Lagen om vissa internationella sanktioner

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Lagen

0m vissa internationella sanktiøner - en Översyn

Betänkande av Sanktionslagsutredningen SM 1995: 28

än

w Statens offentliga utredningar WW 1995:28

w Utrikesdepartementet

Lagen om

Vissa internationella

sanktioner

- en Översyn

Betänkande av Sanktionslagsutredningen Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvalmingskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten boschyr som underlättar arbetet för den skall pâ remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och inforrnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13906-5 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Mats Hellström

Genom beslut den 22 december 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utrikes handel att

tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen

- 1976:119 med uppdrag att se över lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Med stöd av nämnda bemyndigande förordnades fr.o.m. den 28 mars 1994 regeringsrådet Elisabeth Palm att vara särskild utredare.

Utredningen har antagit namnet Sanktionslagsutredningen. Som experter har deltagit expeditionschefen Christer Fallenius,

regeringsrättssekreteraren Christer Ljungqvist, departementsrådet Per Håkansson, kanslirådet Catharina Staaf, docenten Iain Cameron, departementssekreteraren Klas Molin och kommerserådet Hans Maskåll. Sekreterare har varit hovrättsassessom Beatrice Hemqvist. Utredningens överväganden och förslag redovisas i detta betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i februari 1995

Elisabeth Palm

Beatrice Hemqvist

Innehåll

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till vissa internationella sanktioner 15 lag om . . . . . .

Förslag till förordning

ändring i förordningen l984:53 om importom

och exportreglering 18

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning

upphävande förordningen JNFS 1987:25 om import-

om av

och exportlicenser inom Statens jordbruksverks licensområde 19

Förslag till förordning

upphävande förordningen FIFS 1991:5 om import-

om av

och exportlicenser inom Fiskeriverkets licensområde 20

. . . . . .

Förslag till lag

ändring i utlänningslagen 1989:529 21

om . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning

ändring i polisregisterkungörelsen 1969:38 22

om . . . . . . . . .

Förslag till förordning

ändring i förordningen 1987:864 om Tullverkets register

om

för brottsbekämpande verksamhet 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning

ändring i förordningen 1993:1467 med bemyndigande för om Riksåklagaren att förordna väckande av åtal i vissa fall 24 om . .

9. Förslag till förordning

ändring i departementsförordningen 1982:1177 25

om . . . . . . .

1 Inledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Bakgrunden till utredningsuppdraget 27

. . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsuppdraget 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Utredningens arbete 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Gällande rätt 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

1.5 Översikt över tillämpningen sanktionslagen 30

av . . . . . .

2 Sanktionsinstrumentet inom FN 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Gällande sanktionsinstrument 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Sanktionsinstrumentets vidare utveckling 36 . . . . . . . . .

3 Sanktionsinstrumentet inom EG och EU 39 . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Inledning 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Utrikes- och säkerhetspolitik i Europeiska unionen 39

. . 3.2.1 Beslutssättet 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Hur ett beslut om sanktioner inom GUSP-samarbetet

omvandlas i konkreta åtgärder 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Gemenskapens regelverk en översikt 43 - . . . . . . . . . . . 3.4 Införlivande av FN-sanktioner inom EG och EU 44 . . . 3.4.1 Inledning 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Före Maastrichtfördraget 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Maastrichtfördraget 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5 Kol- och stålfrågor 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 ESK, numera OSSE, och dess roll isanktionshanteringen 49

. .

5 Införlivande av FN-sanktioner med svensk rätt 51 . . . . . . . . . .

6 Införlivande av EG-sanktioner med svensk rätt 53 . . . . . . . . . .

7 Regeringens nuvarande bemyndigande gällande samarbetet

inom ESK OSSE slopas 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Forrnema för insyn och kontroll 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 FN:s säkerhetsråds bindande beslut 59 . . . . . . . . . . . . . 8.2 FN:s säkerhetsråds rekommendationer och beslut inom

GUSP-samarbetet 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Införandet av ett mer generellt bemyndigande i sanktionslagen 63

9.1 FN-sanktioner 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 EG-sanktioner 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Blockerad stat 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Förhållandet mellan förbud och avtal 71 . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Upphävande av ett förordnande eller med stöd därav

meddelade föreskrifter 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

11.1 Den rättsliga regleringen 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2 Problem med uppdämda krav när sanktioner hävs 74

. . .

12 Undantag från sanktioner 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Sydafrika och Namibia 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Undantag från FN-sanktioner 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.2.l Ansökningar som skall behandlas av FN:s

sanktionskommittéer 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Regeringsärenden angående undantag från förbud som

meddelats med stöd av sanktionslagen 84 . . . . . . . . . . . 12.4 Delegering av beslut från regeringen till myndighetsnivâ 86

12.5 Handläggningsrutiner för licensärenden gällande

sanktionsländer 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Straffbestämmelser 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Ekonomiska sanktioner utan FN-bakgrund 94 . . . . . . . . .

13.3 Utomlands begånget brott mot sanktionslagen 96

. . . . . .

14 Särskild âtalsprövning 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Avvisning av utlänning 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Befogenheter för tullverket att använda tvångsmedel m.m. i

fråga brott mot förbud meddelade med stöd av om sanktionslagen m.m. 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Kostnadskonsekvenser 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Författningskommentarer 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Förslaget till lag om vissa internationella sanktioner 111 . .

18.2 Förslaget till förordning om ändring i förordningen

1984:53 om import- och exportreglering 120 . . . . . . . . . 18.3 Förslaget till förordningar om upphävande av, dels

förordningen JNFS 1987:25 om import- och

exportlicenser inom Statens jordbruksverks

licensområde, dels förordningen FIFS 1991:5

om import- och exportlicenser

inom Fiskeriverkets licensområde. 121 . . . . . . . . . . . . . . 18.4 Förslaget till lag om ändring i

utlänningslagen 1989:529 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.5 Förslaget till förordningar om ändring, dels i

8 Innehåll

polisregisterkungörelsen 1969:38, dels i

förordningen 1987:864 om Tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet 122 . . . . . . . . . 18.6 Förslaget till förordning om ändring i förordningen

1993:1467 med bemyndigande för Riksåklagaren att

förordna väckande åtal i vissa fall 122 om av . . . . . . . . . 18.7 Förslaget till förordning om ändring i

departementsfcirordningen 1982:1177 123

. . . . . . . . . .

Bilagor

Kommittédirektiv 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

En sammanfattande redogörelse för EG:s rådsförordningar om ekonomiska sanktioner införda med anledning av

FN-sanktioner under perioden den 8 augusti 1990 till

den 10 oktober 1994. 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utländsk rätt 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanställning över förslag till handläggningsordning i sanktionsärenden 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanställning över paragrafema i sanktionslagen i

gällande och föreslagen lydelse 157

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

EG Europeiska gemenskapen EKSG Europeiska kol- och stålgemenskapen EPS Europeiska politiska samarbetet ESK Europeiska säkerhetskonferensen EU Europeiska unionen FN Förenta nationerna GUSP Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU KK Kommerskollegium OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa Regeringsformen SFS Svensk författningssamling UNITA Uniäo Nacional Independência Total de Angola para

Sammanfattning

Sanktionslagsutredningen har haft till uppdrag dir. 1993: 144 över att se lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner sanktionslagen med syfte bl.a. att modernisera och tekniskt det svenska anpassa regelsystemet till de nya krav som omvärlden, särskilt Förenta nationerna FN ställer. Utredningen har därvid enligt direktiven haft att

analysera i vilka avseenden utformningen av svensk lagstiftning

påverkas i ljuset av sådana beslut som fattas av FN:s säkerhetsråd eller inom Europeiska unionen EU eller Europeiska säkerhetskonferensen ESK. Sedan Sverige blev medlem av EU den 1 januari 1995 regleras sanktioner beslutade av FN:s säkerhetsråd till stor del EGgenom

rättsakter, närmare bestämt förordningar, vilka är direkt tillämpliga i

medlemsländerna. Någon nationell lagstiftningsåtgärd är inte tillåten i de frågor som regleras av förordningarna. Motsvarande svenska nationella bestämmelser får inte tillämpas och har därför upphävts. Förordningarna täcker emellertid inte alla delar av säkerhetsrådets sanktioner. Nationella lagstiftningsâtgärder på området är därför i viss mån fortfarande erforderliga. Även när Sverige är medlem i EU behövs således en beredskap för att genomföra FN:s resolutioner. Utredningen föreslår att regeringen liksom hittills får bemyndigande att förordna att sanktionslagen skall tillämpas om det behövs med anledning av ett beslut som fattats eller en rekommendation som antagits FN:s av säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s stadga. Sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft kommer beslut inom gemenskapen om ekonomiska sanktioner sannolikt att fattas inom ramen för GUSP, gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, EU-samarbetets andra pelare. Det troliga är att beslut ekonomiska sanktioner inom om GUSP-samarbetet kommer att genomföras inom gemenskapen genom EG-förordningar. I vissa delar eller på vissa punkter kan dock även här komma att krävas nationella bestämmelser. Utredningen föreslår att regeringens nuvarande bemyndigande i sanktionslagen att förordna att lagen skall tillämpas samarbetet med EG för att främja internationell om fred och säkerhet påkallar det, slopas. I stället föreslår utredningen att regeringen får bemyndigande att förordna att sanktionslagen skall tillämpas om det behövs med anledning av ett beslut som fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen och som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. En förutsättning här är att nationella åtgärder måste vidtas omedelbart. Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, har bytt till namn Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Utredningen föreslår att regeringens nuvarande bemyndigande i sanktionslagen att förordna att lagen skall tillämpas om samarbetet inom ESK för att

12 Sammanfattning

främja internationell fred och säkerhet påkallar det, slopas. Detta bl.a.

mot bakgrund att det inte finns någon mekanism för att komma av överens om ekonomiska sanktioner inom OSSE. Utredningen föreslår vidare att den nuvarande uppläggningen i

sanktionslagen, med riksdagens godkännande i efterhand av tillämpningsförordnanden, upphör. I stället skall samråd med utrikesnämnden föregå ett förordnande av regeringen att tillämpa

bemyndigandena i sanktionslagen utom i de fall det rör sig om bindande beslut FN:s säkerhetsråd. av

Regeringens nuvarande bemyndiganden i 3-8 i sanktionslagen

föreslår utredningen skall ersättas med generellt bemyndigande. ett mer Regeringen också möjlighet att föreskriva förbud i förhållande ges om till förutom stat eller ett område som i övrigt är föremål för - en - annan sådana internationella sanktioner som omfattas av lagen. Det kan befaras att antalet sanktionsärenden i vilka formella beslut

måste fattas kommer att öka vid ett medlemsskap i EU. Antagandet

grundas hur gemenskapens förordningar som införlivar FN-sanktioner är konstruerade. Bl.a. mot denna bakgrund har utredningen ansett att det

bör övervägas att delegera beslut från regeringen till myndighetsnivå.

Utredningen föreslår att ärenden avseende undantag från nationella förbudsbestämmelser utfärdats med stöd av sanktionslagen samt som iärenden avseende tillstånd enligt förordningar ekonomiska om

sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen efter regeringens bestämmande. skall kunna handläggas myndighetsnivå.

Kommerskollegium bör besluta i nämnda ärenden delegeras till som

myndighetsnivå.

För att underlätta för sökandena när det gäller sanktionsärenden föreslår utredningen även följande vad gäller handläggningen av

licensärenden gällande sanktionsländer. Kommerskollegium bör bli enda myndighet med licensgivande funktioner när det gäller varor för vilka import- och exportreglering behövs med anledning av förbud som

införts, dels förordningar med stöd lagen vissa internationella av om sanktioner, dels i förordningar ekonomiska sanktioner som har om

beslutats Europeiska gemenskapen med åberopande av artikel 113

av eller artikel 228 a i Romfördraget.

Utredningen föreslår att jurisdiktionsregeln i sanktionslagen, enligt

vilken regeringen kan förordna att brott begånget utomlands av svensk

medborgare skall falla under svensk jurisdiktionsrätt 2 kap. 2

även om eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra stycket den balken, skall regleras i lag. Enligt bestämmelse i nuvarande sanktionslag får regeringen en förordna att :utlänning kan avvisas under vissa förutsättningar. en

Sammanfattning 13

Utredningen föreslår att bestämmelsen även skall omfatta utlänning som skäligen kan antas tillhöra blockerad stat. Med tillhöra blockerad stat

en

åsyftas här t.ex. en utlänning som tillhör en organisation mot vilken

sanktionerna riktas. Bestämmelsen föreslås bli tillämplig även på brott mot förbud i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats

Europeiska gemenskapen med anledning av ett beslut som fattats

av eller rekommendation som antagits av FN:s säkerhetsråd i en överensstämmelse med FN:s stadga.

Författningsförslag

Förslag till lag om vissa internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs följande.

När lagen får tillämpas l § Regeringen får förordna att 3 och 12 skall tillämpas om det behövs med anledning ett beslut fattats eller en rekommendation av som antagits Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse som av med Förenta nationernas stadga. Detta gäller också ett beslut som fattats i överensstämmelse med bestämmelserna utrikes- och säkerhetspolitik i om en gemensam

Fördraget Europeiska unionen och som syftar till att upprätthålla

om eller återställa internationell fred och säkerhet. En förutsättning här är att nationella åtgärder måste vidtas omedelbart.

2 § Samråd med utrikesnämnden skall föregå ett förordnande av regeringen att tillämpa 3 och 12 §§, utom i de fall det rör sig om bindande beslut Förenta nationernas säkerhetsråd. av

Vad regeringen får föreskriva förbud om 3 § Regeringen får meddela föreskrifter förbud i förhållande till en om

stat eller ett område eller annan som i övrigt är föremål för sanktioner

enligt ett beslut eller en rekommendation som avses i 1 § blockerad stat och som rör något eller några av följande ämnen:

utlänningars vistelse i landet, in- eller utförsel eller andra tillgångar, - av varor, pengar

tillverkning,

kommunikationer, kreditgivning, -

näringsverksamhet,

trafik, eller -

undervisning och utbildning.

-

Ett förbud får inte gälla egendom är avsedd endast för

som

innehavarens personliga användning.

4 § Ett förbud har meddelats med stöd av 3 § gäller även om det som

ett förfarande eller en åtgärd som det har slutits avtal om innan

avser förbudet trädde i kraft. Detta under förutsättning att regeringen inte har förordnat något annat.

När ett förbud inte längre skall gälla

5 § Regeringen skall så snart som möjligt upphäva ett förordnande eller

16 Författningsförslag

föreskrifter som har meddelats med stöd av förordnandet, om säkerhetsrådets beslut eller rekommendation helt eller delvis har -

återkallats eller upphört att gälla,

ett beslut som har fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen helt eller delvis har upphävts eller upphört att gälla, eller förhållandena har ändrats så att syftet med ett förordnande inte längre kvarstår.

Undantag från förbud

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan för

ett visst fall medge undantag från förbud som meddelats med stöd av 3§.

Straff m.m. 7 § Den som bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3 §

döms, om gärningen begåtts uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst

två år eller, brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år. Har om gärningen begåtts av grov oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Det som sägs i första stycket gäller också den som bryter mot förbud

i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av

Europeiska gemenskapen med anledning av sådana beslut eller rekommendationer i 1 § första stycket. som avses

Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas i ringa fall. Till ansvar skall inte heller dömas för anstiñan av eller medhjälp till gärningar som avses i denna paragraf.

8 § En svensk medborgare som utomlands har begått brott som avses i 7 § skall dömas efter denna lag och vid svensk domstol. Detta gäller även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra stycket den balken.

9 § Utbyte av brott enligt 7 § skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

10 § Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt 7 § eller som frambragts genom ett sådant brott kan förklaras förverkad, om det

behövs till förebyggande brott eller finns särskilda skäl.

av det annars Detsamma gäller egendom med vilken tagits befattning som utgör brott enligt 7 I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

F örfattningsförslag 17

11 § Åtal för brott enligt 7 § får väckas endast efter förordnande av

regeringen eller den regeringen bemyndigar.

12 § Regeringen får meddela föreskrifter att utlänning kan om en avvisas i den ordning som föreskrivs i utlänningslagen 1989:529, om utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en blockerad stat och har begått eller avser att begå en sådan handling som står i strid

med antingen förbud enligt 3 § eller förbud i sådana av Europeiska

gemenskapen beslutade förordningar som avses i 7 § andra stycket.

13 § Har regeringen med stöd av 3 § meddelat förbud mot in- eller

utförsel eller åtgärder främjar sådan in- eller utförsel, av varor som gäller 13-19 §§ lagen 1960:418 om straff för varusmuggling vid brott mot ett sådant förbud. Detsamma gäller vid brott mot motsvarande förbud i sådana av

Europeiska gemenskapen beslutade förordningar som avses i 7 § andra

stycket.

Tillkännagivande i Svensk författningssamling

14 § Regeringen skall i Svensk författningssamling ge till känna, vilka förordningar ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska

om

gemenskapen med anledning sådana beslut eller rekommendationer

av

i 1 § första stycket och för vilka straffansvar därför gäller i

som avses

landet direkt enligt 7 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1995 då lagen 1971:176

vissa internationella sanktioner skall upphöra att gälla.

om

Den upphävda lagen, med undantag av 9 gäller dock fortfarande i fråga sådana tillämpningsförordnanden och föreskrifter som

om regeringen meddelat före ikraftträdandet av den nya lagen. I fråga om undantag från förbud som meddelats med stöd av 3-8

i den upphävda lagen gäller 6 § i den nya lagen.

18 Författningsfärslag

Förslag till förordning om ändring i förordningen 1984:53 om import- och exportreglering;

Regeringen föreskriver att det i förordningen 1984:53 om import- och exportreglering skall införas en ny paragraf, 2 a av följande lydelse.

2 a § Kommerskollegium är enda licensmyndighet när det gäller varor för vilka import- och exportreglering behövs med anledning förbud av som införts, dels i förordningar med stöd av lagen 1995:000 om vissa internationella sanktioner, dels i förordningar ekonomiska sanktioner om som har beslutats av Europeiska gemenskapen med åberopande av artikel 113 eller artikel 228 a i Romfördraget.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1995.

Författningsförslag 19

Förslag till förordning om upphävande av förordningen JNF S 1987:25 om import- och exportlicenser inom Statens jordbruksverks

licensområde;

Regeringen föreskriver att förordningen JNFS 1987:25 om import- och

exportlicenser inom Statens jordbruksverks licensområde skall upphöra

att gälla vid utgången av november 1995.

Denna förordning skall kungöras i Statens jordbruksverks författningssamling SJVFS. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga för vilken om vara ansökan om import- eller exportlicens lämnats före ikraftträdandet av denna förordning.

20 Författningsförslag

Förslag till förordning om upphävande av förordningen FIFS 1991:5 om import- och exportlicenser inom Fiskeriverkets

licensområde;

Regeringen föreskriver att förordningen FIFS 1991:5 import- och om exportlicenser inom Fiskeriverkets licensområde skall upphöra att gälla vid utgången av november 1995.

Denna förordning skall kungöras i Fiskeriverkets författningssamling FIFS.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga för vilken

om vara ansökan import- eller exportlicens lämnats före ikraftträdandet av om denna förordning.

Författningsförslag 21

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen 1989:529;

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § utlänningslagen 1989:529 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 2 §

En utlänning får vidare avvisas det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin om vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka, samt för sin hemresa, han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat om

nordiskt land och det kan antas att han inte kommer att försörja sig

ett ärligt sätt eller att han kommer att bedriva sådan verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd, han på grund tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan om av särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land, det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan 4. om

antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig

underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller det med stöd lagen om det med stöd av lagen om av 1971:176 om vissa 1995:000 om vissa internationella sanktioner har internationella sanktioner har föreskrivits att avvisning kan föreskrivits att avvisning kan ske. ske. En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den

centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan

antas att han beger sig till det landet. annars Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har

visering eller uppehållstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1995.

22 Förjfattningsförslag

Förslag till förordning om ändring i polisregisterkungörelsen 1969:38;

Regeringen föreskriver att 16 § polisregisterkungörelsen 1969:3 8 skall ha följande lydelse.

16 § Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister lämnas på

framställning av en tullmyndighet. Sådana utdrag och upplysningar får avse domar, beslut, godkända strafförelägganden och uppgifter

om skälig misstanke om brott. Vidare får de uppgifter sådan avse om misstanke om brott som antecknats med stöd av 6 § om misstanken rör brott enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling,

narkotikastrafflagen 1968:64, lagen 1991:1969 om förbud mot vissa

dopningsmedel, lagen 1992: 1602 om valuta- och kreditreglering, tullagen 1973:670, tullagen 1987:1065, tullstadgan 1973:671,

tullförordningen 1987:1114, lagen 1962: 120 om straff i vissa fall för

oriktig ursprungsdeklaration m.m., lagen 1960:419 om förbud i vissa

fall mot införsel av spritdrycker, lagen 1971:176 vissa

om internationella sanktioner och lagen 1995:000 om vissa internationella sanktioner.

Tullmyndigheter f°ar ha temiinalåtkomst till polisregister. Åtkomsten

får avse utdrag och upplysningar som sägs i första stycket. Ytterligare föreskrifter om terrninalåtkomsten får meddelas av Rikspolisstyrelsen

efter samråd med Generaltullstyrelsen. Har myndigheterna olika uppfattning i frågan skall den hänskjutas till regeringen. Utdrag av eller

upplysning om innehållet i polisregister meddelas på framställning av Datainspektionen för tillsyn enligt datalagen 1973:289.

Utdrag och upplysning får meddelas utan begränsning enligt 7 § lagen

1965:94 om polisregister m.m.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1995.

Fárjfattningsförslag 23

Förslag till förordning

om ändring i förordningen 1987:864 om Tullverkets register för

brottsbekämpande verksamhet;

Regeringen föreskriver att 2 § förordningen 1987:864 om Tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet skall ha följande lydelse.

2 § 1 Tullverkets brottsregister får en tullmyndighet, i den omfattning det behövs för ändamål som anges i 10 a § lagen 1965:94 om polisregister m.m. och under förutsättning att registreringen är av särskild betydelse för den brottsbekämpning som ankommer på tullmyndighet, föra uppgifter om den som är misstänkt för brott enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling, narkotikastrafflagen 0968:64, lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel, lagen 1992:1602 om valuta- och kreditreglering, tullagen 1973:670, tullagen 1987:1065, tullagen 1994:1550, tullstadgan 1973:671, tullförordningen 1987:1114, tullförordningen 1994:1558, lagen 1962:120 om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m., lagen 1960:419 om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker, lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner, lagen 1995:000 om vissa internationella sanktioner. Under förutsättningar som anges i första stycket får i Tullverkets brottsregister även föras in uppgifter om transportmedel och andra varor som misstänks ha samband med brott som där avses.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1995.

24 Författningsförslag

Förslag till förordning

i förordningen 1993:1467 med om ändring

förordna

bemyndigande för Riksåklagaren att om

väckande åtal i vissa fall;

av

Regeringen föreskriver att 2 § förordningen 1993:1467 med

bemyndigande för Riksåklagaren att förordna väckande åtal i om av

vissa fall skall ha följande lydelse.

2 § Riksåklagaren meddelar förordnande åtal enligt 11 § lagen om 1995:000 vissa internationella sanktioner. om

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1995.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga åtal enligt 14 § lagen

om 1971: internationella sanktioner. den lagen fortfarande 176 om vissa Att

skall gälla i vissa fall framgår övergångsbestämmelsema till lagen

av 1995:000 vissa internationella sanktioner. om

Författningyörslag 25

Förslag till förordning om ändring i departementsförordningen 1982:1177;

Regeringen föreskriver att avsnitt 3.1 i bilagan till

departementsförordningen 1982:1177 skall ha följande lydelse.

3.1 Förvaltningsärenden

Förvaltningsärenden som gäller rikets förhållande till och överenskommelser med andra stater och

mellanfolkliga organisationer,

rikets gränser, Utrikesnämnden, svenska beskickningar och konsulat samt ständiga delegationer vid mellanfolkliga organisationer,

utländska beskickningar och konsulat i Sverige samt sådana eller

organ organisationer som avses i bilagan till lagen 1976:661 immunitet om och privilegier i vissa fall, svenska medborgares rätt och bästa i främmande länder, i den mån

sådana ärenden inte hör till något annat departement, lagen 1973:137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i

utlandet m.m., mål vid den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

passlagen 1978:302 när det gäller passmyndigheter i utlandet samt när det gäller diplomatpass, tjänstepass och UD-viseringar,

information om Sverige i utlandet, i den mån sådana ärenden inte hör till något annat departement,

internationellt utvecklingssamarbete,

samarbete som avser stöd till länderna i Central- och Östeuropa,

regionala utvecklingsbanker, i den mån sådana ärenden inte hör till något annat departement, Världsbanksgruppen, såvitt ärendena rör biståndspolitiska aspekter av Världsbankens agerande i IDA-länder och i programländer för svenskt bistånd, nordiska samarbetsfrågor, i den mån sådana ärenden inte hör till något annat departement,

europeiska integrationsfrågor, i den mån sådana ärenden inte hör till

något annat departement,

utrikeshandel och handelspolitik,

26 Författningsförslag

ärenden vid EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet

samt mål vid EFTA-domstolen, EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt, allmänna tull- och handelsavtalet GATT och

världshandelsorganisationen WTO,

internationella tull- och handelsförhandlingar, tulltaxelagen 1987:1068 och befrielse från tull,

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD samt Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA, i den mån sådana ärenden inte hör till något annat departement, exportfrämjande åtgärder, statsstödda exportkrediter och

exportkreditgarantier,

internationella överenskommelser allmänna villkor för om exportkrediter med undantag av varvsstöd, lagen 1995:000 vissa internationella sanktioner, om vissa internationella byråer för handels- och råvarufrågor, internationell råvarulagring,

förbud mot tillverkning och utförsel av krigsmateriel m.m., exportkontrollfrågor avseende produkter med såväl civil som militär

användning, handelskamrar.

Denna förordning träder i kraft den l december 1995.

l Inledning

1.1 Bakgrunden till utredningsuppdraget

Sverige är som medlem i Förenta nationerna FN folkrättsligt bundet

av sådana beslut om sanktioner icke-militär natur FN av som :s

säkerhetsråd antar i syfte att upprätthålla eller återställa internationell

fred och säkerhet. För att Sverige snabbt skall kunna följa ett beslut eller en rekommendation av säkerhetsrådet infördes år 1971 lagen

1971:176 om vissa internationella sanktioner Sanktionslagen. Sverige hade då sedan år 1969 sanktioner i kraft mot Rhodesia. Sanktionslagen

kom att utformas med dessa sanktioner förebild. Efter som en

lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1993 kan den också tillämpas, om samarbetet med Europeiska gemenskapema EG eller inom Europeiska säkerhetskonferensen ESK för att främja

internationell fred och säkerhet påkallar det och det är ett svenskt om

intresse att åtgärder vidtas utan dröjsmål. Sanktionslagen omfattade i sin ursprungliga lydelse i första hand

förbud mot varuhandel liksom vissa tjänster i samband med varuhandel,

betalningar samt trafik. Lagen har därefter ändrats och omfattar nu också bl.a. förbud mot tjänstehandel och en bestämmelse frysning

om

av tillgångar SFS 1993:664.

Mot bakgrund att FN:s säkerhetsråd under tid har fattat av senare beslut om sanktioner av bindande natur med långtgående och typer nya

av förbud och det visat sig att sanktionslagen varit otillräcklig

som

instrument för att snabbt kunna genomföra sanktionema, har översyn

en

av lagen ansetts erforderlig. En ytterligare anledning till översyn har

en

de förändrade förhållanden inträder vid ett svenskt medlemsskap i

som

Europeiska unionen EU utgjort.

1.2 Utredningsuppdraget

Sanktionslagsutredningen tillsattes i slutet av mars 1994 med uppgift att se över sanktionslagen med syfte bl.a. att modernisera och tekniskt

anpassa det svenska regelsystemet till de nya krav omvärlden, som

särskilt Förenta nationerna, ställer. Utredningens direktiv 1993:144 innefattar uppdrag för den särskilde utredaren att analysera i vilka avseenden utformningen svensk lagstiftning påverkas i ljuset

av av sådana beslut fattas FN:s säkerhetsråd eller inom EU eller ESK som av

28 Inledning

föreslå de ändringar och modemiseringar som påkallas av detta. samt

Vidare ingår i uppdraget att överväga om nuvarande uppläggning med godkännande i efterhand riksdagen är ändamålsenlig eller om det

av

finns alternativa lösningar för att ta tillvara riksdagens möjligheter till

insyn och kontroll.

I uppgiften har också ingått att granska ett antal frågor som uppkommit under tillämpningen hittillsvarande sanktioner samt att

av

utreda hur med Sverige jämförbara länder hanterar motsvarande

sanktionsärenden.

Utredaren skall också, i möjligaste mån, analysera vilka typer av

sanktioner kan väntas komma att beslutas säkerhetsrådet, inom som av EU eller ESK framöver och så långt möjligt utforma ett förslag till nya regler så att det fångar alla förutsebara typer ekonomiska upp av

sanktioner. Härvid har utredningen haft att särskilt uppmärksamma

reglerna i 8 kap. regeringsformen.

Utredningens direktiv bifogas i sin helhet som bilaga

De generella direktiv omfattar utredningen är direktiv till

som

kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska

om konsekvenser dir. 1992:50, direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare pröva offentliga åtaganden dir.l994:23 och

att direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa

jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124.

1.3 Utredningens arbete

Arbetet inleddes i slutet 1994. Utredaren har biträtts av sju av mars och sekreterare. Utredaren och experterna har sammanträtt experter en tolv gånger.

Utredningens val teknisk lösning för sina förslag har varit beroende

av frågan svenskt medlemsskap i EU. Arbetet har skett så att olika av om alternativ arbetats fram och slutlig ställning tagits först sedan det blivit klart med Sveriges medlemsskap från och med 1995. Under arbetets gång har i samarbete med Utrikesdepartementets handelsavdelning utfomiats förslag till straffbestämmelser avseende vissa ekonomiska sanktioner vilka återfinns i EG:s rådsförordningar. Genom

proposition angående ändring i lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner infördes från den 1 januari 1995 nya

straffbestämmelser prop. 199495:97, bet. 199495:UU8, rskr. 1994952113, SFS 1994:1665. Utredningen har i sin fortsatta översyn

sanktionslagen utgått från den genomförda lagändringen.

av Utredningen har samlat ett omfattande material angående

. Inledning 29

sanktionslagstiftning i länder inom och utanför EU. Genom främst

kontakter med Sveriges ständiga representation vid EU i Bryssel har material hämtats in beträffande förhållandet mellan EGEU och

sanktionslagstiftningen.

1.4 Gällande rätt

Sanktionslagen är uppbyggd som en s.k. fullmaktslag. Den är formellt i kraft och regeringen kan förordna tillämpning lagen i den mån

om av

det påkallas med anledning av beslut som fattats eller rekommendation som antagits av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s stadga eller samarbetet med EG eller inom ESK för att främja internationell

om fred och säkerhet påkallar det och det är ett svenskt intresse att om åtgärder vidtas utan dröjsmål. Ett förordnande förfaller, det inte inom månad underställs om en

riksdagen för prövning av frågan huruvida det skall bestå och det

om

inte inom två månader från det underställningen skedde godkänns

av

riksdagen. Vid beräkning av tiden för riksdagens godkännande efter underställning bortses från tid då riksdagen gör längre uppehåll i

kammarens arbete månad. än en

Av 2 § Sanktionslagen framgår att med blockerad stat stat eller

avses

område som är föremål för sanktioner enligt sådana beslut eller

rekommendationer nämnts. som nyss De förbud avseende varuhandel regeringen får meddela med stöd som

av lagen räknas upp i 3-5 och 6 §§. Förbuden gäller inte egendom

som

är avsedd endast för innehavarens personliga behov. Regeringen får

förordna om förbud att från Sverige utföra är avsedd att en vara som införas till en blockerad stat och förbud att till landet införa vara som

härrör från blockerad stat. Med lös egendom. Som

vara avses vara anses också elektrisk krañ. Regeringen f°ar vidare meddela förbud att till blockerad stat införa att inom blockerad stat tillhandahålla i vara, vara verksamhet av ekonomisk art, att utanför blockerad stat tillhandahålla vara avsedd för verksamhet av ekonomisk art drivs från den som

blockerade staten samt att från blockerad stat utföra Regeringen får

vara.

också meddela förbud att vidta åtgärd är ägnad att främja förbjuden

som

varuhandel. I 5 § vilka åtgärder kan förbjudas. Som exempel

anges som

kan nämnas tillverkning, bearbetning, sammansättning, installering, underhåll eller reparation lastning, lossning, transport eller

av vara;

mottagande till förvaring överlåtelse eller förvärv samt

av vara; av vara

överlåtelse eller förvärv uppfinning

av m.m.

5 a § ger regeringen möjligheten att förbjuda överlåtelser eller

30 Inledning

upplåtelser vissa immaterialrättigheter till fysisk eller juridisk person

av med hemvist i en blockerad stat. Enligt 7 § kan betalningar eller krediter avsedda för mottagare i en blockerad stat förbjudas.

7 § regeringen möjlighet att besluta frysning av tillgångar

a ger om

tillhör blockerad stat eller fysisk eller juridisk person med

som en en hemvist i en blockerad stat.

Av 7 b § följer förbud får meddelas att i näringsverksamhet utföra

att tjänster i blockerad stat. en

Enligt 7 § får regeringen meddela förbud att uppfylla anspråk som

c

framställts, direkt eller indirekt, myndighet i en blockerad stat

av en

eller fysisk eller juridisk med hemvist i en sådan stat, om

av en person

anspråket grundas på ett avtal eller en skuld- eller garantiförbindelse

inte kunnat fullgöras på grund av sanktioner.

som

8 § regeringen möjlighet att förbjuda trafik till lands samt sjö- och

ger luftfart.

I 15 § öppnas möjlighet till avvisning utlänning skäligen kan

av som ha hemvist i blockerad stat och ha begått eller avse begå antas en handling står i strid med förhuden i lagen. som

Regeringen har möjlighet att i ett enskilt fall medge dispens från

sanktionema. Detta framgår av 9 Enligt 10 § gäller förbud meddelats med stöd av 3-8 §§ även om som

avtal förfarande eller åtgärd i nämnda lagrum slutits

om som avses

innan sådant förbud trätt i kraft, såvida inte regeringen förordnat annat. Sanktionslagen innehåller härutöver bestämmelser om påföljder för den

bryter mot meddelade förbud. Slutligen finns regler om som

förverkande, särskild åtalsprövning, befogenheter för Tullverket

om om

att använda tvångsmedel samt om tillkännagivande om förordningar om

ekonomiska sanktioner som har beslutats av EG.

1.5 Översikt över tillämpningen av

Sanktionslagen

Regeringen har hittills förordnat sanktionslagens tillämpning mot om Rhodesia, Sydafrika och Namibia, Irak och Kuwait, Libyen,

Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro, Haiti, Angola

såvitt UNITA och Bosnien-Hercegovina såvitt områden avser avser under bosnisk-serbiska styrkors kontroll. Sanktionslagen tillämpades mot Rhodesia fram till år 1979 SFS

1971:178, upphävd SFS 1979:1171. Sverige hade då sedan år

genom

1969 sanktioner i kraft mot Rhodesia för genomförande av FN:s

Inledning 31

säkerhetsråds resolutioner sanktioner Rhodesia

om mot med anledning

av landets ensidiga självständighetsförklaring SFS 1969:232.

Sanktionsåtgärderna mot Rhodesia med tillämpning sanktionslagen

av gällde under tiden den 1 juli 1971 den 22 december - 1979. Sanktionerna omfattade förbud varuhandel och mot vissa

främjandeåtgärder i samband därmed, förbud mot att överlåta eller upplåta vissa immaterialrättigheter, förbud verkställa mot att betalningar

eller lämna krediter samt förbud luftfart. mot

År 1977 beslutade säkerhetsrådet ett vapenembargo Sydafrika

om mot

med anledning den sydafrikanska regeringens av apartheidpolitik och de därav föranledda förhållandena i Sydafrika. Sanktionslagen tillämpades

för genomförande ett vapenembargo mot Sydafrika gällde till av som och med den 25 maj 1994 SFS 1977:1127, upphävd genom SFS 1994:538.

Det kan i detta sammanhang nämnas att Sverige år 1979 också införde ett förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. Det förbudet hade

inte sin grund i någon resolution säkerhetsrådet. Vid detta tillfälle av

tillämpades inte sanktionslagen utan särskild lag 1979:487

en om

förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia infördes. Denna lag

ersattes den 1 april 1985 lag 1985:98 förbud av en ny om mot

investeringar i Sydafrika och Namibia. Investeringsförbudet

mot Namibia hävdes den 1 april 1990 i samband med landet blev att

självständigt SFS 1990:78. Investeringsförbudet mot Sydafrika

upphörde att gälla vid utgången november månad 1993 SFS av 1993:1207. FN:s säkerhetsråd antog den 26 juli 1985 resolution Sydafrika en om i vilken medlemsstaterna uppmanades att vidta

åtgärder mot Sydafrika bl.a. i form av förbud mot försäljningar Krugerrand och andra

av mynt som präglats i Sydafrika. Resolutionen inte bindande för var medlemsstaterna utan rekommendation till dessa vidta en att de av

säkerhetsrådet föreslagna åtgärderna. Sanktionslagen tillämpades för genomförande ett förbud mot import till Sverige Krugerrand

av av som gällde till den 1 juli 1987 SFS 1985:793, upphävd genom SFS 1987:477

Den 1 juli 1987 införde Sverige allmän handelsblockad en mot

Sydafrika och Namibia SFS 1987:477. Samtidigt upphörde den då

gällande lagen 1985:1050 förbud införsel jordbruksvaror om mot av från Sydafrika SFS 1987:475. Den allmänna handelsblockaden hade inte sin grund i någon resolution säkerhetsrådet. Då någon enighet av inte kunnat uppnås i säkerhetsrådet handelssanktioner de om mot

nämnda länderna vid de ansträngningar gjordes framför allt under

som slutet av år 1986 och början år 1987 inhämtade av regeringen

32 Inledning

bemyndigande ändå få tillämpa sanktionslagen för en

riksdagens att

handelsblockad ifrågavarande länder, vilket riksdagen godkände

mot Handelsblockaden mot Namibia hävdes den 1 april SFS 1987:474.

samband med landet blev självständigt SFS 1990:81.

1990 i att

Handelsblockaden mot Sydafrika upphävdes den 13 september 1993

SFS 1993:1026.

sanktioner Irak och Kuwait tillämpades sanktionslagen från

För mot

med den 7 augusti 1990 SFS 1990:885. Sanktionema som

och

Iraks invasion Kuwait hade sin grund i en resolution

föranleddes av av

säkerhetsrådet den 6 augusti 1990. Säkerhetsrådets sanktioner har

av

skärpts olika resolutioner varvid följdändringar gjorts i den

genom

svenska sanktionsförfattningen. Den 7 mars 1991 upphävdes

sanktionema Kuwait SFS 1991:107. Sanktionema som mot sanktionslagen omfattade förbud mot

genomfördes med tillämpning av och vissa främjandeåtgärder i samband därmed, förbud mot

vamhandel

verkställa betalningar eller lämna krediter, förbud mot att tillgodose

att

irakiska rättsanspråk samt ett flygembargo. De förbud Sverige införde mot Libyen genom tillämpning av

som

från och med den 24 april 1992 SFS 1992:187

sanktionslagen föranleddes resolution säkerhetsrådet den 31 mars 1992. av en av följd att resultatet utredningarna kring Resolutionen var en av av

Americans flight 103 Lockerbie och Union des

attentaten mot Pan Aériens flight 772 UTA visade libysk inblandning och Transports

den libyska regeringen inte verksamt besvarat begäran om

på att vid fastställandet ansvaret för terroristhandlingarna mot de samarbete av Säkerhetsrådets sanktioner har sedermera skärpts båda flygningama.

resolutioner varvid följdändringar gjorts i den svenska

olika genom

sanktionsförfattningen. Sanktionema genomfördes med tillämpning

som

omfattade förbud mot handel med flygplan eller

sanktionslagen av

krigsmateriel, utrustning till oljeindustrin, utrustning för flygplansdelar,

tillhandahållande tjänster i samband med dessa förbjudna

flygfält och av

tillhandahållande tjänster i form bistånd och

åtgärder, förbud mot av av libysk luftfartspersonal, förbud mot att tillgodose libyska

träning av

rättsanspråk, frysning libyska tillgångar samt ett flygembargo.

av

4 införde Sverige sanktioner mot Förbundsrepubliken Den juni 1992 Serbien-Montenegro med tillämpning sanktionslagen Jugoslavien av hade sin grund i resolution säkerhetsrådet

SFS 1992:470. Dessa en av 1992. Sanktionema reaktion mot konflikterna i det den 30 maj var en

Säkerhetsrådets sanktioner har ytterligare skärpts tidigare Jugoslavien.

tillfälligt inskränkts olika resolutioner varvid och därefter genom dändringar gjorts i den svenska sanktionsförfattningen. Sanktionema följ

tillämpning sanktionslagen omfattade ett som genomfördes med av

. Inledning 33

allmänt handelsembargo, förbud mot viss luftfart, förbud mot sjöfart,

transiteringsförbud, förbud mot att verkställa betalningar och lämna

krediter, frysning av serbisk-montenegriska tillgångar samt förbud mot

finansiella och icke-finansiella tjänster.

För sanktioner mot Haiti tillämpades sanktionslagen från och med den

1 juli 1993 SFS 1993:955. Sanktionema föranleddes att Haitis som av demokratiskt tillsatte president störtats genom en militärkupp och tvingats i landflykt hade sin grund i resolution säkerhetsrådet den en av 16 juni 1993. Säkerhetsrådets sanktioner inställdes en kortare period och skärptes därefter olika resolutioner varvid följdändringar gjordes genom i den svenska sanktionsförfattningen. Den 16 oktober 1994 upphävdes

sanktionema SFS 1994:1326. Sanktionema som genomfördes med

tillämpning sanktionslagen omfattade förbud mot all handel med av

varor, förbud mot all luft- och sjöfart, frysning av haitiska tillgångar samt förbud mot att tillgodose haitiska rättsanspråk.

Den 7 oktober 1993 införde Sverige sanktioner avseende Angola med

tillämpning sanktionslagen SFS 1993:1061. Dessa har sin grund i

av resolution säkerhetsrådet den 15 september 1993. Sanktionema en av föranleddes inbördeskriget i landet och riktade sig mot UNITA i av Angola vägrat godta resultatet demokratiska val som hållits i som av landet. Sanktionema som genomfördes med tillämpning av

sanktionslagen omfattade förbud mot handel med krigsmateriel, samt petroleum och petroleumprodukter och innebar att dessa varor endast fick införas till Angola vid sådana platser som Angolas regering

meddelat FN:s generalsekreterare. Den 3 oktober 1994 införde Sverige sanktioner avseende områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll med tillämpning sanktionlagen SFS 1994:1307. Sanktionema, som har av sin grund i en resolution av säkerhetsrådet den 23 september 1994, antogs i syfte att öka pressen på den bosnisk-serbiska parten i konflikten

i Bosnien-Hercegovina. Sanktionema som genomfördes med tillämpning

sanktionslagen omfattade förbud mot all handel med varor, förbud av mot att verkställa betalningar eller lämna krediter, frysning av deras tillgångar, förbud mot alla finansiella och icke-finansiella tjänster samt viss sjöfart.

Europeiska gemenskapen har infört ekonomiska sanktioner mot Irak, Libyen, Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro,

Angola såvitt UNITA och områden i Bosnien-Hercegovina under avser bosnisk-serbiska styrkors kontroll med motsvarande innehåll som Sverige gjort. Sedan Sverige blivit medlem i EU har de förordningar avseende dessa länder och områden utfärdats med stöd av som sanktionslagen i motsvarande delar upphävts SFS l994:1666-l670.

2 15-0251

2 Sanktionsinstrumentet inom FN

2.1 Gällande sanktionsinstrument

Enligt FN:s stadga prop. 1946:196 kan FN :s säkerhetsråd under vissa förhållanden anta resolutioner om ekonomiska och andra sanktioner av icke-militär natur. Sådana resolutioner kan ges i form bindande beslut av eller rekommendationer.

En förutsättning för att säkerhetsrådet skall ha rätt att fatta ett för

medlemsstaterna bindande beslut om sanktioner är att rådet först har fastställt att ett hot mot freden, ett fredsbrott eller en angreppshandling föreligger. Detta framgår FN-stadgans kapitel VII artikel 39. Vad av gäller rekommendationer har det ansetts tillräckligt att det föreligger en situation som innebär betydande fara för internationell fred och säkerhet. Sanktionemas syfte anges vara att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. I fråga om ekonomiska och andra sanktioner av icke-militär natur

anges i FN-stadgans kapitel VII artikel 41 att säkerhetsrådet får, dels besluta vilka åtgärder utan att innebära bruk vapenmakt, skall

som, av användas för att ge verkan dess beslut, dels uppfordra FN:s medlemmar att vidta sådana åtgärder. I artikeln anges det vidare att

åtgärderna kan innefatta fullständigt eller partiellt avbrytande av

ekonomiska förbindelser, jämvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser eller annan samfärdsel ävensom avbrytande av de

diplomatiska förbindelsema. Artikelns uppräkning av åtgärder som kan komma i fråga är inte uttömmande utan får ses som en exempliñering.

Alla slags sanktioner, som inte innefattar bruk av vapenmakt

enforcement actions, får falla under artikeln.

anses

Enligt kapitel V artikel 27 i FN-stadgan krävs för beslut i säkerhetsrådet i alla frågor utom procedurfrågor en majoritet av nio av rådets femton medlemmar däribland de fem ständiga rådsmedlemmama. För beslut i procedurfrågor räcker det med en majoritet av nio

rådsmedlemmar vilka som helst. Fråga om ett visst ärende är en procedurfråga eller inte avgörs genom beslut som skall stödjas av alla de ständiga medlemmarna. Medlemsstater i FN är skyldiga att godta och verkställa säkerhetsrådets bindande beslut om sådana sanktioner som nämnts ovan. Det ankommer på medlemsstaterna själva att avgöra eller i vilken utsträckning om en rekommendation skall följas. Säkerhetsrådets beslut och rekommendationer riktar sig till stater och

36 Sanktionsinstrumentet inom FN

inte direkt till enskilda rättssubjekt. För att en resolution skall få rättsverkningar för enskilda fysiska och juridiska personer krävs att bestämmelser härom införs i nationell lagstiftning.

FN:s medlemsstaters förpliktelser enligt FN-stadgan går före andra

folkrättsliga förpliktelser.

2.2 Sanktionsinstrumentets vidare utveckling

Inom FN:s säkerhetsråd förs kontinuerligt debatt om FN:s roll det en fredsbevarande området. För närvarande pågår diskussion bl.a. kring en konsekvenserna säkerhetsrådets ökade användning av ekonomiska av sanktioner under de senaste åren. En mängd svårigheter har uppstått med anknytning särskilt till sanktionemas syfte, övervakandet av deras

genomförande och verkan samt deras oönskade effekter. I början januari i år utkom säkerhetsrådets generalsekreterare med

av ett positionspapper är utformat som ett Supplement till en rapport som

kallad En dagordning för fred som han presenterade i juni 1992.

Positionspappret innehåller ett avsnitt om sanktioner av vilket framgår

bl.a. följande.

För att ett allmänt stöd för sanktionsinstrumentet skall kunna bibehållas måste klargöras att sanktionemas syfte inte är bestraffning

utan att förändra parts uppträdande. Kriterierna för sanktionema bör

en

inte förändras för att tjäna andra syften än de ursprungligen menade och

uttalade. Vissa erfarenheter finns övervakningen sanktioner genom bl.a. av av

regionala organisationer. Samtidigt är det ett problem att FN:s

medlemsländer inte vill låta internationella övervakare verka på sitt

territorium, suveränitets- och ekonomiska skäl. Det är också mycket

av svårt att mäta hur sanktionema verkligen slår grund av att tillförlitliga mätinstrument helt enkelt inte finns och tillträde till det sanktionsdrabbade landet dessutom många gånger är avsevärt begränsat. Med sanktionema följer ofta oväntade eller oönskade effekter. Sanktioner försvårar för humanitära organisationer att fullgöra sina

uppgifter. Sanktioner kan vidare tvären mot FN:s egna

biståndsansträngningar och allvarligt skada de produktiva sektorerna i det sanktionsdrabbade landet. De kan leda till en nationalistisk reaktion i det utsatta landet vilket får till följd att befolkningen i stället sluter upp

bakom de politiska ledare man vill komma åt.

Sanktioner väcker ofta rad etiska frågor. Kan det sägas vara en

tillåtligt att använda sig oskyldiga och sårbara människor i det

av

sanktionsdrabbade landet för att komma politiska ledare som

-

Sanktionsinstrumentet inom FN 37

sannolikt ändå inte tar intryck folkets lidande av Mot bakgrund av det ovan anförda anser generalsekreteraren att FN:s medlemsländer, när sanktioner diskuteras, bör försäkra sig om de humanitära organisationernas möjligheter att verka och att nödvändiga importer till det sanktionsdrabbade landet inte förbjuds. Vidare bör medlemsländerna se till att kostnaderna för vissa särskilt utsatta medlemsländer av att delta i de beslutade sanktionerna inte blir orimligt höga. Dessa kostnader bör, liksom de direkta kostnaderna för de fredsbevarande styrkorna, bestridas av samtliga medlemmar och inte enbart av de länder som råkar vara grannar eller viktiga handelspartners till det sanktionsdrabbade landet. Generalsekreteraren föreslår upprättandet av mekanism med en följande fem funktioner:

På säkerhetsrådets uppdrag uppskatta sanktioners sannolika verkan på det drabbade landet och tredje land innan de beslutas;

Övervaka sanktionernas genomförande när de väl beslutas;

Mäta sanktionernas effekt för att ge säkerhetsrådet möjlighet att precisera och förfina dem. Detta för att få ut största möjliga politiska effekt och minsta möjliga oönskade skada;

Tillse att humanitärt bistånd når utsatta grupper;

Hjälpa medlemsländer som utsätts för oönskade effekter och utvärdera deras begäran om stöd enligt FN-stadgans artikel 50.

Eftersom mekanismen huvudsakligen är menad att underlätta säkerhetsrådets arbete föreslås den bli förlagd till New York, men samtidigt ges möjlighet att samverka med exempelvis internationella finansiella institutioner. Reaktionerna över generalsekreterarens förslag har varit blandade. Storbritannien har uttalat tveksamhet till möjligheten av att kunna införa s.k. smart sanctions som mer selektivt skulle kunna slå mot väldefinierade målgrupper. Resonemanget om att införandet av sanktioner hotar länders utvecklingsansträngningar tillbakavisas. Storbritannien har hävdat att det snarare är den aggression och det hot mot den internationella freden och säkerheten som sanktionerna tillgripits mot utgör det verkliga hotet mot varaktig ekonomisk som utveckling. Storbritannien och Frankrike har betonat att säkerhetsrådet alltid måste

38 Sanktionsinstrumentet inom FN

kunna tillgripa sin rätt enligt FN-stadgan att besluta om sanktioner utan fördröjning situationen så kräver. om Andra länder har hälsat förslaget om reform av sanktionsinstrumentet med större entusiasm. Diskussionen går vidare. Det är inte omöjligt att beslut om partiella reformer på sanktionsområdet kan komma relativt snart. Preliminärt synes generalsekreterarens förslag om förbättrad analys av olika sanktioners tänkbara effekter i förväg och förfming vissa sanktioner redan ha av visst stöd. Från svensk sida finns ett intresse att bidra till en effektivisering av och förñning av sanktionsintrumentet. Flera förslag, som delvis sammanfaller med generalsekreterarens, finns utvecklade i den nyligen presenterade Carlsson-kommissionens rapport.

3 Sanktionsinstrumentet inom EG och

EU

3.1 Inledning

Ett samarbete, det europeiska politiska samarbetet EPS, i utrikespolitiska frågor mellan länderna inom EG inleddes i början av 1970-talet och formaliserades 1986 genom den s.k. enhetsakten. Beslut i EPS-arbetet fattas med enhällighet. Under år har inom senare ramen för EPS beslutats om kollektiva sanktioner som ett politiskt medel i Utrikespolitiskt syfte. Det har rört sig t.ex. inskränkningar i om besöksutbyte, hemkallande av diplomatisk personal och begränsningar eller avbrytande bistånd och handelsförbindelser. Som exempel kan av nämnas att man fattat beslut om åtgärder mot Argentina och Sydafrika

under 1980-talet. Åtgärderna har varit en politiskt motiverad reaktion

mot vissa sidor av dessa staters politik och varit avsedda att markera misshag eller framtvinga ändring denna politik. Metoden har varit en av beslut om olika slags inskränkningar av det ekonomiska utbytet. Under EPS-arbetet betraktades införandet av handelssanktioner som ett utrikespolitiskt beslut. De åtgärder man enats fick därefter beslutas om i formell ordning inom EG eller i de enskilda medlemsländerna, alltefter kompetens. D.v.s. vissa EPS-beslut har verkställts bindande EGgenom förordningar och vissa nationell lagstiftning. genom

3.2 Utrikes- och

säkerhetspolitik i

Europeiska unionen

l och med att fördraget den Europeiska unionen det s.k. om Maastrichtfördraget trädde i kraft den l november 1993 har EPS ersatts av GUSP, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, EU-samarbetets andra pelare. En avdelning av fördraget kallad Avdelning V, bestående artikel av J med underavdelningar, behandlar utförligt samarbetets syften, omfattning och beslutsformer. Grundprincipen är att beslut inom GUSP skall fattas med enhällighet. GUSP-samarbetet har, enligt artikel J.l i Maastrichtfördraget, som målsättning att skydda unionens värden, grundläggande gemensamma

40 Sanktionsinstrumentet inom EG och EU

intressen och oavhängighet, att på alla sätt stärka unionens och medlemsstaternas säkerhet, att bevara freden och stärka den

internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforskonferensens slutakt

och målen i Parisstadgan, att främja det internationella samarbetet och att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt

respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande frihetema.

Helsingforsdokumentet, tillkom år 1975, och Parisstadgan från år som 1990 innehåller vägledande principer för staternas uppträdande när det gäller såväl inrikes- utrikesfrågor. Hänvisningen i som Maastrichtfördraget utgör utfästelse att beslut inom GUSP skall fattas en i samklang med dessa principer.

3.2.1 Beslutssättet

Beslut inom GUSP fattas enligt artikel J.2 eller J.3 i avdelning V i Maastrichtfördraget. Den formen för beslut innebär att medlemsstaterna fastställer en ena ståndpunkt, enligt artikel J .2, vilken utgör ramen för gemensam medlemsstaternas handlande berört område. Sådana gemensamma

ståndpunkter fattas i EU:s ministerråd och, liksom tidigare inom det

europeiska politiska samarbetet EPS, alltid med enhällighet. Den andra beslutsformen avser s.k. gemensamma aktioner, enligt

artikel J .3. Ett sådant beslut är förpliktande för medlemsstaterna. För att

aktion skall kunna komma till stånd krävs först att EUen gemensam

ländemas stats- och regeringschefer i Europeiska rådet fastställer

riktlinjer för aktionen. Därefter måste EU:s ministerråd med enhällighet omfattning, de allmänna och särskilda fatta beslut om aktionens exakta mål unionen vill uppnå med aktionen, om nödvändigt hur länge som den skall pågå samt med vilka medel, enligt vilka förfaranden och

vilka villkor den skall genomföras. Ministerrådet kan komma överens

att låta eventuella följdbeslut inom för redan preciserad om ramen en och överenskommen gemensam aktion fattas med kvalificerad majoritet. Om denna beslutsordning skall komma till användning måste den emellertid fastställas ministrarna. Detta kan endast ske genom ett av enhälligt beslut i varje enskilt fall. Beslut att inleda gemensamma om aktioner kan företas inom hela det område som betecknas som utrikes-

och säkerhetspolitik. Frågor som rör försvaret är uttryckligen undantagna

enligt artikel J.4.3. Medlemsländema skall, enligt förklaring avgivits i anslutning en som till Maastrichtfördraget, sträva efter att få till stånd enhälliga beslut.

Sanktionsinstrumentet inom EG och EU 41

EG-kommissionen har inte starka ställning inom GUSP samma som

i frågor som rör den s.k. första pelaren. Varje enskild medlemsstat kan, liksom EG-kommissionen, framlägga förslag inom GUSP.

Kommissionen får medverka i diskussionerna, men tillåts inte avge någon röst när beslut skall fattas.

Europaparlamentets, d.v.s. den parlamentariska församlingen inom EU,

inflytande på det här området inskränker sig till rätten att erhålla information och att ge rekommendationer. Sakfrågor i GUSP kan inte underställas EG-domstolen.

3.2.2 Hur ett beslut sanktioner inom GUSP-

om

samarbetet omvandlas i konkreta åtgärder

Genom Maastrichtfördraget infördes artikel 228 i Romfördraget, a som reglerar hur ett beslut om ekonomiska sanktioner inom utrikes- och

säkerhetspolitiska samarbetet skall omvandlas i konkreta åtgärder, under EU:s första pelare, d.v.s. ekonomiska och handelspolitiska frågor. Artikeln utgör i stort sätt kodifiering den praxis utfonnats

en av som

under EPS-arbetet. Artikeln täcker alla områden inom gemenskapens

kompetens.

Artikel 228 a Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd har som beslutats enligt bestämmelserna utrikes- och om en gemensam

säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen förutsätter ett

handlande från gemenskapens sida helt eller delvis avbryter eller som begränsar de ekonomiska förbindelsema med ett eller flera tredje länder,

skall rådet besluta om de brådskande åtgärder är nödvändiga. Rådet

som

skall besluta med kvalificerad majoritet på förslag kommissionen.

av

Artikel 228 a förutsätter således att ståndpunkt eller aktion en gemensam

om sanktioner enligt avdelning V artikel J .2. eller J .3. antagits, d.v.s. ett

beslut som kräver enhällighet i enlighet med artikel J.8. När det gäller de konkreta åtgärderna kan ministerrådet besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Förbud mot alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land är inskrivet i Romfördraget,

artikel 73 Genom Maastrichtfordraget har också införts artikel 73 g som tillåter möjligheten att vidta nödvändiga brådskande åtgärder

gentemot berörda tredje länder vad gäller kapitalrörelser och betalningar

42 Sanktionsinstrumentet inom EG och EU

åtgärder från gemenskapens sida nödvändiga. Detta förutsätter om anses

att ståndpunkt eller aktion om sanktioner

en gemensam en gemensam antagits med enhälligt beslut enligt bestämmelserna i unionsfördraget angående utrikes- och säkerhetspolitik GUSP. en gemensam Medlemsstaterna bibehåller enligt artikel 73 g rätten att vidta

unilaterala åtgärder, vad gäller kapitalrörelser och betalningar gentemot berörda tredje länder allvarliga politiska skäl och grund av

av situationens brådskande natur, så länge EU:s ministerråd inte har vidtagit nödvändiga brådskande åtgärder. Rådet kan besluta att en medlemsstat skall ändra eller upphäva vidtagna åtgärder.

För att främja samordningen medlemsstaternas ekonomiska politik

av

i den utsträckning är nödvändig för den inre marknadens funktion

som

finns inom gemenskapen Monetär kommitté med rådgivande

en ställning. Detta framgår artikel 109 c i Romfördraget. Den monetära av kommittén skall bl.a. medverka vid förberedelsen rådets arbete enligt av artikel 73

Artikel 73 g

1. Om åtgärder från gemenskapens sida nödvändiga i ett sådant

anses fall i artikel 228 får rådet enligt förfarandet i artikel 228 a som avses a,

vidta nödvändiga brådskande åtgärder gentemot berörda tredje länder vad gäller kapitalrörelser och betalningar.

Utan att det påverkar tillämpningen artikel 224 och så länge rådet

av

inte har vidtagit åtgärder enligt punkt får medlemsstat på allvarliga

en

politiska grunder brådskande karaktär vidta ensidiga åtgärder mot ett

av

tredje land beträffande kapitalrörelser och betalningar. Kommissionen

och övriga medlemsstater skall underrättas sådana åtgärder senast då om dessa träder i kraft. Rådet får med kvalificerad majoritet på förslag kommissionen av

besluta att den berörda medlemsstaten skall ändra eller upphäva sådana åtgärder. Rådets ordförande skall underrätta Europaparlamentet om rådet

fattar ett sådant beslut.

beslut ekonomiska sanktioner inom GUSP-samarbetet skall För att om

bli direkt tillämpbara i medlemsländerna krävs att besluten genomförs

EG-rättsakter gäller omedelbart utan mellankommande genom som nationell rättsbildning. Inom GUSP-samarbetet kan såvitt är betydelse för sanktioner man av tänka sig tre situationer

att beslut inom GUSP-samarbetet sanktioner inte alls genomförs

om -

inom gemenskapen eller helt eller delvis genomförs inom gemenskapen

Sanktionsinstrumentet inom EG och EU 43

genom rättsakter inte gäller omedelbart utan mellankommande som

nationell rättsbildning,

att beslut inom GUSP-samarbetet sanktioner delvis genomförs - om inom gemenskapen rättsakter gäller omedelbart genom som utan

mellankommande nationell rättsbildning, eller

att beslut inom GUSP-samarbetet sanktioner i dess helhet - om genomförs inom gemenskapen rättsakter gäller omedelbart genom som

utan mellankommande nationell rättsbildning. I samtliga fall kan kompletterande nationella bestämmelser behövas till

genomförande av besluten.

3.3 Gemenskapens regelverk en Översikt

-

Gemenskapsrätten består, förutom de grundläggande fördragen, bl.a.

av

av allmänna rättsprinciper, internationella avtal ingångna

av

gemenskapen, sekundär lagstiftning och EG-domstolens praxis. Detta regelsystem brukar sammanfattas under beteckningen gemenskapens

regelverk.

De grundläggande fördragen upprättar gemenskapens institutioner och tilldelar institutionerna deras befogenheter. De konstituerande fördragen utgörs av Romfördraget, Parisfördraget och Euratomfördraget med

tillhörande protokoll och bilagor. Övriga grundläggande fördrag är de

fördrag och beslut som innehåller tillägg till eller ändringar i de tre ursprungliga fördragen. Bland dessa övriga fördrag märks t.ex. Maastrichtfördraget. Reglerna i fördragen brukar betecknas primärrätt.

De rättsakter institutionerna utfärdar med stöd som av bemyndigandena i fördragen brukar betecknas sekundärrätt. För att fullgöra sina uppgifter skall Europaparlamentet och rådet gemensamt,

rådet eller kommissionen, i enlighet med fördragets bestämmelser, utfärda förordningar och direktiv, fatta beslut

samt avge

rekommendationer eller yttranden artikel 189 i Romfördraget.

En förordning har allmän giltighet, är i alla delar bindande och är

direkt tillämplig i varje medlemsstat. Förordningar skall i sin

gemenskapsrättsliga form omedelbart tillämpas enskilda och

av av

medlemsstaternas domstolar och förvaltningsmyndigheter. EG-domstolen har fastslagit att förordningar inte får införlivas i nationell rätt eftersom detta skulle kunna skapa tvivel deras och rättsliga effekt.

om ursprung Direktiv är bindande för varje medlemsstat med avseende på det resultat som skall uppnås överlåter de nationella myndigheterna men

att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Ett beslut är bindande i alla delar för dem det är riktat till. som

44 Sanktionsinstrumentet inom EG och EU

Till skillnad från förordningar, direktiv och beslut är

rekommendationer och yttranden inte bindande.

Uppräkningen rättsakter i artikel 189 i Romfördraget är inte av uttömmande. Förutom de där nämnda typerna rättsakter finns andra av åtgärder måste företas i form, vilket framgår på andra håll som annan

i de grundläggande fördragen.

FN-sanktioner EG

3.4 Införlivande av inom

EU

och

3.4.1 Inledning

För att FN:s säkerhetsråds beslut eller rekommendationer om sanktioner fortsättningen kallade FN-sanktioner skall bli omedelbart tillämpliga

i

i länder är medlemmar EU krävs att man inom GUSPsom av

samarbetet fattar enhälligt beslut om sanktionema och att gemenskapen

genomför beslutet i form av en förordning. Enligt principen förordningars direkta tillämplighet blir FN-

om sanktioner tillämpliga i de enskilda medlemsstaterna så snart

gemenskapen utfärdat förordning i ämnet och denna trätt i kraft. I

en andra fall, d.v.s. något beslut inte kan fattas inom GUSP eller om

gemenskapens förordning endast omfattar del en FN-resolution,

en av krävs att nationella åtgärder vidtas.

Säkerhetsrådets resolutioner sanktioner har hittills övervägande

om

omfattat områden faller inom gemenskapens kompetens. Allmänna

som

straffrättsliga bestämmelser omfattas emellertid inte av gemenskapens

kompetens. Detta är fortfarande exklusiv nationell kompetens. en

Inom gemenskapens kompetensområde synes det som att EU eftersträvar att FN-sanktioner ska bli en del av gemenskapsrätten. Detta

sanktioner likvärdig nivå, samtidigt i alla för att kunna införliva en medlemsstater i EU.

Säkerhetsrådets beslut sanktioner behöver, grund av sina i

om

många fall svårtolkade kompromissformuleringar ofta

m.m.,

kompletteras och preciseras flera punkter för att säkerställa en

likvärdig tillämpning på nationell nivå.

3.4.2 Före Maastrichtfördraget

Före Maastrichtfördraget införlivades FN-sanktioner i gemenskapen

rådsförordningar på de områden som föll inom EG:s kompetens. genom

Sanktionsinstrumentet inom EG och EU 45

Det rörde sig om beslut av FNzs säkerhetsråd om t.ex. sanktioner varuhandelsområdet, förbud mot trafik och icke-finansiella tjänster. Romfördragets artikel 113 utgjorde den rättsliga grunden. Den har följande lydelse: Den gemensamma handelspolitiken skall grundas enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra tulltaxor, ingå tulloch handelsavtal, uppnå enhetlighet i frågan liberaliseringsâtgärder, om exportpolitik, samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. lnkorporering säkerhetsrådets beslut av om sanktioner i gemenskapen hade även kunnat grundas andra bestämmelser i Romfördraget, t.ex. inom transportkapitlet. Konsekvenserna av att artikel l 13 tillämpades var att beslut kunde fattas utan att Europaparlamentet konsulterats i ärendet. En sådan konsultation har en fördröjande verkan. För att uppfylla sanktioner i den del de avsåg förbud mot tillgodoseende rättsliga anspråk från blockerad stats av en sida har dock Romfördragets artikel 235 åberopats. Detta skedde i samband med sanktionerna med FN-bakgrund mot Irak. l artikel 235 i Romfördraget föreskrivs att åtgärd är nödvändig för att uppfylla om en något av gemenskapernas mål, och fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, får rådet ändå vidta de åtgärder som behövs. Beslut enligt artikel 235 måste enhälliga och föregås vara av Europaparlamentets hörande. Beslut av säkerhetsrådet om ekonomiska sanktioner gemenskapen som hade bristande behörighet att införliva har varit t.ex. införande av vapenembargo, beslut om att förbjuda att kapital eller andra finansiella eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för blockerad stat, beslut en om frysning blockerad stats tillgångar samt beslut att förbjuda av en om tillhandahållande av finansiella tjänster. På dessa områden ålåg det de respektive staterna att vidta åtgärder. Andra exempel på beslut av säkerhetsrådet sanktioner om som gemenskapen hade bristande behörighet att införliva t.ex. beslut var om att reducera personal vid blockerad stats diplomatiska beskickningar en och konsulära poster och att begränsa eller kontrollera rörelsefriheten inom en stat av sådan personal, beslut att neka inresa för eller utvisa om en blockerad stats medborgare, beslut att förhindra deltagande om av representanter för en blockerad stat i sportevenemang samt beslut att om avbryta allt vetenskapligt och tekniskt samarbete och kulturellt utbyte med en blockerad stat. På dessa områden har det lämnats till senare varje land att vidta åtgärder. För Sveriges del har sanktionslagen inte tillämpats. I stället har man använt sig bestämmelserna visering av om vad gäller inskränkningar i rätten för vissa medborgare i att resa Sverige.

46 Sanktionsinstrumentet inom EG och EU

3.4.3 Maastrichtfördraget

Efter Maastrichtfördragets ikraftträdande har införlivande av FNsanktioner i gemenskapen, på de områden som fallit inom gemenskapens kompetens, skett med åberopande av artiklarna 228 a och 73 g i Romfördraget. Den formella beslutsgången har varit att ministerrådet, efter det att FN:s säkerhetsråd beslutat om sanktioner, enats om en gemensam

ståndpunkt enligt artikel J .2, varefter kommissionen utarbetat utkast till förordning med bestämmelser genomförandet. Denna har därefter

om beslutats av ministerrådet. Den faktiska gången har dock i stort sett varit den motsatta. Omedelbart efter säkerhetsrådets beslut har kommissionen utarbetat

förslag till införlivandeåtgärder vilka sedan formellt fattats enhälligt

beslut ministerrådet enligt artikel 1.2. om av Artiklarna 228 och 73 g i Romfördraget har utgjort den rättsliga a

grunden för utfärdande förordningar beträffande inkorporering av

av FN:s säkerhetsråds beslut ekonomiska sanktioner på alla de områden om

fallit inom gemenskapens kompetens. I ett fall, beträffande

som sanktioner med FN-bakgrund mot Haiti, har ministerrådet avgivit en

rekommendation med åberopande av artikel 73 g beträffande frysning tillgångar. Till skillnad från förordningar är gemenskapens

av

rekommendationer inte bindande för medlemsländerna. Kompletterande nationella åtgärder erfordras därför. Avgivandet av rekommendationen frysning tillgångar grundade sig bland annat att säkerhetsrådet

om av inte fattat ett bindande beslut om åtgärden utan endast på det bestämdaste anmodat FN:s medlemsstater att vidta sådan åtgärd mot Haiti. EU har i och med Maastrichtfördragets ikraftträdande erhållit utvidgad

kompetens vad gäller att anta restriktioner på gemenskapsnivå

beträffande kapitalrörelser och betalningar artikel 73 g. Detta har fått

och kan förväntas få stor betydelse när det gäller att införliva säkerhetsrådets sanktioner med EG-rätten. Kommissionen synes sträva efter att övertyga medlemsstaterna att anta regler vad gäller finansiella åtgärder och den monetära gemensamma kommittén har uttalat sitt stöd härför. Vissa sanktionsbeslut fattats av FN:s säkerhetsråd är fortfarande som förbehållna de enskilda medlemsstaterna att verkställa. Detta gäller t.ex. beslut vapenembargon, införande av viseringar, utvisning av om

ambassadpersonal, begränsning diplomatiska förbindelser och

av idrottsutbyte.

Vad gäller vapenembargon inför medlemsstaterna mot bakgrund av

Sanktionsinstrumentet inom EG och EU

artikel 223 i Romfördraget nationell lagstiftning i dessa frågor. Artikel 223 innehåller följande bestämmelse: Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga tillverkning eller handel med om av vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren den marknaden vad gäller gemensamma varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål. Sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft beslutar också ministerrådet nu om gemensam ståndpunkt i frågan jmf artikel J.2. Ibland används i stället formen aktion jmf artikel J.3. av gemensam En mycket viktig komponent alltjämt ligger under som medlemsstaternas exklusiva kompetens är beivrandet brott av mot sanktionsbestämmelserna. Vad som kommer att återstå den krympande nationella av normgivningen är i sista hand avhängigt i vilken utsträckning av

gemenskapen utfärdar bindande förordningar för inkorporering FN-

av sanktioner samt vilken utformning och vilket innehåll de får. Man kan tänka sig tre situationer: att FN-sanktioner inte alls införlivas i gemenskapen eller helt eller delvis införlivas i gemenskapen rättsakter inte gäller genom som omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning, att FN-sanktioner delvis införlivas i gemenskapen - genom

förordningar, eller

att FN-sanktioner i dess helhet införlivas i gemenskapen - genom

förordningar.

I samtliga fall kan kompletterande nationella bestämmelser behövas till genomförande FN-sanktionema. av

3.5 Kol- och

stålfrågor

Europeiska kol- och stålgemenskapen, EKSG, tillkom det s.k.

genom Parisfördraget år 1951. Varumässigt omfattar fördraget järnmalm, kol, vissa stålprodukter samt vissa andra råvaror och halvfabrikat för

framställning av stål. Som medlem i EU är Sverige anslutet också till

detta fördrag. Vad gäller FN:s säkerhetsråds sanktioner har dessa, framgått som av avsnitt 3.4, införlivats i gemenskapen så långt dess kompetens sträckt

sig genom förordningar med åberopande relevanta artiklar i

av Romfördraget och däri gjorda ändringar och tillägg genom Maastrichtfördraget. Bestämmelserna i Romfördraget skall inte medföra någon ändring i

48 Sanktionsinstrumentet inom EG och EU

bestämmelserna i fördraget upprättande Europeiska kol- och om av

stålgemenskapen, kol- och stålfördraget, särskilt inte vad avser medlemsstaternas rättigheter och förpliktelser, befogenhetema för den

gemenskapens institutioner och bestämmelserna i sistnämnda fördrag om hur den marknaden för kol- och stål skall fungera. Detta gemensamma framgår artikel 232.1 i Romfördraget. av När det gällt resolutioner FN:s säkerhetsråd innehållit generella av som handelsförbud har samtidigt gemenskapen utfärdat en förordning i som ämnet beslut sanktioner avseende produkter som faller under kolom och stålfördraget fattats företrädarna för medlemsstaternas regeringar av

i EKSG vid sammanträde i Europeiska unionens råd. Av de uppgifter utredningen inhämtat framgår att ovan nämnda

som beslut torde utgöra intemationella överenskommelser i förenklad form.

Det rör sig således inte gemenskapsrättsakter utan i princip

om folkrättsliga avtal mellan suveräna stater. Det åligger medlemsstaterna

att till att besluten som är bindande blir gällande.

se För närvarande finns sådana beslut fattade med anledning av FN-

sanktioner beträffande Irak beslut 90414EKSG, 91125EKSG och

91265EKSG fattade företrädarna för medlemsstaternas regeringar av

i Europeiska kol- och stålgemenskapen vid sammanträden i rådet den 8

augusti 1990, den 4 1991 och den 21 maj 1991 och mars

Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro beslut

93235EKSG fattat företrädarna för medlemsstaternas regeringar i

av

Europeiska kol- och stålgemenskapen vid sammanträde i rådet den 26

april 1993. I de fall FN:s säkerhetsråds resolutioner omfattar varor som faller under kol- och stålfördraget och beslut avseende dessa varor fattas av företrädarna för medlemsstaternas regeringar i EKSG vid sammanträde

i Europeiska unionens råd, behövs således kompletterande nationella bestämmelser till genomförande FN-sanktionema i de delarna.

av

4 ESK, numera OSSE, och dess roll i

sanktionshanteringen

Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, bildades i Helsingfors 1975. Dess syfte är att skapa säkerhet och stabilitet samarbete i genom Europa. Antalet medlemsstater har ökat kraftigt efter Sovjetunionens och

Jugoslaviens upplösning, och uppgår f.n. till 53 stycken. Av

utomeuropeiska stater deltar bl.a. USA och Kanada. ESK:s primära roll sanktionsområdet har hittills varit att ge FN assistans i övervakningen FN:s säkerhetsråds bestämmelser rörande av

sanktionema mot Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien- Montenegro, FRJ. Detta uppdrag härrör sig ursprungligen från en begäran från den s.k. Jugoslavien-konferensen till ESK och EU att

samordna övervakningen. För detta ändamål har ESK bl.a. upprättat en tjänst för s.k. sanktionssamordnare övervakar och kommer med en som riktlinjer till de sanktionsövervakningsmissioner, s.k. SAMS, som

utbildar personal och assistans till de länder som berörs av

ger annan sanktionsövervakning mot FRJ. Sanktionssarnordnaren rapporterar

regelbundet till FN. Vad inträffat i Jugoslavien-fallet är att tills vidare

som man suspenderat FRJ från deltagande i ESK:s möten alla nivåer.

Motiveringen är att FRJ uppträdande kan karaktäriseras som clear,

:s

and uncorrected violations av de relevanta ESK-förpliktelsema,

gross

exempelvis gällande mänskliga rättigheter eller gränsers okränkbarhet. Denna typ åtgärd är politisk art. Beslutet om att suspendera FRJ

av av från deltagande i ESK:s möten möjliggjordes i och med att man i ESK:s ministerråd vid ett möte i Prag 1992 beslutade om den s.k. konsensus

minus en-principen. Denna princip medger att beslut kan fattas även mot det berörda landets vilja. Diskussioner förs nu om en eventuell vidare översyn av konsensusregeln vad avser operativa åtgärder.

ESK intill nyligen konferens. I december 1994 vid ESK:s var en toppmöte i Budapest fattades beslut att förändra ESK till en om

organisation. Samtidigt bytte ESK till Organisationen för säkerhet

namn och samarbete i Europa OSSE. Det är ett namnbyte utan traktat och rättsliga förpliktelser. Det finns ambition att vidare men en tidtabellen för detta är inte klar. OSSE:s liksom tidigare ESK:s författning är inte ett fördrag. Förpliktelsema medlemmarna i OSSE åtagit sig är inte bindande som

fördragsförpliktelser, utan politisk natur, låt väsentlig

snarare av vara av

betydelse. Överträdelser dessa förpliktelser utgör därför inte brott mot

av

50 ESK, numera OSSE

tördragsrätt. Möjligtvis finns argument talar för att vissa dessa

som av

förpliktelser blivit speciell internationell sedvanerätt och att ekonomiska

sanktioner därför skulle kunna vidtas andra medlemsstater mot av en medlemsstat för att vid överträdelser uppnå överensstämmelse med dessa förpliktelser. Någon särskild mekanism för att komma överens om ekonomiska sanktioner finns emellertid inte inom OSSE. För det fall man kommer överens om sådana åtgärder skulle de endast vara koordinerade unilaterala aktioner vidtagna medlemsstater mot av annan medlemsstat. Till dess OSSE blir transformerad till fördragsbaserad en organisation med en mekanism för genomförande specificerade av

sanktioner mot en medlemsstat överträder dess förpliktelser är det

som inkorrekt att tala OSSE sanktioner. om

5 Införlivande av FN-sanktioner med

svensk rätt

Sammanfattning:

Regeringen föreslås hittills enligt l § första stycket

som sanktionslagen få bemyndigande att förordna att lagen skall tillämpas det behövs med anledning ett beslut fattats om av som eller rekommendation antagits av FN:s säkerhetsråd i en som överensstämmelse med FN:s stadga.

Som framgått avsnitt 3.4 kommer sanktioner beslutade eller av rekommenderade FN:s säkerhetsråd sannolikt att till stor del regleras av EG-rättsakter, närmare bestämt rådsförordningar, vilka är direkt genom

tillämpliga i medlemsländerna. Någon nationell lagstiftningsåtgärd är

inte tillåten i de frågor regleras av förordningama. som Sverige har på grund FN-sanktioner förordnat om sanktionslagens av

tillämpning mot Irak, Libyen, Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro, Angola såvitt UNITA och Bosnien-

avser

Hercegovina såvitt områden under bosnisk-serbiska styrkors

avser

kontroll. Europeiska gemenskapen har infört ekonomiska sanktioner med

motsvarande innehåll mot länder och områden som Sverige samma

gjort. Sedan Sverige blivit medlem i EU har de förordningar som

utfärdats med stöd sanktionslagen upphävts i de delar FNav

sanktionema regleras gemenskapen genom rådsförordningar.

av En sammanfattande redogörelse för EG:s förordningar om ekonomiska sanktioner, införda med anledning av FN-sanktioner under

perioden den 8 augusti 1990 till den 10 oktober 1994, redogörs för i

bilaga 2 till detta betänkande. Som framgår denna bilaga införlivas av

FN:s säkerhetsråds sanktioner i EG-rätten, så långt gemenskapens

kompetens sträcker sig, bindande rådsförordningar. Som också genom framgår nämnda bilaga täcker förordningarna inte alla delar av av

säkerhetsrådets sanktioner. Nationella lagstiftningsåtgärder är därför i

viss mån erforderliga i dessa fall. Också när Sverige är medlem i EU behövs således beredskap för en

att genomföra FN:s resolutioner. Den situationen kan även uppstå att EU

inte kan beslut sanktioner som omfattas av FN:s enas om om resolutioner.

52 Införlivande av FN-sanktioner

Grunden till att svensk rätt bör innehålla möjlighet att genomföra en FN:s säkerhetsråds bindande beslut sanktioner skyndsamt är den om

folkrättsliga förpliktelsen enligt FN-stadgan för Sverige som

medlemsstat att godta och verkställa säkerhetsrådets beslut. Vad gäller säkerhetsrådets rekommendationer kan grund för som

lagstiftning inte formellt åberopas att Sverige måste vara i stånd att

fullgöra sina skyldigheter enligt FN-stadgan. Detta eftersom FN-stadgan

inte föreskriver skyldighet för medlemsstat att verkställa sanktioner

som bara är rekommenderade. Som anfördes i förarbetena vid sanktionslagens tillkomst, prop.

1971:77 s. 15 har en ledande tanke i svensk utrikespolitik efter anslutningen till FN, varit att understödja strävanden som enligt svensk bedömning gagnar FN:s syften, oavsett om det kan ske inom eller utanför FN. Denna principiella inställning innebär att Sverige är villigt

att delta inte bara i sådan fredsfrämjande verksamhet som fordras för att

uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser, utan i alla strävanden sådant

av slag, oberoende av om vi från snävt juridisk synpunkt är skyldiga därtill. När en rekommendation ger uttryck allmänt omfattad politisk och en

moralisk förväntan, bör Sverige som medlemsstat följa den.

Utredningen instämmer i det nämnda uttalandet och föreslår att lagstiftningen liksom hittills bör omfatta även säkerhetsrådets rekommendationer sanktioner. om

Ett lojalt verkställande på det nationella planet FN-sanktioner

av

förutsätter att genomförandet sker, dels så snabbt möjligt, dels

som

sådant sätt att det sakliga innehållet i vidtagna åtgärder så

nära som möjligt ansluter till de beslutade sanktionema. Kravet på snabbt genomförande av FN-sanktioner kan uppenbarligen bäst tillgodoses om regeringen hittills i ñillmaktslag får som en

bemyndigande att meddela föreskrifter om det behövs med anledning av

ett beslut som fattats eller rekommendation antagits FN en som av :s

säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s stadga.

6 Införlivande av EG-sanktioner med

svensk rätt

Sammanfattning: Regeringens nuvarande bemyndigande i l § andra stycket sanktionslagen, att förordna att lagen skall tillämpas om samarbetet med EG för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det, slopas. I stället får regeringen bemyndigande att förordna att sanktionslagen skall tillämpas det behövs med anledning av om beslut fattats i överensstämmelse med bestämmelserna ett som utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om om en gemensam Europeiska unionen och syftar till att upprätthålla eller som återställa internationell fred och säkerhet. En förutsättning här är att nationella åtgärder måste vidtas omedelbart.

Enligt den gällande sanktionslagen får regeringen förordna att lagen

skall tillämpas samarbetet med Europeiska gemenskaperna EG för

om främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett att svenskt intresse att åtgärder vidtas utan dröjsmål. Detta framgår av l § andra stycket i lagen. Bestämmelsen tillkom efter lagändring och trädde i kraft den en

l januari 1993 prop. l99293:57. Ändringen påkallades av att den

internationella utvecklingen och behovet av att säkra freden i Europa kunde göra det motiverat att i vissa fall tillsammans med andra stater tillgripa sanktioner mot enskilda stater även i fall då FN inte hunnit eller kunnat besluta i frågan. Den bestämmelsen i lagen har ännu inte nya tillämpats. Sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft kommer beslut inom gemenskapen ekonomiska sanktioner sannolikt att fattas inom ramen om för GUSP, utrikes- och säkerhetspolitik, EU-samarbetets gemensam andra pelare. Det troliga är att beslut ekonomiska sanktioner inom GUSPom samarbetet till stor del kommer att genomföras inom gemenskapen EG-rättsakter, närmare bestämt förordningar, vilka är direkt genom tillämpliga i medlemsländerna. l de fall kompletterande nationella

bestämmelser skulle behövas till genomförande besluten inom GUSP-

av

54 Införlivande EG-sanktioner av

samarbetet bör övervägas om de nationella bestämmelserna skall införas genom lagstiftning i varje enskilt fall eller regeringen, så sker om som för närvarande, skall få bemyndigande att förordna tillämpning om av

sanktionslagen i vissa fall. I det senare fallet måste utredningen dessutom ta ställning till hur bemyndigandet skall formuleras.

Sverige kommer som medlem av EU att medverka i beslutsprocessen inom GUSP-samarbetet och bör därvid genomföra besluten lämpligt

sätt nationellt i de fall besluten inte genomförs förordningar

genom inom gemenskapen.

Som framgått av avsnitt 3.2.1 är aktioner, när de väl

gemensamma beslutats, förpliktande för medlemsländerna och gemensamma ståndpunkter lägger fast ramen för medlemsstaternas agerande berört område. Ett lojalt verkställande på det nationella planet beslut inom GUSPav samarbetet om ekonomiska sanktioner förutsätter att genomförandet sker

snabbt och på ett sådant sätt att det sakliga innehållet i vidtagna åtgärder

ansluter till de beslutade sanktionema. Kravet ett snabbt genomförande på det nationella planet sådana beslut kan av uppenbarligen bäst tillgodoses om regeringen liksom hittills i en

fullmaktslag får bemyndigande att meddela föreskrifter.

Nederländerna och Tyskland har, som nämns i bilaga lagar med

allmänna bemyndiganden möjliggör nationellt genomförande

som av beslut inom gemenskapen ekonomiska sanktioner. om

Utredningen anser att regeringens bemyndigande, liksom för

närvarande, bör begränsas till att gälla sanktioner vidtas i freds- och som säkerhetsbevarande syfte, såsom är fallet med FN -sanktionen I dessa fall får det anses vara extra brådskande att vidta åtgärder. Sanktioner som vidtas i andra syften bör lämpligen genomföras sedvanlig genom

nationell lagstiftning. Utredningen föreslår att regeringen skall få bemyndigande att förordna att sanktionslagen skall tillämpas om det behövs med anledning av ett

beslut som fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget Europeiska om unionen och syftar till att upprätthålla eller återställa internationell som

fred och säkerhet. En förutsättning är här att nationella åtgärder måste

vidtas omedelbart. I Fördraget om Europeiska unionen uttalas inte närmare vilka syften som skall kunna föranleda sanktioner inom GUSP-samarbetet. I

fördraget anges endast målen för samarbetet. Bedömningen ett

av om beslut inom GUSP-samarbetet syftar till att upprätthålla eller återställa

internationell fred och säkerhet får ankomma regeringen.

Det är inte säkert att de ovan nämnda besluten alltid lämpar sig att

Införlivande av EG-sanktioner 55

genomföra med hjälp sanktionslagen. Besluten kan t.ex. vara allmänt av formulerade och ge stort utrymme för tolkningar eller avse komplicerade

sakförhållanden. I sådana fall bör besluten i stället genomföras genom

sedvanlig nationell lagstiftning som underställs riksdagen. Utredningen vill därför betona att ett sådant bemyndigande endast bör kunna utnyttjas när besluten lämpar sig att genomföra genom föreskrifter och nationella åtgärder måste vidtas omedelbart.

7 Regeringens nuvarande bemyndigande gällande samarbetet inom ESK OSSE slopas

Sammanfattning: Regeringens nuvarande bemyndigande i 1 § andra stycket

sanktionslagen, att förordna att lagen skall tillämpas om

samarbetet inom ESK, nuvarande OSSE, för att främja

internationell fred och säkerhet påkallar det, slopas.

Enligt den gällande sanktionslagen får regeringen även förordna att lagen skall tillämpas om samarbetet inom Europeiska säkerhetskonferensen ESK för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att åtgärder vidtas utan dröjsmål. Detta framgår av l § andra stycket i lagen.

Bestämmelsen tillkom efter den lagändring trädde i kraft den l

som januari 1993 prop. 199293:57 som nämnts i avsnitt ovan Bestämmelsen har ännu inte tillämpats. Såsom nämnts i avsnitt 4 har ESK bytt namn till Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa OSSE. Denna ändring är dock rent

terminologisk. OSSE är inte fördragsbaserad organisation med en fastställda fördragsbaserade förpliktelser och saknar en mekanism för genomförande av specificerade sanktioner mot medlemsstat en som överträder dess förpliktelser. Om OSSE ges möjlighet att besluta om ekonomiska sanktioner är sannolikheten inte så stor för att OSSE inom överskådlig framtid skulle besluta om sådana sanktioner mot en stat eller

ett område utan att det inom FN eller EU vidtagits motsvarande sanktionsåtgärder. Den vidare utvecklingen inom OSSE får avvaktas. Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår utredningen, att

regeringens nuvarande bemyndigande i 1 § andra stycket sanktionslagen, att meddela föreskrifter om samarbetet inom ESK för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det, slopas.

8 Formerna för

insyn och kontroll

Sammanfattning: Den nuvarande uppläggningen enligt 1 § tredje stycket i

sanktionslagen, med riksdagens godkännande i efterhand

av tillämpningsförordnanden, upphör. I stället föreslås att samråd med utrikesnämnden skall föregå ett

förordnande av regeringen att tillämpa bemyndigandena i

sanktionslagen utom i de fall det rör sig om bindande beslut av FN:s säkerhetsråd.

8.1 FN:s säkerhetsråds bindande beslut

Frågan är om den nuvarande uppläggningen med riksdagens godkännande i efterhand tillämpningsförordnanden är ändamålsenlig

av

eller det finns alternativa lösningar för att tillvarata riksdagens

om

möjligheter till insyn och kontroll. Syftet bör enligt utredningen att

vara,

uppnå ett förenklat förfarande som alltjämt uppfyller kravet på skyndsamhet och även tillgodoser riksdagens möjlighet till insyn i och kontroll av regeringens tillämpning av sanktionslagen, där så erfordras. Det har hittills inte någon gång inträffat att riksdagen inte godkänt ett

förordnande av regeringen att tillämpa den nuvarande sanktionslagen. I

de fall där regeringen tillämpat den nuvarande sanktionslagen har det

rört sig om genomförande FN:s säkerhetsråds bindande beslut av om

sanktioner utom i ett par fall då det rört sig om FN:s rekommendationer. Redan vid sanktionslagens tillkomst anfördes i förarbetena vissa skäl för att slopa kravet på riksdagens medverkan när det är fråga

om

säkerhetsrådets bindande beslut prop. 1971:77 37. Riksdagen har

s.

genom sitt godkännande av Sveriges anslutning till FN tagit ställning till landets förpliktelser till följd medlemsskapet. Genomförandet

av av

beslutade sanktioner är endast sådana verkställighetsåtgärder inom

ramen för dessa förpliktelser som regeringen har att vidta med utnyttjande av

det legala instrument permanent sanktionslag tillhandahåller vid

som en

sidan av regeringens ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt.

Emellertid ansågs det angeläget att riksdagen bereddes tillfälle att även vid formellt bindande beslut säkerhetsrådet, pröva sanktionema av om stod i överensstämmelse med FN-stadgan.

I de övriga nordiska länderna, samtliga har sanktionslagar med

som

60 Insyn och kontroll

generella bemyndiganden för regeringen att vidta åtgärder för att uppfylla säkerhetsrådets bindande beslut gäller, såsom nämns i bilaga

3 till detta betänkande, följande i fråga insynskrav för riksdagen. om I Finland skall regeringens förordning bringas till riksdagens kännedom och kan upphävas riksdagen. I Danmark ställs krav av

överläggning med utrikespolitiska nämnden. Norge och Island tycks inte

ha särskilda insynskrav för riksdagen trots de allmänna bemyndigandena för regeringen. I Nederländerna också har sanktionslag med mer generellt som en

bemyndigande kan vissa delar parlamentet begära att alla föreskrifter,

av utom de utfärdats i enlighet med resolution av en internationell som en

organisation som medlemsstaterna i den organisationen är lagligen

förpliktade att följa bindande beslut, skall stadfästas i lag.

I Storbritannien skall parlamentet omedelbart informeras ett dekret

om den brittiska regeringen utfärdat med stöd the United Nations som av Act. Något beslut behöver inte fattas i parlamentet. Vad gäller FN:s säkerhetsråds bindande beslut anser utredningen att ett

särskilt godkännande riksdagen i efterhand av

av

tillämpningsförordnanden kan undvaras. Detta av det skälet att Sverige inte har något val utan är förpliktat att uppfylla sådana beslut. Det konstitutionella regeringen handlar under är en betydande

ansvar som

garanti för att lagstiftningen inte kommer till tillämpning annat än efter omsorgsfull prövning. Dessutom gäller i Sverige att regeringens

en behörighet att besluta föreskrifter i visst ämne inte utgör något hinder för riksdagen att lag meddela föreskrifter i samma ämne 8 kap. genom 14 § första stycket RF. En fråga inom regeringens område som riksdagen på detta sätt har lagt under sig kommer på grund av den formella lagkraftens princip 8 kap. 17 § RF att kunna regleras endast

riksdagen så länge lagstiftningen består. Som en sista utväg kan

av

således riksdagen påverka ett dylikt regeringsbeslut även om inte kravet

på godkännande kvarstår.

8.2 FN:s säkerhetsråds rekommendationer

och beslut inom GUSP-samarbetet

Vad gäller FN:s säkerhetsråds rekommendationer anser utredningen emellertid att ett särskilt insynskrav för riksdagen bör bibehållas. Detta eftersom regeringen i dessa fall har valmöjlighet. Sverige är inte en

lagligen förpliktat att genomföra rekommendationerna. Vad gäller beslut inom det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet,

Insyn kontroll och 61

GUSP, anser utredningen att ett särskilt insynskrav för riksdagen också bör bibehållas. Detta eftersom regeringens tillämpning sanktionslagen

av i dessa fall förutsätter särskilda överväganden. Regeringen har att bedöma dels huruvida syftet med beslutet inom GUSP-samarbetet är att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet, dels huruvida

beslutet lämpar sig att genomföra med hjälp sanktionslagen och det

av

är nödvändigt att nationella åtgärder vidtas omedelbart. Frågan är det nuvarande förfarandet att inhämta riksdagens

om

godkännande i efterhand ett tillämpningsförordnande, skulle kunna

av

ersättas av att samråd med utrikesnämnden skall föregå ett förordnande av regeringen att tillämpa lagen.

Enligt 10 kap. 6 § RF har regeringen redan skyldighet en att

fortlöpande hålla utrikesnämnden underrättad utrikespolitiska

om förhållanden, som kan få betydelse för riket, och att före avgörandet i

alla utrikesärenden större vikt överlägga med nämnden det kan

av om

ske. Det förefaller osäkert om 10 kap. 6 § RF skulle tillämplig i

vara här aktuella fall. Om samråd med utrikesnämnden skall ersätta en

underställning till riksdagen för godkännande bör därför sådan

en skyldighet föreskrivas i lagen.

Utredningen att samrådsskyldighet med utrikesnämnden innan

anser en

regeringen beslutar att sanktionslagen skall tillämpas bör kunna ersätta ett riksdagsgodkännande i efterhand. En sådan möjlighet för regeringen att överlägga med nämnden i stället för att inhämta riksdagens godkännande finns i 10 kap. 2 § tredje stycket RF avseende rätten

att

ingå internationella överenskommelser större vikt. Genom samrådet

av

blir riksdagen indirekt informerad ett tillämpningsförordnande. Som

om

en sista utväg kan riksdagen, såsom nämnts påverka dylikt

ovan, ett regeringsbeslut att meddela föreskrifter i ämne 8 kap. genom samma 14 § första stycket RF.

Utredningen föreslår att samråd med utrikesnämnden skall föregå ett förordnande regeringen att tillämpa sanktionslagen utom i de fall det

av

rör sig om bindande beslut av FN:s säkerhetsråd sanktioner.

om

9 Införandet ett

av mer generellt

bemyndigande i sanktionslagen

Sammanfattning: Regeringens nuvarande bemyndiganden i 3-8 i sanktionslagen ersätts med ett mer generellt bemyndigande.

9.1 FN-sanktioner

Frågan är om möjlighet finns att ersätta de nuvarande bemyndigandena

i 3-8 sanktionslagen med generellt bemyndigande.

ett mer Sanktionslagen omfattade i sin ursprungliga lydelse i första hand förbud mot varuhandel liksom vissa tjänster i samband med varuhandel, betalningar och trafik. De resolutioner som FNzs säkerhetsråd beslutat under tid om senare har många gånger innehållit typer förbud Sverige inte nya av som kunnat följa omedelbart i avsaknad vederbörliga bemyndiganden i av lagen. Genom ändringar har lagen därför fått kompletteras i flera hänseenden. Genom en lagändring trädde i kraft den l juli 1979 prop. som 197879:91 regeringen möjlighet att förbjuda överlåtelse eller gavs

upplåtelse av immaterialrättigheter 5 §. Kompletteringen föranleddes

a av en resolution som FN:s säkerhetsråd antog den 6 april 1976 beträffande Rhodesia. Genom ändringar trätt i kraft den 1 juli 1993 prop. 1992932229 som har bemyndiganden införts för regeringen att besluta frysning om av en blockerad stats tillgångar och att förbjuda tjänstehandel 7 och 7 b §§. a Kompletteringarna har sin grund i säkerhetsrådets resolution den 17 april 1993, nr 820 mot Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien- Montenegro. Samtidigt med dessa ändringar kompletterades lagen även med ett förbud att uppfylla rättsanspråk 7 §. Den kompletteringen c föranleddes säkerhetsrådets resolution den 3 april 1991, 687 av nr mot Irak. Sverige har i avsaknad vederbörliga bemyndiganden i lagen i av ovan nämnda fall inte omedelbart kunnat följa beslut meddelats som av säkerhetsrådet. Med ett generellt bemyndigande för regeringen än mer de nuvarande skulle kunna undvika att motsvarande situationer man

Generellt

64 bemyndigande

uppkommer i framtiden. När det gäller frågan vilka befogenheter fullmaktslagen bör omfatta konstaterar utredningen på sätt FN-lagkommittén gjorde i

samma som förarbetena till den nuvarande sanktionslagen prop. 1971 :77 s. 15, att uttömmande räkna de icke-militära sanktioner det är omöjligt att upp säkerhetsrådet kan komma att besluta eller rekommendera. som Det går inte heller att utesluta vissa typer sanktioner på den av

brukar genomföras inom den Europeiska ekonomiska grunden att de

förordningar. Detta eftersom inte från gång

gemenskapen genom man

till kan säker att enighet nås mellan medlemsstaterna annan vara

inom EU om sådant genomförande.

anförda ligger det nära till hands att föreslå

Mot bakgrund av det ovan regeringens fullmakt i materiellt avseende utformas som ett generellt

att bemyndigande vidta alla de åtgärder sanktionskaraktär som kan att av komma föreskrivas i säkerhetsrådets beslut eller rekommendationer. att Endast därigenom kan säker att i det enskilda fallet kunna man vara så snabbt och fullständigt möjligt verkställa sanktionema. som Vid den nuvarande sanktionslagens tillkomst anfördes i förarbetena

prop. 1971:77 16 att fullmaktslag med ett generellt

s. en

bemyndigande för regeringen främmande för svensk rätt. Principen

var

i våra fullmaktslagar är den att regeringens bemyndigande inte är

begränsat inom viss med rätt för regeringen att

generellt utan är en ram vidta i huvudsak endast särskilt specificerade åtgärder. Ett första krav fullmaktslag är att regeringen endast kan

en

bemyndigas sätta lagbestämmelser i sådana ämnen som anges i 8

att kap. 7 § första stycket och 9 § RF i tillämpning. Detta framgår av 8

kap. 10 § RF. det andra gäller innehållet i delegationsbesluten i sådana För om

lagbestämmelser att avsikten knappast kan vara att ett bemyndigande bara skall grundlagens beskrivning av ett delegeringsbart ämne.

upprepa

Enligt motiven till RF skall bemyndiganden, är så allmänt hållna

som

de föga skiljer sig från grundlagstextens beskrivningar av de

att

stå i uppenbar strid med intentionerna bakom delegeringsbara ämnena, Detaljeringsgraden får riksdagen avgöras från fall grundlagsreglerna. av

till fall. När det gäller föreskrifter där väsentliga mera medborgarintressen kan komma att beröras regleringen, t.ex. av näringsrättens område, bör riksdagen preciserat ange de ramar mera

inom vilka regeringen skall få röra sig se H. Strömberg,

Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 2:a uppl. s. 121 ff.

och prop. 1973:90 s. 209.

Utredningen konstaterar emellertid att exempel lagar som innehåller

finns i lagen 1975:85 med

vidsträckta bemyndiganden t.ex.

Generellt bemyndigande 65

bemyndigande att meddela föreskrifter in- eller utförsel om av varor. När det gäller FN:s säkerhetsråds beslut och rekommendationer är regeringen vid utformandet sina föreskrifter bunden den av av ram som ordalydelsen av säkerhetsrådets beslut ger och bör även sträva efter att följa innehållet i säkerhetsrådets rekommendationer. För det fall EG med anledning av en FN-sanktion beslutat inte om gemensamma normer som gäller omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning, t.ex. avgivit en rekommendation, måste de nationella föreskrifterna dessutom utformas i enlighet med den gemensamma Om FN:s normen. säkerhetsråds resolutioner omfattar faller under fördraget varor som om upprättande Europeiska kol- och stålgemenskapen och beslut av avseende dessa varor fattats av företrädarna för medlemsstaternas regeringar vid sammanträde i Europeiska unionens råd gäller följande. Regeringen måste utforma de nationella föreskrifterna i enlighet med sistnämnda beslut. Utredningen är mot denna bakgrund den av uppfattningen att, när det gäller genomförandet FN:s säkerhetsråds av beslut och rekommendationer om sanktioner, det torde tillräckligt vara att i bemyndigandet utöver det allmänna syftet med lagen de ange delegeringsbara ämnena i 8 kap. 7 § första stycket och 9 § RF i erforderliga delar. Finland, Norge, Island, Danmark, Nederländerna och Storbritannien har framgår bilaga 3 till detta betänkande samtliga - som av sanktionslagar med mer generella bemyndiganden för regeringen att vidta åtgärder för att uppfylla säkerhetsrådets bindande beslut än det i den svenska sanktionslagen. Dessa ordningar och det följande talar för att ett allmänt mer bemyndigande för regeringen bör införas även i Sverige. När det gäller FNzs säkerhetsråds resolutioner handlar det till övervägande delen om uppfyllande av bindande beslut säkerhetsrådet. av Under den tid som den nuvarande sanktionslagen varit i kraft har lagen endast vid tillfällen tillämpats avseende rekommendationer ett par av säkerhetsrådet. Vad gäller de bindande besluten har Sverige inget val utan är folkrättsligt förpliktat att efterkomma dem, såsom berörts ovan, och bör ha möjlighet att snabbt vidta åtgärder. Under senare år har säkerhetsrådet enats om flera och omfattande sanktioner bindande natur med långtgående förbud. Hittills har av regeringen mer eller mindre följt ordalydelsen i sanktionslagen vid utformandet av föreskrifter. l och med att FNzs säkerhetsråds beslut blivit mer preciserade har det blivit grannlaga uppgift att avgöra en om den svenska lagtexten regeringen bemyndigande att utfärda ger föreskrifter i förhållande till den aktuella resolutionen eller till delar av den, dels utforma föreskriften på sådant sätt att den varken omfattar mer

3 l5-0Z5l

66 Generellt bemyndigande

eller mindre än FN:s sanktionsbeslut. Det ideala förhållandet är att den svenska föreskriften ligger i parallellitet med FN-resolutionen.

Eftersom regeringen vid ett generellt bemyndigande inte behöver ta

hänsyn till detaljrik lagtext i ett specificerat bemyndigande blir det lättare att utforma föreskrifter så att de ligger i parallellitet med FN-

resolutionema. Med ett generellt bemyndigande behöver regeringen

enbart beakta resolutionstexten och till att de svenska föreskrifterna se rör sig inom grundlagens beskrivning av de delegeringsbara ämnena. På

så sätt behöver inte den situationen uppkomma att regeringen, trots att regeringsformens givningsregler medger det, saknar bemyndigande

norm

att vidta åtgärder FN:s säkerhetsråds beslut eller rekommendationer

som kan komma att innehålla. Detta även typer förbud skulle om nya av dyka Förutsättningen är naturligtvis att eventuella nya förbud rör upp. sig inom grundlagens beskrivning av de delegeringsbara ämnena. Bedömningen så är fallet får ankomma regeringen. Om förbuden om skulle falla utanför beskrivningen av de delegeringsbara ämnena måste införlivande sedvanlig lagstiftning. ske genom För att kunna regeringen bemyndigande att införliva även förbud ge faller utanför beskrivningen av de delegeringsbara ämnena i som

grundlagen måste ändring grundlagen göras. Det är emellertid

en av sannolikt att sanktioner beslutade eller rekommenderade av FN:s säkerhetsråd till största delen kommer att regleras EG-rättsakter, genom

närmare bestämt förordningar, vilka är direkt tillämpliga i

medlemsländerna. Före Maastrichtfördraget har FN-sanktioner på t.ex.

varuhandelsområdet, med undantag för som faller under fördraget

varor

upprättande Europeiska kol- och stålgemenskapen, beslut om att

om av förbjuda trafik och icke-finansiella tjänster samt beslut om att förbjuda

tillgodoseende rättsliga anspråk från en blockerad stats sida antagits

av

på gemenskapsnivâ. Efter Maastrichtfördraget har gemenskapen erhållit utvidgad kompetens vad gäller att anta restriktioner gemenskapsnivå beträffande kapitalrörelser och betalningar. FN-sanktioner gällande t.ex.

beslut frysning blockerad stats tillgångar, beslut om att om av en

förbjuda att kapital eller andra finansiella eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för blockerad stat samt beslut om att förbjuda

en tillhandahållande finansiella tjänster har i t.ex. Bosnien-Hercegovinaav

fallet bilaga 2 till detta betänkande införlivats gemenskapsnivå.

se

Exempel på åtgärder som gemenskapen hittills inte någon gång

genomfört på gemenskapsnivå är vapenembargon, viseringar, utvisning ambassadpersonal, begränsning diplomatiska förbindelser och

av av

idrottsutbyte. När det gäller de senast nämnda åtgärderna har Sverige

endast tillämpat sanktionslagen för införlivande av säkerhetsrådets beslut

Generellt bemyndigande 67

om vapenembargon. I övrigt har andra lösningar valts. Beträffande

vapenembargon har dessa i de flesta fall för övrigt genomförts med hjälp av den svenska krigsmateriellagstiftningen. Om utvecklingen inom gemenskapen fortsätter på det hittills

sätt som skett kommer således allt färre områden att återstå till den nationella normgivningen vad gäller genomförande FN:s sanktioner. av

Utredningen har mot denna bakgrund ansett det allt för ingripande

att

föreslå grundlagsändring.

en Utredningen föreslår att regeringens fullmakt utformas som ett

generellt bemyndigande att meddela föreskrifter i följande ämnen

om det behövs för att uppfylla FN:s säkerhetsråds resolutioner med beslut och rekommendationer som antagits i överensstämmelse med FN:s

stadga; utlänningars vistelse i landet, in- eller utförsel

av varor, pengar

eller andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, trafik eller undervisning och utbildning. Bemyndigandet upprepar direkt grundlagens beskrivning

av

delegeringsbara ämnen i 8 kap. 7 § första stycket RF, i erforderliga delar. Under alla omständigheter måste bemyndigandet tolkas

mot

bakgrund av RF :s delegationsregler.

För att nå bästa överensstämmelse med säkerhetsrådets resolutioner torde metoden att i en föreskrift hänvisa till originaltexten i säkerhetsrådets resolution den effektivaste. Emellertid kan vara ordalydelsen av resolution ibland ha förestavats intresset att en mera av

undvika meningsmotsättningar än intresset att ett entydigt uttryck

av ge

en viss sanktionsåtgärd. Resolutionstextema är därför i många fall inte speciellt lättillgängliga. En inkorporering resolutionstexter med

av

svensk rätt är grund därav inte lämplig. Regeringens uppgift bör

liksom hittills bli att i sina föreskrifter på ett entydigt vilka sätt ange

förfaranden förbjuds till följd sanktionema. Även vid

som av

införlivande av FN-sanktioner i gemenskapsrätt omformuleras

resolutionstextema.

9.2 EG-sanktioner

Även när det gäller beslut fattats i som överensstämmelse med

bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik GUSP i Fördraget Europeiska unionen och syftar till upprätthålla

om som att

eller återställa internationell fred och säkerhet ställer sig utredningen

frågan om det är möjligt att regeringen ett generellt ge mer

bemyndigande.

Utredningen konstaterar, i likhet med vad beträffande FNsom angavs

68 Generellt bemyndigande

sanktioner, att det är omöjligt att uttömmande räkna de sanktioner upp inom GUSP-samarbetet kan komma att besluta i freds- och som man säkerhetsbevarande syfte. När det gäller beslut ekonomiska sanktioner fattade inom GUSPom samarbetet är regeringen vid utforrnandet sina föreskrifter bunden av av den ordalydelsen i sådana beslut För det fall gemenskapen ram som ger. beslutat inte gäller omedelbart utan om gemensamma normer som

mellankommande nationell rättsbildning, t.ex. avgivit en

rekommendation, måste de nationella föreskrifterna dessutom utformas i enlighet med den Utredningen är mot denna gemensamma normen.

bakgrund, också i likhet med vad anförts beträffande FN-

som

sanktioner, den uppfattningen att när det gäller genomförande av

av

GUSP:s nämnda beslut, det torde tillräckligt att i bemyndigandet

vara utöver det allmänna syftet med lagen ange de delegeringsbara ämnena i 8 kap. 7 § första stycket och 9 § RF i erforderliga delar. Såsom anförts bör Sverige medlem i EU snabbt kunna ovan som efterkomma de sanktioner inom GUSP-samarbetet kan komma som man besluta i freds- eller säkerhetsbevarande syfte och genomföra att sanktionema på ett sådant sätt att det sakliga innehållet i vidtagna åtgärder ansluter till de beslutade sanktionema.

Med generellt bemyndigande behöver regeringen enbart beakta

ett

besluten inom GUSP-samarbetet, som syftar till att upprätthålla eller

återställa internationell fred och säkerhet, och till att de svenska se föreskrifterna rör sig inom grundlagens beskrivning av de

delegeringsbara ämnena. På så sätt behöver inte den situationen

uppkomma kan inträffa genom att sanktionslagen är så - som nu

detaljerad att regeringen, trots att regeringsformens norrngivningsregler

medger det, saknar bemyndigande att vidta åtgärder besluten kan som komma innehålla. Om besluten skulle falla utanför beskrivningen av att

de delegeringsbara ämnena måste införlivande ske genom sedvanlig

lagstiftning. Alternativt skulle utredningen även här kunna föreslå en

grundlagsändring för regeringen bemyndigande att införliva beslut

att ge

faller utanför beskrivningen av de delegeringsbara ämnena i

som grundlagen. Som nämnts i avsnitt 6 är det troliga att eventuella beslut ekonomiska sanktioner inom GUSP-samarbetet till stor del kommer om

att genomföras inom gemenskapen genom EG-rättsakter, närmare

bestämt förordningar, vilka är direkt tillämpliga i medlemsländerna.

Utredningen har mot bakgrund härav ansett det alltför ingripande att

föreslå en grundlagsändring.

Utredningen föreslår att regeringens fullmakt utformas som ett

generellt bemyndigande att meddela föreskrifter inom samma

Generellt bemyndigande 69

ämnesområden föreslagits beträffande FN-sanktioner, d.v.s. som utlänningars vistelse i landet, in- eller utförsel eller av varor, pengar andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, trafik eller undervisning och utbildning. Regeringens uppgift bör bli, liksom beträffande FN-sanktioner, att ett entydigt sätt ange vilka förfaranden förbjuds till följd som av sanktionerna.

9.3 Blockerad stat

De sanktioner som FNzs säkerhetsråd hittills har beslutat eller rekommenderat har riktat sig mot stater eller områden. Som framgått av avsnitt 2.2 diskuteras för närvarande inom FN:s säkerhetsråd möjligheten av att precisera och förfina sanktionsinstrumentet för att få ut största möjliga politiska effekt och minsta möjliga oönskade skada. Vissa länder som är medlemmar FN har visserligen uttalat av tveksamheter till möjligheterna att kunna införa s.k. smart sanctions av som mer selektivt skulle slå mot väldefinierade målgrupper. Möjligheten av att man i FN:s säkerhetsråd kan komma att fatta beslut eller anta rekommendationer sanktioner riktade mot väldefinierade om mer målgrupper än en stat eller ett område bör emellertid enligt utredningen inte uteslutas. Detsamma gäller beslut inom GUSP-samarbetet. För att nuvarande sanktionslag skall tillämplig, måste regeringens vara föreskrifter om förbud meddelas i förhållande till stat eller ett område en varemot säkerhetsrådet riktat beslut eller rekommendationer om

sanktioner blockerad stat. Detta framgår 2 § sanktionslagen

av som definierar att med blockerad stat förstås stat eller område är föremål som för sanktioner enligt beslut eller rekommendation i 1 § första som avses stycket. Med uttrycket stat Sverige erkänd statsbildning. avses av Uttrycket område territorium inte har vunnit Sveriges avser som erkännande stat, t.ex. utbrytarregion. Detta framgår som en av förarbetena till lagen 1971:77 71. prop. s. När FN:s säkerhetsråd genom en resolution den 15 september 1993 införde sanktioner avseende Angola uppstod vissa tveksamheter om sanktionslagen tillämplig för införlivande sanktionerna med var av svensk rätt. Sanktionernas syfte är enligt säkerhetsrådets resolution att förhindra all försäljning eller tillhandahållande och liknande av vapen materiel och militärt bistånd såväl petroleum och som petroleuinprodukter till UNITA. Emellertid riktar sig sanktionerna enligt resolutionen mot Angolas territorium. Ovan nämnda får endast varor införas till Angola vid sådana platser Angolas regering meddelat som

70 Generellt bemyndigande

FN:s generalsekreterare. Sanktionslagen kunde mot denna bakgrund

tillämpas för införlivande av sanktionema. säkerhetsrådet eller inom GUSP-samarbetet skulle komma Om man i att fatta beslut eller anta rekommendationer om sanktioner som riktar sig mot än stat eller ett område, t.ex. regim eller en annan en en organisation, kan med nuvarande sanktionslags definition av begreppet blockerad stat lagen inte tillämpas för införlivande sanktionema. av

Utredningen föreslår att regeringen får bemyndigande att meddela

föreskrifter förbud i förhållande till stat eller ett område eller om en i övrigt är föremål för sanktioner antingen enligt ett beslut annan som fattats eller rekommendation antagits FN:s säkerhetsråd som en som av eller enligt ett beslut fattats inom GUSP-samarbetet. Visserligen är som annan ett obestämt och mycket vidsträckt begrepp. Begreppet får dock sitt innehåll nämnda beslut och rekommendationer utpekar vad när ovan är föremålet för sanktionema. Regeringen är vid utfomiandet av som sina föreskrifter bunden därav och kan således inte rikta sanktionema mot eller vad som helst. vem

10 Förhållandet mellan förbud

och

avtal

Sammanfattning:

Ett förbud som har meddelats med stöd av sanktionslagen skall,

som hittills enligt 10 § sanktionslagen, gälla även det om avser ett förfarande eller en åtgärd som det har slutits avtal innan om, förbudet trädde i kraft. Detta under förutsättning att regeringen inte har förordnat något annat.

Enligt svenska rättsprinciper torde förbud mot vissa handlingar

som meddelats av statsmakterna bryta redan ingångna avtal angående sådana handlingar. Detta under förutsättning att statsmakterna inte uttryckligen meddelat något annat.

I tydlighetens intresse infördes i 10 § sanktionslagen en bestämmelse som reglerar förhållandet mellan förbud som har meddelats med stöd av 3-8 i den nuvarande sanktionslagen och avtal som har ingåtts innan

sådant förbud trätt i kraft. Motiven till bestämmelsen finns i prop. 1971:77 s. 88-89. 4 Av motiven till bestämmelsen framgår följande. Huvudregeln innebär att en avtalsförpliktelse som strider mot förbud meddelat med stöd av

bestämmelse i 3-8 sanktionslagen inte får fullgöras. Detta gäller även

när det avtal på vilket förpliktelsen grundas har ingåtts innan förbudet

trädde i kraft. Om exempelvis ett transportavtal har ingåtts innan

säkerhetsrådet fattade ett sanktionsbeslut mot sådana transporter och

transporten fullgjorts innan förbudet trädde i kraft, går det dock inte att

utkräva något ansvar. Regeringen kan i visst sanktionsfall förordna om undantag från huvudregeln. Utredningen finner inte skäl att ändra bestämmelsen annat än redaktionellt. Någon saklig ändring är inte avsedd.

11 Upphävande av ett förordnande eller

med stöd därav meddelade

föreskrifter

Sammanfattning: Bestämmelsen i l § fjärde stycket sanktionslagen, i

som anger vilka fall regeringen skall upphäva ett meddelat förordnande eller

med stöd därav meddelade föreskrifter, kompletteras.

Regeringen skall även upphäva ett förordnande eller föreskrifter som har meddelats med stöd förordnandet, ett beslut av om som har fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en

gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget

om

Europeiska unionen helt eller delvis har upphävts eller upphört

att gälla.

11.1 Den

rättsliga regleringen

Utredningen har i avsnitt 6 föreslagit att regeringen får bemyndigande att meddela föreskrifter det behövs med anledning ett beslut

om av som fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam

utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget Europeiska unionen och

om som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och

säkerhet. Som en följd därav måste bestämmelsen i 1 § fjärde stycket sanktionslagen som reglerar när regeringen skall upphäva ett förordnande eller med stöd därav meddelade föreskrifter kompletteras. Enligt den nuvarande bestämmelsen i 1 § fjärde stycket sanktionslagen

måste regeringen så snart det kan ske i motsvarande mån upphäva ett meddelat förordnande eller med stöd därav meddelade föreskrifter om säkerhetsrådets beslut eller rekommendation helt eller delvis återkallas eller förfaller. Motiven till bestämmelsen finns i 1971:77 71. prop. s. I samband med att regeringen bestämmelse i l § andra genom en

stycket sanktionslagen fick bemyndigande att förordna att lagen skall

tillämpas samarbetet med EG eller inom ESK för främja om att internationell fred och säkerhet påkallar det, ändrades bestämmelsen i 1 § fjärde stycket. Om förhållandena ändras att syftet med sådant ett förordnande inte längre kvarstår skall regeringen upphäva förordnandet

så snart som möjligt. Detta framgår 199293:57 ll.

av prop. s.

74 Upphävande

Utredningen föreslår att regeringen utöver i de fall som nämns i den

nuvarande paragrafen så snart som möjligt skall upphäva ett

förordnande eller föreskrifter har meddelats med stöd av som förordnandet, ett beslut har fattats i överensstämmelse med om som

bestämmelserna gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i

om en Fördraget Europeiska unionen helt eller delvis har upphävts eller om upphört att gälla. Beslut sanktioner inom GUSP-samarbetet kan fattas i andra syften om

för upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

än att

Bestämmelsen i 1 § fjärde stycket sanktionslagen om att regeringen skall

upphäva ett förordnande förhållandena ändras så att syftet med ett om

förordnande inte längre kvarstår bör därför finnas kvar. Om regeringen

bedömer syftet med sanktionema ändrats till ett annat än det ovan att nämnda efter det beslutet sanktionema fattats är sanktionslagen att om inte tillämplig. I Övrigt föreslås vissa redaktionella ändringar vilka framgår av

författningsförslaget.

11.2 Problem med uppdämda krav när

sanktioner hävs

När sanktioner hävs finns risk att t.ex. företag i den blockerade staten

kommer att vidta åtgärder på grund ingångna avtal, vilka inte kunnat

av

fullföljas på grund sanktionema. Här bortses från force majeure

av situationer. De situationer i första hand kan komma i fråga är som

begäran utbetalning s.k. fullgörandegarantier on-demand-

om av

garantier. Fullgörandegarantier är vanligen förekommande kontraktsgarantier för att säkerställa att ett projekt fullgörs. En sådan

till förmån för köparen och den aktuella, ofta svenska

garanti ställs ut banken åtar sig köparens anfordran betala ut garantibeloppet till

att

denne utan att det först måste klarläggas att säljaren begått något

avtalsbrott. Banken har efter verkställd utbetalning rätt att erhålla

beloppet från säljaren. Den svenska exportörens möjlighet att med

åberopande kontraktet sedan återvinna beloppet kan begränsad av vara eller obefmtlig. FN:s säkerhetsråds resolutioner har ibland innehållit beslut om att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

inga rättsanspråk görs yrkande blockerad stats regering eller

av en

någon fysisk eller juridisk i den blockerade staten eller av någon

person

på sådan vägnar i samband med kontrakt eller någon annan

persons

transaktion, fullgörande påverkats resolutioner sanktioner

vars av om

Upphävande 75

som säkerhetsrådet fattat i fråga den blockerade

om staten.

Genom en ändring i sanktionslagen SFS 1993:664 i form

av en ny

7 c § fick regeringen bemyndigande att förbjuda uppfyllande anspråk

av

på yrkande, direkt eller indirekt, myndighet i blockerad

av en en stat eller en fysisk eller juridisk med hemvist i sådan person en stat, om anspråket grundas på ett avtal eller skuld- eller garantiförbindelse en

som inte kunnat fullgöras på grund sanktioner. Samtliga åtgärder

av som

kan anses utgöra ett uppfyllande anspråk, såsom betalningar,

av skadestånd, leverans eller utförande tjänster kan omfattas av varor av av förbudet, de innebär uppfyllande anspråk framställts om av ett som som kompensation. Paragrafen har sin grund i paragraf 29 i säkerhetsrådets resolution den 3 april 1991, 687, mot Irak. nr

Det framgår förarbetena till bestämmelsen i 7 § sanktionslagen

av c

prop.199293:229 s.11 f att regeringen föreställde sig

att ett

förordnande och föreskrifter regeringen infört med

som stöd av paragrafen skulle vara i kraft även efter det att sanktionema i övrigt

hävts. Det förutsågs nämligen att just denna bestämmelse i FN:s

säkerhetsråds resolution, eller liknande bestämmelse, kommer en annan att vara i kraft lång tid efter det att övriga sanktioner mot Irak lyfts. Härefter har säkerhetsrådet meddelat förbud mot uppfyllande av

rättsanspråk beträffande Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-

Montenegro genom en resolution den 30 maj 1992, 757, paragraf nr Libyen den 11 november 1993, 883, paragraf 8 Haiti nr samt genom en

resolution den 6 maj 1994, 917, paragraf 11. Säkerhetsrådets förbud

nr

mot uppfyllande av rättsanspråk har införlivats med svensk rätt med stöd av sanktionslagen.

Det enda exempel på hur FN:s säkerhetsråd hanterat just förbud mot uppfyllande av rättsanspråk i samband med upphävande sanktioner av är när sanktionema mot Haiti upphävdes. I det fallet upphävdes samtliga sanktioner inklusive förbudet mot uppfyllande rättsanspråk. I av

anledning därav upphävde även Sverige sina sanktioner Haiti

mot som

införts med stöd sanktionslagen, däribland förbudet uppfyllande

av mot av rättsanspråk. Detta på grund bestämmelsen i l § sista stycket av

sanktionslagen som säger att regeringen så snart det kan ske i

motsvarande mån skall upphäva ett förordnande eller med stöd därav meddelade föreskrifter säkerhetsrådets beslut eller rekommendationer om helt eller delvis återkallas. Således inte förordnande ger ett av

regeringen om förbud mot uppfyllande rättsanspråk med stöd

av av

sanktionslagen ett permanent skydd mot krav utan endast så länge

som säkerhetsrådets sanktion i det avseendet är i kraft.

FN-sanktioner i form förbud mot uppfyllande rättsanspråk har av av

införlivats i gemenskapen rådsförordningar. Beträffande

genom Irak

76 Upphävande

rådets förordning EEG 354192 den 7 december 1992 om

gäller nr av

tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt och förbud mot att omfattas FN:s säkerhetsråds resolution 661 1990 transaktioner som av och därmed förknippade resolutioner. Beträffande Libyen gäller rådets förordning EEG 327593 den 29 november 1993 om förbud mot nr av tillmötesgå krav i samband med kontrakt och transaktioner som att omfattas Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 883 1993 och av

därmed förknippade resolutioner. Beträffande Federala republiken

och Montenegro gäller rådets förordning EG nr

Jugoslavien Serbien

förbud fullgöra krav avseende

173394 av den 11 juli 1994 om mot att

och transaktioner omfattas Förenta nationernas avtal som av säkerhetsråds resolution 757 1992 och därtill knutna resolutioner. Beträffande Haiti gäller rådets förordning EG 126494 av den 30 nr förbud fullgöra de haitiska myndigheternas krav maj 1994 om mot att avtal och transaktioner omfattas åtgärder enligt vad avser som av säkerhetsråds resolutioner 917 1994, 841 1993, Förenta nationernas 1993 och 875 1993. Sedan Sverige blivit medlem av EU har 873 motsvarande bestämmelser i förordningar utfärdade med stöd av

sanktionslagen upphävts. nämnda förordningar har rådet hänvisat till att det är I rådets ovan

nödvändigt varaktigt skydda de ekonomiska aktörerna i gemenskapen

att

krav och förhindra att den blockerade staten får kompensation

mot att för embargots negativa verkningar.

enda exempel hur gemenskapen hanterat ett av FN:s

Det

säkerhetsråd beslutat förbud mot uppfyllande av rättsanspråk efter det

säkerhetsrådet upphävt sanktionema är i fråga de dåvarande att om Haiti. Trots att säkerhetsrådet har upphävt sanktionema mot

sanktionema Haiti, inklusive förbudet mot uppfyllande av anspråk,

mot

förordning fortfarande. Enligt uppgift som inhämtats av

gäller rådets en vid EU i Bryssel är avsikten att rådets

Sveriges ständiga representation

förordning skall förbli i kraft permanent.

Sverige kan vidta ensidig åtgärd mot ett tredje

Det är tveksamt om en

land införande förbud mot tillgodoseende av rättsanspråk om

genom av eller EU inom GUSP-samarbetet i ett enskilt fall inte FN:s säkerhetsråd införande sådant förbud. Alternativt säkerhetsrådet beslutat om av ett om enskilt fall beslutat ett sådant förbud upphävts i eller EU i ett om som samband med övriga sanktioner mot blockerad stat hävts. Detta att en till innehållet i artikel 73 i Romfördraget. Enligt bl.a. med hänsyn g

artikeln har medlemsstaterna i EU endast rätt att allvarliga politiska brådskande karaktär vidta ensidiga åtgärder mot ett tredje grunder av

och betalningar. Detta så länge rådet inte

land beträffande kapitalrörelser har vidtagit några åtgärder.

Upphävande 77

Ekonomiska sanktioner är internationell åtgärd har att en som man räkna med inom affärsvärlden. Det är inget hindrar parter att som avtalsrättsligt så långt det går gardera sig för sanktionssituationer.

För det fall utvecklingen inom gemenskapen fortsätter

på det sätt som hittills skett kommer förbud mot att tillgodose rättsanspråk i varje enskilt sanktionsfall att regleras inom gemenskapen. Det troliga är som nämnts ovan att gemenskapen kommer att låta beslutade och eventuella

framtida rådsförordningar avseende förbud mot uppfyllande

av rättsanspråk förbli i kraft permanent. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslås ingen reglering av problemet med uppdämda krav när sanktioner hävs i utredningen. Den

fortsatta utvecklingen inom gemenskapen bör avvaktas.

12 från

Undantag sanktioner

Sammanfattning: Ärenden avseende undantag från nationella förbudsbestämmelser

som utfärdats med stöd sanktionslagen samt ärenden avseende

av

tillstånd enligt förordningar ekonomiska sanktioner har

om som

beslutats av Europeiska gemenskapen föreslås handläggas på

myndighetsnivå efter regeringens bestämmande. Kommerskollegium bör besluta i de ärenden delegeras till som myndighetsnivå. Kommerskollegium föreslås bli enda myndighet med

licensgivande funktioner när det gäller varor för vilka importoch exportreglering behövs med anledning förbud införts,

av som

dels i förordningar med stöd lagen vissa internationella

av om

sanktioner, dels i förordningar ekonomiska sanktioner

om som

har beslutats Europeiska gemenskapen med åberopande

av av artikel 113 eller artikel 228 i Romfördraget. a

12.1 Sydafrika och Namibia

När Sverige år 1979 införde ett förbud mot investeringar i Sydafrika och

Namibia och år 1987 införde en allmän handelsblockad mot Sydafrika och Namibia hade åtgärderna, nämnts i avsnitt 1.5, inte sin grund som i någon resolution FN:s säkerhetsråd. Det kan ändå intresse av vara av

att känna till hur ansökningar dispens från förbuden handlades i

om dessa fall.

Beträffande investeringsförbudet tillämpades inte sanktionslagen utan en särskild lag 1979:487 förbud mot investeringar i Sydafrika och

om

Namibia infördes. Denna ersattes sedan lag 1985:98

av en ny om

förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia. Vad gällde ansökan om dispens från investeringsförbudet tillämpades från år 1985 den ordningen att ansökan undantag från förbudet mot investeringar

om m.m. fick göras endast en gång år och skulle samtliga per avse

investeringar m.m. som en sökande ville göra under det kommande

verksamhetsåret. Ansökan skulle till Kommerskollegium

ges som

också tillsynsmyndighet. Kommerskollegium skulle med

var eget

yttrande överlämna handlingarna till regeringen beslutande i

som var dispensärendena.

80 Undantag

Beträffande den svenska handelsbojkotten mot Sydafrika och Namibia

erhöll regeringen riksdagens bemyndigande att få tillämpa

sanktionslagen SFS 1987:474. Vad gällde ansökan dispens från

om handelsförbudet skulle ansökan därom till Kommerskollegium ges verkställde utredning och med eget yttrande överlämnade ärendet som till regeringens bedömande. Det ankom på regeringen att meddela

föreskrifter om handläggningen.

få uppfattning i vilken utsträckning regeringsärenden

För att en om angående undantag från sanktioner mot Sydafrika förekommit under följande siffror intresse. Vad gäller sanktioner mot senare år är av

Sydafrika handlade Kommerskollegium 200 exportlicensärenden år 1992, och från och med januari 1993 till den 13 september 1993 handlades 600 sådana ärenden. Härvid skall påpekas att ett

regeringsbeslut kan leda till flera licenser.

från FN-sanktioner

12.2 Undantag

säkerhetsråds resolutioner sanktioner har innehållit FN:s om bestämmelser undantag från sanktioner säkerhetsrådet beslutat. om som

fall har undantagen gällt under förutsättning att den

I vissa av

undantagna åtgärden anmälts till eller godkänts av en särskild sanktionskommitté, upprättad FN:s säkerhetsråd. De vanligaste

av exemplen på undantag detta slag från sanktioner har varit leveranser av uteslutande för medicinskt bruk eller humanitära ändamål eller av

livsmedel. Undantagsbestämmelsema har angivits i

som resolutionstexten har intagits i svenska förordningar utfärdade med stöd

sanktionslagen. Undantagsbestämmelsema har på motsvarande sätt

av intagits i förordningar ekonomiska sanktioner har beslutats av om som EG med anledning FN-sanktioner. av

de fall undantag från förbuden i gemenskapens förordningar medges

I vissa fall artiklar i förordningen anmodar varje enskild finns även i som

medlemsstat inom gemenskapen att utse nationella myndigheter som i dessa fall skall utfärda tillstånd till de åtgärder som undantagits. För

närvarande meddelar regeringen sådana tillstånd. Tillståndspliktiga har framför allt förekommit i samband med undantag från åtgärder förbud i förordningar in- eller utförsel och

gemenskapens mot av varor åtgärder främjar sådan in- eller utförsel. Tillståndspliktiga åtgärder

som förekommit i samband med undantag från bl.a. bestämmelser har även

förordningar angående frysning kapital eller andra i gemenskapens av finansiella tillgångar eller samt förbud i gemenskapens

resurser förordningar mot tillhandahållande av tjänster.

SOU 1995328 Undantag 81

Beträffande förbud in- och utförsel finns i vissa fall mot av varor bestämmelser licenstvång i förordningar import- och om om

exportlicenser inom Kommerskollegiums, Statens jordbruksverks och Fiskeriverkets licensområden. Politiska och praktiska överväganden har varit avgörande för regeringen infört licenstvång med anledning av

om

FN-sanktioner. Exempelvis har regeringen meddelat föreskrifter om licenstvång i förhållande till Irak, Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro och områden i Bosnien-Hercegovina under

bosnisk-serbiska styrkors kontroll. Detta har gjorts med stöd av lagen 1975:85 med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel och enligt förordningen 1984:53 om import- och av varor

exportreglering. Licenstvång har införts för de inte omfattas

varor som av FN-sanktionema.

12.2.1 Ansökningar som skall behandlas av FN:s

sanktionskommittéer

Här följer några erfarenheter handläggningen sanktionsärenden

av av

gällande Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro, FRJ

och Irak. Framställningen inriktar sig ansökningar som skall behandlas FN:s sanktionskommittéer för Serbien-Montenegro och av

Irak för export varor till FRJ respektive Irak. Den typen av

av ansökningar har varit de vanligaste. Allmänt kan sägas att undantagen från sanktioner mot FRJ och Irak har bestått är föremål för ett

exportvaruomrâdet av varor som

anmälningsförfarande livsmedel och mediciner och ett inga-

invändningar-förfarande för väsentligen humanitära ändamål. I

varor

första fallet skall den undantagna åtgärden anmälas till

det

sanktionskommittén och i det andra fallet skall den godkännas av kommittén. Kraven på ansökningshandlingar i de båda fallen är identiska. I fråga Irak har även varor för grundläggande civila behov

om godkänts av kommittén. Tillstånd från sanktionskommittén skall sökas för varje leverans. Det

går inte att få generella tillstånd. Ansökan kan endast gälla varor som

skall levereras från Sverige.

Vad gäller hjälpsändningar graderas handläggningen vid

sanktionskommittén efter innehållet i sändningen. S.k. rena enbart innehåller medicin eller mat behandlas

hjälpsändningar som snabbare blandade hjälpsändningar vilka även innehåller kläder,

än

Åtskilliga problem har uppstått och uppstår

sjukvårdsutrustning m.m. vid hanteringen hjälpsändningar. Genom upplysning via FN-

av

82 Undantag

delegationen i New York har framkommit att ärenden måste om kompletteras fördröjs naturliga skäl handläggningen. Det kan även av försvåra ett godkännande. Om en hjälpsändning skulle innehålla

produkter som inte anses vara av väsentlig humanitär art kan detta medföra att tillstånd överhuvudtaget inte meddelas för sändningen. Tillstånd ges inte sanktionskommittén för delar utan för hela av ansökan.

Från och med den 1 januari 1995 fordras följande underlag från

sökanden i samband med ansökan till FN:s sanktionskommittéer för

Serbien-Montenegro och Irak: -

Ansökan till regeringen tillstånd till leverans om

Ansökan till FN:s sanktionskommittéer godkännande alternativt om notifiering på FN:s fastställda ansökningsforrnulär på engelska

Ansökan om exportlicens till Kommerskollegium, Statens jordbruksverk ocheller Fiskeriverket

Order och orderbekräftelse möjligt på engelska

om

Produktbeskrivning av varan om möjligt och då engelska

Ansökningar om leverans av hjälpsändningar skall innehålla packlistor på engelska med information kvantiteter, värde om varor,

samt förpackningssätt. Vid blandade hjälpsändningar är det lämpligt

med en lista för livsmedel och en lista för övriga varor.

Uppgifter som skall finnas angivna i underlaget är följande:

köpare och slutmottagare om denne är densamme som köparen

tillverkare och säljare -

varan internationellt statistiskt tullnummer, mängd, värde per styck,

totalvärde

betalningssätt -

förpackningssätt

referenser till order och orderbekräftelse -

transportsätt om möjligt bils registreringsnummer

en leverans kan innebära att flera lastbilar eller jämvägsvagnar går -

samtidigt konvoj, då skall antalet bilar eller jämvägsvagnar

uppges tullstation via vilken leveransen skall ske i det blockerade landet -

Undantag 83

Kommerskollegium, Statens jordbruksverk och Fiskeriverket tar var

och inom sitt område för att till de sökande översända FN:s en ansvar

fastställda ansökningsformulär avseende leveranser till sanktionsområdet och transitering genom sanktionsområdet, jämte i förekommande fall ansökningsformulär avseende exportlicens. De sökande skall insända de ifyllda ansökningshandlingarna till

Kommerskollegium, Statens jordbruksverk ocheller Fiskeriverket beroende på typen Berörd myndighet översänder av vara. ansökningshandlingarna till handläggande enhet på

Utrikesdepartementets handelsavdelning. Efter granskning handlingarna översänds ansökan till FN-

av delegationen i New York för överlämnande till sanktionskommittén. Om

ärendena har kompletterats noteras detta i ansökan för att inte

ansökningsdatum på handlingarna skall missvisande. vara

Det är svårt att exakt ange handläggningstiden i sanktionskommittén eftersom den varierar från tid till annan. Hittills har handläggningstiden

varierat mellan fyra till åtta veckor. När besked om godkännande eller notifiering inkommer från FN sanktionskommitté via FN-delegationen :s informeras den sökande telefon eller skriftligen. per Om ett ärende inte godkänns sanktionskommittén benämns detta av on hold. Vid något enstaka tillfälle har skriftligt besked inkommit vara till Utrikesdepartementets handelsavdelning från sanktionskommittén ifråga. FN-delegationen brukar vanligen få muntlig information eller en notering i form referens till ett nummer som angivits vara blockerat. av

När det gäller FRJ är sanktionskommitténs tillstånds giltighetstid tre månader. När det gäller Irak är tillståndens giltighetstid fyra månader. Utöver sanktionskommitténs tillstånd krävs numera även regeringens

tillstånd till leveransen. Regeringens beslut översänds till sökanden

varvid sanktionskommitténs beslut bifogas i original. Samma handlingar översänds till berörd licensmyndighet och Generaltullstyrelsen för

kännedom.

När erforderliga tillstånd föreligger utfärdar licensmyndigheten

exportlicenser. Licenserna får samma giltighetstid som sanktionskommitténs tillstånd. När tillståndet har upphört att gälla upphör licensen. Outnyttjade licenser bör återkallas och önskvärt är att outnyttjade tillstånd returneras.

Samtliga tillstånd i original skall åtfölja leveransen.

Förlängning sanktionskommitténs tillstånd kan begäras. Ansökan av därom görs på särskild blankett. Förutsättningen är att en kopia av ursprungliga ansökningen samt kopia tillståndet eller av

originaltillståndet ges in. Den nya förlängningen kan endast nyttjas

tillsammans med det gamla tillståndet.

84 Undantag

För att få en uppfattning i vilken omfattning ansökningar skall

om som

behandlas FN:s sanktionskommittéer förekommit är följande statistik

av av intresse. Beträffande FN:s säkerhetsråds sanktioner mot Irak handlade Kommerskollegium 27 exportlicensärenden år 1992 63 ärenden år ,

1993 och från och med januari till och med april 1994 14 sådana

ärenden. Såvitt avser FN :s säkerhetsråds sanktioner mot FRJ handlade

Kommerskollegium 50 exportlicensärenden år 1992, 116 ärenden år

1993 och från och med januari till och med april 1994 108 sådana ärenden. Licensärendena har framförallt berört leverans för väsentligen av varor humanitära ändamål. När det gäller ansökningar skall behandlas FN som av :s sanktionskommittéer gäller andra förbud än sådana insom som avser

och utförsel inges ansökan till Utrikesdepartementets

av varor

handelsavdelning. Några licenser förekommer inte i dessa fall. I övrigt är handläggningsgången densamma som beskrivits för ansökningar

ovan som skall behandlas av sanktionskommittéer. Sökanden har att lämna så

detaljerade uppgifter som möjligt i sin ansökan. Utredningen har ställt sig frågan vad FN :s sanktionskommittéer har för roll i sanktionshanteringen. Frågan är Sverige kan sägas till

om

sanktionskommittéema ha överlåtit svensk förvaltningsuppgift. Sådant

en överlåtande kräver ett riksdagsbeslut enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket

RF. Anmälningsförfarandet eller inga-invändningar-förfarandet

genom ansökan till FN:s sanktionskommittéer får närmast garanti ses som en

för att FN:s medlemsstater kommer att tillämpa säkerhetsrådets

sanktioner konsekvent. Utredningen uppfattar inte att detta innefattar

något överlåtande svensk förvaltningsuppgift.

av en

12.3 Regeringsärenden angående undantag

från förbud som meddelats med stöd

av

sanktionslagen

Regeringen kan för visst fall medge undantag från förbud

som

meddelats med stöd 3-8 i nuvarande sanktionslag. Detta framgår

av av 9 § i sanktionslagen. Motiven till bestämmelsen finns i 1971:77 prop.

s. 87-88. I propositionen anförde föredraganden bl.a. att dispensgivningen är avsedd att vara restriktiv. För att få en uppfattning i vilken utsträckning regeringsärenden

om

Undantag 85

angående undantag från FN-sanktioner förekommit är följande siffror av

intresse. Sedan Sverige införde sanktionsåtgärder mot Libyen, Haiti, Angola, och Bosnien-Hercegovina har det inte förekommit några dispensärenden gällande de länderna. När det gäller Irak och Kuwait har det från den 7 augusti 1990 då de första sanktionerna förordning trädde i kraft i Sverige fram till genom

och med april 1994 förekommit ett 40-tal dispensärenden.

Angående Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro har det från den 4 juni 1992 då de första sanktionsåtgärderna genom förordning trädde i kraft i Sverige fram till och med april 1994 förekommit ett 30-tal dispensärenden.

Handläggningsordningen beträffande dispensärenden ställda till den

svenska regeringen vad gäller FNzs säkerhetsråds sanktioner mot Irak Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro har varit samt den sökanden ingivit sina ansökningshandlingar direkt till att Utrikesdepartementets handelsavdelning för prövning regeringen. av Sökanden har att lämna så detaljerade uppgifter som möjligt i sin

ansökan. Utredningen har i avsnitt 6 föreslagit att regeringen får bemyndigande förordna sanktionslagen skall tillämpas det behövs med att att om anledning beslut fattats i överensstämmelse med av ett som bestämmelserna utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, om en gemensam

i Fördraget Europeiska unionen och som syftar till att upprätthålla

om eller återställa internationell fred och säkerhet. En förutsättning här är nationella åtgärder måste vidtas omedelbart. att Undantagsbestämmelsen i 9 § sanktionslagen är avsedd att tillämpas restriktivt även när det gäller förbud införts med stöd av det som bemyndigande beslut inom GUSP-samarbetet. Liknande som avser bedömningar i förarbetena beträffande möjligheter till som anges dispens från förbud meddelats med anledning ett beslut av FN:s som av säkerhetsråd får göras beträffande sådana förbud.

I specialmotiveringen till 9 § prop. 1971:77 s.87-88 bl.a. att

anges för att dispens från förbud, meddelats med anledning utrymmet ge som bindande beslut från FN:s säkerhetsråd, är mycket begränsat. Man av ett

måste dock räkna med att det i vissa fall rent praktiska skäl visar sig

av inte möjligt avgränsa förbudsbestämmelsernas omfattning med vara att sådan exakthet att med säkerhet uppnår fullständig man överensstämmelse med säkerhetsrådets resolution. Det kan uppkomma situationer i praktiken inte kunnat förutses när förbuden utformades som och formellt omfattas dessa vid närmare analys av som av men en resolutionen visar sig falla utanför sanktionsbestämmelserna. Problem

86 Undantag

av den arten kan lösas med dispens. Undantagssituationer kan också

tänkas där ett dispensförfarande är den enda praktiskt framkomliga

vägen att i ett brådskande läge åstadkomma ett resultat är rimligt som och i överensstämmelse med sanktionsresolutionens anda. I allmänhet anges i förarbetena att undantag från meddelade förbud

inte bör medges när åtgärden i fråga kan medföra nytta för den

blockerade staten eller i övrigt ägnad att motverka det allmänna vara syftet med sanktionen. Enligt förarbetena bör vidare undantag kunna medges det i övrigt om

föreligger särskilda skäl, godtrossituation.

t.ex. en

Utredningen finner inte skäl att utsträcka möjligheterna till dispens. Som tidigare sagts bör undantagsbestämmelsen tillämpas restriktivt. Med det av utredningen i avsnitt 9 föreslagna generella bemyndigandet torde

det också bli lättare att utforma föreskrifter på sådant sätt att de varken omfattar eller mindre än de beslut eller rekommendationer mer som

regeringen fått bemyndigande att införliva med svensk rätt med stöd

av

sanktionslagen.

Det bör ankomma på sökanden att visa att särskilda skäl för ett

undantag föreligger.

12.4 Delegering av beslut från regeringen till myndighetsnivå

Sedan Sverige blev medlem EU den 1 januari 1995 regleras av sanktioner, beslutade eller rekommenderade FN:s säkerhetsråd, till av

stor del genom EG-rättsakter, närmare bestämt förordningar, vilka är

direkt tillämpliga i medlemsländerna. Det troliga är nämnts i avsnitt som att även beslut om ekonomiska sanktioner inom GUSP-samarbetet till stor del kommer att genomföras inom gemenskapen sådana genom

förordningar. För det fall utvecklingen inom gemenskapen fortsätter

det sätt som hittills skett kommer allt färre områden att återstå till den nationella normgivningen vad gäller genomförande ekonomiska sanktioner. av Antalet regeringsärenden gällande dispens från förbud meddelats som

med stöd av sanktionslagen kommer således troligtvis att minska.

Det kan emellertid samtidigt befaras att antalet sanktionsärenden i vilka formella beslut måste fattas kommer att öka. Antagandet grundas

på hur gemenskapens förordningar införlivar FN-sanktioner är

som konstruerade.

Som nämnts i avsnitt 12.2 intas bestämmelser undantag tillåts

om som

enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner i förordningar ekonomiska

om

Undantag 87

sanktioner har beslutats EG med anledning av FN-sanktioner, på som av motsvarande sätt i förordningar utfärdade med stöd av som sanktionslagen. I EG:s förordningar anges därvid, liksom i förordningar utfärdade med stöd av sanktionslagen, om det ställs krav på att den undantagna åtgärden anmäls till eller godkänns av FN:s sanktionskommittéer. I de fall undantag från förbuden i gemenskapens förordningar medges finns även i vissa fall artiklar i förordningen som anmodar varje enskild medlemsstat inom gemenskapen att utse nationella myndigheter som i dessa fall skall utfärda tillstånd till de åtgärder undantagits. För närvarande meddelar regeringen sådana som tillstånd. Motsvarande tillstånd har inte krävts enligt förordningar utfärdade med stöd sanktionslagen. Av detta skäl kan befaras att av antalet ärenden i vilka formella beslut måste fattas kommer att öka.

För det fall gemenskapen skulle genomföra GUSP-beslut om ekonomiska sanktioner utan FN-bakgrund mot tredje land i bindande förordningar, kan dessa förordningar vara konstruerade samma sätt

som förordningar som införlivar FN-sanktioner.

Mot denna bakgrund utredningen att det bör övervägas att

anser delegera beslut från regeringen till myndighetsnivå i syfte att avlasta regeringen dessa tillståndsärenden.

Förordningar utfärdade med stöd sanktionslagen och gemenskapens

av

förordningar baserar sig på utrikes- och säkerhetspolitiska grunder. Beslutanderätten i ärenden baserar sig på sådana grunder delegeras

som vanligtvis inte. Enligt utredningens mening bör emellertid ärenden,

enligt bestämmelser både i gemenskapens förordningar och i

förordningar utfärdade med stöd sanktionslagen, delegeras till av myndighet i den omfattning detta är möjligt och lämpligt. Det bör och myndighet är tillståndsgivande eller vara en samma som

beslutande oavsett ett ärende avser tillstånd enligt gemenskapens

om förordning eller undantag från nationella bestämmelser som utfärdats med stöd sanktionslagen. Den situationen kan uppstå att sanktioner av mot ett land gällande förbud varuhandelsområdet regleras i en förordning gemenskapen och att sanktioner land på det av mot samma finansiella området regleras genom nationella bestämmelser. Det kan därvid inträffa att sökande ansöker både om tillstånd enligt en gemenskapens förordning och dispens från förbud meddelats med som stöd sanktionslagen i ett och ärende. Detta ärende bör då av samma

handläggas av samma myndighet. Enligt utredningen är Kommerskollegium den lämpliga instansen för dessa uppgifter.

Eftersom sanktioner är unika i varje enskilt fall bör regeringen avgöra i vilka fall delegering till myndighetsnivå är lämplig. Vid sin bedömning delegering skall ske har regeringen att ta ställning till bl.a. om om

88 Undantag

antalet ärenden torde komma att bli så omfattande att det är motiverat

att bygga upp en kompetens myndighetsnivå. Regeringen har vidare vid sin bedömning om delegering skall ske att ta ställning till

om övervägande antalet ärenden som det kan komma att bli fråga är om av mer summarisk natur. Utredningen att regeringen inte skall behöva anser besluta i rutinärenden. Det är emellertid inte meningen att myndigheten skall fatta principiellt viktiga eller politiska beslut. En myndighet bör vid prövningen av ett ärende endast behöva verifiera omständigheterna i det enskilda fallet och vad som gäller för t.ex. produkten i fråga till den aktuella destinationen. När regeringen utnyttjar sin delegationsrätt bör huvudregel gälla som att beslut i ärendena fattas på myndighetsnivå. Om regeringen beslutat om delegering och en fråga principiell vikt skulle uppstå vid av

handläggningen av ett ärende eller myndigheten i övrigt skulle finna att

omständigheterna i ett enskilt ärende är sådana att det bör underkastas en politisk bedömning, bör myndigheten ha möjlighet att hänskjuta eller överlämna ärendet med eller utan eget yttrande till regeringen för prövning. Hänskjutande eller överlämnande ärenden till regeringen av torde bl.a. bli aktuellt i de fall ärenden eller innefattar ansökan avser om

dispens från nationella bestämmelser. Föreskrifter om detta bör ges i förordningsform. Av delegationsföreskriftema skall framgå i vilka fall

myndigheten skall hänskjuta eller överlämna ärenden med eller utan eget yttrande till regeringen för prövning.

När regeringen beslutar om delegering av beslutanderätt i tillståndsoch dispensärenden bör myndigheten få för ansökningar

ansvara som skall behandlas av FN :s sanktionskommittéer i motsvarande mån. Ärenden granskats och godtagits myndigheten skall i de fall som av gemenskapens förordning eller den nationella förordningen föreskriver det överlämnas till svenska FN-delegationen i New York for vidarebefordran till FN:s sanktionskommittéer.

I anslutning till den ärendehantering som härmed blir aktuell bör

Kommerskollegium också vara berett att bistå företag och allmänhet med information om gällande sanktioner.

Om regeringen beslutar om delegering bör myndigheten tillställa

Utrikesdepartementets handelsavdelning kopia sina och FN:s av sanktionskommittéers avgöranden för kännedom. Detta for att regeringen skall kunna hålla sig informerad om praxis området.

Utrikesdepartementets handelsavdelning och Kommerskollegium skall

dessutom hålla varandra underrättade om relevant information som erhålls från FN :s säkerhetsråd, EU m.fl. angående aktuella sanktioner. När gemenskapens förordningar ställer krav på att nationell en myndighet skall utses som skall utfärda tillstånd i enlighet med vad

Undantag 89

förordningen föreskriver måste regeringen meddela föreskrifter därom. En sådan kompletterande föreskrift till gemenskapens förordning torde

vara att jämställa med verkställighetsföreskrifter. Något bemyndigande

till regeringen i detta avseende erfordras inte. Vad gäller den nuvarande bestämmelsen i 9 § sanktionslagen om undantag från förbud meddelade med stöd lagen föreslår utredningen av att den ändras så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett visst fall kan medge undantag från förbud som meddelats det generella bemyndigandet i sanktionslagen. med stöd av Om regeringen beslutar delegering bör myndighetens beslut kunna om överklagas hos regeringen. Enligt direktiven skall utredningen överväga om det finns behov av en tillsynsmyndighet. I samband med att Sverige införde en lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia gjordes Kommerskollegium till tillsynsmyndighet för att utöva tillsyn över lagens efterlevnad. Myndigheten fick ålägga svenska juridiska personer som omfattades av

lagen att tillhandahålla för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar

och härvid ålägga vite. Utredningen anser inte att det för närvarande finns något allmänt behov av en tillsynsmyndighet.

för licensärenden

12.5 Handläggningsrutiner

sanktionsländer

gällande

Kommerskollegium är licensmyndighet för industrivaror och Statens

jordbruksverk och Fiskeriverket är licensmyndigheter för jordbruks-

respektive fiskeriprodukter. Detta framgår av förordningen 1984:53 om

import- och exportreglering. Vid blandade sändningar som innehåller varor från såväl

Kommerskollegiums Statens jordbruksverks ocheller Fiskeriverkets

som respektive licensområden har det när det gäller sanktionsärenden visat sig besvärligt för exportör att ha kontakt med flera myndigheter. Det en

är dessutom ofta fråga hjälpsändningar från privatpersoner med liten

om erfarenhet av exportaffärer. Ett sätt att underlätta för sökandena när det gäller sanktionsärenden att låta sökanden vända sig till endast en licensmyndighet som vore

sedan tar kontakt med eventuell annan berörd licensmyndighet. Ett annat

sätt att underlätta och dessutom förkorta handläggningstidema något kunde att låta alla licensärenden avseende sanktionsärenden vara hanteras enbart dessa licensmyndigheter och att licens utfärdas av en av på särskild sanktionsblankett avseende alla produkter. Kopia av en utfärdade licenser skulle i sådana fall delges berörda myndigheter i

90 Undantag

efterhand. Utredningen stannar för det senare alternativet och föreslår att Kommerkollegium får denna uppgift. Kommerskollegium har naturligtvis möjlighet att vid behov samråda med Statens jordbruksverk och Fiskeriverket för det fall ett ärende rör varor som normalt faller under dessa myndigheters licensområden. Detta kräver ändringar i gällande bestämmelser i förordningen 1984:53 om import- och exportreglering. Enligt 2 § förordningen l984:53 om import- och exportreglering gäller följande. Jordbruksverket är licensmyndighet för de varor i tulltaxelagen 1987:1068 som anges i bilaga 2 till förordningen. Fiskeriverket är licensmyndighet för de varor i tulltaxelagen som anges

i bilaga 2 a till förordningen. Kommerskollegium är licensmyndighet för

övriga varor. Genom en ny paragraf i ovan nämnda förordning blir Kommerskollegium enda myndighet med licensgivande funktioner när det gäller varor för vilka regeringen vill förordna om import- och

exportreglering med anledning av förbud som införts i förordningar med

stöd av lagen om vissa internationella sanktioner. Paragrafen bör även omfatta varor för vilka regeringen vill förordna om import- och exportreglering med anledning av förbud som införts i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen. De förordningar av gemenskapen som utredningen avser skulle träffas av bestämmelsen är, dels förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen med anledning av beslut som fattats eller rekommendation som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga, dels andra förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen vilka syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Detta i likhet med den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 1 § sanktionslagen. Emellertid torde samma problematik, med flera licensmyndigheter som nämnts ovan, uppkomma i samband med samtliga förordningar om ekonomiska sanktioner som

har beslutats av Europeiska gemenskapen för det fall sanktionema

omfattar bestämmelser gällande förbud mot in- och utförsel av varor. Utredningen föreslår därför följande. I förordningen 1984:53 om import- och exportreglering införs en ny 2 a § med följande innehåll. Kommerskollegium är enda licensmyndighet när det gäller varor för vilka import- och exportreglering behövs med anledning av förbud som införts, dels i förordningar med stöd av lagen om vissa internationella sanktioner, dels i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen med åberopande av artikel 113 eller artikel 228 a i Romfördraget.

Undantag 91

Det är svårt att förutse hur många ärenden en sådan bestämmelse skulle komma att omfatta. Vid en ändring i förordningen l984:53 om import- och exportreglering, på ovan nämnda sätt, måste gällande licensbestämmelser inom Statens jordbruksverks och Fiskeriverkets licensområden upphävas i den mån de gäller varor för vilka import- och exportreglering föreskrivits med anledning av förordningar av de slag som anges i den

föreslagna 2 a

En sammanställning över förslag till handläggningsgång i ärenden

gällande tillstånd till försäljning, leverans m.m. enligt gemenskapens förordningar, dispens från förbud meddelade med stöd av

sanktionslagen, notifiering eller godkännande av FN:s sanktionskommittéer samt licens av licensmyndighet fogas till detta betänkande som bilaga

13 Straffbestämmelser

Sammanfattning:

Jurisdiktionsregeln i 11 § fjärde stycket sanktionslagen föreslås

bli reglerad i lag. Det finns inte skäl att i övrigt ändra de nuvarande ansvars- eller förverkandebestämmelsema i 11-13 sanktionslagen. Detsamma gäller bestämmelsen i 17 § samma lag angående tillkännagivande förordningar ekonomiska om om sanktioner som har beslutats av EG. Om EG i förordning skulle besluta om ekonomiska sanktioner

utan FN-bakgrund får eventuella kompletterande nationella påföljdsbestämmelser till förordningen införas i varje enskilt fall.

13.1 Inledning

För svensk del regleras överträdelser av sanktionsförbud meddelade med stöd sanktionslagen i 11 § i lagen. Motiven för av ansvarsbestämmelsema finns i prop. 1971:77 s. 89-92. Genom en ändring SFS 1972:815 har lagrummet även kommit att omfatta extraterritoriella brott begångna av svenska medborgare. Genom en ändring SFS 1985:1053 infördes en särskild straffskala för annan

grova brott i lagrummet. I samband med att regeringen bemyndigades

att tillämpa sanktionslagen om samarbetet med EG eller inom ESK för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det gjordes även en

följdändring i 11 § sanktionslagen SFS 1992:1257.

I 12 och 13 sanktionslagen finns bestämmelser om förverkande på grund av brott mot lagen. Motiven för dessa finns i prop. 1971 :77 s. 92- 93. Sedan Sverige blev medlem EU den 1 januari 1995 regleras av sanktioner beslutade eller rekommenderade av FN:s säkerhetsråd till stor del EG-rättsakter, närmare bestämt av förordningar, vilka är genom direkt tillämpliga i medlemsländerna.

Under utredningsarbetets gång uppmärksammades att för nu gällande

förordningar avseende ekonomiska sanktioner beslutade av EG krävdes och förverkandebestämmelser som vid ett svenskt medlemsskap ansvarsmåste i kraft den 1 januari 1995. Dessa krävde lagform. vara Utredningen konstaterade att frågan krävde skyndsam behandling.

Arbetet med sådana bestämmelser fortsatte på Utrikesdepartementets

94 Strafbestänzmelser

handelsavdelning i nära samarbete med utredningen.

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1995, har

och förverkandebestämmelserna i 11-13 sanktionslagen ansvarsgjorts tillämpliga även överträdelser av förbuden i EG:s förordningar ekonomiska sanktioner utfärdade med anledning av beslut som om fattats eller rekommendationer antagits av FN:s säkerhetsråd i som överensstämmelse med FN:s stadga prop. 199495:97, bet. 199495:UU8, rskr. l99495:1l3, SFS 1994:1665. Genom nämnda lagändring infördes även en ny 17 § enligt ovan vilken regeringen i Svensk författningssamling skall ge till känna vilka

förordningar ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska

om gemenskapen med anledning av beslut som fattats eller rekommendationer antagits FN:s säkerhetsråd i som av överensstämmelse med FN:s stadga och beträffande vilka straffansvar därför gäller här i landet direkt enligt ll § andra stycket.

13.2 Ekonomiska sanktioner utan FN-

bakgrund

För närvarande är straffbestämmelsema i sanktionslagen endast

tillämpliga beträffande den bryter mot förbud som meddelats med

som stöd sanktionslagen och den som bryter mot förbud i EG:s av förordningar ekonomiska sanktioner som har beslutats med om anledning FN-sanktioner. av Utredningen har i avsnitt 6 föreslagit att sanktionslagen också skall kunna tillämpas det behövs med anledning av ett beslut som fattats om i överensstämmelse med bestämmelserna gemensam utrikes- och om en

säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen och som syftar till

att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

Straffbestämmelsema kommer därmed tillämpliga även för den

att vara

bryter mot förbud föreskrivits med stöd av sanktionslagen,

som som med anledning sådana beslut. För det fall sådana beslut inom GUSPav

samarbetet genomförs inom gemenskapen genom bindande förordningar

förutsätter utfärdande av straffbestämmelser är det en naturlig följd som att dessa har innehåll motsvarande svenska bestämmelser. samma som Sådana straffbestämmelser kräver lagform. Emellertid kan samma behov straffbestämmelser uppstå beträffande samtliga EG-förordningar som av grundas beslut ekonomiska sanktioner inom GUSP-samarbetet. om

Inom EU:s kompetensområde blir, enligt principen om förordningars

direkta tillämplighet, ekonomiska sanktioner beslutade inom GUSP-

samarbetet tillämpbara i de enskilda medlemsländerna så snart

Strafbestämmelser 95

gemenskapen utfärdat förordning i ämnet trätt i kraft.

en som Förordningama kan förutsätta utfårdande påföljdsbestämmelser för av överträdelse av bestämmelserna i förordningen. Detta kan framgå

antingen av själva förordningstexten eller följd

vara en av

samarbetsförpliktelsen i artikel 5 i Romfördraget. Av nämnda artikel 5 följer att medlemsstatema skall vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs

som följer av detta fördrag eller åtgärder vidtagits av som av gemenskapens institutioner. Det åligger medlemsstaterna att försäkra sig om att deras medborgare respekterar EG-rätten. Svenska myndigheter kan i princip själva välja vilken påföljd typ av

det bör bli fråga om och omfattningen påföljden i fråga. Det är i

av detta sammanhang viktigt att det inte uppstår inkonsekvenser i det svenska straff- och sanktionssystemet. EG-domstolen har fastställt några

allmänna principer den bör gälla grund för

som anser som medlemsländernas val av påföljder. Dessa skall till att överträdelser se

av gemenskapsrätten sanktioneras i enlighet med liknande materiella och

processuella bestämmelser gäller för överträdelser nationell rätt som av av samma slag. Under alla omständigheter skall påföljderna vara effektiva och stå i rimlig proportion till överträdelsen och ha avskräckande effekt.

Frågan är hur påföljdsbestämmelser till gemenskapens förordningar

om

ekonomiska sanktioner som saknar FN-bakgrund skall utformas. Det blir svårt att på samma sätt i den svenska sanktionslagen i ett

som

blankettstraffbud på ett klart och tydligt sätt avgränsa den typ

av bestämmelser i gemenskapens förordningar bli sanktionerade som avses genom bestämmelsen.

Det går till exempel inte att hänvisa till förbud i gemenskapens förordningar om ekonomiska sanktioner införda med åberopande

av

artikel 228 a eller 73 i Romfördraget. Ett sådant straffbud skulle

g

komma att omfatta samtliga förbudsbestämmelser i förordningar

grundade nämnda artiklar. Vissa dessa kanske inte erfordrar några av

särskilda straffbestämmelser. Även förbud i förordningarna kräver

om

påföljdsbestämmelser kan de med hänsyn till straffvärde behöva

bedömas olika. Det går inte heller att inskränka straffbudet till exempelvis förbud i

gemenskapens förordningar om ekonomiska sanktioner syftar till

som att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Ett sådant straffbud kan ifrågasättas rättssäkerhetsskäl eftersom överlämnar av man

den enskilde att bedöma i vilket syfte förordning införts för att

en denne skall få straffbestämmelsema veta om gäller.

Vid en avvägning mellan intresset att i dessa fall ha nationella

av

96 Strafbestämmelser

bestämmelser påföljd till gemenskapens förordningar när de träder

om i kraft och rättssäkerhetsintresset måste det intresset sättas främst. senare

Slutsatsen blir att för det fall gemenskapen i förordning skulle besluta ekonomiska sanktioner utan FN-bakgrund eventuella kompletterande

om

nationella påföljdsbestämmelser till förordningen får införas i varje

enskilt fall.

13.3 Utomlands begånget brott mot sanktionslagen

Bestämmelser i vilken utsträckning svensk Straffrätt är tillämplig och om svensk domstol behörig att döma finns i 2 kap. brottsbalken. I l § stadgas i enlighet med den s.k. territorialprincipen, att den svenska kompetensen omfattar alla i Sverige begångna brott. Huvudreglema beträffande brott begåtts utomlands framgår av 2 § första stycket. som

I fråga brott har begåtts utomlands gäller till en början att den

om som svenska straffrättsliga behörigheten omfattar brott som har begåtts av utlänning med hemvist i Sverige. Även brott svensk medborgare eller av

begånget utomlands utlänning kan under vissa omständigheter

av annan

höra under svensk jurisdiktionsrätt. Genom lagändring år 1972

en

infördes bestämmelse i 2 § andra stycket krav dubbel

en ny om

straffbarhet. Enligt denna bestämmelse gäller inte kompetensreglema i

2 § första stycket, gämingen är fri från ansvar enligt lagen på om

gämingsorten eller den begåtts inom område inte tillhör någon

om som och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på stat

gämingen. I 2 § tredje stycket infördes samtidigt bestämmelse som

en innebär att hänsyn till gärningsortens lag måste tas även på det sättet att där föreskrivet straffmaximum skall respekteras vid bestämmande av i 2 I 3 § omfattar såväl svenska

påföljd i fall som avses som medborgare utlänningar, vissa specialfall, oberoende av

som anges som

innehållet i lagen på gärningsorten och alltså med undantag från vad i

2 § stadgats faller under svensk straffrättslig jurisdiktion. Genom en lagändring år 1972 infördes i kapitlet även en ny paragraf, 5 a som

reglerar frågan i vilken utsträckning utomlands meddelad dom i brottmål

skall utgöra hinder mot lagföring i Sverige för samma gärning. En lagändring gjordes i 11 § sanktionslagen SFS 1972:815 i

samband med att kravet dubbel straffbarhet infördes i 2 kap. 2 § brottsbalken. Kravet dubbel straffbarhet innebar en begränsning av svensk straffrättslig behörighet inte stämde överens med vad som som

krävdes för genomförande de resolutioner sanktioner mot

av om Rhodesia säkerhetsrådet dittills hade antagit. Ett nytt stycke som

Strafbestämmelser 97

infördes i 11 § sanktionslagen enligt vilket regeringen kan förordna att brott begånget utomlands svensk medborgare skall falla under svensk

av

jurisdiktionsrätt även 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är

om

tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra stycket den balken. Detta under förutsättning att det påkallas ett beslut

av som fattats eller en rekommendation antagits FN:s säkerhetsråd i som av

överensstämmelse med FN:s stadga. Av förarbetena till lagändringen i sanktionslagen prop. 1972:98 s. 149 framgår att inte fann

man anledning att utsträcka tillämpningsområdet för ll § sanktionslagen så att även annan än svensk medborgare skulle kunna straffas för utomlands begånget brott mot lagen.

I samband med att regeringen bemyndigades att tillämpa

sanktionslagen om samarbetet med EG eller inom ESK för att främja

internationell fred och säkerhet påkallar det gjordes följ

även en dändring i 11 § sanktionslagen SFS 1992:1257. Regeringen kan även förordna

om tillämpning av jurisdiktionsregeln om det påkallas av sådant

samarbete.

Regeringen har föreskrivit om tillämpning av jurisdiktionsregeln i 1 l § sanktionslagen i samband med att lagen tillämpats för införlivande av FN-sanktioner mot Irak och Kuwait, Libyen, Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro, Haiti, Angola såvitt UNITA

avser och Bosnien-Hercegovina såvitt avser områden under bosnisk-serbiska styrkors kontroll.

Andra exempel på författningar vid sidan brottsbalken kan

som av

hänföra brott utomlands under den svenska kompetensen även i fall, då

2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig finns i lagen 1966:314

om kontinentalsockeln, i lagen 1966:78 om förbud i vissa fall mot

rundradiosändning öppna havet samt i lagen 1982:963 om

rymdverksamhet.

Utredningen har övervägt om jurisdiktionsregeln i 11 § sanktionslagen

behöver utsträckas till även extraterritoriella brott begångna att avse av

utlänningar med hemvist i Sverige. Brott mot sanktionslagen har

som begåtts delvis utomlands kan vanligtvis lokaliseras till Sverige i enlighet med stadgandet i 2 kap. 4 § brottsbalken som reglerar brott skall var

anses begånget. Trots allt existerar möjligheten av att brott enligt sanktionslagen är helt extraterritoriella. Såvitt gäller flertalet brott enligt sanktionslagen begångna utomlands är det sannolikt att dubbel straffbarhet föreligger och att jurisdiktionsrätt finns enligt 2 kap. 2 §

brottsbalken, både såvitt svenska medborgare och utlänningar med avser

hemvist i Sverige. Jurisdiktionsreglema i sanktionslagen omfattar dock inte den situation då en gärning begåtts utlänning med hemvist

som av i Sverige är fri från ansvar enligt lagen på gämingsorten, antingen på

4 15-0251

98 Strafbestämmelser

grund att detta land är själva föremålet för sanktionema eller av

av andra skäl. FN säkerhetsråds användning ekonomiska sanktioner har ökat :s av dramatiskt. Antalet utlänningar med hemvist i Sverige är förhållandevis Det kan inträffa att brott mot sanktionslagen begåtts utomlands av stort. bestående både svenska medborgare och en grupp personer av utlänningar med hemvist i Sverige och att gämingen är fri från ansvar på gämingsorten. Under förutsättning att gämingen inte har någon anknytning till Sverige skulle i ett sådant fall endast svenska medborgare kunna dömas. Detta under förutsättning att regeringen

förordnat tillämpning 11 § fjärde stycket nuvarande sanktionslag.

om av de angivna skälen är tillräckliga för att göra undantag från Frågan är om kravet på dubbel straffbarhet, även när det gäller utlänningar med hemvist i Sverige. Det måste emellertid göras avvägning mellan kravet rättssäkerhet en och intresset effektiv tillämpning av sanktioner. av en När det gäller FN-sanktioner är rättssäkerhetsargumenten inte så starka

mot att utöka jurisdiktionsregeln i 1l § sanktionslagen till att omfatta

utlänningar med hemvist i Sverige. Brott mot FN-sanktioner är i även

vanliga fall avsedda att bli straffbelagda i varje land i världen, i vart fall

bortser från den är föremål för sanktionema. FN:s om man stat som säkerhetsråds resolutioner får dock tolkas så sätt att de hittills bara krävt straffbelägger sina medborgares handlingar såvitt att stater egna

gäller gärningar begångna utomlands i de fall då gämingen är fri från

på gämingsorten. Säkerhetsrådets resolutioner har t.ex. innehållit ansvar beslut alla skall förhindra försäljning eller leverans från om att stater deras medborgares sida eller från deras territorier av varor till en egna blockerad stat. Det kan anföras starkare rättssäkerhetsargument mot en utökning av

jurisdiktionsregeln i 11 § sanktionslagen när det gäller EG-sanktioner FN-bakgrund samt FN:s säkerhetsråds rekommendationer om

utan införlivats med stöd sanktionslagen. Även sanktioner som av

folkrättsliga betänkligheter kan göras gällande. Detta eftersom sådana

sanktioner kanske inte tillämpas enligt lagen på gämingsorten. En i Sverige straffbelagd handling kan t.0.m. påbjuden enligt lagen vara gämingsorten. Vid samlad bedömning finner utredningen att någon ändring i en

jurisdiktionsbestämmelsen i sanktionslagen till att omfatta även brott begångna utlänningar med hemvist i Sverige i de fall då gämingen

av

fri från på gärningsorten, för närvarande inte är påkallad.

är ansvar

Däremot utredningen att jurisdiktionsbestämmelsen i 11 § fjärde

anser

stycket sanktionslagen bör regleras i lag. Bestämmelsen infördes som

Strafbestämmelser 99

nämnts 1972, d.v.s. före 1974 års regeringsform. En utsträckning av befogenhetema att utöva rättsskipning i förhållande till brottsbalkens regler får numera anses kräva lagfonn. Utredningen föreslår att en svensk medborgare utomlands har som begått brott som avses i sanktionslagen skall dömas efter lagen och vid svensk domstol. Detta även 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är om tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra stycket den balken. Jurisdiktionsregeln i 11 § sanktionslagen kommer därvid att äga tillämpning beträffande en svensk medborgare bryter mot förbud som som meddelats med stöd av sanktionslagen eller mot förbud i EG:s förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats med anledning av FN-sanktioner.

14 Särskild

åtalsprövning

Sammanfattning: Åtal för brott enligt sanktionslagen får liksom hittills enligt 14 § i lagen väckas endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

En regel om särskild åtalsprövning vid brott enligt sanktionslagen finns

i 14 § i lagen. Motiven till denna bestämmelse finns i prop. 1971:77

93-94. Genom lagändring, trädde i kraft den l januari 1995,

s. en som

har denna åtalsprövning även gjorts tillämplig på överträdelser av förbud

i EG:s förordningar ekonomiska sanktioner prop. 199495:97, bet. om 199495:UU8, rskr. 1994952113, SFS 1994:1665. Enligt förordning 1993: 1467 med bemyndigande för Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa fall, är det riksåklagaren som meddelar förordnande om åtal enligt 14 § sanktionslagen. Riksåklagaren får överlämna ett ärende om förordnande om väckande av åtal till regeringen, det finns anledning till det. Detta framgår av 2 och 3 om i förordningen. Utredningen finner inte skäl att ändra den nuvarande bestämmelsen i

14 § sanktionslagen.

15 Avvisning av utlänning

Sammanfattning: Bestämmelsen i 15 § sanktionslagen, regeringen som ger

bemyndigande att förordna att en utlänning kan avvisas under

vissa förutsättningar, föreslås omfatta även utlänning som skäligen kan antas tillhöra en blockerad stat.

Bestämmelsen föreslås bli tillämplig även på brott mot förbud

i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av

Europeiska gemenskapen med anledning av ett beslut som fattats

eller en rekommendation som antagits av FN:s säkerhetsråd i

överensstämmelse med FN:s stadga.

Enligt den gällande sanktionslagen får regeringen förordna att en

utlänning kan avvisas i den ordning som föreskrivs i utlänningslagen

1989:529, om utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i en

blockerad stat och har begått eller att begå sådan handling

avser som

står i strid mot förbud enligt 3-8 §§. Detta framgår av 15 § i lagen.

Motiven till bestämmelsen i 15 § i gällande sanktionslag finns i prop.

1971:77 s. 57 och 94. Föredraganden anförde i förarbetena att här

man kommer på området för elementära mänskliga fri- och rättigheter.

Därför bör stor restriktivitet i princip iakttas när det gäller lagstiftning

i dessa avseenden. I specialmotiveringen i förarbetena anfördes att endast handlingar som har vidtagits efter det att förbud, meddelat med

stöd av sanktionslagen, har trätt i kraft får föranleda avvisning.

Bestämmelsen kan i princip tillämpas oberoende av var handlingen antas

ha ägt rum eller komma att äga En förutsättning är att handlingen

rum.

står i strid mot förbud som gäller enligt den svenska sanktionslagen.

Däremot krävs inte att utlänningen också är underkastad svensk domstols behörighet. I 4 kap. 2 § utlänningslagen 1989:529 har bland grunderna för avvisning under punkt 5 upptagits det fallet att en utlänning får avvisas om det med stöd av sanktionslagen har föreskrivits att avvisning kan ske. Detta med hänsyn till 1 kap. l § första stycket andra punkten utlänningslagen som säger att i lagen skall anges under vilka

förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

Bestämmelsen möjliggör en individuell utlänningskontroll med hjälp av

avvisning i anslutning till inresa i Sverige och upp till tre månader

104 Avvisning

därefter. Den enda gång regeringen har förordnat tillämpning av som om bestämmelsen i 15 § sanktionslagen i samband med en resolution av var FN:s säkerhetsråd sanktioner mot Rhodesia. om Sanktionslagen utformades med sanktionema mot Rhodesia som förebild. Bestämmelsen i 15 § Sanktionslagen motsvarar 12 § i dåvarande lagen 1969:232 vissa sanktioner mot Rhodesia om

Rhodesialagen. Motiven till bestämmelsen i Rhodesialagen finns i

prop. 1969:78 s.57 ff. I fråga liknande sanktioner beslutade FN:s säkerhetsråd, mot om av andra eller områden än Rhodesia, har Sverige följt stater resolutionsbesluten viseringar. genom Enligt l kap. 3 § utlänningslagen 1989:529 skall en utlänning som in i eller vistas i Sverige ha visering, inte utlänningen har reser om

uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller

Norge. Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering.

I 2 kap. 1 § utlänningsförordningen 1989:547 anges vilka utlänningar

utöver vad föreskrivs i 1 kap. 3 § utlänningslagen är som som undantagna från kravet visering. Antingen har det redan förelegat viseringstvång för medborgare från

sanktionsländema eller också har regeringen när det ansetts politiskt

motiverat fattat beslut att upphäva viseringsfriheten för aktuellt land. om

Närliggande svenska ambassader, invandrarverket, polismyndigheter vid gränskontroller m.fl. har underrättats om vilka personer som

omfattats FN:s sanktioner. Berörda myndigheter har vägrat visering av för dessa personer. Här följer några exempel på resolutionsbeslut FN:s säkerhetsråd av följts genom viseringar. som Den 31 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 748 1992 om mars

sanktioner Libyen. Med stöd kapitel VII i FN:s stadga beslutade

mot av rådet bl.a. att alla medlemsstaterna skulle vidta alla lämpliga steg för att neka inresa för eller utvisa libyska medborgare har nekats inresa som eller har utvisats från andra stater på grund sitt engagement i av terroristaktiviteter. Den 6 maj 1994 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 917 1994 om

utvidgade sanktioner mot Haiti. Med stöd kapitel VII i FN:s stadga

av beslutade rådet bl.a. att alla medlemsstaterna utan dröjsmål skulle hindra inresa till deras territorier

alla officerare hos den haitiska militären, inbegripet polisen, och

a av

deras närmaste familjemedlemmar; av huvudsakliga deltagarna i statskuppen 1991 och i den illegala

b av de

regeringen sedan statskuppen och deras närmaste familjemedlemmar;

Avvisning

c av de som är anställda av eller som företräder den haitiska militären

och deras närmaste familjemedlemmar, såvida inte deras inresa har godkänts, för ändamål överensstämmer med denna resolution och som andra relevanta resolutioner, kommittén upprättad resolution av genom 841 1993, och uppmanade kommittén att hålla uppdaterad lista, en grundad på information tillhandahålls och regionala som av staterna organisationer, på personer föll inom denna punkt. som Den nuvarande bestämmelsen i 15 § sanktionslagen tar inte direkt sikte ovan nämnda resolutionsbeslut. Bestämmelsen är enligt ordalydelsen inskränkt till att tillämpas i de fall utlänning skäligen kan ha antas hemvist i blockerad stat och ha begått eller en avse att begå sådan

handling som står i strid mot förbud enligt sanktionslagen.

Även regeringen inte sedan

om Rhodesiasanktionerna tillämpat

bestämmelsen kan behov bestämmelsen dyka i framtiden. av upp Utredningen har i avsnitt 9.3 föreslagit att regeringen får

bemyndigande att meddela föreskrifter förbud i förhållande till inte

om bara en stat eller ett område utan även i övrigt är föremål för annan som

sanktioner blockerad stat. Som följd härav bör bestämmelsen i 15 §

en

sanktionslagen kompletteras. Regeringen bör även få förordna

att en utlänning kan avvisas utlänningen skäligen kan tillhöra om antas en blockerad stat. Med tillhöra blockerad stat åsyftas här en t.ex. en utlänning som tillhör organisation mot vilken sanktionerna riktas. en

En förutsättning för att kunna tillämpa bestämmelsen

är att man i säkerhetsrådet eller inom GUSP-samarbetet fattat beslut eller antagit rekommendationer sådana sanktioner. För att kunna genomföra om sådana sanktioner torde besluten och rekommendationerna identifiera målgruppen som är föremål för sanktionerna. Det bör därför inte uppstå något problem vid tillämpning bestämmelsen avgöra av att om en utlänning tillhör målgruppen. Om en utlänning med hemvist i Sverige tillhör blockerad som en stat, t.ex. en organisation, har begått handling står i strid mot förbud som som har meddelats med stöd sanktionslagen eller förbud i EGav

förordningar om ekonomiska sanktioner har beslutats med

som anledning FN-sanktioner, kan utlänningen i stället åtalas i Sverige av

under förutsättning att svensk jurisdiktionsrätt gäller enligt

bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken. Eftersom FN:s säkerhetsråds resolutioner sannolikt till stor del kommer att regleras genom EG-rättsakter, närmare bestämt förordningar, bör bestämmelsen i 15 § även omfatta överträdelser förbud i EG:s av

förordningar om ekonomiska sanktioner. Det föreslås därför

en lagändring med detta innehåll.

Utredningen föreslår att regeringen även fortsättningsvis får meddela

106 Avvisning

föreskrifter att utlänning kan avvisas i den ordning som om en föreskrivs i utlänningslagen 1989:529. Detta under förutsättning att utlänningen skäligen kan antas ha hemvist i eller tillhöra en blockerad och har begått eller att begå sådan handling står i strid stat avser en som med antingen förbud meddelade med stöd sanktionslagen eller förbud av i förordningar ekonomiska sanktioner som har beslutats av om Europeiska med anledning beslut fattats eller

gemenskapen av ett som

rekommendation antagits FN:s säkerhetsråd i en som av överensstämmelse med FN:s stadga.

16 för

Befogenheter Tullverket att

använda

tvångsmedel m.m. i fråga

om brott mot förbud meddelade med

stöd

av sanktionslagen m.m.

Sammanfattning: Bestämmelsen i 16 § sanktionslagen Tullverket

som ger

befogenheter att använda tvångsmedel bland annat i fråga

m.m.

om brott mot förbud meddelade med stöd sanktionslagen,

av

ändras endast följ ande sätt. Hänvisningen till meddelat förbud

som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5 tas bort och ersätts av en

hänvisning till meddelat förbud, mot in- eller utförsel

av varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel.

Genom en lagändring i sanktionslagen SFS 1989:51 gjordes

bestämmelserna vissa tvångsmedel i 13-19 lagen 1960:418 om om

straff för varusmuggling varusmugglingslagen tillämpliga i fråga

om

brott mot förbud i 3 § eller 5 § 2 eller 5 sanktionslagen.

som avses

Reglerna i varusmugglingslagen handlar förundersökning

om m.m.,

beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. De bestämmelser i sanktionslagen 16 § hänvisar till förbud mot

som avser utförsel från landet avsedd att införas till blockerad förbud av vara stat, mot införsel av vara till landet härrör från blockerad stat samt vissa som

främjandeâtgärder i samband därmed. De främjandeâtgärder

som avses

är lastning, lossning, transport, eller mottagande till förvaring

av vara eller tillhandahållande transportmedel eller utrustning eller av av förnödenheter för transport samt lämnande eller förmedlande uppdrag av för sådana åtgärder. Motiven till bestämmelsen finns i 198889:22 prop. s. 6 ff.

Genom bestämmelsen förbättrades möjligheterna till utredning och ingripanden såvitt avsåg Tullverkets kontroll. Skälet till att tullmyndigheterna och tulltjänstemän saknat de befogenheter i

som

många andra sammanhang tillkommer dem i samband med kontroll

av

in- eller utförselförbud är att sanktionslagen innehåller särskilda

bestämmelser påföljd för överträdelser förbuden i lagen. Enligt om av 27 § varusmugglingslagen skall i sådant fall varusmugglingslagens

regler inte tillämpas, inte annat uttryckligen

om anges.

108 T vångsmedel m.m.

ändring i 16 § sanktionslagen, trädde i kraft den 1 Genom en som

har bestämmelserna i varusmugglingslagen även gjorts januari 1995,

på brott motsvarande förbud i EG:s förordningar om tillämpliga mot sanktioner utfärdade med anledning beslut som fattats ekonomiska av rekommendation antagits FN:s säkerhetsråd i eller som av överensstämmelse med FN:s stadga prop. 199495:97, bet. 199495:UU8, rskr. 1994952113, SFS 1994:1665. har i avsnitt 9 föreslagit att regeringens nuvarande Utredningen

sanktionslagen ersätts med ett generellt bemyndiganden i 3-8 mer

Som följd därav måste bestämmelsen i 16 §

bemyndigande. en

ändras eftersom den hänvisar till meddelat förbud som sanktionslagen § 2 eller 5 nuvarande sanktionslag. Enligt det avses i 3 § eller 5

bemyndigandet får regeringen bl.a. fullmakt att meddela

föreslagna in- eller utförsel Utredningen föreslår att föreskrifter i ämnet av varor. till meddelat förbud i 3 § eller 5 § 2 eller 5 hänvisningen som avses hänvisning till meddelat förbud, mot in- eller tas bort och ersätts av en åtgärder främjar sådan in- eller utförsel. utförsel av varor eller som

så möjligt skall ansluta till den Tanken är att följdändringen nära som

bestämmelsen i 16 § sanktionslagen. Den utredningen nuvarande av ändringen innebär visserligen enligt ordalydelsen en föreslagna

utvidgning den nuvarande bestämmelsen. Åtgärder som främjar in-

av kan även annat än lastning, lossning, eller utförsel av varor avse till förvaring eller tillhandahållande

transport, eller mottagande av vara

utrustning eller förnödenheter för transport

av transportmedel eller av lämnande eller förmedlande uppdrag för sådana åtgärder. I

samt av den föreslagna bestämmelsen emellertid inte komma att

praktiken torde

innebära någon förändring. föreslås vissa språkliga ändringar vilka framgår av I övrigt

författningsförslaget.

17 Kostnadskonsekvenser

Förslaget i avsnitt l2 att Kommerskollegium blir enda licensmyndighet när det gäller varor för vilka import- och exportreglering behövs med anledning av förbud som införts, dels i förordningar med stöd lagen av om vissa internationella sanktioner, dels i förordningar ekonomiska om sanktioner som har beslutats Europeiska gemenskapen med av åberopande av artikel 113 eller artikel 228 i Romfördraget torde inte a medföra några totala kostnadsökningar. Detta dels eftersom Statens jordbruksverk och Fiskeriverket avlyfts motsvarande licensärenden, dels eftersom det torde innebära rationaliseringsvinster enda myndighet att en hanterar sådana ärenden. Bakgrunden till förslaget att ärenden avseende dispens från nationella förbudsbestämmelser som utfärdats med stöd sanktionslagen samt av ärenden avseende tillstånd enligt förordningar ekonomiska om sanktioner som har beslutats Europeiska gemenskapen, efter av regeringens bestämmande handläggs på myndighetsnivå framgår av avsnitt 12. Sveriges medlemsskap i EU kommer att innebära vissa kostnader eftersom ärenden avseende tillstånd enligt EG:s nya förordningar om ekonomiska sanktioner, i vilka formella beslut måste fattas tillkommer. Det kommer förmodligen att innebära vissa kostnader att handläggningen av tillståndsärenden och ärenden gällande dispens från förbud som meddelats med stöd sanktionslagen samt ärenden av gällande notifiering eller godkännande av FN:s sanktionskommittéer överförs till myndighetsnivå. Det skall dock beaktas att regeringen i princip avlyfts motsvarande arbetsuppgifter. Utredningen räknar med att de ärenden som kommer att överklagas inte kommer att särskilt vara många. Utredningens förslag föranleder inte några konsekvenser ur jämställdhetsperspektiv enligt direktivet till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser.

18 Författningskommentarer

18.1 Förslaget till lag om vissa internationella

sanktioner

En separat sammanställning över paragrafema i sanktionslagen i gällande lydelse och deras motsvarighet i utredningens förslag fogas till detta betänkande som bilaga

1 §

Paragrafen anger de materiella förutsättningarna för tillämpning

av

lagens bestämmelser. Detta behandlas i avsnitt 5-7. Liksom enligt nuvarande sanktionslag består förfarandet för att sätta lagens bestämmelser i tillämpning två led. Först skall regeringen tillägga sig

av lagens befogenheter att meddela föreskrifter, därefter skall den

materiella regleringen ske.

För det första anger paragrafen att regeringen kan sätta 3 och 12 i tillämpning om det behövs med anledning av ett beslut fattats som eller en rekommendation som antagits FN:s säkerhetsråd i av överensstämmelse med FN:s stadga. Bestämmelsen motsvarar 1 § första

stycket i nuvarande sanktionslag. Hänvisningen till 3-8 och 15 har tagits bort och hänvisning till 3 och 12 i lagen. övrigt

ersatts av en I

har endast språkliga justeringar gjorts.

FN :s säkerhetsråds resolutioner skall liksom hittills endast gälla sådana

sanktioner i kapitel VII artikel 41 i FN:s stadga, d.v.s.

som avses åtgärder av icke-militär natur. Detta framgår indirekt genom

hänvisningen till bestämmelserna i 3 och 12 §§,

som avser ämnesområden av detta slag. Resolutionema skall ha tillkommit i överensstämmelse med FN:s

stadga, vilket innebär bl.a. att röstningsreglema i stadgans kapitel V

artikel 27 måste ha iakttagits säkerhetsrådet. av

Vid regeringens bedömning av om ett förordnande att tillämpa lagen skall meddelas med anledning ett beslut fattats eller

av som en rekommendation som antagits av säkerhetsrådet måste regeringen beakta om EG har beslutat om gemensamma normer som upptar lagstiftningsutrymmet. I de fall FN-sanktioner genomförts genom förordningar inom gemenskapen gäller dessa omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning. Om EG inte beslutat några om

gemensamma normer eller beslutat om sådana normer inte gäller

som omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning, t.ex. avgivit

112 Författningskommentarer

rekommendation, får nationella kompletterande åtgärder vidtas till

en

genomförande FN-sanktioner.

av

det fall kompletterande nationella åtgärder behöver vidtas gäller

För följande. Förordnande att tillämpa lagen skall i princip meddelas när säkerhetsrådet fattat bindande beslut. Det följer av den folkrättsliga för FN:s medlemsstater efterkomma sådana beslut. I

förpliktelsen att

enstaka fall kan regeringen underlåta att förordna om tillämpning av

lagen, att skyldigheten att följa rådets beslut kan anses vara

utan åsidosatt. Det kan förhållandet t.ex. kan utgå från att vara om man

förbjudits beslut rådet inte är aktuella för åtgärder som genom av

faller under svensk lag. personer som

Det föreligger inte någon folkrättslig förpliktelse att efterkomma

säkerhetsrådets resolutioner i den mån de avser endast rekommendationer. Frågan lagen bör tillämpas och, i så fall, vilken om omfattning förordnandet bör ha får bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet. En relativt fri bedömning får göras med beaktande av

utrikespolitiska, ekonomiska och andra faktorer. Både i de fall det finns bindande beslut och i rekommendationsfallen

måste vid utformningen tillämpningsföreskriftema till regeringen av se inte går längre säkerhetsrådets uppmaningar och inte leder

att dessa än till orimliga resultat.

För det andra paragrafen att regeringen kan sätta 3 och 12 i

anger tillämpning det behövs med anledning ett beslut som fattats i om av överensstämmelse med bestämmelserna gemensam utrikes- och om en

säkerhetspolitik GUSP i Fördraget Europeiska unionen och som

om

upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. syftar till att

En förutsättning här är att nationella åtgärder måste vidtas omedelbart.

Bestämmelsen är ny.

bemyndigande begränsat till att gälla GUSP:s nämnda Regeringens är upprätthålla eller återställa internationell fred beslut som syftar till att

och säkerhet, såsom är fallet med FN-sanktioner. I Fördraget om uttalas inte närmare vilka syften skall kunna

Europeiska unionen som

föranleda sanktioner inom GUSP-samarbetet. Bedömningen av syftet med sådana sanktioner får ankomma på regeringen. Eftersom Sverige medlem med och fattar besluten torde den bedömningen som av EU är

inte vålla något problem. Liksom beträffande FN-sanktioner framgår

indirekt hänvisningen till 3 och 12 att besluten endast skall genom gälla åtgärder av icke-militär natur. Besluten skall ha fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om

utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska

en gemensam unionen, kräver enhällighet i ministerrådet. som

Författningskommentarer 113

Bestämmelsen blir endast aktuell att tillämpa i de fall besluten inom

GUSP-samarbetet inte genomförs förordningar inom

genom

det fall gemenskapen inte beslutat några gemenskapen. För om upptar lagstiftningsutrymmet eller beslutat om

gemensamma normer som sådana inte gäller omedelbart utan mellankommande nonner som nationell rättsbildning, t.ex. avgivit rekommendation, får nationella en

åtgärder vidtas till genomförande besluten inom kompletterande av

GUSP-samarbetet. När det gäller den situationen att kompletterande nationella åtgärder

behöver vidtas till genomförande GUSP:s nämnda beslut vill

av utredningen anföra följande.

Grunden för införa ett bemyndigande att genomföra sådana beslut

att

aktioner när de väl beslutats är förpliktande för

är att gemensamma

medlemsländerna och ståndpunkter lägger fast

att gemensamma ramen

medlemsstaternas agerande på berört område. Utredningen vill

för

betona bemyndigande att få tillämpa lagen för sådana fall endast

att ett

bör komma ifråga när besluten lämpar sig att genomföra med hjälp av

sanktionslagen nationella åtgärder måste vidtas omedelbart. Vid samt

utformningen tillämpningsföreskriftema måste regeringen till att

av se dessa inte går längre än de inom GUSP-samarbetet fattade besluten

och inte leder till orimliga resultat. avser

bör framhållas bestämmelsen i 4 § brytande avtal,

Det att om av i 6 och förverkandebestämmelsema i 9

dispensregeln ansvars-

och 10 bestämmelserna i 11 och 13 om särskild samt

åtalsprövning och befogenheter för tullverket att använda tvångsmedel inte skall omfattas ett tillämpningsförordnande. Dessa

m.m. av

paragrafer gäller utan vidare i och med att lagen träder i kraft.

2 §

Paragrafen och reglerar förfarandet när lagen skall utnyttjas. Detta

är ny behandlas i avsnitt Enligt bestämmelsen skall samråd med utrikesnämnden föregå ett

förordnande regeringen att tillämpa 3 och 12 §§, utom i de fall det

av rör sig bindande beslut FN:s säkerhetsråd. om av Vad säkerhetsrådets bindande beslut har Sverige inte något val

gäller folkrättsligt förpliktat att uppfylla sådana beslut. Det

utan är konstitutionella regeringen handlar under är en betydande ansvar som

inte kommer till tillämpning annat än efter garanti för att lagstiftningen omsorgsfull prövning. I detta sammanhang bör också nämnas att

en behörigheten för regeringen besluta föreskrifter i visst ämne inte att hinder för riksdagen att lag meddela föreskrifter i samma utgör genom Detta framgår 8 kap. 14 § första stycket RF. Som en sista ämne. av

114 Författningskommentarer

utväg kan således riksdagen påverka ett dylikt regeringsbeslut.

Vad gäller säkerhetsrådets rekommendationer samt beslut inom GUSP-

samarbetet skall samråd med utrikesnämnden föregå ett förordnande

av regeringen att tillämpa 3 och 12 §§. Beträffande säkerhetsrådets rekommendationer skall detta ske eftersom regeringen i dessa fall har en valmöjlighet. Sverige är inte lagligen förpliktat att genomföra rekommendationerna. Likaså skall det ske beträffande besluten inom

GUSP-samarbetet eftersom regeringens tillämpning lagen förutsätter

av särskilda överväganden. Regeringen har att bedöma dels huruvida syftet med beslutet inom GUSP-samarbetet är att upprätthålla eller återställa

internationell fred och säkerhet, dels huruvida beslutet lämpar

sig att

genomföra med hjälp sanktionslagen och det är nödvändigt

av att nationella åtgärder vidtas omedelbart. Samrådet med utrikesnämnden i nämnda fall ersätter det ovan

nuvarande förfarandet att inhämta riksdagens godkännande i efterhand

av ett tillämpningsförordnande. Genom samrådet blir riksdagen indirekt

informerad ett tillämpningsförordnande. Det får uteslutet

om anses att

regeringen, för det fall att det reses invändningar mot ett tillämpningsförordnande i samband med samråd med utrikesnämnden, skulle bortse från sådana invändningar och ändå tillämpa

lagen. Som en sista utväg kan riksdagen, såsom nämnts påverka dylikt ovan, ett

regeringsbeslut genom att meddela föreskrifter i ämne.

samma

3 §

Paragrafen är ny och bestämmer omfattningen regeringens

av befogenheter att genomföra sanktioner. Detta behandlas i avsnitt

Paragrafen anger att föreskrifter om förbud får rikta sig mot stat

en eller ett område eller i övrigt är föremål för sanktioner annan som

enligt ett beslut eller en rekommendation i I § blockerad

som avses

stat. Med uttrycket stat Sverige erkänd statsbildning. Med

avses av uttrycket område avses territorium inte har vunnit Sveriges som

erkännande som stat, t.ex. utbrytarregion. Regeringen är vid

en utforrnandet av sina föreskrifter bunden nämnda beslut och av ovan rekommendationer och kan således endast rikta sanktionema mot annan, såsom en regim eller organisation, besluten och en som rekommendationerna utpekar. Regeringen får ett generellt bemyndigande att meddela föreskrifter om

förbud som rör följande ämnen; utlänningars vistelse i landet, in- eller utförsel eller andra tillgångar, tillverkning,

av varor, pengar

kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, trafik eller undervisning och utbildning. Bemyndigandet direkt

upprepar

grundlagens beskrivning av delegeringsbara ämnen i 8 kap. 7 § första

F örfattningskommentarer 1 15

stycket RF, i erforderliga delar. Någon ändring mot vad gäller enligt nuvarande sanktionslag är som inte avsedd när det gäller vad som skall förstås med begreppet vara.

Med vara avses lös egendom. Häri inbegrips även t.ex. gas men inte

tjänster och rättigheter. Med avses även elektrisk energi som finns vara omnämnd i gällande tulltaxa under beteckningen 27.16. I lagen har endast inskränkningen i varubegreppet enligt nuvarande sanktionslag tagits med. Nämligen att ett förbud inte får gälla egendom som är

avsedd endast för innehavarens personliga användning.

Utöver de grundlagen uppdragna gränserna för bemyndigandet är av regeringen vid utformandet sina föreskrifter bunden av följande av ramar. När det gäller FN:s säkerhetsråds resolutioner är regeringen bunden av den ordalydelsen säkerhetsrådets beslut ger och bör även ram som av sträva efter att följa innehållet i rekommendationer. När det gäller beslut fattats i överensstämmelse med bestämmelserna om en gemensam som

utrikes- och säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen är

regeringen bunden den ordalydelsen av beslutet ger. av ram som I de fall när gemenskapen beslutat gemensamma normer som inte om

gäller omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning, t.ex.

avgivit rekommendation, måste de nationella föreskrifterna dessutom en utformas i enlighet med den i båda de ovan gemensamma normen nämnda fallen. Om FN:s säkerhetsråds resolutioner omfattar varor som faller under

fördraget upprättande Europeiska kol- och stålgemenskapen och

om av beslut avseende dessa fattats företrädarna för medlemsstaternas varor av regeringar vid sammanträde i Europeiska unionens råd gäller att regeringen måste utforma de nationella föreskrifterna i enlighet med sistnämnda beslut.

Med ett generellt bemyndigande behöver regeringen enbart beakta

säkerhetsrådets resolutionstext och besluten inom GUSP-samarbetet som

syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet och till att de svenska föreskrifterna rör sig inom grundlagens

se

beskrivning av de delegeringsbara ämnena som angivits ovan.

Bedömningen så är fallet får ankomma regeringen. Om förbuden om skulle falla utanför beskrivningen av de delegeringsbara ämnena som

uppräknats, måste införlivande ske sedvanlig lagstiftning.

genom

Regeringens uppgift blir att i sina föreskrifter på ett entydigt sätt ange vilka förfaranden förbjuds till följd av besluten eller

som rekommendationerna.

1 16 Författningskommentarer

4 §

Paragrafen motsvarar 10 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna

bestämmelse behandlas i avsnitt 10. Paragrafen reglerar förhållandet mellan förbud som har meddelats med stöd 3-8 §§ i den nuvarande av sanktionslagen och avtal som har ingåtts innan sådant förbud trätt i

kraft. Regeringen kan i visst sanktionsfall förordna undantag från

om bestämmelsen.

Hänvisningen till 3-8 § har tagits bort och ersatts av en hänvisning till

3 I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts. Någon ändring i sak

är inte avsedd.

Frågan i vad mån undantag från bestämmelsen i paragrafen bör göras

måste i första hand bli beroende innehållet i säkerhetsrådets av resolution samt beslut inom GUSP-samarbetet i det enskilda fallet. En

förutsättning för att regeringen skall kunna medge undantag är givetvis

att så kan ske utan att Sverige därmed åsidosätter sina förpliktelser

enligt den aktuella resolutionen samt GUSP-beslutet. När gemenskapen

beslutat om gemensamma i detta avseende och dessa inte gäller normer

omedelbart utan mellankommande nationell rättsbildning, måste de

nationella föreskrifterna dessutom utformas i enlighet med den gemensamma normen. När det gäller de fall där FN:s säkerhetsråds resolutioner omfattar

varor som faller under fördraget upprättande Europeiska kol- och

om av

stålgemenskapen och beslut avseende dessa varor fattas av företrädarna för medlemsstaternas regeringar vid sammanträde i Europeiska unionens

råd gäller att regeringen måste utforma de nationella föreskrifterna i enlighet med sistnämnda beslut i de fall besluten innehåller bestämmelser i detta avseende. Det är å andra sidan ingenting som hindrar att regeringen liksom

hittills endast delvis utnyttjar befogenheten enligt paragrafen, t.ex. så att avtal som har träffats före viss tidpunkt, exempelvis dagen för säkerhetsrådets resolution, får ñxllföljas, medan avtal har ingåtts

som

efter denna tidpunkt men innan förbud enligt den svenska lagen trädde i kraft drabbas av fullgörelseförbud. Inom för vad FN:s resolution

ramen respektive beslut inom GUSP-samarbetet medger f°ar ställningstagandet

i sådana frågor bli beroende på en lämplighetsprövning.

5 § Paragrafen anger i vilka fall regeringen så snart möjligt skall som upphäva ett förordnande eller föreskrifter som har meddelats med stöd

av förordnandet. Bestämmelsen motsvarar 1 § fjärde stycket i nuvarande sanktionslag. Motiven till denna bestämmelse behandlas i avsnitt 11. Bestämmelsen har kompletterats med anledning att utredningen

av

Författningskømmentarer 117

föreslagit regeringen får bemyndigande att meddela föreskrifter om

att det behövs med anledning ett beslut inom GUSP-samarbetet som av

upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

syftar till att

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.

upphäva förordnande eller föreskrifter har

Regeringen måste ett som

meddelats med stöd förordnandet, säkerhetsrådets beslut eller av om

rekommendation helt eller delvis har återkallats eller upphört att gälla.

beslut har fattats i överensstämmelse med Detsamma gäller om ett som

bestämmelserna utrikes- och säkerhetspolitik i

om en gemensam

Fördraget Europeiska unionen helt eller delvis har upphävts eller

om upphört att gälla. Exempel på situationer då beslut eller rekommendation som nämnts

ha formellt återkallats eller upphävts likväl måste anses ha

ovan utan att

gälla den situationen att den internationella respekten upphört att utgör

sanktioner har urholkats så att det rimligen måste

för ifrågavarande de inte längre gäller. I ett sådant fall åligger det regeringen att

anses att

upphäva förordnandet. det tredje paragrafen att regeringen så snart som möjligt

För anger upphäva förordnande eller föreskrifter har meddelats med skall ett som

förordnandet, förhållandena har ändrats så att syftet med ett

stöd av om förordnande inte längre kvarstår. Detta gäller beslut inom GUSPeftersom beslut ekonomiska sanktioner inom det samarbetet om

samarbetet kan fattas i andra syften än för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Om regeringen bedömer att syftet med

sanktionema ändrats till ett annat än det nämnda efter det att ovan

beslutet sanktionema fattats är sanktionslagen inte tillämplig.

om

6 § innehåller regel undantag från sanktionsförbud

Paragrafen en om

med stöd sanktionslagen. Bestämmelsen motsvarar 9 § meddelade av sanktionslag. Motiven till bestämmelsen behandlas i avsnitt nuvarande 12. till förbud meddelats med stöd 3-8 § har tagits Hänvisningen som av bort och ersatts hänvisning till 3 av en liksom hittills avsedd att restriktiv.

Dispensgivningen är vara

till dispens från sanktioner införts med stöd det

Möjligheterna som av

beslut inom GUSP-samarbetet är mycket

bemyndigande som avser

vid ett bindande beslut säkerhetsrådet.

begränsade på samma sätt som av Enligt förslaget åligger det liksom tidigare huvudregel regeringen

som medge undantag från förbud meddelats med stöd att för visst fall som

möjlighet för regeringen att delegera beslutanderätten

av 3 Vidare ges

förvaltningsmyndighet. Detta har närmare utvecklats i avsnitt 12.

till

1 18 F ärfattningskommentarer

7 § Paragrafen motsvarar 11 § första till tredje styckena nuvarande

sanktionslag. Motiven till denna bestämmelse behandlas i avsnitt 13. Hänvisningen i första stycket till 3-8

har tagits bort och ersatts av

en hänvisning till 3

I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

8 §

Paragrafen motsvarar 11 § fjärde stycket nuvarande sanktionslag.

Motiven till denna bestämmelse behandlas i avsnitt 13. Bestämmelsen reglerar liksom hittills att brott begånget svensk av en medborgare utomlands skall falla under svensk jurisdiktionsrätt även om

2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder 2

av

kap 5 a § första och andra stycket den balken. Stadgandet att

om

regeringen kan förordna paragrafens tillämpning har ersatts

om av en

reglering i lag. Paragrafen kommer att äga tillämpning beträffande

en

svensk medborgare bryter mot förbud meddelats med stöd

som som av

sanktionslagen eller förbud i EG:s förordningar ekonomiska

om

sanktioner som har beslutats med anledning FN-sanktioner.

av

Hänvisningen till denna paragraf har hänvisning till

ersatts av en 7

I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

9 §

Paragrafen motsvarar 12 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna

bestämmelse behandlas i avsnitt 13.

Hänvisningen till 11 § har ersatts av en hänvisning till 7

I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

10 §

Paragrafen motsvarar 13 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna

bestämmelse behandlas i avsnitt 13.

Hänvisningama i första stycket till 11 § två ställen

har ersatts av

hänvisningar till 7 I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

11§

Paragrafen motsvarar 14 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna

bestämmelse behandlas i avsnitt 14.

Hänvisningen till 11 § har ersatts av en hänvisning till 7

Författningskommentarer 1 19

12 § Paragrafen motsvarar 15 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna bestämmelse behandlas i avsnitt 15. Paragrafen när regeringen får meddela föreskrifter om att en anger utlänning kan avvisas i den ordning föreskrivs i utlänningslagen som 1989:529.

Förutsättningen för tillämpning paragrafen är att ett beslut fattats

av eller rekommendation antagits i 1 § sådan sanktion. en som avses om Paragrafen gäller utlänning skäligen kan antas ha hemvist i som som blockerad stat görs även tillämplig på utlänning som skäligen kan en antas tillhöra blockerad stat. Med tillhöra blockerad stat åsyftas en en

t.ex. utlänning som tillhör en organisation mot vilken sanktioner

en riktas. Hänvisningen till förbud enligt 3-8 § har ersatts hänvisning till av en förbud enligt 3 Eftersom FN:s säkerhetsråds resolutioner till stor del sannolikt kommer

att regleras EG-rättsakter, närmare bestämt förordningar, görs

genom

bestämmelsen även tillämplig överträdelser av förbud i Europeiska gemenskapen beslutade förordningar som avses i 7 § andra stycket. I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

13 §

Paragrafen motsvarar 16 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna

bestämmelse behandlas i avsnitt 16. Hänvisningen i första stycket till meddelat förbud som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5 har ersatts hänvisning till med stöd av 3 § av en

meddelat förbud mot in- eller utförsel av varor eller åtgärder som

främjar sådan in- eller utförsel. Ändringen är en följd av att regeringens

nuvarande bemyndiganden i 3-8 sanktionslagen ersätts med ett mer generellt bemyndigande i 3 Tanken är att ändringen så nära som

möjligt skall ansluta till den nuvarande bestämmelsen i 16 § sanktionslagen.

Hänvisningen i andra stycket till 11 § andra stycket har ersatts av en

hänvisning till 7 § andra stycket.

I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

14 §

Paragrafen motsvarar 17 § nuvarande sanktionslag. Motiven till denna

bestämmelse behandlas i avsnitt 13. Hänvisningen till 11 § andra stycket har hänvisning till ersatts av en 7 § andra stycket.

I övrigt har endast språkliga justeringar gjorts.

120 Författningskommentarer

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Den nya lagen skall träda i kraft den 1 december 1995 då lagen

1971:176 om vissa internationella sanktioner skall upphöra att gälla. Av praktiska skäl skall lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner fortfarande gälla i fråga om sådana tillämpningsförordnanden och föreskrifter som regeringen meddelat före ikraftträdandet den av nya lagen. I annat fall skulle regeringen i samband med att den lagen nya träder i kraft bl.a. även behöva utfärda tillämpningsförordnanden nya och föreskrifter med stöd den lagen beträffande de sanktioner av nya som då är i kraft. För att regeringen skall ha möjlighet att delegera ärenden avseende undantag från nationella bestämmelser utfärdats med stöd den som av nuvarande sanktionslagen skall emellertid den lagens 6 § även nya

tillämpas i fråga om förbud som meddelats med stöd av 3-8 i lagen

1971:176 om vissa internationella sanktioner.

18.2 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 198453 om import- och exportreglering

2 a §

Paragrafen är ny och anger i vilka fall Kommerskollegium är enda licensmyndighet.

Detta gäller för varor för vilka import- och exportreglering behövs med anledning av förbud som införts i förordningar med stöd lagen av om vissa internationella sanktioner. Detsamma gäller också för varor för vilka import- och exportreglering

behövs med anledning av förbud som införts i förordningar

om

ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen med åberopande av artikel 113 eller artikel 228 i Romfördraget.

a

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Förordningen om ändring i förordningen 1984:53 om import- och

exportreglering skall träda i kraft den 1 december 1995.

Författningskommentarer 121

18.3 till

Förslaget förordningar om upphävande av, dels förordningen JNF S 1987:25 om import- och exportlicenser inom Statens jordbruksverks licensområde, dels förordningen FIFS 1991:5 om import- och exportlicenser

inom Fiskeriverkets licensområde.

Vid en ändring i förordningen 1984:53 import- och om exportreglering, på sätt som framgår av författningskommentaren i avsnitt 18.2, måste gällande licensbestämmelser inom Statens jordbruksverks och Fiskeriverkets licensområden upphävas i den mån de gäller varor för vilka import- och exportreglering föreskrivits med

anledning av förbud som införts, dels i förordningar med stöd av lagen

1971:176 om vissa internationella sanktioner, dels i förordningar om ekonomiska sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen med åberopande av artikel 113 eller artikel 228 a i Romfördraget. Eftersom Statens jordbruksverks och Fiskeriverkets licensförordningar utöver inledande bestämmelse endast innehåller sådana bestämmelser skall förordningama upphävas. Förordningama skall upphöra att gälla samtidigt med att förordningen 1995:000 om ändring i förordningen

1984:53 om import- och exportreglering träder i kraft.

Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga för vilka ansökan om varor

om import- eller exportlicens lämnats före ikraftträdandet av den nya förordningen.

18.4 till i

Förslaget lag om ändring utlänningslagen 1989:529

Vid en ny sanktionslag måste följdändring göras i 4 kap. 2 §

utlänningslagen 1989:529 som hänvisar till lagen 1971 : 176 om vissa

internationella sanktioner. Eftersom regeringen med stöd av den nuvarande sanktionslagen hittills inte föreskrivit att avvisning kan ske bör hänvisningen till denna lag endast ersättas med en hänvisning till den sanktionslagen. Lagen skall träda i kraft samtidigt med den nya nya sanktionslagen.

122 Författningskommentarer

18.5 Förslaget till förordningar om ändring, dels i polisregisterkungörelsen 1969238, dels i förordningen 1987:864 om Tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet

Vid en sanktionslag måste följdändringar göras, dels i 16 §

ny polisregisterkungörelsen 1969:38, dels i 2 § förordningen 1987:864

om Tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet vilka hänvisar

till lagen 1971 : 176 om vissa internationella sanktioner. En hänvisning till den nya sanktionslagen införs. Förordningama skall träda i kraft samtidigt med den nya sanktionslagen. Hänvisningen till den nuvarande sanktionslagen bör stå kvar eftersom denna, med undantag 9 av

fortfarande gäller i fråga sådana tillämpningsförordnanden och

om föreskrifter som regeringen meddelat före ikraftträdandet den av nya

sanktionslagen.

18.6 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1993:1467 med

för

bemyndigande Riksåklagaren att

förordna om väckande av åtal i vissa fall

Vid en ny sanktionslag måste följdändring göras i 2 § förordningen 1993:1467 med bemyndigande för Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa fall. Paragrafen anger att Riksåklagaren meddelar förordnanden om åtal enligt 14 § lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner. Hänvisningen till 14 § i den nuvarande

sanktionslagen bör ersättas med en hänvisning till ll § i den nya sanktionslagen. Förordningen skall träda i kraft samtidigt

med den nya sanktionslagen. Den nuvarande sanktionslagen, med undantag av 9

gäller fortfarande i fråga om sådana tillämpningsförordnanden och

föreskrifter som regeringen meddelat före ikraftträdandet av den nya

sanktionslagen. Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga åtal enligt

om 14 § i den nuvarande sanktionslagen.

Författningskommentarer 123

18.7 Förslaget till

förordning om ändring i departementsförordningen 1982: 1 177

Vid en ny sanktionslag måste följdändring göras i avsnitt 3.1 i bilagan till departementsförordningen 1982:1177 som hänvisar till lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner. Hänvisningen bör ersättas med en hänvisning till den nya sanktionslagen. Förordningen skall träda i kraft samtidigt med den nya sanktionslagen.

Bilaga

1 Kommittédirektiv

Översyn av lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner

Dir. 1993:144

Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 1993

Statsrådet Dinkelspiel anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över lagen 1971 : 176 om vissa internationella sanktioner med syfte bl.a. att modernisera och tekniskt anpassa det svenska regelsystemet till de nya krav som omvärlden, särskilt Förenta nationerna, ställer.

Bakgrund

Sverige är som medlem i Förenta nationerna FN folkrättsligt bundet

av sådana beslut om sanktioner av icke-militär natur som säkerhetsrådet

antar i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. I syfte att Sverige snabbt skall kunna följa ett beslut eller en rekommendation av

FN:s säkerhetsråd infördes år 1971 lagen 1971:176 om vissa internationella sanktioner sanktionslagen. Sverige hade då sedan år 1969 sanktioner i kraft mot Rhodesia. Sanktionslagen kom att utformas med dessa sanktioner som förebild. Lagen är uppbyggd som en s.k. beredskapslag. Den är formellt i kraft

men kan bara tillämpas för att följa ett beslut eller en rekommendation av säkerhetsrådet. Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 januari

1993 kan den också tillämpas, om samarbetet inom Europeiska gemenskapema EG eller inom Europeiska säkerhetskonferensen ESK

för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sådana åtgärder vidtas. Enligt 1 § i lagen f°ar

regeringen förordna att vissa i lagen närmare angivna åtgärder skall

vidtas mot stat eller område som i nyssnämnda ordning har gjorts till

föremål för sanktioner blockerad stat. Lagen innehåller ett antal

bemyndiganden för regeringen att förbjuda skilda typer av förfaranden såsom in- och utförsel av varor, luft-, sjö-, och landstrañk, betalningar

m.m. till eller från den blockerade staten. Riksdagen måste godkänna

regeringens förordnande att tillämpa lagen. Detta sker i efterhand enligt

126 Bilagor

bestämmelserna i l § andra stycket där det sägs att ett förordnande måste underställas riksdagen för prövning, om det skall bestå, inom en månad från förordnandet eller, riksmöte inte pågår, inom en månad om från början nästa riksmöte. Riksdagen måste därefter godkänna av förordnandet inom två månader från underställningen. Sker inte detta, förfaller regeringens förordnande.

Sanktionslagen tillämpades Rhodesia fram till år 1979. År 1977

mot beslutade säkerhetsrådet ett vapenembargo mot Sydafrika varvid om

Sanktionslagen fick utgöra grund för svenska sanktioner SFS

1977:1127 fortfarande gäller. som Det förbud Sverige införde mot investeringar i Sydafrika år 1979 som

hade inte sin grund i någon resolution av säkerhetsrådet, utan är en

ensidig svensk sanktionsåtgärd. Detsamma gällde den handelsblockad

riktad mot Sydafrika och Namibia som Sverige införde år 1987. Då någon enighet inte kunde uppnås i säkerhetsrådet handelssanktioner

om vid de ansträngningar gjordes framför allt under slutet av år 1986 som

och början år 1987 inhämtade dåvarande regeringen i stället

av

riksdagens bemyndigande att ändå få tillämpa sanktionslagen för en handelsblockad mot ifrågavarande länder vilket riksdagen godkände.

Blockaden upphävdes slutligt i september i år. Lagen om förbud mot

investeringar i Sydafrika upphörde att gälla vid utgången av november

månad detta år.

Sanktionslagen omfattade i sin ursprungliga lydelse i första hand

förbud mot varuhandel liksom vissa tjänster i samband med varuhandel,

betalningar samt trafik. I augusti 1990 fattade säkerhetsrådet beslut sanktioner mot Irak

om och Kuwait, vilka fortfarande är i kraft mot Irak. Därefter har

säkerhetsrådet också beslutat om sanktioner mot Förbundsrepubliken

Jugoslavien Serbien-Montenegro, Libyen, Somalia, Haiti samt

sanktioner riktar sig mot UNITA-gerillan i Angola.

som De resolutioner säkerhetsrådet beslutat under senare tid har många som gånger varit omfattande och innehåller förbud Sverige inte som

omedelbart kunnat följa i avsaknad av vederbörliga bemyndiganden i sanktionslagen. Detta gäller t.ex. förbud mot tjänstehandel och frågan frysning blockerad stats tillgångar. Genom ändringar, som trätt

om av en

i kraft den 1 juli 1993, har lagen emellertid kompletterats i dessa

hänseenden prop. 199293:229, bet. 199293:UU34, rskr. 1992932411, SFS 1993:664. Även i andra avseenden har lagen under de gångna åren ändrats. Sanktionslagen kom till år 1971 och är som nyss nämnts i sin

grundläggande utformning uppbyggd efter sanktioner säkerhetsrådet

som beslutade redan under 1960-talet. Under senare år har säkerhetsrådet om

Bilagor 127

enats om flera och omfattande sanktioner bindande natur med av

långtgående och nya typer av förbud. Den svenska sanktionslagen i sin

dåvarande utformning har visat sig otillräcklig instrument för vara som

ett snabbt genomförande sanktionema. Vidtagna ändringar har

av

visserligen kompletterat lagen i aktuella hänseenden. En allmän översyn av lagen är ändå påkallad.

Sverige har ansökt medlemskap i Europeiska unionen EU. Ett om

svenskt medlemskap i EU kan också medföra konsekvenser för den tekniska utformningen av det svenska regelverket. Detta bör också

beaktas i översynen.

Med hänsyn till vad jag har anfört bör särskild utredare få i

nu en

uppdrag att se över sanktionslagen.

Uppdraget

Utredaren skall analysera i vilka avseenden utfonnningen svensk

av

lagstiftning påverkas i ljuset av sådana beslut fattas FN:s

som av säkerhetsråd eller inom EU eller ESK samt föreslå de ändringar och

modemiseringar som påkallas av detta.

Utredaren skall också inom för den allmänna översynen - ramen -

överväga om nuvarande uppläggning med godkännande i efterhand

av

riksdagen är ändamålsenlig eller om det finns alternativa lösningar för

att ta tillvara riksdagens möjligheter till insyn och kontroll. Andra frågor

som har aktualiserats vid tillämpningen framför allt

av senare

resolutioner är sådana om t.ex. behov tillsynsmyndighet och

av en

handläggningsordningen för dispensansökningar. Är det ändamålsenligt

att regeringen alltid skall besluta undantag från sanktionema om Utredaren bör inventera dessa och övriga frågor uppkommit under som

tillämpningen av hittillsvarande sanktioner samt även utreda hur med

Sverige jämförbara länder hanterar motsvarande sanktionsärenden.

Utredaren bör också, i möjligaste mån, analysera vilka typer

av sanktioner kan förväntas komma att beslutas säkerhetsrådet, som av

inom EU eller ESK framöver och så långt möjligt utforma förslaget till

nya regler så att de fångar alla förutsebara typer ekonomiska upp av sanktioner. Härvid skall utredaren särskilt uppmärksamma reglerna i 8

kap. regeringsformen.

Utredaren bör redovisa sitt uppdrag senast den l oktober 1994.

128 Bilagor

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd har till uppgift att föredra ärenden om

som utrikes handel tillkalla särskild utredare omfattad kommittéförordningen att en - av 1976:119 för att över lagen 1971:176 vissa internationella se om sanktioner, samt att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt om utredaren. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitels anslag Utredningar m.m.

Beslut

ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller Regeringen

hans hemställan.

Utrikesdepartementet

Bilaga

2 En sammanfattande redogörelse för EG:s

rådsförordningar om ekonomiska sanktioner införda

med anledning av FN-sanktioner under perioden den

8 augusti 1990 till den 10 oktober 1994.

Irak och Kuwait

Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 661 1990

om sanktioner mot Irak och Kuwait. Med stöd av kapitel VII i FN:s

stadga beslutar rådet i paragraf 3 att alla stater skall förhindra införsel

till eller utförsel från Irak och Kuwait och förhindra sina av varor

medborgare eller annan inom sina territorier från att ta någon befattning

med varor till eller från dessa länder. Undantaget är endast leveranser uteslutande avsedda för medicinskt bruk och, under humanitära

omständigheter, livsmedel.

I paragraf 4 beslutar rådet att förbjuda att kapital eller andra finansiella eller ekonomiska resurser görs tillgängliga för dessa länder. Undantaget

är här betalningar uteslutande för rent medicinska eller humanitära

syften och, under humanitära omständigheter, livsmedel.

Den 25 september 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 670 1990 om flygembargo mot Irak och Kuwait. Med stöd kapitel VII av i FN:s stadga bekräftar rådet i paragraf 2 att resolution 661 1990 redan

är tillämplig på alla transportmedel, inklusive flygplan.

I paragraf 3 beslutar rådet att varje stat skall, oavsett vad som gäller

enligt ingångna avtal, vägra flygplan tillstånd att starta från dess territorium om det medför last till eller från Irak eller Kuwait annat av än livsmedel under humanitära omständigheter eller för strikt

medicinska ändamål eller inom ramen för UNIIMOG United Nations

Iran-Iraq Military Observer Group.

Paragraf 4 föreskriver att varje stat skall vägra flygplan tillstånd att flyga över dess territorium, om det är destinerat att landa i Irak eller Kuwait. Undantag görs dels för att möjliggöra kontroll att flygplanet

inte medför otillåtna varor, dels för det fall flygningen godkänts den av genom resolution 661 1990 bildade sanktionskommittén eller

flygningen gäller UNIIMOG.

Paragraf 5 ålägger varje stat att se till att bestämmelserna i resolutionema 661 1990 och 670 1990 efterlevs av de som berörs av

5 15-0251

130 Bilagor

paragrafen

I fråga införlivandet FN:s säkerhetsråds resolutioner 661 1990 om av och 670 1990 sanktioner mot Irak och Kuwait utgjorde artikel 113 om i Romfordraget den legala basen för genomförandebeslut inom gemenskapen sanktioner på varuområdet och avseende förbud mot av flygningar enligt paragraf 3 i resolution 661 1990 och paragraferna 3-5 i resolution 670 1990 rådets förordningar EEG nr 234090 av den 8 augusti 1990 och 315590 den 29 oktober 1990. Vad gäller nr av beslutet förbud mot att göra kapital eller andra finansiella eller om ekonomiska tillgängliga enligt paragraf 4 i resolution 661 resurser 1990 överlämnades till de enskilda medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder. En bestämmelse icke-finansiella tjänster infördes i rådets om förordning EEG nr 315590 nämnd ovan.

Den 2 1991 antog FN:s säkerhetsråd resolution 686 1991 i mars vilken medlemsstaterna till lämpliga åtgärder för att uppmanas

samarbeta med Kuwaits regering och folk i återuppbyggnaden av deras

land.

Under hänvisning till artikel l 13 i Romfördraget upphävde gemenskapen rådets förordningar EEG 234090 och 315590 såvitt avsåg Kuwait nr rådets förordning EEG 54291 den 4 mars 1991. nr av

Med stöd artikel 113 i Romfördraget genomförde gemenskapen vissa av ändringar i rådets förordning EEG 234090 för att underlätta det nr humanitära hjälparbetet i Irak såvitt avsåg varor för strikt medicinska ändamål rådets förordning EEG 81191 den 27 mars 1991. nr av

Den 3 april 1991 antog FN:s säkerhetsråd resolution 687 1991 varvid vissa ändringar infördes varuområdet. nr

l paragraf 29 i resolution 687 1991 mot Irak beslutade nr säkerhetsrådet alla medlemsstater skulle vidta nödvändiga åtgärder att för att säkerställa att inga rättsanspråk görs yrkande av Iraks regering eller någon fysisk eller juridisk i Irak eller någon på sådan person av vägnar i samband med kontrakt eller transaktion, vars persons annan

fullgörande påverkades de åtgärder resolution 661 1990 och

av som nr besläktade resolutioner ålade medlemsstaterna.

Under hänvisning till artikel 113 i Romfördraget genomförde gemenskapen vissa ändringar i rådets förordningar EEG nr 234090

SOU 1995 .28 Bilagor 131

och 315590 för att efterkomma FN:s säkerhetsråds resolution 687 nr

1991 på varuområdet rådets förordning EEG 119491 den 7

nr av

maj 1991. Gemenskapen beslutade också förbud mot uppfyllande

om av rättsanspråk enligt paragraf 29 grundval artikel 235 i av

Romfördraget rådets förordning EEG nr 354192 den 7 december

av 1992

Libyen

Den 31 mars 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 748 1992 om sanktioner mot Libyen. Med stöd kapitel V11 i FN:s stadga beslutar av

rådet i paragraf 4 att varje stat skall vägra flygplan tillstånd att starta, landa eller flyga i deras territorium, om flygplanet är destinerat att landa i eller har startat från Libyen. Undantag medges för det fall den

sanktionskommitté inrättas enligt resolutionen godkänner som

flygningen på grund av betydande humanitärt behov. Vidare skall varje stat förhindra att Libyen förses med flygplan eller flygplansdelar, att

underhåll, service eller tekniskt bistånd till libyska flygplan eller ges

flygplansdelar eller att för sådana flygplan luftvärdighetsintyg utfärdas, betalning sker av nya krav enligt existerande försäkringar eller

nya

direkta försäkringar meddelas.

Enligt paragraf 5 skall varje stat förhindra att Libyen förses med krigsmateriel eller motsvarande materiel för polisiärt bruk liksom all typ av utrustning eller licensiering för tillverkning eller underhåll sådan

av materiel inklusive tekniskt bistånd härför. Alla tjänstemän är som närvarande i Libyen för att ge råd libyska myndigheter i militära angelägenheter skall vidare dras tillbaka.

Enligt paragraf 6 skall staterna i betydande omfattning reducera antalet och nivån av personal vid de libyska beskickningama och begränsa

eller kontrollera rörelsefriheten inom territoriet för all personal blir som kvar. Driften av alla Libyan Arab Airlines kontor skall hindras. Slutligen skall skäliga steg vidtas för att neka inresa eller utvisa av libyska medborgare har vägrats inresa eller har utvisats från andra som stater på grund av inblandning i terroristaktiviteter.

I fråga om införlivandet av FN:s säkerhetsråds resolution 748 1992

om sanktioner mot Libyen utgjorde artikel 113 i Romfördraget den legala

basen för genomförandebeslut inom gemenskapen sanktioner på

av

varuområdet, såvitt avser flygplan och flygplansdelar, avseende tjänster

samt avseende förbud mot flygningar enligt paragraf 4 och avseende

132 Bilagor

hindrande driften alla Libyan Airlines kontor enligt paragraf 6 av av

rådets förordning EEG 94592 den 14 april 1992. Vad gäller

nr av

vapenembargot överlämnades till de enskilda medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder. Besluten i paragraf 6 i resolutionen om att reducera personal vid diplomatiska beskickningar, reducera rörelsefriheten inom territoriet för den personal blir kvar och neka inresa av eller utvisa

som libyska medborgare engagerat sig i terroristaktiviteter medförde inte som något beslut inom gemenskapen.

Den 11 november 1993 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 883 1993 utvidgade sanktioner mot Libyen. Med stöd av kapitel VII om

i FN:s stadga beslutade rådet i paragraf 3 att alla stater skall frysa alla tillgångar tillhör libyska regeringen, eller varje juridisk person som

som eller kontrolleras från Libyen för att förhindra att dessa tillgångar ägs av

görs tillgängliga för Libyen. Undantaget är enligt paragraf tillgångar erhållits från försäljning petroleum och petroleumprodukter,

som av

inklusive naturgas och produkter av naturgas, samt jordbruksprodukter

härrör från Libyen och förts ut därifrån efter den 1 december som som 1993 och satts därför särskilt avsedda bankkonton. som

I paragraf 5 beslutar rådet att alla stater skall förbjuda varje

tillhandahållande till Libyen i bilaga till resolution särskilt förtecknad av

utrustning till oljeindustrin jämte tillverkningsutrustning till denna.

Enligt paragraf 6 skall staterna till att alla Libyan Arab Airlines

se kontor stängs och att alla kommersiella transaktioner med det bolaget

förbjuds. Vidare förbjuds att flygplan eller flygplanskomponenter görs

tillgängliga inom Libyen eller att underhåll eller service görs sådana Tillhandahållande material och utrustning för libyska flygfält varor. av

förbjuds liksom underhåll och service sådan material och utrustning.

av Undantaget är nödutrustning och utrustning för civil lufttrafikkontroll. Tjänster avseende råd, bistånd eler träning av libyska piloter,

flygingenjörer eller luftfartygs- och markpersonal f°ar inte heller utföras.

Inte heller får direkt försäkring meddelas libyska flygplan.

Enligt paragraf 8 skall staterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inga rättsanspråk görs yrkande av Libyens regering eller någon fysisk eller juridisk i Libyen eller någon på sådan

person vägnar i samband med kontrakt eller annan transaktion eller persons

kommersiell operation vars fullgörande påverkades av de åtgärder som

ålagts denna resolution eller besläktade resolutioner. genom

Bilagor 133

EU:s ministerråd enades ståndpunkt enligt artikel J om en gemensam i saken 93614GUSP av den 22 november 1993. I fråga om införlivandet av FN:s säkerhetsråds resolution nr 883 1993 om utvidgade sanktioner mot Libyen utgjorde artikel 228 a i Romfördraget den legala basen för genomförandebeslut inom gemenskapen av sanktioner på varuområdet, såvitt avser flygplan, flygplansdelar och utrustning till oljeindustrin, avseende tjänster samt avseende förbud mot flygningar enligt paragrafema 4-6 rådets förordning EEG nr 327493 av den 29 november 1993. Genom nu nämnda förordning upphävdes den tidigare rådsförordningen EEG nr 94592. Gemenskapen beslutade också om förbud mot uppfyllande av rättsanspråk enligt paragraf 8 på grundval av artikel 228 a i Romfördraget rådets förordning EEG nr 327593 den 29 november 1993. Vad gäller beslutet frysning av om av tillgångar enligt paragraf 3 överlämnades till de enskilda medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder.

r un r likn l in r -M n r

Den 25 september 1991 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 713 1991 om att införa ett allmänt och fullständigt vapenembargo mot Jugoslavien.

Den 30 maj 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 757 1992 om sanktioner mot Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien-Montenegro, här kallad Förbundsrepubliken Jugoslavien. Med stöd kapitel VII av i FN:s stadga beslutar rådet i paragraf 4 att alla stater skall förhindra införsel till eller utförsel från Förbundsrepubliken Jugoslavien av varor och förhindra sina medborgare eller annan inom sina territorier från att ta befattning med varor till eller från denna stat. Undantaget är endast leveranser uteslutande för medicinskt bruk eller livsmedel.

I paragraf 5 föreskrivs förbud mot att kapital eller andra ekonomiska resurser görs tillgängliga för Förbundsrepubliken Jugoslavien. Undantaget är betalningar uteslutande för rent medicinska eller humanitära ändamål eller för livsmedel.

I paragraf 6 undantas från förbuden i paragrafema 4 och 5 transitering av varor med ursprung utanför Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Enligt paragraf 7 skall varje stat vägra flygplan tillstånd att starta, landa eller flyga över deras territorium, om flygplanet är destinerat att landa eller har startat från Förbundsrepubliken Jugoslavien. Undantag görs för

134 Bilagor

flygningar godkänts den sanktionskommitté, som upprättats av som av FN, grund humanitära eller andra ändamål förenliga med givna av resolutioner. Vidare skall varje stat förhindra service av flygplan och

flygplansdelar från Förbundsrepubliken Jugoslavien eller att för sådana flygplan luftvärdighetsintyg utfärdas, betalning sker av nya krav enligt

existerande försäkringar eller nya direkta försäkringar meddelas.

Enligt paragraf 8 åligger det varje stat att reducera nivån av personal vid Förbundsrepubliken Jugoslaviens beskickningar, att hindra deltagande från förbundsrepublikens sida i sportevenemang och att avbryta allt

vetenskapligt och tekniskt samarbete och allt kulturellt utbyte jämte besök från förbundsrepubliken. av personer

Enligt paragraf 9 åligger det varje stat att se till att det inte finns några rättsliga anspråk från Förbundsrepubliken Jugoslavien eller dess medborgares sida grund resolutionen avbrutna kontrakt och

av genom liknande.

Enligt paragraf 10 gäller inte vidtagna åtgärder Jugoslavienkonferensen, Europeiska gemenskapens övervakningsuppdrag eller FN-styrkan

UNPROFOR. Vidare alla stater att till fullo samarbeta med uppmanas dessa organ.

I fråga införlivandet FN:s säkerhetsråds resolution 757 1992 om

om av

sanktioner mot Förbundsrepubliken Jugoslavien utgjorde artikel 113 i Romfördraget den legala basen för genomförandebeslut inom

gemenskapen sanktioner på varuområdet och avseende förbud mot av

flygningar enligt paragrafema 7 och 10 rådets förordning EEG

143292 av den 1 juni 1992. Genom rådets förordning EG nr nr

173394 den 11 juli 1994 genomfördes inom gemenskapen med stöd

av artikel 228 i Romfördraget förbudet mot uppfyllande av av a

rättsanspråk enligt paragraf EU:s ministerråd enades om en gemensam

ståndpunkt enligt artikel J i fråga om rättsanspråken 94366GUSP av

den 13 juni 1994. Vad gäller vapenembargot enligt resolution 713

1991 och beslutet förbud mot att göra kapital eller andra om

ekonomiska tillgängliga enligt paragraf 5 i resolution 757

resurser 1992 överlämnades till de enskilda medlemsstaterna att vidta nationella

åtgärder. En bestämmelse om icke-finansiella tjänster infördes i rådets förordning EEG 143292 nämnd ovan. Besluten i paragraf 8 i

nr

resolution 757 1992 fattade inte gemenskapen något beslut om.

Den 18 juni 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 760 1992

Bilagor 135 -

enligt vilken leveranser för väsentliga humanitära ändamål även annat

än livsmedel och mediciner undantas från sanktionema

mot

Förbundsrepubliken Jugoslavien i resolution nr 757 1992.

Under hänvisning till artikel 113 i Romfördraget genomförde gemenskapen vissa ändringar i rådets förordning EEG 143292 till

nr efterkommande av säkerhetsrådets resolution

nr 760 1992 rådets förordning EEG 201592 den 20 juli

nr av 1992.

Den 16 november 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 787 nr

1992 enligt vilken tillämpningen och övervakningen sanktionema

av

mot Förbundsrepubliken Jugoslavien skärptes.

Under hänvisning till artikel 113 i Romfördraget genomförde gemenskapen vissa ändringar i rådets förordning EEG 143292 till

nr efterkommande av säkerhetsrådets resolution 787 1992 rådets nr

förordning EEG nr 353492 den 7 december 1992.

av

Den 17 april 1993 antog FN:s säkerhetsråd resolution 820 1993 nr om

utvidgade sanktioner mot Förbundsrepubliken Jugoslavien. Med stöd

av

kapitel VII i FN:s stadga beslutar rådet i paragraf 12 att import till, export från eller transitering FN:s skyddade områden i Kroatien

genom och av bosnisk-serbiska styrkor kontrollerade områden i Bosnien-

Hercegovina kräver tillstånd vardera landets regeringar. Undantag

av görs för humanitära leveranser.

I paragraf 15 och 22 c förbjuds transiteringar

genom

Förbundsrepubliken Jugoslavien.

I paragraf 16 och 28 förbjuds fartyg från Förbundsrepubliken Jugoslavien att befara medlemsstats territorialvatten och förbjuds vidare all kommersiell trafik på Förbundsrepubliken Jugoslaviens

territorialvatten.

I paragraf 21 åläggs varje medlemsstat att frysa de tillgångar finns

som

i respektive medlemsstat och ägs Förbundsrepubliken

som av Jugoslavien eller av fysiska eller juridiska i den staten för att personer

tillförsäkra att de inte görs tillgängliga för någon i Förbundsrepubliken

Jugoslavien.

I paragraf 22 a och b förbjuds transport över

av varor

136 Bilagor

Förbundsrepubliken Jugoslaviens landgräns och dess hamnar, med

undantag för medicinska förnödenheter, livsmedel och, efter

godkännande FN:s sanktionskommitté, humanitära förnödenheter.

av

Paragraf 24 och 25 reglerar beslag och förverkande av fartyg, fordon

och flygplan ägs fysisk eller juridisk person i

som av

Förbundsrepubliken Jugoslavien. Paragraf 26 reglerar kostnaderna för

beslagtagandet.

I paragraf 27 förbjuds tillhandahållande tjänster, såväl finansiella som

av

icke-finansiella, till någon fysisk eller juridisk person ämnad för någon

affärsverksamhet drivs i Förbundsrepubliken Jugoslavien med som undantag för tjänster avseende telekommunikation och postbefordran samt juridiska tjänster förenliga med resolution 757 1992.

I fråga införlivandet FN:s säkerhetsråds resolution nr 820 1993 om av utvidgade sanktioner mot Förbundsrepubliken Jugoslavien utgjorde om

artikel 113 i Romfördraget den legala basen för genomförandebeslut inom gemenskapen sanktioner varuområdet, avseende alla tjänster,

av finansiella tjänster samt avseende förbud mot flygningar och utom

sjötrafik enligt paragrafema 12, 15, 16, 22 och 24-28 rådets förordning

EEG 99093 den 26 april 1993. Genom rådets nämnda nr av nu

förordning upphävdes den tidigare rådsförordningen EEG nr 143292 nämnd Vad gäller beslutet frysning tillgångar enligt

ovan. om av

paragraf 21 och beslutet finansiella tjänster i paragraf 27

om överlämnades till de enskilda medlemsstaterna att vidta nationella

åtgärder.

Den 23 september 1994 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 943

1994 att upphäva vissa mindre delar av embargot. EU:s

om

ministerråd enades ståndpunkt enligt artikel 1.2 i

om en gemensam saken 94673GUSP den 10 oktober 1994. Med artikel 228 a i av Romfördraget legal bas genomförde gemenskapen vissa ändringar som i rådets förordning 99093 i anledning därav rådets förordning EG nr 247294 den 10 oktober 1994. av

Haiti

Den 16 juni 1993 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 841 1993 om sanktioner mot Haiti. Med stöd kapitel VII i FN:s stadga beslutar av

rådet i paragraf 5 att alla medlemsstater skall förhindra att petroleum

Bilagor

eller petroleumprodukter eller krigsmateriel och liknande materiel

samt reservdelar oavsett direkt eller indirekt säljs eller hålls till ursprung handa deras medborgare, från deras territorier eller med användande av

av fartyg eller flygplan därifrån till någon fysisk eller juridisk i

person

Haiti liksom varje handling kan främja sådan försäljning eller

som sådant tillhandahållande.

I paragraf 6 beslutar rådet vidare att förbjuda all trafik till Haiti eller på dess territorialvatten de i paragraf 5 förbjudna av varorna.

Enligt paragraf 7 får den sanktionskommitté upprättats som genom

resolutionen i enskilda fall medge undantag för icke-kommersiella kvantiteter petroleum och petroleumprodukter för humanitära behov.

av

Enligt paragraf 8 skall medlemsstaterna ålägga alla fysiska och juridiska personer att frysa tillgångar tillhör Haitis regering, dess

som

myndigheter eller sådana myndigheter kontrollerade företag för

av att

förhindra att de görs tillgängliga för dessa myndigheter.

I fråga införlivandet FN säkerhetsråds resolution 841 1993 om av :s nr

om sanktioner mot Haiti utgjorde artikel 113 i Romfördraget den legala basen för genomförandebeslut inom gemenskapen sanktioner på

av

varuområdet, såvitt petroleum och petroleumprodukter enligt

avser

paragrafema 5-7 rådets förordning EEG 160893 den 24 juni

nr av

1993. Vad gäller vapenembargot liksom beslutet frysning

om av

tillgångar enligt paragraf 8 överlämnades till de enskilda

medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder.

I resolution nr 861 1993 den 27 augusti 1993 inställer av säkerhetsrådet med omedelbar verkan sanktionema mot Haiti tills vidare.

I anledning därav upphävde gemenskapen med stöd artikel 113 i

av

Romfördraget rådets förordning EEG 160893 rådets förordning

nr EEG nr 252093 av den 13 september 1993.

I resolution nr 873 1993 den 13 oktober 1993 beslutar av

säkerhetsrådet att återinföra de tidigare sanktionema Haiti inte

mot om

vissa villkor uppfylls. I anledning att villkoren i resolutionen inte

av uppfylldes upphävde gemenskapen med stöd artikel 113 i av

Romfördraget rådets förordning EEG 252093 rådets förordning

nr

EEG nr 302893 av den 28 oktober 1993. Rådets förordning EEG nr 160893 trädde då, med vissa tillägg, åter i kraft.

138 Bilagor

Den 6 maj 1994 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 917 1994 om utökade sanktioner mot Haiti. Med stöd kapitel VII i FN:s stadga av

förbjuder rådet i paragraf 2 varje flygplan startat från eller är

som destinerat att landa i Haiti att starta från, landa i eller flyga över medlemsstats territorium. Undantag görs för reguljära kommersiella

passagerarflygningar och flygningar godkänts av FN:s

som

sanktionskommitté på grund humanitära eller liknande skäl.

av

Enligt paragraf 3 åläggs medlemsstaterna att hindra inresa till respektive

land officerare hos den haitiska militären, inbegripet polisen, av

deltagarna i kuppen och i den illegala regeringen, anställda hos eller

företrädare för den haitiska militären, och dessa personers närmaste

familjemedlemmar.

Enligt paragraf 4 anmodas alla stater det bestämdaste att frysa nu

nämnda tillgångar för att försäkra att varken dessa tillgångar personers

eller andra finansiella resurser görs tillgängliga för nämnda personer.

Enligt paragraf 6 förbjuds all import från Haiti liksom varje

av varor

åtgärd främjar export eller transitering av sådana varor.

som

Paragraf 7 förbjuder all export till Haiti liksom varje

av varor

främjandeåtgärd sig det sker i medlemsstat eller i Haiti. Undantaget

vare for medicinskt bruk och livsmedel liksom icke-kommersiella är varor

kvantiteter petroleum och petroleumprodukter för humanitära behov

av eller andra för väsentliga humanitära behov. varor

Enligt paragraf 8 undantas vidare informationsmaterial och joumalisters

utrustning.

I paragraf 9 förbjuds all trafik med förbjudna till och från Haitis

varor territorium och territorialvatten. Undantaget är varor i transittrafik.

Enligt paragraf 11 förbjuds uppfyllande haitiska anspråk om

av

anspråken grundas på ett avtal eller en skuld- eller garantiförbindelse

inte kunnat fullgöras på grund sanktionema. som av

EU:s ministerråd enades ståndpunkt enligt artikel J om en gemensam i saken 94315GUSP den 30 maj 1994. I fråga om införlivandet av av

FN:s säkerhetsråds resolution 917 1994 om utvidgade sanktioner mot Haiti utgjorde artikel 228 i Romfordraget den legala basen för

a

genomforandebeslut inom gemenskapen sanktioner på varuområdet

av

Bilagor 139

och avseende förbud mot flygningar enligt paragrafema 2 och 6-9 rådets förordning EG 126394 den 30 maj 1994. Genom

nr av nu

nämnda förordning upphävdes de tidigare förordningama EEG

nr

160893 och 302893. Gemenskapen beslutade också förbud

om mot

uppfyllande av rättsanspråk enligt paragraf 11 grundval artiklarna

av

73 g och 228 i Romfördraget rådets förordning EG 126494

a nr

av den 30 maj 1994. Beträffande frysning tillgångar enligt paragraf

av 4 avgav rådet en rekommendation på grundval artikel 73 i av g

Romfördraget rådets rekommendation 94313EG den 30 maj 1994.

av Säkerhetsrådets beslut att alla stater skall hindra inresa till deras

territorier av vissa haitier i paragraf 3 i resolutionen fattade inte

gemenskapema något beslut om.

Genom rådets förordning EG 254394 den 19 oktober 1994

nr av

upphävdes rådsförordningen EG 126394 i anledning FN:s

nr av säkerhetsråds resolution 944 1994 den 29 september 1994 nr av som innehöll beslut upphörande sanktionema Haiti. EU:s om av mot

ministerråd enades ståndpunkt enligt artikel J.2 i

om en gemensam saken 94681GUSP av den 14 oktober 1994.

Ovan nämnda rådsförordning EG 126494 gällande förbud

nr mot

uppfyllande av rättsanspråk är dock fortsatt i kraft och avsikten är att

den skall förbli så permanent.

Angola

Den 15 september 1993 antog FN säkerhetsråd resolution 864 :s nr 1993 om sanktioner mot UNITA i Angola. Med stöd kapitel VII i av FN:s stadga beslutar rådet i paragraf 19 att alla stater skall förhindra att krigsmateriel samt petroleum och petroleumprodukter, oavsett ursprung,

försäljs eller hålls till handa av deras medborgare, från deras territorier eller med användande deras fartyg eller flygplan till Angolas

av

territorium annat än vid sådana platser Angolas regering meddelat

som

FN :s generalsekreterare. Syftet med detta förbud är enligt paragrafen

att

förhindra försäljning eller tillhandahållande dessa till UNITA.

av varor

I fråga om införlivandet av FN:s säkerhetsråds resolution 864 1993

om

sanktioner mot UNITA i Angola utgjorde artikel 113 i Romfördraget den legala basen för genomförandebeslut inom gemenskapen

av sanktioner på varuområdet, såvitt petroleum och avser

petroleumprodukter enligt paragraf 19 rådets förordning EEG

nr 296793 av den 25 oktober 1993. Vad gäller vapenembargot

140 Bilagor

överlämnades till de enskilda medlemsstaterna att vidta nationella

åtgärder.

Bosnien-Hercegovina

FN:s säkerhetsråd antog den 23 september 1994 resolution nr 942 1994 skärpning sanktionema mot områden i Bosnienom av

Hercegovina befinner sig under bosnisk-serbiska styrkors kontroll.

som

Med stöd kapitel VII i FN:s stadga beslutar säkerhetsrådet i paragraf

av 7 alla skall förhindra alla ekonomiska aktiviteter utövade av att stater

juridisk ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, varje person som av

fysisk eller juridisk med hemvist i bosnisk-serbiska områden, person

liksom alla ekonomiska aktiviteter varje fysisk eller juridisk person

av för eller handlar på uppdrag nämnda personer. Undantag som agerar av för livsmedel och medicinska efter anmälan till FN:s görs varor

sanktionskommitté eller, efter godkännande kommittén, även för

av avsedda för väsentliga humanitära ändamål. varor

Enligt paragraf 8 skall staterna upphäva existerande tillstånd och inte

vidare utfärda tillstånd till den bryter mot sanktionema. nya som

I paragraf 9 definieras termen ekonomiska aktiviteter.

I paragraf 10 definieras termema egendom och intressen i egendom.

Enligt paragraf 11 skall alla finansiella tillhör någon i

resurser som

paragraf 7 frysas med undantag för betalningar för tillåtna transaktioner

enligt paragraf

Paragraf 12 tillåter betalningar till spärrade konton.

tillhandahållande tjänster, såväl fiansiella Paragraf 13 förbjuder av som icke-finansiella, med undantag för telekommunikationer, postala och juridiska tjänster samt tjänster for humanitära ändamål.

Paragraf 14 förbjuder inresa för vissa grupper till medlemsstat.

I paragraf 15 förbjuds kommersiell flodtrafik.

föreskriver skeppning till bosnisk-serbiska Paragraf 16 att av varor

områden skall föremål för vederbörlig kontroll. vara

Bilagor 141

I paragraf 17 regleras uppgiftsskyldighet till sanktionskommittén vad

avser uppgift om betalningskälla.

Paragraf 18 ålägger staterna att vidta åtgärder för att förhindra avledning av behållningar till bosnisk-serbiska områden.

Enligt paragraf 20 undantas från sanktionsbestämmelsema FN:s fredsbevarande styrka, Internationella konferensen om f.d. Jugoslavien och Europeiska gemenskapens övervakningsmission.

EU:s ministerråd enades ståndpunkt enligt artikel J.2

om en gemensam i saken 94672GUSP av den 10 oktober 1994. I fråga om införlivande av FN:s säkerhetsråds resolution 942 1994 om sanktioner mot områden

i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll utgjorde artiklarna 228 a och 73 g i Romfördraget den legala basen för

genomförandebeslut inom gemenskapen av alla sanktioner som

innefattas i resolutionen utom beslutet i paragraf 14 förbud mot

om inresa för vissa grupper rådets förordning EG 247194 den 10 nr av oktober 1994. Det är därvid att anmärka att gemenskapen även reglerar beslutet om frysning av tillgångar och förbud mot tillhandahållande av såväl fiansiella som icke-finansiella tjänster.

3 Bilaga

Utländsk rätt

Exempel på hur några länder i Europa till helt nyligen stått

som

eller som står utanför EU har införlivat FN-sanktioner på nationell

nivå i det följande. Här redogörs även för länderna har någon ges om motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i den svenska sanktionslagen som möjliggör att lagen också kan tillämpas om samarbetet med EG eller inom ESK för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det.

Finland

Finland har liksom Sverige fullmaktslag for införlivande FNen av sanktioner med nationell rätt. Sedan den l januari 1968 gäller i Finland en lag uppfyllande vissa förpliktelser, grundar sig om av som Finlands medlemsskap i FN. Lagen till skillnad från Sveriges avser, sanktionslag, endast säkerhetsrådets bindande beslut. För att uppfylla förpliktelser enligt sådana resolutioner kan i fråga åtgärder om av ekonomisk natur samt åtgärder gäller meddelelsemedel och som kommunikationer föreskrifter meddelas regeringen av genom förordning. Sådana förordningar skall ofördröjligen delgivas riksdagens gar talman, som omedelbart skall bringa dem till riksdagens kännedom eller, om riksdagen icke är samlad så snart den sammankommit och kan upphävas av riksdagen. Beträffande straff för brott regleringsforeskrift meddelats mot en som enligt lagen gäller den finska strafflagen 46 kap. 1-3 §§. Enligt den lagen är straffet för normalbrott böter eller fängelse i högst två år, for grovt brott fängelse i minst fyra månader och högst fyra år samt för lindrigt brott böter. Finlands gällande lagstiftning har inte någon motsvarighet till bestämmelsen i den svenska sanktionslagen möjliggör att lagen som också kan tillämpas samarbetet med EG eller inom ESK for att om främja internationell fred och säkerhet påkallar det.

Norge

Även Norge har liksom Sverige fullmaktslag för införlivande FN:s

en av säkerhetsråds beslut med nationell rätt. l Norge kan regeringen enligt lag den 7 juni 1968 meddela de bestämmelser är nödvändiga för att som genomföra FN:s säkerhetsråds bindande beslut. Bemyndigandet omfattar således, till skillnad från Sveriges sanktionslag, inte FN:s säkerhetsråds rekommendationer. Något särskilt insynskrav för riksdagens räkning uppställs inte. Uppsåtlig överträdelse bestämmelse meddelats av som

144 Bilagor

lagen straffas med böter eller fängelse i högst tre år eller med stöd av båda delarna. Gärning begås oaktsamhet straffas med böter eller som av fängelse i högst månader eller båda delarna. sex

Norge har ingen allmän bemyndigandelagstiftning för genomförande

beslut vidtagna inom ESK eller EU. av

Island

Även Island har liksom Sverige fullmaktslag för införlivande av en FN:s säkerhetsråds beslut med nationell rätt. Islands allting har genom

lag år 1969 givit regeringen fullmakt att vidta de åtgärder som

en av

nödvändigt krävs för att genomföra FN:s säkerhetsråds beslut enligt

artiklarna 39 och 41 i FN-stadgan och Island kan förpliktat till som vara

att göra på grund sitt medlemsskap i FN. Bemyndigandet omfattar

av således säkerhetsrådets bindande beslut inte dess men rekommendationer. Något särskilt insynskrav för alltinget uppställs inte. För överträdelse föreskrift meddelats med stöd lagen kan av som av dömas till böter eller fängelse i högst två år.

I isländsk lagstiftning finns det ingen bestämmelse som ger regeringen fullmakt att införa sanktioner eller speciella åtgärder med anledning av

samarbetet med EU eller ESK.

.. ri

I Österrike införlivas FN säkerhetsråds resolutioner, som innehåller :s

folkrättsliga förpliktelser, med österrikisk rätt på grundval av flera interna rättskällor. Detta gäller även när en resolution av FN:s

säkerhetsråd offentliggörs i Bundesgesetzblatt BGBl vilket motsvarar

Svensk författningssamling SFS. Följande rättskällor kommer till användning i samband med

genomförande FN:s sanktionsbeslut;

av

Utrikeshandelslagen från 1984 ger näringsministem bemyndigande att

utfärda tillstånd och förbud inom internationell handel.

Lag in- och utförsel samt transit av krigsmaterial ger regeringen

- om

bemyndigande att utfärda förbud vad gäller utförsel av krigsmaterial

samt civila och civil ammunition till särskilda stater. av vapen

Lag genomförande av internationella sanktionsåtgärder ger

- om

regeringen bemyndigande att genomföra vissa sanktionsåtgärder som

beslag å och förverkande kommunikationsmedel och förbud att utföra av

Bilagor 145

tjänster.

utländsk valuta bestämmelser Österrikes Lag om som upptar om - Nationalbanks offentliggöring beträffande introduktion av

godkännandeskyldighet för särskilda affärer i utländsk valuta.

Lag bankväsen regeringen bemyndigande beträffande

- om som ger

introduktion dispositionsinskränkningar och -förbud för speciella

av

inlandskonton; kontospärrförordning.

Utrikeshandelslagen och lagen utländsk valuta förutsätter tillstånd. om

Principiellt inte tillstånd. Om det inte strider mot FN-sanktionema

ges

tillåts i enstaka fall undantag, under vissa i lagen angivna

förutsättningar.

Lagen in- och utförsel samt transit av krigsmaterial, lagen om

om

genomförande internationella sanktionsåtgärder samt lagen om

av bankväsen förutsätter utfärdande förordningar där absoluta förbud av

gäller. Eventuella undantag måste uttryckligen citeras i förordningen

vilken förbudet införts respektive i efterhand beslutas genom genom särskild förordning. De olika rättskälloma innehåller olika strafflatituder för ovan överträdelser sanktionsbestämmelser. Det lägsta straffet är böter och av det hårdaste straffet till två års frihetsberövande. upp

Vidare tillämpas de allmänna bestämmelserna i den österrikiska strafflagen varvid speciellt kan nämna brotten; framkallande av fara

man

för neutraliteten kan medföra fängelse från månader upp till

som sex

fem år och tjänstemissbruk kan medföra fängelse från sex månader

som till fem år och vid brott från ett års fängelse upp till tio års upp grava

fängelse. För kontroll förordningar är i Österrike principiellt

av

ansvarig. Enligt Österrikes författningslag från författningsdomstolen

1920 kan lag fastställas att vissa förordningar av regeringen eller

genom minister kräver samförstånd från nationalrådets huvudutskott. Denna en

möjlighet har exempelvis utnyttjats när det gäller lagen om genomförande internationella sanktionsåtgärder samt lagen om

av utländsk valuta.

Lagen genomförande av internationella sanktionsåtgärder och lagen

om

bankväsen begränsar sig till ett genomförande folkrättsligt

om av bindande FN-beslut. Däremot utgår vid lagen utländsk valuta, man om vid krigsmateriallagen samt utrikeshandelslagen från ett allomfattande

begrepp folkrättsliga förpliktelser respektive tillvaratagande av

av

utrikespolitiska intressen. En exakt motsvarighet till den svenska

146 Bilagor

sanktionslagen, vilken även kan tillämpas när detta påkallas av

samarbetet inom EG eller ESK, finns inte. De sistnämnda bestämmelserna medför emellertid de facto analoga verkningar.

Fr n tern

I Förenta staternas lagstiftning, som har en helt annan uppbyggnad än

den svenska, har presidenten generellt bemyndigande att vidta sådana åtgärder som behövs för att genomföra säkerhetsrådets bindande beslut enligt artikel 41 i FN-stadgan. I Förenta staterna består lagstiftning som ger bemyndigande att genomföra olika former sanktioner dels UN Participation Act och av av International Economic Emergency Powers Act IEEPA, dels av Trading with the Enemys Act TWEA. TWEA kommer i praktiken endast i fråga krigsförklaring har utfärdats och tillämpas om en unilateralt. Ett bindande beslut av FN:s säkerhetsråd om multilaterala sanktioner

implementeras genom att presidenten utfärdar ett exekutivt beslut. Om

sanktionerna har beslutats av säkerhetsrådet är det i första hand UN

Participation Act som ger presidenten bemyndigande att beordra den

amerikanska administrationen att genomföra sanktionema. Även IEEPA kan dock ligga till grund för av säkerhetsrådet beslutade sanktioner. IEEPA ger även bemyndigande för olika former amerikanska av unilaterala sanktioner går långt utöver vad säkerhetsrådets som

resolutioner föreskriver. Även kongressen önskar ofta ha ett finger med

i spelet och kan på egen hand stifta lagar om nya sanktioner för såvida

inte presidenten väljer att vetera kongressens beslut. Av inrikespolitiska

hänsyn väljer den sittande presidenten ofta att inte emot kongressen.

Exempel på hur några medlemsländer i EU har löst frågan hur FN-

sanktioner blir tillämpbara i de enskilda länderna, i de fall

nationella åtgärder behöver vidtas ges i det följande. Sådana åtgärder erfordras områden som faller utanför EU:s kompetens, t.ex. för

utfärdande av straffbestämmelser till EG:s rådsförordningar. Här redogörs även för om länderna har någon allmän

bemyndigandelagstiftning för genomförande av eventuella beslut inom

EG om sanktioner i freds- och säkerhetsbevarande syfte, där FN:s säkerhetsråd inte vidtagit sanktionsåtgärder.

Bilagor 147

Danmark

Danmark har liksom Sverige en fullmaktslag för införlivande av FN:s säkerhetsråds beslut med nationell rätt. I Danmark ger en lag av den 10

maj 1967 regeringen allmän fullmakt att efter överläggning med

utrikespolitiska nämnden meddela sådana bestämmelser landet som grund FN-stadgan är förpliktat att införa till genomförande av beslut av säkerhetsrådet har fattat i överensstämmelse med artiklarna 39 och som 41 i FN-stadgan. Bemyndigandet omfattar således säkerhetsrådets bindande beslut inte dess rekommendationer. men Straffbestämmelser både till nationella bestämmelser som utfärdats med stöd lagen och till bestämmelser i EG:s rådsförordningar som av införlivande FN-sanktioner, finns i § 110 stk. 2 i den danska avser av c strafflagen. Enligt detta lagrum skall böter eller frihetsstraff, i vissa fall

upp till fyra år, ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

överträder bestämmelser eller förbud med stöd av lag meddelats för som

att genomföra Danmarks förpliktelser som FN-medlem. I en lag om användande av vissa av de Europeiska gemenskapernas

rättsakter in- och utförsel den 11 april 1988, finns om av varor, av

bestämmelser om utfärdande av nationella kompletterande föreskrifter till gemenskapernas förordningar på det området. Industriministem ges bemyndigande att fastställa bestämmelser som är nödvändiga för användande i landet de Europeiska ekonomiska gemenskapernas

av

förordningar grundade på artikel 113 in- och utförsel av varor och

om

Europiska kol- och stålunionens beslut in- och utförsel kol och

om av stål. För hänförs under lantbruksministem och varor som

fiskeriministem utövas bemyndigandet efter avtal med de nämnda

ministrarna. Lagen att ändras med anledning av att artikel 228 a avses och 73 infördes genom Maastrichtfördraget. Lagen innehåller bl.a. g bestämmelser att den som utför eller inför varor i strid med ett om utförsel- eller införselförbud är innefattat i eller utställt i anledning som de rättsakter nämnts ovan utan att vara i besittning av ett av som tillstånd krävs i förhållande till dessa rättsakter, straffas med böter. som Med 1967 och lagen den 11 april 1988, stöd av lagen den 10 maj nämnda samt med hänvisning till aktuella EG-rättsakter som avser ovan, införlivande FN-sanktioner, avgörelser träffade av representantema av för regeringarna i Europeiska Kol- och stålunionen och aktuella resolutioner FN:s säkerhetsråd, har Danmark i förordningar meddelat av kompletterande nationella bestämmelser som behövts för genomförande säkerhetsrådets bindande beslut. Beträffande straffbestämmelser har av i de danska förordningama hänvisning skett till ovan nämnda § 110 c stk. 2 i den danska strafflagen. Danmark har betraktat det som uttryck

148 Bilagor

för god lagstiftningsteknik att knyta straffbestämmelsen med samman förbudsbestämmelsen i EG:s rådsförordningar i det enskilda fallet. Hänvisning har därför skett till aktuell rådsförordning i den danska förordningen. Det är också fast praxis att EG:s rådsförordningar översatta till danska biläggs de danska förordningama. Danmark har inte någon allmän bemyndigandelagstiftning för genomförande av EG-sanktioner på det nationella planet i de fall bindande rådsförordningar inte införts. Vad gäller vapenembargo gäller dock att enligt den danska vapenlagen krävs tillstånd från justitieministern till såväl import som export av vapen varför ett embargo dessa punkter kan genomföras administrativt.

Frankrike

Frankrike har inte någon allmän bemyndigandelagstiftning för införlivande av FN-sanktioner med fransk rätt. I Frankrike åligger det enligt konstitutionen regeringen att tillse att internationella avtal, däribland FN-stadgan, efterföljs. Regeringen anses härigenom ha erforderligt stöd för att vidta åtgärder som behövs för genomförande av FN-sanktioner, såväl bindande beslut som rekommendationer. För att en FN-sanktion skall bli en del av fransk lagstiftning krävs, i de fall det handlar om ett område som ligger utanför EUzs kompetens, att ett tillämpningsdekret utfärdas. Detta utarbetas i konsultation mellan franska utrikesministeriet, tullen, ekonomiministeriet samt eventuella andra berörda, som om överföring till fransk lag. enas Tillämpningsdekretet publiceras i den franska republikens officiella tidning Journal Officiel de République Française JO. På det betalnings- och finanspolitiska området har den juridiska grunden för tillämpning av sanktionerna i Frankrike hittills varit en lag från 1966 om finansiella förbindelser med utlandet. Företag som man vet berörs av sanktionerna informeras av Direction des Relations Economiques Extérieures, D.R.E.E. ung. handelsdepartementet, som lyder under industri- och handelsministeriet men också är knutet till ekonomiministeriet. EG:s rådsförordningar som avser införlivande av FN-sanktioner blir direkt del av fransk rätt. Det krävs ingen publicering av förordningen i sin helhet i den franska JO. Däremot publiceras i nämnda franska JO en avis aux importateurs et aux exportateurs i vilken importörer och exportörer tydligt informeras om gällande embargo omfattningen, undantag samt proceduren för tillståndsbegäran i det senare fallet. I fråga om straffbestämmelser både vad avser de nationella bestämmelserna i tillämpningsdekreten och EG:s rådsförordningar som

Bilagor 149

genomförande FN-sanktioner lutar sig mot Code des avser av man Douanes, d.v.s. den franska tullagen. Frankrike har inte heller någon allmän bemyndigandelagstiftning för genomförande eventuella beslut inom EG sanktioner i freds- och av om säkerhetsbevarande syfte där FN:s säkerhetsråd inte vidtagit sanktionsåtgärder. För det fall dessa beslut inte genomförs inom gemenskaperna bindande rådsförordningar får regeringen utfärda genom tillämpningsdekret. På det betalnings- och finanspolitiska området kan juridisk bas för tillämpning sanktionerna lagen från 1966 om som av finansiella förbindelser med utlandet användas.

För det fall beslut om ekonomiska sanktioner genomförs inom

gemenskapen bindande förordningar där FN:s säkerhetsråd inte genom vidtagit sanktionsåtgärder har Frankrike även straffbestämmelser till bestämmelser i sådana EG-förordningar i Code des Douanes.

Nederländerna

I Nederländerna får enligt en sanktionslag från 1977 Sanctiewet

1977 allmän administrativ föreskrift sanction decree utfärdas på

en rekommendation Our Ministers för att efterkomma resolutioner och av rekommendationer internationella organisationer och internationella av

avtal upprätthållandet eller återställandet av internationell fred

som avser och säkerhet eller främjandet den internationella rättsordningen. Med av Our Ministers Nederländernas utrikesminister, som har det menas övergripande ansvaret, tillsammans med andra ministrar som berörs t.ex. kommunikationsministern när det handlar föreskrifter om transportområdet. Lagen kan tillämpas både såvitt införlivande av avser sanktioner beslutade eller rekommenderade av FN :s säkerhetsråd och för det fall fattar beslut inom EG sanktioner där FN:s säkerhetsråd man om inte vidtagit sanktionsåtgärder. Reglerna får påverka varurörelser liksom varje åtgärd som har för avsikt att direkt få till stånd varurörelser, tjänster och kapital, sjötransporter, lufttransporter, vägtrafik, post- och telekommunikationer och även dokument vanligtvis används i samband därmed. avse som Dessa regler får beröra stater eller områden. Reglerna får också avse inresa och uppehållstillstånd för utländska medborgare.

I fråga föreskrift sanction decree som utfärdats annat än i

om en enlighet med resolution av en internationell organisation som en medlemsstaterna i den organisationen är lagligen förpliktade att följa

bindande beslut, kan önskan uttryckas eller på uppdrag av vissa

av delar the Chambers of the States-General parlamentet att av föreskriften skall stadfastas i lag. Om ett lagförslag till en sådan lag

150 Bilagor

sedan förkastas skall föreskriften omedelbart upphävas. Med stöd av Sanctiewet 1977 har Nederländerna meddelat de nationella bestämmelser krävts för införlivande FN-sanktioner, som av även om EG-rådsförordningar i ämnet förelegat i vissa delar. Detta

p.g.a. problemet med EU:s bristande behörighet att utfärda

straffbestämmelser rörande överträdelser embargobeslut. av Nederländerna har inte några straffbestämmelser till aktuella

rådsförordningar. Man arbetar på ett system för att undvika dubbelregleringar och ge straffbestämmelser till rådsförordningar.

Straff för överträdelse av de bestämmelser utfärdas med Sanctiewet som

1977 som grund varierar mellan fängelse ocheller böter.

När det gäller överträdelse av bestämmelser förbud mot som avser export av strategiskt gods straffas gärning som begås oaktsamhet med av

fängelse minst ett år ocheller böter. Uppsåtlig överträdelse straffas med fängelse i högst sex år och eller böter. Dessutom kan högre bötesstraff ådömas enligt en lag som avser ekonomisk brottslighet, the Law

goveming Economic Violations och enligt den nederländska strafflagen.

Ilskland

I Tyskland genomförs FN:s säkerhetsråds resolutioner det nationella planet med stöd 1961 års Aussenwirtschaftsgesetz

av

utrikeshandelslagen, AWG och Kriegswaffenkontrollgesetz lagen om handel med krigsmateriel. AWG ger inom vissa gränser regeringen och andra myndigheter behörighet att utfärda förordningar för omsättning i nationell

rätt av

säkerhetsrådets resolutioner. Den allmänna bemyndigandeparagrafen

återfinns i paragraf 2 i AWG medan det i paragraf 27 konkret fastställs

att förordningsmakten i allmänhet tillfaller regeringen. Detta sker i

normala fall genom införandet bestämmelse i 1986 års av en ny

Aussenwirtschaftsverordnung utrikeshandelsförordningen, AWV. AWG ger även i paragraf 22 bemyndigande för införande sanktioner det

av finansiella området. Handeln med krigsmateriel är till största delen reglerad i

Kriegswaffenkontrollgesetz, vilken stadgar tillståndsplikt för denna typ

av verksamhet. I den utsträckning ett embargobeslut från som säkerhetsrådet avser material faller under nämnda lags som

tillämpningsområde behöver varken någon ytterligare lag eller förordning utfärdas. Tillämpningen av resolutioner av denna typ har i stället skett att enligt Kriegswaffenkontrollgesetz erforderliga

genom tillstånd inte beviljats. I de fall då resolution en inte endast har avsett vad som enligt tysk rätt klassificeras krigsmaterial utan även som varor

Bilagor 151

med civil karaktär har emellertid viss nationell normgivning blivit

nödvändig. Exempelvis har regeringen för att förhindra export av

militärt överskottsmaterial i form uniformer, tält etc. tagit in av

ifrågavarande materialslag i AWV:s förteckning över de civila varor underligger tillståndsplikt. Några dylika tillstånd har sedan inte

som givits. Straffbestämmelser rörande överträdelser av förbud som meddelats

med stöd av lagarna nämnda ovan finns i respektive lag.

Från tysk sida brukade man intill nyligen införa EG:s rådsförordningar införlivande FN-sanktioner, i vissa fall som avser av

med språkliga justeringar och preciseringar i AWV. Detta på

m.m.,

grund EU:s bristande behörighet att utfärda straffbestämmelser

av

rörande överträdelser av embargobeslut. Det har nu införts en ny straffbestämmelse paragraf 34 stycke 4 i AWG enligt vilken de rådsförordningar som avser implementering av FN-sanktioner beläggs

med strafllatituder under förutsättning att förordningama kungjorts i

Tyskland. För överträdelse en sådan rådsförordning kan enligt

av

bestämmelsen dömas till fängelse i minst två år och i mindre allvarliga

fall till fängelse mellan tre månader och fem år. Nämnda bestämmelse i AWG har medfört att det inte längre är nödvändigt att inkorporera rådsförordningar i AWV enbart med tanke på beivrandet av

sanktionsöverträdelser. Kungörelseförfarandet är inte förutsättning för

en

rådsförordningens tillämpbarhet i Tyskland. I stället äger kungörelsen

rättssäkerhetsskäl eftersom det i förhållande till den nationella rum av

strafflagstiftningen är svårare för den tyska allmänheten att hålla sig informerad om innehållet i EG:s rättsakter. I Tyskland kan enligt uppgift paragraf 5 i 1961 års Aussenwirtschaftsgesetz utrikeshandelslagen, AWG sägas utgöra ett allmänt bemyndigande för

nationell tysk tillämpning rättsligt bindande EG-beslut rörande av

sanktioner. Enligt den paragrafen kan kompletterande nationella

rättsakter utfärdas i de fall när handelsinskränkande åtgärd avser en

fullgörandet mellanstatliga avtal. Detta ekonomiministeriet

av görs av

efter samråd med utrikes- respektive frnansministeriema.

Storbritannien

FN:s säkerhetsråds resolutioner sanktioner blir inte direkt tillämpliga

om i engelsk rätt. För att så skall bli fallet måste särskild författning en utfärdas. Sådana författningar Statutory Instruments utfärdas och - återkallas med stöd fullmaktslagen the United Nations Act av år av

1946. Lagen regeringen, eller formellt the Queen Council,

ger

generell fullmakt att anta Orders Council dekret för att nationellt

152 Bilagor

genomföra FN:s säkerhetsråds beslut enligt artikel 41 i FN:s stadga. Parlamentet skall omedelbart informeras om ett dekret som den brittiska regeringen utfärdat enligt lagen. Något beslut behöver inte fattas i parlamentet. I praxis sker inte heller någon debatt föranledd av sådana dekret. Dekreten som utfärdas med stöd lagen innefattar även av straffbestämmelser. Beträffande senare resolutioner säkerhetsrådet, t.ex. de berörde av som

Irak och SerbienMontenegro, har den ståndpunkten intagits att det

behövs snabbare medel för realiserande. Följdaktligen har

beredskapslagstiftning, som härrör från andra världskriget men fortfarande är i kraft, kommit till användning. The Emergency Laws

Re-enactments and Repeals Act 1964 the Treasury Department ger

finansdepartementet behörighet att utfärda föreskrifter som innebär att

ett lands finansiella tillgångar eller affärer i guld i Storbritannien och andra brittiska besittningar fryses. The Import, Export and Customs

Powers Defence Act 1939 erbjuder generell fullmakt att införa

omedelbara export- och importförbud beträffande alla kategorier av

varor. Båda de ovan nämnda beredskapslagama är konstruerade för att

skydda brittiska nationella intressen och kan verka oberoende av

auktorisation från säkerhetsrådet. I Irak- och SerbienMontenegro-fallen,

nämnda ovan, utfärdades senare Orders Council dekret enligt the

United Nations Act som täckte i stort sätt samma områden som de bestämmelser som utfärdats med stöd av beredskapslagama. EG:s rådsförordningar som utfärdas med anledning av

säkerhetsrådsresolutioner blir bindande men de publiceras aldrig i någon

brittisk författningssamling. Eftersom de förväntas överensstämma med säkerhetsrådsresolutionen och motsvarande brittiska författning - behövs inga särskilda straffbestämmelser och några sådana utfärdas inte heller. Någon motsvarighet till United Nations Act 1946 finns inte vad gäller

eventuella EU-beslut om sanktioner. Några generella straffbestämmelser finns inte heller för närvarande till eventuella EG-förordningar

om sanktioner.

Bilaga

4 Sammanställning över förslag till handläggningsordning i sanktionsärenden

Det finns många varianter på vad ansökningar kan omfatta som avser undantag från sanktioner. Här följer en uppräkning av de varianter som är aktuella beträffande FN-sanktioner: tillstånd till försäljning, leverans m.m. enligt gemenskapens rådsförordningar, undantag från förbud som meddelats med stöd av sanktionslagen, notifiering eller godkännande av FN:s sanktionskommittéer enligt gemenskapens rådsförordningar samt förordningar meddelade med stöd

av sanktionslagen,

ansökan om licens. -

A. emen ka en fr rdnin ar

När det gäller bestämmelser i gemenskapens förordningar kan dispens

från förbjudna åtgärder inte ges annat än om det tillåts enligt

förordningen. Om undantag medges enligt förordningen kan det vara

förenat med ett krav på tillstånd av nationell myndighet och notifiering eller godkännande av FN:s sanktionskommittéer.

Om delegeringsmöjlighet införs

n n från förbud mot in- eller utf r av v r r

Ansökningshandlingar om eventuellt tillstånd av nationell myndighet notifiering eller godkännande av FN:s sanktionskommittéer licens av licensmyndighet ges till KK. KK sänder handlingarna till UDH. Endast ansökningar som enligt UDH:s prövning bör komma att beviljas översänds till svenska FN-delegationen för vidarebefordran till sanktionskommittén. När svenska FN-delegationen mottar sanktionskommitténs sänds svar det till UDH. Regeringen beslutar om eventuellt tillstånd. Licens utfärdas av KK.

Undantag från förbud i övrigt

Ansökningshandlingar om eventuellt

154 Bilagor

tillstånd nationell myndighet - av

notifiering eller godkännande av FN:s sanktionskommittéer

ges in till UDH. Endast ansökningar enligt UDH:s prövning bör komma att som beviljas översänds till svenska FN-delegationen för vidarebefordran till sanktionskommittén. När FN-delegationen mottar sanktionskommitténs sänds det till svar UDH. Regeringen beslutar eventuellt tillstånd. om

Om delegering införs

Ansökningshandlingar eventuellt

om tillstånd nationell myndighet - av

notiflering eller godkännande FN:s sanktionskommittéer

- av

licens av licensmyndighet

ges in till KK.

KK granskar ärendet. Om en fråga av principiell vikt skulle uppstå vid handläggningen ett ärende eller myndigheten i övrigt skulle finna

av att omständigheterna i ett enskilt ärende är sådana att det bör

underkastas en politisk bedömning, bör myndigheten ha möjlighet att

hänskjuta eller överlämna ärendet med eller utan eget yttrande till

regeringen för prövning.

Endast ansökningar enligt KK:s prövning bör komma att beviljas som

översänds till svenska FN-delegationen för vidarebefordran till

sanktionskommittén. När svenska FN-delegationen mottar sanktionskommitténs svar sänds det till KK. KK beslutar om eventuellt tillstånd. Licens utfärdas av KK.

B, förbud meddelats med stöd av sanktionslagen som

Regeringen kan enligt 9 § i den nuvarande sanktionslagen medge undantag från förbud meddelats med stöd av lagen. som Även bestämmelser meddelats med stöd sanktionslagen kan som av innehålla undantag från förbud med eller utan krav notiñering eller godkännande FN:s sanktionskommittéer. I de fall undantag medges av

enligt bestämmelse ställs dock inget krav tillstånd av nationell

en myndighet.

Om delegeringsmöjlighet införs

Bilagor 155

nntfr° min-lrfö

Ansökan om dispens från ett förbud till UDH. ges Regeringen prövar ärendet.

Om ärendet godkänts av regeringen erinras sökanden om att in- och

utförsel av varor i vissa fall kräver licens.

Ansökan notifiering eller godkännande FN:s

om av sanktionskommittéer ges till KK. KK sänder ansökan till UDH. Endast ansökningar som enligt UDH:s prövning bör komma att

beviljas översänds till svenska FN-delegationen för vidarebefordran till

sanktionskommittén.

När svenska FN -delegationen mottar sanktionskommitténs svar sänds

det till UDH. Licens utfärdas av KK.

Undantag från förbud i övrigt

Ansökan om dispens från ett förbud ges in till UDH. Regeringen prövar ärendet.

Ansökan om notifiering eller godkännande FN:s av sanktionskommittéer ges in till UDH.

Endast ansökningar som enligt UDH:s prövning bör komma att beviljas översänds till svenska FN-delegationen för vidarebefordran till

sanktionskommittén. När FN-delegationen mottar sanktionskommitténs svar sänds det till UDH.

Om delegering införs

Ansökan om dispens från ett förbud till KK. ges KK granskar ärendet. Om en fråga av principiell vikt skulle uppstå vid handläggningen av ett ärende eller myndigheten i övrigt skulle finna att omständigheterna i ett enskilt ärende är sådana att det bör underkastas en politisk bedömning, bör myndigheten ha möjlighet att hänskjuta eller överlämna ärendet med eller utan eget yttrande till regeringen för prövning. Om ärendet avser undantag från förbud mot in- eller utförsel av varor och godkänts av KK utfärdas samtidigt eventuell licens KK. av

156 Bilagor

Ansökan notifiering eller godkännande av FN:s

om sanktionskommittéer ges in till KK.

KK granskar ärendet. Om en fråga av principiell vikt skulle uppstå

vid handläggningen ett ärende eller myndigheten i övrigt skulle finna av omständigheterna i ett enskilt ärende är sådana att det bör att

underkastas politisk bedömning, bör myndigheten ha möjlighet att

en hänskjuta eller överlämna ärendet med eller utan eget yttrande till

regeringen för prövning. Endast ansökningar enligt KK:s prövning bör komma att beviljas

som översänds till svenska FN-delegationen för vidarebefordran till sanktionskommittén. När svenska FN-delegationen mottar sanktionskommitténs sänds svar det till KK. Om ärendet in- eller utförsel notifierats eller avser av varor som godkänts FN:s sanktionskommitté utfärdas eventuell licens av KK. av

Bilaga

5 Sammanställning över paragraferna i sanktionslagen i gällande och föreslagen lydelse

Gällande rätt Förslaget

1 § 1 st 1 § l st 1 §2 st utgår 1 §3 st utgår 1 §4 st 5§ 2-8 utgår 9 § 6§ l0§ 4§ 11 § 1-3 st 7 § 11 §4 st 8 § 12 § 9§ 13 § l0§ 14 § 11 § 15 § 12 § 16§ 13 § 17§ 14§

158 Bilagor

Sammanställning över paragraferna i sanktionslagen

i föreslagen och gällande lydelse

Förslaget Gällande rätt

1§1st 1§1st 1§2st ny 2§ ny 3§ ny 4§ 10§ 5§ 1§4st 6§ 9§ 7§ 11§1-3 st 8§ 11§4st 9§ 12§ 10§ 13§ 11§ 14§ 12§ 15§ 13§ 16§ 14§ 17§

Statens offentliga 1995 utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.A. . - Grön diesel miljö- och hälsorisker.Fi. . lángtidsutredningen1995. Fi. . Vårdenssvåraval. . slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S. av Muskövarvetsframtid. Fö. . Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa.A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi. 10. . Översyn skattebrottslagen.Fi. av ll. Nya konsumentregler.Ju. 12.Mervärdesskatt Nya tidpunkterför redovisningoch betalning.Fi. 13.Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. .Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 15.Könshandeln.S. 16.Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.S. 17.Homosexuellprostitution. S. 18.Konst i offentlig miljö. Ku. 19.Ett säkraresamhälle.Fö. 20. Utan starmar Sverige.Fö. 21. Staden vattenutanvatten. Fö. 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.Fö. 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. 24. GasmolnlamslårUppsala.Fö. 25. Samordnadoch integreradtágtrañk på Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. 26. Underhâllsbidragoch bidragsförskott, Del A och Del B. S. 27. Regionalframtid + bilagor. C. 28. Lagen om vissainternationellasanktioner en översyn. UD.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Civildepartementet Pensionsrättigheter och bodelning.[8] Regionalframtid + bilagor. [27] Nya konsumentregler.

Utrikesdepartementet Lagenom vissa internationellasanktioner en översyn. [28] - Försvarsdepartementet Muskövarvets framtid. [6] Analysav Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle. [19] Utanel stannar Sverige.[20] Staden vattenutan vatten. [21] Radioaktivaämnen slår ut jordbruk i Skåne.[22] Brist elektronikkomponenter. [23] Gasmoln lamslår Uppsala.[24]

Socialdepartementet Várdenssvära val. slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln.[15] Socialtarbetemot prostitutionen i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17] Underhâllsbidrag och bidragsförskott, Del A och Del B. [26]

Kommunikationsdepartemntet Samordnad och integrerad tågtrafik Arlandabanan och i Mälardalsregionen.[25]

Finansdepartementet Grön diesel miljö- och hälsorisker.[3] - Lángtidsutredningen1995. [4] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] tidpunkter för Mervärdesskatt- Nya redovisning och betalning.[12]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.[2] - Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.[7]

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18]

Näringsdepartementet Ett renodlat näringsförbud.[1] Ny Elmarknad + Bilagedel.[14]