('med förslag till sjöar\xad betstidslag',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Nr 265.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till sjöar­ betstidslag; given Stockholms slott den 21 maj 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till sjöarbetstidslag.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Sammanfattning.

Enligt lagförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som närtrafik i jäm­ förelse med gällande lag. Vad först fjärrtrafiken angår bestämmes den ordi­ narie arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radioperso­ nal i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart fartyget har en bruttodräktighet av minst 500 registerton (vissa modifikationer gälla dock be­ träffande befälet). Den ordinarie arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar minskas i förslaget från 9 timmar (10 timmar för styrmän) till 8 timmar. Därutöver må å fartyg av mindre storleksordning i vissa fall förekomma arbete under ytterligare högst 1 timme. Vidare föreslås väsentliga inskränk­ ningar beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss samt å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 timmar å passagerarfartyg till 9 resp. 10 timmar. Jämväl den ordinarie arbetstiden i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonal. Såsom en ny­ het föreslås att i fj ärrtrafik vederlag i någon form skall utgå för den ordi­ narie arbetstid som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan och i andra fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om fartyg i när­ trafik upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i allmänhet 63 timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd. Förslaget, som avses skola träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom bland annat vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter pröv­ ning i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas för vissa existerande fartyg.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 265.

2 Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl . Maj:ts förslag:)

Nr 607. Förslag till Sjöarbetstidslag; Sjöarbetstidslag.

given Stockholms slott den 30 sep­ Härigenom förordnas som följer. tember 1938.

1 KAP. 1 KAP.

Inledande bestämmelser. Inledande bestämmelser. 1 §• 1 §• 1 mom. Denna lag äger, med ne­ 1 mom. Denna lag äger, med ne­ dan omförmälda undantag, tillämp­ dan omförmälda undantag, tillämp­ ning beträffande arbete som å svenskt ning beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av för­ räkning eller eljest på grund av för­ mans uppdrag ombord å fartyget el­ mans uppdrag utför ombord å farty­ ler annorstädes utför. get eller annorstädes. 2 mom. Från lagens tillämpning 2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete som utföres av undantages arbete som utföres av befälhavare å fartyg å vilket utom befälhavare å fartyg varå utom befälhavaren minst två personer äro denne minst två personer äro an­ anställda; ställda; förste (främste) styrman vilkens främste styrman vilkens skepps­ skeppstjänst icke är indelad i vakter, tjänst icke är indelad i vakter; eller vilken är anställd å fartyg i in­ skränktare fart än nordsjöfart; förste (främste) maskinist vilkens maskinchef vilkens skeppstjänst skeppstjänst icke är indelad i vakter, icke är indelad i vakter; eller vilken är anställd å fartyg i in­ skränktare fart än nordsjöfart; föreståndare för ekonomiavdelning­ föreståndare för ekonomiavdelning­ en å fartyg å vilket utom förestånda­ en å fartyg varå utom denne minst ren minst tre personer äro anställda tre personer äro anställda inom av­ inom avdelningen; delningen; läkare; läkare; person som är anställd uteslutande person som är anställd uteslutande för sjukvård; för sjukvård; radiotelegrafist som är anställd uteslutande i sådan egenskap; radiotelefonist som är anställd ute­ slutande i sådan egenskap; person vilken å fartyg i inskränk­ person vilken är anställd å far­ tare fart än nordsjöfart är anställd tyg med en bruttodräktighet under-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 3

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

huvudsakligen för passagerares di­ stigande 500 registerton huvudsakli­ rekta betjänande; gen för att direkt betjäna passage­ rare; person tillhörande redarens familj person tillhörande redarens familj å fartyg i inskränktare fart än nord­ å fartyg med en bruttodräktighet un­ sjöfart; derstigande 500 registerton; eller person som är anställd å fartyg av person som är anställd å fartyg av följande slag, nämligen: följande slag, nämligen a) kronan tillhörigt fartyg om vil­ a) kronan tillhörigt fartyg, såvida ket Konungen icke annorlunda för­ icke Konungen annorlunda förord­ ordnat, nat, b) fiske- eller fångstfartyg då det b) fiskefartyg då det användes så­ såsom sådant användes, eller fartyg som sådant, eller fartyg som nyttjas som nyttjas till verksamhet omedel­ till verksamhet omedelbart förbunden bart förbunden med fiske eller med fiske, fångst, c) isbrytar- eller räddnings- eller c) isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg då det såsom sådant bärgningsfartyg då det användes så­ användes, som sådant, d) lustfartyg, d) lustfartyg, e) skolfartyg som icke i allmän e) skolfartyg som icke i allmän trafik befordrar gods eller passage­ trafik befordrar gods eller passage­ rare, rare, f) segelfartyg utan hjälpmaskin, f) segelfartyg utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin vars bruttodräktighet understiger 100 vars bruttodräktighet understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg registerton, eller ock annat fartyg som har en nettodräktighet understi­ som har en nettodräktighet understi­ gande 20 registerton och nyttjas i gande 20 registerton, såvida ej Ko­ inskränktare fart än nordsjöfart, så­ nungen om fartyg varom nu är sagt vida ej Konungen om fartyg varom annorlunda förordnat. nu är sagt annorlunda förordnat. 3 mom. När synnerliga skäl där­ 3 mom. När synnerliga skäl där­ till äro, må Konungen, eller den myn­ till äro, må Konungen eller myndig­ dighet åt vilken Konungen må hava het som Konungen förordnar medgi­ uppdragit att i vissa avseenden där- va undantag jämväl i övrigt från tillutinnan utöva beslutanderätt, med­ lämpningen av denna lag. giva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen av denna lag. 2 §■ 2 §• 1 mom. I denna lag förstås med 1 mom. I denna lag förstås med skeppstjänst: arbete varom i 1 § skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 1 mom. sägs; mom. sägs;

4 Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:) s joman: en var som förrättar sjöman: en var som förrättar

skeppstjänst varå lagen äger tillämp­ skeppstjänst varå lagen äger tillämp­ ning; ning;

styrman: annan till fartygsbefälet styrman: annan till fartygsbefälet

hörande person än befälhavaren; hörande person än befälhavaren;

maskinist: till maskinbefälet hö­ rande person; ekonomipersonal: personal som är ekonomipersonal: personal som är

anställd för besättningens eller passa­ anställd för besättningens eller passa­ gerarnas förplägning eller uppassning gerarnas förplägning eller uppass­

eller andra sysslor som med dylikt ning eller andra sysslor som äga arbete äga samband, eller för expe- samband med dylikt arbete, eller för

ditionsgöromål eller annan liknande expeditionsgöromål eller annan lik­ tjänstgöring; nande tjänstgöring;

dagman: sjöman vilkens skepps­ dagman: sjöman vilkens skepps­

tjänst icke är indelad i vakter och tjänst icke är indelad i vakter och som ej tillhör ekonomipersonalen; som ej tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg: fartyg för vilket passagerarfartyg: fartyg för vilket

gällande passagerarfartygscertifikat gällande passagerarfartygscertifikat är utfärdat; är utfärdat;

oavbruten gång: färdsätt känne­ oavbruten gång: färdsätt känne­

tecknat därav att icke land angöres tecknat därav att icke land angöres eller eljest beröring med land äger eller eljest beröring med land äger rum under längre tid än 2 timmar rum under längre tid än 2 timmar vid varje tillfälle; vid varje tillfälle;

dygn: tiden från klockan 0 till dygn: tiden från klockan 0 till

klockan 24; klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller helgdag: dygn varå söndag eller

här i riket bruklig helgdag infaller; här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart: fart väster om linjen nordsjöfart: fart väster om linjen

Hanstholm-Lindesnäs och bortom Hanstholm—Lindesnäs och bortom Cuxhaven intill linjen Shetlands nord- Cuxhaven intill linjen Shetlands nord­ pynt—Trondheimsf jorden; 11 gra­ pynt—Trondheimsf jorden, 11 gra­ der västlig longitud (Irlands väst­ der västlig longitud (Irlands väst­ kust) och 48 grader nordlig latitud kust) och 48 grader nordlig latitud (Brest). (Brest). Fartyg skall under resa hela tiden Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestäm­ anses nyttjat i den fart som bestäm­ mes av det från svenskt land längst mes av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående far­ bort belägna i resan ingående farvatt­ vatten, dock ej i den mån fartyget net, dock ej i den mån fartyget till till följd av storm, sjöskada eller an­ följd av storm, sjöskada eller annan nan trängande nöd kommit utanför trängande nöd kommit utanför far­ farvatten som resan skolat omfatta. vatten som resan skolat omfatta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265. 5

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

2 mom. Vid beräknande av arbets­ 2 mom. Vid beräknande av arbets­

tid enligt denna lag skola undantagas tid enligt denna lag skola undanta­ dels måltidsrast, dels ock annat up­ gas dels måltidsrast, dels ock annat

pehåll i skeppstjänsten, försåvitt sjö­ uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjö­

mannen enligt förmans besked där­ mannen enligt förmans besked där­ under äger avlägsna sig från arbets­ under äger avlägsna sig från arbets­ platsen och uppehållet varar, där platsen och uppehållet varar, där frå­

fråga är om fartyg som i 9 § avses, ga är om fartyg som avses i 10 §,

minst en halv timme och eljest minst minst en halv timme och eljest minst 1 timme. 1 timme.

2 KAP. 2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som Ordinarie arbetstid å fartyg nyttjas i fjärrtrafik. i fjärrtrafik.

3 §• 3 §. I detta kapitel meddelade bestäm­ I detta kapitel meddelade bestäm­ melser avse fartyg som nyttjas i nord­ melser avse fartyg som nyttjas i sjö- eller vidsträcktare fart, eller i nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller fart vari ingår resa som under van­ i fart vari ingår resa som under van­ liga förhållanden kräver mer än 12 liga förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtra­ timmars oavbruten gång (fjärrtra­ fik). fik). 4 §. 4 §• Ordinarie arbetstid till sjöss för Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör vaktindelad sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen utgör samman­ ekonomipersonalen utgör högst 8 lagt högst 24 timmar för två dggn i timmar om dygnet i följande fall, följd, dock att arbetstiden för dggn nämligen räknat ej må överstiga a) 8 timmar för styrman i fall det a) för styrman i fall fartyget år för fartygets behöriga bemanning nö­ statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare diga antalet styrmän uppgår till minst fart och har en bruttodräktighet som tre; uppgår till minst 500 registerton el­ ler 2) inskränktare fart och har en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton; b) 8 timmar för maskinist i fall b) för sjöman som tillhör maskin­ det för fartygets behöriga bemanning befälet i fall fartyget är statt i 1) nödiga antalet maskinister uppgår nordsjö- eller vidsträcktare fart och till minst tre; har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en brut-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

todräktighet av minst 500 register­ ton eller 2) inskränktare fart och har en maskinstyrka överstigande 700 in­ dikerade hästkrafter eller en brutto­ dräktighet överstigande 1 000 regis­ terton; c) 8 timmar för sjöman som till­ c) för sjöman som tillhör däcks­ hör däcksmanskapet i fall fartygets manskapet i fall fartygets brutto­ bruttodräktighet överstiger 2 000 re­ dräktighet uppgår till minst 500 re­ gisterton; gisterton; d) 8 timmar för sjöman som till­ d) för sjöman som tillhör maskin­ hör maskinmanskapet i fall fartygets manskapet i fall fartyget har en ma­ bruttodräktighet överstiger 700 regis­ skinstyrka överstigande 700 indike­ terton; samt rade hästkrafter eller en bruttodräk­ tighet av minst 500 registerton; e) 8 timmar i annat fall än i punkt e) i annat fall än i punkt d) sägs d) sägs för eldare som har att för för eldare som har att för hand elda hand verkställa eldning med kol, där­ med kol, därest resan under vanliga est resan under vanliga förhållanden förhållanden kräver mer än 24 tim­ kräver mer än 24 timmars oavbruten mars oavbruten gång; samt gång samt fartyget är statt il) vid­ sträcktare fart ån nordsjöfart, eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka av minst 250 indikerade hästkrafter, eller ock 3) inskränktare fart och har en maskinstyrka av minst 600 in­ dikerade hästkrafter. f) för sjöman som tillhör radio­ personalen, därest fartygets brutto­ dräktighet uppgår till minst 500 re­ gisterton. I annat fall än under a) — f) sägs må den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen icke över­ stiga 25 timmar för två dygn i följd. I fall som i punkt a) avses må, ut­ över där angiven tid, styrman åläg­ gas att under högst 1 timme om dyg­ net såsom ordinarie arbete utföra nautiska och meteorologiska observa­ tioner ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål; styrman

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 7

(Gällande lag:) (Kungl Maj:ts förslag:)

som tillika är mot särskild ersättning anställd såsom radiotelegrafist eller radiotelefonist må under sistnämnda tid jämväl användas till radiotelegrafeller radiotelefontjänst samt därut­ över beordras att under ytterligare högst 2 timmar om dygnet såsom or­ dinarie arbete förrätta dylik telegrafeller telefontjänst.

Å helgdag må såsom ordinarie ar­ Å helgdag må såsom ordinarie ar­

bete till sjöss icke åläggas vaktinde- bete till sjöss icke åläggas sjöman lad sjöman annan skeppstjänst än 1) som avses i denna paragraf annan

sådan som erfordras för fartygets skeppstjänst än 1) sådan som erford­ framdrivande, manövrering eller na­ ras för fartygets framdrivande, ma­ vigering, ävensom därmed samman­ növrering eller navigering ävensom hängande arbete som ej kan tåla därmed sammanhängande arbete uppskov, 2) radiotelegraf- och radio­ som ej kan tåla uppskov, 2) radiote­ telefontjänst, 3) lättare rengöring och legraf- och radiotelefontjänst, 3) lät­ spolning av däck under sammanlagt tare rengöring och spolning av däck högst 1 timme samt 4) för besätt­ under sammanlagt högst 1 timme ningens förplägning erforderligt ar­ samt 4) för besättningens förplägning bete. erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf stadgas må hissning av aska som ho­ pats under fartygets gång åläggas sjöman som tillhör maskinmanska­ pet såsom ordinarie arbete.

5 §. 5 §• Ordinarie arbetstid till sjöss för Ordinarie arbetstid till sjöss för

dagman utgör för dygn räknat högst dagman utgör högst 8 timmar om

8 timmar, dock att arbetstiden icke dygnet. Arbetstiden må dock icke må överstiga 48 timmar i veckan, överstiga 48 timmar i veckan. Ej samt att dagman å helgdag icke må heller må å helgdag dagman under

under längre tid än sammanlagt längre tid än sammanlagt högst 1 högst 1 timme såsom ordinarie arbe­ timme såsom ordinarie arbete åläggas te åläggas annan skeppstjänst än så­ annan skeppstjänst än sådan som re­ dan som regelmässigt ingår i hans gelmässigt ingår i hans åliggande och åliggande och icke kan tåla uppskov. icke kan tåla uppskov. Ordinarie arbetstid till sjöss för Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat över- dagman skall, såvida ej annat överenskommits, förläggas mellan kloc­ enskommits, förläggas mellan kloc­ kan 6 och klockan 20. kan 0 och klockan 20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. (Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

6 §• 6 §• Ordinarie arbetstid till sjöss för Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersona­ sjöman tillhörande ekonomipersona­ len utgör för dygn räknat högst 10 len utgör högst timmar; å helgdag må dock dylik å passagerarfartyg: 10 tim­ sjöman icke såsom ordinarie arbete mar om dygnet under loppet av 15 åläggas annan skeppstjänst än sådan timmar i följd; samt som erfordras för besättningens och å annat fartyg: 9 timmar om passagerarnas förplägning jämte nö­ dygnet under loppet av 13 timmar i dig uppassning i övrigt samt lättare följd. rengöring. Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal skall, såvida ej an­ nat överenskommits, förläggas mel­ lan klockan 5 och klockan 20. Från tillämpning av förestående stadganden i denna paragraf undan­ tages arbete som utföres å passage­ rarfartyg, dock att ordinarie arbets­ tid för ekonomipersonal å dylikt far­ tyg icke må överstiga 12 timmar om dygnet, samt att denna arbetstid skall så förläggas, att en sammanhängande vilotid av minst 8 timmar erhålles under loppet av 25 timmar. Ekonomipersonalens ordinarie ar­ Ekonomipersonalens ordinarie ar­ betstid bör fördelas i enlighet med en betstid bör fördelas i enlighet med en av befälhavaren på förhand fastställd av befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan. arbetsplan.

7 §• 7 §• Ordinarie arbetstid vid fartygets 1 mom. Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn fartygets ankomst till eller avgång utgör för dygn räknat högst 10 tim­ från hamn utgör för sjöman som ej mar för styrman och högst 9 timmar tillhör ekonomipersonalen högst 8 för annan sjöman som ej tillhör eko­ timmar om dygnet. Nyttjas fartyget i nomipersonalen, dock att inskränktare fart än nordsjöfart och uppgår dess bruttodräktighet till högst 1 200 registerton, må dock sjö­ mannen utöver sagda tid såsom ordi­ narie arbete under sammanlagt högst 1 timme om dygnet åläggas skepps­ tjänst av följande slag, nämligen 1)

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:) skeppstjänst som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering ävensom därmed samman­ hängande arbete som ej kan tåla upp­ skov, 2) arbete för fartygets klargöring i anledning av ankomsten eller avgången samt 3) arbete för ilandförande och ombordtagande av passage­ rare, post och passagerares effekter. a) arbetstiden för sådan till ma­ skinpersonalen hörande sjöman vil­ kens skeppst jänst till sjöss är indelad i vakter, ej må överstiga den för sjö­ mannen i fråga stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss; b) k helgdag annan skeppstjänst Å helgdag må annan skeppstjänst icke må åläggas sjöman än sådan icke åläggas sjömannen såsom ordisom erfordras för fartygets framdri- narie arbete än dels skeppstjänst som vande, manövrering eller navigering, i första stycket sägs, dels arbete av ävensom därmed sammanhängande följande slag, nämligen 1) radiotelearbete som ej kan tåla uppskov, 2) graf- och radiotelefontjanst, 2) arradiotelegraf- och radiotelefontjänst, bete för ombordtagande av proviant 3) arbete för fartygets klargöring i och skeppsförnödenheter i mindre anledning av ankomsten eller avgång- omfattning, 3) lastning och lossning en, h-) arbete för ilandförande och av styckegods i mindre omfattning ombordtagande av passagerare, post och av gods vars lastning eller lossoch passagerares effekter samt om- ning ej kan utan fara för godset uppbordtagande av proviant och skepps- skjutas, 4 ) lättare rengöring och spolförnödenheter i mindre omfattning, ning av däck under sammanlagt 5) lastning och lossning av stycke- högst 1 timme samt 5) för besättgods i mindre omfattning och av gods ningens förplägning erforderligt ar­ vars lastning eller lossning ej kan bete. utan fara för godset uppskjutas, 6) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst 1 tim­ me samt 7) för besättningens förpläg­ ning erforderligt arbete. Utöver vad ovan i denna paragraf stadgas må hissning av aska som ho­ pats under fartygets gång åläggas sjöman som tillhör maskinmanska­ pet såsom ordinarie arbete. Befinner sig fartyget till sjöss eller Befinner sig fartyget till sjöss eller eljest i gång under större delen av eljest i gång under större delen av

Kungi. Maj.ts proposition nr 265. (Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

dygn varunder ankomst till eller av­ dygn varunder fartyget ankommer till gång från hamn äger rum, må vid be» eller avgår från hamn, må vid beräk­

räkning av ordinarie arbetstid för ning av ordinarie arbetstid för vakt­ vaktindelad sjöman å sådant dygn indelad sjöman å sådant dygn tilläm­ tillämpas de bestämmelser som en» pas de bestämmelser som enligt 4 § ligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss; gälla, då fartyget är till sjöss; dock dock att i dylikt fall skeppstjänst icke att i dylikt fall skeppstjänst icke må, må, medan fartyget ligger förtöjt el­ medan fartyget ligger förtöjt eller för­ ler förankrat i hamn, såsom ordina­ ankrat i hamn, såsom ordinarie arbete rie arbete åläggas sådan sjöman un­ åläggas sådan sjöman under längre der längre tid än 1 timme. tid än 1 timme. Beträffande ordinarie arbetstid för

2 mom. Beträffande ordinarie ar­

sjöman tillhörande ekonomipersona­ betstid för sjöman tillhörande ekono­ len skola vid fartygets ankomst till mipersonalen skola vid fartygets an­ eller avgång från hamn bestämmel­ komst till eller avgång från hamn be­ serna i 6 § lända till efterrättelse. stämmelserna i 6 § lända till efterrät­ telse.

8 §•

8 §• Ordinarie arbetstid under fartygets

1 mom. Ordinarie arbetstid under

uppehåll i hamn utgör fartygets uppehåll i hamn utgör för för sjöman som ej tillhör ekonomi­ sjöman som ej tillhör ekonomiperso­ personalen högst 8 timmar om dyg­ nalen högst 8 timmar om dygnet.

net och högst 48 timmar i veckan; Arbetstiden må dock icke överstiga 48 samt timmar i veckan. Ej heller må å helg­ dag sjömannen såsom ordinarie ar­ bete åläggas annan skeppstjänst än

vanligen förekommande löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1 timme.

för sjöman som tillhör ekonomi- 2 mom. För sjöman som tillhör personalen högst 8 timmar om dyg­ ekonomipersonalen utgör ordinarie net, dock att, där för behörig fort­ arbetstid under fartygets uppehåll i gång av den övriga besättningens hamn för dygn högst skeppstjänst eller för passagerarnas å passagerarfartyg: betjänande så kräves, dylik sjöman då passagerare finnes ombord, 10 må, utöver sagda tid, såsom ordinarie timmar under loppet av H timmar i arbete åläggas skeppstjänst å passa­ följd; och gerarfartyg under sammanlagt högst i annat fall 8 timmar under loppet

2 timmar om dygnet, och å annat av 12 timmar i följd, dock att arbets-

Kungl. Maj.ts proposition nr 265. (Kungl. Maj:ts förslag:) (Gällande lag:)

1 tiden icke må överstiga 5 timmar å fartyg under sammanlagt högst lördag eller helgdag samt att annan timme om dygnet. ekonomipersonal än köks- och upppassarpersonal å helgdag icke må så­ som ordinarie arbete åläggas annan skeppst jänst än vanligen förekom­ mande löpande göromål eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 tim­ mar; samt å annat fartyg: 8 timmar under loppet av 12 tim­ mar i följd, dock att arbetstiden icke må överstiga 6 timmar å lördag samt att ekonomipersonalen å helgdag icke må åläggas annan skeppstjänst än så­ dan som erfordras för besättningens och passagerares förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lätta­ re rengöring under sammanlagt högst 5 timmar. Å helgdag må såsom ordinarie ar­ bete i hamn icke åläggas sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen annan skeppstjänst än vanligen förekom­ mande löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1 tim­ me; ej heller må å helgdag såsom or­ dinarie arbete i hamn åläggas ekono­ mipersonalen annan skeppst jänst än sådan som erfordras för besättning­ ens och passagerarnas förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring. 3 mom. Ordinarie arbetstid i Ordinarie arbetstid i hamn skall hamn skall, såvida ej annat överensförläggas för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, å söckendag mel­ kommits eller är i vederbörande hamn lan klockan 6 och klockan 18 och å brukligt, förläggas för sjöman som ej tillhör ekono­ helgdag mellan klockan 7 och kloc­ mipersonalen, å söckendag mellan kan 9, såvida ej annat överenskomklockan 6 och klockan 18 och å helg­ mits eller är i vederbörande hamn dag mellan klockan 7 och klockan 9; brukligt, samt för ekonomipersonalen å annat fartyg än passagerarfartyg å samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 265-

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:) söclcendag mellan klockan 5 och kloc­ för ekonomipersonalen å fartyg kan 19 och å helgdag mellan klockan som icke för passagerare, till tiden 6 och klockan 19, såvida ej annat för- före klockan 19. anledes av sådan ändrad förläggning av arbetstid varom nyss nämnts.

9 §. Överstiger den ordinarie arbets­ tiden a) 48 timmar under loppet av en vecka då fråga är om vaktindelad sjöman vars ordinarie arbetstid till sjöss utgör högst 8 timmar om dyg­ net, eller b) 112 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om annan sjöman, skall sjömannen för överskjutande tid åtnjuta vederlag i form av fri­ tid eller på annat sätt enligt vad därom må fastställas genom kollek­ tivavtal eller annan överenskommelse.

3 KAP. 3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som Ordinarie arbetstid å fartyg nyttjas i närtrafik. i närtrafik.

9 §• 10 §. Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skepps- sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten ej är anordnad i enlighet tjänsten ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kapitlet stadgas, ordina­ med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie rie arbetstid utgöra högst 24 timmar arbetstid utgöra högst 24 timmar för för två dygn i följd, två dygn i följd; dock må arbetstiden dock att sjöman som ej tillhör eko­ icke överstiga 112 timmar under lop­ nomipersonalen å passagerarfartyg, pet av två veckor i följd. icke må såsom ordinarie arbete åläg­ gas skeppstjänst under längre tid än sammanlagt 63 timmar i veckan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

4 KAP. 4 KAP-

Säkerhetstjänst och övertidsarbete. Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.

JO §. 11 §•

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stad­ Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas gas må skeppstjänst åläggas sjöman må skeppstjänst åläggas sjöman då fråga är om då fråga är om: a) skeppstjänst som ovillkorligen a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande erfordras med hänsyn till hotande fara för fartyg, liv eller gods; fara för fartyg, liv eller gods; b) skeppstjänst som erfordras för b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, lämnande av hjälp varom i 34 a, 223 eller 223 a § sjölagen sägs; 223 eller 223 a § sjölagen sägs; c) deltagande i sådana övningar c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsmed bärgnings- och eldsläckningsredskap samt andra säkerhetsanord­ redskap samt andra säkerhetsanord­

ningar som i enlighet med vad där­ ningar som anställas i enlighet med om särskilt stadgas varda anställda. vad därom särskilt stadgas; eller d) sedvanliga och nödvändiga nau­ tiska och meteorologiska observatio­ ner.

För skeppstjänst som sjöman ut­ För skeppstjänst som sjöman ut­ för på grund av förestående bestäm­ för på grund av förestående bestäm­ melser är han, såvida ej annat över- melser är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till sär­ enskommits, icke berättigad till sär­ skild ersättning. skild ersättning. 11 §• 12 §. Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stad­ Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas må mot ersättning åläggas sjöman gas må mot ersättning åläggas sjö­

jämväl annan än i 11 § omförmäld man jämväl annan än i 10 § omför­

mäld skeppstjänst (övertidsarbete). skeppstjänst (övertidsarbete).

13 §.

12 §. Övertidsarbete må åläggas sjöman Till övertidsarbete må sjöman an­ under högst 24 timmar i veckan. Dock vändas högst 24 timmar i veckan, dock må övertidsarbete icke förekomma i att å fartyg i fjärrtrafik över­

sådan utsträckning att tiden för sjö­

tidsarbete icke må förekomma i så­

dan utsträckning att tiden för sjö­ mannens skeppstjänst under ett och mannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle upp­ samma dygn därigenom skulle upp­ gå till mer än 16 timmar.

Övertidsarbete bör ej förekomma gå till mer än 16 timmar; å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart må regelbundet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 265. (Gällande lag:) (Kungl Maj:ts förslag:)

övertidsarbete ej heller förekomma regelbundet till sjöss. Har styrman å vars arbete stadgandet i 4 § punkt a) äger tillämpning, utöver där angiven tid såsom ordinarie arbete under mer än 1 timme, för dygn räknat, ålagts radiotelegraf- eller radiotelefontjänst, skall från här medgiven tid för över­ tidsarbete av högst 24 timmar i vec­ kan avdragas den tid styrmannen så­ lunda mer än 1 timme för dygn ta­ gits i anspråk för radiotelegraf- el­ ler radiotelefontjänst. Från nu stadgad begränsning un­ Från den i första stycket stadga­

dantages övertidsarbete som erford­

de begränsningen undantages över­

ras för: tidsarbete som erfordras för a) nödig vakttjänst i hamn; a) nödig vakttjänst i hamn; b) vidtagande av åtgärd som blivit b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn; påbjuden av myndighet i hamn; c) skeppstjänst som föranledes c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under därav att besättningen blivit under

pågående resa förminskad; pågående resa förminskad; eller

d) annan skeppstjänst som ej d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste kan tåla uppskov och som måste fullgöras å tid då sjöman icke eljest fullgöras å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta ar­ enligt denna lag har att förrätta ar­ bete. bete.

13 §. U §.

1 mom. Ersättning för övertidsar­ 1 mom. Ersättning för övertidsar­

bete skall utgå i penningar, eller ock bete skall utgå i penningar eller ock, då fråga är om vakttjänst i hamn el­ då fråga är om vakttjänst i hamn el­ ler om arbete utfört av sjöman som ler om arbete utfört av sjöman som icke uppbär kontant lön, beredas i icke uppbär kontant lön, beredas i form av fritid. form av fritid.

2 mom. Övertidsersättning, som ut­ 2 mom. Övertidsersättning som ut­

går i penningar, skall för timme räk­ går i penningar skall för timme räk­ nat utgöra, när övertidsarbetet ut­ nat utgöra, när övertidsarbetet ut­ förts å söckendag, minst en 150-del, förts å söckendag, minst en 150-del och när övertidsarbetet utförts å och, när övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjöman­ helgdag, minst en 75-del av sjöman­ nens kontanta månadslön, oberäknat nens kontanta månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svaran­ kostpenningar eller däremot svaran­ de ersättning. de ersättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 15

(Gällande lag:) (Kungl Maj.ts förslag:)

Övertidsersättningen skall beräk­ övertidsersättningen skall beräk­ nas särskilt för varje tillfälle över­ nas särskilt för varje tillfälle över­ tidsarbete tftförts, Varvid påbörjad tidsarbete utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme. halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets er­ 3 mom. Då övertidsarbete ersät­ sättande med fritid skall iakttagas, tes med fritid skall iakttagas, att mot

övertiden svarande fritid förlägges att mot övertiden svarande fritid till samma dygn som det varunder förlägges till samma dygn som det, övertidsarbetet utföres, eller ock till varunder övertidsarbetet utföres, el­ ler ock till närmast föregående eller närmast föregående eller efterföljan­

efterföljande helgfria dygn samt att, de helgfria dygn. Är fråga om sjö­ man som uppbär kontant lön, skall då fråga är om sjöman som uppbär fritiden beredas i hamn och må icke, kontant lön, fritiden beredes i hamn

om övertidsarbetet utföres å helgdag, och, om övertidsarbetet utföres å

helgdag, förläggas till söckendag varunder icke förlägges till söckendag,

sjömannen utför övertidsarbete mot varunder sjömannen utför övertids­ arbete mot annan ersättning än fri­ annan ersättning än fritid å samma söckendag. tid å samma söckendag.

5 KAP. 5 KAP.

Övriga bestämmelser. Övriga bestämmelser.

U §. 15 §.

Innehåller avtal om skeppstjänst Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, villkor stridande mot denna lag, vare det villkor utan verkan, där ej vare det villkor utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits om sådant villkor överenskommits genom kollektivavtal samt villkoret genom parterna bindande kollektiv­ godkänts av Konungen eller myndig­ avtal samt villkoret godkänts av Ko­

nungen, eller den myndighet åt vil­ het som Konungen förordnat. ken Konungen må liava uppdragit prövningen därutinnan.

15 §. 16 §. För varje dag varunder övertids­ Det åligger befälhavaren eller, un­

der hans tillsyn och ansvar, styrman

arbete förekommer åligger det befäl­ havaren eller, under hans tillsyn och eller någon av maskinbefälet eller ansvar, styrman eller maskinist eller föreståndare för ekonomiavdelningen föreståndare för ekonomiavdelning­ att föra arbetstids journal upprättad

en att enligt formulär som fastställes av

senast nästfoljande dag här­

fartygsinspektionens chefsmyndighet.

om göra anteckning i särskild över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl Maj.ts förslag:)

tidsjournal, upprättad enligt formu­ Anteckningarna i journalen skola in­ lär som fastställes av fartygsinspek- föras senast dagen efter den under vil­ tionens chefsmyndighet. ken arbetet utföres. Ej må någon vars rätt är därav Ej må någon vars rätt är beroen­ beroende förvägras att om övertids- de därav förvägras att erhålla nö­ journals innehåll undfå nödig kän­ dig kännedom om arbetstids journals nedom och att därav taga skriftligt innehåll och att taga skriftligt utdrag utdrag. Övertidsjournal skall av re­ därav. Arbetstids journal skall av re­

daren förvaras minst två år efter daren förvaras minst två år efter dess avslutning. dess avslutning. När skäl därtill äro må Konungen, När skäl därtill äro må Konungen

eller den myndighet Konungen där­ eller myndighet som Konungen för­ till förordnar, meddela eftergift från ordnar meddela eftergift från skyl­ skyldigheten att föra övertidsjournal digheten att föra arbetstids journal såvitt angår fartyg i inskränktare såvitt angår fartyg med en bruttofart än nordsjöfart. dräktighet understigande 500 regis­ terton.

16 §. 17 §.

Befälhavare skall tillse att ett Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes till­ exemplar av denna lag finnes till­ gängligt ombord å fartyget. gängligt ombord å fartyget.

17 §. 18 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan; och skall i övrigt be­ tillsynsorgan. I övrigt skall beträffan­ träffande tillsynen i tillämpliga delar de tillsynen i tillämpliga delar lända lända till efterrättelse vad i 1, 6 och till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) (nr 349) om tillsyn å fartyg finnes om tillsyn å fartyg finnes stadgat. stadgat.

Närmare föreskrifter angående till­ Närmare föreskrifter angående till­ synens utövande meddelas av Ko­ synen meddelas av Konungen.

nungen.

18 §. 19 §.

Befälhavare som använder sjöman Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i till skeppstjänst i strid mot vad i denna lag stadgas, straffes med dags­ denna lag stadgas, straffes med dags­ böter. böter. Lika med befälhavare straffes re­ Lika med befälhavare straffes re­ dare, där förseelsen skett med hans dare, där förseelsen skett med hans vetskap och vilja. vetskap och vilja.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 265. 17

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Frihet från ansvar enligt denna Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där visas paragraf äger dock rum, där det kan kan att tillgång till nödig bemanning visas att tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjäns- för att i allo anordna skeppstjänsten ten i enlighet med denna lag icke fun- i enlighet med denna lag icke fun­ nits i senast besökta hamn. nits i senast besökta hamn. 19 §. 20 §. Bryter befälhavare, styrman, ma- Bryter någon mot föreskrift som skinist, föreståndare för ekonomiav- är meddelad i 16 §, straffes med dagsdelningen eller redare mot bestäm- böter. melse som är meddelad i 15 §, straf­ fes med dagsböter.

20 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada gö­ ra, fört falsk övertidsjournal eller övertids journalen ändrat eller för­ stört, undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Har redare gjort sig skyldig till förseelse som nu sagts, eller har så­ dan av befälhavaren begången för­ seelse skett med redarens vetskap och vilja, vare han förfallen till ena­ handa ansvar. Vad här sagts om befälhavare gäl­ ler även styrman, maskinist och före­ ståndare för ekonomiavdelningen.

21 §. 21 §.

Åsidosätter befälhavare den skyl- Åsidosätter befälhavare den skyl­ dighet som enligt 16 § åligger ho- dighet som enligt 17 § åligger ho­ nom, straffes med böter från och nom, straffes med böter från och med fem till och med etthundra med fem till och med etthundra kronor. kronor.

22 §.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse varom i denna lag sägs. 23 §. 22 §. Om domstol i tvistemål som bör be- Om domstol i tvistemål som bör be­ dömas efter denna lag skall vad i dömas efter denna lag skall vad i liihanq till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 265.

18 Kungi. Maj:ts proposition nr 265-

(Gällande lag:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

86 —88 §§ sjömanslagen stadgas äga 86 och 87 §§ sjömanslagen stadgas motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

24 §. 23 §. Om domstol i mål rörande förseel­ Om domstol i mål rörande förseel­ se varom i denna lag sägs skall vad se varom i denna lag sägs skall vad i 89 § sjömanslagen stadgas äga mot­ i 89 § sjömanslagen stadgas äga mot­ svarande tillämpning. svarande tillämpning.

25 §. 24 §. Böter som ådömas enligt denna Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1939. nuari 1949. Genom denna lag upphäves sjöar­ betstidslagen den 30 september 1938 (nr 607). I fråga om domstol i tviste­ mål som bör bedömas efter sistnämn­ da lag skall dock vad där är stadgat alltjämt gälla. Vederbörande myndighet äger att Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft jämväl innan denna lag trätt i kraft meddela undantag som avses i 1 § meddela undantag som avses i 1 § 3 mom. och 15 § eller godkännande 3 mom. och 16 § eller godkännande som avses i 14 §. som avses i 15 §. I fråga om fartyg som vid denna I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk lags ikraftträdande redan i svensk mans ägo nyttjas till sjöfart, eller som ägo nyttjas till sjöfart, eller som då då redan är under byggnad för svensk är under byggnad för svensk räkning mans räkning och blivit sjösatt, gäller och blivit sjösatt, gäller följande: följande: Erfordras vid tillämpning av stad- Erfordras vid tillämpning av stadgandena i 4 § punkt c) och d) an­ gandena i 4 § punkterna a) — f) an­ gående ordinarie arbetstid till sjöss gående ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör däcks- eller för sjöman som tillhör däcks-, ma­ maskinmanskapet större antal man skin- eller radiopersonalen större an­ än det för vilket fartygets bostäder tal man än det för vilket fartygets bo­ eller stadigvarande inrättningar äro städer eller stadigvarande inrättning­ avsedda, må där Konungen, eller den ar äro avsedda, må där Konungen myndighet åt vilken Konungen må eller myndighet som Konungen för­ hava uppdragit prövningen därutin- ordnar funnit anordnande av ytter-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

(Gällande lag:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

nan, funnit anordnande av ytterligare ligare bostäder eller inrättningar icke bostäder eller inrättningar icke vara vara praktiskt möjligt eller icke kun­ praktiskt möjligt eller icke kunna ske na ske utan oskälig kostnad, samt utan oskälig kostnad, samt däröver särskilt bevis utfärdats därom, ordi­ utfärdats särskilt bevis, ordinarie ar­ narie arbetstid till sjöss för sjöman­ betstid till sjöss för sjöman, varom nen beräknas utan avseende å vad här är fråga, beräknas utan avseende i nämnda stadganden föreskrives. å vad i nämnda lagrum stadgas. Be­ Bevis som nyss sagts må icke utfär­ vis som nyss sagts må icke utfärdas das att gälla för längre tid än fyra att gälla för längre tid än fyra år åt år åt gången; beviset skall förvaras gången; beviset skall förvaras ombord. ombord.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1958.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , G jöres , D anielson , V ougt , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg , W eijne .

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdeparte­ menten anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, följande. Genom beslut den 18 januari och den 1 februari 1946 bemyndigade Kungl. Maj :t min företrädare i ämbetet att tillkalla sju utredningsmän för att verk­ ställa utredning och avgiva förslag i fråga om sjöfolkets levnads- och arbets­ förhållanden. Enligt direktiven för utredningen skulle utredningsmännen bl. a. undersöka möjligheterna för en mera allmän tillämpning inom sjö­ fartens område av principen om 8-timmars arbetsdag. Såsom utredningsmän tillkallades fil. dr. A. Björnberg, ordförande, kommerserådet G. Böös, direk­ tören H. F. Beuterskiöld, förbundsordföranden J. Svensson, direktören A. Söre, ombudsmannen E. Blomgren och sjökaptenen Å. Strömberg. Sedan Björnberg erhållit begärt entledigande, förordnades den 5 juni 1947 f. d. ord­ föranden i Landsorganisationen i Sverige Aug. Lindberg till ordförande i kommittén. Utredningen, som antagit benämningen 1946 års sjömanskommitté, har den 2 februari 1948 avgivit betänkande med förslag till sjöar­ betstidslag (SOU 1948: 16). Förslaget är icke enhälligt. Särskilda ytt­ randen ha sålunda avgivits av kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld. över betänkandet ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium, delega­ tionen för det internationella socialpolitiska samarbetet, Sveriges fartygsbefälsförening, Inrikessjöfartens befälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewartsföreningen, Landsorganisa­ tionen i Sverige, Sveriges redareförening, Kanalflottans rederiförening, Skär­ gårds- och mälarflottornas rederiförening, Föreningen Sveriges inrikessjöfart, Sveriges segelfartygsförening och Svenska arbetsgivareföreningen. Sve­ riges allmänna sjöfartsförening, som erhållit tillfälle att yttra sig över be­ tänkandet, har icke inkommit med yttrande. På grundval av vad sålunda i ärendet förekommit har inom handelsde­ partementet upprättats förslag till ny sjöarbetstidslag. Detta torde såsom

Bihang fogas till statsrådsprotokollet för denna dag. I detta bihang har gäl­

lande sjöarbetstidslag sammanställts i parallelltext med departementsförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265. 21

Inledning.

Den första lagen om arbetstiden till sjöss å svenska fartyg utfärdades år 1919 och trädde i kraft den 1 januari 1920. Lagen, som var av provisorisk karaktär, erhöll med vissa smärre ändringar förlängd giltighet intill 1926 års utgång. Den följande lagen, utfärdad den 13 juli 1926, var gällande under en försöksperiod av fyra år. Efter vissa ändringar förlängdes den 1930 på tre år. En anledning till att lagstiftningen förblev provisorisk var att frågan om en internationell reglering av sjöarbetstidsspörsmålet, som upptagits av Internationella arbetsorganisationen och behandlats vid dess trettonde generalkonferens (tredje sjöfartskonferensen) i Geneve 1929, inom en nära framtid väntades få sin lösning. Den fortsatta internationella behandlingen av frågan lät emellertid vänta på sig. Bland annat denna om­ ständighet föranledde att 1926 års lag erhöll fortsatt provisorisk giltighet intill utgången av år 1934. För 1934 års riksdag framlades emellertid förslag om en permanent sjöarbetstidslag. Förslaget innebar en närmare anpassning av arbetstiden till sjöss till de principer, som gällde för arbetstiden i land. Vid förslagets anmälan inför Kungl. Maj :t yttrade föredragande departe­ mentschefen bl. a., att Internationella arbelsorganisationens befattningstagande med saken icke borde få utgöra hinder för genomförande av erforder­ liga förbättringar i den svenska sjöarbetstidslagstiftningen. Vid riksdagsbe­ handlingen hemställde andra lagutskottet, i anslutning till ett uttalande av lagrådet, att riksdagen måtte med hänsyn till att arbetstiden å fartyg vore föremål för internationell behandling för sin del antaga lag i ämnet i enlighet med ett av utskottet framlagt förslag, innebärande fortsatt provisorisk för­ längning av 1926 års sjöarbetstidslag. Med bifall till utskottets hemställan antog riksdagen lagförslaget, varefter Kungl. Maj :t utfärdade lag den 12 oktober 1934 angående fortsatt giltighet av 1926 års sjöarbetstidslag till och med den 31 december 1937. Vid Internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens i Geneve antogs den 24 oktober 1936 bl. a. en konvention angående arbetstid och bemanning å fartyg jämte en rekommendation i samma ämnen. Rörande innehållet i konventionen och rekommendationen torde få hänvisas till Kungl. Maj :ts proposition nr 223 till 1938 års riksdag. Den 22—30 januari 1937 hölls en konferens i Stockholm mellan repre­ sentanter för svenska, danska, finska och norska regeringarna med syfte att åvägabringa ensartade regler i de nordiska länderna rörande bl. a. sjö­ arbetstiden. Konferensen ledde bl. a. till enighet beträffande i huvudsak lik­ artade bestämmelser för de nordiska länderna rörande sjöarbetstiden. På grundval härav utarbetades ett oförbindligt förslag, grundat på Internatio­ nella arbetsorganisationens konventionsförslag. Med hänsyn bl. a. till det pågående nordiska samarbetet utfärdades den 13 maj 1937 en provisorisk lag angående fortsatt giltighet av 1926 års sjö­ arbetstidslag till och med den 31 december 1938.

22 Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

Under år 1937 fortsatte det nordiska samarbetet. Sålunda höllos över­ läggningar mellan representanter för de nordiska länderna i Oslo rörande huvudprinciperna för det gemensamma lagstiftningsarbetet samt i Köpen­ hamn för författningsteknisk sammanjämkning av de förslag beträffande reglering av sjöfolkets arbetstid, som framkommit inom de olika länderna. Bl. a. på grundval härav framlade Kungl. Maj :t till 1938 års riksdag pro­ position (nr 223) med förslag till sjöarbetstidslag. Propositionen innefatta­ de även förslag att 1936 års arbetstids- och bemanningskonvention måtte ratificeras, dock med det förbehåll att såsom villkor för ikraftträdande av svensk ratifikation skulle uppställas fordran på ratifikation av, förutom övriga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen samt Storbritannien. Propositionen bifölls av riksdagen, och i enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 30 september 1938 (nr 607) ny sjöarbetstidslag att träda i kraft den 1 januari 1939. Den 16 december 1938 ratificerade Sverige Genévekonventionen angående arbetstid och bemanning å fartyg. Konventionen, som ratificerats av, förutom Sverige, Amerikas Förenta Stater, Australien och Belgien, har icke trätt i kraft.

Gällande sjöarbetstidslag.

Gällande sjöarbetstidslag är, såsom förut nämnts, återgiven i bihang till statsrådsprotokollet. Enligt lagen utgör den ordinarie arbetstiden till sjöss å fartyg i fjärrtrafik högst 8 timmar om dygnet för styrmän och maskinis­ ter, där det för behörig bemanning enligt befälsförordningen kräves minst tre av vardera kategorien, samt för däcks- och maskinmanskapet å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 2 000, resp. 700 registerton. Dagmän­ nen ha i fj ärrtrafik en arbetstid till sjöss av högst 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan. Under ankomst- och avgångsdygn utgör den dagliga arbetstiden å fartyg i fjärrtrafik högst 10 timmar för styrmän och 9 timmar för annan sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, med undantag av trevaktindelad maskinpersonal, för vilken den dagliga arbetstiden är bestämd till högst 8 timmar. Ordinarie arbetstid under fartygs uppehåll i hamn är för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan i fjärrtrafik. Den dagliga ordinarie arbetstiden för ekonomipersonalen å fartyg i fjärrtrafik är till sjöss samt under ankomstoch avgångsdygn högst 10 timmar på lastfartyg och 12 timmar på passage­ rarfartyg samt i hamn högst 8 timmar, dock att personalen för vissa slag av arbeten i hamn får användas under ytterligare 1 timme om dagen å last­ fartyg och 2 timmar å passagerarfartyg. I närtrafik är den ordinarie arbets­ tiden högst 24 timmar för två dygn i följd med den begränsningen att sjö­ man, som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må åläggas skeppstjänst såsom ordinarie arbete under sammanlagt högst 63 timmar i veckan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Seattlekonventionen år 1946.

I juni månad 1946 ägde Internationella arbetskonferensens tjuguåttonde session (sjätte sjöfartskonferensen) rum i Seattle. Vid konferensen, som samlat representanter för 32 länder, antogos nio konventioner jämte ett an­ tal rekommendationer. Bl. a. antogs en konvention (nr 76) angående hyior,

arbetstid och bemanning å fartyg. Konventionen torde såsom Bilaga I få

fogas till statsrådsprotokollet. Konventionen äger tillämpning å maskindrivna handelsfartyg med en bruttodräktighet om 500 registerton eller mera. Å fartyg i vad konventio­ nen benämner fj ärrtrafik utgör arbetstiden för befäl och manskap inom däcks-, maskin- och radioavdelningarna till sjöss och å ankomst- och avgångsdagar högst 8 timmar om dygnet samt i hamn 2 timmar (för visst arbete) å söndagar och 8 timmar å övriga dagar. Arbetstid därutöver be­ traktas såsom övertid för vilken särskild ersättning skall utgå. Ifall det totala antalet arbetstimmar under en vecka överstiger 48 — med undan­ tag av tid som betraktas såsom övertid — skall i enlighet med vad som kan överenskommas genom kollektivavtal mellan redar- och sjöfolksorganisationer kompensation lämnas i form av fritid i hamn eller annorledes. I fart som enligt konventionen må anses såsom närtrafik utgör förenämnda personals ordinarie arbetstid till sjöss 24 timmar för två dygn i följd; under hamndygn må den ordinarie arbetstiden liksom i fj ärrtrafik utgöra högst 2 timmar på söndagar samt högst 8 timmar övriga dagar. För ar­ betstid därutöver skall övertidsersättning utgå. överstiger det samman­ lagda antalet arbetstimmar, övertidsarbete oräknat, 112 timmar under en period av två veckor i följd (eller sålunda genomsnittligt 8 timmar per dygn), skall på samma sätt som stadgas för fartyg i fjärrtrafilc kompensa­ tion lämnas för arbetstid utöver nämnda timantal. Konventionens före­ skrifter innebära sålunda i stor utsträckning tillämpning av 8-timmarsdagen och 48-timmarsveckan för personalen inom däcks-, maskin- och radioavdel­ ningarna. I fråga om personer som tillhöra ekonomiavdelningen innehåller kon­ ventionen särskilda bestämmelser dels för passagerarfartyg, dels för andra fartyg. Till sjöss samt å ankomst- och avgångsdygn utgör den ordinarie ar­ betstiden för dygn räknat högst 10 timmar å passagerarfartyg samt 9 tim­ mar å annat fartyg. Å passagerarfartyg utgör arbetstiden i hamn, då pas­ sagerare finnas ombord, högst 10 timmar om dygnet samt i annat fall högst 8 timmar om dygnet, utom å lördagar, då den utgör 5 timmar, samt å söndagar, då den utgör 5 timmar för personal i mässtjänst samt 2 timmar för annan personal. Å lastfartyg må den ordinarie arbetstiden i hamn upp­ gå till högst 8 timmar om dygnet, utom å lördagar och söndagar, då den är maximerad till 6 resp. 5 timmar. Även för ekonomipersonalen stadgas, att vederbörande sjöman skall för ordinarie arbetstid utöver 112 timmar under två veckor i följd åtnjuta kompensation enligt vad som kan over-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

enskommas genom kollektivavtal i form av fritid i hamn eller annorledes. Sålunda har principen om 8 timmars arbetsdag i viss mån antagits jämväl för ekonomipersonalen, och konventionens bestämmelser innebära härutinnan en väsentlig begränsning av den ordinarie arbetstiden i jämförelse med vad som hittills i allmänhet praktiserats inom handelsflottorna. Frågan om ratificering av konventionen törelades 1947 års riksdag (prop. nr 321). Vid anmälan av ärendet i statsrådet anförde jag, att enär de i kon­ ventionen berörda frågorna vore föremål för utredning av sjömanskommittén, konventionen icke för det dåvarande borde ratificeras. Då det framstode sasom önskvärt att skapa förutsättningar för ratifikation vid en se­ nare tidpunkt, vore det dock angeläget, att de i konventionen uttryckta principerna beaktades vid det fortsatta utredningsarbetet, i den utsträckning så kunde befinnas möjligt och lämpligt. Riksdagen yttrade (skr. nr 477), att riksdagen på de i propositionen anförda skälen ansåge, att med av­ görandet av frågan om ratificering borde tills vidare anstå. I det fortsatta lagstiftningsarbetet borde emellertid eftersträvas, att konventionen så små­ ningom skulle kunna ratificeras. Frågan om ratificering av konventionen dryftades vid en nordisk kon­ ferens i Oslo hösten 1947. Därvid framhölls från olika håll, att konventio­ nen icke innehåller någon övergångs- eller dispensbestämmelse, som med­ ger att hänsyn tages till eventuell bemanningsbrist eller till de tekniska svå­ righeter som kunna föreligga för ombyggnad av fartygen. Likaså framhölls det betänkliga däri att konventionen stadgar ovillkorligt förbud mot regel­ bundet övertidsarbete. Konventionens ratifikationsbestämmelser ansågos ej tillfredsställande, och vidare ifrågasattes, huruvida man vid ratificering kunde undgå att lagstifta beträffande lönerna. Ratificeringsfragan befann sig vid tidpunkten för Oslokonferensen ännu på utredningsstadiet i Sverige, Norge och Finland. I den vid konferensen an­ tagna kommunikén meddelades, att det under konferensen kommit till ut­ tryck, att det skulle vara av den största betydelse att i fortsättningen upp­ rätthålla samarbetet mellan de nordiska länderna rörande de vid konferensen behandlade spörsmålen. I anledning av de betänkligheter mot en ratificering av konventionen som framkommit vid konferensen antog Internationella arbetsbyråns pari­ tetiska sjöfartskommission vid sitt sammanträde i Geneve i december 1947 bl. a. en resolution med anhållan att arbetsbyråns styrelse måtte infordra rapporter före utgången av mars 1948 från de olika ländernas regeringar rörande inställningen till Seattlekonventionerna samt att styrelsen måtte ålägga arbetsbyrån att iordningställa en rapport rörande de inkomna regeringssvaren att överlämnas till en trepartskonferens, som borde hållas snarast möjligt och i varje fall inte senare än i början av hösten 1948 och som skulle besluta om vidare åtgärder på området. Enligt senare ingångna meddelanden från Internationella arbetsbyrån har byrån vidtagit förbere­ dande åtgärder i det syfte paritetiska sjöf artskommissionen angivit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Sjömanskommittén har av skäl som anförts vid Oslokonferensen icke fun­

nit det möjligt att helt acceptera bestämmelserna i Seattlekonventionen an­ gående hyror, arbetstid och bemanning. Kommittén har därför som sin upp­

fattning uttalat, att svensk lagstiftning för närvarande icke kan bringas i

överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Med hänsyn härtill av­ styrker kommittén att Sverige ratificerar konventionen.

Remissyttrandena. Kommerskollegium och Landsorganisationen ha på

grunder som angivits av sjömanskommittén avstyrkt att Seattlekonventionen ratificeras. Icke heller övriga remissinstanser ha förordat ratifikation.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anför bl. a.

följande. Även vid ett genomförande av sjömanskommitténs lagförslag skulle, på sätt kommittén framhållit, hinder föreligga för en ratifikation av Seattle­ konventionen. Då de hinder, som av kommittén åberopats mot en anpassning av den svenska lagstiftningen i enlighet med konventionens bestämmelser, synts delegationen avgörande, vill delegationen icke göra gällande en från kommittén avvikande uppfattning i förevarande avseende.

Departementschefen. Av det anförda framgår, att Seattlekonventionen an­ gående hyror, arbetstid och bemanning i vissa stycken har sådant innehåll, att konventionen icke torde böra ratificeras i oförändrat skick. Härvid är särskilt att märka att konventionen saknar övergångsbestämmelser, som kunde göra det möjligt att medgiva lättnader för redan existerande fartyg samt att den upptar ett undantagslöst förbud mot regelbundet övertids­ arbete. Jag anser därför, i likhet med sjömanskommittén och de remissin­ stanser som yttrat sig i frågan, att konventionen icke bör ratificeras for närvarande. Då emellertid frågan om en revision av konventionen upptagits av Internationella arbetsbyrån, torde det icke vara skäl att nu taga slut­ lig ställning till ratifikationsspörsmålet.

Sjömanskommitténs lagförslag.

Kommitténs lagförslag torde såsom Bilaga II få fogas vid statsrådsproto­

kollet. Vad angår fjärrtrafiken innebär förslaget bl. a., att trevaktsystemet (8 timmars arbetsdag till sjöss) skall tillämpas i vidsträcktare omfattning än vad som gäller för närvarande. Styrmän och maskinister skola sålunda vara trevaktindelade å samtliga fartyg i nordsjö- och vidsträcktare fart samt å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton i inskränk­ tare fart. Dessutom har 8-timmarsregeln föreslagits gälla för maskinbefäl å fartyg i inskränktare fart med en maskinstyrka överstigande 700 indike-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

rade hästkrafter samt för allt maskinbefäl som självt förrättar smörjningsarbete. Det torde få omnämnas, att förslaget i denna del går utöver Seattlekonventionens krav dels genom att det stadgar trevaktsystem för samt­ liga fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart (konventionen omfattar en­ dast fartyg med större bruttodräktighet än 500 registerton), dels genom att det stadgar trevaktsystem i östersjö- och inskränktare fart, där kon­ ventionen icke nödvändigtvis kräver tillämpning av detta system. Däcks­ manskapets och radiopersonalens ordinarie arbetstid till sjöss utgör enligt förslaget 8 timmar om dygnet å alla fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton. Principen om åtta timmars arbetsdag föreslås vidare bliva tillämplig för maskinmanskapet å alla fartyg i nordsjö- eller vid­ sträcktare fart samt i inskränktare fart å fartyg som har en dräktighet om minst 500 bruttoton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade häst­ krafter. För den tvåvaktindelade personalen har arbetstiden såsom i gäl­ lande lag begränsats till 24 timmar för två dygn i följd. Även den föreslagna arbetstidsregleringen för ekonomipersonalen avvi­ ker ej oväsentligt från gällande lag. Det föreslås sålunda, att den dagliga ordinarie arbetstiden till sjöss minskas å passagerarfartyg från 12 timmar till 10 timmar för person som är anställd huvudsakligen för passagerarnas direkta betjänande, till 9 timmar för den egentliga kökspersonalen och till 8 timmar om dygnet för annan ekonomipersonal samt å lastfartyg från 10 till 9 timmar. Därjämte ha ändrade bestämmelser i fråga om förläggningen av arbetstiden föreslagits. Vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn har den ordinarie ar­ betstiden generellt inskränkts till 8 timmar om dygnet för annan personal än ekonomipersonal. För ekonomipersonalens vidkommande har gällande lags bestämmelse om att arbetstiden skall vara densamma som till sjöss bibehållits oförändrad såvitt angår passagerarfartygen, medan arbetstiden å lastfartygen inskränkts till 8 timmar om dygnet. Jämväl i nu berörda avseenden går kommittéförslaget på vissa punkter utöver vad Seattlekonventionen fordrar. Lagförslaget innehåller vidare en för svensk sjöarbetstidslagstiftning ny bestämmelse (9 §) om att vederlag skall lämnas för viss ordinarie arbetstid och utgå efter överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna i form av fritid i hamn eller på annat sätt. Å fartyg om minst 500 bruttoregisterton skall personalen i allmänhet erhalla vederlag i den mån den ordinarie arbetstiden överstiger 48 timmar i veckan. För ekonomipersonalen å dylika fartyg samt för all personal å mindre fartyg skall rätten till vederlag inträda först när den ordinarie arbetstiden överstiger 112 timmar under loppet av två veckor i följd. Vissa kategorier av sjöfolket skola sålunda erhålla kompensation för söndagsarbete till sjöss, medan andra erhålla vederlag för ordinarie arbete, som genomsnittligt per dag överstiger normalarbetsdagen i land. För när t^r afikens del har den ordinarie arbetstiden liksom i gäl­ lande lag begränsats till 24 timmar för två dygn i följd. Den gällande be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

gränsningen för vecka till 63 timmar har däremot ersatts med en maximering till 112 timmar under loppet av två veckor i följd, vilken begränsning i för­ slaget gjorts generell och sålunda omfattar jämväl ekonomipersonalen a pas­ sagerarfartyg. , Vidkommande slutligen begränsningen av övertidsarbetet torde a nämnas, att gällande lags regel att övertidsarbete ej må förekomma i sådan utsträckning att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn kommer att uppgå till mer än 16 timmar har utsträckts till att om­ fatta även närtrafik. Förbudet mot regelbundet övertidsarbete till sjöss i nordsjö- och vidsträcktare fart har ersatts med en generell rekommendation att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet.

Allmänna synpunkter.

Sjömanskommittén finner det vara i hög grad önskvärt, att sjöfolkets

arbetstid anpassas efter den reglering som i allmänhet sedan lange tilläm­ pas för arbetstagare i land. Kommittén anför, att betydelsefulla sociala motiv — bl. a. sjömansyrkets krävande natur samt sjöfolkets insatser under det senaste världskriget — talade för att sjöfolkets arbetsförhållanden förbätt­ rades. Kommittén, som i enlighet med sina direktiv eftersträvat en mera allmän tillämpning inom sjöfartens område av principen om 8 timmars ar­ betsdag ansåge, att en fortsatt rationalisering av skeppstj änsten samt utveck­ lingen av de tekniska hjälpmedlen gåve praktiska mojligheter for en dylik reform. Uppenbarligen måste dock alltfort hänsyn tagas till såval ämnets internationella karaktär som de ekonomiska återverkningarna av en längre gående arbetstidsbegränsning än den nuvarande. För att erhålla eu uppfattning om de ekonomiska konsekvenser, som skulle uppstå om Seattlekonventionen genomfördes, har kommittén hanyant sig till kommerskollegium med begäran om yttrande i frågan. Kollegium har hört Sveriges redareförening och Stockholms rederiaktiebolag Svea i ären­ det samt dessutom verkställt viss egen utredning. Redareföreningens utredning, som avser till föreningen anslutna fartyg, visar, att kostnadsökningen per år för fartyg med en bruttodraktighet av 500 registerton eller mera (med undantag för passagerarfartyg) skulle uppgå till, under förutsättning av tre man på varje vakt, omkring 13 milj. kronor per år samt, under förutsättning av två man på varje vakt, i det narmaste 9 milj. kronor per år. Till dessa årliga merkostnader skulle komma kostnader för ombyggnad av bostäder i förra fallet uppgående till något mer an 17 milj. kronor och i det senare till omkring 9 milj. kronor. För passagerarfartygen skulle kostnadsökningen uppgå till omkring 700 000 kronor per år samt om­ kring 4 milj. kronor för ombyggnad av bostäder. Föreningen har framhållit, att härutöver tillkomme såväl engångs- som fortlöpande kostnader vilka endast kunde approximativt beräknas eller antydas. Föreningen bär vidare understrukit att föreningen låtit sig angeläget vara att i sitt utredningsarbete

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

iakttaga försiktighet och återhållsamhet, varför vid bedömandet av utred­ ningen måste hållas i minnet, att den angåve minimiresultat. Den fråga som enligt Redareföreningens mening i synnerhet framträtt när det gällde ratificering av konventionen vore, huru man i dagens läge tänkt sig att kunna genomföra den ofrånkomliga ökningen av bemanningen inom skilda katego­ rier, då bristen på såväl fartygs- som maskinbefäl redan vore framträdande och rekryteringen av kökspersonal långt ifrån tillfredsställande. Icke mindre an 250 styrmän, 205 maskinbefäl och 333 man tillhörande kökspersonalen skulle enligt Redareföreningens utredning behöva nyanställas å lastfartygsflottan. Därtill komme 94 personer — huvudsakligen kökspersonal — å pas­ sagerarfartygen. Icke ens med en sådan tillströmning till navigationsskolorna att samtliga klasser bleve fullbelagda skulle den nuvarande bristen på befäl, i synnerhet maskinbefäl, kunna täckas på åtskilliga år, och än mindre skulle detta bliva fallet, därest ytterligare 463 befälspersoner skulle behöva anstallas. Föreningen har vidare framhållit, att det ringa antal elever som ärligen utbildas vid landets enda skola för skeppskockar — 12 stycken __ icke ens tillnärmelsevis förmådde fylla det nuvarande rekryteringsbehovet. Kommerskollegium har efter granskning av Redareföreningens utredning funnit sig kunna i huvudsak godtaga de vunna utredningsresultaten. Kolegiurn har dock ifrågasatt, huruvida engångskostnaderna komme att bliva fullt sa betydande som Redareföreningens beräkning utvisat, eftersom det torde finnas en del reservutrymmen ombord å fartygen, som eventuellt kunde tagas i anspråk såsom bostäder för nytillkommande besättningsmän. Beträffande Redareföreningens utredning rörande passagerarfartygen har kommerskollegium anmärkt, att kollegium till följd av de invecklade arbets­ förhållanden, vilka råda ombord å dessa fartyg, icke haft möjlighet att när­ mare kontrollera denna utredning. Slutligen har kommerskollegium an­ märkt, att personalkostnaderna sannolikt torde kunna beräknas utgöra 20__ 2° procent av handelsflottans totala driftkostnader. Den av Stockholms rederiaktiebolag Svea utförda utredningen, som avser bolagets för den svenska kustfarten representativa trafik, utvisar, att ekononnpersonalen å rederiets fartyg enligt gällande sjöarbetstidslag och kollektiv­ avtal redan uppnått arbetstidsförhållanden liknande dem konventionen avser Om konventionens närtrafikklausul (art. 12) tillämpades för den övriga personalen, skulle nämnvärda ekonomiska konsekvenser för kustfartygen icke uppstå. De mindre fartygen skulle sålunda få en Övertid av högst 9 timmar per man och månad. Däremot skulle en tillämpning av fjärrtrafikklausulen medföra, att ett stort antal arbetstimmar måste kompenseras, nämligen å storre kustbåtar 33 arbetstimmar samt å mindre 41 arbetstimmar per man och månad. Utredningen, som omfattat 26 lastfartyg och 6 passa­ gerarfartyg,hade givit till resultat, att vid tillämpning av fjärrtrafikklausulen den totala enångskostnaden för ombyggnad av bostäder skulle belöpa sig till 915 000 kronor samt att de årliga merkostnaderna under samma förutsätt­ ning skulle uppgå till omkring 520 000 kronor, varvid utgående indextillägg å grundhyran icke medräknats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Bolaget har vidare anfört, att det för alla fartyg framträdde en annan avsevärd försämring än den beräknade merkostnaden. De befälshytter som skulle inbyggas i fartygen ansåges vara ytterst svårplacerade. Man finge räkna med att däckslast av trä minskades med cirka 10 standard, däcks­ last av koks med 20 ton och däckslast av massa med 15 ton, varigenom far­ tygens inkomstmöjligheter komme att betydligt nedgå. Bolaget har även framhållit, att det om konventionen lades till grund för lagstiftning skulle bliva betydligt svårare att bemanna svenska fartyg med kvalificerat manskap. Det kunde ifrågasättas om det över huvud taget vore möjligt att tillgodose konventionens bestämmelser. Slutligen har rederiet erinrat om att den in­ rikes sjöfarten vore hårt trängd av konkurrensen från landväga trafikmedel och hävdat, att gällande sjöarbetstidslag och kollektivavtal gåve så restrik­ tiva bestämmelser angående arbetstiden att gränsen redan nåtts för inrikestrafikens räntabilitet. Rederiet ansåge sålunda, att om konventionen antoges, sådana svårigheter skulle uppstå för kusttrafiken att densamma svårligen skulle kunna upprätthållas. Kommerskollegii egna utredningar, vilka baserats på material, som varit tillgängligt inom ämbetsverket, ha avsett att fastställa dels den bemannings­ ökning och de därmed följande kostnadsstegringar som skulle föranledas av en tillämpning av konventionens bestämmelser i jämförelse med nu före­ kommande faktisk bemanning och kostnaderna för denna och dels i vad mån befintliga bostäder ombord å fartygen lämna utrymme för en beman­ ningsökning. Utredningen om bemanningsökningen har omfattat 300 far­ tyg i storleksgruppen 500—2 000 bruttoregisterton och visat, att en beman­ ningsökning om 946 man erfordrades för att uppfylla konventionens be­ stämmelser. ökningen fördelade sig på 270 styrmän, 233 maskinister, 111 man tillhörande däcksmanskapet och 18 tillhörande maskinmanskapet samt 314 personer tillhörande ekonomipersonalen. Årskostnaderna hade enligt det lägsta alternativet (6 man på däck) beräknats till omkring 9 milj. kionor samt engångskostnaderna för ombyggnad av bostäder till ungefärligen samma belopp. Den speciella utredningen om behovet av nya bostader grundade sig på en individuell undersökning beträffande bostadsbeståndet å varje särskilt i utredningen ingående fartyg, medan Redareföreningens motsvarande undersökning avsett bostäder för samtliga nytillkomna be­ sättningsmän, oavsett huruvida i särskilda fall förefintligt bostadsutrymme kunnat medge inhysande av en del av de nytillkomna. Utredningen visade, att bostadsutrymmen skulle behöva anskaffas endast för 744 personer, var­ för engångskostnaderna vid alternativet 6 man på däck skulle belöpa sig till cirka 7,5 milj. kronor (i stället för 9 milj. kronor). Kollegium gör dock den reservationen, att beräkningarna utgått från faktiskt tillgänglig be­ manning resp. befintligt bostadsutrymme utan hänsyn till de särskilda uppgifter, för vilka i förhållande till gällande arbetstidsreglering övertalig personal (dagmän, befälselever) kunde vara avsedd. Kollegium påpekar, att dylik personals användning i vakttjänst kunde medföra ekonomiska konsekvenser av annan art, såsom ökat underhållsarbete i hamn. Likaså

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

kunde, framhåller kollegium, ianspråktagande av tillgängligt bostadsut­ rymme hindra medtagande av befälselever med därav följande konsekvenser för befälsrekryteringen. För egen del erinrar sjömanskommittén till en början, att de utredningar, som utförts av Redareföreningen och Sveabolaget tillkommit för att belysa de ekonomiska verkningar som skulle uppstå, därest Seattlekonventionen genomfördes. Kommittén anser likväl, att utredningarna kunde vara bely­ sande jämväl för ett bedömande av kommitténs lagförslag. Vissa omstän­ digheter komme emellertid att verka i kostnadsreducerande riktning. Härom anför kommittén följande. Forst torde observeras att utredningarna äro baserade på den förutsätt­ ningen att konventionens bestämmelser utan undantag skulle genomföras pa alla svenska fartyg med en bruttodräktighet om 500 registerton eller mera. Detta har kommittén emellertid funnit icke vara möjligt, och om möj­ ligheter till undantag från tillämpning av trevaktsystemet beredas existe­ rande fartyg i enlighet med kommitténs förslag, torde kostnaderna för om­ byggnad av bostäder komma att högst avsevärt reduceras. Verkningarna mildras aven därigenom att sådana ombyggnadsarbeten, från vilka dispens eventuellt icke kan påräknas under fartygens hela återstående livstid, lik­ väl kunna fördelas pa ett flertal ar. Genom de föreslagna övergångsbestäm­ melserna, vilka kommittén har anledning antaga komma att i ganska stor omfattning få tillämpas under en övergångstid, reduceras ju även de år­ liga kostnaderna, eftersom bemanningsökning med därav följande ökade lö­ ner och Övriga omkostnader därigenom kan i viss utsträckning undvikas Vidare ha i utredningarna den s. k. fritidskompensationen beräknats en­ ligt ett kompensationsförfarande med ersättning timme för timme. En så­ dan fritidskompensation lämnas visserligen för vissa kategorier ombord­ anställda i Danmark, men enligt kommitténs förslag skulle det överlåtas åt arbetsmarknadsparterna att själva överenskomma om kompensationens art och storlek, och det är sålunda ovisst huruvida kompensationen kommer att bliva av den förutsatta storleksordningen. Vad angår däcksbemanning­ en torde kommittén särskilt få omnämna, att den för sin del anser en be­ manning- av 6 man tillfredsställande åtminstone på fartyg med mindre bruttodräktighet än 2 000 ton; endast de i utredningarna förekommande lagsta kostnadsalternativen torde sålunda få anses vara av intresse. I fråga om ekonomipersonalen torde vidare nu liksom vid förarbetena till gällande lag kunna åberopas, att en bättre genomförd rationalisering och mera arbetsbesparande metoder i många fall skola göra det möjligt att tillgodose behovet av arbetskraft ombord utan bemanningsökning. Ehuru kommit­ tén icke kunnat närmare precisera de reduceringar som sålunda få göras i kostnadsberäkningarna, uppskattar kommittén dem till så betydande be­ lopp att den icke anser att hänsyn till de ekonomiska förhållandena böra utgöra hinder för det framlagda lagförslaget.

Kommittén framhåller vidare, att dess förslag på vissa punkter komme att medföra större kostnader än som skulle uppkommit vid ett genomfö­ rande av konventionen. Dessa merkostnader vore dock relativt obetydliga. Kommittén anför härom följande. Dessa avvikelser avse bl. a. en vidsträcktare tillämpning av 8-timmarsprmcipen till sjöss för personer som icke tillhöra ekonomipersonalen, en torkortning av arbetstiden för vissa kategorier av ekonomipersonalen samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

en vidsträcktare tillämpning av 48-timmarsklausulen beträffande kompen­ sation än konventionen kräver. Avvikelserna äro emellertid till sm ekono­ miska innebörd av obetydlig storleksordning i jämförelse med de tidigare nämnda reduceringarna. Kommittén lämnar även en redogörelse för regleringen av arbetstiden för sjöfolk i Storbritannien, Danmark och Norge. I Storbritannien och Danmark är arbetstiden reglerad uteslutande genom kollektivavtal. I Norge däremot finnes förutom kollektivavtal även en sjöarbetstidslag. Beträffande sjöar­ betstiden i nu nämnda länder anför kommittén i huvudsak följande. Ehuru det erbjuder stora svårigheter att tillförlitligt redogöra för ut­ ländska kollektivavtal, torde i allt fall, med reservationer för i avtalen torekommande specialbestämmelser och undantag in. in., få lämnas en kortfattad orientering rörande arbetstidsregleringen för Storbritanniens han­ delsflotta. För trevaktindelat befäl utgör arbetstiden å fartyg i vidsträck­ tare utrikes fart 8 timmar om dygnet till sjöss, å ankomst- och avgangsdygn samt i hamn. I hamn är dock arbetstiden å lördagar inskränkt till o timmar samt å söndagar till tid som erfordras för sedvanligt rutinarbete. Å fartyg med en bruttodräktighet av mer än 1 600 ton skola tre styrman finnas anställda, såvida befälstillgången tillåter detta. För tvåvaktindelat befäl gäller sannna arbetstid i hamn (8 timmar), medan arbetstiden i ovrigt regleras enligt bestämmelserna för inrikes fart (home trade, omfattan­ de jämväl fart på närbelägna främmande länder). I inrikes fart galler tor nämnda kategorier en arbetstid av sammanlagt 112 timmar under loppet av två veckor i följd, d. v. s. 8 timmar i genomsnitt per dygn; till sjöss ar arbetstiden maximerad till 14 timmar om dygnet. Under ankomst- och avgångsdygn gäller en kombinerad regel för beräkning av ordinarie arbetstid: Maximum är 8 timmar måndag—fredag samt 6 timmar lördag -sonda<r. Tid därutöver är att betrakta såsom övertid, dock endast om det över­ skjutande arbetet ägt rum under fartygets uppehåll i hamn, medan skeppstjänst till sjöss får fortgå såsom ordinarie arbete intill sedvanligt maxi­ mum av 14 timmar under ifrågavarande dygn. Arbetstiden under vanligt hamndygn är liksom i utrikes fart 8 timmar. Andra förläggningstidei galla dock. För däcksmanskapet är arbetstiden å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 2 500 ton i utrikes fart begränsad till 56 timmar i veckan till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn. För dygn räknat är arbets­ tiden maximerad till 12 timmar med en sammanhängande minimifritul av 8 timmar. För trevaktindelat maskinmanskap gäller samma veckobegransning. För arbete utöver 8 timmar om dygnet skall särskild kompensation lämnas, såvida det ej gäller säkerhetstjänst. I inrikes fart beräknas arbetstiden till sjöss och i hamn på basis av 8 timmar per dygn i genom­ snitt under loppet av två veckor i följd (d. v. s. med ett maximum av 112 timmar för hela tidsperioden). Till sjöss är arbetstiden per dygn maxime­ rad till 14 timmar. Beträffande arbetstiden vid ankomst och avgång tilläm­ pas samma kombinerade regel som nyss återgivits i fråga om betälet, dock all det för ordinarie arbete under fartygets uppehåll i hamn angivna maxi­ mum utgör 0 timmar (i stället för 8). Arbetstiden under hamndygn utgor liksom för befälet i såväl utrikes som inrikes fart 8 timmar. Fkonomipersonalens arbetstid är begränsad Ull 10 timmar om dygnet (med en minsta sammanhängande vilotid av 8 limmar) till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn. Samma bestämmelse gäller under hamndygn, då passagerare finnas ombord, medan arbetstiden i annat fall i hamn är 6 timmar å son­ dagar (resp. 2 timmar för person som icke tillhör köks- och uppassarper-

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

sonalen), 7 timmar å lördagar samt 8 timmar å övriga dagar. Särskilda be­ stämmelser gälla beträffande kompensation för söndagar till sjöss. För varje söndag skall sålunda åtnjutas kompensation med en halv fridag (för ekonomipersonalen sex halva fridagar för fem söndagar till sjöss). Enligt de danska kollektivavtalen är arbetstiden för personer som icke tillhöra ekonomipersonalen 8 timmar i hamn. Till sjöss utgör den ordinarie arbetstiden 8 timmar per dygn för styrmän och maskinister. Denna arbetstidsbegränsning innebär dock ej med nödvändighet tillämpning av trevaktsystemet, men å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 400 regis­ terton skola, där bostadsutrymmen kunna inrättas till rimlig kostnad, tre styrmän vara anställda. Varje söndag till sjöss kompenseras med ett fri-

i 1 -,,amn' däcksmanskapet har överenskommits, att trevaktsysteni

skall tillampas å fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 register­ ton, dar enligt bemanningsreglerna föreskrivet antal medger detta. De som arbeta i tva vakter erhålla ett månadstillägg om 25 kronor. För maskin­ manskapet utgör arbetstiden till sjöss 8 timmar om dygnet. Ekonomiper­ sonalens arbetstid är såväl i hamn som till sjöss fastställd till 10 timmar om dygnet. Arbetstiden a norska fartyg i utrikes fart har genom s. k. lönnsnemndkjennelser (obligatorisk skiljedom), gällande till den 1 mars 1948, för vissa personalkategorier blivit forkortad i jämförelse med gällande lag. Sålunda har fastställts, att trevaktsystemet skall tillämpas för däcks- och maskin­ manskapet a alla fartyg med en bruttodräktighet över 1 200 ton. Ekonomi­ personalens arbetstid skall till sjöss samt under ankomst- och avgångsdvgn UIg-ra ®11tl“mar„s®mt 1 hamn 8 timmar. Arbetstiden för radioteleÅafisterna utgör till sjöss 8 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan samt i hamn 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan. Vidkommande de ekonomiska verkningarna av en utan stöd av en inter­ nationell reglering företagen reformering av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen hävdar kommittén, att en i begränsad omfattning och med hän­ syn till de praktiska förhållandena utformad revision i närmare anslutning till den nuvarande lagens huvudprincip icke, såvitt kommittén kunde be­ döma, syntes komma att medföra större hinder för svensk sjöfartsnäring, vare sig i konkurrensen med främmande sjöfart eller med andra trafikjuedel i hemlandet. Kommittén framhåller, att kostnadsökningarna till följd av en reform i enlighet med kommitténs förslag icke torde bliva av sådan storleksordning att de komme att i högre grad påverka konkurrens­ läget. Dessutom skulle förslaget, om det upphöjdes till lag, enligt kommit­ téns uppfattning sannolikt medföra förmånliga verkningar på rekryteringen till sjömansyrket, vilket skulle vara till fördel för sjöfartsnäringen. Kom­ mittén hyser förhoppningen, att den förbättring av sjöfolkets arbetsförhål­ landen, som kommittén åsyftade, skulle medföra ökad tillgång till kvalifi­ cerad personal, såväl befäl som manskap, för vår handelsflotta.

Kommittéledamoten Böös uttalar, att han kände sig mera tveksam än

kommitténs majoritet beträffande den svenska sjöfartsnäringens förmåga att i en sämre konjunktur än den nuvarande uthärda konkurrensen från andra länders handelsflottor utan stöd av en mera allmänt genomförd internationell reglering av sjöfolkets arbetsförhållanden. De ekonomiska konsekvenserna av kommitténs lagförslag anser Böös vara av sådan art,

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 33

att det borde övervägas huruvida icke, i avvaktan på en allmännare inter­ nationell anslutning till den princip som kommit till uttryck i kommitté­ förslaget, lagens ikraftträdande borde anstå och göras beroende av särskilt beslut av Kungl. Maj :t. Böös anser det vidare vara tveksamt, huruvida behovet av befäl och man­ skap skulle kunna fyllas vid ett genomförande av kommitténs förslag. Detta komme sannolikt icke att kunna ske, varför bristen komme att få täckas med övertidsarbete. De med lagens genomförande följande förmånerna i form av minskad arbetstid eller ökad övertidsersättning syntes dock så småningom komma att medföra förbättrade rekryteringsförhållanden. Sär­ skilt med hänsyn härtill anser sig Böös, ehuru icke utan tvekan, kunna bi­ träda förslaget om utsträckt tillämpning av 8-timmarsprincipen jämväl i vad angår befälet. Böös framhåller slutligen, att han ansåge det oriktigt att kommittén i sitt förslag infört bestämmelser, vilka komme att medföra att arbete, som re­ gelmässigt måste utföras, förvandlades till övertidsarbete. Därigenom kom­ me övertidsarbetets mängd att ökas, medan arbetstidens summa lämnades obeskuren. Om man i likhet med kommittén ansåge, att lönefrågor princi­ piellt borde lämnas åt arbetsmarknadens parter att reglera genom kollek­ tivavtal utan lagstiftarens inblandning, krävde konsekvensen, att man borde undvika att skapa lagregler, vilkas verkan vore lönereglerande och icke arbetstidsbegränsande.

Kommittéledamoten Reuterskiöld har framhållit, att de ekonomiska verk­

ningarna av kommittéförslaget skulle bliva alltför betungande särskilt för de medelstora och mindre fartygen. Reuterskiöld yttrar bl. a. Sedan den första sjöarbetstidslagens tillkomst år 1919 ha avsevärda för­ bättringar i sjöfolkets arbetstid genomförts. Detta skedde framför allt ge­ nom 1938 års sjöarbetstidslag. De ekonomiska verkningarna av denna lag ha för sjöfartsnäringen varit betydande. Det framhålles ofta, att näring­ en utan svårigheter kunnat tåla dessa belastningar. Därvid bortser man emellertid från, att sjöfarten till följd av världskriget och dess efterverk­ ningar kunnat arbeta under goda konjunkturer. På grund härav har sjö­ fartsnäringen hittills kunnat bära de merkostnader, som arbetstidsinskränkningen medfört. Men huru skulle det gestaltat sig, om näringen fått arbeta under en lågkonjunktur? Det kan vara av intresse att i detta sammanhang hänvisa till den utredning, som företogs av kommerskollegium år 1934 rö­ rande den svenska sjöfartsnäringens ekonomiska förhållanden. Utredningen skulle, såsom kollegium framhöll, vara ägnad att klargöra den inverkan, som de tidigare årens utveckling på sjöfartens område finge anses hava utövat och utövade på den svenska sjöfartsnäringens möjligheter inom olika verksamhetsområden. Såsom bekant rådde under de första åren av 1930talet en omfattande depression, vilken i synnerhet träffade sjöfarten. År 1933 torde hava varit del för åtminstone trampsjöfarten svåraste året. Driftsresultatct sistnämnda år för de i utredningen ingående 205 tramp­ rederiföretagen, omfattande en fartygsflotta av 609 fartyg om 573 000 brut­ tolon, utvisade, alt före avskrivning endast intjänats 2,i miljoner kronor. För ej mindre än 94 rederier förelåg rent driftsunderskott med 1,2 miljo­ ner kronor. Endast 62 rederier hade haft möjlighet alt göra avskrivningar

till ungefär 5 % av bokföringsvärdet. Om affärsmässig avskrivning had<>

3 liihang till riksdagens protokoll t!)hS. 1 samt. Nr 265.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

verkställts av samtliga rederier, skulle trampfarten detta år ha gått med en förlust av 2,9 miljoner kronor. — Det må erinras om att trampflottan ännu icke på långt när uppnått förkrigsnivån. Orsakerna härtill hava varit flera. Bland annat hava de höga priserna å detta tonnage omöjliggjort ny­ beställningar i många fall. Därest tramprederierna finna, att omkostnaderna för bedrivandet av rörelsen så väsentligt ökas, som genom den föreslagna arbetstidslagen blir fallet för dem tillhöriga fartyg, är fara värt, att varken köp från utlandet eller nybyggen komma till stånd. Detta vore att beklaga, enär svensk sjöfart härigenom blir utträngd från transportområden, som av ålder betjänats av svenska fartyg. Vad detta skulle betyda för vårt land i form av minskade arbetstillfällen och reducerade fraktintäkter ligger i öppen dag.

Beträffande ämnets internationella sidor anför Reuterskiöld i huvudsak följande. Enligt min mening är det oriktigt, att man från svensk sida nu framlägger förslag till arbetstidsregler på grundval av Seattlekonventionen, innan man sett resultatet av det igångsatta arbetet på en revidering av konventionen. Det synes mig vidare oriktigt, att man såsom i flera fall skett som skäl för införandet av skärpta bestämmelser i vår sjöarbetstidslag åberopar deras förefintlighet i konventionen, om icke därmed förknippas den bestämda förutsättningen, att en sådan lagstiftning här i landet icke tillämpas, förrän konventionen, i den form den kan komma att få, trätt i kraft jämlikt före­ skrifterna i art. 26. Att det för svenskt vidkommande är av synnerlig vikt, att de övriga nordiska länderna och Storbritannien ansluta sig, torde icke närmare behöva utvecklas. I betänkandet har lämnats en kortfattad redogörelse för arbetstidsregleringen i Storbritannien. Därav framgår, att denna är på många punkter till och med mindre betungande för rederinäringen än nu gällande sjöarbetstids­ lag här i Sverige. För att rätt förstå, huru man i Storbritannien, vilket land dock ännu måste anses såsom världens främsta sjöfartsidkande nation, ser på dessa problem, torde utöver vad i betänkandet framhålles böra anföras följande. Befälets arbete regleras över huvud taget icke genom några arbetstidsbestämmelser om vederbörande anses vara heltidsanställd i rederiet och har vissa närmare bestämda förmåner såsom sjukhyra, extra semester etc. Man fordrar icke heller en så omfattande befälsbemanning, som förslaget till sjöarbetstidslag, om det genomfördes, skulle medföra. Sålunda behöver man först å fartyg i utrikes fart, överstigande 1 600 bruttoton, 3 styrmän, detta endast under förutsättning att så många styrmän kunna anskaffas, och å fartyg mellan 700 och 1 600 bruttoton 2 styrmän. För fartyg under 700 ton synas inga föreskrifter finnas. Man får icke heller bortse från, att en ej oväsentlig del av den engelska utrikestrafiken faller under begreppet »home trade», för vilken trafik för rederierna betydligt fördelaktigare villkor, när det gäller arbetstiden, äro fastställda. Denna home trade omfattar icke endast, såsom namnet skulle kunna giva vid handen, fart i brittiska farvatten utan jämväl fart mellan Storbritannien och de vid Nordsjöns södra kust belägna länderna ävensom fart på franska kanalhamnar. I fråga om arbetstiden för manskapet är det först å fartyg, överstigande 2 500 bruttoton i utrikes fart, som man fordrar trevaktsystem. Det framgår jämväl av de brittiska arbetstidsbestämmelserna, att man icke ansett sig kunna uppspalta ekonomipersonalen på ett sådant sätt, som skett i det nu föreliggande sjöarbetstidsförslaget. Man har sålunda fastställt en arbetstid av 10 timmar per dygn till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn för all sådan personal. Det torde sålunda vara ovedersägligt, att de nyligen genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 35

kollektivavtalen antagna reglerna om arbetstiden i Storbritannien äro väsent­ ligt förmånligare än vad såväl konventionen som kommittébetänkandet in­ nebär. De nordiska länderna hava tagit upp frågan om samarbete i detta ärende. Det torde under sådana förhållanden icke vara riktigt att framlägga svenskt förslag i avseende å sjöarbetstiden, innan detta samarbete avslutats. Reuterskiöld förklarar vidare, att han ansåge den brist på befäl och kva­ lificerad kökspersonal, som nu förefunnes, vara av så allvarlig natur, att den för närvarande icke möjliggjorde ett genomförande av kommittéförslaget. Härom anför Reuterskiöld bl. a. följande. Det torde icke bliva möjligt att på mycket lång tid, om ens någonsin, bemanna fartygen med författningsenligt befäl vad både antal och kvali­ fikationer angå. För närvarande föreligger en befälsbrist på sammanlagt omkring 500 personer (huvudsakligen maskinbefäl) och förslaget skulle medföra ett ytterligare behov av cirka 450 man, varav omkring hälften nautiskt befäl, å vilket en begynnande brist redan visat sig, och hälften ma­ skinbefäl. Reuterskiöld anser slutligen i likhet med Böös det oriktigt att införa så­ dana bestämmelser att konsekvensen härav i stor utsträckning bleve en mas­ kerad löneförhöjning.

Remissyttrandena. Kommerskollegium anser, att det ur social synpunkt

är önskvärt att den svenska sjöarbetstidslagstiftningen reformeras. Kollegium påpekar, att de av kommittén föreslagna åtgärderna sannolikt kunna få bety­ delse för att underlätta den på senare år otillräckliga rekryteringen till sjö­ mansyrket, särskilt befälsbanan. Ämbetsverket framhåller emellertid, att de ekonomiska konsekvenserna för den svenska sjöfartsnäringen och dennas konkurrensförmåga ej få under­ skattas. Kollegium anför härom följande. Principiellt hyser kollegium alltjämt den av kollegium vid tidigare till­ fällen hävdade uppfattningen, att reformer inom sjöarbetstidslagstiftningens område kräva hänsynstagande till den internationella utvecklingen och att man följaktligen bör framgå med varsamhet så länge man icke kan med säkerhet räkna på utjämning i skälig mån av konkurrensen länderna emel­ lan genom en något så när tillfredsställande internationell enhetlighet i fråga om kostnadskrävande sociala reformer. Kollegium menar, att slutförandet av ämnets behandling inom Internationella arbetsorganisationen helst borde avvaktas, innan ytterligare lagstiftningsåtgärder för Sveriges del vidtagas. Såsom särskilt angeläget framstår emellertid, fortsätter kollegium, att klarhet vinnes i vad mån en med förslaget jämförlig reglering av arbetstidsförhållandena kommer till stånd i utländska handelsflottor som konkurrera med svensk sjöfart, varvid främst läget i Norge och Storbritannien bör ägnas uppmärksamhet. Om rådande förhållanden i dessa länder yttrar kollegium i fortsättningen bl. a. följande. Det torde härvid få anmärkas, att den norska arbetstidsregleringen f. n. i huvudsak icke går längre än gällande svenska lag och kollektivavtal, medan den helt och hållet på kollektivavtal grundade regleringen för Storbritan­

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

niens del i vissa avseenden går längre. För den engelska handelsflottan gäl­ ler detta dock bl. a. ej den betydelsefulla grupp som däcksmanskapet utgör, för vilken trevaktsystemet genomförts endast å fartyg med en större bruttodräktighet än 2 500 ton. För Norges del är en kommitté i färd med att ut­ arbeta förslag till nya sjöarbetstidsbestämmelser, och enligt vad kollegium inhämtat torde kommitténs betänkande komma att avgivas inom en nära framtid. Enligt kollegii mening är det i det läge, som sålunda nu råder, av syn­ nerlig vikt att framför allt det nordiska samarbetet på området fortsätter. Innan definitivt avgörande träffas för Sveriges del, bör, säger kollegium, säkerhet ha vunnits för att en med svensk sjöarbetstidslagstiftning till sina ekonomiska verkningar i huvudsak likvärdig arbetstidsreglering beslutats för den norska handelsflottans vidkommande. Kollegium framhåller slutligen, att den i ärendet förebragta utredningen rörande fartyg mellan 500—2 000 bruttoregisterton tillfyllestgörande visar, att kostnadsökningen kommer att bliva så betydande, att försiktighet och varsamhet vid revisionens genomförande otvivelaktigt är av nöden.

Sjöfolksförbundet tillstyrker kommittéförslaget. Med anledning av de av

kommittéledamoten Böös uttalade farhågorna om minskad konkurrenskraft för den svenska handelsflottan framhåller förbundet, att under de senaste 25—30 åren en rad reformer genomförts i fråga om arbetstiden till sjöss. Trots detta hade denna näringsgren blomstrat som aldrig tillförne.

Fartygsbefälsföreningen vill icke bestrida, att en övergång till generell 8-

timmarsdag för sjöfarten kommer att medföra stora engångs- och årliga kost­ nader för rederinäringen. Enligt förbundets mening finnas emellertid vägar att trots de ökade kostnaderna göra den svenska rederinäringen lika konkur­ renskraftig som tidigare. En handelsflotta med moderna och mera ändamåls­ enliga fartyg än de flesta andra och med en sjömanskår som hör till de allra bästa torde nog, menar föreningen, kunna hävda sig i konkurrensen. Då föreningen anser det tillbörligt, att sjöfolket i fråga om arbetstidens längd blir jämnställt med landets övriga medborgare, tillstyrker föreningen i hu­ vudsak kommittéförslaget.

Enligt Inrikessjöfartens befälsförening skulle ett genomförande av kom­

mitténs förslag icke ha någon större ekonomisk betydelse med hänsyn till de stora vinster rederinäringen har. Icke heller anser föreningen att kon­ kurrensen mot utlandet skulle försvåras, då de flesta utländska fartygen enligt föreningen som regel nu ha större besättningar än motsvarande svenska. Föreningen anser, att kommittéförslaget borde ha gått längre och generellt genomfört 48-timmarsveckan. För att bibehålla den svenska han­ delsflottans konkurrenskraft måste man, framhåller föreningen, begränsa sjöfolkets arbetstid, varigenom rekryteringen underlättas. Föreningen till­ styrker i huvudsak kommittéförslaget men hemställer, att frågan om ytter­ ligare arbetstidsbegränsning för sjöfolket å det mindre tonnaget snarast måtte utredas.

Landsorganisationen finner kommitténs förslag till revision av sjöarbets-

tidslagstiftningen vara väl motiverat och i stort sett väl avvägt. Organisatio­

Kungl. Mnj:ts proposition nr 265. 37

nen finner vidare icke att de med den föreslagna reformen förenade eko­ nomiska konsekvenserna äro av den betydelse att de böra få hindra att den­ na genomföres. Organisationen framhåller, att de bibehållna och vidgade dispensmöjligheterna för existerande fartyg betyda en avsevärd minskning av de kostnader för ombyggnad och bemanning, som en omedelbar anpass­ ning till lagstiftningen skulle draga med sig. Därtill kommer, fortsätter organisationen, att man torde kunna förutsätta att den trots allt ofrånkom­ liga kostnadsökningen på längre sikt kommer att motverkas av en effek­ tivare arbetsorganisation, ökad maskinell utrustning och andra rationaliseringsåtgärder. Vad beträffar de av redarorganisationerna företagna ekono­ miska utredningarna anser Landsorganisationen, att kommittén anfört vä­ gande skäl för sitt omdöme att utredningsresultaten icke böra innebära avgörande hinder för att förslaget förverkligas. Organisationen erinrar slut­ ligen om att den föreslagna regleringen i lag redan i stor omfattning före­ gripits av kollektivavtalsmässig reglering, särskilt i vad gäller de mindre fartygen.

Sveriges redareförening erinrar om att vår sjöarbetstidslag är tämligen

ny och därtill en av de mest framskridna i världen. Föreningen avstyrker förslaget och framhåller, att kommittén icke tillräckligt beaktat ärendets internationella karaktär samt de ekonomiska återverkningarna — särskilt under en lågkonjunktur — av en längre gående sjöarbetstidslag än den nu­ varande. Den rådande bristen på befäl och befälspersonal talar också enligt föreningens mening emot ett antagande av kommitténs förslag. Föreningen anser, att vi böra iakttaga en i förhållande till andra sjöfartsnationer av­ vaktande hållning, då det gäller att antaga en på Seattlekonventionen baserad lag angående sjöarbetstiden. I avseende å de allmänna skäl som i övrigt tala emot en revision av gällande sjöarbetstidslag i den omfattning, som före­ slagits, ansluter sig föreningen helt till de synpunkter, som framförts av kommittéledamoten Reuterskiöld. Föreningen vänder sig mot kommittémajoritetens uppfattning, att den internationella utvecklingen syntes giva stöd för en reformering av den svenska sjöarbetstidslagen. Enligt föreningens mening skulle kommitténs för­ slag, om det upphöjdes till lag, få mycket olyckliga konsekvenser för den svenska handelsflottans konkurrensförmåga mot utlandet. Enligt undersök­ ningar, som föreningen gjort, vore de svenska fartygen redan nu hårdare ekonomiskt belastade än likartade fartyg i Danmark och Norge. Vad Dan­ mark anginge vore det riktigt, att förmånligare arbetstidsbestämmelser än de svenska i en del hänseenden fastställts. Å andra sidan vore emellertid övertidsersättningen lägre i Danmark än i Sverige. Vidare vore i Danmark inkomst av rederirörelse mellan utländska hamnar fri från skatt. Vad Norge beträffade hade, såvitt föreningen visste, slutlig ståndpunkt till en revision av sjöarbetstidslagen ännu icke tagits. Föreningen ville även påstå att vårt sjöfolk redan med gällande lagstiftning genomsnittligt hade bättre villkor än det brittiska.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Vad övriga ekonomiska konsekvenser av förslaget beträffar uttalar Reda­ reföreningen, att övergångsbestämmelserna i viss mån vore ägnade att ned­ bringa engångsutgifterna för ombyggnad av fartygen. De eftergifter, som medgåves, vore emellertid alltför snäva och endast temporära. Kvar stode, att man å existerande fartyg i mycket stor utsträckning bleve nödsakad att vidtaga kostsamma ombyggnader. Det vore enligt föreningens mening obil­ ligt, att rederierna nu åter skulle tvingas att ändra sina fartyg, sedan de på grund av 1938 års sjöarbetstidslag och 1943 års befälsförordning ned­ lagt stora summor på ombyggnaden av bostadsutrymmena.

Skärgårds- Och mälarflottornas rederiförening räknar med att för det 60-

tal skärgårds- och mälarbåtar, som föreningen representerar, den årliga mer­ kostnaden vid förslagets genomförande skulle uppgå till i runt tal 500 000 kronor. Härutöver komme sedan ombyggnadsarbeten för cirka 900 000 kro­ nor för att utöka personalbostäderna. Föreningen framhåller, att de till fö­ reningen anslutna rederierna redan arbetade med stora ekonomiska svårig­ heter. Som exempel härpå nämnes, att det största av dessa rederiföretag un­ der åren 1946 och 1947 redovisat underskott å sin rörelse med 16 000 res~ pektive 200 000 kronor. Föreningen befarar, att en skärpning av sjöarbetstidslagstiftningen i den omfattning kommittén föreslagit ofelbart skulle medföra, att skärgårdstrafiken helt eller delvis bringades att upphöra. Med hänsyn till de anförda synpunkterna hemställer föreningen i första hand, att gällande sjöarbetstidsbestämmelser måtte bibehållas oförändrade. I and­ ra hand yrkar föreningen, att vissa ändringar måtte göras i förslaget. Des­ sa angivas i samband med behandlingen av remissyttrandena i den spe­ ciella motiveringen.

Även Segelfartggsföreningen framhåller de kännbara ekonomiska verk­

ningar, som ett antagande av kommitténs förslag skulle få, särskilt för det mindre tonnaget. Konkurrensen från utländska fartyg är redan nu, framhåller föreningen, ganska hård och inom inrikestrafiken är konkur­ rensen från järnväg och bilar ytterst skarp. Föreningen framhåller särskilt, att verkningarna av förslaget skulle bli mycket kännbara under en lågkon­ junktur, och befarar att det då skulle bli nödvändigt att i stor utsträckning lägga upp det mindre tonnaget. Till belysning av förslagets ekonomiska verkningar har föreningen föranstaltat om utredning av den väntade kost­ nadsökningens storlek för segelfartyg med hjälpmaskin. Enligt utredningen skulle den årliga kostnadsökningen för dessa fartyg, tillsammans 670 styc­ ken, uppgå till i runt tal 8 000 000 kronor. Till ombyggnadsarbeten för bo­ städer skulle komma engångsutgifter å 7 600 000 kronor. Föreningen mot­ sätter sig därför skärpta bestämmelser inom sjöarbetstidslagstiftningen.

Kanalflottans rederiförening framhåller, att speciella förhållanden gällde

för de till föreningen anslutna båtarna. Trafiken vore helt begränsad till de inre vattenvägarna. På grund av kanalledernas ringa djup och bredd och icke minst slussarnas dimensionering vore de i denna fart gående fartygens stor­ lek ytterst begränsad och lastkapaciteten liten. Dräktigheten uppginge i me­ deltal till ca 200 bruttoregisterton. Trots detta vore fartygen talrikt beman­

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

nade — 10 till 12 man å lastfartyg och 19 man å passagerarfartyg. Anled­ ningen härtill vore att vissa slussar måste manövreras för hand av fartygens egna besättningar. Driftkostnaderna hade undan för undan stegrats. Enbart lönekostnaderna hade ökat med mera än 60 % sedan 1939. Höjningen av fraktsatserna hade icke kunnat fortgå i samma takt på grund av den allt star­ kare konkurrensen från landtrafiken. De till föreningen hörande fartygen kämpade därför med stora ekonomiska svårigheter och ett stort antal fartyg hade måst tagas ur bruk. Föreningen uttalar vidare, att möjligheter att ytterligare öka besättningen saknades på grund av utrymmesskäl. Nedskärning av arbetstiden kunde därför icke ske genom vakternas fördelning å ett större antal besättnings­ män. Den nedsättning i arbetstiden, som av sociala skäl åsyftats, skulle icke kunna genomföras, utan verkningarna skulle endast bliva av ekonomisk na­ tur, i det att besättningen skulle genom ökat övertidsarbete bliva än ytter­ ligare tillgodosedd i inkomsthänseende. Enligt föreningens mening torde det icke vara en lagstiftarens angelägenhet att genom en sjöarbetstidslags be­ stämmelser garantera de ombordanställda en dylik inkomstökning genom att fastställa så snäva gränser för den ordinarie arbetstiden att en avse­ värd del av det regelbundna arbete, som på grund av de inom farten rådande förhållandena måste påkallas, bleve hänförligt till övertidsarbete. Föreningen framhåller slutligen att kanalfarten icke minst med hänsyn till ett möjligen kommande krisläge torde vara av synnerligen stort in­ tresse för det allmänna. Det syntes därför föreningen vara av största vikt att denna fart icke genom lagstiftning betoges möjligheterna till fortsatt exis­ tens, något som med sannolikhet skulle bliva följden därest förslaget ge­ nomfördes. Föreningen hemställer att förslaget måtte omarbetas.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart yttrar, att förslagets reglering av ar­

betstiden ginge längre än lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begräns­ ning, som reglerade arbetstiden för flertalet anställda i land. Enligt sist­ nämnda lag vore arbetstiden begränsad till 8 timmar om dygnet eller 48 timmar i veckan med möjlighet att inom ramen av nämnda 48 timmar för vissa dagar utsträcka arbetstiden till 9 timmar. Det nu framlagda förslaget stipulerade däremot kategoriskt högst 8 timmar per dygn, där denna siffra vore normgivande. Även härutöver innehölle förslaget längre gående bestäm­ melser än den allmänna arbetstidslagen. Föreningen framhåller vidare att förslaget på flera punkter även ginge längre än Seattlekonventionen.

Arbetsgivareföreningen, som yttrat sig såsom representant för det mindre

tonnaget, i huvudsak bogserbåtar samt båtar, vilka användas för transport av anställda till och från arbetet, framhåller bl. a., att 8 timmars arbets­ dag inom sjöfarten förutsatte en mycket stor ökning av manskap och be­ fäl. Denna utökning vore icke möjlig att genomföra. Det rådde redan en stark brist på sjöfolk, framför allt befäl. I många fall komme det därför att bliva nödvändigt att antingen lägga ned trafiken eller också riskera att överträda sjöarbetstidslagen. Föreningen avstyrker förslaget.

Kunql. Maj:ts proposition nr 265.

Departementschefen. Under det att åttatimmarslagen sedan lång tid till­ baka är lagfäst för flertalet arbetstagare i land, har sjöfolket icke i samma omfattning fått arbetstiden begränsad genom lagstiftning. Anledningen härtill är att söka i de speciella förhållanden, varunder sjöfolket arbetar. Sedan länge har det dock framstått som ett önskemål att i möjlig mån ut­ jämna den skillnad, som sålunda föreligger i fråga om arbetstidsreglerna för sjöfolket och andra arbetstagare. Tid efter annan har också sjöarbetstidslagstiftningen ändrats till sjöfolkets förmån. Ett stort steg i denna riktning togs genom 1938 års sjöarbetstidslag, som fortfarande gäller. Un­ der de tio år, som gått efter denna lags tillkomst, ha från sjöfolkets sida vid flera tillfällen framförts yrkanden om en ny revision av sjöarbetstidslagstiftningen i syfte att ytterligare närma sjöfolkets arbetstid till den i land gängse arbetstiden. Sociala skäl synas mig motivera att frågan om en förkortning av arbetstiden för sjömännen nu ånyo prövas av statsmakter­ na. En omprövning av sjöarbetstidslagen aktualiseras vidare därav, att frå­ gan om en förbättrad arbetstidsreglering för sjöfolket upptagits på många andra håll, bland annat i våra grannländer. De internationella konkurrensförhållandena inom sjöfarten samt den in­ rikes sjöfartens särskilda arbetsvillkor göra det nödvändigt att vid en revi­ sion av sjöarbetstidslagen gå fram med försiktighet, så att icke sjöfarts­ näringen tillfogas skador, som kunna ha menliga återverkningar för folk­ hushållet i dess helhet och för sjömansyrkets utövare. Å andra sidan mås­ te iakttagas, att den nya lagen bör utformas på sådant sätt att sjöfolkets berättigade intressen i möjligaste mån bli tillgodosedda. Därjämte synes största möjliga hänsyn böra tagas till Seattlekonventionens regler, så att förutsättningarna för Sveriges framtida anslutning till konventionen föreligga, om denna senare revideras i de stycken, som enligt vad tidigare sagts nu hindra ratificering. De krav, som sålunda måste ställas på en ny lag­ stiftning om sjöarbetstiden, uppfyllas i väsentliga stycken av sjömanskommitténs lagförslag. I vissa avseenden synes förslaget dock gå längre i arbetstidsförkortande riktning än som för närvarande kan anses tillrådligt. Jag har därför inom handelsdepartementet låtit verkställa en överarbetning av kommittéförslaget. Ändringarna innebära i stort sett, att vissa av kommittén gjorda avvikelser från Seattlekonventionen frångåtts och att lagförslaget sålunda jämkats till närmare överensstämmelse med konven­ tionen. Enligt departementsförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som närtrafik i jämförelse med gällande lag. Vad den förstnämnda trafiken an­ går bestämmes den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart fartyget har en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Den ordinarie arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar minskas i förslaget från 9 tim­ mar (10 timmar för styrmän) till 8 timmar. Vidare föreslås väsentliga in­ skränkningar beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss samt å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 tim­

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

mar å passagerarfartyg till 9 respektive 10 timmar. Jämväl den ordinarie arbetstiden i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonalen. Såsom en nyhet föreslås, att i fjärrtrafik vederlag i någon form skall utgå för den ordinarie arbetstid, som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan och i andra fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om fartyg i närtrafik upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i allmänhet 63 timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd. Förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom bl. a. vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter prövning i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas beträftande vissa vid ikraftträdandet existerande fartyg. De ekonomiska konsekvenserna av departementsförslaget äro svåra att beräkna med full säkerhet. De av sjömanskommittén redovisade ekono­ miska kalkylerna giva dock en viss ledning för frågans bedömande. Kom­ mittén har, såsom tidigare nämnts, inhämtat uppgifter om hur stora kost­ naderna skulle bli för att genomföra Seattlekonventionens bestämmelser och med ledning härav dragit slutsatser rörande de ekonomiska konsekven­ serna av det förslag, som kommittén utarbetat. Da depaitementsförslaget i högre grad än kommittéförslaget ansluter sig till Seattlekonventionen, kunna de siffror, som sjömanskommittén utgått från, med större säkerhet användas för att bedöma de ekonomiska följderna av en lagstiftning en­ ligt departementsförslagets linjer. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Sveriges redare­ förening framlagt två alternativ, ett dyrare och ett billigare, för beräkning­ en av kostnaderna för det fall att Seattlekonventionens bestämmelser ge­ nomföras. Skillnaden mellan de båda alternativen hänför sig till bemanningsstyrkan på däck. I det ena alternativet hav räknats med tre och i det andra med två man på varje vakt. Vid trevaktsystemets tillämpning skall manskapsbemanningen på däck utgöra i det ena fallet nio och i det andra fallet sex man. Frågan vilket av dessa alternativ, som bör läggas till grund för kostnadsuppskattningen, rör närmast sjöfartssäkerheten. Kommittén har uttalat, att den för sin del ansåge en däcksbemanning av sex man till­ fredsställande, åtminstone på fartyg med mindre bruttodräktighet än 2 000 ton. Denna kommitténs uppfattning, som också utgjort en förutsättning för kommerskollegii utredning i ärendet, finner jag mig kunna godtaga. Vid bedömandet av kostnadsfrågan skulle man alltså kunna hålla sig till det lägre alternativet, vilket — några större passagerarfartyg oräknade — upptager en årlig kostnadsökning på omkring 9 miljoner kronor jämte en­ gångskostnader till likaledes omkring 9 miljoner kronor. Kommerskollegii utredning, vilken avser även andra än till Sveriges redareförening anslut­ na fartyg och omfattar jämväl fartyg i inrikes fart, utvisar kostnadsök­ ningar av samma storleksordning. Både Redareföreningens och kommers­ kollegii utredning gäller för fartyg om minst 500 ton brutto. Vad kustfarten beträffar må anmärkas, att den av Stockholms rederi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

aktiebolag Svea utförda utredningen vilar på förutsättningen att konven­ tionens regler för fartyg i fjärrtrafik skulle tillämpas i full utsträckning för kustfarten. Då detta icke är fallet vare sig beträffande kommittéförslaget eller i fråga om departement sförslaget, ger denna utredning i förevarande läge icke någon tillförlitlig vägledning beträffande verkningarna för kust­ fartens del. Det bör emellertid uppmärksammas att i kommerskollegii ut­ redningar ingå jämväl fartyg som nyttjas i kustfart. Vidkommande fartyg i fjärrtrafik av mindre storlek än 500 ton brutto vill jag framhålla, att den jämkning, som skett i departementsförslaget, särskilt avsett just dessa mindre fartyg, för vilka de för den större sjöfarten gällande reglerna en­ ligt departementsförslaget i väsentliga avseenden icke skulle bliva tillämp­ liga; detta gäller i främsta rummet bestämmelser som skulle inverka på bemanningens storlek och därmed på behovet av ökat bostadsutrymme. Kostnadsökningen för motorsegelflottan till följd av en arbetstidsreglering i enlighet med departementsförslaget kan för den skull icke antagas bliva tillnärmelsevis av den storleksordning som Sveriges segelfartygsförening uppgivit såsom resultat av föreningens förut omförmälda utredning. Vad åter angår närtrafiken torde den utformning departementsförslaget erhål­ lit i vad det gäller fartyg i denna trafik berättiga till det antagandet, att den föreslagna arbetstidsförkortningen i allmänhet skall kunna genomfö­ ras utan större ökning av personalen och följaktligen icke behöva föranle­ da sådana kostnader som Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening räknat med i fråga om kommittéförslaget. Ehuru många osäkra faktorer försvåra en uppskattning av de ekono­ miska verkningarna av den tilltänkta lagreformen, torde man dock med tämligen stor säkerhet kunna utgå ifrån att det för handelsflottan i dess helhet kan röra sig om ett tiotal miljoner kronor i engångskostnader och ungefär lika mycket i ärlig kostnadsökning, därest de föreslagna bestäm­ melserna i full utsträckning skulle bringas i tillämpning omedelbart. Det­ ta är emellertid icke avsikten. De föreslagna övergångsbestämmelserna för redan existerande fartyg äro avsedda att åstadkomma en anpassning grad­ vis till de nya reglerna. Tillämpningen av dessa bestämmelser, vilka sär­ skilt taga sikte på de fall där kostnaderna för nya bostäder m. in. skulle bliva oskäligt höga, måste antagas komma att i väsentlig mån minska kostnaderna. Härtill kommer att erfarenheten visat, att en arbetstidsför­ kortning alltid leder till personalbesparande rationaliseringsåtgärder. Inom sjöfarten torde visserligen rationaliseringsmöjligheterna vara mindre än på många andra håll, men vissa möjligheter till kostnads- och personal­ besparande åtgärder äro säkerligen för handen. Vid bedömande av de ekonomiska verkningarna måste särskild hänsyn tagas till konkurrensläget i förhållande till främmande länder. I detta hän­ seende äro förhållandena ej lätta att bedöma. Amerikas Förenta Stater, som för närvarande ha världens största handelsflotta, tillämpa princi­ piellt trevaktsystemet och 48-timmarsveckan för de ombord å fartygen

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

anställda, men detta är ur konkurrenssynpunkt av mindre intresse, enar det vittgående amerikanska subventionssystemet förhindrar varje tdlförlitlig ekonomisk jämförelse med våra förhållanden. Vad Storbritannien beträffar har den brittiska regeringen, som icke lärer vara betänkt att för­ anstalta om lagstiftning på området, officiellt förklarat, att gällande kollek­ tivavtal i väsentliga avseenden, ehuru icke fullständigt, uppfylla Seattlekonventionens bestämmelser. Av den redogörelse kommittén lämnat för in­ nehållet i de brittiska kollektivavtalen framgår emellertid att avvikelserna från konventionen äro jämförelsevis betydande. Sålunda synes exempelvis trevaktsystemet till sjöss för styrmän och däcksmanskap tillämpas i avse­ värt mindre utsträckning än konventionen angiver, och arbetstiden för eko­ nomipersonalen står icke heller i överensstämmelse med konventionens krav. I andra avseenden äro dock förmånerna för de anställda större, och det kan i vart fall konstateras, att väsentliga förbättringar i arbetsvillkoren åvägabragts på senare år. Danmark är ett annat land, för vilket man tills vidare icke har att räkna med lagstiftning i fråga om sjöfolkets arbetstid. De danska kollektivavtalen innebära emellertid en vittgående tillämpning av 8-timmarsprincipen såväl till sjöss och vid ankomst och avgång som vid uppehåll i hamn. Detta gäller för däcksmanskapets del å alla fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 ton, där bemanningen är tillräcklig här­ för. För befälet synes 8-timmarsprincipen vara generellt tillämplig, men det får observeras, att detta icke med nödvändighet medför att trevaktsy­ stemet tillämpas, enär ett antal av tre styrmän icke är obligatoriskt å mindre fartyg. Ehuru den danska lcollektivavtalsregleringen lika litet som den engelska tillåter en direkt jämförelse med de föreslagna svenska lag­ bestämmelserna, är det dock tydligt att de danska avtalen innehålla betyd­ ligt större förmåner för de anställda än dessa tidigare åtnjutit. Vad Norge beträffar kan ett kommittéförslag till ny sjöarbetstidslag, i huvudsak grun­ dat på Seattlekonventionen, väntas bliva framlagt inom den närmaste ti­ den. Proposition i ämnet torde komma att föreläggas årets storting. Slut­ ligen får jag nämna, att den finska regeringen vidtagit förberedelser för att framlägga förslag om en ny sjöarbetstidslag efter i huvudsak samma riktlin­ jer som det här föreliggande. Av vad jag nu anfört torde framgå, att man visserligen icke kan påvisa någon mera allmän överensstämmelse mellan den tilltänkta svenska sjöar­ betstidslagen och förhållandena i de länder som för oss närmast äro av in­ tresse, men tendensen till högst väsentliga förbättringar i sjöfolkets arbets­ villkor är dock påtaglig. Med hänsyn härtill och i betraktande av den svens­ ka rederinäringens förutsättningar torde en med lämpliga modifikationer genomförd reformering av sjöarbetstidslagen efter de linjer sjömanskommittén föreslagit icke behöva möta allvarligare betänkligheter ur ekonomisk synpunkt. Mina förhoppningar om att den svenska handelsflottan jämväl i fortsättningen skall visa sig konkurrenskraftig styrkas särskilt darav att fartygsbeståndet på senare år i myckel stor utsträckning förnyats och föibättrats på sådant sätt alt fartygens konkurrensförmåga okats väsentligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Den föreslagna lagstiftningen kommer att ställa ökade krav på tillgången pa befäl. Det har i remissyttrandena framhållits, att det skulle komma att bil mycket svårt, ja kanske omöjligt, att fylla befälsbehovet, särskilt vad galler fartygsbefälet. De verkställda utredningarna visa också med tämligen stor samstämmighet, att ett väsentligt antal befälspersoner måste nyanstäl­ las, nar lagen i full utsträckning träder i kraft. I den mån existerande far­ tyg tills vidare komma att undantagas genom att övergångs- eller dispens­ klausuler tillampas, minskas dessa svårigheter, men helt eller ens till större delen kunna de icke på så sätt undanröjas. Det behöver dock icke befaras att befalsbristen i allmänhet skulle komma att hindra att fartygen nyttjas. Enligt särskilda stadganden i sjöarbetstidslagen och befälsförordningen blir nämligen befälhavare, som avseglar utan att ha erhållit erforderligt antal vederbörligen kvalificerat befäl, fri från ansvar, därest han kan visa, att tillgång till pålitligt behörigt befäl icke funnits i senast besökta hamn. I den utsträckning bristen kommer att täckas med hjälp av övertidsarbete kunna kostnaderna visserligen bli betydande, men det är dock icke oberät­ tigat att antaga, att just de förmåner, som sjöfolket erhåller, därest den nya sjoarbetstidslagen genomföres, så småningom skola medföra förbätt­ rade rekrytermgsförhållanden. Givetvis verka i samma riktning också alla e andra törbattringar med avseende å sjömännens arbets- och levnadsvill­ kor, som på skilda vägar redan blivit genomförda eller äro på väg att Ge­ nomföras. ros Slutligen vid jag med några ord beröra den mot kommittéförslaget rik­ tade anmärkningen att dess genomförande i stor utsträckning skulle innebara aHenast en löneförbättring i form av ökad övertidsersättning i stäl­ let för verklig minskning av arbetstiden. En sådan verkan finner jag icke önskvärd och jag har för den skull på flera punkter vidtagit ändringar i kommitténs förslag i syfte att undvika dylika konsekvenser. Jag vill emel­ lertid också framhålla, att en genom arbetstidsregleringen vållad fördyringav arbetskraften kan verka förmånligt så till vida att den kan framkalla rationaliseringsåtgärder i form av förbättrade arbetsmetoder o. d. i syfte att undvika eljest erforderligt övertidsarbete. Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag varken ur ekonomiska eller andra synpunkter finner avgörande skäl tala emot att genomföra en ny siöarbetstidslagstiftning, som i den mån under förhandenvarande omständig­ heter ar möjligt tillgodoser sjöfolkets berättigade önskemål om förkortning av arbetstiden. Jag övergår därför nu till alt närmare redogöra för det inom handelsdepartementet upprättade förslaget till ny sjöarbetstidslag. Fram­ ställningen kommer därvid att i stort sett begränsas till de stadganden, som i sak avvika från den gällande lagens bestämmelser eller beträffande vilka eljest sakliga ändringar ifrågasatts. Formella jämkningar i den nuvarande lagtexten komma däremot i regel icke att särskilt beröras i fram­ ställningen. De framgå emellertid av förut nämnda bihang, som upptager den gallande lagen och departementsförslaget i parallelltext.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

De särskilda stadgandena i departementsförslaget.

1 KAP.

Inledande bestämmelser (1 och 2 §§).

1 § (lagens tillämpningsområde).

Sjöarbetstidslagen äger enligt 1 § 1 inom. tillämpning beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes. Från denna regel stadgas i 2 mom. vissa undantag. Salunda undantages arbete, som utföres av bl. a. följande kategorier, nämligen dels befälhavare å fartyg, varå utom denne minst två personer äro anställda, dels förste (främste) styrman resp. förste (främste) maskinist, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart, dels föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg, varå utom denne minst tre personer äro anställda inom avdelningen, dels radiotelegrafist resp. radiotelefonist, som är anställd uteslutande i sådan egen­ skap, samt dels, å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart, person som är anställd huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare eller tillhör re­ darens familj. Bland undantagen märks vidare arbete av person som är an­ ställd å fångstfartyg eller fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med fångst, eller å isbrytar- eller bärgningsfartyg eller å maskin­ drivet fartyg, som har en nettodräktighet understigande 20 registerton och nyttjas i inskränktare fart än nordsjöfart, såvida ej Konungen om fartyg som sist nämnts annorlunda förordnat. Slutligen upptager paragrafen i 3 mom. en allmän dispensregel. Enligt denna må, när synnerliga skäl därtill äro, Konungen eller den myndighet, åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden utöva beslu­ tanderätt därutinnan, medgiva ytterligare undantag från tillämpningen av sjöarbetstidslagen.

Sjömanskommittén föreslår vissa ändringar i undantagsbestämmelserna i

2 mom. Sålunda är till en början undantaget beträffande styrmän och ma­ skinister i kommitténs förslag inskränkt till att gälla endast främste styr­ man resp. maskinchef, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter. Kom­ mittén anför härom, att Seattlekonventionen avsåge även fartyg i inskränk­ tare fart än nordsjöfart men att den å andra sidan vore tillämplig endast å fartyg med eu bruttodräktighet av 500 registerton eller däröver. Ehuru det sålunda skulle vara möjligt att, utan att åsidosätta konventionens krav, in­ föra ett undantag för vaktindelad främste styrman och maskinchef å mindre fartyg, ansåge kommittén det vara olämpligt alt i en principiell fiåga sadan som denna göra skillnad mellan befattningshavare å större och mindre fartyg. Några nämnvärda ekonomiska verkningar av förslaget i denna del torde icke behöva befaras, eftersom nu ifrågavarande vaktindelade styr­

Kungi. Maj.ts proposition nr 265.

män och maskinister redan genom kollektivavtal hade sin arbetstid regle­ rad i huvudsaklig överensstämmelse med gällande lags bestämmelser. Sjömanskommitténs förslag skiljer sig vidare från gällande lag däri, att undantaget för arbete av radiotelegrafister och radiotelefonister utgått. För­ slaget överensstämmer härutinnan med Seattlekonventionen. I propositio­ nen nr 223: 1938, varigenom gällande lag förelädes riksdagen, yttrade då­ varande departementschefen, att han icke funne anledning att föreslå någon reglering i lag av yrkestelegrafisternas arbetstid, eftersom det kunde befaras att därigenom skulle vållas inskränkningar i den trådlösa kommunikationen med fartygen, till nackdel i vissa fall även för besättningarna. Kommittén anser, att man numera icke torde behöva hysa några sådana farhågor. Ytterligare föreslås av sjömanskommittén, att de i lagen förekommande undantagen beträffande arbete av person, som är anställd huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare, och person tillhörande redarens familj be­ gränsas till att gälla fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 re­ gisterton. Enligt kommittén måste den föreslagna gränsdragningen, som står i överensstämmelse med Seattlekonventionen, anses lämpligare än den nu gällande begränsningen till fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart. Kommittén framhåller därjämte, att ändringen icke torde förorsaka några större kostnadsökningar. Slutligen föreslår sjömanskommittén den ändringen, att undantaget be­ träffande fångstfartyg och fartyg, som nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med fångst, skall utgå samt att undantaget för arbete å maskindri­ vet fartyg med en nettodräktighet under 20 registerton skall vara generellt och sålunda icke begränsas till det fall att fartyget nyttjas i inskränktare fart än nordsjöfart. Beträffande fångstfartygen framhåller kommittén, att Seatt­ lekonventionen icke medger undantag för sådana. Såvitt kommittén har sig bekant finnes i vårt land f. n. icke något fångstfartyg av den storleksordning att det beröres av ändringen. Emellertid framhåller kommittén, att om i framtiden exempelvis valfångstfartyg skulle införlivas med den svenska handelsflottan och särskild reglering av arbetstiden skulle behövas för dem, dispensbestämmelsen i 1 § 3 mom. ger möjlighet därtill. De av sjömanskommittén föreslagna undantagen överensstämma i övrigt helt med gällande lag.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar i sitt särskilda yttrande, att

den nuvarande formuleringen av 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen enligt hans förmenande bör bibehållas. I yttrandet anföres vidare bl. a. följande. Det kan icke vara riktigt, att under lagens tillämpningsområde lägga så­ dana sjömän, vilka äro att anse såsom förmän för viss avdelning ombord eller vilka kunna själva i stor utsträckning reglera sin arbetstid. Jag syftar härvid närmast å förslaget om att i större utsträckning än hittills arbetstidsreglera främste styrmans och maskinchefs arbete ävensom att helt reg­ lera radiotelegrafists och radiotelefonists arbete. — Det bör framhållas, att från arbetstidslagen för detaljhandeln av den 18 juli 1942 undantagits före­ tagsledare eller annan befattningshavare i överordnad ställning ävensom sådant arbete, som utföres under sådana förhållanden, att det ej kan anses

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. il

tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. — Det är icke meningen, att främste styrmän och maskinister skola erhålla en överhövan betungande arbetstid, men deras ställning såsom arbetsledare synes mig mo­ tivera, att de undantagas från lagens tillämpning. — När det gäller radiotelegrafister och radiotelefonister kunna liknande synpunkter anföras. Liksom

i avseende å förste styrmannens och maskinchefens arbete är det synnerligen

svårt att kontrollera den övertid, som radiotelegrafisten uttager. Med hänsyn härtill har också hans arbete hittills ansetts böra stå utanför lagens regle­ ring. Remissyttrandena. Beträffande de av sjömanskommittén föreslagna undan­ tagsbestämmelserna i 1 § 2 mom. ha i åtskilliga yttranden påyrkats änd­ ringar.

Sveriges Redareförening och Segelfartygsföreningen anse, att de nu gäl­

lande reglerna böra lämnas helt orubbade.

Undantagsbestämmelsen för befälhavare beröres i yttrandena av Fartygsbefälsf öreningen och Inrikessjöf artens befäls förening. Den förstnämnda för­

eningen uttalar, att det måste anses orimligt att befälhavare å mindre far­ tyg, vilken måste vara beredd att gripa in när som helst och därför måste vila, när tillfälle erbjudes, dessutom skall vara tvungen att gå vakt. Detta missförhållande bör, anser föreningen, avhjälpas genom att man ändrar antingen sjöarbetstidslagen eller befälsförordningens bemanningsföreskrif­

ter. Inrikessjöf artens befälsförening föreslår, att undantagsbestämmelsen

för befälhavare ändras till att avse befälhavare å fartyg, å vilket förutom be­ fälhavaren minst ett fartygsbefäl finnes anställt. Föreningen framhåller, att om en befälhavare icke har annat fartygsbefäl till sitt förfogande, han icke har någon möjlighet att anpassa arbetstiden efter egen önskan. En arbets­ tid om 14, 16 och 18 timmar per dygn förekommer enligt föreningen i myc­ ket stor utsträckning på det mindre tonnaget, och ännu längre arbetstid tillhör icke ovanligheten. Speciellt å bogserfartyg förekommer det även, framhåller föreningen, att besättningen tjänstgör i två skift, medan befäl­ havaren icke får någon avlösning.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening förordar, att även arbete

av ende styrman och ende maskinist på passagerarfartyg i närtrafik un­ dantages från lagens tillämpningsområde. Föreningen framhåller, att inom skärgårdstrafiken sådana styrmän och maskinister för närvarande äro un­ dantagna från sjöarbetstidsbestämmelserna på grund av dispensbeslut av Kungl. Maj :t jämlikt 1 § 3 mom. Emellertid anser föreningen det vara olämp­ ligt att undantaget skall vara betingat av särskilt beslut. Följden därav bleve ett permanent osäkerhctstillstånd. Undantaget beträffande föreståndare för ekonomiavdelningen behandlas

av Sjöfolksförbundet och Stewartsföreningen. Sjöfolksförbundet ifrågasät­

ter, om icke föreståndaren borde undantagas endast i sådana fall när eko­ nomipersonalen uppginge till fem eller sex personer. Stewartsföreningen yrkar, att undantaget skall avse allenast intendenten eller, där sådan sak­ nas, chefsstewarten å passagerarfartyg. I andra hand hemställer föreningen, att undantaget skall omfatta blott de fall, då sammanlagt minst sju perso-

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

ner äro anställda inom ekonomiavdelningen. Såsom motivering anför för­ eningen bl. a. följande.

Man måste räkna med att den minskning av arbetstiden för övrig intendenturpersonal, som kommittén föreslår, kommer att icke endast direkt öka arbetstiden för stewartarna utan motsvarande kompensation utan där­ jämte medföra en oundgänglig ökning av antalet anställda inom intendenturavdelnmgarna.^ Detta leder självfallet till att å en mängd fartyg, där stewartarna nu få tillgodonjuta lagens bestämmelser, de i framtiden kom­ ma att falla utanför. — Stewarten ombord å ett fartyg, som har en så pass liten bemanning i fråga om ekonomipersonal, att förutom stewarten endast ‘re ‘yra personer äro anställda i intendenturavdelningen, måste i stor ut­ sträckning utföra en mängd grovsysslor av olika slag. Någon anledning vår­ tor en dylik föreståndare för ekonomiavdelningen skall stå utanför lagens bestämmelser kan icke föreligga.

Förslaget att föra in radiopersonalen under sjöarbetstidslagen kritiseras

av Sveriges redareförening, som anför följande.

Så lange förläggningen av radiotelegrafisternas arbetstid i vissa fall reg­ leras genom bl. a. 1929 års sjösäkerhetskonvention, torde det enligt föremngens förmenande vara uteslutet, att man genom bestämmelse i arbets­ tidslagen skall kunna ernå en minskning av denna personals verkliga ar­ betstid. Omständigheterna fordra nämligen, att telegrafisten förrättar tjänst

f- tld», Pa dygnet’ då förbindelse kan erhållas med vederbörande kuststa­

tion. Mera sällan sammanfalla dessa tider med de, då passning jämlikt säkerhetskonventionen erfordras. Resultatet blir sålunda, att ordinarie arbete förvandlas till övertidsarbete. Jämväl den omständigheten att det ställer sig omo j ligt för en utomstående att effektivt kontrollera telegrafistens ar­ betstid, torde bora medföra, att denne liksom i vissa fall föreståndare för ekonomiavdelningen undantages från lagens tillämpning. Något undantag för arbete av anställda å isbrytar- och bärgningsfartyg

bör enligt Sjöfolksförbundet icke göras. Såsom skäl härför anför förbun­

det i huvudsak följande. Nämnda fartygs i allmänhet stora utrymmen giva alla möjligheter till inredande av bostäder ombord utan att inkräkta på lastförmågan. Med av­ seende på isbrytarfartygen tillkommer den omständigheten, att dessa van­ ligtvis agas av det allmänna, som härvidlag skäligen borde föregå med gott exempel. I flertalet fall ha också kollektivavtal med föreskrifter om 8 tim­ mars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka ingåtts för dessa fartygs be­ sättningar. Samma är förhållandet för bärgningsfartygens vidkommande.

Maskinbefäls förbundet anmärker på att maskindrivna fartyg med en net-

todräktighet understigande 20 registerton föreslås skola falla utanför sjö­ arbetstidslagen. Följden blir enligt förbundet, att större delen av bogserbåtsflottans personal får oreglerad arbetstid, fastän tjänstgöringen å bogserfartyg är synnerligen krävande. Arbetstidsfrågan för denna personal­ kategori bör enligt förbundets uppfattning ägnas all uppmärksamhet. För­ bundet påpekar emellertid, att med den utformning lagrummet har Kungl. Maj:t kan förordna, att arbetstiden skall regleras på bogserbåtar med

mindre nettodräktighet än 20 ton. Fartygsbefälsföreningen yrkar, att den

undre gränsen för sjöarbetstidslagens tillämpning sättes vid 30 bruttoton

Kungi. Maj.ts proposition nr 265. 49

i stället för vid 20 nettoton. Härigenom skulle man undvika att specialfar­ tyg, exempelvis bogserbåtar, med extraordinärt lågt nettotonnage komme

att falla utanför lagen. Inrikessjöfartens befälsförening framhåller, att grän­

sen enligt gällande lag medför orimliga konsekvenser, då fråga är om bogserfartyg. Föreningen hemställer, att gränsen måtte bestämmas till 20 brut­

toton. Arbetsgivareföreningen förordar å andra sidan en höjning av tonna­

gegränsen för att därigenom även de större bogserfartygen skulle falla utan­ för lagen. Enligt föreningen är det nämligen svårt att anordna bostäder om­ bord å bogserbåtarna, därför att skroven med hänsyn till djupgående, manöverduglighet o. d. måste hållas så små som möjligt och förhållande­ vis stora utrymmen måste reserveras för maskiner med tillhörande anord­ ningar. Utanför sjöarbetstidslagen bör enligt Arbetsgivareföreningens upp­ fattning vidare falla stuveriföretagens passagerarfartyg för transport av stuveriarbetare till och från arbetsplatsen. Dylika fartyg ha, framhåller föreningen, samma lätta arbetsuppgift, vare sig nettodräktigheten ligger under eller över 20 registerton. Jämväl pråmar böra enligt Arbetsgivareför­ eningen falla utanför lagen, enär ekonomiska förutsättningar saknas för er­ forderliga ombyggnader av det till övervägande delen äldre pråmtonnaget.

Dispensbestämmelsen i 1 § 3 mom. beröres allenast av Maskinbefäls för­ bundet, som anser att icke annan myndighet än Kungl. Maj :t bör kunna

medgiva undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning.

Departementschefen. De av sjömanskominittén föreslagna ändringarna i 1 § 2 mom. sjöarbetstidslagen innebära, att undantagen från lagen i vissa fall göras mindre omfattande och lagens tillämpningsområde i motsvarande mån utvidgas. I remissyttrandena ha dessutom i några fall förordats änd­ ringar på punkter, där kommittén icke föreslagit någon avvikelse från gäl­ lande lag. Vad först angår undantagel rörande befälhavare må framhållas, att be­ fälhavaren intager en alldeles särskild ställning. Han är redarens represen­ tant och har dessutom ett självständigt ansvar för fartyget och förhållandena ombord. Härutinnan får jag främst hänvisa till bestämmelserna i tredje ka­ pitlet sjölagen. Erinras må vidare därom, att det är befälhavaren som i sis­ ta hand avgör i vilken utsträckning övertidsarbete är påkallat och som har ansvaret för förande av journal rörande övertid o. d. Under nu angivna förhållanden synes det icke böra ifrågakomma att i större utsträckning än som skett göra sjöarbetstidslagen tillämplig å befälhavare. De av Fartygsbefälsföreningen och Inrikessjöfartens befälsförening i denna del an­ förda önskemålen torde således icke böra föranleda någon lagändring. Jag tillstyrker alltså, i likhet med sjömanskommittén, att den nuvarande un­ dantagsbestämmelsen rörande befälhavare bibehålies oförändrad. Sjömanskommittén har föreslagit, att de nuvarande undantagen beträf­ fande vaktindelad förste (främste) styrman och förste (främste) maski­ nist å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart skola utgå. I anslutning till gällande kollektivavtal för maskinister har kommittén samtidigt föresla- 4 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 265.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

git, att man i den nya lagen skall använda termerna främste styrman samt maskinchef. Emot utvidgningen av sjöarbetstidslagens tillämplighet har kommittéledamoten Reuterskiöld invänt, att främste styrman och maskin­ chef äro arbetsledare. Då emellertid här icke är fråga om att göra sjöar­ betstidslagen tillämplig å någon ny personalkategori utan allenast om att upphäva den tidigare fartgränsen för lagens tillämplighet å ifrågavarande personalgrupp, torde den av Reuterskiöld åberopade principiella synpunk­ ten icke böra tillmätas avgörande betydelse. Då jag vidare, i likhet med sjömanskommittén, anser det olämpligt att på denna punkt uppställa en fart­ gräns, biträder jag kommitténs förslag. Vad angår den av Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening berörda frågan om sjöarbetstidslagens till­ lämplighet å arbete, som utföres av ende styrman och ende maskinist å passagerarfartyg i närtrafik, finner jag övervägande skäl tala för att den nuvarande ordningen bibehålies. Undantaget beträffande föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg erhöll sin nuvarande lydelse år 1942. Då skedde en inskränkning av områ­ det för undantagets tillämplighet i förhållande till vad som gällde enligt den ursprungliga lydelsen av 1938 års lag. I remissyttrandena över sjömanskommitténs förslag har från arbetstagarehåll yrkats, att undantaget nu skall inskränkas ytterligare. Bl. a. framhålles, att den ökning av antalet anställda inom intendentur avdelningarna, som måste bliva en följd av den nya sjöarbetstidslagen, i en mängd fall skulle leda till att stewartar, som nu falla under lagen, skulle komma in under undantagsstadgandet. Det torde emellertid icke vara möjligt att nu göra några säkra beräkningar be­ träffande i vilken utsträckning den nya lagen kan komma att få sådan ver­ kan. Jag vill för övrigt framhålla, att grunden till undantaget är förestånda­ rens ställning såsom arbetsledare, vilken uppenbarligen markeras starkare ju fler personer som äro anställda inom avdelningen. Med hänsyn härtill och då något verkligt behov att nu utvidga sjöarbetstidslagens tillämpning inom ifrågavarande personalgrupp utöver vad som skedde så sent som 1942 icke torde föreligga, anser jag, i likhet med sjömanskommittén, att någon lagändring för närvarande icke bör göras på denna punkt. Sjömanskommittén har föreslagit, att sjöarbetstidslagen skall bliva till­ lämplig beträffande radiotelegrafister och radiotelefonister. Häremot har invänts, att radiotekniska förhållanden göra det svårt att begränsa radio­ personalens arbetstid och att det möter svårigheter att kontrollera den över­ tid, som ifrågavarande personal tager ut. Dessa invändningar synas mig emellertid icke kunna tillmätas avgörande betydelse. Sociala skäl synas starkt tala för att radiopersonalen föres in under sjöarbetstidslagen. Jag vill också framhålla, att Seattlekonventionen icke innefattar något undantag för denna personal. Jag tillstyrker därför sjömanskommitténs förslag på denna punkt. De speciella förhållanden, under vilka isbrytar- och bärgningsfartyg äro verksamma, tala för att dylika fartyg fortfarande böra falla utanför sjö­ arbetstidslagen. Jag kan därför icke förorda Sjöfolksförbundets förslag, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

undantaget beträffande dylika fartyg skulle utgå. Jag tillstyrker alltså, i likhet med sjömanskommittén, att den nuvarande undantagsbestämmelsen rörande dessa fartyg bibehålies oförändrad. Undantaget beträffande maskindrivet fartyg, som har en nettodräktighet understigande 20 registerton, har berörts i flera yttranden, framför allt såvitt angår bogser fartyg. Såväl en höjning som en sänkning av tonnagegränsen har därvid förordats. Beträffade bogserfarten torde det förhålla sig så, att den vid vissa tillfällen eller under vissa perioder bär behov av att kunna förfoga över de anställdas arbetskraft utan några inskränkningar i lag. Å andra sidan förekommer det långa tider, då bogserfartygen blott ligga i beredskap och arbetet inskränker sig till i huvudsak endast passning. Under nu angivna förhållanden torde övervägande skäl tala för att icke utvidga sjöarbetstidslagens tillämplighet å bogserfartyg. Å andra sidan tor­ de det icke vara påkallat att föra ytterligare bogserfartyg utanför lagen. För bogserfartygens del är jag således icke beredd att förorda någon änd­ ring av tonnagegränsen. Vad angår andra speciella fartygstyper torde det icke heller vara skäl att ändra gränsen 20 nettoton. På sätt lagrummet med­ ger torde det lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om de undantag, som för särskilda fall eventuellt kunna visa sig påkallade. Lagrummets nuvarande begränsning till att blott avse inskränktare fart än nordsjöfart sammanhänger med utformningen av 1936 års Genévekonvention. Då Seattlekonventionen icke nödvändiggör en dylik begränsning, till­ styrker jag kommitténs förslag att fartbegränsningen skall utgå. Under åbe­ ropande av det anförda förordar jag, att det nu behandlade undantagsstadgandet erhåller den av sjömanskommittén föreslagna lydelsen. Jämväl på övriga punkter ansluter jag mig till sjömanskommitténs förslag till undantag från sjöarbetstidslagens tillämpning. Det föreslagna dispensstadgandet i 1 § 3 mom. överensstämmer med gäl­ lande lag. Från Maskinbefälsförbundets sida har framställts önskemål om att den nuvarande rätten för Kungl. Maj :t att delegera beslutanderätten i dispensärenden till annan myndighet skall borttagas. Detta synes mig emel­ lertid icke lämpligt. Jag förordar således att dispensregeln i 1 § 3 mom. bi­ behålies oförändrad.

2 § (definitioner m. m.). Denna paragraf innehåller i 1 mom. vissa definitioner. Sjömcinskommitten

ifrågasätter ingen annan ändring än att definitionen å maskinist uteslutes. Anledningen till uteslutningen är att definitionen ansetts överflödig, sedan den genom kollektivavtal införda titeln maskinchef upptagits i 1 §. Enligt 2 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skola vid beräknande av arbetstid undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen och uppehållet varar, där fråga är om fartyg i nartrafik, minst en halv timine och eljest minst en timme.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Sjömanskommittén föreslår den ändringen i stadgandet, att tiden för av­

dragsgillt uppehåll (annat än måltidsrast) bestämmes till minst en timme även såvitt gäller fartyg i närtrafik. Förslaget överensstämmer i detta hän­ seende med sjöarbetstidsbestämmelserna före nu gällande lags ikraftträ­ dande. Kommittén upplyser, att det från de ombordanställdas sida anmärkts att arbetstiden med stöd av stadgandet i dess nuvarande lydelse kunde för­ delas i alltför många perioder med små mellanrum. Frågan vore enligt kommitténs uppfattning ej längre av samma praktiska och ekonomiska be­ tydelse som vid tidpunkten för gällande lags tillkomst, och kommittén hade ansett sig böra tillmötesgå de anställdas önskemål.

Kommittéledamoten Reuterskiöld, som motsätter sig kommitténs förslag

beträffande 2 § 2 inom., anför följande. Den nuvarande bestämmelsen om rätten att i närtrafik från arbetstiden avdraga uppehåll om minst en halv timmes varaktighet måste särskilt med hänsyn till den för denna trafik föreslagna nedskärningen av arbetstiden bi­ behållas. De speciella villkor, under vilka denna trafik bedrives, göra det nöd­ vändigt att pa ett effektivt sätt tillvarataga arbetstiden. De ekonomiska svå­ righeter, varunder även under nu rådande förhållanden denna för kommu­ nikationerna i våra skärgårdsområden viktiga trafik lider, skulle ytterligare ökas, om övertid finge tillgripas som en följd av att under arbetstiden upp­ kommande kortare uppehåll i arbete, vilka vederbörande ägde fritt använda, icke kunde frånräknas. Det har anförts, att fall skulle hava förekommit, då arbetstiden genom alltför ofta återkommande kortvariga uppehåll blivit utdragen under lång tid av dygnet. Detta torde kunna lösas genom tillfogandet av en bestäm­ melse därom, att endast ett visst antal sådana kortare uppehåll finge av­ dragas från dygnsarbetstiden.

Remissyttrandena. Maskinbefälsförbnndet föreslår, att lagrummets defi­

nitioner kompletteras med en definition av begreppet indikerad hästkraft. Definitionen borde innehålla, att såsom ett fartygs indikerade hästkrafter skulle i första hand gälla den maskinstyrka, som stipulerats i fartygsbeställarens kontrakt med fartygsbyggaren. Om maskinstyrkan i byggnadskontraktet uppgivits i effektiva hästkrafter, borde de indikerade anses vara 4/3 av de effektiva.

Beträffande tiden för avdragsgillt uppehåll ansluter sig Sveriges redareför­ ening till Reuterskiölds särskilda yttrande. Jämväl Segelfartygsföreningen samt Skärgårds- och mälarflottornas rederi­ förening anse, att någon ändring icke bör göras i nu gällande bestämmelser

i ämnet. Den sistnämnda föreningen framhåller, att det måste ligga i sakens natur, att därest arbetstiden skall mer och mer förkortas, den samtidigt måste effektiveras, där så ske kan. Föreningen anför vidare bl. a. följande. Nämnas må att av de till rederiföreningen anslutna fartygen ett 40-tal tra­ fikera skärgården utanför Vaxholm och därvid fullgöra resan Stockholm— Vaxholm på cirka 65 minuter. Då däcksbesättningen dels har några minuters sysselsättning efter avgången från Stockholm och dels måste vara på sina ar­ betsplatser några minuter före ankomsten till Vaxholm, blir arbetsuppehållet i detta fallet cirka 55 minuter under varje resa. En del fartyg göra 4—6 såda­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 53

na resor per dag, varunder en man sysselsättes med biljettförsäljning och en man med styrning under det att övriga två eller tre däcksmän äro helt lediga. I genomsnitt kan varje man erhålla 2—4 timmar icke avdragsgill ledighet per dag och endast enligt kommittéförslaget nyttjas till 4—6 timmars effektivt arbete. Frågan om rätt till halvtimmes- eller heltimmesavdrag är för dessa fartyg ytterst betydelsefull. Föreningen ansluter sig till Reuterskiölds reservation i detta avseende.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart förklarar, att med de skärpningar i

bestämmelserna, som i övrigt föreslås, det skulle ha varit motiverat, att halvtimmesregeln utsträckts till all fart utmed kusten och till grannlän­ derna.

Departementschefen. I departementsförslaget har i överensstämmelse med vad sjömanskommittén föreslagit den på skilda ställen i gällande lag an­ vända benämningen maskinist ersatts med uttrycket »sjöman som tillhör maskinbefälet» eller liknande. För främste maskinist å fartyg har såsom förut under 1 § angivits införts titeln maskinchef. Den i 2 § 2 mom. upp­ tagna definitionen å maskinist blir genom dessa ändringar överflödig och bör därför utgå ur lagen. — Maskinbefälsförbundet har framfört önskemål om att i lagen skall införas en definition på begreppet indikerad hästkraft. För närvarande beräknas i förekommande fall ett fartygs maskinstyrka enligt vissa formler fastställda i en kungörelse, som kommerskollegium ut­ färdat med stöd av bemyndigande i befälsförordningen. Någon anledning att frångå denna ordning synes icke nu föreligga, och jag har därför icke funnit mig böra tillmötesgå Maskinbefälsförbundets önskemål. Såsom antytts i det föregående infördes den speciella halvtimmesregeln i 2 § 2 mom. för närtrafiken först genom den nuvarande sjöarbetstidslagen. Förut gällde för alla fartyg, att annat uppehåll i arbetet än måltidsrast måste fortvara minst en timme för att vara avdragsgillt. Sjömanskommittén före­ slår nu, att man åter skall utsträcka tiden till en timme för närtrafiken. Med hänsyn till de från redarehåll framförda skälen mot kommitténs för­ slag anser jag mig emellertid icke kunna förorda, att den gällande bestäm­ melsen ändras. Det bör vid bedömandet av denna fråga särskilt beaktas, att den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik enligt 10 § departementsför­ slaget ej oväsentligt minskats.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik (3—9 §§). De materiella stadgandena, innehållande den egentliga arbetstidsregleringen, äro i departementsförslaget liksom i gällande lag fördelade på tre kapitel. Av dessa reglerar förevarande kapitel den ordinarie arbetstiden å fartyg i fjärrtrafik, medan 3 kapitlet avser ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik och 4 kapitlet innehåller gemensamma bestämmelser rörande sä­ kerhetstjänst och därmed likställd skeppstjänst samt övertidsarbete.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

3 § (fjärrtrafikens omfattning).

I denna paragraf bestämmes begreppet fj ärrtrafik. Sålunda stadgas, att i 2 kapitlet meddelade föreskrifter avse fartyg, som nyttjas i nordsjö- eller vidsträcktare fart eller i fart vari ingår resa, som under vanliga förhållan­ den kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik). Annan fart ut­ gör enligt 9 § i gällande lag s. k. närtrafik.

Någon ändring av stadgandet föreslås icke av sjömanskommittén. Föreningen Sveriges inrikessjöfart påtalar, att begreppen fjärrtrafik och

närtrafik icke korrespondera med Seattlekonventionens begrepp med sam­ ma namn. Fastän konventionens fjärrtrafikbestämmelser vore konstruera­ de för en mera långväga sjöfart, komme de enligt förslaget att bliva tillämp­ liga på betydande delar av den svenska kustfarten och fart mellan Sverige och grannländerna. Visserligen finge man enligt kommittéförslaget tilllämpa tvåvaktsystem i fj ärrtrafik i vissa fall — i överensstämmelse med konventionens närtrafikregler — men de härför avgörande tonnage- och maskinstyrkegränserna skure i stort sett rätt igenom den svenska kustfarten och farten på grannländerna. För egen del vill jag framhålla följande. I Seattlekonventionen använ­ des begreppet närtrafik för att angiva ett i själva konventionen till sin om­ fattning icke direkt bestämt fartområde, vilket en till konventionen ansluten stat har frihet att under iakttagande av vissa villkor själv fastställa. Fart utanför dylikt område är fj ärrtrafik i konventionens bemärkelse. För Sveriges vidkommande torde det vara riktigt och ändamålsenligt att betrakta nord­ sjö- och vidsträcktare fart såsom fj ärrtrafik i konventionens mening. Fjärrtrafikbegreppet i den svenska sjöarbetstidslagen är däremot mera omfattan­ de, i det att det inbegriper icke blott nordsjö- och vidsträcktare fart utan även inskränktare fart, så snart däri ingår resa, som under vanliga förhål­ landen kräver mer än 12 timmars oavbruten gång. Denna begreppsskillnad har icke förbisetts vare sig av sjömanskommittén eller i departementsförslaget. Icke heller har den hindrat ett utnyttjande av friheten att tillämpa vissa av konventionens för närtrafik gällande, mindre stränga bestämmel­ ser på fj ärrtrafik. Sålunda tillätes i 4 § tvåvaktsystem — i överensstäm­ melse med konventionens närtrafikregler —- i vissa fall då fråga är om fj ärrtrafik enligt svensk terminologi. Å andra sidan måste ihågkommas, att det kan befinnas lämpligt att tillämpa trevaktsystem — i enlighet med konventionens fj ärr trafikregler — å trafik, som vi enligt konventionen äro oförhindrade att behandla som närtrafik.

4 § (ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal).

Enligt 4 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid till sjöss för vakt­ indelad sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, sammanlagt högst 24 timmar för två dygn i följd. Denna allmänna bestämmelse är emellertid i väsentliga hänseenden modifierad. Sålunda är 8-timmarsprincipen genom­

Kungl. Mcij:ts proposition nr 265.

förd för styrmän i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet styrmän uppgår till minst tre och för maskinister under motsvarande för­ utsättning. En arbetstid av 8 timmar om dygnet gäller vidare för däcksman­ skap å fartyg med större bruttodräktighet än 2 000 registerton och för ma­ skinmanskap i fall fartygets bruttodräktighet överstiger 700 registerton. Även i annat fall än sist sagts är arbetstiden för eldare, som har att för hand elda med kol, inskränkt till 8 timmar, nämligen om resan under vanliga för­ hållanden kräver mer än 24 timmars oavbruten gång samt fartyget är statt it) vidsträcktare fart än nordsjöfart eller 2) nordsjöfart och har en maskin­ styrka av minst 250 indikerade hästkrafter eller ock 3) inskränktare fart och har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter. Härutöver upptar 4 § vissa specialstadganden. Sålunda må styrman ut­ över nyss angiven tid av 8 timmar åläggas att under högst 1 timme om dygnet såsom ordinarie arbete utföra nautiska och meteorologiska obser­ vationer ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål. Styrman, som tillika är mot särskild ersättning anställd såsom radiotelegrafist eller radiotelefonist, må under sistnämnda tid jämväl användas till radiotelegraf- eller radiotelefontjänst samt därutöver beordras att under yt­ terligare högst 2 timmar om dygnet såsom ordinarie arbete förrätta så­ dan tjänst. Vidare innehåller paragrafen bl. a. en bestämmelse, att askhissning må åläggas maskinmanskapet såsom ordinarie arbete utöver vad som eljest stadgas i paragrafen.

Sjömanskommittén föreslår, att området för tillämpningen av 8-tim-

marsprincipen väsentligt vidgas beträffande den vaktindelade däcks-, ma­ skin- och radiopersonalen. Kommitténs förslag vilar i huvudsak på reg­ lerna i Seattlekonventionen. För styrmän uppställes 8-timmarsprincipen såsom norm beträffande samtliga fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart samt i fråga om fartyg med en bruttodräktighet överstigande 1 000 ton i inskränktare fart. Kom­ mittén anför härom. Jämfört med nuvarande bestämmelser i befälsförordningen innebär för­ slaget, att trevaktsystemet kommer att träda i stället för tvåvaktsystemet dels i vidsträckt oceanfart å fartyg med en bruttodräktighet om 1 000 ton och därunder, dels i medelhavs- och inskränkt oceanfart å passagerarfar­ tyg om 1 000 ton och därunder samt å annat fartyg om 2 000 ton och där­ under, dels i nordsjöfart å passagerarfartyg med en bruttodräktighet om 1 500 ton och därunder samt å annat fartyg om 2 000 ton och därunder, dels i östersjöfart å fartyg med en bruttodräktighet om mellan 1 000 och 2 00U ton. Enligt Seattlekonventionen skulle det med hänsyn till innebörden av dess fjärrtrafiksbegrepp vara tillåtet att draga en gräns för trevaktsystemets tillämpning vid 500 bruttoregisterton i nordsjö- och vidsträcktare t art, men kommittén har icke ansett en dylik gräns erforderlig i denna fart. Vad angår 8-timmarsprincipens genomförande i östersjöfart har kommittén stannat vid 1 000 bruttoregisterton med hänsyn till att de praktiska förhål­ landena icke för närvarande synas medgiva en vidsträcktare tillämpning, konventionens föreskrifter kräva över huvud taget icke genomförande av trevaktsystemet å fartyg i östersjöfart. Frågan om behörigheten hos de styr­ män som behöva nyanställas i anledning av den föreslagna arbetstidsreg-

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

leringen anser kommittén böra upptagas till prövning i särskild ordnin« Kommittén vill betona angelägenheten av att ändring i befälsförordnin«en genomföres samtidigt med ikraftträdandet av ny sjöarbetstidslag, enär man icke larer kunna lämna behörighetsfrågan oreglerad, då antalet styrmän okas till foljd av strängare arbetstidsreglering. Med hänsyn till den brist på fartygsbefäl som på senare år förelegat torde et kunna befaras, att behörigt befäl under rådande omständigheter icke skall kunna erhållas. Understundom torde sålunda tvåvaktsystemet få anlitas a fartyg även där befälet enligt lagens föreskrifter skall ha 8 tim­ mars arbetsdag till sjöss. För den händelse att fartyget skulle komma att betinna sig till sjöss under en hel vecka, skulle övertidsarbete erfordras under sammanlagt 28 timmar. Detta torde låta sig göra oaktat Övertid sarbetet enligt 13 § ar begransat till ett maximum av 24 timmar i veckan, enär 13 § andra stycket punkt d) i sådant fall enligt kommitténs mening skulle kunna tillampas, vilket stadgande medgiver att skeppstjänst som ej kan tU?-aS ^°V °Cu SOm nl,å.stc. fullgöras å tid då sjöman icke eljest enligt sjöarbetstidslagen har att förrätta arbete får utföras oavsett den stadgade be­ gränsningen av övertidsarbetet. ö Beträffande maskinbefälet (maskinister) föreslår sjömanskommittén, att 8-timmarsprincipen genomföres för alla fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart samt för fartyg i inskränktare fart, vilka ha en maskin­ styrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodrälctighet överstigande 1 000 registerton. I kommitténs förslag upptas vidare 8-timmarsprincipen såsom norm för arbetstiden även för sjöman tillhörande maskinbefälet å andra fartyg, därest han har att själv förrätta smörjningsarbete. Kommittén antör om dessa bestämmelser bl. a. följande. Kommittéförslaget kommer i jämförelse med gällande befälsförordning i. r^ra,e? °yergan§ från tvåvaktsystemet till trevaktsystemet för maskmbefalet dels i medelhavs- och inskränkt oceanfart å fartyg med en ruttodrakhghet av 2 000 ton och därunder resp. en maskinstyrka av 800 tiaheVav^OnohtdarUIldar’ * nordsjöfart å fartyg med enbruttodräk- * if a - °00it darunder resP- en maskinstyrka av 1 000 hästkraf-

mellanh 1 dnnnndehr’odnnn \ ostersj°fart å fartyg med en bruttodrälctighet av

stiiJmde 17 mflti2 alla f'arlyg nied en maskinstyrka över­ stigande 700 hastkrafter dels slutligen för allt maskinbefäl som självt förrättar smörjningsarbete. I fråga om tonnagegränserna, behörighetsfrågan samt sambandet mellan befälets arbetstidsreglering och befälsförordningen hän- \isas till vad tidigare sagts beträffande styrmän. Den speciella bestämmelsen i kommittéförslaget för maskinbefäl, som har att forratta smörjningsarbete, har, enligt vad kommittén förmäler, föran­ letts av en av Maskinbefälsförbundet i skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 au­ gusti 1945 gjord framställning. I denna framhålles bl. a., att det å^vissa fartyg där maskinbefälet är tvåvaktindelat förekommit att maskinbefälet — da smorjaren (för vilken lagen föreskriver 8 timmars arbetsdag) indragits — fått förutom sitt eget arbete utföra smörj ningsarbete och då icke i 8 timmar utan i 12 timmar per dygn. Förbundet betecknade detta förhållan­ de som en orattvisa och anhölle, att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för rättelse. Kommittén förklarar för egen del, att den ansåge den nuvarande arbetstidsregleringen icke tillfredsställande på denna punkt och därför ville

Kungl. Maj:ts proposition nr 265- 57

föreslå att arbetstiden för allt maskinbefäl, som hade att förrätta smörjningsarbete, begränsades till 8 timmar. För däcks manskapet innebär kommittéförslaget, att tillämpning­ en av 8-timmarsprincipen utsträckes till fartyg med en bruttodräktighet av 2 000—500 registerton. Seattlekonventionen, vars tillämpning såsom förut nämnts är begränsad till fartyg med minst 500 tons bruttodräktighet, före­ skriver 8 timmars arbetsdag endast i den fart, soni i konventionen betecknas såsom fjärrtrafik. Till denna behöver för svensk del icke nödvändigtvis hän­ föras annan än nordsjö- och vidsträcktare fart. Kommittén törklarar emel­ lertid, att den icke anser det lämpligt att göra någon skillnad mellan nordoch östersjöfart i détta hänseende. Arbetstiden för in a s k i n in a n s k a p e t har i kommittéförslaget be­ gränsats till 8 timmar om dygnet å samtliga fartyg i nordsjö- och vidsträck­ tare fart samt å fartyg i inskränktare fart, vilka ha en bruttodräktighet av minst 500 ton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkraf­ ter. Kommittén uttalar, att maskinmanskapets tjänstgöring i nordsjö- och vidsträcktare fart finge anses vara så krävande, att tillämpning av trevaktsystemet icke borde göras beroende av fartygets storlek; endast ett fåtal fartyg torde f. ö. beröras av att 8-timmarsprincipen utsträcktes till fartyg av mindre bruttodräktighet än 500 ton i sådan fart. Vad angår det särskilda stadgandet för eldare, som har att för hand elda med kol, föreslår kommittén, att 8-timmarsprincipen skall avse alla fartyg på resa, som kräver mer än 24 timmars oavbruten gång. Förslaget skiljer sig sålunda från gällande lag bl. a. däri, att 8 timmars arbetsdag skall tilllämpas oavsett fartygets maskinstyrka även i nordsjö- och inskränktare fart. Kommittén anför, att ändringarna motiveras av starka arbetshygieniska skäl och att de icke torde få nämnvärda ekonomiska konsekvenser. För radiopersonalen, vilken såsom förut (under 1 §) nämnts är undantagen från gällande lags bestämmelser, upptar kommittéförslaget ett nytt stadgande i 4 §. Enligt detta utgör arbetstiden 8 timmar om dygnet å fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton. Det i gällande lag upptagna specialstadgandet för styrmän har i kommittéförslaget helt uteslutits. Kommittén framhåller, att Seattle­ konventionen icke, frånsett en bestämmelse om extra arbetstid för vissa observationsgöromål, medger sådan extra arbetstid, som avses i stadgandet. Kommittén har vidare i sitt förslag uteslutit det nuvarande special­ stadgandet rörande askhissning till sjöss såsom ordinarie arbete. Som motivering anför kommittén, att Seattlekonventionen icke med­ ger något motsvarande undantag samt att askhissning torde kunna utiöras under vakterna med hjälp av maskinella anordningar.

Kommittéledamoten Böös anmäler avvikande mening beträffande kom­

mitténs förslag att helt utesluta specialstadgandet om extra arbetstid för styrmän. Böös anför följande. Enligt Seattlekonventionen må liksom enligt gällande lag sådana nautiska observationer för fastställande av fartygets position och sådana meteorolo­

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

giska observationer, som enligt sedvana och sjömansbruk verkställas av fartygsbefälet, äga rum utanför ordinarie arbetstid utan att därför räknas så­ som övertidsarbete. Det rör sig i regel om någon kortare stund, vanligen vid middagstid. Stadgandet härom har uteslutits i förslaget. Det har gjorts gällande att dylika observationer icke längre nödvändigtvis behöva förrät­ tas i den ordning som av ålder varit bruklig, men denna mening delas icke av alla fackmän, och på Seattlekonferensen var man ense om att möjlig­ göra bibehållandet av den gamla ordningen. Jag anser, att så även bör vara fallet för vårt vidkommande; stadgandet i fråga bör emellertid begrän­ sas till utförande av sedvanliga och nödvändiga nautiska och meteorolo­ giska observationer och kan så avfattat lämpligen inrymmas i förslagets 11 §, med vars övriga bestämmelser det i viss mån är besläktat. Ett sålunda konstruerat stadgande innebär för övrigt en icke oväsentlig inskränkning i jämförelse med gällande bestämmelse i 4 §, som medger arbete utanför vakterna under en hel timme per dygn för ifrågavarande observationer jämte journalföring och expeditionsgöromål.

Kommittéledamoten Reuterskiöld anför, att den utvidgning av 8-timmars-

principens tillämpningsområde, som föreslagits av kommittén och som på flera punkter ginge längre än Seattlekonventionen, enligt hans uppfattning skulle medföra så betydande ekonomiska konsekvenser för den för kon­ junkturförändringar mest känsliga delen av handelssjöfarten, d. v. s. de medelstora och mindre fartygen och då i främsta rummet trampfartygen, att han icke kunde ansluta sig till förslaget. De nu gällande tongränserna hade nedskurits alltför mycket. I vissa fall förekomme ingen undre gräns, trots att Seattlekonventionen föreskreve detta. Sammanlagt vore det ett stort antal fartyg, som berördes av de föreslagna ändringarna. Som belysande för de svårigheter, som enligt hans uppfattning skulle uppstå för mindre fartyg, anför Reuterskiöld följande exempel. Vissa rederier hava såsom ersättning för sina tidigare trampfartyg, bygg­ da i slutet av 1800-talet, men nu antingen förlista eller sålda till utlandet, kontraherat och i en del fall redan erhållit ersättningsbyggen av en storlek, som man räknat med skola kunna hävda sig, i synnerhet i konkurrensen med det holländska och belgiska smatonnaget. Det gäller här seriebyggen av en motorfartygstyp om cirka 550 bruttoton. Ett sådant fartyg har man på grund av nuvarande lag- och avtalsbestämmelser räknat med att kunna driva med 13 mans besättning, inklusive befähavaren. Skulle lagen genom­ föras, måste man räkna med minst 18 mans besättning, inklusive befälha­ varen. Detta medför i synnerhet när det gäller så små fartyg, varom här är fråga, att lastutrymme måste tagas i anspråk i sådan utsträckning, att det under normala konjunkturer icke blir möjligt att förränta fartygen, var­ till komma de ökade kostnaderna för bemanningen. På ett belgiskt motorfartyg om cirka 550 bruttoton sysselsatt i nordsjö­ fart uppgår bemanningen endast till 12 personer, inklusive befälhavaren. Samma bemanning finnes i jämförliga holländska fartyg. Att de svenska fartygen komma i ett sämre konkurrensförhållande jämfört med dessa far­ tyg är uppenbart.

Beträffande den av kommittén föreslagna särskilda regeln för maskin­ befäl, som har att själv förrätta smörj ningsarbete, förklarar Reuter­ skiöld, att denna komme att verka mycket betungande för de mindre farty­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

gen. Regeln innebure i själva verket, att tre maskinbefäl måste anställas å mindre fartyg ner till 500 bruttoton, därest icke tre smörj are tillsattes. De ekonomiska konsekvenserna kunde befaras komma att äventyra möjlig­ heterna för dylika fartyg att upprätthålla sin trafik. Vad Maskinbefalsforbundet anfört i sin av kommittén omnämnda framställning rörande följ­ derna för maskinbefäl om smörjningspersonal indroges, vore icke riktigt, enär i praktiken sådan indragning jämlikt kollektivavtalsbestammelse mel­ lan Sveriges redareförening och Maskinbefälsförbundet sedan 1940 varit förbjuden. Beträffande specialstadgandet för styrmän om extra ar­ betstid för observationsarbete m. in. anför Reuterskiöld, att det icke syn­ tes riktigt att nu ur lagen utesluta bestämmelsen om den med 1 timme ut­ ökade arbetstiden, särskilt som man under Seattlekonferensen efter in­ gående diskussion inkluderat en liknande föreskrift i konventionen. Slutligen framhåller Reuterskiöld i fråga om askhissningen till sjöss, att viss ersättning f. n. utginge enligt kollektivavtal för sådant arbete, därest det förrättades utanför ordinarie arbetstid. Det syntes darfor icke vara erforderligt att utbyta denna kontanta ersättning mot lagstadgad över­ tidsersättning. I anslutning därtill erinrar Reuterskiöld om att dåvarande departementschefen i propositionen nr 223:1938 avvisade tanken på att utesluta den nuvarande bestämmelsen under motivering bl. a. att övertids­ ersättning vid varje tillfälle skulle beräknas såsom för en halvtimmes ar­ bete, ehuru den vid varje vaktskifte återkommande askhissningen i regel krävde helt kort tid och sällan uppginge till mer än 10 eller 15 minuter.

Remissyttrandena. De av sjömanskommittén föreslagna bestämmelserna om ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radio-

personal lämnas utan erinran av Sjöfolksförbundet. Sveriges redareförening

ansluter sig däremot i allt till Reuterskiölds reservation.

Kommerskollegium anser, att tillämpningen av trevaktsysiemet principi­

ellt bör inskränkas till fartyg med en bruttodräktighet om 500 ton eller mera. Såsom skäl härför anför kollegium följande. De ekonomiska verkningarna för fartyg med en bruttodräktighet under­ stigande 500 ton har kommittén underlåtit att narmare utreda. Genom att från vissa redare införskaffa upplysningar rörande konsekvenserna av lag­ förslaget för några utvalda typiska fartyg inom nämnda tonnagegrupp har kollegium sökt bilda sig en uppfattning rörande storleksordningen av mer­ kostnaderna. Det bär härvid framkommit, att den förekommande kombine­ rade östersjö- och nordsjötrafik, som bedrives av segelfartyg med hjälp­ maskin och mindre ång- och motorfartyg, kan bliva omojliggjord, därest förslaget realiseras. Det torde få anmärkas, att såval de rörliga som de fasta kostnaderna komma att öka proportionsvis mycket mera för dessa mindre fartyg, vartill kommer att den inskränkning i lastkapacitet som det ökade bostadsutrymmet medför blir särdeles kännbar för dessa fartyg. På grund av tekniska hinder torde en ombyggnad i flertalet fall sannolikt få anses icke vara praktiskt möjlig. Även med hansyn till konsekvenserna för en eventuellt erforderlig utbyggnad av den mindre nordsjotlottan kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

kollegium icke finna försvarligt att lagstiftningsvägen genomföra en ut­ sträckt tillämpning av trevaktsystemet längre än verkställda undersökningar rörande de praktiska och ekonomiska möjligheterna härför sträcka sig, i all synnerhet då man rör sig på ett med hänsyn till konkurrensförhållan­ dena så ömtåligt område som den mindre sjöfarten, vars bibehållande ej minst ur rekryteringssynpunkt är av största vikt. Härtill kommer att Seattlekonventionens tillämpningsområde begränsats till fartyg om minst pOO bruttoton och att kommittén för sin del iakttagit samma begränsning i vad angår däcksmanskapet.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart gör, såsom tidigare antytts, erinringar

mot de föreslagna tonnage- och maskinstyrkegränserna för 8-timmarsprincipens tillämplighet, under framhållande av att dessa skära rätt igenom flera grupper av den inrikes farten. Beträffande de olika gränserna anför föreningen i huvudsak följande. Vad först beträffar gränsen 500 registerton överskrides denna av större delen av de maskindrivna fartyg, som driva mera långväga reguljär kustfart, och däribland även av sådana med en tämligen begränsad lastförmåga. Vad sist sagts gäller även och kanske i än högre grad vissa pråmfartyg, vil­ ka ha ett i förhållande till dödviktskapaciteten stort bruttotonnage. Gränsen 700 indikerade hästkrafter är också en gräns, som överskrides av en stor del av här ifrågavarande fartyg, enär dessa måste ha för isbrytning erforderlig maskinkraft. Likaså överskrides detta hästkraftstal av en del bogserbatar, vilka med hänsyn till tjänsten ombord och fartygens utform­ ning i övrigt dock närmast äro att jämföra med mindre fartyg.

Kanalflottans rederiförening hemställer, att förslaget måtte omarbetas

så, att beträffande fartyg, vilka äro insatta i trafik på de inre vattenvä­ garna och i allt fall under viss del av resan äro hänvisade till gång i ka­ nalerna och vilkas dräktighet icke överstiger 300 bruttoregisterton __ d. y. s. det största tonnage som kan framföras i Göta kanal — arbetstiden icke begränsas utöver vad i gällande lag föreskrives.

\ ad angår arbetstiden för styrmän förordar kommerskollegium, på

skal som tidigare anförts, att 8-tiinmarsprincipens genomförande på far­ tyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart begränsas till fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton.

kartijgsbefiilsföreningen framställer erinringar mot regeln, att i inskränk­

tare fart än nordsjöfart styrmans arbetstid skall utgöra 8 timmar om dyg­ net allenast under förutsättning att fartyget har en bruttodräktighet om mer än 1 000 registerton. Föreningen anför därvid bl. a. följande. Man kan fråga sig i vad mån det skall vara lättare eller nödvändigare att ha tre styrmän på hur små fartyg som helst i nordsjö- och vidsträcktare tart an i den inskränktare farten. Visserligen kan med visst fog hävdas, att de med nödvändighet kortare resorna inom den inskränktare sjöfartens område ge mindre anledning till överansträngning genom vakttjänsten, men man förbiser, att tjänsten i hamn oftast är lika ansträngande. Det är sant, att 8-timmarsprincipen, när det gäller arbete i hamn, sedan länge är fastsiagen, men det bör uppmärksammas, att i denna trafik övertidsarbete i samband med lossning och lastning är icke undantag utan regel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265. 61

Sveriges redareförening anser arbetstidsregleringen för styrmän, vilken

går betydligt längre än Seattlekonventionen, oskäligt sträng. Särskilt fram­ håller föreningen, att förslaget skulle medföra, att tre styrmän måste an­ ställas å alla fartyg ned till 20 nettoton, vilka nyttjas i nordsjö- eller vid­ sträcktare fart.

För maskinbefälet föreslår kommerskollegium på förut anförda

skäl, att 8-timmarsprincipen skall genomföras å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart allenast under förutsättning att fartyget har en bruttodräktighet, som uppgår till minst 500 registerton.

Maskinbefälsförbundet hälsar den föreslagna regleringen av maskinbefä­

lets arbetstid med tillfredsställelse och framhåller samtidigt, att den kanske förnämsta orsaken till den nuvarande maskinbefälsbristen varit arbetstidens längd. Gentemot kommittéförslaget gör förbundet allenast den invändningen, att det vore önskvärt att tonnagegränsen för tillämpningen av 8-timmars­ principen för maskinbefäl å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart sattes vid samma tontal som för maskinmanskapet, d. v. s. 500 bruttoton.

Sveriges redareförening åberopar i fråga om de föreslagna tonnagegrän­

serna för maskinbefälets arbetstid samma synpunkter som föreningen an­ fört beträffande regleringen av styrmännens arbetstid. Den av sjömanskommittén föreslagna speciella 8-timmarsbestämmelsen

för maskinbefäl, som har atl förrätta smörjningsarbete, tillstyrkes av Ma­ skinbefälsförbundet, som anser det orimligt att maskinbefäl, som smörjer,

skall ha längre arbetstid än en underordnad, som utför samma slags arbete.

Kommerskollegium, Sveriges redareförening, Segelfartygsföreningen, För­ eningen Sveriges inrikessjöfart, Kanalflottans rederiförening samt Arbets­ givareföreningen framställa däremot erinringar emot stadgandet ifråga. Enligt kommerskollegium bör bestämmelsen begränsas till att avse alle­

nast fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton.

Sveriges redareförening anför följande.

En fortgående utveckling på det maskintekniska området har haft till följd, att det manuella arbetet i fartygets maskinrum avsevärt minskats, åt­ minstone när det gäller mindre fartyg. Sålunda har smörj ningsarbetet i stor utsträckning automatiserats. Det kan då icke vara riktigt att fordra, att å de fartyg, varom här i huvudsak blir fråga, anställas tre maskinbefäl för den händelse dessa skulle få förrätta jämväl smörjningsarbete på sina vakter. — 1 detta sammanhang torde böra framhållas, att man nu även bör­ jat införa manövrering av fartygsmaskineriet från kommandobryggan eller styrhytten, varigenom maskinbefälets befattning härmed bortfaller och tid sålunda inbesparas för annat arbete.

Segelfartygsf öreningen yrkar, att bestämmelsen rörande maskinbefäl, som

själv har att förrätta smörjningsarbete, begränsas till att gälla fartyg med en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en brutto­ dräktighet överstigande 1 000 registerton.

Kanalflottans rederiförening framhåller särskilt, att den av bestämmelsen

föranledda övergången till trevaktsystem komme att medföra, att en tredje­ del av arbetstiden per dygn för kanalbåtarnas maskinbefäl permanent bleve

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

övertid. Någon möjlighet att öka bemanningen på kanalbåtarna funnes näm­ ligen icke.

Arbetsgivareföreningen uppehåller sig vid bestämmelsens inverkan på

bogserfarten. Föreningen anför därvid bl. a. följande. Följden av bestämmelsen skulle bli, att på bogserbåtar i fjärrtrafik, på vilka lagen bleve tillämplig, maskinisterna skulle ha 8 timmars arbetsdag. Sålunda skulle tre maskinister vara anställda på sådana bogserbåtar. Detta måste anses onödigt då man knappast kan jämföra maskinbefälets arbetsuppgifter på bogserbåtarna med motsvarande uppgifter å maskindrivna last­ fartyg.

I fråga om arbetstiden för däcksmanskap uttalar Sveriges redare­ förening, att svårigheter komme att uppstå därigenom att man fastställt en

fartygstonnagegräns om 500 bruttoton att gälla i alla farvatten. I detta sam­ manhang erinrar föreningen bl. a. om att Seattlekonventionen gjorde det möjligt att hänföra fart i oss omgivande farvatten till närtrafik, vilket kom­ mittéförslaget icke tagit hänsyn till.

Segelfartggsföreningen yrkar, att den däcksmanskapet berörande tonnage­

gränsen höjes från 500 till 1 000 bruttoregisterton.

Vad angår arbetstiden för maskinmanskap anser kommerskolle­ gium, på förut anförda skäl, att densamma jämväl i nordsjö- och vidsträck­

tare fart bör begränsas till 8 timmar om dygnet allenast i de fall då fartyget har en bruttodräktighet om minst 500 registerton eller en maskinstyrka över­ stigande 700 indikerade hästkrafter.

Sveriges redareförening kräver likaledes en nedre tongräns för 8-timmars-

principens genomförande i nordsjö- och vidsträcktare fart.

Segelfartggsföreningen yrkar, att den maskinmanskapet berörande 500-

tonsgränsen vid inskränktare fart än nordsjöfart höjes till 1 000 brutto­ registerton. Beträffande det föreslagna särskilda stadgandet för koleldare framhåller

Kanalflottans rederiförening, att detsamma skulle medföra, att en tredjedel

av kanalbåtseldarnas arbetstid per dygn permanent komme att utgöras av Övertid. Någon möjlighet att utöka antalet eldare funnes nämligen icke. Föreningen vänder sig vidare mot att arbetstiden för eldare fastställts för dygn och icke för vecka.

Beträffande arbetstiden för eldare å bogserbåtar hänvisar Arbetsgivareför­ eningen i stort sett till de synpunkter, som föreningen anfört beträffande

arbetstiden för maskinbefäl, som själv har att förrätta smörjningsarbete å dylika båtar.

Beträffande radiopersonalen hemställer Segelfartggsföreningen,

att den personalen berörande tonnagegränsen måtte höjas till 1 000 brutto­ registerton. Med anledning av kommittéledamöterna Böös’ och Reuterskiölds reserva­ tioner med krav på extra arbetstid för styrmans observa-

tionsgqromål bestrider Fartggsbefälsföreningen att det är nödvän­

digt för ett fartygs säkerhet att samme man, som tagit longitudobserva-

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

tionen, också gör meridianobservationen och slutför beräkningen av farty­ gets position.

Sveriges redareförening anser däremot bärande skäl saknas för att bort­

taga den särskilda bestämmelsen rörande styrmans observationsgöromål.

Departementschefen. Sjömanskommittén har för fjärrtrafikens del före­ slagit en väsentligt utvidgad tillämpning av 8-timmarsprincipen till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal. Detta förslag har mött starka invändningar icke blott från redarehåll utan även från kommers­ kollegium. Man har bl. a. framhållit, att förslaget skulle få svåra ekono­ miska konsekvenser särskilt för det mindre tonnaget, för vilket såväl de rörliga som de fasta kostnaderna skulle öka mycket mera än för de större fartygen. Den minskning av lastkapaciteten, som det ökade bostadsutrym­ met måste medföra, skulle vidare bliva särskilt kännbar för de mindre fartygen. Det har dessutom framhållits, att det icke kan vara försvarligt att utsträcka trevaktsystemet längre än verkställda undersökningar rö­ rande de praktiska och ekonomiska möjligheterna härför sträcka sig. Dessa synpunkter synas mig så avgörande, att jag, i likhet med kommers­ kollegium, anser mig i princip icke kunna förorda en tillämpning av tre­ vaktsystemet å fartyg med mindre bruttodräktighet än 500 registerton. För denna begränsning talar även den omständigheten, att Seattlekonventionens tillämpningsområde begränsats till fartyg om minst nämnda dräktighet. För den av kommittéledamoten Reuterskiöld omnämnda typen av mo­ torfartyg om cirka 550 bruttoton, vilken är avsedd att nyttjas i trafik, varest fartygen måste konkurrera med det holländska och belgiska småtonnaget, medför den av mig förordade 500-tonsgränsen icke någon lättnad. Man synes emellertid, av inhämtade uppgifter att döma, ha räknat med större maskinbemanning än som strängt taget kan vara erforderlig. I den mån det ändock skulle visa sig nödvändigt att undantaga dylika fartyg från 8-timmarsprincipens tillämpning, bör det finnas utsikter för vederbörande redare att dispensvägen uppnå erforderliga lättnader. I överensstämmelse med det anförda förordar jag till en början den av­ vikelsen från sjömanskommitténs förslag, att arbetstiden för styrmän och maskinbefäl å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare fart bestäm­ mes till högst 8 timmar om dygnet allenast i fall fartyget har en brutto­ dräktighet om minst 500 registerton. För maskinbefälets del torde dock trevaktsystem dessutom böra föreskrivas för fartyg i nordsjö- eller vidsträck­ tare fart, om fartyget har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade häst­ krafter. Vad angår fartyg i inskränktare fart torde, såsom sjömanskommittén anfört, förhållandena icke medgiva en mera utsträckt tillämpning av 8-timmarsprincipen än vad kommittén föreslagit. Invändningarna från befälshåll mot 1 000-tonsgränsen i sistnämnda fart kunna därför icke för­ anleda någon ändring i denna del av kommitténs förslag. I samband med den här förordade arbetstidsregleringen kan det, såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

sjömanskommittén framhållit, bli erforderligt att i vissa delar revidera 1936 års befälsförordning. Hithörande spörsmål har jag för avsikt att anmäla senare. För maskinbefäl, som har att förrätta smörjningsarbete, har sjömans­ kommittén, efter framställning av Maskinbefälsförbundet, föreslagit ett specialstadgande av innehåll, att arbetstiden skall begränsas till 8 timmar om dygnet även i sådana fall, där 8-timmarsprincipen eljest icke skulle vara tillämplig. Av skäl som jag tidigare anfört anser jag till en början, att i aUt fall en sådan begränsning måste göras i det föreslagna specialstadgan­ dets räckvidd, att det icke kommer att äga tillämpning å fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton. Stadgandet skulle härige­ nom komma att bliva tillämpligt allenast å fartyg, som är statt i inskränk­ tare fart än nordsjöfart och har en bruttodräktighet av 500—1 000 ton och en maskinstyrka på högst 700 indikerade hästkrafter. Även med denna be­ gränsning synes mig stadgandet emellertid föga rationellt. Sinörjningsarbetet är nämligen mycket olika på skilda slag av fartyg. Där det förekom­ mer mera regelbundet, utgör det vanligen allenast en mindre del av maskin­ befälets göromål, i regel omkring 10 minuters arbete varje timme. Såvitt angår motorfartyg lärer smörj ningen av maskineriet å fartyg i den storleksgrupp, varom här är fråga, i allmänhet försiggå automatiskt med hjälp av särskilda maskinella anordningar, i vilket fall endast helt obetydlig eller mera tillfällig smörj ning behöver förrättas för hand. Med hänsyn härtill torde det föreslagna specialstadgandet vara obehövligt för motorfartygens del. Vad angår ångfartygen är smörjningsarbetet även där rätt varierande till sin omfattning. Nya ångfartyg i den här aktuella storleksgruppen byg­ gas blott i ringa utsträckning. Vid sådant förhållande skulle specialstad­ gandet huvudsakligen bliva tillämpligt å ett mindre antal äldre ångfartyg, för vilka för övrigt frågan om undantag jämlikt övergångsbestämmelserna säkerligen skulle bliva aktuell. Med hänsyn härtill finner jag det icke erforderligt, att det här diskuterade specialstadgandet intages i sjöarbets­ tidslagen. Sjömanskommitténs förslag rörande däcks- och maskinmanska­ pet samt radiopersonalen finner jag i stort sett väl avvägt. Jag för­ ordar härutinnan, under hänvisning till det tidigare anförda, allenast den ändringen i kommittéförslaget, att huvudregeln om 8-timmarsprincipens tillämplighet å maskinmanskapet jämväl i nordsjö- och vidsträcktare fart göres beroende av att fartyget har ett tonnage om minst 500 bruttoton eller en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter. Med anledning av vad Kanalflottans rederiförening och Arbetsgivareföreningen anfört beträf­ fande det föreslagna specialstadgandet för eldare, som har att för hand elda med kol, vill jag framhålla, att om det faktiskt eller ekonomiskt skulle vara omöjligt att tillämpa detta av arbetshygieniska skäl föreslagna stad­ gande, möjlighet finnes att i enskilda fall dispensvägen söka befrielse från tillämpningen därav.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 65

I anslutning till vad jag tidigare anfört rörande styrmännens arbetstid vill jag här upptaga den av kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld och jämväl i vissa yttranden berörda frågan om anvisande av särskild tid utanför vakterna för utförande av nautiska och meteorolo­ giska observationer. Jag delar kommitténs mening att det icke är lämpligt att pålägga styrmännen en timmes extra arbete per dag för dessa och vissa andra sysslors utförande. Detta är för övrigt icke heller med­ givet enligt Seattlekonventionen. Jag kan emellertid å andra sidan icke finna det välbetänkt att helt utesluta möjligheten att i enlighet med sedvänja och sjömansbruk låta även vaktfria styrmän »ta höjden» och verkställa andra observationer för bestämmande av fartygets position m. m., vilket alltjämt torde vara rätt vanligt. Den tid, som åtgår härför, lärer i regel inskränka sig till någon kortare stund, 10—15 minuter. Under erinran om att även Seattlekonventionen medger, att ifrågavarande sysslor uträttas såsom ordinarie arbete, vill jag därför förorda, att gällande lags bestäm­ melse härutinnan såtillvida bibehålies, att sedvanliga och nödvändiga nau­ tiska och meteorologiska observationer må utan övertidsersättning åläggas styrmän utöver den för vakttjänst till sjöss anvisade ordinarie arbetstiden. Ett stadgande härom synes lämpligen kunna intagas i 11 §. Vad angår frågan om behovet av ett specialstadgande rörande askhissning synes mig avgörande vikt böra tillmätas det förhållan­ det, att enligt vad jag inhämtat moderna fartyg ha mekaniska anordningar, som möjliggöra askhissning under vakttiden, och att dylika anordningar utan alltför stora kostnader lära kunna installeras å fartyg, som icke redan äro så utrustade. Härtill kommer att Seattlekonventionen icke medger nå­ got undantag för askhissning. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till sjömanskommitténs förslag att utesluta det nuvarande specialstadgandet.

5 § (ordinarie arbetstid till sjöss för dagman).

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör enligt 5 § i gällande lag högst 8 timmar för dygn räknat. Arbetstiden må dock icke överstiga 48 timmar i veckan. Ej heller må dagman å helgdag under längre tid än sam­ manlagt högst 1 timme såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan, som regelmässigt ingår i hans åliggande och icke kan tåla upp­ skov. Den ordinarie arbetstiden till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits, förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

Någon ändring av stadgandet föreslås icke av sjömanskommittén. Sveriges redareförening anför, att det icke vore riktigt, att man i sjöar­

betstidslagen i motsats till i övriga arbetstidslagar reglerade den dagliga arbetstiden på så sätt, att man förhindrade en smidigare förläggning av den maximala veckoarbetstiden. Det vore enligt föreningen tillräckligt att an­ giva, att veckoarbetstiden för dagman icke finge överstiga 48 timmar med rätt för parterna att överenskomma om förläggningen. För egen del anser jag, att skäl icke finnas att frångå den nuvarande regleringen av dagmans ordinarie arbetstid till sjöss. 5 Bihang till riksdagens protokoll IMS. 1 samt. Nr 26.1.

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

6 § (ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal).

Enligt 6 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid till sjöss för eko­ nomipersonalen högst 10 timmar om dygnet. Å helgdag skall dock det ordi­ narie arbetet begränsas till sådan skeppstjänst, som erfordras för besätt­ ningens och passagerarnas förplägnad jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring. Arbetstiden skall, såvida ej annat överenskommits, för­ läggas mellan klockan 5 och 20. Från tillämpningen av dessa bestämmelser undantages arbete på passa­ gerarfartyg. För ekonomipersonal å sådant fartyg må ordinarie arbetstid till sjöss icke överstiga 12 timmar om dygnet. Denna arbetstid skall förläg­ gas så att en sammanhängande vilotid av minst 8 timmar erhålles under loppet av 24 timmar. I paragrafen stadgas slutligen, att ekonomipersonalens ordinarie arbets­ tid bör fördelas i enlighet med en av befälhavaren på förhand fastställd plan.

Sjömanskommittén förordar åtskilliga ändringar i dessa bestämmelser.

Den ordinarie arbetstiden per dygn har sålunda i dess förslag å passage­ rarfartyg minskats till 10 timmar för person, som är anställd huvudsak­ ligen för att direkt betjäna passagerarna, till 9 timmar för den egentliga kökspersonalen samt till 8 timmar för annan ekonomipersonal. På andra fartyg har arbetstiden nedsatts från 10 till 9 timmar om dygnet. Den sär­ skilda föreskriften i gällande lag om helgdagsarbete har uteslutits. Vidare ha de nuvarande bestämmelserna om förläggningen av arbetstiden änd­ rats. Sålunda föreslås beträffande personal, som å passagerarfartyg är an­ ställd för att direkt betjäna passagerare, liksom beträffande den egentliga kökspersonalen å sådana fartyg, att arbetstiden skall uttagas inom en tid­ rymd (spridningstid) av 14 limmar i följd, medan på andra fartyg spridningstiden för all ekonomipersonal bestämts till 13 timmar i följd. Det nu­ varande stadgandet om särskild på förhand fastställd arbetsplan har i kommittéförslaget bibehållits oförändrat. Til] motivering för förslaget anför kommittén följande. Seattlekonventionen har maximerat den ordinarie arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfartyg till 10 timmar om dygnet. I enlighet härmed har kommittén minskat arbetstiden för personer som äro anställda för passagerarnas direkta betjäning till 10 timmar; för den egentliga kökspersonalens vidkommande har det synts kommittén saknas anledning att upprätthålla någon skillnad mellan arbetstiden å passagerarfartyg och lastfartyg; jämlikt konventionens bestämmelse om högst 9 timmars ordi­ narie arbetstid om dygnet för ekonomipersonalen å dessa senare fartyg — vilken kommittén infört i sitt förslag — har arbetstiden för den egent­ liga kökspersonalen föreslagits till 9 timmar jämväl å passagerarfartygen. För övrig ekonomipersonal (intendentur-, expeditions- och förrådspersonal etc.) å passagerarfartyg bör utan större praktiska svårigheter 8-timmars arbetsdag kunna tillämpas; personal av sistnämnda slag torde i allmänhet finnas endast å ett fåtal större passagerarfartyg. Den i lagen förekomman­ de begränsningen av arbetets art å helgdagar för ekonomipersonalen å lastfartyg har kommittén funnit vara av så allmän karaktär att bestämmel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 67

sen bör kunna utgå, i all synnerhet som den blott återger vad som är all­ mänt bruk till sjöss. Vad angår förläggningsbestämmelserna har föränd­ ringen skett efter mönster av Seattlekonventionen; de nu förordade mera tänjbara förläggningsbestämmelserna torde i någon mån bidraga till att underlätta anpassningen till den föreslagna inskränkningen av arbetstiden. En dubblering av förläggningsbestämmelserna genom bibehållande av till vissa klockslag fixerade förläggningstider har icke ansetts lämplig och skulle f. ö. lätt kunna motverka en önskvärd rationalisering av ekonomipersona­ lens arbete.

Kommittéledamoten Böös framhåller, att man i Seattlekonventionen icke

differentierat arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfar­ tyg utan fastställt en enda, generellt tillämplig regel. Man rörde sig här på ett ömtåligt område, där man gjorde klokt i att överlåta detaljreglering­ en åt parternas egna överenskommelser, vilka medgåve en långt smidigare anpassning efter växlande förhållanden. Böös föresloge därför att man be­ gränsade stadgandet till en bestämmelse av innehåll, att ordinarie arbets­ tid till sjöss för ekonomipersonalen å passagerarfartyg må utgöra för dygn räknat högst 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd.

Även kommittéledamoten Reuterskiöld är av skiljaktig mening beträf­

fande de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 6 §. I fråga om pas­ sagerarfartygen uttalar han, att den uppdelning av ekonomiper­ sonalen, som gjorts i kommittéförslaget, icke kunde godtagas, enär den dels vore alltför rigorös och dels komme att medföra betydligt ökade över­ tidsersättningar. Om förslaget genomfördes, skulle detta få till följd, att den ekonomiska driften av passagerarfartygsflottan avsevärt försvårades. Nyligen hade s/s Drottningholm försålts till utlandet. Ett av de vägande skälen därför hade varit, att gällande bestämmelser i avseende å bostä­ der och arbetstid vore så rigorösa, att det icke längre ansetts ekonomiskt lönande att driva fartyget. Samma orsaker hade medverkat till att m/f Kungsholm icke återförts till svensk flagg utan komme att gå i trafik för utländskt företag. Vad detta betydde för passagerartrafiken mellan Sverige och Amerika låge i öppen dag. Det hade uppgivits från sakkunnigt håll, att om kommittéförslaget genomfördes, man inaste öka ekonomipersonalen å t. ex. m/f Gripsholm med ett stort antal man. Enär bostadsutrymme f. n. icke funnes tillgängligt för större personal än som nu vore anställd, hade man beräknat att passagerarantalet finge icke oväsentligt reduceras. Även den för Sveriges förbindelser med Storbritannien viktiga londontrafiken skulle hårt drabbas av kommittéförslagets bestämmelser om ekono­ mipersonalen. Reuterskiöld uttalar vidare, att internationella förhållanden spelade en väsentlig roll på passagerartrafikens område. Man kunde icke ställa den svenska passagerare rten i ett sådant läge, att konkurrensen med utlandet försvårades. Han påyrkade bestämt, att en revidering av kommittéförslaget på denna punkt skedde och att man frånginge uppdelningen av ekonomi­ personalen i grupper ävensom att spridningstiden icke minskades under den nu gällande. Enligt Reuterskiöld vore det bättre om man icke and-

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

rade nuvarande lagbestämmelser utan överläte åt arbetsmarknadens parter att lösa uppkommande frågor av speciell karaktär. Beträffande andra fartyg än passagerarfartyg anför Reuterskiöld, att det finge anses ofrånkomligt, att med kommittéförslagets bestämmelser måste följa, att övertid komme att uttagas i omfattande grad utöver vad som nu skedde. Såsom regel beflitade sig de svenska rederierna att hålla en god och närande kost. Det kunde befaras, att kommittéförslaget komme att medföra, att vissa inskränkningar i kosthållet måste vidtagas. — Un­ der kategorien annat fartyg hänfördes även sådana, som enligt bestäm­ melserna icke betraktades som passagerarfartyg men vilka medförde högst 12 passagerare. Det läte sig enligt Reuterskiölds förmenande icke göra att begränsa arbetstiden för kökspersonalen å dessa fartyg till densamma, som vore gällande för vanliga lastfartyg. För de kombinerade fartygen bor­ de införas vissa särbestämmelser, som anslöte sig till reglerna för passa­ gerarfartyg.

Remissyttrandena. Sjöfolks förbundet har inga erinringar att göra mot de

föreslagna bestämmelserna rörande arbetstiden till sjöss för ekonomiper­ sonal.

Kommerskollegium finner bestämmelserna icke stå i överensstämmelse

med principen, att lagstiftningen bör undvika att på sådant sätt ingripa i arbetsordningen ombord på fartygen, att arbete, som regelmässigt måste ut­ föras, förvandlas till övertidsarbete. I likhet med kommittéledamöterna Böös och Reuterskiöld anser kollegium, att med hänsyn till arbetsområdets svårreglerade karaktär övervägande skäl tala för att parterna själva genom kollektivavtal böra få anpassa arbetstiden för passagerarfartygens ekonomi­ personal efter de faktiska, mycket skiftande arbetsförhållandena. Kolle­ gium föreslår därför, att ekonomipersonalen å passagerarfartyg uppdelas i blott två grupper med olika arbetstid samt att arbetstiden för ifrågava­ rande personal bestämmes till 10 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i följd, då fråga är om personal som är anställd huvudsakligen för att direkt betjäna passagerarna, samt till 9 timmar om dygnet under lop­ pet av 14 timmar i följd, då fråga är om annan personal.

Sveriges redareförening och Segelfartygsföreningen uttala sin anslutning

till Reuterskiölds synpunkter. Den förstnämnda föreningen anför därutöver i huvudsak följande. Den föreslagna uppdelningen av ekonomipersonalen å passagerarfartyg kan icke tillämpas i praktiken. Det hade varit bättre, om man icke från­ gått hittillsvarande bestämmelser på området. Icke ens efter de ingående diskussioner, som fördes i Seattle, var det möjligt att ernå en annan lösning än den, som kom till uttryck i konventionens artikel 14, i vilken arbetstiden generellt fastställes till 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd. — Mäss- och skansuppassare å passagerarfartyg torde enligt förslaget ej få hållas i arbete mera än 8 timmar, medan de å lastfartyg ha skyldighet att arbeta 9 timmar. Inkonsekvensen härav visar tydligt, att man här givit sig in på ett område, som torde vara praktiskt taget omöjligt att reglera genom lagstiftning. — När det gäller spridningstiden för ekonomiperso­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 69

nalen å passagerarfartyg kommer den föreslagna minskningen av nämnda tid att medföra stora olägenheter, i synnerhet för passagerarfartyg å kortare trader. På förfrågan har Rederi AB Svenska Lloyd upplyst, att å rederiets tre fartyg, som upprätthålla reguljär förbindelse mellan Göteborg och Lon­ don, det trots utökning av såväl uppassnings- som kökspersonal icke komme att bliva möjligt att undvika övertidsarbete i stor utsträckning. Man har beräknat att å de tre fartygen finge anställas ytterligare sammanlagt 37 per­ soner. Bortsett från den ökning av lönekontot, som bleve en följd härav, skulle rederiet genom minskat bostadsutrymme för passagerarna göra en årlig förlust i passagerarintäkter om cirka 572 000 kronor. Svenska Lloyd har vidare påtalat, att om passagerarantalet skulle nedgå samtidigt som den service, vilken kunde givas passagerarna, bleve sämre, ökade svårig­ heter skulle uppstå att rekrytera den s. k. drickspenningspersonalen, d. v. s. uppassare, uppasserskor och städerskor. Från Svenska Amerika Linien har föreningen inhämtat bl. a., att ekonomipersonalen å motorfartyget Gripsholm skulle behöva ökas med 29 man. Härför måste tagas i anspråk utrym­ met för 64 passagerare i turistklass. Enbart passageraravgiftsförlusten upp­ skattas till 826 000 kronor per år. Medan besättningen å Gripsholm år 1925 utgjorde 16,8 % av passagerarantalet, utgör densamma för närvarande 32,6 %. Skulle den förut angivna bemanningsökningen tillkomma, bleve pro­ centtalet 39,6. Ökningen faller helt på ekonomipersonalen och har skett på bekostnad av passagerarutrymmet. — Härutöver vill föreningen framhålla, att den nu gällande svenska bostadskungörelsen, när det gäller förläggningen av ekonomipersonal, går vida utöver den i Seattle antagna bostadskonventionen. — Vad angår arbetstiden för ekonomipersonal å annat fartyg än passagerarfartyg vill föreningen framhålla, att med den erfarenhet förening­ en har av de stora krav på en god och omväxlande kost, som besättningarna å de svenska fartygen ha, det även med en långt gående rationalisering icke torde bliva möjligt att tillgodose dessa krav, om såväl arbets- som spridningstiden skulle inskränkas på sätt som föreslagits. Svarar icke mathållningen mot besättningens krav, kan besättningen icke förmås att stanna under längre tid.

Kanalflottans rederiförening hemställer, att arbetstiden icke begränsas ut­

över vad nu gällande lag föreskriver, då fråga är om fartyg, vilka äro in­ satta i trafik å de inre vattenvägarna och i allt fall under viss del av resa äro hänvisade till gång i kanalerna och vilkas dräktighet icke överstiger 300 bruttoregisterton.

Departementschefen. Då en viss förkortning av arbetstiden till sjöss för fartygens ekonomipersonal genomfördes år 1938, förutsattes att en rationali­ sering av kökspersonalens arbete var möjlig. En dylik rationalisering lär även i stor utsträckning ha kommit till stånd, bl. a. genom samverkan mellan de kollektivavtal sslutande parterna. Då det torde vara sannolikt, att ytterliga­ re rationaliseringar kunna genomföras, anser jag mig kunna förorda nå­ gon ytterligare minskning av ekonomipersonalens arbetstid. Jag inser emel­ lertid, att eu alltför snäv arbetstidsreglering på detta område kan få svåra ekonomiska konsekvenser för rederinäringen. Härtill kommer att en mera ingående reglering möter stora svårigheter på grund av de växlande ar­ betsuppgifter, som denna personalgrupp har, och på grund av de skiftande

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

förhållandena på olika fartyg. Det kan sålunda nämnas att vid avtalsreglering av ekonomipersonalens arbetsvillkor det i vissa fall av praktiska skäl visat sig nödvändigt att dela upp personalen i ett mycket stort antal kate­ gorier. Under nu angivna förhållanden synes det mig lämpligt, att sjöar­ betstidslagen lämnar ganska stort utrymme åt parterna att på överenskom­ melsens väg söka komma fram till den mest ändamålsenliga regleringen av arbetstiden för olika grupper av ekonomipersonal. Jag är därför icke beredd att beträffande denna personal förorda en strängare eller mera detaljerad arbetstidsreglering i lag än Seattlekonventionen innehåller. Jag anser så­ lunda, att för all ekonomipersonal den ordinarie arbetstiden till sjöss bör i sjöarbetstidslagen bestämmas till högst 10 timmar om dygnet under lop­ pet av 14 timmar i följd, då fråga är om passagerarfartyg, och till högst 9 timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd, då fråga är om annat fartyg. Särskilt på passagerarfartyg kan det möta svårigheter att anordna bo­ stadsutrymmen för den ökade ekonomipersonal, som en tillämpning av de nya bestämmelserna i många fall kan komma att kräva. Med hänsyn härtill ämnar jag anmoda kommerskollegium att inkomma med förslag till änd­ ringar i gällande föreskrifter rörande bostäder å fartyg för ombord anställ­ da. Vissa lättnader i dessa föreskrifter torde kunna medgivas i anslutning till den i Seattle år 1946 antagna bostadskonventionen. Skulle det i enstaka fall visa sig praktiskt ogörligt att genomföra den av mig förordade förkortningen av arbetstiden till sjöss för ekonomiper­ sonal, får det ankomma på redarna att dispensvägen söka erhålla befrielse från skyldigheten att iakttaga föreskrifterna i fråga. Jag hoppas emeller­ tid, att det skall visa sig möjligt att bemästra svårigheterna utan att dis­ pensförfarandet i större utsträckning skall behöva anlitas.

7 § (ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn).

1 mom. (sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen).

Enligt 7 § sjöarbetstidslagen, som i olikhet med motsvarande paragraf i departementsförslaget icke är indelad i särskilda moment, utgör ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn högst 10 timmar om dygnet för styrman och högst 9 timmar om dygnet för annan sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen. Dock må arbetstiden för vaktindelad ma­ skinpersonal ej överstiga vederbörandes ordinarie arbetstid till sjöss. Hu­ vudregeln modifieras ytterligare av en bestämmelse angående de slag av ar­ beten, som må åläggas sjöman å helgdag. Paragrafen innehåller vidare samma bestämmelse som 4 § om askhissning. Härjämte upptar paragrafen en särskild regel för s. k. sen ankomst och tidig avgång. Förutsättning för regelns tillämpning är att fartyget befin­ ner sig till sjöss eller eljest i gång under större delen av dygn, varunder ankomst' till eller avgång från hamn äger rum. Är detta fallet, må vid be­ räkning av ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn till-

Kungi. Maj:ts proposition nr 265. 71

lämpas de bestämmelser, som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss. Me­ dan fartyget ligger förtöjt eller förankrat i hamn, må dock i dylikt fall skeppstjänst icke åläggas sjömannen såsom ordinarie arbete under längre tid än 1 timme.

Sjömanskommittén föreslår, att den ordinarie arbetstiden vid fartygets

ankomst till eller avgång från hamn för sjöman, som ej tillhör ekonomi­ personalen, generellt begränsas till 8 timmar om dygnet. Den nuvarande regeln för helgdag har i kommittéförslaget bibehållits oförändrad, medan de särskilda stadgandena om askhissning samt sen ankomst och tidig av­ gång uteslutits. Kommittén anför, att 8-timmarsregeln genomförts för däcks- och maskin­ manskapet å ankomst- och avgångsdag genom kollektivavtal mellan Sve­ riges redareförening och Sjöfolksförbundet. Dock gällde den modifikatio­ nen, att arbetstiden för vissa närmare uppräknade slag av arbeten kunde utsträckas ytterligare 1 timme å fartyg med en dräktighet understigande 1 800 ton dödvikt. I Seattlekonventionen vore 8 timmars arbetsdag fast­ ställd vid ankomst och avgång i fj ärrtrafik. Ehuru arbetsförhållandena vid ankomst och avgång torde erbjuda ett ur lagstiftningssynpunkt relativt svårreglerat område, hade kommittén likväl ansett sig böra förorda 8-timmarsprincipens generella genomförande; även det särskilda stadgandet rö­ rande arbetstiden vid sen ankomst och tidig avgång hade ansetts böra utgå. Beträffande bestämmelsen om askhissning hänvisades till vad kommittén yttrat under 4 §.

Kommittéledamoten Böös uttalar, att kommitténs förslag till reglering av

arbetstiden vid ankomst och avgång vore det mest framträdande exemplet på vad han åsyftade med sitt tidigare i den allmänna motiveringen återgivna yttrande om principen att lagstiftningen i möjligaste mån borde undvika att på sådant sätt ingripa i arbetsordningen ombord å fartygen, att arbete som regelmässigt måste utföras förvandlades till övertidsarbete. I fortsättningen anför Böös följande. Ehuru det är obestridligt att det normalt föreligger ett ökat behov av ar­ bete då ett fartyg ankommer till eller avgår från hamn, har kommittén ansett sig böra förorda 8-timmarsprincipens generella genomförande jämväl å an­ komst- och avgångsdagar och härvid även låtit nu gällande specialregel rörande arbetstidens beräkning i fall av sen ankomst eller tidig avgång utgå ur förslaget. Med hänsyn till Seattlekonventionens krav härutinnan har jag icke velat motsätta mig begränsning av den ordinarie arbetstiden till 8 tim­ mar vid ankomst och avgång i vanliga fall, men jag kan icke biträda försla­ get att utesluta stadgandet om arbetstiden vid sen ankomst och tidig av­ gång. Den lösning av problemet som åvägabragts genom det särskilda stad­ gandet i 7 § i gällande lag har tillkommit efter mycket noggrant övervä­ gande och under hänsynstagande till berättigade intressen å båda sidor. Såsom särskilt motiv för att vid sen ankomst resp. tidig avgång medgiva tillämpning av de regler, som gälla då fartyget är till sjöss (4 §), anförde departementschefen, att det med hänsyn till arbetstidslagstiftningens grund­ principer syntes honom icke vara riktigt att på sådant sätt beskära arbets­ tiden att, vad t. ex. ankomstdagar beträffade, såsom ordinarie arbete för­ rättad vakttjänst till sjöss i efterhand förvandlades till övertidsarbete alle­

Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

nast av den anledningen att fartyget senare på dagen ankomme till hamn, vilket utan ifrågavarande specialstadgande skulle bliva fallet beträffande tvåvaktindelad personal. Att stadgandet genom kollektivavtal i viss utsträck­ ning blivit satt ur spel, är uppenbarligen intet skäl för uteslutning av stad­ gandet, enär de ekonomiska förmåner som därigenom tillförsäkrats sjöfolket just äro av det slag som bör säkerställas genom kollektivavtal och icke ge­ nom lagstiftning. Jag föreslår därför, att ifrågavarande specialstadgande bi­ behålies.

Kommittéledamoten Reuterskiöld anför liknande synpunkter på kommit­

téns förslag i denna del som kommittéledamoten Böös.

2 mom. (ekonomipersonalen).

7 § sjöarbetstidslagen innehåller i sista stycket ett stadgande rörande eko­ nomipersonalen. Enligt detta skola beträffande ordinarie arbetstid för så­ dan personal vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmel­ serna i 6 § angående ordinarie arbetstid till sjöss lända till efterrättelse.

Sjömanskommittén, som upptar bestämmelserna om ekonomipersonalen

i ett särskilt mom., föreslår i fråga om passagerarfartyg samma arbetstid som då fartyget är till sjöss. Beträffande andra fartyg föreslås att ordina­ rie arbetstid för ekonomipersonalen vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn icke skall få överstiga 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i följd. Som motivering anför kommittén, att i likhet med annan personal även ekonomipersonalen borde i största möjliga utsträckning komma i åtnjutande av den vanliga begränsningen av arbetstiden i hamn jämväl under ankomstoch avgångsdygn. Det syntes utan större praktiska svårigheter i allmänhet vara möjligt att ordna arbetsförhållandena å lastfartygen så, att denna be­ gränsning kunde genomföras. Av hänsyn till ekonomiska och praktiska om­ ständigheter ansåge sig kommittén däremot icke kunna förorda, att prin­ cipen utsträcktes till passagerarfartygen.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar, att han måste inlägga en

gensaga mot det resonemang, som föres i kommittéförslaget beträffande lastfartygen. Den uppfattning, som kommit till uttryck i resonemanget, vore icke riktig. Att inskränka arbetstiden för ekonomipersonalen å söckendagar till 8 timmar under 12 timmar i följd torde komma att medföra, att de öv­ riga ombordvarande icke kunde erhålla den kosthållning, som de skäligen borde kunna påräkna. Arbetstiden å ankomst- och avgångsdygn borde icke understiga den som gällde för sjödygn.

Remissyttrandena. De av sjömanskommittén föreslagna bestämmelserna rörande ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn möta

inga invändningar från Sjöfolksförbundets sida. Kommerskollegium anser, i likhet med kommittéledamöterna Böös och

Reuterskiöld, att dessa bestämmelser strida mot principen, att lagstiftningen icke bör förvandla arbete, som regelmässigt måste utföras, till övertidsarbe­ te. Kollegium finner det anmärkningsvärt, att i förslaget utan närmare mo­ tivering uteslutits det särskilda stadgandet rörande arbetstiden vid sen an­

Kangl. Maj.ts proposition nr 265.

komst och tidig avgång. Detta stadgande, som är förenligt med Seattlekonventionen, bör enligt kollegii mening bibehållas.

Sveriges redareförening förordar, under hänvisning till de av Böös anför­

da synpunkterna, att någon ändring icke vidtages i nu gällande bestämmel­ ser rörande ordinarie arbetstid vid ankomst till och avgång från hamn.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart anser, att den för inrikessjöfarten mest

betungande bestämmelsen i hela förslaget är, att ökad ordinarie arbetstid icke skulle få uttagas i samband med fartygs ankomst till eller avgång från hamn. Föreningen framhåller, att för en stor del av den inrikes sjöfarten den föreslagna inskränkningen skulle bliva bestämmande för det övervägande antalet av arbetsårets dygn.

Segelfartygsföreningen hemställer, att för sjöman, som icke tillhör ekono­

mipersonalen, den ordinarie arbetstiden måtte utökas till 9 timmar om dygnet. Såsom motivering åberopar föreningen, att det vid fartygs ankomst och avgång är nödvändigt med längre arbetstid än 8 timmar, särskilt vid sen ankomst.

Kanalflottans rederiförening gör samma hemställan, som anförts vid be­

handlingen av frågan om ordinarie arbetstid till sjöss for ekonomipersonal. Föreningen understryker, att begränsningen av arbetstiden vid ankomst till och avgång från hamn verkar speciellt betungande tör de till föreningen anslutna fartygen och att konsekvenserna skulle bliva uppenbart orimliga i varje fall vid tidig avgång eller sen ankomst.

Departementschefen. Bestämmelserna i 7 § kräva särskild uppmärksam­ het därför att de bliva så gott som ensamt normerande för den ordinarie arbetstiden för större delen av den inrikes sjöfarten. Denna bedrives näm­ ligen i allmänhet under sådana förhållanden att ankomst eller avgång, eller bådadera, äger rum så gott som varje dag. Denna omständighet i förening med det kända förhållandet att större behov av arbete i regel gör sig gäl­ lande i samband med ankomst och avgång har, såsom i motiven till 1938 års lag tydligt angivits, utgjort grunden till att arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar utmätts något rikligare än vid uppehåll i hamn enligt 8 §. Betydande intressemotsättningar ha också såväl nu som tidigare kommit ti synes beträffande innehållet i förevarande stadgande. Det torde av angivna skäl vara nödvändigt att gå varsamt fram vid regle­ ringen av arbetstiden vid ankomst och avgång. Då emellertid parterna iunnit möjligt att genom kollektivavtal i betydande utsträckning jamstalla ar­ betet vid ankomst och avgång med arbete under uppehåll i hamn finner jag mig — med hänsyn jämväl till Seattlekonventionens krav i detta hänseende __ kunna i princip biträda kommitténs förslag, så långt det sammanfaller med ifrågavarande kollektivavtalsbestämmelser och såvitt angår sådana an­ komst- och avgångsdagar, varunder fartyget huvudsakligen befinner sig i hamn. .lag förordar sålunda en inskränkning av den ordinarie arbetstiden till 8 timmar å ankomst- och avgångsdagar å fartyg, som nyttjas i nordsjo- och vidsträcktare fart, ävensom å fartyg med eu bruttodräktighet överstigande

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

1 200 registerton (ungefärligen motsvarande 1 800 ton dödvikt), som nyttjas

i östersjö- eller inskränktare fart. För mindre fartyg i östersjö- eller in­ skränktare fart är jag likaledes beredd att föreslå en arbetstid av 8 timmar om dygnet såsom allmän begränsning av den ordinarie arbetstiden vid an­ komst och avgång. Här förordar jag emellertid, i huvudsaklig överensstäm­ melse med gällande kollektivavtal, att sjömännen därutöver må under högst 1 timme åläggas skeppstjänst för vissa närmare angivna slag av arbete, vars utförande vid ankomst och avgång är särskilt av behovet påkallat. Vad härefter angår sådana tillfällen då fartyg under större delen av dyg­ net befinner sig till sjöss, är det enligt min mening nödvändigt att lämna erforderligt utrymme för det arbete som kräves för vakttjänst till sjöss. Jag ansluter mig i detta hänseende helt till den uppfattning, som föredragande departementschefen utvecklat vid anmälan i statsrådet av förslaget till nu gallande lag. Jag finner sålunda specialregeln rörande ordinarie arbetstid vid sen ankomst och tidig avgång böra bibehållas, vilket ock kan ske utan hinder av hänsyn till Seattlekonventionen. Vad jag nu anfört gäller regleringen av arbetstiden för sjömän som ej tillhöra ekonomipersonalen. Vad ekonomipersonalen angår har kommit­ tén beträffande passagerarfartygen, i överensstämmelse med gällande lags bestämmelser rörande all ekonomipersonal, föreslagit att de bestämmel­ ser, som äga tillämpning då fartyget är till sjöss, skola lända till efterrät­ telse jämväl å ankomst- och avgångsdagar. Beträffande lastfartygen återigen innebär kommitténs förslag samma begränsning av ekonomipersonalens ar­ betstid som i hamn eller en minskning med 1 timme i jämförelse med ar­ betstiden till sjöss enligt kommitténs förslag (6 §), resp. 2 timmar i jäm­ förelse med nu gällande lagbestämmelser. Detta synes mig vara att gå allt­ för långt. Redan den av mig föreslagna regleringen av ekonomipersonalens arbetstid till sjöss innebär en icke oväsentlig reducering i förhållande till gällande lag. Därjämte stadgar Seattlekonventionen samma arbetstid å an­ komst- och avgångsdagar som till sjöss. Med hänsyn härtill finner jag ej skäl att för ekonomipersonalens vidkommande frångå gällande regel att arbetstiden vid ankomst och avgång skall likställas med arbetstiden till sjöss.

8 § (ordinarie arbetstid vid uppehåll i hamn).

Enligt 8 § sjöarbetstidslagen utgör ordinarie arbetstid under fartygets up­ pehåll i hamn för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet och högst 48 timmar i veckan. Ä helgdag må sjömannen icke läggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1 timme. För ekonomipersonalen är den ordinarie arbetstiden vid uppehåll i hamn fastställd till högst 8 timmar om dygnet. Om för behörig fortgång av den övriga besättningens skeppstjänst eller för passagerarnas betjänande så krä­ ves, må dock sjöman, som tillhör ekonomipersonalen, härutöver såsom or­ dinarie arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg under sammanlagt

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

högst 2 timmar och å annat fartyg under sammanlagt högst 1 timme. Å helg­ dag må ekonomipersonalen såsom ordinarie arbete icke åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerarnas förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lattare rengöring. Slutligen innehåller paragrafen bestämmelser om arbetstidens förläggning. Sålunda skall arbetstiden för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, för­ läggas å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 samt å helgdag mellan klockan 7 och klockan 9. För ekonomipersonalen å annat fartyg an passa­ gerarfartyg gäller, att arbetstiden å söckendag skall förläggas mellan klockan 5 och klockan 19 samt arbetstiden å helgdag mellan klockan 6 och klockan 19. De nu angivna reglerna skola emellertid tillämpas endast såvida ej annat överenskommits eller är i vederbörande hamn brukligt.

Sjömans kommittén har i sitt förslag uppdelat bestämmelserna om ordina­

rie arbetstid vid uppehåll i hamn i tre moment. 1 mom. innehåller bestämmelser om arbetstidens längd för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen. Kommittéförslaget innefattar här mgen änd­ ring av gällande regler. , I 2 mom. regleras arbetstidens längd för ekonomipersonalen. Kommittén föreslår, att arbetstiden å passagerarfartyg för denna personal bestämmes ti högst 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd, då passagerare finnes ombord. När så icke är fallet, har enligt förslaget arbetstiden begränsats till högst 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i foljd a mandagar fredagar samt till högst 5 timmar å lördagar och helgdagar; för annan ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonalen har arbetet a helgdag ytterligare inskränkts till att avse vanligen förekommande löpande goromal

eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 timmar.

Å andra fartyg än passagerarfartyg har arbetstiden begränsats till hogs 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd å måndagar—fredagar samt till 6 timmar å lördagar. Den nuvarande helgdagsregeln för ekonomipersonalen å dessa fartyg har bibehållits oförändrad utom i så måtto att arbetstidens längd, i likhet med vad som skett i Seattlekonventionen, maximerats till 5 timmar I 3 inom. har sjömanskommittén upptagit bestämmelser om arbetstidens förläggning. Dessa äro, såvitt de angå sjömän som ej tillhöra ekonomiperso­ nalen, lika med gällande lags. .. Beträffande ekonomipersonalen uttalar kommittén, att det ansetts nöd­ vändigt att skapa något större elasticitet, varför förläggningsklausulen ute­ slutits beträffande sådana lastfartyg som förde passagerare. Härjämte hade förläggningsbestämmelsen begränsats såtillvida, att den endast angave ett klockslag, klockan 19, efter vilket ordinarie arbete i regel ej finge forekomma. Då det praktiska syftet med bestämmelsen finge anses vara att begransa kvällsarbetet, hade det icke ansetts erforderligt att stadga en fixerad begyn­ nelsetid på morgnarna, helst som något missbruk icke torde behova befaras som följd av att bestämmelsen härom borttoges.

Kungl. Maj.ts proposition ni 265.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar, att han beträffande personal,

som ej tillhörde ekonomipersonalen, icke hade någon annan erinran mot sjömanskommitténs förslag till bestämmelser om ordinarie arbetstid vid uppe­ håll i hamn än att han ansåge, att den maximala arbetstiden per dygn icke skulle fastlåsas till 8 timmar om dygnet. Det syntes vara tillräckligt med bestämmelsen om 48 timmars veckoarbetstid. I fråga om ekonomipersonalen anför Reuterskiöld, att det i stor utsträck­ ning förekomme, att kombinerade last- och passagerarfartyg även under hamnliggande hade passagerare ombord. Det framstode då som nödvändigt, att man för att kunna bereda en tillfredsställande service hade möjlighet att å nämnda fartyg uttaga åtminstone lika lång arbetstid som å passagerar­ fartygen under motsvarande förhållanden, ävensom att spridningstiden bibehölles vid 14 timmar.

Remissyttrandena. Sjöfolksförbundet gör icke någon erinran mot den före­

slagna regleringen av den ordinarie arbetstiden vid uppehåll i hamn.

Sveriges redareförening och Segelfartggsföreningen ansluta sig till kom-

mitteledamoten Reuterskiölds reservation. Den förstnämnda föreningen un­ derstryker vikten av att ekonomipersonalens arbetstid å lördagar samt helg­ dagar icke fixeras så, att en tillfredsställande mathållning för de ombord­ varande omöj liggöres.

Kanalflottans rederiförening hemställer även på detta område, att nu gäl­

lande bestämmelser måtte bibehållas för kanalfartens del. Föreningen fram­ håller, att de föreslagna inskränkningarna i ekonomipersonalens arbetstid aro så vittgående, att de i avsevärd omfattning skulle medföra ett lagstiftningsvis infört övertidsarbete inom kanalfarten.

Departementschefen. Från redarehåll ha gjorts vissa erinringar mot sjömanskommitténs förslag rörande den ordinarie arbetstiden under fartygs uppehåll i hamn. Anmärkningarna avse väsentligen förhållandena å fartyg, som fora passagerare utan att vara passagerarfartyg i teknisk bemärkelse. Invändningarna torde emellertid icke böra föranleda någon ändring, enär kommittéförslaget i denna del bygger på Seattlekonventionen. Beträffande fartyg, som icke direkt falla under konventionen, närmast i vad gäller inrikestrafiken, torde de uttalade farhågorna ha mindre betydelse, eftersom det mera sällan lärer förekomma, att andra fartyg än passagerarfartyg föra passagerare i inrikes fjärrtrafik. Sveriges redareförening har särskilt påtalat, att en inskränkning av eko­ nomipersonalens arbetstid å lördagar och helgdagar kommer att försämra mathållningen för de ombordvarande vid hamnuppehållen. Då emellertid Sjöfolksförbundet godtagit denna del av kommittéförslaget, torde anledning saknas att för den övriga besättningens skull överväga någon avvikelse från Seattlekonventionen och sjömanskommitténs förslag på denna punkt. Icke heller i övrigt finner jag anledning att frångå den av sjömanskominittén föreslagna regleringen av den ordinarie arbetstiden vid fartygs uppe­ håll i hamn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

9 § (vederlag för viss ordinarie arbetstid).

Bestämmelserna i departementsförslagets 9 § sakna motsvarighet i gal-

Sjömanskommittén har föreslagit, att vederlag skall beredas vissa sjöman

för en del av den ordinarie arbetstiden. Vederlaget skall till art och storle bestämmas genom kollektivavtal. Därvid skall avseende fästas å att veder­ laget i största möjliga utsträckning bör utgå i form av fritid i hamn och att sådan fritid icke skall räknas som semester. Åt sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen skall vederlag utgå, å fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton för ordinarie arbetstid utöver 48 timmar i veckan samt a annat fartyg för sådan arbetstid utöver 112 timmar under loppet av tvä veckor i följd. Sjöman som tillhör ekonomipersonalen skall, oberoende av fartygets storlek, likaledes erhålla vederlag för den del av den ordinarie arbetstiden, som överstiger 112 timmar under loppet av två veckor i foljd. Kommittén framhåller, att det föreslagna stadgandet hade sin förebild i Seattlekonventionen. Förslaget avsåge att tillförsäkra däcks-, maskin- oc radiopersonalen å större fartyg vederlag för ordinarie arbetstid utöver nor­ mal arbetsvecka i land (48 timmar), dvs. i realiteten kompensation for ar­ bete å helgdagar till sjöss. Beträffande sådan personal å mindre fartyg sam beträffande ekonomipersonalen å fartyg i allmänhet avsåge förslaget att kompensera för ordinarie arbetstid utöver en genomsnittlig arbetsdag av 8 timmar (112 timmar under två veckor). Kommittén funne det angeläget att för sjöfolkets del på detta sätt åvägabringa någon motsvarighet till vad som gällde för flertalet arbetstagare i land. Då de avtalsslutande arbetsmarknadsparterna själva finge fastställa vederlagets art och storlek, torde erfor­ derlig hänsyn kunna tagas till de särskilda förhållandena inom olika grenar av sjöfarten.

Kommittéledamoten Böös uttalar, att den av kommittén föreslagna veder-

lagsklausulen i 9 § enligt hans uppfattning vore felkonstruerad. Böös yttrar härom. Sådan klausulen i förslaget är avfattad medför den å ena sidan att trevaktindelad personal å fartyg med mindre bruttodräktighet an 500 ton_icke kommer i åtnjutande av någon vederlagsförman alls, vilket knappast torde ha varit kommitténs avsikt; å andra sidan verkar förslaget darhan att viss tvåvaktindelad personal kommer att erhålla rätt till vederlag i storre ut­ sträckning än som åsyftats med de stadganden i konventionen, vaniran vederlagsidén är hämtad. Meningen torde, i korthet uttryckt, kunna sagas vara att trevaktindelad personal skall erhålla kompensation för sondagar till sjöss, medan tvåvaktindelad personal skall åtnjuta kompensation för den tid som överstiger den ordinarie arbetstiden vid trevaktindelmng. Fn ligt min mening bör paragrafen i anslutning till motsvarande stadganden i kon­ ventionen avfattas så, att vederlag skall ånjutas for ordinarie arbetstid som överstiger a) 48 timmar då fråga är om sjöman vars ordinarie arbetstid till sjöss enligt 4 § utgör högst 8 timmar om dygnet, och b) 112 timmar under två veckor i följd då fråga är om annan sjöman (dvs. tvåvaktindelad perso­ nal och ekonomipersonal).

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 265-

Kommittéledamoten Reuterskiöld anför, att de flesta sjömän av man-

skapsgrad icke vore pamönstrade fartygen mer än omkring två tredjedelar av året. För dessa sjömän vore vederlagsbestämmelserna i 9 § sålunda med hänsyn till fritidsbehovet icke påkallade. De komme därför med säkerhet att i mycket stor utsträckning verka i löneförbättrande riktning. Det vore även enligt kommittémajoritetens mening oriktigt att i lagstiftningsväg medverka därtill. Bestämmelsen borde därför utgå. Reuterskiöld yttrar vi­ dare, under framhållande av liknande synpunkter som kommittéledamoten Böös, att bestämmelsen icke vore riktigt uppbyggd. Slutligen uttalar Reuter­ skiöld, att bestämmelsen kunde komma att medföra betungande konsekven­ ser för svensk sjöfart.

Remissyttrandena. Kommerskollegium anser den av sjömanskommittén

föreslagna bestämmelsen rörande vederlag för viss ordinarie arbetstid icke vara utformad på ett tillfredsställande sätt. I anslutning till de av Böös an­ förda synpunkterna föreslår kollegium, att vederlag skall utgå, om den or­ dinarie arbetstiden överstiger a) 48 timmar i veckan då fråga är om vaktindelad sjöman vars ordinarie arbetstid till sjöss utgör 8 timmar om dyg­ net eller b) 112 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om annan sjöman.

Sjöfolksförbundet uttalar, att sjömanskommitténs konstruktion av veder-

lagsbestämmelsen vore felaktig under förutsättning att kommittén avsett att bereda trevaktindelad personal kompensation för arbetstid, som över­ stiger 48 timmar i veckan. Bestämmelsen borde enligt förbundet omformu­ leras så, att sjöman, vars ordinarie arbetstid enligt 4 § utgör högst 8 tim­ mar om dygnet, tillförsäkras vederlag för ordinarie arbetstid, överstigande 48 timmar i veckan.

Landsorganisationen har samma uppfattning som Sjöfolksförbundet i

fråga om vederlagsrätten för trevaktindelad personal. Landsorganisationen upptager därjämte till behandling frågan, om, på sätt Böös anser, den av kommittén föreslagna vederlagsbestämmelsen även måste anses felkonstruerad därigenom att viss tvåvaktindelad personal skulle erhålla vederlag redan för arbetstid, som överstege 48 timmar i veckan. Enligt Landsorgani­ sationens mening föreligger här icke någon felkonstruktion. Härom anför organisationen följande. Böös torde här åsyfta styrmän och maskinister på fartyg i östersjöfart med en bruttodräktighet av 500—1 000 registerton. För den begränsning av trevaktssystemets tillämpning för denna personal — i jämförelse med manskap å samma fartyg — som förslaget innebär kunna måhända sakliga skäl anföras, men dylika skäl synas ej kunna förebringas för en motsvarande begränsning av vederlagsrätten.

Fartggsbefälsföreningen förordar att vederlagsbestämmelsen omarbetas

på sätt Böös föreslagit. Föreningen anför härutinnan följande. Det vill synas, som om kommitténs förslag i sin nuvarande form skulle ge anledning till vissa egendomliga förhållanden. Genom att kompensation

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

för all tid överstigande 48 timmar per vecka bestämts för alla fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 ton kommer man därhän att befäl och maskinmanskap å ett fartyg mellan 500 och 1 000 bruttoton i östersjö­ fart skulle vara skyldiga att arbeta 24 timmar på två efter varandra foljande dygn men ändock skulle få kompensation för all tid överstigande 48 timmar i veckan. Å andra sidan skulle samma kategorier på ett fartyg under 500 bruttoton i vidsträcktare fart endast få kompensation för tid överstigande 56 timmar, d. v. s. de skulle aldrig få någon kompensation för tjänst på söndagar under resan.

Sveriges redareförening uttalar sin anslutning till Reuterskiölds syn­

punkter och anför därutöver i huvudsak följande. Konsekvenserna vid en tillämpning av den föreslagna vederlagsbestämmelsen bliva sådana, att de komma att orsaka svårigheter och tvister. Det kan icke vara riktigt, att man nyttjar artiklarna 12:4, 13:5 och 14: 4 i Seattlekonventionen, då man icke begagnat sig av möjligheten i artikel 11 och uppdragit rimliga gränser mellan när- och fj ärrtrafik och ej heller följt konventionens'huvudstadgande i artikel 2:2 angående tillämpnings­ området. — Ett exakt bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av vederlagsbestämmelsen är icke möjligt men redan nu torde med visshet kunna sägas, att desamma komma att bliva betydande för sjöfartsnäring­ en. Då kompensationen i första hand ansetts böra utgå i form av fritid, måste man räkna med att fartygen i många fall icke hava tillgång till till­ räckligt antal man under hamnliggande för att handhava fartygens skötsel. Härigenom måste extra folk från land anställas för utförandet av nödvän­ diga arbeten, om icke fartygens drift och underhåll skall eftersättas. Vad detta betyder ur kostnads- och konkurrenssynpunkt ligger i öppen dag.

Segelfartggsföreningen anser likaledes, att vederlagsbestämmelsen bör

utgå. Såsom skäl härför åberopar föreningen, att stadgandet i praktiken skulle medföra, att alla fartyg bleve underkastade trevaktssystem, samt att bestämmelsen gåve arbetstagarna ett stöd vid avtalsförhandlingarna med arbetsgivarna.

Kanalflottans rederiförening finner det uppenbart, att i kanaltrafiken ve­

derlagsbestämmelsen icke kan leda till annan påföljd än en väsentlig löne­ stegring, då i nämnda trafik möjligheterna att kompensera besättningen med fritid äro mycket små. Tidsperioden 112 timmar är enligt föreningen alltför snävt tilltagen och bör för kanaltrafiken icke sättas lägre än till 126 timmar. Med hänsyn till kanalsjöfartens starkt säsongmässiga karaktär ifrågasätter för övrigt föreningen, huruvida någon vederlagsbestämmelse är nödvändig för denna trafik.

Arbetsgivareföreningen framhåller, att för den sjöfart, som representeras

av föreningen, den överskjutande arbetstiden skulle bliva så betydande, att möjlighet icke funnes att ge kompensation genom fritid i hamn.

Föreningen Sveriges inrikessjöfart anmärker på att sjömanskommittén

gått längre än Seattlekonventionen därutinnan, att viss tvåvaktindelad per­ sonal enligt kommittéförslaget erhåller vederlag så snart den ordinarie ar­ betstiden överstiger 48 timmar i veckan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265-

Departementschefen. Med hänsyn till de särskilda driftsförhållandena inom sjöfarten är det i allmänhet praktiskt omöjligt att begränsa arbets­ tiden för sjöfolket på samma sätt som för arbetstagare i land, d. v. s. till 48 timmar i veckan. För att emellertid bereda sjömännen viss kompensa­ tion för deras längre arbetstid har sjömanskommittén föreslagit, att ve­ derlag skall utgå för den del av den ordinarie arbetstiden, som, i vissa fall, överstiger 48 timmar i veckan eller, i andra fall, 112 timmar under lop­ pet av två veckor i följd. Vederlaget har icke fixerats i lagen utan har före­ slagits skola fastställas genom kollektivavtal. Härvid skulle avseende fästas å att det i största möjliga utsträckning borde utgå i form av fritid i hamn. Emot den av sjömanskommittén föreslagna ordningen har bl. a. gjorts den principiella invändningen, att bestämmelsen i stor utsträckning komme att verka i lönelörbättrande riktning och att det vore oriktigt att lagstiftnings­ vägen bidraga till löneförhöjningar. Enligt min mening strider emellertid icke kommitténs förevarande förslag mot principen, att lönefrågor böra regleras av parterna själva. Enligt förslaget överlämnas det ju till parterna att bestämma vederlaget, vilket helst bör utgå i form av fritid. Under sådana förhållanden och då den av kommittén föreslagna ordningen svnes vara en iämplig väg att i skälig mån utjämna klyftan mellan arbetsförhållandena för sjöfolket och för arbetstagare i land, ansluter jag mig till tanken att vederlag skall utgå för viss del av sjömans ordinarie arbetstid. Förebilden till sjömanskommitténs förslag till vederlagsbestämmelser är att finna i Seattlekonventionen. Denna ger uttryck för principen att trevaktindelad personal skall erhålla kompensation för söndagsarbete (arbets­ tid utöver 48 timmar i veckan) och annan personal för arbetstid utöver en genomsnittlig arbetsdag av 8 timmar (arbetstid utöver 112 timmar under loppet av två veckor i följd). Kommitténs förslag avviker emellertid från konventionens linje. Sålunda skulle trevaktindelad personal å fartyg med mindre bruttodräktighet än 500 ton icke komma i åtnjutande av något vederlag alls och å andra sidan viss tvåvaktindelad personal erhålla rätt till vederlag i större utsträckning än som åsyftats i konventionen. Enligt min mening föreligger icke anledning att på denna punkt frångå Seattle­ konventionen. Jag förordar därför, att vederlagsregeln konstrueras i över­ ensstämmelse med vad kommittéledamoten Böös samt kommerskollegium föreslagit på denna punkt. Beträffande sättet för bestämmande av vederlag och formen för veder­ laget ansluter jag mig i stort sett till sjömanskommitténs förslag. Då emel­ lertid icke alla redare och sjömän omfattas av kollektivavtal, bör vederlaget kunna fastställas icke blott genom kollektivavtal utan även genom annan överenskommelse. Den av kommittén förordade formuleringen beträffande formen för vederlaget synes mig vidare binda parterna i alltför hög grad. Jag förordar därför, att det föreskrives att vederlaget skall lämnas i form av fritid eller på annat sätt. Denna formulering överensstämmer med Seattlekonventionens text. Att fritid, vilken lämnas såsom vederlag, icke skall räknas som semester torde icke behöva särskilt utsägas i lagen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 265- 81

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik (10 §).

10 § (ordinarie arbetstid i närtrafik).

Denna paragraf motsvarar 9 § sjöarbetstidslagen. I detta lagrum stadgas, att om fartyg nyttjas i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), den ordinarie arbetstiden skall, såvida skeppstjänsten ej är anordnad i enlighet med stadgandena för fjärrtrafik, utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd. Sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må dock icke såsom ordinarie arbete åläggas skeppstjänst under längre tid än sammanlagt 03 timmar i veckan.

Sjömanskommittén har i sitt förslag upptagit samma huvudstadgande

för närtrafiken som i gällande lag, nämligen att den ordinarie arbetstiden skall utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd. Stadgandet kompletteras med en regel, att arbetstiden dock icke må överstiga 112 timmar under lop­ pet av två veckor i följd. Denna regel är generell och omfattar sålunda jäm­ väl ekonomipersonalen på passagerarfartyg. Som motivering för förslaget anför kommittén, att enligt dess uppfatt­ ning även det sjöfolk, som sysselsattes å fartyg i närtrafik, principiellt bor­ de komma i åtnjutande av en arbetstidsreglering, som innebure en normal­ arbetsdag av 8 timmar i genomsnitt. Genom kollektivavtal hade arbetstiden också i flera fall inskränkts på detta område. Allvarligare praktiska hinder torde icke föreligga för att minska arbetsdagen från genomsnittligt 9 till 8 timmar, särskilt som verkningarna avsevärt mildrades genom att den ge­ nomsnittliga arbetstiden finge utjämnas under loppet av två veckor i stäl­ let för en. Vad särskilt anginge arbetstiden för eRonomipersonalen å pas­ sagerarfartyg i närtrafik ville kommittén nämna, att den ordinaiie ar­ betstiden i den mest betydelsefulla farten, skärgårds- och mälartrafiken, vore begränsad genom kollektivavtal till 69 timmar i veckan för den kvinn­ liga personalen. Den av kommittén föreslagna inskränkningen kunde i vissa fall bli rätt avsevärd, men kommittén förmenade, att det särskilt på när­ trafikens område skulle visa sig möjligt att åstadkomma en väsentlig ratio­ nalisering av arbetet. Kommittén ville därjämte erinra om att enligt 1 § i kommitténs lagförslag serverings- och uppassarpersonal på fartyg med mindre bruttodräktighet än 500 ton vore undantagen från sjöarbetstidsregleringen. Fartyg av nu nämnd storlek utgjorde huvuddelen av närtrafikstonnaget.

Kommittéledamoten Reuterskiöld framhåller, att fartygen i närtrafik

förde en ojämn kamp mot andra transportmedel. Det vore fara värt, att den ökning av utgifterna för denna trafik, som bleve följden av kommit­ téns förslag om förkortad arbetstid, komme att i en del fall omöjliggöra driften. Detta kunde bl. a. medföra, att den inom våra vidsträckta skär­ gårdsområden bosatta befolkningen bleve lidande. Slutligen uttalar Rcuter- 0 Bihcing till riksdagens protokoll HUS. 1 samt. Nr 265.

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

skiöld, att en ekonomisk utredning angående verkningarna av kommitténs lörslag beträffande närtrafiken borde företagas, innan slutlig ståndpunkt därtill fattades.

Remissyttrandena. Sjömanskommitténs ändringsförslag beträffande den

ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik lämnas utan erinran av Sjöfolksförbnndet. Sveriges redareförening ansluter sig till Reuterskiölds reservation. Segelfartggsföreningen hemställer, att maximiarbetstiden för två veckor

i följd måtte höjas från 112 till 126 timmar.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening anhåller, att arbetstiden

för sjöman, som ej tillhör ekonomipersonalen, måtte fastställas till högst 120 timmar under två på varandra följande veckor samt arbetstiden för ekonomipersonal till 130 timmar under två veckor. Såsom motivering här­ för anför föreningen i huvudsak följande. Kommittéförslaget skulle i praktiken i jämförelse med nu enligt lag och avtal tillämpade bestämmelser innebära sådana avsevärda begränsningar av arbetstiden som en minskning av densamma för vissa personalkategorier från 63 till 56 timmar i veckan och för andra från 70 till 56 timmar i vec­ kan. De praktiska hindren för ett genomförande av förslaget äro väsent­ liga. Skall arbetstiden minskas ombord å skärgårds- och mälarbåtarna, måste antingen resornas antal eller längd minskas för varje fartyg eller ock måste besättningarna ökas och i samband härmed bostadsutrymmena utökas. En utjämning av arbetstiden över två veckor är icke av sådant vär­ de, att den kan tagas till intäkt för en minskning av arbetstiden. Den ratio­ nalisering av arbetet, kommittén förutsätter vara möjlig, kan enligt rede­ riernas uppfattning icke genomföras, såvida icke med rationalisering här menats ett helt eller delvis nedläggande av restaurationsrörelserna på farty­ gen. — Kostnadsökningarna för det 60-tal skärgårds- och mälarbåtar, som tillhöra föreningen, kunna för samtliga personalkategorier, inklusive befä­ let, beräknas uppgå till mer än 500 000 kronor. Kostnaderna för den erfor­ derliga utökningen av personalens bostäder torde belöpa sig till cirka 900 000 kronor. I detta sammanhang må framhållas, att det nu icke längre är möjligt att utöka bostäderna utan att ytterligare inkräkta på passagerar­ utrymmena med påföljd att det tillåtna passagerarantalet minskas och därmed även möjligheterna att i fortsättningen driva den redan nu ekono­ miskt hårt trängda rederirörelsen med skärgårds- och mälarfartygen.

Departementschefen. Den av sjömanskommittén föreslagna minskningen av den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik till högst 112 timmar un­ der loppet av två veckor i följd synes mig i och för sig önskvärd. Det torde ock i allmänhet vara möjligt att genomföra densamma utan alltför svåra ekonomiska konsekvenser för sjöfarten, under förutsättning att längden av avdragsgilla uppehåll bestämmes på sätt jag förordat under 2 §. Den av kommittén föreslagna förlängningen från en vecka till två veckor av tids­ perioden för beräkningen av den maximala ordinarie arbetstiden torde bi­ draga till att underlätta arbetstidsförkortningens genomförande. Härigenom erhåller arbetsledningen större frihet och möjlighet att smidigare anpassa

Kungl. Maj:ts proposition nr 265- 83

arbetstiden efter växlande trafikbehov. Trots detta kan det emellertid för viss trafik av säsongbetonad karaktär stundom bliva vanskligt att tillgodose det normala trafikbehovet inom ramen för den föreslagna arbetstiden. Sär­ skilt gäller detta skärgårdstrafiken, som under cirka tre månader på som­ maren företer en betydande intensitet i jämförelse med de lugnare förhållan­ dena under året i övrigt. Med de svårigheter, som härigenom kunna uppstå, torde man emellertid kunna komma till rätta genom tillämpning av dis­ pensregeln i 1 § 3 mom. Dispensmöjligheten har sedan länge i viss utsträck­ ning anlitats för den säsongbetonade trafikens del. Vad angår ekonomipersonalen å passagerarfartyg, för vilken den av sjömanskommittén föreslagna arbetstidsförkortningen är mest långtgående, vill jag erinra om att personer, som äro anställda å fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton huvudsakligen för att direkt be­ tjäna passagerare, jämlikt 1 § 2 mom. departementsförslaget äro undan­ tagna från sjöarbetstidslagens tillämpning. För den övriga ekonomiperso­ nalen torde det med god vilja i allmänhet låta sig göra att begränsa arbets­ tiden på samma sätt som för besättningen i allmänhet, även om detta nå­ gon gång kan komma att ske på bekostnad av den övriga besättningens och måhända i någon mån också passagerarnas bekvämlighet och trevnad. I händelse av allvarliga svårigheter torde i enskilda fall dispens få med­ delas jämlikt 1 § 3 mom. Under åberopande av det anförda tillstyrker jag, att den ordinarie ar­ betstiden å fartyg i närtrafik begränsas på sätt sjömanskommittén före­ slagit.

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete (11—14 §§).

11 § (säkerhetstjänst).

Denna paragraf motsvaras av 10 § sjöarbetstidslagen. Där medgives för närvarande, att utöver vad i 2 och 3 kapitlen sägs skeppstjänst — utan särskild ersättning, om ej annat överenskommits — må åläggas sjöman i vissa farosituationer samt för deltagande i föreskrivna övningar med bärg­ nings- och eldsläckningsredskap o. d. Sjömanskommittén föreslår ingen änd­ ring av stadgandet. Som jag nämnt i det föregående förordar jag emellertid för egen del, att ytterligare en art av arbete, nämligen utförande av sedvanliga och nöd­ vändiga nautiska och meteorologiska observationer, skall hänföras till sådan skeppstjänst som, ehuru utförd utom ordinarie arbetstid, enligt 11 § ej utan överenskommelse därom berättigar sjömannen till särskild ersätt­ ning.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

12 § (övertidsarbete).

I denna paragraf, som frånsett en ändrad paragrafhänvisning upptager det nuvarande stadgandet i It § sjöarbetstidslagen i oförändrad lydelse, bestämmes begreppet övertidsarbete. Sålunda säges, att utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman jämväl annan än i It § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

13 § (begränsning av övertidsarbete).

Paragrafen motsvarar 12 § sjöarbetstidslagen. Sistnämnda lagrum innehåller såsom huvudbestämmelse, att sjöman må användas till övertidsarbete högst 24 timmar i veckan. Å fartyg i fjärrtrafik må dock övertidsarbete icke förekomma i sådan utsträckning, att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle upp­ gå till mer än 16 timmar. Härutöver gäller, att å fartyg i nordsjö- eller vid­ sträcktare fart övertidsarbete ej må förekomma regelbundet till sjöss. För trevaktindelade styrmän, vilka tillika utföra radiotelegraf- eller radio­ telefontjänst, innehåller paragrafen en specialregel. Denna innebär, att i vis­ sa fall en del av radiotjänsten skall avdragas från den i paragrafen medgiv­ na övertiden av 24 timmar i veckan. Från de sålunda stadgade begränsningarna undantages i paragrafen över­ tidsarbete, som erfordras för vissa uppräknade slag av skeppstjänst. Dessa äro a) nödig vakttjänst i hamn, b) vidtagande av åtgärd, som blivit påbju­ den av myndighet i hamn, c) skeppstjänst, som föranledes därav att be­ sättningen minskats under pågående resa, samt d) annan skeppstjänst, som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras å tid, då sjöman icke eljest en­ ligt sjöarbetstidslagen har att förrätta arbete.

Sjömanskommittén har i sitt förslag upptagit den nuvarande huvudbe­

stämmelsen om högst 24 timmars övertidsarbete per vecka. Regeln om be­ gränsning av övertidsarbete till sammanlagt högst 16 timmars skeppstjänst under ett och samma dygn har utsträckts att gälla även fartyg i närtrafik. Vidare har förbudet mot regelbundet övertidsarbete till sjöss i nordsjö- eller vidsträcktare fart ersatts med en allmän rekommendation gällande alla far­ tyg, att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet. Eftersom kommittén i sitt lagförslag principiellt likställt radiotelegrafoch radiotelefontjänst med annan skeppstjänst, har den speciella regeln för övertidsarbete av styrmän, som tillika utföra radiotjänst, borttagits. De särskilda undantagen från begränsningen av övertidsarbetet i gällande lag ha av kommittén bibehållits oförändrade. Till motivering för sitt förslag anför sjömanskommittén följande. Kommittén har främst av arbetshygieniska skäl utsträckt 16-timmarsbegränsningen till att gälla även för närtrafik. Häremot kan invändas, att i de fall då den ordinarie arbetstiden är begränsad till 24 timmar för två dygn i följd endast obetydligt utrymme kommer att finnas för övertidsar­ bete. Skulle övertidsarbete, utan att något av undantagen från begränsningen skulle vara tillämpligt, behöva anlitas i sådan utsträckning att en samman­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 85

lagd arbetstid av mer än 16 timmar om dygnet skulle behöva uttagas, tor­ de detta enligt kommitténs uppfattning ofta bero på något missförhållande i själva arbetsorganisationen. Vad särskilt angår den av kommittén föreslag­ na rekommendationen, att övertidsarbete ej bör förekomma regelbundet, må anföras, att kommittén av skäl som tidigare angivits funnit den föreslagna arbetstidsbegränsningen såsom helhet betraktad icke kunna genomtöras utan att övertidsarbete mer eller mindre regelbundet kommer att behöva anlitas åtminstone under en övergångsperiod; detta arbete bör dock, sedan den nya arbetsrutinen blivit inarbetad, så småningom kunna begränsas.

Kommittéledamoten Reuterskiöld förklarar i sitt särskilda yttrande, att

han icke kunde ansluta sig till kommitténs förslag, att styrmanstelegrafists övertidsarbete skall medräknas i det begränsade antalet övertidstimmar per vecka. I fortsättningen anför Reuterskiöld bl. a. följande. Vidare finner jag icke kommitténs skäl bärande, då det anföres, att den föreslagna arbetstidsbegränsningen skall kunna genomföras utan regelbun­ det övertidsarbete mer än under en kortare övergångsperiod. Härvid behö­ ver endast hänvisas till den omständigheten, att, när det gäller såväl befäl som ekonomipersonal redan nu svårigheter föreligga att bemanna fartygen. Genomförandet av den nu föreslagna lagen finge — därom äro alla ense — till följd, att ytterligare ett stort antal sjömän av skilda kategorier måste anställas. Då sådana icke kunna anskaffas, säger det sig självt, att man måste låta den personal, som finnes tillgänglig, arbeta på övertid i betydligt större utsträckning än vad nu är fallet. Det kan såsom redan nämnts icke förväntas, att befälsbristen inom överskådlig tid skall kunna fyllas, enär härför skulle behövas icke endast en mångdubbling av den nuvarande re­ kryteringen utan även en utvidgning av navigationsskolorna. Därtili kommer, att man måste räkna med att ytterligare bostäder icke kunna anordnas i någon större utsträckning å redan existerande fartyg. Övertidsarbete kommer sålunda enligt min mening att bliva allmänt före­ kommande. Om detta ses mot bakgrunden av att övertid redan nu måste uttagas i mycket stor utsträckning, inses lätt konsekvenserna i detta avse­ ende av en skärpt arbetstidsreglering.

Remissyttrandena. Sveriges redareförening ansluter sig till Reuterskiölds

reservation samt understryker, att övertidsarbete måste tillgripas i betydligt större utsträckning än hittills, om förslaget genomföres.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening samt Segelfartygsförening­ en framställa erinringar mot att den dygnsbegränsning av sammanlagd ar­

betstid till högst 16 timmar, som tidigare gällt endast fjärrtrafiken, nu skulle gälla även närtrafiken. Den förstnämnda föreningen anför härutinnan bl. a. följande. En sådan utvidgning av dygnsbestämmelsen skulle i hög grad beröra pas­ sageraretrafiken i landets skärgårdar, där fartygen vid veekoskiftena nödgas väsentligt utöka turernas antal mellan skärgårdarna och intilliggande tät­ orter. Arbetstiden blir vid dessa tillfällen mycket koncentrerad men kan kompenseras dagarna före och efter veckosluten, om lagstiftningen, såsom hittills skett, lämnar möjlighet därtill.

86 Kungi. Mcij:ts proposition nr 265-

Departementschefen. Sjömanskommittén har föreslagit, att den för fjärrtrafiken nu gällande regeln, att ordinarie arbetstid jämte övertid må uppgå till högst 16 timmar under ett och samma dygn, skall utsträckas till att omtatta även närtrafiken. Såsom Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening framhållit kan detta förslag, om det genomföres, medföra olägenheter för skärgårdstrafiken vid veckoskiftena. Enligt min mening tala emellertid så starka arbetshygieniska skäl för förslaget, att jag, trots nyssnämnda olä­ genheter, anser mig böra förorda detsamma. Det torde icke vara omöjligt för rederierna att genom en lämplig organisation av arbetet komma till rätta med svårigheterna på området. Såsom framhållits i den allmänna motiveringen är det icke möjligt att genomföra den förkortning av den ordinarie arbetstiden, som departementsförslaget innehåller, därest icke det nuvarande förbudet mot regelbundet övertidsarbete upphäves. Det är därför nödvändigt, att förbudet utgår ur lagen. I likhet med sjömanskommittén anser jag det lämpligt, att i stället i lagen intages en allmän rekommendation, att övertidsarbete ej bör före­ komma regelbundet. Vad kommittéledamoten Reuterskiöld anfört rörande styrmanstelegrafists övertidsarbete synes innebära, att den tid styrman fullgör telegrafisttjänst utöver honom eljest såsom ordinarie arbete åliggande skeppstjänst icke skulle inräknas i den tillåtna övertiden om 24 timmar i veckan. Jag anser det emellertid icke skäligt, att styrmanstelegrafist skall kunna åläggas mer övertid än andra sjömän. Jag ansluter mig därför till sjömanskommitténs förslag på denna punkt.

14 § (ersättning för övertidsarbete).

Paragrafen, som motsvarar 13 § sjöarbetstidslagen och frånsett vissa rent redaktionella skiljaktigheter överensstämmer med denna, innehåller bestäm­ melser om ersättning för övertidsarbete. Sådan skall antingen utgå i pen­ ningar eller, i vissa fall, beredas i form av fritid. Ersättning, som utgår i penningar, skall för timme räknat utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del, och när arbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta ersättning, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning. Övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete utförts. Påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme. Paragrafen innehåller vidare vissa regler angående övertidsersättning i form av fritid.

Sjömanskommittén föreslår, att gällande bestämmelser om övertidser­

sättning bibehållas oförändrade. Kommittéledamöterna Böös och Reuter­ skiöld framföra emellertid i sina särskilda yttranden erinringar mot de nuvarande bestämmelserna.

Sålunda uttalar Böös, att det i konsekvens med kommitténs avböjande

hållning i fråga om lagstiftning på löneområdet enligt hans mening borde övervägas, om man icke borde överlåta åt parterna att själva överenskom­ ma om övertidsersättningens storlek, självfallet med ett lagstadgat mini­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 87

mum, lämpligen bestämt till i Seattlekonventionen föreskrivna 125 procent av timlönen.

Reuterskiöld anför bl. a. följande.

Enligt vad jag har mig bekant är det endast här i Sverige, som övertids­ ersättningen utgår med viss del av månadslönen per timme. Ej ens i U.S.A. med de i förhållande till oss högre lönerna till sjöfolket har man ansett ett sådant beräkningssätt lämpligt utan kollektivavtalsvägen fastställt vissa belopp per timme för de olika kategorierna. Så har man även förfarit i de övriga skandinaviska länderna. Det kan icke heller enligt mitt förmenande vara riktigt att jämväl fortsättningsvis behålla det nu tillämpade systemet i Sverige. Åtminstone när det gäller befälet kunna ersättningsbeloppen sti­ ga till belopp, som icke kunna anses rimliga och vilka icke förekomma inom yrken i land. I utlandet har man också haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande vilket orsakat vissa svårigheter, när det bland annat gällt att tidsbefrakta svenska fartyg till utlänningar.

Remissyttrandena. I fråga om ersättningen för övertidsarbete uttala Sve­ riges redareförening och Segelfartygsföreningen sin anslutning till kom­

mittéledamoten Reuterskiölds särskilda yttrande. Redareföreningen fram­ håller särskilt, att månadslönernas stegring och införandet av olika slag av lönetillägg medfört, att övertidsersättningen per timme numera för de högre betalda stigit till belopp, som icke kunna betecknas som skäliga. En maximigräns för övertidsersättning borde därför fastställas.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening ifrågasätter, under hänvis­

ning till Böös’ och Reuterskiölds reservationer, om det icke vore riktigast att överlåta åt rederierna och de ombordanställda att själva överenskomma om övertidsersättningens storlek.

Med anledning av Böös’ reservation anföra Maskinbefälsförbundet och Landsorganisationen, att om kommittéförslaget hade karaktären av löne-

lagstiftning, detta i lika mån gällde om Böös’ förslag. I båda fallen vore det fråga om lagstadgade minima för övertidsersättningen, bestämda i relation till grundlönen. Endast såtillvida avveke reservantens förslag från majori­ tetens, att minimiersättningen med den av honom förordade beräkningen syntes bliva lägre än enligt majoritetsförslagets med gällande lag överens­ stämmande beräkningsgrunder.

Vad angår beräkningen av övertidsersättningen anför Maskinbefälsförbundet i huvudsak följande.

Förbundet kan endast med stor tvekan godkänna den i förslaget fast­ ställda ersättningen för övertidsarbete. Förbundet är av den uppfattningen, att ersättningen snarare bör utgå med en 120-del av månadslönen när arbe­ tet utförts å söckendag och en 60-del om arbetet utförts å helgdag. Som mo­ tivering för detta önskar förbundet framhålla, att i den män arbetstiden genom den föreslagna lagens ikraftträdande kommer att minskas, kommer därmed ersättningen i lön per utförd arbetstimme att bli större, om utgåen­ de löner förbli oförändrade. Om sålunda ersättningen i lön för utfört arbete blir större, anser förbundet det vara en logisk följd att ersättningen för övertidsarbete också bör bli större.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Departementschefen. Bestämmelserna angående ersättning för övertids­ arbete ha från flera håll ägnats särskild uppmärksamhet. Detta är helt na­ turligt med hänsyn till den omfattning, övertidsarbetet kan befaras komma att få, och den höga nivå, som den kontanta månadslönen till vissa katego­ rier anställda numera nått. På grund av övertidsersättningens karaktär av arbetslön synas princi­ piella skäl tala för att överlåta åt parterna själva att avtalsvägen reglera övertidsersättningens storlek. Så har exempelvis skett i 1942 års arbetstids­ lag för detaljhandeln. Emot denna lösning talar emellertid bl. a. den om­ ständigheten, att Seattlekonventionen ställt övertidsersättningen i bestämd relation till den ordinarie avlöningen. Konventionen stadgar sålunda, att övertidsersättningen skall utgöra minst 125 procent av timlönen. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda, att sjöarbetstidslagen nu skulle ändras därhän, att parterna ensamma skulle kunna fritt bestämma övertids­ ersättningens storlek. Sjöarbetstidslagen synes liksom nu böra fastställa ett minimum för ersättningen. Om man i lag skall tixera ett minimum för övertidsersättningen, kan man gå fram efter flera olika linjer. En lösning är att bestämma övertids­ ersättningen på det sätt som Seattlekonventionen anvisar. Det synes emel­ lertid i praktiken möta vissa svårigheter att tillämpa konventionens regel. Sålunda torde det, då arbetstiden skiftar efter fartygets positioner (i hamn, till sjöss etc.), vara vanskligt att annorledes än i efterhand beräkna an­ talet arbetstimmar per månad, vilket antal för övrigt förmodligen månad för månad skulle växla för samma person och säkerligen även skulle vara olika för sjömän i samma löneställning. Valet synes mig därför böra stå mellan å ena sidan att fastställa ett fast belopp, eventuellt olika för lägre och liögre kategorier av anställda, och å andra sidan att tillämpa den beräkningsmetod, som nu gällande lag innehåller och som enligt sjömanskommitténs förslag skulle kvarstå oförändrad. Frågan blev föremål för ingående överväganden under förarbetena till 1938 års lag. Då ett system med fasta belopp med nödvändighet blir stelt och endast med svårighet kan anpassas efter för­ ändringar i löneläget samt därför icke torde kunna uppfylla Seattlekonventionens krav, anser jag, i likhet med föredragande departementschefen vid anmälan av 1938 års lag, det klokast att bibehålla det nuvarande systemet. Jag förordar därför, i likhet med sjömanskommittén, att de nuvarande be­ stämmelserna angående ersättning för övertidsarbete bibehållas oförändrade, även om övertidsersättningen i vissa fall, särskilt för det högre befälet, där­ igenom kan komma att uppgå till betydande belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

5 KAP.

Övriga bestämmelser (15—24 §§).

Av bestämmelserna i detta kapitel motsvaras 15—20 §§ av 14—19 §§ sjö­ arbetstidslagen, 21 § av 21 § sjöarbetstidslagen samt 22—24 §§ av 23—25 §§ samma lag. Endast 16 § i departementsförslaget innefattar sakliga änd­ ringar i förhållande till gällande lag.

16 § (arbetstidsjournal).

Såsom nämnts motsvarar paragrafen 15 § sjöarbetstidslagen. Sistnämn­ da paragraf innehåller bestämmelser om skyldighet att föra övertidsjournal å fartyg in. in. Övertidsjournalen skall upprättas enligt formulär, som fast­ ställes av fartygsinspektionens chefsmyndighet, d. v. s. kommerskollegium. Enligt sista stycket i paragrafen må Konungen eller myndighet som Ko­ nungen förordnar meddela eftergift från skyldigheten att föra övertids­ journal såvitt angår fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart.

Sjömanskommittén föreslår den sakliga ändringen av bestämmelsen, att

möjligheten att meddela dispens i stället skall avse fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 ton. Ändringen motiveras med att Seattlekonventionen omfattar endast fartyg, vilkas bruttodräktighet uppgår till minst 500 ton.

Remissyttrandena. Sjöfolksförbundet yttrar beträffande denna paragraf

följande. Förutsättningen för att såväl övertidsersättning som den i 9 § stadgade kompensationen för viss överskjutande ordinarie arbetstid skall komma sjö­ mannen tillgodo torde få anses vara, att arbetstidsjournal fores. Skyldighet att föra övertidsjournal innebär ingenting annat än att i densamma in ores den arbetstid, som enligt den subjektiva uppfattningen hos den person, som för övertidsjournalen, är att anse som sådan. Särskilt for koks- och ekonomipersonalen, och med hänsyn till att stadgandet om arbetstidsschema för denna personal icke är obligatoriskt, har erfarenheten visat, åt olösliga tvister ständigt uppkomma. När det gällt att losa dessa tvister har det oftast visat sig vara omöjligt att få fram hur det i verkligheten vari med arbetstidens längd och förläggning, enär påstående ställts mot pasta-

Enligt vår mening bör därför största avseende fästas vid att den vid Seattlekonferensen antagna konventionen nr 76 angående hyror, arbetstid och bemanning i artikel 22 d) stadgar förande av arbetstidsjournal, och vilt Sjöfolksförbundets styrelse därför påyrka, att den i forslagets 16 § angivna skyldigheten att föra övertidsjournal utbytes mot skyldighet att fora arbetstidsjournal. Departementschefen. Syftet med den i gällande lag föreskrivna journalen är att där skall redovisas den övertid, för vilken övertidsersättning skall ut­ gå. Med hänsyn till den nya bestämmelsen i 9 § departementsförslaget, en­ ligt vilken vederlag skall utgå för viss ordinarie arbetstid, blir det, såvitt

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

angår fartyg i fjärrtrafik, i fortsättningen oftast nödvändigt att i journalen redovisa också den ordinarie arbetstiden, åtminstone i viss utsträckning. Såsom sjöf olksf orbundet yrkat bör därför stadgas skyldighet att föra arbetstidsjournal. Att journalen får denna benämning bör emellertid icke i och för sig föranleda att all arbetstid skall journalföras. Anteckningarna böra icke vara mera detaljerade än vad som är praktiskt nödvändigt. Det är angelaget, att arbetet att föra journalen icke alltför mycket inkräktar på befälets Övriga göromål. Å andra sidan bör arbetstidsredovisningen i jour­ nalen vara så pass utförlig, att sådana tvister som sjöf olksf örbundet om­ nämnt i sitt yttrande i görligaste mån undvikas. Liksom fallet är beträf­ fande den nuvarande övertidsjournalen bör det ankomma på kommerskollegium att fastställa formulär till arbetstidsjournalen. Mot sjömanskommitténs förslag om ändring av eftergiftsbestämmelsen i paragrafens sista stycke har jag icke något att erinra. Jag förordar alltså, att förslaget genomföres.

Av stadgandena i sjöarbetstidslagens 5 kapitel sakna 20 och 22 §§ mot­ svarighet i departementsförslaget. Enligt förstnämnda paragraf straffas befälhavare, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelningen el­ ler redare, som sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undan­ stuckit eller oläslig gjort. Vidare straffas enligt paragrafen redare, därest förseelse som nu sagts begåtts av någon tillhörande nämnda personalgrup­ per samt förseelsen skett med redarens vetskap och vilja. Straffet är i samtliga fall dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I förhållande till strafflagens nuvarande bestämmelser om förfalskningsbrott innefattar lag­ rummet i flera avseenden en utvidgning av det straffbara området. Sjömanskommittén har icke föreslagit någon saklig ändring av stadgandena i paragrafen. I ett nyligen framlagt förslag till lag om ändring i strafflagen (:prop. nr 80: 1948) ha de nuvarande bestämmelserna i strafflagens 12 kapitel i väsentliga delar omlagts. Om detta förslag genomföres, skulle — bortsett från stadgandet om redares husbondeansvar — samtliga i 20 § sjöarbetslidslagen upptagna förseelser falla under strafflagen. Sålunda kommer den som för falsk journal att kunna straffas jämlikt 13 kap. 11 § straff­ lagen för osant intygande, där åtgärden innebär fara i bevishänseende. Den som falskeligen ändrar journal skulle under samma förutsättning kunna dömas jämlikt 12 kap. 1, 2 eller 3 § strafflagen för urkundsför­ falskning. Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar journal, varöver han ej äger förfoga, skulle slutligen, likaledes under förutsättning att åtgärden innebär fara i bevishänseende, bli straffbar enligt 12 kap. 4 § för undertryckande av urkund. Straffskalorna i de nu nämnda lagrummen i strafflagen äro icke i något fall lägre än straffskalan i 20 § sjöarbets­ tidslagen. De föreslagna strafflagsändringarna äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1949, d. v. s. samtidigt med den nya sjöarbetstids­

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

lagen. Med hänsyn till det anförda synes någon anledning icke föreligga att i sistnämnda lag upptaga speciella straffbestämmelser rörande de nu nämnda brotten. Även bestämmelsen i 20 § gällande sjöarbetstidslag om redares husbon­ deansvar synes kunna utgå. I den mån en sådan förseelse, som avses i nämnda paragraf, begås med redarens vetskap och vilja och redaren icke blir förfallen till ansvar jämlikt någon av strafflagens allmänna medyerkansbestämmelser eller annat stadgande i strafflagen, torde något storre behov av straffansvar för redaren icke föreligga. Jag forordar salunda, att någon motsvarighet till 20 § icke upptages i den nya sjöarbetstidslagen I 22 § gällande sjöarbetstidslag föreskrives, att det åligger allmän åkla­ gare att tala å förseelse varom i sjöarbetstidslagen sägs. Ett motsvarande stadgande förekom redan i 1919 års lag om arbetstiden å svenska fartyg, sitt utlåtande över förslaget till nämnda lag uttalade lagrådet (prop. nr b till 1919 års urtima riksdag), att stadgandet såsom obehövligt kunde utga. Föredragande departementschefen förordade emellertid, att paragrafen skulle bibehållas till upplysning i där avhandlat hänseende för dem, som lagen närmast komme att röra. Numera synes anledning saknas att fornya bestämmelsen. Det må framhållas, att någon motsvarighet icke förekom­ mer i övriga lagar, som reglera arbetstidsförhållanden. Jag föreslår sa­ lunda, att bestämmelsen utgår.

Slutstadganden.

Siömanskommitlén föreslår, att den nya lagen skall träda i kraft den 1

januari 1949. Kommittéförslaget upptar vidare vissa övergångsbestämmel­ ser, bl. a. ett efter mönster av nuvarande lag formulerat stadgande avse­ ende fartyg, som vid den nya lagens ikraftträdande redan i svensk ago nyttjas till sjöfart eller som då är under byggnad för svensk rakning och blivit sjösatt. Stadgandet innebär, att om tillämpningen av bestämmelser­ na i 4 § punkterna a)—g) angående ordinarie arbetstid till sjöss for sjö­ man, som tillhör däcks-, maskin- eller radiopersonalen, skulle krava större antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande inrätt­ ningar äro avsedda, den ordinarie arbetstiden till sjöss for sjömannen ma beräknas utan avseende å vad i nämnda bestämmelser föreskrives. Förut­ sättning härför är, att Konungen eller myndighet som Konungen forordnar funnit, att det icke är praktiskt möjligt att anordna ytterligare bostader eller inrättningar å fartyget eller att sådana icke kunna anordnas utan oskälig kostnad. Vidare skall särskilt bevis om denna Konungens eller myndighetens prövning ha utfärdats. Sådant bevis må icke ulfardas att gälla för längre tid än två år åt gången. Motsvarande tid i övergångsbe­ stämmelsen till den gällande lagen utgör fyra år. . Sjömanskommittén uttalar, att i de fall då eftergift enligt det föreslagna övergångsstadgandet lämnats, den subsidiära regeln i 4 § om 24 timmars arbetstid för två dygn i följd komme att tillampas. Bestämmelserna i §

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

om vederlag för viss ordinarie arbetstid rönte icke något inflytande av övergångsstadgandet, varför sålunda i förekommande fall vederlag skulle utga for ordinarie arbetstid utöver 48 timmar i veckan resp. 112 timmar under två veckor i följd. Kommittén anför vidare bl. a. följande. Kommittén är även medveten om att den strängare arbetstidsreglering som föreslagits för ekonomipersonalen i vissa fall kan komma att' kräva oknmg av personalen och ombyggnad av fartygen, varför det har ifråga­ satts huruvida icke ett särskilt övergångsstadgande borde gälla även för namnda kategori. Av hänsyn till tekniska omständigheter har kommittén emellertid icke sett sig i stånd att för alla ifrågakommande fall utforma lämpligt stadgande; kommittén vill anvisa dylika fall att regleras med hjälp

u\ dispensklausulen i 1 § 3 mom. *

Mot kommitténs förslag till övergångsbestämmelser ha kommittéleda­ möterna Böös och Reuterskiöld anfört erinringar.

Böös yttrar följande.

Slutligen vill jag beträffande övergångsstadgandet för s. k. existerande r-vXfi fo*jesla> att giltighetstiden för därstädes avsedda bevis rörande de förhållanden som skola konstituera rätt att vid arbetstidsberäkningen tillamPa °v1er§aaösstadgandet, bestämmes till fyra år liksom i 1938 års lag. „ ti”!11 sk a förhållanden varom här är fråga undergå i regel icke någon väsentlig förändring under en så kort tidrymd som den majoriteten före­ slagit (tva ar) och det synes mig vara alldeles onödigt att belasta adminis- Hatl.°n?n med dubbelt så mycket och till stor del sannolikt onödigt arbete t orKraga varande prövning av förutsättningarna för övergångsstadgandets F?ra,a,r aJ ,en 1 Jiknande sammanhang vanlig giltighetstid (Jfr 1930 ars sjoarbetstidskonvenlion), och den har även den fördelen att provningen kan grundas på resultatet av sådana mera ingående undersökningar av teknisk art som äga rum i samband med de vanligen vart fjärde ar återkommande periodiska besiktningarna av fartygen.

I Reuterskiölds yttrande uttalas följande.

Förslagets övergångsbestämmelser äro icke tillfyllest. Det är nödvändigt att ta 0 fcs till existerande fartyg i större utsträckning än vad som skett i förslaget. Det ma bringas i erinran, att rederierna nödgats bygga

wLnfirr aiiQa.Vartyö! f°”tri anIednin§ av 1938 års sjöarbetstidslag och

sedan tiUfolje 1943 ars hostadsforordning. Det är eu ständig osäkerhet, som företagen utsattas för genom dessa ideligen återkommande nya författning­ ar a sjöfartens område. Att nu ånyo kräva ombyggnad å fartygen kan icke garna betecknas annat an som oskäligt. Det är icke för mycket att begära, att de existerande fartygen lämnas intakta i största möjliga utsträckning. Salunda bor generell eftergift beviljas för dessa fartyg. Den rätt till individuena eftergdäer med eu varaktighet av två år, som förslaget innebär, ar allt för snavt tilltagen och skulle komma att förorsaka en ständig osä- Kernet tor rederierna. ö Vidare kan jag icke finna något skäl, varför dispens icke skall beviljas aven da det galler okade bostadsutrymmen för ekonomipersonalen. Enligt de utrednmgar, som verkställts, måste ett stort antal (omkring 400) dylika arbetstagare nyanställas, därest förslaget genomföres. Eftergifterna böra så­ lunda även avse dessa. Det är också nödvändigt, att i övergångsbestämmelserna inryckes ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

stadgande, huru skall förfaras, då redaren på grund av befälsbrist icke kan anskaffa behörigt befäl. Då befälsbristen såsom jag tidigare framhållit för lång tid framåt kommer att lägga hinder i vägen för ett genomförande av lagens bestämmelser, när det gäller vakttjänsten, måste en klausul av allmän karaktär tillfogas, som gör det möjligt för befälhavaren, att, för den händelse han inför behörig myndighet kan styrka omöjligheten att anskaffa behörigt befäl, erhålla undantag från tillämpningen av lagen. övergångsbestämmelserna böra hava den innebörden, att hittills gällande regler skola tillämpas och icke begränsas så snävt som föreslagits.

Remissyttrandena. I fråga om övergångsstadgandet för existerande fartyg

understryker Sveriges redareförening vad kommittéledamoten Reuterskiöld

anfört i sitt särskilda yttrande.

Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening framhåller, att även på

fartyg i närtrafik bostäderna skulle bliva otillräckliga, därest de ombordanställdas antal måste ökas. Detta gäller enligt föreningen icke blott i fråga om bostäder för däcks- och maskinpersonal, inbegripet befälet, utan även för ekonomipersonalen. Dispensmöjligheten enligt 1 § 3 mom. synes för­ eningen icke komma att fungera tillfredsställande, enär de olika parternas synpunkter i en fråga som denna ofta kunna vara delade och försvåra ett avgörande.

Kommerskollegium, Segelfartggsföreningen och Arbetsgivareföreningen

förorda, i likhet med kommittéledamoten Böös, att giltighetstiden för de bevis, som skola utfärdas enligt övergångsstadgandet, bestämmes till fyra år.

departementschef en. Såsom sj ömanskommittén föreslagit bör den nya la­ gen träda i kraft den 1 januari 1949. I samband med att den gamla lagen upphäves bör föreskrivas, att vad där är stadgat alltjämt skall gälla beträf­ fande förseelse mot lagen, som begåtts under tiden för dennas giltighet, ävensom i fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter samma lag. Kommitténs förslag till övergångsstadgande för s. k. existerande fartyg har upprättats efter mönster av gällande lag. Stadgandet avser däcks-, ma­ skin- och radiopersonalen och tar hänsyn till det fallet, att tillämpningen av bestämmelserna i 4 § angående 8 timmars ordinarie daglig arbetstid till sjöss skulle kräva större antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande inrättningar äro avsedda. Med hänsyn till de svårighe­ ter som i många fall otvivelaktigt komma att uppstå vid tillämpningen av de föreslagna arbetstidsreglerna på existerande fartyg synes en sådan be­ stämmelse motiverad. Mot stadgandet har från redarehåll invänts att det icke vore tillräckligt omfattande bl. a. såtillvida att ekonomipersonalen fölle utanför. Såsom kommittén antytt torde det emellertid icke vara möjligt att för nämnda personal uppställa en tillfredsställande regel. Härför äro eko­ nomipersonalens arbetsförhållanden alltför skiftande på olika fartyg. Icke heller i andra hänseenden synes det lämpligt att utvidga det av kommittén föreslagna stadgandet. För sådana fall som icke omfattas av detta förelig­ ger emellertid möjlighet till dispens enligt den allmänna dispensregeln i 1 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

3 mom., varvid undantagen kunna anpassas efter de speciella förhållanden, som i olika fall föreligga. Jag tillstyrker sålunda, att i den nya lagen upptages ett övergångsstadgande av den innebörd kommittén föreslagit. Emellertid bör såsom kom­ mittéledamoten Böös förordat giltighetstiden för de i stadgandet avsedda bevisen bestämmas till fyra år i likhet med vad som skett i gällande lag. I de fall då övergångsstadgandet tillämpas kommer den ordinarie arbets­ tiden för vederbörande personalkategori att utgöra 24 timmar för två dygn i följd i stället för 8 timmar per dygn. Med den utformning bestämmelsen i 9 § om vederlag för ordinarie arbetstid erhållit i departementsförslaget följer härav, att vederlag kommer att utgå för ordinarie arbetstid utöver 112 timmar under loppet av två veckor i följd.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

handelsdepartementet upprättade förslaget1 till sjöarbetstidslag måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Förslaget som fanns bifogat detta protokoll såsom bihang har här utelämnats. Bihanget var likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget utom såtillvida, att vissa redak­ tionella jämkningar vidtagits samt att från andra stycket i slutstadgandet uteslutits en bestäm­ melse av innehåll att beträffande förseelse mot sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 som begåtts under tiden för lagens giltighet skulle vad där vore stadgat alltjämt gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 95

Bilaga I.

Konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sammanträde och beslutat antaga vissa förslag angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg, vilken fråga utgör nionde punkten på dagordningen för samman­ trädet, samt funnit, att dessa förslag, vilka innebära en fullständig revision av konven­ tionen 1936 angående arbetstid och bemanning å fartyg, böra taga form av en internationell konvention, antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­ jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående hyror, ar­ betstid och bemanning å fartyg, 1946» [Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention, 1946].

Avd. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Intet i denna konvention skall anses inverka på någon bestämmelse i lag, skiljedom, sedvänja eller avtal mellan redare och sjömän angaende hyror, arbetstid eller bemanning, som tillförsäkrar sjömännen förmånligare villkor än de som stadgas i denna konvention.

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje fartyg i allmän eller enskild ägo, som a) framdrives medelst maskineri; b) är registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller; c) yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare; d) nyttjas å resa till sjöss. 2. Denna konvention äger icke tillämpning å: a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton; b) träfartyg av primitiv byggnad, som »dhows» och »junks»; c) fartyg, som nyttjas till fiske eller i verksamhet, som står i direkt sam­ band därmed; d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Artikel 3.

Denna konvention äger tillämpning å varje ombord anställd person med undantag av: a) befälhavaren; b) lots, som ej tillhör besättningen; c) läkare; d) sjukvårdspersonal, som är anställd uteslutande för sjukvård; e) personer, vilkas åligganden uteslutande avse lasten ombord; f) personer, som arbeta uteslutande för egen räkning eller gottgöras alle­ nast genom andel i vinst eller förtjänst; g) personer, som icke gottgöras för sin tjänstgöring eller som erhålla alle­ nast nominell lön eller hyra; h) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än redaren, med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag; i) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen; j) personer anställda å valfångstfartyg, flytande valkokerier, transport­ fartyg eller eljest hos valfångstexpedition eller liknande företag på villkor fastställda i särskilt med vederbörande sjöfolksorganisation slutet kollek­ tivavtal för valfångst eller liknande företag, innehållande bestämmelser an­ gående löner, arbetstid och andra arbetsvillkor; k) personer, som icke tillhöra besättningen (vare sig de äro påmönstrade eller icke) men som äro anställda under fartygets uppehåll i hamn för repa­ ration, rengöring, lastning eller lossning eller annat liknande arbete eller för avlösning, underhåll eller vakttjänst.

Artikel i.

I denna konvention avses med: a) »befäl»: person — annan än befälhavaren — som i sjömansrullan be­ tecknats såsom befäl eller innehar sådan tjänsteställning, att han enligt lag, kollektivavtal eller sedvänja är att anse såsom befäl; b) »manskap»: medlem av besättningen, med eller utan behörighetsbevis, som icke är befälhavare eller befäl; c) »matros»: besättningsman som enligt nationell lagstiftning eller, där sådan icke givits, enligt kollektivavtal är att anse såsom kompetent att full­ göra varje åliggande, som kan ankomma på en medlem av däcksmanskapet, med undantag av arbetsförmän och specialister; d) »grundhyra»: befäl eller manskap tillkommande kontant lön, ej inräk­ nat övertidsersättning, premier eller andra bidrag i penningar eller in na­ tura.

Avd. II. Hyra.

Artikel 5.

1. Grundhyran för en matros, anställd å fartyg varå denna konvention äger tillämpning, må för en kalendermånads tjänst icke understiga i det Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra Irlands valuta sexton

Kungi. Maj. ts proposition nr 265. 97

pund sterling, i Amerikas förenta staters valuta sextiofyra dollar eller mot­ svarande värde i annat lands valuta. 2. I händelse av ändring i parivärdet å pund eller dollar, varom medde­ lande lämnats i »International Monetary Fund», skall a) den enligt mom. 1 ovan fastställda minimigrundhyran, uttryckt i den valuta beträffande vilken meddelande lämnats om sådan ändring, justeras så att den bibehåller sitt värde i förhållande till den andra valutan; b) denna justering av direktören för Internationella arbetsbyrån meddelas Internationella arbetsorganisationens medlemmar; och c) den så justerade minimigrundhyran vara bindande för medlemsstater, som ratificerat konventionen, på samma sätt som den enligt mom. 1 fast­ ställda hyran och för envar sådan medlemsstat gälla senast från och med ingången av andra kalendermånaden efter den månad, under vilken direk­ tören lämnat medlemsstaterna meddelande om ändringen.

Artikel 6.

1. I fråga om fartyg, varå användes manskap som nödvändiggör anstäl­ lande av ett större antal besättningsmän än som eljest skulle erfordras, skall minimigrundhyran för en matros jämkas i förhållande till den i föregående artikel stadgade minimigrundhyran. 2. Den jämkade hyran skall fastställas i enlighet med principen lika lön för lika arbete och med tillbörlig hänsyn till: a) det extra antalet anställda, och b) den ökning eller minskning i redarens utgifter, som förorsakas av an­ ställandet av ifrågavarande slag av manskap. 3. Den jämkade hyran skall fastställas i kollektivavtal mellan respektive redar- och sjöfolksorganisationer eller, i avsaknad av sådant avtal och under förutsättning att konventionen ratificeras av de båda berörda länderna, av vederbörande myndighet i de ifrågavarande besättningsmännens hemland.

Artikel 7.

Därest fri kost icke tillhandahålles, skall minimigrundhyran höjas med ett belopp som skall fastställas i kollektivavtal mellan respektive redar- och sjöfolksorganisationer eller, i avsaknad av sådant avtal, av behörig myn­ dighet.

Artikel 8.

1. Den kurs, som skall tillämpas för bestämmande av motvärdet i annan valuta av minimigrundhyran enligt art. 5, skall vara förhållandet mellan parikurserna av denna valuta och pund i det Förenade Konungariket Stor­ britannien och Norra Irland eller dollar i Amerikas förenta stater. 2. I fråga om valuta tillhörande en medlemsstat av Internationella arbets­ organisationen, som är medlem av »International Monetary Fund», skall pari­ värdet vara det som gäller i enlighet med statuterna för »International Mone­ tary Fund». 7 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 265.

98 Kungi. Maj:ts proposition nr 265.

3. I fråga om valuta tillhörande en medlem av Internationella arbetsorga­ nisationen, som icke är medlem av »International Monetary Fund», skall parivärdet räknas enligt den officiella växelkursen, uttryckt i guld eller i Amerikas förenta staters dollar med den vikt och renhet, som gäller den 1 juli 1944 och som tillämpas för löpande betalningar och transfereringar vid internationella transaktioner. 4. I fråga om en valuta, som icke kan regleras enligt föreskrifterna i någotdera av de två föregående momenten: a) skall den växelkurs, som avses i denna artikel, bestämmas av veder­ börande medlem av Internationella arbetsorganisationen; b) skall medlemmen i fråga meddela sitt beslut till direktören för Interna­ tionella arbetsbyrån, vilken utan dröjsmål skall därom underrätta övriga medlemmar som ratificerat denna konvention; c) må varje annan medlem, som ratificerat överenskommelsen inom loppet av sex månader från den dag, då direktören underrättat om beslutet, med­ dela direktören för Internationella arbetsbyrån, att han ogillar beslutet, var­ efter direktören skall därom underrätta den medlem, som fattat beslutet, samt övriga medlemmar, som ratificerat konventionen, och avgiva rapport i saken till den kommitté, som avses i art. 21; d) skola ovanstående bestämmelser tillämpas i den händelse vederbörande medlem gör någon ändring i sitt beslut. 5. Ändring i minimigrundhyran till följd av ändring i kursen för bestäm­ mande av motvärdet i annan valuta skall tillämpas senast från och med ingången av andra kalendermånaden efter den, under vilken det ändrade parivärdet av berörda valutor trätt i kraft.

Artikel 9.

Varje medlemsstat skall vidtaga nödiga åtgärder i syfte: a) att genom ett system av övervakning och straffbestämmelser säker­ ställa att de hyror, som betalas, icke understiga vad i denna konvention stad­ gas; och b) att tillförsäkra envar, som utfått lägre hyra än som i denna konven­ tion stadgas, möjlighet att billigt och snabbt genom domstolsförfarande eller på annan väg utfå de belopp, varmed han blivit underbetalad.

Avd. III. Arbetstid.

Artikel 10.

Denna avdelning av konventionen äger icke tillämpning å: a) främste styrman eller övermaskinist; b) intendent (purser); c) varje annan befälsperson, som förestår en avdelning och vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter; d) person, som är anställd i intendentur- eller ekonomiavdelningen ombord och som

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 99

1) innehar sådan överordnad befattning, som må vara angiven i kollektiv­ avtal mellan respektive redar- och sjöfolksorganisationer; 2) arbetar huvudsakligen för egen räkning; eller 3) åtnjuter ersättning uteslutande i form av kommission eller huvudsak­ ligen genom andel i vinst eller förtjänst.

Artikel 11.

I denna avdelning av konventionen avses med: a) »fartyg i närtrafik»: fartyg, som uteslutande användes å resor, varunder fartyget icke går längre från det land, varifrån resan anträtts, än till när­ belägna hamnar i grannländerna inom geografiska gränser, som 1) tydligt angivits i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal mellan redar- och sjöfolksorganisationer; 2) gälla enhetligt beträffande tillämpning av allt vad som stadgats i denna del av konventionen; 3) tillkännagivits av vederbörande medlemsstat vid konventionens ratificering genom en närlagd förklaring; och 4) fastställts efter samråd med övriga berörda medlemsstater; b) »fartyg i fjärrtrafik»: fartyg, som icke är »fartyg i närtrafik»; c) »passagerarfartyg»: fartyg med passagerarfartygscertifikat, som berät­ tigar det att föra flera än tolv passagerare; d) »arbetstid»: tid, varunder det åligger en sjöman att på överordnads befallning utföra arbete för fartygets eller redarens räkning.

Artikel 12.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap inom däcks-, maskin- och radioavdelningarna å fartyg i närtrafik. 2. Ordinarie arbetstid för befäl eller manskap må ej överstiga: a) då fartyget är till sjöss: 24 timmar för två dygn i följd; b) då fartyget ligger i hamn: 1) å veckans vilodag: den tid, ej överstigande två timmar, som erfordras för vanligt rutin- och sanitetsarbete; 2) å övriga dagar: 8 timmar, såvida ej genom kollektivavtal överenskommits om kortare arbetstid; c) 112 timmar för en period av två veckor i följd. 3. Tid, varunder arbete utföres utöver vad som föreskrives i mom. 2 a) och b), skall anses såsom övertid, för vilken vederbörande skall vara be­ rättigad till ersättning i enlighet med bestämmelserna i art. 17 i denna konvention. 4. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under två veckor i följd, med undantag av övertid, överstiger 112 timmar, skall vederbörande befäl eller manskap åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller på annat sätt efter vad som må fastställas genom kollektivavtal mellan vederbörande redar- och sjöfolksorganisationer.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

5. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal skall för tillämpning av denna artikel fastställas när ett fartyg skall anses vara till sjöss och när det skall anses vara i hamn.

Artikel 13.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap inom däcks-, maskin- och radioavdelningarna å fartyg i fj ärrtrafik. 2. Ordinarie arbetstid till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar må för befäl och manskap icke överstiga 8 timmar för dygn räknat. 3. Ordinarie arbetstid i hamn må för befäl och manskap icke överstiga: a) å veckans vilodag: den tid, ej överstigande två timmar, som erfordras för vanligt rutin- och sanitetsarbete; b) å övriga dagar: 8 timmar, såvida ej genom kollektivavtal överenskommits om kortare arbetstid. 4. Tid, varunder arbete utföres utöver vad som föreskrivits i föregående moment, skall betraktas såsom övertid, för vilken vederbörande skall vara berättigad till ersättning i enlighet med bestämmelserna i art. 17 i denna konvention. 5. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under en vecka, med un­ dantag av övertid, överstiger 48 timmar, skall vederbörande befäl eller man­ skap åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller på annat sätt efter vad som må fastställas genom kollektivavtal mellan berörda redar- och sjöfolksorganisationer. 6. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal skall för tillämpning­ en av denna artikel fastställas när ett fartyg skall anses vara till sjöss och när det skall anses vara i hamn.

Artikel 74.

1. Denna artikel äger tillämpning å personer tillhörande ekonomiavdel­ ningen. 2. Å passagerarfartyg må ordinarie arbetstid icke överstiga: a) när fartyget är till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar: 10 tim­ mar under loppet av 14 timmar i följd; b) när fartyget ligger i hamn, 1) då passagerare finnas ombord: 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd; 2) i andra fall, å dagen före veckans vilodag: 5 timmar; å veckans vilodag: för personer sysselsatta med mässtjänst 5 timmar, och för andra personer den tid, ej överstigande två timmar, som erfordras för vanligt rutin- och sanitetsarbete; å annan dag: 8 timmar. 3. Å annat fartyg än passagerarfartyg må ordinarie arbetstid icke över­ stiga :

Kungi. Maj:ts proposition nr 265. 101

a) när fartyget är till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar: 9 timmar under loppet av 13 timmar i följd; b) när fartyget ligger i hamn, å veckans vilodag: 5 timmar; å dagen före veckans vilodag: 6 timmar; å annan dag: 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd. 4. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under två veckor i följd överstiger 112 timmar, skall vederbörande åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller på annat sätt efter vad som må fastställas genom kollek­ tivavtal mellan berörda redar- och sjöfolksorganisationer. 5. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal mellan berörda redaroch sjöfolksorganisationer må särskilda bestämmelser meddelas för regle­ ring av arbetstiden för nattvaktmän.

Artikel 15.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap å fartyg i såväl när- som fjärrtrafik. 2. Frågan om fritid i hamn bör upptagas till förhandling mellan berörda redar- och sjöfolksorganisationer med den förutsättningen, att såväl befäl som manskap böra erhålla största möjliga fritid i hamn och att sådan fri­ tid icke skall räknas som semester.

Artikel 16.

1. Vederbörande myndighet må från tillämpning av denna avdelning av konventionen undantaga befäl, som icke redan undantagits i kraft av art. 10, under följande villkor: a) befälet i fråga skall i kraft av kollektivavtal hava rätt till anställnings­ villkor, som vederbörande myndighet förklarar vara fullt likvärdiga med dem som stadgas i denna avdelning av konventionen; b) kollektivavtalet skall första gången hava ingåtts före den 30 juni 1946, varjämte avtalet i dess ursprungliga eller i förnyat skick fortfarande skall vara i kraft. 2. Medlemsstat, som begagnar sig av föreskrifterna i mom. 1, skall till­ handahålla direktören för Internationella arbetsbyrån en fullständig redo­ görelse för varje ifrågakommande kollektivavtal, och direktören skall före­ lägga den i art. 21 omnämnda kommittén en sammanfattning av sålunda erhållna upplysningar. 3. Nämnda kommitté skall undersöka, huruvida för densamma anmälda kollektivavtal innehålla anställningsvillkor, som äro fullt likvärdiga med dem som stadgas i denna avdelning av konventionen. Medlemsstat, som rati­ ficerar konventionen, förbinder sig att skänka vederbörligt beaktande åt varje anmärkning eller förslag, som kommittén må göra angående ifråga­ varande avtal samt delgiva de redar- och befälsorganisationer, som äro parter i dylika avtal, varje sådan anmärkning eller förslag.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Artikel 17.

1. Grunderna för beräkning av övertidsersättningens storlek skola fast­ ställas genom nationell lagstiftning eller genom kollektivavtal; dock må ersättningen i intet fall understiga 125 procent av månadslönen för timme räknat. 2. I stället för penningersättning må genom kollektivavtal överenskom­ mas om kompensation i form av motsvarande ledighet med rätt att lämna fartyget eller i annan form.

Artikel 18.

1. Övertidsarbete må ej förekomma regelbundet. 2. Tid, som åtgår för arbete som nedan sägs, skall vid tillämpning av vad i denna avdelning av konventionen stadgas varken inräknas i den ordinarie arbetstiden eller anses som övertidsarbete, nämligen: a) arbete, som befälhavaren finner vara nödvändigt och trängande för fartygets, lastens eller de ombordvarandes säkerhet; b) arbete, som befälhavaren påfordrar för lämnande av hjälp åt andra fartyg eller personer i nöd; c) mönstringar samt brand-, livbåts- och liknande övningar av det slag, som föreskrives av den internationella konventionen för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss, sådan den vid ifrågakommande till­ fälle lyder; d) extra arbete, som erfordras för tull-, karantän- eller hälsovårdsformaliteter; e) sedvanligt och nödvändigt arbete, som utföres av befälet för faststäl­ lande av fartygets position samt för utförande av meteorologiska observa­ tioner; f) extra tid, som åtgår för sedvanlig vaktavlösning. 3. Intet i denna konvention skall anses inkräkta på befälhavarens rätt och plikt att fordra eller på befälets eller manskapets skyldighet att utföra sådant arbete, som befälhavaren finner vara nödvändigt för fartygets säkra och effektiva drift.

Artikel 19.

1. Person under 16 år må ej användas till arbete nattetid. 2. Med uttrycket »nattetid» förstås i denna artikel en sammanhängande tidrymd av minst nio timmar, vilken börjar före och slutar efter midnatt i enlighet med föreskrift i nationell lagstiftning eller kollektivavtal.

Avd. IV. Bemanning.

Artikel 20.

1. Varje fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, skall vara be­ mannat på ett sätt som med hänsyn till besättningens antal och duglighet är ägnat att:

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

a) tillgodose säkerheten för människoliv till sjöss; b) möjliggöra tillämpning av föreskrifterna i avd. III av denna konven­ tion; och c) förhindra överansträngning av besättningen samt undvika eller i möj­ ligaste mån begränsa övertidsarbete. 2. Varje medlemsstat förbinder sig att upprätta eller övertyga sig om förefintligheten av ett effektivt system för undersökning och biläggande av klagomål eller tvist angående ett fartygs bemanning. 3. Representanter för redarnas och sjömännens organisationer skola, med eller utan andra personers eller myndigheters medverkan, gemensamt medverka vid tillämpningen av sagda system.

Avd. V. Konventionens tillämpning.

Artikel 21.

1. Denna konvention må bringas i tillämpning genom a) lagstiftning; b) kollektivavtal mellan redare och sjömän (utom i fråga om art. 20 mom. 2); eller c) en kombination av lagstiftning och kollektivavtal mellan redare och sjömän. Med de undantag, som äro stadgade i denna konvention, skola föreskrif­ terna i densamma tillämpas å varje fartyg, som är registrerat i den ratifi­ cerande medlemsstatens territorium, och å varje person, som är anställd å sådant fartyg. 2. Där bestämmelse i denna konvention bragts i tillämpning genom kol­ lektivavtal i enlighet med mom. 1 i denna artikel, skall vederbörande med­ lemsstat icke vara pliktig vidtaga åtgärder, som avses i art. 9 i denna kon­ vention, i fråga om sådana föreskrifter i konventionen, som fastställts ge­ nom kollektivavtal. 3. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall tillställa direktören för Internationella arbetsbyrån uppgifter om vidtagna åtgärder för konventionens tillämpning samt om de särskilda bestämmelser i kol­ lektivavtal, varigenom någon av konventionens föreskrifter uppfylles och som är i kraft vid den tidpunkt, då medlemsstaten ratificerar konventionen. 4. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att genom en trepartsdelegation deltaga i en kommitté avsedd att tillsättas för prövning av de åtgärder, som vidtagits för konventionens tillämpning; i kommittén skola ingå representanter för regeringar samt redar- och sjöfolksorganisationer ävensom, i egenskap av rådgivare, representanter för Internationella arbetsbyråns paritetiska sjöfartskommission. 5. Direktören skall förelägga nämnda kommitté ett sammandrag av de uppgifter han mottagit i enlighet med mom. 3 ovan. 6. Kommittén skall överväga, huruvida de kollektivavtal som föreläggas densamma stå i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Varje medlemsstat, som ratificerar konventionen, föx-binder sig att beakta varje

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

anmärkning eller förslag av kommittén rörande tillämpningen av konven­ tionen ävensom att delgiva de redar- och sjöfolksorganisationer, som äro parter i något i mom. 1 omnämnt kollektivavtal, varje anmärkning eller förslag av kommittén rörande förverkligandet av konventionens bestäm­ melser genom dylikt avtal.

Artikel 22.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall svara för att bestämmelserna tillämpas a fartyg, som äro registrerade i dess terri­ torium, samt skall, utom i fall konventionen bringas i tillämpning genom kollektivavtal, vidmakthålla en lagstiftning, som a) reglerar redarens respektive befälhavarens ansvar för nämnda tilllämpning; b) föreskriver lämpliga straff för brott däremot; c) föranstaltar om ändamålsenlig offentlig tillsyn å tillämpningen av konventionens avd. IV; d) för tillämpning av avd. III i konventionen stadgar förande av journal över arbetstid, ersättning för övertidsarbete och annan överskjutande ar­ betstid; e) tillförsäkrar sjömännen samma medel för utfående av dem tillkom­ mande ersättning för övertid och annan överskjutande arbetstid som de hava för utfående av innestående hyra. 2. Vederbörande redar- och sjöfolksorganisationer skola, i den mån så är rimligt och möjligt, rådfrågas vid utformningen av lagstiftning, som er­ fordras för konventionens tillämpning.

Artikel 23.

För åvägabringande av ömsesidigt bistånd i och för tillämpning av den­ na konvention åtager sig varje medlemsstat, som ratificerar konventionen, att anbefalla samtliga vederbörande hamnmyndigheter inom dess område att underrätta envar annan ratificerande medlemsstats konsul eller annan behörig myndighet om fall, då det kommer till förenämnda myndighets kännedom att bestämmelserna i denna konvention icke iakttagas å ett far­ tyg. som är registrerat i den andra medlemsstatens territorium.

Avd. VI. Slutbestämmelser.

Artikel 2i.

I hänseenden, varom sägs i artikel 28 i Arbetstids- och bemannings-(sjö­ farts-) konventionen, 1936, skall denna konvention anses såsom innebäran­ de revision av den förstnämnda konventionen.

Artikel 25.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­ tionella arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Artikel 26.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter­ nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direk­ tören. 2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag följande villkor hava uppfyllts: a) att ratifikationer registrerats för nio av följande medlemsstater: Ame­ rikas förenta stater, Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien; b) att minst fem medlemsstater, vilkas ratifikationer registrerats, å registreringsdagen var för sig hava en handelsflotta om minst en million bruttoregisterton; c) att den samlade handelsflottan, som vid tiden för registreringen till­ hör de medlemsstater, för vilka ratifikationer registrerats, uppgår till minst femton miljoner bruttoregisterton. 3. Bestämmelserna i föregående mom. hava tillkommit för att underlätta och främja medlemsstaternas snara ratificering av konventionen. 4. Efter det konventionen en gång trätt i kraft, skall den träda i kraft för varje enskild medlemsstat sex månader efter den dag, då dess ratifi­ kation registrerats.

Artikel 27.

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp­ säga densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den blivit registrerad. 2. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 28.

1. Internationella arbetsbyråns direktör skall underrätta samtliga med­ lemmar av Internationella arbetsorganisationen om alla registreringar av ratifikationer och uppsägningar, som medlemmarna delgiva honom. 2. När direktören underrättar medlemmarna av organisationen om re­ gistreringen av den sista ratifikation, som är nödvändig för att sätta kon­ ventionen i kraft, skall han göra organisationens medlemmar uppmärksam­ ma på dagen för konventionens ikraftträdande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Artikel 29.

Internationella arbetsbyråns direktör skall för registrering i enlighet med artikel 102 av Förenta Nationernas stadga tillställa Förenta Nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och upp­ sägningar, som registrerats av honom i enlighet med villkoren i föregående artiklar.

Artikel 30.

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga gene­ ralkonferensen en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagord­ ning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 31.

1. För det fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­ tionen icke föreskriver annat, skall a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen, för

såvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar uppsägning av före­

varande konvention oberoende av vad i art. 16 härovan stadgas; b) från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft, fö­ revarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemsstaterna. 2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemsstater, som ratificerat densamma men icke ratificerat den reviderade konventionen.

Artikel 32.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 265.

Bilaga II.

Sjömanskommitténs förslag

till

Sjöarbetstidslag

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Lagens tillämpningsområde.

1 mom Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets rak­ ning eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord a fartyget eller an­ norstädes utför.

2 mom Från lagens tillämpning undantages arbete som uttores av

befälhavare å fartyg å vilket utom befälhavaren minst två personer aro

Hnställdä *

främste styrman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter; maskinchef vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter; föreståndare för ekonomiavdelningen a fartyg å vilket utom föreståndaren minst tre personer äro anställda inom avdelningen; läkare * person som är anställd uteslutande för sjukvård; person vilken å fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 regis­ terton är anställd huvudsakligen för passagerares direkta betjänande; person tillhörande redarens familj å fartyg med en bruttodräktighet un­ derstigande 500 registerton; „ person som är anställd å fartyg av följande slag, nämligen, a) kronan tillhörigt fartyg om vilket Konungen icke annorlunda torordnat,_skefartyg då det såsom sådant användes, eller fartyg som nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med fiske, . , , c) isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg då det sasom sådant användes,

e) skolfartvg» som icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare, f) segelfartyg utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin vars bruttodräktighet understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg som har en nettodräktighet understigande 20 registerton, såvida ej Ko­ nungen om fartyg varom nu sagt annorlunda förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen, eller den myndig­

het åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden darutinnan utöva beslutanderätt, medgiva undantag jamval i ovngt från tillämp­ ningen av denna lag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

2 §.

Definitioner m. m.

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs; sjöman: en var som förrättar skeppstjänst varå lagen äger tillämpningstyrman: annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren; ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller pas­ sagerarnas förplägning eller uppassning eller andra sysslor som med dvlikt arbete aga samband, eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring; dagman: sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som ej tillhör ekonomipersonalen; är^utfäni^gällande passagerarfartygscertifikat

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat därav, att icke land angöres eller fÄberoring med Iand äger ruin under längre tid än 2 timmar vid varie tillfälle; J dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24; helgdag: dygn varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller; nordsjofart: fart väster om linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden, 11 grader västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest). Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestäm­ mes av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvat­ ten, dock ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan trängande nöd kommit utanför farvatten som resan skolat omfatta.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt sjö­ mannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplat­ sen och uppehållet varar minst 1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik.

3 §.

Fjärrtrafikens omfattning.

I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg som nyttjas i nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller i fart vari ingå resa som under vanliga förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och radiopersonal.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör eko­ nomipersonalen utgör sammanlagt högst a) 8 timmar om dygnet för styrman i fall fartyget är statt i 1) nord­

Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

sjö- eller vidsträcktare fart, eller 2) inskränktare fart och har en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton; b) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör maskinbefälet i fall far­ tyget är statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller 2) inskränktare fart och har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton; c) 8 timmar om dygnet i annat fall än i punkt b) sägs för sjöman som tillhör maskinbefälet, därest han har att själv förrätta smörjningsarbete; d) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör däcksmanskapet i fall fartygets bruttodräktighet uppgår till minst 500 registerton; e) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör maskinmanskapet i fall fartyget är statt i 1) nordsjö- eller vidsträcktare fart, eller 2) inskränktare fart och har en bruttodräktighet om minst 500 registerton eller en ma­ skinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter; f) 8 timmar om dygnet i annat fall än i punkt e) sägs för eldare som har att för hand verkställa eldning med kol, därest resan kräver mer än 24 timmars oavbruten gång; . .. g) 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör radxopersonalen i tall fartygets bruttodräktighet uppgår till minst 500 registerton; h) 24 timmar för två dygn i följd i annat fall än under punkt a) g)

helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas vaktindelad sjöman annan slceppstjänst än 1) sådan som erfordras för fartygets fram­ drivande, manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhang­ ande arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 3) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt 4) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

5 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör för dygn räknat högst 8 timmar, dock att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan, samt att dagman å helgdag icke må under längre tid än sammanlagt högst 1 timme såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst an sådan som regelmässigt ingår i hans åliggande och icke kan tåla uppskov. Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits, förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

6 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal.

Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör ekonomipersonalen utgör högst

å passagerarfartyg:

a) 10 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i foljd för person som är anställd huvudsakligen för passagerarnas direkta betjänande; b) 9 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i foljd for den egent­ liga kökspersonalen; c) 8 timmar om dygnet för annan personal.

no Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

å annat fartyg:

9 timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd. Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid bör fördelas i enlighet med en av befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.

7 §.

Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.

1 mom. Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från

hamn utgör för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet; dock att å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjömannen än 1) sådan som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 3) arbete för fartygets klargöring i anledning av ankomsten eller avgången, 4) arbete för ilandförande och ombordtagande av passagerare, post och passagerares effekter samt ombordtagande av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning, 5) lastning och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods vars lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, 6) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt 7) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen må den ordinarie

arbetstiden vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn icke överstiga

å passagerarfartyg: den för vederbörande sjöman stadgade ordinarie ar­

betstiden till sjöss;

å annat fartyg: 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i följd.

8 §.

Ordinarie arbetstid vid uppehåll i hamn.

1 mom. Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör för

sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet, dock att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan samt att å helgdag såsom ordinarie arbete icke må åläggas sjömannen annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och lättare rengöring under till­ hopa högst 1 timme.

2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen utgör ordinarie ar­

betstid under fartygets uppehåll i hamn för dygn räknat högst

å passagerarfartyg:

då passagerare finnes ombord, 10 timmar under loppet av 14 timmar i följd; i annat fall, 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbets­ tiden icke må överstiga 5 timmar å lördag eller helgdag, samt att annan ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonal å helgdag icke må såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande lö­ pande göromål eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 timmar;

å annat fartyg:

8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden icke må överstiga 6 timmar å lördag samt att ekonomipersonalen å helgdag icke må

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. in

åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerares förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare ren­ göring under sammanlagt högst 5 timmar.

3 mom. Ordinarie arbetstid i hamn skall förläggas

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, å söckendag mellan kloc­ kan 6 och klockan 18 och å helgdag mellan klockan 7 och klockan 9, såvida ej annat överenskonunits eller är i vederbörande hamn brukligt; samt för ekonomipersonalen å fartyg som icke för passagerare till tiden före klockan 19, såvida ej annat föranledes av sådan ändrad förläggning av ar­ betstid varom nyss sagts.

9 §•

Vederlag för viss ordinarie arbetstid.

överstiger den ordinarie arbetstiden a) för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen 48 timmar i veckan å fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 registerton, eller 112 tim­ mar under loppet av två veckor i följd å annat fartyg, eller b) för sjöman som tillhör ekonomipersonalen 112 timmar under loppet av två veckor i följd, skall sjömannen för överskjutande tid åtnjuta vederlag enligt vad som därom må fastställas genom kollektivavtal med fäst avseende å att veder­ laget i största möjliga utsträckning bör utgå i form av fritid i hamn och att dylik fritid icke skall räknas som semester.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik.

10 §.

Ordinarie arbetstid i närtrafik.

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kapitlet stadgas, ordinarie arbetstid utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd, dock att arbetstiden icke må överstiga 112 timmar under loppet av två veckor i följd.

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete.

11 §•

Säkerhetstjänst.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman då fråga är om: a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara för fartyg, liv eller gods;

Kungi. Maj ds proposition nr 265.

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223 eller 223 a § sjölagen sägs; c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap samt andra säkerhetsanordningar som i enlighet med vad därom sär­ skilt stadgas varda anställda. För skeppstjänst som sjöman utför på grund av förestående bestämmel­ ser är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning.

12 §.

Övertidsarbete.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman jämväl annan än i 11 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

13 §.

Begränsning av övertidsarbete.

övertidsarbete må åläggas sjöman under högst 24 timmar i veckan, dock att övertidsarbete icke må förekomma i sådan utsträckning att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle upp­ gå till mer än 16 timmar, övertidsarbete bör ej förekomma regelbundet. Från nu stadgade begränsning undantages övertidsarbete som erfordras för; a) nödig vakttjänst i hamn; b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn; c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under på­ gående resa förminskad; d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.

14 §.

Ersättning för övertidsarbete.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar, eller ock då

fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som icke uppbär kontant lön, beredas i form av fritid.

2 mom. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del, och när övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning. övertidsersättning skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsar­ bete utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att

mot övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det, varunder övertidsarbetet utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande helgfria dygn samt att, då fråga är om sjöman som uppbär kontant lön, fritiden beredes i hamn och, om övertidsarbetet utföres å helgdag, icke för­ lagges till söckendag, varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan ersättning än fritid å samma söckendag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265. 113

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

15 §.

Ogiltiga avtal.

Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det villkor utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits genom parterna bindande kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen, eller den myndighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan. 16 g.

Övertids journal.

Det åligger befälhavaren eller, under hans tillsyn och ansvar, styrman eller någon av maskinbefälet eller föreståndare för ekonomiavdelningen att föra övertidsjournal, upprättad enligt formulär som fastställes av fartygsinspektionens chefsmyndighet. Anteckningarna skola införas senast dagen efter den under vilken arbetet utföres. Ej må någon vars rätt är därav beroende förvägras att om övertidsjournals innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess avslutning. När skäl därtill äro må Konungen, eller den myndighet Konungen därtill förordnar, meddela eftergift från skyldigheten att föra övertidsjournal så­ vitt angår fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton.

Lagen tillgänglig ombord.

Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt ombord å fartyget. 18 5.

Tillsyn ä lagens efterlevnad.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg finnes stadgat. Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av Konungen.

19 §. Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i den­ na lag stadgas, straffes med dagsböter. Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen skett med hans vet­ skap och vilja. 8 Bihang till riksdagens protokoll 194S. 1 samt. Nr 265.

114 Kunal. Maj.ts proposition nr 26ö.

Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där visas kan att tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjänsten i enlighet med denna lag icke funnits i senast besökta hamn.

20 §. Bryter någon mot bestämmelse som är meddelad i 16 § straffes med dagsböter.

21 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, fört falsk övertidsjournal eller övertids journalen ändrat eller förstört, undan­ stuckit eller oläslig gjort, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Har redare gjort sig skyldig till förseelse som nu sagts, eller har sådan av befälhavaren begången förseelse skett med redarens vetskap och vilja, vare han förfallen till enahanda ansvar. Vad här sagts om befälhavare gäller även styrman, person tillhörande ma­ skinbefälet och föreståndare för ekonomiavdelningen.

22 §. Åsidosätter befälhavare den skyldighet som enligt 17 § åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

23 §.

Åtal.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse varom i denna lag sägs.

24 §.

Laga domstol i tvistemål.

Om domstol i tvistemål som bör bedömas efter denna lag skall vad i 86 -88 §§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

, 25 g.

Laga domstol i brottmål.

Om domstol i mål rörande förseelse varom i denna lag sägs skall vad i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

26 §. Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft meddela undantag som avses i 1 § 3 mom. och 16 § eller godkännande som avses i 15 §. I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk mans ägo nyttjas till sjöfart, eller som då redan är under byggnad för svensk mans räkning och blivit sjösatt, gäller följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 265. 115

Erfordras vid tillämpning av stadgandena i 4 § punkt a)—g) angående ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör däcks-, maskin- och ra­ diopersonalen större antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande inrättningar äro avsedda, må där Konungen eller den myn­ dighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan, fun­ nit anordnande av ytterligare bostäder eller inrättningar icke vara praktiskt möjligt eller icke kunna ske utan oskälig kostnad, samt däröver utfärdats särskilt bevis, ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman, varom här är fråga, beräknas utan avseende å vad i nämnda lagrum stadgas. Bevis som nyss sagts må icke utfärdas att gälla för längre tid än två år åt gången; beviset skall förvaras ombord.

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 265.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 maj 1948.

Närvarande:

juslitieråden L awski , G yllenswärd , N issen , regeringsrådet K uylenstierna .

Enligt lagrådet den 19 maj 1948 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 8 maj 1948, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlå­ tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhäm­

tas över upprättat förslag till sjöarbetstidslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av kommerserådet G. Böös.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet, som anser sig icke hava att ingå på frågan om de ekonomiska verkningarna av förslaget, finner skäl till erinran mot förslaget allenast i följande avseenden. Då 88 § sjömanslagen enligt lag den 20 december 1946 (nr 848) upphört att gälla, lärer hänvisningen i 22 § höra avse allenast 86 och 87 §§ sjömans­ lagen. Bestraffningsregeln i andra punkten andra stycket av övergångsbestäm­ melserna lärer få betydelse allenast för förseelse mot 20 § i 1938 års lag, vilken paragraf saknar motsvarighet i förslaget. Med hänsyn till vad de­ partementschefen anfört beträffande uteslutandet av berörda stadgande sy­ nes anledning saknas att här göra undantag från de allmänna regler om ny strafflags tillämpning i tiden vilka följa av 5 § promulgationslagen till straff­ lagen. På grund härav torde av berörda punkt endast böra bibehållas stad­ gandet att i fråga om domstol i tvistemål som bör bedömas efter sistnämnda (1938 års) lag skall dock vad där är stadgat alltjämt gälla.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 265. 117

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 maj 1948.'

Närvarande : Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , D anielson , V ougt , Z etter ­ berg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg , W eijne , K ock .

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdeparte­ menten anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Gjöres, lagrå­ dets denna dag avgivna utlåtande över det den 8 maj 1948 till lagrådet re­ mitterade förslaget till sjöarbetstidslag. Föredraganden anför följande. De av lagrådet framställda erinringarna ha beaktats. Därutöver ha i lag­ texten vissa smärre jämkningar av redaktionell art vidtagits. Föredraganden hemställer härefter, att det sålunda jämkade förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindenbaum.