('med förslag till lag om pantlånerörelse',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 1

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om pantlånerörelse; given Stockholms slott den 1 april 19i9.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om pantlånerörelse.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sam manf attning.

I propositionen föreslås att den nu gällande förordningen den 28 maj 1918 angående idkande av pantlånerörelse skall ersättas av en ny lag om pant­ lånerörelse och att i samband därmed lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, skall upphävas. I förhållande till 1918 års förordning innehåller den föreslagna nya lagen följande mera betydelse­ fulla nyheter. Under det att för närvarande tillstånd att utöva pantlånerörelse meddelas utan tidsbegränsning, skall enligt lagen sådant tillstånd meddelas för viss tid, högst tio år. Företrädesrätt att erhålla tillstånd har medgivits kommun samt bolag eller ekonomisk förening som har till syfte att driva rörelsen på villkor, fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för delägare eller annan att njuta del i vinst. För det fall att enskild pantlånare avlidit har stadgats rätt för dödsboet att genom särskild föreståndare fortsätta rörelsen ett år av återstående tillståndstid. Bestämmelser för tillvaratagande av låntagarnas intressen ha givits. Sålunda skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter för pantlånerörelse, och förbud har meddelats för pantlånare att utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen taga eller hetinga sig vederlag för lån annorledes 1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

än i form av låneavgift eller att fordra eller mottaga skuldförbindelse å låne­ beloppet. Vidare ha föreskrifter lämnats om skyldighet för pantlånare att hålla pant försäkrad, om lånetid och om försäljning av pant som icke blivit löst. För att underlätta polisens spaningsarbete efter stulet gods ha nu gäl­ lande kontrollföreskrifter i vissa hänseenden skärpts och nya sådana före­ skrifter meddelats. Bl. a. har stadgats att okänd pantsättare skall avkrävas tillfredsställande legitimation och att polismyndighet i orten äger ålägga pantlånare att anmäla mottagande av föremål av visst eller vissa slag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 3

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj:ts förslag:)

Nr 387 Förslag Förordning angående idkande till av pantlånerörelse; lag om pantlånerörelse.

given Stockholms slott den 28 maj Härigenom förordnas som följer. 1018. Rätten att idka pantlånerörelse in. in.

1 §• 1 §■ Ej må någon såsom yrke driva Lånerörelse, i vilken lösören mot­ pantlånerörelse utan att hava därtill tagas såsom pant (pantlånerörelse), erhållit behörigt tillstånd. Sådant till­ må icke utövas utan tillstånd av läns­ stånd sökes hos länsstyrelsen med styrelsen. uppgift om stället, varest rörelsen Tillstånd må meddelas endast om skall utövas. Länsstyrelsen har att in­ behov av rörelsen anses föreligga och hämta utlåtande över ansökningen i skall företrädesvis lämnas antingen stad ej mindre av poliskammare, där kommun eller ock bolag eller ekono­ sådan finnes, eller i annat fall av ma­ misk förening som har till syfte att gistrat eller stadsstyrelse än även av driva rörelsen på villkor, fördelaktiga stadsfullmäktige eller, där sådana ej för låntagarna, och utan rätt för del­ finnas, allmän rådstuga samt å lan­ ägare eller annan att njuta del i vinst. det såväl av kommunalnämnd som av Enskild person må beviljas till­ kommunalstämma eller kommunal­ stånd endast om han gjort sig känd fullmäktige, där sådana finnas. Till­ för redbarhet och ordentlighet och i stånd må meddelas, endast för så vitt övrigt anses lämplig. behov av den ifrågasatta pantlånerö­ Tillstånd meddelas för viss tid, relsen prövas föreligga och allenast åt högst tio år. den, som råder över sig och sin egen­ dom och i övrigt finnes lämplig. Om­ byte av ställe för rörelsens bedrivan­ de får ej ske utan anmälan därom hos den myndighet, som meddelat till­ ståndet.

2 §■

Ansökning om tillstånd att idka pantlånerörelse göres hos länsstyrel­ sen i det lån, där rörelsen skall be­ drivas. Ansökningen skall innehålla uppgift om ort och lokal för rörelsen samt om de låneavgifter och övriga lånevillkor som sökanden ämnar lilllämpa. Länsstyrelsen har att inhämta ytt­ rande över ansökningen av kommu­ nens beslutande myndighet och av polismyndigheten i orten.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

14 §. 3 §• Pantlånerörelse må jämväl idkas Där pantlånerörelse bedrives av av bolag eller av kommun, dock un­ kommun, bolag eller ekonomisk för­ der villkor att sådant sker genom fö­ ening, skall för rörelsen finnas an­ reståndare, vilken är ansvarig för rö­ ställd särskild föreståndare, vilken relsens behöriga utövande, som om är ansvarig för rörelsens behöriga ut­ han dreve den för egen räkning; och övande. gälle för övrigt i avseende å förestån­ Utövas rörelsen av bolag eller eko­ daren samt beträffande rörelsen i till­ nomisk förening, skall föreståndaren lämpliga delar vad här ovan stadgats. vara godkänd av länsstyrelsen. God­ kännande må meddelas endast den, som uppfyller de i 1 § tredje stycket stadgade villkoren. Avgår av länsstyrelsen godkänd föreståndare, må rörelsens utövare, under förutsättning att ansökan om godkännande av ny föreståndare ofördröj ligen göres, i avbidan på be­ slut härom utse person som uppfyl­ ler villkoren i 1 § tredje stycket att tills vidare vara ansvarig förestån­ dare i den avgångnes ställe.

4 §.

Har utövare av pantlånerörelse av­ lidit, må rörelsen för dödsboets räk­ ning fortsättas under ett år av åter­ stående tillståndstid. Rörelsen må lik­ väl utövas endast genom ansvarig fö­ reståndare, som i 3 § omförmäles; för tiden till dess föreståndare god­ känts av länsstyrelsen skall vad i tredje stycket nämnda paragraf stad­ gas äga motsvarande tillämpning.

6 §■ 5 §• Tillstånd till pantlånerörelse för­ Tillstånd att idka pantlånerörelse verkas och kan ej ånyo erhållas av samt godkännande av föreståndare den, som dömes till ansvar för tjuv- må återkallas när anmärkningar mot nadsbrott, eller, med avseende å hos rörelsens skötsel eller mot vederböhonom anträffat stulet gods, befinnes randes lämplighet därtill föranleda. skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 § strafflagen. Lag samma vare för den, som mera än en gång dömts till an­ svar för överträdelse av stadgande i 3 eller 5 § av denna förordning; och kan för övrigt länsstyrelsen, om pantlånare finnes ej vara lämplig att ut­ öva rörelsen, meddela förbud för ho­ nom att vidare idka densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 5

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Huvudgrunder för pantlånerörelses bedrivande.

6 §. Vid meddelande av tillstånd till pantlånerörelse skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter. Länsstyrelsen skall därjämte angiva den lokal, som må användas, meddela erforderliga bestämmelser om pants vård och för­ varing samt lämna de ordningsföre­ skrifter med avseende å rörelsen, som kunna anses påkallade.

7 §• Låneavgiften skall utgå med viss procent av lånebeloppet. Utövare av pantlånerörelse må ej taga eller betinga sig vederlag för lån annorledes än i form av låneavgift, ej heller fordra eller mottaga skuld­ förbindelse å lånebeloppet.

2 §. B §■

Pantlånare är pliktig över rörelsen Vid pantsättning skall låntagaren föra bok, varav i ordentlig nummer­ tillställas särskilt bevis om pantsätt­ följd kan inhämtas upplysning om ningen (pantsedel). Pantsedel skall varje av honom mot pant utlämnat vara försedd med det nummer, under lån, dag, då sådant skett, villkoren vilket lånet införts i den i 18 § omfördärför och pantens beskaffenhet samt mälda bok, samt innehålla uppgift om pantsättares namn, yrke och hem­ dagen för pantsättningen, lånesumvist; och vare pantlånare skyldig vid man, låneavgiften och övriga lånevill­ pants mottagande tillställa låntaga­ kor ävensom om pantens eller panter­ ren ett med lånets bokförda nummer nas art samt antal, mått eller vikt. försett bevis, innehållande uppgift å Låneavgiften skall vara angiven i pro­ dagen, då pantsättningen ägt rum, lå- cent för år räknat. nesumman, villkoren för lånet samt pantens beskaffenhet. 9 §• Panterna skola hållas försäkrade mot brand- och vattenskada samt stöld till belopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån ökad med tjugufem procent.

10 §.

Lån i pantlånerörelse må, ändå att annat avtalats, icke anses förfallet till betalning tidigare än fyra månader ef­ ter dess utlämnande. Oavsett avtalad Iånetid är låntaga­ re berättigad att, närhelst han så öns­ kar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa panten.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

11 §• Har lån förfallit till betalning, må panten försäljas. Åtgärder för försäljning må dock ej utan särskild begäran från lån­ tagaren vidtagas tidigare än två må­ nader efter lånets förfallodag. För­ säljningen må ej ske annorledes än å offentlig auktion å den ort, där pantsättningen ägt rum, eller, då panten är å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällan­ de börspris. Försäljning å auktion skall minst åtta dagar i förväg kungöras i tidning inom orten med angivande tillika av lånets förfallodag eller, om flera pan­ ter skola försäljas, under vilken eller vilka månader förfallotiderna inträf­ fat.

12 §.

Lämnar vid pantförsäljning erhål­ len köpeskilling, sedan därifrån av­ dragits lånesumman, låneavgiften och försäljningskostnaden, överskott å minst tio kronor, skall pantsättaren snarast möjligt på egen bekostnad underrättas därom genom rekommen­ derat brev. 13 §. Från bestämmelserna i 7 § andra stycket, 9 §, 10 § första stycket och 11 § andra stycket må länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro, med­ giva undantag. 14 §. Pantlånerörelse står under tillsyn av länsstyrelsen, som har att genom inspektion eller på annat lämpligt sätt övervaka att rörelsen bedrives i överensstämmelse med denna lag och de av länsstyrelsen med stöd av 6 § meddelade föreskrifterna. Finner länsstyrelsen på grund av ändrade förhållanden eller av annan anledning erforderligt att nya sådana föreskrif­ ter meddelas eller att gällande låneavgifter jämkas eller att ändring el­ jest vidtages av givna föreskrifter, skall länsstyrelsen meddela förord­ nande därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. (Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Utövare av pantlånerörelse och fö­ reståndare för sådan rörelse äro skyl­ diga att tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter om rörelsen samt att låta länsstyrelsen få del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till lokalerna. 15 §. I pantlånerörelses lokal skola den­ na lag samt tillståndsbeviset för rö­ relsen och de särskilda föreskrifter, som lämnats av länsstyrelsen, finnas tillgängliga för allmänheten.

Kontrollföreskrifter m. m. 16 §. Pant må mottagas endast från den, som är känd för pantlånerörelsens utövare eller hans personal eller ock kan legitimera sig på ett tillfredsstäl­ lande sätt. 3 §• 17 §. Pantlånare eller hans biträde må e j Ej må pant mottagas från den, som för rörelsen mottaga föremål såsom är berusad eller ej fyllt aderton år. pant från den, som ej fyllt 18 år eller Såsom pant må icke mottagas fö­ som är berusad, även om föremålet remål, vilket kan antagas vara smitutbjudes för annans räkning. tofarligt eller behäftat med ohyra, ej heller i något fall säng- eller barn­ kläder.

2 §. 18 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen Över pantlånerörelse skall föras föra bok, varav i ordentlig nummer­ bok (pantbok), av vilken i löpande följd kan inhämtas upplysning om nummerföljd kan inhämtas upplys­ varje av honom mot pant utlämnat ning om varje utlämnat lån, dagen lån, dag, då sådant skett, villkoren för pantsättningen, villkoren för lå­ därför och pantens beskaffenhet samt net, pantens eller panternas art och pantsättare.s namn, yrke och hemvist; antal, mått eller vikt ävensom i före­ och vare pantlånare skyldig vid pants kommande fall fabrikat och tillverk­ mottagande tillställa låntagaren ett ningsnummer eller annat särskilt med lånets bokförda nummer försett kännemärke, vidare om dag då pan­ bevis, innehållande uppgift å dagen, ten löses. Därjämte skola antecknas då pantsättningen ägt rum, lånesum- pantsättares och pantlösares för- och man, villkoren för lånet samt pantens tillnamn, yrke och bostad samt arten beskaffenhet. av och numret å legitimationshandling, som må hava företetts. Pantbok må, därest så finnes lämpligt, föras i särskilda avdelningar. Pantbok skall vara inbunden och försedd med fortlöpande sidtal. Där länsstyrelsen det medgiver, må anteckningarna göras i annan ord-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

tf ning än i bok; om dylika anteckning­ ar skall i tillämpliga delar gälla vad om pantbok är stadgat. Varje pant skall förses med samma nummer som dess nummer i pant­ boken. 5 §• 19 §. Efter anmälan av polismyndighet, Efter anmälan av polismyndighet att föremål förkommit eller olovligen att gods förkommit eller olovligen frånhänts ägaren, vare pantlånare frånhänts ägaren vare utövare av pliktig att ofördröj ligen undersöka, pantlånerörelse eller föreståndare för huruvida föremålet finnes i hans be­ sådan rörelse pliktig att ofördröj ligen sittning och huruvida uti den i 2 § undersöka om godset finnes i hans omförmälda bok förekommer anteck­ besittning och om han innehar nå­ ning om detsamma. Vinnes upplys­ gon anteckning om detsamma. Vin­ ning om föremålet, skall pantlånaren, nes upplysning om godset, skall po­ så fort ske kan, därom lämna myn­ lismyndigheten så fort ske kan un­ digheten underrättelse. derrättas därom. Erhåller pantlånare annorledes än Erhåller utövare av pantlånerörel­ nu sagts kännedom om att den, som se eller föreståndare annorledes än för pantsättning hos honom utbjuder nu sagts kännedom om att den, som föremål, olovligen åtkommit detsam­ för pantsättning utbjuder gods, olov­ ma eller av annan anledning icke äger ligen åtkommit detsamma eller av an­ rätt att pantsätta föremålet, eller får nan anledning icke äger rätt att pant­ pantlånare skälig anledning till miss­ sätta det, eller får han skälig anled­ tanke därom, vare han likaledes skyl­ ning till misstanke därom, vare han dig att genast underrätta vederbö­ skyldig att genast underrätta polis­ rande polismyndighet. myndigheten i orten. Skriftliga meddelanden från polis­ myndigheten rörande gods skola un­ der en tid av ett år förvaras ordnade i tidsföljd eller i annan ordning, som anvisas av polismyndigheten. 4 §• 20 §. Polismyndighet äger, då den där­ Polismyndigheten i orten äger åläg­ till finner skäl, undersöka pantlåna­ ga utövare av pantlånerörelse att till res lager samt granska hans bokfö­ polismyndigheten anmäla mottagan­ ring. Pantlånare eller hans ställföre­ de av föremål av visst eller vissa slag. trädare vare pliktig att därvid till­ 21 §. handahålla pantsatt föremål eller över rörelsen förd bok, vars gransk­ Utövare av pantlånerörelse vare ning påkallas, samt att tillhandagå skyldig låta polismyndighet under­ med upplysningar. Finnas särskilda söka rörelsens lokaler samt granska pantboken. ordningsföreskrifter vara av nöden i fråga om rörelsens bedrivande, äge polismyndighet ock meddela dylika föreskrifter.

22 §.

Då med avseende å rörelsen före­ ligger anledning till anmärkning, skall polismyndigheten göra anmä-

Kungi. Maj:ts proposition nr 201. 9

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

lan därom till länsstyrelsen samt föreslå de åtgärder, som kunna vara erforderliga. Åtalas utövare av pantlånerörelse eller föreståndare för så­ dan rörelse för brott, som omförmäles i 12 eller 20—23 kapitlen straff­ lagen, eller för förseelse mot denna lag, skall åklagaren så snart ske kan underrätta länsstyrelsen om åtalet samt om utgången av målet. 23 §. Nedlägges pantlånerörelse eller av­ går föreståndare, skall rörelsens ut­ övare ofördröjligen göra anmälan därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m. 7 §• 24 §. 1 mom. Den, som utan behörigt 1 mom. Den som idkar pantlåne­ tillstånd idkar pantlånerörelse, böte rörelse utan att enligt föreskrifterna från och med femtio till och med fem­ i denna lag vara därtill berättigad, hundra kronor. straffes med dagsböter. 2 mom. Underlåter pantlånare att Till samma ansvar vare den för­ anmäla ombyte av ställe för rörelsens fallen utövande eller att föra bok, så inrät­ 1) som utövar rörelse, som i 3 el­ tad som i 2 § sägs, eller att avlämna ler 4 § avses, annorledes än genom sådant bevis, som i samma paragraf behörig föreståndare, eller nämnes, böte från och med fem till 2) som bryter mot de av länssty­ och med tvåhundra kronor. relsen med stöd av 6 eller 14 § med­ Till samma ansvar vare den förfal­ delade föreskrifterna eller mot be­ len, som bryter mot föreskrift i 4 el­ stämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra ler 5 §. eller tredje stycket, 14 § andra styc­ 3 mom. För överträdelse av stad­ ket, 17 §, 19 § första eller andra styc­ gandet i 3 § vare straffet böter från ket eller 21 §. och med tjugufem till och med två­ 2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15, 16 hundra kronor. eller 18 §, 19 § tredje stycket eller 23 § straffes med böter från och med fem till och med tre hundra kronor.

8 §\

Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlånare eller hans biträde för pantsättning utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndlige åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom. sägs, där det ej kan antagas, att ut­ bjudandet skett mot hans uttryckli­ ga föreskrift eller eljest honom ove­ tande.

9 §• Den, som under tid, då han är s'älld under tilltal för förseelse mot

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:) bestämmelserna i denna förordning, fortsätter eller förnyar samma förse­ else, skall för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till böter, som för förseelsen äro stad­ gade.

10 §. 25 §. För förseelse, som med husbondes Utövare av pantlånerörelse så ock vetskap begås av hans hustru, hus­ föreståndare ansvarar för förseelse folk eller i hans arbete antagen per­ mot denna förordning, som begås av son, ansvare husbonden såsom vore person, anställd i rökelsen, lilksom förseelsen begången av honom själv. vore förseelsen begången av honom själv, därest ej omständigheterna gö­ ra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

11 §• Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

12 §. 26 §. Böter enligt denna förordning till­ Böter enligt denna lag tillfalla kro­ falla kronan. nan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandas enligt allmän strafflag. 13 §. Förseelse mot de i denna förord­ ning givna föreskrifter åtalas vid po­ lisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående besvär i brottmål är för­ ordnat. 14 §. Pantlånerörelse må jämväl idkas av bolag eller av kommun, dock un­ der villkor att sådant sker genom fö­ reståndare, vilken är ansvarig för rö­ relsens behöriga utövande, som om han dreve den för egen räkning; och gälle för övrigt i avseende å före­ ståndaren samt beträffande rörelsen i tillämpliga delar vad här ovan stad­ gats.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 11

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:) 27 §. Över polismyndighets beslut enligt denna lag må besvär anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhållit del av beslu­ tet. Talan mot länsstyrelses beslut fö­ res hos Konungen genom besvär i den ordning som är bestämd för överkla­ gande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Polismyndighets och länsstyrelses beslut skola lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1950. Genom lagen upphävas förordning­ en den 28 maj 1918 (nr 387) angå­ ende idkande av pantlånerörelse och lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag, som driva låne­ rörelse. Pantlånerörelse, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt till­ stånd utövas, må under iakttagande av de i denna lag meddelade bestäm­ melserna fortsättas under en tid av fem år efter nämnda tidpunkt, utan att nytt tillstånd erfordras. För sådan rörelse skall länsstyrelsen så snart ske kan meddela föreskrifter, som i 6 § omförmälas.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1949.

Närvarande:

Statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , D anielson , V ougt , Z etter ­ berg , S träng , E ricsson , M ossberg , W eijne , K ock , A ndersson .

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ny lag om pantlånerörelse samt anför därvid följande.

Inledning.

Nu gällande förordning angående idkande av pantlånerörelse utfärdades den 28 maj 1918. Den reglerar pantlåneverksamheten främst ur polisiära synpunkter. Huvudsyftet med förordningen är att motarbeta tillgreppsbrottsligheten. För detta ändamål givas i förordningen bestämmelser, som skola försvåra avsättningen av tjuvgods och underlätta polismyndigheter­ nas spaningsarbete. Härutinnan överensstämmer förordningen med den samma dag utfärdade förordningen angående handel med vissa begagnade föremål m. m. Förordningen om pantlånerörelse har i huvudsak följande innehåll. Yrkesmässig pantlånerörelse får bedrivas endast av den, som erhållit läns­ styrelsens tillstånd därtill. Tillstånd må meddelas endast för så vitt behov av den ifrågasatta rörelsen prövas föreligga. Tillstånd kan blott beviljas den, som råder över sig och sin egendom och i övrigt finnes lämplig. Pant­ lånerörelse må jämväl bedrivas av bolag eller kommun under förutsätt­ ning att det sker genom särskild föreståndare. Anmälan skall göras till tillståndsmyndigheten angående platsen för pantlånerörelses bedrivande. Särskild bok skall föras över utlämnade lån och mottagna panter. Lånta­ gare skall erhålla särskilt bevis om gjord pantsättning. Pant får icke mot­ tagas av den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad. Polismyndighet äger granska pantlånares lager och bokföring samt äger utfärda ordningsföre­ skrifter i fråga om rörelsens bedrivande. Pantlånare är skyldig biträda poli­ sen vid efterforskningen av tjuvgods o. d. Tillstånd att driva pantlånerö­ relse förverkas, om innehavaren dömes till ansvar för vissa brott. Om ve­ derbörande ej finnes lämplig att utöva pantlånerörelsen kan länsstyrelsen meddela förbud för honom att vidare idka rörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 13

Vid 1924 års riksdag väcktes frågan om en av sociala synpunkter beting­ ad revision av bestämmelserna angående idkande av pantlånerörelse. I skri­ velse den 3 juni 1924, nr 242, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte för­ anstalta om utredning rörande vilka åtgärder som från det allmännas sida skulle kunna vidtagas för borttagande eller minskande av pantlånerörelsens sociala nackdelar samt, därest så erfordrades, för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 20 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj :t socialstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda utred­ ningen. Till fullgörande av detta uppdrag avlät socialstyrelsen den 12 juni 1930 skrivelse jämte förslag till förordning angående idkande av pantlåne­ rörelse. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 maj 1936, nr 275, anhöll riks­ dagen om slutförande av den påbörjade utredningen samt framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Med an­ ledning härav anbefallde Kungl. Maj :t i skrivelse den 29 oktober 1937 so­ cialstyrelsen att, i den mån så kunde finnas erforderligt på grund av ändra­ de förhållanden, verkställa förnyad utredning i frågan och inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 8 mars 1943 fram­ lade socialstyrelsen utredning med nytt förslag till förordning angående idkande av pantlånerörelse. Den föreslagna förordningen torde såsom bilaga få fogas till protokollet i detta ärende. över socialstyrelsens år 1943 avgivna förslag inhämtade Kungl. Maj :t utlåtanden från statens kriminaltekniska anstalt, statskontoret, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt svenska stadsförbundet. Såväl överståthållarämbetet som fler­ talet länsstyrelser fogade vid sina utlåtanden införskatfade yttranden från kommunala myndigheter in. fl. Skrifter i ärendet inkommo vidare från aktie­ bolaget pantbelåning i Stockholm, Stockholms pantaktiebolag samt Stock­ holms varubelåningsidkares förening. Då socialstyrelsens förslag framlades, hade frågan om en revision av för­ ordningen angående handel med vissa begagnade föremål in. in. blivit ak­ tuell. Den 30 juni 1945 tillkallade dåvarande chefen för handelsdeparte­ mentet sju sakkunniga1 för att verkställa utredning och avgiva förslag rö­ rande revision av sistnämnda förordning. Med hänsyn till inti esset av öveiensstämmelse i väsentliga avseenden mellan bestämmelserna om handeln med begagnade föremål, å ena sidan, samt om pantlånerörelse, a andia sidan, åiades de sakkunniga att ägna uppmärksamhet även åt socialstyrelsens be­ tänkande och däröver avgivna yttranden samt att framställa de ändiingsförslag, vartill denna granskning kunde föranleda. I sitt den 10 mars 1947 avgivna betänkande (SOU 1947:22) föreslogo de sakkunniga bl. a. vissa mindre ändringar i socialstyrelsens förslag. De sakkunniga understi öko, att de icke företagit eu allmän översyn av socialstyrelsens förslag utan be-

1 De sakkunniga voro t. f. byråchefen i socialstyrelsen, numera revisionssekreteraren K. E. Alexanderson, ordförande, dåvarande revisionssekreteraren, numera häradshövdingen B. W. Behrman, fattigvårdsinspektören B. A. B. Carlsson, advokaten B. G. Landahl, advokaten greve G. C. Lewenhaupt, grosshandlaren B. R. Lindberg och polisintendenten A. F. Zetterquist.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

gränsat sig till de punkter, på vilka en överensstämmelse mellan reglerna om handel med begagnat gods och om pantlånerörelse synts påkallad. Över de sakkunnigas betänkande i dess helhet infordrades yttranden frän socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statens kriminaltekniska anstalt, kommerskollegium, statens industrikommission, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt ett stort antal näringsorganisationer. Stockholms varubelåningsidkares förening fick tillfälle avgiva yttrande över betänkandet i vad det gällde de sakkunnigas ändringsförslag till pantlåneförordningen. Kommerskollegium fogade vid sitt utlåtande av ämbetsverket införskaffade yttranden från samtliga handelskamrar i riket. Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser bilade infordrade yttranden från någon eller några lokalmyndigheter m. fl. I de inkomna yttrandena berördes de av de sakkunniga föreslagna jämkningar­ na i socialstyrelsens förslag blott i ett fåtal fall; de lämnades därvid i all­ mänhet utan erinran. I en den 18 februari 1949 inkommen skrivelse har Stockholms pantaktie­ bolag upptagit spörsmålet om rätt för pantsättare att lösa panten, oak­ tat han förlorat sitt pantkvitto, samt framställt förslag till en speciell regel om dödande av förkommet pantkvitto.

I socialstyrelsens betänkande lämnas uppgifter rörande antalet pantlåneföretag' i landet åren 1936 och 1941. Hänsyn har härvid icke tagits till vissa i Stockholm bedrivna pantlånerörelser, gällande enbart motorfordon, konst­ föremål, varupartier, möbler och andra skrymmande föremål. Enligt de läm­ nade uppgifterna funnos förstnämnda år sammanlagt 69 pantlåneföretag', fördelade på 32 orter. Av företagen drevos 37 av enskilda personer, 21 av aktiebolag och 11 av kommuner. År 1941 funnos å 30 orter sammanlagt 65 pantlåneinrättningar, av vilka 33 drevos av enskilda personer, 19 av aktie­ bolag, 2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner. — Enligt senast in­ hämtade upplysningar funnes den 1 januari 1949 i hela landet 56 pantlåne­ företag av de slag, som socialstyrelsen medräknat, fördelade å sammanlagt 27 orter. Av dessa företag innehades 22 av enskilda personer, 21 av aktie­ bolag, 2 av allmännyttiga bolag och 11 av kommuner.

Företagsformen för pantlånerörelser.

Socialstyrelsen. Socialstyrelsen föreslår, att pantlånerörelse icke skall få bedrivas av en­ skild person utan endast av kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag med en till högst fem procent begränsad vinstutdelning. De av enskilda be­ drivna rörelserna (33 rörelser i 10 städer år 1941) skola enligt styrelsens förslag avvecklas till deri 1 januari 1953.

Kungl. Majds proposition nr 201. 15

Såsom motivering för sitt förslag anför socialstyrelsen i huvudsak föl­ jande. Enligt styrelsens uppfattning vore det i hög grad stötande och olämp­ ligt att tillåta ett oreglerat enskilt vinstintresse inom nu ifrågavarande låneverksamhet. Varje strävan från pantlånerörelsernas sida att erhålla annan vinst än skälig ränta på nedlagt kapital borde förhindras; i annat fall före­ läge alltid en fara för ett icke önskvärt utnyttjande av ett nödläge. Härtill komme att de av enskilda bedrivna företagen i vissa fall betingat sig högre löneavgifter än bolagen och de i kommunal regi drivna rörelserna. Skillna­ den i fråga om låneavgifter hade dock icke varit anmärkningsvärd och inga­ lunda generell. Den syntes socialstyrelsen närmast få sin förklaring i atti mindre företag oftast hade proportionellt sett högre administrationskostna­ der än större företag. Vid sådant förhållande funnes enligt socialstyrelsens förmenande all sannolikhet för att administrationskostnaderna skulle kunna nedbringas och därmed även låneavgifterna sänkas, om pantlåneverksamheten samlades till stora företag. Socialstyrelsen framhåller särskilt, att grunden till styrelsens förslag icke är, att de av enskilda personer ägda pantlånerörelserna skulle ha drivits på ett otillbörligt sätt. Utredningen hade tvärtom givit vid handen, att rörelseidkarna i regel skött sin verksamhet med ordning och reda samt städse efterkommit myndigheternas föreskrifter och önskemål.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag. I det övervägande antalet yttranden tillstyrkes socialstyrelsens förslag eller lämnas detsamma utan erinran. Tanken att avskaffa de enskilda pantlånerörelserna möter emellertid gensagor från statens kriminaltekniska an­ stalt, statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt Stockholms varubelåningsidkares förening. Av dessa remissinstanser anföres bl. a., att de enskilda pantlåneföretagen överlag vore välskötta rörel­ ser och att skillnaden i lånevillkor mellan de olika företagsformerna icke vore särskilt stor och ingalunda generell. Vidare framhålles, att enskilda pantlånare i en del fall lämnade högre lån än vad anställda hos kommunala företag och aktiebolag vågade göra. Det åberopas vidare, att bolagsformen icke utgjorde någon garanti mot missbruk och att det säkerligen skulle låta sig göra att genom kontrollföreskrifter begränsa vinsträtten för enskilda företag lika effektivt som för aktiebolag. Driftskostnaderna kunde vidare vara lägre för enskilda pantlånerörelser än för aktiebolag, enär de enskilda rörelserna ofta dreves under mindre kostsamma former. I allt fall skulle administrationskostnaderna antagligen knappast minskas, om aktiebolag övertoge de enskilda pantlånerörelserna i de städer, där endast eu pantlåne­ rörelse funnes. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet vill icke di­ rekt förorda, att enskilda personer fortfarande skulle få bedriva pantlåneverksamhet. Förbundet finner emellertid den av socialstyrelsen anförda motiveringen för förbudet icke fullt övertygande. överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrka social­ styrelsens förslag utom såvitt angår tiden för nu bedrivna enskilda pantlånerörelsers avveckling, överståthållarämbetet anför, att en avveckling un­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

der tillståndsinnehavarnas livstid vore ett onödigt långtgående ingrepp i de­ ras näringsutövning. Härtill komme att genom fastställande av en bestämd avvecklingstid strävandena att koncentrera pantlånerörelsen till större före­ tag lätt kunde motverkas. Man måste nämligen räkna med att vederbörande komme att ombilda sina rörelser till aktiebolag och ansöka om tillstånd för dessa. Dylika ansökningar kunde näppeligen lämnas utan bifall, därest bo­ lagen i övrigt uppfyllde bestämmelserna angående pantlånerörelser. Stats­ kontoret, som ställer sig tveksamt till det föreslagna förbudet för enskilda att bedriva pantlånerörelse, förordar alternativt, att nya tillstånd icke skulle beviljas andra än de i socialstyrelsens förslag angivna juridiska personerna men att de nuvarande innehavarna av enskilda pantlåneinrättningar skulle tillåtas fortsätta sina rörelser utan tidsbegränsning. Den föreslagna avvecklingstiden vore alltför kort, därest någon ersättning av statsmedel för upp­ kommen förlust icke skulle utgå. Stockholms varubelåningsidkares förening yrkar i andra hand, att enskild företagare måtte få fortsätta rörelsen under sin återstående livstid med rätt för dödsboet att fortsätta verksamheten yt­ terligare viss tid, exempelvis två år. I några yttranden upptages frågan om en kommunalisering av pantlånerörelsen till behandling. Poliskammaren i Hälsingborg an­ ser det icke vara något stort ingrepp i den fria företagarverksamheten, om lagstiftaren nu radikalt genomförde, att endast kommunerna skulle få be­ driva pantlånerörelse. Härigenom skulle bl. a. vinnas, att de med pantlåneverksamheten sammanhängande spörsmålen både praktiskt och lagtekniskt kunde få en enklare och smidigare lösning än enligt socialstyrelsens förslag. En kommunalisering av pantlåneverksainheten förordas likaledes av bl. a. poliskammaren i Göteborg. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar, efter kritik av vissa av de av socialstyrelsen föreslagna kontrollföre­ skrifterna, att enligt förbundets mening pantlånerörelsen lika gärna kunde omedelbart kommunaliseras som kringgärdas med så snäva restriktiva be­ stämmelser som socialstyrelsen föreslagit. Fattigvårdsstyrelsen i Hälsingborg och stadsfullmäktige i Karlskrona anse för sin del, att allenast kommun eller allmännyttigt bolag borde få bedriva pantlånerörelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar likaledes i första hand en dylik ordning. Drätsel­ kammaren och stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifråga­ sätta, att pantlånerörelse icke skulle få drivas av annan än kommun i fall där kommunen önskade bedriva dylik rörelse. Det borde emellertid icke gö­ ras till skyldighet för kommun av viss storleksordning att bedriva pant­ lånerörelse. Stockholms stads kammarkontor uttalar den åsikten, att för Stockholms vidkommande någon kommunal pantlånerörelse icke borde övervägas. Svenska stadsförbundet tillstyrker i sitt yttrande socialstyrelsens riktlinjer utan att närmare ingå på frågan om kommunalisering av pantlåneverksamheten. Vid yttrandet har emellertid fogats ett år 1927 av för­ bundet avgivet yttrande, vari en kommunalisering av pantlåneverksamheten avstyrktes. Med anledning av den av socialstyrelsen föreslagna begränsningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 17

av aktiebolagens vinstutdelning uttalar länsstyrelsen i Kro­ nobergs län, att det vore tveksamt, om pantlånerörelse kunde komma till stånd på de angivna.villkoren, särskilt under tider med höjt ränteläge. Det borde tagas under övervägande, om icke någon höjning av den tillåtna vinst­ utdelningen borde medgivas. Aktiebolaget pantbelåning i Stockholm samt Stockholms pantaktiebolag framhålla likaledes svårigheten att bedriva pantlåneverksamhet, om vinstutdelningen begränsades till högst fem procent.

Departementschefen. Det torde icke kunna bestridas, att den yrkesmässiga pantlåneverksamheten fyller en viktig uppgift på kreditväsendets område. Den erbjuder för många den enda till buds stående utvägen att vinna en åtminstone tillfällig lättnad vid penningbrist. Emellertid innebär en oreglerad utövning av denna verksamhet allvarliga risker i så måtto att den situation, vari de lånesökande, särskilt mindre bemedlade sådana, befinna sig, kan komma att utnytt­ jas på ett otillbörligt sätt. Det är därför ett samhälleligt intresse att pantlåneverksamheten göres till föremål för en reglering, som ej endast beaktar polisens intresse att komma åt tjuvgods utan också skapar ett någorlunda verksamt skydd för låntagarna. Därvid måste emellertid tillses, att regle­ ringen icke göres så restriktiv, att pantlåneverksamheten icke kan fylla sitt ändamål att tillgodose talrika medborgares kreditbehov. Vid övervägande av frågan, i vilka former denna verksamhet skall få bedrivas, bör även be­ aktas att näringsfriheten icke i onödan inskränkes. I likhet med socialstyrelsen anser jag, att ett obegränsat enskilt vinst­ intresse icke bör få göra sig gällande inom pantlåneverksamheten. Social­ styrelsen bär velat tillgodose detta önskemål genom att helt utesluta enskil­ da från rätten att driva sådan rörelse och i övrigt lämna tillstånd endast till kommunala pantlånerörelser samt rörelser, drivna av allmännyttiga bo­ lag och aktiebolag med en till fem procent begränsad vinstutdelning. Denna lösning har godtagits av flertalet remissmyndigheter men på åtskilliga håll mött invändningar. Dessa ha väsentligen grundats på det även av socialsty­ relsen påpekade förhållandet att de privata rörelseidkarna, både bolag och enskilda personer, under hittillsvarande friare ordning i regel skött sin rö­ relse på ett tillfredsställande sätt. Vidare ha tvivel yppats huruvida, som styrelsen antagit, större företag i kommunal drift eller i bolagsform skulle draga lägre kostnader än de av enskilda drivna pantlånerörelserna. Bortsett härifrån synes det mig emellertid ovisst om pantlåneverksamheten efter en så stark inskränkning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen tänkt sig skulle komma att bedrivas i tillräcklig utsträckning. Vad angår kommunerna som utövare av pantlånerörelse finns det ingen säkerhet att dessa i större utsträckning skulle vara intresserade alt driva pantlåneverksamhel. Det framstår även som ovisst huruvida bolag av den typ som socialstyrelsen avser skulle komma att bildas i det antal, som skulle vara erforderligt, om en begränsning av rätten alt idka pantlånerörelse ge­ nomfördes. Följden av eu så snäv gränsdragning kunde befaras bliva att 2 liiharuj till riksdagens protokoll 19£9. 1 samt. Nr 201.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

pantlåneverksamheten komme att försvinna på inånga orter, där den nu före­ kommer. Enär en sådan utveckling skulle lända de mindre bemedlade till skada, synes man böra eftersträva det av socialstyrelsen uppställda målet på en annan väg. Därvid bör man enligt min mening anknyta till en annan av reformtankarna i socialstyrelsens förslag, nämligen förslaget att för de privata bolagens del begränsa vinstintresset. Enligt socialstyrelsens förslag skulle regleringen av vinstintresset ske på det sättet att de privata aktiebolagen för pantbelåning — det är endast så­ dana enskilda företag som skulle få fortsätta enligt den av styrelsen före­ slagna ordningen — skulle få sin vinstutdelningsrätt begränsad till fem pro­ cent. Ehuru, som jag nyss anfört, en begränsning av vinstintresset bör efter­ strävas, kan det icke förnekas att förslaget om en fix gräns för den vinst, som får åtnjutas av företagaren, lider av vissa olägenheter. Slentrianmässigt skötta företag och företag, som tillgodogjort sig alla tänkbara rationalise­ ringsmöjligheter, skulle på det sättet bliva likställda i vinsthänseende. Ett sådant system uppmuntrar icke till kostnadsbesparande rationaliseringsåtgärder och torde därför i längden komma att lända låntagarna till nackdel. En effektiv vinstbegränsning, helt i låntagarnas intresse, synes mig kunna vinnas på annat sätt, nämligen genom ett riktigt handhavande av den be­ fogenhet för den tillståndsbeviljande myndigheten att fastställa låneavgifter, som jag ämnar föreslå. Hur detta skall ske, kommer jag att närmare utveckla i det följande. Som framgår av det föregående, är det tyngst vägande skälet mot en så stark begränsning av etableringsmöjligheterna som socialstyrelsen föresla­ git att pantlåneverksamheten under en dylik ordning kunde befaras bliva nedskuren på ett för det berörda klientelet oförmånligt sätt. I betraktande av de företräden av social natur som de i allmännyttigt syfte drivna pantlåneföretagen måste anses erbjuda, synes det mig emellertid lämpligt att man i fall, då flera sökande av tillstånd att driva pantlånerörelse finnas och brist på kreditorgan av denna typ alltså ej behöver befaras, i första hand meddelar företag av allmännyttig karaktär tillstånd till pantlånerörelsen. På grund av vad nu anförts förordar jag att i vart fall för närvarande rätten att idka pantlånerörelse i princip står öppen också för företag utan allmännyttig karaktär och för enskilda. För alla slags företag bör vidare önskemålet om en begränsning av vinsten tillgodoses på det sätt att den tillståndsbeviljande myndigheten fastställer låneavgifterna för rörelsen.

Rätten att idka pantlånerörelse m. m.

d—5 §§)

Socialstyrelsen. Enligt socialstyrelsens förslag skall liksom hittills pantlånerörelse icke få bedrivas utan att länsstyrelsens tillstånd därtill erhållits. Dylikt tillstånd tänkes alltjämt meddelat endast såvida behov av den ifrågasatta pantlåne­ rörelsen föreligger.

Kungl. Maj;ts proposition nr 201. 19

Kommunal pantlånerörelse bör enligt socialstyrelsens mening icke få stå direkt under drätselkammarens vård och förvaltning. Enligt styrelsens för­ slag skall för dylik pantlånerörelse finnas en för rörelsens drivande an­ svarig styrelse, vars ledamöter utses av kommunen. Envar pantlånerörelse föreslås vidare skola ha en ansvarig föreståndare, som godkänts av läns­ styrelsen. Förslaget innehåller vidare regler om vilka kvalifikationer, som skola fordras av en föreståndare, ävensom bestämmelse om att föreståndare, som dömts till ansvar för brott av visst slag, begånget under anställningstiden, icke vidare får förestå pantlånerörelse. I övrigt må i hithörande frågor hänvisas till 1—4, 7 och 22 §§ i socialsty­ relsens bilagda förslag. Yttrandena över socialstyrelsens förslag. De av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna rörande rätten att idka pantlånerörelse ha i allmänhet icke blivit föremål för erinringar. I några yttranden ha dock vissa ändringar och kompletteringar föreslagits. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Stockholms pant aktiebolag på­ tala, att socialstyrelsens förslag icke innehåller någon definition av begrep­ pet pantlånerörelse. Avsaknaden av en dylik definition kunde medföra osäkerhet, när det gällde att avgöra, i vad mån yrkesmässig sakbelåning borde vara underkastad de för pantlåneverksamhet föreslagna bestämmel­ serna. Enligt Stockholms pantaktiebolag trädde härvid i förgrunden den belåning av premieobligationer, som bedreves av särskilda för detta ända­ mål bildade kassor, vilka i många fall tillämpade högre räntesatser än pantlåneinrättningarna. Stadsfullmäktige i Uppsala ifrågasätta, huruvida det borde krävas till­ stånd av länsstyrelsen för att kommun eller med kommun jämställt all­ männyttigt företag skulle få bedriva pantlånerörelse. Drätselkammaren i Falun är av samma uppfattning, såvitt fråga är om kommunal pantlåne­ rörelse. Regeln att kommunal pantlånerörelse skall sortera under särskild sty­ relse och icke under drätselkammaren betecknas av svenska stadsförbun­ det såsom fullkoriiligt oförståelig ur kommunal synpunkt. Bestämmelsen avstyrkes likaledes av länsstyrelsen i Kopparbergs län och några kommunal­ myndigheter. Svenska stadsförbundet anser länsstyrelsens befattning med godkännan­ det av föreståndare för kommunal pantlånerörelse vara ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Stadsfullmäktige i Uppsala och drätselkamma­ ren i Falun äro av samma mening och anse därjämte, att det icke är an­ ledning att kräva länsstyrelsens godkännande av föreståndaren, då pant­ lånerörelse idkades av allmännyttigt bolag. De sakkunnigas ändringsförslag och yttrandena däröver. De sakkunniga förorda blott vissa smärre ändringar i socialstyrelsens förslag i nu ifrågavarande del. Sålunda föreslås att det överlämnas åt läns­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

styrelser! att under hänsynstagande till samtliga omständigheter i det en­ skilda fallet avgöra huruvida en föreståndare, som fällts till ansvar för brott, skall få fortsätta att förestå pantlånerörelse eller icke. Vidare förordas att i pantlånerörelse skall kunna anställas föreståndare för tid då rörelseidkaren är hindrad tillse rörelsen och för filial samt att regler införas för det fall att föreståndare avgår eller är förhindrad förestå rörelsen. Ytterligare föreslås reglering av förhållandena vid rörelseidkarens dödsfall och kon­ kurs. I yttrandena över de sakkunnigas betänkande upptagas förevarande änd­ ringsförslag till närmare behandling allenast av socialstyrelsen. Styrelsen tillstyrker därvid i stort sett de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. Vad först angår frågan om pantlånerörelsens begrepp torde såsom pantlånerörelse böra räknas varje lånerörelse, i vilken lösören mottagas som pant. Godtages denna bestämning kommer att under regleringen inbegripas sådana lånerörelser där utom lösören också värdepapper, vilka ju icke äro lösören, mottagas för belåning. Om däremot endast värdepapper mottagas i en rörelse, synes densamma icke böra betraktas som pantlånerörelse i la­ gens mening. Denna bestämning av pantlånerörelsens begrepp torde över­ ensstämma med vad som för närvarande anses gälla vid tillämpningen av 1918 års förordning angående idkande av pantlånerörelse. För rätt att idka pantlånerörelse synes i princip böra fordras tillstånd av det allmänna. Tillståndsgivningen bör ske på grundval av en behovsprövning. För närvarande är länsstyrelsen tillståndsgivande myndighet. Av vissa skäl, bl. a. önskvärdheten att vinna en decentralisering av hithörande ärenden, sy­ nes det mig kunna övervägas att flytta prövningen till vederbörande kom­ mun. Detta skulle innebära att rätt att driva pantlånerörelse tillkomme kom­ munen samt bolag, ekonomisk förening eller enskild person, som erhållit tillstånd av kommunen. Mot en sådan lösning kan emellertid andragas, alt en kommun kunde komma att driva egen pantlånerörelse samtidigt som den vore tillstånds- och tillsynsmyndighet för andra pantlåneföretag och att så­ lunda en principiellt olycklig sammanblandning av företagarintresse och kontrollfunktion kunde inträda. Visserligen förekommer för närvarande icke på någon ort, att pantlånerörelse drives av såväl kommunen som annan företagare, men enär en sådan konkurrenssituation givetvis kan uppkom­ ma, finner jag mig icke böra förorda att kommunen göres till tillståndsmyndighet. Såsom sådan myndighet torde alltjämt länsstyrelsen böra tjänst­ göra. Vid länsstyrelsens prövning bör, som tidigare nämnts, företräde lämnas kommunala pantlånerörelser eller pantlånerörelser drivna av allmännyttiga företag. Bolag utan direkt allmännyttig karaktär, ekonomiska föreningar och enskilda skola emellertid i princip alltjämt kunna erhålla tillstånd. Som förutsättning för att enskild person skall kunna erhålla tillstånd torde böra gälla, att han gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt an­ ses lämplig. Tillståndet synes böra begränsas till viss tid, högst tio år. Här­

Kungi. Maj.ts proposition nr 201. 21

igenom skapas möjlighet för en periodisk omprövning beträffande pantlåne­ rörelsen i en ort. I ansökningen till länsstyrelsen torde uppgift böra lämnas bl. a. om de avgifter och övriga lånevillkor som vederbörande ämnar tilllämpa. Yttrande över ansökningen synes böra inhämtas från kommunens beslutande myndighet och polismyndigheten i orten. Det torde ofta vara lämpligt att vederbörande fattigvårdsstyrelse eller hälsovårdsnämnd eller båda dessa kommunala organ lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, men särskilt stadgande härom synes icke erforderligt. Kommun och bolag synas såsom hittills böra få idka panllånerörelse blott genom föreståndare, som är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Sam­ ma villkor böra gälla för ekonomisk förening. I de fall, då rörelsen bedrives av bolag eller ekonomisk förening, synes böra fordras att föreståndaren skall vara godkänd av länsstyrelsen och att han har samma kvalifikationer, som enskild pantlånare avses skola ha. Enär det icke behöver befaras att till föreståndare för kommunal pantlånerörelse utses person, som icke är lämplig därtill, torde länsstyrelsens godkännande av föreståndaren icke böra fordras såvitt angår de kommunala rörelserna. Den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av möjligheten att an­ ställa föreståndare synes böra avböjas utom såvitt angår det fall att före­ ståndare avgår; då bör gälla att rörelsens utövare har rätt att i avbidan på godkännande av ny föreståndare utse lämplig person att vara ansvarig före­ ståndare i den avgångnes ställe. Till stöd för ståndpunkten att icke i vidare mån utbygga föreståndarinstitutionen må — utom till angelägenheten att undvika onödig detaljreglementering av hithörande förhållanden — bl. a. hänvisas därtill att ansvar som enligt författningen åligger rörelsens utö­ vare och som genom föreståndarens inskjutande i viss mån överflyttas på denne, för pantlånerörelsens vidkommande knappast ter sig allvarligare än den ansvarsbörda som med hänsyn till olika krisregleringar ofta kan åvila den som innehar en vanlig detalj handelsrörelse. Socialstyrelsen har föreslagit en bestämmelse om särskild tid för rörelsens fortsättande i det fall att rörelseidkaren kommer i konkurs. Något sådant stadgande blir emellertid — med hänsyn bl. a. till länsstyrelsens fria bedömningsrätt i fråga om tillståndets återkallande — icke erforderligt. Där­ emot synes böra stadgas att då rörelseidkare avlidit rörelsen må för döds­ boets räkning fortsättas under ett år av återstående tillståndstid. Rörelsen bör under denna tid få utövas endast genom ansvarig föreståndare. Om god­ kännande av person, lämplig för detta uppdrag, bör dödsboet skyndsamt ansöka hos länsstyrelsen. Såsom de sakkunniga föreslagit torde det böra överlämnas åt vederbö­ rande länsstyrelse att bedöma huruvida godkännande av föreståndare skall återkallas eller icke. Det bör även ankomma på länsstyrelsen att avgöra frå­ gan om återkallande av tillstånd att utöva pantlånerörelse. Någon anledning att hindra att kommunal pantlånerörelse sorterar under eu stads drätselkammare synes icke föreligga. Jag finner mig därför icke böra förorda socialstyrelsens förslag att för kommunal pantlånerörelse skall finnas eu särskild styrelse.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Huvudgrunder för pantlånerörelses bedrivande.

(6—15 §§) Socialstyrelsen. I socialstyrelsens förslag ha länsstyrelserna tillerkänts mycket långt gå­ ende befogenheter gentemot pantlånerörelserna. Det åligger sålunda länssty­ relserna vid meddelande av tillstånd att angiva den lokal, där pantlånerö­ relsen må bedrivas, samt de låneavgifter, som må betingas. Länsstyrelsen skall vidare meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens beskaffenhet och inredning, tiden för dess öppethållande samt avlöningsförmånerna till rörel­ sens personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i övrigt finnas er­ forderliga för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Läns­ styrelsen skall utse lämplig person att deltaga i den årliga revisionen av pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Det skall åligga styrelse för pantlånerörelse att årligen till länsstyrelsen insända berättelse över föregående kalenderårs verksamhet med bl. a. förslag till disposition av rörelsens nettovinst. Länsstyrelsen skall granska uppgifterna samt dels godkänna eller föreskriva ändring i förslaget till rörelsevinstens disposition, dels tillse att låneavgifterna icke äro högre än som erfordras för skälig för­ räntning av i rörelsen nedlagt kapital och dels föreskriva de omläggningar av rörelsens ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna. När anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat tillstånd ävensom i andra avseenden än nyss sagts meddela ändrade villkor eller be­ stämmelser för verksamheten. Vidare har i socialstyrelsens förslag intagits ett flertal stadganden som syfta till att i olika avseenden bereda låntagarna ökat skydd. Sålunda inne­ håller förslaget bl. a. bestämmelser om pantlånerörelses lokal, om vården av mottagna panter, om skyldighet för pantlånerörelse att ha panterna för­ säkrade, om pantsedels innehåll, om låneavgifter, om förfallotid för lån, om pantrealisation och om tillhandahållandet av överskott efter pantrealisa­ tion. Angående det närmare innehållet i dessa stadganden torde jag få hän­ visa till 8—11 samt 13—18 §§ i socialstyrelsens bilagda förslag.

Yttrandena över socialstyrelsens förslag. De av socialstyrelsen föreslagna befogenheterna för länssty­ relserna att meddela föreskrifter för och utöva kontroll över pantlåne­ rörelserna ha berörts i flera yttranden. Länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län ifrågasätta sålunda, om icke länsstyrelsernas kontroll skulle kunna ske under enklare former eller göras mindre omfattande. Länsstyrelsen i Kristanstads län framhåller, att i en del fall alltför långt gående inskränkningar i företagens rörelsefrihet föreslagits. Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om att i ett aktiebolag styrel­ sen stode inför aktieägarna i ansvar för sin förvaltning av företaget. Social­ styrelsens förslag med befogenhet för länsstyrelsen att lämna föreskrifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 23

om rörelsens ekonomiska skötsel sköte bolagsstyrelsen åt sidan och betoge aktieägarna den rätt, aktiebolagslagen gåve, att av styrelsen utkräva ansvar för av misskötsel uppkomna förluster. I denna del måste förslaget enligt länsstyrelsens mening omarbetas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar bl. a., att det ur flera synpunkter vore mindre lämpligt, att länsstyrelsen toge eu direkt ledning av vederbörande pantlåneföretags ekonomiska verksamhet och åt företaget gåve en mer eller mindre officiell prägel. Länsstyrelsen i Jämtlands län anför, att socialstyrelsens förslag i själva verket innebure, att länsstyrelsen i sista hand bleve ej blott kontrollmyndighet utan företagets ansvarige ekonomiske ledare. Detta förhållande syntes länsstyrelsen föga lämpligt. Det riktiga förfarandet borde vara, att länsstyrelsen, med tillbör­ lig hänsyn till föreliggande driftskalkyler, prövade skäligheten ur allmän synpunkt av de låneavgifter, som finge uttagas, och att det därefter ankomme på företagets ledning att svara för företagets ekonomiska skötsel, så att rö­ relsen ej bleve förlustbringande. Med ledning av årligen inkommande revi­ sions- och verksamhetsberättelser kunde länsstyrelsen sedermera följa rö­ relsen och vidtaga de jämkningar av låneavgifterna uppåt eller nedåt, som funnes påkallade. Befogenheten att vidtaga sådana jämkningar syntes i fö­ revarande fall vara en tillräcklig regulator utan att länsstyrelsen i övrigt skulle behöva direkt ingripa i rörelsens ekonomiska skötsel. Det förhållan­ det att länsstyrelse ägde återkalla meddelat tillstånd syntes utgöra tillräck­ lig garanti för att ett företag, som ur allmän synpunkt bedreves på ett olämp­ ligt sätt, kunde tvingas omlägga sin verksamhet eller förhindras fortsätta densamma. Vad särskilt angår länsstyrelsernas föreslagna befogenhet att meddela be­ stämmelser rörande avlöningsförmånerna till pantlånerörelsernas personal avstyrkes en sådan befogenhet eller ifrågasättes lämpligheten därav i stats­ kontorets samt länsstyrelsernas i Jämtlands och Norrbottens län yttranden. I några yttranden beröres frågan om en särskild sammansätt­ ning av pantlåneföretags styrelse. Drätselkammaren och stadsfullmäktiges beredningsutskott i Hälsingborg ifrågasätta sålunda, om icke länsstyrelsen eller vederbörande kommun borde äga utse ett antal leda­ möter i pantaktiebolags styrelse. Stockholms pantaktiebolag framkastar tanken, att länsstyrelsen skulle äga förordna en ordinarie styrelseledamot jämte suppleant. Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet uttalar, att mera tilltalande än den av socialstyrelsen föreslagna ordningen vore, att garanti skapades för att ledamöterna i pantlåneföretagens styrelser, lik­ som företagens föreståndare, komme att utgöras av allmänt aktade, prak­ tiskt erfarna och socialt inriktade personer, vilka gåves större rörelsefrihet. De föreslagna kontrollbestämmelsernas tillämplighet på ko in in u n a 1 a pantlånerörelse r möter invändningar från en del håll. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda den föreslagna rätten för länsstyrelserna att föreskriva omläggningar i kommunala pantrörelsers skötsel innefatta ett olämpligt ingripande i den kommunala förvaltningen. För kommunala pantlånerörelsers del vore vidare den särskilda revisionen

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

opåkallad på grund av den revision, som verkställdes enligt kommunal­ lagarna. Såsom ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen betecknar svenska stadsförbundet bl. a. länsstyrelsens befattning med avlöningarna till personalen i de kommunala pantlånerörelserna, den särskilda revisio­ nen av dessa rörelser samt kravet på länsstyrelsens godkännande av dy­ lika rörelsers lokaler. Frågan om en central ledning av den ekonomiska kon­ trollen beröres i två yttranden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att den ekonomiska kontrollen icke borde utövas av länsstyrelserna utan av en central myndighet. Länsstyrelsen i Kalmar län finner det för sin del erforderligt, att länsstyrelserna få samarbeta med en central statlig myn­ dighet eller inrättning med sakkunskap på det ekonomiska området. Beträffande frågan om försäkring av mottagna panter föreslå stads­ fullmäktige i Borås, att försäkringen skall täcka dubbla belåningsvärdet. Kommunalborgmästaren i Karlskoga anser, att försäkringsmarginalen bor­ de höjas till åtminstone 50 %. Statskontoret förordar införandet av möjlig­ het för länsstyrelserna att för särskilt fall medgiva undantag från försäkringsregeln. Inbrottsförsäkring brukade enligt statskontoret sällan tecknas till lika högt belopp som brandförsäkring, enär inbrottsfaran vanligen icke riktade sig mot hela lagret. Beträffande de föreslagna bestämmelserna rörande pantrealisa­ tion framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, att regeln att pant ej finge försäljas tidigare än två månader efter förfallodagen kunde leda till obilliga konsekvenser för pantsättaren i de fall, då pantens värde hastigt kunde för­ ändras, såsom fallet särskilt vore med värdepapper. Länsstyrelsen ifråga­ sätter därför, om icke pantsättaren borde få rätt att tidigare medgiva eller påyrka försäljning. Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att då pantsättare en­ ligt förslaget vore berättigad att inlösa pant intill dess åtgärder för densam­ ma s försäljning vidtoges, det borde vara förbjudet för pantlåneinrättning icke blott att sälja utan även att vidtaga åtgärder för försäljning av pant tidigare än två månader efter förfallodagen. I sin den 18 februari 1949 inkomna skrivelse har Stockholms pantaktie­ bolag anfört i huvudsak följande. Det hände relativt ofta att pantkvitton förkomme. Att i sådant fall få kvittot dödat jämlikt lagen om dödande av förkommen handling toge lång tid och vore förenat med avsevärda kostna­ der. För att underlätta för pantsättaren att återfå panten praktiserade olika pantlåneföretag' f. n. skilda metoder såsom att utlämna panten mot depo­ nerande av en penningsumma, som finge innestå viss tid, eller att efter annonsering i tidning om förlusten utfärda duplettkvitto. Fn lämpligare me­ tod än de nämnda vore enligt bolagets mening att tillåta att pantkvitto finge dödas viss tid, förslagsvis 14 dagar, efter det anmälan om förlusten av kvit­ tot gjorts å vederbörande pantlånekontor och anslag därom uppsatts i loka­ len. Det vore önskvärt att en bestämmelse härom intoges i författningen om pantlånerörelse. Därest pantkvittona innehölle erinran om denna bestäm­ melse, komme den, som önskade förvärva ett kvitto, att varskos. Han kunde

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 25

då genom hänvändelse till pantlånekontoret förvissa sig om att kvittot ej förlorat eller komme att förlora sitt värde genom ett dödningsförfarande. Sannolikt komme den ifrågasatta anordningen att medföra en minskning av antalet överlåtelser av pantkvitton. Detta vore emellertid knappast någon nackdel. — Därest en regel om dödande av pantkvitto icke intoges i för­ fattningen, komme sannolikt såväl bolaget som andra pantlåneinrättningar att likväl tillämpa ett sådant dödningsförfarande, varom bestämmelser i så fall komme att meddelas i pantkvittona. Enär det emellertid för såväl lån­ tagare som pantlåneföretag vore av stort värde att enhetliga regler gällde, borde fallet regleras i författningen.

Departementschefen. Det intresse, som främst synes böra tillgodoses, är att .till allmänhetens fromma låneavgifterna hållas så låga som möjligt. Enligt mitt förmenande bör det därför åligga länsstyrelsen att fastställa låneavgifterna. Inom den ram, som bildas av de fastställda avgifterna och vissa andra föreskrifter till vilka jag strax återkommer, synes det emellertid i princip böra stå pantlåneföretagen fritt att handha rörelsernas förvaltning utan inblandning från myndigheternas sida. Någon rubbning synes icke böra ske i den allmänna principen, att det är utövaren av rörelsen som har ansvaret för dess sköt­ sel. Det torde icke vara påkallat att låta länsstyrelsen tillsätta en revisor eller — såsom förordats i några yttranden — någon eller några av styrelse­ ledamöterna. Vid fastställandet av låneavgifterna skall länsstyrelsen självfallet beakta de sociala synpunkterna. Avgifterna böra icke vara högre än som erfordras för en skälig förräntning av det i rörelsen nedlagda kapitalet. Att lagfästa vissa maximiavgifter synes icke lämpligt, enär förhållandena äro olika för olika rörelser. Länsstyrelsernas strävan bör gå ut på att hålla avgifterna på en låg nivå. Hänsyn måste emellertid samtidigt tagas till de kostnader av olika slag, som äro förbundna med drivandet av pantlånerörelser. Anled­ ning kan finnas att göra åtskillnad mellan skilda orter med olika hyres- och lönenivå. Rörelsernas närmare beskaffenhet synes också böra tillmätas betydelse i detta sammanhang. En pantlånerörelse av den vanliga typen och en rörelse, som icke mottager annat gods än motorfordon, möbler och andra skrymmande föremål, torde sålunda icke utan vidare kunna likställas i fråga om låneavgifterna. Grundläggande synas böra vara de beräknade ge­ nomsnittskostnaderna för en väl skött pantlånerörelse av ifrågavarande typ på orten i fråga. Genom en dylik beräkningsmetod uppmuntras rörelserna att vidtaga rationaliseringsåtgärder för att minska sina omkostnader. Låneavgiften synes böra utgå med viss procent för år räknat och procent­ satsen bör vara angiven å pantsedeln. Härigenom vinnes att de lånesökande icke komma att sväva i tvivclsmål om löneavgifternas, relativt sett, bety­ dande höjd vid denna kreditform. Socialstyrelsen bär föreslagit att i författningen om pantlånerörelse skola intagas vissa närmare bestämmelser angående rörelsens lokal samt pants

26 Kunyl. Maj.ts proposition nr 201.

vård och förvaring. Enligt min mening synes det med större fördel kunna överlämnas till länsstyrelserna att i de särskilda fallen i samband med tillståndsgivningen meddela erforderliga bestämmelser i dessa ämnen. Ävenså torde länsstyrelsen vid meddelande av tillstånd böra lämna erforderliga ord­ ningsföreskrifter med avseende å rörelsen, såsom beträffande lokalens öp­ pethållande för allmänheten. Ett obehörigt utnyttjande av de lånsökandes belägenhet kan ske icke blott genom höga låneavgifter utan även genom en oskälig utformning av låne­ villkoren över huvud taget. Jag anser därför att pantlåneinrättningarna icke böra lämnas fria händer i hithörande frågor utan att vissa allmänna regler böra intagas i förordningen. Liksom socialstyrelsen finner jag lämp­ ligt att det stadgas förbud för utövare av pantlånerörelse att taga eller be­ tinga sig vederlag för utlämnat lån annorledes än i form av låneavgift eller att fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet. Vidare bör, såsom socialstyrelsen föreslagit, i författningen utsägas, att lån icke i något fall må anses förfallet till betalning tidigare än fyra månader efter dess utläm­ nande samt att, oavsett avtalad lånetid, låntagaren skall vara berättigad att, närhelst han så önskar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa panten. Enligt bestämmelserna i 10 kapitlet 3 och 4 §§ handelsbalken är en panthavare skyldig att väl vårda panten och ansvarar för skada som uppkommer genom att vårdnadsskyldigheten eftersättes. Däremot är han icke ansvarig om panten skadas av våda. Det förekommer emellertid i många fall att utövare av pantlånerörelse bereder låntagarna ett ökat skydd ge­ nom att hålla panterna försäkrade, vanligen mot brand- och vattenskada samt stöld. Hänsyn till låntagarna synes mig kräva att, såsom socialstyrel­ sen även föreslagit, i författningen stadgas att i pantlånerörelse mottagna panter skola hållas försäkrade mot fara i nyss angivna hänseenden till be­ lopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån, ökad med 25 procent. Det synes mig lämpligt att, på sätt socialstyrelsen föreslagit, bestämmelser meddelas angående pantrealisation. Man torde härvid kunna lagfästa den praxis som avtalsmässigt råder inom pantlånerörelsen, nämligen att om lån förfallit till betalning, panten får, utan iakttagande av föreskrifterna i 10 kapitlet 2 § handelsbalken, försäljas. Beträffande den respittid för låntaga­ ren, som bör förflyta efter lånets förfallodag, sättet för försäljningen och kungörande av pantauktion tillstyrker jag i allt väsentligt socialstyrelsens förslag. Av bestämmelserna i 10 kapitlet 2 § handelsbalken och 37 § andra stycket avtalslagen framgår att pantlånaren är skyldig tillhandahålla pan­ tens ägare det överskott, som kan uppkomma vid pantens försäljning. Det synes vara lämpligt att, i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit, i lagen om pantlånerörelse stadgas skyldighet för pantlånaren att underrätta pant­ sättaren om uppkommet överskott, dock endast därest detta uppgår till minst 10 kronor. En på sådant sätt begränsad underrättelseskyldighet torde icke vara oskäligt betungande. Underrättelsen torde böra ske genom rekom­ menderat brev på pantsättarens bekostnad. De av mig förordade reglerna om förhållandet mellan pantlånare och lån­

Kungl Maj:ts proposition nr 201. 27

tagare böra med hänsyn till den föreslagna lagens natur i de flesta fall ut­ formas såsom föreskrifter för pantlånerörelses bedrivande, vilka vid straff­ ansvar skola iakttagas av rörelsens utövare eller ansvarige föreståndare. I sådana fall kunna reglerna självfallet icke sättas ur kraft genom avtal mel­ lan parterna. I övriga fall böra reglerna, såvitt de äro meddelade till skydd för låntagarna, uttryckligen angivas vara tvingande. Med hänsyn till de skiftande förhållandena inom pantlånerörelsen torde emellertid vissa av de åsyftade reglerna icke böra vara helt undantagslösa. Då särskilda skäl före­ ligga bör länsstyrelsen kunna medgiva avvikelser, lag föreslår att under denna förutsättning dispens får meddelas från förbudet att taga vederlag annorledes än i form av låneavgift och att mottaga skuldförbindelse å låne­ beloppet samt från reglerna om skyldighet att hålla pant försäkrad, om förfallotid för lån och om tid och sätt för pantförsäljning. Genom denna dispensrätt vinnes bl. a. möjlighet att göra åtskillnad mellan olika pant­ lånerörelser. Anledning kan nämligen finnas att i vissa avseenden utforma lånevillkor o. d. olika allt efter rörelsernas art. En pantlånerörelse, som huvudsakligen belånar motorfordon eller andra värdefulla föremål, och en pantlånerörelse, som närmast tillgodoser de mindre bemedlades behov, tor­ de exempelvis icke alltid böra jämställas i nu förevarande hänseenden. Stockholms pantaktiebolag har föreslagit att i lagen skall intagas en be­ stämmelse om dödande av förkommet pantkvitto. Med hänsyn till den knappa utredning, som föreligger beträffande detta spörsmål, synes det till en början icke klarlagt att något större behov av en dylik regel finnes. Vi­ dare te sig verkningarna av det föreslagna dödningsförfarandet svårbedöm­ bara. Såsom bolaget antytt komma troligen olika pantlåneföretag, även utan att i lagen intages någon uttrycklig regel i ämnet, att söka åvägabringa ett förfarande med samma syfte som det föreslagna. Jag anser under så­ dana förhållanden att frågan om lagstiftning i detta fall bör få vila i avbidan på att erfarenhet vinnes om de praktiska verkningarna av den metod, som Stockholms pantaktiebolag tänkt sig kunna tillämpa även utan stöd av sär­ skild lagbestämmelse. Lämpligt synes vara att länsstyrelserna upprätthålla kontakt med var­ andra i frågor rörande låneavgifter, lånevillkor o. d. för utbyte av erfaren­ heter. Någon centralisering av handläggningen av dessa frågor synes dock icke påkallad. Länsstyrelserna böra icke släppa kontakten med pantlånerörelserna i och med att tillstånd beviljats och i samband därmed föreskrifter meddelats. Det bör ankomma på länsstyrelsen att utöva en fortlöpande tillsyn över verk­ samheten. Genom inspektion eller på annat lämpligt sätt bör länsstyrelsen kontrollera att rörelserna drivas i överensstämmelse med de i författningen givna bestämmelserna och av länsstyrelsen meddelade föreskrifter. 1 sam­ band därmed bör länsstyrelsen pröva, huruvida på grund av ändrade för­ hållanden eller av annan anledning gällande låneavgifter böra jämkas eller om ändring eljest bör ske av givna föreskrifter, samt där så är fallet med­ dela förordnande därom.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Rörelseidkare och föreståndare böra vara skyldiga att tillhandahålla läns­ styrelserna erforderliga uppgifter om rörelsen samt låta länsstyrelsen få del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till lokalerna. I lokalen för pantlånerörelse böra lagen i ämnet samt tillståndsbevis och möjligen utfärdade särskilda föreskrifter finnas tillgängliga för allmänheten. För enhetlighetens skull torde det vara lämpligt, att länsstyrelsen äger fastställa låneavgifter in. in. även för kommunala pantlånerörelser och att dessa även i övrigt äro underkastade de föreslagna författningsbestämmel­ serna på samma sätt som övriga pantlåneföretag.

Övriga bestämmelser.

(16—27 §§) De bestämmelser, om vilka här är fråga, utgöras främst av polismässiga kontrollföreskrifter, förbud i vissa fall att i pantlånerörelse mottaga gods samt ansvarsbestämmelser. Beträffande socialstyrelsens förslag i dessa de­ lar torde jag få hänvisa till 12 § samt 19—28 §§ i förslaget. I yttrandena över socialstyrelsens förslag ha vissa erinringar gjorts mot de av styrelsen föror­ dade bestämmelserna. I de flesta yttrandena ha bestämmelserna dock ej föranlett erinran. I betänkandet med förslag till ändrad lagstiftning angåen­ de handel med skrot, lump och begagnat gods ha de sakkunniga (s. 114— 119) förordat vissa ändringar i hithörande delar av socialstyrelsens förslag till pantlåneförordning. Dessa ändringsförslag ha i yttrandena över de sak­ kunnigas betänkande i allmänhet icke mött några invändningar. Någon när­ mare redogörelse för yttranden över socialstyrelsens och de sakkunnigas förslag synes icke erforderlig. Det torde vara tillräckligt att här i korthet angiva de viktigare ändringar i förhållande till gällande rätt, som jag anser mig böra förorda. Pantlånerörelses utövare har ålagts ovillkorlig skyldighet att avkräva okänd pantsättare tillfredsställande legitimation. Förbud har meddelats mot att pantlånerörelser såsom pant mottaga säng- eller barnkläder samt föremål, vilka kunna antagas vara smittofarliga eller behäftade med ohyra. Bestämmelserna om vad pantboken skall innehålla ha utvidgats. Sålunda har föreskrivits, att i boken skall införas pantens eller panternas antal, mått eller vikt ävensom i förekommande fall fabrikat och tillverkningsnummer eller annat särskilt kännemärke. Därjämte skola antecknas arten av och numret å legitimationshandling, som pantsättaren må ha företett. Då pant löses, skall anteckning göras om dagen härför samt om pantlösarens för- och tillnamn, yrke och bostad. De föreskrivna anteckningarna kunna få göras i annan ordning än i bok, om länsstyrelsen lämnar sitt medgivande därtill. För underlättande av polisens spaningsarbete har föreskrivits, att polismyn­ digheten i orten äger ålägga utövare av pantlånerörelse att anmäla förvärv av föremål av visst eller vissa slag. Polismyndighet, som funnit anledning till anmärkning med avseende å pantlånerörelse, har ålagts att göra anmä­

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 29

lan därom till länsstyrelsen. Anmälningsskyldighet har även i vissa fall in­ förts för åklagare vid åtal mot utövare av pantlånerörelse eller föreståndare. Straffbestämmelserna ha något skärpts. Icke i något fall har dock stad­ gats strängare straff än dagsböter. Den i 8 § 1918 års förordning förekom­ mande straffbestämmelsen för vårdnadshavare har i enlighet med vad de sakkunniga förordat ej medtagits i förslaget, enär den synts vara alltför sträng. Den torde f. ö. knappast ha tillämpats. Vidare bär ansetts att an­ ledning saknas att i förslaget upptaga någon motsvarighet till stadgandet i 11 § 1918 års förordning, att till böter enligt förordningen icke må dömas, om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

I lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, vilken lag numera gäller allenast för aktiebolag som driva pantlånerörelse, stadgas vissa avvikelser från allmänna aktiebolagslagens regler. Sålunda skall Kungl. Maj :ts stadfästelse sökas å bolagsordning för pantiåneaktiebolag. Kungl. Maj :t prövar bl. a. huruvida med avseende på vidden och beskaffenheten av bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. Å ändring i bo­ lagsordning skall likaledes sökas Kungl. Maj :ts stadfästelse. Utan att stad­ fästelse meddelats må bolag av ifrågavarande slag ej registreras eller änd­ ring av bolagsordning införas i aktiebolagsregistret. — Motiveringen för att beträffande pantiåneaktiebolag kräva stadfästelse å bolagsordning och änd­ ring däri bär angivits vara att det med hänsyn till arten av dessa bolags verksamhet syntes ur det allmännas synpunkt lämpligt. Bolagsordningarna för pantiåneaktiebolag äro för närvarande tämligen ensartade. Bolagets verksamhet brukar angivas ha till föremål att betjäna allmänheten med lån mot pant av lös egendom, som hos bolaget förvaras. Vidare erinras, att bolaget är skyldigt ställa sig till efterrättelse låneliolagslagen och förordningen angående idkande av pantlånerörelse även­ som de ytterligare bestämmelser som eljest äro eller bliva stadgade för bo­ lag av ifrågavarande slag. Beträffande vissa av bolagen ha särskilda före­ skrifter meddelats om avsättningar till reservfonden, varjämte vinstutdel­ ningen stundom är maximerad. Med det system för offentlig kontroll — även i socialt och ekonomiskt hänseende — över pantlånerörelse, som jag i det föregående förordat, och efter ikraftträdandet av 1944 års aktiebolagslag synes behov ej förefinnas att kräva särskild stadfästelse å pantaktiebolags bolagsordning. Jag föreslår därför att 1911 års lånebolagslag upphäves. Lagen om pantlånerörelse föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1950. Pantlånerörelse, som vid tiden för ikraftträdandet med vederbörligt till­ stånd utövas, synes böra få fortsättas under viss lid, förslagsvis fem år, efter nämnda tidpunkt, utan att nytt tillstånd erfordras. Det torde böra före­ skrivas att vid sådan rörelses fortsatta bedrivande bestämmelserna i lagen om pantlånerörelse skola iakttagas och att länsstyrelsen så snart ske kan

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

skall för rörelsen meddela föreskrifter, som i 6 § av lagen omförmälas. Å ett låneförhållande, som uppkommit före lagens ikraftträdande, bli följakt­ ligen efter utgången av år 1949 — oavsett vad avtalet kan innehålla däremot stridande — tillämpliga bl. a. de av länsstyrelsen meddelade bestämmelser­ na om låneavgift och lagens bestämmelser om förfallotid, om pantrealisa­ tion och om underättelse angående överskott, som uppkommit vid realisa­ tion.

Hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartemen­ tet upprättats förslag till lag om pantlånerörelse. Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den lydelse bihang till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regerings­ formen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Carl Gustaf Gyllenhaal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 31

Bihang.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:)

Nr 387 Förslag Förordning angående idkande till av pantlånerörelse; lag om pantlånerörelse.

given Stockholms slott den 28 maj 1918. Härigenom förordnas som följer.

Rätten att idka pantlånerörelse m. m.

1 §• 1 §• Ej må någon såsom yrke driva Lånerörelse, i vilken lösören mot­ tagas såsom pant (pantlånerörelse), pantlånerörelse utan att hava därtill må icke utövas utan tillstånd av läns­ erhållit behörigt tillstånd. Sådant till­ styrelsen. stånd sökes hos länsstyrelsen med uppgift om stället, varest rörelsen Tillstånd må meddelas endast om behov av rörelsen anses föreligga och skall utövas. Länsstyrelsen har att in­ skall företrädesvis lämnas antingen hämta utlåtande över ansökningen i stad ej mindre av poliskammare, där kommun eller ock bolag eller ekono­ sådan finnes, eller i annat fall av ma­ misk förening som har till syfte att gistrat eller stadsstyrelse än även av driva rörelsen på villkor, fördelaktiga för låntagarna, och utan rätt för del­ stadsfullmäktige eller, där sådana ej ägare eller annan att njuta del i vinst. finnas, allmän rådstuga samt å lan­ Enskild person må beviljas till­ det såväl av kommunalnämnd som av stånd endast om han gjort sig känd kommunalstämma eller kommunal­ fullmäktige, där sådana finnas. Till­ för redbarhet och ordentlighet och i .övrigt anses lämplig. stånd må meddelas, endast för så vitt Tillstånd meddelas för viss tid, behov av den ifrågasatta pantlånerö­ högst tio år. relsen prövas föreligga och allenast åt den, som råder över sig och sin egen­ dom och i övrigt finnes lämplig. Om­ byte av ställe för rörelsens bedrivan­ de får ej ske utan anmälan därom hos den myndighet, som meddelat till­ ståndet.

2 §•

Ansökning om tillstånd att idka pantlånerörelse göres hos länsstyrel­ sen i det län, där rörelsen skall be­ drivas. Ansökningen skall innehålla uppgift om ort och lokal för rörelsen samt om de låneavgifter och övriga lånevillkor som sökanden ämnar tilllämpa. Länsstyrelsen har att inhämta ytt­ rande över ansökningen av kommu­ nens beslutande myndighet och av polismyndigheten i orten.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:) 14 §. 3 §• Pantlånerörelse må jämväl idkas Där pantlånerörelse bedrives av av bolag eller av kommun, dock un­ kommun, bolag eller ekonomisk för­ der villkor att sådant sker genom fö­ ening skall för rörelsen finnas an­ reståndare, vilken är ansvarig för rö­ ställd särskild föreståndare, vilken relsens behöriga utövande, som om är ansvarig för rörelsens behöriga ut­ han dreve den för egen räkning; och övande. gälle för övrigt i avseende å förestån­ Utövas rörelsen av bolag eller eko­ daren samt beträffande rörelsen i till­ nomisk förening, skall föreståndaren lämpliga delar vad här ovan stadgats. vara godkänd av länsstyrelsen. God­ kännande må meddelas endast den, som uppfyller de i 1 § tredje stycket stadgade villkoren. Avgår av länsstyrelsen godkänd föreståndare må rörelsens utövare, under förutsättning att ansökan om godkännande av ny föreståndare ofördröj ligen göres, i avbidan på be­ slut härom utse person som uppfyl­ ler villkoren i 1 § tredje stycket att tills vidare vara ansvarig förestån­ dare i den avgångnes ställe.

4 §• Har utövare av pantlånerörelse av­ lidit må rörelsen för dödsboets räk­ ning fortsättas under ett år av åter­ stående tillståndstid. Rörelsen må lik­ väl utövas endast genom ansvarig fö­ reståndare, som i 3 § omförmäles; för tiden till dess föreståndare god­ känts av länsstyrelsen skall vad i tredje stycket nämnda paragraf stad­ gas äga motsvarande tillämpning.

6 §• 5 §. Tillstånd till pantlånerörelse för­ Tillstånd att idka pantlånerörelse verkas och kan ej ånyo erhållas av samt godkännande av föreståndare den, som dömes till ansvar för tjuv- må återkallas när anmärkningar mot nadsbrott, eller, med avseende å hos rörelsens skötsel eller mot vederböhonom anträffat stulet gods, befinnes randes lämplighet därtill föranleda. skyldig till ansvar enligt 3 kap. 10 § strafflagen. Lag samma vare för den, som mera än en gång dömts till an­ svar för överträdelse av stadgande i 3 eller 5 § av denna förordning; och kan för övrigt länsstyrelsen, om pant­ lånare finnes ej vara lämplig att ut­ öva rörelsen, meddela förbud för ho­ nom att vidare idka densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 33

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:) Huvudgrunder för pantlånerörelses bedrivande.

6 §•

Vid meddelande av tillstånd till pantlånerörelse skall länsstyrelsen fastställa låneavgifter för rörelsen. Länsstyrelsen skall därjämte angiva den lokal, som må användas, meddela erforderliga bestämmelser om pants vård och förvaring samt lämna de ordningsföreskrifter med avseende å rörelsen, som kunna anses påkallade.

7 §• Låneavgiften skall utgå med viss procent av lånebeloppet. Utövare av pantlånerörelse må ej taga eller betinga sig vederlag för lån annorledes än i form av låneavgift, ej heller fordra eller mottaga skuld­ förbindelse å lånebeloppet.

2 §- 8 §•

Pantlånare är pliktig över rörelsen Vid pantsättning skall låntagaren föra bok, varav i ordentlig nummer­ tillställas särskilt bevis om pantsätt­ följd kan inhämtas upplysning om ningen (pantsedel). Pantsedel skall varje av honom mot pant utlämnat innehålla uppgift om dagen för pant­ lån, dag, då sådant skett, villkoren sättningen, lånesumman, låneavgif­ därför och pantens beskaffenhet samt ten och övriga lånevillkor ävensom pantsättares namn, yrke och hem­ om pantens eller panternas art samt vist; och vare pantlånare skyldig vid antal, mått eller vikt. Låneavgiften pants mottagande tillställa låntaga­ skall vara angiven i procent för år ren ett med lånets bokförda nummer räknat. försett bevis, innehållande uppgift å dagen, då pantsättningen ägt rum, lånesumman, villkoren för lånet samt pantens beskaffenhet. 9 §. Panterna skola hållas försäkrade mot brand- och vattenskada samt stöld till belopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån ökad med 25 procent.

10 §.

Lån i pantlånerörelse må icke i nå­ got fall anses förfallet till betalning tidigare än fyra månader efter dess utlämnande. Oavsett avtalad lånetid är låntaga­ re berättigad att, närhelst han så öns- 3 Dihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 201.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:)

kar intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagits, inlösa panten.

11 §•

Har lån förfallit till betalning, må panten försäljas. Åtgärder för försäljning må dock ej utan särskild begäran från lån­ tagaren vidtagas tidigare än två må­ nader efter lånets förfallodag. För­ säljningen må ej ske annorledes än å offentlig auktion å den ort, där pant­ sättningen ägt rum, eller, då panten är å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällan­ de börspris. Försäljning å auktion skall minst åtta dagar i förväg kungöras i tidning inom orten med angivande tillika av lånets förfallodag.

12 §.

Lämnar vid pantförsälj ning erhål­ len köpeskilling, sedan därifrån av­ dragits lånesumman, låneavgiften och försäljningskostnaden, överskott å minst tio kronor, skall pantsättaren snarast möjligt på egen bekostnad underrättas därom genom rekommen­ derat brev.

13 §. Från bestämmelserna i 7 § andra stycket, 9 §, 10 § första stycket och It § andra stycket må länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro, med­ dela undantag.

14 §. Pantlånerörelse står under tillsyn av länsstyrelsen, som har att genom inspektion eller på annat lämpligt sätt övervaka att rörelsen bedrives i överensstämmelse med bestämmel­ serna i denna lag och de av länssty­ relsen med stöd av 6 § meddelade föreskrifterna. Finner länsstyrelsen på grund av ändrade förhållanden eller av annan anledning erforder­ ligt att nya sådana föreskrifter med­ delas eller att gällande låneavgifter jämkas eller att ändring eljest vid­ tages av givna föreskrifter, skall

Kungl. Maj ds proposition nr 201. 35

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:)

länsstyrelsen meddela förordnande därom. Utövare av pantlånerörelse och fö­ reståndare för sådan rörelse äro skyl­ diga att tillhandahålla länsstyrelsen erforderliga uppgifter om rörelsen samt att låta länsstyrelsen få del av rörelsens bokföring ävensom tillträde till lokalerna.

15 §.

I pantlånerörelses lokal skola den­ na lag samt tillståndsbeviset för rö­ relsen och de särskilda föreskrifter, som lämnats av länsstyrelsen, finnas tillgängliga för allmänheten.

Kontrollföreskrifter m. m.

16 §.

Pant må mottagas endast från den, som är känd för pantlånerörelsens utövare eller hans personal eller ock kan legitimera sig på ett tillfredsstäl­ lande sätt.

3 §. 17 §.

Pantlånare eller hans biträde må ej Ej må pant mottagas från den, som för rörelsen mottaga föremål såsom är berusad eller ej fyllt 18 år. pant från den, som ej fyllt 18 år eller Såsom pant må icke mottagas fö­ som är berusad, även om föremålet remål, vilket kan antagas vara smitutbjudes för annans räkning. tofarligt eller behäftat med ohyra, ej heller i något fall säng- eller barn­ kläder.

2 §. 18 §.

Pantlånare är pliktig över rörelsen över pantlånerörelse skall föras föra bok, varav i ordentlig nummer- hok (pantbok), av vilken i löpande följd kan inhämtas upplysning om nummerföljd kan inhämtas upplysvarje av honom mot pant utlämnat ning om varje utlämnat lån, dagen lån, dag, då sådant skett, villkoren för pantsättningen, villkoren för lådärför och pantens beskaffenhet samt net, pantens eller panternas art och pantsättares namn, yrke och hemvist; antal, mått eller vikt ävensom i föreoch vare pantlånare skyldig vid pants kommande fall fabrikat och tillverk­ mottagande tillställa låntagaren ett ningsnummer eller annat särskilt med lånets bokförda nummer försett kännemärke, vidare om dag då panbevis, innehållande uppgift å dagen, ten löses. Därjämte skola antecknas

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:) då pantsättningen ägt rum, lånesum- pantsättares och pantlösares för- och man, villkoren för lånet samt pantens tillnamn, yrke och bostad samt arten beskaffenhet. av och numret å legitimationshandling, som må hava företetts. Pantbok må, därest så finnes lämpligt, föras i särskilda avdelningar. Pantbok skall vara inbunden och försedd med fortlöpande sidtal. Där länsstyrelsen det medgiver må anteckningarna göras i annan ord­ ning än i bok; om dylika anteckning­ ar skall i tillämpliga delar gälla vad om pantbok är stadgat. Varje pant skall förses med samma nummer som dess nummer i pant­ boken. 5 §. 19 §. Efter anmälan av polismyndighet, Efter anmälan av polismyndighet att föremål förkommit eller olovligen att gods förkommit eller olovligen frånhänts ägaren, vare pantlånare frånhänts ägaren vare utövare av pliktig att ofördröjligen undersöka, pantlånerörelse eller föreståndare för huruvida föremålet finnes i hans be­ sådan rörelse pliktig att ofördröjligen sittning och huruvida uti den i 2 § undersöka om godset finnes i hans omförmälda bok förekommer anteck­ besittning och om han innehar nå­ ning om detsamma. Vinnes upplys­ gon anteckning om detsamma. Vin­ ning om föremålet, skall pantlånaren, nes upplysning om godset, skall po­ så fort ske kan, därom lämna myn­ lismyndigheten så fort ske kan un­ digheten underrättelse. derrättas därom. Erhåller pantlånare annorledes än Erhåller utövare av pantlånerörel­ nu sagts kännedom om att den, som se eller föreståndare annorledes än för pantsättning hos honom utbjuder nu sagts kännedom om att den, som föremål, olovligen åtkommit detsam­ för pantsättning utbjuder gods, olov­ ma eller av annan anledning icke äger ligen åtkommit detsamma eller av an­ rätt att pantsätta föremålet, eller får nan anledning icke äger rätt att pant­ pantlånare skälig anledning till miss­ sätta det, eller får han skälig anled­ tanke därom, vare han likaledes skyl­ ning till misstanke därom, vare han dig att genast underrätta vederbö­ skyldig att genast underrätta polis­ rande polismyndighet. myndigheten i orten. Skriftliga meddelanden från polis­ myndigheten rörande gods skola un­ der en tid av ett år förvaras ordnade i tidsföljd eller i annan ordning, som anvisas av polismyndigheten.

4 §. 20 §.

Polismyndighet äger, då den där­ Polismyndigheten i orten äger åläg­ till finner skäl, undersöka pantlåna­ ga utövare av pantlånerörelse att till res lager samt granska hans bokfö­ polismyndigheten anmäla förvärv av ring. Pantlånare eller hans ställföre­ föremål av visst eller vissa slag. trädare vare pliktig att därvid till­

21 §.

handahålla pantsatt föremål eller över rörelsen förd bok, vars gransk­ Utövare av pantlånerörelse vare ning påkallas, samt att tillhandagå skyldig låta polismyndighet under-

Kungl. Alaj.ts proposition nr 201. 37

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:) med upplysningar. Finnas särskilda söka rörelsens lokaler samt granska ordningsföreskrifter vara av nöden i pantboken. fråga om rörelsens bedrivande, äge polismyndighet ock meddela dylika föreskrifter.

22 §.

Då med avseende å rörelsen före­ ligger anledning till anmärkning, skall polismyndigheten göra anmä­ lan därom till länsstyrelsen samt föreslå de åtgärder, som kunna vara erforderliga. Åtalas utövare av pant­ lånerörelse eller föreståndare för så­ dan rörelse för brott, som omförmäles i 12 eller 20—23 kapitlen straff­ lagen, eller för förseelse mot denna lag, skall åklagaren så snart ske kan underrätta länsstyrelsen om åtalet samt om utgången av målet. 23 §. Nedlägges pantlånerörelse eller av­ går föreståndare, skall rörelsens ut­ övare ofördröj ligen göra anmälan därom till länsstyrelsen.

Straffbestämmelser m. m.

7 §. 24 §. 1 mom. Den, som utan behörigt 1 mom. Den som idkar pantlåne­ tillstånd idkar pantlånerörelse, böte rörelse utan att enligt föreskrifterna från och med femtio till och med fem­ i denna lag vara därtill berättigad, hundra kronor. straffes med dagsböter. 2 mom. Underlåter pantlånare att Till samma ansvar vare den för­ anmäla ombyte av ställe för rörelsens fallen utövande eller att föra bok, så inrät­ 1) som utövar rörelse, som i 3 el­ tad som i 2 § sägs, eller att avlämna ler 4 § avses, annorledes än genom sådant bevis, som i samma paragraf behörig föreståndare, eller nämnes, böte från och med fem till 2) som bryter mot de av länssty­ och med tvåhundra kronor. relsen med stöd av 6 eller 14 § med­ Till samma ansvar vare den förfal­ delade föreskrifterna eller mot be­ len, som bryter mot föreskrift i 4 el­ stämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra ler 5 §. eller tredje stycket, 14 § andra styc­ 3 mom. För överträdelse av stad­ ket, 17 §, 19 § första eller andra gandet i 3 § vare straffet böter från stycket eller 21 §. och med tjugufem till och med två­ 2 mom. Förseelse mot 8, 12, 15, hundra kronor. 16 eller 18 §, 19 § tredje stycket eller 23 § straffes med böter från och med fem till och med tre hundra kronor. 8 §• Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlånare eller hans biträde för

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:) pantsättning utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom. sägs, där det ej kan antagas, att ut­ bjudandet skett mot hans uttryckli­ ga föreskrift eller eljest honom ove­ tande.

9 §• Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot bestämmelserna i denna förordning, fortsätter eller förnyar samma förse­ else, skall för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till böter, som för förseelsen äro stad­ gade.

10 §. 25 §. För förseelse, som med husbondes Utövare av pantlånerörelse så ock vetskap begås av hans hustru, hus­ föreståndare ansvarar för förseelse folk eller i hans arbete antagen per­ mot denna förordning, som begås av son, ansvare husbonden såsom vore person, anställd i rörelsen, liksom förseelsen begången av honom själv. vore förseelsen begången av honom själv, därest ej omständigheterna gö­ ra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

11 §. •

Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

12 §. 26 §.

Böter enligt denna förordning till­ Böter enligt denna lag tillfalla kro­ falla kronan. nan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

13 §. Förseelse mot de i denna förord­ ning givna föreskrifter åtalas vid po­ lisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående besvär i brottmål är för­ ordnat.

Kungi. Maj:ts proposition nr 201. 39

(Gällande bestämmelser:) (Förslaget:) 14 §. Pantlånerörelse må jämväl idkas av bolag eller av kommun, dock un­ der villkor att sådant sker genom fö­ reståndare, vilken är ansvarig för rö­ relsens behöriga utövande, som om han dreve den för egen räkning; och gälle för övrigt i avseende å före­ ståndaren samt beträffande rörelsen i tillämpliga delar vad här ovan stad­ gats. 27 §. Över polismyndighets beslut enligt denna lag må besvär anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhållit del av beslu­ tet. Talan mot länsstyrelses beslut fö­ res hos Konungen genom besvär i den ordning som är bestämd för överkla­ gande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Polismyndighets och länsstyrelses beslut skola lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1950. Genom lagen upphävas förordning­ en den 28 maj 1918 (nr 387) angå­ ende idkande av pantlånerörelse och lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag, som driva låne­ rörelse. Pantlånerörelse, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt till­ stånd utövas, må under iakttagande av de i denna lag meddelade bestäm­ melserna fortsättas under en tid av fem år efter nämnda tidpunkt, utan att nytt tillstånd erfordras. För sådan rörelse skall länsstyrelsen så snart ske kan meddela föreskrifter, som i 6 § omförmälas.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga.

Socialstyrelsens förslag

till

förordning angående idkande av pantlånerörelse.

1 §•

Ej må pantlånerörelse drivas utan att tillstånd därtill erhållits. Sådant tillstånd må endast beviljas kommun, allmännyttigt bolag eller aktiebolag med en till högst 5 procent begränsad vinstutdelning. Tillstånd att driva pantlånerörelse må meddelas endast såvida behov av den ifrågasatta pantlånerörelsen föreligger. I andra fall än där dylikt tillstånd erhållits må ej i firma eller vid be­ teckning av rörelse användas ordet pant.

2 §•

Tillstånd att driva pantlånerörelse sökes hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen skall utövas. I ansökningen skall lämnas uppgift om ort och lokal, varest rörelsen är avsedd att bedrivas, samt om de låneavgifter, som sökan­ den ämnar betinga sig i rörelsen. Vidare skall uppgift lämnas om de av­ löningsförmåner, som skola utgå till föreståndaren för rörelsen och övrig personal. Länsstyrelsen har att över ansökningen inhämta yttrande dels i stad av poliskammare, där sådan finnes, eller i annat fall av magistrat eller kom­ munalborgmästare samt å landet av kommunalnämnd och polismyndighe­ ten i orten, dels ock av vederbörande fattigvårdsstyrelse och hälsovårds­ nämnd. När pantlånerörelse upphör att bedrivas, skall anmälan därom göras till länsstyrelsen. 3 §. För kommunal pantlånerörelse skall finnas en för rörelsens drivande an­ svarig styrelse, vars ledamöter utses av kommunen.

4 §•

Pantlånerörelse skall idkas genom föreståndare, vilken är ansvarig för rörelsens behöriga utövande. Som föreståndare må ej användas annan än den, som blivit av länssty­ relsen godkänd. Meddelat tillstånd kan av länsstyrelsen återkallas, när om­ ständigheterna därtill föranleda. Ej må annan godkännas som föreståndare än den, som råder över sig och sin egendom och i övrigt finnes lämplig för rörelsens bedrivande. Den, som jämlikt 22 § förverkat rätt att förestå pantlånerörelse, må ej godkän­ nas som föreståndare. 5 §. Vid meddelande av tillstånd till idkande av pantlånerörelse skall angivas den lokal, där rörelsen må bedrivas, samt de låneavgifter, vilka må betingas. Länsstyrelsen äger meddela bestämmelser rörande pantlånelokalens be­ skaffenhet och inredning, tid för dess öppethållande samt avlöningsförmå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 41

ner till rörelsens personal ävensom giva de närmare föreskrifter, som i öv­ rigt finnas erforderliga för att rörelsen skall bedrivas på ett tillfredsstäl­ lande sätt. Då tillstånd till pantlånerörelse beviljas, skall länsstyrelsen utfärda tillståndsbevis med angivande av samtliga de föreskrifter i avseende å rörel­ sens utövande, som lämnats vid tillståndets meddelande.

6 §•

Länsstyrelsen skall utse därtill lämplig person att deltaga i den årliga revisionen av pantlånerörelses räkenskaper och förvaltning. Länsstyrelse bestämmer revisorns arvode. Kostnaderna härför skola gäldas av rörelsen. Revisorn skall till länsstyrelsen avgiva redogörelse för revisionen. Det åligger styrelse för pantlånerörelse att årligen före mars månads ut­ gång till länsstyrelsen insända berättelse över föregående kalenderårs verk­ samhet. I berättelsen skall intagas balansräkning vid verksamhetsårets ut­ gång samt specifikation av inkomster och utgifter under året ävensom för­ slag till disposition av rörelsens nettovinst. Länsstyrelsen skall granska de sålunda lämnade uppgifterna samt på grundval av granskningen dels godkänna eller föreskriva ändring i förslaget till rörelsevinstens disposition, dels tillse att de för rörelsen fastställda låneavgifterna icke äro högre än som erfordras för skälig förräntning av i rörel­ sen investerat kapital, dels ock föreskriva de omläggningar av rörelsens ekonomiska skötsel, som betingas av omständigheterna. När anledning därtill förekommer, må länsstyrelse återkalla beviljat till­ stånd ävensom i andra avseenden än tidigare i denna paragraf avses med­ dela ändrade villkor eller bestämmelser för verksamheten.

7 §•

Försättes bolag, som driver pantlånerörelse, i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas under en tid av högst ett år efter första borgenärssammanträdet i konkursen. Det åligger konkursbo, som ämnar fortsätta rörelsen att därom inom en månad efter första borgenärssammanträdet i konkursen göra anmälan hos länsstyrelsen med uppgift därvid tillika å den person, som antagits till före­ ståndare för rörelsen. Hinder möter icke för konkursbo att såsom förestån­ dare antaga i rörelsen tidigare anställd föreståndare eller tjänsteman. Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare an­ tagne icke vara därtill lämplig, anses tillståndet hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten gick till ända eller beslut i frågan med­ delades. 8 §• Den lokal, som nyttjas för pantlånerörelse, skall vara ljus, torr och luftig, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek samt hål­ las i ordentligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande skick. För pan­ ternas förvaring och vård skola lämpliga anordningar till förekommande av smittfara vara vidtagna inom lokalen. Ombyte av lokal för rörelsens bedrivande må ej ske med mindre läns­ styrelsen därtill giver sitt bifall; skolande därvid tillfälle beredas de i 2 § 2 stycket angivna myndigheter att yttra sig.

9 §•

Lokalen skall utvändigt vara försedd med skylt, som tydligt angiver rö­ relsens namn.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

I lokalen skola ett exemplar av denna förordning samt bestyrkt avskrift av det tillståndsbevis, som gäller för rörelsens innehavare, ävensom av de särskilda föreskrifter i avseende å rörelsens utövande, som må hava läm­ nats av länsstyrelsen, vara på lämpligt ställe tillgängliga för allmänheten.

10 §. Panterna skola hållas avskilda från andra föremål och förvaras på ett överskådligt och ur hygienisk synpunkt tillfredsställande sätt samt skola väl vårdas.

11 §•

Pantlånerörelse skall i inländskt försäkringsbolag med vederbörligen fast­ ställd bolagsordning hava panterna försäkrade mot brand- och vattenskada samt stöld till belopp, motsvarande minst summan av utlämnade lån ökad med 25 procent.

12 §.

I pantlånerörelse skall föras bok över rörelsen (pantbok), varav i ordent­ lig nummerföljd kan inhämtas upplysning om varje i rörelsen mot pant ut­ lämnat lån, dag då pantsättning skett, villkoren därför och pantens art samt pantsättarens namn, yrke och hemvist. Låntagare, som ej är för rörelsens föreståndare eller övriga personal känd, är skyldig förete legitimation. Legitimationshandlingens art skall angivas i pantboken. Varje pant skall förses med nummer lika med det, varunder anteckning om pantsättningen införts i pantboken.

13 §. Vid pantsättning skall låntagaren tillställas ett med lånets bokförda num­ mer försett bevis (pantsedel), innehållande uppgift å dagen, då pantsätt­ ningen ägt rum, lånesumman, låneavgiften och övriga villkor för lånet samt pantens art. Låneavgiften skall därvid angivas jämväl i visst krontal för ett hundra kronor för år räknat. 14 §. Låneavgiften skall innefatta hela gottgörelsen för lånet och beräknas efter visst belopp för ett hundra kronor av lånebeloppet. Det är i pantlånerörelse förbjudet att för utlämnande av lån mot pant taga eller betinga vederlag i annan form än låneavgift, som ovan sägs, även­ som att förutom pant fordra eller mottaga skuldförbindelse å lånebeloppet.

15 §. Låneavgift må beräknas till tiden för inlösen eller i fall, som i 17 § av­ ses, till tiden för försäljningen, varvid hinder ej möter att räkna del av månad såsom hel månad.

16 §. Även om kortare lånetid skulle vara avtalad, anses lånet likväl ej för fallet tidigare än fyra månader efter dess utlämnande. Oavsett avtalad lånetid är pantsättaren berättigad att, när helst han så önskar och intill dess åtgärder för pantens försäljning vidtagas, inlösa panten. 17 §. Har mot pant utlämnat lån förfallit till betalning utan att lånet blivit inlöst, må panten försäljas å offentlig auktion eller, då fråga är om å fond­ börs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris;

Kungi. Maj.ts proposition nr 201. 43

dock må sådan försäljning ej äga rum tidigare än två månader efter förfallodagen. Där ej fråga är om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där pantsättningen skett. Auktionen skall minst åtta dagar, innan den hålles, kungöras i tidning inom orten, därvid jämväl vederbörande pantsedlars nummer skola angivas. 18 §. Med den köpeskilling, som erhållits vid försäljningen, må täckas fordran till kapital och låneavgift ävensom samtliga med fordringens utfående för­ enade kostnader. Därest överskott å minst tio kronor uppstått, skall pantsättaren på egen bekostnad så snart ske kan efter försäljningen i rekommenderat brev under uppgiven adress lämnas underrättelse om överskottet. Vid försäljningen uppkommande överskott skola bokföras särskilt och insättas å bankräkning samt tillhandahållas pantsedelns innehavare under tio år efter försäljningsdagen, därest han inom sagda tid giver sig tillkänna, men tillfaller eljest pantlåneinrättningen. 19 §. I pantlånerörelse må ej mottagas föremål såsom pant från den, som ej fyllt 18 år, eller som är berusad, även om föremålet utbjudes tör annans räkning, ej heller från den, beträffande vilken polismyndighet meddelat för­ bud, varom i 20 § 3 stycket sägs. Såsom pant må icke mottagas sängkläder eller barnkläder eller sådana kläder eller föremål, som på grund av smuts eller eljest kunna antagas vara smittfarliga, ej heller föremål, som kunna antagas vara erhållna genom fattigvård eller annan offentlig understödsverksamhet eller ock genom en­ skild välgörenhet. 20 §. Polismyndighet och hälsovårdsnämnd i orten äga undersöka pantlåneinrättnings lokaler och lager, varjämte polismyndigheten äger granska rörel­ sens bokföring. Vidare äger fattigvårdsstyrelse i orten taga del av inrätt­ ningens pantbok. Rörelsens föreståndare vare pliktig att i dessa fall till­ handahålla pantsatta föremål och över rörelsen förda böcker samt att tillhandagå med upplysningar. Då så finnes av företagen undersökning eller granskning påkallat, skall polismyndigheten eller hälsovårdsnämnden därom hos länsstyrelsen göra anmälan, åtföljd av förslag till de åtgärder eller föreskrifter, som anses er­ forderliga. Sådan anmälan skall jämväl av polismyndighet göras, där före­ ståndaren eljest finnes underlåta att ställa sig till efterrättelse de för rörel­ sens utövande i denna förordning eller annorstädes vederbörligen medde­ lade föreskrifter eller i övrigt finnes ej vara lämplig att utöva pantlåne­ rörelse. På framställning av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd eller då eljest synnerliga skäl därtill föreligga äger polismyn­ dighet meddela pantlånerörelse i orten förbud att för pantsättning mottaga föremål från viss angiven person. 21 §. Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen frånhänts ägaren, vare föreståndaren pliktig att ofördröjligen undersöka,

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

huruvida föremålet finnes i rörelsens besittning och huruvida uti pantboken förekommer anteckning om detsamma. Vinnes upplysning om föremålet, skall föreståndaren, så fort ske kan, därom lämna myndigheten under­ rättelse. Erhåller föreståndare annorledes än som sagts kännedom om att den, som för pantsättning hos inrättningen utbjuder föremål, olovligen åtkommit detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att pantsätta föremålet, eller får föreståndare skälig anledning till misstanke därom, vare han lika­ ledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

22 §.

Den som dömes till ansvar för något eller några av följande brott, näm­ ligen förfalskning, tjuvnad, bedrägeri, utpressning, ocker, häleri, försking­ ring eller gäldenärsbrott, må ej, där brottet blivit begånget under tid, då han förestått pantlånerörelse, densamma vidare förestå. Vad nu sagts gäller även i fråga om den, som mer än en gång dömts till ansvar för överträ­ delse av stadgande i 19 eller 21 § av denna förordning. Det åligger vederbörande domstol att ofördröj ligen till länsstyrelsen i det län, där rörelsen bedrives, insända avskrift av utslaget.

23 §. Den som, utan att enligt föreskrifterna i denna förordning vara därtill berättigad, idkar eller förestår pantlånerörelse, straffes med dagsböter, minst fem. Förseelse mot 1 § 3 stycket, 6 § 2 stycket, 8, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 19 §§, 20 § 1 stycket eller 21 § så ock mot de föreskrifter, som av länsstyrelse meddelas med stöd av 5 § 2 stycket, straffas med böter från och med fem till och med två hundra kronor.

24 §. Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlåneinrättning för pantsättning utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den omyndige åligger, straffas så, som i 23 § 2 stycket sägs, där det ej kan antagas, att utbjudandet skett mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest honom ovetande.

25 §. Har någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot bestämmelserna i denna förordning, fortsatt samma förseelse och på denna grund ånyo åtalats, skall såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal förbrutit. 26 §. Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

27 §. Böter enligt denna förordning tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. 28 §. Förseelse mot de i denna förordning givna föreskrifter åtalas vid polis­ domstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller, där

Kungi. Maj:ts proposition nr 201. 45

sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet angående besvär i brottmål är förordnat.

Denna förordning träder i kraft den Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 maj 1918 (nr 387) angående idkande av pantlånerörelse, därvid skall iakttagas, att förordning­ ens bestämmelser fortfarande skola tillämpas å förseelse, som begåtts un­ der förordningens giltighetstid. Där bolag eller kommun på grund av tillstånd enligt äldre författning idkar pantlånerörelse, må denna fortsättas även efter det förordningen trätt i kraft under iakttagande av de i förordningen meddelade föreskrifter. Där­ vid skall iakttagas, att aktiebolag må av den i rörelsen uppkomna vinsten utdela så mycket som svarar mot 5 procent å det i rörelsen vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande investerade kapitalet. Såsom förut­ sättning för rörelsens fortsatta bedrivande gäller, att anmälan om rörelsen med uppgift om föreståndare skett hos länsstyrelse före nyssnämnda dag. Enskild person, som vid förordningens ikraftträdande i behörig ordning idkar pantlånerörelse, må av länsstyrelse för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari 1953 erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten. Under avvecklingsperioden skall dylik enskild pantlånerörelse i tillämpliga delar vara underkastad föreskrifterna i denna förordning. I samband med meddelande av tillstånd, varom här är fråga, skall länsstyrelse förordna därtill lämplig person till tillsynsman över rörelsen. Tillsynsmannen skall årligen lämna länsstyrelse redogörelse för rörelsens bedrivande.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 31 mars 1M9.

Närvarande:

justitieråden G eijer , D ahlman , L ech , regeringsrådet Q uensel .

Enligt lagrådet den 5 mars 1949 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 febru­ ari 1949, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat för­ slag till lag om pantlånerörelse. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av e. o. hovrättsassessorn A. Brunnberg.

Förslaget föranledde följande yttranden.

8 §.

Lagrådet: Å pantsedel lärer även böra antecknas det nummer, under vilket lånet enligt 18 § skall införas i pantboken.

10 §. Lagrådet: Då länsstyrelsen enligt 13 § kan medgiva undantag från regeln i 10 § första stycket, torde det där förekommande uttrycket »icke i något fall an­ ses förfallet till betalning» böra utbytas mot uttrycket »ändå att annat av­ talats, icke anses förfallet till betalning». 11 §. Lagrådet: Efter sin ordalydelse innebär föreskriften i tredje stycket att kungörelsen om pantauktionen städse och således även när ett större antal panter skola försäljas skall angiva varje låns förfallodag. Detta skulle medföra att kun­ görelsen kunde bli mycket vidlyftig och kostsam. Emellertid synes föreskrif­ ten ej vara avsedd att tolkas så, utan lärer meningen vara, att om flera panter skola säljas å samma auktion det skulle räcka med en för alla lånen gemensam uppgift utmärkande under vilken tid t. ex. under vilken eller vilka månader lånen förfallit. Någon jämkning av paragrafens ordalag för att utmärka vad sålunda är åsyftat synes vara att förorda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. 47

18 §.

Lagrådet: Av pantboken bör tydligen framgå jämväl huruvida och när panten sålts samt försäljningssumman. Detta krav må dock anses uppfyllt genom att, såsom för närvarande torde vara praxis, hänvisning i pantboken göres till protokoll eller anteckning över den auktion, vid vilken panten sålts.

Övergångsstadgandet.

Justitierådet Gei jer: För en enskild person, som vid tiden för den nya lagens ikraftträdande idkar pantlånerörelse med vederbörligt tillstånd och som enligt de äldre be­ stämmelserna ägde fortsätta därmed utan tidsbegränsning, synes det före­ slagna övergångsstadgandet innebära en onödig hårdhet, då det föreskriver att han, sedan fem år förflutit efter lagens ikraftträdande, måste nedlägga rö­ relsen, om han icke erhåller nytt tillstånd. Det bör observeras att sådant till­ stånd då icke kan beviljas för honom, om såsom hans konkurrent om till­ ståndet uppträder kommun, bolag eller förening med syfte som i 1 § sägs. Det hjälper honom då icke hur väl och klanderfritt han än må ha skött rörelsen. Vissa myndigheter, som yttrade sig över socialstyrelsens förslag, anförde därvid beaktansvärda billighetsskäl för att sådan persons rätt att fortsätta rörelsen icke skulle röna inverkan av den ändrade lagstiftningen. Skulle en dylik ståndpunkt anses innefatta en alltför stor eftergift åt de en­ skilda intressena, synes det i allt fall böra tagas under övervägande att komplettera övergångsstadgandet med en bestämmelse av innebörd att, då person som nu nämnts söker nytt tillstånd, ansökningen må kunna bevil­ jas utan hinder av sådan företrädesrätt som omförinäles i 1 §.

Ur px-otokollet: Bengt Larson.

48 Kungi. Maj.ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 1 april 1949.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , S köld , Q uensel , D anielson , V ougt , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg , W eijne , K ock , A ndersson .

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge­ mensam beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 31 mars 1949 avgivna utlåtande över det den 18 februari 1949 till lagrådet re­ mitterade förslaget till lag om pantlånerörelse samt anför därvid följande. Lagrådets anmärkningar vid 8, 10 och 11 §§ av det remitterade förslaget ha föranlett ändringar av dessa paragrafer i enlighet med vad lagrådet för­ ordat. Härutöver ha i förslaget företagits vissa smärre jämkningar av for­ mell art. En ledamot av lagrådet har anmärkt, att det föreslagna övergångsstadgandet innebure en onödig hårdhet mot en enskild utövare av pantlånerörelse i det att han, sedan fem år förflutit efter nya lagens ikraftträdande, måste nedlägga sin rörelse om nytt tillstånd icke erhölles; sådant tillstånd kunde icke beviljas för honom om såsom hans konkurrent om tillståndet uppträdde kommun eller allmännyttigt företag. Den framförda synpunkten är beaktansvärd men synes mig dock icke böra föranleda ändring av förslaget. Den företrädesrätt att erhålla tillstånd, som föreslagits för kommuner och allmännyttiga företag, har motiverats av vägande sociala skäl och synes därför icke böra inskränkas ens i fråga om övergångsfallen. Emellertid torde man kunna antaga, att om en enskild pantlånare skött sin rörelse på ett förtjänstfullt sätt, något intresse att er­ sätta denna rörelse med en kommunal eller eljest allmännyttig pantlåneinrättning icke kommer att yppa sig. Föredraganden hemställer därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte, efter ändringar i anmärkta hänseenden, jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin­ sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Vid protokollet: Carl Gustaf Gyllenhaal.

487276. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.