('angående omorganisa\xad tion av skolöverstyrelsen m.m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 1

Nr 149.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisa­ tion av skolöverstyrelsen m.m.; given Stockholms slott den 7 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

/Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges bland annat förslag till omorganisation av skolöverstyrelsen och behandlas vissa med försöksverksamheten samman­ hängande löne- och statsbidragsfrågor. Förslaget till omorganisation av skolöverstyrelsen innebär, att översty­ relsen — med bibehållande tills vidare i allt väsentligt av sitt nuvarande ämbetsområde — indelas efter ärendenas sakinnehåll i fyra avdelningar och två fristående rotlar, nämligen undervisnings-, organisations- och försöksavdelningarna samt administrativa avdelningen ävensom folkbildnings- och biblioteksroteln samt skolhygienroteln. Den pedagogiska personalen föreslås förstärkt med en undervisningsrådstjänst för praktisk yrkesutbildning och ett antal byrådirektörs- och kon­ sulenttjänster m. m. Antalet undervisningsrådstjänster skulle dock sam­ manlagt minska något. Den högre administrativa personalen föreslås ut­ ökad med en byråchef, två byrådirektörer och sju förste byråsekreterare, varvid motsvarande antal byråsekreterar- och amanuensbefattningar indra­ ges. En utvidgning av biträdespersonalen och viss annan personal föreslås.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 11,9.

2 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1952.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden S köld , D anielson , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , H ammarskjöld , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell .

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, inrikes- och civildepartementen anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande. I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl. Maj:t under punkterna 180 och 203 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna dels till Skolöverstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 700 000 kronor; dels till Skolöverstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 600 000 kronor; dels till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. ett reservations­ anslag av 475 000 kronor; dels ock till Läroboksnämnden ett förslagsanslag av 31 000 kronor.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1949 tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, såsom särskilda sakkunniga för utredning rörande skolöverstyrelsens organisation generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen Nils Gustav Rosén, till­ lika ordförande, nuvarande överdirektören för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet Gösta William Dahlberg samt ledamoten av riksdagens första kammare, nuvarande statsrådet Ivar Persson. Med skrivelse den 20 juni 1951 ha de sakkunniga, som antagit benäm­ ningen skolöverstyrelsesakkunniga, överlämnat betänkande med förslag an­ gående skolöverstyrelsens organisation (SOU 1951 :29). Efter remiss ha yttranden över betänkandet inkommit från statskonto­ ret, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen — som i sin tur hört statens folk­ skolinspektörer, nomadskolinspektören, folkhögskolinspektören och ett flertal organisationer — överstyrelsen för yrkesutbildning, medicinalstyrel­ sen, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, riksräkenskapsverket, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, statens organisationsnämnd, statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 . 3

psykologisk-pedagogiska institut, statens läroboksnämnd, 1946 års skolkommission, 1948 års statistikutredning, 1948 års konstutredning, 1949 års filmkommitté, 1951 års skolstyrelseutredning och samarbetskommittén för ekonomisk upplysning.

I. Skolöverstyrelsens omorganisation.

1. Inledning.

Centrala ämbetsverk för skolväsendet inrättades först i början av 1900talet. Genom beslut av 1904 års riksdag (prop. nr 50) tillkom läroverksöverstyrelsen. Vid 1913 års riksdag (prop. nr 204) tillskapades folkskolöversty­ relsen, vilken genom beslut av 1918 års riksdag (prop. nr 96) utökades med den centrala ledningen av yrkesundervisningen och därvid erhöll benäm­ ningen skolöverstyrelsen. Vid 1919 års riksdag (prop. nr 52) sammanslogos läroverksöverstyrelsen och skolöverstyrelsen. Det nya ämbetsverket be­ nämndes skolöverstyrelsen. I sin nuvarande utformning tillkom alltså skolöverstyrelsen år 1919. Ämbetsverket var indelat i 3 avdelningar, nämligen läroverks-, folkskoloch yrkesskolavdelningarna. Vid 1943 års riksdag (prop. nr 232) utbröts yrkesskolavdelningen till ett särskilt ämbetsverk, överstyrelsen för yrkes­ utbildning. Skolöverstyrelsen har sedermera utbyggts med en administrativ avdelning genom beslut av 1944 års riksdag (åttonde huvudtiteln, punkt 124) och med en försöksavdelning genom beslut av 1951 års riksdag (prop. nr 136). Vid sidan av dessa 4 avdelningar finnas ett flertal fristående direkt under generaldirektören sorterande arbetsenheter, såsom statistiska avdel­ ningen, biblioteksroteln, hälsovårdsroteln, gymnastikroteln, roteln för hus­ ligt arbete, arkitektkontoret och kamrerarkontoret samt ett flertal inspek­ törer och konsulenter. Frågan om en omorganisation av skolöverstyrelsen har länge varit aktuell. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1936 till­ kallades särskilda sakkunniga för ändamålet, vilka avgåvo sitt betänkande den 13 juni 1938 (SOU 1938 : 14). Sistnämnda sakkunniga (1936 års skol­ överstyrelsesakkunniga) funno det nödvändigt, att överstyrelsen erhölle förbättrade möjligheter och förutsättningar att lösa sina administrativa och pedagogiska uppgifter. I syfte bland annat att i någon mån befria under­ visningsråden från handläggningen av administrativa ärenden föreslogo de sakkunniga inrättande av administrativa byråchefstjänster och förstärk­ ning av den administrativa personalen i övrigt. Härigenom och genom en decentralisering till andra myndigheter i viss — tämligen begränsad — om­ fattning av beslutanderätten i en del ärenden ville de sakkunniga vinna, att verket erhölle ökad möjlighet att ägna sig åt pedagogiska spörsmål av olika slag. I samma syfte föreslogo de sakkunniga en förstärkning av den

4 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149.

pedagogiska expertisen inom verket genom inrättande av ämneskonsulenter. De sakkunniga framlade en rad förslag till andra åtgärder, ägnade att effektivisera skolöverstyrelsens verksamhet. Ifrågavarande förslag ledde icke till någon sammanfattande omprövning från statsmakternas sida av verkets organisation och personalbehov. Flera av förslagen ha dock successivt genomförts efter framställning från över­ styrelsen. Vidare har verket år 1941 i samråd med besparingsberedningen verkställt en organisationsundersökning, vars resultat föranlett en rationali­ sering av verkets organisation och arbetssätt. Slutligen har överstyrelsen framlagt förslag till åtgärder avseende att i arbetsförenklande syfte de­ centralisera beslutanderätten i olika ärenden och har gjort en översyn av sin arbetsordning i samma syfte. Vissa av de föreslagna decentraliseringsåtgärderna ha nu genomförts. I direktiven för 1949 års skolöverstyrelsesakkunniga anfördes bland annat följande.

Trots de personalförstärkningar och organisatoriska förenklingar, som under de senaste åren skett, kvarstår behovet av en allmän översyn av överstyrelsens verksamhet och organisation. De vidtagna förändringarna ha tillkommit i ett skede, som kännetecknas av en stark utveckling av det statliga och kommunala skolväsendet. De upprepade löneregleringarna för skolans personal, statsbidragen till skolbyggnader av olika slag, utbyggan­ det av den skolhygieniska verksamheten, införandet av fria skolmåltider och läroböcker, sinnesslöundervisningens överförande till verket och andra åtgärder ha lagt nya och betydande arbetsuppgifter på överstyrelsen. Sam­ tidigt har inrättandet av nya statliga skolor i stor utsträckning, den fort­ gående förbättringen av det kommunala skolväsendet, utökningen av an­ talet pensionsreglerade lärartjänster, seminarieorganisationens starka till­ växt och utvecklingen inom skolväsendet i stort undan för undan ställt ökade anspråk på insatser från verkets sida inom snart sagt alla de områ­ den, som tidigare utgjort överstyrelsens huvudsakliga verksamhetsfält. Kvantitativt ha de nya arbetsuppgifter, som lagts på verket, vägt så tungt, att den personal, som tillförts verket under de senare åren, praktiskt taget helt torde ha tagits i anspråk för dessa uppgifter. Personalökningen har så­ lunda ej tillfört den pedagogiska sidan av överstyrelsens verksamhet nämn­ värd vinst. Ehuru verket gjort betydande insatser på detta område och framlagt åtskilliga utredningar och förslag av genomgripande betydelse, måste det konstateras, att den övervakande, stimulerande och nydanande verksamheten försvåras av de betungande administrativa göromål, som ankomma på verket, och att uppmärksamhet kan ägnas densamma endast i den mån dessa göromål det medgiva. Utredningen måste i främsta rummet ta sikte på att sätta verket i stånd att utöva den pedagogiska rådgivning, inspektion och överledning inom skolväsendet, som bör vara en av överstyrelsens viktigaste uppgifter under nuvarande förhållanden och som inför en reformering av skolväsendet får ökad betydelse. Vid genomförandet av de partiella förbättringar av över­ styrelsens organisation, som hittills vidtagits, har — synes det mig — för ringa uppmärksamhet ägnats åt angelägenheten av att rent organisatoriskt bereda garantier för att överstyrelsens administrativa bestyr icke undan­ tränga de pedagogiska. Vid en omorganisation av överstyrelsen bör över­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

roteln. Avdelningarna indelas i sin tur i sammanlagt 17 rotlar. Hittills fri­ stående mindre arbetsenheter ävensom inspektörer och konsulenter inord­ nas under avdelning eller rotel. Organisationsförslaget framgår av en tablå, som intagits på s. 33 i propositionen. De sakkunniga föreslå betydande personalökningar. Verksledningen förstärkes med en överdirektör. De pedagogiska ledamöterna (undervisnings­ råden) ökas från 17 till 18 eller med 1 ledamot. Inom försöksavdelningen tillskapas dels en V 2 byrådirektörstjänst för praktisk yrkesutbildning med tjänstgöring i övrigt inom överstyrelsen för yrkesutbildning dels 1 byrå­ direktörstjänst avsedd för avdelningens kansli och dess konsulent-, fort­ bildnings- och publiceringsverksamhet. De pedagogiska tjänsterna i övrigt (inspektörer, konsulenter m. m.) utökas från 9 heltids- och 10 deltids­ tjänster till 26 heltids- och 8 deltidstjänster bortsett från en tjänst som folkhögskolinspektör m. m. och en tjänst som extra föredragande i bygg­ nadsfrågor. Den högre administrativa personalen förstärkes jämfört med nu med 2 byrådirektörer och 12 förste byråsekreterare, varav 5 i 29 och 7 i 27 löne­ graden. Biträdespersonalen skulle överta en del arbetsuppgifter, som nu ankomma på byråsekreterare och amanuenser. Med anledning härav och för att få en bättre befordringsgång inrättas ytterligare 5 kansliskrivareoch 5 kontoristtjänster. Även annan personal förstärkes och högre löneställning föreslås för vissa tjänster. Jämfört med förhållandena budgetåret 1950/51 innebär skolöverstyrelsesakkunnigas förslag, att överstyrelsen utökas med 60 3A tjänster och att avlöningsanslaget ökas med 1 086 000 kronor. Därvid ha deltidstjänsterna omräknats till motsvarande (mindre) antal heltidstjänster. I denna ökning ingår försöksavdelningen, som redan beslutats av 1951 års riksdag. I yttrandena har de sakkunnigas förslag om den allmänna upplägg­ ningen av skolöverstyrelsens blivande organisation i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Framställda invändningar avse i regel begrän­ sade delar av förslaget. Erinringar av principiell natur ha endast framförts av statskontoret och folkskolinspektören H. Haage. Den senare har för­ ordat en annan indelning av verket i arbetsenheter. Statskontoret har uttalat, att redan nödvändigheten att i nuvarande läge iakttaga sträng återhållsamhet vid prövningen av önskemål om utbygg­ nad av statsförvaltningen gjorde det uteslutet att lägga de sakkunnigas förslag i dess föreliggande skick till grund för en omorganisation. Ur organi­ satorisk synpunkt avveke även förslaget avsevärt från de principer, som finge anses vedertagna vid uppbyggandet av centrala förvaltningsorgan. Helst borde frågan i sin helhet göras till föremål för en ny utredning. Stats­ kontoret har i detta hänseende i huvudsak anfört följande. I utlåtande över 1936 års skolöverstyrelsesakkunnigas förslag anförde statskontoret, att det framför allt krävdes en sådan omläggning av över­ styrelsens organisation, att denna bleve mera ägnad att motsvara de krav,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^9. 9

som styrelsens tyngande administrativa uppgifter ställde. Först om så skedde syntes kunna vinnas önskemålet, att överstyrelsens pedagogiskt ledande krafter i högre grad kunde frigöras för att mera odelat ägna sig åt den pedagogiska ledningen och omvårdnaden av den svenska skolan. Ett fullföljande av denna tanke syntes förutsätta ett väsentligt djupare in­ grepp i överstyrelsens organisation än förslaget om inrättandet av två administrativa byråer innebure. Statskontoret uttalade sig för en uppdel­ ning av överstyrelsens arbete efter dess båda huvuduppgifter, nämligen den pedagogiska och den förvaltningsmässiga, samt ansåg, att de administra­ tiva byråerna borde vara väsentligt flera än enligt sakkunnigförslaget. Sedan nämnda sakkunniga avgå vo sitt betänkande 1938, har arbets­ belastningen inom överstyrelsen ökat avsevärt, och detta i synnerhet under de senaste fem åren. Huvuddelen av denna ökning måste enligt statskonto­ rets uppfattning ligga på den administrativa sidan, då de pedagogiska arbetsuppgifternas omfattning näppeligen torde på samma sätt som de administrativa återspeglas i antalet diarieförda ärenden. Den växande arbetsbördan har föranlett betydande personalförstärk­ ningar, särskilt under senare år. Bortsett från att skolöverstyrelsen i enlig­ het med förslag, vilka framlagts som resultat av en särskild organisationsundersökning, förordade inrättandet fr. o. m. den 1 juli 1944 av en admi­ nistrativ by rå chef stjänst, har överstyrelsen städse velat tillgodose det ökade behovet av befattningar i rotelehefs ställning genom anställandet av flera undervisningsråd. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1947/48 hem­ ställde överstyrelsen sålunda om inrättandet av icke mindre än fyra nya undervisningsrådst jänster och åberopade i främsta rummet till stöd härför det påtagliga behovet av att skapa en central ledning, som icke alltför mycket tyngdes av rena förvaltningsbestyr. I statskontorets utlåtanden över överstyrelsens petita har däremot åtskilliga gånger uppmärksamheten fästs på angelägenheten av en personalförstärkning på kanslisidan. I ut­ talande över nyssnämnda petita föreslog statskontoret en översyn av över­ styrelsens organisation samt uttalade, att, om situationen befunnes erfordra omedelbara åtgärder, starkare skäl talade för inrättandet av nya admini­ strativa byråchefstjänster än av ytterligare undervisningsrådsbefattningar. Förslagsvis kunde i sådant fall administrativa avdelningen förstärkas med två extra ordinarie byråchefstjänster, avsedda att bereda arbetslättnad för läroverks- och folkskolavdelningen. Departementschefen (prop. 205/ 1947, s. 21) sade sig dela statskontorets uppfattning om behovet av en översyn samt förordade allenast två nya undervisningsrådsbefattningar men därutöver en ny administrativ byråchefstjänst. Riksdagen fattade be­ slut i enlighet härmed. Sistnämnda tjiinst har sålunda tillkommit icke efter hemställan av vederbörande myndighet utan på framställning av remiss­ instans. Som redan nämnts, ansåg statskontoret 1936 års sakkunnigas förslag om inrättande av två byråchefstjänster icke tillfyllest, utan ämbetsverket höll före, att antalet administrativa byråer borde vara väsentligt större. Totala antalet tjänster inom överstyrelsen var 1938 ungefär 90 och uppgår numera till omkring 180. Överstyrelsen har icke hemställt om inrättandet av' ytterligare byråchefstjänster utöver de två befintliga, oaktat arbets­ belastningen ökat så avsevärt under de senaste fem åren. Icke heller har inrättandet av för administrativa befattningshavare avsedda byrådirektörst j ä nster i fråga sa tts.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 14 9.

Statskontoret intar i princip alltjämt samma ståndpunkt som 1938 i fråga om bästa sättet för lösande av överstyrelsens organisationsfråga. Sett mot bakgrunden härav och mot vad i övrigt ovan anförts, torde det vara förståeligt, att statskontoret haft förhoppningar om att den av ämbetsver­ ket förordade översynen skulle leda till förslag från vederbörande sakkun­ nigas sida, vilka åtminstone delvis följde den av statskontoret anvisade vägen ur rådande svårigheter. Det må utsägas, att dessa förhoppningar icke infriats. Enligt direktiven för skolöverstyrelsesakkunniga skulle vid utredningen eftersträvas, att nuvarande kostnadsram för överstyrelsen om möjligt icke överskredes; därvid bortsåg departementschefen från kostnaderna för en eventuell kameral avdelning. Någon dylik avdelning ha de sakkunniga icke förordat. Icke förty hade föreslagits inrättandet av 60 nya tjänster, medförande en kostnadsökning för avlöning, som närmar sig en miljon kronor. Denna kostnadsökning hänför sig övervägande till förstärkning av den pedagogiska personalen. De sakkunniga ha icke föreslagit någon ny administrativ byråchefstjänst. Kostnadsuppräkningen belöper endast till förhållandevis obetydlig del på inrättandet av befattningar avsedda för kvalificerade administrativt utbildade tjänstemän. Redan nödvändigheten att i nuvarande läge iakttaga sträng återhållsam­ het vid prövningen av önskemål om utbyggnad av statsförvaltningen gör det enligt statskontorets mening uteslutet att lägga de sakkunnigas förslag i dess föreliggande skick till grund för en omorganisation. Av det anförda torde framgå, att statskontoret förmenar, att en avsevärd ökad effektivitet utan större fördyringar kan ernås vid följande av de riktlinjer, som stats­ kontoret skisserade redan 1938. Sedan dess vunna erfarenheter ha bestyrkt ämbetsverket i dess då intagna ståndpunkt. Föreliggande förslag har i allt­ för ringa utsträckning beaktat angivna rekommendationer. Ur organisatorisk synpunkt avviker även det nu föreliggande förslaget avsevärt från de principer, som få anses vedertagna vid uppbyggandet av centrala förvaltningsorgan. På samma gång som den rent administrativa sakkunskapen är förhållandevis styvmoderligt behandlad, bibehålies den för överstyrelsen karakteristiska anordningen med ett betydande antal pedagoger i byråchefsgraden. Samtidigt som genom en dylik stor kader av befattningshavare i ledande ställning kostnaderna öka avsevärt, måste effek­ tiviteten bliva lidande genom splittringen av ledningen på så många händer. Ämbetsverket skulle sålunda helst se, att frågan i sin helhet gjordes till föremål för en ny utredning, därvid den självklara utgångspunkten borde vara att uppbygga överstyrelsens organisation efter sedvanliga regler. Därest emellertid de anförda betänkligheterna mot de principiella utgångs­ punkterna för förslaget icke skulle anses böra förhindra att detta i viss mån lägges till grund för en omorganisation, torde i varje fall motiv saknas att acceptera kostnadsökningar av den storleksordning varom här är fråga. Även om de senaste åren tillfört överstyrelsen nya betydande arbetsupp­ gifter, till vilka statskontoret främst hänför den pågående försöksverksam­ heten, ha dock i samband därmed icke oväsentliga personalförstärkningar medgivits. I den mån nu en ytterligare mindre anslagsökning befinnes möj­ lig, synes denna med statskontorets allmänna utgångspunkter närmast böra reserveras för en förstärkning av den administrativa personalen, var­ igenom åtminstone delvis det redan 1936 föreliggande huvudönskemålet bör kunna tillgodoses och sålunda de pedagogiska fackmännen i möjligaste mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 11

befrias från tyngande förvaltningsbestyr för att ostört kunna ägna sig åt sina särskilt i nuvarande nydaningsskede så angelägna fackliga arbetsuppgifter. Statskontoret har i enlighet med nu anförda grunder framlagt förslag till ändrad organisation av skolöverstyrelsen och till viss personalförstärkning. Förslaget innebär, att överstyrelsen skulle uppdelas på 4 avdelningar, om­ fattande 14 rotlar, och 3 fristående byråer. Överdirektörstjänsten avstyrkes. Antalet pedagogiska ledamöter skulle minskas från 17 till 12 eller med 5. 1 stället skulle inrättas 1 byrådirektörstjänst på byggnads- och planeringsbyrån och 4 ämneskonsulentbefattningar. Vidare tillstyrkes 1 skolpsykolog och V -2 byrådirektör för yrkesutbildning på försöksavdelningen. En konsu­ lenttjänst för allmän folkbildning skulle ombildas till en tjänst i lönegrad 31 som folkhögskolinspektör tillika konsulent för allmän folkbildning. I övrigt avstyrkes all förstärkning av den pedagogiska personalen. Däremot skulle den högre administrativa personalen utökas med 1 avdelningschef för den tilltänkta organisations- och personalavdelningen, vilken enligt de sakkunniga skulle förestås av en pedagog, 1 byråchef på administrativa av­ delningen, 2 byrådirektörer och 6 förste byråsekreterare, varav 4 i 29 och 2 i 27 lönegraden. I övrigt föreslås endast obetydliga ändringar i nuvarande personalorganisation.

Departementschefen. Skolöverstyrelsen är den centrala tillsynsmyndig­ heten för det allmänna skol- och folkbildningsväsendet. Innevarande läsår uppgår antalet lärjungar i folkskolor och dylikt till omkring 690 000 och i övriga skolor, väsentligen högre skolor, till omkring 160 000. Antalet lärare i läro- och övningsämnen, inberäknat lärare med mindre än full tjänst­ göring, utgjorde läsåret 1950/51 omkring 35 000 vid folkskolor och dylikt och omkring 11 000 vid övriga skolor. Fortsättningsskolorna ha härvid ej medräknats. Under de båda senaste decennierna har det allmänna skolväsendet ut­ vecklats snabbt. Folkskolan har successivt utökats från sex till sju obliga­ toriska skolår, och skoldistrikt med åtta obligatoriska skolår bli allt van­ ligare. På många håll har även ett nionde skolår börjat införas. Heltidsläsning har numera blivit regel och andra skolformsförbättringar (A- eller Bl-form) genomföras i allt större utsträckning. På landsbygden blir detta möjligt genom centraliseringsåtgärder och skolskjutsar. Antalet hjälp- och specialklasser ha starkt ökat och folkskolan har på sina håll utbyggts med klasser eller linjer, vari meddelas undervisning av liknande karaktär som i realskolan. Undervisning i engelska inom folkskolan får allt större ut­ bredning. Till följd av nativitetsökningen bär antalet lärjungar inom folkskolan stigit betydligt under de sista sex åren. Ökningen beräknas fortgå till och med liisåret 1956/57, varefter en viss minskning torde inträda. Lärjunge­ tillströmningen till de högre skolorna har successivt ökat och även här har

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

den varit särskilt markerad under de senaste åren. Då den inträdda nativi­ tetsökningen ännu ej i full utsträckning gjort sig gällande beträffande de årsklasser, som nu rekrytera de högre skolorna, torde ökningen fortsätta ytterligare ett antal år. Frågan om det allmänna skolväsendets organisation har kommit i ett nytt läge genom 1950 års riksdags principbeslut om enhetsskolan, vilken är avsedd att omfatta både den nuvarande folkskolan och det nuvarande realskolestadiet. Andra skolformer torde mer än nu samordnas inbördes och med den blivande enhetsskolan. Planläggningen av skolväsendets lokala organisation har härigenom fått ökad betydelse. Inom enhetsskolan skall den förberedande yrkesutbildningen beredas en ställning likvärdig med undervisningen i teoretiska ämnen. Då yrkesutbildning hittills intagit en blygsam plats inom det allmänna skolväsendet, erfordras en avsevärd ut­ vidgning av denna verksamhet. Jämsides med denna utvidgning och omläggning av skolans yttre och inre organisation pågår ett omfattande arbete i syfte att förbättra under­ visningen i olika ämnen. Nya metoder, studieplaner, läroböcker och annan undervisningsmaterial prövas. Vidare har skolväsendet i allt större om­ fattning fått taga befattning med skolhygieniska och skolsociala frågor. Den snabba utvecklingen inom skolan ställer betydligt ökade krav på skolmyndigheterna. En förutsättning för att arbetet skall kunna utföras effektivt är, att skolöverstyrelsen i sin egenskap av central tillsynsmyndig­ het samordnar de lokala skolmyndigheternas arbete genom initiativ, råd och anvisningar. På ett område, nämligen den försöksverksamhet, som skall ligga till grund för genomförandet av enhetsskolan, har överstyrelsen genom beslut av 1951 års riksdag erhållit en förstärkning. En särskild försöksavdelning har inrättats och i det följande ämnar jag föreslå viss utbyggnad av dess personalorganisation. I övrigt har överstyrelsen alltjämt i stora drag samma organisation som vid sin tillkomst år 1919. Verket är indelat i 2 stora arbetsenheter, läroverks- och f o 1 k s k o 1 avd e In in ga r n a. Genom be­ slut av 1944 års riksdag tillkom en administrativ avdelning, som i fråga om personal är mindre än de båda pedagogiska avdelningarna. Dessa handlägga emellertid icke enbart pedagogiska frågor. Skolorganisatoriska och andra huvudsakligen administrativt betonade ärenden utgöra en väsentlig del av avdelningarnas arbete. Med åren har detta arbete alltmer ökat i omfatt­ ning, och överstyrelsen har trots personalförstärkningar haft svårigheter att med önskvärd snabbhet handlägga alla dylika ärenden, vilket avspeglar sig i en starkt ökad arbetsbalans. Skolöverstyrelsesakkunniga ha i sitt betänkande med förslag till skol­ överstyrelsens organisation förordat olika åtgärder för att effektivisera överstyrelsens verksamhet. I remissyttrandena ha huvuddragen av för­ slaget i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret har dock framställt ett flertal erinringar och ifrågasatt, om icke en ny utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 13

ning borde verkställas. I varje fall borde den föreslagna organisationen be­ skäras. I detta hänseende har statskontoret framlagt preciserade förslag. För egen del vill jag framhålla, att skolöverstyrelsen med sin nuvarande organisation icke blott har svårigheter att tillräckligt snabbt handlägga löpande skolorganisatoriska och andra administrativt betonade uppgifter utan även och framför allt icke kan göra de positiva pedagogiska insatser, som ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten för vårt skolväsen. Dessa svagheter i överstyrelsens organisation äro särskilt betänkliga under den omdaning av skolväsendet, som nu pågår. Skolöverstyrelsens organisa­ tion bör därför förstärkas utan ytterligare uppskov. Skolöverstyrelsesak­ kunnigas förslag bör med vissa modifikationer kunna läggas till grund för en sådan omorganisation. De sakkunnigas förslag innebär, att de nuvarande läroverks- och folkskolavdelningarna inom överstyrelsen skulle ersättas av ett jämförelsevis stort antal arbetsenheter, mellan vilka ärendena skulle fördelas efter deras sakliga innehåll. Då gränserna mellan folkskolan och högre skolor alltmer utsuddas, får tiden nu anses vara inne för en sådan omläggning, vilken i princip godtagits av samtliga remissinstanser. I likhet med statskontoret anser jag dock, att antalet arbetsenheter bör kunna be­ gränsas. Jag återkommer till denna fråga i det följande. Vidare ha de sakkunniga föreslagit en avsevärd förstärkning av såväl den pedagogiska som administrativa personalen inom överstyrelsen. Stats­ kontoret har däremot förordat, att förstärkningen begränsas nästan ute­ slutande till den högre administrativa personalen. Härigenom skulle enligt ämbetsverkets mening den pedagogiska personalen få större möjligheter än nu att ägna sig åt sina rent pedagogiska arbetsuppgifter. I likhet med statskontoret anser jag det nödvändigt att i nuvarande läge i görligaste mån begränsa den föreslagna personalförstärkningen. Härför talar bland annat, att frågan om mellaninstanser inom skolväsendet ännu icke lösts. Man torde nämligen, såsom de sakkunniga även framhållit, få räkna med att vissa av de arbetsuppgifter, som nu åvila skolöverstyrelsen, kunna överföras till mellaninstanserna. Under alla omständigheter erfordras emellertid en effektiv central tillsynsmyndighet inom skolväsendet särskilt med uppgift att genom positiva insatser främja undervisningen och sam­ ordna de lokala skolmyndigheternas arbete. Jag anser mig därför icke kunna begränsa personalförstärkningama till huvudsakligen den admini­ strativa personalen utan kommer även att förorda, att den pedagogiska personalen i viss mån utökas. Dessa frågor behandlas närmare i det följande.

3. Skolöverstyrelsens ämbetsområde.

I kap. 5 av betänkandet, s. 49—75, behandla de sakkunniga frågan om skolöverstyrelsens ämbetsområde. De sakkunniga ha icke ansett sig böra ingå på frågan om gränsdragningen mellan de ämbetsområden, som an­ komma på skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. T stort

14 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 149.

sett får emellertid, framhålla de sakkunniga, skolöverstyrelsens ämbets­ område anses väl avvägt. I olika sammanhang ha dock vissa jämkningar ifrågasatts. Dessa och vissa andra frågor om ämbetsområdet ha upptagits till särskild behandling. De sakkunnigas förslag innebär, att skolöverstyrelsens ämbetsområde skulle utvidgas att även avse granskning av läroböcker, den centrala till­ synen av daghem och förskolor samt viss kameral verksamhet, som nu an­ kommer på statskontoret. Däremot skulle folkbiblioteksväsendet utbrytas från skolöverstyrelsen och stå under tillsyn av ett nytillskapat ämbetsverk, statens biblioteksbyrå. Tidigare framkomna förslag att överflytta skolöverstyrelsens statistiska avdelning till statistiska centralbyrån avstyrkas av de sakkunniga. I ytt­ randena har de sakkunnigas ståndpunktstagande i detta hänseende i prin­ cip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Då jag anser det vara ofrånkom­ ligt, att överstyrelsen har tillgång till en statistisk arbetsenhet, anser jag mig icke böra här ytterligare behandla denna fråga. Beträffande de föreslagna ändringarna i överstyrelsens ämbetsområde må anföras följande.

Granskning av läroböcker. Sedan år 1938 gäller, att i regel endast sådana läroböcker må antagas, som granskats av en särskild av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, statens läroboksnämnd, som har att upprätta en förteckning över läroböcker, som godkänts av nämnden, läroboksförteckningen. Nu gällande kungörelse är av den 30 juni 1948 (nr 613, ändrad 1950:542) och grundar sig på ett av särskilda sakkunniga den 17 juni 1947 avgivet betänkande (SOU 1947:51), som med vissa jämkningar underställts 1948 års riksdag (prop. nr 97, riksdagens skrivelse nr 138). De sakkunniga ha bland annat anfört följande. Att läroboksgranskningen förlagts till en särskild fristående nämnd i stäl­ let för att anknytas till skolöverstyrelsen motiverades ursprungligen med att lekmannaintresset borde få göra sig gällande vid denna granskning. Skol­ överstyrelsen hade då icke lekmannarepresentanter. Sedan överstyrelsen kommit att inrymma även sådana representanter, har det ursprungliga skälet för att handlägga dessa frågor fristående från överstyrelsens arbete i övrigt starkt försvagats. Under hela den tid, varunder frågan om läroboksgranskning övervägts, har det befunnits nödvändigt att på något sätt anknyta granskningen, ehuru förlagd till ett fristående organ, till skolöverstyrelsens verksamhet. Nu gällande bestämmelser innebära, att i nämnden skola ingå två av över­ styrelsen utsedda ledamöter och att ledamot av nämnden, som har från dess beslut avvikande mening, skall äga påkalla, att yttrande inhämtas av över­ styrelsen med rätt för överstyrelsen att hänskjuta ärendet till Kungl. Maj:t för prövning och avgörande. Ehuru läroboksärendena äro betydelsefulla, kan det dock knappast göras gällande, att dessa i och för sig kräva behand­ ling i mer än en instans, medan andra minst lika betydelsefulla pedagogiska frågor handläggas självständigt inom skolöverstyrelsen. Vid frågans behandling har ofta framhållits, att läroboksärendena borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 15

utgöra ett mycket viktigt inslag i den verksamhet, som ankommer på det ämbetsverk, vilket svarar för den centrala ledningen av skolväsendet. Undervisningen vid skolorna regleras av undervisningsplaner, fastställda av Kungl. Maj:t, vilka i regel kompletteras med metodiska anvisningar, ut­ färdade av skolöverstyrelsen. I själva verket torde dessa planer och anvis­ ningar ha relativt mindre betydelse ifråga om undervisningens reella inne­ håll än de läroböcker, vilka utformas på grundval av planerna och anvis­ ningarna. Därest man önskar, att undervisningen i ett ämne skall 1'å ett visst innehåll och en viss syftning, måste frågorna om undervisningsplaner, metodiska anvisningar och läroböcker behandlas i sitt sammanhang med varandra. Den fortgående moderniseringen av undervisningen framträder icke minst i form av en successiv revidering av läroböckerna. Det är av stor vikt, att skolöverstyrelsen får ett självständigt ansvar för undervis­ ning smeto dikens vidareutveckling , vilket vad läroböckerna beträffar icke kan bli fallet med nuvarande organisation. Vid en omorganisation av överstyrelsen är det av väsentlig vikt, att dess organisation utformas så, att läroboksärendena kunna effektivt handläggas av överstyrelsen. Uppdelas överstyrelsen, såsom de sakkunniga föreslå, på ett större antal arbetsenheter med hänsyn till ärendenas sakliga innehåll, öppnas möjligheter att anknyta läroboksärendena till en av dessa utan att belastningen på denna kan befaras bli för stor. Härvid kunna två alternativ övervägas. Enligt det ena inrättas en särskild nämnd med representanter för det allmänna intresset och med chefen för arbetsenheten som ord­ förande. Enligt det andra behandlas läroboksärendena som vanliga verksärenden. dock att i avgörandet skall deltaga visst antal representanter för det allmänna intresset. Med hänsyn till läroboksärendenas betydelse ur allmän synpunkt är det av vikt, att lekmannaintresset kan starkt hävda sig vid ärendenas pröv­ ning och avgörande, varför ett endast konsultativt inflytande icke torde vara tillräckligt. Från denna synpunkt avvika de båda alternativen föga från varandra. I båda fallen kan lekmannaintresset komma väl till sin rätt genom att lekmannarepresentantema deltaga i besluten. Mot det förra alternativet talar, att särskilda nämnder knutna till ämbetsverk i allmän­ het anses böra undvikas. Ur arbetssynpunkt torde det senare alternativet vara att föredraga, då arbetet kan helt samordnas med skolöverstyrelsens verksamhet i övrigt. För det senare alternativet talar emellertid framför allt, att överstyrelsens lekmannarepresentanter genom att även deltaga i andra verket berörande pedagogiska frågor få större möjligheter att be­ döma läroböcker. I dessa ärenden böra överstyrelsens lekmannarepresen­ tanter deltaga och äga rösträtt vid fattande av beslut.

I yttrandena har de sakkunnigas förslag om överflyttning av läroboksgranskningen till skolöverstyrelsen i allmänhet tillstyrkts. Förslaget har dock av olika skäl avstyrkts av statskontoret, statens läroboksnämnd och Sveriges småskollärarinneförbund. Statskontoret har bland annat fram­ hållit, att överstyrelsens lekmannarepresentanter vore avsedda för andra uppgifter än en kontinuerlig och tidskrävande granskning av skolböcker samt att med hänsyn till omfattningen av överstyrelsens nuvarande ålig­ ganden det så långt möjligt borde undvikas att tillföra överstyrelsen ytter­ ligare arbetsuppgifter, vilka åvilade andra statliga organ.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr lJt9.

1946 års skolkommission har uttalat, att som första etapp i den i princip beslutade utbyggnaden av psykologisk-pedagogiska institutet till detta borde överföras granskningen av läroböcker från läroboksnämnden och granskningen av studieplaner från skolkommissionens kursplanedelegation. På grund härav avstyrkte kommissionen de sakkunnigas förslag beträffande läroboksgranskningens överförande till skolöverstyrelsen. Den borde tills­ vidare kvarligga hos läroboksnämnden. Läroverkslärarnas riksförbund, som funnit mycket starka skäl tala för kommissionens förslag, funne sig på grund därav icke kunna ansluta sig till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende.

Daghem. Förskolor. Betänkande om daghem och förskolor har nu framlagts av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården (SOU 1951:15). Beträffande den centrala tillsynen har kommittén framlagt alter­ nativa förslag, nämligen att denna antingen bibehålies hos socialstyrelsen ♦eller överflyttas till skolöverstyrelsen. Enligt det senare alternativet skulle det lokala ansvaret överflyttas från barnavårdsnämnderna till fokskolestyrelserna (skolråden). Personalen inom det centrala tillsynsorganet skulle förstärkas särskilt med hänsyn till en avsedd utbyggnad av verksamheten. De sakkunniga anföra: I likhet med skolkommissionen och skolöverstyrelsen anse skolöversty­ relsesakkunniga starka skäl tala för att förskoleseminarier och förskolor an­ knytas till skolväsendet, såsom även skett på flera håll i utlandet. För­ skolorna böra givetvis behålla sin speciellt fria arbetsform. Då deras peda­ gogiska funktion är framträdande, är det av vikt, att de pedagogiska och psykologiska problemen beträffande både förskolestadiet och småskolestadiet handläggas av samma ämbetsverk. Överstyrelsens pedagogiska arbete skulle dessutom berikas genom erfarenheterna från förskolestadiet, vilket kan bli av betydelse icke minst för den omfattande försöksverksam­ het, som överstyrelsen har att bedriva. Vid daghem m. m. äro de pedagogiska uppgifterna även framträdande. Daghemmen skola ej begränsa sitt arbete till enbart vård utan lägga huvud­ vikten vid barnens fostran och anpassning till omvärlden. Frågor berö­ rande förskolor och daghem hänga intimt samman, och gränserna mellan dessa anstaltstyper bli alltmer flytande. Ofta äro de belägna i samma bygg­ nad och ha samma föreståndare. Det förekommer, att en institution vart­ annat år har förskola och vartannat år daghem. I varje fall kan det därför ej anses lämpligt, att den centrala tillsynen av dem uppdelas på olika myndigheter. Överstyrelsens tillsyn över skolhem och andra internat samt dess be­ fattning med skolmåftidsverksamheten bringar redan nu verket i kontakt med frågor likartade de vid daghemmen föreliggande. De sakkunniga för­ orda därför, att den halvöppna barnavården i sin helhet överflyttas till skolöverstyrelsen som centralt tillsynsorgan. Vid de sakkunnigas överlägg­ ningar med statens folkskolinspektörer ha dessa enhälligt uttalat sig härför. Enligt de sakkunnigas förslag skall inom överstyrelsen inrättas en särskild lärarutbildningsavdelning. Till denna böra förskoleseminarierna hänföras, dock böra dessa seminarier inspekteras även av inspektören för den halv­ öppna barnavården.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11+9. 17

I yttrandena ha delade meningar rått om lämpligheten av att överflytta tillsynen över daghem och förskolor från socialstyrelsen till skolöver­ styrelsen. Statskontoret har funnit »pedagogiska» skäl för överförande av tillsynen till skolöverstyrelsen föreligga endast beträffande förskoleseminariema. Då samma myndighet borde ha tillsynen över dessa och anstalterna för den halvöppna barnavården, borde socialstyrelsen bibehålla sina nuvarande åligganden. Skolöverstyrelsen borde dock biträda socialstyrelsen vid till­ synen av förskoleseminariema. Socialstyrelsen avstyrker förslaget om överflyttande av tillsynen till skol­ överstyrelsen. Socialstyrelsen anför bland annat:

Inrättande av institutioner för halvöppen barnavård är en i egentlig mening social åtgärd. Det bör ej komma ifråga att avgränsa detta område från övrig barnavårdande verksamhet, med vilken det är intimt förknippat. Det har häremot framhållits, att förskolornas pedagogiska funktion är framträdande och att även daghemmen ha uppgifter av pedagogisk art. Styrelsen bestrider ej detta och saknar varje anledning motsätta sig, att institutionerna för denna verksamhet ävensom seminarierna bli föremål för den inspektion av pedagogisk sakkunskap, som kan befinnas erforderlig. _ Med skolöverstyrelsen såsom central tillsynsmyndighet skulle den lokala tillsynen överflyttas från barnavårdsnämnderna till folkskolestyrelserna. Tanken att folkskolestyrelserna skulle utöva den fortlöpande tillsynen över denna verksamhet med övervägande sociala aspekter är föga. realistisk. Det skulle bland annat innebära, att folkskolestyrelserna vid den tyvärr praktiskt taget överallt förekommande bristen på daghemsplatser skulle verkställa det av sociala skäl motiverade urvalet av mödrar, som få placera sina barn på daghem. Vidare skulle de i vårdfrågor osakkunniga folkskole­ styrelserna ha att övervaka, att de på daghemmen omhändertagna barnen, bland vilka även finnas spädbarn, fä en god och lämplig omvårdnad. Slut­ ligen skulle folkskolestyrelserna utvälja, godkänna och fortlöpande inspek­ tera familjedaghemmen. Den halvöppna barnavården utgör icke det enda område, där social­ styrelsen kommer i kontakt med pedagogiska spörsmål. Det må erinras om ungdomsvårdsskolorganisationen, vissa skolhem av barnhemskaraktär samt hemvårdarinneutbildningen. De pedagogiska momenten inom den halvöppna barnavården vare sig som helhet betraktad eller i någon av dess skiftande former ha icke försteg framför de sociala. Socialstyrelsen vill icke bestrida vikten av att överstyrelsen behandlar de pedagogiska och psykologiska problemen beträffande både förskolestadiet och småskolestadiet och ej heller förneka, att överstyrelsens pedagogiska arbete dess­ utom skulle berikas genom erfarenheterna från förskolestadiet. Även enligt det av socialstyrelsen i fråga om central tillsynsmyndighet förordade alter­ nativet komma möjligheter att erbjuda sig för skolöverstyrelsen att få in­ blick i dessa frågor. Socialstyrelsen utgår nämligen ifrån att styrelsen vid tillsynen över den halvöppna barnavårdens institutioner skall biträdas av skolöverstyrelsen i vad avser den pedagogiska verksamheten.

Skolöverstyrelsen har tagit ställning till frågan i sitt yttrande den 4 januari 1952 (iver 1946 års kommittés för den halvöppna barnavården 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt Nr 11/9.

18 Kungl. May.ts ■proposition nr 1^9.

betänkande angående daghem och förskolor. Överstyrelsen framhåller här, att en framtida utveckling av barnstugeverksamheten i stort sett längs de av kommittén uppdragna pedagogisk-psykologiska linjerna skulle vara till fördel för barnen och att skolväsendets utveckling i övrigt skulle stimule­ ras och berikas genom kontakten med förskolestadiets pedagogiska problem och erfarenheter. På grund därav ville överstyrelsen icke ställa sig av­ visande till tanken att, om erfarenheten visade det vara lämpligt, inlemma barnstugeverksamheten i sin helhet under överstyrelsens tillsyn. Översty­ relsen vore likväl icke beredd att i nuvarande läge med många av de stora uppgifter ännu olösta, som sammanhängde med enhetsskolans genom­ förande och försöksverksamheten, föreslå en omedelbar överflyttning av hela barnstugeverksamheten till överstyrelsen. En partiell överflyttning kunde dock enligt överstyrelsens mening ske nu och avse dels förskoleseminarierna och dels de förskolor, som icke för närvarande vore samorganise­ rade med institutioner av annat slag. För närvarande funnes 7 förskoleseminarier. Rena förskolor (barnträdgårdar) i kommunal regi vore 166, de flesta i städer och tätorter, ett tiotal i landskommuner. Detta slag av institu­ tioner dreves även i viss utsträckning av barnträdgårdsföreningar och indu­ strier (för närvarande 165 respektive 12 st), samtliga dessa dock med starkt kommunalt stöd. Förskoleverksamhet med förskolor för barn i åldern 5—7 år påginge för närvarande vid en del skolor, där de nya riktlinjerna för skol­ väsendet prövades, och resultaten av denna verksamhet torde vara av intresse för den kommande utvecklingen. Vid en dylik överflyttning torde överstyrelsen behöva till sig knyta dels en expert på förskolefostran, dels ytterligare läkarexpertis.

Kameral verksamhet. Av de under riksstatens åttonde huvud­ titel uppförda anslagen för undervisningsändamål har skolöverstyrelsen att utbetala endast ett mindre antal, medan flertalet anslag inom skolöver­ styrelsens verksamhetsområde utbetalas av statskontoret och läns­ styrelserna. 1936 års skolöverstyrelsesakkunniga föreslogo i sitt år 1938 avgivna be­ tänkande, att skolöverstyrelsen skulle förses med en särskild kameral byrå, som skulle utbetala och redovisa flertalet anslag till undervisningsändamål. Löner till vissa statliga befattningshavare (enligt de sakkunnigas beräk­ ningar 3 500—4 000 befattningshavare) skulle utbetalas av överstyrelsen direkt till dessa. Alla övriga anslag, som ställdes till överstyrelsens för­ fogande, skulle överstyrelsen såväl utbetala som disponera. Kameralbyrån borde stå under ledning av en byråchef och sammanlagt omfatta omkring 27 befattningshavare. Frågan upptogs i riksdagens revisorers berättelse år 1945 (s. 170—175) och i anledning härav uttalade riksdagen (skrivelse 1946:212, punkt 12), att den funne angeläget, att denna fråga ägnades fortsatt uppmärksamhet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. 19 Riksdagen ville — då de förhållanden, som låge till grund för det år 1938 avgivna förslaget i åtskilliga avseenden torde ha ändrats — för sin del för­ orda, att möjligheterna till en rationalisering gjordes till föremål för för­ nyad undersökning. I en inom statskontoret utarbetad promemoria, som citerats i 1949 års rationaliseringsutrednings betänkande (SOU 1950: 8, s. 123),har ifrågasatts, om icke från statskontoret till skolöverstyrelsen kunde överflyttas anordningsärenden beträffande ett antal anslag under åttonde huvudtiteln. Rationaliseringsutredningen förordade, att det uppdroges åt skolöverstyrelse­ sakkunniga att i samråd med riksräkenskapsverket närmare undersöka förutsättningarna för en sådan överflyttning. Nyssnämnda undersökning har verkställts under medverkan av statens organisationsnämnd genom förste byråsekreteraren Gösta Bruno, som i ämnet avgivit en i juni 1950 dagtecknad promemoria. I promemorian för­ ordas, att de anordningsärenden, berörande skolöverstyrelsen underställda skolor, som nu ankomma på statskontoret, överföras till överstyrelsen, var­ vid från statskontoret till överstyrelsen borde överflyttas en revisor och ett kontorsbiträde. Överstyrelsens granskning av reseräkningar, som ut­ fördes av tillfällig, speciellt härför anlitad person, borde överlämnas till nämnda revisor, som därigenom kunde beräknas få full sysselsättning. De sakkunniga avstyrka med utförlig motivering förslaget att till skol­ överstyrelsen centralisera utbetalandet av löner till alla statliga befattnings­ havare vid anstalter under överstyrelsens inseende. Däremot finna de sak­ kunniga starka skäl tala för att i orter med flera läroanstalter i någon form lokalt centralisera löneutbetalningarna. Vidare föreslå de sakkunniga, att de anordningsärenden, berörande skolöverstyrelsen underställda skolor, som nu ankomma på statskontoret, överföras till överstyrelsen. Härom anföra de sakkunniga följande.

Flertalet lärare äro kommunalt anställda. Antalet lärare inom folkskolan och vid högre kommunala skolor närmar sig 35 000. Rekvisitionerna av statsbidrag till dem granskas av statskontoret och länsstyrelserna, som även utbetala statsbidragen. Man kan ej räkna med att länsstyrelserna i regel förfoga över personal, som är väl insatt i skolorganisatoriska och skoladministrativa frågor. Beträffande folkskolan kompenseras detta av att rekvisitionerna först granskas av statens folkskolinspektörer. För de högre kommunala skolorna är kontrollen i regel ej lika betryggande. Fn centralisering till överstyrelsen av utbetalningen av statsbidrag till kommunala och även till privata skolor skulle medföra vissa fördelar. Inom överstyrelsen skulle personal kunna avdelas för att huvudsakligen ägna sig åt dessa uppgifter och därigenom förvärva stor erfarenhet. Denna personal skulle dessutom kunna utnyttja inom överstyrelsen förefintliga beslut och andra handlingar för kontroll av uppgifterna i rekvisitionerna samt i tvek­ samma frågor inhämta upplysningar av undervisningsråd eller andra fack­ män inom överstyrelsen. Fn enhetlig praxis skulle komma till stånd. Över­ styrelsen skulle kunna utnyttja uppgifterna i statsbidragsrekvisitionerna

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

vid sina anslagsäskanden och för kontroll av det statsunderstödda skol­ väsendet i olika hänseenden. En dylik centralisering skulle emellertid även medföra vissa olägenheter. Det stora granskningsmaterialet, som nu handhaves av statskontoret och 24 länsstyrelser, måste genomgås på en relativt kort tid efter redovisnings­ årets slut, om icke kommunerna eller de privata skolorna skola få vänta alltför länge på det slutliga statsbidraget. En ganska talrik personal måste i så fall anställas. Antalet torde kunna uppskattas till minst 10 befattnings­ havare. Man synes icke kunna räkna med att en motsvarande besparing av personal inom länsstyrelserna skulle genomföras. Därtill kommer, att frågan om statsbidragssystemet är föremål för ut­ redning genom särskilda sakkunniga. Vidare ha 1945 års folkskolesakkunniga framlagt betänkande med förslag angående förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträffande vissa statsbidrag till folkskoleväsendet (SOU 1949:40). Inrättas särskilda mellaninstanser för skolväsendet, kan det även ifrågasättas, om icke granskningen och utbetalningen av statsbidrag bör decentraliseras till dem. På grund av det anförda anse de sakkunniga, att i varje fall för när­ varande handläggningen av statsbidrag till kommunala och enskilda skolor ej bör centraliseras till överstyrelsen. Det är dock av vikt att överstyrelsens personalorganisation avväges så att överstyrelsen blir i stånd att efter sam­ råd med riksräkenskapsverket genom anvisningar m. in. trygga en enhet­ ligare tillämpning av redovisnings- och utbetalningsbestämmelserna. Emellertid ha de sakkunniga övervägt, om icke till skolöverstyrelsen borde överflyttas de anordningsärenden, avseende skolväsendet, som nu ankomma på statskontoret. Den genom statens organisationsnämnd verk­ ställda utredningen visar, att därigenom vissa fördelar skulle vinnas för skolväsendet. De skäl, som de sakkunniga funnit tala för att kamerala ären­ den berörande skolväsendet ej böra överföras till skolöverstyrelsen i förut angiven omfattning, göra sig med mindre styrka gällande beträffande detta begränsade förslag. De sakkunniga biträda förslaget. Huruvida framdeles till överstyrelsen böra överflyttas motsvarande anordningsärenden från länsstyrelserna, torde i sinom tid få bedömas, sedan frågan om mellan­ instanser inom skolväsendet slutligen prövats och på grundval av de erfa­ renheter, som överstyrelsen vinner vid utförandet av de nu på statskon­ toret. ankommande skolkamerala uppgifterna.

I yttrandena ha de sakkunnigas förslag beträffande överstyrelsens kame­ rala verksamhet i allmänhet tillstyrkts. Statskontoret har biträtt förslaget, att dess arbete med anordnings­ ärenden, avseende skolväsendet i Stockholm, skulle överföras till skolöver­ styrelsen. En förutsättning härför borde dock vara, att den med ifråga­ varande göromål sysselsatta revisorn överflyttades till överstyrelsen. De anordningsärenden, som avsåge yrkesundervisningen, borde dock överföras till överstyrelsen för yrkesutbildning. En sådan omläggning torde kunna genomföras utan förstärkning av sistnämnda överstyrelses arbetskrafter. Riksräkenskapsverket har i likhet med de sakkunniga funnit, att ut­ betalningen av de statsanställda lärarnas löner icke borde centraliseras till skolöverstyrelsen. I princip vidhåller verket sin tidigare uttalade upp­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. 21

fattning, att överstyrelsen borde handha arbetet med utbetalande av stats­ bidrag till det icke-statliga undervisningsväsendet. Härom har verket i huvudsak anfört följande.

Riksräkenskapsverket har intet att erinra mot att till en början, såsom en första etapp i centraliseringen, endast de anordningsärenden avseende skolväsendet, som nu ankomma på statskontoret, överflyttas till skolöver­ styrelsen i syfte att bland annat bereda styrelsen tillfälle att vinna vissa praktiska erfarenheter, innan centraliseringen fullföljes. Riksräkenskaps­ verket anser nämligen alltjämt, att stora fördelar äro förbundna med att skolöverstyrelsen, i likhet med vad som i allmänhet tillämpas beträffande centrala förvaltningsmyndigheter, får utbetala och redovisa de anslag, som hänföra sig till styrelsens verksamhetsområde, samt att man därför ej bör släppa tanken på att till skolöverstyrelsen helt överflytta utbetalningen av anslagsmedel till de statliga läroanstalterna och av statsbidrag till det icke-statliga undervisningsväsendet. Vad särskilt angår de statliga, läro­ anstalterna, vill riksräkenskapsverket erinra om att den centrala riksbokföringen för närvarande vidlådes av en påtaglig brist i så måtto, att dessa anstalters medelsförvaltning icke redovisas i rikshuvudboken. På grund härav utvisar rikshuvudboken endast vad som från de olika anslagen ut­ betalas till de statliga läroanstalterna, och bokföringen innehåller alltså exempelvis inga uppgifter om den totala utgiftsbelastningen å de olika anslagsposterna i avlöningsstaten för de högre allmänna läroverken, liksom den icke heller lämnar någon samlad bild av de statliga läroanstalternas förvaltning av fonder, vilkas tillgångar, inkomster och utgifter icke alls redovisas i rikshuvudboken. Vid en centralisering till skolöverstyrelsen av utbetalningen av anslagsmedel till de statliga, läroanstalterna skulle det enligt riksräkenskapsverkets mening ligga nära till hands att låta dessa anstalter — vilka på grund av sitt stora antal icke kunna erhålla var sitt konto i rikshuvudboken — lämna redovisning eller rapporter till skolöver­ styrelsen samt på grundval härav inarbeta deras bokföring i skolöversty­ relsens huvudbokföring och på detta sätt åvägabringa en fullständig redo­ visning i rikshuvudboken av deras medelsförvaltning. Härefter skulle från skolöverstyrelsens huvudbokföring kunna direkt hämtas alla de belastningssiffror och övriga räkenskapsmässiga uppgifter, som erfordras för styrelsens petitaberäkningar och vid handläggningen av alla frågor rörande donationer, fonder och kassor, samt det tidsödande arbetet med införskaf­ fande och sammanställning av sådana uppgifter från alla de olika läro­ anstalterna alltså kunna inbesparas. Om den av de sakkunniga föreslagna befattningen såsom överdirektör inrättas och skolöverstyrelsens kansli­ avdelning — till vilken arbetet med anordningsärenden och redovisning skall förläggas — ställes under överdirektörens direkta ledning i enlighet med vad riksräkenskapsverket i det följande förordar, saknas enligt riks­ räkenskapsverkets mening anledning befara, att en centralisering till skol­ överstyrelsen av utbetalningen av anslag för undervisningsändamål och en utbyggnad av skolöverstyrelsens bokföring i enlighet med vad riksräken­ skapsverket nu angivit skall medföra, att skolöverstyrelsens administrativa bestyr undantränga de pedagogiska. I nuvarande läge är det, såsom utredningen framhållit, av vikt att över­ styrelsen beredes möjligheter att efter samråd med riksräkenskapsverket genom anvisningar in. in. trygga en enhetligare tillämpning av redovis­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. nings- och utbetalningsbestämmelserna. Riksräkenskapsverket har för av­ sikt att i den utsträckning, som är möjlig med hänsyn till ämbetsverket åvilande övriga arbetsuppgifter, medverka till en sådan informations­ verksamhet. Statens organisationsnamnet har tillstyrkt, att vissa anordningsärenden överflyttas från statskontoret till skolöverstyrelsen. Av statens folk;,•kolinspektörer ha 2 uttryckligen tillstyrkt de sakkunnigas förslag och 1 ansett det lämpligt, att alla anordningsärenden avseende skol­ väsendet överflyttades till överstyrelsen. En inspektör har framhållit, att en centralisering till överstyrelsen av utbetalningen av statsbidrag till folk­ skoleväsendet och andra kommunala skolor torde komma att medföra en av­ sevärd mängd förfrågningar och kompletteringar hos folkskolinspektörerna med åtföljande dubbelarbete och syntes på denna grund icke ändamåls­ enlig. Önskvärt vore dock, att överstyrelsen genom årliga anvisningar tryg­ gade ett enhetligt granskningsförfarande. En inspektör har förklarat sig ej kunna biträda förslaget om att utbetalningen av statsbidrag skulle över­ flyttas på eventuellt blivande mellaninstanser. Svenska facklärarförbundet har framhållit, att, då många av de kamerala frågorna för närvarande vore föremål för utredning, resultaten härav borde avvaktas, innan en eventuell centralisering av dessa frågor till överstyrelsen komme till stånd. Praktiska mellanskolornas rektorsförening har påtalat det slöseri med arbetskraft, som den dubbla granskningen i länsstyrelserna och riks­ räkenskapsverket innebure. För folkskolorna tillkomme ytterligare en granskning av en statlig tjänsteman, folkskolinspektören. Över huvud taget måste en förenkling av beräkningen av statsbidraget till de kommunala skolornas lärarlöner anses önskvärd, då arbetet med rekvisitionerna av desamma, krävde ett oproportionerligt stort arbete av såväl rektorer och kommunala folkskolmyndigheter som av granskande statliga myndigheter. Läroverkslärarnas riksförbund avstyrker, att utbetalningen av statliga lärares löner centraliseras till skolöverstyrelsen. Däremot borde en viss lokal centralisering av löneutbetalningen kunna åstadkommas, motsvarande t. ex. den, som funnes i Stockholm. Skolöverstyrelsen avstyrker i likhet med de sakkunniga bestämt, att till överstyrelsen centraliseras utbetalandet av löner till statliga befattnings­ havare vid anstalter under överstyrelsens inseende. Beträffande statsbidrag till det icke statliga skolväsendet borde pröv­ ningen av frågan om en eventuell centralisering till överstyrelsen få anstå, tills verkställda eller pågående utredningar om statsbidrag slutligen prö­ vats. Överstyrelsen ansåge sig dock kunna tillstyrka, att till överstyrelsen överflyttades de anordningsärenden, avseende skolväsendet, som nu ankomme på statskontoret.

Kungl. Maj ds proposition nr l/t9. 23

Folkbibliotek. Skolbibliotek. Bibliotekskonsulentinstitutionen har varit knuten till skolöverstyrelsen alltsedan år 1919. Den är organiserad som en fristående rotel, biblioteksroteln, med förste bibliotekskonsulenten som chef. Den 11 juli 1949 ha folkbibliotekssakkunniga avgivit betänkande med förslag om folk- och skolbibliotek (SOU 1949:28). Förslaget innebär, att både folk- och skolbiblioteken skulle avsevärt utökas. Den centrala led­ ningen av folkbiblioteksväsendet skulle utbrytas ur skolöverstyrelsen och förläggas till en självständig hyra, statens biblioteksbyrå. Till byrån borde knytas ett rådgivande organ, statens biblioteksnämnd, med representanter för olika biblioteksformer. Konsulenten för skolbibliotek skulle placeras på statens biblioteksbyrå, men skolöverstyrelsen skulle bibehållas som beslu­ tande myndighet i alla frågor rörande skolbiblioteken. De sakkunniga anföra: Ett nära samarbete mellan folkbibliotek och allmän folkbildning torde vara till gagn för båda verksamhetsgrenarna. Ur denna synpunkt är det ett önskemål, att ledningen även i fortsättningen handhaves av ett och samma statsorgan. Den starka utökning av folkbiblioteksverksamheten, som bi­ fall till f o 1 k b i b 1 i o t eks s ak k u nn i ga s förslag torde möjliggöra, kommer att lägga maktpåliggande uppgifter på vederbörande tillsynsmyndighet. Det synes tveksamt, om ansvaret härför bör läggas på skolöverstyrelsen, som samtidigt kommer att bära huvudansvaret för genomförandet av 1950 års riksdags beslut om skolväsendets organisation. Med hänsyn härtill och med beaktande av de skäl, som i övrigt tala för att för folkbiblioteken inrättas en särskild tillsynsmyndighet, vilja de sakkunniga för sin del förorda, att ett dylikt organ kommer till stånd. Härvid förutsätta dock de sakkunniga, att mellan folkbiblioteken och folkbildningsverksamheten i övrigt ett intimt samarbete kommer att äga mm både lokalt och centralt. Det centrala sam­ arbetet kan icke anses tillgodosett väsentligen genom folkbildningsnämnden utan dessutom bör chefen för överstyrelsens folkbildningsrotel vara ledamot av den föreslagna biblioteksnämnden. Skolbiblioteken skola enligt skolkommissionen inta en framskjuten ställ­ ning i den blivande skolan och de skolor, där försöksverksamhet pågår, måste redan nu förses med mera omfattande skolbibliotek. Det är därför av vikt, att skolöverstyrelsen, såsom folkbibliotekssakkunniga förordat, bibehålies som beslutande centralmyndighet beträffande skolbibliotek vid skolor under överstyrelsens inseende. Ärendena berörande skolbiblioteken skulle emellertid handläggas av en skolbibliotekskonsulent, placerad i sta­ tens biblioteksbyrå. Denna anordning torde icke inskränka skolöverstyrel­ sens möjligheter att leda och öva tillsyn över skolbiblioteksväsendet eller att taga initiativ på detta område. Då tillika ett intimt samarbete med folkbiblioteken är önskvärt, anse de sakkunniga sig kunna biträda för­ slaget även i denna del. Då folkbibliotekssakkunnigas förslag ännu icke upptagits till slutlig pröv­ ning, räkna skolöverstyrelsesakkunniga med att eu bibi ioteksrotel tills vidare ingår i skolöverstyrelsens organisation. I yttrandena har förslaget om att utbryta biblioteksroteln från skolöver­ styrelsen avstyrkts eller tillstyrkts med viss tvekan.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Statskontoret har avstyrkt förslaget. Av de 18 statens folkskolinspektörer, som särskilt yttrat sig om folk- och skolbiblioteken, har endast 1 lämnat förslaget utan erinran, varvid han dock understrukit, att skolbiblioteksverksamheten borde sortera under överstyrelsen även efter tillkomsten av statens biblioteksbyrå. I 3 yttran­ den har skolbibliotekens samhörighet med skolan och överstyrelsen beto­ nats, och i 1 yttrande yrkas på anordnandet av en skolbiblioteksrotel i överstyrelsens organisation. I övriga 13 yttranden uttalas tvekan mot eller avstyrkes förslaget att utbryta folkbiblioteksverksamheten från skolöver­ styrelsen. En inspektör framhåller, att det förefaller att innesluta en mot­ sägelse att skilja folkbiblioteksverksamheten från folkbildningsroteln. Styrelserna för Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbimd ha framhållit, att överstyrelsens uppgifter att leda skolbiblioteksväsendet, taga initiativ på detta område samt fungera som be­ slutande centralmyndighet beträffande skolbibliotek nödvändiggjorde en nära kontakt mellan skolbibliotekskonsulenten och överstyrelsens olika av­ delningar, främst undervisnings-, försöks- och lärarutbildningsavdelningarna. Styrelserna ansåge därför, att skolbibliotekskonsulenten som före­ dragande i skolbiblioteksärenden borde sortera direkt under överstyrelsen och inte placeras i statens biblioteksbyrå. Även pedagogiska och för skol­ arbetet speciella organisatoriska frågor i samband med skolbiblioteken och dessas användning utgjorde en stark motivering för konsulentens placering i överstyrelsen, medan främst bibliotekniska skäl kunde tala för en place­ ring i biblioteksbyrån. Det torde inte möta något hinder, att skolbiblioteks­ konsulenten samtidigt inginge som ledamot i byrån. Styrelserna ansåge så­ lunda, att överstyrelsens organisation också borde omfatta ett organ, eventuellt en fristående rotel, som handhade med skolbiblioteksväsendet sammanhängande frågor. Läroverkslärarnas riksförbund har betonat angelägenheten av att skol­ bibliotekskonsulenten utövade sin tjänstgöring från skolöverstyrelsen, även om han formellt knöts till statens biblioteksbyrå. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget. Då överstyrelsen alltjämt skulle ha tillsynen över skolbiblioteken, finge skolväsendets intressen anses till­ godosedda. Skolbibliotekskonsulentens placering i statens biblioteksbyrå underlättade samarbetet med folkbiblioteksväsendet och borde kunna tilllämpas tillsvidare. Skulle denna anordning visa sig mindre tillfredsställande, borde framdeles upptagas frågan om att återföra befattningen till översty­ relsen. En viss tveksamhet kunde från folkbildningssynpunkt göras gällande mot folkbiblioteksrotelns urskiljande från folkbildningsärendena i över­ styrelsen. Om, såsom de sakkunniga föreslagit, chefen för överstyrelsens folkbildningsrotel bleve ledamot av biblioteksnämnden, torde dock det centrala samarbetet mellan folkbildnings- och folkbiblioteksväsendet i nå­ gon mån bliva tryggat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 25

Departementschefen. I likhet med skolöverstyrelsesakkunniga anser jag skolöverstyrelsens ämbetsområde vara i stort sett väl avvägt. I förevarande sammanhang anser jag mig i varje fall endast böra taga ställning till de frågor om jämkningar i ämbetsområdet, som upptagits av de sakkunniga, I detta hänseende ha de sakkunniga föreslagit, att till skolöverstyrelsen skulle överföras granskningen av läroböcker från statens läroboksnämnd, den halvöppna barnavården från socialstyrelsen och vissa utanordningsärenden från statskontoret. Vidare föreslå de sakkunniga, att från över­ styrelsen skulle utbrytas folkbiblioteksväsendet, som skulle sortera under ett nytillskapat ämbetsverk, statens biblioteksbyrå. Granskningen av läroböcker är av största betydelse för undervisningens praktiska utformning, och jag anser det vara i och för sig naturligt, att denna verksamhet skall ankomma på skolöverstyrelsen. Vissa remiss­ myndigheter ha emellertid av olika skäl avstyrkt förslaget att överföra granskningen av läroböcker till överstyrelsen. Skolkommissionen har fram­ hållit sambandet mellan läroböcker och studieplaner samt förordat, att granskningen av bådadera hänskjutes till statens psykologisk-pedagogiska institut, då detta i enlighet med riksdagens principbeslut utbygges. Vidare må nämnas, att 1945 års lärobokskommitté beräknas avlämna sitt slut­ betänkande innevarande år. Dessutom är granskningen av läroböcker en så omfattande och betydelsefull arbetsuppgift, att densamma i varje fall icke torde böra överföras till skolöverstyrelsen, innan överstyrelsens nya organisation vunnit viss stadga och erfarenheter därav föreligga. Med hän­ syn till det anförda är jag icke beredd att nu taga slutlig ställning till frågan, vilken myndighet som skall handhava granskningen av läroböcker. Tills vidare bör granskningen kvarligga hos läroboksnämnden. Beträffande daghem och förskolor ha såväl 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården som skolöverstyrelsesakkunniga betonat, att det av praktiska skäl knappast låter sig göra att uppdela den centrala tillsynen av dem på olika ämbetsverk. Skolöverstyrelsen åter har ansett, att till­ synen av förskoleseminarier och av de förskolor, som icke äro samorgani­ serade med andra institutioner, redan nu borde kunna överföras till över­ styrelsen, medan återstoden kvarlåge hos socialstyrelsen. För egen del vill jag framhålla, att erfarenheterna från andra likartade områden visa, att en uppdelning av den centrala tillsynen mellan olika ämbetsverk icke är lycklig. Jag kan därför ej förorda, att tillsynen delas. Frågan om socialsty­ relsen eller skolöverstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet har vid remiss­ behandlingen besvarats olika. Då den halvöppna barnavården måste ha en stark social betoning, och skolöverstyrelsen har ett krävande arbete med att omdana vårt skolväsen, bör tillsynen åtminstone tillsvidare kvarligga hos socialstyrelsen. Jag utgår från att i pedagogiska frågor erforderligt sam­ arbete äger rum mellan socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. Framdeles

26 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. torde få övervägas, om överstyrelsen för detta ändamål bör förstärkas med expertis på förskolor. Den föreslagna mindre utvidgningen av skolöverstyrelsens kamerala verksamhet till att omfatta de utanordningsärenden beträffande det all­ männa skolväsendet, väsentligen inom Stockholms stad, som nu ankomma på statskontoret, har tillstyrkts i yttrandena. Jag biträder förslaget. Förslaget att tillskapa ett nytt ämbetsverk för folkbiblioteksväsendet har avstyrkts av statskontoret. Även i övriga remissyttranden har förslaget i allmänhet avstyrkts eller tillstyrkts med vissa förbehåll. Därvid har bland annat framhållits, att folkbiblioteksväsendet bör ha ett nära samband med den allmänna folkbildningen samt att det ur organisatoriska synpunkter är lämpligt, att skolbiblioteksärendena helt inordnas under skolöverstyrel­ sen. Med hänsyn till vad som i remissyttrandena anförts, anser jag mig böra förorda, att folk- och skolbiblioteken alltjämt sortera under skolöver­ styrelsen.

4. Decentraliserad beslutanderätt.

Skolöverstyrelsesakkunniga framhålla, att det icke är möjligt eller till­ fyllest att möta den fortskridande ansvällningen av förvaltningsarbetet en­ bart genom en ökning av ämbetsverkens personal. En avlastning måste dessutom ske genom att delegera beslutanderätten i vissa grupper av ärenden till lägre beslutsinstanser. De sakkunniga ha närmare undersökt möjligheterna härtill inom skolöverstyrelsens verksamhetsområde. I kap. 7 av betänkandet föreslå de sakkunniga delegering av beslutanderätten i ett antal mera betydelsefulla ärendegrupper, medan i bilaga 5 till betänkandet redovisas de förslag, som från olika håll framförts i ämnet. Antalet sådana förslag är mycket stort, och många av dem förordas av de sakkunniga. Vad i bilaga 5 anförts är emellertid endast avsett som underlag för fortsatta överväganden. Om de föreslagna decentraliseringarna genomföras, minskas i första hand överstyrelsens arbete med ärenden av i allmänhet rutinkaraktär. Vidare skulle arbetet inom verket förlöpa snabbare. Det föreligger nu en över­ belastning av överstyrelsens personal och i många fall en fortgående efter­ släpning i arbetet. De sakkunniga räkna med att de föreslagna decentrali­ seringarna i stort sett endast skulle kunna kompensera dessa olägenheter. Det allmänna skolväsendets fortgående tillväxt torde emellertid framdeles efter en mera omfattande decentralisering kräva en proportionsvis mindre ökning av verkets personal än som hittills visat sig erforderlig. Vid sina beräkningar av personalbehovet efter omorganisationen av över­ styrelsen ha de sakkunniga därför utgått från nuvarande personalantal. I den mån de föreslagna decentraliseringsåtgärderna ej genomföras, erfordras alltså enligt de sakkunniga en motsvarande förstärkning av den sålunda beräknade personalen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. 27 Departementschefen. De sakkunnigas principiella inställning till en fort­ satt decentralisering av beslutanderätten inom överstyrelsens ämbetsom­ råde har i allt väsentligt lämnats utan erinran i remissyttrandena. Vad be­ träffar detalj förslagen ha i vissa fall erinringar framställts. För egen del anser jag i likhet med de sakkunniga, att ytterligare decentraliseringsåtgärder med fördel kunna vidtagas. De av de sakkunniga framlagda förslagen ämnar jag efter närmare utredning snarast möjligt upptaga till behandling. I nu förevarande sammanhang anser jag mig böra beröra endast ett par av förslagen. De sakkunniga förorda, att inrättandet av nya nybörjaravdelningar vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor bör ankomma på skol­ överstyrelsen i stället för på Kungl. Maj:t. Erforderliga begränsningar borde därvid kunna av Kungl. Maj:t meddelas genom allmänna anvisningar i regleringsbreven. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget och framhållit, att det under rådande starka elevtillströmning till de högre skolorna vore nödvändigt, att rektorer och målsmän snarast möjligt, helst i mitten av juni, finge besked om antalet nybörjaravdelningar. Först därefter vore det möjligt att bestämma den minimipoäng, som skulle gälla som villkor för intagningarna. Den nuvarande situationen, som medförde, att beslut kunde lämnas först i juli eller augusti, bleve alltmer ohållbar och väckte irritation hos rektorer och målsmän. Statskontoret åter har avstyrkt förslaget med hänsyn till bland annat de avsevärda ekonomiska konsekvenserna för statsverket. Med hänsyn till de av överstyrelsen påtalade olägenheterna med nu­ varande system anser jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag på denna punkt, särskilt som Kungl. Maj:t genom allmänna anvisningar kan angiva den ram, inom vilken överstyrelsen har att fatta beslut. Frågor om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet och tjänste­ bostäder för folk- och småskollärare samt om byggnadstillstånd till sådana byggnadsarbeten prövas nu av Kungl. Maj:t. De sakkunniga förorda, att beslutanderätten härutinnan skall delegeras till skolöverstyrelsen respek­ tive arbetsmarknadsstyrelsen inom vissa av Kungl. Maj:t efter riksdagens medgivande fastställda kvoter. Förslaget har tillstyrkts av skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Statskontoret har avstyrkt förslaget, då statsbidrag utmätes efter en inom vissa gränser företagen skälighetsprövning och bidragen uppgå till betydande belopp. Frågan om en översyn av gällande bestämmelser om statsbidrag till byggnader m. m. inom folkskole­ väsendet är avsedd att hänskjutas till utredning av särskilda sakkunniga. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu föreslå någon ändring i sättet för handläggning av ifrågavarande ärenden.

Kunal. Maj:ts proposition nr 1^9. 29 Till undervisningsavdelningen skulle hänföras pedagogiska frågor vid alla skolöverstyrelsen underställda skolformer utom lärarutbildningsanstalter, folkhögskolor, skolor för blinda och döva, sinnesslö- och epileptikerskolor samt förskolor och daghem. Den särskilda försöksverksamheten för den blivande enhetsskolan skulle dock åvila försöksavdelningen. Undervis­ ningsavdelningen borde ha det allmänna ansvaret för verksamheten vid skolorna under överstyrelsens inseende, bortsett från nyss särskilt nämnda skolformer. Försöksavdelningen, som redan är inrättad genom beslut av 1951 års riksdag, handhar försöksverksamheten för bland annat den blivande enhets­ skolan. Lärarutbildningsavdelningen skulle handha frågor om lärarutbildning samt om rektorers och lärares behörighet. Under avdelningen skulle sortera överstyrelsen underställda lärarutbildningsanstalter, kurser för lärare o. dyl. Till byggnads- och planeringsavdelningen skulle sammanföras frågor om byggnader för skolväsendet, planering av det allmänna skolväsendets lokala organisation samt vissa härmed sammanhängande frågor såsom om skol­ skjutsar, inackordering av skolbarn och indelningen i skoldistrikt. Avdel­ ningen skulle övertaga de uppgifter, som nu ankomma på folkskolavdelningens byggnadsrotel och där handhavas av 2 undervisningsråd samt mot­ svarande byggnadsfrågor beträffande högre skolor, som handläggas inom läroverksavdelningen. I avdelningen skulle ingå överstyrelsens arkitekt­ kontor. De sakkunniga förorda, att byggnadsstyrelsens granskning av bygg­ nadsritningar till läroverk upphör och framdeles enbart får ankomma på avdelningen. Organisations- och personalavdelningen skulle handlägga organisationsoch personalfrågor beträffande alla skolformer underställda skolöverstyrel­ sen, utom vid folkhögskolor och de institutioner, som skulle sortera under socialroteln. Med organisationsfrågor avses härvid bland annat frågor om inrättande av olika linjer och antal avdelningar vid olika skolor, antal icke­ ordinarie tjänster utöver ordinarie, antal timlärartimmar utöver heltids­ tjänster, inrättande, bibehållande, indragning, förflyttning eller ombildning av ordinarie tjänster och organiserande av övningslärartjänster. Med per­ sonalfrågor avses bland annat ledigförklarande och tillsättning av tjänster, meritvärdering, lärarförmedling, förflyttning av ordinarie lärare, tjänst­ ledigheter, semester och tjänstgöringsskyldighetens omfattning. Under av­ delningen skulle sortera extralärarbyrån och meritplåtsarkivet. Skolhygienroteln skulle handlägga de ärenden, som nu ankomma på hälsovårdsroteln. Socialroteln skulle handha anstalter för blinda, döva och sinnesslöa, den halvöppna barnavården, internat, skolmåltidsverksamheten, yrkesvägled­ ning, skolkuratorsverksamhet, skolungdomens fritidssysselsättning och det

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

statliga stipendieväsendet, i den mån detta ej handlägges inom andra arbetsenheter. Folkbildningsroteln skulle bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter, in­ beräknat folkhögskolor. Folkbiblioteksroteln skulle handha biblioteksrotelns nuvarande arbets­ uppgifter. Enligt de sakkunniga skulle roteln, som förut nämnts, med tiden utbrytas och bilda ett självständigt ämbetsverk. Utredningsroteln skulle sammanhålla på överstyrelsen ankommande ut­ redningar av olika slag. Därunder skulle sortera det statistiska kontoret. Kansliavdelningen skulle i stort sett övertaga administrativa avdel­ ningens arbetsuppgifter utom frågor om verkets inre organisation. Under de föreslagna avdelningarna eller fristående rotlarna skulle sortera de olika mindre arbetsenheter, som nu äro direkt underställda general­ direktören. Varje avdelning skulle förestås av en avdelningschef och varje ledamot inom en avdelning, inberäknat avdelningschefen, skulle förestå en rotel. Fördelningen av arbetsuppgifterna på dessa rotlar framgår av betänkandet (s. 182—225). De i uppställningen angivna byrådirektörerna m. m. skulle ha följande arbetsuppgifter. Inom försöksavdelningen skulle 1 byrådirektör förestå avdelningens kansli. Denne borde om möjligt vara skolman med praktisk erfarenhet av skolorganisatoriskt och skoladministrativt arbete och även vara i stånd att biträda vid organiserandet av avdelningens utåtriktade verksamhet, konsulent-, fortbildnings- och publiceringsverksamhet i samband med försöksarbetet. Den halva byrådirektörstjänsten skulle avses för praktisk yrkesutbildning. Innehavaren skulle i övrigt tjänstgöra inom överstyrelsen för yrkesutbildning, som helt skulle avlöna honom. Inom byggnads- och planeringsavdelningen skulle den ene byrådirektören vara en administrativ kraft och den andre (extra föredragande) en pedagog med erfarenhet om skolbyggnadsfrågor. Byrådirektören inom organisations- och personalavdelningen skulle vara en administrativ kraft med uppgift i första hand att behandla frågor om organiserandet av övningslärartjänster. Inom folkbildningsroteln skulle inrättas en tjänst som folkhögskolinspektör och konsulent för allmän folkbildning i lönegrad Ce 31. Byrådirektören inom utredningsroteln skulle förestå skolöverstyrelsens statistiska kontor. Antalet pedagoger, administrativa krafter och befattningshavare med annan specialutbildning bland den ledande personalen framgår av följande uppställning.

Skolöverstyrelsens nuvarande allmänna organisation DS tO

GeneratdimktSrai

'zlät-

AdmmistatjVa avd. K ______ -Ac u n g l. M a j: RokNfbfeidRotei ts

JJMX T kZ KdZk TZKTkTZ^ p ro p o sit io n n r 1 /+ 9 .

IfcfelHf.

hus/.arb. ■

cts6y»M

Anm. Rotel, som förestås av ledamot (undervisningsråd, byråchef), markeras med cirkel.

co ! Skolöverstyrelsens organisation enligt de sakkunnigas förslag

B ih a n g til l

rik sd a g en s p ro

to Ku ko ngl

ll 19

.

52

. M a j.t

1 sa

m s

t.

proposition

N r l/

t 9

.

nr

(Rc/w 1 J+ 9 .

Anm. Rotel, som förestås av ledamot, markeras med cirkel. Registratorsexpedition för endast en avdelning eller rotel redovisas ej. CO OS

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 . 35 Inom folkbildnings- och folkbiblioteksroteln skulle en tjänst i lönegrad 31 avses för en folkhögskolinspektör tillika konsulent för allmän folkbild­ ning och en dylik tjänst för chefen för folkbibliotekssektionen. Byradirektörstjänsten pa statistiska kontoret avstyrkes. Kontorets chef borde alltjämt vara förste aktuarie i lönegrad Ca 29 . Statskontorets förslag beträffande antalet pedagoger, administrativa krafter och befattningshavare med specialutbildning bland den ledande personalen framgår av följande uppställning.

Avdelnings­ Övriga Byrådirektörer chefer ledamöter in. m.

Summa 4 13 6,5

Statskontorets förslag innebär alltsa, att antalet pedagogiska ledamöter skulle minskas, jämfört med de sakkunnigas förslag från 18 till 12 eller med 6 och jämfört med nuvarande förhållanden från 17 till 12 eller med 5. Minskningen skulle enligt statskontoret kompenseras dels genom inrättan­ det av ytterligare en pedagogisk byrådirektörstjänst på byggnads- och planeringsbyrån, dels genom anställande av 4 ämneskonsulenter. Om läroboksnämnden bibehölles, borde antalet lekmannarepresentanter icke ökas. En höjning av deras arvode torde endast böra ifrågakomma i samband med en eventuell allmän omreglering av styrelsearvoden. Statens lönenämnd har ifrågasatt, om en så långt driven uppdelning av skolöverstyrelsen på avdelningar och rotlar, som de sakkunniga föreslagit, vore motiverad, samt om vid den tilltänkta chefslöneutredningen cheferna för samtliga de i organisationsförslaget upptagna avdelningarna och rotlarna skulle komma att hänföras till så hög löneställning, som de sakkun­ niga föreslagit. Bland särskilt tveksamma sådana arbetsenheter nämnas andra och tredje rotlarna inom byggnads- och planeringsavdelningen samt utredningsroteln. Byrådirektörstjänsten på statistiska kontoret avstyrkes. Frågan om lekmannarepresentanternas arvoden syntes böra upptagas till prövning vid pågående översyn av dylika arvoden. Praktiska mellanskolornas relclorsjörening har framhållit, att överstyrel­ sens nuvarande organisation inneburit den fördelen för de praktiska mellanskolorna, att huvuddelen av dem berörande frågor kommit att behandlas på eu rotel (L VI). För de högre kommunala skolorna m.m. borde inrättas en särskild rotel inom organisations- och XJersonalavdelningen. Skolöverstyrelsen har framhållit, att förslaget innebure vissa risker för att överstyrelsens ledamöter bleve mera specialiserade och isolerade i sitt arbete än tidigare och miste den allmänna överblicken över skolväsendets

36 Kungl. Maj:ts proposition! nr lJfi.

olika frågor. En sådan överblick ansåge överstyrelsen i högsta grad nödvän­ dig hos de personer, som skulle leda utvecklingen på skolans område, i syn­ nerhet med tanke på de stora förändringar, som under de kommande åren förestode. I samband med en omorganisation av överstyrelsen borde sär­ skilt uppmärksammas, på vad sätt de påtalade riskerna skulle undvikas. Huvuddragen av de sakkunnigas förslag till verkets uppdelning i avdel­ ningar och rotlar kunde överstyrelsen tillstyrka. Överstyrelsen borde emel­ lertid ha möjlighet att vidtaga de jämkningar, vartill erfarenheten gåve anledning. En bestämmelse härom hade också intagits i utkastet till in­ struktion 13 § 2 mom. 3 stycket (s. 330 i betänkandet). Enligt överstyrelsens mening kunde viss tvekan råda, om sinnesslöundervisningen borde sortera under socialroteln eller undervisningsavdelningen. Den föreslagna placeringen på socialroteln borde dock tillsvidare gälla. Om framdeles en placering på undervisningsavdelningen skulle visa sig lämpli­ gare, ansåge överstyrelsen sig oförhindrad vidtaga en sådan åtgärd. Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit, dels att försöksavdelningen förstärkes med en ledamotstjänst för den praktiska yrkesutbildningen i stäl­ let för med en halv byrådirektörstjänst, dels att kansliavdelningen förstärkes med en byrå chef st jänst, framförallt för författningsarbete och dylikt, samt undervisningsavdelningen med en administrativ byrådirektörstjänst. I stället kunde två förste byråsekreteraretjänster i lönegrad 29 indragas. En reservant inom överstyrelsen har ansett, att chefen för statistiska kontoret borde vara byråchef. 1946 års skolkommission har framhållit, att utvecklingen inom skol­ väsendet kunde beräknas bli mycket snabb under de närmaste årtiondena. Det vore därför viktigt, att överstyrelsens organisation gjordes så smidig, att den successivt kunde anpassas efter utvecklingen- Speciellt gällde detta med tanke på enhetsskolans framväxande. Denna synpunkt hade icke till­ räckligt beaktats av de sakkunniga. Att inom undervisningsavdelningen ärenden rörande folkskolan hänfördes till en rotel och ärenden rörande läroverken till en annan rotel, vore sannolikt ändamålsenligt för de närmaste åren, men komme att visa sig olämpligt, så snart en allmän övergång till enhetsskolesystem påbörjades. Sannolikt skulle principen om ärendenas uppdelning efter sakinnehåll kunna tillämpas också vid avdelningarnas uppdelning på rotlar. Den vore redan nu önskvärd för försöksavdelningen. Lärarhögskolor skulle i sinom tid överta de uppgifter, som nu vore för­ delade på folk- och småskoleseminarier samt provårsinstitutionerna. Skolkommissionen hade att överväga, om lärarhögskolorna i deras egenskap av högskolor borde stå självständiga gentemot skolväsendets centrala ämbets­ verk. Kommissionen hemställde därför, att lärarhögskolornas ställning till skolöverstyrelsen inte gjordes till föremål för beslut förrän i samband med behandlingen av kommissionens förslag till organisation av den första lärarhögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr l/t9. 37 Inom försöksavdelningen erfordrades för den praktiska och yrkesbetonade undervisningen en särskild undervisningsrådstjänst i stället för den föreslagna halva byrådirektörstjänsten. Yrkesvägledningsfrågor torde få större betydelse för försöksverksamheten än de sakkunniga syntes ha räk­ nat med. Ehuru yrkesvägledningen skulle ske inom ramen för ämnet sam­ hällskunskap, borde hithörande frågor sortera under det av kommissionen föreslagna undervisningsrådet för yrkesutbildning. Statens pedagogisJc-psykologiska institut har förordat en utredning an­ gående de former, enligt vilka samarbetet mellan försöksavdelningen och institutet skulle ske. Byggnadsstyrelsen har framhållit, att byggnadsfrågor icke längre kunde handläggas enbart inom det verk eller organ, som svarade för den verk­ samhet, vilken skulle bedrivas inom lokalerna. Numera erfordrades en all­ sidig expertis för en fullgod granskning av upprättade byggnadsförslag. En riktig handläggning av skolbyggnadsfrågorna krävde tillgång till teknisk personal av betydligt större omfattning än den av de sakkunniga föreslagna, om möjlighet samtidigt skulle hållas öppen för att bedriva ett ändamåls­ enligt granskningsarbete samt för att följa och leda utvecklingen på skolbyggnadsområdet. Byggnadsstyrelsen avstyrkte, att granskningen av ritningar till läroverksbyggen skulle ske enbart inom överstyrelsen, då byggnadsstyrelsens nuvarande granskning vore av mera ingående art än den, som skolöversty­ relsen kunde ägna dessa frågor. Detta gällde icke blott planeringen i stort utan även de stadsplanemässiga, tekniska och ekonomiska sidorna, vilka överstyrelsen med föreslagen organisation icke syntes ha möjlighet att beakta. Den föreslagna fristående byggnads- och planeringsavdelningen komme att frikopplas från de avdelningar, som handhade de pedagogiska och orga­ nisatoriska frågorna för respektive grupper av skolbyggnader. Därmed bröts enligt byggnadsstyrelsens mening den direkta kontakt med sist­ nämnda frågor, som skulle motivera, att byggnadsgranskningen överhuvud lades under överstyrelsen. Samtliga rotelchefer inom avdelningen skulle enligt de sakkunniga vara pedagoger, och genom byggnadssakkunskapens svaga ställning framträdde bristerna i en sådan organisation än starkare. Arkitektkontoret tänktes tillagt avdelningen som en fristående arbetsenhet för rent byggnadsteknisk granskning. Byggnadssakkunskapen syntes bland annat enligt förslaget till instruktion icke skola deltaga vid överstyrelsens beslut i plcniärenden eller ens i avdelningsärenden och icke heller äga någon reservationsrätt. Uppdelningen på olika rotlar hade drivits väl långt, vilket även syntes kunna äventyra enhetligheten och kontinuiteten i handlägg­ ningen av byggnadsärenden och därmed sammanhängande frågor. I och för sig skulle enligt byggnadsstyrelsens mening samtliga de under avdelningen lagda frågorna, i den mån de berörde byggnadsproblem, kunna

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 149. handläggas inom byggnadsstyrelsen med en begränsad personalförstärkning inom ramen för dess utredningsbyrå. Sammanfattningsvis har byggnadsstyrelsen framhållit, att skolöversty­ relsen även efter den ifrågasatta omorganisationen icke bleve i stånd att nöjaktigt lösa här ifrågavarande arbetsuppgifter, samt att om en erforderlig förstärkning av överstyrelsen skulle ske, detta innebure en dubblering av den organisation, som inom byggnadsstyrelsen redan funnes för likartade arbetsuppgifter. Granskningsverksamheten beträffande ritningsförslag m. m. i anslutning till de byggnadsärenden, som fölle under överstyrelsen, liksom motsvarande ärenden å byggnadsstyrelsen borde tillsvidare bedrivas i samarbete mellan överstyrelsen och byggnadsstyrelsen. Ett slutligt av­ görande i denna fråga torde få anstå i avvaktan på det förslag, som 1947 års byggnadsstyrelseutredning kunde komma att framlägga rörande bygg­ nadsstyrelsens organisation. Huvuduppgiften för byggnads- och planeringsavdelningen borde läggas på det organisatoriska och programmässiga planet. Medicinalstyrelsen har föreslagit, att förste provinsialläkarna i sin skolhygieniska verksamhet skulle ställas under skolöverstyrelsen, d. v. s. skol­ överläkaren. Denne borde få möjlighet att låta sina initiativ och cirkulär in. m. gå över förste provinsialläkarna, som skulle ha att insamla uppgifter, själv eller genom sina medhjälpare tillse att givna ålägganden uppfylldes samt övervaka att skolstyrelser och kommuner iakttoge sina skyldigheter, när det gällde hygieniska och socialmedicinska förhållanden. En sådan an­ ordning skulle ej medföra någon extra kostnad för statsverket. Beträffande sinnesslöundervisningen har medicinalstyrelsen hänvisat till sitt utlåtande den 5 oktober 1951 över tillsynskommitténs betänkande, vari styrelsen föreslagit, att sinnesslövården i sin helhet, även av de bildbara sinnesslöa, förlädes till medicinalstyrelsen. Socialstyrelsen har hänvisat till sitt utlåtande den 15 oktober 1951 över tillsynskommitténs betänkande, vari styrelsen föreslagit, att socialstyrelsen skulle bli huvudtillsyningsmyndighet för hela sinnesslövården. För den centrala pedagogiska tillsynen borde dock finnas en hos skolöverstyrelsen heltidsanställd pedagog med denna tillsyn som uteslutande uppgift. Överstyrelsen för yrkesutbildning har förordat, att tillsynen av utbild­ ningen av lärare på det husliga området borde hänföras till överstyrelsen för yrkesutbildning och hänvisat till vad som anförts i ett av särskild sak­ kunnig avgivet betänkande i ämnet (SOU 1950: 46). Svenska gymnastiklärarsällskapet anser, att gymnastikroteln bör bilda en självständig rotel med ett undervisningsråd som chef. Denna uppfatt­ ning delas av reservanter inom skolöverstyrelsen. Statsvetenskapliga intresseförbundet har framhållit önskvärdheten av att det tillskapades ytterligare ett antal administrativa chefsposter utöver nu­ varande två. De föreslagna två administrativa byrådirektörerna hade så­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 1J,9. 39 dana arbetsuppgifter, som normalt torde åvila personer i byråchefs ställning. Förbundet ville dock ej för närvarande yrka på inrättande av nya byråchefstjänster. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och Sveriges juristför­ bund ha yrkat, att byrådirektörstjänsten inom organisations- och personal­ avdelningen skulle ombildas till en byråchefstjänst och juristförbundet dess­ utom att en byrådirektörstjänst skulle inrättas inom kansliavdelningen. Läroverksläramas riksförbund har även uttalat sig för ett något större antal administrativa tjänster i byrådirektörs (eller byråchefs) grad, om tillfredsställande förutsättningar skola föreligga för rekrytering. Sveriges smaskollärarinneförbund förordar en särskild undervisningsrådstjänst för lågstadiet. Svenska facklärarförbundet föreslår en särskild rotel för hemkunskap med ett undervisningsråd som chef. Frågan om folkhögskolinspektörens ställning har behandlats i flera ytt­ randen. Folkhögskolinspektören har avstyrkt den föreslagna kombinationen folkhögskolinspektör—konsulent för allmän folkbildning. Om en heltids­ tjänst som folkhögskolinspektör inrättades, borde tjänsten få sådan löneställning, att innehavet kunde anses innebära en befordran för rektor vid folkhögskola. Den nuvarande kombinationen folkhögskolinspektör-rektor eller lärare vid folkhögskola vore tänkbar, om arvodet höjdes, tjänstgörings­ skyldigheten som rektor nedsattes och skälig ersättning för skrivhjälp utginge. Enligt svenska folkhögskolans lärarförening erfordrades en heltids­ tjänst inom överstyrelsen, för att folkhögskolans många skiftande förhål­ landen skulle kunna på ett för folkhögskolan gynnsamt sätt beaktas. Sam­ verkande bildningsförbunden ha anfört, att folkhögskolornas antal nu vore så stort, att detta väl motiverade en omvandling av befattningen som folk­ högskolinspektör till befattning som undervisningsråd. Slwlöverstyrelsen har funnit det möta stora svårigheter att finna en för både folkhögskolan och överstyrelsen lämplig utformning av folkhögskolinspektörstjänsten. Överstyrelsen ville förorda, att åtminstone tillsvidare den nuvarande an­ ordningen bibehölles med inspektörsbefattningen förenad med rektors- eller lärartjänst vid folkhögskola d. v. s. alternativ 1 enligt de sakkunnigas för­ slag (s. 217 i betänkandet). Arvodet borde dock höjas från 3 000 till 3 G00 kronor och det borde övervägas, om icke överstyrelsen borde äga rätt att medgiva nedsättning av undervisningsskyldigheten som rektor eller lärare med rätt för skolan att uppbära statsbidrag till avlönande av vikare. Enligt skolkommissionen borde tanken på en särskild folkhögskolerotel ha prövats närmare. Det vore otänkbart att till den föreslagna befattningen som folk­ högskolinspektör och konsulent för allmän folkbildning (lönegrad Ce 31) erhålla en rektor vid folkhögskola (lönegrad Ca 31). Kommissionen för­ ordade alternativ 1 i de sakkunnigas förslag, dock förbättrat därhän, att inspektören erhölle skrivhjälpsbidrag, till hälften nedsatt undervisnings-

40 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. skyldighet som rektor eller lärare samt ett arvode, som jämte rektorslönen förde honom upp i närheten av undervisningsråds löneställning.

Departementschefen. I likhet med de sakkunniga förordar jag, att de nuvarande läroverks- och folkskolavdelningarna ersättas av arbetsenheter, mellan vilka ärendena fördelas efter sakinnehåll. Försöksavdelningen och administrativa avdelningen böra bibehållas med väsentligen samma arbets­ uppgifter som nu. De sakkunniga ha föreslagit, att inom arbetsenheterna ärendena i viss män skulle uppdelas efter skolform. Häremot har skolkommissionen framställt vissa erinringar. I detta sammanhang anser jag mig endast böra taga ställning till de stora dragen av omorganisationen. Ären­ denas fördelning inom en arbetsenhet torde i regel böra få avgöras av skol­ överstyrelsen i samband med reformens genomförande. Jag utgår från att denna fördelning successivt kan behöva ändras i den mån enhetsskolan genomföres. Mot organisationsförslaget ha både statskontoret och statens lönenämnd riktat den invändningen, att verket komme att bli uppdelat i ett väl stort antal arbetsenheter. Jag finner denna invändning vara i viss mån befogad och vill därför förorda, att någon särskild Iärarutbildningsavdelning icke inrättas. Då frågor om lärarutbildning ha ett nära samband med övriga undervisningsfrågor, förordar jag, att de hänskjutas till den föreslagna undervisningsavdelningen. Framdeles torde få prövas, om de tilltänkta lärarhögskolorna skola sortera direkt under skolöverstyrelsen eller om de skola intaga en mera självständig ställning i likhet med andra högskolor samt om lärarutbildningen på det husliga området- skall överflyttas från skolöverstyrelsen till överstyrelsen för yrkesutbildning. Den tilltänkta lärarutbildningsavdelningen skulle även handlägga frågor om behörighet för rektorer och lärare. Dessa frågor böra möjligen hellre handläggas inom den av mig i det följande föreslagna organisationsavdelningen än inom undervisningsavdelningen. Det torde få ankomma på skol­ överstyrelsen att med ledning av erfarenheten taga ställning härtill. Jag har i det föregående icke ansett mig kunna tillstyrka, att tillsynen av den halvöppna barnavården förlägges till skolöverstyrelsen. Denna ar­ betsuppgift skulle enligt de sakkunniga ankomma på socialroteln. Denna kommer alltså redan härigenom att få mindre omfattande arbetsuppgifter. Då de övriga för roteln avsedda arbetsuppgifterna äro av disparat natur och till omfattningen för närvarande icke motivera tillskapandet av en särskild arbetsenhet, kan jag ej tillstyrka inrättandet av en socialrotel. I stället förordar jag, att nämnda arbetsuppgifter fördelas på andra arbets­ enheter efter deras sakinnehåll. Sålunda böra anstalter för blinda, döva och sinnesslöa sortera under undervisningsavdelningen. Frågor om den psykiska barna- och ungdomsvården samt om Ericastiftelsen böra hän­ föras till skolhygienroteln, då överstyrelsens läkare äga stor sakkunskap i

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1J/9. 41

dessa frågor. Huruvida frågor om skolhem och internat böra sortera under skolhygienroteln eller organisationsavdelningen, torde få prövas av skol­ överstyrelsen i samband med genomförandet av reformen. Frågor om yrkes­ vägledning böra såsom skolkommissionen förordat handläggas på försöksavdelningen. Olika skolsociala frågor, såsom frågan om skolmåltider, skolkuratorsverksamhet och skolungdomens fritidssysselsättning, böra hänföras till organisationsavdelningen. I anledning av tillsynskommitténs betänkande har väckts frågan, om till­ synen av de bildbara sinnesslöa borde överflyttas från skolöverstyrelsen till annat ämbetsverk. Denna fråga torde få prövas i annat sammanhang. Jag räknar emellertid med att nämnda tillsyn åtminstone tillsvidare skall ankomma på skolöverstyrelsen. Undervisnings a vdelningen skall enligt de sakkunniga hand­ lägga pedagogiska frågor vid samtliga skolformer under överstyrelsen, bort­ sett från vissa specialskolor. Enligt vad jag nyss förordat skall avdelningen därjämte handlägga frågor om lärarutbildning och abnormundervisning. Avdelningen skall ha det allmänna ansvaret för verksamheten vid skolorna, samtidigt som speciella slcolorganisatoriska och andra administrativa frå­ gor i möjligaste mån hänskjutas till andra arbetsenheter. Genom en sådan anordning torde, så långt det är möjligt, vinnas ett av huvudsyftena med reformen, nämligen att överstyrelsen sättes i stånd att mer än nu ägna sig åt pedagogiska frågor. Emellertid vill jag i likhet med de sakkunniga fram­ hålla, att undervisningsavdelningens ledamöter och övriga pedagogiska personal i viss utsträckning måste deltaga i beslut i ärenden, som ankomma på andra arbetsenheter. Sålunda böra de tillkallas vid tjänstetillsättningar, som röra det ämne eller den skolform, varom de äga speciell sakkunskap. Liknande gäller i fråga om exempelvis inrättande av en ny gymnasielinje eller frågor om skolväsendets lokala organisation. I anledning av vad skolöverstyrelsen anfört, vill jag uttala, att avdel­ ningens ledamöter böra samtliga deltaga i avgörandet av ärenden av större vikt inom avdelningen, även om dessa avse en speciell skolform eller ett speciellt ämne. Endast därigenom vinnes garantier för att avdelningens ledamöter få den allmänna överblicken över hela skolväsendet, som särskilt under nuvarande omdaningsskede är betydelsefull. Även chefen för folkbildningsroteln bör deltaga i avdelningens plenarsammanträden för att be­ rika dessa med synpunkter från arbetet inom den allmänna folkbildningen. Dessa sammanträden bliva tidskrävande, men organisationen är upplagd på sådant sätt, att ansvaret för löpande arbetsuppgifter i största möjliga utsträckning lagts på andra arbetsenheter eller på administrativa tjänste­ män inom avdelningen. Den pedagogiska inspektionen bör till största delen falla på ledamöter och övrig pedagogisk personal inom denna avdelning. De sakkunniga ha för undervisningsavdelningen föreslagit 5 ledamöter och statskontoret 6, varvid dock statskontoret riiknat med att lärarutbild-

42 Kungl. Maj ris 'proposition nr 149.

ningsavdelningen och socialroteln skulle ingå i avdelningen. Jag har för egen del förordat, att avdelningen skall utvidgas med lärarutbildnings- och abnormundervisningsfrågor. På avdelningen bör finnas ett ganska stort antal ledamöter, som företräda sakkunskap i olika ämnen och om skilda skolformer. Endast under denna förutsättning kan avdelningen fungera som den centrala pedagogiska instansen för hela det allmänna skolväsendet. Därtill kommer, att avdelningschefen huvudsakligen torde få ägna sin tid åt att sammanhålla verksamheten och mottaga föredragning från andra rotlar inom avdelningen. Hans egen rotel kan därför ej belastas med mera omfattande arbetsuppgifter. Med hänsyn till det anförda förordar jag, att till avdelningen knytas 7 ledamöter, inberäknat avdelningschefen. Huru arbetsuppgifterna skola fördelas mellan avdelningens rotlar bör, som jag tidigare anfört, få ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma. Under av­ delningen kommer att sortera ett stort antal inspektörer och konsulenter. Det torde ej kunna undvikas, att de administrativa arbetsuppgifterna inom en så stor avdelning bli ganska omfattande. Jag förordar därför, att till denna avdelning knytes en administrativ byrådirektör med uppgift att sam­ manhålla avdelningens administrativa arbete. Organisationsav delningen. Till den föreslagna organisa­ tions- och personalavdelningen skall enligt de sakkunniga förläggas flertalet löpande ärenden, som nu tynga läroverks- och folkskolavdelningarna. I yttrandena har tillskapandet av en sådan avdelning tillstyrkts eller läm­ nats utan erinran. Statskontoret har dock föreslagit, att avdelningschefen skulle vara en administrativ kraft, och praktiska mellanskolornas rektorsförening, att avdelningen skulle utbyggas med ytterligare en rotel för de högre kommunala skolorna. Sistnämnda förslag kan jag ej biträda, särskilt som vid enhetsskolans genomförande de högre kommunala skolorna torde ingå i eller i varje fall nära anknytas till enhetsskolan. I likhet med stats­ kontoret anser jag, att avdelningschefen bör besitta goda administrativa kvalifikationer. Till befattningen bör kunna komma ifråga en skolman, som fyller dessa krav, eller en administrativ kraft. Jag har förut föreslagit, att till avdelningen även skulle hänföras skolsociala frågor. Dessa böra sam­ manhållas av en befattningshavare med pedagogisk utbildning i byrådirek­ törs ställning. Då avdelningschefen skall ha goda administrativa kvalifika­ tioner, torde någon administrativ byrådirektörstjänst icke erfordras på av­ delningen. Förste byråsekreterartjänster böra vara tillfyllest. För den före­ slagna organisations- och personalavdelningen böra i enlighet med de sak­ kunnigas av statskontoret tillstyrkta förslag avdelas en avdelningschef och två ledamöter. Mot organisationen av byggnads- och planeringsavdelningen ha erin­ ringar framställts av statskontoret, statens lönenämnd och byggnadsstyrel­ sen. I anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört, anser jag mig icke böra förorda, att granskningen av byggnadsritningar avseende allmänna läro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 43 verk uteslutande sker inom avdelningen. Granskningen bör liksom nu ske 1 samråd med byggnadsstyrelsen. Beträffande folkskolebyggnader sker granskningen enbart inom skolöverstyrelsen, där ej överstyrelsen i viss fråga inhämtar yttrande från byggnadsstyrelsen. I skolbyggnadsfrågor bör överhuvudtaget ett nära samarbete äga. rum mellan byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen särskilt rörande den byggnadstekniska utvecklingen och stadsplaneringar. Inom överstyrelsen bör efter omorganisationen huvud­ vikten beträffande skolbyggnader läggas på skolorganisatoriska och pro­ grammässiga frågor. Även för detta arbete erfordras emellertid biträde av inom överstyrelsen arbetande arkitekter. Frågan om samarbetet mellan byggnadsstyrelsen och överstyrelsen torde få upptagas till närmare pröv­ ning, sedan 1947 års byggnadsstyrelseutredning framlagt sitt betänkande. Enligt de sakkunnigas förslag skulle inom avdelningen finnas 3 ledamöter och 2 byrådirektörer. Avdelningen motsvarar folkskolavdelningens byggnadsrotel, där nu 2 undervisningsråd tjänstgöra. Den skulle dock utökas med de högre skolornas byggnadsfrågor och vissa organisations- och indelningsärenden. Statskontoret föreslår, att avdelningen ombildas till en fri­ stående byrå med endast 1 ledamot jämte 3 byrådirektörer. För egen del vill jag först framhålla, att frågor om planläggning av skol­ väsendets lokala organisation ha ett nära samband med de organisations­ frågor, som skola handläggas inom den föreslagna organisations- och per­ sonalavdelningen. Om arbetsenheten för byggnadsfrågor icke skall bilda en självständig avdelning, bör den därför lämpligen ingå som en enhet under organisations- och personalavdelningen men liksom nu med en mera själv­ ständig ställning än flertalet andra rotlar. Jag anser mig böra förorda denna lösning. Denna utvidgade avdelning bör då benämnas enbart organisationsavdelningen och roteln för byggnads- och planeringsärenden benämnas planeringsroteln. Principiella skäl tala för att till denna rotel knytes endast en ledamot, som svarar för rotelns hela verksamhet, och jag anser mig böra biträda statskontorets förslag i detta hänseende. För sina betydelsefulla arbets­ uppgifter bör emellertid roteln disponera väl kvalificerad personal. Jag före­ slår därför att på roteln inrättas 1 administrativ byrådirektörstjänst och 2 dylika tjänster avsedda för skolmän med erfarenhet i skolbyggnadsfrågor. Till organisationsavdelningens planeringsrotel bör arkitektkontoret kny­ tas. Den av byggnadsstyrelsen väckta frågan om arkitekternas ställning i beslutshänseende ämnar jag upptaga till prövning vid utfärdande av ny instruktion för skolöverstyrelsen. Skolhygienroteln. Att skolhälsovården och därmed samman­ hängande frågor handläggas på en från avdelningarna fristående rotel synes mig naturligt. Jag anser, att även dessa fristående mindre arbetsenheter böra benämnas rotlar. Medicinalstyrelsens förslag, att förste provinsial­ läkarna i fråga om skolhälsovården skola underställas skolöverstyrelsen,

44 Kungl. Maj:ts proposition nr l/t9.

finner jag beaktansvärt. Jag är dock ej beredd att nu taga ställning till denna fråga. I flera yttranden har framhållits det nära sambandet mellan den all­ männa folkbildningen och folkbiblioteken. I likhet med statskontoret för­ ordar jag, att de föreslagna folkbildnings- och folkbiblioteksrotlarna sam­ manslås till en fristående arbetsenhet. Då även skolbiblioteken böra sortera under arbetsenheten, bör den benämnas folkbildnings- och biblioteksroteln. Under rotelchefen bör finnas en byrådirektör, som handlägger biblioteksärendena. Denne bör även, såsom statskontoret framhållit, svara för skolöverstyrelsens eget bibliotek. De sakkunniga och statskontoret ha föreslagit, att ytterligare en tjänst i byrådirektörsgrad skulle inrättas, avsedd för en folkhögskolinspektör tillika konsulent för all­ män folkbildning. Mot denna konstruktion av tjänsten ha emellertid rests starka invändningar i flera yttranden. Skolöverstyrelsen har förordat, att den nuvarande arvodesbefattningen som folkhögskolinspektör åtminstone tillsvidare får bibehållas men förstärkas genom viss nedsättning i tjänst­ göringsskyldigheten som rektor m. m. För egen del vill jag förorda den av skolöverstyrelsen föreslagna lösningen. Jag återkommer i det följande till löne- och tjänstgöringsförhållandena för folkhögskolinspektören. Försöks avdel ningen har redan beslutats av 1951 års riksdag. Dess personalorganisation är dock ännu ej fullständig. För närvarande är det särskilt angeläget, att avdelningens expertis för förberedande yrkesut­ bildning förstärkes. Särskilda utskottet vid 1950 års riksdag har uttalat, »att den praktiska utbildningen i försöksverksamheten icke kan få träda tillbaka för den teoretiska». Vid 1951 års riksdag har statsutskottet (ut­ låtande nr 167, s. 29) förutsatt, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan om behovet av en starkare representation för den prak­ tiska utbildningen inom försöksavdelningen. Arbetet med denna gren av försöksverksamheten kommer att ställa stora krav på skolöverstyrelsen. De sakkunnigas förslag, att denna verksamhet skulle förestås av en byrå­ direktör anställd på halvtid inom skolöverstyrelsen synes icke vara till­ fyllest. I likhet med skolöverstyrelsen och skolkommissionen förordar jag, att för ändamålet inrättas en ledamotstjänst i stället för nämnda byrådirektörstjänst. På denna ledamot skulle, såsom förut anförts, även ankomma att handlägga frågor om yrkesvägledning. För avdelningen föreslås alltså 3 ledamotstjänster. Mellan dem bör arbetet fördelas väsentligen efter sitt sakliga innehåll. Avdelningens kansli bör enligt de sakkunniga förestås av en byrådirektör. För närvarande förestås kansliet av en förste byråsekrete­ rare, och denna anordning torde åtminstone tills vidare vara tillfyllest. Med inrättande av en särskild utredningsrotel torde tills vidare böra anstå. Den administrativa avdelningen skulle enligt de sak­ kunniga bibehållas i väsentligen oförändrat skick, dock med undantag för

46 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. frågor om verkets inre organisation. De sakkunniga föreslå benämningen kansliavdelning. Då även kamerala uppgifter skulle hänföras till avdel­ ningen, bör den, såsom statskontoret föreslagit, alltjämt benämnas admi­ nistrativa avdelningen. Dess båda ledamöter ha en synnerligen stor arbets­ belastning. Då det är av största vikt, att avdelningen förstärkes med en högt kvalificerad administrativ kraft särskilt med tanke på det omfattande arbete med avgivande av författningsförslag, som åvilar skolöverstyrelsen, förordar jag i likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen, att avdel­ ningen förstärkes med en byråchefstjänst. Inom avdelningen skulle alltså finnas 3 ledamöter. Statistiska kontoret bör, såsom statskontoret föreslagit, sortera under avdelningen och dess chef bör i enlighet med vad statskonto­ ret och statens lönenämnd anfört, vara förste aktuarie i lönegrad 29. Till avdelningen böra även hänföras frågor om verkets inre organisation. Då läroboksgranskningen åtminstone för närvarande ej bör överföras från statens läroboksnämnd till skolöverstyrelsen, bör antalet lekmannarepresentanter ej nu utökas. Någon höjning av deras årsarvoden är jag icke beredd att nu förorda. I en särskild sammanställning (sid. 45) redovisas de förslag till skolöver­ styrelsens allmänna organisation, som framlagts av mig, de sakkunniga och statskontoret. Till jämförelse redovisas även överstyrelsens nuvarande organisation.

6. Verksledning,

De sakkunniga framhålla, att den föreslagna ökningen av antalet avdel­ ningar och motsvarande arbetsenheter kommer att ställa större anspråk på verkschefens medverkan vid handläggning av ärenden, som äro gemen­ samma för nämnda arbetsenheter. Inrättades en överdirektörstjänst, kunde åtskilliga dylika ärenden hänskjutas till överdirektören. Denne borde vara ställföreträdare för generaldirektören och följa överstyrelsens verksamhet i dess helhet samt fullgöra inspektioner av kvalificerad art. I den män så funnes lämpligt, borde överdirektören ha närmaste inseendet över viss arbetsenhet eller vissa sådana. Av denne borde vidare handläggas sådana frågor angående överstyrelsens inre organisation och personal, som ej vore av natur att böra avgöras av verkschefen, samt beredas frågor om över­ styrelsens anslagsäskanden för eget och överstyrelsen underställda institu­ tioners behov. Överdirektören borde vidare ha ledningen av överstyrelsens informationsverksamhet. Arbetsuppgifterna borde icke snävt bindas i den av Kungl. Maj:t för verket fastställda instruktionen. Arten av de ärenden, som borde ankomma på överdirektören, måste i stor utsträckning bli bero­ ende av dennes personliga inriktning. I yttrandena har överdirektörstjänsten i allmänhet tillstyrkts. Statskontoret har dock anfört, att en topporganisation bestående av generaldirektör, överdirektör samt fyra avdelningschefer icke under några förhållanden kunde anses lämplig. Då en indragning av avdelningschefs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 47 tjänsterna svårligen kunde genomföras, avstyrktes överdirektörstjänsten. Ämbetsverket har intet att erinra mot att ställföreträdare för generaldirek­ tören förordnas. Statens organisationsnämnd framhåller, att med hänsyn till dels det stora antal direkt föredragande, som komme att finnas i den föreslagna organisa­ tionen, och dels verksamhetens kvalificerade art, syntes det komma att medföra svårigheter för verkschefen att ensam på ett tillfredsställande sätt effektivt samordna och leda verksamheten. Förslaget att inrätta en överdirektörsbefattning med de i betänkandet angivna uppgifterna syntes där­ för vara befogat. Genom insättande av en dylik befattningshavare i orga­ nisationen kunde verkschefen på denne överlåta beslutanderätten i ett stort antal ärenden, samtidigt som han befriades från deltagande i handlägg­ ningen av frågor, som icke vore av principiell betydelse. Överdirektören kunde vidare i vissa betydelsefulla avseenden, som även angivits i betän­ kandet, verka för en samordning av verksamheten. Riksräkenskapsverket har funnit det motiverat, att en överdirektörstjänst inrättades i syfte att i görligaste mån frigöra verkschefen för sådana uppgifter, som särskilt kräva insatser från hans sida. Verkschefen syntes i första hand böra svara för fullgörandet av överstyrelsens pedagogiska och organisatoriska arbetsuppgifter. Riksräkenskapsverket funne starka skäl tala för att de juridiska, administrativa och ekonomiska frågorna sam­ manhölies av överdirektören. Då dessa ärendesgrupper i huvudsak till­ hörde den föreslagna kansliavdelningens verksamhetsområde, ville riks­ räkenskapsverket förorda, att denna avdelning ställdes under överdirek­ törens direkta ledning. Skolöverstyrelsen tilllstyrker förslaget om inrättande av en överdirektörstjänst.

Departementschefen. Jag har förut förordat, att de sakkunnigas förslag om skolöverstyrelsens indelning i 6 avdelningar och 5 fristående rotlar begränsas till 4 avdelningar och 2 fristående rotlar. Härigenom komma avdelningscheferna att svara för större arbetsområden, och antalet ärenden gemensamma för olika avdelningar eller fristående rotlar torde minska. Behovet av en överdirektör blir till följd härav mindre. Jag anser mig därför ej kunna förorda en sådan tjänst. I stället förordar jag, att en avdelnings­ chef förordnas till generaldirektörens ställföreträdare och tillerkännes ställföreträdararvode utöver löneförmåner som avdelningschef. De arbetsuppgifter, som skulle ankommit på överdirektören, böra i stället fördelas mellan avdelningarna. Berör ett ärende två avdelningar, bör det likväl kunna avgöras utan generaldirektörens närvaro, om ärendet ej är av större vikt. Bestämmelser härom böra inflyta i den nya instruktion, som erfordras för överstyrelsen efter omorganisationen. Frågor om överstyrel­ sens inre organisation och egen personal böra hänföras till administrativa

48 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149.

avdelningen, som enligt vad jag tidigare förordat förstärkes med ytterligare en byråehefstjänst. Till denna avdelning bör även hänföras verkets organisationsföredragande. Verkets informationsverksamhet synes böra fördelas mellan avdelningarna.

7. övrig pedagogisk personal.

Ämneskonsulenter. De sakkunniga framhålla, att genom det högre skolväsendets snabba tillväxt varje särskild skola endast med flera års mellanrum kunde bli föremål för allmän inspektion genom undervis­ ningsråd. Överstyrelsen kunde emellertid genom andra åtgärder än inspek­ tion nå effektiva resultat i sina strävanden att främja undervisning och fostran av lärjungarna. Särskilt ha de sakkunniga framhållit möjligheterna att verka för en successiv förbättring av läroböcker och annan undervis­ ningsmateriel samt betydelsen av anvisningar beträffande undervisnings­ metoder m. m. jämte möten och kurser med lärare. För en sådan utvidgad verksamhet erfordrades emellertid beträffande högre skolstadier, att över­ styrelsen disponerade över väl kvalificerad personal i de olika ämnena. Undervisningsråd med fackutbildning i visst eller vissa läroämnen borde givetvis, oavsett på vilken rotel de vore placerade, företräda sina ämnen inom överstyrelsen, och en avsevärd del av deras tid borde ägnas utveck­ lingen av undervisningsmetoderna däri. Även efter genomförandet av de sakkunnigas förslag till omorganisation av överstyrelsen kunde ej samtliga läroämnen representeras av rotelchefer. Samtliga rotelchefer komme icke heller att ha den fackutbildning, som erfordrades för att representera ett ämne på högre skolstadier. Vid till­ sättning av rotelchefer borde också i första hand hänsyn tagas till deras allmänna pedagogiska skicklighet och lämplighet för den ifrågakommande befattningen. Även framdeles kunde det därför inträffa, att mer än en rotelchef hade fackutbildning i samma ämne eller ämnesgrupp. Vidare torde arbetet på vissa rotlar bli så krävande, att rotelcheferna icke finge erforder­ lig tid att ägna sig åt utvecklingen av det eller de ämnen, vari de hade fackutbildning. På grund härav förorda de sakkunniga, att inom överstyrelsen anställas behövligt antal särskilda ämneskonsulenter, vilkas huvudsakliga arbets­ uppgifter beträffande det eller de läroämnen de företräda bör vara att genom besök i skolor av olika slag, sorterande under överstyrelsen, skaffa sig kännedom om undervisningen och därvid lämna lärarna råd och anvisningar, att följa alla med ämnet eller ämnena och undervisningen däri samman­ hängande frågor, inberäknat utvecklingen i utlandet och det arbete, som bedrives av Unesco, att genom anvisningar, arbete med en kontinuerlig förnyelse av studie­

Kungl. Maj:ts proposition nr 11,9. 49 planer, kurser och möten med lärare, initiativ beträffande läroböcker och annan undervisningsmateriel m. m. främja undervisningsmetoderna, att biträda vid överstyrelsens försöksverksamhet, att genom råd och anvisningar främja utvecklingen av ämnesinstitutioner, där sådana förekomma (institutioner i fysik, historia etc.), samt att, da så påfordras, svara för överstyrelsens skriftliga examensprov, biträda vid tjänstetillsättningar och andra personalfrågor och deltaga vid granskning av filmer. Dessutom skulle de vara skyldiga tjänstgöra som censorer och vikariera som undervisningsråd. Ämneskonsulenternas arbete kommer, anföra de sakkunniga, att taga sådan tid, att varje konsulent i allmänhet bör representera huvudsakligen endast ett ämne. Ämne av mindre omfattning borde dock kunna förenas med annat ämne under en och samma konsulent. Arbetet bleve så krävande, att konsulenterna i regel borde anställas på heltid. Överstyrelsen borde ha stor frihet att utforma ämneskonsulentorganisationen efter det aktuella behovet vid varje tidpunkt. Bland annat borde överstyrelsen kunna upp­ dela en heltidsbefattning i deltidsbefattningar samt bestämma, om ett eller två ämnen skulle ingå i en befattning, om mer än en konsulent borde finnas i något av de största ämnena, om konsulent borde biträda i ämne, som representerades av ledamot, och om mindre ämne någon tid icke behövde representeras genom ämneskonsulent. För närvarande förekomme följande 16 ämnen eller ämnesgrupper, för vilka ämneskonsulenter kunde erfordras, nämligen kristendomskunskap, modersmålet, latin, grekiska, tyska, engelska, franska, historia med samhällslära, geografi, filosofi, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi, tekniska ämnen och merkantila ämnen. De sakkunniga räkna med att ge­ nom överstyrelsens ledamöter sex ämnen kunna representeras. Av övriga ämnen torde några kunna sammanföras under en konsulent. Sammanlagt erfordras 8 heltidsbefattning ar som ämneskonsulenter, varvid dock över­ styrelsen, som förut nämnts, borde äga befogenhet att dela befattningarna. De heltidsanställda ämneskonsulenterna borde förordnas för sex år med möjlighet för dem att erhålla fortsatt förordnande. Förordnandetiden för deltidsanställda konsulenter kunde bliva kortare, exempelvis tre år. Statskontoret, som föreslagit en minskning av antalet pedagogiska leda­ möter med 5, har vid sådant förhållande intet att erinra mot att 4 ämnes­ konsulenter anställas på heltid eller halvtid. Befattningarna borde emeller­ tid icke tillsättas, förrän de enligt ämbetsverkets förslag övertaliga undervisningsrådstjänsterna kunde indragas. Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna borde innehavare av rektorsbefattning icke förordnas till konsulent. Styrelserna för Sveriges follcskollärarför band och Sveriges folfcslcollärarinneförbund förutsätta att ämneskonsulenter endast komma att vara verk- 4 — Bihang till riksdagen)! protokoll 195S. 1 samt. Nr 1/,'J.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. samma inom skolor med ämneslärarsystem. Styrelserna finna det synner­ ligen angeläget att understryka, att folkskolläraren alltid tjänstgör som klasslärare och att hans arbete därför bör bedömas och värdesättas som en helhet, vilket förutsätter noggrann kännedom om klasslärarens hela arbets­ område. Styrelsen för Sve?iska seminarielärarföreningen uttalar farhågor för att ämneskonsulenternas verksamhet på mellanstadiet kan komma att mot­ verka den samordning av folkskolans ämnen, som länge ansetts väsentlig för stadiet ifråga. 'Styrelsen ifrågasätter, om det icke kunde vara lämpligt med en konsulent, som ägnade sig åt klasslärarproblemet som ett komple­ ment till folkskolinspektörernas rådgivande verksamhet. Statsläroverkens rektorsförening ifrågasätter, om icke den ekonomiska besparingen av att ämneskonsulenterna icke erhålla undervisningsråds tjänsteställning och avlöning, blir ganska fiktiv. Ehuru ämneskonsulenter­ nas verksamhet förutsattes skola bliva av framför allt rådgivande art, syn­ tes likväl deras arbete komma att få inspektionskaraktär. I förslaget om ämneskonsulenter låge en viss fara för att skolorna kunde komma att över­ löpas av inspekterande specialister inom var sitt fack. Föreningen ville därför i stället för ämneskonsulenter förorda en ökning av antalet under­ visningsråd, så att, om möjligt, samtliga läroämnen bleve representerade genom överstyrelseledamöter med såväl inspekterande som rådgivande arbetsuppgifter och befogenheter. Läroverksläramas riksförbund framhåller, att ämneskonsulenterna i viss utsträckning måste komma att utöva en verksamhet liknande den, som utövas av en ledamot vid ett inspektionstillfälle. Då härtill kommer upp­ giften att biträda vid tjänstetillsättningar och andra personalfrågor, vill förbundet allvarligt ifrågasätta, om de föreslagna ämneskonsulenterna kunna hos kollegerna tillvinna sig sådant förtroende, att dessa inför konsu­ lenterna blottställa de problem, som möta dem i deras lärargärning. För­ bundet är benäget att förorda en konsulentorganisation, som är möjligast fristående från överstyrelsen och i vart fall icke bör ha något som helst inflytande i utnämningsärenden och dylikt. Förbundet vill därför förorda deltidsanställda konsulenter med placering utanför överstyrelsen samt ifrågasätta, om det icke är nödvändigt att inrätta mer än en konsulenttjänst i varje ämne och med placering i olika distrikt. Det torde nämligen bliva omöjligt att för en så pass lång tid som tre (sex) år rekrytera tjänster, med vilka är förenade reseverksamhet, som omfattar hela arbetsåret och hela landet. Kunna förbundets önskemål i detta hänseende ej tillmötesgås, utan komma heltidsanställda konsulenttjänster med placering vid överstyrelsen att inrättas, anser förbundet, att tjänsterna böra inrättas som ledamotstjänster. Skolöverstyrelsen har anfört, att med den omfattning, som det högre skol­ väsendet nu erhållit, det icke längre vore möjligt att inom överstyrelsen

Kungl. Maj:ts •proposition nr 11,9. 51 koncentrera den pedagogiska verksamheten i läroämnen till enbart under­ visningsråd. De sakkunnigas förslag om inrättande av ämneskonsulentbefattningar vore därför av särskild betydelse i den blivande personalorga­ nisationen. Utan en sådan förstärkning kunde överstyrelsen ej göra den positiva pedagogiska insats, som erfordrades på detta område. De föreslagna arbetsuppgifterna för ämneskonsulentema syntes väl avvägda, och över­ styrelsen ville tillstyrka förslaget även i denna del. Detta innebure, att ämneskonsulentema icke skulle ha självständig inspektionsrätt. Översty­ relsen borde emellertid kunna förordna dem att för vissa fall verkställa inspektion.

K 071 s ul en t e r i övnings ämnen. För närvarande finnas inom skolöverstyrelsen heltidsanställda konsulenter endast i övningsämnena gymnastik med lek och idrott och i husligt arbete, nämligen en förste gym­ nastikkonsulent och en gymnastikkonsulent samt en extra ordinarie och en extra konsulent för husligt arbete och skolmåltidsverksamheten. I teckning, musik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd finnas deltidsanställda konsulenter. De uppbära årsarvoden om 3 400 eller 3 000 kronor, varjämte de vid inspektionsresor i viss utsträckning erhålla ersättning för avstådda avlö­ ningsförmåner. De sakkunniga ha ingående behandlat konsulentorganisationen i övningsämnen i kap. 9 av betänkandet (s. 147—161). De föreslå, att i gymnastik inrättas ytterligare en konsulenttjänst på heltid, som närmast borde vara avsedd för frågor rörande trafikundervisningen. Tjänstinnehavaren borde äga utbildning som gymnastikdirektör för att vara i stånd att ägna sig även åt andra frågor inom gymnastikkonsulentemas verksamhetsområde. För konsulentverksamheten för hushållsgöromål, barnavård och skolmål­ tidsverksamheten föreslå de sakkunniga två heltids- och en halvtidstjänst­ görande befattningshavare. De heltidsanställda konsulenternas i husligt arbete nuvarande befattning med ämnet kvinnlig slöjd skulle upphöra. I ett vart av ämnena teckning, musik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd föreslå de sakkunniga inrättande av en heltids- och en halvtidstjänst. Statskontoret avstyrker varje utökning av konsulentorganisationen i övningsämnen. Flera av statens folkslcoUnspektörer ha understrukit vikten av att kon­ sulentorganisationen i övningsämnen förstärkes. Svenska facklär ar förbundet har hänvisat till och instämt i ett tidigare yrkande av Svenska slcolkökslärarinnornas förening, att särskild rotel borde inrättas såsom avdelning för hemkunskap, organiserad med ett undervis­ ningsråd som chef och tre konsulenter jämte erforderlig kanslipersonal. De sakkkunnigas förslag om konsulenter i teckning och musik samt i manlig och kvinnlig slöjd tillstyrkes av förbundet. Med tanke på enhetsskolans utformning i framtiden och det manuella arbetets betydelse inom denna

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 11+9. förutsätter förbundet, att antalet konsulenter vid behov kunde ökas. Det vore en brist i betänkandet, att en konsulent för trädgårdsundervisningen eller en konsulentorganisation för trädgårdsundervisningen vid landets folkskolor ej föreslagits. Svenska gymnastiklär ar esäUskapet har hävdat, att det icke kunde vara till båtnad för den pedagogiska ledningen, att man vid tillsättandet av en gymnastikkonsulent skulle ha att ta hänsyn till en sa ovidkommande faktor som vederbörandes meriter för trafikundervisning och civilförsvar. Säll­ skapet befarade, att denna i och för sig viktiga undervisning kunde komma att ytterligare inkräkta på tiden för fysisk fostran. En eventuell konsulent för trafikundervisning och civilförsvar under gymnastikroteln borde i sitt arbete icke sammankopplas med uppgifter av gymnastikpedagogisk art. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag. Då benämningen hemkunskap vunnit burskap som benämning för ämnet hushållsgöromål, förordar överstyrelsen, att konsulenterna i hushållsgöromål i stället kallades konsulenter i hemkunskap. Vidare borde en konsulenttjänst i trädgårds­ skötsel inrättas, som, om så befunnes lämpligare, kunde utbytas mot två halvtidstjänster. Konsulenterna i övningsämnen hade hittills haft viss inspektionsrätt i sina ämnen, vilket varit till fördel för deras verksamhet. Denna borde bibehållas i fråga om seminarierna och de högre skolorna. Överstyrelsen jöi' yrkesutbildning har framhållit, att frågorna om skol­ måltider, särskilt anordnandet av kurser för personalen och rådgivning m. m., toge en betydande tid i anspråk och vore av stor vikt. För konsu­ lenterna för hushållsgöromål och skolmåltidsverksamheten bleve emellertid därigenom den pedagogiska verksamheten eftersatt. Det kunde lfragasättas, om icke båda verksamhetsgrenarna skulle vara betjänta av att komma under ledning av särskilda befattningshavare, som helt ägnade sig åt var sitt av dessa omfattande och artskilda områden. 191+6 års skolkommission har likaledes förordat, att skolmåltidsverksam­ heten handhaves av en särskild konsulent. 191+8 års konstutredning förordar, att den föreslagna teckningskonsulentbefattningen på halvtid ersättes av en heltidsbefattning för en konsulent för estetisk fostran med framstående kvalifikationer i såväl teoretiskt som pedagogiskt avseende. Som innehavare av befattningen kunde man närmast tänka sig en akademiker med omfattande erfarenhet av konstpedagogiskt arbete ute på fältet. Utredningen understryker under hänvisning till skolkommissionens principbetänkande den estetiska fostrans stora betydelse för en harmonisk personlighetsutveckling. Konsulenten för estetisk fostran bör enligt konstutredningen ha närmaste tillsyn över det rent konstpedagogiska arbetet och där intimt samarbeta med teckningskonsulenten. En samverkan mellan teckning å ena sidan samt manlig och kvinnlig slöjd å andra sidan bör komma till stand genom den estetiska konsulenten. Hans verksamhet kan med fördel gälla även den

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 53 konsthistoriska undervisningen. Vidare bör han samarbeta med folkbildningskonsulenterna och folkhögskolinspektören samt tjänstgöra som este­ tisk expert vid granskning av läroböcker. % Lågstadiekonsulent. De sakkunniga framhålla, att småskolan nu icke företrädes av någon ledamot med speciell utbildning för detta sta­ dium. Undervisningen och fostran av barn på småskolestadiet bjuder på speciella problem, för vilkas lösning överstyrelsen borde ha tillgång till särskild fackkunskap. Inom överstyrelsen bör därför, framhålla de sak­ kunniga, finnas en lågstadiekonsulent med främsta arbetsuppgift att främja utvecklingen inom sitt arbetsområde genom anvisningar och kurser m. m. Inspektionen av småskolan borde givetvis liksom hittills ombesörjas av statens folkskolinspektörer. Konsulenten borde anställas på heltid. Till konsulent borde utses lärare med speciell utbildning för eller erfarenhet från arbetet på detta stadium. Statskontoret avstyrker befattningen som lågstadiekonsulent. Sveriges småskollärarinneförbund har framhållit att det skulle vara ganska orimligt, om inte det grundläggande stadiet inom enhetsskoleorganisationen skulle komma att äga en representant inom överstyrelsen i leda­ mots ställning. Detta uteslöte icke, att förslaget om lågstadiekonsulent genomfördes. Den senare hade ju sin främsta uppgift ute i skoldistrikten med instruktion och rådgivning i undervisningsfrågor, som tillhörde låg­ stadiet. Endast e n konsulent för lågstadiet vore otillräckligt. Skolöverstyrelsen har understrukit behovet av en lågstadiekonsulent. Tillsvidare torde endast e n sådan befattning böra inrättas. Överstyrelsen är ej beredd förorda inrättandet av en särskild undervisningsrådstjänst för lågstadiet. 1948 års konstutredning framhåller, huru viktigt lågstadiet är, när det gäller att förbereda barnets estetiska fostran, varför insikter i estetisk­ psykologiska frågeställningar borde höra till lågstadiekonsulentens kom­ petens.

Hjälpskolekonsulent. Inspektör och konsulent för sinn esslö undervis ning en. För närvarande finnes inom skolöverstyrelsen en ordinarie heltidstjänst som hjälpskolekonsulent och in­ spektör för sinnesslöundervisningen. De sakkunniga framhålla, att antalet lärjungar i hjälpklasser ökat från 4 151 läsåret 1940/41 till 8 954 läsåret 1949/50. Behovet av hjälpklassundervisning är dock avsevärt större. Enligt verkställda uppskattningar erfordras hjälpklassundervisni.ng för i medeltal 4 procent av barnantalet, d. v. s. för läsåret 1949/50 för 24 000 lärjungar. När kommunsammanslag­ ningen genomförts, torde hjälpklasser kunna anordnas i större utsträckning än nu. Skolöverstyrelsens möjligheter att göra en positiv insats på detta

54 Kungl. Maj:ts proposition nr lJt9. viktiga område äro med nuvarande personalorganisation ej tillräckliga. De sakkunniga förorda därför inrättande av en heltidstjänst som hjälpskolekonsulent. Beträffande sinnesslöundervisningen framhålla de sakkunniga, att denna ännu ej utbyggts i tillräcklig omfattning. Enligt 1946 års hjälp- och särklassutredning (SOU 1947:69 s. 38) motsvarade det förefintliga plats­ antalet, omkring 2 500, endast 0,4 procent av skolbarnsmaterialet, medan antalet platser borde utökas till åtminstone 1 procent av barnantalet. Tillsynskommittén har i sitt den 14 april 1951 avgivna betänkande i ämnet förordat, att tillsynen över ifrågavarande sinnesslöanstalter alltjämt skulle kvarligga hos skolöverstyrelsen, dit även den medicinskt-psykiatriska inspektionen av anstalterna borde överflyttas. Skolöverstyrelsesakkunniga framhålla, att dessa anstalter böra inspek­ teras varje eller åtminstone vart annat år. Om en sådan inspektion skall bli av verkligt värde, måste den för varje anstalt kräva flera dagar. Inspek­ tionen bör avse icke blott undervisningen utan även och icke minst de intagnas vård och behandling i övrigt. Akterna för eleverna böra genomgås, och det bör undersökas, vilka elever som alltjämt böra vara inskrivna på sinnesslöanstalt, och vilka elever, som lämpligen böra försöksutskrivas, definitivt utskrivas eller överföras till annan vårdform. Verkställda test­ ningar böra kontrolleras och de som utsetts att testa, böra erhålla råd och anvisningar. Utöver inspektionerna har överstyrelsen att handlägga ett stort antal ofta svårbedömda frågor berörande ifrågavarande sinnesslö­ anstalter, såsom verksamhetens organisation inom de olika landstings­ områdena samt byggnadsfrågor. Överstyrelsen bör även svara för utbild­ ning och fortbildning av anstalternas lärare och personal. Om den avsedda intensifieringen av den statliga tillsynen på förevarande område skall komma till stånd, måste enligt de sakkunniga bland annat den fackutbildade personalen inom överstyrelsen avsevärt förstärkas. De sak­ kunniga föreslå, att för ändamålet inrättas dels en heltidstjänst som inspek­ tör för sinnesslöundervisningen dels en halvtidstjänst som konsulent för sinnesslöundervisningen. Statskontoret avstyrker varje utökning av den pedagogiska personalen inom överstyrelsen för ifrågavarande ändamål. Sinnesslöskolomas jöreståndarjörening framhåller det nära sambandet mellan sinnesslöundervisningen och hjälpklassundervisningen. Gränsen mellan hjälpklassmässiga och s. k. bildbara sinnesslöa är flytande och grad­ skillnaden i fråga om efterblivenhet mellan dessa båda kategorier ofta tämligen ringa. Föreningen har också funnit det naturligt, att hithörande pedagogiska problem hittills handlagts av en och samma person, nämligen inspektören för sinnesslöundervisningen, som tilllika är hjälpskolekonsulent. Föreningen finner det högst beklagligt, att de sakkunniga föreslagit, att behandlingen av ärenden rörande sinnesslöundervisningen skulle förläggas

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 55 till en särskild socialrotel, som icke har något samband med folkundervis­ ningen och hjälpundervisningen. Skolöverstyrelsen anser de sakkunnigas förslag om inrättande av en särskild heltidsbefattning som hjälpskolekonsulent vara starkt av behovet påkallad. Den bör dock benämnas hjälpundervisningskonsulent. Över­ styrelsen har i sitt utlåtande över tillsynskommitténs betänkande tillstyrkt inrättande av en assistenttjänst i lönegrad Cg 23. En sådan tjänst bör enligt överstyrelsen inrättas i stället för den föreslagna halvtidsbefattningen som konsulent för sinnesslöundervisningen. I övrigt tillstyrker överstyrelsen de sakkunnigas förslag.

Inspektörer för blind - och dövstumundervisning en. För närvarande finnas en inspektör för blindundervisningen och en inspek­ tör för dövstumundervisningen, vilka tillika äro rektorer vid blind- respek­ tive dövstumskola. Såsom inspektörer åtnjuta de arvode med 600 kronor, respektive 1 800 kronor. • De sakkunniga anföra, att de grundläggande momenten i denna under­ visning äro av så speciell natur, att de kunna bedömas endast av fackmän. Vid denna undervisning är behovet av sakkunnig inspektion och konsul­ tativ verksamhet rentav större än vid allmänna skolformer, bland annat enär skolorna äro förbundna med internat. För skolöverstyrelsen är det också nödvändigt att i uppkommande specialfrågor kunna inhämta yttran­ den av fackmän inom dessa områden. Oaktat skolformerna ha ett ringa antal elever, böra dessa befattningar enligt de sakkunnigas mening bibe­ hållas. I yttrandena har invändning ej rests mot bibehållandet av dessa befatt­ ningar.

Filmkonsul en t. De sakkunniga behandla ingående frågan om skolfilm (betänkandet s. 169—177). På överstyrelsen bör enligt de sakkunnigas mening i fråga om skolfilm m. in. ankomma att granska befintligt skolfilmbestånd och nytillkommande skolfilmer samt uppgöra en filmförteckning över godkända skolfilmer, att på begäran granska planer och manuskript till nyinspelningar och i samband därmed bedriva rådgivande verksamhet, att granska och godkänna arbets- och kommentarblad för filmundervis­ ningen, att stödja pedagogisk försöksverksamhet med film och inspelning av önskvärda men ur producentsynpunkt mindre lönande filmer, att anordna kurser för lärare i skolfilmmetodik m. m., att tillgodogöra sig utländsk erfarenhet i skolfilmfrågor, att organisera ett regionalt filmarkivsystem samt

56 Kungl. Maj:ts -proposition nr 149.

att granska och godkänna projektorer, till vilka statsbidrag utgå, och i samband därmed underhandla om prissättning och eventuellt centralupp­ handling. Nämnda arbetsuppgifter äro omfattande och betydelsefulla, även i eko­ nomiskt hänseende. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att till överstyrelsen knytes en heltidsanställd filmkonsulent. För närvarande är en filmkonsulent anställd med ett årsarvode av 1 000 kronor. Enligt statskontorets mening ha bärande skäl för inrättande av en hel­ tidstjänst som fiIrnkon.sulent icke anförts. Statens lönenämnd, som visserligen i princip anser, att en lönegradsplacerad tjänst bör inrättas för filmkonsulenten, förordar, att befattnings­ havaren — i avvaktan på närmare erfarenheter rörande göromålens art m. m. — anställes mot lämpligt avvägt arvode. Skolöverstyrelsen vill i likhet med de sakkunniga framhålla vikten av att film liksom andra tekniska hjälpmedel prövas i undervisningens tjänst. Med sin nuvarande organisation har överstyrelsen ej haft möjligheter att göra en insats av tillräcklig betydelse på dessa områden. Vad de sakkun­ niga föreslagit tillstyrker överstyrelsen helt. 1949 års filmkommitté tilllstyrker de sakkunnigas förslag om en särskild filmkonsulent inom skolöverstyrelsen. För underhållningsfilm för barn äm­ nade filmkommittén föreslå inrättandet av ett statligt barnfilmråd, men underhållnings- och undervisningsfilmerna med deras olika funktioner borde i stort sett hållas skilda åt. Den viktigaste delen av filmkonsulentens verk­ samhet borde vara att inordna filmundervisningen i det pedagogiska var­ dagsarbetet på effektivast möjliga sätt. Det torde dock knappast vara till­ räckligt med enbart en befattningshavare för ändamålet. Särskilt i nuva­ rande läge torde denna verksamhet, som borde omfatta alla skolformer, kunna bidraga till att i någon mån och i vissa ämnen ersätta vad som bruste på grund av att tillräckliga lärarkrafter inte alltid funnes att tillgå. Skolöverstyrelsens granskning av skolfilmer och arbetsblad borde endast utmynna i rekommendationer med viss kvalitetsbedömning och anvisning om för vilka åldrar filmerna lämpade sig. Vidare förutsätter filmkommittén, att filmarkivsystemet bör ordnas i enlighet med 1946 års skolkommissions förslag, nämligen en allt närmare anknytning av arkiven till de enskilda skoldistrikten och skolorna, helst i form av lokala filmarkiv.

Skolpsykolog. De sakkunniga anföra, att försöksavdelningen hade ett omedelbart behov av en skolpsykolog med uppgift främst att för studie­ planarbetet planera och leda psykologisk-pedagogiska undersökningar med sådant praktiskt syfte, att de lämpligen icke kunde hänskjutas till statens psykologisk-pedagogiska institut. En viktig del av dessa gälla enligt de sakkunniga försöksskolornas resultat i olika avseenden jämförda med andra skolors. Ehuru överstyrelsen vid utarbetande av lämpliga undersöknings­

Kungl. Maj:ts proposition nr l/f9. 57

metoder därvidlag torde behöva anlita vetenskaplig expertis även utanför verket, borde dock dessa undersökningar i största möjliga utsträckning planeras och utföras genom försöksavdelningen. För detta arbete, som komme att pågå kontinuerligt och parallellt med studieplanarbetet, behövde avdelningen redan från början den nämnda skolpsykologbefattningen. Av­ delningens psykologisk-pedagogiska verksamhet förutsätter visst samarbete med skolhygienroteln och utnyttjande av dess barnpsykiatriska expertis. Vidare torde undervisnings- och lärarutbildningsavdelningarna i viss ut­ sträckning behöva anlita skolpsykologen. Denne bör även tjänstgöra som konsulent beträffande skolpsykologverksamheten inom skolorna. En heltidsbefattning är därför, framhålla de sakkunniga, erforderlig. De sakkun­ niga räkna med att det finnes möjlighet att förvärva en väl kvalificerad person för en sådan befattning. Denne bör ha god praktisk erfarenhet som lärare samt djupgående och speciell utbildning i pedagogiska och psykolo­ giska frågor. I propositionen 1951:136 angående anslag för budgetåret 1951/52 till skolöverstyrelsen m. m. (s. 54) anförde föredraganden följande med an­ ledning av då föreliggande förslag om anställande av en skolpsykolog för den då föreslagna försöksavdelningen. Jag har blivit övertygad om behovet av en skolpsykolog; en person med kännedom om den moderna psykologien och dess undersökningsteknik bör kunna bli till stort gagn för avdelningens verksamhet. De sakkunniga äro emellertid tveksamma, huruvida tjänsten kan omedelbart tillsättas, och föreslå att, om så ej sker, sakkunniganslaget må kunna höjas för anlitande av tillfällig expertis på området. Det synes mig i detta läge icke kunna vara alltför mycket att erinra mot att behovet av skolpsykologisk sak­ kunskap det första året tillgodoses genom anlitande av sistnämnda anslag. Riksdagen fattade beslut i enlighet med föredragandens förslag. Statskontoret tillstyrker inrättandet av en skolpsykologtjänst med hän­ syn till vad vid riksdagsbehandlingen förekommit. 1046 års skolkommission anför: Det synes som om de sakkunniga avsåge denne skolpsykolog främst för att verkställa undersökningar gällande »försöksskolornas resultat i olika avseenden jämförda med andra skolors». Denna användning av ordet skol­ psykolog förefaller kommissionen främmande. För de uppgifter det här är fråga om — att med hänsyn till målsättningens alla aspekter utarbeta och handhava prövningsmetoder i samband med försöksverksamhet av olika slag —- kräves vetenskaplig utbildning och mångsidiga kunskaper, inte minst i psykologi, men däremot ej den specialinriktning åt den mentalhy­ gieniska omvårdnad som är skolpsykologiens centrala arbetsområde. De sakkunniga förutsätter visserligen, att den föreslagna skolpsykologen också skall »tjänstgöra som konsulent beträffande skolpsykologverksamheten in­ om skolorna». Detta är emellertid en verksamhet, som är av annan art än den nyss angivna, och som redan nu och än mera i eu snar framtid helt kommer att kräva sin man. Om dessa två skilda uppgifter, som båda är mycket krävande, kommer att anförtros åt en enda person, måste man be­

58 Kungl. Maj:is proposition nr Lf9.

fara att en av uppgifterna kommer att bli försummad. Skolkommissionen föreslår därför, att den föreslagna skolpsykologtjänsten uppdelas på två befattningar, båda heltidstjänster. Den ene befattningshavaren bör i sam­ arbetet med skolhygienroteln och dess barnpsykiatriska expertis ha huvud­ sakligen mentalhygieniska uppgifter och ägna särskild kraft åt utvecklingen av den skolpsykologiska verksamheten. Den andre befattningshavaren bör vara expert beträffande pedagogiska och psykologiska mätningsmetoder, även attitydmätning och andra socialpsykologiska metoder. Han måste vidare, bland annat för bedömningen av de yttre förutsättningarna inom skoldistrikt, behärska sociologisk och statistisk metodik. Slutligen bör han vara väl förtrogen med de värderings- och avvägningsproblem i fråga om skolans målsättning, som undersökningarna av försöksverksamheten måste ta hänsyn till. Han bör därigenom ha förutsättningar att under avdelnings­ chefen ansvara för undersökningar rörande försöksverksamhetens resultat och för den övriga forskning, bland annat som grundval för förbättrade studieplaner, som försöksavdelningen bör bedriva i samarbete med det psykologisk-pedagogiska institutet.

Konsulenter för studieplaner m.m. Inom försöksavdel­ ningen finnas jämlikt beslut av 1951 års riksdag tre heltidsanställda kon­ sulenter för med försöksverksamheten sammanhängande studieplanarbete, varav en för lägre och en för högre skolstadier samt en för den praktiska utbildningen inom enhetsskolan eller med denna samordnade högre skolor, t. ex. praktiska realskolor. De sakkunniga föreslå ej någon ändring i detta hänseende, bortsett från viss justering av deras löneställning, vilken be­ handlas i det följande.

i Konsulenter för allmän folkbildning. För närvarande finnas två heltidstjänster för konsulenter för allmän folkbildning, av vilka dock den ena är vakant. De sakkunniga ha, såsom förut nämnts, föreslagit, att den ena av dessa befattningar ombildas till en tjänst som folkhögskolinspektör och konsulent för allmän folkbildning. I yttrandena har denna anordning avstyrkts, bland annat med hänsyn till önskemålet, att för den allmänna folkbildningen borde finnas två hel­ tidsanställda konsulenter. 1948 års konstutredning tillstyrker sålunda alternativ I i de sakkunnigas betänkande (sid. 217), enligt vilket det skulle finnas en arvodesanställd folkhögskolinspektör och två heltidsanställda folkbildningskonsulenter. Utredningen erinrar emellertid om, att den snabba utveckling, som borde kunna förutses för det estetiska folkbildningsarbetet, inom en nära framtid sannolikt kommer att nödvändiggöra en speciell konsulent för denna verk­ samhetsgren.

Departementschefen. De rent pedagogiska arbetsuppgifterna inom över­ styrelsen ha hittills huvudsakligen ankommit på undervisningsråden, bort­ sett från pedagogiska frågor beträffande övningsämnen och viss special­

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 59 undervisning. Överstyrelsen har också i jämförelse med andra ämbetsverk ett stort antal ledamöter. Detta föranledes av behovet av befattningshavare i ledamots ställning för allmänna inspektioner av det stora antalet skolor under överstyrelsens inseende men även av nödvändigheten att bjuda så­ dana löneförmåner, att till verket kunna förvärvas framstående pedagoger bland rektorer och andra skolledare. Jag har tidigare föreslagit, att antalet pedagoger bland ledamöterna skulle inskränkas från 17 till 15. I sistnämnda antal ingår emellertid en föreslagen ny ledamotstjänst för förberedande yrkesutbildning. De av mig föreslagna tre pedagogiska byrådirektörstjänsterna innebära icke någon förstärkning av verkets kapacitet beträffande rena undervisningsfrågor. Den ena tjänsten motsvarar en redan förefintlig tjänst som extra föredra­ gande i skolbyggnadsfrågor, den andra tjänsten är jämväl avsedd för dylika frågor och den tredje för skolsociala frågor. Av de pedagogiska ledamöterna äro 3 avsedda för speciell försöksverk­ samhet för förberedande av enlietsskolan. Chefen för folkbildnings- och biblioteksroteln har speciella pedagogiska problem inom sitt verksamhets­ område. Ledamöterna inom organisationsavdelningen torde endast obetyd­ ligt kunna anlitas för rent pedagogiska arbetsuppgifter på grund av avdel­ ningens omfattande arbete med skolorganisatoriska frågor och personal­ frågor. För undervisningsfrågorna inom det allmänna skolväsendet återstå alltså väsentligen de 7 ledamöterna inom undervisningsavdelningen. Minskningen av de pedagogiska ledamöternas antal är avsedd att i viss mån kompenseras av att administrativt betonade ärenden i större utsträck­ ning skulle anförtros kvalificerade administrativa befattningshavare. Denna omläggning kan dock knappast helt kompensera nämnda minskning av den ledande pedagogiska personalen. I varje fall torde någon nämnvärd för­ stärkning av verkets kapacitet som pedagogisk centralinstans icke åstad­ kommas. Det allmänna skolväsendets snabba tillväxt och pågående omdaning av undervisningen ställa allt större anspråk på pedagogiska insatser från skol­ överstyrelsens sida. Den erforderliga förstärkningen bör enligt min mening ske genom inrättande av pedagogiska tjänster i lägre löneställning än leda­ mot. De tjänster, som de sakkunniga i detta hänseende föreslagit, anser jag önskvärda och av betydelse för utvecklingen av vårt skolväsen. I nu­ varande läge nödgas jag dock verkställa vissa beskärningar i de sakkun­ nigas förslag. De i yttrandena framställda önskemålen om ytterligare ut­ ökning av den pedagogiska personalen anser jag mig icke kunna förorda. Ämneskonsulenter. Inom de högre skolorna meddelas undervis­ ning i 16 olika ämnen eller ämnesgrupper, av vilka endast ett mindre antal beräknas bli representerat genom ledamöter inom skolöverstyrelsen. På grund härav förorda de sakkunniga inrättande av 8 heltidstjänster som ämneskonsulenter med rätt för skolöverstyrelsen att uppdela sådan tjänst

60 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. i deltidstjänster. Ämneskonsulent skulle svara för ett eller i vissa fall två ämnen eller en ämnesgrupp. Förordnandetiden skulle vara sex år för hel­ tidsanställd och omkring tre år för deltidsanställd ämneskonsulent. Statskontoret har tillstyrkt inrättandet av 4 dylika tjänster. I andra yttranden ha vissa erinringar framställts mot ämneskonsulentorganisationen. Konsulenternas verksamhet skulle visserligen vara av rådgivande art, men deras besök i skolorna syntes likväl lätt få inspektionskaraktär, och risk förelåge, att skolorna överlöptes av inspekterande specialister. Det har även ifrågasatts, om det skulle vara möjligt att rekrytera tjänsterna för en så pass lång tid som tre eller sex år med hänsyn till den omfattande reseverksamhet, som skulle vara förenad med dem. För egen del vill jag framhålla, att det är nödvändigt, att överstyrelsen förstärkes med personal med fackutbildning i visst eller vissa teoretiska ämnen. Dessa konsulenter böra givetvis, såsom de sakkunniga framhålla, genom besök vid skolor av olika skolformer skaffa sig kännedom om under­ visningens bedrivande och därvid lämna råd och anvisningar. Detta bör emellertid utgöra endast en del av deras arbete. Utav större vikt är, att de i sina ämnen anordna auskultationsdagar, leda kurser för lärare, ut­ arbeta studieplaner och anvisningar, taga initiativ för tillskapande av goda läroböcker samt på annat sätt främja undervisningen. Deras verksamhet kommer att bli särskilt betydelsefull under rådande lärarbrist, då de böra ägna särskild uppmärksamhet åt att individuellt eller vid auskultations­ dagar m. m. handleda lärare, som ej ha föreskriven lärarutbildning. Vad de sakkunniga föreslagit beträffande ämneskonsulenternas arbetsuppgifter kan jag biträda. I nuvarande läge och innan närmare erfarenhet vunnits, kan jag dock ej förorda inrättandet av mer än fyra heltidstjänster för ämneskonsulenter med rätt för skolöverstyrelsen att dela heltidstjänst i halvtidstjänster. Till en början torde förordnande på ämneskonsulenttjänst böra kunna meddelas för ett eller två år, om så skulle visa sig lämpligt. Jag förutsätter emellertid, att nuvarande ordinarie och icke-ordinarie undervisningsråd få kvarstå i tjänst. De föreslagna ämneskonsulenttjänsterna och pedagogiska byrådirektörstjänsterna böra få tillsättas en­ dast i den mån övertaliga ledamöter avgå. Konsulenter i övningsämnen. De sakkunniga ha föreslagit en förstärkning av konsulentorganisationen dels i gymnastik, där det nu fin­ nes två konsulenter, med en heltidsanställd konsulent, framför allt avsedd för frågor om trafikundervisning, dels i hushållsgöromål och skolmåltidsverksamhet, där det nu likaledes finnes två konsulenter, med en halvtidsanställd konsulent. I vart och ett av ämnena teckning, musik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd föreslås en heltids- och en halvtidsanställd konsulent, mot nu endast en deltidsanställd konsulent i varje ämne. Enligt min mening är det särskilt angeläget, att konsulentorganisationen

Kungl. Maj:ts proposition nf 11$. 61 förstärkes i de ämnen, där skolöverstyrelsen nu endast har deltidsanställda konsulenter. Jag förordar, att en heltidstjänst som konsulent inrättas i vart och ett av ämnena teckning, manlig slöjd och kvinnlig slöjd. I öv­ rigt kan jag i nuvarande läge ej förorda ytterligare utökning av konsulent­ organisationen i övningsämnen. Jag utgår emellertid från att kvalificerad administrativ personal i största möjliga utsträckning får övertaga eller biträda vid administrativt betonade arbetsuppgifter, som ankomma på konsulenterna. Konsulenterna i hushållsgöromål torde i enlighet med skol­ överstyrelsens förslag böra benämnas konsulenter för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet. Framkomna förslag att skilja konsulentverksamheten i hemkunskap från skolmåltidsverksamheten anser jag mig icke kunna biträda. Med inrättandet av en tjänst som lågstadiekonsulent torde tills vidare böra anstå. Hjälpskolekonsulent. Inspektör för sinnesslöundervisningen. För närvarande finnes en heltidsanställd hjälp­ skolekonsulent och inspektör för sinnesslöundervisningen. De sakkunniga föreslå inrättandet av en heltidstjänst som hjälpskolekonsulent och en heltidstjänst som inspektör för sinnesslöundervisningen jämte en halvtids­ tjänst som konsulent för samma undervisning. Skolöverstyrelsen har för­ ordat, att benämningen hjälpskolekonsulent utbytes mot benämningen hj älpundervisningskonsulent. Hjälpklassundervisningen har avsevärt ökat i omfattning det senaste decenniet, och efter kommunreformen torde hjälpklasser kunna inrättas i större utsträckning även på landsbygden. Jag förordar därför, att en heltids­ tjänst som hj älpundervisningskonsulent inrättas. Beträffande sinnesslövården har tillsynskommittén i ett nu avgivet betänkande förordat betydande förstärkningar av tillsynspersonalen. Frågan om tillsynens ordnande torde få prövas i annat sammanhang. I varje fall erfordras emellertid en heltids­ tjänst som inspektör för sinnesslöundervisningen. Jag förordar, att en sådan tjänst inrättas. Däremot kan jag nu ej förorda någon konsulenttjänst för sinnesslöundervisningen. Arvodesbefattningarna såsom inspektörer för blind- och dövstumundervisningen torde böra bibehållas. De sakkunniga ha föreslagit en heltidstjänst som filmkonsulent mot nu en arvodesbefattning. Enligt de sakkunniga skulle denne bland annat ha att förestå en tilltänkt granskning av förefintligt skolfilmbestånd och nytillkommande skolfilmer. Då omläggningen av skolöverstyrelsens organisation torde kräva ett avsevärt arbete, anser jag mig icke nu böra beräkna medel till en ny och så krävande uppgift som filmgranskning. Emel­ lertid är det av vikt, att överstyrelsen får möjlighet att ägna större upp­ märksamhet åt frågan om filmen i skolans tjänst. Tills vidare bör det dock vara tillfyllest med en deltidsbefattning, för vilken arvode utgår. De sakkunniga ha föreslagit inrättande av en heltidstjänst som skol­

64 Kungl. May.ts proposition nr 149. Inom arbetsenheten finnes enligt betänkandet även IV 2 amanuensbefatt­ ning. Enligt de sakkunniga (betänkandet s. 71 och 72) bör det löpande statistiska arbetet inom överstyrelsen kunna förenklas, framför allt genom att grunda statistiken beträffande folkskolan på folkskoleinspektörernas årsberättelser. Den personal, som härigenom sparades, skulle i stället anlitas för kvalificerade statistiska utredningar, som bland annat erfordrades för genomförande av enhetsskolan. Statskontoret förordar, att den amanuensoch biträdespersonal, som kan sparas genom förenklingar av det statistiska arbetet, skall indragas. Statistiska centralbyrån tillstyrker i allt väsentligt de sakkunnigas förslag, och 1948 års statistikutredning tillstyrker förslaget reservationslöst. Skolöverstyrelsen åter har uttalat viss tvekan, om så långt gående förenklingar i det statistiska arbetet kunna genomföras. För egen del vill jag förorda, att det fortlöpande statistiska arbetet inom överstyrelsen så vitt möjligt förenklas. Den i betänkandet redovisade perso­ nalen bör emellertid bibehållas och i stället användas för speciella statistiska utredningar. Till amanuens- och biträdespersonalen återkommer jag i det följande. Bibliotekspersonal. Chefen för biblioteksroteln skall, enligt vad jag tidigare föreslagit, vara byrådirektör. För närvarande finnas två bibliotekskonsulenter, och jag ifrågasäter icke någon ändring därutinnan. På roteln finnas vidare två amanuenser. Dessa medräknas i det följande vid beräkningen av verkets totala amanuensbehov. De sakkunniga ha före­ slagit en biblioteksassistent, som skulle handha skolöverstyrelsens eget bibliotek. Statskontoret förordar, att en konsulent inom biblioteksroteln svarar för biblioteket och att det löpande arbetet därstädes utföres av ett kanslibiträde. För egen del biträder jag statskontorets förslag. Informationsverksamhet. De sakkunniga ha i kap. 6 av betänkandet (s. 76—79) förordat olika åtgärder för att få till stånd en effektivare inspektions-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Bland annat föreslås inrättandet av en arvodesbefattning som pressombudsman. Statskontoret avstyrker befattningen. Jag är icke beredd att nu förorda inrättande av en dylik befattning. Yrkesvägledning. De sakkunniga (s. 212 i betänkandet) fram­ hålla, att inom arbetsmarknadsstyrelsen finnas två konsulenter och två assistenter för yrkesvägledning inom skolväsendet. Dessa böra enligt de sakkunniga tjänstgöra på halvtid inom skolöverstyrelsen men helt avlönas av arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de båda assistenterna ha sådana arbetsuppgifter att de ej samtidigt kunna tjänstgöra inom överstyrelsen. Däremot böra de båda konsulenterna, såsom även varit förutsatt, kunna delvis tjänstgöra inom överstyrelsen. Deltids­ tjänstgöringen bör dock ej bestämmas till exakt halvtid. För egen del vill jag i anledning av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört förorda, att nämnda båda konsulenter för yrkesvägledning inom arbets-

66 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. Antalet byråsekreterare och amanuenser inom skolöverstyrelsen dels år 1950 dels den 1 januari 1952, dels enligt de sakkunnigas förslag dels enligt vad jag i det följande förordar framgår av följande uppställning. Däri angives även övrig högre administrativ personal för att belysa det totala antalet dylika befattningshavare. De sak­ Departements­ Befattning År 1950 i 1952 kunniga chefen

byråsekreterare och

Summa 49,5 54 60,5 54

Ökningen av antalet förste byråsekreterare från 6 år 1950 till 8 den 1 januari 1952 beror på att en förste byråsekreterartjänst inom försöksavdelningen inrättats genom beslut av 1951 års riksdag samt att, som förut nämnts, en förste byråsekreterartjänst nu är dubblerad för arbete med orga­ niserande av övningslärartjänster. I byråsekreterar- och amanuenstjänsterna inräknas amanuenserna inom biblioteksroteln och statistiska avdelningen men icke kamreraren. Uppgif­ terna för år 1950 framgå av betänkandet s. 227 och 228. Förhållandena den 1 januari 1952 grunda sig på uppgifter, som lämnats av skolöverstyrel­ sen, varvid frånräknats de befattningshavare, som innehade högre tjänster eller voro tjänstlediga. De sakkunniga framhålla, att den administrativa personalen är en viktig faktor i ämbetsverket. Är denna personalorganisation svag, måste ansvaret för administrativt-ekonomiskt arbete i stor omfattning läggas på verkets ledamöter, vilkas möjligheter att ägna sig åt pedagogisk och skolorganisatoriskt arbete i motsvarande grad minskas. En av huvudorsakerna till att skolöverstyrelsen vissa tider icke kunnat göra en pedagogisk insats, som motsvarade ledamöternas kapacitet, hade varit, att dessa anlitades för arbete, som icke tillhört deras egentliga uppgift. Anledningen härtill hade i sin tur varit, att den administrativa personalen varit otillräcklig men framför allt icke inrymt tillräckligt många befattningar i högre ställning. Detta hade inneburit beskurna befordringsutsikter inom verket, vilka ytterligare framträtt därigenom, att den administrativa personalen i mot­ sats till motsvarande personal i många andra ämbetsverk som regel icke kunnat påräkna befordran till by råchef sgrad. Konsekvensen härav hade blivit, att rekryteringen till de administrativa tjänsterna tid efter annan vållat svårigheter. Ett antal dylika befattningshavare hade från över­ styrelsen sökt sig till andra tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11$. 67 Vad den högre administrativa personalen beträffar, anföra de sakkun­ niga vidare, måste denna utökas med hänsyn till att överstyrelsens peda­ gogiskt utbildade ledamöter böra reserveras för handläggning av sådana ärenden, där pedagogisk sakkunskap är erforderlig. Beslutanderätten inom överstyrelsen borde överflyttas på kvalificerad administrativ personal i större utsträckning än som nu vore fallet. Denna personal borde även till viss del övertaga den informationsverksamhet, som nu fullgjordes av under­ visningsråd och byråchefer. Vidare borde åtskilligt av amanuensernas nu­ varande arbete kunna anförtros åt kvalificerad biträdespersonal. Då biträdespersonalen i allmänhet icke växlade lika hastigt som amanuenspersonalen, vunnes härigenom en jämnare arbetsgång.

Vidare framhålla de sakkunniga: Skolöverstyrelsen har att handlägga ett mycket stort antal olikartade ärendegrupper. De sakkunnigas förslag till decentralisering av beslutanderätten till kanslipersonal och till lokala organ samt omläggningen av överstyrelsens hela organisation medför, att det knappast är möjligt att i förväg säkert bedöma, i vilken omfattning arbetsuppgifter, som nu utföras av amanuenser, kunna överflyttas på kvali­ ficerad biträdespersonal. I sitt förslag till personalorganisation ha de sak­ kunniga därför ansett sig böra räkna med en mera begränsad sådan överflyttning. Sedan omorganisationen genomförts, bör det ankomma på skolöverstyrelsen att i detalj undersöka, vilka arbetsuppgifter som böra anförtros kvalificerad biträdespersonal. Om en överflyttning av arbets­ uppgifter från amanuenser till biträdespersonal kan ske i större omfattning än som framgår av de sakkunnigas förslag till personalorganisation, bör ett antal av de föreslagna amanuensbefattningarna utbytas mot biträdesbefattningar i högre lönegrader.

I kap. It av betänkandet (s, 181—225) redogöra de sakkunniga för de arbetsuppgifter, som inom de olika rotlama skulle ankomma på förste byråsekreterare samt byråsekreterare eller amanuenser. I den förut intagna uppställningen redovisas organisationsföredraganden (s. 181 i betänkan­ det) som förste byråsekreterare under administrativa avdelningen. I yttrandena ha olika förslag framlagts om inrättande av ytterligare förste byråsekreterartjänster inom vissa rotlar. Statskontoret åter har, som förut nämnts, föreslagit, att 13 förste byrå­ sekreterartjänster skulle inrättas mot 19 enligt de sakkunnigas förslag. Jämfört med nuvarande antal av 7 tjänster innebär dock statskontorets förslag en ökning med 6 tjänster, varav 4 i lönegrad 29 och 2 i lönegrad 27. Statskontoret tilltror sig icke att på grundval av föreliggande utredning bedöma antalet erforderliga amanuens- och byråsekreterarbefattningar. Detta torde med utgångspunkt från nuvarande förhållanden böra avvägas med hänsyn till antalet förste byråsekreterare samt till den minskning, som anses möjlig dels genom decentralisering av beslutanderätten i olika ären­ den, dels ock genom överförande i enlighet med de sakkunnigas förslag av

68 Kungl. Mai ds proposition nr Ut9.

enklare arbetsuppgifter på underordnad personal. Därest extralärarbyrån ansåges skola kvarligga hos skolöverstyrelsen och icke överflyttas till den offentliga arbetsförmedlingen, borde föreståndaren (nu ordinarie byråsekreterare) i likhet med förste assistent hos arbetsförmedlingen inpla­ ceras i 22 lönegraden. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att förmedlingen av lärare till folkoch småskolor helt ombesörjes av den inom den offentliga arbetsförmed­ lingen organiserade tjänstemannaförmedlingen. Denna har därutöver, sär­ skilt under de senaste åren, i betydande omfattning kommit att anvisa lärarpersonal till de högre skolorna. Dess anvisning av lärarpersonal till de högre skolorna torde stå i direkt proportion till föreliggande underskott på behöriga lärarkrafter. Extralärarbyråns kontakt med arbetsmarknadens sökandesida vore — i stort sett — begränsad till sådana sökande, som redan förvärvat högre lärarkompetens. Tjänstemannaförmedlingen hade däremot fortlöpande kontakt med hela det avsnitt av arbetsmarknaden, från vilket underskottet på lärarpersonal i sista hand måste täckas. I mot­ sats till extralärarbyrån hade tjänstemannaförmedlingen kontor över hela landet, varför rektorerna, i den mån deras lärarbehov icke kunde tillgodoses genom extralärarbyråns försorg, genom närmaste tjänstemannaförmedling kunde erhålla uppgift om och i så fall var lämpliga sökande stode att finna. Även om en relativt klar gränsdragning alltjämt kunde upprätthållas mellan extralärarbyråns och tjänstemannaförmedlingens verksamhetsområ­ den, syntes tiden nu vara inne för en fullständig samordning av de båda förmedlingarnas verksamhet. Extralärarbyråns verksamhet borde inlem­ mas i den offentliga arbetsförmedlingen. Lärarförmedlingen för Stockholm borde dock även i fortsättningen förläggas till skolöverstyrelsens ämbetslokal.

Departementschefen. Skolöverstyrelsens ledamöter uppsätta för när­ varande i stor utsträckning själva utlåtanden och viktigare skrivelser. Med de stora krav, som ställas på utformningen av ämbetsverks skrivelser, blir arbetet både mödosamt och tidskrävande. För överstyrelsen är denna anordning särskilt oläglig, då nämnda skrivarbete avsevärt inskränker ledamöternas möjligheter att göra positiva insatser inom överstyrelsens många verksamhetsgrenar. Speciellt för överstyrelsens pedagogiska leda­ möter får arbetet härigenom en alltför administrativt betonad karaktär till men för de pedagogiska arbetsuppgifterna. Enligt min mening bör det självfallet ankomma på den administrativa personalen att i långt större utsträckning än som nu är fallet uppsätta för­ slag till överstyrelsens skrivelser av olika slag. Vidare bör, såsom de sakkunniga framhållit, beslutanderätten i vissa ärendegrupper, där en fast praxis utbildats, kunna delegeras till personal i lägre löneställning än ledamot.

Kungl. Majrts -proposition nr 149. 69

Det är därför av största betydelse att till överstyrelsen knytes väl kvali­ ficerad administrativ personal. De sakkunniga ha föreslagit, att antalet förste byråsekreterartjänster skulle ökas från nu 7 till 19, medan stats­ kontoret föreslagit 13 tjänster. Jag har förut förordat, att antalet administrativa byråchefstjänster ökas från 2 till 3, bortsett från avdelningschefen inom organisationsavdelningen, som skulle vara pedagog eller en administrativ kraft. Då de sakkunniga endast föreslagit 2 sådana tjänster, bör i stället en förste byråsekreterartjänst i lönegrad 29 enligt deras förslag kunna utgå. Vidare har jag förut icke ansett mig kunna förorda en så stor utvidgning av överstyrelsens peda­ gogiska personal, som de sakkunniga föreslagit, vilket även i viss mån inverkar på behovet av förste byråsekreterare. Med hänsyn härtill och till nuvarande läge anser jag mig icke kunna förorda mer än 14 förste byrå­ sekreterartjänster, varav 7 i lönegrad 29 och 7 i lönegrad 27. Härvid har jag räknat med att 4 förste byråsekreterartjänster i lönegrad 29 erfordras inom organisationsavdelningen, dit huvudparten av överstyrel­ sens löpande skolorganisatoriska arbete skulle förläggas. En sådan tjänst finnes redan inom försöksavdelningen och en inom administrativa avdel­ ningen. Dessutom erfordras en sådan tjänst för en organisationsföredragande inom överstyrelsen. Av de 7 förste byråsekreterartjänsterna i lönegrad 27 böra 2 finnas på undervisningsavdelningen, under vilken flertalet av verkets inspektörer och konsulenter sortera, en på organisationsavdelningens byggnadsrotel, en på skolhygienroteln, bland annat med hänsyn till de i viss mån ökade uppgifter, som skulle ankomma på roteln, en på folkbildningsoch biblioteksroteln och 2 på administrativa avdelningen. De båda sist­ nämnda befattningarna äro avsedda för de talrika och ofta svårbedömda löneärendena, och till innehavarna skulle delegeras beslutanderätten i vissa grupper sådana ärenden. Vid omorganisationens genomförande kan en viss omfördelning mellan arbetsenheterna av dessa tjänster visa sig erforderlig. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att verkställa en sådan ompla­ cering. I varje fall finnas inom överstyrelsen sammanlagt kvalificerade administrativa arbetsuppgifter av sådan omfattning, att 14 förste byrå­ sekreterartjänster erfordras utöver de förut av mig förordade 3 byråchefsoch 2 administrativa byrådirektörstjänsterna. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att överstyrelsens extralärarbyrå, som nu förestås av en ordinarie byråsekreterare, skulle inlemmas i den all­ männa arbetsförmedlingen. Jag är ej nu beredd taga ställning till denna fråga, i vilken det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut. Beträffande byråsekreterare och amanuenser är jag ej beredd att pröva behovet på varje särskild arbetsenhet. Antalet erforderliga dylika befatt­ ningar torde få prövas med ledning av nuvarande antal inom överstyrelsen

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

och antalet förste byråsekreterartjänster m. m. Då de sakkunniga räknat med att vissa arbetsuppgifter, som nu fullgöras av amanuenser, skola kunna fullgöras av kvalificerad biträdespersonal, är jag nu ej beredd före­ slå någon ökning av det sammanlagda antalet högre administrativa befatt­ ningar. Antalet bör icke heller minskas, om överstyrelsen skall få någon möjlighet att mera effektivt handlägga administrativt betonade ärenden. Jag förordar därför att medel beräknas för sammanlagt 35 byråsekreterareoch amanuenstjänster inom överstyrelsen. Den högre administrativa perso­ nalen kommer då att omfatta 54 befattningshavare eller samma antal som nu. Härvid bortses från avdelningschefen för organisations- och personal­ avdelningen. I det följande återkommer jag till frågan om antalet ordinarie tjänster.

10. Biträdespersonal. Expeditionsvakter m. m.

De sakkunniga. Av följande uppställning framgår biträdespersonalen år 1950, den 1 januari 1952, enligt de sakkunnigas förslag och enligt vad jag i det följande förordar. De sak­ Departe­ År 1950 Yl 1952 kunniga mentschefen

Bland biträdespersonalen inräknas personalen inom telefoncentralen. Uppgifterna för år 1950 framgå av betänkandet s. 228 och 229. Förhållan­ dena den 1 januari 1952 grunda sig på uppgifter från skolöverstyrelsen, varvid frånräknats de befattningshavare, som innehade högre tjänster eller voro tjänstlediga. De sakkunniga ha, som förut nämnts, räknat med att på befattnings­ havare i högre biträdesgrader skola ankomma vissa av de arbetsuppgifter, som nu utföras av amanuenspersonal. Eu genomgång av arbetsuppgifterna inom överstyrelsen har vidare visat, framhålla de sakkunniga, att ett fler­ tal kanslibiträden nu utföra arbetsuppgifter, som klart motivera en högre löneställning. En minskning av antalet kanslibiträden har vid denna genom­ gång icke visat sig möjlig. Verket använder sig i betydligt större utsträck­ ning än flertalet andra verk av dylik arbetskraft. De sakkunniga ha funnit detta väl lämpa sig för överstyrelsens behov.

Kungl. Maj.ts -proposition nr 149. 71

Beträffande biträdespersonalens fördelning på de olika arbetsenheterna hänvisas till kap. 11 i betänkandet. Antalet expeditions vakter var 10,5 år 1950 och 9 den 1 januari 1952. De sakkunniga ha utöver en materialförvaltare föreslagit 11 expeditionsvakter. De sakkunniga anse, att en materialförvaltare er­ fordras för ett verk av skolöverstyrelsens storlek. Denne bör svara för över­ styrelsens material- och blankettförråd samt biträda överdirektörens kansli vid behandling av frågor om överstyrelsens lokaler, möbler och maskiner. Genom ändamålsenlig planläggning av materialinköp, övervakning av ma­ terialåtgången och andra åtgärder bör en dylik befattningshavare kunna nedbringa verkets expensutgifter. I övrigt föreslå de sakkunniga bibehållande av 1 kamrer a retjänst, 1 extra ordinarie kontorsskrivartjänst på biblioteksroteln och 1 registratorstjänst i lönegrad Ca 18, avsedd för undervisningsavdelningen m. fl. avdelningar, samt nyinrättande av en kassörstjänst med anledning av överstyrelsens övertagande av vissa anordningsärenden från statskontoret. Statskontoret anser sig icke kunna taga ställning till frågan om biträ­ denas antal och lönegradsplacering men förutsätter, att en förändrad löneställning för biträdespersonalen överväges först efter en av biträdesutredningen verkställd översyn. Vidare har statskontoret föreslagit, att biträdes­ personalen inom den statistiska arbetsenheten minskas med 1 V 2 kansli­ biträdes- och 2 kontorsbiträdestjänster med hänsyn till de föreslagna för­ enklingarna av det statistiska arbetet. Mot inrättande av en materialförvaltartjänst har statskontoret intet att erinra. Statens lönenämnd har tillstyrkt en kansliskrivartjänst inom meritplåtsarkivet i stället för en kontoristtjänst men avstyrkt inrättandet av 2 konto­ risttjänster i stället för 2 kanslibiträdestjänster därstädes. Skolöverstyrelsen har föreslagit ytterligare en kansliskrivartjänst i stäl­ let för en amanuensbefattning på undervisningsavdelningens examensrotel under förutsättning, att den andra amanuensbefattningen på roteln ombildades till en förste byråsekreterartjänst. Vidare har överstyrelsen före­ slagit viss förstärkning av biträdespersonalen på statistiska kontoret bland annat med hänsyn till det statistiska arbetet för överstyrelsens för yrkes­ utbildning räkning. En reservant inom överstyrelsen har förordat, att registratorn på kansliavdelningen skulle uppflyttas från kontorist till kansliskrivare med hänsyn till det utökade arbete, som skulle ankomma på registratorsexpeditionen. Statistiska centralbyrån framhåller, att i de sakkunnigas förslag till per­ sonalorganisationen för statistiska kontoret den kvalificerade biträdesperso­ nalen utgör en påfallande stor andel. Den föreslagna organisationsformen kan tillstyrkas av centralbyrån endast under förutsättning, att det rent

72 Kungl. Maj ds -proposition nr 149.

rutinmässiga statistikarbetet vid omorganisationen skärs ned högst avse­ värt. Ämbetsverket anser nämligen, att den rutinmässiga statistiken bör reduceras till det oundgängligen nödvändiga till förmån för de arbetsupp­ gifter av mera kvalificerad art, som enligt planen komma att åvila statis­ tiska kontoret och som anförts som motiv för de sakkunnigas förslag till personalorganisation.

Departementschefen. Biträdespersonalen inom skolöversty­ relsen har på grund av pågående utredning om verkets omorganisation ej behandlats i biträdesutredningens den 10 oktober 1951 avgivna betänkande. Efter vissa överläggningar under hand med nämnda utredning anser jag mig dock kunna framlägga följande förslag beträffande överstyrelsens biträdespersonal. Därvid anser jag mig icke i detalj böra pröva personalens fördelning på de föreslagna arbetsenheterna utom beträffande kansli­ skrivarna. Det av mig framlagda förslaget till personalorganisation förutsätter, att biträdespersonalen ökas. Jag har förordat nya pedagogiska tjänster och till dessa befattningshavares förfogande bör ställas erforderlig biträdespersonal. Vidare har jag föreslagit ett antal högre administrativa tjänster. Medräknas byråsekreterare och amanuenser har dock den högre administra­ tiva personalen ej ökat i antal. Detta skulle i stället kompenseras genom att arbetsuppgifter, som nu fullgöras av sistnämnda befattningshavarkategorier, skulle överföras till kvalificerad biträdespersonal. Statskontorets förslag, att biträdespersonalen inom statistiska kontoret skulle minskas, har jag icke ansett mig kunna förorda. Storleken av den erforderliga biträdespersonalen torde få bedömas med ledning av det nuvarande antalet biträden inom överstyrelsen. Detta var i runt tal 72 den 1 januari 1952. Antalet motsvarade emellertid ej behovet av biträden. Det är av vikt, att överstyrelsen under genomförandet av omorganisationen har tillgång till erforderlig biträdespersonal. Med hänsyn till det anförda föreslår jag, att biträdespersonalen beräknas till samman­ lagt 85 befattningshavare. Jag förutsätter emellertid, att överstyrelsen efter genomförandet av omorganisationen upptager frågan om biträdespersonalens storlek till omprövning i samråd med statens organisationsnämnd. De sakkunniga föreslå 7 kansliskriv artjänster. Av de så­ lunda föreslagna tjänsterna förordar jag nu 4 tjänster, nämligen de, som föreslagits inom meritplåtsarkivet, överstyrelsens största registratorskontor och statistiska kontoret, samt en av de två föreslagna inom kansliavdelningen. Upprättandet av meritplåtar kräver god kännedom om det akademiska betygs väsendet och värdet ur meritsynpunkt av olika slags tjänstgöring. Arbetet är betydelsefullt för överstyrelsens handläggning av de talrika befordringsärendena och kräver noggrannhet av personalen. Föreståndaren

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 11,9. 73

för detta arbete bör med hänsyn härtill vara kansliskrivare, vilket även till­ styrkts av lönenämnden. För överstyrelsens arbete är ett väl fört sakregister av särskild betydelse. På grund av ärendenas olikartade natur ställer detta arbete stora krav på registerföraren. Tjänsten är avsedd för sakregistret inom det registratorskontor, som skall vara gemensamt för undervisnings-, försöks- och organisationsavdelningarna, och där minst % av verkets ärenden torde diarieföras. Sakregistret bör kontinuerligt föras av en och samma befattningshavare. Jag anser, att arbetet bör ankomma på en kansliskrivare. Inom statistiska avdelningen tjänstgör redan nu en kansliskrivare såsom föreståndare för kontorets biträdespersonal. Mera kvalificerade statistiska utredningar äro avsedda att förläggas till kontoret, vilket ökar kraven på föreståndarinnan. Jag anser, att tjänsten bör bibehållas. Inom avdelningen finnes ytterligare en kansliskrivartjänst, som skall indragas, då innehava­ ren avgår. Denne är nu förordnad som amanuens. Inom kansliavdelningen är en tjänst avsedd för ärenden om resekostnadsersättningar till lärare, bland annat till övningslärare vid fyllnadstjänst­ göring, samt andra likartade ersättningsfrågor. Arbetet fullgöres nu i stor utsträckning av amanuenser. Med hänsyn till svårighetsgraden och det ekonomiska ansvaret erfordras en kansliskrivartjänst. Inom undervisningsavdelningen skulle enligt de sakkunniga icke finnas någon kansliskrivare. 'Skolöverstyrelsen har nu inrättat en icke-ordinarie kansliskrivartjänst för förberedelsearbete till student- och realexamina, vilket arbete tidigare ankommit på byråsekreterare eller amanuens. Detta arbete skall hänföras till undervisningsavdelningen. Det är ett kvalificerat biträdesarbete och ställer speciellt stora krav på vederbörandes noggrann­ het. Jag förordar en kansliskrivartjänst för ändamålet. Sammanlagt föreslår jag sålunda 5 kansliskrivartjänster. Av de ytterligare 3 kansliskrivartjänster, som de sakkunniga föreslagit, bör den inom socialroteln utgå, eftersom denna arbetsenhet skall uppdelas mellan andra arbetsenheter. De föreslagna kansliskrivartjänsterna inom byggnads- och planeringsavdelningen samt inom kansliavdelningen (för löneklassärenden) böra vara kontoristtjänster De sakkunniga föreslå 7 kontoristtjänster, varav 1 på under­ visningsavdelningen, 1 på lärarutbildningsavdelningen, 2 inom organisationsavdelningen på meritplåtsarkivet, 1 på folkbildningsroteln och 2 inom kansliavdelningen (1 registrator och 1 föreståndare för skrivbyrån). I lik­ het med statens lönenämnd kan jag ej förorda de båda kontoristtjänstema på meritplåtsarkivet. Övriga 5 av de sakkunniga föreslagna kontorist­ tjänsterna äro enligt min mening erforderliga. Under undervisningsavdelningen komma att sortera 4 ämneskonsulenter, 8 konsulenter i övningsämnen, hjiilpskolekonsulenten och inspektören för sinnesslöundervisningen. Till dessa konsulenters förfogande bör ställas

74 Kungl. May.ts proposition nr 149.

kvalificerad biträdespersonal i större utsträckning än de sakkunniga ansett sig böra föreslå. Inom organisationsavdelningen kommer en avsevärd del av överstyrelsens löpande arbete att koncentreras. Det är av vikt att till denna avdelning knytes väl kvalificerad biträdespersonal. Med hänsyn härtill anser jag, att ytterligare 3 kontoristtjänster böra inrättas och avses för undervisnings- och organisationsavdelningarna. Sammanlagt förordar jag alltså 10 kontoristtjänster. Vidare förordar jag 27 kanslibiträdestjänster. Övriga 43 biträdestjänster böra av­ ses för kontorsbiträden. I likhet med de sakkunniga och statskontoret anser jag, att en mate­ rialförvaltare erfordras inom överstyrelsen. Antalet expeditionsvakter får med hänsyn till den ökning av personalen, som jag föreslagit, och den spridning av ämbetsverkets lokaler, som tillsvidare blir en följd därav, bestämmas till 10, varav en förste expeditionsvakt. Utöver den nuvarande kamrerart j änsten erfordras en kassörstjänst, då skolöverstyrelsen skall övertaga vissa anordningsärenden, som nu handläggas inom statskontoret. Vidare förordar jag, att en kontorsskrivartjänst på biblioteksroteln och en registratorstjänst för verkets största registratorsexpedition bibehållas.

11. Anställningsform och löneställning för vissa befattningshavare.

Verksledning. De sakkunniga föreslå, att generaldirektören hänföres till lönegrad Cp 20. De framhålla, att under skolöverstyrelsen sorterar en synnerligen omfattande lokal organisation. Särskilt framhålles folkskolinspektionen med dess 51 folkskolinspektörer och nomadskolinspektören. Varje statligt läroverk får dessutom enligt de sakkunniga anses som en sär­ skild lokal förvaltningsenhet. Statskontoret anser, att generaldirektören alltfort bör vara inplacerad i lönegrad Cp 19. Den av statskontoret föreslagna ställföreträdaren för gene­ raldirektören bör kunna erhålla ett ställföreträdararvode om 1 200 kronor för år. Statens lönenämnd anser, att frågan om en eventuell lönegradsuppflyttning av generaldirektörstjänsten icke nu bör upptagas till prövning utan först i ett vidare sammanhang samt erinrar om, att nämnden i sitt yttrande över chefslöneutredningens betänkande föreslog en i ett sammanhang, efter enhetliga grunder gjord förutsättningslös omprövning av löneställningen för samtliga till lönegrad 33 (numera 37) eller högre lönegrader å löneplan 1 och till löneplan 2 hänförda chefstjänster.

Ledamöter. De sakkunniga föreslå efter en ingående motivering (betänkandet s. 129—132), att avdelningschef och skolöverläkaren placeras

Kungl. Maj:ts proposition nr IJ+9. 75

i lönegrad Cpl5, chef för fristående rotel och rotelchef på försöksavdelningen i lönegrad Cp 13 samt övriga ledamöter i lönegrad Ca 37. Statskontoret erinrar om, att det till avdelningscheferna utgående arvo­ det, vilket intill den 1 juli 1946 utgjorde 500 kronor, avvägts med hänsyn till de till divisionsordförande i kammarrätten och gruppordförande i försäkringsrådet utgående arvodena (1946 års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 15). Till samtliga dessa utgå numera befattningsarvoden å 1 200 kronor för år. Statskontoret avstyrker förslaget att överföra avdelningscheferna å löneplan 2. Någon anledning att höja arvodena enbart för avdelningscheferna torde icke heller föreligga. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört kunde möjligen övervägas en ändrad löneställning för chefen för försöksavdelningen och rotelchefen å denna avdelning, vilka i så fall borde placeras i lönegrad Cr 13. Statskon­ toret vill emellertid ifrågasätta, om tillräckliga skäl föreligga att ändra deras nuvarande placering, lönegrad Cg 37. Skolöverläkaren torde icke böra erhålla ändrad löneställning. Statens lönenämnd har på den av de sakkunniga anförda motiveringen icke blivit övertygad om lämpligheten eller nödvändigheten av att på sätt de sakkunniga föreslagit frångå nuvarande ordning i fråga om avdelnings- och rotelchefernas anställningsform. Med hänsyn härtill föreslår lönenämnden, att endast generaldirektörs-, överdirektörs- och skolöverläkartjänsterna upptagas som förordnandetjänster å löneplan 2 och att övriga här avsedda tjänster bibehållas eller inrättas såsom fullmaktstjänster å löneplan 1. Nämnden föreslår, att samtliga avdelnings- och rotelchef er, med undan­ tag för skolöverläkaren och chefen för folkbiblioteksroteln, placeras i löne­ grad Ca 37. Till avdelningschef bör som för närvarande utgå befattningsarvode med 1 200 kronor för år. Med erinran att befattningsarvode med enahanda belopp bland annat utgår till försäkringsråd, som är gruppord­ förande i försäkringsrådet, och till kammarrättsråd, som är ordförande på division i kammarrätten, är lönenämnden icke beredd att tillstyrka en ändring i fråga om avdelningschefernas löneställning annat än i samband med en allmän omprövning av löneställningen å befattningar av här av­ sedd eller liknande art. Tillräckliga skäl för lönegradsuppflyttning av skol­ överläkaren ha enligt lönenämndens mening icke förebragts av de sakkun­ niga, varför nämnden avstyrker förslaget i denna del. Lönenämnden är slut­ ligen icke beredd att — i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till folkbibliotekssakkunnigas förslag — tillstyrka en placering i Cpl3 av chefen för folkbiblioteksroteln. Tjänsten synes därför tillsvidare böra bibehållas i nuvarande löneställning (Ca 30) med benämningen förste bibliotekskonsulent. En reservant inom lönenämnden har uttalat, att lönenämndens majoritet ej synes ha beaktat den långa och dyrbara utbildning, som i allmänhet krävcs av chefstjänstemännen inom skolöverstyrelsen i jämförelse med

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. chefstjänstemännen inom andra verk. Tages skälig hänsyn härtill, torde de sakkunnigas förslag till anställningsform och lönegradsplacering för samt­ liga avdelnings- och rotelchefer med undantag av skolöverläkaren vara en mera rättvis inplacering i förhållande till övriga verks chefstjänstemän än det förslag, som framförts av lönenämndens majoritet. Riksräkenskapsverket anser, att avdelningscheferna, utom på kansli­ avdelningen, som borde förestås av överdirektören, icke böra placeras i högre lönegrad än Cp 14 med hänsyn till den inom andra förvaltningsområ­ den tillämpade löneställningen för befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag, men framhåller, att fullmaktsanställning i allmänhet skapar de bästa möjligheterna för en på lång sikt inriktad och oberoende ämbetsmannaverksamhet. Avdelnings­ cheferna och cheferna för de fristående rotlarna kunde knappast anses in­ taga den ställning, som åsyftades med förtroendeämbetsmän i grundlagens mening. Vissa praktiska fördelar skulle dock vinnas med den föreslagna anställningsformen (Cp).

Ämne skonsulent er. De sakkunniga ha i betänkandet (s. 140— 142, 145 och 146) ingående behandlat frågan om ämneskonsulenternas an­ ställningsform och lönegradsplacering. De sakkunniga räkna med att till ämneskonsulent i regel förordnas ordinarie och extra ordinarie lärare samt föreslå, att heltidsanställda ämneskonsulenter tillsvidare anställas mot ett årsarvode av 3 000 kronor jämte ersättning för mistade löneförmåner. Del­ tidsanställda ämneskonsulenter böra erhålla ett årsarvode av 1 800 kronor vid halvtidstjänstgöring jämte ersättning för avstådda löneförmåner. Om i något fall rektor förordnas till ämneskonsulent, bör arvodet bestämmas av Kungl. Maj:t. Statskontoret framhåller, att de tre konsulenterna inom försöksavdelningen enligt vid 1951 års riksdag fattat beslut skola äga åtnjuta arvode och övriga förmåner, motsvarande avlöningsförmåner efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å den löneklass, i vilken vederbörande är placerad. Ämneskonsulenterna torde böra tillför­ säkras motsvarande förmåner. Statens lönenämnd anför, att enligt vad lönenämnden kan utläsa ur de sakkunnigas betänkande, komma ämneskonsulenterna att få samma arbets­ uppgifter, vare sig de rekryteras bland adjunkter eller lektorer. Med hänsyn härtill vill lönenämnden för sin del förorda, att ifrågavarande befattningar inplaceras i viss bestämd lönegrad. Med utgångspunkt från nu gällande lönegradsplacering för nyssnämnda lärarkategorier vill lönenämnden härvid föreslå 32 lönegraden, vilken löneställning enligt nämndens mening bör vara lockande även för lektorer. Därest emellertid lönegradsplacerade tjänster tills vidare icke anses böra inrättas för ämneskonsulenterna, förordar löne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1/^9. 77

nämnden, att samma förmåner utgå som till tre konsulenter inom skolöver­ styrelsens försöksavdelning. Beträffande halvtidsanställda ämneskonsulenter framhåller lönenämnden, att med ett årsarvode av 1 800 kronor — som i lektors löneläge mot­ svarar 2—3 löneklasser vid heltidstjänstgöring — skulle fall kunna upp­ komma, i vilka med den av lönenämnden föreslagna löneställningen för ämneskonsulenterna deltidsanställd konsulent erhölle sammanlagt högre er­ sättning än heltidsanställd. Lönenämnden kan med hänsyn härtill icke till­ styrka de sakkunnigas förslag. Nämnden föreslår i stället, att halvtidsanställd ämneskonsulent erhåller ett arvode, motsvarande hälften av den löneökning, vederbörande skulle erhålla vid vikariatslöneförordnande å tjänst i 32 lönegraden. Vid det av lönenämnden föreslagna alternativet för avvägning av löneställningen för heltidsanställda ämneskonsulenter, syn­ tes arvodet böra bestämmas till hälften av löneskillnaden mellan den löneklass, vari vederbörande är placerad, och den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å denna. En reservant inom lönenämnden kan ej biträda lönenämndens första alternativ om inplacering av ämneskonsulenterna i lönegrad 32 utan an­ sluter sig till nämndens andra alternativ. En annan reservant inom löne­ nämnden föreslår, att adjunkter respektive lektorer såsom ämneskonsulen­ ter placeras i en Ce-tjänst med sådan lönegradsplacering, att den med 6 löneklasser överstiger adjunkternas respektive lektorernas lönegrad. Alter­ nativt ansluter sig dock denna reservant till de sakkunnigas förslag och för de halvtidsanställda ämneskonsulenterna förordar reservanten de sak­ kunnigas förslag. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Konsulenter i övnings ämnen. De sakkunniga framhålla, att de skäl, som föranlett, att rektorer förordnas på viss tid, även gälla för kon­ sulenter. Rektorerna ha hänförts till lönegrad Cb, vilket innebär, att de för­ ordnas på viss tid, i regel sex år. I samband med rektorsförordnandet frånträder vederbörande utövningen av innehavande ordinarie lärartjänst, vil­ ken tillsättes med ny innehavare. Upphör rektorsförordnandet utan sam­ band med avgång med pension, återgår rektor till sin ordinarie lärartjänst. Med rektorsförordnande är förenad viss pensionsrätt. Överstyrelsens konsulenter rekryteras i allmänhet bland lärare. Om de förordnas för viss tid, böra de liksom rektorerna vara skyldiga att återgå till lärartjänstgöring, därest förordnandet skulle upphöra före avgång med pension. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga, att anställningsformen Cb, vilken redan tillämpas inom skolväsendet, bör kunna tillämpas för överstyrelsens heltidsanställda konsulenter. Denna anställning borde dock endast komma i fråga, om befattningen kunde rekryteras bland väl kvalifi­ cerade ordinarie och extra ordinarie lärare, som avsåges i statens allmänna

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

avlöningsreglemente eller avlöningsreglementet för övningslärare, och icke särskilda skäl kunde anföras mot denna anställningsform. Anställningsformen för konsulenter i övningsämnen bör, anföra de sak­ kunniga, vara densamma i alla övningsämnen. Då konsulentorganisationen funnits en följd av år, böra anställningsformerna nu få en mera enhetlig och definitiv lösning. Vidare anföra de sakkunniga:

I teckning, musik och gymnastik tillhöra lärarna vid folk- och småskoleseminarier lönegrad Ca 25. I hushållsgöromål tillhöra lärarna vid statens skolköksseminarium och hushållsskola samma lönegrad. I manlig och kvinnlig slöjd tillhöra lärare, som handha lärarutbildningen i ämnet vid folk- eller småskoleseminarier lönegrad Ca 23. Skillnaden mellan lönegra­ derna Ca 25 och Ca 23 är ej så stor, att den motiverar olika löneställning för olika konsulenter. Då det ansvar och de arbetsuppgifter, som kunna åvila dessa konsulenter, i stort sett få anses vara likvärdiga i samtliga övningsämnen, förorda de sakkunniga, att de heltidsanställda konsulen­ terna — med nedan angivna undantag — erhålla enhetlig löneställning. Ifrågavarande befattningar böra förenas med pensionsrätt, och de sakkun­ niga förorda därför, att anställningsformen Cb blir tillämplig på dem. I lönegrad Ca 25 är löneklass 28 slutlöneklass. Då konsulenterna måste utbyta ferier mot semester, bör lönen utgå efter en så hög löneklass, att en god rekrytering säkras. På grund härav förorda de sakkunniga, att konsu­ lenterna placeras i lönegrad Cb 4, enligt vilken lön utgår efter löneklass 30 i löneplan nr 1 av statens löneplansförordning. I två övningsämnen har emellertid konsulentorganisationen redan nu en fastare organisation, vilken enligt de sakkunnigas förslag skulle utbyggas, nämligen i gymnastik och i hushållsgöromål jämte skolmåltidsverksamhet. Dessa konsulenter ha även viktiga speciella arbetsuppgifter utöver dem, som ankomma på konsulenterna i övriga övningsämnen. Sålunda handläg­ gas på gymnastikroteln frågor om trafikundervisning, luftskydd och vissa andra frågor, sammanhängande med civilförsvaret, varjämte roteln svarar för gymnastikundervisningen vid skolor under överstyrelsen för yrkesutbild­ ning. Konsulenterna i hushållsgöromål svara även för den i ekonomiskt och hygieniskt avseende så betydelsefulla skolmåltidsverksamheten. Förste gymnastikkonsulenten tillhör lönegrad Ca 30 (slutlöneklass 33) och den extra ordinarie konsulenten för hushållsgöromål och skolmåltidsverksam­ het lönegrad Ce 26 (slutlöneklass 29). Dessa befattningar böra hänföras till lönegrad Cb 7 (löneklass 33). De heltidsanställda konsulenterna i övningsämnen böra liksom ämneskonsulenterna förordnas för sex år i sänder.

De sakkunniga utgå dock från att frågan om en eventuellt förhöjd lönegradsplacering prövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Statskontoret, som avstyrkt att nuvarande konsulentorganisation i övningsämnen ändras, har framhållit, att om likväl nya hel- eller halvtids­ tjänster skulle inrättas, borde konsulenterna erhålla en förhöjning av till dem utgående lön som lärare med tre löneklasser. Statens lönenämnd anser, att det icke bör komma i fråga att för konsu­ lenttjänsterna utnyttja lönegradsbeteckningen Cb, vilken hittills kommit

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 149. 79

till användning endast för rektorstjänster. Då å här ifrågavarande konsu­ lenttjänster i det övervägande antalet fall torde komma att förordnas ordi­ narie lärare, syntes vidare det, som de sakkunniga velat vinna genom användandet av Cb-anställningen, lika väl kunna uppnås genom inrät­ tandet av e. o. tjänster med beteckningen Ce. Såvitt lönenämnden kunde finna, förelåge ej hinder att meddela förordnande som e. o. tjänsteman för viss tid. Lönenämnden ville sålunda föreslå, att konsulenttjänsterna inom överstyrelsen, därest befattningarna icke — på sätt för närvarande i viss utsträckning vore fallet — ansåges böra upptagas såsom ordinarie (Ca) i regel inrättades såsom e. o. (Ce). Beträffande konsulenter i övningsämne.n föreslår lönenämnden, att 27 lönegraden fastställes såsom normallönegrad samt att förste gymnastik­ konsulenten bibehålies i lönegrad Ca 30. Beträffande förste konsulenten i hushållsgöromål framhåller nämnden, att den icke blivit övertygad om, att en uppflyttning av denna tjänst i högre lönegrad än den 27:e är motiverad. Lönenämnden vill vidare ifrågasätta, huruvida icke för den andra konsu­ lenttjänsten i hushållsgöromål med hänsyn härtill en placering i 24 löne­ graden skulle vara tillfyllest. En reservant inom lönenämnden anser visserligen, att Ce-förordnande bör föredragas framför Cb-förord.nande, men ansluter sig i fråga om övningsämneskonsulenternas lönenivå till de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag. Såsom de sakkun­ niga framhållit, böra dock lönegraderna för de föreslagna Cb-tjänsterna omprövas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Enligt överstyrelsens mening bör härvid en viss höjning av lönegraderna ske. Särskilt gäller detta förste konsulenten i gymnastik samt konsulenten för hushållsgöromål och skolmåltids verksamheten.

Hjälpskolekonsulent. De sakkunniga framhålla, att till hjälpskolekonsulent torde komma i fråga hjälpklasslärare, d. v. s. folkskollärare, vilka i regel tillhöra lönegrad Ca 21, eller sinnesslölärare, vilka tillhöra lönegrad Ca 15. Även rektorer vid sinnesslöskolor böra emellertid kunna komma i fråga. De tillhöra lägst lönegrad Ca 18 och högst lönegrad Ca 26. För hjälpskolekonsulenten föreslå de sakkunniga därför lönegrad Cb4. Statens lönenämnd är icke beredd tillstyrka högre placering av tjänsten än i 24 lönegraden.

Inspektör för sinnesslöundervisningen. De sakkunniga erinra om, att inspektören för sinnesslöundervisningen författningsenligt har att självständigt pröva och avgöra ett flertal ärenden. Till denna bety­ delsefulla post bör kunna förvärvas en väl kvalificerad person; bland annat bör till befattningen kunna utses rektor vid sinnesslöanstalt, vilken tillhör högst lönegrad Ca 26 (löneklasserna 26—29). Skolöverstyrelsen har dock

80 Kungl. Maj:ts proposition nr llfå.

hemställt om höjd lönegradsplacering för dem. De sakkunniga förorda, att inspektören placeras i lönegrad Cb6 (löneklass 32). Statens lönenämnd kan för sin del ej tillstyrka uppflyttning av ifråga­ varande tjänst i högre lönegrad än den 27:e. Svenska facklärarförbundet har föreslagit, att inspektören för sinnesslöundervisningen placeras i lönegrad Cb 7. Sinnesslöskolornas föreståndareförening anser att inspektören för sinnesslöundervisningen bör placeras i lönegrad Cb 8. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Inspektörer för blindundervisning och dövstumundervisning. De sakkunniga erinra om, att nuvarande årsarvoden om 600 kronor till inspektören för blindundervisningen och 1 800 kronor till inspektören för dövstumundervisningen gällt sedan år 1914 respektive år 1935. De sakkunniga anse dem vara uppenbarligen för låga och föreslå att de höjas till 1 200 respektive 2 000 kronor. Därjämte bör ersättning för avstådda aylöningsförmåner utgå under inspektörerna åliggande tjänste­ resor. Statskontoret och skolöverstyrelsen tillstyrka de föreslagna arvodeshöjningama. Statens lönenämnd anser, att frågan om dessa arvodens storlek bör upp­ tagas först i samband med en allmän omprövning av arvoden av ifråga­ varande art.

Skolpsykolog. De sakkunniga anföra, att skolpsykologen bör ha god praktisk erfarenhet som lärare samt djupgående och speciell utbildning i pedagogiska och psykologiska frågor. Befattningen bör därför i lönehänseende vara jämställd med lektorstjänst (lönegrad Ca 30 löneklasserna 30—33). Till befattningen bör kunna förvärvas en ordinarie eller extra ordinarie lärare inom det statliga eller statsunderstödda skolväsendet. De sakkunniga föreslå, att skolpsykologen placeras i lönegrad Cb7 (löne­ klass 33). Statskontoret föreslår, att skolpsykologen avlönas på samma sätt som konsulenterna inom försöksavdelningen eller med lön som utgår efter en löneklass som är 3 enheter högre än den efter vilken han uppbär lön som lärare. Statens lönenämnd erinrar om, att lönenämnden tidigare föreslagit, att tjänsten skulle under benämningen byrådirektör placeras i Ce 31. Löne­ nämnden har ej funnit anledning frångå denna ståndpunkt. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Konsulenter för studieplaner m. m. Enligt beslut av 1951 års riksdag uppbära dessa konsulenter arvode och övriga löneförmåner,

Kungl. Maj.-ts ■proposition nr 149. 81

motsvarande avlöningsförmåner efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å den löneklass enligt statens löneplansförordning, i vilken vederbörande är placerad. Är vederbörande icke placerad i dylik löneklass, bestämmes arvodet av Kungl. Maj:t. De sakkunniga föreslå, att ifrågavarande konsulenter utöver ersättning för avstådda löneförmåner erhålla årsarvode om 3 000 kronor. Statskontoret anser, att den av 1951 års riksdag beslutade ersättningen alltjämt bör utgå. Statens lönenämnd anför, att enligt vad lönenämnden från skolöversty­ relsen under hand inhämtat, avses ifrågavarande konsulenter normalt re­ kryteras bland övningsskollärare i Ca 23 (för lägre stadier), adjunkter eller lektorer (för högre stadier) samt ämneslärare i Ca 26 (för praktisk utbild­ ning). Från denna utgångspunkt föreslår nämnden, att förstnämnda be­ fattning placeras i 27 och de två sistnämnda i 32 lönegraden. Därest lönegradsplacerade tjänster icke nu anses böra inrättas för befattningshavarna i fråga, synes någon ändring av gällande arvodesbestämmelser icke böra ske.

i Konsulenter för allmän f olkb il dning. De båda konsulen­ terna för allmän folkbildning tillhöra nu lönegrad Ca 26 och Ce 26. De sakkunniga framhålla, att det mött vissa svårigheter att till den ena av de nuvarande konsulenttjänsterna förvärva kvalificerad sökande. De sakkunniga, som endast föreslagit en sådan tjänst, förorda därför, att tjäns­ ten hänföres till lönegrad Ce 29. Statskontoret förordar, att tjänsten alltjämt bibehålies i lönegrad 26. Statens lönenämnd kan för sin del icke tillstyrka högre placering av konsulenttjänsterna för allmän folkbildning än i 27 lönegraden eller samma lönegrad, som av nämnden föreslagits för konsulent i övningsämne. En reservant inom lönenämnden har dock med hänsyn till angelägen­ heten av att å befattningarna såsom konsulenter för allmän folkbildning kunna förvärva och behålla kvalificerade, dugande och lämpliga arbets­ krafter förordat de sakkunnigas förslag om tjänsternas hänförande till 29 lönegraden. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Folk högs kol inspektören. Till folkhögskolinspektören utgår nu ett årsarvode om 3 000 kronor. De sakkunniga ha alternativt föreslagit, att den nuvarande arvodesbefattningen som folkhögskolinspektör skulle bibehållas med ett årsarvode av 3 000 kronor. Innehavaren skulle samtidigt vara rektor vid folkhögskola, men beräknades vara tjänstledig 2 å 3 månader om året från rektorstjänsten för inspektioner av folkhögskolor och sammanträden eller arbete inom 6 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1953. 1 samt. Nr HD.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

skolöverstyrelsens ämbetslokal. Därunder borde ersättning utga för av­ stådda avlöningsförmåner. Folkhögskolinspektören erinrar om, att det nuvarande arvodet fastställ­ des år 1912. Om arvodesbefattningen bibehålies, borde skälig ersättning utgå, tjänstgöringsskyldigheten nedsättas och bidrag lämnas till avlönande av skrivbiträde. Skolöverstyrelsen har, såsom tidigare nämnts, föreslagit, att arvodet höjes till 3 600 kronor. Vidare har överstyrelsen ifrågasatt, om icke folkliögskolinspektören borde få nedsättning i undervisningsskyldigheten såsom rektor med rätt för skolan att uppbära statsbidrag till avlönande av vikarie. En reservant inom överstyrelsen har funnit ett arvode om 4 500 kronor motiverat. Det syntes tveksamt, om den föreslagna tjänstledigheten för uppdraget läte sig förena med det nya avlöningsreglementet för folkhög­ skolan. Under sådana förhållanden syntes det riktigast att icke nu binda sig vid något belopp. S kolkommissionen har förordat, att folkhögskolinspektören erhåller skrivhjälpsbidrag, befrias från hälften av undervisningsskyldigheten såsom rek­ tor, så att han upp till tre dagar i veckan kan vistas inom överstyrelsen, företaga inspektionsresor o. d. samt får ett arvode, som tillsammans med rektorslönen för honom upp i närheten av undervisningsråds löneställning.

Biträdande skolöverläkare. För närvarande utgår ett års­ arvode om 10 500 kronor till biträdande skolöverläkaren. De sakkunniga framhålla, att för läkarnas arbete inom skolhygienroteln kräves speciell utbildning och långvarig praktisk erfarenhet inom barna­ vården. De läkare, som förvärvat denna, torde icke övergå på heltidsan­ ställning inom överstyrelsen med de löneförmåner, som bjudas i statstjänst. Däremot torde det vara möjligt att förvärva och bibehålla väl kvalifice­ rade läkare med deltidsanställning, om denna förenades med pensionsrätt. Då ordinarie tjänster med deltidsanställning ej inrättades, borde halvtidsbefattningar som biträdande skolöverläkare inrättas. De borde som extra ordinarie hänföras till lönegrad Cs. Lön utginge då enligt löneplan 2 i statens löneplansförordning liksom vid Cp-anställning. För full pension fordrades vid Cs-anställning 30 tjänstår mot 12—18 år vid Cp-anställning. Pensionsåldern vore 65 år. Med hänsyn till den utbildning, som måste krä­ vas, torde läkare ej tillträda sådan tjänst förrän vid 40—45 års ålder. I dessa befattningar borde 20 eller i varje fall 25 tjänstår berättiga till oav­ kortad pension (se 16 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente). De biträdande skolöverläkarna borde hänföras till lönegrad Cs 13, vilken när­ mast motsvarade den för byråchefer beslutade lönegraden. Statskontoret har icke funnit anledning föreligga för att ändra anställ­ ningsformen för biträdande skolöverläkaren eller att höja dennes arv ode.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr l/t9. 83

Arvodet till fem specialföredragande i medicinalstyrelsen vore 8 400 kronor vid en arbetstid om fem timmar per söckendag. Statens lönenämnd är icke beredd att tillstyrka ändring av nu gällande anställnings- och avlöningsvillkor för biträdande skolöverläkare. Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

By ggnadsteknisk personal. De sakkunniga föreslå, att arki­ tekten uppflyttas från lönegrad Cp 7 till Cp 9 med hänsyn till de ansvars­ fulla uppgifter, som ankomma på honom. Av de biträdande arkitekterna föreslås den ene alltjämt placerad i lönegrad Ce 29 och den andre i löne­ grad Ce 27. Den föreslagne byggnadsingenjören skulle bland annat över­ taga rutinbetonat arbete, som nu fullgjordes av arkitekterna, t. ex. detalj­ mätning av tjänstebostäders golvytor, uppdelning av kostnaderna för olika delar av skolbyggnader med hänsyn till etappbyggandet och genomgång av kostnadskalkyler. För befattningen ha de sakkunniga föreslagit löne­ grad Ce 22. Statskontoret anser, att frågan om uppflyttning i lönehänseende av arki­ tekten i lönegrad Cp 7 bör omprövas av tjänsteförteckningskommittén. Statens lönenämnd framställer endast den erinringen mot de sakkunnigas ifrågavarande förslag, att benämningen »byggnadsingenjör» bör ändras till »ingenjör». Skolöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

B ib Ilo t ek skonsulent er. De sakkunniga ha icke föreslagit nå­ gon ändring i bibliotekskonsulenternas nuvarande lönegradsplacering Ca respektive Ce 26. Statskontoret ifrågasätter ej heller någon ändring. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund förordar, att bibliotekskonsulenterna placeras i den lönegrad på löneplan 1, som har sin motsvarig­ het i lönegrad Cb 4. Skolöverstyrelsen framhåller, att det är ovisst, i vilken utsträckning folkbibliotekssakkunnigas förslag kommer att genomföras under den närmaste tiden. Frågan om bibliotekskonsulenternas löneställning torde därför redan nu böra upptagas till prövning. De borde ej ha lägre löneställning än kon­ sulenterna för allmän folkbildning. Överstyrelsen förordar, att de hänföras till lönegrad 29.

K onsulenten för nykter hetsundervis ning och nyk­ ter hetsupplysning. De sakkunniga föreslå att konsulentens arvode höjes från 2 200 till 2 400 kronor. De sakkunniga framhålla (s. 216 i betän­ kandet), att konsulenten enligt sin instruktion har omfattande arbetsupp­ gifter samt att befattningen är av stort värde för skolöverstyrelsen. Statskontoret tillstyrker förslaget.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Statens lönenämnd anser, att frågan om arvodet till konsulenten bör upp­ tagas till prövning först i samband med en allmän översyn av arvoden av ifrågavarande art. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund förordar, att arvodet i fråga höjes till åtminstone 3 600 kronor. Centralförbundet för nykterhetsundervisning har betonat värdet för för­ bundet av den verksamhet, som fullgjordes av konsulenten för nykterhets­ undervisning och nykterhetsupplysning. Konsulenten deltoge i planeringen av nya verksamhetsformer och medverkade i betydande utsträckning i instruktionsverksamheten bland lärarkårerna för nykterhetsundervisning och i föreläsningsverksamheten i alkoholfrågan vid skolorna och bland allmän­ heten. Konsulenten hade dock hittills endast undantagsvis haft direkt kon­ takt med skolans nykterhetsundervisning. I de föreskrifter, som meddelades för hans verksamhet, borde det komma till klart uttryck, att denna verk­ samhet omfattade samtliga ärenden rörande nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning inom överstyrelsens ämbetsområde. Konsulenten borde vidare få disponera viss del av överstyrelsens anslag till resor och traktamenten. Arvodet, som vore anmärkningsvärt lågt, borde sättas till lägst 4 500 kronor. Skolöverstyrelsen framhåller önskvärdheten av att överstyrelsens kon­ sulentverksamhet för nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning utbygges på sätt centralförbundet för nykterhetsundervisning föreslagit. Det för konsulenten föreslagna arvodet vore även med hänsyn till hans nuva­ rande arbetsuppgifter för lågt. Överstyrelsen förordade, att arvodet fast­ ställdes till minst 3 600 kronor om året.

K am er al personal. De sakkunniga föreslå, att i anledning av överstyrelsens övertagande av vissa anordningsärenden från statskontoret den nuvarande kamrer artjänsten uppflyttas från lönegrad Ca 23 till Ca 24 och en kassörstjänst i lönegrad Ca 18 nyinrättas. Statskontoret anser, att en förutsättning för överflyttningen av nämnda anordningsärenden bör vara, att den med ifrågavarande göromål inom statskontoret sysselsatte revisorn samtidigt överflyttas till skolöverstyrel­ sen. Kassörstjänsten bör då hållas vakant, till dess den nuvarande kamre­ raren i Ca 23 avgått från sin befattning. Statens lönenämnd framhåller, att kamrerartjänster i 24 lönegraden för närvarande icke finnas inrättade, samt föreslår, att tjänsten tills vidare bibehålies i nu gällande lönegrad Ca 23. Beträffande kassörstjänsten erinrar lönenämnden om, att nämnden i utlåtande den 4 november 1948 föreslog, att befintliga kassörstjänster i 18 lönegraden skulle ersättas av sådana tjänster i 17 eller 19 lönegraden. Riksräkenskapsverket anser, att kamrerartjänsten bör placeras i 25 löne­ graden i likhet med vad som inom statsförvaltningen i allmänhet tillämpas

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 85

för kamrerartjänster med motsvarande arbetsuppgifter. Kassörstjänsten bör enligt de allmänna principer, som kommit till uttryck i 1947 års biträdesutrednings betänkande den 10 oktober 1951, placeras i Ca 15. Slwlöverstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Registr a tor. De sakkunniga föreslå, att registratorn för skolöver­ styrelsens största registratorskontor, omfattande undervisnings-, försöks-, lärarutbildnings- samt organisations- och personalavdelningarna, vilken registrator nu tjänstgör å läroverksavdelningens registratorskontor, bibehål­ ies i lönegrad Ca 18. Statens lönenämnd erinrar om, att lönenämnden förordat, att befintliga registratorstjänster i 18 lönegraden skola ersättas av sådana tjänster i 17 eller 19 lönegraderna.

Materialförvaltaren. De sakkunniga föreslå, att materialför­ valtaren placeras i lönegrad Ca 14. Statskontoret och skolöverstyrelsen tillstyrka förslaget.

Departementschefen. Frågan om löneställningen för skolöverstyrelsens personal har ännu ej behandlats av 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Bortsett från biträdespersonalen är jag därför icke beredd att nu taga slut­ lig ställning till personalens löneställning. Tills vidare böra redan inrättade tjänster i regel bibehålla sin nuvarande lönegradsplacering och för de nya tjänster, som föreslås, bör väljas en lönenivå, som ej föregriper tjänsteförteckningskommitténs blivande förslag. I fråga om generaldirektörens lönegradsplacering är jag icke beredd att nu föreslå någon ändring. Tjänsten bör alltså bibehållas i löne­ grad Cp 19. Den avdelningschef, som förordnas som generaldirektörens ställföreträdare, bör tillerkännas ett befattningsarvode om 1 500 kronor för år utöver löneförmåner som avdelningschef. För överstyrelsens ledamöter ha de sakkunniga föreslagit förord­ nandetjänster i lönegrad med beteckningen Cp för avdelningschefer, chefer för fristående rotlar och rotelchef inom försöksavdelningen. Både statskon­ toret och statens lönenämnd ha ansett, att denna anställningsform endast bör gälla för skolöverläkaren, medan för övriga ledamöter anställningsfor­ men Ca i regel borde tillämpas. Även skolöverstyrelsen har uttalat viss tvekan beträffande lämpligheten av Cp-anställning för ledamöterna. Med anledning härav anser jag mig icke böra frångå den nu tillämpade anställ­ ningsformen för dem. Jag förordar därför, att överstyrelsens ledamöter pla­ ceras i lönegrad Ca 37 samt att avdelningscheferna få uppbära befattningsarvoden om 1 500 kronor för år. Försöksavdelningens ledamöter böra dock ej beredas ordinarie anställ­ ning. Statskontoret har förordat lönegrad Cr 13 eller Cg 37. För egen del

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

anser jag det vara av vikt ur rekryteringssynpunkt att med befattningarna förenas pensionsrätt. Jag förordar därför, att dessa ledamöter anställas tills vidare för viss tid i lönegrad Ce 37. Avdelningschefen bör dessutom äga uppbära befattningsarvode om 1 500 kronor för år i denna egenskap. Skolöverläkaren torde åtminstone tills vidare böra bibehålla sin nuvarande lönegradsplacering i Cp 13. Jag har tidigare föreslagit 6 byrådirektörstjänster, varav två för administrativa uppgifter, en för biblioteksfrågor, en för skolsociala frå­ gor och två för byggnads- och planeringsfrågor. I nuvarande läge anser jag mig böra föreslå lönegrad 31 för alla dessa tjänster. Under erinran om att jag i det föregående föreslagit, att tjänsten som förste bibliotekskonsulent i Ca 30 skulle ombildas till byrådirektörstjänst förordar jag nu, att denna byrådirektörstjänst ävensom en administrativ byrådirektörst jänst inrättas som ordinarie. De övriga böra tills vidare vara extra ordinarie. Med anledning av vad statskontoret och statens lönenämnd föreslagit, förordar jag, att ämneskonsulenterna få uppbära arvode och öv­ riga förmåner, som motsvara avlöningsförmåner efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å den löneklass, i vilken veder­ börande eljest är placerad. För halvtidsanställd ämneskonsulent bör arvo­ det motsvara hälften av arvodet till heltidsanställd konsulent. Är veder­ börande icke placerad i dylik löneklass eller är han rektor, bör dock arvo­ det fastställas av Kungl. Maj:t. För konsulenterna i övningsämnen ha de sakkunniga före­ slagit samma anställningsform som för rektorer. Dessa förordnas på viss tid och placeras i lönegrad med beteckningen Cb. Med sådant förordnande är förenad viss pensionsrätt. Både statskontoret och statens lönenämnd ha avstyrkt tillämpningen av Cb-anställning för konsulenter. Frågan om den framtida anställningsformen torde få prövas av tjänsteförteckningskommittén. Tillsvidare böra nuvarande heltidsanställda konsulenter bibehålla sin lönegradsplacering. Förste gymnastikkonsulenten och gymnastikkon­ sulenten böra alltså alltjämt tillhöra lönegrad Ca 30 respektive Ca 26 samt förste konsulenten för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet lönegrad Ce 26. Konsulenten för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet bör i en­ lighet med statskontorets och lönenämndens förslag placeras i lönegrad Ce 24 i stället för nu Cg 24. De av mig föreslagna heltidstjänsterna för konsulenter i teckning, manlig slöjd och kvinnlig slöjd böra hänföras till lönegrad Ce 26. Musikkonsulentens arvode torde böra utgå med oföränd­ rat belopp, 3 400 kronor. Hj älpundervisningskonsulenten och inspektören för sinnesslöundervisningen böra i anslutning till lönenämn­ dens förslag hänföras till lönegrad Ce 24 respektive Ce 26. Den nuvarande befattningen som hjälpskolekonsulent och inspektör för sinnesslöundervis­ ningen bör samtidigt föras på övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfi. 87

Arvodena till inspektörerna för blindundervisning och dövstumundervisning böra i enlighet med de sakkunnigas för­ slag höjas till 1 200 respektive 2 000 kronor. I likhet med statens lönenämnd förordar jag, att skolpsykologen hänföres till lönegrad Ce 31. Till detrekonsulenternaförstudieplanerm. m. inom försöksavdelningen bör alltjämt utgå den av 1951 års riksdag beslutade er­ sättningen eller avlöningsförmåner efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å den löneklass enligt statens löneplansförordning, i vilken vederbörande är placerad. Är vederbörande icke placerad i dylik löneklass eller är han rektor, bör dock arvodet bestämmas av Kungl. Maj :t. Konsulenterna i allmän folkbildning böra bibehålla sin nuvarande lönegradsplacering Ca 26 och Ce 26. Folkhögskolinspektörens årsarvode bör höjas till 3 300 kro­ nor. Dessutom bör ersättning utgå till honom för avstådda avlöningsför­ måner som rektor eller lärare vid folkhögskola motsvarande högst hel av­ löning under tre månader. I biträdande skolöverläkarens anställningsform och nu­ varande arvode är jag ej beredd att nu föreslå någon ändring. Vad beträffar överstyrelsens byggnadstek niska personal så är jag ej beredd att nu föreslå någon höjning av arkitektens lönegrads­ placering i Cp 7. De båda biträdande arkitekterna böra i enlighet med de sakkunnigas förslag bibehållas i lönegrad Ce 29, respektive hänföras till lönegraden Ce 27, och den föreslagne byggnadsingenjören bör under be­ nämningen ingenjör placeras i lönegrad Ce 22. Bibliotekskonsulenterna böra alltjämt tillhöra lönegrad Ca 26 respektive Ce 26. Arvodet till konsulenten för nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning bör i enlighet med de sakkunnigas av statskontoret tillstyrkta förslag, höjas från 2 200 till 2 400 kronor. Beträffande den kamerala personalen föreslår jag, med hän­ syn till vad statens lönenämnd och riksräkenskapsverket anfört, att kamrerartjänsten tills vidare bibehålies i lönegrad Ca 23 och att kassörstjänsten placeras i lönegrad Ca 15. I anledning av vad statskontoret anfört i samband med frågan om överflyttning från statskontoret till skolöversty­ relsen av vissa anordningsärenden förordar jag emellertid, att en ordinarie revisor i Ca 24 hos statskontoret överflyttas till skolöverstyrelsen från och med den 1 juli 1952. Härvid bör en revisorstjänst i Ca 24 uppföras å över­ gångsstat i skolöverstyrelsens personalförteckning och en dylik tjänst hos statskontoret tills vidare hållas vakant i avvaktan på att den avföres från statskontorets personalförteckning. Så länge nämnda revisor kvarstår i sin tjänst bör icke utan Kungl. Maj:ts medgivande kamrerar tjänsten få återbesättas eller kassörstjänsten tillsättas.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 11,9.

Den registratorstjänst, som är avsedd för undervisnings-, för­ söks- och organisationsavdelningarna, bör tills vidare bibehållas i lönegrad Ca 18, vilken lönegrad nu gäller för en av överstyrelsens registratorstjänster. Materialförvaltaren bör i enlighet med de sakkunnigas av statskontoret tillstyrkta förslag hänföras till lönegrad Ca 14.

12. Sammanfattning.

I enlighet med vad jag förordat skulle skolöverstyrelsen få den orga­ nisation, som framgår av följande uppställning, i vilken dock ej redovisas byråsekreterare, amanuenser och biträdespersonal.

Generaldirektör och 2 lekmannarepresentanter.

Undervisningsavdelningen: extralärarbyrån registratorsexpedition

1 undervisningsråd, tillika avdelningschef

6 undervisningsråd Administrativa avdelningen:

1 administrativ byrådirektör

1 byråchef, tillika avdelningschef

2 förste byråsekreterare

2 byråchefer

4 ämneskonsulenter

4 förste byråsekreterare

8 konsulenter i övningsämnen registratorsexpedition

1 inspektör för sinnesslöundervisningen statistiska kontor et

1 hjälpundervisningskonsulent

1 första aktuarie

1 inspektör för blindundervisningen

1 aktuarie

1 inspektör för dövstumundervisningen kameralkontoret

1 filmkonsulent

1 kamrerare F örsöksavdelningen: 1 kassör skrivbyrån

1 undervisningsråd, tillika avdelningschef vakttjänst

2 undervisningsråd

1 materialförvaltare

1 skolpsykolog

1 förste expeditionsvakt

3 konsulenter för studieplaner m. m.

9 expeditionsvakter 2/2 konsulenter för yrkesvägledning med telefoncentral placering i arbetsmarknadsstyrelsen

1 förste byråsekreterare Folkbildnings- och biblioteksroteln:

1 undervisningsråd Organisationsavdelningen:

2 konsulenter för allmän folkbildning

1 byråchef eller undervisningsråd, tillika 1 folkhögskolinspektör avdelningschef 1 konsulent för nykterhetsundervisning

3 undervisningsråd m. m.

1 byrådirektör (skolsociala frågor) 1 förste byråsekreterare

2 byrådirektörer (planeringsfrågor) bibliotekssektionen

1 administrativ byrådirektör 1 byrådirektör

5 förste byråsekreterare 2 bibliotekskonsulenter arkitektkontoret

1 arkitekt Skolhygienroteln:

2 biträdande arkitekter 1 skolöverläkare

1 ingenjör 1 biträdande skolöverläkare meritplåtsarkivet 1 förste byråsekreterare

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. 93

II. Erfarenheter av den allmänna försöks­ verksamheten.

Skolöverstyrelsens uppdrag. Enligt beslut av 1950 års riks­ dag skola allsidiga försök anställas angående de för enhetsskolan ändamåls­ enliga organisations- och arbetsformerna, såsom angående elevmaterialets och lärokursens differentiering med hänsyn till lärjungarnas anlag, an­ gående skolans inre arbete och angående lärjungars intagning i enhets­ skolan på grundval av skolmognadsprov. Den lämpliga anknytningen till enhetsskolan av skolor för yrkesundervisning och praktiska realskolor bör ytterligare övervägas och under försökstiden prövas. Slutligen skola för­ sök anställas med olika former av praktiska realskolor och med särskilda till enhetsskolan anknytande gymnasieformer. Ledningen och redovisningen av försöksverksamheten i dess helhet skall handhavas av skolöverstyrelsen med för ändamålet behövlig förstärkt organisation. Det särskilda utskott, som beredde frågan vid 1950 års riksdag, ansåg, att vid sidan av den försöksverksamhet, som är inriktad på enhetsskolans ut­ formning, försök även borde anställas inom de existerande skolformerna, avseende icke blott dessa skolformers utveckling under övergångstiden och, i vissa fall, deras anknytning till enhetsskolan, utan även frågor av allmän betydelse för skolans och den särskilda skolformens uppgifter. Genom beslut den 6 oktober 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöver­ styrelsen att handhava ledningen av försöksverksamheten under beak­ tande av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1950:70 och särskilda utskottet i dess utlåtande 1950:1 anfört rörande denna verk­ samhets uppgift, planläggning och omfattning. Överstyrelsen hade därvid att noggrant följa försökens gång samt att — efter samråd med överstyrel­ sen för yrkesutbildning och statens psykologisk-pedagogiska institut i vad berörde dessa institutioners verksamhetsområden — vidtaga de åtgärder och göra de framställningar, som erfordrades för att verksamheten skulle erhålla avsedd omfattning och allsidighet. Vidare fäste Kungl. Maj:t skol­ överstyrelsens uppmärksamhet på vad departementschefen och utskottet anfört om de nuvarande skolformernas ställning under försökstiden och om angelägenheten av att även inom dessa skolformer försöksverksamhet an­ ordnades i lämplig omfattning. Slutligen föreskrevs, att överstyrelsen årli­ gen skulle till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för de åtgärder, som under det sist förflutna läsåret vidtagits med avseende på försöksverksam­ heten, samt för de erfarenheter och resultat, som under samma tid fram­ gått av densamma. Försöksverksamheten hade startat redan ett år tidigare i form av en till

Kungl. Maj:ts proposition nr H9. 95 desamma båda åren. Utrymme för det nya ämnet engelska har vunnits genom att timtalet för modersmålet i klasserna 5 och 6 minskats från 10 + 9 till de 6 + 6, som gälla för motsvarande klasser i den femåriga real­ skolan. Veckoschemat upptar i dessa klasser 34—36 veckotimmar, varav 25 i läroämnena. För lärarna inom försökskommunerna anordnades sommaren 1950 en tvåveckors instruktionskurs, förlagd till Gripsholms folkhögskola. I kursen deltogo överlärarna i de skoldistrikt, som skulle starta hösten 1950, och 55 lärare. Därjämte höllos två konferenser med överlärarna i samtliga försöksdistrikt. Till den ena av dessa — en tredagarskonferens — kallades även statens folkskolinspektörer och rektorerna vid folkslcoleseminarierna. Som pedagogiska konsulenter anlitades under året 14 lärare med en sam­ manlagd tjänstgöring av 11 månader. Konsulenterna ha vanligen vid sina besök i försöksdistrikten hållit föredrag i metodiska frågor och praktiskt demonstrerat olika arbetssätt, varefter lärarna haft tillfälle att närmare diskutera dessa. Ej sällan ha lärarna begärt hjälp av konsulenterna med att diagnosticera och behandla läs- och skrivsvårigheter hos enskilda lär­ jungar. I åtskilliga fall ha dessa också medverkat vid föräldramöten i di­ strikten. Av konsulenterna voro 7 övningsskollärare. Genom att i tämligen stor ut­ sträckning välja konsulenter bland seminariernas övningsskollärare ville överstyrelsen redan från början knyta en personlig kontakt mellan försöks­ verksamheten och lärarutbildningsanstalterna. I samma syfte bereddes även ett antal övningsskollärare tillfälle att deltaga i Gripsholmskursen. Inom den centrala skolmyndigheten företräddes försöksverksamheten under året av undervisningsråden Y. Norinder och B. Thorén, vilkas råds­ tjänster för året dubblerats.

Erfarenheterna från andra a r b e t s å r e t. I slutet av läs­ året utsände skolöverstyrelsen frågeformulär till lärarna i försöksklasserna (klasserna 1.2,5 och 6). Dessutom skulle distriktsöverlärarna avlämna redo­ görelse efter läsårets slut och konsulenterna efter varje längre tjänst­ göringsperiod. Tim- och studieplaner. Lärarna äro i allmänhet belåtna med de fastställda timplanerna för lågstadiet. Däremot anse många av dem att reduktionen av timtalet för modersmålet på mellanstadiet gått väl långt. Ett visst behov av fullständigare anvisningar om minimifordringar, grund­ kurser och överkurser, lämpliga grupparbeten o. s. v. synes vidare göra sig gällande. Friheten vid undervisningen får icke betyda, att läraren lämnas utan stöd, framhålles det från lärarhåll. »Det är värdefullt med frihet för lärarna vid planläggningen av arbetet», skriver exempelvis en överlärare, »men det är å andra sidan också nödvändigt med klara och fasta linjer. Det ger en viss trygghetskänsla.»

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Arbetssättet. Lärarnas inställning till den pedagogiska försöks­ verksamheten vitsordas av konsulenterna såsom i allmänhet mycket posi­ tiv. En av de konsulenter, som varit med från början, säger sig ha fått det bestämda intrycket, att arbetet nu börjar finna sina former: man arbe­ tar lugnare och mera systematiskt och har intressanta erfarenheter att relatera. I det frågeformulär, som utsändes till lärarna, ombådos dessa ange, i vil­ ken omfattning de vid sin undervisning använt olika arbetsformer under vart och ett av läsåren 1948/51; alltså under tid såväl före som efter för­ söksverksamhetens början. Det framgick, att klassundervisningen alltjämt är den dominerande arbetsformen, »ryggraden i den pedagogiska verksamheten» för att tala med en av överlärarna. Det är en lugn arbetsform, den anses effektiv och tidsparande. Barnen lär sig att vara tysta och att lyssna. I ett sådant ämne som kristendomskunskap är det den enda arbetsform, som skapar verklig andakt. Klassundervisningen ger läraren största möjlighet att överblicka arbetet och att hålla ordning. »Bättre kontroll, nerverna i behåll», är den karakteristik en lärare ger denna arbetsform. Som den största nackdelen framhålla lärarna svårigheten att få under­ visningen att passa för hela klassen. De svaga lärjungarna bli lätt efter­ satta, de mera begåvade ibland otåliga. Inslaget av individuellt arbete har emellertid blivit allt starkare fram­ trädande. Detta arbetssätt synes särskilt intressera de mera försigkomna eleverna, som ha förutsättningar att arbeta självständigt och av vilka en del redan på mellanstadiet kunna lära sig att sovra stoff och hantera uppslags­ böcker. Det fordras emellertid klara instruktioner från lärarens sida och en noggrann planläggning med uppdelning av kurserna i lämpliga individu­ ella beting, minimikurser och överkurser. Lärarna framhålla bland annat bristen på tillräckligt differentierad läro- och läseboksmateriel och andra hjälpmedel. De anse vidare, att metoden ställer stora krav på både dem och lärjungarna. En och annan nämner, att det individuella arbetet, om det ej noga organiseras och övervakas, lätt leder till oro i klassen. Jämväl grupparbetet har vunnit terräng: lärarna känna sig för vad som kan vara att vinna. På lågstadiet äro barnen ännu inte mogna för grupp­ arbete i egentlig mening, det blir skralt med samarbetet inom gruppen, men på mellanstadiet tycks verkligt grupparbete i rätt betydande utsträck­ ning ha börjat praktiseras i samband med försöksverksamheten. Den väsentliga fördelen med grupparbete är enligt lärarna, att det lär eleverna samarbeta, ta hänsyn till varandra och visa hjälpsamhet. En del av barnen ha dock svårt att anpassa sig för denna arbetsform och uppträda kanske till och med störande. Mindre försigkomna lärjungar lita för mycket på kamraterna och plagiera dem ej sällan. Det är vidare ett mycket tids-

Kungl. May.ts proposition nr 149. 97

krävande arbetssätt. Om det bedrives i för stor omfattning, anse sig lärarna ej ha möjlighet att hinna med kurserna. Fördelningen av undervisningstiden på klassundervisning, individuellt arbete och grupparbete kan vara ett problem i början, men svårigheterna äro vanligen övergående. En överlärare skriver: »Inom kollegiet enades vi ganska snart om att klassundervisningen, den individuella undervisningen och gruppundervisningen i lämplig samman­ sättning och variation gav de bästa resultaten. Efter lektioner, där indi­ viduell undervisning eller gruppundervisning varit förhärskande övergick barnen gärna till klassundervisningen.»

Huruvida man kan räkna på full neutralitet från barnens sida vid valet av undervisningsform, är dock omstritt. En annan överlärare säger, att bar­ nen »trivs så till den grad med både individuellt arbete och grupparbete, att de bli fullkomligt lomhörda vid muntlig undervisning». De rätta proportionerna äro givetvis även beroende av lärarnas person­ liga läggning. »Individuell undervisning passar bättre för lärare, som har förmåga att dela på sig, medan andra däremot är bättre lämpade för klassundervisning», skriver en lärare. »Individuell undervisning kräver planläggning och organitionsarbete i förväg. För dem som saknar förmåga till detta ger klassunder­ visning bättre resultat.»

Överstyrelsen tillfrågade slutligen lärarna, huruvida lärjungarnas intresse och samarbetsegenskaper märkbart ändrats under de tre åren. 'Svaren ha klart positiv tendens: lärarna anse sig kunna konsta­ tera förbättringar, mera dock på mellanstadiet än på lågstadiet. Endast i fråga om en av de efterfrågade egenskaperna, nämligen »pålitlighet», balan­ sera plus och minus varandra, medan förmågan till samarbete med kam­ raterna tycks ha förbättrats särskilt märkbart; av de tillfrågade lärarna i klasserna 5 och 6 trodde sig 52 procent kunna konstatera en förbättring men endast 4 procent en försämring i samarbetsförmågan. Trivseln i sko­ lan, intresset för skolarbetet och förmågan till självständigt arbete ansågos även ha förbättrats. Hur det förhåller sig med hjälpsamheten är kanske något mera ovisst — icke så få lärare tro sig dock ha iakttagit framsteg även i detta avseende. Den relativt påfallande förbättringen i samarbetsförmågan tillskrives av lärarna först och främst det ökade inslaget av grupparbete. I viss mån be­ styrkes denna uppfattning av en lärjungeenkät, vilken anordna­ des för att undersöka förekomsten av lärjungar, som voro isolerade gent­ emot klassen i övrigt. Varje elev skulle föreslå namn på tre kamrater för ett grupparbete i geografi. Det visade sig, att de lärjungar, som därvid inte nämndes av någon av kamraterna, utgjorde 10,o procent i försöksdistrikten men däremot 15,5 procent vid en parallellundersökning, som förlagts till 7 — Dihang till riksdagens 'protokoll 1952. 1 sand. Nr 1J9.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. distrikt utanför försöksverksamheten. Sannolikheten för att denna skillnad skulle bero på en slump är enligt överstyrelsen blott 1 på 50.

Kunskapsnivån. Eventuella ändringar i kunskapsnivån äro ännu icke större än att de ofta döljas av lokala särförhållanden. Överlärarnas in­ tryck äro därför tämligen oenhetliga. En överlärare anser, »att eleverna i försöksklasserna kommit till bättre resultat än i de vanliga klasserna» men finner det dock nödvändigt att nyansera detta omdöme, när det gäller modersmålet: »Eleverna har fått större ordförråd och de skriver bättre upp­ satser. Det enda som blir lidande är högläsningen, tiden räcker inte till.» En annan anser sig kunna konstatera en försämring, när det gäller fasta minneskunskaper, men är ändå inte beredd att utdöma de nya arbets­ formerna. Han skriver: »Skall man mäta den nya skolans värde på grundval av den mängd minneskunskaper eleverna bibringats, torde försöksskolorna inte hålla måt­ tet i jämförelse med de gamla skolorna. Kunskapsmängden ligger måhända en aning under men i gengäld ha barnen utvecklats, och deras förmåga att finna sig tillrätta och söka svaren på mötande problem är påtaglig.» Som alltid är det svårt att enbart av personliga omdömen draga några säkra slutsatser om hur en kunskapsnivå förändras. Skolöverstyrelsen har därför anställt en serie prov, koncentrerade till ämnena engelska och mo­ dersmålet. I fråga om det förra ämnet äro dock proven ännu endast orien­ terande. Undervisningen i engelska i enhetsskolan omfattade läsåret 1950/51 1 483 lärjungar i klass 5 och 845 i klass 6. Av de sammanlagt 121 lärarna begagnade sig 86 av den kombinerade radio- och korrespondensundervis­ ningen, medan 35 skötte undervisningen helt på egen hand. Enligt lärarnas bedömning uppgår den grupp elever, som saknar lust eller förmåga att följa undervisningen i ämnet, i klass 5 till 14 procent (före­ gående år 13 procent) och i klass 6 till 20 procent. Endast ett fåtal lärare (6 procent) önska, att vissa lärjungar redan från början skola utbyta ämnet mot ett annat. Proven i engelska anordnades delvis i samarbete med Radiotjänst och omfattade utom skriftligt prov ett för året nytt prov, uttalsprovet. Vid det sistnämnda fingo lärjungarna läsa upp en engelsk standardtext, uppläs­ ningen registrerades på en ljudinspelningsapparat, materialet insändes till överstyrelsen, och en av dennas språkexperter satte betyg på varje lär­ junges uttal. Överensstämmelsen mellan terminsbetygen och de båda slut­ proven var mycket god, ehuru resultatet av slutproven vid betygssättningen varit obekant för lärarna (korrelation -f- 0,80 på det skriftliga pro­ vet och -j- 0,77 på uttalsprovet). Förklaringen till de höga korrelationerna torde vara den, att betygen i skolan och resultaten av slutproven i bety­ dande mån betingas av gemensamma intresse- och begåvningsfaktorer, främst allmänintelligensen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 99 Det tydliga försprång, flickorna i klass 5 hade framför pojkarna, fram­ trädde också i klass 6. I övrigt bekräftade årets undersökningar de tidigare iakttagelserna. I modersmålet äro säkrare slutsatser om kunskapsnivån möjliga, bland annat emedan parallellprov lätt kunna anordnas i skoldistrikt utanför för­ söksverksamheten. Sådana prov anställdes redan första året; de gåvo då endast på en punkt utslag till försöksklassernas förmån, nämligen i fråga om färdighet i att använda ordlista. I övrigt lågo resultaten lägre för försöksklasserna och särskilt var detta fallet beträffande ordförståelse, tyst läsning och välskrivning. 'Skillnaden var dock ej så stor, som man kunde ha väntat sig med tanke på reduktionen i timtalet för modersmålet i försöksklassema. Nya prov anställdes vårterminen 1951 i klass 6. Lärjungarna voro nu ett år äldre och proven gjordes — utom i välskrivning — något svårare. Även nu visade sig försöksklasserna svagare, ehuru skillnaden var något mindre än föregående år. Störst var den i fråga om förmågan att vid tyst läsning uppfatta innehållet, men även där motsvarade den endast en tiondel av avståndet mellan Ba och B på den vanliga betygsskalan. Överstyrelsen bagatelliserar på intet sätt den funna avvikelsen. »Hur liten och osäker denna kvarstående skillnad än må förefalla, måste man på allt sätt se till att införandet av nya skolämnen — engelska eller andra ämnen — över huvud taget ej får ske på bekostnad av sådana för all studieverksamhet betydelsefulla moment av modersmålsundervisningen som ordförståelse och tyst läsning.» Vid utfärdandet av timplaner för åren 1951/54 har ämbetsverket till­ delat modersmålet ytterligare en veckotimme i klass 5 och därjämte i an­ visningarna inskärpt vikten av att de grundläggande studiefärdigheterna målmedvetet främjas vid modersmålsundervisningen. Verkningarna härav kunna dock självfallet icke komma till synes förrän ett följande år.

Vid bedömningen av försöken torde även föräldrarnas och kommunernas allmänna inställning till skolan ha en del att säga. Föräldrarnas inställning varierar självfallet betydligt. En av överlärarna anser sig kunna särskilja tre huvudgrupper bland måls­ männen: »Den ena utgöres av föräldrar, som ej behöva taga hänsyn till den ekono­ miska sidan vid planerandet av sina barns utbildning och som ej tro på enhetsskolan samt därför på förhand beslutat, att barnen skola övergå till högre skola. Den andra kategorien utgöres av föräldrar, som nog gärna skulle vilja behålla sina barn i det egna samhället men som på grund av ovissheten om försöksverksamhetens utgång och om dess slutmål ej vilja ta risken att låta sina barn gå kvar här. Den tredje kategorien utgöres av föräldrar, som endera ej ha råd att bekosta ytterligare skolutbildning för sina barn, eller vars barn äro ointresserade av fortsatta studier. Dessa

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. skänka i regel skolan sitt odelade gillande. De ha redan insett betydelsen av denna skolas omvårdnad av barnen.» I de distrikt, där försöksverksamheten i år nådde upp till klass 7, var avgången från klass 6 till läroverken vanligen obetydlig. Genomsnittligt uppgick den till 2,2 procent — tre av försöksdistrikten hade ingen avgång alls. I det till lärarna utsända frågeformuläret skulle dessa ange, huruvida enligt deras bedömning föräldrarnas intresse för skolan förändrats, sedan försöksverksamheten kommit i gång. Av de lärare, som uttalat sig i frågan, uppge 55 procent att föräldrarnas intresse ökats och 44 procent att det icke ändrats. Blott 1 procent anser, att det minskats efter försöksverksam­ hetens påbörjande. De kommunala myndigheterna visa fortfarande på det hela taget en mycket positiv inställning till försöksverksamheten. Två av försökskommunerna — Bollnäs stad och Bollnäs landskommun — ansågo sig dock icke ha möjlighet att omedelbart fullfölja försöksverksamheten på realskolestadiet. Den närmaste orsaken var dels brist på erforderliga lärare och skollokaler, dels oklarhet beträffande den i Bollnäs befintliga samrealskolans ställning i förhållande till enhetsskolan. Båda distrikten förklarade sig dock ämna fortsätta försöksverksamheten på låg- och mellanstadiet och under tiden söka skapa förutsättningar för att snarast möjligt fullfölja uppbyggnaden av en enhetsskola i enlighet med de riktlinjer, som statsmak­ terna uppdragit.

Försök med andra organisationsformer. Parallellt med försöksverksamheten för enhetsskolan ha fristående försök pågått med organisationsformer, som äro avsedda att föra fram lärjungarna till realexamen men i ett eller annat avseende stå närmare folkskolan, än real­ skolan gör. De mest omfattande försöken av detta slag äro förlagda till Stockholm. I Stockholm inrättades från och med läsåret 1939/40 s. k. sångklasser, vari lärjungar med musikalisk begåvning sammanfördes och ämnet sång fick relativt stark ställning. Differentieringen påbörjades i tredje klassen, och lärjungarna fördelade sig från och med femte klassen på en allmän linje och en språklinje, i vilken senare den femåriga realskolans kursplan med vissa modifikationer följes. Realexamen har från och med 1946 avlagts på sistnämnda linje; musik ingår därvid som examensämne. Lärjungar på linjen kunna på vissa villkor övergå till motsvarande klasser av allmänt läroverk eller därmed jämförlig kommunal skola. Samtliga ämneslärare i klasserna 7—9 på språklinjen och lärarna i mo­ dersmålet och engelska i klasserna 5 och 6 skola ha behörighet att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola eller av skolöverstyrelsen för­ klaras behöriga att undervisa i de ifrågavarande avdelningarna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. 101 Sångklassernas språklinje kan karakteriseras som en i folkskolan inbyggd femår ig realskollinje. Tillströmningen till linjen har varit god. Kungl. Maj:t har medgivit, att från och med innevarande läsår en parallellinje får upprättas med början i klass 5. Antalet lärjungar i klasserna 5—9 var sistlidna hösttermin 189, varav 67 i klass 5.

Sedan läsåret 1947/48 har undervisning i engelska i större skala anord­ nats i klass 5 av Stockholms folkskolor. För de lärjungar, som deltagit i denna undervisning, öppnades läsåret 1949/50 en ny väg till realexamen, då Kungl. Maj:t medgav, att en teoretisk linje med realskolans kurser finge anordnas i klasserna 7—9 för lärjungar, som inhämtat kursen i engelska och i övrigt förvärvat vissa betygskvalifikationer. Antalet avdelningar av denna teoretiska linje fick dock icke överstiga tio i någon av de tre klasserna 7—9. Realexamen skulle kunna anställas vårterminen 1952, och lärjunge skulle få tillgodoräkna sig betyg från näst högsta klassen för övergång till allmänt läroverk eller kommunal skola på samma sätt som om betyget erhållits i näst högsta klassen av realskolan. För undervisningen i engelska i klasserna 5 och 6 skulle anställas lärare med för denna undervisning föreskriven kompetens. Ämneslärarna i klas­ serna 7—9 skulle liksom lärarna i motsvarande sångklasser ha behörig­ het att antagas till ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola eller också vara behörigförklarade av skolöverstyrelsen för sin särskilda under­ visningsuppgift. Försöken ha koncentrerats till fem överlärardistrikt (Blommensberg, Hägerstensåsen, Kristineberg, Riksby och Älvsjö). Läsåret 1950/51 funnos 7 avdelningar i klass 7 med ett sammanlagt lärjungeantal av 193 och 6 av­ delningar i klass 8 med lärjungeantalet 153. Parallellt med den teoretiska linjen är en praktisk linje anordnad med 11 avdelningar och 323 lärjungar i klass 7 samt 12 avdelningar och 306 lärjungar i klass 8. Den teoretiska linjen torde kunna betraktas som en inbyggd tre­ årig realskollinje, balanserad av en praktisk linje med ändamål att på bästa sätt föra de unga ut till de praktiska yrkena. Folkskoledirektionen har tillställt överlärarna frågeformulär angående gjorda erfarenheter. Av överlärarnas uppgifter framgår, att fördelningen av lärjungarna mellan teoretisk och praktisk linje knappast vållar några svå­ righeter. Då den teoretiska linjen endast är treårig, ha särskilda betygs­ kvalifikationer föreskrivits för tillträde till linjen. Dessa verka i viss mån normerande vid linjevalet. I några fall ha dock lärjungar, vilkas betygssumma var otillräcklig för den teoretiska linjen, lämnat skolan och sökt inträde vid fyraårig realskola eller flickskola. Den teoretiska linjen gör det möjligt för lärjungarna att stanna kvar i sin gamla skolmiljö men den betecknas som en pressande skolform, vilken stäl­ ler stora krav på både lärare och elever. Skolan tillhandahåller läxhjälp,

102 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1^9. som flitigt utnyttjas, särskilt i matematik och språk. En av överlärarna betecknar läxhjälpen som oumbärlig på denna linje. Arbetsresultatet torde först om ett år kunna bedömas, sedan den första årskullen hunnit fram till realexamen. Den praktiska linjen har nu nått upp till den punkt, där yrkesvalet bör­ jar komma i blickfältet. I klass 8 har praktisk yrkesorientering anordnats i samverkan med yrkesskolorna. Erfarenheterna äro goda. »Den håglöshet, som brukat göra sig gällande i klass 7 och bli rätt vanlig i klass 8, har knappast kommit till uttryck», skriver en överlärare, som i denna linje ser en löftesrik nyhet. »Håller den i fortsättningen vad den hittills lovat, har en ny värdefull skolform uppstått.» Den teoretiska delen av undervisningsprogrammet måste på denna linje ges en praktisk utformning, om i*esultatet skall bli gott. Anpassningen av lärostoffet är dock förenad med vissa svårigheter. »Förutsättningarna ... äro ännu inte de bästa», anmärker en av över­ lärarna. »Sålunda saknas lämplig lärobok i naturkunnighet, och ingen av de antagna läroböckerna i engelska språket är bra. Lärarna äro hänvisade till att själva skaffa lämpligt material för undervisningen i dessa ämnen.»

Den förberedande yrkesutbildning, som ges i samband med den praktiska yrkesorienteringen i klass 8, synes vara uppskattad av lärjungarna. Undan­ tag finnas dock; de beröras i ett uttalande som detta: »I vissa fall kom eleverna ej till rätta med det yrke. som de valt, varvid överflyttning till annat yrke någon gång företogs. Att byta yrke under pågående läsår visade sig dock behäftat med vissa svårigheter på grund av de luckor, som i sådant fall uppstod genom att eleven inte från början del­ tagit i yrket.»

Slutligen må erinras om det försök med treårig realskola, som påbörjats i Stocksund. I kommunen finnes en fyraårig samrealskola, vars lärjungeantal dock varit tämligen lågt, emedan många målsmän föredragit att sända barnen till de femåriga linjerna i Stockholm. Från och med hösten 1949 har särskild undervisning i folkskolan anordnats för lärjungar, som efter genomgången av sjätte klassen önskade övergå direkt till andra klas­ sen i samrealskolan. Inträdesprövningarna till klass 24 skulle för dessa lär­ jungar begränsas till modersmålet, matematik och engelska. Innevarande läsår har den första årsgruppen mottagits vid samrealskolan, där en paral­ lellavdelning av klass 24 upprättats för ändamålet. Erfarenheterna av denna avdelning äro givetvis ännu icke särdeles omfattande men hittills goda.

Försök vid högre skolor. Av det anslag, som för innevarande budgetår ställts till skolöverstyrelsens förfogande för försöksverksamhet, avsågs ett belopp av 50 000 kronor för försöksverksamhet vid högre skolor. I stort sett föreligga ännu icke några avrundade erfarenheter från denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 11$. 103

gren av försöksverksamheten, varför det icke torde vara erforderligt att punkt för punkt redogöra för försökens uppläggning. Särskilt stort intresse från skolornas sida har förmärkts i fråga om en planerad särskild form av realexamen, karakteriserad av att vissa teoretiska ämnen skulle utbytas mot praktiska i de två högsta klas­ serna och i samband därmed kvarsittningen i de lägre klasserna begränsas. Icke mindre än 78 skolor hade anmält sig villiga att anställa försök med denna examensform. Skolöverstyrelsen medgav, att försök finge upptagas vid Nya elementarskolan i Stockholm, högre allmänna läroverken i Kristian­ stad och Nyköping, samrealskolorna i Arvika och Nässjö, Högalids samrealskola i Stockholm och samrealskolan i Åmål samt vid kommunala mellanskolan i Hultsfred och praktiska mellanskolan i Örebro. De nya bestämmelserna om flyttning av lärjungar i de lägre klasserna ha vid denna grupp av läroanstalter väsentligt minskat kvarsittningen. I procent av respektive klassers lärjungeantal var antalet kvarsittare:

läsåren läsåret 1945/50 1951/52

Antalet kvarsittare i dessa klasser har sålunda nedbragts till mindre än hälften. I vissa fall ha föräldrarna själva fått avgöra, huruvida barnen skulle flyt­ tas enligt de nya bestämmelserna. Målsmansopinionen gav mycket skif­ tande utslag vid olika läroverk. Vid Nya elementarskolan begagnade sig samtliga målsmän av möjligheten att få barnen uppflyttade enligt de nya bestämmelserna, medan vid samrealskolan i Åmål alla föräldrar till villkor­ ligt flyttade barn önskade, att barnen skulle gå om första klassen för att bli i stånd att avlägga vanlig realexamen. I övrigt hänvisas i fråga om försöksverksamheten vid högre skolor till skolöverstyrelsens redogörelse.

Försöksverksamheten under innevarande läsår. Om man bortser från de just påbörjade försöken vid högre skolor, har för­ söksverksamheten innevarande läsår utvidgats huvudsakligen i tre av­ seenden. Rätt att anordna förberedande pedagogisk försöks­ verksamhet har medgivits Huskvarna, Lomma, Nederkalix och Sund­ bybergs skoldistrikt ävensom Stockholms skoldistrikt för Nytorps folkskola och Hälsingborgs skoldistrikt för ett begränsat antal läraravdelningar. Ett medgivande av detta slag är den normala inledningen till försök med enhetsskolan.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Rätt att anordna fortsatt försöksverksamhet har med undantaget Bollnäs medgivits de skoldistrikt, som år 1949 fingo påbörja pedagogisk försöksverksamhet av förberedande slag. Medgivandet möjlig­ gör för dessa skoldistrikt att föra upp försöksverksamheten i enhetsskolans tre högsta klasser. Bestämmelser om försöksverksamheten på enhetsskolans högstadium ha fastställts av Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 med giltighet för budgetåren 1951/54. Lärarna i kunskapsämnen på detta stadium skola vara ämneslärare, men ordinarie ämneslärartjänster inrättas tills vidare icke. De extra ordinarie och extra ämneslärarna inplaceras i samma löne­ grader som motsvarande lärare vid kommunal mellanskola och skola fylla samma behörighetsvillkor som dessa. Ett visst antal tjänster må dock placeras i Ce 26. Slutligen har rätt att anordna i folkskolan inbyggda realskollinjer medgivits följande skoldistrikt: Gävle (3 avd.) Lidingö (2 avd.), Linköping (2 avd.), Malmö (4 avd.), och Växjö (1 avd.). Med­ givandet avser tillsvidare endast klasserna 5 och 6. Lärjunge, som tillhör någon av dessa avdelningar eller genomgått sådan avdelning, är vid över­ gång till allmänt läroverk eller högre kommunal skola jämställd med lär­ junge i motsvarande klass av femårig realskola.

Departementschefen. Enhetsskolan har ännu icke nått upp till det stadium, där helt nya organisationsproblem inställa sig. Erfaren­ heterna gälla även nu nästan uteslutande låg- och mellanstadiet. Skol­ överstyrelsens redogörelse tyder på att en viss metodisk förnyelse försiggår och att den ökat barnens trivsel i skolarbetet. Engelskan synes vara ett omtyckt skolämne; det kan vara värt att lägga märke till att enligt lärarnas uppskattning 80 procent av lärjungarna kunna följa språkundervisningen med utbyte även det andra året. Huvudfrågan på detta stadium har varit, huruvida ett så krävande undervisningsfack som ett främmande språk kan införas, utan att resulta­ ten i andra ämnen äventyras. För att bereda rum för det nya ämnet har man måst sänka timtalet för modersmålet från sammanlagt 19 i klasserna 5 och 6 till de 12, som ämnet har i motsvarande klasser i den femåriga real­ skolan. Det är på sätt och vis överraskande, att verkningarna därav icke äro större; de kunna visserligen påvisas, åtminstone inom vissa grenar av modersmålsämnet, men skillnaden är, för att tala med skolöverstyrel­ sen, »blott en tiondel av avståndet mellan Ba och B». Huruvida denna differens kan bringas ur världen genom de motåtgärder, överstyrelsen beslutat, återstår naturligtvis att se. Det är dock icke nöd­ vändigt, att utjämningen slutföres på mellanstadiet. Om skolpliktstiden förlänges från sju till nio år, bör engelskan kunna få sitt och slutnivån i mo­ dersmålet ändå höjas. I fråga om utvecklingen av realskolestadiet utanför försöksdistrikten

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 149. 105 uppdrogos i propositionen 1951:136 vissa riktlinjer, som av riksdagen god­ kändes. Nya statliga realskolor skulle i regel icke inrättas. De nya behoven skulle i stället tillgodoses genom organisationsformer av det slag, som införts i Stockholm och Stocksund. De intresserade kommunerna ha följt dessa anvisningar och i flera fall med Kungl. Maj:ts medgivande vidtagit specialanordningar inom folk­ skolans femte och sjätte klasser. Alltefter omständigheterna kan om ett par år de inbyggda linjerna föras upp i högre klasser av folkskolan eller nya kommunala realskolor upprättas eller antalet avdelningar ökas i motsva­ rande klasser av bestående högre skolor. Dessa frågor torde dock få aktuali­ tet först under loppet av nästa budgetår.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 1/9.

III. Avlöningsförhållandena för vissa lärare vid den inom Stockholms folkskolor bedrivna försöksverksamheten.

I proposition den 9 mars 1951, nr 155, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att godkänna vissa av föredragande statsrådet i propositionen förordade grunder beträffande anställnings- och avlöningsförhållandena för vissa lärare vid skolor i försöksdistrikt m. m. samt beträffande statsbidrag till försöksverksamheten, i vad den avsåge försöksskolornas högstadium. Riksdagen lämnade det begärda godkännandet (riksd. skr. nr 207/1951). Med stöd av riksdagens beslut har Kungl. Maj:t, bland annat, den 8 juni 1951 utfärdat särskilda bestämmelser för budgetåren 1951/51). beträffande försöksverksamheten inom vissa skoldistrikt m. m. Dessa bestämmelser innehålla bland annat följande.

Bestämmelserna gälla försöksskolornas högstadium, varmed förstas klas­ serna 7—9. Med försöksskola förstås folkskola, vari bedrives sådan för­ söksverksamhet, som avses i Kungl. Maj:ts brev den 6 oktober 1950 till skolöverstyrelsen angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveck­ ling (jfr Svensk författningssamling 1950:549). Lärarna i kunskapsämnen på försöksskolornas högstadium skola vara ämneslärare — ej klasslärare, som folkskolans lärare eljest äro — och för dem skola finnas extra ordinarie och extra ämneslärartjänster i Ce 26, 24, 22, 21 och 20 respektive Cg 21 och 20. Skolöverstyrelsen skall för varje skoldistrikt med försöksverksamhet på högstadiet bestämma högsta antalet ämneslärartjänster i Ce 26 och Ce 24. Därvid skall gälla, att antalet tjän­ ster i Ce 26 skall utgöra omkring hälften och antalet tjänster i Ce 24 om­ kring en fjärdedel av sammanlagda antalet heltidstjänster i kunskaps­ ämnen på ifrågavarande högstadium. Behörighetsvillkoren för tjänst i Ce 26 skola vara desamma som för ämneslärartjänst i Ca 26 vid kommunal mellanskola. För behörighet till tjänst i annan av de i föregående stycke angivna lönegraderna skola gälla de villkor, som föreskrivas för ämneslärare i tjänst med samma lönegradsnummer vid kommunal mellanskola. Det vid folkskolan gällande automa­ tiska extra-ordinariebeloppet skall icke gälla. För högstadiet skall folkskolestadgan äga motsvarande tillämpning, såvida ej annat särskilt föreskrives. För de extra ordinarie och extra ämneslärarna skall avlöningsreglementet för folkskolan äga motsvarande tillämp­ ning, dock med undantag för löneklassplaceringsreglema, i fråga om vilka Saar skall gälla. Särskilda bestämmelser meddelas angående tillsättning av ämneslärar­ tjänst, angående sådan tjänsts innehav eller uppehållande av folkskollärare eller av ämneslärare vid statlig eller högre kommunal skola, angående timläraranställning på högstadiet, angående inräknande i ämneslärartj änst vid

Kungl. Maj:ts proposition nr l/f9. 107

statlig eller högre kommunal skola av undervisning inom försöksskolas högstadium (fyllnadstjänstgöring) och angående fyllnadstjänstgöring inom försöksskolas högstadium för ordinarie ämneslärare vid statlig eller högre kommunal skola, då läraren icke kan beredas full tjänstgöring vid den högre skolan på grund av att försöksskola inrättats inom kommunen. Folkskollärare, som har sin huvudsakliga tjänstgöring å försöksskolas mellanstadium (klasserna 3—6) eller inom folkskolan i övrigt, må, efter medgivande av statens folkskolinspektör, fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet inom försöksskolans högstadium eller i statlig eller högre kommunal skola. Lärare, som innehar eller uppehåller heltidstjänst på försöksskolas hög­ stadium, må, efter medgivande av skolöverstyrelsen, fullgöra en mindre del av sin undervisningsskyldighet inom försöksskolans mellanstadium eller inom folkskolan. Med heltidstjänst i kunskapsämnen på försöksskolas högstadium skall vara förenad en undervisningsskyldighet av lägst 24 och högst 30 undervisningstimmar i veckan under läsåret. Vid tjänstgöring i klass 9 skola dock nämnda maximi- och minimital minskas med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren bestrider undervisning i nämnda klass. I medeltal skall undervisningsskyldigheten på heltidstjänster utgöra 27 veckotimmar eller, beträffande heltidstjänst med all undervisning förlagd till klass 9, 22 veckotimmar. I heltidstjänst må inräknas undervisning i övningsämnen med högst en tredjedel av det sammanlagda antalet vecko­ timmar på tjänsten. För övningslärarna på försöksskolornas högstadium skola stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare äga motsvarande tillämpning, var­ vid de särskilda föreskrifterna för folkskolan skola gälla. Dock må ordina­ rie tjänst ej inrättas. I fråga om tjänste- och familjepension för lärare vid försöksskolas hög­ stadium har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja framdeles meddela före­ skrifter. Slutligen ha bestämmelser också meddelats angående statsbidrag till för­ söksskolornas högstadium. I fråga om statsbidrag till lärarlöner har därvid stadgats, att statsbidragsreglerna för folkskolan skola tillämpas. Detta innebär, att statsbidraget utgör 78 procent av lönekostnaderna för övnings­ lärare samt hela lönekostnaderna för ämneslärare med avdrag för de kom­ munbidragsbelopp, som utgöra kommunernas bidrag till folkskollärarlönerna.

Inom Stockholms folkskolor förekommer försöksverksamhet av tre olika slag. I vissa överlärardistrikt förekommer försöksverksamhet i överens­ stämmelse med 1946 års skolkommissions förslag, d. v. s. sådan försöks­ verksamhet, som avses i Kungl. Maj:ts brev den 6 oktober 1950 (SFS 1950:549). För denna verksamhet gälla de särskilda bestämmelser, för vilka i det föregående redogjorts. Men i Stockholm förekommer också två andra slag av försöksverksam­ het, nämligen dels de sedan läsåret 1939/40 förefintliga s. k. sångklasserna, vari lärjungarna från och med femte klassen differentierats på en allmän linje och en språklinje, i vilken senare den femåriga realskolans kursplan med vissa modifikationer följes, och dels den s. k. 1947 års försöksverksam­

108 Kungl. May.ts 'proposition nr 149. het, vilken utgör en i folkskolan (klasserna 7—9) inbyggd 3-årig realskola med en teoretisk och en praktisk linje. En närmare redogörelse för inne­ börden av dessa två slag av försöksverksamhet har lämnats i det föregå­ ende (s. 100). Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut meddelat vissa bestämmelser om avlöning åt lärare i dessa slag av försöksverksamhet, inne­ bärande att staden under vissa villkor får till ämneslärarkompetenta lärare utgiva visst arvode utöver folkskollärarlönen. Samtliga lärare äro emeller­ tid anställda såsom folkskollärare enligt vanliga grunder.

Stockholms folkskoledirektion har nu hemställt, att de av Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 utfärdade särskilda bestämmelserna rörande lärarna på försöksskolornas högstadium måtte få tillämpas även beträffande lärarna i sångklassernas språklinje inom klasserna 7—9 och i den i 1947 års för­ söksverksamhet ingående teoretiska linjens läroämnen inom klasserna 7—9, samt att detta måtte få gälla retroaktivt från och med innevarande läsår. Tillika har hemställts, att om nämnda bestämmelser skulle vara ofördel­ aktigare i lönehänseende för lärarna än de av Kungl. Maj:t för dessa två slag av försöksverksamhet meddelade särskilda bestämmelserna, lönefyllnad upp till sistnämnda bestämmelser måtte få utbetalas av kommunala medel. Slutligen har direktionen anhållit, att de i beslutet den 8 juni 1951 innefattade anställnings- och avlöningsbestämmelserna måtte få tillämpas, även om statsbidragsbestämmelserna icke ansåges kunna äga tillämpning. Över folkskoledirektionens framställning ha efter remiss utlåtanden av­ givits av skolöverstyrelsen och statskontoret. Skolöverstyrelsen har erinrat om att överstyrelsen tidigare givit uttryck åt den uppfattningen, att en­ hetliga linjer borde följas vid bestämmande av avlöning m. m. åt lärare, som undervisa på folkskolans realskolestadium. Överstyrelsen har ansett, att dessa frågor borde bli föremål för särskild utredning. I avvaktan på dylik utredning har överstyrelsen nu ansett sig endast kunna tillstyrka, att Stockholms skoldistrikt medgives rätt att läsåret 1951/52 åt nuvarande lärare vid ifrågavarande klasser utbetala avlöningar utöver folkskollärarlönen enligt de av Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 meddelade särskilda be­ stämmelserna eller, om detta för ordinarie eller extra ordinarie lärare blir förmånligare, enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut rörande ifrågavarande försöksklasser, allt under förutsättning att merkostnaden härför gäldas av Stockholms skoldistrikt. Statskontoret tillstyrker skolöverstyrelsens för­ slag, dock att fyllnadsersättning enligt de särskilda besluten för nu ifråga­ varande klasser icke bör få utgå.

Departementschefen. I likhet med de hörda myndigheterna anser jag skäligt, att de av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut utfärdade särskilda bestämmelserna rörande försöksskolornas högstadium få tilläm­ pas jämväl vid den försöksverksamhet inom Stockholms folkskolor, som

Kungl. Maj ds 'proposition nr lJt9. 109 fullgöres i de s. k. sångklassernas språklinje och i den teoretiska linjen i 1947 års försöksverksamhet. I båda fallen böra bestämmelserna gälla hög­ stadiet, d. v. s. klasserna 7—9. Någon retroaktiv tillämpning av bestäm­ melserna synes icke vara lämplig, utan förordar jag, att bestämmelserna tillämpas från och med nästa läsår. Liksom för den generella försöksverk­ samheten böra bestämmelserna endast givas tillämpning tills vidare intill utgången av läsåret 1953/54. I likhet med statskontoret kan jag icke till­ styrka, att i fortsättningen de hittills gällande speciella bestämmelserna för den ifrågavarande försöksverksamheten i Stockholm skola få tillämpas, om de skulle giva förmånligare resultat för lärarna. De av Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 utfärdade bestämmelserna inne­ fatta, som förut angivits, även speciella regler om statsbidrag till avlöning åt lärarna på försöksskolornas högstadium. Jag kan icke tillstyrka, att dessa statsbidragsbestämmelser nu vinna tillämpning även beträffande den särskilda försöksverksamheten i Stockholm. Vad jag i föregående stycke förordat bör alltså innebära, att staden får tillämpa 1951 års be­ stämmelser, därest den själv står för därav uppkommande merkostnad utöver vederbörliga folkskollärarlöner. Frågan om förmånligare statsbi­ dragsbestämmelser även för nu ifrågavarande försöksverksamhet får upp­ tagas i ett senare och större sammanhang, då bättre erfarenhet vunnits rörande dessa skolformer, framförallt den i folkskolan inbyggda treåriga realskolan. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de av mig förordade grunderna beträf­ fande anställnings- och, avlöningsförhållandena för lärare vid i Stockholms skoldistrikt bedriven särskild försöks­ verksamhet.

no Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

IV. Vissa frågor om statsbidrag till försöksdistrikt med statlig realskola.

I några av de skoldistrikt, där försök med enhetsskoleorganisation pågå, finnas vid sidan av folkskoleväsendet statliga realskolor. När försöksverk­ samheten når upp till realskolestadiet, uppkomma därför automatiskt frå­ gor rörande realskolans inarbetande i enhetsskoleorganisationen eller sam­ ordnande med densamma. Därvid uppstå även frågor av ekonomisk natur. Såväl staten som kommunerna ha skyldigheter gentemot båda skolformerna, men de äro olika för den statliga realskolan och den kommunala enhetsskolan. Fördelarna av en viss organisationsform kunna vid en viss tidpunkt överväga för en kommun, nackdelarna för en annan. Även målsmännen äro intressenter: undervisningen är kostnadsfri i enhetsskolan men icke i real­ skolan.

Problemets nuvarande räckvidd.

Skolkommissionen tillfrågade hösten 1948 ett stort antal kommuner om deras villighet att medverka vid försök med nioårig enhetsskola. I skri­ velsen, som var undertecknad av kommissionens ordförande, dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet Josef Weijne, erinras om att enligt skolkommissionens principbetänkande folkskola och realskola skulle för­ svinna och ersättas med en nioårig obligatorisk enhetsskola. Vid de försök, som på grund härav borde anställas, skulle i första rummet mindre eller medelstora kommuner ifrågakomma, vilka på ett eller annat sätt skapat överbyggnad på sin folkskola. Lokal- och lärarfrågorna borde i allmänhet kunna lösas, där realskola, kommunal mellanskola eller högre folkskola funnes. Försöksverksamheten måste ha kommunal ledning. Eventuellt förefint­ lig statlig realskola måste alltså under försökstiden inordna sin verksam­ het i den kommunala nioåriga enhetsskolan. »Givetvis får kommun härigenom inte åsamkas ökade utgifter för sitt skolväsen», framhöll kommissionen. »Skolkommissionen kommer att ingå till statsmakterna med framställning i denna sak men anser sig kunna räkna med att tillräckliga statsbidrag skall kunna utgå till de kommuner, som utväljs för försöksverksamheten, så att dessa överhuvud taget inte åsam­ kas ökade utgifter för sitt skolväsen. En förutsättning är vidare, att de vid statlig realskola anställda lärarna bibehåller sin ställning som statstjänste­ män.» (Citat efter skrivelse till stadsfullmäktige i Sundbyberg 17/9 48.) Kungl. Maj:t medgav den 20 maj 1949, att försök finge anställas inom vissa skoldistrikt, däribland Bollnäs stads och Timrå skoldistrikt. Påföl­

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. in jande år erhöll bland annat Svedala enahanda medgivande och i fjol jäm­ väl Huskvarna, Nederkalix och Sundbyberg. I samtliga de här nämnda kommunerna finnas statliga realskolor. Jag har låtit sammanställa vissa data rörande dessa realskolors organi­ sation innevarande läsår i en tabell, till vilken jag hänvisar. De ha alla som stomme en 4-årig samrealskola men äro av rätt skiftande storlek.

Antal Skoldistrikt Realskolans organisation Anmärkningar avd. lärj.

Bollnäs stad . . 4-årig samrealskola med 3-årig för- 14 343 Därjämte komm. gymn. sökslinje oeh inbyggd handelslinje med 6 avd. och 82 lärjungar.

hetsskolans klass 7 med 146 lärjungar.

Huskvarna . . . 4-årig samrealskola med inbyggd han­ 10 253 delslinje Nederkalix . . . 4-årig samrealskola 11 354 Sundbyberg . . 4-årig samrealskola 4 112

Försök ha vidare upptagits i fyra större städer med väl utbyggt högre skolväsen: Hälsingborg, Linköping, Skellefteå och Stockholm. Dessa för­ sök gälla dock endast en del av skoldistriktets skolväsen och påverka icke läroverksorganisationen, varför de i det följande kunna lämnas åt sidan.

Utvecklingen på de särskilda orterna. De konkreta frågeställningarna.

Ovissheten om de ekonomiska villkor, som vid olika alternativ kunna ut­ verkas, synes i viss mån ha försenat det lokala planeringsarbetet. I ett par fall ha dock utredningarna förts tämligen långt; det visar sig, att de intres­ serade kommunerna ha sökt lösningen i skilda riktningar. Jag skall i det följande lämna en kort redogörelse för frågans läge inom de sex skol­ distrikten. 1. Bollnäs. Försöksverksamheten omfattade redan läsåret 1951/52 klasserna 5 och 6 och skulle sålunda med innevarande läsår ha nått upp till klass 7 och därmed gripit in på samrealskolans första klass. De båda berörda kommunerna (Bollnäs stad och Bollnäs landskommun) sågo sig emellertid icke i stånd att omedelbart förverkliga denna del av programmet. Den närmaste orsaken var dels brist på lärare och lokaler, dels oklarheten rörande samrealskolans ställning i förhållande till enhetsskolan. Man för­ klarade sig dock ämna fortsätta den pedagogiska försöksverksamheten i de lägre klasserna och skulle under tiden söka skapa förutsättningar för att

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. snarast möjligt fullfölja uppbyggnaden av enhetsskolan enligt de riktlinjer, som statsmakterna uppdragit. Genom beslut den 20 juli 1951 har Kungl. Maj:t medgivit, att vid samrealskolan finge upprättas en extra avdelning av klass 24, avsedd för lär­ jungar, som avgått från klass 6 i försöksskolorna. 2. Timrå. Samtidigt nådde försöksverksamheten i Timrå skoldistrikt upp till klass 7 och därmed till samrealslcolans verksamhetsområde. I detta fall indrogs samrealskolans första klass, som föregående år omfattat tre avdelningar. I stället upprättades fem avdelningar av enhetsskolans klass 7, förlagda dels till samrealskolans byggnad, dels till det invid densamma be­ lägna folkskolehuset. Tillströmningen av lärjungar från andra kommuner var betydande; de utsocknes lärjungarna fyllde gott och väl en avdelning. Avsikten är att under de närmaste läsåren successivt avveckla övriga klas­ ser av realskolan, så att denna från och med läsåret 1954/55 helt uppgår i enhetsskolan. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 20 september 1951 fäst uppmärk­ samheten på de ekonomiska konsekvenserna för kommunen av den på­ gående omorganisationen. Timrå kommun har, säger överstyrelsen, utan statsbidrag uppfört en modern skolbyggnad för samrealskolan med bland annat tio klassrum och väl utrustade specialsalar. Kommunen är angelägen om att sammanlagt tio klassavdelningar, motsvarande antalet avdelningar, som läsåret 1950/51 funnos upprättade vid samrealskolan, även framdeles med avseende på samtliga ekonomiska förhållanden skola betraktas såsom tillhörande ett allmänt läroverk. För kommunen skulle försöksverksamheten eljest medföra betydande extra kostnader, vilket icke varit avsett. Under innevarande budgetår, då samrealskolan omfattar åtta klassavdelningar, torde följakt­ ligen statsbidraget för två avdelningar av enhetsskolans sjunde klass böra höjas så mycket, att ombildningen av samrealskolan till enhetsskola icke medför några ekonomiska konsekvenser för kommunen. Under följande bud­ getår bör på enahanda sätt beräknat statsbidrag utgå för så många avdel­ ningar av enhetsskolans högstadium, som antalet avdelningar i samreal­ skolan understiger tio, och efter fullbordad omorganisation tills vidare för tio avdelningar. Nu lediga eller under försökstiden ledigblivande lärartjänster vid sam­ realskolan böra fortfarande anses knutna till samrealskolan, enär detta dels torde locka fler sökande vid tjänsternas ledigförklarande, dels är av stor ekonomisk betydelse för kommunen. I förekommande fall borde översty­ relsen underställa Kungl. Maj:t dylika frågor. Statskontoret framhåller frågans principiella räckvidd och är med hän­ syn till konsekvenserna icke berett att på den föreliggande utredningen tillstyrka bifall. Frågan synes böra göras till föremål för mera allsidiga över­ väganden, vid vilka den självklara riktpunkten bör vara att i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 113 försöksverksamheten i princip sätta alla skoldistrikt i samma läge i statsbidragshänseende. Vid denna utredning bör även uppmärksammas försöksdistriktens rätt till statsbidrag till byggnadsarbeten. En annan fråga rörande enhetsskolan i Timrå beröres av studielånenämnden i en skrivelse till Kungl. Maj:t. Det gäller lärjungarnas rätt till statsstipendier enligt kungörelsen 552/1946. Kungl. Maj:t medgav vid ärendets föredragning den 28 september 1951, att lärjunge i klass 7 av en­ hetsskolan i Timrå skoldistrikt läsåret 1951/52 finge ifrågakomma till erhållande av s. k. grundstipendium. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt nämnden att verkställa utredning angående rätt för lärjunge på enhets­ skolans realskolestadium att ifrågakomma till statsstipendier enligt nämnda, kungörelse. 3. Svedala. Försöken nå realskolestadiet instundande höst. Kommu­ nalfullmäktige ha anhållit, att lärjungar detta år icke måtte intagas i samrealskolans första klass. Ärendet befinner sig på remiss. 4. H uskvarna. I Huskvarna påverkas samrealskolan organisato­ riskt först från och med läsåret 1953/54. I sitt utlåtande över stadsfullmäktiges i Huskvarna framställning om tillstånd att anordna försöksverksamhet med nioårig skola ingår skolöver­ styrelsen principiellt på de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten under den tid, som föregår det allmänna genomförandet av enhetsskolereformen. Enligt överstyrelsens uppfattning är det möjligt och förenligt med 1950 års riksdagsbeslut att tills vidare, så länge endast försöksverk­ samhet bedrives, bibehålla de existerande skolformernas organisation och rättsliga ställning inom enhetsskolans vidare ram. Den rent pedagogiska försöksverksamheten behöver icke påverkas av en sådan anordning, även om denna verksamhet i sådana fall icke kan helt följa de av skolkommissionen uppdragna linjerna. I fallet Huskvarna tänker sig överstyrelsen, att från och med höstter­ minen 1953 intagning i realskolans klass l4 icke längre skall äga rum. Då emellertid 30 procent av realskolans lärjungestock hittills kommit från främmande kommuner och man icke kan påräkna, att undervisning i eng­ elska i klass 5 allmänt skall införas i trakten, bör en särskild uppsamlingsklass anordnas för lärjungar, som inte åtnjutit undervisning i detta språk. Efter ett år skulle dessa lärjungar kunna sammanföras med enhetsskolans sjunde klass. Under de följande tre åren skulle de enligt nuvarande bestäm­ melser anordnade högre realskoleklasserna successivt avvecklas. Samrealskolan skulle dock under hela försökstiden bibehållas som en statlig sektor av enhetsskolan och bestå av de avdelningar av enhetssko­ lans högstadium, som läsa tyska, jämte den nyss nämnda uppsamlingsklassen samt eventuellt kvarvarande klasser av samrealskolan i dess nuvarande organisation. Nuvarande ordinarie lärare vid realskolan och folkskolan böra under 8 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 1^9.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 149. denna tid bibehålla sin tjänsteställning och i rättsligt hänseende alltjämt anses tillhöra realskolan respektive folkskolan. Vid nytillsättningar böra lärare, som huvudsakligen skola tjänstgöra i folkskolan eller på enhetsskolans låg- eller mellanstadium, räknas till folkskolan och avlönas på denna skolas stat. I fråga om lärare, som huvudsakligen skola undervisa i realskolan eller på enhetsskolans högstadium bör det ankomma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall bestämma, huruvida befattningen bör föras på samrealskolans eller det kommunala skolväsendets stat. I fråga om skolsociala åtgärder bör under försökstiden ingen skillnad göras mellan lärjungar tillhörande den statliga och den kommunala sektio­ nen. Termins- och inskrivningsavgifter böra icke uttagas i samrealskolan: de utgifter, som gäldats därav, böra under försökstiden bestridas av kom­ munen med statsbidrag enligt de grunder, som gälla för de allmänna läro­ verkens kassor. Realskolans kassor och fonder böra likväl bestå och använ­ das till ändamål, som bäst överensstämmer med deras ursprungliga syfte. Samrealskolans rektor bör under försökstiden vara skolchef och ledare för arbetet på högstadiet, medan distriktsöverläraren bör leda arbe­ tet på låg- och mellanstadiet. Vid lämplig tidpunkt, som senare bestäm­ mes, bör en gemensam skolchef för hela stadens skolväsende utses. Denne bör dels vara rektor vid den statliga delen av enhetsskolan med eventuellt kvarstående klasser av den nuvarande samrealskolan, dels vara ledare för det kommunala skolväsendet. Statskontoret har intet att erinra mot överstyrelsens förslag i här refe­ rerade delar. Anordningen synes ägnad giva erfarenheter beträffande prak­ tiska former för samarbete mellan statligt och kommunalt skolväsende. 5. N e d e r k a lix. Försöksverksamheten har detta år börjat i klass 5. Förslag rörande högstadiets organisation föreligger ännu icke. 6. Sundbyberg. Jämväl i Sundbyberg har försöksverksamheten startat först detta år och början gjorts i klass 5. Skoldistriktets ansökan om rätt att påbörja försöken har dock föregåtts av en utredning, som ut­ mynnat i vissa förslag rörande högstadiets organisation. Folkskolestyrelsen i Sundbyberg erinrar om en för orten specifik svårig­ het vid genomförandet av enhetsskoleorganisationen* den starka avgången av lärjungar till femåriga realskolor och därmed jämförliga läroanstalter i Stockholm och Solna. Antalet studiebegåvade lärjungar blir till följd härav lätt alltför litet på högstadiet. Det enda effektiva botemedlet är att åt­ minstone under första delen av försökstiden tillhandahålla en realskoleutbildning, som avslutas med realexamen. Den nuvarande samrealskolans första klass kan visserligen indragas från och med läsåret 1953/54, men dess tre högsta klasser böra tills vidare bibehållas med oförändrat studie­ mål såsom en i enhetsskolan inbyggd teoretisk linje. Vidare föreslår folkskolestyrelsen, att en ny kommunal skolledartjänst skall inrättas. Den nye skolledaren skulle den första tiden tjänstgöra såsom rektor för den under avveckling varande samrealskolan samt i övrigt plan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 115 lägga och leda försöksverksamheten. Sedan den nuvarande distriktsöverläraren om ett par år avgått, skulle han handha jämväl ledningen av folk­ skoleväsendet i övrigt; distriktsöverläraren skulle därvid ersättas med en överlärare av annat slag. Skolöverstyrelse n (uti. 30/3 51) föreslår i huvudsak samma organisation av högstadiet i Sundbyberg som i Huskvarna. Skolväsendet i Sundbyberg skulle således under försökstiden bestå av en kommunal och en statlig del. Överstyrelsen tillstyrker vidare, att i stället för rektorstjänsten vid samrealskolan en skolchefstjänst inrättas för Sundbybergs skoldistrikt. Till skolchefens avlönande bör utgå statsbidrag med 45 procent av en rektorslön i Cb 7. Sistnämnda förslag motiveras på följande sätt: »Överstyrelsen räknar med att rektors undervisningsskyldigliet måste nedsättas till 5 undervisningstimmar i veckan mot 18—22 undervisningstimmar i veckan, som eljest gälla för rektorer vid fyraåriga realskolor. Statsverket kommer alltså att vidkännas kostnad för ämneslärare för (20 — 5=) 15 veckotimmar i stället för lön till rektor i lönegrad Cb 7 (löneklass 33). Efter vilken löneklass lärarlönen kommer att utgå, kan ej förutses. Det torde vara riktigast att räkna med att tjänstgöringen över­ tages av ordinarie lärare. Avlöningen synes då böra räknas efter näst hög­ sta löneklassen inom lönegraden, d. v. s. löneklass 28. 15/27 av lönen i den­ na löneklass är 9 273: 33 kronor. Beträffande rektorslönen i Sundbyberg är att observera, att bostadsersättningen uppgår till 2 000 kronor. Statsver­ kets utgifter för nuvarande rektorslönen äro följaktligen 18 196 kronor. Besparingen för statsverket blir under sådana förhållanden (18 196 — — 9 273 =) 8 923 kronor eller i runt tal 45 procent av en rektorslön i Cb 7.»

Kungl. Maj."t har den 12 oktober 1951 medgivit, att ledningen av folk­ skoleväsendet i Sundbybergs skoldistrikt närmast under skolstyrelsen må utövas av en av kommunen anställd skolledare, benämnd skolchef, under villkor att vissa föreskrifter iakttagas, bland annat att skolchefen skall åt­ njuta de löneförmåner, som enligt statens allmänna avlöningsreglemente tillkomma rektor vid högre kommunal skola placerad i lönegraden CblO, samt att det skall åligga honom att utan särskild ersättning uppehålla rektorstjänsten vid samrealskolan i Sundbyberg. Skolchefen skall i avseende på den pedagogiska ledningen och tillsynen över undervisningen vid sko­ lorna biträdas av en överlärare; distriktsöverlärare skall däremot icke fin­ nas, då skolchef är förordnad.

I de nyss refererade förslagen förutsätter skolöverstyrelsen, att i försöksdistrikten skolorna för barn i skolpliktsåldern skola ha gemen s a m styrelse. Frågan har närmare utretts av 1951 års skolstyrelseutredning, som föreslagit, att i försöksdistrikten förvaltningen och vården av folkoch fortsättningsskolväsendet samt försöksverksamheten skall handhavas av en gemensam skolstyrelse, vilken, där Kungl. Maj:t så förordnar, skall vara styrelse jämväl för inom distriktet belägen fristående realskola. Bered­ ningen av detta ärende är ännu icke avslutad; jag har för avsikt att vid lägligt tillfälle återkomma till det föreliggande förslaget.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 1J/9.

Frågans ekonomiska innebörd.

Vissa spörsmål angående försöksdistrikten ha förelagts fjolårets riksdag (prop. 155). Föredragande statsrådet tog därvid huvudsakligen sikte på förhållandena i försöksdistrikt, där statlig realskola icke finnes. Sedermera har Kungl. Maj:t i anslutning till denna proposition utfärdat särskilda be­ stämmelser för verksamheten på försöksskolornas högstadium (kbr 8/6 51). Dessa gälla intill utgången av budgetåret 1953/54. (Se s. 106.) Vid jämförelse med motsvarande bestämmelser för de allmänna läro­ verken kunna vissa olikheter noteras. Lärarnas lönegradsplacering är vis­ serligen densamma vid båda skolformerna och i stort sett även kompetens­ kraven, men ordinarie tjänster skola tills vidare icke upprättas för enhetsskolans högstadium och procenten tjänster i 24 och högre lönegrader har satts lägre än vid de allmänna läroverken. Statsbidrag för lärarnas avlönande utgår efter samma grunder som i fråga om folkskolans lärare. Detta innebär, att statsbidraget för hel lärar­ tjänst i läroämnen understiger lönen med 1 000 å 2 200 kronor alltefter ortens hyresgrupp. Antalet heltidstjänster i de enhetsskoleklasser, som komma att avlösa en samrealskola, kan för närvarande icke exakt angivas, enär enhetsskolans högstadium å ena sidan är kortare men å andra sidan också starkare differentierat än den fyraåriga realskolan. Läsåret 1950/51 funnos vid de sex samrealskolorna 58 ämneslärare med full tjänstgöring. Den på detta antal belöpande avdragssumman, som vid kommunal drift skulle påvila kommunen, kan uppskattas till omkring 80 000 kronor. Här­ till kommer kommundelen av kostnaderna för undervisning i övningsämnen. Vid de allmänna läroverken bestridas kostnaderna för rektorsexpeditionens utrustning, läroverkets publikationer och undervisningsmateriel, loka­ lernas belysning, uppvärmning och renhållning samt i viss utsträckning även kostnader för renskrivningsarbeten och betjäning medelst terminsoch inskrivningsavgifter, vilkas fullgörande åvilar målsmännen. Om det befinnes, att terminsavgiften till läroverkets ljus- och vedkassa måste sät­ tas högre än 30 kronor, träder dock staten emellan med vad som erfordras för att hålla avgiften till denna kassa nere i 30 kronor. Termins- och inskriv­ ningsavgifterna läsåret 1950/51 uppgingo vid de sex samrealskolorna till sammanlagt omkring 77 000 kronor. Statsbidraget till ljus- och vedkassan varierar betydligt. Två av skolorna (Sundbyberg och Timrå) mottogo intet statsbidrag, medan detta i ett annat fall (Nederkalix) uppgick till 32 500 kronor. Inalles stego statsbidragen till de sex ljus- och vedkassorna till 38 895 kronor. Då enhetsskolan är en obligatorisk skola, kunna terminsavgifter icke ut­ tagas av dess lärjungar. De kostnader, som vid de allmänna läroverken täckas med lärjungeavgifter eller däremot svarande statsbidrag, måste

Kuncjl. Maj:ts 'proposition nr lJ+O. 117 således — om intet annat bestämmes — övertagas av kommunen. De i juni 1951 utfärdade bestämmelserna ge visserligen skoldistrikten rätt till bidrag för anskaffande av undervisningsmateriel enligt kk 400/1947. Detta bidrag skulle dock för det antal avdelningar, som finnes vid de sex samrealskoloma, icke stiga till mer än omkring 3 000 kronor. Därest samrealskolorna ersattes med lika stora anläggningar tillhörande enhetsskolans högstadium, skulle alltså kostnadsökningen för kommunerna, om man håller sig till de här berörda huvudposterna, kunna grovt approxi­ mativt uppskattas till 190 000 kronor. I praktiken måste man dock räkna med en utvidgning av undervisningen på realskolestadiet; frågan är blott, om den skall ske genom utvidgning av samrealskolan eller genom övergång till enhetsskolesystemet. I denna situa­ tion tillförsäkras försöksdistrikten genom de i somras utfärdade bestäm­ melserna en ofta betydande förmån: möjligheten att erhålla byggnadsbidrag för realskolestadiet enligt för folkskoleväsendet gällande grunder. Bidrags­ beloppen vid folkskolebyggena variera som bekant rätt avsevärt men torde för närvarande kunna uppskattas till i genomsnitt 60 000 kronor per klass­ rum. Uppförandet av byggnader för högre skolor — även de statliga samreal­ skolorna — påvilar däremot kommunen utan några som helst bidrag från statens sida. Utredning om införande av dylika har visserligen den 21 februari 1949 framlagts av skolöverstyrelsen, men förslaget har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, och jag är icke beredd att i nu­ varande ekonomiska läge tillstyrka genomförandet av detta enligt sakens natur tämligen kostsamma projekt. Värdet av förmånen att räkna byggnadsbidrag skiftar givetvis betydligt efter ortsförhållandena. I ett fall kunna realskolans lokaler vara i ett sådant skick, att de inom kort måste helt ersättas, i ett annat är måhända ingen skolbyggnadsfråga just nu aktuell. Normalfallet torde vara, att tillfreds­ ställande lokaler finnas för en realskola av hittillsvarande storlek men att realskolan, om allt fått bliva vid det gamla, i en icke alltför avlägsen fram­ tid måste utvidgas, varvid kommunen enligt gjorda åtaganden måste be­ kosta därav påkallade byggnadsföretag. Vid bedömandet av frågans ekonomiska betydelse för kommunerna torde lärarlönerna, terminsavgifterna och byggnadsbidragen få anses som huvud­ posterna. Listan kunde dock förlängas med olika smärre poster, som in­ verka iin i den ena riktningen, än i den andra. En lättnad för kommunen inträffar sålunda genom att skyldigheten att till statsverket inleverera hyresersättning för rektorsbostad m. m. faller bort, sedan samrealskolan avvecklats. Den motväges dock till en del av ökade kostnader för skolhälsovården och kan förbytas i förlust, om kommunen behöver inrätta en skolchefsbefattning för skötseln av sitt utvidgade skolväsende; jag vill erinra

118 Kungl. Maj:ts ■proposition nr l/t9. om att enligt fjolårets proposition (nr 155, s. 30) statsbidrag normalt icke utgår för skolchefsbefattning. Slutligen må nämnas, att övergången till enhetsskola i vissa fall kan till­ skynda målsmännen fördelar men samtidigt öka kostnaderna för både stat och kommun (fria liiroböcker, skolskjutsar m. m.).

Departementschefen.

Såsom jag nämnt, finnas ännu så länge endast sex försöksdistrikt med statliga realskolor, och endast ett av dem har fört upp försöken på det åldersstadium, för vilket realskolan är avsedd. Det är likväl redan nu tyd­ ligt, att samordnandet av enlietsskolan och realskolan måste medföra kom­ plicerade problem, vilkas lösning försvåras av att realskolornas storlek, skollokalernas tillräcklighet och beskaffenhet samt kommunens och måls­ männens ekonomi visa stora skiljaktigheter i de olika försöksdistrikten. Diskussionen har hittills följt två linjer. Den ena innebär, att realskolan skulle successivt avvecklas och ersättas med enhetsskolans högstadium, så att skolväsendet efter några år i sin helhet vore kommunalt. Kommunen skulle i detta fall kompenseras för sina vidgade ekonomiska åtaganden genom ett skäligt statsbidrag. Den andra linjen innebär, att realskolan bibehålies som en statlig sek­ tion av skolväsendet i kommunen. Lärarkåren skulle därigenom kunna få behålla sin rättsliga ställning ograverad, och kåren skulle vid uppkomman­ de ledigheter kunna på vanligt sätt förnyas. Samtidigt skulle de ekonomiska fördelar, som statens huvudmannaskap för realskolan tillför kommunen, utan formella svårigheter kunna konserveras, så långt detta befinnes skä­ ligt. Det första alternativet sluter sig närmare till de riktlinjer, 1950 års riks­ dag uppdragit. Det utmynnar i en på enhetliga grunder uppbyggd nioårig skola, vilken i överensstämmelse med nämnda års riksdagsbeslut är en statsunderstödd kommunal skola. Det andra alternativet låter formellt anstå med sammansmältningen av folkskolan och realskolan till en enhet men förutsätter, att realskolans orga­ nisation och arbete skola så nära som möjligt anpassas efter enhetsskoleprogrammet. Personligen anser jag, att den pågående försöksverksamheten slutligen skall utmynna i en organisatoriskt enhetlig skola för barn och ungdom i skolpliktsåldem. Under försökstiden måste dock en större mångformighet tillåtas; jag vill erinra om att särskilda utskottet vid 1950 års riksdag an­ såg sig böra understryka, att vid utformningen av försöken lokala önske­ mål så vitt möjligt böra tillmötesgås och lokala initiativ tillvaratagas (uti. 1, s. 118). Jag vill därför icke motsätta mig, att under försökstiden båda alternativen praktiseras. Rörelsefriheten härutinnan torde i enskilda fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 119

visa sig vara en ingalunda oviktig förutsättning för att den eniga uppslut­ ning kring reformarbetet på skolans område, vilken bland annat tog sig uttryck i 1950 års riksdagsbeslut, skall kunna bevaras på det kommunala planet. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall pröva här berörda frågor. Vid det förra alternativet blir huvudfrågan, i vad mån kommunens vid­ gade förpliktelser kunna motivera motprestationer från statens sida. För­ söksverksamheten är en hela rikets angelägenhet, icke blott den enskilda kommunens, och det är därför lätt att förstå och även att acceptera skolkommissionens principiella uppfattning, att kommunerna icke böra åsam­ kas ökade utgifter för sitt skolväsen genom att realskolan inordnas under den nioåriga enhetsskolan. I tillämpningen uppstå dock praktiska svårig­ heter, som särskilt bero på vanskligheten att i förväg värdera de fördelar kommunerna tillföras genom byggnadsbidragen. Det kan icke gärna und­ vikas, att avvägningen blir tämligen summarisk; full rättvisa kan icke upp­ nås för varje särskild kommun. Under sådana omständigheter är det knap­ past nödvändigt att taga i beräkning alla de smärre poster, som figurera i statens och kommunernas ekonomiska mellanhavanden. En uppgörelse bör kunna knytas till huvudposterna. Även dessa äro emellertid rätt olika till sin natur. Avdragen på lärarlönema äro en fråga mellan stat och kommun, terminsavgifterna ha där­ emot i princip ansetts som en målsmännens angelägenhet, och det är icke självklart, att de böra i sin helhet övertagas av statsverket. Jag vill erinra om att 1940 års skolutredning i avsnittet om terminsavgifternas avskaf­ fande föreslog, att dessa skulle avlösas genom ett system av såväl kom­ munala som statliga tillskott till läroverkens kassor (SOU 1947:11 s. 60 o. f.) och att vissa kommuner redan nu helt avstått från att upptaga ter­ minsavgifter av lärjungarna vid högre skolor, som kommunen upprätthål­ ler. Det synes mig icke obefogat att göra skillnad mellan poster, som vid övergången till enhetsskolesystemet komme att överflyttas från staten till kommunen och sådana som komme att överflyttas från målsmännen till kommunen. Om staten skall träda emellan, bör det i första hand ske genom att staten fortfar med utbetalningar för ändamål, som den redan tidigare sörjt för, men först i andra hand genom att den övertar kostnader, som hittills icke ha ankommit på statsverket. Det är emellertid enligt min mening icke möjligt att redan nu framlägga förslag på längre sikt. De bestämmelser, som i somras utfärdades rörande ämneslärarnas avlöningar vid försöksskolorna, äro på goda grunder be­ gränsade till utgången av budgetåret 1953/54; i fråga om avlöningarna för enhetsskolans yrkeslärare har Kungl. Maj:t ännu icke fattat något beslut. Man vet ännu för litet om enhetsskolans struktur på det högsta stadiet och om behovet av lärare av olika slag för detsamma. Så snart tillräckliga erfarenheter föreligga, böra dessa bearbetas och bestämmelser av större

120 Kungl. Maj:ts proposition nr U/J. varaktighet utfärdas. Tills vidare måste man nöja sig med ett provisorium; jag kan därför icke nu föreslå beslut för längre tid än till och med utgången av budgetåret 1953/54. I avvaktan på den utredning, som sålunda bör företagas men ännu icke kan igångsättas, är jag beredd att tillstyrka, att intill nämnda tidpunkt kostnaderna för vissa ämneslärartjänster i försöksdistrikt, där statlig real­ skola nu finnes, fortfarande helt bestridas av statsmedel. Skolöverstyrelsen har i sin framställning rörande statsbidrag till enhetsskolan i Timrå utgått från antalet avdelningar i samrealskolan omedelbart före dess påbörjade ombildning och ansett, att kommunen bör tills vidare få åtnjuta obeskurna förmåner för detta antal avdelningar. Då realskolan är fyraårig men enhetsskolans högstadium treårigt, synes det mig emellertid riktigare att grunda statens bidrag på antalet avdelningar i realskolans tre högsta klas­ ser. Det bidragsbelopp, som utöver bestämmelserna av den 8 juni 1951 skall utgå till försöksdistrikt, där realskola står under ombildning till enhetsskola, kan då beräknas på följande sätt. Skolöverstyrelsen fastställer först det antal heltidstjänster i läroämnen, som böra anses erforderliga för undervisningen i realskolans tre högsta klasser läsåret före ombildningens början. Avdragsbeloppet för detta antal tjänster beräknas på vanligt sätt med hänsyn till realskoleortens hyresgrupp. Kommunen erhåller därefter av statsmedel ett fyllnadsbelopp, som för ombildningstidens första år är en tredjedel och för det andra året två tredjedelar av det beräknade anslagsbeloppet samt för tredje året lika med detta belopp. Kostnaderna bestridas ur förslagsanslaget för statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. De kostnader, som vid de allmänna läroverken bestridas av termins- och inskrivningsavgifterna, böra övertagas av kommunen. Staten bör dock fort­ farande stå för de fyllnadsbelopp, som hittills utgått för täckande av Ijusoch vedkassornas utgifter. Jag föreslår, att statens bidrag tills vidare be­ stämmes på grundval av medeltalet av bidraget till realskolans ljus- och vedkassa under de tre budgetåren närmast före det, då realskolans av­ veckling påbörjas. Så länge klasser av realskolan finnas kvar, beräknas dock i första hand statsbidrag till ljus- och vedkassan enligt vanliga grunder, men då det så beräknade bidraget kan väntas sjunka, allteftersom avveck­ lingen av realskolan fortskrider, bör kommunen som fyllnad erhålla skill­ naden mellan det nyss nämnda treårsgenomsnittet och det för den sam­ mankrympande realskolan beräknade beloppet. Sedan realskolan helt av­ vecklats, bör — så vida icke annat dessförinnan föreskrives — statsbidra­ get vara lika med nyss nämnda treårsgenomsnitt. Bidraget bör fortfarande i sin helhet utgå ur förslagsanslaget Allmänna läroverken: Bidrag till Ijusoch vedkassorna. Jag förutsätter sålunda, att vissa särskilda statsbidrag tills vidare skola utgå som kompensation för de förmåner, kommunen haft av statens huvud­ mannaskap för realskolan, men också att kommunen skall svara för vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 149. 121 kostnader, som hittills bestritts på annat sätt. Enligt mitt förmenande bli kommunerna icke lidande på en sådan uppgörelse. Den måste bedömas med beaktande jämväl av de byggnadsbidrag, vartill kommunen blir berättigad, när realskolan inlemmas i enhetsslcolan. Det kan till och med ifrågasättas, huruvida icke en kommun med hänsyn till byggnadsbidragens storlek i vissa fall kan komma att intaga en alltför gynnad ställning, om den dess­ utom skall få räkna sig till godo de särskilda statsbidragen. Jag förutsätter därför, att det i samband med blivande beslut om statsbidrag till bygg­ nadsföretag, som beröra enhetsskolans högstadium, från fall till fall av Kungl. Maj:t prövas, huruvida det bör ställas som villkor, att de av mig nu föreslagna särskilda förmånerna skola nedsättas eller upphöra att utgå. Med hänsyn till den korta tid mitt förslag avser torde det dock icke vara nödvändigt att vid detta tillfälle närmare ingå på de avvägningsfrågor, som därvid kunna komma att aktualiseras. Så länge någon del av realskolan finnes kvar, är det intet som hindrar, att realskolans ordinarie och extra ordinarie lärare fortfarande äro knutna till denna skola. Om deras undervisning icke kan helt rymmas inom real­ skolans ram, kan den i behövlig utsträckning förläggas till klasser, som till­ höra enhetsskolan. I de bestämmelser, som utfärdades i somras, förutses till och med, att heltidstjänst i kunskapsämnen inom enhetsskolans hög­ stadium skall kunna helt uppehållas av ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk. Jag kan således i fråga om lärarnas avlöning i dylikt fall m. m. hänvisa till de redan utfärdade föreskrifterna. Skolöverstyrelsen ifrågasätter i fallet Timrå, att lärartjänsterna på real­ skolans stat även längre fram under försökstiden skulle anses knutna till realskolan och att ledigblivande tjänster skulle kunna återbesättas efter Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall. Jag behöver icke nu taga ställ­ ning till de frågor, som uppstå i samband med realskolans fullständiga ned­ läggande, eftersom denna situation icke i något fall torde komma att in­ träffa under den tid mitt förslag avser. Däremot kan det redan under de två närmaste åren befinnas önskvärt att göra undantag från de i somras utfärdade bestämmelserna i syfte att förebygga, att användningen av de förekommande lönegraderna blir ogynnsammare än under skolans statliga tid. Kungl. Maj:t bör äga därom besluta från fall till fall. Beslut om att intagning av lärjungar i realskolan skall successivt upp­ höra i samband med övergången till enhetsskolesystemet bör givetvis i varje särskilt fall meddelas av Kungl. Maj:t.

Föredrager en kommun det senare av de alternativ, jag i det föregående berört, skulle realskolan formellt bibehållas, men kommunen givetvis där­ med för denna del av sitt skolväsen gå miste om de fördelar byggnadsbidragen erbjuda. Jag kan för detta fall i huVudsak ansluta mig till vad skol­ överstyrelsen föreslagit. Jag vill blott understryka, att den reella enhetlig­

122 Kungl. May.ts 'proposition nr Ut9. het i skolväsendet, som överstyrelsen även för detta fall åsyftat, förut­ sätter, att lärjungarna icke åläggas termins- och inskrivningsavgifter. Mot­ svarande kostnader måste sålunda även i detta fall övertagas av kommu­ nen, i den mån de icke täckas genom statens bidrag till ljus- och vedkassan eller andra inkomstkällor. Det återstår nu blott att taga ståndpunkt till skolöverstyrelsens förslag, att statsbidrag må utgå till Sundbybergs skoldistrikt för den där anställde skolchefen. Nära till hands liggande billighetsskäl kunna andragas till stöd för detta förslag, men på längre sikt synes mig saken mera svårbedömlig. Det torde vara bäst att, innan fjolårets beslut i något fall frångås, avvakta resultatet av den utredning angående enhetsskolans ledning och lokala organisation, som enligt beslut den 29 juni 1951 uppdragits åt 1951 års skolstyrelseutredning. Vissa kostnadsökningar för kommunen, som icke bli aktuella, förrän av­ vecklingen av realskolan helt genomförts, exempelvis kostnader för över­ tagande av statsanställd vaktmästarpersonal, kunna med hänsyn till den korta tidrymd, till vilken jag måst begränsa mina förslag, vid detta till­ fälle lämnas obeaktade. Då försöksverksamheten inom flertalet av de här ifrågavarande kommu­ nerna ännu icke nått realskolestadiet, torde statsverkets kostnader för de i det föregående föreslagna statsbidragen ännu nästa budgetår bli obetydliga. Anslaget till bidrag till avlöning åt folkskolans lärare torde endast komma att belastas med ett belopp av omkring 4 000 kronor, motsvarande de av­ delningar av samrealskolan i Timrå, som redan innevarande läsår ersatts med avdelningar av enhetsskolan. Belastningen på anslaget för bidrag till ljus- och vedkassoma synes icke komma att överstiga 10 000 kronor. För innevarande budgetår kan någon ökning av utgifterna för ljus- och ved­ kassorna ifrågakomma. Skulle alla sex distrikten låta realskolan uppgå i enhetsskolan, komme de medgivanden till kommunerna, som jag förordat, att medföra en ut­ giftsökning för statsverket av omkring 120 000 kronor vid fullt genomförd omorganisation. Statens utgifter för dessa ändamål bli givetvis icke mindre, om något av distrikten föredrar att bibehålla realskolan som en med en­ hetsskolan samverkande skolform, men de utgå då automatiskt av veder­ börande anslag till de allmänna läroverken. Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna de av mig förordade grunderna för för­ söksverksamhetens organisation på realskolestadiet och för statsbidrag till nämnda verksamhet i vissa skoldistrikt, där statlig realskola finnes.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 149. 123

V. Anslagsfrågor.

1. Skolöverstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1951/52 (statsliggaren s. 585) 1 978 000

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 12 december 1951 framlagt sina anslagsäskanden beträffande överstyrelsens egen verksamhet för budget­ året 1952/53. Därvid har överstyrelsen utgått från det av skolöverstyrelsesakkunniga beräknade medelsbehovet till avlöningar eller 3 289 000 kro­ nor, däri inräknat rörligt tillägg efter 32 (33) procent (betänkandet s. 234 och 355—358). Då det emellertid enligt de sakkunnigas förslag borde anstå till budgetåret 1953/54 med tillsättandet av vissa till nyorganisationen hö­ rande tjänster, borde avlöningsanslaget för budgetåret 1952/53 beräknas till 3 094 000 kronor. I sitt yttrande den 13 november 1951 över de sakkunnigas betänkande har emellertid överstyrelsen föreslagit viss utvidgning av den föreslagna personalorganisationen. Kostnaderna härför har överstyrelsen för budget­ året 1952/53 beräknat till i runt tal 104 000 kronor. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar till inspek­ törer och sakkunniga biträden in. m. har överstyrelsen dessutom beräknat dels 10 000 kronor till fortsatt utredning rörande en provisorisk gymnasiereform, dels 10 000 kronor för en revision av 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor. I sistnämnda hänseende har överstyrelsen erinrat om, att överstyrelsen gjort framställning i ämnet redan i sina anslagsäskanden för budgetåret 1951/52. Sedan riktlinjerna för skolreformen blivit utfor­ made och man kunde vänta, att folkskolan under avsevärd tid framåt komme att arbeta under i stort sett nuvarande organisationsformer, vore en översyn och komplettering av undervisningsplanen en angelägen upp­ gift bland annat med hänsyn till folkskolans utökning med ett åttonde skolår och till kraven på ändringar i ämneskretsen. Sammanlagt har överstyrelsen beräknat förevarande anslag för budget­ året 1952/53 till 3 218 000 kronor.

Departementschefen. Jag har förut föreslagit betydande ändringar i skolöverstyrelsens personalorganisation, vilka i flera hänseenden avvika från vad skolöverstyrelsesakkunniga föreslagit. De särskilda anslagsposter­ na beräknar jag på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+9. 125 Statskontoret tillstyrker i anledning av de sakkunnigas förslag ett belopp av 45 000 kronor, varav 25 000 kronor för försöksverksamheten och 20 000 kronor till arvoden åt övriga sakkunniga. För egen del förordar jag, att till försöksverksamhet beräknas 25 000 kronor samt i enlighet med skolöverstyrelsens förslag för fortsatt arbete med en provisorisk gymnasiereform 10 000 kronor och till arbete med revision av 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor 10 000 kronor. I det föregående har jag icke ansett mig kunna förorda vissa tjänster, som de sakkunniga föreslagit för bland annat personal på en föreslagen sär­ skild utredningsrotel samt en heltidstjänst som filmkonsulent. Överstyrel­ sen bör emellertid under pågående omdaning av vårt skolväsen kunna an­ lita experter för olika utredningar och speciella uppgifter, vilka kunna be­ finnas erforderliga. Jag förordar därför, att till övriga experter m. m. be­ räknas ett belopp av 25 000 kronor. Sammanlagt bör alltså posten upp­ tagas med ett förslagsvis betecknat belopp av 70 000 kronor, vilket belopp icke bör få överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. I likhet med de sakkunniga förordar jag, att posten benämnes Arvoden till experter m. m. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Denna post är för innevarande budgetår uppförd med 850 000 kronor. Jag har i det föregående föreslagit inrättande av ett flertal extra ordinarie tjänster. Samtidigt skola emellertid åtskilliga tjänster utbytas mot ordinarie. Till följd härav kan posten minskas med 20 000 kronor till 830 000 kronor. Rörligt tillägg. Denna anslagspost synes böra uppräknas med 435 100 kronor till 615 000 kronor. Hela avlöningsanslaget bör sålunda uppföras med 2 753 000 kronor, vil­ ket innebär en anslagshöjning med 775 000 kronor. Av denna ökning äro i runt tal 325 000 kronor av automatisk natur.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att a) godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrel­ sen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952/53: Avlöningsstat. 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 830 000

Summa kronor 2 753 000 b) till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 2 753 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1J/9. 127 225 000 kronor. För publikationstryck borde icke beräknas högre belopp än 120 000 kronor. För bestridande av engångskostnader borde medel icke anvisas under särskilt anslag. Vid den av statskontoret föreslagna begränsningen av per­ sonalökningen, erfordrades för möbelanskaffning ett väsentligt mindre be­ lopp än vad de sakkunniga beräknat. Ämbetsverket avstyrker medels­ anvisning för anskaffande av personsökaranläggning och installerande av chefstelefoner. Beträffande skriv- och räknemaskiner, diktafoner, filmpro­ jektor samt andra maskiner anser statskontoret, som finner en avsevärd nedräkning av de äskade beloppen vara i och för sig påkallad, att eventuella inköp böra ske inom ramen av till övriga expenser anvisade medel.

Departemetitschejen. Vid beräkning av anslagsmedlen till skolöversty­ relsens omkostnader torde hänsyn främst böra tagas till de begränsningar i de sakkunnigas förslag till personalorganisation, som jag i det föregående förordat, samt till de prisstegringar, som inträtt sedan de sakkunniga gjorde sina kostnadsberäkningar. Jag förordar sålunda höjning av posten till sjuk­ vård m. m. med 8 000 kronor och av posten till reseersättningar med 55 000 kronor. För tjänstgöringstraktamenten åt vikarierande undervisningsråd beräknar jag oförändrat belopp. Delposten till bränsle, lyse och vatten tor­ de böra uppräknas med 5 000 kronor. Delposten till övriga expenser bör höjas med 80 000 kronor, varav 40 000 kronor för löpande utgifter och 40 000 kronor för engångsutgifter. Sistnämnda belopp har beräknats för anskaffning av möbler, skriv- och räknemaskiner, diktafoner och vissa andra maskiner samt personsökaranläggning ävensom för flyttningskost­ nader och oförutsedda utgifter i samband med omorganisationen. Jag har däremot icke ansett mig böra beräkna några medel för anskaffning av film­ projektor och chefstelefoner. Slutligen förordar jag, att posten till publika­ tionstryck ökas med 55 000 kronor. Ifrågavarande anslag bör alltså höjas med 203 000 kronor till 675 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Skolöverstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 675 000 kronor.

3. Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reserva­ tionsanslag av 300 000 kronor. Detta anslag är avsett att disponeras med 148 500 kronor till försöksverksamhet inom enhetsskolan, 71 500 kronor till försöksverksamhet vid högre skolor, 35 000 kronor till försök med kor­ respondensundervisning samt 45 000 kronor till övrig försöksverksamhet. Från föregående budgetår finnes eu reservation av 74 243 kronor. Skolöverstyrelsen meddelar, att ur reservationen skola bestridas kostna­ derna för två kurser för lärare från försöksdistrikt och för maskinell be-

Kangl. Maj:ts proposition nr 149. 129

I fråga om den närmare motiveringen för överstyrelsens anslagsberäk­ ningar torde få hänvisas till överstyrelsens framställning i ämnet. Ur den­ samma må i detta sammanhang allenast anföras i huvudsak följande.

Fö rsöksverksamhet inom enhetss kolan. För lärare, som beröras av försöksverksamheten, torde komma att anordnas fyra centrala och tre regionala kurser och därutöver s. k. pedagogiska dagar i anslutning till försöksverksamheten. I samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen avser överstyrelsen att anordna en kurs för fortsatt utbildning av s. k. yrkesvals­ lärare för tjänstgöring inom försöksdistrikt. Kostnaderna för de deltidsanställda konsulenternas verksamhet beräk­ nas genom ökad användning av det regionala systemet kunna nedbringas till omkring 100 kronor per lärara vdelning. Kursen för deltidsanställda konsulenter är avsedd för lärare, som anlitas för konsulentuppdrag men som sakna tillräcklig kännedom om försöks­ verksamhetens målsättningar och metoder. Då försöksverksamheten nu berör högstadiet, som aktualiserar en mång­ fald nya organisatoriska och pedagogiska problem, uppstår behov av, för­ utom konferenser, även en särskild fortbildningskurs för de lokala försöks­ skolorna. Sedan skolkommissionens kursplanedelegation och yrkesutbildningsdelegation upphört med sin verksamhet, torde det ankomma på skolöversty­ relsen att svara för översyn och tryckning av studieplaner in. m., ett arbete som förutsätter möjlighet att tillkalla särskilda ämnesexperter. Utarbetande, tryckning och bearbetning av prov i samband med försöks- \ erksamheten ha hittills avsett de enskilda elevernas och läraravdelningarnas standard. Undersökningen bör utsträckas till att avse även de olika för­ söks- och jämförelsedistriktens standard beträffande tillgång på läroböcker, undervisningsmateriel m. m. I fråga om försöksverksamheten av mera speciell natur föreslås som ny­ heter försök avseende assistentundervisning i engelska i enhetsskolan, sär­ skilda uttalstests vid undervisning i engelska, olika yrkeskategoriers i nä­ ringslivet behov av kunskaper i engelska samt stärkande av kontakten mellan hem och skola. Försöksverksamhet vid högre s k ol o r. Förstärkningsanordningarna avse delning av cirka 10 veckotimmar i näst högsta ringen av Göteborgs högre samskola. För närvarande få endast lärjungar i näst högsta ringen i de utsedda försöksskolorna anmäla sig till särskild prövning. Under nästa läsår avser överstyrelsen att medge även lärjungar i högsta ringen samma rätt. Överstyrelsen har av Kungl. Maj:t bemyndigats att utse högst nio skolor, vid vilka lärjungarna i de två högsta realskolcklasserna få utbyta högst tre teoretiska ämnen mot praktiska. Försöken förberedas genom begränsning av kvarsittningen i de lägsta klasserna redan under läsåret 1951/52. Den egentliga försöksverksamheten är avsedd att börja under läsåret 1952/53. Försöksverks a m h e t m ed ko r r e s p ondens u n d er vi sn i n g. Kungl. Maj:t har medgivit att för innevarande budgetår må 21 000 kronor användas för anordnande av försöksverksamhet med korrespondensrealskola i Dalby (Finnskoga-Dalby) kommun. För nästa budgetår beräk­ nar överstyrelsen bidrag för ytterligare högst två korrespondensrealskolor. Viss del av undervisningen i tyska i enhetsskolans sjunde och åttonde klas- 9 — Bihamj till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 11,9.

130 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149.

ser måste bedrivas med hjälp av korrespondensinstitut, eftersom lärare med erforderlig kompetens på åtskilliga håll saknas och AB Radiotjänst ej anser sig kunna ordna kombinerad radio- och korrespondensundervis­ ning för de elever, varom här är fråga. Dessutom kan det bli nödvändigt att anlita korrespondensmetoden även i andra ämnen på platser, där lärar­ nas kompetens är bristfällig. Annan försöksverksamhet. Härmed avser överstyrelsen för­ söksverksamhet av för olika skolformer gemensam karaktär. Under innevarande budgetår pågår framställning av en av de undervisningsfilmer i lärarutbildningens tjänst, som prisbelönats vid en av över­ styrelsen anordnad tävlan. Överstyrelsen planerar framställning av ytter­ ligare två ä tre sådana prisbelönade filmer. Förståelsen mellan olika lärarkategorier liksom förståelsen för reform­ arbetet överhuvud skulle helt säkert främjas genom en för försöksverksam­ heten gemensam publikation. Överstyrelsen, som överväger formerna för dess redigering och utgivning i samarbete med olika lärarorganisationer, anser det önskvärt att en dylik publikationsverksamhet påbörjas snarast möjligt. Av den begärda medelsanvisningen till övrig försöksverksamhet avse 50 000 kronor ny försöksverksamhet och 50 000 kronor anordnande av stöd­ undervisning. Sådan undervisning kan visa sig önskvärd då elev, som in­ flyttar till försöksdistrikt, icke erhållit tillräcklig undervisning i visst ämne för att kunna följa med undervisningen därstädes. Även från läroverkens sida ha uttalats önskemål om stödundervisning åt lärjungar, som på grund av sjukdom eller annan sådan anledning icke utan kännbar ekonomisk upp­ offring från målsmännens sida kunna återvinna sin ställning i kunskapshänseende bland kamraterna. Resekostnaderna avse resor, företagna av försöksavdelningens båda un­ dervisningsråd och de heltidsanställda konsulenterna. Överstyrelsen förutsätter, att möjlighet skall föreligga att vidtaga de jämkningar mellan de beräknade posterna, som vid det fortsatta planläggningsarbetet kunna visa sig erforderliga.

Departementschefen. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har skolöverstyrelsen begärt, att ifrågavarande anslag för nästa budgetår höjes med 260 500 kronor till 560 500 kronor. För egen del anser jag, att den begärda höjningen bör kunna begränsas till 175 000 kronor, och anslaget alltså uppföras med 475 000 kronor. Härvid förutsätter jag, att medel icke anvisas för försök med förstärkningsanordningar på det differentierade gymnasiet, och beräknar ett väsentligt lägre belopp än skolöverstyrelsen för utgivande av en för försöksverksamheten gemensam publikation. Vidare böra vissa beskärningar kunna göras i medelsanvisningen för t. ex. fram­ ställning av undervisningsfilmer, försök med stödundervisning och prövning av nya förslag. Även i övrigt torde vissa begränsningar vara möjliga. I fråga om skolöverstyrelsens disposition av anslaget ifrågasätter jag ingen ändring i nuvarande ordning. Användningen av anslaget bör sålunda icke vara strängt begränsad till det företedda programmet. Skolöverstyrelsen bör dock liksom nu underställa Kungl. Maj:ts prövning frågor om disposi­ tion av anslaget för åtgärder av organisatorisk art, som sträcka sig över

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 149. 131

längre tid än det löpande budgetåret och förutsätta fortsatt medelsanvis­ ning. I detta sammanhang torde böra nämnas, att skolöverstyrelsen avgivit ett förslag angående inrättande av ett läroverk för vuxna, vilket förslag för närvarande är föremål för remissbehandling. Vidare har överstyrelsen före­ slagit anvisande för nästa budgetår av ett särskilt anslag till byggnadsteknisk försöksverksamhet. Med hänsyn till vad statskontoret och bygg­ nadsstyrelsen anfört över sistnämnda förslag, har jag icke ansett mig kunna tillstyrka detsamma. Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 475 000 kronor.

t 4. Läroboksnämnden.

Anslag Nettoutgift

Detta förslagsanslag har sedan budgetåret 1948/49 varit uppfört med nuvarande belopp, 31 000 kronor. De till grund härför liggande beräk­ ningarna återfinnas i propositionen 1948:97 och statsutskottets utlåtande 1948:89. Statens läroboksnämnd hemställer, att anslaget för nästa budgetår upp­ räknas med 8 000 kronor till 39 000 kronor. Till stöd härför anför nämnden i huvudsak följande. Rese- och trakta m en tser sättningar till nämndens leda­ möter och suppleanter, som budgetåret 1950/51 uppgått till c:a 600 kronor, ha beräknats till c:a 800 kronor. Nämnden hemställer, att sekreterarens arvode, som sedan budgetåret 1948/49 utgått med 2 400 kronor, måtte höjas till 3 000 kronor. Sekreteraren äger att uppbära ersättning för de löneför­ mån e r, han med anledning av tjänstledighet från sin lärartjänst måst avstå, dock för högst hälften av den tid, hans tjänstgöringsskyldighet eljest skulle omfatta. Under budgetåret 1950/51 åtnjöt sekreteraren tjänstledig­ het från något mindre än tredjedelen av sin lärartjänst och uppbar härför från läroboksnämnden en ersättning av c:a 3 800 kronor. Under förutsätt­ ning att nu gällande avlöningsförmåner för lärare vid statliga undervis­ ningsanstalter kommer att gälla även under budgetåret 1952/53 samt med beräknad halv tjänstledighet för sekreteraren, skulle ersättningen för hans mistade löneförmåner komma att uppgå till c:a 6 700 kronor. Arvodena för läroboksgranskning ha under budgetåret 1950/51 uppgått till 6 360 kronor. På grund av att arvodena varit låga, har det ibland varit svårt för läroboksnämnden att erhålla väl kvalificerade granskare, och i en del fall har granskare avsagt sig sitt uppdrag med den

132 Kungl. Maj ds proposition nr 149. motiveringen, att arvodet varit otillräckligt. För att kunna på ett effektivt sätt fullgöra sitt arbete, ser sig nämnden fördenskull nödsakad att något höja arvodena till läroboksgranskare. På grund härav och med hänsyn till att antalet till läroboksnämnden för granskning insända läroböcker visar en tendens till ökning, beräknar nämnden för budgetåret 1952/53 för bok­ granskning 8 360 kronor. I posten expenser, under vilken utgifterna för budgetåret 1950/51 uppgingo till c:a 4 600 kronor, ingå bland annat utgifter för porto, skriv­ materiel, telefon, elektriskt ljus och städning. Alla dessa utgifter ha ökats. Den största ökningen faller på papper och porto. Nämnden har räknat med en genomsnittlig ökning av 50 procent till c:a 6 900 kronor. I detta sammanhang har nämnden även upptagit frågan om höjning av granskningsavgiftema. Enligt 3 § kungörelsen 1948: 613 om granskning av vissa läroböcker skall vid ansökning om uppförande av lärobok å läroboksförteckningen sökanden till nämnden erlägga en granskningsavgift av 25 kronor för varje med ansökningen avsedd lärobok. Inflytande granskningsavgifter disponeras icke av nämnden utan inlevereras till statskontoret och redovisas under inkomsttiteln Diverse inkomster: Övriga diverse in­ komster. Ifrågavarande avgift, som infördes från och med budgetåret 1942/43 (se 1942 års åttonde huvudtitel, s. 323 f.), har utgått med oför­ ändrat belopp sedan dess. Då sedan år 1942 statsverkets utgifter för läroboksgranskningen ständigt ökats, finner nämnden skäligt, att avgiften höjes till 40 kronor.

Departementschefen. Såsom läroboksnämnden föreslagit torde årsarvo­ det till sekreteraren böra höjas från 2 400 kronor till 3 000 kronor. Även till bestridande av övriga utgifter torde ökad medelsanvisning vara erfor­ derlig. I avvaktan på närmare erfarenheter av medelsbehovet torde emel­ lertid för nästa budgetår anslagshöjningen böra begränsas till 7 000 kronor och förevarande anslag sålunda uppföras med 38 000 kronor. I överensstämmelse med läroboksnämndens förslag torde den gransk­ ningsavgift, som sökanden har att erlägga vid ansökning om uppförande av lärobok å läroboksförteckningen, skäligen böra höjas från 25 kronor till 40 kronor för varje med ansökningen avsedd lärobok. Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Läroboksnämnden för budgetåret 1952/53 anvisa ett förslagsanslag av 38 000 kronor. Vad departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta proto­ koll utvisar. Ur protokollet: Lars Ekströmer.