('angående vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 1

Nr 155.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53; given Stock­ holms slott den 14 mars 1952.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att vid länsstyrelserna fr. o. m. den 1 januari 1953 införes ett sektionssystem, närmast motsvarande byråindelningen vid de centrala ämbetsverken. Taxeringspersonalen vid såväl överståthållarämbetet som länsstyrelserna erhåller en betydande förstärkning och löne­ reglering genomföres för viss biträdespersonal. I propositionen framlägges vidare förslag om utbildning för landskanslisterna. Civilbefälhavarna till­ delas särskild föredragande. Avlönings- och omkostnadsanslagen för överståthållarämbetet beräknas till 3 650 000 kronor resp. 400 000 kronor samt avlöningsanslagen för läns­ styrelserna och landsfogdarna m. fl. till resp. 31 500 000 och 1 095 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 155.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 74 mars 1952.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , H ammerskjöld , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell .

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-, finans-, jordbruks- och civildepartementen anför chefen för inrikesdeparte­ mentet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 164—-166 och 171 upptogos anslagen till avlöningar för överståthållarämbetet, länsstyrel­ serna och landsfogdarna m. fl. samt till omkostnader för överståthållar­ ämbetet med allenast preliminärt beräknade belopp, 3 525 000, 31 000 000, 1 070 000 resp. 400 000 kronor. Anledningen härtill var, att vissa förslag till omorganisation av överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt löne­ reglering för landsfogdarna voro föremål för övervägande vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande. Jag torde nu få anmäla anslagsärendena till slutlig prövning.

I. Överståthållarämbetet: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

Yrkande.

överståthållarämbetet (skr. 15/8 och 21/8 1951) föreslår, att anslaget höjes beträffande kansliavdelningarna med 264 300 kronor och för skatte­ avdelningen med 464 800 kronor eller med sammanlagt 729 100 kronor.

4 Knngl. Maj.ts proposition nr 155.

3) Vid behandlingen av anslagsäskandena för innevarande budgetår nedskärs anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för kansliavdelningarnas del med 25 000 kronor. Det finns emellertid icke möj­ lighet att utan allvarligt men för arbetsuppgifternas handhavande låta äm­ betet vidkännas en reducering av personalen. Tvärtom erfordras ytterligare arbetskraft. 6) I avlöningsstaten för innevarande budgetår vidtogs på anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal en nedskärning med 42 000 kronor. Med hänsyn till att anslaget belastas med automatiska löneökningar på 13 000 kronor utgör nedskärningen emellertid reellt 55 000 kronor. Den­ na besparing kan icke vinnas genom entledigande av den icke-ordinarie personal, som efter upprepade framställningar från ämbetet av statsmak­ terna tilldelats skatteavdelningen. Besparingen måste sålunda verkställas på de medel, som avses för vikariatsersättningar, övertidsersättningar och ersättningar till tillfällig personal, vilka medel i innevarande års stat beräk­ nas till omkring 10 000 kronor mot tidigare omkring 65 000 kronor. Vid övervägande av besparingsmöjligheterna har ämbetet funnit, att den enda besparing på icke-ordinarie posten, som från ämbetets synpunkt kan ifråga­ sättas, är kostnaden för upprättandet av statistiska uppgifter enligt 33 § taxeringskungörelsen, vilken kostnad kan beräknas till högst 10 000 kro­ nor. För ernående av besparing härutinnan erfordras emellertid ändring av gällande författning, överståthållarämbetet hemställer, att för ersättningar till tillfällig personal m. m. måtte beräknas tillhopa 65 000 kronor, inne­ bärande en ökning med 55 000 kronor. Yttrande. Statskontoret anser sig ej böra motsätta sig en utökning av personalen på kansliavdelningarna med en amanuens och ett biträde med hänsyn till den arbetsanhopning, som naturalisationsärendena komma att orsaka. Där­ emot har ämbetsverket icke blivit övertygat om behovet att förstärka perso­ nalen med ytterligare tre biträden. Departementschefen. överståthållarämbetets förslag om förstärkning av kansliavdelningarnas personal samt uppräkning av anslagsposten till övrig icke-ordinarie perso­ nal med 33 000 kronor anser jag mig icke kunna biträda. Övriga förslag rörande kansliavdelningarna föranleda ej någon erinran från min sida. Ämbetets framställningar rörande skatteavdelningen tillstyrker jag i vad angår löneregleringar och omräkning. Däremot kan jag icke förorda för­ slaget om höjning av medelsanvisningen till vikariatsersättningar m. in. Jag vill i detta sammanhang anmäla, att ämbetet i skrivelser den 6 mars 1952 hemställt om inrättande fr. o. in. den 1 juli 1952 av 1 tjänst såsom taxeringsintendent i Ce 32 och 5 icke-ordinarie amanuens- eller kanslist­ tjänster vid skatteavdelningen. Med hänvisning till vad jag i det följande

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 5

anför rörande förstärkning av länsstyrelsernas taxeringsavdelningar tillstyr­ ker jag, att fr. o. m. nästa budgetår denna personalförstärkning tillföres taxeringsavdelningen. Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i propo­ sitionen nr 14 till innevarande års riksdag angående lönegradsplacering för viss biträdespersonal m. in. föreslår jag följande uppflyttning av vissa biträdestjänster på kansliavdelningarna, nämligen 2 kanslibiträden i Ce 11 till kontorister i Ce 13, 1 kontorsbiträde i Ca 8 till kontorist i Ca 13, 5 kontorsbiträden i Ca 8 till kanslibiträden i Ca 11 och 2 kontorsbiträden i Ce 8 till kanslibiträden i Ce 11. Inom skatteavdelningen torde följande befatt­ ningshavare böra uppflyttas, nämligen 1 kanslibiträde i Ca 11 och 6 kon­ torsbiträden i Ca 8 till kontorister i Ca 13, 2 kontorsbiträden i Ce 8 till kontorister i Ce 13, 4 kontorsbiträden i Ca 8 till kanslibiträden i Ca 11 samt 2 kontorsbiträden i Ce 8 till kanslibiträden i Ce 11. Vidare bör såsom jag förordat i proposition denna dag angående vissa anslag till civilförsvaret för budgetåret 1952/53 in. in. tjänsten såsom civilförsvarsdirektör i Ce 31 indragas. I stället bör vid kansliavdelningarna in­ rättas en ny tjänst såsom assessor i Ce 30. Slutligen vill jag nämna, att frågan om storleken av överståthållarens representationsbidrag kommer att senare upptagas till prövning av chefen för civildepartementet. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit fordras en höjning av anslaget med i runt tal 28 100 kronor för löneförbättringar i samband med chefs­ löneregleringen, 87 700 kronor för förstärkning av taxeringspersonalen och 32 600 kronor för lönereglering för biträdespersonalen. Härtill komma de automatiska utgiftsökningarna, vilka beräknas för kansliavdelningarna till ca 2 000 kronor för uppflyttningar i reglerad befordringsgång, 6 300 kronor för löneldassuppflyftningar och 175 700 kronor för höjning av det rörliga tillägget samt för skatteavdelningen till 8 600 kronor för löneklassuppflyttningar och 388 400 kronor för höjning av det rörliga tillägget. Ä andra sidan nedgår medelsbehovet med i runt tal 800 kronor för indragningen av civilförsvarsdirektörstjänsten och inrättandet av en assessorstjänst samt med ca 9 900 kronor till följd av personalutbyten på skatteavdelningen. Ansla­ get skulle alltså höjas med (28 100 + 87 700 + 32 600 + 2 000 + 6 300 + 175 700 + 8 600 + 388 400 ^ 800 — 9 900) 718 700 kronor eller i runt tal 715 000 kronor. Anslaget beräknas för kansliavdelningarna sålunda: avlöningar till över­ ståthållaren och underståthållaren 55 800 (+ 5 300) kronor, avlöningar till ordinarie tjänstemän 520 100 (4- 17 700) kronor, arvoden och särskilda er­ sättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, oförändrat 10 200, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 300 000 (+5 000) kronor, representationsbi­ drag till överståthållaren oförändrat 15 000 kronor och rörligt tillägg 287 600 (+ 190 000) kronor.

Kungl. ]\Inj:ts proposition nr 155. 7

Motiv. 2) Ökad medelsåtgång kan väntas till följd av höjda biljettpriser vid kommunikationsmedlen samt höjda traktamentsersättningar. 3 a) Anslagsposten till bränsle, lyse och vatten bör höjas med hänsyn till belastningen och de under sist förflutna budgetår ökade priserna på ifråga­ varande förnödenheter. Även höjningen av posten till övriga expenser är betingad huvudsakligen av prisstegringar. Sålunda beräknas merutgifterna för papper till 3 000 kronor, för telefonabonnemang till 2 600 kronor och för annonsering till 300 kronor. Härtill kommer en höjning av ersättningen till städerskorna med 2 400 kronor. Vidare erfordras 500 kronor till underhåll av möbler i överståthållarbostaden, som det numera ankommer på statsverket att sörja för men vartill medel icke tidigare beräknats. 3 b) Posten till bränsle, lyse och vatten bör höjas med hänsyn till be­ lastningen. Utgifterna på anslagsposten till övriga expenser komma att öka avsevärt till följd av stegringen av priserna på varor och tjänster. För de större pos­ terna kunna beräknas följande ökningar, nämligen 30 procent på telefon­ taxor, 19 procent på avlöningar åt städerskor, 150 procent på papper och 33 procent på allmänna registret. För övriga utgiftsposter har räknats med i genomsnitt minst 35 procent. 4) Ämbetet förutsätter, att kostnaderna för upprättandet av aktievärderingslistor i fortsättningen kommer att åvila riksskattenämnden.

Departementschefen. Medelsbehovet under anslagsposten till sjukvård m. m. uppskattar jag för kansliavdelningarna till 9 000 kronor och för skatteavdelningen till 14 300 kronor, vilket innebär en uppräkning med 4 000 resp. 7 300 kronor. Höjningen av anslagsposten till reseersättningar torde kunna begränsas till 300 kronor för kansliavdelningarna och 1 000 kronor för skatteavdel­ ningen. Överståthållarämbetets beräkning av utgifterna till expenser för kansli­ avdelningarna föranleder ej någon erinran från min sida. För skatteavdel­ ningen beräknar jag för nästa budgetår 30 000 kronor till bränsle, lyse och vatten samt 225 000 kronor till övriga expenser, d. v. s. resp. 14 000 och 50 700 kronor mer än för innevarande budgetår. Kostnaderna för tryckning av aktievärderingslistorna skola i fortsätt­ ningen bestridas av riksskattenämnden. Med hänsyn härtill kan anslags­ posten till publikationstryck minskas. Jag biträder ämbetets uppskattning av medelsbehovet under denna post. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle anslaget för nästa budget­ år höjas med (4 000 + 7 300 + 300+1 000+4 000+8 800+14 000 + 50 700— 5 100) 85 000 kronor till 400 000 kronor.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

III. Länsstyrelserna: Avlöningar.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 5 mars och 30 juni 1948 tillkallade chefen för inrikesdepartementet sex sakkunniga att inom departe­ mentet biträda med utredning rörande länsstyrelsernas organisation och ställning inom den lokala förvaltningen. De sakkunniga voro landshöv­ dingen A. N. Thomson, ordförande, landshövdingen Th. Bergquist, skattedirektören S. Jarnerup, ledamoten av riksdagens andra kammare B. S. B:son Norup, ledamoten av riksdagens första kammare E. E. Näsström samt av­ delningschefen i inrikesdepartementet A. V. R. Tottie. De sakkunniga, som antagit benämningen 1948 års länsstyrelseutredning (i det följande benämnd utredningen), ha i juli 1950 avgivit betänkande angående länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28). I betänkandet framlagda förslag avse väsentligen att åstadkomma dels en samordning av länsförvaltningen och dels en nydaning av länsstyrelser­ nas inre organisation. I fråga om samordningen av länsförvaltningen har föreslagits, att de fri­ stående organen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd, mödrahjälpsnämnd och länsvägnämnd inordnas i länsstyrelsen. Beträf­ fande lantbruksnämnden —- som förutsatts skola bestå som särskilt organ — har förordats, dels att landshövdingen skall vara självskriven ledamot och ordförande med landssekreteraren som suppleant för honom i hans egenskap av ledamot, dels att landssekreteraren eller hans ersättare skall närvara vid nämndens sammanträden även då landshövdingen tjänstgör som ordförande. Vidare föreslås, att länsstyrelsens experter knytas fastare till länsstyrel­ sen. De skulle vara skyldiga att såsom föredragande i länsstyrelsen hand­ lägga dem berörande ärenden eller att eljest närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av dylika ärenden med rätt och skyldighet att vid avvikande mening avgiva reservation. Skyldighet att åtaga sig föredragningsuppgifter eller att eljest närvara skulle åläggas länsarkitekt, förste provinsialläkare, länsveterinär, distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp, lands­ fogde, biträdande landsfogde, lappfogde, lappfogdeassistent och länsbrandinspektör. Överlantmätaren och lantbruksdirektören, vilka icke avses skola ianspråktagas som föredragande, skulle ha skyldighet att närvara vid handläggningen i länsstyrelsen av dem berörande ärenden. En ny befatt­ ning — socialkonsulent •— skulle inrättas, på vars innehavare skulle läggas fattigvårds- och barnavårdskonsulentens samt länsnykterhetsnämndens om­ budsmans uppgifter. Vad angår länsstyrelsernas inre organisation har utredningen förordat införandet av sektionssystem, i samband varmed avdelningscheferna i prin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 9

cip skulle befrias från egen föredragningsskyldighet. Deras uppgifter skulle i stället bli av överdirektörs- och expeditionschefslcaraktär. Det av utred­ ningen framlagda förslaget till sektionsindclning och till personalorganisa­ tion bygger på den förutsättningen, att de fristående organen i förut angiven omfattning skulle inordnas i länsstyrelsen. Utredningen har därjämte föreslagit, delvis som en konsekvens av de fristående organens inordnande i länsstyrelsen, att lekmän såsom bisittare skulle deltaga i länsstyrelsens beslut i vissa fall. De ärenden, vari lekmän borde deltaga, skulle röra arbetsmarknadsfrågor, bostadspolitiska frågor, socialvårdsfrågor, inbegripet ärenden rörande mödrahjälp och frihetsberövanden, bebyggelseplanering samt väg- och trafikfrågor. Betänkandet har varit föremål för en vidlyftig remissbehandling. I praktiskt taget samtliga yttranden har anförts, att en samordning av statsförvaltningens verksamhet på länsstadiet vore av väsentlig betydelse. En stor del av de hörda myndigheterna ha funnit, att den erforderliga sam­ ordningen bäst främjas, om utredningens förslag genomföras. Vissa myn­ digheter ha emellertid ansett, att erforderlig samordning kunde vinnas genom mindre omfattande reformer. Till dessa myndigheter hör arbets­ marknads-, bostads- och lantbruksstyrelserna. Ett antal myndigheter — såväl sådana som i princip tillstyrkt förslaget som sådana, vilka avstyrkt dess genomförande f. n. -— ha ansett önskvärt, att frågan om samordning beträffande byggnads- och planeringsväsendet upptages till slutlig prövning först sedan resultaten av bl. a. utredningen angående stadsplaneväsendets organisation, lokaliseringsutredningen samt vatten- och avloppsutredningen föreligga. Förslaget om sektionsindelning har tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran av samtliga länsstyrelser. Sedan de i betänkandet framlagda förslagen blivit föremål för övervägan­ den inom departementet, uppdrog min företrädare i ämbetet åt utredning­ ens sekreterare, numera landssekreteraren Åke H:son Svlwan att i vissa av­ seenden och med ledning av de avgivna remissutlåtandena överarbeta betän­ kandet. I juli 1951 överlämnade Sylwan en promemoria, dagtecknad den 14 juli 1951 (i det följande kallad promemorian), med förslag till partiell länsstyrelsereform. Till grund för förslagen i promemorian har lagts antagandet, att någon inordning i länsstyrelsen av länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd eller länsvägnämnd f. n. icke bör komma till stånd, men att förslaget i övrigt i tillämpliga delar genomföres. över promemorian ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, lanlbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, medici­ nalstyrelsen, samtliga länsstyrelser, statens organisationsnämnd, Sveriges juristförbund, tjänstemännens centralorganisation samt föreningarna Sve­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

riges landssekreterare, Sveriges landskamrerare, Sveriges landsfogdar, Sve­ riges taxeringsintendenter, Sveriges landskanslister och landskontorister ävensom föreningen kvinnor i statens tjänst och länsstyrelsernas kvinnliga befattningshavares riksförbund.

Samordningen av länsförvaltningen.

Nuvarande förhållanden. De speciella länsorganen. Under 1800-talet, särskilt dess senare del, samt under 1900-talet har utvecklingen gått i riktning mot minskat inflytande för länsstyrelserna. Det ena förvaltningsområdet efter det andra har utsönd­ rats från länsstyrelsen och lagts direkt under central myndighet. Nya statliga verksamhetsgrenar ha vidare tillkommit, för vilka i stor utsträck­ ning tillskapats speciella länsorgan vid sidan om länsstyrelsen. Särskilt märkbar har denna utveckling blivit under de senaste decennierna. Härtill har länsstyrelsernas alltmer ökande arbetsbörda samt deras organisations­ form medverkat. Utvecklingen har inneburit, att länsstyrelsen från att ha varit en lantregering övergått till att bli ett förvaltningsorgan i länet vid sidan av flera andra. Länsstyrelsen har dock alltjämt ganska vidsträckta allmänna befogenheter, medan de nya länsorganen framstå som special­ organ. Gemensamt för dessa är att de syssla med uppgifter, som äro av vital betydelse för länet och ofta ha nära samband med särskilda länssty­ relseuppgifter, samt att de ha att handlägga sina uppgifter ur de mera snäva specialsynpunkterna. Allmänna regler för ett samordnande av de olika organens arbete saknas. F. n. föreligga otvivelaktigt stora brister i fråga om den lokala enhetligheten och samordningen på viktiga områden. I och med den ständigt ökande om­ fattningen av den statliga verksamheten och tillkomsten av allt flera själv­ ständiga organ ha olägenheterna på senare tid accentuerats. Behovet av samarbete framträder speciellt i fråga om den planeringsverksamhet, som nu bedrives dels för att åstadkomma beredskap för extra ordinära förhål­ landen och dels för en mer eller mindre direkt statlig ledning av utveckling­ en på skilda områden. I avsikt bl. a. att befordra samordningen har man anförtrott landshövdingarna att såsom ordförande leda flera av de fristå­ ende länsorganens verksamhet. Landshövdingen har därigenom kommit att personligen få befattning med vissa statliga verksamhetsområden, som äro undantagna från länsstyrelsen. Även om man genom denna personal­ union sökt ernå en viss garanti för samordning och samarbete, är det givet, att landshövdingen icke har möjlighet att i varje dylikt organ följa det löpande arbetet och svara för kontinuitet och samordning på grund av omfattningen av hans ämbetsuppgifter i övrigt och andra honom i regel åvilande allmänna uppdrag. Arbetet i de landshövdingen underställda orga­

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 11

nen kommer därför faktiskt att vila på andra befattningshavare, av vilka envar likväl är knuten allenast till ett visst organ. Att de rådande förhållandena trots de försök till garantier för samord­ ning, som inrymmas i landshövdingens ordförandeskap i vissa länsorgan samt vissa begränsade föreskrifter om samordning och samarbete icke äro tillfredsställande, framgår bl. a. därav, att man inom åtskilliga län sett sig nödsakad att tillskapa ett särskilt samarbetsorgan, på sina håll kallat länsråd, med uppgift att främja den nödvändiga samordningen. I dessa sam­ arbetsorgan ingå under landshövdingens ordförandeskap vissa befattnings­ havare hos länsstyrelsen samt chefstjänstemännen hos de viktigare av läns­ organen. I allmänhet deltaga landssekreteraren, vägdirektören, överlant­ mätaren, länsarkitekten, förste provinsialläkaren, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören samt länsbostadsdirektören. Syftet med ett dylikt organ är dels att bereda deltagarna möjlighet att informera sig om pågående arbeten och aktuella problem på andra närgränsande områden och dels att organet skall vara ett forum för dryftande av särskilda ärenden eller andra enskilda frågor, vilkas bedömanden äro beroende av de olika synpunkter, som finnas före­ trädda i samarbetsorganet. De enskilda ärendena kunna emellertid aldrig få ett definitivt avgörande i samarbetsorganet utan måste slutbehandlas hos resp. länsorgan. Ofta kunna icke ens formliga remisser länsrådets olika ledamöter emellan undvikas. Experterna. Det ofrånkomliga behovet av särskild fackkunskap i olika avseenden har för länsstyrelsens del kommit att tillgodoses genom inrättan­ de av speciella befattningar eller länsorgan vid sidan av länsstyrelsen eller genom ianspråktagande av redan befintliga för ändamålet lämpliga sådana. Vederbörande har att på sitt speciella område ställa sin sakkunskap till länsstyrelsens förfogande. Experternas medverkan i länsstyrelsearbetet be­ står formellt i att de dels avlämna inspektionsrapporter och göra framställ­ ningar om vidtagande av åtgärder och dels avgiva av länsstyrelsen inford­ rade yttranden. Därjämte deltaga de bl. a. i av länsstyrelsen anordnade sammanträden och överläggningar för att lämna upplysningar m. m. Exper­ terna äro sålunda var på sitt område rådgivare åt länsstyrelsen och ha icke att deltaga i den interna handläggningen eller vid besluten, med undantag för vägdirektören, vilken är föredragande i länsstyrelsen i vissa ärenden. Vid sidan av dessa uppgifter ha experterna sådana, som ligga utanför länsstyrelsens befogenhctssfär. I fråga om dessa uppgifter sortera exper­ terna i regel under något centralt ämbetsverk och utgöra dess länsorgan. Detta har icke oväsentligt bidragit till att de olika experternas ställning i länsförvaltningen fått en mycket skiftande utformning. Vissa av dem äro uteslutande länsstyrelsens tjänstemän, biträden eller direkt underordnade länsstyrelsen, andra i huvudsak fristående, andra åter direkt underordnade vederbörande centrala verk.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Såsom länsstyrelsens experter räknas — förutom vägdirektören — lantbruksdirektören, länsarkitekten, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp, överlantmätaren, förste provinsialläkaren, länsveterinären, sta­ tens fattigvårds- och barnavårdskonsulent, landsfogden, länsbrandinspektören, barnavårdsassistenten, förste bilinspektör och bilinspektör samt lappfogde. Mera tveksamt är, om fiskeriintendenterna skola anses som länsstyrelsens experter. Visst biträde lämnas också länsstyrelsen av veder­ börande folkskolinspektörer. Vidare nyttja länsstyrelserna som experter vissa icke-statliga befattningshavare såsom i elkraftsförsörjningsfrågor de elektriska länsföreningarnas konsulenter samt i vissa vägärenden och andra planärenden vederbörande landsantikvarie.

Förslag. Utredningen har föreslagit, att de uppgifter, som nu ankomma på de fri­ stående länsorganen länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd, länsvägnämnd och mödrahjälpsnämnd, skulle överflyttas på läns­ styrelsen, i vilken dessa nämnder skulle inordnas. Beträffande lantbruks­ nämnden skulle vissa andra åtgärder vidtagas. Såsom inledningsvis antytts skulle i samband med inordnandet av nämn­ derna lekmän knytas till länsstyrelserna som bisittare vid handläggningen av vissa ärenden. Vidare skulle länsstyrelsens experter ha skyldighet att i länsstyrelsen vara föredragande i vissa ärenden ävensom att också eljest närvara vid handläggningen av dem berörande ärenden. I promemorian förutsattes bl. a., att allenast mödrahjälpsnämnden in­ ordnas i länsstyrelsen. Vad utredningen förordat beträffande lantbruks­ nämnden föreslås skola gälla även för länsarbetsnämnd och länsbostads­ nämnd. Detta innebär bl. a., att landshövdingen obligatoriskt skall vara ordförande även i dessa nämnder med landssekreteraren och dennes er­ sättare som suppleant för landshövdingen i hans egenskap av ledamot. Skulle landshövdingarna icke anses obligatoriskt böra vara ordförande i nämnderna, bör vid inträffande vakanser på ordförandeposterna i nämnder­ na eftersträvas, att landshövdingen eller eventuellt landssekreteraren utses till ordförande. Även i nu avsedda fall bör — oavsett vem som är ordföran­ de — landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen utsedd befattningsha­ vare ha rätt och skyldighet att närvara vid nämndernas sammanträden. I fråga om länsnykterhetsnämnd och länsvägnämnd uttalas i promemo­ rian, att behovet av samordning är av något annan art än i fråga om de nyss berörda nämnderna. Några särskilda åtgärder synas här tills vidare icke erforderliga. Vad angår frågan om lekmannamedverkan har i promemorian anförts, att denna — i och med ställningstagandet till samordningsfrågan — icke är aktuell beträffande handläggning av ärenden rörande arbetsmarknaden, bostadspolitik samt väg- och trafikfrågor. Däremot bör sådan medverkan

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 13

föreskrivas i socialvårdsärenden, däri inbegripet mödrahjälpsärenden och ärenden rörande frihetsberövanden. Med hänsyn till lokaliseringsutredningens förslag har lekmannamedverkan beträffande bebyggelseplaneringen ansetts ej böra införas f. n. Beträffande experterna anföres i promemorian i huvudsak följande.

För att ytterligare stärka garantierna för samordning och samtidigt för­ enkla samarbetsformerna böra såväl experterna som chefstjänstemännen hos nämnderna ha skyldighet att närvara vid handläggning i länsstyrelsen av dem berörande ärenden. Vissa av experterna torde dessutom böra åläggas föredragningsskyldighet i enlighet med vad utredningen förordat. Utredningens förslag beträffande socialkonsulenterna förfaller i och med att länsnykterhetsnämnden icke skall inordnas i länsstyrelsen. I övrigt torde utredningens förslag beträffande experterna, vilket förslag bygger på att varje länsstyrelse äger bestämma i vilken utsträckning experterna skola vara föredragande, böra genomföras, möjligen med den modifikationen be­ träffande lappfogdarna, att de icke formligen bli befattningshavare i läns­ styrelsen. Vägdirektörens skyldighet att vara föredragande bör komplette­ ras med skyldighet för honom att även eljest vara närvarande vid handlägg­ ning av honom berörande ärenden med rätt och plikt att i förekommande fall anmäla avvikande mening. Föredragningsskyldighet samt skyldighet att på sätt nu sagts även eljest deltaga i handläggningen torde böra åläggas länsarkitekt och eventuellt biträdande länsarkitekt, länsveterinär, förste provinsialläkare, distriktsingenjör för vattenförsörjning och avlopp, lapp­ fogde, länsbrandinspektör, länsskogsbrandinspektör, landsfogde, biträdande landsfogde, fattigvårds- och barnavårdskonsulent samt barnavårdsassistent. Slutligt ståndpunktstagande till frågan om distriktsingenjörens samt lands­ fogdens och biträdande landsfogdens ställning och utformningen av deras föredragning kan emellertid måhända uppskjutas till i samband med pröv­ ningen av vatten- och avloppssakkunnigas resp. polisutredningens förslag. Väl icke föredragningsskyldighet, men däremot skyldighet att på förut angivet sätt eljest deltaga i handläggningen av vissa ärenden, bör vidare åligga överlantmätaren, lantbruksdirektören, länsarbetsdirektören och läns­ bostadsdirektören samt eventuellt den som i vederbörlig ordning av resp. myndighet i dessas ställe utses att representera myndigheten.

Vid genomförandet av de angivna förslagen skulle länsstyrelserna beredas tillfälle att i mån av behov utveckla och effektivisera länsrådsinstitutionen. Någon anledning att lagfästa eller närmare reglera länsrådsinstitutionen finnes icke.

Yttranden. Flertalet hörda myndigheter ha i huvudsak ej något att erinra mot de i promemorian framförda förslagen. Det framhålles emellertid i åtskilliga ytt­ randen, att landshövdingarna ej obligatoriskt böra vara ordförande i lant­ bruks-, länsarbets- och länsbostadsnämnderna. I stället bör frågan härom avgöras från fall till fall. En del länsstyrelser anse det ej nödvändigt eller lämpligt föreskriva, att landssekreterare eller annan länsstyrelsetjänsteman skall vara skyldig närvara i nämnderna. Skyldigheten för nämndernas

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

chefstjänstemän och experterna att närvara i länsstyrelsen anses av några remissmyndigheter böra inträda först när länsstyrelsen anser deras när­ varo påkallad. I tre yttranden uttalas farhågor för att experterna icke skulle medhinna sina egentliga uppgifter, därest de ålades föredragningsskyldighet i länsstyrelsen. Ett par myndigheter framhålla önskvärdheten av att syste­ met med länsråd regleras författningsmässigt.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är länsförvaltningen splitt­ rad på ett flertal från varandra fristående länsorgan. Anledningen härtill torde främst vara, att behandlingen av de frågor, som tillagts de särskilda länsorganen, krävt speciell sakkunskap samt medverkan av lekmän, krav, som länsstyrelserna med nuvarande organisation icke ansetts kunna till­ godose. Dessa nya organ ha kunnat koncentrera sig på sina specialuppgifter på ett sätt, som utan tvivel varit till stort gagn, men samtidigt ha olägen­ heterna av splittringen varit avsevärda icke minst för allmänheten, som ofta måste i samma ärende vända sig till ett flertal länsorgan. Framförallt ha de framträtt på samhällsplaneringens, byggnadsväsendets och social­ vårdens områden. Vid t. ex. bebyggelseplanering fordras deltagande av — förutom länssty­ relse och merendels lantbruksnämnd — länsarkitekt, överlantmätare, väg­ direktör, distriktsingenjör för vatten och avlopp, landsantikvarie m. fl. Som remissmyndigheter eller självständigt beslutande organ deltaga i byggnads­ frågor jämte länsstyrelsen och övriga nyssnämnda myndigheter länsarbets­ nämnd, länsbostadsnämnd, yrkesinspektör och andra. Inspektioner på so­ cialvårdens och närliggande arbetsfält förrättas såväl av länsstyrelsens tjänstemän som av fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt tjänste­ läkare. Vad jag nu anfört torde vara tillräckligt för att belysa det starka behovet av en samordning de olika myndigheterna emellan. Regler och fastställda former för detta samarbete saknas i stort sett. För att i någon mån råda bot på bristen härutinnan har inom flertalet län ett formlöst samarbete kommit till stånd genom de s. k. länsråden. Vidare har man sökt främja samordningen genom att i största möjliga utsträckning förordna lands­ hövdingarna såsom ordförande i länsnämnderna. De i promemorian framförda förslagen i förevarande hänseenden inne­ bära följande. Man förutsätter, att mödrahjälpsnämnden skall inlemmas i länsstyrelsen. I länsarbets-, länsbostads- och lantbruksnämnd skall lands­ hövdingen vara självskriven ledamot och ordförande. Såsom personlig supp­ leant för honom i hans egenskap av ledamot föreslås landssekreteraren skola fungera. Därest landshövdingen icke anses skola obligatoriskt vara ordförande, förordas alternativt, att man vid uppkommande vakanser efter­ strävar, att han utses till ordförande. Vidare föreslås, att — oavsett vem

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 15

som är ordförande — landssekreteraren eller annan länsstyrelsetjänsteman skall ha rätt och skyldighet att närvara vid nämndernas sammanträden. Å andra sidan skola chefstjänstemännen hos länsnämnderna ävensom läns­ styrelseexperterna ha rätt och skyldighet att närvara vid handläggningen inom länsstyrelserna av dem berörande ärenden. Slutligen förutsättes, att länsstyrelsen skall kunna ålägga experterna viss föredragningsskyldighet vid länsstyrelsen. Skyldighet skall åvila expert och chefstjänsteman, antingen han är föredragande eller ej, att vid avvikande mening avgiva reservation. Spörsmålet om medverkan av lekmän i länsstyrelsen i socialvårdsfrågor har behandlats av alkoholistvårdsutredningen, 1948 års lösdriveriutredning och socialvårdskommittén, till vilkas förslag i detta avseende slutlig ställ­ ning ännu icke tagits. Under hand har jag inhämtat, att motsvarande frågor äro föremål för överväganden inom barnavårdsutredningen och 1947 års psykopatvårdsutredning. Vidare torde frågan om administrativa frihetsberövanden över huvud taget komma att bliva föremål för närmare övervägan­ den. Med hänsyn till nu angivna förhållanden finner jag mig icke kunna f. n. taga slutlig ställning till förslaget om lekmannamedverkan i läns­ styrelserna. Härav följer, att jag ej nu kan förorda, att mödrahjälpsnämnderna inordnas i länsstyrelserna. Den under rådande förhållanden lämpligaste vägen till samordning inom länsförvaltningen anser jag vara att skapa bättre förutsättningar för en intensivare samverkan på tjänstemannaplanet. Vidare finner jag naturligt att landshövdingarna skola vara ordförande i länsnämnderna. Denna ord­ ning torde emellertid icke böra göras obligatorisk. Vad i promemorian i övrigt föreslagits beträffande samordningen föranleder ej någon erinran från min sida. Jag förutsätter emellertid, att de erforderliga administra­ tiva föreskrifterna komma att utformas på sådant sätt, att experternas fält­ arbete ej hindras.

Länsstyrelsernas inre organisation.

Nuvarande förhållanden. Länsstyrelsens inre organisation har senast blivit föremål för översyn år 1937. Därvid företogs emellertid i princip icke någon ändring av organi­ sationstypen, vilken bestått alltsedan länsstyrelsernas tillkomst på 1600talet. I några hänseenden har under 1940-talet avsteg gjorts från den tra­ ditionella organisationen. Enligt gällande ordning är länsstyrelsen uppdelad i två huvudavdelningar, landskansli och landskontor. Landshövdingen — eller vid förfall för honom •— avdelningschef äger ensam beslutanderätt i ärenden, som föredragas inför honom. Länsstyrelsen kan uppdraga beslutanderätten åt avdelnings­ chef beträffande ärenden, vilka äro av den art att de icke skäligen böra kräva deltagande av landshövdingen. Föredragande äger ensam meddela

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

beslut dels i ärenden av expeditionell natur och dels i vissa av länsstyrelsen särskilt bestämda ärenden, som eljest äro av den art, att i avgörandet icke skäligen bör krävas deltagande av mera än en person. För landskansliet är landssekreteraren chef och tillika den främste av föredragandena. Under honom finnas som föredragande en eller flera länsassessorer samt länsnotarier av olika grader (länsnotarie av 1 :a klass, av 2:a klass och icke-ordinarie länsnotarie). I viss begränsad omfattning kan länsstyrelsen också anförtro föredragning åt landskanslister. Länsassessorerna och det övervägande flertalet länsnotarier äro jurister. Sedan år 1944 är på landskansliet inrättad en försvarsavdelning för handläggning av civil­ försvars- och därmed sammanhängande ärenden. Chef för denna avdelning och föredragande är civilförsvarsdirektören. Slutligen är chefen för vägförvaltningen i länet, vägdirektören, föredragande i länsstyrelsen i flertalet vägärenden. Närmast under föredragandena finnas landskanslister. De ordinarie landskanslisterna äro i regel föreståndare för de arbetsdetaljer, i vilka landskanslierna skola vara indelade. Dessa arbetsdetaljer skola vara upp­ byggda kring ett eller flera diarier. Under detaljföreståndaren sortera för utförande av olika slag av arbete å detaljen övriga biträden i olika grader, icke-ordinarie landskanslister, kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden, kontorsbiträden samt biträden för skriv- och kontorsgöromål. Landskontorets chef och främste föredragande är landskamreraren, som även är ordförande i länsprövningsnämnden och länets fastighetsprövningsnämnd. Under landskamreraren finnas likaledes ett antal föredragande i olika grader. Landskamreraren torde i flertalet län som föredragande handlägga i huvudsak endast personalärenden samt remisser rörande vissa betänkanden. Emellertid är landskontoret i mera utpräglad grad än landskansliet upp­ delat på avdelningar. Främst kommer härvid i betraktande taxeringsavdelningen under taxeringsintendenten. Denne är underställd landskamrera­ ren såsom personalchef men icke med avseende på sina arbetsuppgifter eller taxeringsarbetets ordnande. På taxeringsavdelningen tjänstgöra taxeringsrevisor, taxeringsinspektörer och taxeringsassistenter såsom föredra­ gande samt biträden åt taxeringsintendenten ävensom kontrollanter, landskontorister och biträdespersonal. Vidare är på landskontoret organiserad en särskild avdelning för hand­ läggning av folkbokförings- och uppbördsärenden. Föredragande i dessa ärenden skall vara en länsassessor, som närmast under landskamreraren är chef för avdelningen. Avdelningen är uppdelad i en folkbokförings- och en uppbördsdetalj. På vardera detaljen finnas landskontorister, varav en föreståndare, samt biträdespersonal. Som en särskild avdelning fungerar även anordnings- och bokföringsväsendet under länsbokhållaren av 1 :a klass som föredragande och chef

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 17

närmast under landskamreraren. Där tjänstgöra vidare en eller flera länsbokhållare som föredragande samt landskontorister och biträdespersonal. Landskontorets övriga befattningshavare bilda en allmän avdelning, till vilken i regel höra en länsassessor och stundom någon länsbokhållare som föredragande samt en eller flera landskontorister och biträdespersonal. Vid förfall för landskamreraren träder någon av länsassessorerna i den­ nes ställe. Taxeringsintendenten fungerar i regel icke som landskamrerarens ersättare. Landskontoret är liksom landskansliet uppdelat i arbetsdetaljer, var och en under ledning av en ordinarie landskontorist. Uppdelningen i arbets­ detaljer ansluter sig till landskontorets indelning i avdelningar. Ansvällningen av arbetsuppgifterna och ökningen av personalen ha med­ fört växande svårigheter för länsstyrelsens ledning att samordna arbetet och bevara kontinuiteten. Landshövdingen är den ende, på vilken såväl ansvaret för samordningen som de formella befogenheterna att övervaka densamma vilar. Den överblick över och ledning av länsstyrelsens dagliga verksamhet i alla detaljer, som landshövdingen tidigare kunde ha, är icke längre möjlig. Även avdelningscheferna kunna till följd av sin föredragningsskyldighet och sin personalchefsuppgift endast i ganska begränsad omfattning hålla en samlad överblick över hela verksamheten. Arbetsuppgifterna äro fördelade mellan de olika befattningshavarna icke med hänsyn till ärendenas inre samhörighet utan efter deras svårighets­ grad. Detta är en följd av att hittills företagna organisationsförändringar till yttersta syfte haft att avlasta vissa uppgifter från avdelningscheferna. Be­ hovet av samordning har därvid först i andra hand kunnat tillgodoses. Systemet med arbetsdetaljer medför väl vissa möjligheter till koncen­ trering och differentiering av arbetsuppgifterna på landskanslist- och lands­ kontorist- samt biträdesplanet. Men genom att var och en av arbetsdetaljer­ na endast i vissa fall underställts en enda föredragande, kan en enhetlig ledning ofta icke åstadkommas. Till belysning av svårigheterna härvidlag

FÖREDRAGANDE

ARBETS­ Försvars- Fasllg- Väg- Trafik- Sociala Allm. DETALJ ärenden hcts- ärenden ärendcn ärenden brev­ ärcnden ärenden

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1052. 1 samt. Nr 155.

18 Kungl. Maj ris proposition nr 155.

må å föregående sida upptagna schema över ärendenas fördelning på arbetsdetaljer och föredragande vid ett landskansli tjäna. Gällande organisationsform fyller ej heller de fordringar, som en aktiv förvaltningsverksainhet uppställer. Till följd härav ha åtskilliga uppgifter anförtrotts speciella länsorgan.

Förslag. Utredningen har sökt utforma en organisationstyp, som enligt dess me­ ning i olika avseenden bör bidraga till att avlägsna vissa med den nuvaran­ de organisationen sammanhängande olägenheter. Särskilt har eftersträvats att åstadkomma möjligheter för en ökad decentralisering av beslutanderät­ ten inom länsstyrelsen samt att stärka garantierna för samordning. Utredningen föreslår, att envar av länsstyrelsens huvudavdelningar, vilka anses böra bibehållas, skall indelas i ett antal sektioner. Efter vissa över­ väganden, för vilka närmare redogöres i betänkandet (s. 457 ff.), har utred­ ningen funnit, att länsstyrelserna med hänsyn till arbetsbelastningen kunna indelas i följande grupper.

L ä n

Grupp I Grupp III c. Grupp IV

Stockholms A. Jönköpings Uppsala Malmöhus Östergötlands Kalmar Kronobergs Göteborg o. Bohus Kristianstads Blekinge Värmlands Hallands D. Kopparbergs Västmanlands Grupp II Gävleborgs Södermanlands Skaraborgs1 Grupp V

Älvsborgs 3

Västernorrlands Gotlands Västerbottens Jämtlands Norrbottens 1 Ur landskontorssynpunkt äro länsstyrelserna i Skaraborgs och Örebro län att hän­ föra till grupp III C.

På flertalet landskanslier föreslås skola finnas fem sektioner, nämligen planeringssektionen för ärenden, som angå bebyggelseplaneringen, byggnadsväsendet, den bostadspolitiska verksamheten, vägväsendet samt tra­ fikväsendet m. in., arbetsmarknadssektionen för ärenden, som angå den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, socialsektionen för socialvårdsfrågor samt ärenden angående hälso- och sjukvård in. m., försvarssektionen för ärenden, som angå civilförsvaret och brandväsendet, samt allmänna sektio­ nen för övriga på landskansliet ankommande ärenden, exempelvis personal­ ärenden, överexekutorsgöromål ävensom ärenden angående allmän ordning och säkerhet samt polisväsendet m. in. Planeringssektionen tänkes bestå av tre i viss mån särskilda underavdelningar, en för bebyggelseplanering, byggnadsväsende, vägväsende m. in., en för den bostadspolitiska verksamheten samt en för trafikväsendet. På landskanslierna i Uppsala, Kronobergs, Ble­

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 19

kinge, Hallands och Västmanlands län föreslås socialseklionen och all­ männa sektionen skola sammanslås. Landskansliet i Gotlands län bör vara indelat i arbetsmarknadssektion, försvarssektion och en allmän sektion, omfattande de ärendegrupper, som i flertalet län höra under planeringssektionen, socialsektionen och allmänna sektionen. Landskontoren föreslås samtliga uppdelade på tre sektioner, nämligen taxeringssektionen för taxeringsfrågor, folkbokförings- och uppbördssektionen för ärenden, som höra till folkbokföringen och uppbördsväsendet, samt en allmänt ekonomisk sektion för övriga till landskontorets verksam­ hetsområde hörande ärenden. Som en underavdelning ingår i sistnämnda sektion anordnings- och bokföringsavdelningen. Länsstyrelsens huvudavdelningar, landskansli och landskontor, skola lik­ som nu lyda under landssekreteraren resp. landskamreraren. Avdelnings­ cheferna, som avses bli befriade från egen föredragningsskyldighet (utom i Gotlands län), föreslås skola i vidgad omfattning kunna i stället för lands­ hövdingen avgöra vissa ärenden samt efter landshövdingens bestämmande även leda länsstyrelsens allmänna verksamhet och på vissa områden över­ taga landshövdingens uppgifter härutinnan. För att de skola bli i stånd att svara för samordning och kontinuitet förordar utredningen, att de skola deltaga i handläggningen av alla ärenden, som avgöras av landshövdingen. Avdelningscheferna skola liksom nu vid förfall för landshövdingen var för sin avdelning träda i hans ställe. Varje sektion skall stå under ledning av en sektionschef, som inom sek­ tionen dels bör ha beslutanderätt i åtskilliga löpande ärenden, dels skall vara den främste föredraganden och dels utöva den omedelbara ledningen av det dagliga arbetet. Sektionschefen skall med uppmärksamhet följa utvecklingen inom sektionens verksamhetsområde samt tillse, att av för­ hållandena påkallade åtgärder vidtagas. Behov föreligger av att vid länssty­ relserna kunna företaga ytterligare decentralisering av såväl beslutanderätt som vissa andra funktioner utöver den decentralisering, som normalt bör ske till sektionscheferna. Utredningen har anfört, att landssekreterarens expeditionschef sgranskning i alla ärenden, vilka avgöras av landshövding­ en, skall kunna fördelas mellan landssekreteraren och annan kvalificerad befattningshavare. En sådan decentralisering är en av de viktigaste förut­ sättningarna för att avdelningschefen skall kunna fylla sina uppgifter be­ träffande särskilt samordningen. Vid länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län har man provisoriskt löst denna fråga och sökt att tillgodose behovet av eu expeditionschefsgranskning genom att en biträdande landssekreterare förordnats att efter länsstyrelsens bestämmande handlägga vissa på landssekreteraren eljest ankommande ärenden. Genom alt landssekreterarna avses skola i vidgad omfattning få övertaga vissa av landshövdingens uppgifter torde landssekreterarna i stor utsträck­

20 Kungl. Mnj.ts proposition nr 155.

ning få leda eller eljest deltaga i sammanträden av olika slag. Till följd härav måste finnas någon annan befattningshavare, som vid alla sådana tillfällen kan övertaga landssekreterarens uppgifter med avseende på det löpande arbetet, åtminstone såvitt angår ärenden som ej tåla uppskov. Vi­ dare måste lättnad kunna beredas avdelningschefen för att han skall kunna ägna sig åt större frågor eller uppgifter av samordnande natur, vilka icke lämpligen kunna läggas på annan befattningshavare. De uppgifter, om vilka nu är fråga, böra i första hand läggas på chefen för landskansliets allmänna sektion. Chefen för denna sektion torde i allmänhet stå närmast till att vid förfall för landssekreteraren tjänstgöra som vikarie för denne. Under denne sektionschefs omedelbara ledning står ett mera differentierat och till arbetsmängden större verksamhetsfält än vad åtminstone till en början kan beräknas bli förhållandet på någon annan sektion på landskansliet med undantag för planeringssektionen, där emellertid i stor utsträck­ ning i första hand specialföredragande svara för delar av sektionens ämnes­ områden (vägdirektör, trafikföredragande). Den underlydande personalen skall fördelas av länsstyrelsen på de olika sektionerna, varvid en viss rörlighet förutsättes skola finnas dels för att möta tillfälliga ökningar i arbetet på någon sektion och dels för att möj­ liggöra en allsidig utbildning. Som ett led i strävandena att decentralisera vissa uppgifter inom läns­ styrelserna avser utredningen vidare att föredragningsuppgifter skola till­ delas sådana landskanslister och landskontorister, som kunna anses lämp­ liga härför. Om den huvudsakliga handläggningen av rutinärenden skulle ankomma på juristföredragande, skulle detta innebära användande av över­ kvalificerad arbetskraft. Landskanslisternas och landskontoristernas upp­ gifter som arbetsledare böra alltjämt kvarstå. Tillsynen över biträdespersonalen för en hel sektion torde emellertid i fortsättningen böra åvila alle­ nast en dylik befattningshavare. Härigenom kommer dessa befattningshava­ res ansvar att öka. Utredningen upplyser, att det förordade systemet med sektionsindelning sedan 1949 försöksvis tillämpats vid länsstyrelserna i Kronobergs, Malmö­ hus, Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands län. Promemorian. De ändringar i den av länsstyrelseutredningen föreslagna sektionsindelningen, som betingas av begränsningen av förändringarna i den yttre organisationen, äro i första hand, att arbetsinarknadssektionen utgår och att den särskilda bostadspolitiska avdelningen inom planerings­ sektionen försvinner. Sistnämnda sektion skulle därefter omfatta en be­ byggelseplanerings- och vägdetalj och en trafikdetalj. Sektionen torde fort­ farande bli tillräckligt stor för att böra bibehållas. Eventuella framtida arbetsuppgifter ifråga om näringslivets lokalisering torde vidare få förut­ sättas tillkomma en planeringssektion. Därutöver minskas socialsektionens arbetsuppgifter genom att den allmänna tillsynen av nykterhetsvården och

Kiingl. Maj.ts proposition nr 155. 21

vad därmed sammanhänger bortfaller. Allmänna sektionen och försvarssektionen undergå inga förändringar av betydelse. Vad sålunda anförts föranleder i första hand den slutsatsen, att ut­ redningens förslag till sektionsindelning av landskanslierna skulle kunna bibehållas oförändrat med undantag av allenast arbetsmarknadssektionen och bostadsdetaljen. Den reduktion av personalplanen, som till följd av inskränkningen i arbetsuppgifterna i förhållande till utredningens förslag måste företagas, medför emellertid, att personaldispositionen vid åtskilliga landskanslier vid oförändrad sektionsindelning helt skulle förlora den erforderliga smidig­ heten. Under sådana förhållanden torde det bli nödvändigt att vid flertalet landskanslier minska antalet sektioner. Den minsta av sektionerna är social­ sektionen och det torde därför vara lämpligt att sammanslå denna med sek­ tionen för allmänna ärenden. Förutsättningar att bilda en särskild social­ sektion föreligga emellertid vid landskanslierna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Med hänsyn till de tämligen likartade förhållandena inom de två nordligaste länen och de sociala problemens stora betydelse därstädes, föreligga starka skäl för att även i Västerbottens län organisera en särskild socialsektion. Med stöd av det anförda och under hänvisning i övrigt till utredningen förordas i promemorian en indelning av landskanslierna i följande sektioner, nämligen 1. i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorr­ lands, Västerbottens och Norrbottens län en allmän sektion, en planeringssektion, en socialsektion och en försvar ssektion; 2. i Gotlands län en allmän sektion och en försvarssektion; samt 3. i övriga län en sektion för allmänna ärenden och sociala ärenden, en planeringssektion och en försvarssektion.

Förändringarna beträffande landskontoren i förhållande till utredningens förslag äro förhållandevis obetydliga. Någon anledning att ändra den före­ slagna sektionsindelningen föreligger ej. Landskontoren i samtliga län skulle alltså indelas i en allmänt ekonomisk sektion, en taxeringssektion samt en folkbokförings- och uppbördssektion. I fråga om personalorganisationen bygger promemorian i huvudsak på utredningens förslag. I promemorian anföres bl. a. följande. Vad först angår landskanslierna överflyttas vid envar av de länsstyrelser, som tillhöra grupperna I, II och III, eller tillhopa 18 länsstyrelser, en befatt­ ning som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång från landskansliet till landskontoret. Samtidigt beräknas den lägre biträdespersonalen böra utökas med vissa befattningshavare i reglerad befordringsgång, i första hand som ersättning för indragna tjänster i högre lönegrader. Vidare hör landshöv­ dingens handsekreterare vid envar av 19 länsstyrelser redovisas som ge­ mensam för landskansli och landskontor och de för biträde åt landsfog­

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

darna avsedda befattningarna som kanslibiträde upptagas i landskansliets allmänna personalplan. De nuvarande befattningarna som biträdande landssekreterare i lönegrad Cg 33 (en i Stockholms och en i Malmöhus län) och som länsassessor i lönegrad Ca 30 indragas. I stället tillkomma befattningar som sektionschef, nämligen 23 befattningar som förste länsassessor och 30 befattningar som länsassessor i lönegrad Ca 31. I ettvart av Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län tillkommer vidare en befattning som förste länsnotarie. Totalt innebär det reviderade förslaget till personalplaner för landskanslierna i fråga om personal över lönegrad Ca 8 eu minskning i förhållande till nuvarande organisation med 3 befattningar. Vad härefter angår landskontoret böra taxeringsintendenterna och samt­ liga länsassessorer utom fyra övergå till att bli sektionschefer. Vidare böra fem befattningar som biträdande taxeringsintendent inrättas, vilka böra vara extra ordinarie med hänsyn till att behovet av tjänsterna är av stadig­ varande natur. Detta förslag har icke direkt samband med sektionsindelningen utan avser att stärka taxeringsorganisationen. Av utredningen föreslagen omvandling av befattningarna som taxeringskontrollant till landskontoristtjänster torde böra genomföras.

Den närmare innebörden av förslagen rörande personalförändringarna framgår av de till denna proposition fogade bilagorna 1 —4.

Yttranden.

Vad först angår grupperingen av länsstyrelserna efter arbetsbelastning har denna lämnats utan erinran av samtliga länsstyrelser utom av länsstyrelsen i Västmanlands län. Denna länsstyrelse anser, att den bör hänföras till gruppen III C i stället för III D. I fråga om den inre organisationen ha länsstyrelserna i de län, som försöksvis tillämpat sektionsindelningen, uttalat att detta system visat sig betydligt överlägset den nu gällande organisationsformen och med­ fört betydande fördelar i fråga om arbetsresultaten. Länsstyrelsen i Krono­ bergs län anför, att det varit särskilt värdefullt att ha kunnat utnyttja fördelarna hos denna organisation under ett skede, som kännetecknas av stark ansvällning av landskansliets arbetsuppgifter med åtföljande ökning av väl den lägre men ej den högre kvalificerade personalen. Härigenom ha de problem, som i samband med sistnämnda förhållande uppstått, på ett bättre sätt kunnat bemästras. Statskontoret anser för sin del att de föreslagna socialsektionerna böra slopas och ingå i de allmänna sektionerna. Ämbetsverket ifrågasätter även, huruvida i vart fall vid de mindre länsstyrelserna en särskild planeringssektion påfordras. Socialstyrelsen å sin sida yrkar, att — med undantag för Gotlands län — en särskild socialsektion inrättas vid alla länsstyrelser med hänsyn till be­ folkningsutvecklingen, de familjesociala förändringarna samt den intensi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 23

fiering av socialvården, som följer av kommunindelningsreformen. Till detta yrkande ansluta sig länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. Läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår, att taxeringsavdelningarna i de fem största länen med hänsyn till sin storlek uppdelas på två sektioner. Vad angår personalorganisationen framhåller socialstyrel­ sen, att en kraftig personell förstärkning för handläggningen av socialfrågor är oundgängligen nödvändig. Till socialsektionerna böra såsom kvalificerade befattningshavare knytas en sektionschef, en socialkonsulent och en barnavårdsassistent samt ytterligare en tjänsteman, som erfordras efter genomfö­ randet av förslaget om socialhjälp. Statskontoret anser, att det bör undersökas, om ej antalet förste länsnotariebefattningar kan nedbringas och ersättas med länsnotarietjänster. Statens organisationsnämnd anser sig icke böra ingå på en detaljbe­ dömning av den föreslagna personalorganisationen i avvaktan på resultaten av nämndens bedrivna organisationsundersökningar vid länsstyrelserna. Flertalet länsstyrelser ha hemställt om viss arbetskraftsförstärkning. I fråga om den kvalificerade personalen på landskanslierna har länssty­ relsen i Gotlands län ansett, att landssekreteraren ej samtidigt borde vara chef för allmänna sektionen utan att denna borde tilldelas en särskild sektionschef. Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län hemställa, att antalet icke-ordinarie länsnotarier ej minskas, Malmöhus, Hallands och Gävleborgs län, såvitt avser en av de två för dessa län till indragning förordade tjänsterna. Länsstyrelsen i Västernorrlands län begär inrättande av en ny länsnotarietjänst. Härjämte yrka länsstyrel­ serna i Skaraborgs, Värmlands och Jämtlands län, att de måtte för den av dem föreslagna socialsektionen tilldelas vardera en tjänst som sektionschef. Vidare föreslår länsstyrelsen i Stockholms län utbyte av den föreslagna tjänsten som förste länsnotarie i Ca 29 på allmänna sektionen mot en länsassessorstjänst. Slutligen yrkar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län inrättande av en tjänst som assistent i Ca 27 på försvarssektionen. Beträffande övrig personal inom landskanslierna — såvitt angår sådan som uppföres på personalförteckningen — föreslås, att följande tjänster upptagas utöver vad som förordats enligt promemorian, nämligen 3 förste landskanslister i Ca 24, 2 landskanslister i Ca 21, 6 landskanslister i reg­ lerad befordringsgång, 1 kontorsskrivare i Ca 19, 1 kansliskrivare i Ca 15, 5 kontorister i Ca 13 och 4 kanslibiträden i Ca 11 ävensom utbyte av 2 kontorsbiträdestjänster mot kanslibiträdestjänster. I avseende på personalen på landskontoren föreslå länsstyrelserna i Öster­ götlands, Kalmar, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län förstärkning av taxeringsavdelningen med 1 biträdande taxeringsintendent. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att dess taxeringsavdelning

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

bör tillföras 2 i stället för — såsom föreslagits — 1 sådan tjänst. Vidare hemställa länsstyrelsen i Älvsborgs län om en ny länsassessorstjänst och länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län om vardera en ytterligare tjänst som länsbokhållare. Länsstyrelsen i Kronobergs län före­ slår vidare, att den nuvarande befattningen som kontrollant ersättes med en taxeringsassistenttjänst, och länsstyrelsen i Norrbottens län hemställer, att ytterligare 1 taxeringsinspektörs- och 1 taxeringsassistenttjänst tillföras taxeringsavdelningen i länet. Slutligen yrkas förstärkning på en taxeringsavdelning med 1 landskontorist.

Departementschefen.

Länsstyi’elsens organisationsform har tillkommit och avpassats efter arbetsuppgifter, som varken till sin innebörd eller omfattning äro jämför­ bara med de nuvarande. Organisationen är icke heller konstruerad med tillräcklig hänsyn till behovet av att på länsstyrelsen kunna lägga nya arbetsuppgifter. I likhet med vad som förutsatts i utredningen och promemorian anser jag lämpligt, att den nuvarande indelningen av länsstyrelsen i två huvud­ avdelningar, landskontor och landskansli, bibehålies. Länsstyrelsens arbets­ uppgifter låta sig nämligen naturligt indelas i å ena sidan sådana som höra till kameral- och skatteväsendet samt å andra sidan övriga ärenden. Läns­ styrelsens uppgifter äro numera så omfattande, att den inre organisationen måste rationaliseras om de tidigare antydda olägenheterna skola kunna eli­ mineras. Detta torde kunna vinnas genom tillämpning i viss omfattning av den inom de centrala ämbetsverken hävdvunna byråorganisationen. I någon utsträckning har så redan skett, främst beträffande landskontoren. Ett dylikt system skulle öppna möjligheter för såväl landshövdingen som avdelningscheferna att i ökad omfattning delegera göromål av mindre vikt till underlydande befattningshavare. Särskilt är det önskvärt, att avdel­ ningscheferna, och då främst landssekreterarna, befrias från den egna före­ dragningen, som särskilt för landssekreterarna är synnerligen betungande. Detta är en förutsättning för att avdelningscheferna skola kunna fullgöra de av utredningen berörda expeditionschefsuppgifterna. Därigenom få av­ delningscheferna även större möjligheter att ägna sig åt betydelsefullare frågor, särskilt initiativärenden, och att mera effektivt leda verksamheten inom vederbörande avdelning. En förutsättning härför är emellertid, att arbetsuppgifterna inom vardera huvudavdelningen allt efter sin art sam­ manföras inom mindre enheter, var och en under ledning av en kvalificerad chef. En sådan uppdelning på smärre enheter, samordnade under avdel­ ningschefen, skulle främja kontinuitet och enhetlighet samt tillgodose tidens krav på en aktiv förvaltningsverksamhet. Byråsystemet lämnar även större utrymme än nuvarande ordning för den personalledande verksamhet, som är en förutsättning för att en rationell fördelning av arbetsuppgifterna

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 25

efter svårighetsgrad skall kunna ske utan att enhetligheten eftersättes. Härigenom kan behovet av kvalificerad personal begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt. Även i övrigl skulle man ernå en smidigare personalorganisation. Slutligen skulle byråsystemet medföra, att vid behov ytterligare verksamhetsgrenar kunna läggas på länsstyrelsen genom inrät­ tande av nya sektioner utan att organisationsformen därvid behöver rubbas. De fördelar, som stå att vinna genom en utbyggnad av byråsystemet inom länsstyrelserna, äro sålunda påtagliga. Jag anser det därför välbe­ tänkt att nu genomföra en sådan organisation, här dock i bemärkelsen sektionsorganisation. Av utredningen och i promemorian framlagda för­ slag finner jag ändamålsenliga och anser, att de i stort sett kunna accep­ teras. Denna uppfattning bestyrkes av de goda erfarenheter, som vunnits vid den inom fem länsstyrelser pågående försöksverksamheten. Grundläggande för den närmare utformningen av den inre organisatio­ nen är de olika länsstyrelsernas arbetsmängd på skilda områden. Den av utredningen ur denna synpunkt gjorda grupperingen av länsstyrelserna anser jag mig kunna godtaga med allenast den ändringen, att länsstyrelsen i Västmanlands län uppflyttas från grupp IV till grupp III D. Promemorians förslag innebära bl. a., att det inom landskanslierna vid länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län skall finnas en allmän sektion, en planeringssektion, en socialsektion och en försvarssektion. För övriga länsstyrelser föreslås, att socialsektionen sammanföres med den all­ männa sektionen. I fråga om Gotlands län skola till allmänna sektionen hänföras jämväl planeringsärendena. Slopandet av socialsektionen vid vissa länsstyrelser har i åtskilliga remissvar föranlett invändningar. Jag inser väl önskvärdheten av att man vid samtliga länsstyrelser kunde bereda de sociala ärendena den särställning, som tillvaron av en särskild socialsektion innebär. Vid åtskilliga länsstyrelser ha emellertid socialärendena åtmin­ stone icke f. n. en sådan omfattning, att de kunna utgöra underlag för en särskild sektion. Med hänsyn härtill samt till det av utredningen berörda kravet på elasticitet i personalorganisationen anser jag mig icke kunna biträda remissmyndigheternas önskemål i detta avseende. Promemorians förslag rörande indelning i sektioner föranleder i övrigt ej annan erinran än att landskansliet vid länsstyrelsen i Gotlands län av skäl, till vilka jag i det följande återkommer, bör organiseras som en sektion. Den av mig förordade nya organisationsformen för länsstyrelserna, vilken för en medelstor länsstyrelse torde illustreras av Bilaga 5 till denna pro­ position, kräver en översyn av personalorganisationen. Man har då att utgå från att —- bortsett från tillgodoseendet av vissa ackumulerade personalbe­ hov, främst på taxeringssektionen — länsstyrelsernas nuvarande arbetsupp­ gifter skola kunna fullgöras med i allmänhet oförändrat personalantal. Det blir i stort sett endast fråga om eu omfördelning av arbetsuppgifterna i

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

samband med den inre decentraliseringen. Cheferna för sektionerna komma att erhålla mera krävande och ansvarsfulla arbetsuppgifter än de nuva­ rande länsassessorerna. Sektionscheferna skola nämligen svara för vissa uppgifter, som nu fullgöras av avdelningscheferna, och besluta i ärenden, som av underordnade föredragas för dem. Sektionschefen bör själv före­ draga viktigare frågor samt, när det erfordras, närvara vid underordnades föredragning inför avdelningschef eller landshövding. Såvitt angår landskansliet måste särskilda krav ställas på chefen för dess allmänna sektion. Denne sektionschef kommer nämligen att få ansvaret för ett mera mång­ skiftande och till arbetsmängden större verksamhetsområde än vad fallet är beträffande övriga sektionschefer. Genom att landssekreteraren i större om­ fattning än nu skall övertaga vissa av landshövdingens uppgifter och där­ för torde komma att få ägna mera tid åt den yttre verksamheten, uppstår ett ökat behov av ersättare för honom. Denna uppgift bör lämpligen anför­ tros nyssnämnda sektionschef. Åtminstone vid de större länsstyrelserna torde denna uppgift komma att få en sådan omfattning, att behov av sär­ skild ersättare även för sektionschefen kommer att föreligga. Med hänsyn härtill och för att i någon mån tillmötesgå yrkandena om tillräckligt kvalificerad personal för handläggning av socialärendena föreslår jag, att vid envar av länsstyrelserna tillhörande grupperna I och III A skall under sektionschefen inrättas en något mera kvalificerad tjänst än den nuva­ rande förste länsnotarietjänsten. De möjligheter att företaga ytterligare decentralisering utan att efter­ sätta kravet på säkerhet, som det nya systemet medgiver, böra även ut­ nyttjas så, att därför lämpade landskanslister och landskontorister an­ förtros att föredraga mera rutinmässiga ärenden. Härigenom vinner man bl. a., att det nuvarande systemet med s. k. enmansärenden bättre kan anpassas efter kravet på säkerhet. Erfarenheterna ha tillika visat, att vissa av de nuvarande arbetsdetaljerna äro för små för att medgiva en tillräckligt smidig disposition av personalen. Jag ansluter mig därför till förslaget, att den omedelbara ledningen av biträdespersonalens arbete inom varje sektion i princip skall åvila en landskanslist resp. landskontorist såsom arbets­ ledare. I fråga om personalbehovet vill jag erinra, att länsstyrelserna under en lång följd av år praktiskt taget icke erhållit någon förstärkning av den kvalificerade personalen, oaktat arbetsuppgifterna under denna tid ökat avsevärt. Jag bortser därvid från förändringarna i samband med omorga­ nisationen av bl. a. folkbokföringen och uppbörden. Detta har medfört, att det f. n. föreligger ett uppdämt behov av sådan personal. Mest fram­ trädande är detta inom taxeringssektionen. Arbetsmaterialet har under senare år kraftigt stegrats genom att antalet skattskyldiga väsentligt ökats. Sålunda uppgick antalet självdeklarationer i länen år 1940 till 2 443 321, medan motsvarande siffra år 1950 var 3 467 385. Under senare tid ha

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 27

vidare åtskilliga åtgärder på skatteväsendets område beslutats, vilka in­ verka på taxeringssektionernas arbetsbörda. Källskattesystemet har med­ fört en icke obetydlig kontrollverksamhet även inom taxeringssektionen. Genom lagstiftningen om beskattning av realisationsvinst och ackumulerad inkomst, av familjebolag, försäkringsbolag, av försäkringstagare och folk­ pensionärer samt angående utskiftningsskatt, bolagsfusioner och avsätt­ ning till pensionsstiftelse ha nya eller ökade arbetsuppgifter tillförts sek­ tionerna. Samma är förhållandet med tillämpningen av avtal med främ­ mande stater till förhindrande av dubbelbeskattning. Även lagstiftningen om taxering av jordbrukare efter bokföringsmässiga grunder kommer att förorsaka taxeringssektionerna mycket merarbete. Någon mot dessa upp­ gifter av mera stadigvarande natur svarande personalförstärkning har icke kommit taxeringssektionerna till del. En följd härav har blivit, att den tillgängliga arbetskraften måst inriktas väsentligen på behandlingen av besvärsmål, medan bokgranskning och efterprövning av taxeringsmaterialet över huvud måst eftersättas. En avsevärd förstärkning av persona­ len är därför nödvändig för att taxeringssektionerna skola kunna bemästra sina arbetsuppgifter. Jag föreslår med hänsyn härtill, att en biträdande taxeringsintendenttjänst inrättas vid envar av länsstyrelserna, tillhörande grupperna I—III B, dock att vid länsstyrelserna i Malmöhus samt Göte­ borgs och Bohus län inrättas två sådana tjänster. Det ytterligare behovet av biträdande taxeringsintendenter torde liksom nu böra tillgodoses ge­ nom tidsbegränsade förordnanden. Vidare bör antalet taxeringsinspektörer i 27 lönegraden ökas med 12 och de i 24 lönegraden med 14. Härjämte böra ytterligare tjänster som taxeringsassistent i reglerad befordringsgång inrättas till ett antal av 26. Emellertid torde denna personalförstärkning icke förslå för bestridande även av de arbetsuppgifter av mera tillfällig karaktär, som bli eu följd av vissa redan beslutade eller föreslagna åtgär­ der. Jag tänker då särskilt på investeringsskatten, de nya bestämmelserna om investeringsavgift, om varulagervärdering och om avsättning till investeringskonto för skog samt den föreslagna konjunkturskatten. För bestridande av dessa mera tillfälliga uppgifter torde länsstyrelserna böra bemyndigas att anställa erforderlig tillfällig personal. Såväl för de stadigvarande som de mera tillfälliga uppgifterna erfordras härutöver ytterligare biträdespersonal. Den av mig nu föreslagna förstärkningen av taxeringspersonalen bör genomföras redan med ingången av nästa budgetår. Rekryteringen till de nu föreslagna tjänsterna torde i viss utsträckning kunna ske från landskontoristkåren. I övrigt ansluter jag mig til! förslagen i promemorian i vad de avse lands­ kontoren. Vad angår personalbehovet för landskanslierna anser jag mig kunna godtaga det i promemorian framlagda förslaget med nyss nämnda modi­ fikationer beträffande förste länsnotarietjänsterna samt följande ändringar.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfång torde länsstyrelserna i grup­ perna I och II förstärkas med vardera en länsnotarie, nämligen länssty­ relserna i Stockholms och Älvsborgs län med en icke-ordinarie samt öv­ riga länsstyrelser med en ordinarie andre länsnotarie. Den av mig föror­ dade uppflyttningen av länsstyrelsen i Västmanlands län till grupp III D medför, att länsstyrelsen bör tilldelas en ordinarie andre länsnotarietjänst och en ordinarie landskanslisttjänst. Jag föreslår i proposition denna dag ang. anslag till civilförsvaret för budgetåret 1952/53, att tjänsten som civilförsvarsdirektör i länet indrages. Då Kungl. Maj :t den 30 novem­ ber 1951 förordnat, att Gotlands län skall utgöra ett civilförsvarsområde, kan civilförsvarschefen inom området övertaga åtskilliga av de på läns­ styrelsen eljest ankommande civilförsvarsuppgifterna. Vissa mera krä­ vande uppgifter av detta slag komma likväl att kvarstå. Då vidare prome­ morians förslag enligt min mening icke tillräckligt tillgodoser behovet av kvalificerad ersättare för landssekreteraren, föreslår jag, att förste länsnotarietjänsten ersättes med en länsassessorstjänst. För handhavande av löpande föredragningsuppgifter erfordras härjämte en tjänst som ordina­ rie andre länsnotarie. Vid övergången till den nya organisationen, som av praktiska skäl bör tillämpas fr. o. in. den 1 januari 1953, bör möjlighet finnas för Kungl. Maj :t att till övergångsstat överföra sådana befattningshavare, vilka på grund av svag hälsa eller av annan orsak ej äro fullt tjänstedugliga eller lämpliga att övergå till den nya organisationen. I den mån så kan ske bör häremot svarande antal lägre befattningar hållas vakanta. Motsvarande vakantsättning bör upprätthållas, så länge vissa till följd av den nya orga­ nisationen övertaliga extra ordinarie befattningshavare kvarstå i tjänst. Slutligen böra en förste länsnotarie- och en förste länsbokhållartjänst, som f. n. uppehållas på förordnande, så länge två motsvarande befattningsha­ vare kvarstå å indragningsstat, få återbesättas i vanlig ordning.

Utbildnings- och kompetensfrågor.

Nuvarande förhållanden.

Länsstyrelsernas personalplaner för innevarande budgetår upptaga 104 ordinarie och 72 icke ordinarie landskanslister. Därtill komma 11 ordinarie och 1 icke ordinarie kanslist vid överståthållarämbetets kansliavdelningar. För landskanslisterna, med vilka i det följande kanslisterna vid överståt­ hållarämbetets kansliavdelningar jämställas, gälla inga formella kompetens­ krav. I praktiken torde vanligen ha fordrats åtminstone realexamen. Så länge landskanslisterna hade möjlighet att vinna befordran till landsfiskalstjänst, torde flertalet av dem ha tagit landsfiskalsexamen. Ett betydande antal har avlagt studentexamen, några dessutom kansliexamen. F. n. finnas i riket 60 landskanslister med landsfiskalsexamen och 15 med kansli­

Kungt. Maj:ts proposition nr 155. 29

examen. De flesta av dem äro ordinarie och utgöra tillsammans betydligt mer än hälften av sammanlagda antalet ordinarie landskanslister. Bland de icke ordinarie landskanslisterna synes endast ett fåtal ha avlagt någon av nu nämnda examina. Efter hand ha landskanslisterna kommit att tagas i anspråk för alltmera krävande göromål. 19 § landshövdinginstruktionen giver länsstyrelserna möjlighet att förordna landskanslist till föredragande i ärenden av expeditionell natur eller eljest av enklare beskaffenhet. Denna möjlighet synes ha av länsstyrelserna utnyttjats i ganska betydande omfattning. Befattningshavare, som antagits till extra landskanslist, må placeras högst i Cg 6 för att efter viss reglerad befordringsgång efter 3 år kunna antagas till extra ordinarie landskanslist i Ce 16 och efter ytterligare ett år uppflyttas i Ce 19.

Förslag. Utredningen har föreslagit, att i landshövdinginstruktionen föreskrives, att för behörighet att erhålla befattning som förste landskanslist, förste landskontorist, landskanslist eller landskontorist skall fordras att ha under­ gått den utbildning, som Kungl. Maj :t bestämmer. Enligt utredningens mening böra länsstyrelserna tämligen tidigt söka utröna, huruvida befattningshavare i biträdeskategorien kunna anses lämp­ liga som aspiranter i landskanslist- och landskontoristkarriären. I detta syfte böra befattningshavarna prövas på mera kvalificerade uppgifter. Pröv­ ningen bör omfatta större delen av landskansliets resp. landskontorets arbetsområden och ha samma karaktär som den, vilken en i karriären direkt intagen aspirant har att genomgå. Teoretisk utbildning bör äga rum först sedan aspiranterna förvärvat god praktisk kunskap och en viss rutin. För aspiranter ur biträdeskategorien skulle genomgången godkänd ut­ bildning utgöra villkor för antagning till extra landskanslist eller extra landskontorist. Med godkända betyg genomgången utbildning bör stipuleras som villkor för befordran till ordinarie tjänst. Länsstyrelsernas utbildningsnämnd (skr. 20/12 1951) erinrar, att Kungl. Maj :t den 1 juni 1951 förordnat, att den teoretiska utbildning, som erfordras för erhållande av bl. a. landskontoristtjänst, skall utgöras av en utbild­ ningskurs, uppdelad i en allmän och en speciell del, under två på varandra följande höstterminer. Nämnden anser, att motsvarande kurser böra anord­ nas även för landskanslisterna. Jämväl dessa kurser böra vara uppdelade på en allmän och en speciell del samt omfatta sammanlagt 445 undervisningstimmar. För att antagas till elev vid den teoretiska utbildningen bör fordras minst tre års tjänstgöring å landskansli, varunder befattningshavaren prövats på mera kvalificerade arbetsuppgifter inom landskansliets olika verksamhets­ områden. För att få genomgå kursens andra termin bör fordras minst god­

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

kända betyg i samtliga i första terminen ingående ämnen. Med hänsyn till undervisningsresultatet är det önskvärt, att antalet deltagare i varje undervisningsavdelning icke överstiger 25. Utbildningen bör vara obligatorisk för erhållande av ordinarie landskanslisttjänst. Likaså bör på sätt utredningen föreslagit befattningshavare ur biträdeskategorien ej få antagas till extra landskanslist, innan befatt­ ningshavaren med godkända betyg genomgått utbildningskursen. Därest tjänster som förste landskanslist inrättas, böra länsstyrelserna dock vara oförhindrade att till dessa tjänster befordra ordinarie landskanslister, oaktat dessa ej genomgått ifrågavarande utbildning. Undervisningen förutsättes förlagd till Stockholm. Extra ordinarie eller ordinarie befattningshavare vid länsstyrelse bör under vistelse i Stockholm få åtnjuta oavkortad lön å innehavd befattning samt — därest han är familjeförsörjare och stationerad utom Stockholm — tjänstgöringstraktamente med 12 kronor för dygn ävensom resekostnadsoch traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet för de av utbildningen föranledda resorna, d. v. s. vid de båda termi­ nernas början och slut samt för undergående av tentamina på av nämnden fastställda tentamensperioder. Nämnden förutsätter, att den teoretiska utbildningen skall vara kostnads­ fri för deltagarna. De läroböcker och kompendier, som tillhandahållas ele­ verna, böra — om ej nämnden beträffande viss undervisningslitteratur annorlunda bestämmer — få såsom egna behållas av eleverna.

Yttranden. Över utbildningsnämndens skrivelse ha yttranden avgivits av statskon­ toret, samtliga länsstyrelser, föreningarna Sveriges landskanslister och kvinnor i statens tjänst samt civila statsförvaltningens tjänstemannaförförbund. Förslagen ha i det stora flertalet yttranden i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Två länsstyrelser framhålla emellertid önskvärdheten av att länsstyrelserna givas möjlighet att förordna befattningshavare ur biträdeskategorien till extra landskanslist före genomgången utbildnings­ kurs. Föreningen kvinnor i statens tjänst finner det ej motiverat, att enbart för personal ur biträdeskategorien uppställes krav på genomgången godkänd kurs för erhållande av extra landskanslisttjänst.

Departementschefen. Landskanslisterna anförtros i betydande utsträckning att bereda vissa ärenden och uppsätta förslag till beslut. Den möjlighet, som länsstyrel­ serna numera ha att förordna landskanslist till föredragande i ärenden av expeditionell natur eller av enklare beskaffenhet, utnyttjas även. Därest

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 31

den av mig i det föregående föreslagna inre organisationen av länsstyrel­ serna genomföres, torde landskanslisterna komma att i väsentligt större omfattning utnyttjas såsom föredragande. Med hänsyn härtill bör, såsom utredningen och länsstyrelsernas utbildningsnämnd föreslagit, särskild ut­ bildning anordnas för landskanslisterna. Vad nämnden förordat i fråga om villkor för erhållande av ordinarie landskanslisttjänst samt om an­ tagande till extra landskanslist av befattningshavare ur biträdeskategorien torde nu icke behöva upptagas till behandling. Omfattningen av utbild­ ningen bör vara den av utbildningsnämnden föreslagna. Det torde få an­ komma på Kungl. Maj :t att närmare besluta om kursernas utformning. Utbildningen torde böra handhavas av utbildningsnämnden. Mot den gjorda beräkningen av kostnaderna för kurserna har jag ingen erinran. Dessa ut­ gifter torde — i likhet med kostnaderna för utbildning av landskontorister — få bestridas från anslaget till Länsstyrelserna: Expenser. Den för nästa budgetår erforderliga medelsanvisningen torde rymmas inom det belopp, varmed anslaget i statsverkspropositionen föreslagits uppfört.

Särskilda framställningar.

Framställningar av vissa länsstyrelser.

I skrivelser, vilka inkommit under augusti och september 1951, ha läns­ styrelserna avgivit förslag till beräkning av utgifterna för avlöningar under nästa budgetår. Vissa länsstyrelser ha därvid framfört förslag, vilkas genomförande skulle påkalla ytterligare förändringar i personalförteckningen. Med bortseende från framställningar om inrättande av nya ordinarie kontorsbiträdestjänster i enlighet med de av 1947 års riksdag antagna grunderna för reglerad befordringsgång innebära förslagen följande. Länsstyrelserna i Södermanlands och Jönköpings län föreslå uppflyttning av tjänsterna som taxeringsinspektör (Ce 24) till Ce 27. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller, att i flertalet län finnas två taxeringsinspek­ törer, därav en i 27 lönegraden. Det har i praktiken visat sig, att tjänsten som taxeringsinspektör i länet blivit en övergångstjänst. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att den nuvarande proportionen mel­ lan ordinarie (7) och icke-ordinarie (24) landskontorister bör förbättras genom att antalet ordinarie sådana tjänster utökas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställer för sin del, att en tjänst som materialförvaltare i Ca 14 inrättas vid länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår, att en tjänst som extra ordinarie länsbokhållare i Ce 24 överföres till ordinarie stat. Länsstyrelsen i Västmanlands län hemställer om förstärkning av dess taxeringsavdelning med en ny tjänst som taxeringsinspektör i Ce 27.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

Vidare ha länsstyrelserna, såvitt gäller befattningar, som skola uppföras på personalförteckningen, framfört förslag om överförande av 57 icke­ ordinarie biträden på ordinarie stat.

Framställning av civilbefälhavarna.

I skrivelse den 12 juli 1951 från samtliga civilbefälhavare erinras, att enligt 2 § instruktionen för civilbefälhavarna dessa skola verka för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planläggas och att denna planlägg­ ning samordnas de olika myndigheterna emellan ävensom att civilbefäl­ havarna i sådant syfte böra genom framställningar hos vederbörande cen­ trala och andra myndigheter påkalla de undersökningar eller planläggningsarbeten, som de anse erforderliga. De civilbefälhavarna sålunda ålagda upp­ gifterna ha föranlett en ökning av den arbetsbörda som åvilar dem i deras egenskap av landshövdingar. Civilbefälhavaren eller någon hans medhjäl­ pare bör gå igenom och sätta sig in i det inströmmande materialet och ordna med nödig komplettering därav; därjämte kräves att han bildar sig en sådan personlig uppfattning om läget inom sitt område, att han kan göra den insats för planläggningens komplettering och samordnande, som med rätta kan krävas av honom. Vad som sålunda enligt instruktionen förväntas av civilbefälhavarna är uppgifter, som icke kunna fullgöras utan erforder­ lig sakkunnig hjälp. Det är icke möjligt för dem att själva utarbeta erforder­ liga anvisningar från sammankomster och överläggningar, göra nödiga sammanställningar, avfatta förslag till undersökningar eller planläggningsarbeten samt uppehålla erforderlig personlig kontakt med övriga länssty­ relser inom civilområdet. Civilbefälhavarna hemställa, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för inrättande av befattningar som kanslichefer åt dem.

Departementschefen.

Vad först angår de av länsstyrelserna gjorda framställningarna kan jag icke tillstyrka de framlagda förslagen i vidare utsträckning än att enligt grunderna för den reglerade befordringsgången för biträden med skriv- och kontorsgöromål ytterligare 57 extra ordinarie sådana biträden fr. o. m. nästa budgetår böra erhålla ordinarie tjänster i Ca 8. Beträffande civilbefälhavarnas framställning om arbetshjälp för full­ görande av sina uppgifter vill jag erinra, att frågan härom behandlades i propositionen nr 149/1951, i vilken riktlinjerna för den civila regionala beredskapsorganisationen uppdrogos. I propositionen uttalade föredragande departementschefen, att han i avbidan på närmare erfarenhet icke fram­ lade något förslag om särskild personal till civilbefälhavarnas förfogande. Den biträdeshjälp, som kunde visa sig erforderlig, syntes kunna tillhanda­ hållas av vederbörande länsstyrelse. Även om det ej kunde anses nödvän­ digt att på det preliminära stadiet av planläggningsarbetet anlita en heltids-

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 33

anställd kanslichef, syntes man enligt föredragandens mening likväl få räkna med att en dylik befattningshavare kunde bliva erforderlig, när civil­ områdena krigsorganiserades. Under den tid, som förflutit efter upprättandet av den civila regionala beredskapsorganisationen, har det blivit allt mera uppenbart, att stora krav ställas på civilbefälhavarna för att det med organisationen avsedda syftet skall kunna vinnas. Jag vill erinra, att i fråga om den ekonomiska försvarsberedskapen åligger det länsstyrelserna att upplägga mobiliseringsverk, omfattande mobiliseringskalendrar samt översikter och planer. Dessa skola bl. a. avse livsmedelsförsörjning, bränsleförsörjning, kraftförsörjning, pro­ duktion av förnödenheter i övrigt, konsumtionsregleringar, arbetsmarknad och transportväsende. Översikterna och planerna skola tillställas veder­ börande civilbefälhavare. För att den erforderliga samordningen skall kunna åstadkommas är det ej nog att civilbefälhavarna allenast hålla sig underrättade om planläggningen inom civilområdet. De måste även aktivt ingripa för att samordna planläggningen de olika myndigheterna emellan och för att, då så behöves, påkalla kompletterande undersökningar m. in. Redan de uppgifter, som åvila civilbefälhavarna i deras egenskap av lands­ hövdingar, äro mycket omfattande. Det torde därför, såsom civilbefälha­ varna framhålla, icke vara möjligt för dem att utan kvalificerad hjälp upp­ fylla de krav, som den civila försvarsberedskapen ställer på dem. Jag tillstyrker ur dessa synpunkter, att till förfogande för var och en av de fem civilbefälhavarna fr. o. m. nästa budgetår ställes en särskild före­ dragande. Denne bör efter civilbefälhavarens bestämmande biträda de en­ skilda länsstyrelserna och närmast under civilbefälhavarna följa planlägg­ ningen och leda samordningen mellan de olika länen och skilda verksam­ hetsområdena. Höga krav måste därför ställas på föredragandens förmåga att taga initiativ och leda utredningar av olika slag liksom på hans auktori­ tet och förmåga att samarbeta. Föredraganden torde böra vara arvodesanställd. Arvodet bör motsvara avlöning till länsassessor i begynnelselöneklassen. Därest länsassessor, som åtnjuter lön enligt högre löneklass än den nyssnämnda, förordnas på befattningen, bör han få bibehållas i sin löneställning.

Lönegradsplacering av viss personal.

Förslag.

Utredningen har föreslagit, att sektionscheferna i allmänhet placeras i lönegrad Ca 31. Cheferna för de allmänna sektionerna på landskanslierna och taxeringsintendenterna böra dock hänföras till Ca 33. Samtidigt har utredningen uttalat, att dessa tjänster böra innefattas i de åtgärder med avseende på byråchefernas löneställning, vartill den s. k. byråchefsutredningen kunde komma att föranleda. De 5 tjänsterna som biträdande taxe- 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 155.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

ringsintendent skulle vara placerade såsom extra ordinarie i 32 lönegraden. Enligt utredningens förslag skulle på ettvart av landskanslierna i Stock­ holms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län den ena av de två förste länsnotarierna placeras i Ca 29. Utredningen har vidare föreslagit, att den länsassessor på landskontoret i ettvart av nyssnämnda län och i Västernorrlands län, som närmast är avsedd att biträda landskamreraren i prövningsnämndsarbetet, skulle utbytas mot befattning i Ca 29. Förste landskanslister och förste landskontorister böra hänföras till Ca 24. De nuva­ rande arvodesbefattningarna som kontrollant på taxeringsavdelningarna ha av utredningen förordats ändrade till landskontoristtjänster. Utredningen har även förordat överföring till ordinarie stat av civilförsvarsdirektörerna i Ce 31 och taxeringsinspektörerna i Ce 27. Promemorian innebär i förevarande avseende vissa smärre modifikationer av utredningens förslag. Sålunda förordas, alt till den för flertalet sek­ tionschefer föreslagna lönegraden Ca 31 skola hänföras även ovannämnda 4 för prövningsnämndsarbetet avsedda länsassessorer. Samtliga förste länsnotarier böra bibehållas i Ca 27. Såvitt angår biträdespersonalen har i promemorian förordats inrättande av följande nya högre tjänster, nämligen 7 kansliskrivare i Ca 15, 24 konto­ rister i Ca 13 och 23 kanslibiträden i Ca 11 ävensom överföring till ordinarie stat av de befintliga extra ordinarie kanslibiträdena.

Departementschefen.

Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för civildepartementet att i proposition denna dag rörande lönegradsplacering för vissa tjänster in. in. framlägga förslag, som beröra löneställningen även för vissa befattningar vid länsstyrelserna. Jag tillåter mig att beträffande dessa befattningar hän­ visa till nämnda proposition. I fråga om andra tjänster åter är lönegradsfrågan eller väntas bli föremål för överväganden inom tjänsteförteckningskommittén. Med hänsyn härtill räknar jag med nedan angivna undantag med nuvarande lönegradsplacering av tjänsterna inom länsstyrelseorga­ nisationen. Tjänsterna som taxeringsinspektör i Ce 27 — så väl de nu­ varande som de av mig förordade nya tjänsterna —- böra fr. o. m. nästa budgetår uppföras på ordinarie stat och benämnas förste taxeringsinspek­ tör. Till ordinarie stat böra även överföras nuvarande tjänster som tax­ eringsinspektör i Ce 24, medan nytillkommande sådana tjänster böra in­ rättas såsom extra ordinarie. De i promemorian framförda förslagen med avseende på lönereglering för biträdespersonalen -— vilka bygga på av läns­ styrelseutredningen i samråd med biträdesutredningen uppgjorda förslag — torde böra genomföras fr. o. m. nästa budgetår. Till innehavarna av de av mig förordade tjänsterna som biträdande taxeringsintendent torde i av­ vaktan på att lönegraden bestämmes för dessa tjänster böra utgå arvode med belopp, motsvarande avlöning enligt 31 löneklassen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 155. 35

I detta sammanhang vill jag vidare upptaga frågan om reglering av avlöningsförmånerna för den nuvarande landshövdingen i Södermanlands län, vilken kvarstår på 1925 års lönestat för landshövdingarna. Till följd av löneutvecklingen under senare tid har denne landshövdings löneför­ måner i förhållande till övriga landshövdingars kommit att minska. För att i viss utsträckning återställa den tidigare relationen föreslår jag, att han kommer i åtnjutande av ett månatligt lönetillägg av 500 kronor. Slutligen kan jag nämna, att frågan om storleken av landshövdingarnas representationsbidrag kommer senare att upptagas till prövning av chefen för civildepartementet.

Kostnadsberäkningar.

Förslag.

I särskilda framställningar, inkomna under augusti och september 1951 ha länsstyrelserna avgivit förslag till beräkning av utgifterna för avlöningar under nästa budgetår. En sammanställning av länsstyrelsernas förslag ger vid handen, att läns­ styrelserna för de olika anslagsposterna i avlöningsstaten beräknat följande avrundade belopp, nämligen till avlöningar till landshövdingarna 658 000 kronor, till avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat 8 877 000 kronor, till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat 262 000 kronor, till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 97 000 kronor, därav till sakkunniga för biträde vid utredningar in. m. 15 000 kro­ nor, till militärassistenter 71 500 kronor samt till inkvarteringschefer 10 500 kronor, till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 12 934 000 kronor, till särskilda förmåner till ordinarie tjänstemän 135 000 kronor, till tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat 19 500 kronor och till rörligt tillägg 6 436 000 kronor. Enligt länsstyrelsernas förslag skulle alltså anslaget i dess helhet böra beräknas till 29 418 500 kronor.

Departementschefen.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle medelsbehovet under anslaget öka med 1 440 000 kronor för förstärkning av taxeringspersonalen, 100 000 kronor för utökning av landskansliernas arbetskraft, 130 000 kronor för lönereglering för biträdespersonalen samt 86 000 kronor för särskilda föredragande åt civilbefälhavarna. Anslaget beräknas sålunda: avlöningar till landshövdingarna 660 000 kronor, avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie stat 10 250 000 kro­ nor, avlöningar till tjänstemän å övergångsstat 260 000 kronor, arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 180 000 kronor, därav till sakkunniga, militärassistenter och inkvarteringschefer resp. 98 000, 71 500 och 10 500 kronor, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 12 250 000

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

kronor, särskilda löneförmåner till ordinarie tjänstemän 135 000 kronor, tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat 19 000 kronor samt rör­ ligt tillägg 7 746 000 kronor Anslaget bestämmes alltså till (660 000 + 10 250 000 + 260 000 + 180 000 + 12 250 000 + 135 000 + 19 000 + 7 746 000) 31 500 000 kronor.

IV. Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

Yrkanden.

1. Länsstyrelserna ha i anslagsframställningar för nästa budgetår beräk­ nat, att för den under dem sorterande personalen skulle erfordras 754 900 kronor. 2. Riksåklagarämbetet (skr. 31/8 1951) har hemställt om 240 000 kronor jämte rörligt tillägg därå för den ämbetet underställda åklagaraspirantorganisationen (ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter).

Motiv.

2. Utbyggandet av åklagarorganisationen i anledning av processreformens genomförande pågår alltjämt. Inom stadsfiskalsorganisationen beräknas under den närmaste framtiden cirka 20 tjänster bliva att besätta. Därjämte erfordras oundgängligen åtminstone 10 landsfogdeassistenter såsom vikarier vid partiell tjänstledighet, sjukdom, semester och annan ledighet för stadsfiskalerna. Stadsfiskalsorganisationen skulle alltså behöva förstärkas med ca (20 + 10) 30 befattningshavare. Landsfogdarnas tjänsteåligganden äro numera så betungande, att det är nödvändigt att så snart som möjligt minst 10 landsfogdeassistenter stå till landsfogdarnas förfogande såsom arbetsbiträden och vikarier. Härutöver erfordras ytterligare 5 åklagaraspiranter för att tillgodose det personal­ behov, som uppkommer genom pensionsavgång, oberäknelig avgång från banan m. m. Sammanlagt skulle sålunda (30 + 10 + 5) 45 befattningshavare erfordras inom den närmaste framtiden. För tillgodoseende av detta personalbehov finnas att tillgå 40 nu i tjänst varande aspiranter och assistenter, som icke inneha eller varaktigt uppehålla fast tjänst inom åklagarväsendet. För nästa budgetår har räknats med antagande av 5 aspiranter för fyllande av det genom pensionsavgång m. m. uppkommande personalbehovet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155. 37

Av de 40 aspiranter och landsfogdeassistenter, som nu tjänstgöra inom aspirantorganisationen, beräknas 20 ha tagits i anspråk för tjänster inom åklagar- och polisväsendet före ingången av budgetåret 1952/53. Av åter­ stående 20 befattningshavare, som normalt böra vara färdigutbildade på våren 1953, räknar ämbetet med att 10 komma att tjänstgöra inom stadsfiskalsorganisationen. För övriga 10 befattningshavare beräknas utbild­ ningen fortgå under hela budgetåret 1952/53. De 5 nya aspiranter, som erfordras, beräknas bliva antagna den 1 juli 1952. På personalförteckningen för landsfogdarna äro för innevarande budget­ år uppförda 10 tjänster såsom ambulerande landsfogdeassistent i lönegrad Ce 25. Fem av dessa tjänster äro f. n. tillsatta. Ytterligare 5 sådana tjänster beräknas bliva tillsatta under innevarande budgetår. Ämbetet räknar med att såväl innehavarna av nämnda 10 landsfogdeassistenttjänster som 14 assistenter, vilka under budgetåret 1952/53 kunna förutses fylla villkoren för uppflyttning till lönegraden Ce 25, skola förordnas antingen å fasta åklagartjänster eller såsom biträdande åklagare i städerna. För den hän­ delse så icke skulle bliva fallet, måste möjlighet föreligga att bibehålla dem vid deras anställning som ambulerande assistenter. Ämbetet anser därför, att personalförteckningen för nästa budgetår bör upptaga 24 ambu­ lerande landsfogdeassistenter. Medelsbehovet har av ämbetet beräknats på följande sätt. Till grundlöner åt antagna aspiranter (3 i Ce 25, 3 i Ce 23 och 4 i Ce 22) samt 5 aspiranter, vilka beräknas bliva antagna fr. o. m. den 1 oktober 1951, erfordras sam­ manlagt 142 038 kronor. Kostnaderna — rörligt tillägg ej inräknat — för de 5 aspiranter, som förutsättas bliva antagna den 1 juli 1952, beräknas till 38 880 kronor. Vidare beräknas till grundlöner åt 5 ambulerande lands­ fogdeassistenter (Ce 25) 54 000 kronor. Hela behovet av grundlöner skulle alltså uppgå till (142 038+38 880+54 000) 234 918 kronor eller i runt tal 240 000 kronor.

Departementschefen.

I fråga om lönegradsplaceringen av landsfogdarna hänvisar jag till vad chefen för civildepartementet — enligt vad jag inhämtat — kommer att anföra i proposition denna dag rörande lönegradsplacering för vissa tjänster m. m. Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat 375 000 kronor. Vid angår anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal ha länsstyrelserna beräknat sammanlagt 201 000 kronor för avlönande av biträdande landsfogdar och fasta assistenter. Mot denna beräkning har jag icke något att erinra. Medelsbehovet för aspirantorganisationen har av riksåklagarämbetet uppskattats till 240 000 kronor. Då slaten åtagit sig

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 155.

att ansvara för utbildningen av aspiranter på stadsfiskals- och landsfogde­ tjänster samt behov alltjämt föreligger av att utbilda sådana aspiranter, anser jag mig böra godtaga ämbetets medelsberäkning. För arvoden åt tingsnotarier under tjänstgöring på landsfogdeexpedition bör slutligen — såsom för innevarande budgetår — upptagas ett belopp av 20 000 kronor. Den under anslagsposten erforderliga sammanlagda medelsanvisningen skulle alltså uppgå till (201 000 + 240 000 + 20 000) 461 000 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 460 000 (—-18 000) kronor. För rörligt tillägg torde böra avses 260 000 (+ 163 000) kronor. Anslaget bestämmes alltså till (375 000 + 460 000 + 260 000) 1 095 000 (+ 145 000) kronor. På personalförteckningen torde i enlighet med riksåklagarämbetets för­ slag fr. o. m. nästa budgetår böra upptagas 24 ambulerande landsfogde­ assistenter i Ce 25.

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels godkänna de framlagda grunderna för omorganisation av länsstyrel­ serna; dels besluta, att omorganisationen skall träda i kraft den 1 januari 1953; dels medgiva, att Kungl. Maj :t må utfärda de bestämmelser, som må bliva erforderliga för genomförandet av omorganisationen; dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i det föregående förordats fastställa ändrade personalförteckningar för överståthållarämbetet, länsstyrelserna och landsfogdarna m. fl.; dels godkänna följande avlöningsstat för överståthållarämbetet, att tilllämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat. 1. Avlöningar till överståthållaren och underståthållaren, för­

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 742 800 3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 935 500 5. Representationsbidrag till överståthållaren 15 000

Summa förslagsanslag kronor 3 650 000;

Kungl. Maj.ts proposition nr 155.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: C.-G. Carlström.

Bilaga 1.

I promemorian föreslagen personalorganisation inom landskansiierna jämförd med den nuvarande (liögre tjänster).1

l:e läns- Civiltör- l:e läns- Summa

Landssekr. Länsass. Länsnot. Icke-ord.

Län assessor svarsdir. notarie

Co 15 Ca 31 Ca 24 länsnot. Ca 37 Ca 31 Ca 27 P. M. F. n.

I.

Göteborgs och Bohus. 1 1 ( + 1) 2 ( - 1 ) 2 (+ 1 ) 4 ( ■ 2 ) 13 14

II. K u

1 (+ 1) 1 ro III B. p

Bilaga 3 .

I promemorian föreslagen personalorganisation inom landskontoren jämförd med dea nuvarande (högre tjänster).

Lands- Tax.- Bitr. Läns* Tax.- l:e läns- Tax.- Tax.- Läns- Summa Icke-ord. Tax.- L ä n insp. insp. länsbokh. ass. Co 15 Ca 37 Ca 32 Ca 31 Ca 28 Ca 27 Ce 27 Ce 24 Ca 24 P. M. F. n.

I.

5 in d . 5

1 1 2 1 1 1 2 2 11 11 .

IV.

1 1 2 1 1 1 1 2 10 10 1 1 2 1 1 1 2 2 11 11

1 1 2 1 1 1 2 2 11 11 V. 1 1 _ 1 1 1 _ 2 7 7 24 24 5 (+5) 51 24 24 19 32 15 60 58 336 331

ce

Bilaga 5.

Exempel på organisation för en medelstor länsstyrelse.

Landshövding

Landssekreterare Landskamrerare

Folkbokf.- och uppbörds- K

Allmänna sektionen Planeringsseklionen. Försvarssektionen. Kameralsektionen. Taxeringssektionen.

u 1. Kameral detalj. sektionen. n 1. Detalj för personal­ 1. Byggnadsdelalj. g l.

frågor, allm. ordning 1. Folkbokjöringsdetalj. 2. Vägdetalj. 2. Brevdelalj.

och säkerhet m. m. 2. Uppburdsdelalj. M

3. Bildetalj. 3. Priskontor.

2. Detalj för överexeku- a lorsärenden m. m. j.t s

3. Socialdetalj.

p ro

4. Detalj för bränsle- och

övriga krisärenden. p o si

Personal: Personal: Personal: Personal: Personal: Personal:

tio

Chef: Chef: Chef: Chef: Chef: Chef:

1 länsassessor

1 l:e länsassessor 1 länsassessor 1 civilförsvarsdirektör 1 länsassessor 1 tax.intendent n

Jurister: Jurist: övrig personal: Kvalificerad personal: övrig personal: n

1 l:e länsnotarie 1 länsnotarie 1 militärassistent Jurister: 1 tax.rev. Ca 28 2 landskontorister Ca 21 r

1 länsnotarie 1 l:e länsbokhållare 1

1 landskanslist Cg 6 - 1 l:e tax.insp. Ca 27 }ands' . . jcg 6-Ce 19

Övrig personal: 1 länsbokhållare 5 övrig personal: Ce 191 1 tax.insp. Ca 24 kontonsterl 5

2 landskanslister Ca 211 3 länsbokhållare 1 tax.insp. bitr. arb.led. Ce 15 .

1 l:e landskanslist 1-2 kontorsbitr. Cg eib Ce 24 1 landskanslist Cg 6 - 2 landskanslister Ca 21 Cf 4 - Ca 8 3 tax.ass. Cf 17 - Ce 24 kansliskr. Ca 15 Ce 19 övrig personal: 1 landskanslist Cg 6 - kanslibitr. Ca 11 1 kansliskr. Ca 15 1 l:e landskontorist övrig personal: Ce 19 7-9 kontorsbitr. Cg eib 1 landskontorist Ca 21 1 landskontorist Ca 21 1 kontorist Ca 13 Cf 4-Ca 82 1 landskontorist Cg 6 2 landskontorister Cg 6— 2 kanslibitr. Ca 11 -Ce 19 Ce 19 7-9 kontorsbitr. Cg eib 1 kontorist Ca 13 1 kontorist Ca 13 Cf 4 - Ca 81 1 Därav ev. en l:e 1 kanslibitr. Ca 11 1 kanslibitr. Ca 11 (4- krispersonal) landskanslist. 1 F. n. dessutom 1 å 2 ( + priskontorspersonal)

1 Under sommarmån. 2 Antalet ökas under länsinstruktörer samt 1

ökas antalet med 4 å 5. bilskatteuppbörden. länsförrådsförvaltare. 20—24 kontorsbiträden Cg eller Cf 4—Ce 8 4^ Öl