angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden m. m.
Hänvisat till av
Kungl. Maj.ts proposition nr 378.
tfr 378.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden m. m.; given Stockholms slott den 15 november 1946.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAR
Torsten Nilsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 november 1946.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Quensel, Danielson, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Quensel, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga örn avtal mellan kronan och Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats i Stockholm till kronan och av Ladugårdsgärde å Djurgården i Stockholm till staden m. m. samt anför därvid följande.
Biluimj lill riksdagens protokoll 19A6. 1 sami. Nr 378.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
I samband med förslag till innevarande års riksdag om anvisande av anslag till aktieteckning i aktiebolaget Aerotransport (prop. nr 2, Bil. 15, p. 6) hade jag anledning erinra om att Bromma flygplats tillhör Stockholms stad men att frågan om ett övertagande från statens sida av flygplatsen var föremål för förhandlingar. I samband med anslagsfrågans behandling uttalade riksdagen (skr. nr 29) såsom önskvärt, att förhandlingarna snarast fullföljdes med hänsyn bland annat till den betydelse frågan om förvaltningen av flygplatsen ägde för den fortsatta planläggningen av lufttrafiken.
Under de fortsatta överläggningarna i saken träffades våren 1946 mellan mig och Stockholms stads finansborgarråd en preliminär överenskommelse om vissa grunder, vilka syntes ägnade att utgöra utgångspunkt för fortsatta förhandlingar och i huvudsak inneburo, att staden skulle till kronan upplåta Bromma flygplats för en tid av 50 år, medan kronan för samma tid skulle till staden upplåta ett område å Ladugårdsgärde om i runt tal en miljon kvadratmeter.
Därefter uppdrog jag under hand åt 1945 års markkommission att på grundval av denna överenskommelse upptaga slutliga förhandlingar rörande spörsmålen örn Bromma flygplats och Ladugårdsgärde samt därmed sammanhängande frågor. Markkommissionen har sedermera med skrivelse den 12 september 1946 till mig överlämnat ett av kommissionen efter förhandlingar utarbetat förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad örn upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden m. m.
Kommissionens skrivelse samt avtalsförslaget jämte kommissionens motiv till detta ävensom två till förslaget hörande kartor torde få såsom bihang fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Kommissionens förslag är enhälligt. Emellertid har ledamoten av kommissionen, riksdagsmannen G. A. Heiding, i ett särskilt uttalande anfört, att enligt hans mening förhandlingar omedelbart borde upptagas i syfte att uppnå överenskommelse om överlåtelse av de ifrågavarande markområdena med äganderätt i stället för, såsom kommissionen föreslagit, upplåtelse med nyttjanderätt.
Förslaget innebär i huvudsak följande.
Stockholms stad upplåter till kronan för en tid av 50 år, räknad från den 1 januari 1947, nyttjanderätten till Bromma flygplats, att användas såsom av kronan förvaltad flygplats till allmänt bruk. Om kronan nedlägger flygplatsen före femtioårstidens utgång, skall nyttjanderätten emellertid upphöra sex månader efter det flygplatsen nedlagts. Samtliga för flygplatsen nu använda, staden tillhöriga byggnader och andra anläggningar med tillhörande fasta och lösa inventarier överlåtas å kronan med äganderätt. Staden skall själv svara för sina skulder å flygplatsen. För vissa å flygplatsen efter år 1944 färdigställda lokaler skall dock kronan till staden erlägga 200 000 kronor. Under upplåtelsetiden svarar kronan för alla utgifter för flygplatsens underhåll och drift samt äger uppbära alla av flygplatsen härflytande inkomster. Staden
3 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
befrias från sin skyldighet att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter. Vid flygplatsen anställd personal skall äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst på närmare angivna villkor. Vid upplåtelsetidens slut skall flygplatsområdet med därå varande, kronan tillhöriga byggnader och andra anläggningar överlämnas till staden i då befintligt skick, med skyldighet för staden att för byggnader och anläggningar utgiva ersättning efter närmare angivna grunder.
Såsom ersättning för upplåtelsen av flygplatsområdet upplåter kronan i sin oidning till staden med nyttjanderätt under motsvarande tid två områden å Ladugåi dsgärde med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader och andra anläggningar. Den till staden upplåtna marken skall användas såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt friområde, med vilket icke må vidtagas åtgärder, som äro oförenliga nied detta ändamål. Fråga örn större byggnadsföretag eller anläggning å Ladugårdsgärde skall underställas Kungl. Maj:t. Områdena med kronans därå varande byggnader och andra anläggningar skola av staden underhållas i ett efter tidens fordringar avpassat skick. Kronan förbehålles viss rätt att fortfarande begagna Ladugårdsgärde för trupprevyer och andra liknande högtidligheter.
Slutligen innehåller avtalsförslaget vissa bestämmelser om skyldighet för staden att ekonomiskt medverka vid en eventuell framtida utbyggnad av Bromma flygplats. I sådant hänseende skall gälla, bland annat, att staden efter hand som behov därav uppkommer skall upplåta viss ytterligare mark ör flygplatsen, att staden skall avstå från ersättning för värdeminskning eller annan skada, som kan uppkomma å stadens mark i anledning av inskränkningar i rätten att bebygga marken i flygplatsens närmaste omgivningar, att staden skall, när kronan så påfordrar, omlägga den s. k. Bällstavagen till ny sträckning, som godkännes av kronan, därvid emellertid kronan skall bidraga med belopp, motsvarande halva omläggningskostnaden, samt att staden skall, senast när kronan så påfordrar, på egen bekostnad omlägga en staden tillhörig högspänningsledning. För den händelse arbeten tor utvidgning av flygplatsen icke påbörjas och fullföljas i närmare angiven ordning, äro stadens åtaganden emellertid förfallna och kronan skylig gottgora staden dess kostnad, värdeminskning eller annan skada i enlighet med närmare bestämmelser i avtalsförslaget. Tilläggas må, att kronan enligt förslaget skall i sinom tid inlösa vissa staden tillhöriga folkskole-
byggnader, vilka efter flygplatsens utvidgning icke lämpligen kunna användas tor sitt ändamål.
Enligt bestämmelse i förslaget skall avtalet för att bliva bindande godkannas av båda parterna före den 1 januari 1947.
Stockholms stadsfullmäktige ha den 14 oktober slaget.
1946 godkänt avtalsför-
över forslaget lia efter remiss från min sida yttranden avgivits av riksmarskalksambetet, chefen för försvarsstaben på uppdrag av överbefälhavaren,
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, djurgårdskommissionen, kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden.
Innan jag går att redogöra för dessa yttranden torde det vara anledning att i korthet beröra vad som tidigare förekommit beträffande dispositionen av Ladugårdsgärde jämte angränsande delar av Norra Djurgården.
I sådant hänseende får jag till en början hänvisa till den redogörelse, som lämnats av 1939 års markkommission i dess år 1940 avgivna betänkande angående uppgörelse mellan kronan och Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm (SOU 1940:6, s. 101 ff). 1939 års markkommission, som i sitt betänkande framlade förslag till sadan uppgörelse, berörde i sitt avtalsförslag icke frågan om dispositionen av de ännu ej stadsplanelagda och bebyggda delarna av Ladugårdsgärde, varemot kommissionen ansåg sig i samband med utredningen i övrigt böra framlägga sina synpunkter på fragan. Sålunda ansåg kommissionen, att det efter viss utredning örn det föreliggande markbehovet för statliga och kommunala byggnader borde upprättas en dispositionsplan, vilken förutsattes skola omfatta såväl kronans som stadens mark ända fram till Värtan och Djurgårdsbrunnsviken. I denna plan skulle angivas bland annat huru stort område, som tills vidare borde bibehållas såsom allmän plats.
I propositionen nr 234 till 1940 års riksdag, vari riksdagen föreslogs bemyndiga Kungl. Maj:t att med vissa ändringar godkänna det av 1939 års markkommission framlagda avtalsförslaget, framhöll föredragande departementschefen, att kommissionens förslag om upprättande av dispositionsplan närmast torde hava föranletts a\ en önskan att å Ladugårdsgärde från bebyggelse bevara en betydande del av den öppna slätten för att användas för utställningar eller såsom mötesplats m. m. Härtill erinrade departementschefen hurusom riksdagens revisorer i sin berättelse år 1939, § 15, angående kronans exploateringsverksamhet i Stockholm understrukit, att ett av staden framlagt förslag örn friläggande och avsättande för kommunala ändamål av områden, vilka i köpeskilling skulle betinga högst betydande belopp, icke längre finge tillåtas stå hindrande i vägen för den avsedda stadsplaneringen och exploateringen av ytterligare delar av Ladugårdsgärde. I anslutning därtill hade revisorerna anfört, att riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen framhållit angelägenheten av att härvidlag komma till ett snabbt resultat. Ytterligare uppskov torde enligt revisorernas mening nu icke böra medgivas, utan det syntes, därest hinder mot det avsedda intagandet av ytterligare områden i stadsplan och exploateringen av desamma fortfarande skulle möta från stadens sida, böra tagas under övervägande, vilka åtgärder som i dylikt fall borde vidtagas. För sin del ansåg departementschefen, att ett friläggande av ett visst område å Ladugårdsgärde för att användas såsom mötesplats eller för utställningar och dylikt i och för sig icke borde möta hinder från kronans sida. Departementschefen förutsatte emellertid, att staden i dylikt fall lämnade kronan skälig ersättning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 378.
5 Riksdagen uttalade i sin skrivelse den 7 juni 1940, nr 344, i förevarande fråga bland annat följande.
Alltsedan sekelskiftet bär genom olika sakkunnigutredningar, där naturskyddets intressen tillmätts en ganska avgörande betydelse, övervägts lormerna för den fortsatta exploateringen av Djurgården. Därvid har också —- och ej minst med tanke på huvudstadens befolkning — övervägts hur man skulle kunna förebygga en olämplig exploatering av Södra Djurgården (med Skansen och Rosendal) samt de stora skogs- och lövparksområdena på Norra Djurgården mellan Djurgårdsbrunnsviken och Brunnsviken, där den jämväl kronan tillhöriga men också för allmänheten upplåtna Hagaparken ansluter. Det förtjänar i detta sammanhang hållas i minnet, att vid förvaltningen av all denna kronomark exploateringssynpunktema hållits rätt strängt tillbaka, medan huvudvikten lagts på huvudstadens växande behov av närbelägna parkreservat.
Vad beträffar själva det nu närmast avsedda Ladugårdsgärdesområdet har däremot vid ovannämnda utredningar dettas bebyggelse — och bebyggelse med slutet byggnadssätt — betraktats som ett fullt naturligt led i huvudstadens fortsatta utveckling och dessutom som en rätt given form för att finansiera de stora kapitalutlägg, varmed anskaffningen av nytt övningsfält och förflyttningen av de militära anläggningarna kring Gärdet väntades bli förbundna. Det må omnämnas, att sakkunniga för Djurgårdens bevarande som park i sitt år 1917 avgivna betänkande ansågo att som stadsområde skulle av Gärdet kunna enligt då gjorda beräkningar försäljas en yta av omkring 2 747 600 kvadratmeter med en nettobehållning av 137 380 000 kronor.
Den del av Gärdet som nu närmast skulle bebyggas omslutes av de enligt 1928 och 1931 års Ladugårdsgärdesavtal stadsplanelagda områdena. Att märka är, att Ladugårdsgärdet och särskilt denna del, örn vars bebyggelse nu närmast är fråga, ej tidigare i någon mera avsevärd utsträckning tagits i anspråk för andra ändamål än de militära. Riksdagen underskattar icke betydelsen av att intill huvudstadens mera centrala delar hava tillgång till utrymme för friluftsmöten även med större anslutning. Även efter en fortsatt bebyggelse av denna del —- en bebyggelse som först kan äga rum sedan garnisonen flyttats -— skulle plats för dylika möten kunna tillsvidare beredas på annan del av Gärdet, exempelvis öster om Gärdesgatan. Också andra platser synas härför stå till förfogande.
Kronan har för närvarande stora behov av tomtmark för offentliga byggnader, vilka lämpligen skulle kunna förläggas till Ladugårdsgärdet. Även bristen på tomter för bostadsändamål är slör och måste tillgodoses med tanke på huvudstadsbefolkningens behov. Överhuvud synes denna på Gärdet befintliga välbelägna och högst värdefulla tomtmark få en lämpligare användning genom en sluten bebyggelse än som ett öppet markreservat med huvudsaklig uppgift allenast att användas för eventuella utställningar och andra tillfälliga anordningar. I den mån behov av ett dylikt mera bestående reservat för staden föreligger, torde utrymme härför lämpligare böra säkras på annan plats av Gärdet. Skulle staden det oaktat hava intresse av alt ett markreservat kommer till stånd torde, på sätt departementschefen angivit, det böra ankomma på staden alt genom inledande av förhandlingar med djurgårdskommissionen taga initiativ i detta spörsmål.
Riksdagen sade sig med det anförda ha velat ytterligare understryka vad riksdagens revisorer uttalat om önskvärdheten av att den fortsätta stadsplaneringen av Ladugårdsgärde påskyndades.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
Slutligen må här erinras, att frågan om dispositionen av Ladugårdsgärde var på tal även vid 1943 års riksdag vid behandlingen av motioner angående nya direktiv för djurgårdskommissionen. Statsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 157 beträffande Ladugårdsgärde bl. a., att det knappast kunde anses rimligt att en dylik välbelägen och högst värdefull tomtmark skulle av staten uppoffras för att i stort sett stå obegagnad som ett öppet markreservat med uppgift allenast att användas för eventuella utställningar och andra tillfälliga anordningar, för vilka för övrigt lämpliga utrymmen borde av Stockholms stad kunna anskaffas på andra platser.
Jag övergår härefter till att redogöra för de yttranden som till mig inkommit över det föreliggande avtalsförslaget.
Luftfartsstyrelsen har framhållit, att genom avtalet Bromma flygplats skulle såsom den sista av de kommunala trafikflygplatserna i landet överföras till luftfartsstyrelsens förvaltning. Redan nu handhades ett flertal uppgifter å flygplatsen av statlig personal. Överförandet vore enligt luftfartsstyrelsens mening i och för sig en rationell åtgärd och, såsom framginge av styrelsens i annat sammanhang avgivna framställning om förändring av styrelsen till ett alfärsdrivande verk, en förutsättning för denna förändrings vidtagande vid budgetårsskiftet den 1 juli 1947. Överförandet vore även ägnat att undanröja en mångfald svårigheter och problem, som tvivelsutan skulle uppstå, om den av styrelsen föreslagna storflygplatsen i Stockholms närhet och Bromma flygplats skulle drivas av olika huvudmän.
Frågan huruvida det huvudsakliga vederlaget för nyttjanderätten till Bromma, d. v. s. nyttjanderätten till Ladugårdsgärde, vore skäligt eller ej sammanhängde med spörsmålet om den användning kronan rimligen kunnat giva Ladugårdsgärde, vilket undandroge sig styrelsens bedömande. Avtalet i övrigt vöre på vissa punkter resultatet av kompromisser, där styrelsens önskemål icke helt blivit tillgodosedda. Styrelsen, som hållits fortlöpande underrättad örn förhandlingarnas gång och därvid bereus tillfälle att under hand giva sin mening tillkänna, har emellertid ansett sig böra tillstyrka avtalets antagande i nu föreliggande skick.
Rörande kronans övertagande av personalen vid flygplatsen m. m. har luftfartsstyrelsen yttrat följande.
Avtalet innebär bland annat, att Bromma flygplats kommer att övertagas av luftfartsstyrelsen från och med den 1 januari 1947. Den personal vid flygplatsen, som hittills varit anställd hos Stockholms stad, bör beredas tillfälle övergå i luftfartsstyrelsens tjänst och torde under första halvåret 1947 böra bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner, för vilket ändamål, ävensom för bestridande av med driften av flygplatsen sammanhängande kostnader — däribland en mindre förstärkning av lufi fartsstyrelsens kameralavdelning — vederbörande poster å luftfartsfondens stat torde få överskridas, Förslag härom torde få avgivas av styrelsen i sinom tid. Vid bifall till styrelsens i annat sammanhang avgivna förslag örn ikraftträdande från och med den 1 april 1947 av ny flygplatstaxa torde överskridandena icke bliva större än som motsvaras av luftfartsfondens ökade inkomster. Övertagandets verkan på luftfartsfondens stat för budgetåret 1947/48 ävensom de befattningar som böra inrättas för den övertagna personalen och dennas inplacering i löneklass m. m. tolide få behandlas i annan ordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
7 Byggnadsstyrelsen har anfört, att det föreliggande förslaget icke kunde anses föregripa eller försvåra utan syntes ägnat att tillrättalägga möjligheterna att stadsplanemässigt realisera det för Stockholm och dess befolkning betydelsefulla önskemålet, att Ladugårdsgärdesheden för framtiden reserverades såsom ett för allmänheten tillgängligt friområde. Icke heller i övrigt hade förslaget ur stadsplanesynpunkter givit anledning till erinran. Beträffande omfattningen av det område, som skulle upplåtas till staden, ville styrelsen erinra om att erfarenheterna givit vid handen, att kronans för nybyggnader lämpade markinnehav i Stockholm vore synnerligen knappt. Styrelsen ansåge sig därför böra framhålla, att det varit önskvärt, att möjlighet hållits öppen för kronan att för tillgodoseende av eventuella framtida statliga byggnadsbehov disponera dels ett område av omkring 100 meters bredd å Djurgården utmed Kavallerivägen mitt emot sjöfartsmuseet och tekniska museet samt dels ett område av omkring 50 meters bredd vid Värtavägen mellan Kampementsbacken och de militära förvaltningsbyggnadema.
Djurgårdskommissionen — i vars beslut örn utlåtande icke deltagit ordföranden, generaldirektören H. Malmberg och ledamoten, riksdagsmannen G. A. Heiding, vilka tillika äro ledamöter av markkommissionen — har till en början yttrat sig om avgränsningen av de båda områden, som skulle upplåtas till staden, och har därom anfört följande.
Mot de föreslagna gränserna för de båda områdena, som angivas å en till avtalsförslaget fogad kartbilaga, Pl. II, synes med undantag för gränsdragningarna å Kampementsbacken och mot Kaknäsområdena intet vara att erinra.
Kampementsbacken utgöres av en markerad bergplatå med sparsam vegetation på de högst belägna delarna och rikligare vegetation på nedre delen av omgivande sluttningar. Den föreslagna gränslinjen å Kampementsbacken uppdelar höjdplatån i två hälfter, av vilka den södra är avsedd ingå i det till staden upplåtna området. En sådan tudelning av Kampementsbackens höjdparti torde komma att försvåra en rationell stadsplaneläggning för de kvarvarande norra delarna under den tid av 50 år, som upplåtelsen av Ladugårdsgärde till staden enligt avtalsförslaget avser att vara. Ur stadsplanesynpunkt hade det varit önskvärt om gränsen för det upplåtna området icke dragits tvärs över höjdplatån utan i stället erhållit en sydligare sträckning efter en i anslutning till nivåkurvorna böjd linje. En sådan gränsdragning är icke oförenlig med huvudsyftet med upplåtelsen av friområdet, då Kampementsbackens högst belägna delar äro av mindre betydelse för inramningen av de öppna fria områdena å Ladugårdsgärde än Kampementsbackens skogklädda sydsluttningar.
Den föreslagna gränslinjen mot Kaknäsområdena avskiljer Drottningbergets skogklädda sydsluttningar på ett mindre tillfredsställande sätt med hänsyn till en blivande stadsplaneläggning och exploatering av Kaknäsområdena. Den i avtalsförslaget angivna gränsen torde hava kunnat dragas nedanför Drottningberget utan olägenhet för inramningen av de öppna fria områdena å Ladugårdsgärde.
Med hänsyn till blivande stadsplaneläggning och exploatering av kronan tillhöriga markinnehav, vilka gränsa lill de till staden upplåtna områdena, hade det således varit önskvärt örn i avtalsförslaget åtminstone intagits en bestämmelse, som möjliggjort ovan antydda jämkningar av gränserna för de upplåtna områdena.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
Djurgårdskommissionen har vidare i anslutning till 1928 års Ladugårdsgärdesavtal, 1931 års avtal om Ladugårdsgärdes exploatering m. m. samt avtalet den 26 april 1939 rörandé iordningställande av Valhallavägen m. m. framhållit, bl. a., hurusom i § 12 sista stycket i det föreliggande avtalsförslaget stadgades, att parterna icke genom förevarande avtal skulle beträffande tillämpningen av nämnda tre avtal hava avhänt sig rättigheter, som enligt samma tre avtal eljest skulle hava tillkommit dem. Djurgårdskommissionen har förutsatt, att innebörden av berörda stadgande i § 12 vore, att ingendera parten avhänt sig däri avsedda rättigheter eller befriats från sådana skyldigheter, som enligt 1928, 1931 och 1939 års avtal kunde åvila dem.
Ledamoten av djurgårdskommissionen, kammarrådet S. Grönvall, har, utöver vad kommissionens utlåtande innehåller, i ett särskilt yttrande framhållit, bland annat, att det föreliggande förslaget holle sig strängt inom ramen för de mellan mig och Stockholms stads finansborgarråd överenskomna grunderna för förhandlingar i saken. Grönvall ansåge att, därest nämnda grunder godtoges, intet vore att erinra mot markkommissionens förslag utöver vad djurgårdskommissionen anfört. Grönvall hade emellertid ansett sig icke kunna lämna berörda grunder utan erinringar. Till en början finge framhållas olägenheten av att friområdena å Ladugårdsgärde bestämdes utan att samtidigt angränsande delar av Norra Djurgården stadsplanelades. Ej heller vore ett avtal om friläggande av Ladugårdsgärde av särskilt brådskande beskaffenhet. En stadsplanering av angivet slag vore i hög grad trängande jämväl med hänsyn till det skriande behovet i Stockholm av centralt belägen byggnadsmark för bostads- och allmän bebyggelse. Grönvall vore icke övertygad om rimligheten av att kronan nu för överskådlig framtid avsade sig möjligheten att disponera delar av ifrågavarande Gärdesområden för statliga eller eljest allmänna institutioner. Vad man framför allt saknade vore emellertid en kalkyl av avtalsförsl&gets ekonomiska betydelse för parterna. Beträffande Ladugårdsgärde rörde det sig uppenbarligen om mycket stora värden, medan i fråga om flygplatsen utredning saknades om hittillsvarande kostnader och deras fördelning mellan parterna samt likaledes blivande utgifter. Grönvall ansåge utredning i bland annat detta hänseende nödvändig för att man skulle kunna bedöma denna affärs verkliga innebörd och kunde därför icke tillstyrka att de mellan mig och finansborgarrådet överenskomna grunderna nu lades till grund för avtal mellan kronan och staden.
Kammarkollegiet har ansett, att i princip intet syntes vara att erinra mot avtalets huvudsakliga syftemål. Emellertid har kollegiet funnit sig böra göra vissa erinringar beträffande förslagets utformning.
Sålunda har kollegiet framhållit, att det markområde å Ladugårdsgärde, som kronan skulle upplåta, torde hava ett mångdubbelt större exploateringsvärde än marken å flygplatsen samt att skillnaden ingalunda utfylles av värdet å byggnader och anläggningar. Någon närmare utredning om dessa olika, grundläggande värden redovisades emellertid ej, och någon sådan utredning syntes ej heller ha verkställts. Ett mera ingående bedömande av avtalets ekonomiska konsekvenser vore därför nu icke möjligt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 378. 9
Vidare har kammarkollegiet anfört följande angående gränserna för de upplåtna områdena:
Gränserna för Bromma flygplats lia varit givna. Området å Gärdet har däremot avgränsats vid avtalets upprättande. Markkommissionen säger sig därvid lia eftersträvat att giva det upplåtna området en med hänsyn till naturförhållandena lämplig avgränsning. I enlighet härmed har upplåtelsen ansetts böra omfatta, utom själva heden, delar av de omgivande skogbevuxna partierna eller således av Kampementsbacken och Drottningberget med Borgen samt Källhagsområdet. Den östra gränsen för det sistnämnda har ansetts böra följa sjöfartsnruseets terrass. Att döma av kartan lia områdets gränser inom skogspartierna icke någon anslutning till terränglinjer, såsom krön, vägar, diken eller dylikt, utan ha framdragits till synes utan hänsyn till terrängen. Då i varje fall de angränsande områdena av Kampementsbacken torde komma att exploateras, hade det varit önskvärt, att friluftsområdets gräns hade kunnat följa gränsen för en upprättad stadsplan för Kampementsbacken. överhuvud taget synes gälla, att friluftsområdets lämpliga gränser icke kunna bestämmas annat än i sammanhang med ett ingående studium av planläggningen av angränsande områden genom utarbetande av en stadsplan. I avbidan på en sådan plan måste gränserna för området av Ladugårdsgärde anses såsom mer eller mindre provisoriska.
Kammarkollegiet har vidare för sin del förordat en snävare begränsning av avtalets giltighetstid, i vilket hänseende kollegiet yttrat följande:
Den föreslagna uppgörelsen har tydligen handlagts på ett sådant sätt, att den har avsetts att vara ett provisorium. Endast som sådant torde den också kunna godtagas. För kronan kan det dock icke vara fördelaktigt att genom en provisorisk uppgörelse för så lång tid som femtio år binda ett så värdefullt område som Ladugårdsgärdesheden med angränsande markområden vid en oekonomisk användning utan att erhålla fullt vederlag. Helst borde avtalet ej gälla för längre tid än som erfordrades för de utrednings- och planläggningsarbeten, vilka synas böra föregå en definitiv uppgörelse, förslagsvis tio år med automatisk förlängning på ytterligare tio år, örn ej någon uppsägning skett i lämplig tid — förslagsvis sex månader — före avtalstidens utgång. Det har vidare — icke minst vid kronans mellanhavanden med Stockholms stad — visat sig, att om en upplåtelse fått bestå så länge som femtio år, den lätt får en permanent karaktär och blir mycket svår att ändra efter förändrade tidsförhållanden. Även ur nämnda synpunkt är det önskvärt med en snävare tidsbegränsning, och kollegiet vill för sin del förorda, att avtalet i varje fall ej ingås för längre tid än tjugufem år.
Kammarkollegiet har därjämte gjort vissa erinringar i fråga örn avtalsförslagets detaljer. Sålunda anför kollegiet bland annat:
Enligt § 4 sista stycket av avtalsförslaget befrias staden från sin skyldighet att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter. Enligt grunderna för avtalet skulle skyldigheten att hålla lokaler för tull och polis samt för flygsäkerhetsorganen övergå på kronan. Efter vad kollegiet under hand inhämtat lärer emellertid i övriga fall, då statsverket övertagit flygplatser från städer, motsvarande befrielse lämnats endast om staden i fråga fullgjort någon särskild prestation, som kunde motivera befrielsen. Vilka särskilda prestationer, som Stockholms stad fullgjort, framgår ej av utredningen i ärendet. Någon anledning att låta Stockholms stad i detta avseende erhålla en mera gynnad ställning än övriga städer synes ej
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
föreligga. Med mindre särskilda omständigheter föreligga, anser kollegiet därför att någon befrielse icke bör medgivas från ifrågavarande skyldigheter. I varje fall synes vad som avses med befrielsen böra närmare preciseras.
I det till staden upplåtna området å Ladugårdsgärde ingå avsevärda skogspartier. Några bestämmelser om huru skogen skall vårdas bar icke intagits i avtalet. Kollegiet anser, att i avtalet böra intagas bestämmelser om att skogsbevuxna partier skola bibehållas och vårdas såsom skog och att endast sjuka eller döende träd må avverkas och att nyplanteringar skola vidtagas i erforderlig omfattning.
Chefen för försvarsstaben har ansett kronan böra beredas möjlighet att vid behov iordningsställa ett eller två mindre flygstråk på Ladugårdsgärde, i huvudsak avsedda för helikopterplan. Då flygstråken icke behövde inhägnas eller ständigt hållas fria från folk, syntes områdets avsedda användning såsom friområde icke därigenom nämnvärt inskränkas. Vidare borde vissa under beredskapstiden för Borgen-områdets försvar utförda betongvärn hänföras till de anläggningar, som av kronan finge disponeras under hela upplåtelsetiden. Värnen hade numera övertäckts med jord utan att därför ha förlorat i betydelse. Slutligen har försvarsstabschefen framhållit, att den i avtalsförslagets § 8 angivna tidpunkten för Stockholms luftvärnsregementes avflyttning icke syntes möjlig att nu fastställa. Regementet borde få disponera nuvarande förläggning och övningsmark till dess nya byggnader stöde till förfogande.
Avtalsförslaget har icke givit statskontoret anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Allmänna lönenämnden har i sitt utlåtande ingått på vissa frågor i sammanhang med kronans övertagande av personalen vid flygplatsen. Härom har lönenämnden anfört:
Enligt § 5 mom. 1 i det remitterade avtalsförslaget skulle vid flygplatsen anställda, i en bilaga till avtalet upptagna befattningshavare äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst utan minskning i då innehavda löneförmåner. I motiven till detta stadgande har kommissionen framhållit, att det icke hade varit möjligt att överblicka i vad mån personalens inplacering i löneklass enligt de normer kronan vanligen tillämpade för tjänster av motsvarande slag komme att medföra ändring i personalens nuvarande löneförmåner. Kommissionen hade emellertid utgått från att tjänsteman, som genom inplacering i statlig löneklass skulle få sämre löneförmåner än han vid övergången åtnjöte i stadens tjänst, skulle erhålla personlig lönefyllnad till belopp, som motsvarade försämringen och som således komme att minskas efter hand som uppfattning till högre löneklass ägde rum eller förbättring i löneförhållandena eljest inträdde.
Den ifrågavarande avtalsbestämmelsen berör en extra ordinarie samt tolv extra eller mot arvode anställda tjänstemän vid flygplatsen.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner lönenämnden principen, att sagda befattningshavare vid övergång till statens tjänst skola vara skyddade mot avlöningsminskning, i och för sig icke giva anledning till erinran. Den förestående löneregleringen för statliga befattningshavare och det förhållandet, att — enligt vad lönenämnden under hand inhämtat — en lönerevision torde vara under förberedande även för Stockholms stads
Kungl. Maj.ts proposition m 378.
tjänstemän, medför emellertid vissa svårigheter att överblicka de framtida verkningarna av en tillämpning av sagda princip. Så vitt lönenämnden nu kan bedöma, skulle emellertid ett skäligt resultat vinnas, örn de av dessa befattningshavare, som böra erhålla statliga befattningar med lön enligt löneplan, redan från och med den 1 januari 1947 inplacerades i löneklass med utgångspunkt från att deras lön, inklusive rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg, efter sagda dag minst skall uppgå till de avlöningsförmåner, i form av grundlön, rörligt tillägg och — i förekommande fall — beklädnadsbidrag, som de uppburit omedelbart dessförinnan. Dessa befattningshavare skulle därefter automatiskt bliva delaktiga i den avlöningsförhöjning, som från och med den 1 juli 1947 torde komma statstjänstemännen till del. Av från luftfartsstyrelsen under hand inhämtade uppgifter framgår, att de ifrågavarande befattningshavarna torde komma att inplaceras i lönegrad på sådant sätt, att hinder icke möter för en löneklassplacering enligt lönenämndens förslag utom beträffande flygplatschefen, vilken synes böra erhålla ett personligt lönetillägg åtminstone intill dess den statliga löneregleringen genomföres.
Vad lönenämnden ovan anfört har icke avseende å portvakterna och söndagsavbytama, vilka torde böra bibehållas vid nu utgående arvoden, så länge de kvarstå i tjänst.
Riksmarskalksämbetet, som i ärendet infordrat yttrande från intendenten för Djurgården, har beträffande den ersättning, som borde utgå såsom gottgörelse för djurgårdskassans genom markbytet minskade inkomster, anfört i huvudsak följande. Ladugårdsgärde vore enligt kontrakt mellan ämbetet och arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 12 april 1904 och den 7 december 1911 upplåtet för militära ändamål mot en årlig avgäld av 200 kronor. Denna avgäld komme nu att bortfalla. På sätt kommissionen angivit hade därjämte till enskild person upplåtits Allstadion mot en årlig avgäld av 6 000 kronor, vilken avgäld från och med den 1 januari 1947 skulle tillkomma Stockholms stad. Djurgårdskassans inkomster komme således att minskas med årligen 6 200 kronor. Härtill komme mistad hyra för en Djurgården tillhörig byggnad, benämnd Bergsstugan, uppgående till 150 kronor för år. Kungl. Majit hade den 3 maj 1946 fastställt stat för djurgårdskassan för budgetåret 1946/47. De inkomster av arrenden och hyror, som härvid tagits i beräkning, komme, om det föreliggande förslaget godtoges, att minskas med å tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 belöpande avgälder till ett sammanlagt belopp av 3 100 kronor. Ämbetet hade härvid bortsett från mistad hyra under nämnda tid för den nyssnämnda Bergsstugan, vilken byggnad emellertid förutsattes bliva inlöst av Stockholms stad med fulla värdet den 1 januari 1947. Ämbetet föresloge, att djurgårdskassan per den 1 januari 1947 tillfördes ersättning för första halvåret 1947 med 3 100 kronor. Vad anginge ersättning för mistade inkomster under nyttjanderättstiden elter den 30 juni 1947, omfattande 49Vz år, funne ämbetet sådan ersättning böra, reglerad per den 1 juli 1947, i enlighet med tidigare tillämpade grunder beräknas till nuvärdet av avgälderna under nämnda tid av 4!»Vz år. Ämbetet hemställde, att den ersättning i sistnämnda hänseende, som enligt Kungl. Maj:ts bestämmande komme att utgå, måtte tillföras djurgårdsfonden.
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 378.
Riksräkenskapsverket har berört vissa redovisningsfrågor, som uppkomma för den händelse avtalsförslaget godkännes. Sålunda har riksräkenskapsverket beträffande redovisningen av Djurgårdens mark m. m. anfört följande:
Avtalet torde innebära, att den exploateringsverksamhet med avseende å Ladugårdsgärde som omhänderhafts av Djurgårdskommissionen avslutas. Huruvida denna verksamhet skall fortsätta med avseende å andra delar av Norra Djurgårdens mark torde icke kunna bedömas innan till Ladugårdsgärde gränsande områden blivit stadsplanelagda. Därmed kommer frågan om Djurgårdens bevarande såsom naturlig park i nytt läge. För frågan om den slutliga regleringen av de för finansiering av Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet fonderade försäljningsmedlen för tomter å Ladugårdsgärde torde det föreslagna avtalet få vissa konsekvenser, vilka i detta sammanhang dock icke behöva närmare beröras.
Bortsett från det nu sagda behöver det föreslagna avtalet icke medföra några konskvenser med avseende å redovisningen av Djurgårdens mark. Med hänsyn till att större delen av Djurgården har karaktär av öppen park, har Djurgårdens mark i statens allmänna fastighetsfond åsatts ett formellt bokföringsvärde av 50 000 000 kronor. Hänsyn har därvid tagits till att exploateringen av Ladugårdsgärde icke skall påverka detta bokföringsvärde. Detta gäller även det föreliggande avtalsförslaget.
Vidare har riksräkenskapsverket yttrat följande angående redovisningen av Bromma flygplats:
Avtalsförslaget blir emellertid av större betydelse för redovisningen av luftfartsfonden. Luftfartsstyrelsen behandlas numera i redovisningshänseende såsom ett affärsdrivande verk med uppgift att i framtiden förränta de i luftfartsfonden investerade tillgångarna. I dessa tillgångar inräknas vissa av de av staten finansierade investeringarna i Bromma flygplats. Dessa investeringar komma att ökas med nya statsmedel, som böra regleras över kapitalbudgeten. Hittills ha, enligt vad från luftfartsstyrelsen under hand uppgivits, i Bromma flygplats investerats 23,35 miljoner kronor, varav staten finansierat 15,10 miljoner kronor.
Med hänsyn till redovisningen av luftfartsfonden vore det önskvärt, att Bromma flygplats redovisas såsom tillgång för luftfartsfonden. Då staten emellertid endast skulle äga nyttjanderätten till marken, kunde en dylik bokföring verka egendomlig. Några betänkligheter häremot behöva dock icke framföras, eftersom kapitalvärdet av Bromma flygplats motsvaras av statens äganderätt till Ladugårdsgärde, vilket i sin tur torde representera ett högre kapitalvärde än det som kan åsättas flygplatsen. En eventuell återgång av nyttjanderätten skulle i så fall föranleda en omföring inom statsbokföringen. Med hänsyn härtill behöver tiden för nyttjanderätten icke påverka de avskrivningskvoter, som kunna komma att tillämpas med avseende å luftfartsfondens tillgångar.
Med åberopande av vad sålunda anförts förordar riksräkenskapsverket, att Bromma flygplats i luftfartsfonden uppföres såsom tillgång med sitt anläggningsvärde, varvid marken, intill dess eventuellt taxeringsvärde erhållits, skulle åsättas ett mot stadens hithörande markinköp svarande värde, samt att det definitiva bokföringsvärdet efter förslag av luftfartsstyrelsen fastställes av Kungl. Maj:t. Riksräkenskapsverket konstaterar i detta sammanhang,
Kungl. Maj.ts proposition nr 378.
att luftfartsstyrelsen i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 medräknat inkomster och utgifter för förvaltningen av Bromma flygplats.
Riksräkenskapsverket har slutligen förklarat sig helt dela den uppfattning, som i särskilt uttalande framförts av ledamoten av markkommissionen riksdagsmannen Heiding.
Bromma flygplats i Stockholm är numera den enda flygplats i riket, som Departement»är under kommunal förvaltning. Det är ur ett flertal skilda synpunkter av chele»vikt för staten att få övertaga förvaltningen av jämväl denna flygplats. Jag torde icke behöva närmare ingå på de olika skälen härför utan kan inskränka mig till att hänvisa till det inledningsvis omnämnda, av riksdagen innevarande år uttalade önskemålet om fullföljande av förhandlingarna rörande statens övertagande av flygplatsen. Så har nu skett med resultat, att kronan, örn det upprättade avtalsförslaget godkännes, erhåller nyttjanderätt till flygplatsen under 50 år ävensom äganderätt till samtliga Stockholms stad tillhöriga byggnader, anläggningar och inventarier vid flygplatsen, varjämte staden åtager sig att lämna viss medverkan vid flygplatsens eventuella utbyggande.
Såsom ersättning för nyttjanderätten till flygplatsen skall enligt förslaget kronan under samma tid av 50 år till staden upplåta nyttjanderätt till Ladugårdsgärde att användas såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt friområde. Ett åtagande av denna innebörd kan synas stå i viss motsättning mot vad riksdagen tidigare uttalat om dispositionen av Ladugårdsgärde, nämligen att denna välbelägna och högst värdefulla tomtmark syntes få en lämpligare användning genom en sluten bebyggelse än som ett öppet markreservat med huvudsaklig uppgift allenast att användas för eventuella utställningar och andra tillfälliga anordningar. Emellertid är nu ej fråga om att använda Gärdet för utställningsändamål och därmed likartade syften. Ett dylikt användningssätt förutsattes visserligen kunna förekomma tillfälligtvis och i undantagsfall, men huvudsyftet med upplåtelsen av Gärdet är att detta skall bibehållas vid sin natur av öppen hed, ägnad att tillgodose allmänhetens trevnad samt lämna tillräckligt av ljus och luft åt de omgivande tättbebyggda stadsdelarna. Det ändamål, som Gärdet sålunda kommer att fylla, torde ur allmän synpunkt vara av betydande värde.
Avtalet innebär, att kronan får ersättning för upplåtelsen av Gärdet, nämligen i form av nyttjanderätt lill flygplatsen. Utredning har icke företagits för uppskattning av denna ersättnings värde i penningar, liksom ej heller värdering skett av Ladugårdsgärde. Enligt min mening äro sådana värderingar icke nödvändiga i detta fall. Parterna avhända sig icke äganderätten till marken utan allenast nyttjanderätten för en begränsad tid, vilken visserligen primärt fixerats till 50 år men förkortas i den mån staten ej längre har användning för flygfältet såsom sådant. Avtalet kan sägas innefatta ett tidsbegränsat byte av mark i syfte att på lämpligt sätt tillgodose två aktuella allmänna intressen, vilka vart för sig få anses vara av stor vikt men knappast kunna ens uppskattningsvis värderas och vägas mot varandra. Det
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 378.
torde för övrigt icke vara möjligt att mera exakt i penningar uppskatta värdet av markområdena vid de förutsatta användningssätten. Jag anser det därför riktigast att icke lägga huvudsakligen markvärdesynpunkter på denna uppgörelse. De ömsesidiga åtagandena torde, bedömda ur allmän synpunkt, väga tämligen jämnt mot varandra, och uppgörelsen synes vara till fördel för båda parterna.
Kammarkollegiet har uttalat, att den föreslagna uppgörelsen tydligen vöre avsedd som ett provisorium, samt med utgångspunkt härifrån förordat en giltighetstid för avtalet av högst 25 år. Det kan visserligen sägas, att avtalet formellt sett får en allenast provisorisk karaktär, men den egenskapen ha ju i så fall alla nutida nyttjanderättsupplåtelser utan att därav behöver följa en sådan begränsning av nyttjanderättstiden som kollegiet ifrågasatt. Såvitt nu kan antagas, kommer statens behov av flygfältet att föreligga under hela den i avtalsförslaget angivna tiden. Skulle emellertid icke så bliva fallet, upphör avtalet att gälla viss kortare tid efter det flygplatsen nedlagts. Härigenom får alltså avtalet en även i egentlig mening provisorisk karaktär, men häremot kan från statsmakternas sida intet vara att erinra.
Jag finner således avlalsförslagets huvudgrunder vara för kronan godtagbara. Givet är, att då avtalet upphör att gälla — örn 50 år eller dessförinnan — den frågan förutsättningslöst bör prövas, huru kronan därefter lämpligen bör förfoga över Ladugårdsgärde. Jag anser det visserligen icke uteslutet, att redan under avtalstiden en definitiv uppgörelse om ifrågavarande markområden kan komma att träffas mellan kronan och staden. Då emellertid förutsättningar härför icke nu torde föreligga, delar jag icke den i ärendet uttalade meningen, att förhandlingar i saken omedelbart böra upptagas. Det må i detta sammanhang erinras om, att enligt 1939 års markkommissions uppfattning det område å Gärdet, som kunde bliva möjligt hålla öppet som allmän plats, icke borde försäljas men väl upplåtas att av staden begagnas i samförstånd med kronan enligt den närmare överenskommelse, som kunde varda träffad.
Jag övergår härefter till behandlingen av vissa med den nu föreslagna överenskommelsen sammanhängande detaljfrågor, och då särskilt sådana som berörts i remissyttrandena.
Medan byggnadsstyrelsen funnit förslaget ur stadsplanesynpunkter icke giva anledning till erinran, har djurgårdskommissionen ansett, att det med hänsyn till blivande stadsplaneläggning och exploatering av de kronans markinnehav, vilka gränsa till de till staden upplåtna områdena, hade varit önskvärt om i avtalsförslaget intagits en bestämmelse, som möjliggjort vissa av kommissionen antydda jämkningar av gränserna för dessa områden. Liknande synpunkter ha framförts av kammarkollegiet. Häremot kan genmälas, att 1945 års markkommission, som under sitt fortsatta arbete lärer få syssla med förhandlingar om stadsplaneläggning av den mark, som omgiver de till upplåtelse föreslagna områdena, därvid torde äga möjlighet att — även utan uttryckligt stadgande därom i avtalet — förhandla örn de mindre gränsjus-
Kungl. Maj.ts proposition nr 378. 15
teringar som vid närmare utredning av stadsplanefrågoma kunna finnas ändamålsenliga.
Enligt byggnadsstyrelsens mening skulle det varit önskvärt, om möjlighet hållits öppen för kronan att för tillgodoseende av eventuella framtida statliga byggnadsbehov få disponera vissa delar av den mark, som nu föreslås skola upplåtas till staden. Såsom framgår av markkommissionens motivering till § 7 i avtalet har vid förslagets upprättande hänsyn tagits till kronans behov av markreservationer för framtida offentliga byggnader m. m. Olika meningar kunna givetvis råda örn den grad av försiktighet, som härutinnan bör iakttagas. Emellertid torde genom förslaget statens behov av mark i denna del av staden bliva tillgodosett för avsevärd tid framåt, och längre synes statens anspråk på trygghet härutinnan icke behöva sträcka sig då det gäller att åstadkomma en för båda parter godtagbar uppgörelse av sådan betydelse och omfattning som den nu förevarande.
Chefen för försvarsstaben har uttryckt önskemålet, att kronan måtte beredas möjlighet att vid behov iordningställa ett eller två mindre flygstråk på Ladugårdsgärde, avsedda i huvudsak för helikopterplan. Denna fråga har, såsom framgår av markkommissionens motiv till avtalsförslaget (s. 30), varit föremål för överläggningar inom kommissionen. Jag delar kommissionens uppfattning, att ett anläggande av flygstråk skulle vara oförenligt med Ladugårdsgärdes användning såsom friområde, och vill således icke förorda någon ändring av förslaget i denna del. — De av försvarsstabschefen omförmälda, för Borgenområdets försvar utförda betongvärnen böra även enligt min mening hänföras till anläggningar, som kronan under upplåtelsetiden skall få behålla. Då avtalsförslaget icke innehåller bestämmelser härom, bör komplettering göras i detta hänseende. Jag förutsätter att överenskommelse i frågan kan träffas med staden i samband med avtalets undertecknande. — Försvarsstabschefen har slutligen erinrat, att det icke vore möjligt att nu fastställa tidpunkten för Stockholms luftvärnsregementes avflyttning och att regementet borde disponera nuvarande förläggning och övningsmark till dess nya byggnader stöde till förfogande. Markkommissionen, som räknat med att regementet skulle avflytta före utgången av år 1948, har i § 8 i avtalsförslaget intagit en bestämmelse, att kronan längst till och med utgången av nämnda år skall äga begagna regementets övningsmark och byggnader å de till staden upplåtna områdena. Det äger visserligen sin riktighet, att tidpunkten för regementets avflyttning icke nu låter sig fastställa. Emellertid torde, på sätt även markkommissionen i sina motiv till nämnda paragraf uttalat, möjlighet stå öppen till förhandlingar mellan parterna om erforderlig förlängning av tidsfristen, därest denna skulle visa sig otillräcklig. Man lärer kunna utgå från att vid sådana förhandlingar överenskommelse skall kunna träffas om erforderlig förlängning på för kronan godtagbara villkor. Jag anser därför, att tillräckliga skäl saknas att på denna punkt föreslå någon ändring i avtalsförslaget.
Kammarkollegiet har i sitt utlåtande berört den i § 4 i avtalsförslaget in-
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.
tagna bestämmelsen örn befrielse för staden från skyldighet att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter. Enligt kollegiets mening borde sådan befrielse icke lämnas utan särskild motprestation, och i varje fall borde befrielsens innebörd närmare preciseras. Såvitt jag kan finna, är stadgandets innebörd fullt tydlig. Efter avtalets ikraftträdande, varigenom äganderätten till samtliga för flygplatsen nu använda staden tillhöriga byggnader övergår å kronan, upphör all skyldighet för staden att under avtalstiden hålla några som helst lokaler vid flygplatsen. Vad ersättningsfrågan beträffar har såsom en utgångspunkt för hela uppgörelsen gällt, att man icke — på ett undantag när, nämligen beträffande vissa av staden efter år 1944 vid flygplatsen färdigställda lokaler — skulle ur mångfalden ömsesidiga åtaganden av skilda slag utvälja ett eller annat och i fråga om detta påfordra särskild ersättning. Såsom jag förut framhållit har skälet härtill varit, att det ansetts varken lämpligt eller möjligt att vid denna uppgörelse i detalj värdera och mot varandra väga prestationerna å ömse sidor.
Den hos staden anställda, vid Bromma flygplats tjänstgörande personalen torde, på sätt avtalsförslaget innehåller, böra beredas tillfälle att den 1 januari 1947 övergå i statens tjänst. Mot de föreslagna villkoren härför har jag ej funnit anledning till erinran. Kronans övertagande av flygplatsen och personal vid denna nödvändiggör inrättandet av vissa nya befattningar samt personalens inplacering i löneklass m. m. Dessa frågor, vilka berörts i utlåtandena av luftfartsstyrelsen och allmänna lönenämnden, torde emellertid efter framställning av luftfartsstyrelsen få upptagas till närmare behandling sedan avtalsförslaget godkänts av riksdagen.
I det föregående har jag förklarat mig anse avtalsförslagets huvudgrunder vara för kronan godtagbara men i ett avseende förordat en saklig komplettering av detsamma. Även en eller annan formell jämkning bör måhända vidtagas i förslaget innan det slutligen godkännes. Sålunda synes i § 1 första stycket uttrycket »före nämnda dag» böra ändras till »före utgången av nämnda tid» eller liknande.
Jag ingår härefter på frågan om den ersättning, som riksmarskalksämbetet ansett böra beredas djurgårdskassan för minskade inkomster till följd av den ifrågasatta upplåtelsen av Ladugårdsgärde till staden. Enligt avtalsförslaget skall Gärdet fortfarande under en övergångstid i viss utsträckning få av de militära myndigheterna användas för sitt nuvarande ändamål. Härför torde under övergångstiden liksom hittills höra till djurgårdskassan utgå en viss avgäld. På Kungl. Majit torde få ankomma att bestämma i vad mån avgälden bör minskas och slutligen helt upphöra pa grund av att markens användning för militära ändamål inskränkes. Riksmarskajksämbetet bär förutsatt, att den s. k. Bergsstugan skulle inlösas av staden. Emellertid skall enligt avtalsförslaget staden endast erhålla nyttjanderätt tili Bergsstugan. Detta finner jag också lämpligt med hänsyn till att staden skall innehava marken allenast med nyttjanderätt. Djurgårdskassan kommer emellertid härigenom att gå miste örn en årlig inkomst av 150 kronor. Även den nuvarande årliga avgälden för Allstadion med 6 000 kronor kommer att frångå kassan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 378.
17 För (fossa inkomstminskningar bör kassan erhålla ersättning. Huruvida denna skall utgå i form av ett engångsbelopp eller med årliga belopp, motsvarande den på vederbörande år belöpande inkomstminskningen, är allenast en lämplighetsfråga. Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag förorda, att ersättningen beredes kassan i form av vederbörliga avdrag vid den årliga avsättningen från kassan till statens allmänna fastighetsfond.
Enligt sista stycket i avtalsförslagets § 1 skall kronan den 1 januari 1947 till staden i ersättning för vissa efter år 1944 färdigställda lokaler vid flygplatsen erlägga 200 000 kronor. Jag ämnar i annat sammanhang denna dag föreslå, att medel för ändamålet äskas av riksdagen.
Vad riksräkenskapsverket anfört rörande de redovisningsfrågor, som uppkomma därest det föreliggande avtalsförslaget godkännes, föranleder ingen erinran från min sida. I sådan händelse torde alltså i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordat Bromma flygplats böra i luftfartsfonden uppföras såsom tillgång med ett värde, som efter förslag av luftfartsstyrelsen får fastställas av Kungl. Majit.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att efter av mig i det föregående förordad komplettering å kronans vägnar godkänna föreliggande förslag till avtal mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden m. m.; Kungl. Majit obetaget att vidtaga de smärre jämkningar i avtalet, som kunna visa sig erforderliga och om vilka överenskommelse kan komma att träffas.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
I
Ur protokollet:
J. O. Widman.
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 378.
Bihang.
FÖRSLAG TILL
AVTAL
MELLAN
KUNGL. MAJT OCH KRONAN SAMT STOCKHOLMS STAD
ANGÅENDE
UPPLÅTELSE AV BROMMA FLYGPLATS TILL KRONAN OCH AV LADUGÅRDSGÄRDE TILL STADEN M. M.
AVGIVET AV
1945 ÅRS MARKKOMMISSION
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 378. (Bilaga.)
2247 46
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.
kommunikationsdepartementet.
Under försommaren 1946 uppdrog herr Statsrådet åt 1945 års markkommission att söka i huvudsaklig överensstämmelse med vissa preliminära grunder, varom överenskommelse träffats mellan herr Statsrådet och Stockholms stads finansborgarråd, uppgöra förslag till avtal mellan kronan och staden örn upplåtelse av Bromma flygplats till kronan samt av Ladugårdsgärde till staden.
För fullgörande av detta uppdrag har kommissionen låtit företaga vissa utredningar samt fört förhandlingar, vilka lett till överenskommelse om förslag till avtal mellan kronan och staden i nämnda sak samt vissa därmed sammanhängande frågor.
Kommissionen får härmed överlämna berörda avtalsförslag med tillhörande kartor och andra bilagor ävensom motiv till förslaget samt ett särskilt yttrande av ledamoten av kommissionen, riksdagsmannen G. A. Heiding.
För 1945 års markkommission:
TORSTEN NOTHIN
HARALD MALMBERG YNGVE LARSSON
/ Nils Joachimsson
Stockholm den 12 september 1946.
Förslag till
A VIAL
5 MELLAN KUNGL. MALT OCH KRONAN, Å ENA, SAMT STOCK- HOLMS STAD, Å ANDRA SIDAN, ANGÅENDE UPPLÅTELSE AV BROMMA FLYGPLATS TILL KRONAN OCH AV LADU- GÅRDSGÄRDE TILL STADEN M. M.1
Kap. I. Om kronans nyttjanderätt till Bromma flygplats.
§ I-
Staden upplåter till kronan nyttjanderätt till det å bilagda karta, märkt Pl. I, med korsprickad linje avgränsade området (Bromma flygplats i Stockholm), att användas såsom av kronan förvaltad flygplats till allmänt bruk. Upplåtelsen gäller för en tid av femtio år, räknad från den 1 januari 1947, dock att, därest kronan skulle nedlägga flygplatsen före nämnda dag, upplåtelsen skall upphöra senast den 1 oktober, som infaller närmast efter det sex månader förflutit från det flygplatsen nedlagts.
Den sträcka av .nuvarande Bällstavägen jämte tillhörande bivägar, som äro belägna inom det till kronan upplåtna området och som genom den nedan i § 10 mom. 3. omförmälda vägomläggningen frigöras, skola efter omläggningen tillkomma kronan med den rätt kronan enligt denna paragraf äger till flygplatsen.
Kronan förklarar sig medgiva, att de baracker, som äro belägna på området mellan bana 31 och Ulvsundavägen, må utan ersättning bibehållas och begagnas till den 1 juli 1949.
Örn stadens rätt att tills vidare nyttja Bällstalunds folkskola med omgivande mark jämte väg stadgas nedan i § 10 mom. 4.
Staden överlåter å kronan utan ersättning äganderätt till samtliga för flygplatsen nu använda, staden tillhöriga byggnader och andra anläggningar med tillhörande fasta och lösa inventarier, vilket allt så noggrant som möjligt förtecknats å härvid fogad bilaga, märkt bilaga A.
Staden förbinder sig att å sin kvarstående låneskuld å det upplåtna området med därå befintliga byggnader och andra anläggningar betala ränta och amorteringar till dess skulden slutligen guldits, dock att kronan skall den 1 januari 1947 till staden i ersättning för vissa efter år 1944 färdigställda lokaler erlägga tvåhundratusen kronor.
§ 2.
Under upplåtelsetiden skall gälla följande.
Staden förbinder sig att i fråga örn de stadsplaner och stadsplanebestämmelser samt övriga byggnadsreglerande bestämmelser, vilka nu gälla för flyg-
1 Till avtalet hörande kartor, Pl. I (översiktskartan) och Pl. II, hava här återgivits, däremot icke bilagorna A, B och C.
platsen omgivande mark, icke vidtaga åtgärder för ändringar, varigenom flygplatsens användning för avsett ändamål försvåras.
Staden förklarar därjämte, att staden vill på framställning av kronan medverka till att för det å kartan Pl. I med heldragen svart linje avgränsade inflygningsområdet utarbetas och antagas nya eller ändrade stadsplaner eller andra byggnadsreglerande bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angives å sagda karta.
Staden förbinder sig vidare:
att ombesörja att till flygplatsen finnas vägar och kommunikationsmedel i skälig omfattning och av tidsenlig beskaffenhet;
att medgiva kronan rätt att å mark och byggnader utanför flygplatsen, som disponeras av staden, utan ersättning till staden uppföra och bibehålla de anläggningar för radio-, belysnings- och andra signalanordningar, som erfordras för verksamheten vid flygplatsen, ävensom att framdraga och bibehålla för sådana anläggningar behövliga ledningar;
samt att, där staden framdeles å annan överlåter eller upplåter rätt till stadens mark, göra förbehåll örn rätt för kronan att utan ersättning uppföra och bibehålla ovan omförmälda anläggningar för radio-, belysnings- och andra signalanordningar m. m.
Yad i denna paragraf stadgas, skall i tillämpliga delar gälla jämväl område, som framdeles må bliva införlivat med Stockholms stad.
§3.
Enligt två särskilda avtal den 2 och den 4 maj 1942 samt den 19 september 1944 mellan staden, å ena, samt Aktiebolaget Aerotransport, å andra sidan, har till bolaget mot årlig avgäld upplåtits tomträtt till delar av det i § 1 omförmälda området. Kronan förbinder sig att respektera dessa avtal och skall för tid, som kronans nyttjanderätt till området består, övertaga stadens rättigheter och skyldigheter på grund av avtalen.
Skulle för ändamål, som tjänar flygplatsens intresse, kronan finna påkallat att ytterligare delar av flygplatsområdet upplåtas med tomträtt, förklarar sig staden vilja medverka till att avtal örn sådan upplåtelse kommer till stånd mot avgäld och villkor i övrigt, som kronan och staden i samförstånd bestämma; skolande jämväl stadens rättigheter och skyldigheter på grund av sådana avtal tillkomma kronan under tiden för dess nyttjanderätt till området.
Staden försäkrar, att det till kronan upplåtna området utöver vad i första stycket sägs icke besväras av andra rättigheter till förmån för tredje man än dem, som förtecknats i härvid fogad bilaga, märkt bilaga B.
§ 4.
Kronan svarar för alla utgifter för flygplatsens underhåll och drift under upplåtelsetiden.
Kronan berättigas att å det upplåtna området uppföra de byggnader samt verkställa de anläggningar och • planeringsarbeten, vilka kronan finner er-
forderliga för luftfartens behöriga bedrivande och tryggande. Kronan är vidare berättigad att i sin ordning upplåta delar av flygplatsområdet och där befintliga anläggningar till personer eller företag, som driva verksamhet av intresse för flygplatsen. Sådana upplåtelser må dock icke utan medgivande av staden göras med bättre rätt eller för längre tid än som på grund av förevarande avtal tillkommer kronan.
Kronan äger under tiden för sin nyttjanderätt till flygplatsområdet uppbära alla därav härflytande inkomster.
Staden befrias genom detta avtal från sin skyldighet att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter.
§ 5.
Mom. 1. Vid flygplatsen anställda, i bilaga C under I upptagna befattningshavare skola äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst utan minskning i då innehavda löneförmåner.
Örn flygplatschefen Bertil Florman den 1 januari 1947 övergår i kronans tjänst och kvarstår där till uppnådd pensionsålder, tillförsäkrar kronan honom tjänste- och familjepension till belopp, som — tillhopa med den uppskjutna livränta, Florman eller hans efterlevande kan komma att uppbära av staden — motsvarar minst vad Florman eller hans efterlevande skulle erhållit, därest Florman vid den tid, från vilken pensionen skall utgå, varit kvar i stadens tjänst i vid övergången innehavd löneställning.
Mom. 2. Yid flygplatsen nu anställd, i bilaga C under II förtecknad personal skall äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst. Kronan förbinder sig att för sin del under gällande kollektivavtals giltighetstid respektera detsamma.
§ 6.
När kronans nyttjanderätt till det i § 1 omförmälda området upphör, skall området med därå varande, kronan tillhöriga byggnader och andra anläggningar överlämnas till staden i då befintligt skick. Staden åligger därvid att för sådana byggnader och anläggningar utgiva ersättning i den begränsade omfattning och efter de grunder, som härefter angivas.
1. Ersättning skall icke utgå för byggnader och andra anläggningar, till vilka kronan enligt § 1 i detta avtal vunnit äganderätt, dock att beträffande ersättning för ombyggnad, tillbyggnad eller förbättringsarbete å anläggning, som avses i denna punkt, skall gälla vad nedan under 2. och 3. stadgas.
2. För nybyggnad, annan nyanläggning, ombyggnad eller förbättringsarbete, som utan stadens medgivande påbörjats under de sista tio åren före nyttjanderättens upphörande, skall ersättning icke utgå.
3. Kostnad, som kronan under budgetår haft för nybyggnad, annan nyanläggning, ombyggnad, tillbyggnad eller förbättringsarbete i fall, som icke åsyftas ovan under 2., skall vid utgången av vart och ett av nämnda och följande budgetår avskrivas med 37a % av kostnaden. För nu avsedda anläggningar och arbeten skall
staden utgiva ersättning nied belopp, motsvarande vad som med tillämpning av nämnda avskrivningsregel vid nyttjanderättens upphörande återstår såsom icke avskrivet, dock att ersättningen icke i något fall må utgå med högre belopp än som motsvarar det ökade värde, flygplatsen med hänsyn till stadens fortsatta användning därav skäligen kan anses hava för staden erhållit genom de åsyftade anläggningarna och arbetena.
Kunna parterna icke enas örn den ersättning, som enligt ovan i denna paragraf stadgade grunder skall utgå, bestämmes ersättningens belopp av skiljenämnd enligt gällande lag örn skiljemän.
Kap. II. Om stadens nyttjanderätt till Ladugårdsgärde.
§ 7.
Såsom ersättning för den ovan i § 1 gjorda upplåtelsen upplåter kronan i sin ordning till staden med nyttjanderätt Ladugårdsgärde i Stockholm, sådant detta avgränsats med heldragen svart kantlinje å bifogade karta, märkt Pl. II, ävensom därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader och andra anläggningar. Området skall av staden användas såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt friområde; och må beträffande detsamma icke vidtagas åtgärder, som äro oförenliga med upplåtelsens sålunda angivna ändamål. Fråga örn större byggnadsföretag eller anläggning skall underställas kungl, majit. Området med kronans därå varande byggnader och andra anläggningar skall av staden iordningställas och underhållas i ett efter tidens fordringar avpassat skick.
Det åligger staden att vid handhavandet av »Borgen», som är upptagen i förteckning över byggnadsminnesmärken, varom förmäles i § 20 kungl, kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av kungl, majit äro eller varda meddelade rörande omvårdnad örn kronan tillhöriga byggnadsminnesmärken.
Den här ovan i första stycket gjorda upplåtelsen gäller under samma tid som den i § 1 omförmälda nyttjanderätten äger bestånd. Yid upplåtelsetidens utgång skall, där kronan så påfordrar, området återställas till kronan i nu befintligt skick, dock att staden icke skall vara skyldig att bortföra anläggningar eller eljest vidtaga åtgärder för återställande av marken i fråga örn ändringar, som tillkommit med kronans samtycke.
För fastställande av områdets nuvarande skick skall före den 1 juli 1947 hållas syn på området. Synen, vid vilken skall föras protokoll, verkställes av tre synemän, av vilka parterna utse vardera en och de sålunda utsedda välja den tredje. Kostnaden för synen fördelas lika mellan kronan och staden.
Staden förklarar sig vilja medgiva, att det i denna paragraf avsedda området må, efter därom för varje gång till staden gjord framställning, vid enstaka tillfällen av kronan användas för trupprevyer och andra liknande högtidligheter. Det åligger kronan att tillfullo ersätta staden skada, som genom
markens användning för sådant ändamål kan uppkomma på mark eller anläggningar. Kronan å sin sida medgiver, att bestämmelserna i första stycket icke må utgöra hinder för staden att vid enstaka tillfällen under kortare tid upplåta området eller del därav för annat allmännyttigt ändamål.
Staden medgiver, att kronan må å det enligt denna paragraf upplåtna området framdraga avloppsledningar och utföra anslutningar till sådana ledningar, utan skyldighet för kronan att i anledning av dylika arbeten utgiva ersättning till staden annat än för skada, som kronan må vålla å mark eller anläggningar.
Angående vissa övergångsbestämmelser stadgas i § 8.
§ 8.
Staden medgiver kronan rätt att så länge Stockholms luftvärnsregemente är förlagt till Stockholm, dock längst till och med utgången av år 1948, dels i samma utsträckning som hittills begagna det enligt § 7 upplåtna området till övningsplats för regementet, dels ock å området bibehålla och begagna kronans där nu befintliga, för regementets behov erforderliga byggnader. Dessa byggnader skola efter regementets förflyttning från Stockholm av kronan på dess bekostnad bortföras.
Staden medgiver vidare dels att kronan under upplåtelsetiden må bibehålla en å området befintlig eldställning för luftvärnsbatteri, dels att kronan under samma tid får begagna i berg insprängda, nu befintliga anläggningar, allt jämte erforderliga vägar, dels ock att vid Borgen befintliga byggnader med erforderliga vägar fortfarande må begagnas för lantförsvaret, dock längst till och med år 1950, varefter byggnader, vilka icke äro att anse såsom byggnadsminnesmärken, skola av kronan på dess bekostnad bortföras.
Enligt kontrakt den 14/15 september 1936 med tillägg den 12 oktober 1937, den 15/20 april 1939 och den 7 december 1945 har kronan för tiden till den 1 januari 1951 till enskild person upplåtit ett å kontraktet tillhörande karta närmare angivet område med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader jämte fast inredning därstädes samt övriga anläggningar (Böda stugan eller Källhagens värdshus). Parterna överenskomma, att staden från och med den 1 januari 1947 övertager kronans rättigheter och skyldigheter på grund av kontraktet jämte tillägg.
Enligt riksmarskalksämbetets resolution den 5 maj 1944 har till enskild person upplåtits nyttjanderätt till det s. k. Allstadion å Ladugårdsgärde till och med den 30 september 1955. Staden övertager från och med den 1 januari 1947 markupplåtarens rättigheter och skyldigheter på grund härav. Staden förbinder sig att icke förlänga upplåtelsen att gälla efter den 30 september 1955 ävensom att så snart efter upplåtelsens upphörande lämpligen ske kan låta bortföra iipplåtna byggnader.
Underhåll av byggnad, som kronan enligt denna paragraf förbehållits rätt att begagna, skall åvila kronan intill dess kronans nämnda rätt upphör.
10 Kap. III. Överenskommelse rörande utbyggnad av Bromma flygplats.
§ 9-
Staden förklarar att, i vad på staden ankommer, hinder icke skall möta för kronan att vid tidpunkt, som kronan bestämmer, för utvidgning av flygplatsen taga i anspråk och därefter under upplåtelsetiden nyttja de å bilagda karta, märkt Pl. I, med streckade svarta linjer avgränsade områdena.
Staden förbinder sig att icke utan kronans samtycke göra förnyade upplåtelser av koloniträdgårdslotter å de i första stycket omförmälda områdena samt att ej heller i övrigt vidtaga åtgärder, varigenom kronans ianspråktagande av nämnda områden fördyras eller försvåras.
Staden åtager sig att efter hand som kronan förklarar sig önska begagna sin i första stycket angivna rätt till upphörande uppsäga de avtal örn nyttjanderätt till koloniträdgårdslotter, som må belasta de i första stycket åsyftade områdena.
Stadens i § 2, fjärde och femte styckena, givna förbindelser skola gälla jämväl den utvidgade flygplatsen.
Staden medgiver att, såvitt stadens rätt är i fråga, kronan må utan ersättning till staden låta bortspränga de uppskjutande, för inflygningar hinderliga bergspartier, vilka å kartan Pl. I betecknats med svart prickning.
§ io.
Mom. 1. Staden avstår från ersättning för värdeminskning eller annan skada, som må uppkomma på stadens mark i anledning av sådana byggnadsreglerande bestämmelser, som avses i § 2, tredje stycket.
Mom. 2. Har utvidgning och förbättring av rullningsbanan 13—31 icke påbörjats före den 1 januari 1949, vare stadens i mom. 1 gjorda åtagande i vad avser denna bana förfallet och kronan skyldig gottgöra staden värdeminskning eller annan skada, som uppkommit på stadens mark genom byggnadsreglerande bestämmelser för samma bana, dock allenast örn och i den mån enligt vid ovan berörda tidpunkt den 1 januari 1949 gällande lag ersättning för sådan skada skall utgå till markägare.
Mom. 3. Därest kronan vill anlägga rullningsbana i huvudsaklig riktning 1—19, skall, utöver vad i mom. 1 sägs, det åligga staden följande.
A. Staden skall, när kronan så påfordrar, omlägga den s. k. Bällstavägen till ny sträckning, som godkännes av kronan. Kronan bidrager till omläggningskostnaden med belopp, motsvarande halva kostnaden, varjämte kronan förbinder sig att utan ersättning till staden avstå mark, som fordras för vägomläggningen och som ingår i det till kronan såsom flygplats upplåtna området.
11 B. Staden skall, senast när kronan så påfordrar, på egen bekostnad omlägga den staden tillhöriga högspänningsledningen Solvalla—Bergshamra till ny sträckning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som visas å bilagda karta, Pl. I.
Kronan förbinder sig att utan ersättning upplåta den kronan tillhöriga mark, som kan erfordras för den i nästföregående stycke omförmälda omläggningen.
C. Har anläggningen av rullningsbanan 1—19 icke påbörjats före den 1 januari 1959, eller har banan icke före den 1 januari 1965 försatts i ett skick, som i huvudsak uppfyller kraven på näst längsta banan i en flygplats a c klass B enligt nu gällande internationella bestämmelser, eller har rullningsbanan 13—31 icke före den 1 januari 1970 försatts i ett skick, som i huvudsak uppfyller kraven på längsta banan i en flygplats av klass B, vare stadens i mom 1 gjorda åtagande, såvitt avser banorna 13—31 och 1—19, ävensom stadens ovan under A. och B. gjorda åtaganden förfallna. Kronan vare därjämte skyldig gottgöra staden kostnad, värdeminskning eller annan skada, som åsamkats staden genom byggnadsreglerande bestämmelser för nämnda båda banor, så ock genom stadens ovan under A. och B. omförmälda medverkan, dock, vad angår värdeminskning eller annan skada i anledning av byggnadsreglerande bestämmelser, allenast örn och i den mån enligt vid ovan i detta stycke berörda tidpunkter gällande lag ersättning för sådan skada skall utgå till markägare.
Mom. 4. Intill dess Bällstavägen omlagts och de till Bällstalunds folkskola hörande byggnaderna av kronan inlösts i enlighet med vad i nästföljande stycke stadgas, skall staden äga rätt att för skoländamål nyttja byggnaderna med omgivande mark jämte väg, å kartan Pl. I utmärkt med svart snedstreckning.
Sedan Bällstavägen omlagts till ny sträckning och den nuvarande vägen avlysts från trafik, skall kronan, så snart staden kunnat skaffa andra skollokaler, inlösa de till Bällstalunds folkskola hörande byggnaderna efter byggnadsteknisk värdering.
Staden förbinder sig att icke utan kronans medgivande vidtaga andra örn-, ny- eller tillbyggnadsarbeten å skolhusen än sådana, som äro att hänföra till vanligt underhåll.
Mom. 5. Staden skall, när kronan så påfordrar, på kronans bekostnad sänka stadens högspänningsledning Solvalla—Skanstull i inflygningssektorn til! bana 13 till i huvudsak den nivå, som enligt kartan Pl. I erfordras för banans användande.
Mom. 6. Parterna, vilka förutsätta att, därest rullningsbana i riktningen 7—25 kommer till stånd, stadens högspänningsledning Solvalla—Skanstull måste omläggas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som framgår av kartan Pl. I, förbinda sig var för sig att icke utan den andres hörande vidtaga åtgärder, varigenom nämnda omläggning fördyras eller försvåras.
Mom. 7. Kronan förklarar sig vilja beakta stadens intresse av att Bromma flygplats kommer till användning i en omfattning, som är förenlig med ett
rationellt ordnande av flygtrafiken. Vidare förbinder sig kronan att bereda stadsfullmäktige eller därtill särskilt utsedda representanter för staden tillfälle att giva sin mening tillkänna rörande större förändringar med avseende å planerna för flygplatsens utbyggande eller å för dess begagnande avsedda taxor.
Mom. 8. Uppkommer vid tillämpningen av denna paragraf tvist mellan parterna och kunna de ej enas, skall tvisten avgöras av skiljenämnd enligt gällande lag örn skiljemän.
Kap. IV. Särskilda bestämmelser.
§ 11-
Skatter, onera och liknande avgifter, som må belasta de enligt detta avtal upplåtna områdena, skola gäldas av upplåtaren i vad de belöpa på tiden före tillträdesdag samt av nyttjanderättshavaren i den mån de avse tiden därefter.
§ 12-
Staden fritages under upplåtelsetiden från de här ovan ej berörda skyldigheter, som staden enligt tidigare överenskommelser med kronan må hava åtagit sig i fråga örn flygfältet; dock att stadens den 15 november 1933 och den 20 januari 1942 givna förbindelser att — sedan staden erhållit statsbidrag för ordnande av Bromma flygplats och till utförande av vissa utvidgningsarbeten därstädes — hålla flygplatsen öppen för flygtrafik på vissa villkor m. m. skola vara slutligt förfallna.
Mellan parterna i övrigt träffade överenskommelser skola under upplåtelsetiden icke gälla i den mån de strida mot detta avtal.
Genom förevarande avtal skola parterna dock beträffande tillämpningen av 1928 års ladugårdsgärdesavtal, 1931 års avtal örn Ladugårdsgärdes exploatering m. m. samt avtalet den 26 april 1939 rörande iordningställande av Valhallavägen m. m. icke hava avhänt sig rättigheter, som enligt nämnda avtal eljest skulle hava tillkommit dem.
§ 13.
Har, sedan endera parten för sin del godkänt detta avtal, den andre icke före den 1 januari 1947 antagit detsamma, skall den förstnämndes godkännande icke vidare vara för honom bindande.
13 MOTIV
TILL FÖRSLAG TILL AVTAL MELLAN KUNGL. MALT OCH KRONAN, Å ENA, SAMT STOCKHOLMS STAD, Å ANDRA SIDAN, ANGÅENDE UPPLÅTELSE AV BROMMA FLYGPLATS TILL KRONAN OCH AV LADUGÅRDSGÄRDE TILL STADEN M. M.
INLEDNING.
Frågan om kronans övertagande av driften av Bromma flygplats har varit aktuell under åtskilliga år, och förhandlingar mellan representanter för kronan och Stockholms stad ha tidigare pågått i syfte att möjliggöra ett sådant övertagande. Senast under våren 1946 har statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet under hand med stadens finansborgarråd fört överläggningar, vilka utmynnat i överenskommelse örn vissa preliminära grunder för fortsatta förhandlingar i ämnet. Dessa grunder hava sammanfattats i en handling, så lydande:
»Grunder för avtal örn upplåtelse av Bromma flygplats till kronan samt av Ladugårdsgärde till staden.
1. Kronan övertager förvaltningen av Bromma flygplats såsom flygplats till allmänt bruk. Härmed avses att flygplatsen skall utan inskränkning stå till civilflygets förfogande. För detta ändamål upplåter staden utan ersättning under 50 år de områden, som för närvarande disponeras av flyghamnsstyrelsen, till kronan, dock att staden äger utan ersättningsskyldighet återbekomma området, därest flygplatsen skulle komma att dessförinnan nedläggas. Staden åtager sig att betala ränta och amortering å kvarstående låneskuld (cirka 4 miljoner kronor) å mark och övriga anläggningar.
2. Kronan svarar för alla utgifter för underhåll och drift av flygplatsen under upplåtelsetiden och äger rätt uppföra de byggnader och utföra de arbeten, som äro erforderliga för den civila luftfarten. Kronan äger även rätt att göra upplåtelser av mark och anläggningar till personer och företag, som driva verksamhet av intresse för flygplatsen, dock ej med" bättre rätt eller för längre tid än avtalet avser. Kronan äger uppbära alla inkomster, som kunna utvinnas av den upplåtna marken. Skyldigheten att hålla lokaler för tull och polis samt för flygsäkerhetsorganen övergår på kronan.
3. Såsom ersättning för flygplatsupplåtelsen upplåter kronan i sin tur till staden Ladugårdsgärdesheden med en areal av runt en miljon kvadratmeter för en tid av 50 år att användas såsom ett för allmänheten avsett friluftsom-
råde. Inom detta område må icke uppföras byggnader elier anläggningar för andra ändamål än som avse sport eller friluftsliv, dock att området vid upplåtelsetidens slut skall återställas i nu befintligt skick.
Stockholm den 15 april 1946.»
Härefter har statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet under hand uppdragit åt markkommissionen att söka i huvudsaklig överensstämmelse med de sålunda angivna grundlinjerna uppgöra förslag till slutlig överenskommelse i saken.
Då markkommissionen nu går att i samband med framläggande av förslag i ämnet framföra den motivering, som kan vara erforderlig, vill kommissionen inledningsvis erinra därom, att enligt ovannämnda grundlinjer flygplatsen skulle i befintligt skick och utan några skulder överlåtas å kronan för en tid av 50 år, under det att Stockholms stad i stället skulle under samma tid erhålla nyttjanderätt till Ladugårdsgärdesheden att användas såsom friluftsområde. Vid förhandlingarna mellan departementschefen och finansborgarrådet hade räknats med att flygplatsen skulle innehålla i areal omkring 2,700,000 kvm samt Ladugårdsgärdesheden cirka 1,000,000 kvm.
Kommissionen har vid fullgörandet av sitt uppdrag icke ansett sig hava att företaga sakkunnig värdering av områdena och kan därför icke uttala sig örn i vilken mån den mindre arealen å det ena området uppväges av ett högre värde per arealenhet. Framhållas må emellertid, att här icke är fråga örn överlåtelse med äganderätt utan allenast örn upplåtelse med nyttjanderätt för angivna allmännyttiga ändamål, vilkas tillgodoseende måste vara av intresse för båda parterna. Frånsett innehållet i de preliminärt överenskomna grundlinjerna har därför en exakt värdering av de skilda markområdena knappast synts behövlig. Kommissionen har härvid särskilt beaktat, att intetdera ändamålet kan antagas medföra vanlig förräntning av markvärdena.
Vid fullgörandet av sitt uppdrag har markkommissionen ansett riktigast att särskilt för sig behandla upplåtelserna av nyttjanderätterna till flygplatsen respektive Ladugårdsgärde i befintligt skick på sätt de preliminära grundlinjerna förutsätta ävensom att i samband därmed föreslå vissa förtydligande bestämmelser och ordna särskilda detaljfrågor, som måste regleras i samband med dylika upplåtelser. Därefter har markkommissionen till behandling särskilt för sig upptagit frågan örn stadens medverkan till en eventuell utvidgning och förbättring av flygplatsen.
I anledning av de förut åberopade riktlinjerna, vilka förutsatte icke överlåtelse med äganderätt utan upplåtelse med nyttjanderätt, har markkommissionen icke ansett sig böra i detta sammanhang gå in på frågan huruvida en överlåtelse i stället borde ske med äganderätt, detta så mycket mindre som i sådant fall fordrats utredningar, vilka gjort det omöjligt att medhinna framläggande av förslag i ämnet till den av departementschefen önskade tidpunkten. Emellertid förutser markkommissionen, att under dess fortsatta ar bete av annan anledning kan aktualiseras fråga örn överlåtelse med äganderätt från den ene kontrahenten till den andre av de områden, som äro före-
mål för nu ifrågavarande överenskommelse. Det ligger i sakens natur att denna överenskommelse icke utgör något som helst rättsligt hinder för en sådan överlåtelse.
Rörande de särskilda bestämmelserna i avtalsförslaget vill kommissionen anföra följande.
Kap. I. Örn kronans nyttjanderätt till Bromma flygplats.
§ I-
För bestämmande av omfattningen av det område, som skall upplåtas till kronan för flygplatsen, ävensom för fastställande av de byggnader, andra anläggningar och inventarier, som kronan skall övertaga, har kommissionen låtit företaga särskild utredning. Denna har verkställts av byråchefen Fredrik Adilz samt ingenjörerna Jan .Wessel och B. Hellman ävensom intendenten T. Ljungberger och sekreteraren J. H. Martin, på markkommissionens begäran om utredningsmän utsedda, de tre förstnämnda av luftfartsstyrelsen och de båda senare av Stockholms stads representanter i markkommissionen.
Yad flygplatsområdet med angränsande mark beträffar har, på sätt i paragrafen angivits, däröver upprättats en vid avtalet fogad karta, betecknad Pl. I. Denna karta bifogas avtalet i två olika skalor. Skälet härtill är följande. Avtalet hänvisar till kartan i ett flertal olika hänseenden. Vissa av dessa hänvisningar ha nödvändiggjort tämligen detaljerade anteckningar på karta i skalan 1:4000, vilken karta måst uppdelas i sex blad. Emellertid har karta i denna jämförelsevis stora skola icke ansetts erforderlig över hela det av avtalet berörda markområdet. Av denna grund bilägges en fullständig översiktskarta i skalan 1 : 10000. Kartmaterialet sammanfattas i avtalet under beteckningen Pl. I. Kommissionen vill tillägga, att Pl. I tillkommit under samarbete mellan luftfartsstyrelsen och stadens stadsplanekontor, vilket jämväl framgår av de därå gjorda underskrifterna.
Kartan Pl. I utvisar inom korsprickad linje de områden, som äro ställda under Stockholms stads flyghamnsstyrelses förvaltning och alltså äro att räkna till Bromma flygplats. Därvid har emellertid dels undantagits ett område, enligt stadens uppgift omfattande cirka 69,000 kvm, vilket enligt utredningsmännens sammanstämmande mening icke erfordras för flygplatsen även i händelse av dennas utvidgning och som därför ansetts icke böra ingå i upplåtelsen, dels och tillagts två områden. Det ena av dessa, beläget vid kvarteret Sladdlampan och enligt stadens uppgift omfattande cirka 20,000 kvm, måste för tillgodoseende av trafiksäkerheten omedelbart tagas i anspråk för flygplatsen. Det andra tillagda området utgöres av ett till Bällstalunds folkskola hörande område. Frågan huru med folkskolans byggnader och område skall förhållas är reglerad i § 10 mom. 4.
Därest flygplatsen nedlägges, har upplåtelsen föreslagits skola upphöra senast den 1 oktober, som infaller närmast efter det sex månader förflutit från
nedläggandet. Orsaken härtill är att söka främst däri att skäligt rådrum ansetts böra beredas för den anställda personalens förflyttning till annan tjänstgöring. Därjämte är att beakta, att den ekonomiska avveckling, varom förslagets § 6 handlar, även tager sin tid.
De anläggningar och inventarier av skilda slag, som erfordras för verksamheten vid flygplatsen, äro ofta utsatta för stark förslitning och bliva även av andra skäl snart föråldrade. Kronan, som genom bestämmelserna i förslagets §4 fått fria händer att bebygga flygplatsen för luftfartens behov, torde få räkna med att efter hand ombygga eller utbyta åtskilliga av de nu befintliga byggnaderna och anläggningarna med inventarier. Det har därför synts mest naturligt att kronan även erhåller äganderätten till dessa byggnader och anläggningar med tillhörande inventarier med skyldighet dock för kronan att på sätt och under villkor, som närmare angivas i § 6, vid upplåtelsens upphörande återställa byggnaderna till staden. För fullständighetens skull må här påpekas, att jämväl en staden tillhörig byggnad, avsedd till bostad åt en fårherde, skall ingå i upplåtelsen, även örn denna byggnad icke är direkt erforderlig för verksamheten vid flygplatsen.
I anledning av sista stycket i denna paragraf vill kommissionen anföra. Enligt de förut omnämnda preliminära grunderna var avsikten att staden skulle svara för sin återstående låneskuld. Bestämmelse härom har intagits i detta stycke. Skulden har beräknats till omkring 4 miljoner kronor.
Såsom inledningsvis anmärkts har tidigare förhandlats mellan kronan och staden örn kronans övertagande av flygplatsen. Under det sådana förhandlingar under 1945 pågingo, blev det för mottagande av då nyligen beslutad amerikansk lufttrafik nödvändigt att anordna dels ytterligare lokaler för flygledning och radiotjänst, dels ock en provisorisk ankomsthall vid sidan av den redan befintliga expeditionsbyggnaden. De härför erforderliga byggnadsåtgärderna företogos, efter framställning under hand från regeringen, av staden för en kostnad av 200,000 kronor. Staden hade därvid anledning förutsätta att, örn överenskommelse angående flygplatsens överlåtande på kronan komme till stånd, nämnda kostnad skulle i mellanhavandet mellan parterna räknas staden till godo. Oaktat de då förda förhandlingarna icke ledde till åsyftat resultat, har det ansetts riktigt att staden nu, då kronan skall övertaga förvaltningen av flygplatsen, erhåller gottgörelse för ifrågavarande kostnad. Hänsyn har härvid tagits även till att kronan enligt femte stycket i förevarande paragraf erhåller äganderätt till de uppförda byggnaderna och att dessa äro och framdeles torde komma att vara uthyrda samt således lämna avkastning.
§ 2.
Bestämmelserna i denna paragraf hänföra sig till flygplatsens användning i befintligt skick. De i paragrafens tredje stycke meddelade bestämmelserna avse emellertid att i stadsplanehänseende säkerställa att flygplanens start och landning icke skola behöva hindras av olämplig bebyggelse i flygplatsens närhet jämväl vid en eventuell utvidgning av flygplatsen.
17 Enligt de preliminära grunderna skulle staden icke bära några vidare kostnader i samband med flygplatsens upplåtande. Det i tredje stycket av staden gjorda åtagandet avser alltså icke någon förpliktelse för staden att själv vidkännas ekonomiskt intrång eller att svara för sådant intrång gentemot utomstående utan reglerar blott stadens skyldighet att vidtaga de på en kommun ankommande administrativa åtgärder, som erfordras för de av kronan önskade ändringarna i stadsplanen m. m., givetvis inskränkta till inflygningsområdet. Uppkommer däremot fråga örn utvidgning av flygplatsen, äro stadens representanter för sin del beredda att tillstyrka, att staden även ekonomiskt medverkar härtill. Till denna fråga återkommer markkommissionen nedan under kap. III.
Bestämmelsen örn rätt att utanför flygplatsen anlägga radio- och andra signalanordningar motsvaras av enahanda bestämmelse i avtal mellan kronan och Umeå stad angående anläggande av flygplats vid Umeå.
Fråga är örn införlivning med Stockholms stad av vissa flygplatsen närbelägna områden. Givet är att örn sådan införlivning kommer till stånd, stadens i denna paragraf gjorda åtaganden böra efter införlivningen gälla även sådana områden.
§ 3.
De till Aktiebolaget Aerotransport med tomträtt gjorda upplåtelserna avse dels cirka 12,000 kvm mark för en verkstads- och hangarbyggnad (avtalet den 2 och den 4 maj 1942) och dels cirka 14,500 kvm mark för en hangarbyggnad, inrymmande en flygplanhall samt verkstads-, lager- och kontorslokaler m. m! (avtalet den 19 september 1944). Avgälden utgör för det förra området 12,000 kronor och för det senare 14,500 kronor, allt för år räknat, men kan efter halva upplåtelsetidens utgång i vad angår sistnämnda område något höjas. Upplåtelsetiden är i båda fallen 60 år.
Å ömse sidor har man varit ense örn att kronan skall äga uppbära tomträttsavgälderna ävensom i övrigt inträda i stadens rättigheter på grund av tomträttsavtalen. Då upplåtelsen av flygplatsen går till ända redan innan tomträtterna upphöra, synes det icke sannolikt, att stadens skyldigheter såsom markägare komma att gentemot tomträttshavaren utlösa några ekonomiska förpliktelser. Detta skulle enligt tomträttsavtalen kunna ske huvudsakligen endast för det fall att tomträttshavaren påkallar tomträttens upphörande redan före avtalstidens utgång, i vilket fall markägaren under vissa förutsättningar har skyldighet inlösa tomträttshavaren tillhöriga byggnader. Då frågan huruvida ett dylikt krav på tomträttens avvecklande i förtid överhuvudtaget kan uppkomma på det närmaste sammanhänger med det sätt, varpå kronan sköter flygplatsen, och då kronan under sitt innehav av denna disponerar över alla därå befintliga byggnader, som icke tillhöra annan än parterna, ligger i sakens natur att, för den mindre sannolika händelse att en dylik inlösen skulle ifrågakomma, kronan också bör inträda i stadens förpliktelser. Åt detta självklara förhållande har i kontraktet givits uttryck
Bihang till riksdagens protokoll, 1946. t sami. Nr 378. (Bilaga.) sm ic, 2
genom bestämmelsen att kronan övertager stadens rättigheter och skyldigheter på grund av avtalen.
Enligt gällande lag torde nya tomträttsavtal rörande mark inom flygplatsen icke kunna träffas utan att staden i egenskap av fastighetsägare inträder såsom avtalsslutande part. Det bör emellertid finnas möjlighet att, örn så finnes lämpligt, även under det flygplatsen är upplåten till kronan, åstadkomma tomträttsupplåtelser å flygplatsen, varvid kronan skall kunna tillgodoräkna sig de markägaren tillkommande rättigheterna. För ett sådant avtal förutsättes givetvis, att enighet råder mellan kronan och Stockholms, stad. Skulle sådan enighet mot förmodan icke kunna uppnås, men kronan finna en upplåtelse nödvändig, har kronan i stället att begagna sig av den i § 4 omförmälda möjligheten till annan nyttjanderättsupplåtelse för den tidv som kronans nyttjanderätt till flygplatsen varar.
Det i paragrafens tredje stycke av staden gjorda åtagandet fordrar ingen särskild motivering.
§ 4-
De tre första styckena i denna paragraf synas icke kräva någon närmare motivering.
Vad paragrafens sista stycke beträffar vill kommissionen erinra, att det enligt gällande författningar åligger stad att hålla tullkammare. I de preliminära grunderna förutsättes emellertid — i anslutning till vad som avtalats rörande vissa andra flygplatser i landet —• uttryckligen att Stockholms stads skyldighet att hålla lokaler för tull ävensom för polis och flygsäkerhetsorgan skall övergå på kronan. I samband härmed bör erinras därom att staden genom förbindelse den 23 april 1936 förbundit sig att tillhandahålla lokaler m. m. för en av kronan då tillämnad radioanläggning för Bromma flygplats samt genom förbindelse den 29 augusti 1939 åtagit sig att under förbehåll att flygplatsen dreves i kommunal regi åt flygledningen vid Bromma flygplats tillhandahålla erforderliga lokaler m. m. Från sistnämnda åtagande är staden befriad i och med att kronan övertagit driften av flygplatsen. Med de överenskomna grundlinjerna överensstämmer bäst att staden vid kronans övertagande av flygplatsen även befrias från sitt åtagande enligt förbindelsen den 23 april 1936. Åt stadens befrielse från sina förpliktelser såväl enligt grundlinjerna som enligt nu angivna eller eljest eventuellt föreliggande, därmed jämförliga förbindelser har avsetts att giva uttryck genom den i paragrafens sista stycke upptagna bestämmelsen.
§5.
Stadens vid Bromma flygplats tjänstgörande personal utgöres av dels tjänstemän, därav en — flygplatschefen Bertil Florman —- är extra ordinarie och de övriga extra tjänstemän vid flygplatsen, dels ock personer, som anställts i enlighet med kollektivavtal.
Första momentet i denna paragraf avhandlar de villkor, under vilka tjänstemännen skola äga rätt att övergå i kronans tjänst. Därvid skall gälla,
att person, som övergår i kronans tjänst, ej underkastas minskning i de löneförmåner, rörligt tillägg inberäknat, han vid övergången åtnjuter hos staden. Det har icke varit möjligt för kommissionen att överblicka i vad mån personalens inplacering i löneklass enligt de normer kronan vanligen tillämpar för tjänster av motsvarande slag kommer att medföra ändring i personalens nuvarande löneförmåner. Kommissionen har emellertid utgått från att tjänsteman, som genom inplacering i statlig löneklass skulle få sämre löneförmåner än han vid övergången åtnjuter i stadens tjänst, skall erhålla personlig lönefyllnad till belopp, som motsvarar försämringen och som således kommer att minskas efter hand som uppfattning till högre löneklass äger rum eller förbättring i löneförhållandena eljest inträder.
^ygP^schefen Bertil Florman, vilken i sin tjänst vid flygplatsen är berättigad till pension, har vid övergång till statstjänst av billighetsskäl tillförsäkrats att i pensionshänseende erhålla samma ställning som han skulle haft, därest han kvarstått i stadens tjänst i vid övergången innehavd löneställning. Bestämmelser härom ha meddelats i andra stycket i första momentet.
I andra momentet avhandlas den övriga personalens rätt att övergå i statstjänst. Även denna personal förbinder sig kronan att mottaga vid övertagandet av flygplatsen. Stadens representanter ha funnit angeläget, att denna personal såvitt möjligt tillförsäkras samma förmåner som i stadens tjänst. Enighet har uppnåtts örn att kronan skall under nu gällande kollektivavtals giltighetstid svara för stadens förpliktelser enligt kollektivavtalet.
§6.
I denna paragraf givas bestämmelser för reglering av vissa ekonomiska förhållanden, då kronans nyttjanderätt till flygplatsen upphör.
Av de byggnader, som kronan enligt bestämmelse i § 1 övertager, äro några nyuppförda. Det kan antagas att dessa byggnader komma att äga bestånd under åtskilliga år. För den händelse flygplatsen skulle nedläggas och nyttjanderätten till flygplatsen förty upphöra innan dessa byggnader äro uttjänta, skulle, örn annat ej utsädes, de ersättningsregler, kommissionen i övrigt föreslagit, medföra att staden skulle kunna få betala för att återfå byggnaderna. För att undvika ett sådant resultat, vilket uppenbarligen icke är skäligt, har införts bestämmelsen i punkt 1.
Stadgandet i punkt 2 har på begäran av stadens representanter i kommissionen införts i syfte att förhindra att kronan genom att kort före nyttjanderättstidens utgång investera betydande kapital skulle kunna för staden försvåra återförvärv av flygplatsen. Stadgandet innebär bland annat att kronan, om kronan finner sig böra nedlägga verksamheten vid flygplatsen före 50-årstidens utgång, icke är berättigad till ersättning för byggnader och dylikt, som utan stadens medgivande uppförts under de senaste tio åren före nyttjanderättens upphörande. Kan flygplatsens nedläggande förutses, böra ju dyrbara
anläggningar icke kort därförut verkställas. Kan återigen nedläggandet ej förutses, när en byggnadsfråga är aktuell, och finnes anledning då antaga, att den ifrågasatta nybyggnaden beböves, lär det kunna antagas att någon meningsskiljaktighet mellan kontrahenterna icke uppstår örn byggnadernas uppförande.
Punkt 3 innehåller huvudbestämmelser om stadens ersättningsskyldighet. Man har vid bestämmande av avskrivningstiden stannat vid den längsta tid av 30 år, på vilken kommuner nu medgivas rätt att upptaga amorteringslån. Med hänsyn särskilt till verksamhetens natur kunde göras gällande, att t. ex. byggnader borde avskrivas på väsentligt kortare tid. Å andra sidan finnas andra anläggningskostnader, där en längre amorteringstid kunde vara motiverad. På grund av bland annat önskvärdheten av enkla och enhetliga normer har den ovan angivna tiden av 30 år blivit vald. Avskrivningsregeln har av praktiska skäl hänförts icke till kapitalkostnaderna för de särskilda anläggningarna utan i stället till de under varje budgetår gjorda kapitalutläggen. Beloppet av den ersättning, som staden har att utgiva, har maximerats till vad som återstår oavskrivet vid nyttjanderättens upphörande. Ytterligare en maximeringsregel har införts. Staden skall nämligen under inga förhållanden behöva betala mera än som motsvarar den ekonomiska nytta, staden kan vid flygplatsens fortsatta användning för det ena eller andra ändamålet — fortsatt flygverksamhet, exploatering för bostadsbebyggelse eller dylikt — lia av anläggningarna i deras skick vid övertagandet.
Kap. II. Örn stadens nyttjanderätt till Ladugårdsgärde.
§ 7.
I de preliminära grunderna räknade man med att Ladugårdsgärdesheden skulle ha en areal av i runt tal 1 miljon kvm.
Av byggnadsstyrelsen verkställda undersökningar av kronans behov av markreservationer för framtida offentliga byggnader m. m. ha givit vid handen, att vissa arealer av Ladugårdsgärde, vilka antingen redan ingå i stadsplan eller ock disponeras såsom fria områden omkring militära byggnader, icke kunna inbegripas i upplåtelsen. I övrigt har kommissionen strävat eftei att giva det upplåtna området en med hänsyn till naturförhållandena lämplig avgränsning. I enlighet härmed har ansetts, att upplåtelsen bör omfatta, förutom själva heden, delar av de Ladugårdsgärde i norr och öster omgivande skogbevuxna bergspartierna, eller således delar av Kampementsbacken och Drottningberget med Borgen. Källhagsområdet söder örn Ladugårdsgärde har redan enligt avtal den 18 och den 28 mars 1936 upplåtits till staden utan avgäld till den 30 september 1948. Området bör enligt stadens tidigare önskemål inräknas i den nu föreslagna upplåtelsen. I Källhagsområdets östra del avses friområdets gräns följa Sjöfartsmuseets terrass. Med iakttagande av vad sålunda
anförts har den mark, som enligt kommissionens förslag skall upplåtas till staden, utmärkts på en vid förslaget fogad karta, betecknad Pl. II, vilken utarbetats av stadens stadsplanekontor samt arkitekten Cyrillus Johansson i Stockholm, av kommissionen anlitad såsom utredningsman för upprättande av dispositionsplan över Norra Djurgården. Friområdet kommer att omfatta i runt tal 960,000 kvm.
Kommissionen vill påpeka, att upplåtelsen i själva verket avser två områden. Enligt fastställd stadsplan korsas nämligen Ladugårdsgärde i huvudsakligen nordsydlig riktning av en gata, Gärdesgatan, och marken i denna gata tillhör staden. Upplåtelsen avser två områden å ömse sidor örn gatan. Då gatan ännu icke utlagts på marken, framstå de upplåtna områdena jämte gatan såsom ett sammanhängande område på marken, varför för enkelhetens skulle här talas örn ett enda friområde. Till frågan om eventuell ändring av gatans sträckning återkommer kommissionen nedan vid § 8.
I anledning av det sätt, varpå friområdet begränsats vid de militära förvaltningsbyggnaderna å Fågelberget, ha kronans representanter i kommissionen framhållit, att av militära skäl områdets gräns icke kunnat förläggas närmare nämnda byggnader än som skett, att det vore antagligt att marken mellan friområdet och nämnda byggnader komme att lämnas i huvudsak obefyyS&d samt att marken omkring byggnaderna komme att vara oinhägnad, därest annat icke av militära skäl bleve nödvändigt. Härigenom komme det fria området i själva verket att icke obetydligt utvidgas.
De kronan tillhöriga byggnader och anläggningar, som skola upplåtas till staden, torde icke behöva uppräknas, särskilt som det torde få förutsättas att de komma att förtecknas och beskrivas vid den syn, som enligt bestämmelse i paragrafen skall hållas före den 1 juli 1947. Erinras må dock, att staden under upplåtelsetiden skall nyttja och underhålla samtliga kronans byggnader och anläggningar på området utom dem, som användas för militära ändamål. Sådana byggnader skola, på sätt närmare framgår av övergångsbestämmelserna i § 8, kvarbliva hos kronan. Sedan kronans i § 8 omhandlade rätt att begagna dessa byggnader upphört, skola byggnader vid Borgen, som äro att anse såsom byggnadsminnesmärken, överlämnas till staden, varemot övriga byggnader och anläggningar skola av kronan på dess bekostnad bortföras. Bland' de anläggningar, som staden övertager till nyttjande och underhåll, äro en pumpstation för avloppsvatten vid Källhagen samt vissa byggnader i närheten av Borgen, vilka förvaltas av djurgårdsförvaltningen och vilka de senaste somrarna varit uthyrda till enskild person såsom sommarbostad.
Med avseende å dispositionsrätten till Ladugårdsgärde lämnas i det föreliggande avtalsförslaget tämligen uttömmande bestämmelser. Möjligen bör till ytterligare förklaring följande framhållas. Under förhandlingarna har ifrågasatts att till ledning för bedömande av i vilka fall kungl. maj:ts samtycke till byggnadsföretag eller anläggning erfordras hänvisa till bestämmel-
sema i 118 § 1 mom. byggnadsstadgan den 20 november 1931. Kungl, majda samtycke skulle således icke behöva inhämtas till byggnadsföretag eller anläggning, vartill byggnadsnämnd enligt nämnda bestämmelser kan giva lov, oaktat företaget strider mot stadsplan m. m. Ehuru sådan hänvisning icke ansetts böra ske, synas likväl bestämmelserna kunna giva viss ledning vid bedömandet. I den mån dessa bestämmelser bliva föråldrade, torde ändamålet med och storleken av byggnadsföretaget eller anläggningen träda i förgrunden såsom bedömningsgrund. Parterna äro ense örn att huvudsyftet med upplåtelsen av friområdet är att detta skall få behålla sin nuvarande karaktär, att områdets säregna natur av öppen, gräsbevuxen hed, omgiven av skogbevuxna kullar, icke skall förändras. Det inslag i stadsbilden, som området nu utgör, skall i allt väsentligt bevaras för framtiden. Enighet råder örn att åtgärder med området, som icke äro förenliga med detta syfte, icke få förekomma, vare sig fråga är örn att uppföra byggnader, utföra andra anläggningar eller företaga större ingrepp i vegetationen eller i terrängen. Erån dessa utgångspunkter böra större byggnader såsom idrottshallar, permanenta badanläggningar eller restauranger icke få uppföras på området utan kungl. maj:ts samtycke. Däremot bör hinder icke möta mot att utan inhämtande av sådant samtycke anordna musikpaviljonger, smärre konditorier eller kaffeserveringar och dylikt. Kommissionen anser sig kunna räkna med att hithörande frågor icke skola åstadkomma svårigheter i framtiden. Det finnes icke anledning tro, att staden skall missbruka rätten att utan kungl. maj:ts samtycke uppföra byggnader eller anläggningar på området.
Givet är att de kronan tillhöriga byggnader å det upplåtna området, vilka staden under upplåtelsetiden skall övertaga -—- särskilt må nämnas anläggningarna vid Källhagen och de byggnader vid Borgen, vilka äro att anse såsom byggnadsminnesmärken — få av staden nyttjas för syften, som äro förenliga med upplåtelsens ändamål.
Till förklaring av paragrafens femte stycke må anmärkas, att Stockholms stad icke bör vara förhindrad att tillfälligt för någon högtidlighet upplåta viss del av området mot avgift, exempelvis till sådana välgörande företag såsom Barnens dag, Rädda barnen, Röda korset och dylikt. En mera omfattande upplåtelse, såsom exempelvis för utställning, inbegripes däremot icke under bestämmelsen i detta stycke utan bör i dylikt fall kronans samtycke inhämtas
I anslutning till sjätte stycket i denna paragraf må framhållas, att kronan låtit nedlägga två huvudavloppsledningar, som delvis sträcka sig över det upplåtna området. Den skedda upplåtelsen bör givetvis icke utgöra hinder för kronan vare sig att på området nedlägga ytterligare avloppsledningar eller att utföra anslutningar till befintliga avloppsledningar eller blivande sådana, allt i den mån så erfordras i samband med eventuell framtida exploatering av kringliggande mark.
Kommissionen vill ytterligare framhålla, att framdeles av skilda orsaker, bland annat exploatering av mark i närheten av det upplåtna området, kan bliva erforderligt att mindre delar av området, belägna vid dettas yttergränser,
disponeras för vägändamål. Detta bör kunna ske utan kostnad för kronan. För närvarande låter sig icke bedöma om och i vad män ett sådant disponerande av mark inom området kan bliva behövligt. Kommissionen vill dock såsom exempel på vägarbeten, som kunna bliva aktuella, nämna breddning av Kavallerivägen och vissa delar av Sandhamnsgatan samt anläggande av ny väg för Valhallavägens anslutning till Kavallerivägen. Kommissionen har icke ansett erforderligt att i avtalsförslaget intaga bestämmelser i nu berörda hänseende.
Slutligen har kommissionen velat fästa uppmärksamheten på att Ladugårdsgärde för närvarande begagnas för övningsändamål av det frivilliga befälsutbildningsväsendet och hemvärnet. Det ligger uppenbarligen i stadens intresse att denna icke minst för kommunen viktiga verksamhet ej hindras av brist på lämplig övningsterräng. Det torde därför få förutsättas att staden, örn det skulle visa sig icke vara möjligt att framdeles låta Ladugårdsgärde brukas för sådana övningar, i stället anvisar annat lämpligt utrymme för ändamålet. Ej heller härom ha särskilda bestämmelser i avtalsförslaget ansetts erforderliga.
§ 8.
Under en kortare övergångstid, innan ännu Stockholms luftvärnsregemente flyttats, kan Ladugårdsgärde icke utan inskränkning ställas till stadens förfogande, varjämte även i övrigt på det upplåtna området finnas byggnader och anläggningar, från vilka kronan icke nu kan avstå. På grund härav ha vissa övergångsbestämmelser införts i § 8. Dessa ha redan ovan under § 7 något berörts. Tilläggas må, att de områden och anläggningar, som disponeras av Stockholms luftvärnsregemente, kunna frigöras så snart regementet förflyttats från Stockholm, vilket, såvitt nu kan bedömas, kommer att ske före utgången av 1948, samt att byggnader och anläggningar vid Borgen, som nu disponeras för försvaret, kunna avstås först då andra lokaler kunna ställas till förfogande. Då detta eventuellt icke kan ske på annat sätt än genom nybyggnad och med hänsyn till rådande brist på byggnadsmateriel m. m. har fristen ansetts böra utsträckas till och med 1950. Givet är att kronan bör låta sig angeläget vara att utan onödigt dröjsmål ställa det upplåtna området till stadens oinskränkta disposition. Av särskild vikt är att den gamla bebyggelsen på Borgen tidigast möjligt frigöres och överlämnas till staden. Skulle de beräknade tidsfristerna visa sig otillräckliga, torde förhandlingar om erforderlig förlängning få upptagas av parterna.
Vidare är att erinra, att upplåtelser redan skett av dels den s. k. Röda stugan eller Källhagens värdshus för tiden till den 1 januari 1951 och dels Allstadion för tiden till och med den 30 september 1955 mot en årlig avgäld av för Röda stugan 8,200 kronor för år och för Allstadion 6,000 kronor för år. Det är naturligt att dessa upplåtelser måste av staden respekteras. Bestämmelser härom ha intagits i förevarande paragraf. I analogi med vad som för motsvarande fall stadgats för Bromma flygplats har inryckts bestämmelse
därom att staden, som måste finna sig i begränsning av sin nyttjanderätt, skall under tid, som dessa upplåtelser vara, också uppbära de för desamma fastställda avgälderna. Parterna lia varit ense örn att Allstadion icke bör kvarstå längre än nödvändigt. På grund bärav bär i avtalsförslaget bestämts, att upplåtelsen av Allstadion icke må förlängas och att byggnaderna skola av staden bortföras efter upplåtelsens upphörande.
Rörande upplåtelsen av Källhagens värdshus ha kronans representanter — med framhållande att nyttjanderättshavaren nödgats iståndsätta och förbättra till värdshuset hörande, kronan tillhöriga byggnader m. m. för avsevärda kostnader samt att kronan beaktat detta vid avgäldens bestämmande och vid bedömande av framställningar örn förlängning av upplåtelsetiden — hemställt, att staden ville visa nyttjanderättshavaren motsvarande hänsyn.
I detta sammanhang vill kommissionen slutligen erinra, att Ladugårdsgärdes upplåtande såsom friområde kan aktualisera frågan örn en omläggning av den nuvarande Gärdesgatan, vilken såsom förut nämnts är intagen i gällande stadsplan. Denna fråga har emellertid kommissionen icke funnit anledning att nu behandla. Enligt kommissionens mening kan frågan utan olägenhet lösas senare i samband med kommissionens fortsatta förhandlingar angående stadsplaner för Ladugårdsgärde omgivande mark.
Kap. III. Överenskommelse rörande utbyggnad av Bromma flygplats.
§§ 9 och 10.
Allmän motivering.
Vid de förhandlingar, som förts inom markkommissionen angående kronans övertagande av Bromma flygplats, har man förutsett att kronan skulle vidare utbygga flygplatsen.
Under markkommissionens förhandlingar har luftfartsstyrelsen härom meddelat följande. Enligt internationell terminologi indelades de större flygplatserna i tre klasser, betecknade A, B och C, vilka skilde sig från varandra såväl i fråga örn rullningsbanornas längd och bärighet som ock vad beträffade större eller mindre hinderfrihet för inflygning i rullningsbanornas förlängning sålunda, att vid flygplats av högre klass fordrades möjlighet till flackare inflygningsbana. — Vad anginge Bromma flygplats vore densamma för närvarande närmast jämförlig med en flygplats av klass C, ehuru den ej uppfyllde alla anspråk på en dylik flygplats. Man förutsåge att, sedan flygplatsen övertagits av kronan, det kunde bliva nödvändigt att utbygga densamma. Anspråken på en flygplats av klass B vore bland annat, att rullningsbanor skulle finnas till erforderligt antal för olika vindriktningar, att längsta stråket skulle ha en längd av minst 2,270 m och en bredd av minst 300 m samt tillhörande bana en längd av minst 2,150 m och en bredd av minst 75 m, att
in- och utflygning vid denna bana skulle kunna ske hinderfritt i lutningen 1 : 50 (inflygningsvinkel), att närmast mindre stråk skulle hålla i längd minst 1,920 m och i bredd minst 210 m samt tillhörande bana hålla i längd minst 1,800 m och i bredd minst 60 m, att det i storlek tredje stråket skulle vara minst 1,620 m långt med en bana av minst 1,500 m längd, varjämte bredden på stråk och bana skulle vara densamma som i nästföregående fall, att andra banor än den ovan förstnämnda skulle ha en inflygningsvinkel av minst 1 : 45, samt att banornas hållfasthet skulle medgiva landning och start av flygplan med en vikt av upp till 90 ton. För att möjliggöra dessa och andra förbättringar erfordrades bland annat, dels att ytterligare viss mark tillädes flygplatsen för förlängning och breddning av banor och stråk, i samband varmed ett antal innehavare av koloniträdgårdslotter måste uppsägas från sina rättigheter, dels att bestämmelser infördes, varigenom höjden på bebyggelsen i rullningsbanornas förlängning begränsades, dels att vissa nu befintliga hinder i banornas förlängning bleve på lämpligt sätt hindermarkerade, dels att vissa bergspartier, som nu hade sådan höjd att de hindrade inflygning, eventuellt måste bortsprängas, dels att ett par redan uppförda byggnader måste minskas till höjden, dels att Bällstavägen och Spångavägen förflyttades till andra sträckningar respektive sänktes, dels att två högspänningsledningar på sammanlagt tre ställen förlädes till andra sträckningar eller eljest ändrades och dels att vissa förstärkningsarbeten utfördes på rullningsbanorna.
Vid förhandlingarna inom markkommissionen har framhållits, att det vore till fördel att flygplatsen utvidgades och förbättrades i nu angiven riktning, och stadens representanter ha redan från början förklarat sig villiga förorda att staden i viss mån skulle medverka härtill, ehuru flygplatsen övertagits av kronan. Vid förhandlingarna rådde redan från början i huvudsak enighet örn att kronan skulle dels bekosta alla direkta arbeten för rullningsbanornas utvidgning och förstärkning, för förlängning och breddning av stråken samt för erforderlig bortsprängning av olika hinder liksom ock för flygplatsens förseende med erforderliga stationsbyggnader och dylikt, dels ock svara för den ersättning, som genom minskad byggnadsrätt eller av andra skäl kunde komma att utgå till tredje man, under det att staden skulle ställa till förfogande erforderlig mark för flygplatsens utvidgning, medgiva erforderliga sprängningsarbeten på stadens mark även utanför flygplatsen ävensom att hindermarkering i nödig utsträckning finge ske på mark, som staden disponerade, allt utan skyldighet för kronan att härför utgiva ersättning, varjämte staden skulle -— på sätt stadgats i § 2, tredje stycket — lämna administrativ medverkan till de stadsplaneändringar m. m., som erfordrades för erhållande av lämpliga inflygningsvinklar.
Däremot har under förhandlingarna till en början rått meningsskiljaktighet, örn staden skulle utan rätt till ersättning av kronan vidkännas värdeminskning eller intrång å stadens mark eller byggnader, som bleve en följd av byggnadsrättens begränsning, samt huru kostnaderna för erforderliga omläggningar av vägar och högspänningsledningar skulle fördelas.
26 Här må anmärkas, att kronans representanter framhållit, att enligt uppgift från luftfartsstyrelsen kraven på ökad hinderfrihet för närvarande beräknades icke medföra andra ingrepp i befintlig bebyggelse än i huvudsak sänkning av höjden på två byggnader.
Vid förhandlingarna har vidare särskild uppmärksamhet ägnats frågan huruvida kronan borde åtaga sig att icke uttaga högre avgifter för begagnande av Bromma flygplats än för andra flygplatser i landet av motsvarande slag. Bestämmelse av dylik innebörd hade intagits exempelvis i avtal örn kronans övertagande av Torslanda flygplats vid Göteborg. Däremot hade någon sådan bestämmelse icke införts i avtal mellan kronan och Umeå stad örn flygplats vid Umeå. Stadens representanter i markkommissionen ha under förhandlingarna hävdat, att det för staden vore angeläget vinna garantier mot att den trafik, som önskade begagna Bromma flygplats och kunde där mottagas, icke genom ogynnsam taxesättning föranleddes att i stället begagna andra flygplatser. Kronans representanter återigen ha framhållit, att kronan numera icke ansåge sig kunna göra någon utfästelse örn en fullständig enhetlighet i taxesättningen, vilket framginge av avtalet örn flygplatsen vid Umeå; att det icke funnes någon saklig anledning till att den trafik, som vid ett rationellt ordnande av flygtrafiken på Stockholm lämpligen kunde mottagas vid Bromma, skulle hänvisas till andra, mera avlägsna flygplatser, samt att Stockholms stad — i motsats mot vad fallet vore vid andra liknande upplåtelser — genom nyttjanderätten till Ladugårdsgärde finge ett avsevärt vederlag för upplåtandet av flygplatsen i befintligt skick. Härtill komme att å kronan folie den ojämförligt största delen av kostnaderna för flygplatsens utvidgning.
Börande bedömningen av de stadsplane- och ersättningsfrågor, som sammanhänga med reglering av bebyggelsen kring civila flygplatser, vill kommissionen hänvisa till 1942 års stadsplaneutrednings den 22 maj 1945 avgivna betänkande med förslag till byggnadslag m. m. (statens off. utredn. 15/1945, sid. 248 o. f).
Efter överläggningar ha markkommissionens ledamöter enat sig örn att staden skulle åtaga sig vissa kostnader för flygplatsens utvidgning och förbättring men att, därest den avsedda utvidgningen och förbättringen icke komme till stånd inom vissa närmare angivna tider, stadens åtaganden skulle vara förfallna och kronan skyldig gottgöra staden dess berörda kostnader. Parterna hava varit ense därom att, därest staden härvid genom ändring av stadsplanen kan medverka till att minska eller förebygga skada, staden skall för sin del vara villig lämna dylik medverkan.
Staden skulle åtaga sig — förutom förpliktelser, varom partsrepresentanterna redan från början varit eniga och vilka hänföra sig såväl till den befintliga rullningsbanan i riktningen 13-31 som till projekterade banor i riktningarna 1-19 och 7-25 — att lämna viss ytterligare medverkan till de banor, som enligt parternas mening i första hand borde tillgodoses, nämligen banorna 13-31 och 1-19. Denna medverkan skulle bestå i att staden dels själv vid-
kändes värdeminskning eller annan skada å stadens mark, som bleve en följd av minskad byggnadsrätt; dels ombesörjde omläggning av Bällstavägen till av kronan godkänd sträckning, därvid kronan dock skulle deltaga med halva kostnaden; dels ock ensam bekostade ändrad sträckning av högspänningsledningen Solvalla—Bergshamra. Med hänsyn till att sistnämnda båda banor, därest de ifrågavarande arbetena komma till utförande, äro avsedda att utbyggas efter hand under loppet av avsevärd tid, skulle emellertid stadens medverkan lämnas särskilt för varje bana.
Beträffande banan i riktningen 7—-25 vill kommissionen tillägga följande. Av upplysningar, som luftfartsstyrelsen lämnat, har framgått att denna bana, örn den kommer till utförande, i varje fall icke kan väntas bli aktuell förrän efter avsevärd tid. Stadens representanter ha likväl ansett sig kunna tillstyrka, att staden nu åtager sig att medverka till denna bana dels i de hänseenden varom, på sätt ovan anförts, enighet från början rått, dels ock såtillvida att staden avstår från ersättning för den värdeminskning å stadens egen mark, som kan bliva en följd av byggnadsreglerande bestämmelser i fråga örn denna bana. Det bär ifrågasatts att i förevarande avtal reglera jämväl skyldigheten att bekosta en för sagda bana nödvändig omläggning av stadens kraftledning Solvalla—Skanstull. Emellertid har kommissionen med hänsyn bland annat till rådande ovisshet huruvida banan kommer till utförande icke velat föreslå annan bestämmelse härom än den som intagits i § 10 mom. 6.
I fråga örn det intresse, som staden kan äga i avseende å flygplatsens användning, har kommissionen enats örn den bestämmelse, vilken införts såsom mom. 7 i § 10.
Kommissionen vill, innan kommissionen härefter övergår till särskild motivering av bestämmelserna i § 10, till slut framhålla, att de i avtalet upptagna bestämmelserna örn stadens medverkan vid flygplatsens utbyggande äro avsedda att vara uttömmande. Kronan skall således svara för alla i samband med flygplatsens utvidgning uppkommande kostnader, vilka staden icke enligt uttryckligt stadgande i avtalet skall bära.
Speciell motivering till § 10.
I mom. 2 är stadens befrielse från åtagen skyldighet att bära viss skada och stadens rätt till skadestånd knuten till att utbyggandet av banan 13—31 icke påbörjats före den 1 januari 1949. I mom. 3 ha vissa, delvis samma påföljder anslutits till bland annat tidpunkten för färdigställandet av nämnda bana ävensom till färdigställandet av banan 1—19. Orsaken härtill är den, att det av tekniska skäl icke låter sig göra att utbygga banan 13—31 till föreskriven längd och hållfasthet förrän banan 1—19 blivit färdigställd. Det kan beräknas att högst omkring fem år, räknade från sistnämnda tid, skola åtgå för slutförande av arbetena på banan 13—31.
1 anslutning till mom. 3 under A vill kommissionen framhålla, att med omläggningskostnad här avses alla de utgifter av skilda slag, som kunna upp-
komma för staden i samband med vägomläggningen. Det förutsattes allenast, att staden utan att beräkna ersättning tillhandahåller egen mark i den utsträckning, som erfordras för omläggningen. Den del av flygplatsen, som behöver tagas i anspråk för vägomläggningen, beräknas till omkring 3,000 kvm. Kommissionen har utgått från att det bidrag, som kronan enligt detta moment lämnar till vägomläggningen, icke skall inverka på stadens rätt att i vederbörlig ordning erhålla statsbidrag till andra vägar.
Till bestämmelsen i mom. 3 under B må fogas den upplysningen, att staden, även örn flygplatsens intressen icke varit berörda, skolat ombygga högspänningsledningen på ifrågavarande sträcka samt att vad staden i förevarande hänseende nu åtagit sig är att dels företaga ombyggnaden i en nordligare belägen och längre plansträckning än eljest erfordrats och dels att svara för av flygplatsens intressen föranledd kostnadsökning, beräknad till 175,000 kronor.
Kommissionen vill här omnämna att, såvitt kommissionen har sig bekant, den kronan tillhöriga mark, som beröres av ifrågavarande omläggning, står under förvaltning av arméns fortifikationsförvaltning.
Den i mom. 4 omförmälda skolan, Bällstalunds folkskola, är belägen inom det till flygplats upplåtna området. Skolan är hinderlig för flygtrafiken, dock icke i sådan grad att det ansetts påkallat att omedelbart flytta densamma. Emellertid komma, sedan Bällstavägen omlagts, vägförbindelserna med skolan att bliva otillfredsställande för de barn, för vilka skolan är avsedd. Vidare inverkar den växande flygtrafiken menligt på verksamheten vid skolan. På grund härav har överenskommits att kronan skall inlösa skolbyggnaderna så snart Bällstavägen omlagts och den nuvarande vägen avlysts från trafik samt staden skaffat nya skolbyggnader. Intill dess så sker, skall skolan med ett tillhörande område jämte väg, allt å kartan Pl. I betecknat med snedstreckning, få nyttjas av staden utan ersättning för skoländamål. Under tiden må staden ej vidtaga tillbyggnader eller förbättringar å skolhusen. Kommissionen har utgått från att överenskommelsen örn kronans skyldighet att inlösa de nuvarande, utan något som helst statsbidrag uppförda skolbyggnaderna icke skall inverka på stadens rätt att erhålla statsbidrag till uppförande av nya skolbyggnader i stället för dem, som skola inlösas.
Parternas i mom. 6 lämnade ömsesidiga förbindelser, vilka avse att trygga framtida utbyggnad av banan 7—25, innebära, att parterna underkasta sig begränsningar i utövandet av rätten att bygga å den mark, som åtgår för framdragande av ledningen i dess nya sträckning. Parterna äro givetvis oförhindrade att, om anledning därtill skulle givas, framdeles förhandla örn annan sträckning än den å Pl. I utmärkta.
Till bestämmelsen i mom. 7 vill kommissionen uttala, att det i regel tillkommer stadsfullmäktige att avgiva yttrande i frågor, varom här är tal, dock med rätt för stadsfullmäktige att åt särskilt utsedda representanter uppdraga att avgiva yttrande i brådskande fall eller i spörsmål, som eljest äro av natur att icke påkalla stadsfullmäktiges handläggning.
29 Kap. IY. Särskilda bestämmelser.
§ Il-
Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma med vad som i andra liknande fall brukar överenskommas och torde icke erfordra närmare motivering.
§ 12.
Det nu föreliggande förslaget till avtal avser att reglera parternas samtliga ömsesidiga rättigheter och skyldigheter beträffande såväl Bromma flygplats som upplåten del av Ladugårdsgärde. I den mån äldre, mot avtalet stridande bestämmelser finnas, böra desamma alltså under upplåtelsetiden icke gälla. Huruvida någon utfästelse nu finnes, som i händelse av de upplåtna områdenas återställande till markägaren kan av ena kontrahenten göras gällande mot den andre, undandrager sig markkommissionens bedömande. Det har synts kommissionen ändamålsenligast att så lösa frågan att, på sätt i paragrafen angives, i densamma antydda skyldigheter eller utfästelser sättas ur kraft under upplåtelsetiden, varefter vid dennas upphörande får övervägas i vad mån någon bestämmelse eller något avtal då överhuvudtaget kan göras gällande. Sannolikast synes vara, att de med hänsyn till sin natur då anses hava förfallit.
Emellertid har kommissionen icke helt kunnat följa sin nu anförda mening. Enligt särskilda förbindelser den 15 november 1933 och den 20 januari 1942 har staden, som erhållit visst bidrag av statsmedel för ordnandet och utvidgandet av Bromma flygplats, gentemot kronan åtagit sig att hålla flygplatsen öppen för flygtrafik enligt de bestämmelser och emot de avgifter, som kunde varda av kungl, majit fastställda, varjämte i förbindelserna stadgats, att staden skulle äga rätt att för annat ändamål använda flygplatsen, örn staden antingen återbetalade de statsmedel, som staden kunde hava uppburit för flygplatsens ordnande, eller iordningställde och tillhandahölle annat till flygplats för Stockholm lämpligt område; och skulle staden likaledes vara berättigad att för annat ändamål använda Bromma flygplats, i den mån denna framdeles kunde visas vara för flygtrafiken obehövlig. — På begäran av stadens representanter i kommissionen har i avtalsförslaget intagits bestämmelse, att dessa båda förbindelser nu skola vara förfallna.
Vidare har kommissionen icke ansett sig kunna utan vidare förbigå 1928 års ladugårdsgärdesavtal och 1931 års avtal om Ladugårdsgärdes exploatering. Båda dessa avtal äro tämligen svåröverskådliga. Kommissionen har icke ansett sig ha anledning att i detta sammanhang undersöka vilka verkningar det förevarande förslaget kan antagas få på 1928 och 1931 års avtal utan har nöjt sig med en allmänt hållen bestämmelse i sista stycket av denna paragraf, vilken bestämmelse avser jämväl ett senare träffat detaljavtal.
30 Ett särskilt skäl härtill har kommissionen haft däri, att hithörande frågor torde få lösas av kommissionen under dess fortsatta förhandlingar, vilka komma att avse bland annat stadsplaner för mark, som omgiver det nu upplåtna friområdet.
§ 13.
Då kronan önskat få tillträda flygplatsen redan den 1 januari 1947, har i denna paragraf intagits bestämmelse därom att, därest ena parten icke före nämnda dag godkänt avtalet, detsamma icke är för den andre bindande.
Under förhandlingarna ha från luftfartsstyrelsens sida framställts vissa önskemål, vilka markkommissionen ansett icke böra föranleda bestämmelser i kontraktet men som kommissionen här vill redovisa. Sålunda har luftfartsstyrelsen påyrkat, att en avdelning av stadens brandkår skulle förläggas inom eller i omedelbar anslutning till flygplatsen. Stadens representanter ha emellertid, under hänvisning till stadens synnerligen väl ordnade brandväsen, motsatt sig speciella åtaganden för staden i fråga örn eldsläckning och dylikt. Härvid ha stadens representanter upplyst, att enligt stadsfullmäktiges beslut den 19 mars 1945 ny brandstation skall anläggas i flygplatsens omedelbara grannskap norr örn Brommaplan. Med hänsyn jämväl därtill att frågan örn kommunernas skyldighet med avseende å eldsläckning blivit av statsmakterna helt nyligen reglerad genom brandlagen den 15 juli 1944 har kommissionen icke ansett sig kunna tillstyrka, att Stockholms stad utöver vad lagen föreskriver åtager sig några förpliktelser.
Luftfartsstyrelsen har vidare — med förmälan att i en inflygningssektor funnes uppförd en Aktiebolaget Tönseth & Co. tillhörig byggnad, vilken hade sådan höjd att den redan nu vore farlig för trafiksäkerheten, varför byggnaden omedelbart måste delvis nedrivas — påyrkat, att staden måtte åtaga sig att svara för kostnaderna härför. Stadens representanter ha icke kunnat tillstyrka ett sådant åtagande. Då byggnadens höjd överensstämmer med höjdbestämmelserna i gällande stadsplan, vilka bestämmelser utformats under medverkan av det statliga organ, som haft tillsyn över flygsäkerheten, har det ansetts riktigast att kronan svarar för de ekonomiska följderna av att byggnadens höjd måste begränsas. Stadens representanter ha emellertid förklarat, att staden torde vara beredd att i mån av tillgång mot ersättning -ställa till förfogande mark för tillbyggnad till eller flyttning av bolagets anläggning, varigenom ersättningen för intrånget å bolagets byggnad skulle kunna nedbringas.
Luftfartsstyrelsen har slutligen som sin mening uttalat, att det med hänsyn till flygteknikens vidare utveckling vore önskvärt att hålla möjlighet öppen att å Ladugårdsgärde anlägga start- och landningsbana för helikopterplan. Kommissionen har emellertid ansett, att en sådan anläggning skulle vara helt oförenlig med Ladugårdsgärdes upplåtande såsom friområde, i följd varav kommissionen funnit sig icke böra giva sitt stöd åt detta önskemål.
31 SÄRSKILT UTTALANDE AY RIKSDAGSMANNEN G. A. HEIDING.
I enlighet nied de grundlinjer, som överenskommits mellan statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet samt Stockholms stads finansborgarråd och vilka legat till grund för markkommissionens förhandlingar i förevarande frågor, ha förhandlingarna förts med utgångspunkt från att överenskommelse skulle träffas örn upplåtelser med nyttjanderätt under 50 år av Bromma flygplats till kronan samt av ett område å Ladugårdsgärde till staden. Enligt min mening har detta icke varit lyckligt utan borde i stället förhandlingarna redan från början tagit sikte på överlåtelser med äganderätt, vilket synes hava varit mera förenligt med den åsyftade framtida användningen av markområdena. Det må erinras, att kronan torde ha för avsikt att investera betydande kapital på flygplatsen. Det är knappast brukligt och enligt min mening ej heller lämpligt att kronan lägger ned de stora summor det här rör sig örn utan att disponera marken med äganderätt. Jämväl ur stadens synpunkt torde ett förvärv av Ladugårdsgärde med äganderätt kunna vara till fördel icke minst med hänsyn till den större frihet i användningen, som måste följa därmed.
Emellertid skulle förhandlingar för att uppnå äganderättsöverlåtelser antagligen på ett icke önskvärt sätt fördröjt kronans övertagande av Bromma flygplats. Jag har därför ansett mig kunna, trots ovan anförda betänkligheter, biträda det nu framlagda avtalsförslaget, dock under uttalande, att enligt min mening förhandlingar omedelbart böra upptagas i syfte att i stället uppnå överenskommelse örn äganderättsöverlåtelser. Parternas godkännande av avtalsförslaget utgör givetvis intet hinder för en sådan överenskommelse.
33 Pl. I. Översiktskarta. Karta med plan till utbyggnad av Bromma flygplats i Stockholm, utarbetad av kungl, luft/artsstyr elsen i samråd med Stockholms stads stadsplanékontor. Denna karta tillhör — jämte en motsvarande karta i skalan 1; 400 (Pl. 1 a—f) — 1945 års markkommissions förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärdet till staden m. m.
.ÄipJccbv
l^Srotcrp,
Sgi
'nälsta
imil
Ég
gÄ /
mm
mm
Mårn
P ■; ■;
mmm
IESSäS?
■måmM
mm
åmå%
morni
•Os
mm
UEHH
ÉfaÉll
ffikäSS
mm
SäuEbKH
iiSi
Ä«
»I
9HgS
*Ä«®
SI®
SSU
isfespasi
mÉéÉJéÉ
KW
i§»
Mäns
lisi®
MIKS
äS2>«-. : . .U1:.*
HHm
»sisi
jjgspSSjSKg?
Sksk#
isi
K»
P»
'Hämm
wmm
‘«S
mill
.isa
i£g-5.i:-.><
■m
sälli
Masijm
»i
mm
mårn
teti
fe&HÉgS
kdsn
an»
arn
mm
mm
mm
mm
i[*ca»
Wsåttsm
Sirli!
H
ss> ?
»fäs
sésäph
aääs
WMMi
mm
mm
mesto
iUPÉ
WmtWim
HUR
HHi
hö1
p&Sfm
:jV:'^Ä1Sr /KS/
L«
wmm
mmmm
aäS&Uie&S^ P
SääM
MM»»»»
SISIm
m
Kai
mm
Wlmmli
Mm.
Kmm
HSH
mm
Ésiaskniajac-
+ * +
V;/wsw7vm
y V7/7/ZA Jj
-■+-—■+-»■
■H-h-
<mm
»=
/J, J/
Gräns för område, avsett att omedelbart upplåtas till kronan.
Gräns för områden, avsedda att vid utvidgning av flygplatsen upplåtas till kronan.
Område inom vilket staden äger rätt att för skoländamål nyttja befintliga byggnader intill dess att Bällstavägen omlagts och staden skaffat andra skollokaler.
Befintlig högspänningsledning, som skall sänkas, när kronan så påfordrar.
Föreslagen ny sträckning för högspänningsledning.
På stadens mark beläget bergsparti, avsett att bortsprängas.
Höjdkurvor och höjd utmärkande ett plan, varöver ingen byggnad eller byggnadsdel må uppföras. Siffrorna beteckna höjd över havets medelvattenyta.
Beteckningar å rullningsbana.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 378. (Bilaga.)
2247 46 3
Pl. II. Denna karta tillhör 1945 års markkommissions förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden.
£ 4-e co
SÄ
-i. !
tRtt
jgfc3CTt
Utilia
ans
å
karten nied heldragen svart linje avgrtlnsado två områden skola enligt förslaget upplåtas till staden.
Bihang till riksdagens protokoll thili. I saini. Nr 378. (Bilaga.)