article 63. 1. The Economic and Social Coun­ 1. Le Conseil Economique et Social cil may enter into agreements with peut conclure avec toute institution any of the agencies referred to in Ar- visée å Tarticle 57, des accords fixant ticie 57, defining the terms on which les conditions dans lesquelles cette the agency concerned shall be brought institution sera reliée å 1’Organisation. into relationship with the United Na­ Ces accords sont soumis å Tapprobations. Such agreements shall be sub- tion de TAssemblée Générale. ject to approval by the General As­ sembly. 2. It may coordinate the activities 2. Il peut coordonner 1’activité des of the specialized agencies through institutions spécialisées en se concerconsultation with and recommenda­ tant avec elles, en leur adressant des tions to such agencies and through recommandations, ainsi qu’en adres­ recommendations to the General As­ sant des recommandations å TAssem­ sembly and to the Members of the blée Générale et aux Membres des Na­ United Nations. tions Unies. Article 64. Article 64. 1. The Economic and Social Coun­ 1. Le Conseil Economique et Social cil may take appropriate steps to ob- peut prendre toutes mesures utiles tain regular reports from the special­ pour recevoir des rapports réguliers ized agencies. It may make arrange- des institutions spécialisées. Il peut ments with the Members of the s’entendre avec les Membres de T Or­ United Nations and with the special­ ganisation et avec les institutions spé­ ized agencies to obtain reports on the cialisées afin de recevoir des rapports steps taken to give effect to its own re­ sur les mesures prises en exécution de commendations and to recommenda­ ses propres recommandations et des tions on matters falling within its com­ recommandations de TAssemblée Gé­ petence made by the General assem­ nérale sur des objets relevant de la bly. compétence du Conseil. 2. It may communicate its obser­ 2. Il peut communiquer å TAssem­ vations on these reports to the Gener­ blée Générale ses observations sur ces al Assembly. rapports.

Article 65. Article 65. The Economic and Social Council Le Conseil Economique et Social may furnish information to the Se- peut fournir des informations au Con­ curity Council and shall assist the seil de Sécurité et 1’assister si celui-ci Security Council upon its request. le demande.

2. Rådet äger framställa förslag i syfte att främja aktning för och re­ spekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla. 3. Rådet äger utarbeta och under­ ställa generalförsamlingen förslag till internationella avtal rörande angelä­ genheter, som falla inom dess behö­ righet. 4. Rådet äger enligt av Förenta Nationerna fastställda föreskrifter sammankalla internationella konfe­ renser i angelägenheter, som falla in­ om dess behörighet. Artikel 63. 1. Det ekonomiska och sociala rå­ det äger med ettvart av de organ, som omförmälas i artikel 57, sluta avtal, vari de villkor fastställas, på vilka ifrågavarande organ skall anknytas till Förenta Nationerna. Sådana avtal skola underställas generalförsamling­ en för godkännande.

2. Rådet må samordna fackorga­ nens verksamhet genom att samråda med och framlägga förslag för dylika organ samt genom förslag till gene­ ralförsamlingen och till Förenta Na­ tionernas medlemmar.

Artikel 64. 1. Det ekonomiska och sociala rå­ det äger vidtaga lämpliga åtgärder för att erhålla regelbundna rapporter från fackorganen. Rådet äger träffa uppgörelse med Förenta Nationernas medlemmar och med fackorganen för att erhålla rapporter rörande de åt­ gärder som vidtagits för genomföran­ de av rådets egna förslag samt av generalförsamlingens förslag i ange­ lägenheter, som fålla inom rådets be­ hörighet. 2. Rådet må delgiva generalför­ samlingen sina erinringar med anled­ ning av dessa rapporter. Artikel 65. Det ekonomiska och sociala rådet äger ställa upplysningar till säkerhets­ rådets förfogande och skall biträda säkerhetsrådet på dess begäran.

Artide 66. Article 66.

1. The Economic and Social Coun­ 1. Le Conseil Economique et Social, cil shall perform suell funetions as dans 1’exécution des recommandations fall within its competence in connecde l’Assemblée Générale, s’acquitte de tion with the carrying out of the retoutes les fonetions qui entrent dans commendations of the General Assa compétence. sembly.

2. It may, with the approval of the 2. Il peut, avec 1’approbation de General Assembly, perform services 1’Assemblée Générale, rendre les ser­ at the request of Members of the vices qui lui seraient demandés par United Nations and at the request of des Membres de 1’Organisation ou par specialized agencies. des institutions spécialisées. 3. It shall perform such other 3. Il s’acquitte des autres fonetions funetions as are specified elsewhere qui lui sont dévolues dans d’autres in the present Charter or as may be parties de la présente Charte ou qui assigned to it by the General Assem­ peuvent lui étre attribuées par l’Asbly. semblée Générale.

V oting. Vote.

Article 67. Article 67. 1. Each member of the Economic 1. Chaque membre du Conseil Eco­ and Social Council shall havé one nomique et Social dispose d’une voix. vote.

2. Decisions of the Economic and 2. Les décisions du Conseil Econo­ Social Council shall be made by a mique et Social sont prises å la majomajority of the members present and rité des membres présents et votant. voting.

Procedure. Procédure.

Article 68. Article 68. The Economic and Social Council Le Conseil Economique et Social shall set up commissions in econom­ institue des commissions pour les ic and social fields and for the pro­ questions économiques et sociales et le motion of human rights, and such progrés des droits de 1’homme ainsi other commissions as may berequirque toutes autres commissions nécesed for the performance of its fune­ saires å 1’exercice de ses fonetions. tions.

Article 69. Article 69.

The Economic and Social Council Le Conseil Economique et Social,

shall invite any Member of the United lorsqu’il examine une question qui in-

Nations to participate, without vote, téresse particuliérement un Membre

in its deliberations on any matter of de 1’Organisation, convie celui-ci å

particular concern to that Member. participer, sans droit de vote, å ses

délibérations.

Article 70. Article 70.

The Economic and Social Council Le Conseil Economique et Social

may make arrangements for repre­ peut prendre toutes dispositions pour sentatives of the specialized agencies que dep représentants des institutions to participate, without vote, in its de­ spécialisées participent, sans droit de liberations and in those of the commis­ vote, å ses délibérations et å celles des sions established by it, and for its commissions instituées pär lui, et pour

Artikel 66.

1. Det ekonomiska och sociala rå­ det skall i samband med genomföran­ det av generalförsamlingens förslag fullgöra sådana uppgifter, som falla inom rådets behörighet. 2. Rådet må med generalförsam­ lingens godkännande utföra tjänster på begäran av Förenta Nationernas medlemmar och av fackorgan.

3. Rådet skall i övrigt fullgöra de uppgifter, som äro angivna annor­ städes i denna stadga eller som må tilldelas det av generalförsamlingen.

Omröstning.

Artikel 67. 1. Varje medlem av det ekonomis­ ka och sociala rådet har en röst.

2. Det ekonomiska och sociala rådets beslut fattas av flertalet av närvarande och röstande medlemmar.

Förfarande.

Artikel 68. Det ekonomiska och sociala rådet skall tillsätta utskott för ekonomiska och sociala frågor samt för främjan­ de av mänskliga rättigheter ävensom de övriga utskott, sorn må erfordras för fullgörande av dess uppgifter.

Artikel 69. Det ekonomiska och sociala rådet skall inbjuda medlem av Förenta Nationerna att utan rösträtt deltaga i rådets överläggningar i varje ange­ lägenhet av särskilt intresse för ifrå­ gavarande medlem.

Artikel 70. Det ekonomiska och sociala rådet äger träffa anstalter för att bereda re­ presentanter för fackorganen tillfälle att utan rösträtt deltaga i rådets och i de av detta upprättade utskottens överläggningar samt för att bereda rå-

representatives to participate in the que ses propres représentants particideliberations of the specialized agen- pent aux délibérations des institutions cies. spécialisées.

Articie 71. Article 71. The Economic and Social Council Le Conseil Economique et Social may make suitable arrangements for peut prendre toutes dispositions utiles consultation with non-governmental pour consulter les organisations lion organizations which are concemed gouvernementales qui s’occupent de with matters within its competence. questions relevant de sa compétence. Such arrangements may be made Ces dispositions peuvent s’appliquer å with international organizations and, des organisations internationales et, where appropriate, with national or­ s’il y a lieu, å des organisations natio­ ganizations after consultation with nal apres consultation du Membre the Member of the United Nations intéressé de 1’Organisation. concerned.

Ar tide 72. Article 72. 1. The Economic and Social Coun­ 1. Le Conseil Economique et Social cil shall adopt its own rules of pro- adopte son réglement intérieur dans cedure, including the method of se- lequel il fixe le mode de désignation lecting its President. de son Président. 2. The Economic and Social Coun­ 2. Il se réunit selon les besoins concil shall meet as required in accord- formément å son réglement; celui-ci ance with its rules, which shall in- comportera des dispositions prévoyant clude provision för the convening of la convocation du Conseil sur la de­ meetings on the request of a majori- mande de la majorité de ses membres. ty of its members.

CHAPTER XI. CHAPITRE XI.

DECLARATION REGARDING DECLARATION RELATIVE AUX NON-SELF-GOVERNING TERRITOIRES NON AUTONOMES. TERRITORIES.

Article 73. Article 73. Members of the United Nations Les Membres des Nations Unies qui which havé or assume responsibili- ont ou qui assument la responsabilité ties for the administration of territo- d’administrer des territoires dont les ries whose peoples havé not yet at­ populations ne s’administrent pas entared a full measure of self-govern- core complétement elles-mémes, rement recognize the principle that the connaissent- le principe de la primauinterests of the inhabitants of these té des intéréts des habitants de ces territories are paramount, and accept territoires. Ils acceptent comme une as a sacred trust the obligation to mission sacrée 1’obligation de favoripromote to the utmost, within the ser dans toute la mesure du possible system of international peace and se- leur prospérité, dans le cadre du syscurity established by the present téme de paix et de sécurité interna­ Charter, the well-being of the inhabit­ tionales établi par la présente Charte ants of these territories, and, to this et, å cette fin: end:

dets representanter tillfälle att delta­ ga i fackorganens överläggningar.

Artikel 71. Det ekonomiska och sociala rådet äger träffa lämpliga anstalter för sam­ råd med icke statliga organisationer, som handhava angelägenheter, vilka falla inom rådets behörighet. Sådana uppgörelser må träffas med interna­ tionella organisationer samt, där så är lämpligt, med nationella organisa­ tioner efter samråd med vederböran­ de medlem av Förenta Nationerna.

Artikel 72. 1. Det ekonomiska och sociala rå­ det antager självt sin arbetsordning, innefattande även bestämmelser örn sättet för utseende av ordförande. 2. Det ekonomiska och sociala rå­ det sammanträder, när så erfordras i enlighet med föreskrifterna i ar­ betsordningen, vilken skall innehålla bestämmelser örn sammankallande av rådet på begäran av flertalet av dess medlemmar.

KAPITEL XI.

FÖRKLARING ANGÅENDE ICKE SJÄLVSTYRANDE TERRITORIER.

Artikel 73. Medlemmar av Förenta Nationerna, som bära eller ikläda sig ansvar för förvaltningen av territorier, vilkas befolkning ännu ej uppnått full själv­ styrelse, erkänna grundsatsen, att in­ nevånarnas intressen komma i främs­ ta rummet, och åtaga sig såsom ett heligt värv förpliktelsen att, inom ra­ men av det system för internationell fred och säkerhet som upprättats ge­ nom denna stadga, till det yttersta främja deras välfärd samt att i delta syfte:

a. to ensure, with due respect för a. d’assurer, en respeetant la cul­ the culture of the peoples concerned, ture des populations en question, leur theil- political, economic, social, and progrés politique, économique et so­ educational advancement, their just cial, ainsi que le développement de treatment, and their protection leur instruetion, de les traiter avec against abuses; équité et de les protéger contra les

abus; b. to develop self-government, to b. de développer leur capacité de tahe due account of the political as­ s’administrer elles-mémes, de tenir pirations of the peoples, and to assist compte des aspirations politiques des them in the progressive development populations et de les aider dans le déof their free political institutions, acveloppement progressif de leurs libres cording to the particular circuminstitutions politiques, dans la mesure stances of each territory and its approprieé aux conditions particuliépeoples and their varying stages of res de chaque territoire et de ses popu­ advancement; lations et å leurs degres variables de

développement; c. to further international peace c. d’affermir la pais et la sécurité and security; internationales; d. to promote constructive measd. de favoriser des mesures conures of development, to encourage restruetives de développement, d’encousearch, and to cooperate with one rager des travaux de recherche, de another and, when and where apcoopérer entra eux et, quand les cirpropriate, with specialized interna­ constances s’y préteront, avec les ortional bodies with a view to the pracganismes internationaux spécialisés, tical achievement of the social, eco­ en vue d’atteindre effeetivement les nomic, and scientific purposes set buts sociaux, économiques et scienforth in this Article; and tifiques énoncés au présent article; e. to transmit regularly to the Sece. de communiquer réguliérement retary-General for information pur­ au Secrétaire Général, å titre d’inposes, subject to suell limitation as formation, sous réserve des exigences security and constitutional considerde la sécurité et de considérations ations may require, statistical and d’ordre constitutionnel, des renseiother information of a technical na­ gnements statistiques et autres de na­ tura relating to economic, social, and tura technique relatifs aux conditions educational conditions in the territoéconomiques, sociales et de 1’instrucries for which they are respectively tion dans les territoires dont ils sont responsible other thån those territorespectivement responsables, autres ries to which Chapters XII and XIII que ceux auxquels s’appliquent les apply. chapitres XII et XIII.

Article 74. Article 74.

Members of the United Nations Les Membres de 1’Organisation re-

also agrée that their policy in respect connaissent aussi que leur politique of the territories to which this Chap- doit åtra fondée, autant dans les ter­

ter applies, no less thån in respect of ritoires auxquels s’applique le présent their metropolitan areas, must be chapitre que dans leurs territoires

based on the general principle of good- métropolitains, sur le principe géné­

neighborliness, due account being ta­ ral du bon voisinage dans le domaine ken of the interests and well-being of social, économique et commercial, the rest of the world, in social, eco­ compte tenu des intéréts et de la prosnomic, and commercial matters. périté du reste du monde.

a) trygga de ifrågavarande folkens framåtskridande i politiskt, ekono­ miskt och socialt avseende samt på uppfostrans område, allt med skyl­ dig hänsyn till deras egen kultur, lik­ som ock åt dem trygga rättvis be­ handling och skydd mot övergrepp; b) främja självstyrelse, vederbörli­ gen beakta folkens politiska strävan­ den samt bistå dem i den fortskridan­ de utvecklingen av deras fria politis­ ka institutioner, i överensstämmelse med varje territoriums och dess be­ folknings särskilda förhållanden och skiftande utvecklingsstadier;

c) befästa internationell fred och sä­ kerhet; d) befordra uppbyggande och ut­ vecklande åtgärder, uppmuntra forsk­ ning samt samarbeta inbördes och, där så är lämpligt, med internatio­ nella fackorganisationer för att för­ verkliga de sociala, ekonomiska och vetenskapliga ändamål, som angivits i denna artikel;

e) med de inskränkningar, som må betingas av säkerhetsskäl eller av konstitutionella hänsyn, regelbundet för kännedom tillställa generalsekre­ teraren statistiska och andra upplys­ ningar av teknisk natur rörande eko­ nomiska och sociala förhållanden och uppfostran inom de territorier, för vilka de äro ansvariga, med undantag för territorier på vilka kapitlen XII och XIII äro tillämpliga.

Artikel 74. Förenta Nationernas medlemmar äro tillika ense om att deras politik beträffande de territorier på vilka detta kapitel äger tillämpning måste, ej mindre än beträffande moderlan­ det, grundas på den allmänna princi­ pen örn god grannsämja i sociala, ekonomiska och kommersiella ange­ lägenheter, dock med skyldig hän­ syn tagen till den övriga världens in­ tressen och välfärd.

CHAPTER XII. CHAPITRE XII.

INTERNATIONAL TRUSTEESHIP REGIME INTERNATIONAL DE SYSTEM. TUTELLE.

Article 75. Article 75. The United Nations shall establish L’Organisation des Nations Unies under its authority an international établira, sous son autorité, un régime trusteeship system for the adminis­ international de Tutelle pour 1’admitration and supervision of such terri- nistration et la surveillance des territories as may be placed thereunder toires qui pourront étre placés sous ce by subsequent individual agreements. régime en vertu d’accords partieuliers These territories are hereinafter re- ultérieurs. Ces territoires sont désignés ferred to as trust territories. ci-aprés pär 1’expression “territoires sous Tutelle”.

Article 76. Article 76. The hasie objectives of the trustee­ Conformément aux Buts des Na­ ship system, in accordance with the tions Unies, énoncés å T article 1 de la Purposes of the United Nations laid présente Charte, les fins essentielles down in Article 1 of the present du régime de Tutelle sont les suivan- Charter, shall be: tes: a. to further international peace a. affermir la paix et la sécurité inand security; ternationales; b. to promote the political, econom- b. favoriser le progrés politique, ic, social, and educational advance- économique et social des populations ment of the inhabitants of the trust des territoires sous Tutelle ainsi que territories, and their progressive de- le développement de leur instruetion; velopment towards self-govemment or favoriser également leur évolution pro­ independence as may be appropriate gressive vers la capacité å s’administo the partieular circumstances of trer eux-mémes ou 1’indépendance, each territory and its peoples and the compte tenu des conditions particufreely expressed wishes of the peo­ liéres å chaque territoire et å ses popu­ ples concerned, and as may be pro­ lations, des aspirations librement exvided by the terms of each trustee­ primées des populations intéressées et ship agreement; des dispositions qui pourront étre prévues dans chaque accord de Tutelle; c. to encourage respect for human c. encourager le respect des droits rights and for fundamental freedoms de Thomine et des libertés fondamenfor all without distinetion as to race, tales pour tous, sans distinetion de sex, language, or religion, and to en­ race, de sexe, de langue ou de religion, courage recognition of the interde- et développer le sentiment de 1’interpendence of the peoples of the world; dépendance des peuples du nionde; and d. to ensure equal treatment in so­ d. assurer Tégalité de traitement cial, economic, and commercial mat­ dans le domaine social, économique ters for all Members of the United et commercial å tous les Membres de Nations and their nationals, and also I’Organisation et å leurs ressortissants; equal treatment for the lader in the assurer de méme å ces derniers Téga­ administration of justiee, without lité de traitement dans Tadministraprejudice to the attainment of the tion de la justiee, sans porter préju-

KAPITEL XII.

INTERNATIONELLT FÖRVALTAR- SKAPSSYSTEM.

Artikel 75. Förenta Nationerna skall under sin myndighet upprätta ett internationellt förvaltarskapssystem för förvaltning och övervakning av territorier, som må komma att underställas detta ge­ nom senare särskilda avtal. Dessa territorier benämnas i det följande »förvaltarskapsområden».

Artikel 76. Förvaltarskapssystemets grundläg­ gande syften äro, i överensstämmelse med Förenta Nationernas i artikel 1 av denna stadga angivna ändamål, föl­ jande: a) att främja internationell fred och säkerhet; b) att befordra förvaltarskapsområdenas innevånares framåtskridande i politiskt, ekonomiskt och socialt av­ seende samt på uppfostrans område ävensom deras fortskridande utveck­ ling emot självstyrelse eller oberoen­ de, under hänsynstagande till varje områdes och dess befolknings särskil­ da förhållanden och befolkningens fritt uttryckta önskemål samt enligt bestämmelserna i varje särskilt förvaltarskapsavtal;

c) att stärka aktningen för mänsk­ liga rättigheter och grundläggande fri­ heter för alla utan åtskillnad med av­ seende på ras, kön, språk eller reli­ gion samt främja insikten örn alla folks inbördes beroende;

d) att tillförsäkra alla Förenta Na­ tionernas medlemmar och dessas med­ borgare lika behandling i sociala, ekonomiska och kommersiella ange­ lägenheter, ävensom åt sagda med­ borgare trygga lika behandling vid rättsskipningen, dock utan förfång

foregoing objectives and subject to dice å la réalisation des fins énoncées the provisions of Article 80. ci-dessus, et sous réserve des disposi­

tions de 1’article 80.

Article 77. Article 77.

1. The trusteeship system shall 1. Le régime de Tutelle s’appliquera apply to such territories in the fol- aux territoires entrant dans les catélowing categories as may be placed gories ci-dessous et qui viendraient å thereunder by means of trusteeship étre placés sous ce régime en vertu agreements: d’accords de Tutelle: a. territories now held under man­ a. territoires actuellement sous da te; mandat; b. territories winch may be deb. territoires qui peuvent étre détached from enemy states as a result tachés d’Etats ennemis par suite de of the Second World War; and la seconde guerre mondiale; c. territories voluntarily placed c. territoires volontairement placés under the system by states responsible sous ce régime par les Etats responfor their administration. sables de leur administration.

2. It will be a matter for subse- 2. Un accord ultérieur déterminera quent agreement as to which territo­ quels territoires, entrant dans les catéries in the foregoing categories will gories susmentionnées, seront placés be brought under the trusteeship sys­ sous le régime de Tutelle, et dans tem and upon what terms. quelles conditions.

Article 78. Article 78. The trusteeship system shall not Le régime de Tutelle ne s’appliqueapply to territories which havé bera pas aux pays devenus Membres come Members of the United Nations, des Nations Unies, les relations entre relationship among which shall be celles-ci devant étre fondées sur le based on respect for the principle of respect du principe de 1’égalité souvesovereign equality. raine.

Article 79. Article 79.

The terms of trusteeship for each Les termes du régime de Tutelle, territory to be placed under the trus­ pour chacun des territoires å placer teeship system, including any altera­ sous ce régime, de méme que les tion or amendment, shall be agreed modifications et amendements qui upon by the states directly concern- peuvent y étre apportés, feront 1’objet ed, including the mandatory power d’un accord entre les Etats directein the case of territories held under ment intéressés, y compris la Puismandate by a Member of the United sance mandataire dans le cas de terri­ Nations, and shall be approved as toires sous mandat d’un Membre des provided for in Artides 83 and 85. Nations Unies, et seront approuvés

conformément aux artides 83 et 85.

Article 80. Article 80.

1. Except as may be agreed upon 1. A 1’exception de ce qui peut étre in individual trusteeship agreements, convenu dans les accords particuliers made under Artides 77, 79, and 81, de Tutelle conclus conformément aux placing each territory under the trus­ artides 77, 79 et 81 et plagant chaque teeship system, and until such agree- territoire sous le régime de Tutelle, et

för förverkligandet av förvaltarskapssystemets ovan angivna syften samt med förbehåll för vad i artikel 80 stadgas. Artikel 77. 1. Förvaltarskapssystemet skall tillämpas på sådana territorier inom följande kategorier som genom förvaltarskapsavtal underställas syste­ met: a) territorier, som för närvarande stå under mandatförvaltning; b) territorier, som till följd av det andra världskriget kunna bliva avskil­ da från fiendestater; c) territorier, som frivilligt ställas under förvaltarskapssystemet av de stater vilka äro ansvariga för deras förvaltning. 2. Genom senare överenskommelse skall fastställas vilka områden inom nämnda kategorier som skola under­ ställas förvaltarskapssystemet även­ som villkoren härför.

Artikel 78. Förvaltarskapssystemet skall ej tilllämpas på territorier, som blivit med­ lemmar av Förenta Nationerna, vil­ kas inbördes förhållanden skola vara grundade på aktning för principen örn medlemmarnas suveräna likställdhet.

Artikel 79. Bestämmelserna rörande förvaltar­ skap för varje territorium, som skall underställas förvaltarskapssystemet, liksom ock varje jämkning eller änd­ ring, skola fastställas genom överens­ kommelse mellan de direkt berörda staterna, däribland mandatärmakten i fråga örn territorium, som under mandat förvaltas av medlem av För­ enta Nationerna, samt skola godkän­ nas på sätt föreskrives i artiklarna 83 och 85.

Artikel 80. 1. Med förbehåll för vad som må överenskommas i de enligt artiklarna 77, 79 och 81 ingångna särskilda förvaltarskapsavtal, genom vilka respek­ tive territorier ställas under förvaltar- Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 196. 10

ments havé been concluded, nothing jusquå ce que ees accords aient été in this Chapter shall be construed in conclus, aucune disposition du présent or of itself to alter in any manner the chapitre ne sera interprétée comme rights whatsoever of any states or modifiant direetement ou indirecany peoples or the terms of existing tement en aucune maniére, les droits international instruments to which queleonques d’aucun Etat ou d’aucun Members of the United Nations may peuple ou les dispositions d’actes inrespectivelv be parties. ternationaux en vigueur auxquels des Membres de 1’Organisation peuvent étre parties. 2. Paragraph 1 of this Article shall 2. Le paragraphe 1 du présent ar­ not be interpreted as giving grounds ticle ne doit pas étre interprété comme for delav or postponement of the ne- motivant un retard ou un ajourgotiation and conclusion of agreenement de la négociation et de la con­ ments for placing mandated and other clusion d’accords destinés ä placer sous territories under the trusteeship sys­ le régime de Tutelle des territoires sous tem as provided for in Article 77. mandat ou d’autres territoires ainsi qu’il est prévu å 1’article 77.

Article 81. Article 81. The trusteeship agreement shall in L’accord de Tutelle comprend dans each case include the terms under chaque cas, les conditions dans leswhich the trust territory will be adquelles le territoire sous Tutelle sera ministered and designate the authori- administré et désigne 1’autorité qui en ty which will exercise the adminis­ assurera 1’administration. Cette autotration of the trust territory. Such rité, désignée ci-aprés par 1’expression authority, hereinafter called the ad- “autorité chargée de 1’administraministering authority, may be one or tion”, peut étre constituée par un ou more states or the Organization itself. plusieurs Etats ou pär FOrganisation elle-méme. Article 82. Article 82. There may be designated, in any Un accord de Tutelle peut désigner trusteeship agreement, a strategi une ou plusieurs zones stratégiques area or areas which may include part pouvant comprendre tout ou parti du or all of the trust territory to which territoire sous Tutelle auquel 1’accord the agreement applies, without preju- s’applique, sans préjudice de tout ac­ dice to any special agreement or cord spécial ou de tous accords spéagreements made under Article 43. ciaux conclus en application de Får­ bete 43.

Article 83. Article 83. 1. All functions of the United Na­ 1. En ce qui concerne les zones tions relating to strategi areas, in- stratégiques, toutes les fonetions décluding the approval of the terms of volues ä FOrganisation, y compris the trusteeship agreements and of Fapprobation des termes des accords their alteration or amendment, shall de Tutelle ainsi que de la modificabe exercised by the Security Coun­ tion ou de Famendement éventuels de cil. ceux-ci, sont exercées par le Conseil de Sécurité. 2. The hasie objectives set forth 2. Les fins essentielles énoncées å in Article 76 shall be applicable to 1’article 76 valent pour la population the people of each strategic area. de chacune des zones stratégiques.

skapssystemet, och intill dess sådana avtal slutits, skall icke någon bestäm­ melse i detta kapitel anses på något sätt, direkt eller indirekt, ändra nå­ gon stats eller något folks rättigheter, vilka de vara må, eller innehållet av något bestående internationellt avtal i vilket medlem av Förenta Nationer­ na må vara part.

2. Moment 1 av denna artikel må ej tolkas, som gåve det grund för dröjsmål eller uppskov med förhand­ lingar örn och avslutande av överens­ kommelser enligt vilka, på sätt i ar­ tikel 77 sägs, mandatområden och andra territorier ställas under förvaltarskapssystemet.

Artikel 81. Varje förvaltarskapsavtal skall in­ nehålla föreskrifter för förvaltningen av området i fråga samt angiva vil­ ken myndighet som skall förvalta området. Dylik myndighet, nedan be­ nämnd »förvaltande myndighet» må vara en eller flera stater eller organi­ sationen själv.

Artikel 82. I varje förvaltarskapsavtal må fast­ ställas ett eller flera strategiska om­ råden, vilka kunna innefatta del av eller hela det förvaltarskapsområde, som avtalet avser, dock utan intrång i avtal, som ingåtts enligt artikel 43.

Artikel 83. 1. Förenta Nationernas samtliga uppgifter med avseende på strategis­ ka områden, däri inbegripet godkän­ nande av förvaltarskapsavtalens be­ stämmelser och av jämkning eller ändring däri, skola fullgöras av sä­ kerhetsrådet.

2. De grundläggande syften, som angivas i artikel 7(5, skola gälla för befolkningen inom varje strategiskt område.

3. The Security Council shall, sub- 3. Le Conseil de Sécurité, eu égard ject to the provisions of the trustee- aux dispositions des accords de Tuship agreements and without preju- telle et sous réserve des exigences de la dice to security considerations, avail sécurité, aura recours å 1’assistance du itself of the assistance of the Trustee- Conseil de Tutelle dans 1’exercice des ship Council to perform those func- fonctions assumées par 1’Organisation tions of the United Nations under the au titre du régime de Tutelle, en ma­ trusteeship system relating to politie - tim politique, économique et sociala, al, economic, social, and educational et en matiére d’instruction, dans les matters in the strategi areas. zones stratégiques.

Ar tide 84. Artide 84. It shall be the duty of the adminis- L’autorité chargée de 1’administratering authority to ensure that the tion a le devoir de veiner å ce que le trust territory shall play its part in territoire sous Tutelle apporte sa conthe maintenance of international tribution au maintien de la paix et peace aud security. To this end the de la sécurité internationales. A cette administering authority may make fin, elle peut uliliser des contingents use of volunteer forces, facilities, and de volontaires, les facilités et l’aide assistance from the trust territory in du territoire sous Tutelle pour remplir carrying out the obligations towards les obligations quille a contractées å the Security Council undertaken in cet égard envers le Conseil de Sécu­ this regard by the administering au­ rité amsi que pour assurer la défense thority, as well as for local defense locale et le maintien de l’ordre å l’inand the maintenance of law and or­ térieur du territoire sous Tutelle. der within the trust territory.

Artide 85. Artide 85. 1. The functions of the United Na­ 1. En ce qui concerne les accords tions with regard to trusteeship agree­ de Tutelle relatifs å toutes les zones ments for all areas not designated as qui ne sont pas désignées comme strategi^ including the approval of zones stratégiques, les fonctions de the terms of the trusteeship agree­ 1’Organisation, y compris 1'approbaments and of their alteration or tion des termes des accords de Tutelle amendment, shall be exercised by the et de leur modification ou amende­ General Assembly. ment, sont exercées par 1’Assemblée Générale. 2. The Trusteeship Council, oper­ 2. Le Conseil de Tutelle, agissant ating under the authority of the Gen­ sous 1’autorité de 1’Assemblée Géné­ eral Assembly, shall assist the Gen­ rale, assiste celle-ci dans 1’accompliseral Assembly in carrying out these sement de ees tåches. functions.

CHAPTER XIII. CHAPITRE XIII.

THE TRUSTEESHIP COUNCIL. CONSEIL DE TUTELLE.

Compositiort. Composition.

Artide 86. Artide 86. 1. The Trusteeship Council shall 1. Le Conseil de Tutelle se comconsist of the following Members of pose des Membres suivants des Na­ the United Nations: tions Unies:

3. Säkerhetsrådet skall, med iakt­ tagande av förvaltarskapsavtalens fö­ reskrifter och utan åsidosättande av säkerhetshänsyn, anlita förvaltarskapsrådets bistånd för fullgörande av sådana Förenta Nationerna till­ kommande uppgifter under förvaltar skapssystemet som hänföra sig till politiska, ekonomiska och sociala an­ gelägenheter och uppfostringsfrågor inom de strategiska områdena.

Artikel 84. Det åligger den förvaltande myn­ digheten att tillse, att förvaltarskaps­ området för sin del bidrager till upp­ rätthållande av internationell fred och säkerhet. I detta syfte äger sagda myndighet begagna sig av frivillig­ styrkor, förmåner och bistånd från förvaltarskapsområdet, såväl för full­ görande av de förpliktelser gentemot säkerhetsrådet, vilka myndigheten i detta hänseende iklätt sig, som för det lokala försvaret och för vidmakt­ hållande av lag och ordning inom förvaltarskapsområdet.

Artikel 85. 1. Förenta Nationernas uppgifter! avseende på förvaltarskapsavtal för alla områden, vilka ej betecknats som strategiska, däri inbegripet godkän­ nande av förvaltarskansavtalens be­ stämmelser och av jämkning eller ändring däri, skola fullgöras av ge­ neralförsamlingen.

2. Förvaltarskapsrådet, som utövar sin verksamhet under generalförsam­ lingens myndighet, skall biträda ge­ neralförsamlingen vid fullgörandet av dessa uppgifter.

KAPITEL XIII.

FÖRVALTARSKAPSRÅDET.

Sammansättning.

Artikel 86. 1. Förvaltarskapsrådet består av följande medlemmar av Förenta Na­ tionerna:

a. those Members administering a. les Membres chargés d’administrust territories; trer des territoires sous Tutelle; b. such of those Members mention- b. ceux des Membres désignés nomed by name in Artide 23 as are not mément å 1’article 23 qui n’adminisadministering trust territories; and trent pas de territoires sous Tutelle; c. as many other Members elected c. autant d’autres Membres élus for three-year terms by the General pour trois ans, par 1’Assemblée Géné- Assembly as may be necessary to en­ rale, qu’il sera nécessaire pour que le sure that the total number of mem­ nombre total des membres du Conseil bers of the Trusteeship Council is de Tutelle se partage également entre ecjually divided between those Mem­ les Membres des Nations Unies qui adbers of the United Nations which ad- ministrent des territoires sous Tutelle minister trust territories and those et ceux qui n’en administrent pas. which do not. 2. Each member of the Trustee­ 2. Chaque membre du Conseil de ship Council shall designate one spe- Tutelle désigne une personne particucially qualified person to represent it liérement qualifiée pour le représentherein. ter au Conseil.

Functions and Powers. Fonctions et Pouvoirs.

Article 87. Article 87. The General Assembly and, under L’Assemblée Générale et, sous son its authority, the Trusteeship Coun­ autorité, le Conseil de Tutelle, dans cil, in carrying out their functions, 1’exercice de leurs fonctions, peuvent: may: a. consider reports submitted by a. examiner les rapports soumis par the administering authority; 1’autorité chargée de ^administration; b. accept petitions and examine b. recevoir des pétitions et les exa­ them in consultation with the ad­ miner en consultation avec ladhé au­ ministering authority; torité; c. provide for periodic visits to the c. faire procéder å des visites périorespective trust territories at times diques dans les territorires.administrés agreed upon with the administering par ladite autorité, ä des dates conauthority; and venues avec elle;

d. tahe these and other actions in d. prendre ees dispositions et toutes conformity with the terms of the autres conformément aux termes des trusteeship agreements. accords de Tutelle.

Article 88. Article 88. The Trusteeship Council shall Le Conseil de Tutelle établit un formulate a questionnaire on the poli- questionnaire portant sur les progrés tical, economic, social, and educa- des habitants de chaque territoire sous tional advancement of the inhabitants Tutelle dans les domaines politique, of each trust territory, and the ad­ économique et social et dans celui de ministering authority for each trust 1’instruction; 1’autorité chargée de territory within the competence of 1’administration de chaque territoire the General Assembly shall make an sous Tutelle relevant de la compétence annual report to the General Assem­ de l’Assemblée Générale adresse å bly upon the basis of such question­ celle-ci un rapport annuel fondé sur naire. le questionnaire précité.

a) de medlemmar, som omhänder hava förvaltarskapsområden; b) sådana i artikel 23 namngivna medlemmar, som icke omhänderhava förvaltarskapsområden; samt c) ett så stort antal andra, av ge­ neralförsamlingen för tre år valda medlemmar, att sammanlagda anta­ let platser i förvaltarskapsrådet lika fördelas mellan sådana medlemmar av Förenta Nationerna som omhän­ derhava förvaltarskapsområden, och sådana som icke göra det.

2. Varje medlem av förvaltarskaps­ rådet skall utse en särskilt kvalifice­ rad person att företräda den i rådet.

Uppgifter och befogenheter.

Artikel 87. Generalförsamlingen och under dess myndighet förvaltarskapsrådet äga vid fullgörandet av sina uppgifter:

a) granska rapporter från den för­ valtande myndigheten; b) mottaga petitioner och granska dessa i samråd med den förvaltande myndigheten; c) ombesörja regelbundna besök i vederbörande förvaltarskapsområde vid tidpunkter, som fastställas i sam­ förstånd med den förvaltande myn­ digheten; samt d) vidtaga dylika och andra åtgär­ der i enlighet med föreskrifterna i vederbörande förvaltarskapsavtal.

Artikel 88. Förvaltarskapsrådet skall utarbeta ett frågeformulär avseende innevånar­ nas i varje förvaltarskapsområde framåtskridande i politiskt, ekono­ miskt och socialt hänseende och på uppfostrans område. Den förvaltan­ de myndigheten för varje under ge­ neralförsamlingen stående förvaltar­ skapsområde skall avgiva en årlig rapport till församlingen på grundval av detta frågeformulär.

Voting. Vote.

Artide 89. Article 89. 1. Each member of the Trusteeship 1. Chaque membre du Conseil de Council shall havé one vote. Tutelle dispose d'une voix. 2. Decisions of the Trusteeship 2. Les décisions du Conseil de Tu­ Council shall be made by a majority telle sont prises å la majorité des of the members present and voting. membres présents et votant.

Procedure. Procédure.

Article 90. Article 90. 1. The Trusteeship Council shall 1. Le Conseil de Tutelle adopte son adopt its own rules of procedure, réglement intérieur dans lequel il fixe including the method of selecting its le mode de désignation de son Presi­ President. dent. 2. The Trusteeship Council shall 2. Il se réunit selon les besoins, conmed as required in accordance with formément å son réglement; celui-ci its rules, which shall include pro­ comprend des dispositions prévoyant vision for the convening of meetings la convocation du Conseil å la de­ on the request of a majority of its mande de la majorité de ses membres. members. Article 91. Article 91. The Trusteeship Council shall, Le Conseil de Tutelle recourt, quand when appropriate, avad itself of the il y a lieu, å 1’assistance du Conseil assistance of the Economic and Social Economique et Social et å celle des Council and of the specialized agen- institutions spécialisées, pour les quescies in regard to matters with which tions qui relévent de kurs compéthey are respectively concerned. tences respectives.

CHAPTER XIV. CHAPITRE XIV.

THE INTERNATIONAL COURT COUR INTERNATIONALE DE OF JUSTICE. JUSTICE.

Article 92. Article 92. The International Court of Justiee La Cour Internationale de Justiee shall be the principal judicial organ constitue 1’organe judiciaire principal of the United Nations. It shall func- des Nations Unies. Elle fonetionne tion in accordance with the annexed conformément å un Statut établi sur Statute, which is based upon the la base du Statut de la Cour Perma- Statute of the Permanent Court of nente de Justiee Internationale et an- International Justiee and forms an nexé å la présente Charte dont il fait integral part of the present Charter. partie intégrante.

Article 93. Article 93. 1. All Members of the United 1. Tous les Membres des Nations

Nations are ipso facto parties to the Unies sont ipso facto parties au Statut

Statute of the International Court of de la Cour Internationale de Justiee. Justiee. 2. A stafe which is not a Member 2. Les conditions dans lesquelles of the United Nations may become les Etats qui ne sont pas Membres de

Omröstning.

Artikel 89.

1. Varje medlem av förvaltarskapsrådet har en röst. 2. Förvaltarskapsrådets beslut fat­ tas av flertalet av närvarande och röstande medlemmar.

Förfarande.

Artikel 90. 1. Förvaltarskapsrådet antager självt sin arbetsordning, innefattande även bestämmelser örn sättet för utseende av ordförande. 2. Förvaltarskapsrådet sammanträ­ der när så erfordras i enlighet med föreskrifterna i arbetsordningen, vil­ ken skall innehålla bestämmelser om sammankallande av rådet på begäran av flertalet av rådets medlemmar.

Artikel 91. Förvaltarskapsrådet skall, när så är lämpligt, anlita det ekonomiska och sociala rådets samt fackorganens bistånd i frågor, som tillhöra deras verksamhetsområden.

KAPITEL XIV.

INTERNATIONELLA DOM­ STOLEN.

Artikel 92. Den internationella domstolen är Förenta Nationernas främsta rättsskipande organ. Den skall utöva sin verksamhet i enlighet med bifogade domstolsstadga, som bygger på den fasta mellanfolkliga domstolens stad­ ga och utgör en integrerande del av Förenta Nationernas stadga.

Artikel 93. 1. Alla medlemmar av Förenta Na­ tionerna äro ipso facto anslutna till den internationella domstolens stadga.

2. Stat, som ej är medlem av För­ enta Nationerna, må ansluta sig till

a party to the Statute of the Interna­ 1’Organisation peuvent devenir parties tional Court of Justiee on conditions au Statut de la Cour Internationale de to be determined in each case by the Justiee sont déterminées, dans chaque General Assembly upon the recom- cas, par 1’Assemblée Générale sur remendation of the Security Council. commandation du Conseil de Sécurité.

Article 94. Article 94. 1. Each Member of the United 1. Chaque Membre des Nations Nations undertakes to comply with Unies s’engage å se conformer å la the decision of the International décision de la Cour Internationale de Court of Justiee in any case to which Justiee dans tout litige auquel il est it is a party. partie. 2. If any party to a case fails to 2. Si une partie å un litige ne satisperform the obligations ineumbent fait pas aux obligations qui lui upon it under a judgment rendered incombent en vertu d’un arrét rendu by the Court, the other party may par la Cour, l’autre partie peut recouhavé recourse to the Security Coun­ rir au Conseil de Sécurité et celui-ci, cil, which may, if it deems necessary, s’il le juge nécessaire, peut faire des make recommendations or decide recommandations ou décider des meupon measures to be taken to give sures å prendre pour faire exécuter effeet to the judgment. 1’arrét.

Article 95. Article 95. Nothing in the present Charter shall Aucune disposition de la présente prevent Members of the United Na­ Charte n’empéche les Membres de tions from entrusting the solution of 1’Organisation de confier la solution their differences to other tribunals de leurs différends å d’autres tribuby virtue of agreements already in naux en vertu d’accords déjå existants existence or which may be concluded ou qui pourront étre conclus å l’avein the future. nir.

Article 96. Article 96. 1. The General Assembly or the 1. L’Assemblée Générale ou le Con­ Security Council may request the seil de Sécurité peut demander å la International Court of Justiee to give Cour Internationale de Justiee un avis an advisory opinion on any legal consultatif sur toute question juriquestion. dique. 2. Other organs of the United Na­ 2. Tous autres organes de 1’Organitions and specialized agencies, which sation et institutions spécialisées qui may at any time be so authorized by peuvent, å un moment queleonque, the General Assembly, may also re­ recevoir de l’Assemblée Générale une quest advisory opinions of the Court autorisation å cet effet, ont également on legal questions arising within the le droit de demander å la Cour des seope of their activities. avis consultatifs sur des questions juridiques qui se poseraient dans le endre de leur activité.

den internationella domstolens stadga på villkor, som fastställas i varje sär­ skilt fall av generalförsamlingen efter tillstyrkan av säkerhetsrådet.

Artikel 94. 1. Varje medlem av Förenta Na­ tionerna förpliktar sig att ställa sig den internationella domstolens beslut till efterrättelse i alla mål i vilka ve­ derbörande medlem är part. 2. Därest någon part i ett mål un­ derlåter att fullgöra de förpliktelser, som åligga parten jämlikt ett av dom­ stolen fällt utslag, må andra parten liänvända sig till säkerhetsrådet, som äger, om det finner nödvändigt, fram­ lägga förslag eller fatta beslut örn vidtagande av åtgärder för utslagets verkställande.

Artikel 95. Ingen bestämmelse i denna stadga skall utgöra hinder för Förenta Na­ tionernas medlemmar att på grundval av redan gällande eller framdeles träf­ fade avtal till arman domstol hän­ skjuta sina tvister.

Artikel 96. 1. Generalförsamlingen eller säker­ hetsrådet äger av den internationella domstolen begära rådgivande yttran­ de i varje rättsfråga.

2. Förenta Nationernas övriga or­ gan och fackorganen äga, när helst de av generalförsamlingen därtill be­ myndigats, jämväl rätt att begära råd­ givande yttranden av domstolen i rättsfrågor, som kunna uppkomma inom ramen för deras verksamhet.

CHAPTER XV. CHAPITRE XV.

THE SECRETARIAT. SECRETARIAT.

Artide 97. Artide 97. The Secretariat shall comprise a Le Secrétariat comprend un Sec- Secretary-General and such staff as rétaire Général et le personnel que the Organization may require. The peut exiger 1’Organisation. Le Secré- Secretary-General shall be appointed taire Général est nommé par l’Assemby the General Assembly upon the blée Générale sur recommandation recommendation of the Security du Conseil de Sécurité. Il est le plus Council. He shall be the chief ad­ haut fonctionnaire de 1’Organisation. ministrative officer of the Organiza­ tion. Artide 98. Artide 98. The Secretary-General shall act in Le Secrétaire Général agit en cede thut capacity in all meetings of the qualité å toutes les réunions de l’As- General Assembly, of the Security semblée Générale, du Conseil de Sé­ Council, of the Economic and Social curité, du Conseil Economique et So­ Council, and of the Trusteeship Coun­ cial et du Conseil de Tutelle. Il remplit cil, and shall perform such other toutes autres fonctions dont il est functions as are entrusted to him by chargé par ees organes. Il présente å these organs. The Secretary-General 1’Assemblé Générale un rapport an­ shall make an annual report to the nuel sur 1’activité de T Organisation. General Assembly on the work of the Organization.

Artide 99. Artide 99. The Secretary-General may bring Le Secrétaire Général peut attirer to the attention of the Security Coun­ 1’attention du Conseil de Sécurité sur cil any matter which in his opinion toute affaire qui, å son avis, pourrait may threaten the maintenance of mettre en danger le maintien de la international peace and security. paix et de la sécurité internationales.

Artide 100. Artide 100. 1. In the performance of their 1. Dans 1'accomplissement de leurs duties the Secretary-General and the devoirs, le Secrétaire Général et le per­ staff shall not seek or receive instruc- sonnel ne solliciteront ni n’accepteront tions from any government or from d’instructions d’aucun gouvernement any other authority external to the ni d’aucune autorité extérieure å 1’Or­ Organization. They shall refrain from ganisation. Ils s’abstiendront de tout any action which miglit reflect on aete incompatible avec leur situation their position as international officials de fonetionnaires internationaux et ne responsible only to the Organization. sont responsables qu’envers 1’Organi­ sation. 2. Each Member of the United 2. Chaque Membre de 1’Organisa- Nations undertakes to respect the ex- tion s’engage å respeeter le caractére clusively international character of exelusivement international des fonc­ the responsibilities of the Secretary- tions du Secrétaire Général et du per­ General and the staff and not to seek sonnel et å ne pas chercher å les into influence them in the discharge fluencer dans 1’exécution de leur tåche. of their responsibilities.

KAPITEL XV.

SEKRETARIATET.

Artikel 97. Sekretariatet består av en general­ sekreterare jämte den personal, som organisationen behöver. Generalsekre­ teraren tillsättes av generalförsam­ lingen på förslag av säkerhetsrådet. Generalsekreteraren är organisatio­ nens högste tjänsteman.

Artikel 98. Generalsekreteraren skall tjänstgöra i denna egenskap vid generalförsam­ lingens, säkerhetsrådets, det ekono­ miska och sociala rådets samt förvaltarskapsrådets samtliga möten och skall fullgöra de andra uppgifter, som tilldelas honom av dessa organ. Ge­ neralsekreteraren skall avgiva en år­ lig rapport till generalförsamlingen angående organisationens verksam­ het.

Artikel 99. Generalsekreteraren äger fästa sä­ kerhetsrådets uppmärksamhet på var­ je omständighet, som enligt hans åsikt kan hota upprätthållandet av interna­ tionell fred och säkerhet.

Artikel 100. 1. Generalsekreteraren och sekre­ tariatets personal skola vid fullgöran­ det av sina åligganden icke begära el­ ler mottaga instruktioner från någon regering eller från någon myndighet utanför organisationen. De skola av­ hålla sig från varje handling, som kan inverka menligt på deras ställning som internationella tjänstemän, an­ svariga endast inför organisationen. 2. Varje medlem av Förenta Na­ tionerna förbinder sig att respektera den uteslutande internationella karak­ tären hos generalsekreterarens och personalens uppgifter och att ej söka påverka dem vid fullgörandet av de­ ras värv.

Article 101. Article 101. 1. The staff shall be appointed by 1. Le personne! est nömme par le the Secretary-General under regula- Secrétaire Général conformément alix tions established by the General As- régles fixées par 1’Assemblée Générale. sembly. 2. Appropriate staffs shall be per­ 2. Un personnel spécial est affecté manen tly assigned to the Economic d’une maniére permanente au Conseil and Social Council, the Trasteeship Economique et Social, au Conseil de Council, and, as required, to other Tutelle et, s’il y a lieu, å d’autres ororgans of the United Nations. These ganes de reorganisation. Ce personnel staffs shall form a part of the Se- fait partie du Secrétariat. cretariat. 3. The paramount consideration 3. La considération dominante dans in the employment of the staff and le recrutement et la fixation des conin the determination of the condiditions d’emploi du personnel doit tions of service shall be the necessity étre la nécessité d’assurer å reorgani­ of securing the highest standards of sation les services de personnes posefficiency, competence, and integTity. sédant les plus hautes qualités de tra­ Due regard shall be paid to the imvail, de compétence et d’intégrité. Sera portance of recruiting the staff on as dument prise en considération l’imwide a geographical basis as possible. portance d’un recrutement effeetué sur une base géographique aussi large que possible.

CHAPTER XVI. CHAPITRE XVI.

MISCELLANEOUS PROVISIONS. DISPOSITIONS DIVERSES.

Article 102. Article 102. 1. Every treaty and every inter­ 1. Tout traité ou accord internatio­ national agreement entered into by nal conclu par un membre des Na­ any Member of the United Nations tions Unies apres l’entrée en vigueur after the present Charter comes into de la présente Charle sera, le plus töt force shall as soon as possible be possible, enregistré au Secrétariat et registered with the Secretariat and publié par lui. published by it. 2. No party to any such treaty or 2. Aucune partie å un traité ou ac­ international agreement which has cord international qui n’aura pas été not been registered in accordance enregistré conformément aux dispo­ with the provisions of paragraph 1 sitions du paragraphe 1 du présent ar­ of this Article may invoke that treaty ticle ne pourra invoquer ledit traité ou or agreement before any organ of the accord devant un organe de 1’Organi- United Nations. sation.

Article 103. Article 103. In the event of a conflict between En cas de conflit entre les obliga­ the obligations of the Members of the tions des Membres des Nations Unies United Nations under the present en vertu de la présente Charte et leurs Charter and their obligations under obligations en vertu de tout autre ac­ any other international agreement, cord international, les premiéres prétheir obligations under the present vaudront. Charter shall prevail.

Artikel 101.

1. Sekretariatets personal tillsät­ tes av generalsekreteraren enligt före­ skrifter, som fastställas av general­ församlingen. 2. Lämplig personal skall stadig­ varande knytas till det ekonomiska och sociala rådet, förvaltarskapsrådet och, i den mån så erfordras, till and­ ra Förenta Nationernas organ. Denna personal skall ingå i sekretariatet.

3. Vid personalens anställning och fastställandet av tjänstevillkoren skall hänsyn i främsta rummet tagas till nödvändigheten av att tillförsäkra or­ ganisationen personal, som fyller de högsta krav på duglighet, kunnighet och rättrådighet. Vederbörlig hänsyn skall tagas till betydelsen av att re­ krytera personalen på en så vid­ sträckt geografisk grundval som möj­ ligt.

KAPITEL XVI. / SÄRSKILDA BESTÄMMELSER.

Artikel 102. 1. Varje fördrag eller internationell överenskommelse, som ingås av med­ lem av Förenta Nationerna efter den­ na stadgas ikraftträdande, skall så snart som möjligt registreras hos sek­ retariatet och av detta offentliggöras.

2. Part i dylikt fördrag eller dy­ lik internationell överenskommelse, som ej registrerats i enlighet med be­ stämmelserna i moment 1 av denna artikel, äger ej åberopa detta fördrag eller denna överenskommelse inför något av Förenta Nationernas organ.

Artikel 103. 1 händelse av konflikt mellan med­ lemmarnas förpliktelser enligt denna stadga och deras förpliktelser enligt någon annan internationell överens­ kommelse skola förpliktelserna enligt stadgan gälla.

Article 104. Article 104. The Organization shall enjoy in ^Organisation jouit, sur le territhe territory of each of its Members toire de chacun de ses Membres, de la such legal capacity as may be neces- capacité juridique qui lui est nécessary för the exercise of its func- saire pörn- exercer ses fonctions et attions and the fulfillment of its pur­ teindre ses hufs. poses.

Article 105. Article 105. 1. The Organization shall enjoy in 1. L’Organisation jouit, sur le terthe territory of each of its Members ritoire de chacun de ses Membres, des such privileges and immunities as privileges et immunités qui lui sont are necessary for the fulfillment of nécessaires poul- atteindre ses buts. its purposes. 2. Representatives of the Members 2. Les représentants des Membres of the United Nations and officials of des Nations Unies et les fonctionnaires the Organization shall similarly en­ de 1’Organisaiion jouissent égalejoy such privileges aud immunities ment des privileges et immunités qui as are necessary for the independent leur sont nécessaires pour exercer en exercise of their functions in connec- taute indépendance leurs fonctions en tion with the Organization. rapport avec 1’Organisation. 3. The General Assemblé’ may 3. L’Assemblée Générale peut faire make recommendations with a view des recommandations en vue de fixer to determining the details of the ap­ les détails d’application des paraplikation of paragraphs 1 and 2 of graphes 1 et 2 du présent article ou this Article or may propose conven- proposer aux Membres des Nations tions to the Members of the United Unie^ des conventions å cet effet. Nations for this purpose.

CI4APTER XVII. CHAPITRE XVII.

TRANSITIONAL SECURITY DISPOSITIONS TRANSITOIRES ARRANGEMENTS. DE SECURITE.

Article 106. Article 106. Pending the coming into force of En attendant 1’entrée en vigueur des such special agreements referred to accords spéciaux mentionnés å l’arin Article 43 as in the opinion of the ticle 43, qui, de l’avis du Conseil de Security Council enable it to begin Sécurité, lui permettront de commenthe exercise of its responsibilities cer å assumer les responsabilités lui under Article 42, the parties to the incombant en application de 1’article Four-Nation Declaration, signed at 42, les parties å la Déclaration des

Moscow, October 30, 1943, and Quatre Nations signée ä Moscou le 30

France, shall, in accordance with the octobre 1943 et la France se concerprovisions of paragraph 5 of that teront entre elles et, s’il y a lieu, avec Declaration, consul! with one another d’autres Membres de 1’Organisation, and as occasion requires with other conformément aux dispositions du pa- Members of the United Nations with ragraphe 5 de cette Déclaration, en a view to such joint action on behalf vue d’entreprendre en commun, au of the Organization as may be neces- nom des Nations Unies, toute action

Artikel 104. Organisationen skall inom varje medlems territorium åtnjuta sådan rättskapacitet som må vara erforder­ lig för fullgörande av dess uppgifter och fullföljande av dess ändamål.

Artikel 105. 1. Organisationen skall inom varje medlems territorium åtnjuta de pri­ vilegier och immuniteter som äro nöd­ vändiga för fullföljande av dess än­ damål. 2. Medlemmarnas ombud och or­ ganisationens tjänstemän skola lika­ ledes åtnjuta de privilegier och immu­ niteter som äro nödvändiga för att de i fullt oberoende må kunna fullgöra sina i samband med organisationen stående uppgifter. 3. Generalförsamlingen äger fram­ lägga förslag i och för fastställande av närmare bestämmelser rörande tillämpningen av momenten 1 och 2 i denna artikel eller underställa med­ lemmarna av Förenta Nationerna för­ slag till avtal därom.

KAPITEL XVII.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER RÖRANDE SÄKERHETEN.

Artikel 106. I avvaktan på ikraftträdandet av sådana i artikel 43 avsedda särskilda avtal, som enligt säkerhetsrådets upp­ fattning sätta rådet i stånd att börja utöva sina uppgifter enligt artikel 42, skola undertecknarna av fyrmaktsdeklara lionen i Moskva av den 30 ok­ tober 1943 samt Frankrike i enlighet med bestämmelserna i deklarationens punkt 5 rådgöra med varandra och, när omständigheterna så påkalla, med andra medlemmar av Förenta Nationerna i och för sådant samfällt inskridande på organisationens väg­ nar, som må krävas för att upprätt- Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 196. 11

sary for Ihe purpose of maintaining qui pourrait étre nécessaire pour international peace anel security. maintenir la paix et la sécurité internationales. Article 107. Article 107. Nothing in the present Charter shall Aucune disposition de la présente invalidate or preelude action, in rela­ Charte n’affecte ou n’interdit vis-å-vis tion to any state winch during the d’un Etat qui, au cours de la seconde Second World War has been an guerre mondiale, a été 1’ennemi de l’un enemy of any signatory to the pres­ queleonque des signataires de la pré­ ent Charter, taken or authorized as sente Charte, une action entreprise ou a result of that war by the Govem- autorisée, comme suite de cette guerre, ments having responsibility for such par les gouvernements qui ont la resaction. ponsabilité de cette action.

CHAPTER XVIII. CHAPITRE XVIII.

AMENDMENTS. AMENDEMENT.

Article 108. Article 108. Amendments to the present Charter Les amendements å la présente shall coine into force for all Members Charte entreront en vigueur pour tous of the United Nations when they havé les Membres des Nations Unies quand been adopted by a vote of two thirds ils auront été adoptés å la majorité des of the members of the General As- deux-tiers des membres de l’Assemsembly and ratified in accordance blée Générale et ratifiés, conforméwith their respective constitutional ment å leurs régles constitutionelles processes by two thirds of the Mem­ respectives, par les deux-tiers des bers of the United Nations, includ- Membres de 1’Organisation, y coming all the permanent members of pris tous les Membres permanents du the Security Council. Conseil de Sécurité.

Article 109. Article 109. 1. A General Conference of the 1. Une Conférence Générale des Members of the United Nations för Membres des Nations Unies, aux fins the purpose of reviewing the present d’une révision de la présente Charte, Charter may be held at a date and pourra étre réunie aux lieu et date qui place to be fixed by a two-thirds vote seront fixés par un vote de l’Assemof the members of the General As- blée Générale ä la majorité des deuxsembly and by a vote of any seven tiers et par un vote de sept quelconmembers of the Security Council. ques des membres du Conseil de Sé­ Each Member of the United Nations curité. Chaque Membre de 1’Organisa­ shall havé one vote in the conference. tion disposera d’une voix å la confé­ rence. 2. Any alteration of the present 2. Toute modification å la présente Charter recommended by a two-thirds Charte recommandée par la confé­ vote of the conference shall take ef- rence å la majorité des deux-tiers prenfeet when ratified in accordance with dra effet lorsqu’elle aura été ratifiée, their respective constitutional pro­ conformément å leurs régles constitucesses by two thirds of the Members tionnelles respectives, par les deuxof the United Nations ineluding all tiers des Membres des Nations Unies, the permanent members of the Secu­ y compris tous les membres perma­ rity Council. nents du Conseil de Sécurité.

hålla internationell fred och säker­ het.

Artikel 107. Ingen bestämmelse i denna stadga medför ogiltighet av eller utesluter in­ gripande avseende stat, vilken under det andra världskriget varit fiende till någon av denna stadgas signatärmakter, och vidtaget eller godkänt som följd av detta krig av de regeringar som bära ansvaret för dylika åtgär­ der.

KAPITEL XVIII.

ÄNDRINGAR.

Artikel 108. Ändringar i denna stadga träda i kraft för alla medlemmar av Fören­ ta Nationerna, när de antagits med två tredjedelars majoritet av general­ församlingens medlemmar och i den ordning, som de olika staternas för­ fattningar föreskriva, ratificerats av två tredjedelar av Förenta Nationer­ nas medlemmar, bland dem alla stän­ diga medlemmar av säkerhetsrådet.

Artikel 109. 1. En allmän konferens av Förenta Nationernas medlemmar med ändamål att taga denna stadga under ompröv­ ning må hållas å tid och plats, som fastställas genom beslut med två tred­ jedelars majoritet av generalförsam­ lingens medlemmar och beslut av sju medlemmar av säkerhetsrådet, oavsett vilka. Varje medlem av Förenta Na­ tionerna skall på konferensen hava en röst. 2. Varje förändring av denna stad­ ga, som föreslagits av konferensen med två tredjedelars majoritet, skall träda i kraft, när den i den ordning, som de olika staternas författningar föreskriva, ratificerats av två tredje­ delar av Förenta Nationernas med­ lemmar, bland dem alla ständiga medlemmar av säkerhetsrådet.

3. If such a conference has not 3. Si cette conférence n’a pas été been held before the tenth annual réunie avant la dixiéme session an­ session of the General Assembly fol- nelle de l’Assemblée Générale qui lowing the coming into force of the suivra 1’entrée en vigueur de la prépresent Charter, the proposal to call sente Charte, une proposition en vue sueh a conference shall be placed on de la convoquer sera inscrite å 1’ordre the agenda of thal session of the Gen­ du jour de cette session, et la confé­ eral Assembly, and the conference rence sera réunie, s’il en est ainsi décishall be held if so decided by a ma- dé par un vote de la majorité de l’Asjority vote of the members of the semblée Générale et par un vote de General Assembly and by a vote of sept queleonques des membres du Con­ anv seven members of the Security seil de Sécurité. Council.

CHAPTER XIX. CHAPITRE XIX.

RATIFICATION AND SIGNATURE. RATIFICATION ET SIGNATURE.

Ar tide 110. Article 110. 1. The present Charter shall be 1. La présente Charte sera ratifiée ratified by the signatory states in ac- par les Etats signataires conformécordance with their respective consti- ment å leurs régles constitutionnelles tutional processes. respectives. 2. The ratifications shall be de- 2. Les ratifications seront déposées posited with the Government of the auprés du Gouvernement des Etats- United States of America, which shall Unis d’Amérique, qui notifiera chaque notify all the signatory states of each dépöt å tous les Etats signataires ainsi deposit as well as the Secretary-Gen- qu’au Secrétaire Général de 1’Organi­ eral of the Organization when he has sation, lorsque celui-ci aura été been appointed. nommé. 3. The present Charter shall come 3. La présente Charte entrera en into force upon the deposit of ratifi­ vigueur apres le dépöt des ratifications cations by the Republic of China, par la République de Chine, la France, France, the Union of Soviet Socialist l’Union des Républiques Soviétiques Republics, the United Kingdom of Socialistes, le Royaume-Uni de Grande- Great Britain and Northern Ireland, Bretagne et dTrlande du Nord, les and the United States of America, and Etats-Unis d’Amérique et par la ma­ by a majority of the other signatory jorité des autres Etats signataires. Un states. A protocol of the ratifications procés-verbal de dépöt des ratifica­ deposited shall thereupon be drawn tions sera ensuite dressé par le Gou­ up by the Government of the United vernement des Etats-Unis d’Amérique States of America which shall com- qui en communiquera copie å tous les municate copies thereof to all the Etats signataires. signatory states. 4. The states signatory to the pres­ 4. Les Etats signataires de la pré­ ent Charter which ratify it after it sente Charte qui la ratifieront apres has come into force will become orig­ son entrée en vigueur deviendront inal Members of the United Nations Membres originaires des Nations Unies on the date of the deposit of their å la date du dépöt de leurs ratifica­ respective ratifications. tions respectives.

3. Därest en sådan konferens ej hållits före generalförsamlingens ti­ onde årliga möte efter denna stadgas ikraftträdande, skall förslag att sam­ mankalla en sådan konferens uppta­ gas på dagordningen för detta möte; konferensen skall hållas, örn beslut därom fattas med bifall av flertalet av generalförsamlingens medlemmar samt av sju medlemmar av säker­ hetsrådet, oavsett vilka.

KAPITEL XIX.

RATIFIKATION OCH UNDER­ TECKNANDE.

Artikel 110. 1. Denna stadga skall ratificeras av signatärmakterna i den ordning, som de olika staternas författningar före­ skriva. 2. Ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos Amerikas Förenta Sta­ ters regering, vilken om varje deposi­ tion skall notificera samtliga signatärmakter ävensom organisationens ge­ neralsekreterare, sedan denne utsetts.

3. Stadgan skall träda i kraft, när Republiken Kina, Frankrike, De Socia­ listiska Rådsrepublikernas Union, Det Förenade Konungariket Storbritan­ nien och Nordirland samt Amerikas Förenta Stater ävensom flertalet av övriga signatärmakter deponerat sina ratifikationsinstrument. Ett protokoll över de deponerade ratifikationsin­ strumenten skall därefter upprättas av Amerikas Förenta Staters regering, som skall tillställa alla signatärmak­ ter avskrifter av detsamma.

4. Signatärmakt, som ratificerar denna stadga efter dess ikraftträdan­ de, blir ursprunglig medlem av För­ enta Nationerna den dag, å vilken dess ratifikationsinstrument depone­ ras.

Artide lil. Artide lil. The present Charter, of which the La présente Chade, dont les textes Chinese, French, Russlan, English, chinois, francis, russe, anglais et esand Spanish texts are equally authen- pagnol feront également foi, sera détic, shall remain deposited in the ar- posée dans les archives du Gouvernechives of the Government of the Unit­ ment des Etats-Unis d’Amérique. Des ed States of America. Duly certified copies dument certifiées conformes en copies thereof shall be transmitted seront remises par lui aux Gouverneby that Government to the Govem- ments des autres Etats signataires. ments of the other signatory States. In faith whereof the representa­ En foi de quoi, les représentants des tives of the Governments of the Unit­ Gouvernements des Nations Unies ont ed Nations havé signed the present signé la présente Charte. Charter. Done at the city of San Francisco Fait å San Francisco, le vingt-six the twentysixth day of June, one juin mil neuf cent quarante cinq. thousand nine hundred and fortyfive.

Artikel lil. Denna stadga, vars kinesiska, frans­ ka, ryska, engelska och spanska tex­ ter äga dika vitsord, skall förbliva de­ ponerad i Amerikas Förenta Staters regerings arkiv. Behörigen bestyrkta avskrifter av stadgan skola av denna regering tillställas övriga signa tärmakters regeringar.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV ha­ va ombuden för de förenade natio­ nernas regeringar undertecknat denna stadga. SOM SKEDDE i San Fransisco den tjugosjätte juni nittonhundrafyrtiofem.

Statute of the International Statut de la Cour Internationale Court of Justiee. de Justice.

Article 1. Article premier.

T he international court of justice L a COUR INTERNATIONALE DE JUSTICE

established by the Charter of the Uni­ instituée par la Charte des Nations

ted Nations as the principal judicial Unies comme organe judiciare prin­

organ of the United Nations shall be cipal de 1’Organisation sera constituée

constituted and shall funetion in acet fonetionnera conformément aux dis­ cordance with the provisions of the positions du présent Statut. present Statute.

CHAPTER I. CHAPITRE Ier.

ORGANIZATION OF THE COURT. ORGANISATION DE LA COUR.

Article 2. Article 2. The Court shall be composed of a La Cour est un corps de magistrats body of independent judges, eleeted indépendants, élus, sans égard å leur regardless of their nationality from nationalité, parmi les personnes jouisamong persons of high moral charsant de la plus haute considération aeter, who possess the qualifications morale, et qui réunissent les condirequired in their respective countries tions requises pour 1’exercice, dans för appointment to the highest judi­ leurs pays respectifs, des plus hautes cial offices, or are jurisconsults of fonetions judiciaires, ou qui sont des recognized competence in internation­ jurisconsultes possédant une compéal law. tence notoire en matiére de droit in­

ternational.

Article 3. Article 3. 1. The Court shall consist of fif- 1. La Cour se compose de quinze teen members, no two of whom may membres. Elle ne pourra comprendre be nationals of the same state. plus d’un ressortissant du méme Etat.

2. A person who för the purpose 2. A cet égard celui qui pourrait of membership in the Court could be étre considéré comme le ressortissant regarded as a national of more thån de plus d’un Etat, sera censé étre res­ one state shall be deemed to be a sortissant de celui ou il exerce habinational of the one in which he ortuellement ses droits civils et polidinarily exercises civil and political tiques. rights.

Article 4. Article 4.

1. The members of the Court shall 1. Les membres de la Cour sont

be eleeted by the General Assembly élus par l’Assemblée Générale et pär

and by the Security Council from a le Conseil de Sécurité sur une bste de

Stadga för den internationella domstolen.

Artikel 1. D en internationella domstolen , vil­ ken genom Förenta Nationernas stad­ ga upprättats såsom Förenta Natio­ nernas främsta rättsskipande organ, skall bildas och utöva sin verksamhet enligt bestämmelserna i denna stadga.

KAPITEL I.

DOMSTOLENS ORGANISATION.

Artikel 2. Domstolen består av oberoende do­ mare, valda utan hänsyn till natio­ nalitet bland personer, som åtnjuta det högsta moraliska anseende och uppfylla de villkor, vilka i deras res­ pektive hemland fordras för utövan­ de av de högsta domarämbetena, eller som äro rättslärda med erkänd sak­ kunskap på den internationella rät­ tens område.

Artikel 3. 1. Domstolen består av femton le­ damöter, av vilka icke flera än en må vara medborgare i en och samma stat. 2. En person, som när det gäller medlemskap i domstolen skulle kun­ na betraktas som medborgare i mer än en stat, skall anses vara medbor­ gare i den stat, där han vanligen ut­ övar sina borgerliga och politiska rät­ tigheter. Artikel 4. 1. Domstolens ledamöter väljas av generalförsamlingen och säkerhetsrå­ det bland personer, som föreslagits

list of persons nominated by the na­ personnes présentées par les groupes tional groups in the Permanent Court nationaux de la Cour Permanente of Arbitration, in accordance with d’Arbitrage, conformément aux dispo­ the following provisions. sitions suivantes. 2. In the case of Members of the 2. En ce qui concerne les Membres United Nations not represenled in the des Nations Unies qui ne sont pas Permanent Court of Arbitration, can- représentés å la Cour Permanente didates shall be nominated by na­ d’Arbitrage, les candidats seront prétional groups appointed for tilis pur­ sentés par des groupes nationaux, dépose by their governments under the signés å cet effet par leurs gouvernesame conditions as those prescribed ments, dans les mörnes conditions que for members of the Permanent Court celles stipulées pour les membres de of Arbitration by Artide 44 of the la Cour Permanente d’Arbitrage pär Convention of The Hague of 1907 for Tarticle 44 de la Convention de La the pacific settlement of international Haye de 1907 sur le regement pacidisputes. fique des conflits internationaux. 3. The conditions under which a 3. En 1’absence d’accord spécial, stafe which is a party to the present 1’Assemblée Générale, sur la recom- Statute but is not a Member of the mandation du Conseil de Sécurité, reg­ United Nations may participate in lera les conditions auxquelles peut electing the members of the Court participer ä 1’élection des membres de shall, in the absence of a special la Cour un Etat qui, tout en étant paragreement, be laid down by the Gen­ tie au present Statut, n’est pas Mem­ eral Assembly upon recommendation bro des Nations Unies. of the Security Council.

Article 5. Article 5. 1. At least three months before the 1. Trois mois au moins avant la date of the election, the Secretary- date de 1’élection, le Secrétaire Géné- General of the United Nations shall ral des Nations Unies invite par écrit address a wiatten request to the mem­ les membres de la Cour Permanente bers of the Permanent Court of Arbit­ d’Arbitrage appartenant aux Etats qui ration belonging to the States which sont parties au present Statut, amsi are parties to the present Statute, and que les membres des groupes natio­ to the members of the national groups naux désignés conformément au paappointed under Article 4, paragraph ragraphe 2 de 1’article 4, å procéder 2, inviting them to undertake, within dans un délai déterminé, pär groupes a given time, by national groups, the nationaux, å la présentation de per­ nomination of persons in a position sonnes en situation de remplir les to accept the duties of a member of fonetions de membre de la Cour. the Court. 2. No group may nominate more 2. Chaque groupe ne peut, en aucun thån four persons, not more thån two cas, présenter plus de quatre person­ of whom shall be of their own na- nes dont deux au plus de sa nationationality. In no case may the num- lité. En aucun cas, il ne peut étre préber of candidates nominated by a senté un nombre de candidats plus group be more thån double the num- élevé que le double des siéges å pourber of seats to be filled. voir.

Article 6. Article 6. Before making these nominations, Avant de procéder å cette désignaeach national group is recommended tion il est recommandé å chaque to consult its highest court of justiee, groupe national de consulter la plus its legal faeulties and schools of law, haute cour de justiee, les faeultés et

av den permanenta skiljedomstolens nationella grupper i enlighet med föl­ jande bestämmelser.

2. I fråga om medlemmar av För­ enta Nationerna, vilka icke äro före­ trädda i den permanenta skiljedom­ stolen, skola kandidater föreslås av nationella grupper, vilka för ändamå­ let utses av vederbörande regeringar i samma ordning, som enligt artikel 44 av 1907 års Haag-konvention om avgörande på fredlig väg av interna­ tionella tvister gäller för utseende av ledamöter av den permanenta skilje­ domstolen. 3. Därest icke annat särskilt överenskommes, skall generalförsamling­ en efter tillstyrkan av säkerhetsrådet bestämma den ordning, vari en stat, som anslutit sig till denna stadga men icke är medlem av Förenta Natio­ nerna, må deltaga i val av domstolens ledamöter.

Artikel 5. 1. Minst tre månader före dagen för valet skall Förenta Nationernas generalsekreterare skriftligen anmoda ledamöterna av den permanenta skil­ jedomstolen från de stater, som an­ slutit sig till denna stadga, ävensom ledamöterna av de nationella grup­ per, vilka utsetts jämlikt artikel 4, moment 2, att i nationella grupper inom en viss tidsfrist upprätta förslag på personer, som äro behöriga att ut­ öva befattning såsom domstolsledamot.

2. En och samma grupp må ej föreslå mer än fyra personer, bland dem högst två av dess egen nationa­ litet. I intet fall må flera kandidater föreslås, än som motsvarar dubbla an­ talet av de platser, som skola besättas.

Artikel 6. Det är önskvärt, att varje nationell grupp, innan den uppgör detta förslag, rådfrågar sitt lands högsta domstol, dess juridiska fakulteter och andra

and its national academies and na­ écoles de droit, les academies natiotional sections of international acad­ nales et les sections nationales d’acaemies devoted to tile study of law. démies internationales, vouées å l’étude du droit.

Artide 7. Article 7. 1. The Secretary-General shall 1. Le Secrétaire Général dresse, par prepare a list in alphabetical order ordre alphabétique, une bste de toutes of all the persons thus nominated. les personnes ainsi désignées; seules Säve as provided in Article 12, para- ees personnes sont éligibles, sauf le graph 2, these shall be the only per­ cas prévu å 1’article 12, paragraphe 2. sons eligible. 2. Le Secrétaire Général communi- 2. The Secretary-General shall que cette Uste å 1’Assemblée Générale submit this list to the General Assem­ et au Conseil de Sécurité. bly and to the Security Council.

Article 8. Article 8. The General Assembly and the Se­ L’Assemblée Générale et le Conseil curity Council shall proceed inde- de Sécurité procédent indépendampendently of one another to elect the ment l’un de l’autre å 1’élection des members of the Court. membres de la Cour.

Article 9. Article 9. At every election, the electors shall Dans toute élection, les électeurs bear in mind not only that the per­ auront en vue que les personnes apsons to be elected should individ- pelées ä faire partie de la Cour, non ually possess the qualifications re- seulement réunissent individuellement quired, but also that in the body as a les conditions requises, mais assurent whole the representation of the main dans 1’ensemble la representation des forms of civilization and of the prin­ grandes formes de civilisation et des cipal legal systems of the world should principaux systenus juridiques du be assured. nionde.

Article 10. Article 10. 1. Those candidates who obtain 1. Sont élus ceux qui ont réuni la an absolute majoritv of votes in the majorité absolue des voix dans F As­ General Assembly and in the Security semblé Générale et dans le Conseil Council shall be considered as elected. de Sécurité. 2. Any vote of the Security Coun­ 2. Le vote au Conseil de Sécurité, cil, whether for the election of judges soit pour 1’élection des juges, soit pour or for the appointment of members la nomination des membres de la comof the conference envisaged in Article mission visée å 1’article 12 ci-aprés, ne 12, shall be taken without any dis- comportera aucune distinetion entre tinction between permanent and non- membres permanents et membres nonpermanent members of the Security permanents du Conseil de Sécurité. Council. 3. In the event of more thån one 3. Au cas oii le double sendin de national of the same State obtaining 1’Assemblée Générale et du Conseil de an absolute majority of the votes both Sécurité se porterait sur plus d’un of the General Assembly and of the ressortissant du méme Etat, le plus Security Council, the eldest of these ägé est seul élu. only shall be considered as elected.

undervisningsanstalter för rättsveten­ skap samt dess åt rättens studium ägnade nationella akademier och dess nationella sektioner av internationella akademier.

Artikel 7. 1. Generalsekreteraren skall upp­ rätta en förteckning i alfabetisk ord­ ning över alla sålunda föreslagna per­ soner. Med undantag för det fall, som avses i artikel 12, moment 2, äro en­ dast dessa personer valbara. 2. Generalsekreteraren skall del­ giva generalförsamlingen och säker­ hetsrådet denna förteckning.

Artikel 8. Generalförsamlingen och säkerhets­ rådet skrida oberoende av varandra till val av domstolens ledamöter.

Artikel 9. Vid varje val skola väljarna hava i åtanke icke blott, att de personer, som väljas, böra var för sig uppfylla de erforderliga förutsättningarna, utan även att säkerhet vinnes för att dom­ stolen som helhet företräder civilisa­ tionens olika huvudformer och värl­ dens främsta rättssystem.

Artikel 10. 1. De kandidater, som uppnå abso­ lut röstövervikt i generalförsamlingen och i säkerhetsrådet, skola anses valda. 2. Vid omröstning i säkerhetsrådet skall, vare sig det gäller val av do­ mare eller val av medlemmar av det i artikel 12 omförmälda utskottet, skillnad ej göras mellan ständiga och icke-ständiga medlemmar av säker­ hetsrådet.

3. I händelse mer än en medbor­ gare i en och samma stat uppnår ab­ solut röstövervikt både i generalför­ samlingen och i säkerhetsrådet, skall endast den äldste av dem anses vald.

Artide 11. Artide 11.

If, after the first meeting held for Si, apres la premiére séance d’électhe purpose of the election, one or tion, il reste encore des siéges å pourmore seats remain to be filled, a sec­ voir, il est procédé, de la méme ma-

ond and, if necessary, a third meeting niére, å une seconde et, s’il est nécesshall tahe place. saire, å une troisiéme.

Artide 12. Artide 12.

1. If, after the third meeting, one or 1. Si, apres la troisiéme séance more seats still remain unfilled, a d’élection, il reste encore des siéges joint conference consisting of six å pourvoir, il peut étre å tout moment members, three appointed by the Gen­ formé sur la demande, soit de l’Aseral Assembly and three by the Se- semblée Générale, soit du Conseil de curity Council, may be formed at any Sécurité, une Commission médiatrice

time at the request of elther the Gen­ de six membres, nommés trois pär eral Assembly or the Security Coun­ l’Assemblée Générale, trois par le cil, for the purpose of choosing by Conseil de Sécurité, en vue de choisir the vote of an absolute majority one par un vote å la majorité absolue, name for each seat still vacant, to pour chaque siége non pourvu, un submit to the General Assembly and nom å présenter å 1’adoption séparée

the Security Council for their respec- de l’Assemblée Générale et du Conseil tive acceptance. de Sécurité.

2. If the joint conference is un- 2. La Commission médiatrice peut animously agreed upon any person porter sur sa Uste le nom de toute who fulfils the required conditions, personne satisfaisant aux conditions he may be included in its list, even requises et qui recueille 1’unanimité de though he was not included in the ses suffrages, lors méme qu’il n’aurait list of nominations referred to in Ar­ pas figuré sur la bste de presentation tide 7. visée å 1’article 7. 3. If the joint conference is satis- 3. Si la Commission médiatrice confied t hat it will not be successful in state quille ne peut réussir å assurer procuring an election, those members 1’élection, les membres de la Cour déjå of the Court who havé already been nommés pourvoient aux siéges va­ elected shall, whithin a period to be cans, dans un délai å fixer par le fixed by the Security Council, proceed Conseil de Sécurité, en choississant to till the vacant seats by selection parmi les personnes qui ont obtenu from among those candidates who des suffrages soit dans 1’Assemblée havé obtained votes either in the Gen­ Générale, soit dans le Conseil de Sé­ eral Assembly or in the Security Coun­ curité. cil.

4. In the event of an equality of 4. Si, parmi les juges, il y a partage votes among the judges, the eldest egal des voix, la voix du juge le plus jugde shall havé a casting vote. ågé 1’emporte.

Artide 13. Article 13.

1. The members of tile Court shall 1. Les membres de la Cour sont élus be elected for nine years and may be pour neuf ans et ils sont rééligibles; re-elected; provided, however, that of toutefois, en ce qui concerne les juges the jugdes elected at the first elec­ nommés å la premiére élection de la tion, the terms of five judges shall Cour, les fonctions de cinq juges expire at the end of three years and prendront fin au bouf de trois ans, et the terms of five more judges shall Gelles de cinq autres juges prendront expire at the end of six years. fin au bouf de six ans.

Artikel 11.

Om efter det första valsamman­ trädet en eller flera platser återstå att besätta, skall i samma ordning ett andra och, om så erfordras, ett tredje sammanträde äga rum.

Artikel 12. 1. Om efter det tredje valsamman­ trädet en eller flera platser alltjämt återstå att besätta, må när som helst på begäran av generalförsamlingen eller av säkerhetsrådet tillsättas ett medlingsutskott om sex ledamöter, utsedda tre av generalförsamlingen och tre av säkerhetsrådet, med upp­ gift att för varje ledig plats med ab­ solut röstövervikt föreslå ett namn att antagas av generalförsamlingen för sig och säkerhetsrådet för sig.

2. Genom enhälligt beslut må medlingsutskottet i sitt förslag uppta­ ga varje person, som uppfyller de stadgade fordringarna, även örn den­ ne icke förekommit på den i artikel 7 omförmälda förteckningen.

3. Örn medlingsutskottet finner, att det icke är i stånd att åstadkomma ett val, skola de ledamöter av domstolen, som redan utsetts, inom en tidsfrist, som fastställes av sägerhetsrådet, fyl­ la de lediga platserna genom val bland de personer, som erhållit röster an­ tingen i generalförsamlingen eller i säkerhetsrådet.

4. Vid lika röstetal bland domar­ na äger den äldste utslagsröst.

Artikel 13. 1. Domstolens ledamöter väljas för nio år och kunna återväljas; dock skola av de domare, som utses vid det första valet, fem avgå efter tre år och fem andra efter sex år.

2. The judges whose terms are to 2. Les .juges dont les fonetions expire at the end of the above-men- prendront fin au terme des périodes tioned initial periods of three and six initiales de trois et six ans mentionyears shall be elmsén by lot to be nées ci-dessus seront désignés par tidrawn by tile Secretary-General im- rage au sort effeetué par le Secrétaire mediately after the first election has Général, immédiatement apres qu’il been completed. aura été procédé å la premiére élection. 3. The members of the Court shall 3. Les membres de la Cour restent continue to decharge their duties en fonetion jusqu’å leur remplaceuntil their places havé been filled. ment. Apres ce remplacement, ils con- Though replaced, they shall finish tinuent de connaitre des affaires dont any cases which they may havé be- ils sont déjå saisis. gun. 4. In the case of the resignation of 4. En cas de démission d un mema member of the Court, the resigna­ bre de la Cour, la démission sera tion shall be addressed to the Presi­ adressée au Président de la Cour, pour dent of the Court for transmission to étre transmise au Secrétaire Général. the Secretary-General. This last no- Cette derniére notification emporte va­ tification makes the place vacant. rancé de siége.

Ar tide 14. Artide 14. Vacancies shall be filled by the Il est pourvu aux siéges devenus same method as that laid down for vacants selon la méthode suivie pour the first election, subject to the fol- la premiére élection, sous réserve de lowing provision: the Secretary-Gen­ la disposition ci-aprés: dans le mois eral shall, within one month of the qui suivra la vacance, le Secrétaire occurrence of the vacancy, proceed Générale procédera å 1’invitation presto issue the invitations provided for in crite par 1’article 5, et la date d’élec- Artide 5, aud the date of the election tion sera fixée par le Conseil de Séshall be fixed by the Security Coun­ curité. cil. Artide 15. Artide 15. A member of the Court eleeted to Le membre de la Cour élu en replace a member whose term of Of­ remplacement d’un membre dont le fice lias not expired shall hold office mandat n’est pas expiré achéve le for the remainder of his predecessor’s terme du mandat de son prédécesseur. term. Artide 16. Artide 16. 1. No member of the Court may 1. Les membres de la Cour ne peuexercise any political or administra­ vent exercer aucune fonetion politique tive funetion, or engage in any other ou administrative, ni se livrer å au­ occupation of a professional nature. cune autre occupation de caractére professionnel. 2. Any doubt on this point shall 2. En cas de doute, la Cour décide. be settled by the decision of the Court.

Artide 17. Artide 17. 1. No member of the Court may 1. Les membres de la Cour ne peuact as agent, counsel. or advocate in vent exercer les fonetions d’agent, de any case. conseil ou d’avocat dans aucune affaire.

2. De domare, som skola avgå med utgången av ovannämnda begynnelse­ perioder örn tre och sex år, utväljas genom lottdragning, som företages av generalsekreteraren omedelbart efter att det första valet avslutats.

3. Domstolens ledamöter kvarstå i ämbetet, intill dess efterträdare ut­ setts. Även därefter skola de fullfölja behandlingen av mål, som de redan börjat handlägga.

4. önskar ledamot av domstolen avgå, skall avsägelsen ställas till dom­ stolens president för att tillställas ge­ neralsekreteraren. Detta senare med­ delande medför ledighet i domstolen.

Artikel 14. Ledigblivna platser skola återbesät­ tas i den för det första valet stadgade ordningen med förbehåll för följan­ de bestämmelse: inom en månad ef­ ter det ledigheten uppstått, skall ge­ neralsekreteraren utsända i artikel 5 föreskrivna anmodan, och dagen för valet skall bestämmas av säkerhets­ rådet.

Artikel 15. Ledamot av domstolen, som valts efter ledamot, vars ämbetstid icke utlupit, innehar ämbetet under återsto­ den av företrädarens ämbetstid.

Artikel 16. 1. Ledamot av domstolen må icke innehava någon politisk eller admi­ nistrativ funktion eller utöva någon annan yrkesmässig verksamhet.

2. I tvivelaktiga fall tillkommer avgörandet domstolen.

Artikel 17. 1. Ledamot av domstolen må icke vara ombud, rådgivare eller advokat i något mål.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 196. 12

2. No member may participate in 2. Ils ne peuvent participer au régthe decision of any case in which he lement d’aucune affaire dans laquelle has previously taken part as agent, ils sont antérieurement intervenus counsel, or advocate för one of the comme agents, conseil ou avocats de parties, or as a member of a national 1’une des parties, membres d’un tri­ or international court, or of a com- bunal national ou international, d’une mission of enquiry, or in any other commission d’enquéte, ou å tout autre capacity. titre. 3. Any doubt on this point shall 3. En cas de doute, la Cour décide. be settled by the decision of the Court.

Article 18. Article 18. 1. No member of the Court can 1. Les membres de la Cour ne peu­ he dismissed unless, in the unani- vent étre relevés de leurs fonctions mous oponion of the other members, que si, au jugement unanime des he has ceased to fulfil the required autres membres, ils ont cessé de réconditions. pondre aux conditions requises. 2. Formal notification thereof shall 2. Le Secrétaire Général en est offibe made to the Secretary-General by ciellement informé par le Greffier. the Register. 3. This notification makes the 3. Cette communication emporte va­ place vacant. rancé de siége.

Article 19. Article 19. The members of the Court, wilen Les membres de la Cour jouissent, engaged on the business of the Court, dans 1’exercice de leurs fonctions, des shall enjoy diplomati privileges and privileges et immunités diplomatiques. immunities.

Article 20. Article 20. Every member of the Court shall, Tout membre de la Cour doit, avant before taking up his duties, make a d’entrer en fonction, en séance pusolemn declaration in open court that blique, prendre l’engagement solennel he will exercise his powers imparti- d’exercer ses attributions en pleine ally and conscientiously. impartialité et en toutes conscience.

Article 21. Article 21. 1. The Court shall elect its Pre­ 1. La Cour nömme, pour trois ans, sident and Vice-President för three son Président et son Vice-Président; years; they may be re-elected. ils sont rééligibles. 2. The Court shall appoint its 2. Elle nömme son Greffier et peut Registrar and may provide for the pourvoir åda nomination de tels autres appointment of such other officers as fonctionnaires qui seraient nécesmay be necessary. saires.

Article 22. Article 22. 1. The seat of the Court shall be l.Le siége de la Cour est fixé å La established at The Hague. This, Haye. La Cour peut toutefois siéger however, shall not prevent the Court et exercer ses fonctions ailleurs lorsfrom sitting and exercising its func- quille le juge désirable. tions elsewhere whenever the Court considers it desirable.

2. Ledamot av domstolen må icke deltaga i avgörandet av något mål, i vilket han tidigare uppträtt såsom endera partens ombud, rådgivare el­ ler advokat, såsom medlem av en na­ tionell eller internationell domstol, så­ som medlem av en undersökningsnämnd eller i någon annan egenskap. 3. I tvivelaktiga fall tillkommer avgörandet domstolen.

Artikel 18. 1. Ledamot av domstolen kan icke skiljas från ämbetet, med mindre han enligt övriga ledamöters enhälliga mening upphört att fylla de stadgade förutsättningarna. 2. Officiell underrättelse härom skall av domstolens sekreterare till­ ställas generalsekreteraren. 3. Dylikt meddelande medför le­ dighet i domstolen.

Artikel 19. Domstolens ledamöter åtnjuta vid fullgörandet av sina uppgifter diplo­ matiska privilegier och immuniteter.

Artikel 20. Varje ledamot av domstolen skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid offentligt sammanträde avgiva en högtidlig förklaring, att han skall opartiskt och samvetsgrant utöva sina befogenheter.

Artikel 21. 1. Domstolen väljer sin president och sin vicepresident för tre år; de kunna återväljas. 2. Domstolen utnämner sin sekre­ terare och äger förordna örn utnäm­ ning av sådana andra tjänstemän, som må erfordras.

Artikel 22. 1. Domstolen har sitt säte i Haag. Detta utgör dock icke hinder för att domstolen sammanträder och fullgör sina uppgifter annorstädes, närhelst den anser detta önskvärt.

2. The President and the Registret 2. Le Président et le Greffier rési shall reside at the seat of the Court. dent au siége de la Cour.

Article 23. Article 23. 1. The Court shall remain perma- 1. La Cour reste tou jours en foncnently in session, except during the tion, excepté pendant les vacances jujudicial vacations, the dates and diciaires, dont les périodes et la durée duration of which shall be fixed by sont fixées par la Cour. the Court. 2. Members of the Court are en- 2. Les membres de la Cour ont droit titled to periodic leave, the dates and å des congés périodiques dont la date duration of which shall be fixed by et la durée seront fixées pär la Cour, the Court, having in mind the dis- en tenant compte de la distance qui tance between The Hague and the sépare La Haye de leurs foyers. home of each judge. 3. Members of the Court shall be 3. Les membres de la Cour sont bound, unless they are on leave or tenus, å moms de congé, d’empécheprevented from attending by illness ment pour cause de maladie ou autre or other serious reasons duly ex- motif grave dument justifié auprés plained to the President, to hold du Président, d’étre å tout moment å themselves permanently at the dispo- la disposition de la Cour. sal of the Court.

Article 24. Article 24. 1. If, for some special reason, a 1. Si, pour une raison spéciale, l’un member of the Court considers that des membres de la Cour estime devoir he should not take part in the deci­ ne pas participer au jugement d’une sion of a particular case, he shall so affaire déterminée, il en fait part au inform the President. Président. 2. If the President considers that 2. Si le Président estime qu’un des for some special reason one of the membres de la Cour ne doit pas, pour members of the Court should not sit une raison spéciale, siéger dans une in a particular case, he shall give him affaire déterminée, il en avertit cenotice accordingly. lui-ci. 3. If in any such case the member 2. Si, en pareils cas, le membre de of the Court and the President dis- la Cour et le Président sont en désagree, the matter shall be settled by accord, la Cour décide. the decision of the Court.

Article 25. Article 25. 1. The full Court shall sit except l.Sauf exception expressément préwhen it is expressly provided other- vue par le present Statut, la Cour wise in the present Statute. exerce ses attributions en séance pléniére. 2. Subject to the condition that the 2. Sous la condition que le nombre number of judges available to consti- des juges disponibles pour constituer tute the Court is not thereby reduced la Cour ne soit pas réduit å moins de below eleven, the Rules of the Court onze, le Réglement de la Cour pourra may provide for allowing one or more prévoir que, selon les circonstances et judges, according to circumstances å tour de röle, un ou plusieurs juges and in rotation, to be dispensed from pourront étre dispensés de siéger. sitting.

2. Presidenten och sekreteraren skola vara bosatta, där domstolen har sitt säte.

Artikel 23. 1. Domstolen skall ständigt förbli­ va i session utom under sina ferier, vilkas tid och längd bestämmas av domstolen.

2. Domstolens ledamöter äga åt­ njuta regelbunden semester, vars tid och längd bestämmas av domstolen under hänsynstagande till avståndet mellan Haag och vederbörande do­ mares hemort. 3. Domstolens ledamöter äro skyl­ diga att, med mindre de åtnjuta se­ mester eller äro förhindrade på grund av sjukdom eller andra allvarliga, in­ för presidenten vederbörligen styrk­ ta orsaker, ständigt stå till domstolens förfogande.

Artikel 24.

1. Örn av särskild anledning leda­ mot av domstolen anser sig icke böra deltaga i avgörandet av visst mål, har han att därom underrätta presiden­ ten. 2. Örn presidenten anser, att leda­ mot av domstolen av särskild anled­ ning icke bör deltaga i behandlingen av visst mål, skall han därom under­ rätta denne. 3. Om i ett dylikt fall domstolsledamoten och presidenten hysa skil­ da meningar, tillkommer avgörandet domstolen.

Artikel 25. 1. Därest ej annorlunda uttryckli­ gen föreskrives i denna stadga, utövar domstolen sina befogenheter i ple­ num. 2. Under förutsättning att antalet domare, som äro tillgängliga för att konstituera domstolen, icke därigenom minskas till mindre än elva, må i domstolens reglemente stadgas, att en eller flera domare, alltefter omstän­ digheterna och i tur och ordning, må befrias från att närvara.

3. A quorum of nine judges shall 3. Le quorum de neuf est suffisant suffice to constitute the Court. pour constituter la Cour.

Artide 26. Artide 26. 1. The Court may from time to time 1. La Cour peut, ä toute époque, form one or more chambers, composed constituer une ou plusieurs chambres of three or more judges as the Court composées de trois juges au moms may determine, for dealing with selon ce quille décidera, pour conparticular categories of cases; for naitre de catégories déterminées d’afexample, labor cases and cases relat- faires, par exemple d’affaires de tra­ ing to transit and Communications. vail et d’affaires concernant le transit et les Communications. 2. The Court may at any time 2. La Cour peut, å toute époque, form a chamber for dealing with a constituer une chambre pour conparticular case. The number of judges naitre d’une affaire déterminée. Le to constitute such a chamber shall be nombre des juges de cette chambre determined by the Court with the sera fixé par la Cour avec 1’assentiapproval of the parties. ment des parties. 3. Cases shall be heard and deter­ 3. Les chambres prévues au présent mined by the chambers provided for artide statueront, si les parties le dein this Artide if the parties so mandent. request.

Artide 27. Artide 27. A judgment given by any of the Tout arrét rendu par bune des chambers provided for in Artides 26 chambres prévues aux artides 26 et and 29 shall be considered as ren- 29 sera considéré comme rendu par dered by the Court. la Cour.

Artide 28. Artide 28. The chambers provided för in Ar­ Les chambres prévues aux artides tides 26 and 29 may, with the consent 26 et 29 peuvent, avec le consentement of the parties, sit and exercise their des parties, siéger et exercer leurs functions elsewhere thån at The fonctions ailleurs qu’å La Haye. Hague.

Artide 29. Artide 29. With a view to the speedy despatch En vue de la prompte expédition of business, the Court shall form des affaires, la Cour compose annuannually a chamber composed of five ellement une chambre de cinq juges, judges which, at the request of the appelés å statuer en procédure som­ parties, may hear and determine cases mare lorsque les parties le demanby summary procedure. In addition, dent. Deux juges seront, en outre, détwo judges shall be selected for the signés pour remplacer celui des juges purpose of replacing judges who find qui se trouverait dans 1’impossibilité it impossible to sit. de siéger.

Artide 30. Aloicie 30. 1. The Court shall frame rules for 1. La Cour détermine par un réglecarrying out its functions. In par­ ment le mode suivant lequel elle exerce ticular, it shall lay down rules of ses attributions. Elle regie notamment procedure. sa procédure. 2. The Rules of the Court may 2. Le Réglement de la Cour peut provide for assessors to sit with the prévoir des assesseurs siégeant å la

3. Domstolen är domför med nio domare.

Artikel 26. 1. Domstolen må vid behov till­ sätta en eller flera kamrar, bestående av tre eller flera domare alltefter domstolens beprövande, för att hand­ lägga särskilda slag av mål, exempel­ vis rörande arbetsförhållanden och mål rörande transitering och sam­ färdsel. 2. Domstolen må när som helst tillsätta en kammare för att hand­ lägga ett särskilt mål. Antalet domare i en dylik kammare bestämmes av domstolen med parternas samtycke.

3. Mål handläggas av i denna ar­ tikel avsedda kamrar, örn parterna framställa begäran därom.

Artikel 27. Utslag avkunnat av någon av de kamrar, om vilka stadgas i artiklar­ na 26 och 29, skall anses såsom av­ kunnat av domstolen.

Artikel 28. De kamrar, om vilka stadgas i ar­ tiklarna 26 och 29, må med parternas samtycke sammanträda och utöva sin verksamhet annorstädes än i Haag.

Artikel 29. För att främja en snabb handlägg­ ning av målen skall domstolen årli­ gen tillsätta en kammare av fem do­ mare, vilka på begäran av partema må handlägga mål enligt summariskt förfarande. Dessutom skola två do­ mare utses att ersätta domare, som må bliva förhindrade.

Artikel 30. 1. Domstolen fastställer ett regle­ mente för utövningen av sin verksam­ het. Särskilt fastställer den regler för förfarandet. 2. I domstolsreglementet må givas bestämmelser om bisittare med säte

Court or with any of its chambers, Cour ou dans ses chambres, sans droit without the right to vote. de vote.

Article 31. Article 31.

1. Judges of the nationality of 1. Les juges de la nationalité de each of the parties shall retain their chacune des parties conservent le droit right to sit in the case before the de siéger dans 1’affaire dont la Cour Court. est saisie. 2. If the Court includes upon the 2. Si la Cour compte sur le siége Bench a judge of the nationality of un juge de la nationalité d’une des one of the parties, any other party parties, toute autre partie peut de­ may choose a person to sit as judge. signer une personne de son choix pour Suell person shall be chosen prefer- siéger en qualité de juge. Celle-ci devra ably from among those persons who étre prise de préférence parmi les perhavé been nominated as candidates as sonnes qui ont été l’objet d’une pre­ provided in Articles 4 and 5. sentation en conformité des articles 4 et 5. 3. If the Court includes upon the 3. Si la Cour compte sur le siége Bench no judge of the nationality of aucun juge de la nationalité des par­ the parties, each of these parties may ties, chacune de ees parties peut proproceed to choose a judge as provided céder å la désignation d’un juge de la in paragraph 2 of this Article. méme maniére qu’au paragraphe précédent. 4. The provisions of this Article 4. Le present article s’applique shall apply to the case of Articles 26 dans le cas des articles 26 et 29. En and 29. In such cases, the President pareils cas, le Président priera un, shall request one or, if necessary, two ou, s’il y a hevi, deux des membres de of the members of the Court forming la Cour composant la chambre, de the chamber to give place to the céder leur place aux membres de la members of the Court of the national­ Cour de la nationalité des parties inity of the parties concemed, and, fall­ téressées et, å défaut ou en cas d’eming such, or if they are unable to be péchement, aux juges spécialement dépresent, to the judges specially chosen signés par les parties. by the parties. 5. Should thero be several parties 5. Lorsque plusieurs parties font in the same interest, they shall, för cause commune, elles ne comptent, the purpose of the preceding provi­ pour 1’application des dispositions qui sions, be reckoned as one party only. précédent, que pour une seule. En cas Any doubt upon this point shall be de doute, la Cour décide. settled by the decision of the Court. 6. Judges chosen as laid down in 6. Les juges désignés, comme il est paragraphs 2, 3, and 4 of this Article dit aux paragraphes 2, 3 et 4 du shall fulfil the conditions required by présent article, doivent satisfaire aux Articles 2, 17 (paragraph 2), 20, and prescriptions des articles 2, 17, pa­ 24 of the present Statute. They shall ragraphe 2, 20 et 24 du présent take part in the decison on terms of Statut. Ils participent å la décision complete equality with their col- dans des conditions de complete égaleagues. lité avec kurs collégues.

Article 32. Article 32.

1. Each member of the Court shall 1. Les membres de la Cour rereceive an annual salary. Coivent un traitement annuel. 2. The President shall receive a 2. Le Président rekolt une allocaspecial annual allowance. tion annuelle spéciale.

i domstolen eller i dess kamrar utan rösträtt.

Artikel 31. 1. Domare av parternas nationa­ litet bibehålla sin rätt att deltaga i handläggningen av det mål, som anhängiggjorts vid domstolen. 2. Örn i domstolen sitter en do­ mare av samma nationalitet som en av parterna, må varje annan part utse en person att vara domare. Denna person skall företrädesvis utses bland de personer, som föreslagits i enlig­ het med artiklarna 4 och 5.

3. Örn i domstolen icke finnes nå­ gon domare av parternas nationalitet, må envar av parterna utse en domare i enlighet med vad som stadgas i mo­ ment 2 av denna artikel.

4. Bestämmelserna i denna artikel skola gälla i fall, som avses i artiklar­ na 26 och 29. I dylika fall skall pre­ sidenten uppmana en eller, om så er­ fordras, två av de domstolsledamöter, av vilka kammaren består, att av­ stå sina platser åt domstolsledamöter av vederbörande parters nationalitet, och, örn sådana saknas eller äro för­ hindrade, åt av parterna särskilt ut­ sedda domare. 5. Då flera parter göra gemensam sak, räknas de, i vad angår tillämp­ ningen av ovanstående bestämmelser, såsom en enda part. I tvivelaktiga fall tillkommer avgörandet domsto­ len. 6. Domare, som utsetts enligt reg­ lerna i momenten 2, 3 och 4 av den­ na artikel, måste uppfylla de i artik­ larna 2, 17 moment 2, 20 och 24 av denna stadga föreskrivna fordringar. De deltaga i beslutet fullt jämställda med andra domare.

Artikel 32. 1. Domstolens ledamöter åtnjuta årlig avlöning. 2. Presidenten erhåller ett särskilt årligt arvode.

3. The Vice-President shall receive 3. Le Vice-Président regoit une alloa special allowance for every day on cation spéciale pörn- chaque jour ou which he acts as President. il remplit les fonctions de President.

4. The judges chosen under Article 4. Les juges désignés par applica- 31, other thån members of the Court, tion de 1’article 31, autres que les shall receive compensation for each membres de la Cour, regoivent une inday on which they exercise their demnité pour chaque jour ou ils functions. exercent leurs fonctions. 5. These salaries, allowances, and 5. Ces traitements, allocations et incompensation shall be fixed by the demnités sont fixés par 1’Assemblée General Assembly. They may not be Générale. Ils ne peuvent étre diminués decreased during the term of office. pendant la durée des fonctions. 6. The salary of the Registrar shall 6. Le traitement du Greffier est fixé be fixed by the General Assembly on par 1’Assemblée Générale sur la pro­ the proposal of the Court. position de la Cour. 7. Regulations made by the Gen­ 7. Un réglement adopté par l’Aseral Assembly shall fix the conditions semblée Générale fixe les conditions under which retirement pensions may dans lesquelles des pensions sont albe given to members of the Court and louées aux membres de la Cour et au to the Registrar, and the conditions Greffier, ainsi que les conditions dans under which members of the Court lesquelles les membres de la Cour et aud the Registrar shall havé their le Greffier regoivent le remboursement traveling expenses refunded. de leurs frais de voyage. 8. The above salaries, allowances, 8. Les traitements, allocations et and compensation shall be free of all indemnités sont exempts de tout imtaxation. pöt.

Article 33. Artides 33. The expenses of the Court shall be Les frais de la Cour sont supportés borne by the United Nations in such par les Nations Unies de la maniére a manner as shall be decided by the que 1’Assemblée Générale décide. General Assembly.

CHAPTER II. CHAPITRE II.

COMPETENCE OF THE COURT. COMPETENCE DE LA COUR.

Article 34. Article 34. 1. Only States may be parties in 1. Seuls les Etats ont qualité pour cases before the Court. se présenter devant la Cour. 2. The Court, subject to and in 2. La Cour, dans les conditions presconformity with its Rules, may re- crites par son Réglement, pourra de­ quest of public international organiza- mander aux organisations internatiotions information relevant to cases be­ nales publiques des renseignements fore it, and shall receive such infor­ relatifs aux affaires portées devant mation presented by such organiza- elle, et recevra également les dits ren­ tions on their own initiative. seignements qui lui seraient présentés par ces organisations de leur propre initiative. 3. Whenever the construction of 3. Lorsque 1’interprétation de 1’acte the constituent instrument of a public constitutif d’une organisation internainternational organization or of an in- tionale publique ou celle d’une con-

3. Vicepresidenten erhåller ett sär­ skilt arvode för varje dag, under vil­ ken han fullgör presidentens uppgif­ ter. 4. De enligt artikel 31 utsedda do­ mare, som icke äro ledamöter av domstolen, erhålla ersättning för var­ je dag, under vilken de fullgöra sina uppgifter. 5. Dessa avlönings-, arvodes- och ersättningsbelopp fastställas av gene­ ralförsamlingen. De kunna icke mins­ kas under ämbetstiden. 6. Sekreterarens avlöning faststäl­ les av generalförsamlingen på förslag av domstolen. 7. I ett av generalförsamlingen an­ taget reglemente bestämmas de vill­ kor, på vilka pensioner må tillerkän­ nas domstolens ledamöter och sekre­ teraren, ävensom de villkor, på vil­ ka domstolens ledamöter och sekre­ teraren erhålla ersättning för sina re­ sekostnader. 8. Ovannämnda avlöningar, arvo­ den och ersättningar äro befriade från all beskattning.

Artikel 33. Kostnaderna för domstolen bestri­ das av Förenta Nationerna på sätt generalförsamlingen bestämmer.

KAPITEL II.

DOMSTOLENS BEHÖRIGHET.

Artikel 34. 1. Endast stater kunna vara par­ ter inför domstolen. 2. Domstolen må, i överensstäm­ melse med sitt reglemente, hos offent­ liga internationella organisationer be­ gära upplysningar i mål inför dom­ stolen, och har att emottaga dylika upplysningar, som sådana organisa­ tioner lämna på eget initiativ.

3. Närhelst i ott mål inför domsto­ len fråga uppstår örn tolkningen av en urkund, varigenom en offentlig in-

ternational convention adopted thele­ vention internationale adoptée en ander is in question in a case before vertu de cet aete est mise en question the Court, the Registrar shall so notify dans une affaire soumise å la Cour, le the public international organization Greffier en avise cette organisation et concerned and shall communicate to lui communique tolde la procédure it copies of all the written proceed- écrite. ings.

Article 35. Article 35. 1. The Court shall be open to 1. La Cour est ouverte aux Etats the States parties to the present Stat- parties au présent Statut. ute. 2. The conditions under which the 2. Les conditions auxquelles elle est Court shall be open to other States ouverte aux autres Etats sont, sous shall, subject to the special provisions réserve des dispositions particuliéres contained in treaties in force, be laid des traités en vigueur, réglées par le down by the Security Council, but in Conseil de Sécurité, et, dans tous les no case shall suell conditions place cas, sans qu’il puisse en résulter pour the parties in a position of inequality les parties aucune inégalité devant la before the Court. Cour. 3. When a State which is not a 3. Lorsqu’un Etat, qui n’est pas Member of the United Nations is a Membre des Nations Unies, est partie party to a case, the Court shall fix en cause, la Cour fixera la contributhe amount which that party is to tion aux frais de la Cour que cette contribute towards the expenses of the partie devra supporter. Toutefois, Court. This provision shall not apply cette disposition ne s’appliquera pas, if such stafe is hearing a share of si cet Etat participe aux dépenses de the expenses of the Court. la Cour.

Article 36. Article 36. 1. The jurisdiction of the Court 1. La compétence de la Cour s’étend comprises all cases which the parties å toutes les affaires que les parties lui refer to it and all matters specially soumettront, ainsi qu’å tous les cas provided for in the Charter of the spécialement prévus dans la Charte United Nations or in treaties and des Nations Unies ou dans les traités conventions in force. et conventions en vigueur. 2. The States parties to the present 2. Les Etats parties au présent Sta­ Statute may at any time declare that tut, pourront, å n’importe quel mo­

they recognize as compulsory ipso ment, déclarer reconnaitre comme facto and without special agreement, obligatoire de plein droit et sans con­

in relation to any other State ac- vention spéciale, å 1’égard de tout cepting the same obligation, the juris­ autre Etat acceptant la méme obliga­ diction of the Court in all legal dis- tion, la juridiction de la Cour sur putes concerning: tous les différends d’ordre juridique ayant pour objet: a. the interpretation of a trea ty; a. 1’interprétation d’un traité; b. any question of international b. tout point de droit international; law; c. the existence of any fact which, c. la réalité de tout fait qui, s’il if established, would constitute a était établi, constituerait la violation breach of an international obligation; d’un engagement international;

temationell organisation upprättats, eller av en internationell överenskom­ melse, som ingåtts i anslutning till denna urkund, skall sekreteraren här­ om underrätta vederbörande offent­ liga internationella organisation och tillställa organisationen avskrifter av hela skriftväxlingen i målet.

Artikel 35. 1. Domstolen skall stå öppen för de stater, som äro anslutna till den­ na stadga. 2. De villkor, på vilka domstolen må anlitas av andra stater, faststäl­ las, med förbehåll för särskilda be­ stämmelser i gällande traktater, av säkerhetsrådet, men sådana villkor må ej i något fall medföra, att par­ terna icke bliva jämställda inför dom­ stolen. 3. Då en stat, som icke är medlem av Förenta Nationerna, är part i ett mål, skall domstolen bestämma det bidrag till kostnaderna för domsto­ len, som denna part har att vidkän­ nas. Dock gäller icke denna bestäm­ melse, om ifrågavarande stat delta­ ger i kostnaderna för domstolen.

Artikel 36. 1. Domstolen är behörig i alla mål, som underställas densamma av par­ terna, ävensom i alla fall, som sär­ skilt angivas i Förenta Nationernas stadga eller i gällande traktater och konventioner. 2. De stater, som äro anslutna till denna stadga, må när som helst för­ klara, att de i förhållande till varje annan stat, som åtager sig samma förpliktelse, erkänna domstolen så­ som ipso facto och utan särskild över­ enskommelse behörig i alla rättstvister avseende:

a) tolkningen av ett fördrag; b) varje internationellträttsligt spörsmål; c) förefintligheten av någon om­ ständighet, som, därest den konsta­ terades, skulle innebära åsidosättan­ det av en internationell förpliktelse;

d. the nature or extent of the d. la nature ou Tétendue de la re­ reparation to be made for the breach paration due pour la rupture d’un of an international obligation. engagement international.

3. The declarations referred to 3. Les déclarations ci-dessus visées

above may be made unconditionally pourront étre fabes purement et or on condition of reciprocity on the simplement ou sous condition de ré-

part of several or certain States, or ciprocité de la part de plusieurs ou för a certain time. de certains Etats, ou pour un délai

déterminé. 4. Such declarations shall be de- 4. Ces déclarations seront remises

posited with the Secretary-General of au Secrétaire Général des Nations the United Nations, who shall trans- Unies qui en transmettra copie aux mit copies thereof to the parties to parties au présent Statut ainsi qu’au the Statute and to the Registrar of the Greffier de la Cour. Court.

5. Les déclarations faites en appli- 5. Declarations made under Artide cation de Farticle 36 du Statut de la 36 of the Statute of the Permanent Cour Permanente de Justiee Interna­ Court of International Justiee and tionale pour une durée qui n’est pas which are still in force shall be encore expirée seront considérées, deenied, as between the parties to dans les rapports entra parties au pré­ the present Statute. to be acceptances sent Statut, comme comportant accepof the compulsory jurisdiction of the tation de la juridiction obligatoire de International Court of Justiee for the la Cour Internationale de Justiee pour period which they still havé to run la durée restant å courir d’aprés ces aud in accordance with their terms. déclarations et conformément å leurs tennes. 6. In the event of a dispute as to 6. En cas de contestation sur le point whether the Court has jurisdiction, de savoir si la Cour est compétente, la the matter shall be settled by the Cour décide. decision of the Court.

Article 37. Article 37. Whenever a treaty or convention in Lorsqu’un traité ou une convention force provides för reference of a en vigueur prévoit le renvoi å une matter to a tribunal to havé been juridiction que devait instituer la Soinstituted by the League of Nations, ciété des Nations ou å la Cour Perma­ or to the Permanent Court of In­ nente de Justiee Internationale, la ternational Justiee, the matter shall, Cour Internationale de Justiee consas between the parties to the present tituera cette juridiction entre les par­ Statute, be referred to the Interna­ ties au présent Statut. tional Court of Justiee.

Article 38. Article 38.

1. The Court, whose funetion is to 1. La Cour, dont la mission est de decide in accordance with interna­ régler conformément au droit inter­ tional law such disputes as are sub- national les différends qui lui sont mitted to it, shall apply: soumis, applique:

a. international conventions, wheth­ a. les conventions internationales, er general or partieular, establishing soit générales, soit spéciales, établis-

niles expressly recognized by the sant des régles expressément reconcontesting States; nues par les Etats en litige;

d) arten eller omfattningen av den gottgörelse, som bör givas i fall av en internationell förpliktelses åsidosät­ tande. 3. Ovan avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller under förutsättning av ömsesidighet från flera eller vissa staters sida eller för viss bestämd tid.

4. Dessa förklaringar skola depo­ neras hos Förenta Nationernas ge­ neralsekreterare, som har att tillställa de till denna stadga anslutna staterna och domstolens sekreterare avskrifter därav. 5. Förklaringar, som avgivits jäm­ likt artikel 36 i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i förhållanden mellan de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra ett erkännande av den internationella domstolens ob­ ligatoriska behörighet för den tid för­ klaringarna ännu skola gälla och i enlighet med deras bestämmelser.

6. I händelse av meningsskiljak­ tighet rörande domstolens behörighet, tillkommer avgörandet domstolen.

Artikel 37. Då en gällande traktat eller kon­ vention föreskriver en saks hänskjutande till en av Nationernas förbund upprättad domstol eller till den fasta mellanfolkliga domstolen, skall i för­ hållanden mellan de till denna stadga anslutna staterna saken hänskjutas till den internationella domstolen.

Artikel 38. 1. Domstolen, vars uppgift är att i överensstämmelse med internatio­ nell rätt avgöra sådana tvister, som hänskjutas till densamma, skall tilllämpa: a) allmänna eller speciella inter­ nationella överenskommelser, vilka fastställa av de tvistande staterna ut­ tryckligen erkända regler;

b. international custom, as evi- b. la coutume internationale comme dence of a general practice accepted preuve d’une pratique générale accepas law; tée comme étant le droit; c. the general principles of law c. les principes généraux de droit recognized by civilized nations; reconnus par les nations civilisées; d. subject to the provisions of d. sous réserve de la disposition de Article 59, judicial decisions and the 1’article 59, les décisions judiciaires et teachings of the möst highly qualified la doctrine des publicistes les plus publicists of the various nations, as qualifiés des différentes nations, subsidiary means for the determinacomme moyen auxiliaire de détertion of rules of law. mination des régles de droit. 2. Tilis provision shall not preju- 2. La présente disposition ne pörte dice the power of the Court to decide pas atteinte å la faculté pour la Cour,

a case ex aequo et bono, if the parties

si les parties sont d’accord, de stabler agrée thereto.

ex aequo et bono.

CHAPTER lil. CHAPITRE lil.

PROCEDURE. PROCEDURE.

Article 39. Article 39. 1. The official languages of the 1. Les langues officielles de la Cour Court shall be French and English. If sont le francis et 1’anglais. Si les the parties agrée that the case shall parties sont d’accord pour que toute be conducted in French, the judgment la procédure ait lieu en francis, le shall be delivered in French. If the jugement sera prononcé en cette parties agrée that the case shall be langue. Si les parties sont d’accord conducted in English, the judgment pour que toute la procédure ait lieu shall be delivered in English. en anglais, le jugement sera prononcé en cette langue. 2. In the absence of an agreement 2. A défaut d’un accord fixant la as to which language shall be em- langue dont il sera fait usage, les ployed, each party may, in the plead- parties pourront employer pour les ings, use the language which it pre- plaidoiries celle des deux langues fers; the decision of the Court shall qu’elles préféreront, et barret de la be given in French and English. In Cour sera rendu en francais et en this case the Court shall at the same anglais. En ce cas, la Cour désignera time determine which of the two texts en méme temps celui des deux textes shall be considered as authoritative. qui fera foi.

3. The Court shall. at the request 3. La Cour, å la demande de toute of any party, authorize a language partie, autorisera 1’emploi par cette other thån French or English to be partie d’une langue autre que le fran­ used by that party. cis ou Fanglais.

Article 40. Article 40. 1. Cases are brought before the 1. Les affaires sont portées devant Court, as the case may be, either by la Cour, selon le cas, soit par notifica­ the notification of the special agree­ tion du compromis, soit par une rement or by a written application quéte, adressées au Greffier; dans les addressed to the Registrar. In either deux cas, l’objet du différend et les case the subject of the dispute and parties doivent étre indiqués. the parties shall be indicated.

b) internationell sedvänja, utgöran­ de bevis för en allmän praxis, god­ tagen såsom gällande rätt; c) allmänna, av de civiliserade fol­ ken erkända rättsgrundsatser; d) med förbehåll för bestämmel­ sen i artikel 59 rättsliga avgöranden och de olika ländernas mest sakkun­ niga författares lärosatser, såsom hjälpmedel för fastställande av gäl­ lande rätt. 2. Detta stadgande skall icke in­ skränka domstolens befogenhet att avgöra ett mål ex aequo et bono, örn parterna äro ense därom.

KAPITEL lil.

FÖRFARANDE.

Artikel 39. 1. Domstolens officiella språk äro franska och engelska. Om parterna äro ense örn att hela förfarandet skall äga rum på franska, skall utslaget avkunnas på detta språk. Om parter­ na äro ense örn att hela förfarandet skall äga rum på engelska, skall ut­ slaget avkunnas på detta språk.

2. Har överenskommelse icke träf­ fats rörande det språk, som skall an­ vändas, kan envar av parterna för utvecklande av sin talan använda det av de båda språken, som parten fö­ redrager, och domstolens utslag skall avkunnas på franska och engelska. I dylikt fall skall domstolen samtidigt angiva, vilkendera av texterna skall äga vitsord. 3. Domstolen skall på begäran av part tillåta denna part att använda annat språk än franska eller engelska.

Artikel 40. 1. Mål anhängiggöras vid domsto­ len alltefter omständigheterna genom meddelande örn skiljeavtal eller ge­ nom ansökan, riktad till sekretera­ ren. I båda fallen skola tvistens fö­ remål och parterna i målet angivas. Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 196. 13

2. The Registrar shall forthwith 2. Le Greffier donne immédiatecommunicate the application to all ment communication de la requéte å concerned. tous intéressés. 3. He shall also notify the Members 3. Il en informe également les Memof the United Nations through the bres des Nations Unies pär 1’entremise Secretary-General, and also any other du Secrétaire Général, ainsi que les states entitled to apper before the autres Etats admis å ester en justiee Court. devant la Cour.

Article 41. Article 41. 1. The Court shall havé the power 1. La Cour a le pouvoir d’indiquer, to indicate, if it considers that cir- si elle estime que les circonstances cumstances so require, any provisional 1’exigent, quelles mesures conservameasures which ought to be taken to toires du droit de chacun doivent étre preserve the respective rights of prises å titre provisoire. either party. 2. Pending the final decision, no- 2. En attendant 1’arrét définitif, tice of the measures suggested shall 1’indication de ees mesures est imméforthwith be given to the parties and diatement notifiée aux parties et au to the Security Council. Conseil de Sécurité.

Article 42. Article 42. 1. The parties shall be represented 1. Les parties sont représentées pär by agents. des agents. 2. They may havé the assistance 2. Elles peuvent se faire assister of counsel or advocates before the devant la Cour par des conseils ou Court. des avocats. 3. The agents, counsel, and advo­ 3. Les agents, conseils et avocats cates of parties before the Court shall des parties devant la Cour jouiront enjoy the privileges and immunities des privileges et immunités nécessaires necessary to the independent exercise å 1’exercice indépendant de leurs foncof their duties. tions.

Article 43. Article 43. 1. The procedure shall consist of 1. La procédure a deux phases: two parts: written and oral. 1’une écrite, l’autre orale. 2. The written proceedings shall 2. La procédure écrite comprend la consist of the communication to the communication å juge et å partie des Court and to the parties of memorials, mémoires, des contre-mémoires, et counter-memorials and, if necessary, éventuellement, des répliques, ainsi replies; also all papers and documents que de toute piéce et document å in support. l’appui. 3. These Communications shall be 3. La communication se fait pär made through the Registrar, in the 1’entremise du Greffier dans l’ordre et order and within the time fixed by les délais déterminés par la Cour. the Court. 4. A certified copy of every do- 4. Toute piéce produite par 1’une cument produced by one party shall des parties (loit étre communiquée å be communicated to the other party. l’autre en copie certifiée conforme. 5. The oral proceedings shall con­ 5. La procédure orale consiste dans sist of the hearing by the Court of 1’audition par la Cour des témoins, witnesses, experts, agents, counsel, experts, agents, conseils et avocats. and advocates.

2. Sekreteraren skall omedelbart underrätta alla vederbörande om an­ sökningen. 3. Han skall likaledes därom un­ derrätta Förenta Nationernas med­ lemmar genom generalsekreteraren ävensom varje annan stat, som är berättigad att uppträda inför dom­ stolen. Artikel 41. 1. Domstolen äger, örn den anser omständigheterna så fordra, angiva, vilka provisoriska förebyggande åt­ gärder som böra vidtagas för tillva­ ratagande av vardera partens rättig­ heter. 2. I avvaktan på det slutliga utsla­ get skall meddelande örn de angivna åtgärderna omedelbart tillställas par­ terna och säkerhetsrådet.

Artikel 42. 1. Partenia företrädas av ombud.

2. De må inför domsolen biträdas av rådgivare eller advokater.

3. Ombud, rådgivare och advoka­ ter åt parter inför domstolen skola åtnjuta de privilegier och immunite­ ter, som erfordras för ett oberoende utövande av deras uppgifter.

Artikel 43. 1. Förfarandet består av två delar, en skriftlig och en muntlig. 2. Det skriftliga förfarandet inne­ fattar delgivning till domstolen och parter av inlagor, motinlagor och eventuellt svarsinlagor, ävensom till­ hörande aktstycken och handlingar.

3. Delgivningen äger rum genom sekreterarens förmedling i den ord­ ning och inom de tidsfrister, som fastställas av domstolen. 4. Varje av part ingiven handling skall delgivas den andra parten i be­ styrkt avskrift. 5. Det muntliga förfarandet består i hörandet inför domstolen av vitt­ nen, {sakkunniga, ombud, rådgivare och advokater.

Artide 44. Article 44. 1. For the service of all notices 1. Pour toute notification å faire å upon persons other thån the agents, d’autres personnes que les agents, counsel, and advocates, the Court conseils et avocats, la Cour s’adresse shall apply direct to the govemment directement au.gouvernement de l’Etat of the state upon whose territory the sur le territoire duquel la notification notice has to be served. doit produire effet. 2. The same provision shall apply 2. Il en est de méme s’il s’agit de whenever steps are to be taken to pro- faire procéder sur place å 1’établissecure evidence on the spot. ment de tous moyens de preuve.

Article 45. Article 45. The hearing shall be under the Les débats sont dirigés par le Pre­ control of the President or, if he is sident et, å défaut de celui-ci, par le unable to preside, of the Vice-Presi- Vice-Président; en cas d’empéchement, dent; if neither is ahle to preside, the par le plus ancien des juges présents. senior judge present shall preside.

Article 46. Article 46. The hearing in Court shall be pub­ L’audience est publique, å moms lic, unless the Court shall decide qu’il n’en soit autrement décidé par la otherwise, or unless the parties de­ Cour ou que les deux parties ne demand that the public be not admitted. mandent que le public ne soit pas admis.

Article 47. Article 47. 1. Minu tes shall be made at each 1. Il est tenu de chaque audience hearing and signed by the Registrar un procés-verbal signé par le Greffier and the President. et le Président. 2. These minutes alone shall be 2. Ce procés-verbal a seul caractére authentic. authentique.

Article 48. Article 48. The Court shall make orders for La Cour rend des ordonnances pour the conduct of the case, shall decide la direction du procés, la déterminathe form and time in which each tion des formes et délais dans lesquels party must conclude its arguments, chaque partie doit finalement conand make all arrangements connected clure; elle prend toutes les mesures with the takäng of evidence. que comporte 1’administration des preuves. Article 49. Article 49. The Court may, even before the La Cour peut, méme avant tout hearing begins, call upon the agents débat, demander aux agents de pro­ to produce any document or to supply duire tout document et de fournir any explanations. Formal note shall toutes explications. En cas de refus, be taken of any refusal. elle en prend aete.

Article 50. Article 50. The Court may, at any time, entrust A tout moment, la Cour peut confier any individual, body, bureau, com- une enquéte ou une expertise å toute

Artikel 44.

1. För ali delgivning till andra personer än ombud, rådgivare och advokater hänvänder sig domstolen direkt till den stats regering, inom vars område delgivningen skall äga rum. 2. Detsamma gäller, när fråga är om att på platsen upptaga bevisning.

Artikel 45. De muntliga förhandlingarna ledas av presidenten och vid förfall för denne av vicepresidenten, eller, örn båda äro förhindrade, av den äldste närvarande ledamoten.

Artikel 46. Domstolens sammanträden äro of­ fentliga, för så vitt icke annorlunda bestämmes av domstolen, eller båda parterna begära, att allmänheten icke skall äga tillträde.

Artikel 47. 1. över varje sammanträde skall föras protokoll, som undertecknas av sekreteraren och presidenten. 2. Endast dessa protokoll äro au­ tentiska.

Artikel 48. Domstolen fastställer föreskrifter för processens förande, bestämmer den form och de tidsfrister, inom vil­ ka vardera parten har att slutföra sin talan, och vidtager alla åtgärder, som påkallas för upptagande av bevisning.

Artikel 49. Domstolen äger, även före de munt­ liga förhandlingarna, anmoda ombu­ den att förete visst aktstycke eller lämna viss förklaring. I händelse av vägran tager domstolen detta till pro­ tokollet. Artikel 50. Domstolen äger när som helst åt vilken person, korporation, byrå,

mission, or other organization that personne, corps, bureau, commission it may select, with the task of cann­ ou organe de son choix. ing out an enquiry or giving an expert opinion.

Articie 51. Articie 51. During the hearing any relevant Au cours des débats, toutes ques­ questions are to be put to the wit- tions utiles sont posées aux témoins nesses and experts under the condi- et experts dans les conditions que tions laid down by the Court in the fixera la Cour dans le réglement visé rules of procedure referred to in å 1’article 30. Articie 30. Articie 52. Articie 52. After tile Court has received the Apres avoir re<;u les preuves et proofs and evidence whitin the time témoignages dans les délais déterminés specified for the purpose, it may par elle, la Cour peut écarter toutes refuse to accept any further oral or dépositions ou documents nouveaux written evidence that one party may qu’une des parties voudrait lui pre­ desire to present unless the other side senter sans 1’assentiment de l’autre. concents. Articie 53. Articie 53. 1. Whenever one of the parties 1. Lorsqu’une des parties ne se prédoes not appear before the Court, or sente pas, ou s’abstient de faire valoir fails to defend its case, the other ses moyens, l’autre partie peut de­ party may call upon the Court to mander å la Cour de lui adjuger ses decide in favor of its claim. conclusions. 2. The Court must, before doing 2. La Cour, avant d’y faire droit, so, satisfy itself, not only that it lias doit s’assurer non seulement quille jurisdiction in accordance with Ar­ a compétence aux termes des artides tides 36 and 37, but also that the 36 et 37, mais que les conclusions sont claim is well founded in fact and fondées en fait et en droit. law.

Articie 54. Articie 54. 1. When, subject to the control of 1. Quand les agents, conseils et the Court, the agents, counsel, and avocats ont fait valoir, sous le conadvocates havé completed their pre­ tröle de la Cour, tous les moyens sentation of the case, the President qu’ils nugent utiles, le Président proshall declare the hearing closed. nonce la clöture des débats. 2. The Court shall withdraw to 2. La Cour se retire en Chambre du consider the judgment. Conseil pour délibérer. 3. The deliberations of the Court 3. Les délibérations de la Cour sont shall take place in private and remain et restent secrétes. secret. Articie 55. Articie 55. 1. All questions shall be decided 1. Les décisions de la Cour sont by a majority of the judges present. prises å la majorité des juges presents.

2. In the event of an equality of 2. En cas de partage des voix, la votes, the President or the judge who voix du Président ou de celui qui le acts in his place shall havé a casling remplace est prépondérante. vote.

kommission eller organisation den än må därtill utse, uppdraga att utföra en undersökning eller avgiva ett sak­ kunnigutlåtande.

Artikel 51. Under den muntliga förhandlingen riktas till vittnen och sakkunniga al­ la erforderliga frågor i den ordning, som av domstolen fastställts i det i artikel 30 omförmälda reglementet.

Artikel 52. Sedan bevisning och vittnesmål av­ givits inom därför fastställda tidsfris­ ter, äger domstolen avvisa all ny muntlig eller skriftlig bevisning, som endera parten skulle önska framläg­ ga utan den andres samtycke.

Artikel 53. 1. Därest endera parten icke instäl­ ler sig eller underlåter att utveckla sin talan, må den andra parten begä­ ra, att domstolen skall avgöra tvis­ ten till hans förmån. 2. Innan domstolen lämnar sitt bifall härtill, skall den övertyga sig, icke blott örn att den är behörig i enlighet med artiklarna 36 och 37, utan även örn att yrkandena äro så­ väl sakligt som rättsligt grundade.

Artikel 54. 1. Sedan ombud, rådgivare och advokater under domstolens kontroll framlagt alla de skäl och bevis, som de önska anföra, förklarar presiden­ ten förhandlingarna avslutade. 2. Domstolen drager sig tillbaka för överläggning. 3. Domstolens överläggningar äro och förbliva hemliga.

Artikel 55. 1. Domstolens beslut fattas av närvarande domare medelst röstöver­ vikt. 2. I fall av lika röstetal har pre­ sidenten eller hans ställföreträdare utslagsröst.

IM

Article 56. Article 56. 1. The judgment shall State the 1. L’arrét est motivé. reasons on which it is based. 2. It shall contain the names of 2. Il mentionne les norns des juges the judges who havé taken part in qui y ont pris part. the decision.

Article 57. Article 57. If the judgment does not represent Si l’arrét n’exprime pas en tout ou in whole or in part the unanimous en partie 1’opinion unanime des juges, opinion of the judges, any judge shall tout juge aura le droit d’y joindre be entitled to deliver a separate 1’exposé de son opinion individuelle. opinion.

Article 58. Article 58. The judgment shall be signed by L’arrét est signé par le Président et the President and by the Registrar. It par le Greffier. Il est lu en séance pubshall be read in open court, due lique, les agents dument prévenus. notice having been given to the agents.

Article 59. Article 59. The decision of the Court has no La décision de la Cour mest obligabinding force except betwreen the toire que pour les parties en litige et parties and in respect of that partic- dans le cas qui a été décidé. ular case. Article 60. Article 60. The judgment is final and without L’arrét est définitif et sans recours. appeal. In the event of dispute as to En cas de contestation sur le sens et the meaning or scope of the judment, la portée de 1’arrét, il appartient å la the Court shall construe it upon the Cour de 1’interpréter, å la demande de request of any party. toute partie.

Article 61. Article 61. 1. An application for revision of a 1. La revision de 1’arrét ne peut judgment may be made only when it étre éventuellement demandée å la is based upon the discovery of some Cour qu’en raison de la découverte fact of such a nature as to be a de- d’un fait de nature å exercer une incisive factor, which fact was, when fluence décisive et qui, avant le prothe judgment was given, unknown to noncé de l’arrét, était inconnu de la the Court aud also to the party claim- Cour et de la partie qui demande la ing revision, always provided that revision, sans qu’il y ait, de sa part, such ignorance was not due to neg- taute å 1’ignorer. ligence.

2. The proceedings for revision 2. La procédure de revision s'ouvre shall be opened by a judment of the par un arrét de la Cour consta- Court expressly recording the exist- tant expressément 1’existence du fait ence of the new fact, recognizing that nouveau, lui reconnaissant les caracit has such a character as to lay the téres qui donnent ouverture å la revicase open to revision, and declaring sion, et déclarant de ce chef la de­ filé application admissible on this mande recevable. ground.

Artikel 56. 1. Utslaget skall motiveras.

2. Det skall angiva namnen å de domare, som deltagit i beslutet.

Artikel 57. Om utslaget helt eller delvis icke uttrycker en enhällig mening bland domarna, är envar av domarna be­ rättigad att vid utslaget foga en redo­ görelse för sin särskilda mening.

Artikel 58. Utslaget undertecknas av presiden­ ten och av sekreteraren. Det skall uppläsas vid offentligt sammanträde, sedan parternas ombud vederbörligen underrättats.

Artikel 59. Domstolens beslut är bindande en­ dast för de tvistande partenia och i fråga om det mål, som avdömts.

Artikel 60. Utslaget är slutgiltigt och kan icke överklagas. I händelse av tvist röran­ de utslagets innebörd och räckvidd, tillkommer det domstolen att nå framställning av part tolka detsamma.

Artikel 61. 1. Framställning örn ändring av utslaget kan sedermera göras till dom­ stolen, endast om den grundas på upptäckten av en ny omständighet, som är ägnad att utöva ett avgöran­ de inflytande och som före utslagets avkunnande var okänd för domsto­ len och för den part, som begär änd­ ring, under förutsättning att denna okunnighet icke kan läggas parten till last. 2. Ändringsförfarandet inledes ge­ nom ett beslut av domstolen, vari ut­ tryckligen fastställes, att en ny om­ ständighet föreligger, att densamma är av beskaffenhet att kunna giva an­ ledning till ändring samt att på denna grund framställningen kan upptagas till prövning.

3. The Court may require previous 3. La Cour peut subordonner l’oucompliance with the terms of the verture de la procédure en revision å judgment before it admits proceed- 1’exécution préalable de 1’arrét. ings in revision. 4. The application for revision 4. La demande en revision devra must be made at latest within six étre formée au plus färd dans le délai months of the discovery of the new de six mois apres la découverte du fait fact. nouveau. 5. No application for revision may 5. Aucune demande de revision ne be made after the lapse of ten years pourra étre formée apres 1’expiration from the date of the judgment. d un délai de dix ans å dater de 1’arrét. Article 62. Article 62. 1. Should a stafe consider that it 1. Lorsqu’un Etat estime que, dans has an interest of a legal nature which un différend, un intérét d’ordre jurimay be affected by the decision in dique est pour lui en cause, il peut the case, it may submit a request to adresser å la Cour une requéte, å fin the Court to be permitted to inter- d’intervention. vene. 2. It shall be for the Court to de- 2. La Cour décide. cide upon this request.

Article 63. Article 63. 1. Whenever the construction of a 1. Lorsqu’il s’agit de Tinterprétation convention to which states other thån d’une convention å laquelle ont partithose concerned in the case are par­ cipé d’autres Etats que les parties en tus is in question, the Registrar shall litige, le Greffier les avertit sans délai. notify all such states forthwith. 2. Every State so notified has the 2. Chacun d’eux a le droit d’interright to intervene in the proceedings; venir au procés, et s’il exerce cette but if it uses this right, the construc­ faculté, 1’interprétation contenue dans tion given by the judgment will be la sentence est également obligatoire equally binding upon it. å son égard.

Article 64. Article 64. Unless otherwise decided by the S’il n’en est autrement décidé par la Court, each party shall bear its own Cour, chaque partie supporte ses frais costs. de procédure.

CHAPTER IV. CHAPITRE IV.

ADVISORY OPINIONS. AVIS CONSULTATIFS

Article 65. Article 65. 1. The Court may give an advisory 1. La Cour peut donner un avis conopinion on any legal question at the sultatif sur toute question juridique, å request of whatever body may be la demande de tout organe ou institu­ authorized by or in accordance with tion qui aura été autorisé par la the Charter of the United Nations to Charte des Nations Unies ou conformake such a request. mément å.ses dispositions, å demander cet avis.

3. Domstolen äger göra ändringsförfarandets inledande beroende av att utslaget först verkställes.

4. Framställning örn ändring skall ingivas senast sex månader efter upp­ täckten av den nya omständigheten.

5. Framställning örn ändring må icke ingivas efter utgången av tio år från dagen för utslaget.

Artikel 62. 1. Därest en stat finner, att en tvist berör ett densamma tillkomman­ de rättsligt intresse, äger den hos domstolen begära att få uppträda så­ som mellankommande part.

2. Det tillkommer domstolen att besluta om denna begäran.

Artikel 63. 1. När fråga är örn tolkning av en överenskommelse, i vilken andra stater än de tvistande parterna tagit del, underrättar sekreteraren oför­ dröjligen sagda stater. 2. Envar av dessa har rätt att upp­ träda såsom mellankommande part, och, om den begagnar sig av denna rätt, är den tolkning utslaget innehål­ ler bindande även för dess vidkom­ mande. Artikel 64. Örn annorlunda ej bestämmes av domstolen, skall varje part bestrida sina rättegångskostnader.

KAPITEL IV.

RÅDGIVANDE YTTRANDEN.

Artikel 65. 1. Domstolen må avgiva rådgivan­ de yttrande i varje rättsfråga på be­ gäran av varje sammanslutning, som genom eller i överensstämmelse med Förenta Nationernas stadga bemyndi­ gas att framställa dylik begäran.

2. Questions upon which the ad- 2. Les questions sur lesquelles l avis visory opinion of the Court is asked consultatif de la Cour est demandé shall be laid before the Court by sont exposées å la Cour par une remeans of a written request containing quéte écrite qui formule, en tennes an exact statement of the question précis, la question sur laquelle l’avis upon which an opinion is required, de la Cour est demandé. Il y est joint and accompanied by all documents tout document pouvant servir å élulikely to throw light upon the ques­ cider la question. tion.

Artide 66. Artide 66.

1. The Registrar shall forthwith 1. Le Greffier notifie immédiatement give notice of the request for an ad- la requéte demandant Lavis consul­ visory opinion to all states entitled tatif å tous les Etats admis å ester en to appear before the Court. .justiee devant la Cour.

2. The Registrar shall also, by 2. En outre, å tout Etat admis å means of a special and direct com- ester devant la Cour et å toute orga­ munication, notify any State entitled nisation internationale jugés, par la to appear before the Court or inter­ Cour ou par le Président si elle ne national organization considered by siége pas, susceptibles de foumir des the Court, or, should it not be sitting, renseignements sur la question, le by the President, as likely to be ahle Greffier fait connaitre, par communi­ to furnish information on the ques­ cation spéciale et direete, que la Cour tion, that the Court will be prepared est disposée ä recevoir des exposés to receive, within a time limit to be écrits dans un délai å fixer par le fixed by the President, written state- Président, ou å entendre des exposés ments, or to hear, at a public sitting oraux au cours d’une audience puto be held for the purpose, oral state- blique tenue å cet effet. ments relating to the question. 3. Should any such State entitled 3. Si un de ees Etats, fayant pas to appear before the Court havé failed été l’objet de la communication spé­ to receive the special communication ciale visée au paragraphe 2 du présent referred to in paragraph 2 of this Ar­ artide, exprime le désir de soumettide, such stafe may express a desire tre un exposé écrit ou d’étre entendu, to submit a written statement or to la Cour statue. be heard; and the Court will decide. 4. States and orginizations having 4. Les Etats ou organisations qui presented written or oral statements ont présenté des exposés écrits ou or both shall be permitted to com- oraux sont admis å discuter les ex­ ment on the statements made by posés fahs pär d‘autres Etats et orga­ other states or organizations in the nisations dans les formes, mesures et form, to the extent, and within the délais fixés, dans chaque cas d’espéce, time limits which the Court, or, par la Cour ou, si elle ne siége pas, should it not be sitting, the President, par le Président. A cet effet, le Greffier shall decide in each particular case. communique, en temps voulu, les ex­ Accordingly, the Registrar shall in posés écrits aux Etats ou organisa­ due time communicate any such writ­ tions qui en ont eux-mémes présenté. ten statements to states and organiza­ tions having submitted similar state­ ments.

2. De frågor, rörande vilka dom­ stolens rådgivande yttrande begäres, skola framställas till domstolen me­ delst en skriftlig ansökan, som skall noggrant angiva den fråga, rörande vilken yttrande begäres, och åtföljas av alla aktstycken, som kunna tjäna till att belysa frågan.

Artikel 66.

1. Sekreteraren skall omedelbart om ansökningen örn rådgivande ytt­ rande underrätta alla stater, som äro berättigade att uppträda inför dom­ stolen. 2. Dessutom skall sekreteraren ge­ nom särskilt och direkt meddelande underrätta varje stat, som är berätti­ gad att uppträda inför domstolen, och varje internationell organisation, vil­ ken av domstolen eller mellan ses­ sionerna av presidenten anses kunna lämna upplysningar i frågan, örn att domstolen är beredd att mottaga skriftliga inlagor inom en tidsfrist, som bestämmes av presidenten, eller att höra muntliga framställningar i frågan under ett för ändamålet hål­ let offentligt sammanträde. 3. Om någon dylik stat, som icke erhållit det särskilda meddelande, som avses i moment 2 av denna artikel, uttrycker en önskan om att få ingiva en skriftlig inlaga eller att bliva hörd, besluter domstolen härom.

4. De stater och organisationer, som avgivit skriftliga eller muntliga inlagor, äga att yttra sig om av andra stater eller organisationer avgivna inlagor i den ordning och omfattning samt inom de tidsfrister, som i varje särskilt fall bestämmas av domstolen eller mellan sessionerna av presiden­ ten. I sådant syfte skola skriftliga in­ lagor av sekreteraren i god tid delgi­ vas stater och organisationer, som själva avgivit sådana.

Artide 67. Article 67. The Court shall deliver its advisory La Cour prononcera ses avis conopinions in open court, notice havin# sultatifs en audience publique, le Secbeen given to the Secretary-General rétaire Général et les représentants des and to the representatives of Members Membres des Nations Unies, des autres of the United Nations, of other states Etats et des organiastions internatioand of international organizations nales directement intéressés étant immediately concerned. prévenus.

Article 68. Article 68. In the exercise of its advisory func- Dans 1’exercice de ses attributions tions the Court shall further be gui­ consultatives, la Cours s’inspirera en ded by the provisions of the present outre des dispositions du présent Sta­ Statute winch apply in contentious tut qui s’appliquent en matiére concases to the extent to winch it rec- tentieuse, dans la mesure ou elle les ognizes them to be applicable. reconnaitra applicables.

CHAPTER V. CHAPITRE V.

AMENDMENT. AMENDEMENTS.

Article 69. Article 69. Amendments to the present Statute Les amendements au présent Statut shall be effected by the same proce­ seront effectués par la méme procédur as is provided by the Charter of dure que celle prévue pour les amen­ the United Nations for amendments dements å la Chane des Nations to that Charter, subject however to Unies, sous réserve des dispositions any provisions which the General As- qu’adopterait 1’Assemblée Générale, sembly upon recommendation of the sur la recommandation du Conseil de Security Council may adopt concern- Sécurité, pour régler la participation ing the participation of States which å cede procédure des Etats qui, tout are parties to the present Statute but en ayant accepté le présent Statut de are not Members of the United Na­ la Cour, ne sont pas Membres des Na­ tions. tions Unies.

Article 70. Article 70. The Court shall havé power to La Cour pourra proposer les amen­ propose such amendments to the pres­ dements quille jugera nécessaire ent Statute as it may deem necessa- d’apporter au présent Statut, par la ry, through written Communications voie de Communications écrites adresto the Secretary-General, for consider- sées au Secrétaire Général, aux fins ation in conformity with the provi­ d’examen conformément aux disposi­ sions of Article 69. tions de 1’article 69.

Artikel 67. Domstolen skall avgiva sina råd­ givande yttranden vid offentligt sam­ manträde, sedan generalsekreteraren och ombuden för de medlemmar av Förenta Nationerna, för de andra sta­ ter och för de internationella orga­ nisationer, som direkt beröras, blivit hnderrättadte.

Artikel 68. Vid utövandet av sina rådgivande befogenheter skall domstolen dess­ utom följa de bestämmelser i denna stadga, som äga tillämpning i tviste­ mål, i den mån den anser dem till­ lämpliga.

KAPITEL V.

ÄNDRINGAR.

Artikel 69. Ändringar av denna stadga skola företagas i den ordning, som föreskrives i Förenta Nationernas stadga beträffande ändringar av sistnämnda stadga, med förbehåll för de bestäm­ melser, som generalförsamlingen på tillstyrkan av säkerhetsrådet må an­ taga angående deltagande av stater, vilka äro anslutna till denna stadga men icke äro medlemmar av Förenta Nationerna.

Artikel 70. Domstolen äger att genom skriftlig hänvändelse till generalsekreteraren för prövning enligt föreskrifterna i artikel 69 föreslå sådana ändringar i denna stadga, som den må anse er­ forderliga.