Doc 1952:71

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 1

Nr 71.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ratifikation av Förenta Nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide); gi­ ven Stockholms slott den 22 februari 1952.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 12 regeringsformen, föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av Förenta Nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folk­ mord (genocide).

GUSTAF ADOLF.

östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av Förenta Nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folk­ mord (genocide), vilken konvention undertecknats av Sverige den 30 de­ cember 1949.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 71.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari 1952.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , D anielson , Z etterberg , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , H ammarskjöld , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell .

Ministern för utrikes ärendena anmäler fråga om ratifikation av Förenta Nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folk­ mord (genocide). Föredraganden anför: Enligt artikel 13 i Förenta Nationernas stadga skall generalförsamlingen taga initiativ till utredningar och framlägga förslag i syfte att främja den internationella rättens fortgående utveckling och dess kodifiering. Till fullgörande av den uppgift som sålunda pålagts generalför­ samlingen har denna bl. a. tidigt inriktat sina strävanden på att uppbygga en mellanfolklig straffrättsordning. Detta är framför allt att se mot bakgrun­ den av de illgärningar som av det nazistiska Tysklands styresmän förövades mot andia stater samt mot folkgrupper inom och utom Tyskland. Att före­ bygga ett upprepande av sådana gärningar har framstått som ett angeläget mål för Förenta Nationernas verksamhet. Det första resultatet av Förenta Nationernas arbete på detta område är konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (geno­ cide), med vilken brottsbeteckning avses åtgärder för utrotande av hela folkgrupper såsom sådana. Initiativet till konventionen togs genom en reso­ lution av generalförsamlingen av den 11 december 1946. I denna definiera­ des folkmord såsom förnekandet av hela folkgruppers rätt att leva. Vidare uttalades, att ett sådant frånkännande av rätten till livet upprörde det mänskliga samvetet, resulterade i stora förluster för mänskligheten, i det att de ifrågavarande gruppernas kulturella och andra prestationer ginge till spillo, samt strede mot Förenta Nationernas anda och syftemål. I resolutio­ nen förklarades ytterligare folkmord vara ett brott enligt folkrätten och uppmanades Förenta Nationernas medlemmar att vidtaga erforderlig lag­ stiftning för förebyggandet och bestraffandet av detta brott. Slutligen pålade resolutionen ekonomiska och sociala rådet att låta utarbeta och underställa

Kungl. Maj.ts proposition nr 71. 3

generalförsamlingen en konvention angående folkmord. Såsom den när­ maste följden av resolutionen utarbetades inom Förenta Nationernas sekre­ tariat ett första utkast till konvention i ämnet under medverkan av tre sär­ skilt tillkallade experter, nämligen professorerna Henri Donnedieu de Vabres, Vespasien Pella och Raphaél Lemkin. Detta konventionsutkast remitte­ rades för yttrande till regeringarna i Förenta Nationernas medlemsstater och underställdes därefter tillika med de inkomna yttrandena 1947 års gene­ ralförsamling. I anledning härav bekräftade generalförsamlingen genom en resolution av den 21 november 1947 sin tidigare resolution av den 11 december 1946 samt uppdrog åt ekonomiska och sociala rådet att fortsätta det påbörjade arbetet på konventionen. För detta ändamål tillsatte ekonomiska och sociala rådet en särskild kommitté, bestående av representanter för Frankrike, Förenta Staterna, Kina, Libanon, Polen, Sovjetunionen och Venezuela. Kommittén framlade ett nytt förslag till konvention, vilket underställdes 1948 års gene­ ralförsamling. Efter ingående behandling av frågan i församlingens sjätte (juridiska) utskott beslöt utskottet att förorda en konventionstext, som i åtskilliga hänseenden innefattade ändringar i förhållande till kommitténs förslag. Det av utskottet sålunda framlagda konventionsförslaget blev av generalförsamlingen den 9 december 1948 antaget med 56 röster utan att någon röst nedlades eller avgavs mot detsamma. Konventionen, vars text är fogad vid statsrådsprotokollet, blir emellertid icke gällande för någon stat, förrän den undertecknats och ratificerats eller ock tillträtts av staten i fråga. Enligt artikel XI i konventionen var denna intill den 31 december 1949 öp­ pen för undertecknande för envar medlem av Förenta Nationerna och för envar icke-medlemsstat, till vilken generalförsamlingen riktat inbjudan att medverka. Undertecknandet skall följas av ratifikation. Efter den 1 januari 1950 står konventionen öppen för tillträde av envar medlem av Förenta Na­ tionerna och av envar icke-medlemsstat, som mottagit inbjudan därtill en­ ligt vad förut sagts. Enligt artikel XIII har konventionen bestämts skola träda i kraft på nittionde dagen efter det att det tjugonde ratifikations- eller tillträdesinstrumentet deponerats hos generalsekreteraren. Vid utgången av den tid inom vilken konventionen stod öppen för under­ tecknande hade 45 stater undertecknat densamma, däribland Sverige, som undertecknade den 30 december 1949. Enligt tillkännagivande från general­ sekreteraren uppnåddes det för konventionens ikraftträdande erforderliga antalet deponerade ratifikations- eller tillträdesinstrument den 14 oktober 1950, i överensstämmelse varmed konventionen trätt i kraft den 12 januari 1951. Intill närvarande dag hava inalles 31 stater ratificerat eller tillträtt konventionen. Det är emellertid att märka, att tre av de stater som endast undertecknat konventionen och fem av de stater som ratificerat eller tillträtt densamma gjort förbehåll mot särskilda stadganden i konventionen, samt att de rättsliga verkningarna av dessa förbehåll visat sig vara föremål för delade meningar. Bland de stater vilka utan förbehåll ratificerat konven­ tionen märkas Danmark, Island och Norge.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Angående konventionens innehåll må här lämnas följande redogörelse. Efter en inledning, som i korthet klargör den historiska bakgrunden till

konventionen, uttalas i art. I, att de fördragsslutande parterna bekräfta, att

folkmord, vare sig det begås i fredstid eller i krigstid, är ett brott enligt folkrätten, vilket de förplikta sig att förebygga och bestraffa. Det första le­ det av detta uttalande är ett uttryck för den uppfattningen, att folkmord är att betrakta såsom ett brott även för stater, som icke äro bundna av konven­ tionen, och att sålunda en medborgare i en stat, som icke anslutit sig till kon­ ventionen, icke på grund härav skall kunna undgå ansvar för sådant brott. Konventionen är med andra ord avsedd att bliva normgivande för folkrätten även utanför kretsen av de till konventionen anslutna staterna. Däremot ut­ säger art. I intet om den utsträckning, i vilken folkmord även före konven­ tionens tillkomst varit att anse såsom ett brott mot folkrätten. I detta sam­ manhang må särskilt påpekas, att enligt art. I folkmord, som förövas under fredstid, jämställes med folkmord begånget under krigstid, något som sak­ nar motsvarighet i Niirnbergdomstolens stadga.

Den nämnda definitionen av folkmord har fått sin plats i art. II. Enligt

denna förstås med folkmord, att någon, i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan, dödar medlemmar av gruppen, tillfogar medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada, uppsåtligen påtvingar gruppen levnadsvillkor avsedda att helt eller delvis medföra dess fysiska undergång, genomför åt­ gärder avsedda att förhindra födelser inom gruppen eller med våld över­ för barn från gruppen till annan grupp. Det utmärkande för folkmord är sålunda, att brottet, ehuru det omedelbara objektet därför utgöres av mänskliga individer, ytterst riktar sig mot den folkgrupp som dessa till­ höra, i det att det är gärningsmannens avsikt att helt eller delvis förinta denna. De folkgrupper vilka skyddas av konventionen beskrivas i art. II så­ som nationella, etniska, rasmässigt bestämda eller religiösa grupper. Ut­ trycket nationell grupp tar i första hand sikte på en grupp, som är sam­ manhållen av medborgarskap i någon viss stat. Åtgärder syftande till för­ intandet av alla medborgare i en stat utgöra sålunda folkmord, och det­ samma gäller t. ex. åtgärder som en stat, efter att ha ockuperat en del av en annan stats område, vidtager för att förinta där kvarblivna medborgare i den senare staten. Enbart det förhållandet att medlemmarna av en viss grupp besitta medborgarskap i en stat, till vilken gruppen genom sin här­ stamning eller sitt språk eller eljest har anknytning, är emellertid icke av­ görande för huruvida en nationell grupp skall anses föreligga. Den danska minoriten i den tyska delen av Slesvig och den tyska minoriteten i S0n^ derjylland måste sålunda betraktas som nationella grupper i konventionens mening. Konventionen skyddar emellertid även grupper, vilka icke känne­ tecknas av sin anknytning till någon annan bestående stat än den, inom vars område gruppen är bosatt. Sådana grupper innefattas under uttrycken

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 5

etnisk grupp och rasmässigt bestämd grupp. Såsom exempel på en grupp, som är på en gång etnisk och rasmässigt bestämbar, må nämnas samerna i Sverige och deras stamfränder i Norge och Finland. Då därefter även upp­ tagas religiösa grupper, avses grupper, för vilka det utmärkande är trosbe­ kännelsen, t. ex. den muhammedanska delen av befolkningen i Jugoslavien. Uppenbart är, att en grupp kan urskilja sig från den övriga befolkningen i flera hänseenden. I många stater bildar sålunda det judiska befolknings­ elementet en grupp, som kännetecknas såväl genom sin ras som genom sin trosbekännelse. Under förarbetena till konventionen framfördes även förslaget, att kon­ ventionen skulle omfatta jämväl politiska grupper. Detta förslag, mot vil­ ket bl. a. invändes att begreppet politisk grupp icke utmärktes av tillräck­ lig fasthet samt att införandet av politiska grupper i konventionen skulle kunna giva staterna anledning till inblandning i varandras inre politiska angelägenheter, blev emellertid icke godtaget. Enligt definitionen i art. II syftar folkmord med ett senare berört undan­ tag till det fysiska förintandet av en folkgrupp eller av en del därav. Den första av de i artikeln uppräknade gärningsformerna är sålunda dödande av medlemmar av gruppen. Därefter följer tillfogande av svår kroppslig eller själslig skada. I detta sammanhang anger jämväl uttrycket själslig skada skadegörelse på folkgruppens hälsa. Uttrycket infördes nämligen i konventionstexten efter förslag av Kina, som motiverade förslaget med att konventionen borde beakta även den på kinesiskt territorium av japanerna tillämpade metoden att förleda befolkningen till missbruk av narkotika. Den därnäst i art. II angivna gärningsformen är att påtvinga gruppen livs­ villkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller del­ vis. Härunder falla t. ex. sådana åtgärder som att gruppen underkastas ett ransoneringssystem beträffande livsviktiga födoämnen, vilket gör det omöj­ ligt för gruppens medlemmar att någon längre tid uppehålla livet, eller att gruppen deporteras till en trakt, vars klimat är ägnat att medföra samma verkan. Vidare upptages gärningsformen att genomföra åtgärder avsedda att förhindra födelser inom gruppen. Såsom exempel på sådana åtgärder må nämnas sterilisering av gruppens medlemmar eller åtskiljande av dess män och kvinnor genom inspärrande i olika läger eller deportering till olika förvisningsorter. Slutligen har i art. II som en särskild form av folkmord upptagits överförande med våld av barn från gruppen till en annan grupp. Denna bestämmelse, vars bakgrund är att söka i bortförandet av ett stort an­ tal barn från Grekland till denna stats grannländer, jämställer med det fy­ siska förintandet av en folkgrupp dess utplånande såsom sådan genom att dess barn bortföras för att uppfostras i en främmande miljö. Under för­ arbetena till konventionen framkommo även förslag om att i konventionen skulle upptagas bestämmelser mot s. k. kulturellt folkmord, varmed avsågs utplånandet av en folkgrupps kulturella särart genom förintandet av grup­ pens bibliotek och historiska minnesmärken, alstren av dess konstnärliga

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

skapande o. s. v. Någon bestämmelse härom kom emellertid icke att in­ flyta i konventionen, främst emedan stadganden av ifrågavarande slag ansågos icke böra upptagas i detta sammanhang utan i stället höra hemma i konvention angående skydd för minoriteter.

I nrt. 111 stadgas att, utom för folkmord sådant detta brott definierats i

art. II, straff skall inträda även för stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord, försök till folkmord och delaktighet i folk­ mord. Tydligt är nämligen, att konventionen icke skulle fylla sina uppgift, om däri endast stadgades, att den som i egenskap av huvudgärningsman för­ övat fullbordat folkmord skulle straffas. Begreppen stämpling, uppmaning, försök och delaktighet äro i olika staters straffrättssystem utformade på olika sätt. Under hänvisning härtill framhölls vid behandlingen av denna artikel i generalförsamlingens sjätte utskott av den svenske representanten, att artikeln icke finge anses ålägga varje särskild stat någon längre gående förpliktelse beträffande bestämningen av det straffbara området vid folk­ mord än som vore förenligt med den innebörd de nyssnämnda straffrättsliga begreppen hade enligt ifrågavarande stats egen lagstiftning. Enligt den så­ lunda uttryckta uppfattningen, mot vilken icke några gensägelser restes, in­ nebär följaktligen det förhållandet att konventionens originalspråk äro franska och engelska icke, att de fransk- och engelskspråkiga staternas straffrättssystem upphöjts till norm för artikelns tolkning även inom andra stater. Vad särskilt angår bestämmelsen om att straff jämväl skall drabfia ome­ delbar och offentlig uppmaning till folkmord, må framhållas, att konventio­ nen även tar sikte på gärningar, som förövas medelst tryckt skrift. Slutligen må angående denna artikel anmärkas, att under förarbetena förslag väcktes om att vissa former av förberedelse till folkmord skulle förklaras straffbara. Förslaget härom blev emellertid icke antaget dels på grund av de praktiska svårigheterna att beskriva vilka förberedelsehand­ lingar som skulle bestraffas, och dels på grund av att bestämmelserna om straff för stämpling, uppmaning, försök och delaktighet ansågos till fyl­ lest, när det gällde att bekämpa folkmord på tidigare stadier än det fullbor­ dade brottets.

I art. IV fastslås, att personer, som göra sig skyldiga till folkmord, skola

bestraffas, vare sig de äro grundlagsenligt ansvariga styresmän, ämbets- och tjänstemän eller enskilda personer. I betraktande av brottets beskaffenhet är det tydligt, att folkmord såsom fullbordat brott knappast kan förövas annat än av personer, som äro utrustade med regeringsmakt, eller med sådana personers samtycke. Med hänsyn till att enligt art. III exempelvis även stämpling till folkmord samt offentlig uppmaning till folkmord skola be­ straffas, har det emellertid ansetts att jämte grundlagsenligt ansvariga sty­ resmän samt ämbets- och tjänstemän även enskilda personer borde vara underkastade straff för folkmord. Genom uttrycket grundlagsenligt ansva­ riga styresmän ha från området för konventionen undantagits statsöver­ huvud vilka enligt sina länders grundlagar icke kunna ställas till ansvar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 7

såsom förhållandet är beträffande flertalet monarker. Även parlaments­ ledamöter äro i många länder tillförsäkrade straffrättslig immunitet, sär­ skilt beträffande handlingar och uttalanden, som tillkomma under utövan­ de av uppdraget såsom parlamentsledamot. En parlamentsledamot kan uppenbarligen varken sägas vara styresman eller ämbetsman. Icke heller synes det riktigt att i detta sammanhang beteckna honom såsom enskild person. Frånvaron av en särskild hänvisning till parlamentsledamöter i konventionstexten berättigar därför till slutsatsen att konventionen icke omfattar denna kategori. Konventionen skulle sålunda icke ålägga en till densamma ansluten stat förpliktelse att bestraffa en parlamentsledamot, som under en debatt i parlamentet uttalar sig för åtgärder, avsedda att leda till förintandet av en folkgrupp, eller som röstar för genomförandet av så­ dana åtgärder. Detta synes för övrigt även bäst överensstämma med den undantagsställning som i konventionen tillerkänts statsöverhuvud utan kon­ stitutionellt ansvar. I generalförsamlingens juridiska utskott fäste den sven­ ske representanten uppmärksamheten vid frågan och drog därvid den nu angivna slutsatsen ur konventionstexten. Någon gensaga mot detta uttalande framkom icke. Angående art. IV må ytterligare nämnas, att under förarbetena till kon­ ventionen förslag även väcktes om att däri borde upptagas ett stadgande av innebörd, att ingen skulle kunna uppnå befrielse från ansvar för folkmord genom att hänvisa till påbud i sitt lands lagstiftning eller till överordnads be­ fallning. Förslaget blev emellertid icke antaget. Följden härav torde vad be­ träffar verkan av överordnads befallning vara, att hithörande situationer bliva att bedöma enligt allmänna straffrättsliga grundsatser. Dessa kunna väntas leda till att exempelvis en ämbetsman med stor möjlighet att själv ut­ forma sin myndighetsutövning, såsom en provinsguvernör, icke undgår an­ svar för folkmord, medan däremot sådant ansvar icke drabbar en funktio­ när med ringa eller ingen marginal för självständigt handlande, såsom en korpral. Frågan om verkan av en konflikt mellan konventionen och en stats inre lagstiftning vid prövningen av huruvida ansvar för folkmord skall kun­ na utkrävas av en dess medborgare torde i viss mån bliva att bedöma efter synpunkter liknande dem som komma till användning, då det gäller att be­ döma verkan av överordnads befallning. Frågeställningen rymmer emellertid även längre gående perspektiv, vilka här likväl icke behöva upptagas till behandling, eftersom det framstår såsom uteslutet att svensk lagstiftning skulle kunna påbjuda eller auktorisera folkmord. Framhållas må emellertid, att till grund för hela det inom Förenta Nationerna bedrivna arbetet på en konsolidering och utbyggnad av den internationella straffrätten bl. a. lagts tanken, alt ansvar för folkrättsbrott skall kunna utkrävas av enskilda indi­ vider oberoende av innehållet i de olika staternas interna strafflagstiftning.

Enligt art. V förplikta sig de fördragsslutande parterna att var och en i

överensstämmelse med sin grundlag genomföra den lagstiftning som erford­ ras för alt konventionen skall kunna tillämpas och i synnerhet att stadga verksamma straff för folkmord. Artikelns avfattning gör det möjligt att till­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

träda konventionen även för stater, vilkas interna lagstiftning vid tidpunk­ ten för tillträdet ännu icke i allo överensstämmer med konventionen. I så­ dana fall innebär tillträdet, att staterna i fråga åtaga sig förpliktelsen att inom rimlig tid genomföra av konventionen påkallade lagändringar. I kon­ ventionen fastställes icke vilka straff, som skola inträda för folkmord, i vi­ dare mån än att straffen sägas skola vara verksamma. Uppenbart är emeller­ tid i betraktande av syftet med konventionen, att det skall vara fråga om stränga straffsanktioner.

I nrt. VI föreskrives, att personer, som anklagas för folkmord, skola lag-

föras vid behörig domstol i den stat på vars område gärningen begåtts, eller vid den internationella straffdomstol som må vara behörig i förhållan­ de till de av konventionens parter vilka erkänt dess domsrätt. Hänvisningen till en internationell straffdomstol får ses mot bakgrunden av att frågan om upprättandet av en permanent sådan domstol, vilken väcktes på ett ti­ digt stadium av Förenta Nationernas arbete för den internationella rättens utveckling, alltjämt befinner sig under utredning. För den händelse en dom­ stol av åsyftat slag kommer till stånd, medger avfattningen av nu föreva­ rande artikel, att domstolens kompetens, med verkan för de stater som er­ känna domstolen, bestämmes till att omfatta även beivrandet av folkmord, utan att någon ändring av konventionen mot folkmord skall behöva ske. Såsom enda alternativ till lagföring vid internationell straffdomstol upptager art. VI, att personer som anklagas för folkmord skola lagforas vid behörig domstol i den stat på vars område gärningen begåtts. Tolkad efter sin ordaly­ delse skulle denna bestämmelse kunna uppfattas såsom innebärande att, så­ vitt gällde de enskilda staternas domstolar, endast domstol i den stat på vars område folkmord förövats skulle vara behörig att beivra brottet. En sådan restriktiv innebörd får emellertid icke inläggas i stadgandet. Detta avser nämligen endast att fastslå en skyldighet för staterna att beivra folkmord, som förövas på deras områden. Konventionen lägger sålunda icke hinder i vägen för att en stat låter inför sina domstolar lagfora exempelvis medbor­ gare i samma stat, vilka gjort sig skyldiga till folkmord annorstädes än inom statsområdet, eller personer, vilka utanför statsområdet förövat sådant brott, riktat mot folkgrupper med medborgarskap i den ifrågavarande staten. Att detta är konventionens innebörd framgår bl. a. av ett på yrkande av den svenske representanten tillkommet uttalande i den rapport från generalför­ samlingens sjätte utskott som låg till grund för konventionstextens anta­ gande.

I nära samband med art. VI står art. VII, vari stadgas, att folkmord icke

skall betraktas såsom politiskt brott, när fråga uppkommer om utlämning, samt att de fördragsslutande parterna förplikta sig att i hithörande fall medgiva utlämning i överensstämmelse med sina gällande lagar och trak­ tater. Den enda förpliktelse som denna artikel ålägger staterna är, att icke hänföra folkmord till politiska brott, för vilka enligt de flesta staters lag­ stiftning utlämning icke medgives. I övrigt medger konventionen staterna full frihet vid utformandet av lagstiftning och traktater angående utläm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 9

ning. Sålunda inskränker konventionen bl. a. icke staternas rätt att vägra utlämning av sina egna medborgare.

I art. VIII föreskrives, att envar fördragsslutande part må hemställa till

vederbörande organ inom Förenta Nationerna om att vidtaga sådana åtgär­ der enligt Förenta Nationernas stadga som dessa organ finna ägnade att förebygga och undertrycka folkmord. Denna artikel tillägger icke Förenta Nationernas organ någon kompetens utöver den som redan tillkommer dem enligt Förenta Nationernas stadga. I sådant hänseende må till en början erinras om att i art. It i stadgan bl. a. föreskrives, att generalförsamlingen äger dryfta varje fråga rörande upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, som hänskjutes till densamma av någon medlem av Förenta Nationerna eller av säkerhetsrådet eller, enligt närmare angivna förutsättningar, av stat som ej är medlem av Förenta Nationerna. Tydligt är, att folkmord i de flesta fall, antingen di­ rekt eller genom sina återverkningar i olika hänseenden, måste anses vara av natur att innefatta fara för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Med stöd av art. It i stadgan kunna sålunda frågor angående folkmord hänskjutas till generalförsamlingen. För sådant fall sträcka sig emellertid, enligt vad i art. It vidare föreskrives, generalförsamlingens be­ fogenheter icke längre än till att församlingen äger framlägga rekommen­ dationer till vederbörande stat eller stater eller såväl till säkerhetsrådet som till vederbörande stat eller stater. Beslut om vidtagande av verkliga åtgärder i anledning av en fråga som berör upprätthållandet av interna­ tionell fred och säkerhet ankommer däremot på säkerhetsrådet enligt de bestämmelser rörande dettas verksamhet som meddelas i kap. VI och VII i stadgan. Ytterligare må framhållas att, för den händelse folkmord i något enstaka fall icke skulle anses ännu hava medfört fara för upprätthållandet av in­ ternationell fred och säkerhet, generalförsamlingen enligt art. 14 i stadgan äger befogenhet att föreslå åtgärder för fredligt tillrättaläggande av varje sakläge, oavsett dess ursprung, som församlingen anser vara ägnat att ska­ da den allmänna välfärden eller de vänskapliga förbindelserna nationerna emellan, däri inbegripet saklägen uppkomna genom kränkning av de be­ stämmelser i stadgan som angiva Förenta Nationernas ändamål och grund­ satser. Även om konventionen, såsom förut sagts, icke i och för sig tillägger För­ enta Nationernas organ någon befogenhet som icke redan förut tillkommer dem enligt stadgan, är konventionen likväl av betydelse för tolkningen av en väsentlig bestämmelse i stadgan, nämligen föreskriften i art. 2 mom. 7) att ingen bestämmelse i stadgan berättigar Förenta Nationerna att ingripa i frågor, som väsentligen falla inom vederbörande stats egen behörighet. Denna föreskrift har icke sällan åberopats, då Förenta Nationernas behörig­ het att upptaga någon viss fråga bestritts. I vad gäller folkmord är det till en början tydligt alt, sedan en stat anslutit sig till konventionen, en kränkning av denna är i förhållande till övriga konventionsstater att anse som eu inter­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

nationell fråga. Det är emellertid vidare att märka, att i art. I av konven­ tionen folkmord betecknas som ett brott mot folkrätten. Härmed ge signatärmakterna uttryck åt uppfattningen att oberoende av konventionen en an­ klagelse för folkmord icke kan avvisas såsom en inblandning i den ankla­ gade statens inre förhållanden. Medan i art. IV meddelats föreskrifter angående forum för lagföring av

individer, som anklagas för folkmord, stadgas i art. IX, att tvister mellan de

fördragsslutande staterna angående tolkningen, tillämpningen eller uppfyl­ landet av konventionen, däri inbegripet tvister som angå en stats ansvarig­ het för folkmord, skola hänskjutas till internationella domstolen, där någon av de tvistande parterna så fordrar. Artikeln innefattar in. a. o. en förkla­ ring enligt art. 36 i internationella domstolens stadga, varigenom de för­ dragsslutande parterna tillerkänna domstolen obligatorisk behörighet i tvis­ ter angående konventionens tolkning och efterlevnad. Betydelsen härav framstår särskilt klart i betraktande av att, på sätt i det föregående understrukits, folkmord såsom fullbordat brott knappast kan förövas annat än av personer i regeringsställning eller med sådana perso­ ners samtycke. Erinras må vidare i detta sammanhang om bestämmelserna i art. 94 i Förenta Nationernas stadga. Enligt dessa är varje medlem av Förenta Nationerna förpliktad att ställa sig till efterrättelse internationella domstolens beslut i mål, vari medlemmen är part. Därest någon part i ett mål underlåter att fullgöra förpliktelser, som ålagts parten genom ett av domstolen meddelat utslag, kan motparten hänvända sig till säkerhetsrådet vilket, om det finner nödvändigt, äger framlägga förslag eller fatta beslut om vidtagande av åtgärder för utslagets verkställande. På denna väg kan sålunda säkerhetsrådet komma att befatta sig även med fall av folkmord, som icke innefatta fara för upprätthållandet av internationell fred och sä­ kerhet. En jämförelse mellan artiklarna VIII och IX ger vid handen, att en för­ dragsslutande stat, då det gäller att inskrida mot folkmord förövat av annan fördragsslutande stat, äger valfrihet mellan att hänvända sig till internatio­ nella domstolen eller till annat vederbörande organ inom Förenta Nationer­ na. Det föreligger heller icke något hinder mot att en fördragsslutande stat väljer båda vägarna. Därest en och samma anklagelse för folkmord exem­ pelvis skulle bringas inför såväl säkerhetsrådet som internationella domsto­ len, kan det tänkas att förfarandet inför endera av dessa båda instanser förklaras vilande i avbidan på den andras beslut.

Artiklarna X—XIX reglera ett antal tekniska spörsmål gemensamma för

internationella konventioner i allmänhet, såsom angående undertecknande, ratifikation, ikraftträdande och uppsägning. För några hithörande bestäm­ melser har tidigare redogjorts. I övrigt äro nu ifrågavarande artiklar icke av beskaffenhet att påkalla några kommentarer. Såsom av det förut sagda framgår, är konventionen riktad mot en av de mest avskyvärda av de brottstyper, till vilka det nazistiska Tysklands styres­ män gjorde sig skyldiga. För den händelse världen ånyo skulle nödgas be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 11

vittna folkmord, avser konventionen att garantera att förövarna bliva effek­ tivt bestraffade. Jämsides härmed syftar konventionen även till att förebygga folkmord. Det måste visserligen antagas, att personer som ha för avsikt att begå folkmord i regel utgå från att deras allmänna politiska planer skola ha sådan framgång, att de icke skola kunna nås av någon vare sig natio­ nell eller internationell straffrättskipning. Konventionen kan med hänsyn härtill icke väntas komma att utöva någon avskräckande inverkan på så­ dana personer. Det är emellertid att märka, att konventionens bestämmel­ ser omfatta även tidiga stadier av förverkligandet av planer på folkmord. På grund härav öppnar konventionen möjligheter för en så tidigt inträdande internationell reaktion, att brottets fullbordan kan tänkas bliva förhindrad. Med hänsyn såväl till det ämne konventionen behandlar som till dess rätts­ liga utformning framstår konventionen som ett bidrag till den konsolide­ ring och utbyggnad av den internationella rättsordningen som står inskri­ ven på Förenta Nationernas program. Konventionens text har också god­ tagits av en enhällig generalförsamling. Önskvärdheten av att även Sverige ge­ nom att ratificera konventionen bidrager till att göra densamma rättsligt bindande behöver icke särskilt understrykas. En inom justitiedepartementet verkställd jämförelse mellan konventionen och vårt lands strafflagstiftning synes giva vid handen, att den senare icke i alla avseenden uppfyller de krav som uppställas i konventionen beträffan­ de möjligheterna att bestraffa brott, om vilka här är fråga. Vad angår an­ svarigheten för statsrådsledamot är innehållet i ansvarighetslagen för stats­ rådets ledamöter ej alldeles klart, särskilt i fråga om bestämmelserna i § 5 andra stycket. Allmänna strafflagens bestämmelser, som reglera ämbets- och tjänstemäns samt enskilda personers ansvarighet, torde relativt väl täcka de enligt konventionen straffbara gärningarna. Det kan emellertid sättas i fråga om straffskalorna äro lämpade även för det fall, att ett brott är att bedöma såsom folkmord, samt huruvida bestämmelserna om försök och stämpling äro så omfattande, att de fullt tillgodose konventionens krav. Så­ som förut sagts erfordras icke, att redan vid tiden för tillträdet full över­ ensstämmelse råder mellan den svenska lagstiftningen och konventionen. För närvarande pågår översyn av såväl reglerna om statsrådsansvarigheten som den allmänna strafflagstiftningen. Resultatet härav kan väntas före­ ligga inom en tämligen snar framtid. I samband med ny lagstiftning på des­ sa områden torde frågan om en anpassning till konventionsbestämmelserna kunna beaktas. Konventionen har även beröring med den svenska lagstiftningen om ut­ lämning av förbrytare. Den enda tvingande förpliktelse som konventionen i sådant hänseende ålägger den inre lagstiftningen är emellertid, att folk­ mord icke skall få räknas såsom politiskt brott, i den mån utlämning för politiska brott icke medgives. Den ännu gällande svenska lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av förbrytare innehåller i 7 § ett sådant förbud mot utlämning för politiskt brott. Någon definition på politiskt brott lämnas emellertid icke i lagtexten. Vid sådant förhållande möter intet binder för att

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vid tillämpningen av lagen iakttaga konventionens förbud mot att betrakta folkmord såsom politiskt brott, vilket f. ö. torde väl överensstämma även med svensk rättsuppfattning. I den blivande nya lagstiftningen om utlämning torde förhållandet kunna förväntas bliva särskilt beaktat i lagtexten. Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå att den här bilagda konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide) måtte föreläggas riksdagen för godkännande och hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­ gen att godkänna ratifikation av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 13

Bilaga.

Konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide).

Konvention om förebyg­ Convention on the Pre- Convention. pour la pré" gande och bestraffning vention and Punishment vention et la répression av brottet folkmord of the Crime of du crime de génocide (genocide). Genocide

De fördragsslu- The Contracting Parties, Les Parties contractantes,

tande parterna,

som tagit under Having considered the Considérant que l’Assem-

övervägande den declaration made by the blée générale de l’Organiförklaring, som Förenta General Assembly of the sation des Nations Unies, Nationernas generalför­ United Nations in its reso­ par sa résolution 96 (I) en samling antog genom sin lution 96 (I) dated 11 De­ date du 11 décembre 1946, resolution 96 (I) den 11 cember 1946 that genocide a déclaré que le génocide december 1946 av inne­ is a crime under interna- est un crime du droit des håll, att folkmord är ett tional law, contrary to gens, en contradiction brott enligt folkrätten, the spirit and aims of the avec 1’esprit et les fins strider mot Förenta Na­ United Nations and con- des Nations Unies et que tionernas anda och syfte­ demned by the civilized le monde civilisé condammål samt fördömes av world; ne; den civiliserade världen;

som fastställa, Recognizing that åt all Reconnaissant qu’å tou-

att folkmord i all historisk periods of history geno­ tes les périodes de l’histid har tillfogat mänsklig­ cide has inflicted great toire le génocide a infligé heten stora förluster; och losses on humanity; and de grandes pertes å l’humanité;

som äro överty­ Being convinced that, Convaincues que pour

gade om att mellan- in order to liberate man­ libérer 1’humanité d’un folkligt samarbete är nöd­ kind from such an odious fléau aussi odieux, la covändigt för att befria scourge, international co- opération internationale mänskligheten från en så operation is required; est nécessaire; avskyvärd hemsökelse;

ö verenskomma Hereby agree as herein- Conviennent de ce qui härmed följande: after provided: suit:

Artikel I. Article I Article Premier De fördragsslutande The Contracting Parties Les Parties contractan­ parterna bekräfta, att confirm that genocide, tes confirment que le folkmord, vare sig det whether committed in génocide, qu’il soit comförövas i fredstid eller i time of peace or in time of mis en temps de paix ou krigstid, är ett brott en­ war, is a crime under in­ en temps de guerre, est ligt folkrätten, vilket de ternational law which un crime du droit des förplikta sig att förebygga they undertake to prevent gens, qu’elles s’engagent och bestraffa. and to punish. å prévenir et å punir.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Artikel II. Article II Article II

I denna konvention för­ In the present Conven- Dans la présente Constås med folkmord envar tion, genocide means any vention, le génocide s’enav följande gärningar för­ of the following acts com- tend de l’un quelconque övad i avsikt att helt eller mitted with intent to de- des actes ci-aprés, comdelvis förinta en nationell, stroy, in whole or in part, mis dans 1’intention de etnisk, rasmässigt be­ a national, ethnical, racial détruire, en tout ou en stämd eller religiös grupp or religious group, as partie, un groupe natio­ såsom sådan nämligen, such: nal, ethnique, racial ou religieux, comme tel: a) att döda medlem­ (a) Killing members of a) Meurtre de membres mar av gruppen; the group; du groupe;

b) att tillfoga medlem­ (b) Causing serious bo- b) Atteinte grave å

mar av gruppen svår dily or mental harm to 1’intégrité physique ou kroppslig eller själslig ska­ members of the group; mentale de membres du da; groupe; c) att uppsåtligen på­ (c) Deliberately inflict- c) Soumission intentiontvinga gruppen levnads­ ing on the group con- nelle du groupe å des convillkor, som äro avsedda ditions of life calculated ditions d’existence devant att medföra dess fysiska to bring about its physi- entrainer sa destruction undergång helt eller del­ cal destruction in whole physique totale ou parvis; or in part; tielle;

d) att genomföra åt­ (d) Imposing measures d) Mesures visant å

gärder, som äro avsedda intended to prevent births entraver les naissances att förhindra födelser in­ within the group; au sein du groupe; om gruppen;

e) att med våld över­ (e) Forcibly transferring e ) Transfert forcé d’en-

föra barn från gruppen children of the group to fants du groupe å un till annan grupp. another group. autre groupe.

Artikel III. Article III Article III Följande gärningar sko­ The following acts shall Seront punis les actes la vara straffbara: be punishable: suivants:

a) folkmord; (a) Genocide; a) Le génocide; b) stämpling till folk­ (b) Conspiracy to com­ b) L’entente en vue de

mord; mit genocide; commettre le génocide; c) omedelbar och of­ (e) Direct and public c) L’incitation directe fentlig uppmaning till folk­ incitement to commit ge­ et publique å commettre mord; nocide; le génocide;

d) försök till folkmord; (d) Attempt to commit d) La tentative de gé­

genocide; nocide; e) delaktighet i folk­ (e) Complicity in geno­ e) La complicité dans mord. cide. le génocide.

Artikel IV. Article IV Article IV Personer, som göra sig Persons committing ge­ Les personnes ayant skyldiga till folkmord el­ nocide or any of the other commis le génocide ou ler annan i artikel III acts enumerated in article l’un quelconque des autres uppräknad gärning, sko­ III shall be punished, actes énumérés å 1’article la bestraffas, vare sig de whether they are consti- III seront punies, qu’elles äro grundlagsenligt an­ tutionally responsible ru- soient des gouvernants, svariga styresmän, äm- lers, public officials or des fonctionnaires ou des bets- och tjänstemän eller private individuals. particuliers. enskilda personer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71. 15

Artikel V. Artide V Article V

De fördragsslutande The Contracting Par- Les Parties contractanparterna förplikta sig att ties undertake to enact, tes s’engagent å prendre, i överensstämmelse med in accordance with their conformément å leurs vars och ens grundlag ge­ respective Constitutions, constitutions respectives, nomföra den lagstiftning the necessary legislation les mesures législatives som erfordras för att möj­ to give effect to the pro­ nécessaires pour assurer liggöra en tillämpning av visions of the present Con- 1’application des disposi­ denna konventions be­ vention and, in particular, tions de la présente Constämmelser, och i syn­ to provide effective penal- vention, et notamment å nerhet att stadga verk­ ties for persons guilty of prévoir des sanetions pésamma straff, som skola genocide or of any of the nales efficaces frappant drabba personer, vilka gö­ other acts enumerated in les personnes coupables ra sig skyldiga till folk­ artide III. de génocide ou de l’un mord eller andra i artikel queleonque des autres ac- III uppräknade gärning­ tes énumérés å l’article ar. III.

Artikel VI. Artide VI Artide VI Personer, som ankla­ Persons charged with Les personnes accusées gas för folkmord eller genocide or any of the de génocide ou de l’un annan i artikel III upp­ other acts enumerated in queleonque des autres acräknad gärning, skola lag- artide III shall be tried tes énumérés å 1’article föras vid behörig dom­ by a competent tribunal III seront traduites destol i den stat på vars of the State in the terri- vant les tribunaux comområde gärningen be­ tory of which the act pétents de l’Etat sur le gåtts, eller vid den inter­ was committed, or by territoire duquel l’acte a nationella straffdomstol such international penal été commis, ou devant la som må vara behörig i tribunal as may have cour criminelle internatioförhållande till de av den­ jurisdiction with respect nale qui sera compétente na konventions parter to those Contracting Par- å l’égard de celles des vilka erkänt dess doms- ties which shall have ac- Parties contractantes qui rätt. cepted its jurisdiction. en auront reconnu la juridiction.

Artikel VII. Artide VII Artide VII Folkmord och övriga i Genocide and the other Le génocide et les artikel III uppräknade acts enumerated in arti­ autres aetes énumérés å gärningar skola icke be­ de III shall not be con- 1’article III ne seront pas traktas såsom politiska sidered as political crimes considérés comme des cri­ brott, när fråga uppkom­ for the purpose of extra- mes politiques pour ce mer om utlämning. De dition. qui est de 1’extradition. fördragsslutande parterna The Contracting Parties Les Parties contractan­ förplikta sig att i hithö- pledge themselves in such tes s’engagent en pareil hörande fall medgiva ut­ cases to grant extradition cas å accorder 1’extradilämning i överensstäm­ in accordance with their tion conformément å leur melse med sina gällande laws and treaties in force. législation et aux traités lagar och traktater. en vigueur.

Artikel VIII. Artide VIII Artide VIII Envar fördragsslutande Any Contracting Party Toute Partie contracpart äger hemställa till may call upon the compe­ tante pcut saisir les orvederbörande organ inom tent organs of the United ganes compétents des Förenta Nationerna att Nations to take such ac- Nations Unics afin que

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

vidtaga sådana åtgärder tion under the Charter of ceux-ci prennent, conenligt Förenta Nationer­ the United Nations as formément å la Charte des nas stadga, som dessa they consider appropriate Nations Unies, les mesuorgan anse ägnade att for the prevention and res qu’ils jugent approförebygga och undertryc­ suppression of acts of ge- priées pour la prévention ka gärningar, innefattan­ nocide or any of the other et la répression des actes de folkmord eller någon acts enumerated in article de genocide ou de l’un av övriga i artikel III III. quelconque des autres uppräknade gärningar. actes énumérés å l’article III.

Artikel IX. Article IX Article IX Tvister mellan de för- Disputes between the Les différends entre les dragsslutande parterna Contracting Parties re- Parties contractantes reangående tolkningen, till- lating to the interpreta­ latifs å 1’interprétation, lämpningen eller upp­ tion, application or ful- 1’application ou l’exécufyllandet av denna kon­ filment of the present tion de la présente Con­ vention, däri inbegripet Convention, including vention, y compris ceux tvister, som angå en stats those relating to the res- relatifs å la responsabilité ansvarighet för folkmord ponsibility of a State for d’un Etat en matiére de eller annan i artikel III genocide or för any of the génocide ou de l’un quel­ uppräknad gärning, skola other acts enumerated in conque des autres actes hänskjutas till Interna­ article III, shall be sub- énumérés å 1’article III, tionella domstolen, där mitted to the Internatio­ seront soumis å la Cour någon av de tvistande nal Court of Justice åt internationale de Justice, parterna så fordrar. the request of any of the å la requéte d’une partie parties to the dispute. au différend.

Artikel X. Article X Article X Denna konvention, vars The present Conven­ La présente Conven­ engelska, franska, kine­ tion, of which the Chinese, tion dont les textes ansiska, ryska och span­ English, French, Russian glais, chinois, espagnol, ska texter äga lika vits­ and Spanish texts are francais et russe, feront ord, skall dagtecknas den equally authentic, shall également foi, portera la 9 december 1948. bear the date of 9 De­ date du 9 décembre 1948. cember 1948.

Artikel XI. Article XI Article XI Denna konvention skall The present Convention La présente Convention intill den 31 december shall be open until 31 De­ sera ouverte jusqu’au 31 1949 vara öppen för un­ cember 1949 for signature décembre 1949 å la sig­ dertecknande för envar on behalf of any Member nature au nom de tout medlem av Förenta Na­ of the United Nations Membre des Nations Unies tionerna och för envar and of any non-member et de tout Etat non mem­ icke-medlemsstat, till vil­ State to which an invita- bre å qui 1’Assemblée géken generalförsamlingen tion to sign has been add- nérale aura adressé une har riktat inbjudan att ressed by the General As- invitation å cet effet. underteckna. sembly. Konventionen skall The present Conven­ La présente Convention ratificeras, och ratifika­ tion shall be ratified, and sera ratifiée et les instru­ tionsinstrumenten skola the instruments of rati- ments de ratification se­ deponeras hos Förenta fication shall be deposited ront déposés auprés du Nationernas generalsek­ with the Secretary-Gen- Secrétaire général des reterare. eral of the United Nations. Nations Unies.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71. 17

Efter den 1 januari After 1 January 1950, A partir du ler janvier 1950 kan denna konven­ the present Convention 1950, il pourra étre adhéré tion tillträdas av envar may be acceded to on å la présente Convention medlem av Förenta Na­ behalf of any Member au nom de tout Membre tionerna och av envar of the United Nations des Nations Unies et de icke-medlemsstat, som and of any non-member tout Etat non membre mottagit inbjudan därtill State which has received qui aura re$u 1’invitation enligt vad ovan sagts. an invitation as aforesaid. susmentionnée. Tillträdesinstrumenten Instruments of acces- Les instruments d’adskola deponeras hos Fö­ sion shall be deposited hésion seront déposés aurenta Nationernas ge­ with the Secretary-Gen- prés du Secrétaire général neralsekreterare. eral of the United Na­ des Nations Unies. tions.

Artikel XII. Article XII Article XII

Envar fördragsslutande Any Contracting Party Toute Partie contracpart äger när som helst may åt any time, by tante pourra, å tout mo­ genom ett till Förenta notification addressed to ment, par notification ad- Nationernas generalsek­ the Secretary-General of ressée au Secrétaire géné­ reterare riktat tillkänna­ the United Nations, ex- ral des Nations Unies, givande utsträcka denna tend the application of étendre 1’application de konventions tilllämplig­ the present Convention la présente Convention å het till alla eller några to all or any of the terri- tous les territoires ou å av de områden för vil­ tories för the conduct of l’un quelconque des terri­ kas förbindelser med whose foreign relations toires dont elle dirige främmande makter den that Contracting Party les relations extérieures. fördragsslutande parten is responsible. är ansvarig.

Artikel XIII. Article XIII Article XIII

Generalsekreteraren On the day when the Dés le jour ou les vingt skall å den dag, då de första first twenty instruments premiers instruments de tjugu ratifikations- eller of ratification or accession ratification ou d’adhésion tillträdesinstrumenten ha have been deposited, the auront été déposés, le deponerats, upprätta ett Secretary-General shall Secrétaire général en dres­

protokoll häröver och draw up a procés-verbal sera procés-verbal. Il

översända ett exemplar and transmit a copy transmettra copie de ce därav till envar medlem thereof to each Member of procés-verbal å tous les av Förenta Nationerna the United Nations and Etats Membres des Na­ och till envar av de icke­ to each of the non-mem­ tions Unies et aux non medlemsstater som avses ber States contemplated membres visés par 1’article i artikel XI. in article XI. XI. Denna konvention skall The present Conven­ La présente Convention träda i kraft nittio da­ tion shall come into force entrera en vigueur le gar efter dagen för de­ on the ninetieth day fol- quatre-vingt-dixiéme jour ponerandet av det tju­ lowing the date of deposit qui suivra la date du gonde ratifikations- eller of the twentieth instru­ dépöt du vingtiéme in­ tillträdesinstrumentet. ment of ratification or strument de ratification accession. ou d’adhésion. Ilatifikation eller till­ Any ratification or ac­ Toute ratification ou träde, som äger rum cession effectcd subsequ- adhésion effectuée ultéefter sistnämnda dag, ent to the latter date shall ricurcmcnt å la derniére Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 71.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

skall träda i kraft nittio become effective on the date prendra effet le quadagar efter deponerandet ninetieth day following tre-vingt-dixiéme jour qui av ratifikations- eller till- the deposit of the instru­ suivra le dépöt de l’inträdesinstrumentet. ment of ratification or ac- strument de ratification cession. ou d’adhésion.

Artikel XIV. Article XIV Article XIV Denna konvention skall The present Conven- La présente Convention förbliva i kraft under en tion shall remain in effect aura une durée de dix ans tidrymd av tio år från for a period of ten years å partir de la date de son dagen för dess ikraftträ­ as from the date of its Co­ entrée en vigueur. dande. rning into force. Den skall därefter för­ It shall thereafter re­ Elle restera par la suite bliva i kraft under en main in force for succes- en vigueur pour une pétidrymd av fem år i sive periods of five years riode de cinq ans et ainsi sänder för de fördragsslu- for such Contracting Par- de suite, vis-å-vis des tande parter som icke ha ties as have not denounc- Parties contractantes qui uppsagt densamma minst ed it åt least six months ne 1’auront pas dénoncée sex månader före den before the expiration of six mois au moins avant löpande periodens utgång. the current period. Fexpiration du terme. Uppsägning skall verk­ Denunciation shall be La dénonciation se fera ställas genom skriftligt effected by a written no- par notification écrite adtillkännagivande till Fö­ tification addressed to the ressée au Secrétaire gérenta Nationernas gene­ Secretary-General of the néral des Nations Unies. ralsekreterare. United Nations.

Artikel XV. Article XV Article XV Därest till följd av upp­ If, as a result of denun- Si, par suite de dénonsägningar antalet parter ciations, the number of ciations, le nombre des i denna konvention skulle Parties to the present Parties å la présente Con­ nedgå under sexton, skall Convention should be­ vention se trouve ramené konventionen upphöra come less than sixteen, the å moins de seize, la Con­ att gälla från och med Convention shall cease to vention cessera d’étre en den tidpunkt, då den be in force as from the vigueur å partir de la date senaste av dessa uppsäg­ date on which the last å laquelle la derniére de ningar fick giltig verkan. of these denunciations ees dénonciations prendra shall become effective. effet.

Artikel XVI. Article XVI Article XVI Hemställan om ändring A request for the revi­ Une demande de revi­ av denna konvention sion of the present Con­ sion de la présente Con­ kan göras när som helst vention may be made åt vention pourra étre forav envar fördragsslutan- any time by any Contrac­ mulée en tout temps par de part i form av skrift­ ting Party by means of a toute Partie contractante, ligt tillkännagivande till notification in writing ad­ par voie de notification generalsekreteraren. dressed to the Secretary- écrite adressée au Sec­ General. rétaire général. Generalförsamlingen The General Assembly L’Assemblée générale skall avgöra, vilka åt­ shall decide upon the statuera sur les mesures gärder som eventuellt steps, if any, to be taken å prendre, s’il y a lieu, au skola vidtagas i anledning in respect of such re­ sujet de cette demande. av en sådan hemställan. quest.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71. 19

Artikel XVII. Artide XVII Article XVII

Förenta Nationernas The Secretary-General Le Secrétaire général generalsekreterare skall of the United Nations des Nations Unies notiunderrätta alla Förenta shall notify all Members fiera å tous les Etats Nationernas medlemmar of the United Nations and Membres des Nations och de icke-medlemssta- the non-member States Unies et aux Etats non ter, som avses i artikel contemplated in article membres visés par l’ar- XI, om följande: XI of the following: ticle XI:

a) underskrifter, ratifi­ (a) Signatures, ratifi- a) Les signatures, rati-

kationer och tillträdesan- cations and accessions re- fications et adhésions remälningar, som mottagits ceived in accordance with ?ues en application de enligt artikel XI; article XI; 1’article XI;

b) tillkännagivanden, (b) Notifications receiv- f«i b) Les notifications re-

som mottagits enligt ar­ ed in accordance with cues en application de tikel XII; article XII; 1’article XII; c) den dag, å vilken (c) The date upon which c) La date å laquelle la denna konvention träder the present Convention présente Convention eni kraft enligt artikel XIII; comes into force in accord­ trera en vigueur, en app­ ance with article XIII; lication de 1’article XIII; d) uppsägningar, som (d) Denunciations re- d) Les dénonciations remottagits enligt artikel ceived in accordance with cues en application de XIV; article XIV; 1’article XIV; e) konventionens ur­ (e) The abrogation of e) L’abrogation de la kraftträdande enligt ar­ the Convention in accord­ Convention, en application tikel XV; ance with article XV; de 1’article XV; f) tillkännagivanden, (/) Notifications receiv- /) Les notifications resom mottagits enligt ar­ ed in accordance with cues en application de tikel XVI. article XVI. 1’article XVI.

Artikel XVIII. Article XVIII Article XVIII Originalexemplaret av The original of the pres­ L’original de la pré­ denna konvention skall ent Convention shall be sente Convention sera dédeponeras i Förenta Na­ deposited in the archives posé aux archives de 1’Or­ tionernas arkiv. of the United Nations. ganisation des Nations Unies. Bestyrkta avskrifter av A certified copy of the Une copie certifiée conkonventionen skall över­ Convention shall be trans- forme sera adressée å sändas till alla Förenta mitted to eacli Member tous les Etats Membres Nationernas medlemmar of the United Nations and des Nations Unies et aux och till de icke-medlems- to each of the non-member Etats non membres visés stater, som avses i artikel States contemplated in par 1’article XI. XI. article XI.

Artikel XIX. Article XIX Article XIX Denna konvention skall The present Conven­ La présente Conven­ inregistreras av Förenta tion shall be registered by tion sera enregistrée par Nationernas generalsek­ the Secretary-General of le Secrétaire général des reterare vid den tid­ the United Nations on the Nations Unies å la date punkt, då den träder i date of its coming into de son entrée en vigueur. kraft. force.