('angående godkännande av 1954 års internationella konvention till förhind\xad rande av havsvattnets förorening genom olja m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 1

Nr 23

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av 1954 års internationella konvention till förhind­ rande av havsvattnets förorening genom olja m. m.; given Stockholms slott den 30 december 1955.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till 1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Sverige ratificerar 1954 års oljeskadekonvention, som har till syfte att motverka att havsvatten förorenas genom olje­ utvinning från fartyg. Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett förbud mot att från fartyg om minst 500 bruttoton utsläppa olja av mera beständig art inom vissa zoner av havet, vilka i regel sträcker sig 50 sjömil från land. Vidare föreslås i propositionen antagande av sådan lagstiftning som er­ fordras för konventionens ratificering. Lagstiftningen går något längre än vad som direkt föranledes av konventionen och innefattar, såvitt avser svenskt havsområde och Sveriges inre vattenvägar, bestämmelser mot all förorening från fartyg, oavsett dettas storlek. Enligt förslaget skall inom svenskt vattenområde vara förbjudet att från fartyg uttömma vissa oljor. För andra fartyg än tankfartyg gäller för­ budet dock endast i den mån hamnarna förses med oljemottagningsanläggningar. Kungl. Maj:t skall äga bestämma i vilka hamnar sådana anläggt Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

ningar skall finnas. Anläggningarna skall ombesörjas av hamnarna som av­ ses skola kunna täcka sina kostnader genom avgifter från fartygen. För­ slaget innefattar ett bemyndigande att i administrativ ordning meddela bestämmelser mot vattnets förorening genom annat än olja. Såvitt gäller område utanför svenskt territorium bemyndigas Kungl. Maj:t att bestämma att förslagets förbud mot uttömning av olja skall äga tillämpning å svenska fartyg om minst 500 bruttoton. Förslaget stadgar att oljedagbok skall föras å fartygen för att möjliggöra kontroll av lagens efterlevnad. Lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1957.

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956 3

Förslag

till

Lag

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 §• I vattenområde, som utgör svenskt territorium, må olja icke uttömmas från fartyg. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möjligt förhindras. Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en hruttodräktighet av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg. Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare före­ skriver. Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än smörjolja; b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörj­ olja eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaffen­ het att den ej kan pumpas ur tanken. Uttömning, som avses under b) och c), skall dock ske så långt från land som omständigheterna medgiva.

3 §. Konungen eller myndighet som Konungen utser äger för visst svenskt vat­ tenområde meddela bestämmelser till förebyggande av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som avses i 2 §.

4 §• Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 register ton må ej nyttjas till sjöfart med mindre fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter av Konungen eller myndighet som Konungen utser, är utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestäm­ melserna i lagen om tillsyn å fartyg.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

5 §• I allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall finnas anläggning för mottagande av oljehaltig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg. När­ mare föreskrifter rörande sådan anläggning meddelas av Konungen eller myndighet, som Konungen utser. Underlåter hamnens ägare att inrätta och driva anläggning som i första stycket avses, äger Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att på ägarens bekostnad ombesörja att anläggningen inrättas och drives.

6 §•

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton skall av befälhavaren eller under hans till­ syn av annan föras oljedagbok enligt närmare föreskrifter av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i andra fall. Polismyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen om tillsyn å fartyg ävensom tull- och lotsmyndighet samt, då fartyget befinner sig i utländsk hamn, vederbörande utländska myndighet äga taga del av oljedagboken och på begäran erhålla av befälhavaren till riktigheten bestyrkt utdrag därav. Vad i andra stycket sägs skall ock gälla beträffande oljedagbok eller mot­ svarande anteckningar å utländskt fartyg, då fartyget befinner sig i svensk hamn.

7 §• Den som i strid mot denna lag uttömmer olja eller underlåter att vidtaga åtgärd till förhindrande av att olja utflödar, så ock den som bryter mot be­ stämmelse utfärdad med stöd av 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Befälhavare, vilken åsidosätter förbudet i 4 § eller bryter mot 6 § eller föreskrift som utfärdats med stöd därav, straffes med dagsböter. Uttömmes olja i strid mot denna lag eller åsidosättes förbudet i 4 §, straf­ fes fartygets redare liksom vore gärningen begången av honom själv, så­ framt den skett med hans vetskap och vilja.

8 §•

Om laga domstol i mål rörande ansvar enligt denna lag skall vad i 313 och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

9 §• Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande. Genom lagen göres ej inskränkning i befogenhet, som följer av bestämmel­ serna i hälsovårdsstadgan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock skall 4 § träda i kraft först den dag Konungen förordnar och skall intill samma dag uttömning av slagvatten vara tillåten även om slagvattnet innehåller annan olja än smörj­ olja.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 8 kap. 2 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives.

Vad i denna lag sägs om avledan­ Vad i denna lag sägs om avledan­ de av kloakvatten eller industriellt de av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten skall i tillämpliga delar avloppsvatten skall i tillämpliga de­ gälla jämväl utkastande, utsläppan­ lar gälla jämväl utkastande, utsläp­ de eller uppläggande av fast avfall pande eller uppläggande av fast av­ från samhälle eller fastighet så, att fall från samhälle eller fastighet så, vattendrag, sjö eller annat vattenom­ att vattendrag, sjö eller annat vat­ råde därav kan förorenas. Konungen tenområde därav kan förorenas. Ko­ eller myndighet, som av Konungen nungen eller myndighet, som av Ko­ utses, äger meddela särskilda be­ nungen utses, äger meddela särskil­ stämmelser till förebyggande av så­ da bestämmelser till förebyggande av dan vattenförorening. I enahanda sådan vattenförorening. Om åtgärder ordning må ock meddelas erforder­ mot vattenförorening från fartyg är liga föreskrifter till förhindrande av särskilt stadgat. att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Utöver de------- — -— ------------- särskilt stadgat. Med samhälle------- -— sådan anläggning.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1957.

1 Senaste lydelse, se SFS 1955: 315.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 december 1955.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström , L ange , L indholm .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, vissa frågor rörande vatten­ förorening genom uttömning av olja från fartyg m. m. samt anför därvid följande. På inbjudan av brittiska regeringen avhölls på våren 1954 i London en internationell oljeskadekonferens, vid vilken Sverige var representerad. Vid konferensen antogs den 12 maj 1954 en internationell konvention till för­ hindrande av havsvattnets förorening genom olja samt åtta resolutioner med rekommendationer i samma ämne. Oljeskadekonventionen undertecknades av Sverige under förbehåll om ratifikation. Sedan kommerskollegium i skrivelse den 22 december 1954 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om ratificering av konventionen, uppdrog Kungl. Maj :t den 14 januari 1955 åt kommerskollegium att i enlighet med närmare angivna riktlinjer verkställa utredning rörande frågan om ratifi­ cering av konventionen och inkomma med därav föranledda förslag. Där­ jämte tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet samma dag i enlighet med Kungl. Maj :ts samtidigt meddelade bemyndigande sakkunniga att stå till kollegii förfogande för samråd i frågor rörande nämnda uppdrag varjämte experter vid utredningen utsågs. Med skrivelse den 28 februari 1955 överlämnade kommerskollegium därefter till Kungl. Maj :t utredning i saken samt förslag till lag om åtgärder till skydd mot förorening av vat­ tenområde genom olja från fartyg. I skrivelsen har kollegium förklarat bl. a., att kollegium hade för avsikt att i samråd med de sakkunniga under fortsatt utredning utarbeta förslag till administrativa detaljföreskrifter. Utlåtanden över kommerskollegii båda skrivelser har efter remiss avgi­ vits av chefen för marinen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal­ lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs, Västernorrlands, Väster­ bottens och Norrbottens län, nordiska oljeskadekommitténs svenska avdel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 7

ning, svenska hamnförbundet, svenska naturskyddsföreningen, svenska pet­ roleum institutet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges redareförening samt Sveriges varvsindustriföre­ ning. överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser har vid sina utlåtan­ den fogat yttranden, som införskaffats från myndigheter eller sammanslut­ ningar, däribland Stockholms och Göteborgs hamnstyrelser, stadsfullmäk­ tige i Malmö och Norrköping, drätselkammaren i Hälsingborg, drätselkam­ maren och hamndirektionen i Luleå, drätselkammaren i Kristianstad, Umeå stads hamndirektion och Skellefteå stads hamnstyrelse, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare samt Västernorr lands och Jämtlands läns handelskammare. Skrivelser med hemställan om provisoriska åtgärder har inkommit från nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning, föreningen för skidlöp­ ningens och friluftslivets främjande i Sverige, riksföreningen för simning­ ens främjande, svenska livräddningssällskapet, svenska turistföreningen, Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation samt nordiska djurskyddsrådet. Jag anhåller nu att få anmäla spörsmålet om Sveriges tillträde till kon­ ventionen och därav föranledda lagstiftningsfrågor m. m.

Ra tificeringsf rågan

1954 års oljeskadekonvention

Oljeskadekonferensen konstaterar i resolution nr 1, att många länders kuster och kustfarvatten är allvarligt utsatta för olj ef örorening och att den­ na orsakar stor skada på kuster och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd, inverkar menligt på turistnäringen, med­ för död och ödeläggelse för fågellivet och annan fauna samt sannolikt har skadliga verkningar för fisken och de havsorganismer, varav den lever. För­ oreningen vållas framför allt av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja. Även om avgörande bevis saknas för att dessa oljor förblir på havsytan under obegränsad tid, är det dock klart, att de kvarblir där under mycket lång tid och kan föras mycket avsevärda sträc­ kor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på stränderna. Konferensen framhåller, att stora mängder av beständiga oljor regelbundet utsläppes i havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpumpning av oljebemängt barlastvatten samt av torrlastfartyg, som brukar föra barlastvatten i sina brännoljetankar. Oljeskadekonventionen -—- som i engelsk text, med undantag av bilagan B, och svensk översättning torde jämte rekommendationerna i svensk över­ sättning få bifogas detta protokoll som bilaga (bilaga A )— syftar till att motverka förorening av nyss angivet slag. Konventionens regler avser där­ för råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja samt oljelialtig bland­ ning, vari sådan olja ingår (art. I).

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Räckvidden av konventionen är i så måtto inskränkt att den endast gäller registrerade fartyg om 500 ton brutto eller mera. Utanför konventionen fal­ ler därför örlogsfartyg och även marina hjälpfartyg (art. II). Konferensen har funnit att det för närvarande icke är möjligt att genom­ föra ett totalt förbud mot uttömmande av olja och ej heller att bestämma någon tidpunkt från vilken uttömning av beständiga oljor i havet skulle helt och hållet upphöra. Konventionens förbud mot oljeutvinning är därför i första hand begränsat till vissa zoner. Zonerna är icke för alla fall enhet­ liga utan de ha något olika omfattning beroende på om uttömningen sker från tankfartyg eller torrlastfartyg, varmed avses alla fartyg som ej är tank­ fartyg. Dessutom gives särskilda regler om zonens sträckning för vissa sär­ skilt angivna havsområden. Varje land har också möjlighet att besluta om viss jämkning av utsträckningen av zonen utanför sitt territorium (art. III och bilaga A). Huvudregeln är att förbud mot oljeutvinning skall föreligga inom en zon av 50 sjömil från land (bilaga A). För Nordsjön gäller den särskilda re­ geln att zonen skall sträcka sig 100 sjömil från kusten utom utanför Norge. Reglerna leder till att vissa områden i Östersjön och Nordsjön faller utom zonerna. Förbudet skall för varje fördragsslutande lands fartyg gälla inom samtliga zoner i världen. Förbudet gäller i princip all uttömning av olja och oljehaltig blandning inom zonerna (art. III). Emellertid upptar konventionen vissa undantag. Sålunda avser förbudet ej uttömning av olja eller oljehaltig blandning som sker med hänsyn till fartygets säkerhet eller för att förhindra skada å far­ tyg eller last eller för att rädda människoliv till sjöss och ej heller utflöde av olja eller oljehaltig blandning, som är föranlett av skada å fartyget eller oundvikligt läckage, såvitt efter upptäckten därav alla rimliga försiktighets­ åtgärder vidtages för att förebygga eller minska utflödet. Hinder skall ej heller föreligga för uttömning så långt från land som är praktiskt möjligt av bottensats, som ej kan utpumpas från lasttankar i tankfartyg på grund av sin fasta konsistens eller som utgöres av rester från rening eller klargöring av brännolja eller smörjolja. Konventionen upptager även undantag från uttömningsförbudet i fråga om oljehaltig blandning som ej innehåller annan olja än smörjolja (art. IV och V). För torrlastfartygen gäller därjäm­ te det undantaget att olja och oljehaltig blandning får, då fartyget är på resa till hamn utan mottagningsanordning av beskaffenhet, som angives i det följande, uttömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art. III). Överträdelse av förbud mot uttömning skall vara straffbar. Straffet får ej vara lindrigare för en överträdelse utom ett lands territorialvatten än för motsvarande förseelse, begången inom territorialvattnet (art. III och VI). Konventionen innehåller vidare föreskrift om att fartyg skall vara för­ sedda med anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock dieselolja att rinna ned i rännsten, vars innehåll länsas ut i havet utan att först separeras (art. VII). Fördragsslutande regering har att tillse att i vissa större hamnar, s. k. huvudhamnar, finns anordningar, som möjliggör

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 9

för fartyg som ej är tankfartyg att befria sig från rester av oljehaltigt bar­ last- eller tankspolvatten (art. VIII). Utan att det föreskrives i konventionen förutsättes att i oljelastningshamnar och reparationshamnar skall finnas anordningar för mottagande av oljerester (resolution 4). Å varje fartyg skall föras oljedagbok. Myndighet i fördragsslutande stat skall, då fartyget befinner sig i hamn inom staten, äga granska dagboken (art. IX). Regeringen i fördragsslutande stat äger hos regeringen i det land, där far­ tyg är registrerat, anmäla överträdelse av konventionen från fartygets sida oavsett var överträdelsen ägt rum. Om tillräckliga skäl föreligger därtill, skall i fartygets hemland rättsligt förfarande i anledning av förseelsen in­ ledas mot fartygets ägare och befälhavare (art. X). Härutöver innehåller konventionen bestämmelser om viss underrättelse­ plikt (art. XII), om sättet för slitande av tvister (art. XIII) och om ikraft­ trädande, ändring, uppsägning, undantag vid krigsförhållanden in. m. (art. XIV—XXI). Konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats avminst tio stater, varav fem med envar ett tanktonnage av minst 500 000 re­ gisterton brutto1 (art. XV: 1). Emellertid gäller konventionen ej i alla de­ lar omedelbart från ikraftträdandet. Sålunda inträder skyldighet att förse fartyg med anordning, som hindrar brännolja och tjock dieselolja att rinna ut i rännsten, först tolv månader efter konventionens ikraftträdande och un­ der samma tid föreligger ej heller förbud mot uttömning av oljehaltig bland­ ning av något slag från rännsten (art. V och VII). Vidare inträder skyldig­ heten att ha mottagningsanordningar i vissa hamnar först tre år efter kon­ ventionens ikraftträdande. Under denna tid har förbudet mot uttömning för andra fartyg än tankfartyg endast den innebörden att oljehaltigt barlast­ vatten eller tankspolvatten skall tömmas så långt från land som är praktiskt möjligt (art. III och VIII). Oljeskadekonventionen undertecknades med förbehåll om ratifikation av tolv länder, bland dessa — förutom Sverige — Danmark, Finland, Norge, För­ bundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Konventionen stod öppen för underskrift under tre månader och undertecknades under denna tid av yt­ terligare åtta länder, däribland Nederländerna och Sovjetunionen. De vid oljeskadekonferensen antagna resolutionerna avser bl. a. skapan­ de av nödiga förutsättningar för genomförande av ett fullständigt förbud mot uttömning av beständiga oljor i havet och en ny konferens i saken, som anses böra hållas inom tre år (nr 1), tillämpning av konventionens prin­ ciper även på fartyg, för vilka den ej gäller (nr 2), utarbetande av handled­ ningar till undvikande av olj ef örorening (nr 5), genomförande av konven­ tionens principer i avvaktan på konventionens ikraftträdande (nr 6) och upprättande av nationella oljeskyddskommittéer (nr 7). I detta sammanhang torde ock böra nämnas, alt Europarådets rådgivande

1 I juli 1954: Storbritannien, USA, Norge, Panama, Liberia, Italien, Frankrike, Sverige, Japan och Nederländerna.

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

församling år 1954 på sitt sjätte ordinarie möte föreslagit att ministerkom­ mittén skall uppmana medlemsstaterna att godkänna oljeskadekonventionen och omedelbart vidtaga de åtgärder, som avses i oljeskadekonferensens resolution nr 6 (rådets rekommendation nr 68). Ministrarnas ställföreträ­ dare har på sätt anmälts för 1955 års riksdag i proposition nr 173 antagit en resolution, vari medlemsstaterna uppmanas att snarast möjligt biträda denna rekommendation. Konventionen har hittills ratificerats endast av Storbritannien.

Kommerskollegium

I sina skrivelser har kommerskollegium, som tydligen förutsätter att arten och omfattningen av oljeskadeproblemet numera är väl kända, ej närmare diskuterat frågan om önskvärdheten och behovet av ratific e r i n g från svensk sida av oljeskadekonventionen. Kommerskollegii fram­ ställning utmynnar i hemställan att konventionen måtte ratificeras. Kommerskollegium har i sin utredning belyst vilka åtgärder som behöver vidtagas därest konventionen ratificeras. Sålunda erfordras vissa anord­ ningar å fartyg. Tolv månader efter konventionens ikraftträdande måste nämligen alla av konventionen omfattade fartyg vara försedda med kofferdammar, spilltråg eller andra anordningar av beskaffenhet att hindra brännolja eller tjock dieselolja att rinna ned i fartygens rännstenar och blandas i slagvattnet. Sådana anordningar, som redan i avsevärd utsträckning finns i fartygen, är icke av mera omfattande art. Där de icke redan finns, kan de utan större omgång inrättas under den lämnade tidsfristen. Kost­ naderna är icke avsevärda. För övrigt är att märka, att å fartyg, som är försett med separator för oljehaltigt vatten, behöver kofferdam, spilltråg eller liknande inrättning icke anbringas, därest rännstenarnas innehåll får passera genom separatorn, innan det pumpas ut i havet. Kommerskollegium påpekar att konventionen ej föreskriver, att å farty­ gen skall finnas anordningar varigenom olja kan skiljas från vatten. För tankfartygens del kan ej heller behov av separatorer eller liknande an­ ordningar anses föreligga. De mängder av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten, som dessa fartyg medför på väg till lastningsplatserna, kan behållas ombord till dess att de, på sätt förutsätts, kan avlämnas i hamn. Vad åter torrlastfartygen angår är konventionens regler om mottagningsanordningarna i hamnarna utformade utifrån förutsättningen, att dessa fartyg skall vara i stånd att på något sätt — med hjälp av en separator för oljehaltigt vatten eller s. k. settlings- eller avskiljningstank eller annorledes — minska den vätskekvantitet de kan behöva befria sig ifrån vid hamnbesök. Enligt kommerskollegium finns flera typer separatorer i marknaden, men någon helt fulländad konstruktion har ännu icke framkommit, och det har sär­ skilt anmärkts att de tar utrymme i anspråk som i vissa fall kan inverka något på lastförmågan. På senare tid nybyggda fartyg torde emellertid i re­ gel ha försetts med separatorer. Kostnaderna för oljeseparatorer varierar

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 11

från 5 000 till 12 000 kronor för separatorer av ordinär typ och från 15 000 till 30 000 kronor för sådana av automatiskt reglerad typ. Kollegium fram­ håller emellertid, att en väsentlig reducering av det oljehaltiga barlastvattnet i regel kan ske genom s. k. settling, d. v. s. naturlig avskiljning av oljan från vattnet genom att oljan flyter upp. Sådan avskiljning kan i fartyg, som är försedda med djuptankar och andra för settling lämpade tankar, ske utan särskild utrustning. Vad beträffar oljemottagningsanläggningar i h a m narna har kommerskollegium för att i möjlig mån klargöra spörsmålet om arten och storleken av erforderliga anläggningar ävensom tid och kostnader för deras utförande föranstaltat att dessa frågor upptagits till övervägande av hamnstyrelserna i de tilltänkta huvudhamnarna. Också svenska hamn­ förbundet har ingått på närmare prövning av dessa problem. Även om det ej varit möjligt att erhålla annat än summariska beräkningar och unge­ färliga uppskattningar, anser kollegium likväl det inkomna materialet läm­ na ledning för ett någorlunda pålitligt bedömande rörande storleksordning­ en av ifrågavarande anläggningar på olika håll och kostnaderna för de­ samma. Kollegium anser att frågan om oljemottagningsanordningarna ställer sig väsentligt olika för tankfartygen och övriga fartyg. Mottagningsanordningar för barlast- och tankspolvatten från tankfartyg erfordras endast vid last­ ningsplatserna samt eventuellt i hamnar där större reparationsvarv finns. De oceangående tankfartygen behöver i regel icke tillgång till någon mottagningsanordning i svenska hamnar, enär de efter lossning av sina olje­ lager i vanliga fall omedelbart intager vattenbarlast och återvänder för att hämta ny last vid någon av de stora oljeutskeppningsplatserna i utlandet. Endast för den händelse ett dylikt fartyg behöver undergå reparation vid varv, uppstår här fråga om rengöring av oljetankar m. m. och avlämning av oljerester. Huruvida mottagningsanordningar för sådant ändamål av­ sedda även för tankrengöring av torrlastfartyg som skall repareras — bor upprättas i svenska reparationshamnar, bör i första hand ankomma på var­ vens bedömande. I sammanhanget betonar kollegium särskilt, att situatio­ nen efter ratificering av konventionen för ifrågavarande fartygs vidkom­ mande icke i högre grad kommer att skilja sig från nu rådande förhållan­ den. Fartyg, som önskar undergå fullständig tankrengöring i hamn, måste för närvarande i regel för sådant ändamål anlita i utländska hamnar upp­ rättade servicestationer. En sak för sig är att vederbörande hamnmyndig­ heter har stor anledning att intressera sig för tillkomsten och utförandet av mottagningsanläggningar av nu angiven art. Det måste nämligen vara ända­ målsenligt att kombinera dem med det slags mottagningsanordningar som enligt konventionen skall finnas inrättade i huvudhamnarna för motta­ gande av oljerester från andra fartyg än tankfartyg. De hamnar, där kom­ binerade anläggningar kan komma i fråga, är enligt kollegium Goteborg och Malmö. För de mindre kusttankfartygen, som ombesörjer transport av petro­

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

leumprodukter från svenska oljeimporthamnar till upplagsplatser och kon­ sumtionsorter utefter kusten samt vid Vänern och Mälaren, erfordras moltagningsanordningar vid oljelastningshamnarna. Dessa uppgår till ett tju­ gutal. Kommerskollegium förutsätter, att mottagningsanordningar kommer vid flertalet sådana hamnar att inrättas genom oljedistributionsföretagens forsorg. Då det ligger i vederbörande företags intresse att distributionen från lagringsorterna och raffinaderierna kan fortgå utan hinder, anser kol­ legium företagens förpliktelser i detta hänseende ej behöva regleras i författningsväg. Kollegium framhåller emellertid, att det måste anses natur­ ligt att hamnmyndigheterna i de huvudhamnar, som tillika är oljehamnar, tar sig an frågan om inrättande av mottagningsanordningar för kusttankfar­ tygen. Mottagningsanordningarna för kusttankfartygen kan vara mycket enkla. En fullt tillfredsställande anläggning behöver icke bestå av annat än en lämpligt dimensionerad cistern med eu enkel filtreringsanordning för det frånskilda vattnet samt ledningar från brygga eller annan förtöjningsanordmng för fartygen jämte tankbilar eller andra transportmedel för bort­ skaffande av oljeresterna. För Stockholms del har man räknat med en tank om 200 kbm. Den enligt konventionen medgivna tidsfristen på tolv månader för ordningställandet av mottagningsanordningarna för tankfartygen är en­ ligt kollegium fullt tillräcklig. För mottagning av oljerester från andra fartyg än tankfartyg skall enligt konventionen finnas mottagningsanordningar i vissa huvudhamnar. Kom­ merskollegium påpekar, att härmed ej avses anläggningar för rengöring av oljetankar vare sig i tankfartyg eller i andra fartyg. Frågan, vilka hamnar som skall betecknas som huvudhamnar, anser kommerskollegium i första hand bero av omfattningen av fartygstrafiken på själva hamnen, därvid dock i någon mån även andra faktorer kan spela in, såsom trafikens art och hamnarnas fördelning på skilda kuststräckor. Kollegium föreslår såsom huvudhamnar Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund. Luleå och Oxelösund har medtagits därför att malmtrafiken medför att ett för­ hållandevis stort antal fartyg ankommer till dessa hamnar med barlast i form av vatten i oljetankar, som måste tömmas före och under inlastningen av malmen. Kollegium har övervägt att såsom huvudhamnar föreslå ytter­ ligare en eller flera hamnar, däribland främst någon som på grund av sitt läge kunde vara lämplig att förses med mottagningsanordning för att betjana fartyg i trafik på övre Norrland. Denna fråga anser emellertid kolle­ gium böra ägnas närmare uppmärksamhet framdeles. Regeringen i fördragsslutande stat kan när som helst för sitt lands vidkommande ompröva fiagan vilka hamnar som skall anses som huvudhamnar. Mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg bör uppfylla högre krav än de som erfordras för kusttankfartygens del. Man bör nämligen taga i betraktande att det kan ställa sig besvärligt att förse torrlastfartygen, särskilt äldre sådana, med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten eller liknande. Det kan därför vara motiverat att räkna med något större

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 13

dimensioner å mottagningsanordningarna än eljest skulle behövas. De bör sålunda kunna mottaga även osepareral barlast- och tankspolvatten. Den tillmätta fristen av tre år är enligt kollegium fullt tillräcklig för anlägg­ ningarnas utförande, även om man önskar tillgodogöra sig erfarenheterna av de anläggningar, som i samband med konventionens ikraftträdande kom­ mer till utförande till bruk för kusttankfartygen. I fråga om kostnaderna för mottagningsanordningarna upplyser kom­ merskollegium att det för Göteborgs vidkommande föreligger en ingående utredning om en större anläggning efter utländska förebilder, avsedd såväl för fartyg, vilka skall undergå tankrengöring före reparation, som för andra fartyg. Denna utredning har lett till ett förslag som kostnadsberäknats till omkring 3,4 miljoner kronor; ytterligare 1 miljon kronor har beräknats för en planerad pir och kaj. Hamnstyrelsen i Malmö har med hänsyn till Kockums mekaniska verkstads aktiebolags intressen i dess egenskap av stort reparationsvarv för en av varvet skisserad anläggning beräknat en kostnad av samma storleksordning som för Göteborg. På grundval av uppgifter från Stockholm och Malmö samt en av svenska hamnförbundet avgiven beräk­ ning beträffande sex av de övriga föreslagna huvudhamnarna beräknar kol­ legium kostnaderna för de nio huvudhamnarnas oljemottagningsanordningar för kusttankfartygen till högst 1,5 miljoner kronor, varav ca 150 000 kronor för Stockholm och ett lika stort eller möjligen något större belopp för Göteborg. Beträffande mottagningsanordningarna för andra fartyg än tankfartyg har säker grundval för en mera exakt beräkning av kostnaderna ej kunnat åstadkommas. En ungefärlig uppskattning för samtliga huvud­ hamnar, med undantag av Göteborg och Malmö, har dock givit vid handen att det kan röra sig om ett belopp om sammanlagt högst 3 miljoner kronor. Spörsmålet hur man skall förfara med de olj erester, som lämnas i oljemottagningsanordningar i hamnarna, behandlas icke av kommerskollegium. Kollegium yttrar emellertid att frågan om åtgärder mot förorening genom oljeutflöde från anläggning i land faller inom vattenvårdskommitténs ar­ betsområde, varför den icke upptagits i förevarande sammanhang. Kommerskollegium uttalar att, såvitt angår mottagningsanordningarna i hamnarna, varken tekniska eller andra hänsyn kan motivera anstånd med ratificering av konventionen. Kommerskollegii förslag bygger sålunda på att oljemottagningsanordningarna vid reparationsvarv skall bekostas av varven och motsvarande anordningar för kusttankfartyg av oljeföretagen. Anordningarna i huvud­ hamnarna för andra fartyg än tankfartyg däremot skall ankomma på ham­ narna. Kollegium anser att hamnarna, i den mån så finnes erforderligt, bör få genom skäliga avgifter täcka sina utgifter. Där så finnes nödigt bör taxa för mottagningsanordningens nyttjande kunna fastställas av myndighet. Kommerskollegium berör även den i resolutionen nr 7 upptagna frågan om upprättande av nationella kommittéer med uppgift att följa oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åtgärder för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga utredningar. Kollegium föreslår, att det upp-

14 Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

dragés åt kollegium att fullgöra de i nämnda resolution angivna uppgifterna ävensom att till kollegium knytes en nämnd för samråd i frågor som rör skydd mot oljeförorening av havsvattnet. Denna nämnd, förslagsvis kallad statens oljeskyddsnämnd, i vilken enligt kollegii mening chefen för sjöfartsbyrån inom kommerskollegium bör ingå såsom ordförande, bör i övrigt be­ stå av högst åtta av chefen för handelsdepartementet på förslag av kom­ merskollegium utsedda ledamöter, företrädande rederinäringen, hamnvä­ sendet, varvsindustrien och oljebolagen samt natur- och djurskyddsintressen jämte nautisk och teknisk sakkunskap. Kommerskollegium anför, att den författnings mässiga reg­ lering som kan erfordras för konventionens genomförande principiellt sett måhända skulle kunna ske inom ramen för Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftningsmakt. Med hänsyn till konventionens räckvidd och de betydande ekonomiska intressen, som beröres av densamma, synes frågan om dess god­ tagande för Sveriges del dock böra underställas riksdagen.

Yttrandena

Samtliga remissinstanser är positivt inställda till oljeskadekonventionen. Flera uttalar sin tillfredsställelse med konventionen. Förslaget om dess ratificering av Sverige tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar. Vissa betonar angelägenheten av att ratificering sker snarast möjligt. Behovet av åtgärder mot vattenförorening genom olja från far­ tyg bestrides icke från något håll. De flesta remissinstanserna synes utgå från att detta behov är allmänt känt. Vissa länsstyrelser upplyser att dylik förorening förekommit inom länet. Så är fallet med länsstyrelserna i Stock­ holms, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus lån. Länsstyrelsen i Malmöhus län meddelar exempelvis, att den sedan flera år tillbaka vid åtskilliga tillfällen kunnat konstatera, att allvarliga skador å sjöfågel inom länets kustvatten åstadkommits genom oljeutsläpp från far­ tyg- Tid efter annan har även sådana oljeutsläpp ilandflutit vid stränderna och där förorsakat betydande men och obehag. Vid flera tillfällen har läns­ styrelsen till följd av skadornas allvarliga karaktär sökt att med biträde av bland andra vägförvaltningens personal avhjälpa uppkomna skador och olägenheter. De kostnader, som därvid uppstått, har hittills bestritts av kom­ munala medel. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län torde förore­ ningen i länet merendels ha förorsakats av olja, som uttömts på interna­ tionellt vatten och som av vind och ström drivits mot kusten. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, vars utlåtande länsstyrelsen i Västernorrlands län åberopar som eget yttrande, framhåller, att för den norrländska pappers- och cellulosaindustrien, som i första hand är särskilt beroende av virkestransporter i Bottenhavet och älvarnas mynningsvikar samt i andra hand flerstädes också är beroende av vattentäkt ur samma vattendrag, ett ovarsamt handhavande av beständiga oljerester alltid inne­

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 15

bär ett stort faromoment. Virket kan nedsmutsas med olja under bogseringarna längs kusten eller under sin lagringstid i avvaktan på förädling, vilket kan medföra nedklassning av produkten eller i varje fall väsentliga olägenheter vid virkets hantering. Kammaren yttrar, att erfarenheterna av de stora olägenheterna och skadorna, som vållas produktionen då bestän­ diga oljor inkommit i fabrikationsvattnet, nödvändiggör särskilda försik­ tighetsmått från industriens sida, men tillägger, att sådana försiktighetsmått aldrig kan vara tillfyllest i händelse större kvantiteter olja kommer in på område som utnyttjas för vattentäkten. Länsstyrelsen i Gävleborgs län däremot uppger, att några direkta olägen­ heter av oljeutsläpp från fartyg icke förekommit för länets del, och anser, att de allmänna riskerna för framtiden mahända icke heller behöver över­ drivas. Länsstyrelsen finner dock det latenta hotet av en olj ef örorening utgöra en så allvarlig faktor, att länsstyrelsen för sin del förordar kommerskollegii förslag. Vissa anmärkningar mot innehållet i konventionen har framställts i några yttranden. Förbudszonernas utsträckning i Östersjön och Nordsjön kritiseras sålunda främst från djur- och naturskyddshåll men även av länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, vilka finner det önsk­ värt att hela Östersjön bleve en för oljeuttömning förbjuden zon. Svenska naturskyddsföreningen anser, att det är en allvarlig brist hos konventionen att det skall bli tillåtet att utsläppa oljeblandat barlastvatten och oljerester inom delar av Östersjön och Nordsjön. Detta förhållande inger för fram­ tiden farhågor för avsevärda, bestående olägenheter, bl. a. med hänsyn till att det torde bli svårt att övervaka förbudsbestämmelsernas efterlevnad. Med hänsyn till att sjöfågeln under vintern successivt drar sig söderut i Östersjön, kan man enligt föreningen också befara att olja, som utsläpps inom frizonen, kommer att förorsaka avsevärda skador, som kanske tillintet­ gör de positiva vinsterna av konventionen. Föreningen hemställer, att på denna punkt initiativ omedelbart tages till en ändring så att hela Östersjön blir förbjuden zon. Om möjligt bör även bestämmelserna för Nordsjön änd­ ras på likartat sätt. Liknande synpunkter i fråga om Östersjön framföres av nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning och Sveriges djurskydds­ föreningars riksförbund. Sveriges redareförening yttrar att föreningen icke vill motsätta sig att oljeskadekonventionen ratificeras av vårt land. Svenska petroleum institu­ tet anser att de av konferensen anbefallda åtgärderna är praktiska och måttfulla, såvitt desamma berör den svenska petroleumbranschen, och Sve­ riges fartygsbefälsförening finner de nya förpliktelser, som konventionen ålägger befälhavare, vara oundvikliga i sammanhanget och har därför ingen erinran mot införandet av desamma. Kommerskollegii uttalanden om erforderliga anordningar å fartyg har föranlett erinringar endast från hamnhåll och allenast ur synpunkten vilken betydelse denna fråga har för dimensioneringen av oljemottagningsanläggningarna i hamnarna. Till detta spörsmål skall jag strax återkomma.

16 Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956

Även kommerskollegii förslag i fråga om mottagningsanläggningarna i hamnarna har i det väsentliga rönt gillande. Sålunda förklarar Sveriges varvsindustriförening, att föreningen intet har att erinra mot kom­ merskollegii uttalande att det i första hand bör bero på varvens bedömande om oljemottagningsanläggningar för oceangående fartyg skall inrättas i svenska reparationshamnar. Svenska petroleum institutet erinrar om att en förutsättning för oljetransporterna med kusttankfartyg enligt nu tilllämpade metoder kommer att vara att mottagningsanläggningar för förorenat barlastvatten anordnas vid de lastningsplatser, där kusttankfartygen intar ny last. Institutet upplyser, att undersökningar pågår, om hur dessa mot­ tagningsanläggningar lämpligast bör utformas och dimensioneras. I vissa fall torde ett samarbete mellan hamnmyndigheter, redare, varv och oljeföretag erfordras för att finna den bästa lösningen på problemet huruvida man i fortsättningen bör nöja sig med smärre mottagningsanordningar och därmed nödgas räkna med längre liggetid för tonnaget eller om man skall investera erforderliga medel för att ha till förfogande mottagningsanlägg­ ningar med sådan kapacitet, som möjliggör en snabb rengöring av ton­ naget. Av den hittills förda diskussionen hos institutets medlemsföretag får anses framgå, att man syftar till att få fram så moderna och effektiva apparater som möjligt. Man har enligt institutets uppfattning grundad anledning utgå från att oljelastningsplatserna kommer att förses med er­ forderliga mottagningsanläggningar utan särskild lagstiftning härom. I anledning av kommerskollegii förslag om vilka hamnar, som skall an­ ses som huvudhamnar, erinrar överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kris­ tianstads län och stadsfullmäktige i Norrköping samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare att konventionens oljeuttömningsförbud icke, om man bortser från tankfartyg, gäller fartyg på resa till hamn utan oljemottagningsanläggningar. Det får därför anses önskvärt, att flera ham­ nar än kollegium föreslagit förses med sådana anläggningar. Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar att utöver hamnarna i Luleå och Gävle ytterligare en huvudhamn bör finnas vid norrlandskusten. Som sådan hamn bör Umeå uthamn kunna komma i fråga. Hamnmyndigheterna i Göteborg, Norrköping och Hälsingborg förklarar sig beredda att inom tre år från konventionens ikraftträdande söka åstadkom­ ma oljemottagningsanläggningar för torrlastfartyg. Stockholms hamnstyrelse upplyser, att man för att få investeringskostnaderna för anläggningarna så låga som möjligt i Stockholm har upptagit förhandlingar om samarbete mel­ lan hamnen, rederierna, oljebolagen och andra berörda parter i denna fråga. Även stadsfullmäktige i Malmö och drätselkammaren i Luleå synes utgå från att respektive stad skall låta inrätta erforderliga anläggningar. Av hand­ lingarna i ärendet framgår, att även i Karlshamn, Gävle och Oxelösund vissa förberedande åtgärder vidtagits för att inrätta oljemottagningsanläggningar. Som förut antytts upptages från hamnhåll till diskussion frågan om oljemottagningsanläggningarnas dimensionering och den inverkan denna fråga röner av förekomsten av oljeseparatorer och dylika inrättningar å fartygen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 IT

Svenska hamnförbundet anför härom, att konventionens ordalydelse tydli­ gen förutsätter särskilda anordningar för barlastvattnets eller tankspolvattnets separering i separator ombord å fartyget, varför hamnarna har att mot­ taga endast de rester som är kvar efter det oljeblandade vattnets separering. Kommerskollegii förslag åter innebär att allt oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten, som finns i fartyget, skall mottagas av hamnen, såvitt icke far­ tyget på annat sätt kunnat befria sig från detsamma. Kommerskollegii härför anförda motivering, att det kan ställa sig besvärligt att förse en del fartyg med inrättningar för separering av oljehaltigt vatten, finner hamn­ förbundet icke bärande. Hamnarna bör ej påläggas större skyldighet än den oljeskyddskonventionen stipulerar. Samma synpunkter anföres av Stock­ holms och Göteborgs hamnstijrelser, stadsfullmäktige i Malmö, Hälsingborgs hamndirektion samt stadsfullmäktige i Norrköping. Hamnförbundet anser emellertid, att den berörda skärpningen knappast annat än i undantagsfall torde få större praktisk betydelse för dimensioneringen av hamnarnas an­ läggningar för oljeskydd. Och Stockholms hamnstyrelse bedömer att denna i förhållande till konventionen utvidgade skyldighet för hamnarnas ägare i praktiken icke kommer att medföra sådana olägenheter för hamnarna, att ett frångående av kommerskollegii förslag är påkallat. Stadsfullmäktige i Norrköping däremot finner följden av förslaget bli att anläggningarna i ham­ narna måste givas betydligt större dimensioner och kapacitet än vad åt­ minstone Norrköpings hamnstyrelse tidigare ansett sig ha anledning att räkna med på grundval av konventionen. Fullmäktige räknar dock med att inrätta dessa större anläggningar. Fullmäktige tillägger att frågan om an­ ordnandet av reningsanordningar för olja ombord överlämnas åt rederier­ nas godtycke. I praktiken torde dock fartygen efterhand komma att förses med reningsanordningar. Detta är nämligen en förutsättning för att de skall kunna anlöpa utländska hamnar, vilka med en strikt tillämpning av kon­ ventionen ej behöver vara utrustade med mera omfattande mottagningsanläggningar. Fullmäktige anser det visserligen möjligt, att man även utom­ lands skall bli tvungen att gå in på samma linje, som föreslås för Sveriges del, men finner att frågan under alla förhållanden bör beaktas, så att ej sjö­ farten på de svenska hamnarna belastas med onödiga avgifter. I fråga om kostnadsberäkningarna för oljemottagningsanläggningar i ham­ narna gör svenska hamnförbundet uttalanden av innebörd, att de till kominerskollegiuin från hamnmyndigheterna lämnade, av kollegium återgivna uppgifterna om kostnaderna är osäkra, då myndigheterna i hög grad svävat i ovetskap om vad man kräver av dem. Efter kommerskollegii utredning linnes ett något bättre underlag för beräkningen av kostnaderna, men allt­ jämt saknar man tillförlitliga uppgifter beträffande grunden för kostnads­ beräkningarna och om antalet torrlastfartyg, som beräknas komina att ut­ tömma oljerester och oljcblandat barlastvatten. De relativt grova uppskatt­ ningarna, som de olika hamnarna meddelat kommerskollegium och vilka le­ gal till grund för kollegii beräkningar, torde dock enligt förbundets åsikt i i Hihtmij titt riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

allmänhet ge en tämligen rättvisande bild av förhållandena. Även av de yttranden som avgivits av stadsfullmäktige i Norrköping och drätselkamma­ ren i Hälsingborg kan utläsas att dessa remissinstanser anser kommerskollegii kostnadsberäkningar hållbara såvitt gäller dessa städer. Å andra sidan framhåller Sveriges varvsindustriförening som sin uppfattning, att de upp­ gifter, som utredningen kommit till beträffande storleken och kostnaderna för erforderliga mottagningsanläggningar för kusttanktonnaget synes vara lågt uppskattade. Ytterligare må nämnas, att stadsfullmäktige i Malmö be­ räknar kostnaderna för en för samtliga oljeföretag gemensam anläggning till 100 000 å 150 000 kronor. Fullmäktige räknar vidare med att det blir behövligt med dels en flytande anordning för att från torrlastfartyg i olika hamndelar mottaga och uppsamla oljerester och eventuellt även oljeblandat barlastvatten och dels cisterner i land för mottagande av dessa rester och barlastvatten med tillhörande renings- eller separatoranläggning. Kostna­ derna för dessa anordningar beräknas bli av storleksordningen 750 000 kro­ nor. Och hamndirektionen i Luleå uppskattar, att de i Luleå hamn plane­ rade anläggningarna kommer att kosta tillsammans ca 470 000 kronor, var­ till eventuellt kommer ca 500 000 kronor för reparation av en kaj. Mot kommerskollegii förslag att hamnarna skall genom avgifter få täcka sina kostnader för mottagningsanläggningarna har någon principiell erinran ej riktats. Chefen för marinen påpekar att konventionen icke äger tillämpning på flottans och kustartilleriets fartyg, statens isbrytarfartyg eller sjökarteverkets fartyg, enär dessa icke är att anse som registrerade sjögående fartyg. I resolutionen nr 2 har emellertid rekommenderats att konventionens regler bringas i tillämpning även å oregistrerade fartyg. Inom marinledningen har undersökts, vilka åtgärder, som måste vidtagas ombord och i land, för att örlogsfartyg skall kunna följa konventionens bestämmelser. Det har därvid framkommit, att erforderliga åtgärder är av begränsad omfattning och att kostnaderna för deras genomförande preliminärt kan uppskattas till om­ kring en halv miljon kronor. Sveriges varvsindustriförening framhåller att utredningen föga behandlat trågan hur det skall förfaras med de oljerester, som efter vattnets avskil­ jande kvarstår och icke kan användas som bränsle eller dylikt. Föreningen finner det angeläget, att utredningen även tager upp denna fråga till be­ handling. Förslaget om inrättande av en statens oljeskyddsnämnd har icke blivit föremål för erinringar. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det angeläget att natur- och djurskyddsintressena blir representerade i nämn­ den. Liknande synpunkter framföres av svenska naturskyddsföreningen.

Departementschefen

Det är ett välkänt förhållande att genom oljeuttömning från fartyg bety­ dande skador och avsevärda olägenheter vållas. Oljan, som länge kvarligger

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år WHO 19

på vattnet, föres av vind och strömmar mot land, där den bildar en klistrig massa. Fisket störes och bad hindras. Båtar och flottningstimmer nedsmut­ sas och skadas. På fågellivet har särskilt den på vattnet flytande oljan bety­ dande skadeverkningar. Kommer fåglarna in i oljebältena, klistrar oljan samman fåglarnas fjäderskrud med påföljd att fåglarna dör, ofta i stora mängder och under plågsamma former. Den olja som medför dessa verkningar är framför allt råolja, brännolja. tjock dieselolja och smörjolja. Uttömning av olja från fartygen sker, då last­ tankarna i tankfartygen eller fartygens brännoljetankar rengöras genom att spolas med vatten, som sedan jämte den losspolade oljan pumpas ut i sjön. Vidare är vanligt att tankfartygen och oljeeldade torrlastfartyg i last­ tankarna och brännol jetankar na har vatten som barlast. Fartygens kon­ struktion är i regel sådan att intagande av dylik barlast är en förutsätt­ ning för att fartyget skall vara manöverdugligt. Olj ef örorening uppkommer så när barlastvattnet pumpas ur tankarna. Ytterligare må nämnas, att det med hänsyn bl. a. till brand- och explosionsfaran är nödvändigt att oljetankarna i fartyg, som skall intagas på varv för reparation eller dylikt, dessför­ innan rengöres från olja. De nu angivna omständigheterna torde vara de vanligaste under vilka oljeförorening av vattenområde sker. Av det anförda framgår också i vilka situationer risk föreligger för olje­ förorening av de vattenområden som i första hand är av intresse ur svensk synpunkt. Så är — om man bortser från oljeläckage till följd av skada å fartyget och uttömning av olja för att rädda liv eller fartyg samt oljeutsläppning i andra likartade situationer — fallet då fartyg, särskilt större tankfartyg, skall intagas på varv för reparation. Större risk för oljeförore­ ning från de oceangående tankfartygen vid deras normala fart föreligger däremot knappast för Sveriges del. Det barlastvatten, som de tar in efter alt ha lossat oljan här, kan tömmas till havs då fartyget hämtar ny oljelast på andra sidan världshaven. Ett undantag kan fartyg som är kombinerade oljeoch malmbåtar utgöra. Oljan lossas i svensk hamn, i vilken också barlast­ vatten intages, varefter fartyget går till annan svensk hamn, där fartyget skall intaga last av malm, i samband varmed fartyget måste befria sig från det oljebemängda barlastvattnet. För de mindre tankfartygen, som trans­ porterar olja från svensk importhamn till mindre svenska hamnar, föreligger behov att vid återkomsten till importhamnen kunna befria sig från det då i tankarna befintliga, oljeblandade barlastvattnet i samband med att ny oljelast intages. Risk för oljeförorening från torrlastfartyg föreligger främst i sådana fall då fartyg, som tagit in barlastvatten i bränsletankarna, töm­ mer ut detta i samband med påfyllning av bränsleförrådet. I såväl tank­ fartyg som andra fartyg, där olja användes som driv- eller smörjmedel, kan spillolja blandas i det s. k. slagvattnet, som samlas i fartygets slag och ränn­ stenar och som av säkerhetsskäl lid efter annan måste pumpas ut. I övrigt kan oljeförorening ske så snart fartyg av en eller annan anledning behöver rensa tankar eller annat från oljerester.

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

Såsom framgår redan av vad i det föregående sagts kan effektiva åtgärder mot olj ef örorening åstadkommas endast efter samverkan på det internatio­ nella planet. Uttömning av olja även på internationellt vatten medför nämli­ gen lätt nog skada och olägenhet för ett närbeläget lands kuster. Problemet har också upptagits till behandling i internationella sammanhang och på vå­ ren 1954 antogs i London en internationell konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja. Grundtanken i konventionen är att varje fördragsslutande stat skall tillse alt dess fartyg, oavsett var i världen de uppehåller sig, iakttager vissa i konventionen angivna regler med syfte att motverka oljeförorening. Den viktigaste av dessa regler är ett förbud mot uttömning av olja inom vissa i konventionen angivna zoner. Med särskilt upptagna undantag omfattar dessa zoner vattenområden som sträcker sig 50 sjömil ut från land. Konventionen — som endast har avseende å fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 ton — innehåller vissa undantag från regeln om förbud mot oljeutvinning inom nyss angivna zoner. Ett av dessa undantag — bland vilka även uttömning i nödsituation och utflöde på grund av läckage förekommer — gäller uttömning från fartygs slag och rännstenar av oljehaltig blandning, som ej innehåller annan olja än smörjolja. Den oljemängd som härigenom uttömmes anses nämligen ej vara så stor att nämn­ värd olägenhet kan uppkomma. Med nyssnämnda undantagsregel samman­ hänger föreskriften att fartyg skall vara försett med sådana anordningar att brännolja eller tung dieselolja ej rinner ut i fartyget. Ett annat mera bety­ delsefullt undantag medger uttömning från torrlastfartyg på resa till hamn utan anläggning för mottagande av rester av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten från sådana fartyg. Dylika mottagningsanläggningar skall enligt konventionen till tjänst för torrlastfartygen finnas i vissa större hamnar, som vederbörande stats regering har att själv bestämma. Konventionen förutsätter dock att torrlastfartygen är försedda med separatorer eller andra anord­ ningar, genom vilka vattnet i viss utsträckning kan renas från olja. Såvitt gäller tankfartygen förutsätter konventionen att det i oljelastningshamnarna skall finnas möjlighet för fartygen att befria sig från det oljehaltiga barlasteller tankspolvattnet. Konventionen innehåller därjämte bestämmelser om vissa tidsfrister, inom vilka förbud i olika hänseenden skall träda i tillämp­ ning samt skilda åtgärder skall vara vidtagna. Det framstår som naturligt att Sverige, som under förbehåll om ratificering undertecknat konventionen, lämnar sin medverkan till det skydd mot vattenförorening genom olja som en ratificering kan innebära. Det måste nämligen sägas, att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen, också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är för­ bundna därmed. Jag är därför redan på denna grund beredd att i princip förorda att Sverige ratificerar konventionen. En förutsättning för ratificering är dock att konventionens regler är lämpade för våra förhållanden och att de förpliktelser eu ratificering innebär framstår som rimliga och är möjliga att uppfylla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1950 21

Den av kommerskollegium verkställda utredningen har syftat till att klarlägga dessa förhållanden. Varken kommerskollegium eller någon av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över utredningen, har gjort gällande att konventionens regler innebär längre gående åtgärder än som är påkallat. Från några håll har uttalats önskemål om att konventionen bort innehålla strängare regler än som är fallet. Skyddszonerna närmast vårt land borde sålunda vara större, så att i första hand hela Östersjön och även hela Nordsjön skulle falla inom skyddszon. Även om detta önskemål skulle vara befogat, kan det dock ej vara något skäl mot eu ratificering att skyddet ej blir så fullständigt som nämnda önskemål innebär. Konventionen innehål­ ler för övrigt regler, enligt vilka ett land under viss förutsättning kan ut­ sträcka zonerna utanför sina kuster till högst 100 sjömil. Viss möjlighet finns således att sedan konventionen trätt i kraft göra hela Östersjön till skyddszon. Kommerskollegium har ansett det vara möjligt att å fartygen vidtaga do anordningar konventionen kräver inom därför föreskriven tid. Annan me­ ning har ej heller kommit till uttryck i remissyttrandena. På sätt i det föregående angivits erfordras i händelse av ratificering afl vissa mottagningsanläggningar inrättas i hamnarna. Kommerskollegium — som föreslagit att Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Karlshamn, Luleå och Oxelösund skall vara svenska huvudhamnar — har gjort uppskattningar av kostnaderna för mottagningsanläggningarna. Med bortseende från kostnaden för anläggningar för torrlastfartyg i Göteborg och Malmö — där man eventuellt tänkt sig mera omfattande anläggningar på rent affärsmässig basis för fartyg som skall repareras — och för anlägg­ ningar i cirka femton mindre oljelastningshamnar har kommerskollegium kommit till ett sammanlagt kostnadsbelopp av omkring 4,5 miljoner kronor, varav 1,5 miljoner kronor för anläggningar till bruk för kusttankfartyg. Till förstnämnda summa bör läggas kostnaderna för anläggningar för torr­ lastfartyg i Malmö, vars hamnmyndigheter beräknat kostnaden för en sådan anläggning till omkring 750 000 kronor, och i Göteborg, för vars hamn nå­ gon motsvarande beräkning ej finnes, samt för kusttankfartyg i de nyss nämnda mindre oljelastningsliamnarna. Beräkningarna skulle således inne­ bära att anläggningskostnaderna kan röra sig om ett belopp å inemot 7 mil­ joner kronor. Kommerskollegium har framhållit, att beräkningarna är un­ gefärliga och grundar sig på summariska uppskattningar. Även från hamn­ håll har understrukits att kalkylerna är osäkra. Såväl kommerskollegium som företrädare för hamnarna anser dock att de gjorda uppskattningarna ger en någorlunda rättvisande bild av förhållandena. Delade meningar råder i frågan om dimensioneringen av oljemottagningsanläggningarna för torrlastfartyg. Konventionen förutsätter att det oljeförorenade vattnet till viss del kan renas ombord å fartygen, så att endast rester därav behöver lämnas i land. Kommerskollegium anser emellertid alt vissa äldre fartyg icke lämpligen kan förses med separatorer eller andra anordningar för rening av vattnet, varför mottagningsanläggningarna bör

22 Kungl. Maj ris proposition nr 23 år 1956

göras något större än konventionen förutsätter. Från hamnhåll framhålles att det icke finns anledning att gå längre än konventionen i fråga om hamnar­ nas skyldighet. Jag är ej beredd att nu taga slutlig ställning till denna fråga. Emellertid vill jag framhålla, att de nyss nämnda kostnadsberäkningarna grundar sig på kollegii åsikt om dimensioneringen av anläggningarna. Man torde därför icke behöva befara att frågans slutliga lösning skall medföra att kostnaderna för hamnanläggningarna ej kan hållas inom den förut an­ givna ramen. Även om den verkställda utredningen icke ger full klarhet om kostnader­ na, är det dock tydligt att erforderliga anläggningar kan komma till stånd för en kostnad, som måste anses rimlig i förhållande till de fördelar som vinnes. Ej heller de investeringsbegränsningar, som för närvarande gäller, torde böra hindra Sverige att åtaga sig de förpliktelser med avseende å hamn­ anläggningarna som följer av en ratificering av konventionen. Meningsskilj­ aktighet föreligger icke rörande möjligheterna att medhinna anläggningarna inom tid, som föreskrives i konventionen. Spörsmålet om behandlingen av de oljerester som lämnas i hamnarna har icke närmare berörts av kommerskollegium. Enligt vad jag inhämtat kan emellertid resterna — i den mån de icke kan finna nyttig användning — förintas genom bränning. Vattenvårdskommittén torde för övrigt ha sin upp­ märksamhet riktad på grundvattenförorening genom utsläppande av olje­ rester. Ej heller ur annan synpunkt än hittills beaktats har anförts skäl mot alt Sverige ratificerar konventionen. I detta sammanhang torde särskilt böra framhållas, att företrädarna för de närmast berörda parterna — redarna, oljebolagen, hamnarna och varven — förklarat sig beredda att vidtaga de åtgärder, som enligt konventionen skulle ankomma på dem. På grund av vad sålunda anförts förordar jag att ratificering kommer till stånd. Konventionens ratificering nödvändiggör vissa lagstiftningsåtgärder. I ett följande avsnitt skall jag upptaga denna lagstiftningsfråga till närmare be­ handling. Redan i detta sammanhang vill jag emellertid beröra vissa av de principer, på vilka lagstiftningen bör vila. Ratificering medför såsom framgår av det förut anförda att vissa ej all­ deles oväsentliga kostnader uppkommer och fråga blir om vem som skall bära dessa kostnader. Det framstår som naturligt att den som begagnar olja och har fördel av oljeförbrukningen också ytterst får stå för kostnaderna för de åtgärder som erfordras för att hindra eller minska de skadliga verkningar, som följer med oljetransporterna och användningen av olja ombord på far­ tyg. Skäl att låta det allmänna i sista hand svara för någon del av dessa kost­ nader synes därför ej föreligga. En annan sak är att det ur praktisk syn­ punkt kan vara lämpligt att allmänna organ får vidtaga vissa åtgärder och också vidkännas utgift därför. I dessa fall bör dock organet äga uppbära er­ sättning för sin utgift. Utifrån dessa allmänna synpunkter biträder jag kommerskollegii av remissinstanserna utan erinran lämnade förslag att kostna­

Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956 23

derna för anordningarna ombord å fartygen skall bäras av fartygens ägare. Hamnarnas ägare bör svara för kostnaderna för anordningarna där med rätt att genom avgifter från fartygen täcka kostnaderna. De mera speciella an­ ordningar, som erfordras i oljelastningshamnarna och i anslutning till var­ ven, bör ankomma på oljeföretagen respektive varven. Självklart kan det många gånger vara lämpligt, att då i en hamn olika anordningar ankom­ mer på olika intressenter, dessa samverkar och genomför en gemensam an­ läggning samt fördelar kostnaderna sig emellan. Härutöver vill jag endast nämna, att frågan om vilka hamnar som skall förklaras vara huvudhamnar torde böra överlämnas till Kungl. Maj :ts pröv­ ning. Det är önskvärt och — att döma av remissyttrandena — jämväl troligt att erforderliga anläggningar kommer att inrättas i de av kommerskollegium föreslagna huvudhamnarna utan särskilt beslut av statsmakterna. Självfal­ let måste dock full klarhet i detta hänseende föreligga i så god tid att an­ läggningarna medhinnes inom de i konventionen stadgade tidsfristerna. Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen att från svensk sida följa oljeföroreningsproblemet och anvisa lämpliga åtgärder. Huruvida det för detta ändamål är erforderligt att till styrelsen knyta en sakkunnigkrets torde böra bli föremål för närmare övervägande. Därest det skulle befinnas nödigt att tillkalla en sådan krets, torde kostnaden för kretsen intill dess frågan underställts riksdagens prövning kunna bestridas från X huvudtitelns kommittéanslag.

Lagstif tningsf rågan

Allmänna synpunkter

Gällande bestämmelser Enligt 8 kap. 2 § vattenlagen äger Kungl. Maj :t eller myndighet, som av Kungl. Maj :t utses, meddela erforderliga föreskrifter till förhindrande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Avfall betyder i lagrummet både sådan olja som omfattas av konventionen och annat som kan vålla vattenförorening. Med stöd av 8 kap. 2 § vattenlagen har genom kungörelse den 17 oktober 1941 länsstyrelserna bemyndigats att utfärda bl. a. före­ skrifter till förebyggande av att vatten förorenas genom avfall från fartyg. Över hälften av länsstyrelserna har också meddelat förbud att från fartyg uttömma olja eller annat avfall inom begränsade vattenområden. För över­ trädelse av sådant förbud har därvid, i allmänhet med stöd av länsstyrelse­ instruktionen, föreskrivits böter. Bestämmelsen i vattenlagen torde endast avse svenskt vattenområde och den synes icke ge befogenhet att ålägga redare att förse fartyg med anord­ ningar mot utflöde av spillolja eller hamnägare att inrätta anläggningar för mottagning av oljehaltig blandning från fartyg. Ej heller sjölagen torde ge sådan befogenhet. Enligt 5 a § denna lag kan Kungl. Maj :t visserligen med­ dela föreskrifter om utrustning i fartyg men endast såvitt avser sjövärdig­ het eller ombordvarandes säkerhet eller hälsa.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Enligt hälsovårdsstadgan kan förbud mot utsläppande av olja från far­ tyg meddelas då så påkallas ur hälsovårdssynpunkt.

Kommerskollegium Kommerskollegium har såsom förut nämnts upprättat ett förslag till lag om åtgärder till skydd mot vattenförorening genom olja från fartyg. För­ slaget har karaktär av en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:t befogenhet att meddela erforderliga föreskrifter mot sådan vattenförorening. Kungl. Maj it skall salunda kunna utfärda förbud mot oljeuttömning från fartyg samt föreskriva att fartyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad att förhindra utflöde av spillolja i fartyget. Vidare skall skyldighet att föra oljedagbok kunna föreskrivas samt hamnägare kunna åläggas att ombesörja oljemottagningsanläggning för torrlastfartyg. Förslaget innehåller dessutom regler om viss anmälningsskyldighet, om straff för förseelser mot lagen och om forum. Kommerskollegium har icke berört frågan om den avsedda lagstiftning­ ens förhållande till nyssnämnda bestämmelse i vattenlagen i vidare mån än att kollegium uttalat att lagen icke är avsedd att medföra någon in­ skränkning i lokala myndigheters befogenhet i fråga om förbud mot förore­ ning inom begränsade områden. Den i lagförslaget innefattade fullmakten för Kungl. Maj :t att förbjuda oljeuttömning är ej inskränkt till endast så­ dana fartyg, för vilka konventionen gäller. Ej heller har fullmakten begrän­ sats att avse blott havsområden. Kollegium, som uttalar att Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda förbud mot oljeuttömning bör omfatta även svenska inre vattenvägar, har ej närmare behandlat frågan i vad mån nämnda full­ makt bör tillämpas även i fråga om fartyg som ej faller under konventionen.

Yttrandena Kommerskollegii lagförslag har uttryckligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fiskeristyrelsen samt av länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Ble­ kinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Väster­ bottens samt Norrbottens län ävensom av Sveriges varvsindustriförening, Sveriges far ty g sbefäls förening, nordiska oljeskadekommitténs svenska av­ delning och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. Ej heller övriga remissinstanser har gjort några anmärkningar mot grunderna för lagen. Frågan om lagstiftningen skall ske i form av en fullmaktslag eller genom positiva lagregler har ej berörts i yttrandena. Sveriges redareförening har dock framhållit att kollegii förslag, trots att föreningen i yttrande till kolle­ gium motsatt sig att lagens regler göres strängare än konventionens, kan medföra att svenska bestämmelser kommer att införas som går långt utöver konventionen. Överståthallarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län framhåller att de föreslagna bestämmelserna torde böra samordnas med den förut nämnda regeln i vattenlagen och de med stöd därav utfärdade lo­ kala föreskrifterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 25

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och nordiska oljeskadekommitténs svenska avdelning anser, att med hänsyn till förekomsten i den svenska kust- och insjötrafiken av tonnage under 500 ton brutto under så­ väl svensk som utländsk flagg konventionens regler bör tillämpas även på dessa fartyg. Erfarenheten har nämligen visat, att dylika fartyg ofta för­ orsakat förödande skadegörelse genom oljeutsläpp vid tankrengöringar och ombyte av barlastvatten. En bidragande orsak härtill är att dessa fartyg till skillnad från de oceangående saknar möjligheter och tillfällen att på öpp­ na havet befria sig från olj erester. Sveriges redareförening har intet emot att, såvitt rör svenskt territorial­ vatten samt segelbara sjöar och floder, oljeuttömningsförbudet får gälla jämväl för fartyg med ett bruttotonnage under 500 ton. Däremot kan för­ eningen för sin del icke godtaga, att genom en ensidig svensk lagstiftning konventionsbestämmelserna skulle göras tillämpliga för svenska fartyg un­ der 500 bruttoton i farvatten, där svensk jurisdiktion icke kan tillämpas å utländska fartyg. Härigenom skulle nämligen ett motsatsförhållande upp­ komma mellan vissa utländska nationers fartyg och svenska fartyg av ifrå­ gavarande storlek, vilket kan befaras ytterligare komma att skärpa den oför­ månliga konkurrens som denna del av den svenska handelsflottan utsättes för. Endast under förutsättning att liknande bestämmelser införes för det mindre tonnaget i övriga med oss konkurrerande sjöfartsnationer, kan för­ eningen godtaga, att man för att komma till rätta med den oljeuttömning, som i vissa fall göres utanför svenskt territorialvatten från fartyg, vilka ej faller under konventionsbestämmelserna, utfärdar strängare bestämmelser än konventionen kräver. Länsstyrelsen i Södermanlands län samt Östergöt­ lands och Södermanlands handelskammare finner att lagen icke bör gälla far­ tygen under 500 bruttoton. överståthållaråmbetet påpekar att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om förbud mot oljeuttömning i kollegii förslag icke begränsats till svenska fartyg. Utanför svenskt vatten­ område kan enligt ämbetets åsikt självfallet de svenska förbudsbestämmelserna bli tillämpliga endast på svenska fartyg. Ämbetet anser det däremot riktigt att dessa bestämmelser, i vad avser svenskt vattenområde, göres till­ lämpliga å såväl svenska som utländska fartyg. Ett skäl härför är att för­ budet då kan tillämpas även å fartyg, som tillhör icke-konventionsländer. Ett annat skäl är att därigenom möjlighet tillskapas att inför svensk dom­ stol beivra å utländskt fartyg inom svenskt vattenområde begången förse­ else. Det av kommerskollegium framlagda förslaget torde ock få givas den innebörden att straffansvar i nämnda fall kan utkrävas vid svensk domstol. Ämbetet tillägger att bestämmelserna om fartygs utrustande med anord­ ning, som är ägnad att hindra utflöde av olja, bör begränsas till att avse alle­ nast svenska fartyg. Att utländskt fartyg i svenskt vatten icke är försett med dylik anordning torde icke böra föranleda bestraffning i Sverige; till­ fyllest synes vara alt oljeuttömning i svenskt vatten är underkastad svensk domsrätt. Sistnämnda uppfattning delas av länsstyrelsen i Stockholms län. Fiskeristyrelsen har intet att erinra mot att det allmänna lörbudet mot att

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

olja eller oljebemängt vatten uttömmes inom vattenområde förlänas giltig­ het beträffande alla fartyg, alltså även fiskefartyg, så att möjlighet beredcs att beivra skadegörelse genom sådan åtgärd på grund av vårdslöshet eller obetänksamhet från befälhavarnas sida också å dylika fartyg. Då risken för nämnvärd oljeförorening från fiskefartyg och andra jämförliga mindre motorfartyg under normala förhållanden är mycket liten, synes inga före­ skrifter vara erforderliga om särskild utrustning till förhindrande av ut­ flöde av spillolja från dessa fartyg. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att risken för att fiskefartyg och jämförliga mindre fartyg skall föranleda nämnvärd förorening av vattenområde genom olja är obetydlig. Åtgärder mot oljeskador inom landets inre vattenvägar anser länsstyrel­ sen i Uppsala län vara en angelägenhet av stor vikt.

Departementschefen Kommerskollegii förslag innebär att de av konventionen aktualiserade lag­ stiftningsåtgärderna skulle inskränkas till att avse antagande av en lag som ger Kungl. Maj:t befogenhet att utfärda erforderliga föreskrifter. En sådan ordning måste emellertid anses mindre tillfredsställande. Lämpligare är att direkt i lagen upptaga de stadganden som anses behövliga. Helt låter sig detta emellertid icke genomföra. Svensk lagstiftning kan väl göras tillämplig på alla fartyg som uppehåller sig i svenskt territorialvatten men på annat vatten kan den gälla endast i fråga om svenska fartyg. Med hänsyn till rådande konkurrens inom sjöfartsnäringen bör ej för svenska fartyg medde­ las strängare föreskrifter i ett ämne, som det här är fråga om, än som gäller för utländska fartyg. Det är ännu ovisst om konventionen ratificeras av så många stater att den kommer att träda i kraft. Med hänsyn till vad nu an­ förts torde därför principen böra vara att i lagstiftningen upptages mate­ riella regler såvitt rör förhållandena inom svenskt territorialvatten, medan densamma i fråga om annat vatten begränsas till en fullmaktslagstiftning. Av vad som anförts i föregående avsnitt framgår, att samtliga regler i kon­ ventionen ej får omedelbar giltighet efter dess ikraftträdande utan att be­ stämmelserna skall träda i tillämpning i etapper. Lagstiftningen torde lämp­ ligen redan från början böra givas sådan utformning att den tillgodoser kon­ ventionens krav då denna trätt i full tillämpning. Möjlighet bör å andra si­ dan finnas att intill dess så skett låta vissa bestämmelser i lagen icke gälla. En samordning mellan de nu aktuella reglerna och de föreskrifter som re­ dan förekommer i vattenlagen bör uppenbarligen komma till stånd. Det lämpligaste synes vara att i ett sammanhang meddela alla regler mot vatten­ förorening från fartyg och att dessa regler upptages i en särskild lag. De åsyftade stadgandena i vattenlagen, vilka berör fartyg, bör alltså utbrytas ur denna lag. En förutsättning för denna lösning är att den nya lagen blir till­ lämplig även på de svenska inre vattenvägarna. Mot en sådan ordning har ingen erinran hittills anförts under lagstiftningsärendets handläggning och ej heller jag kan finna att hinder möter mot densamma. I yttranden från djur- och naturskyddshåll har särskilt påyrkats att olje-

Kungl. Maj:Is proposition nr 23 år 1956 27

utsläppningsförbud bör gälla även för fartyg under 500 bruttoton. Företiädare för rederinäringen har förklarat sig icke ha någon erinran mot en så­ dan ordning, såvitt avser svenskt territorialvatten, men har med hänsyn till konkurrenssynpunkter motsatt sig att densamma ensidigt skulle gälla föi svenska fartyg å internationellt vatten. Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört om svensk lagstiftnings tillämplighet i internationellt hänseende och om den vikt som bör tillmätas konkurrenssynpunkterna an­ sluter jag mig till den sist angivna meningen. Oljeutsläppningsförbudet bör alltså enligt min mening i princip gälla för alla fartyg inom svenskt territo­ rialvatten, medan det å annat vatten bör äga tillämpning allenast å svenska fartyg om minst 500 bruttoton. Liknande synpunkter som de nu anförda kan åberopas även i fråga om anordningar mot spilloljeutflöde i fartyg. Då de svenska reglerna härom kommer att gälla endast för svenska fartyg, torde skyldigheten att ha så­ dana anordningar böra inskränkas att avse fartyg om minst 500 bruttoton. I enlighet med de riktlinjer som sålunda angivits har inom handelsdepaitementet utarbetats förslag till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg samt lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Detalj utformning

Lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1 §• Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga utfärda förbud mot att olja eller med olja bemängt vatten från fartyg uttömmes inom svenskt territorialvatten eller eljest inom vattenområde som Kungl. Maj :t bestäm­ mer. Med olja avses enligt förslaget mineralolja. Kollegium uttalar att det icke ansetts lämpligt att i lagen definiera begreppet olja men att det av for­ mella skäl utsagts, att med olja avses mineralolja, d. v. s. vad som med mo­ dern teknisk terminologi benämnes petroleumprodukter. Avsikten är att i administrativ väg närmare angiva vilka oljor det är fråga om och vilken olje­ halt som skall anses medföra vattenförorening. Länsstyrelsen i Stockholms län finner att med den avfattning föreAarandc bestämmelse erhållit i kommerskollegii förslag, förbudet mot vattenförore­ ning även i vad avser skyddszonerna utanför territorialgränsen formellt sy­ nes komma att omfatta jämväl alla utländska fartyg. Länsstyrelsen ifråga­ sätter, huruvida icke uttryckligen bör angivas, att förbudet må i fråga om skyddszonerna utanför territorialgränsen omfatta endast svenska fartyg. Länsstyrelsen tillägger, att med svenskt territorialvatten torde — liksom i kungörelsen den 9 februari 1945 (nr ,11) med vissa bestämmelser angående sjötrafiken inom svenskt territorialvatten -— avses dels svenska insjöar, vattendrag och kanaler, dels hamnar, hamninlopp och vikar in. in., dels ock till saltsjön eljest hörande vatten inom 4 sjömil från yttersta skäret vid lägsta vattenstånd.

28 Kungl. Maj:is proposition nr 23 år 1956

Svenska petroleum institutet framhåller åtL termen »mineralolja» i 1 § lämpligen hör utbytas mot »petroleum och petroleumprodukter» för att kom­ ma i samklang med den moderna nomenklaturen på området.

Departementschefen I före^ arande paragraf har huvudreglerna om förbud mot uttömning av olja upptagits. Såsom jag tidigare framhållit bör stadgandet innehålla mate­ riella regler i fråga om svenskt territorialvatten, medan det beträffande vat­ tenområde som ej är svenskt allenast bör innefatta ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda förbud. Reglerna för svenskt territorialvatten har upptagits i första stycket. Dessa regler bör i första hand innefatta ett förbud mot avsiktlig uttömning av olja i vattenområde. Som jag i del föregående angivit bör förbudet avse alla far­ tyg oavsett storlek och nationalitet. Från förbudet måste gälla vissa undan­ tag. Denna fråga behandlas vid följande paragraf. Uppenbarligen bör man emellertid också motverka att oljeutflöde sker genom vårdslöshet och tillse att åtgärder vidtages för att hejda oljeutflöde som beror av våda. Detta förutsättes också i konventionen. I lagrummet har därför även föreskrivits att utflöde av olja skall i den män så är möjligt förhindras. Reglerna har an­ givits avse vattenområde, som ingår i svenskt territorium. Genom detta ut­ tryckssätt torde tydligt utsägas att förbudet gäller ej blott inom det svenska havsområdet utan även i fråga om de svenska inre vattenvägarna. I paragrafens andra stycke har behandlats frågan om uttömning och ut­ flöde av olja i vattenområde, som ej ingår i svenskt territorium. Konven­ tionens ikraftträdande medför att vad i första stycket föreskrivits skall tilllämpas även inom vissa sådana områden. Genom att lägga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma, inom vilka områden första styckets regler skall gälla, uppnås att oljeuttömningsförbudet kan anpassas efter vad konventionen vid varje tidpunkt kräver. Kungl. Maj :ts befogenhet bör innefatta rätt att, som konventionen förutsätter, bestämma olika områden för tankfartyg och andra fartyg. Av skäl som tidigare anförts bör stadgandet i detta stycke endast ha avseende å svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton. Det synes mig erforderligt att något närmare än som skett i kommerskollegii förslag angiva vilka slag av oljor som åsyftas. I ett tredje stycke i före­ varande paragraf har därför stadgats att med olja enligt lagen avses råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja. Med ut­ trycket beständig olja avses att från lagens tillämpning utesluta lättflyktigare oljor, som avdunsta sa snabbt att de icke kan anses vålla vattenförorening av någon betydelse. Brännolja är — utom dieselolja — huvudsakligen eld­ ningsolja, vare sig den är avsedd för stationära pannor eller såsom fartygsbränsle under benämningen bunkerolja eller liknande. Det synes dock lämpligt att giva Kungl. Maj:t rätt att i administrativ ordning närmare bestämma vilka oljor som faller under förbudet. Tydligen bör lagens föreskrifter gälla ej blott för ren olja utan även för blandningar, vari olja till viss mängd in­ går. En regel härom har upptagits i förevarande paragraf, därvid oljekoncentrationen angivits i enlighet med konventionens bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 29

2 §.

Frågan om undantag från oljeuttömningsförbudet har kommerskollegium ansett skola regleras i den administrativa författning som skulle utfärdas med stöd av fullmaktslagen. Kommerskollegium har, såsom förut antytts, föreslagit en regel om viss anmälningsskyldighet. Enligt denna skall befälhavare, som av nöd eller lik­ nande orsak nödgats utsläppa olja eller oljebemängt vatten inom hamnom­ råde, omedelbart göra anmälan därom till vederbörande hamnmyndighet. Detsamma skall gälla om olja runnit ut av våda. I yttrandena har ej framförts anmärkningar mot kommerskollegii förslag rörande undantagen. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar dock, att det väl är rimligt att oljeutsläpp är tillåtet såvitt åtgärden avser fartygets säkerhet eller fara för människoliv, men finner oljeutsläpp för att förhindra skada å fartyg eller last försvarlig endast om skadan kan befaras bli mera betydande. Skadeverkningarna i vattnet och på land genom oljeutsläpp kan i jämförelse med skada å fartyg eller last ofta bli högst avsevärda. Förslaget om anmälningsskyldighet har icke blivit föremål för principiell erinran i yttrandena. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands och Malmö­ hus län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare förordar att anmälningsskyldigheten utsträckes till andra vatten än hamnområden. Samma ståndpunkt intar Stockholms hamnstyrelse, som tillägger att det av bestämmelserna icke framgår vilken skyldighet som skall åvila ham­ narna i anledning av den ifrågasatta anmälningsskyldigheten och icke heller vem som skall bestrida kostnaderna för att förhindra eller minska genom utsläppet uppkomna skador.

Departementschefen Uppenbarligen måste i vissa fall uttömning av olja vara tillåten. Detta gäller i första hand nödsituationer. Enligt allmänna rättsgrundsatser kom­ mer detta att gälla utan att frågan regleras i lagen. Det får ankomma på rättstillämpningen att avgöra om omständigheterna i ett särskilt fall är så­ dana att uttömningen är försvarlig. Oljeuttömning bör vidare vara tillåten i sådana fall då uttömningen ej kan väntas medföra någon nämnvärd olägenhet. Detta får anses gälla om ut­ tömning av oljehaltigt slagvatten — d. v. s. det vatten som samlas i fartygets rännstenar och slag — från fartyg under 500 ton samt uttömning av sådant vatten från större fartyg, om det ej innehåller annan olja än smörjolja. An­ märkas må att bestämmelsens olika utformning för fartyg över och under 500 ton sammanhänger med den av mig i det föregående förordade regeln att skyldighet att å fartyg ha anordningar mot spilloljeutflöde endast skall gälla fartyg om minst 500 ton. Vidare får risken för olägenheter vid ut­ tömning av bottensatser anses vara så ringa att uttömning därav bör vara tillåten. Förutsättning för att oljeuttömningsförbudet i övrigt skall kunna efter­ levas är att möjlighet finnes atl i hamn avlämna sådan olja som icke kan ut­

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1950

släppas utanför skyddszon. Erforderliga oljemottagningsanläggningar för tankfartygens behov kan inrättas utan större svårighet. Förbudet kan sålun­ da helt genomföras för dessa fartygs del. För övriga fartyg däremot är det för närvarande ej praktiskt möjligt att anordna mottagningsanläggningar i ett så stort antal hamnar, som skulle krävas, därest förbudet för dem gjordes undantagslöst. Många torrlastfartyg är nämligen av säkerhetsskäl nödsakade att medföra barlastvattnet till hamn eller dess närhet, där de måste göra sig av med det i samband med lastning eller bunkring. Och andra fartyg kan endast med stor omgång lägga sin rutt över område, där olja får uttömmas. Förbudet för ton-lastfartyg bör därför — i enlighet med konventionen — gälla endast då fartyget är på väg till hamn, svensk eller utländsk, med oljemottagningsanläggning för torrlastfartyg. Avgörande bör härvid vara om till­ fredsställande mottagningsanläggning faktiskt finns i hamnen. Oljeutvin­ ning bör alltså vara förbjuden då fartyget är på väg till hamn med sådan mot­ tagningsanläggning, även om hamnen icke förklarats för huvudhamn. Ge­ nom administrativa föreskrifter torde böra tillses att det blir offentliggjort vilka svenska hamnar som har mottagningsanläggningar. — Anmärkas må att 3 § öppnar möjlighet att utfärda lokala förbud för sådana svenska vatten­ områden, som kräver särskilt skydd. I enlighet med konventionens regler bör uttömning vid resa till hamn utan oljemottagningsanordning och av bottensats ej vara tillåten närmare land än omständigheterna kräver. Det må här anmärkas att räckvidden av denna bestämmelse begränsas av det nyssnämnda förhållandet att fartyg stundom, för att ej förlora sin manövrerbarhet, kan tömma ut barlastvattnet ur brännoljetankarna först i samband med framkomsten till hamn. Regler i enlighet med vad nu anförts har upptagits i förevarande paragraf. Vad angår frågan om den av kommerskollegium föreslagna anmälnings­ skyldigheten, är det väl i och för sig önskvärt att anmälan om oljeutvinning och oljeutflöde sker, så att åtgärder mot skador därav kan vidtagas i god tid. Enligt vad jag inhämtat är det emellertid tveksamt om man utom i undan­ tagsfall har möjligheter att vidtaga effektiva åtgärder för att förhindra olä­ genheter av olja som kommit ut i vattnet. Så länge en tillfredsställande lös­ ning på detta spörsmål icke föreligger, är anmälningsskyldigheten utan nämnvärd betydelse. Jag har därför ej ansett mig böra förorda att bestäm­ melse om anmälningsskyldighet införes i lagen. Därest det framdeles skulle visa sig att det likväl är lämpligt att anmälningar göres, kan bestämmelser därom införas i administrativ ordning.

3 §• På sätt i det föregående anförts bör i denna lag upptagas regler även om förbud mot förorening av svenskt territorialvatten genom annat än olja. Ett stadgande härom, som nära överensstämmer med den nu i 8 kap. 2 § vatten­ lagen intagna motsvarande bestämmelsen, har upptagits i denna paragraf. Stadgandet, som innefattar ett bemyndigande för Kungl. Maj :t, har givits sådan utformning att möjlighet finnes att lokalt förbjuda även sådan oljeuttönming som enligt 2 § är tillåten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 31

4 §• Enligt kommerskollegii förslag skall Kungl. Maj:t äga föreskriva att far­ tyg skall vara utrustat med anordning som är ägnad att hindra utflöde av spillolja i fartyget, såvida icke inrättning finnes för rening av slagvattnet innan det lämnar fartyget. Kommerskollegium har vidare föreslagit att an­ ordning mot spilloljeutflöde skall, innan den anbringas i fartyg, godkännas och att tillsyn över föreskrifternas efterlevnad skall utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet eller av fartygsinspektör eller av annan särskilt för­ ordnad person. Därtill har kollegium fogat ett stadgande att tillsynsmyn­ dighet, när helst så finnes påkallat eller lämpligt, äger företaga undersökning å fartyg. Dessa förslag har icke föranlett erinran från remissinstanserna.

Departementschefen I enlighet med principerna för föreliggande lagförslag bör i lagen direkt angivas hur fartyg skall vara utrustade. I överensstämmelse med den bakom kommerskollegii förslag liggande tankegången har föreskrivits att fartyg skall vara utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att be­ ständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Av skäl som jag förut angivit har före­ skriften inskränkts att gälla svenska fartyg om minst 500 ton. Av uttrycks­ sättet framgår, att anordningar som avses i paragrafen ej erfordras å torrlast­ fartyg, som drives med kol eller icke beständiga oljor. Det har bl. a. med hän­ syn till utformningen av straffbestämmelserna befunnits lämpligt att sam­ mankoppla föreskriften om hur fartyget skall vara utrustat med ett förbud mot nyttjande av ett fartyg som ej är behörigen utrustat. Det har icke synts nödvändigt att föreskriva att anordningar mot spillolja skall godkännas utan ansetts tillräckligt, att närmare föreskrifter om an­ ordningarna utfärdas i administrativ författning eller att fartygsinspektionen eller dess chefsmyndighet antingen i mera allmän form eller för särskilt fall meddelar anvisningar för deras utförande. Föreskrifter bör kunna med­ delas även i fråga om sådan separator eller anordning av annat slag för re­ ning av slagvatten, vars förekomst medför att anordningar mot spilloljeut­ flöde ej kräves. De bestämmelser om tillsyn, som kommerskollegium föresla­ git och som bör gälla även i fråga om separatorer m. in., kan lämpligen givas genom en hänvisning till lagen om tillsyn å fartyg. Det är uppenbart att så­ dant förbud mot fartygs nyttjande, som enligt tillsynslagen kan utfärdas då fartyg icke är i sjövärdigt skick, icke kan föranledas enbart av brist i fråga om anläggningar, som avses i denna paragraf. 5 §• Kommerskollegii förslag innehåller i fråga om anläggningar i hamn för mottagande av oljeresler att i allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall till bruk för andra fartyg än tankfartyg finnas anordning som möjlig­ gör för farlygen atl utan onödigt uppehåll avlämna sådant oljehaltigt bar­

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

last- eller tankspolvatten som fartyget icke på annat sätt lagligen kunnat befria sig från. Denna bestämmelse åsyftar bl. a. att med full tydlighet ut­ säga att skyldigheten icke omfattar sådana anläggningar som kan erford­ ras till bruk för de oceangående tankfartygen eller för rengöring av oljelankarna i vare sig tankfartyg eller torrlastfartyg. Härtill har fogats eu fö­ reskrift enligt vilken det, om sådant förordnande meddelats, åligger ham­ nens ägare att ombesörja att anordningen kommer till stånd och att därvid ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kan komma att utfärda. Tillika föreslås att inneha­ vare av mottagningsanordning skall äga uppbära skälig avgift för dess nytt­ jande samt att, där så prövas nödigt, myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer må fastställa taxa för dylika avgifter. Hamndirektionen i Hälsingborg har betecknat det som önskvärt att be­ greppet »anordningar» något närmare preciseras endera i lagtexten eller i kommentarerna till densamma så att såväl anordningarnas omfattning som det med desammas rätta funktion förenade ansvaret blir klart avgränsat mellan hamnägaren och fartygets redare. Ett annat begrepp som enligt di­ rektionen bör förtydligas är »utan onödigt uppehåll». Oklarhet kan nämli­ gen råda om huruvida härmed åsyftas anordningarnas placering inom hamnområdet eller anläggningarnas kapacitet. Förslaget om bestämmande av taxa för avgifter för nyttjande av mottagningsanordningarna möter invändningar från hamnhåll. Svenska hamnjörbundet finner det tveksamt, vilken rättslig karaktär ifrågavarande av­ gifter äger. Att i de fall då kommun uttager avgift, som här sagts, den­ samma kan betraktas som en avgift på den allmänna rörelsen, som enligt 74 § kommunallagen skall fastställas av Kungl. Maj :t, synes förbundet rik­ tigt. Möjligen skulle avgiften kunna anses vara en hamnavgift, i vilket fall avgiften skulle fastställas i den ordning som gäller för hamntaxor, d. v. s. enligt 1950 års kungörelse av kommerskollegium eller, efter sjöfartsstvrelsens tillkomst, av denna myndighet. Men avgiften torde även — och det synes vara mest sannolikt — kunna anses vara av privaträttslig natur och utgöra ersättning för tjänster, som hamnen gör sjöfarten. Med detta be­ traktelsesätt kan det icke vara fråga om taxa av sådan art att den skall fast­ ställas av någon myndighet. Enligt Stockholms hamnstgrelses mening bör ifrågavarande ersättning i första hand vara att uppfatta såsom en privat­ rättslig avgift och sålunda i likhet med de avgifter, vilka eljest uppbäres av kommunen för tjänstbarheter och nyttigheter, icke vara föremål för fastställelse. Drätselkammaren i Hälsingborg, Umeå stads hamndirektion — som påpekar, att vederbörande hamnägare bestämmer taxor för kranars och truckars användning, vattenleveranser och dylikt — samt stadsfullmäk­ tige i Norrköping uttalar sig i samma riktning. Göteborgs hamnstyrelse fin­ ner förslaget i denna del medföra risk för att kommande förhandlingar mel­ lan hamnstyrelsen, varven och oljebolagen i syfte att i Göteborg skapa en gemensam oljereningsanläggning för alla typer av fartyg kommer att för­ svåras genom den osäkerhet, som eventuellt kan komma att uppstå beträf-

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år t!)56 33

fande möjligheterna att förränta och amortera de avsevärda kapitalbelopp, som erfordras för eu anläggning av den i Göteborgs hamn föreslagna stor­ leksordningen. Av dessa skäl föreslår styrelsen, att regeln att taxa skall bestämmas av myndighet utgår eller alternativt att den kompletteras med en föreskrift av innebörd att, där sådan anordning äges och drives av hamn­ förvaltning och varv eller oljebolag gemensamt, hamnförvaltningen äger fastställa skälig avgift för anordningens nyttjande. Stadsfullmäktige i Mal­ mö anför, att förslaget lämnar helt öppet, efter vilka grunder prövningen skall ske och vem som skall göra denna prövning. Man får utgå från att hamnarna i alla fall skall erhålla full täckning för sina anläggnings- och driftskostnader. Ett klarläggande härutinnan antingen i själva lagtexten eller i förarbetena synes påkallat.

Departementschefen Genom ratifikation av konventionen åtager sig Sverige en förpliktelse att tillse att i landets större hamnar finnes anläggningar för mottagning av olja från torrlastfartyg. Såsom jag förut framhållit bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma i vilka hamnar sådana anläggningar skall fin­ nas och även hur anläggningarna skall vara beskaffade. Nyssnämnda för­ pliktelse synes — ehuru skäl finns till antagande att utsedda hamnar utan ingripande från statsmakterna skall förses med erforderliga anläggningar — böra motsvaras av en lagfäst befogenhet för Kungl. Maj:t att på hamn­ ägarens bekostnad ombesörja inrättande och drivande av dylik anläggning. Såsom jag tidigare framhållit kan frågan om anläggningarnas dimensio­ nering icke nu slutgiltigt avgöras. Lagen torde emellertid böra innehålla en ram, inom vilken Kungl. Maj:t eller lämplig myndighet kan för varje särskilt fall meddela de nödvändiga föreskrifterna. Befogenheten bör där­ för ge möjlighet att föreskriva anläggning som kan mottaga även oljehalligt tankspol- eller barlastvatten från bränsletankar. Den bör däremot icke avse tankfartyg. Självfallet skall större dimensioner icke föreskrivas än vad som i varje fall kan anses erforderligt. Föreskrifterna bör i fråga om såväl anläggningarnas placering som deras kapacitet så utformas, att fartygen kan avlämna oljan utan onödigt uppehåll. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad nu sagts. Beträffande taxefrågan anser jag, såsom tidigare torde ha framgått, att hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande och drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för anläggningarnas nyttjande. Avgifterna är enligt min mening av den art att hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fastställelse av taxa rörande avgifterna icke erfordras. Någon bestämmelse om avgifterna har därför ej intagits i lagen.

6 §.

Kommerskollcgii förslag innehåller föreskrift att oljedagbok skall föras å svenskt fartyg som Kungl. Maj:t bestämmer och att den skall vara upprättad 3 Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

enligt formulär som fastställes av kollegium. Förslaget innehåller icke någon inskränkning i skyldigheten att föra oljedagbok men kollegium uttalar att skyldigheten bör gälla för, utom de fartyg å vilka konventionen äger tillämp­ ning, sådana fartyg som i övrigt kommer alt vara underkastade förbud mot olj ef örorening, exempelvis de mindre kusttankfartygen. Förslaget innehåller vidare regler om vem som skall föra dagboken och vad som skall antecknas i den. Enligt förslaget skall envar vars rätt är därav beroende äga erhålla utdrag av dagboken. Dagboken skall av redaren förvaras minst två år efter dess avslutning. Under remissbehandlingen har i princip erinringar ej riktats mot för­ slaget. Dock anser fiskeristyrelsen, att även om uttömningsförbudet göres tillämpligt å fiskefartyg och andra jämförliga mindre motorfartyg, före­ skrifter icke erfordras om förande av oljedagbok å dessa fartyg. Länssty­ relsen i Uppsala län ifrågasätter om icke den tid av minst två år, under vilken oljedagboken skall förvaras av redaren, är väl kort. Och Sveriges redare­ förening ger uttryck för viss tvekan beträffande nödvändigheten av att föra särskild oljedagbok. Föreningen anser det böra övervägas, huruvida icke de uppgifter, som skall ingå i oljedagboken, lika väl kan införas i maskindagboken eller beträffande vissa uppgifter berörande tankfartyg i skeppsdagboken.

Departementschefen Syftet med oljedagboken är att möjliggöra kontroll av att föreskrifterna till motverkande av oljeförorening iakttages. Då erfarenheten visar, att de förbud som utfärdats av länsstyrelserna hittills i stor omfattning blivit verk­ ningslösa på den grund att det sällan gått att utröna vem som tömt ut olja i strid mot förbud, får reglerna om oljedagboken anses vara av stor vikt. Skyldigheten att föra dagbok torde för närvarande böra begränsas till tank­ fartyg och till andra fartyg med en dräktighet av minst 500 bruttoton. Med hänsyn till att frågan, huruvida torrlastfartyg under 500 bruttoton vållar oljeförorening i mera betydande omfattning, är oviss, torde dock Kungl. Maj :t böra medgivas rätt att utsträcka skyldigheten även till dessa fartyg i den omfattning som finnes erforderlig. Ansvaret för att oljedagboken föres bör åvila fartygets befälhavare. Detta torde böra utsägas i lagen. Närmare föreskrifter om oljedagboken och dess förande — bl. a. beträffande frågorna om förhållandet mellan skeppsdag­ boken och oljedagboken samt hur länge oljedagboken skall förvaras — torde få utfärdas av Kungl. Maj :t eller underordnad myndighet. Däremot torde rätten för de övervakande myndigheterna att taga del av dagboken, vilken rätt bör finnas jämväl i fall då misstanke om någon över­ trädelse från fartygets sida ej föreligger, böra inskrivas i lagen. Konven­ tionen föreskriver att myndighet i utländsk stat, i vars hamn fartyget be­ finner sig, skall äga granska oljedagboken och påfordra att befälhavaren bestyrker riktigheten av utdrag ur den. Syftet härmed är att den utländska staten skall kunna åstadkomma att förseelse mot konventionen från far­

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 35

tygets sida bestraffas i flaggstaten, därvid utdraget ur dagboken skall tjäna som bevis. Skyldighet i angivna hänseenden bör alltså åläggas befälhavare på svenskt fartyg och befälhavare på utländskt fartyg, då det befinner sig i svensk hamn. Skyldigheten, såvitt rör utländska fartyg, har därvid icke begränsats till konventionsländernas fartyg.

7 §■ Kommerskollegium föreslår att befälhavare, som bryter mot förbudet att utsläppa olja, skall straffas med dagsböter. Samma straff föreslås för befäl­ havaren om fartyg nyttjas utan anordning mot utflöde av spillolja. I dessa båda fall föreslås att redare skall dömas som om förseelsen vore begången av honom själv, där ej omständigheterna gör det sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Kommerskollegium yttrar att det torde få förutsättas att domstolarna vid straffmätningen tar hänsyn till de mycket stora skador som kan vållas genom olj ef örorening och till de betydande kostnader som redaren kan spara genom att olj erester lämpas överbord på förbjudet område i stället för att fartyget med måhända avsevärd tidsspillan föres till område där oljeuttömning är tillåten. För försummelser med av­ seende på oljedagbokens förande föreslår kollegium penningböter. överståthållarämbetet framhåller att frågan om samordning mellan straff­ rättsligt förfarande här i landet och framställning till utländsk makt om rättsligt förfarande därstädes icke berörts. Att svenskt straffanspråk för­ faller beträffande förseelse, som på svensk framställning bestraffats i ut­ landet, anser ämbetet vara naturligt men det bör måhända utsägas. Frågan huruvida svenskt straffanspråk förfaller även i sådana fall då åtalsframställning till utländsk makt avvisats eller vederbörande frikänts av utländsk domstol finner ämbetet böra beröras. Hamndirektionen i Luleå upplyser att för överträdelser av nu gällande för­ bud i vissa fall så ringa antal dagsböter utdömts, att det uppenbarligen varit ekonomiskt gynnsamt att länsa ut det oljehaltiga barlastvattnet och betala böterna för förseelsen. Hamndirektionen anser därför, att betydande bötesstraff bör kunna utdömas för brott mot lagen. Enligt svenska natur­ skyddsföreningens mening bör frihetsstraff ingå i strafflatituden för över­ trädelse av förbudet att släppa ut olja och för nyttjande av fartyg som ej är försett med föreskrivna anordningar mot spilloljeutflöde. Stockholms hamnstyrelse anser att det föreslagna straffet för förseelse i fråga om oljedagboken bör höjas till dagsböter.

Departementschefen Straffansvar bör drabba envar som i strid mot lagen uttömmer olja eller underlåter att vidtaga åtgärd för att förhindra att olja utflödar. Detsamma bör gälla för den som bryter mot lokal föreskrift enligt 3 § till förhindrande av vattenförorening. Vidare bör man i straffrättslig väg kunna ingripa mot befälhavare som nyttjar ej behörigen utrustat fartyg eller som gör sig skyldig till försummelse med avseende å oljedagbokens förande. Vid överträdelse

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 23 år 1956

av förbudet mot oljeutvinning och mot nyttjande av fartyg, som ej är be­ hörigen utrustat, bör även redaren vara underkastad straffansvar. Förut­ sättningen härför bör dock i enlighet med nu tillämpade straffrättsliga prin­ ciper vara att förseelsen skett med hans vilja och vetskap. Vid bestämmande av strafflatituderna för förseelser mot lagen bör be­ aktas att det, om endast låga bötesstraff uldömes, kan ur ekonomisk syn­ punkt för en redare vara fördelaktigt att bryta mot oljeuttömningsförbudet. Det synes därför ej tillräckligt med en straffskala som endast innehåller bö­ ter. Jag har övervägt att införa någon form av förverkande av ett penning­ belopp som motsvarar redarens ekonomiska fördel av förseelsen. Mot en så­ dan regel — vars lämpliga utformning för övrigt erbjuder betydande svårig­ heter — kan emellertid åberopas att den endast sällan skulle drabba ut­ ländska redare. Jag har i stället stannat för att föreslå införande av frihets­ straff. Denna ståndpunkt synes stå i god överensstämmelse med lagstiftning­ en på likartade områden. Jag får sålunda hänvisa till 13 kap. 11 § andra stycket vattenlagen och 11 kap. 13 § strafflagen. I förevarande paragraf har i enlighet med det sagda straffet för den som i strid mot lagen uttömmer olja eller underlåter att vidtaga åtgärd mot oljeutflöde samt för den som bryter mot lokalt uttömningsförbud bestämts till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I sammanhanget må anmärkas att dessa gärningar motverkas jämväl därav att de enligt allmänna rättsprinciper medför skyldighet för den felande att utgiva ersättning för uppkommen skada. Övriga förseelser — nyttjande av ej behörigen utrustat fartyg och försum­ melse i fråga om oljedagboken — är av lindrigare art och straffskalan för dem torde böra bestämmas till dagsböter. Den av överståthållarämbetet berörda frågan om förhållandet mellan svenska och utländska åtgärder mot lagöverträdare bör enligt min mening lösas enligt allmänna straffrättsliga principer. 8 9

8 §•

Mål om ansvar enligt förevarande lag torde böra upptagas vid sjörättsforum.

9 §• I enlighet med principerna i konventionen torde från lagens tillämpning böra undantagas sådana kronans fartyg som ej är registrerade, d. v. s. ej är avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande. Undantaget kommer att avse främst örlogsfartygen men även bl. a. lotsfartyg. Jag förutsätter emellertid att lagens regler i princip skall iakttagas av dessa fartyg. Detta kan lämpligen åvägabringas genom i administrativ ordning utfärdade bestämmelser. Lagens regler skall icke inverka på hälsovårdsmyndigheternas rätt att då så erfordras ur sanitär synpunkt meddela föreskrifter som går längre än lagen. Erinran härom har intagits i denna paragrafs andra stycke.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 37

Ikraftträdandebestämmelserna

Kommerskollegium föreslår att lagen skall träda i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar. Remissinstanserna har ej uttalat sig härom. I detta sammanhang torde dock böra nämnas, att i särskilda skrivelser hemställan gjorts om provisoriska åtgärder före genomförandet av konven­ tionen av innebörd, att anvisningar skall utfärdas för provisoriska oljemottagningsanläggningar i hamnarna, förbud meddelas för oljeutsläppning i svenskt territorialvatten och föreskrifter givas om oljedagbok. Samma yr­ kanden har i yttrandena över kommerskollegii förslag gjorts av svenska naturskyddsföreningen samt av nordiska oljeskadekommitténs svenska av­ delning och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, av vilka de båda sistnämnda institutionerna därjämte — liksom länsstyrelsen i Stockholms län — föreslår att den föreslagna statens oljeskyddsnämnd snarast inrättas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för provisoriska föreskrifter rörande oljeutsläppning och oljedagbok.

Departementschefen Vid lagens ikraftträdande blir det i 1 § första stycket stadgade förbudet omedelbart tillämpligt å tankfartyg. Ikraftträdandet bör därför uppskjutas så länge att erforderliga mottagningsanläggningar i hamnarna för dessa fartyg hinner inrättas. Detta torde kunna ske till den 1 januari 1957. I fråga om torrlastfartygen medför det i 2 § första stycket under b) medgivna undantaget att lagens regler om oljeutvinning i svenskt område — utom den i 2 § andra stycket stadgade skyldigheten att tömma ut olja så långt från land som omständigheterna kräver samt befogenheten att meddela lokala före­ skrifter — träder i tillämpning först i den mån oljemottagningsanläggningar för dessa fartyg inrättas. Utom svenskt område är oljeuttömning tillåten in­ till dess Kungl. Maj :t meddelar bestämmelser enligt 1 § andra stycket. Så­ dana bestämmelser avses kunna meddelas att gälla inom olika områden och från olika tidpunkter för tankfartyg och andra fartyg. Särskilda övergångs­ bestämmelser i dessa hänseenden är därför ej erforderliga. Däremot torde ikraftträdandet av reglerna om utrustning i fartyg och det därmed samman­ hängande förbudet mot uttömning av slagvatten som innehåller annan olja än smörjolja böra ske vid en något senare tidpunkt än den 1 januari 1957. Det torde därför böra ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om nämnda be­ stämmelsers ikraftträdande. Med den utformning som i det föregående förordats i fråga om lagen och dess ikraftträdandebestämmelser synes frågan om provisoriska åtgärder väsentligen ha förlorat i betydelse. Måhända kan det vara önskvärt att åläg­ ga fartygen att redan före den 1 januari 1957 föra oljedagbok. Föreskrif­ ter härom torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t utan stöd av lag och det torde få bli beroende av fortsatt övervägande om dylika föreskrifter skall ulfärdas före lagens ikraftträdande. Jag vill dessutom erinra om att redan

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

enligt gällande lagstiftning förbud mot oljeuttömning kan meddelas för de delar av svenskt territorialvatten, där sådant nu ej gäller. Detta spörsmål ankommer i första hand på länsstyrelserna.

Lagen om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen

Ändringen i detta lagrum innebär att den däri nu upptagna bestämmel­ sen rörande vattenförorening genom avfall från fartyg uteslutits och ersatts med en erinran om att angående åtgärder mot vattenförorening från fartyg är särskilt stadgat. Även denna lag torde böra träda i kraft den 1 januari 1957.

I enlighet med vad sålunda anförts föreligger förslag till 1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av den lydelse bilaga B1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 rege­ ringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Gunnar Grönvall i

i Av denna bilaga har här uteslutits det under 2) upptagna lagförslaget, vilket är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 39

Bilaga A

(Översättning)

The International Convention for Internationell konvention till för­ the Prevention of Pollution of hindrande av havsvattnets förore­ the Sea by 00, 1954 ning genom olja

London, May 12, 1954 London den 12 maj 1954

The Governments represented åt the De på den internationella konferensen International Conference on Pollution angående förorening av havsvattnet of the Sea by Oil held in London from genom olja, vilken avhållits i London 26th April, 1954, to 12th May, 1954, från den 26 april 1954 till den 12 maj Desiring to take action by common 1954, representerade regeringarna, agreement to prevent pollution of the vilka önska gemensamt träffa anstalter sea by oil discharged from ships, and till förhindrande av förorening av havs­ considering that this end may best be vattnet genom oljeuttömning från fartyg, achieved by the conclusion of a Conven­ och som anse detta ändamål bäst kunna tion, vinnas genom avslutande av en konven­ tion, Have accordingly appointed the un- hava för den skull utsett underteck­ dersigned plenipotentiaries, who, having nade befullmäktigade ombud, vilka, efter communicated their full powers, found att hava företett sina fullmakter, som in good and due form, have agreed as befunnits i god och behörig form, över­ follows: — enskommit om följande: Article I Artikel I (1) For the purposes of the present 1. Vid tillämpningen av denna kon­ Convention, the following expressions vention skola nedanstående uttryck, shall (unless the context otherwise re- såvida ej annat följer av sammanhanget, quires) have the meanings hereby respec- förstås sålunda: tively assigned to them, that is to say: — "The Bureau” has the meaning as­ »Sekretariatet» har den betydelse signed to it by Article XXI; som angives i artikel XXI; “Discharge” in relation to oil or to »Uttömning», då det gäller olja eller an oily mixture means any discharge oljehaltig blandning, betyder varje ut­ or escape howsoever caused; tömning eller utflöde, oberoende av orsaken; “Heavy diesel oil” means marine »Tjock dieselolja» betyder andra diesel oil, other than those distillates marina dieseloljor än sådant destillat, of which more than 50 per cent. by varav mer än 50 volymprocent des­ volume distils åt a temperature not tillerar vid en temperatur av högst exceeding 340° C. when tested by 340° C, när proven företagas enligt A.S.T.M. Standard Method D. 158/53; A.S.T.M. standardmetod; "Mile” means a nautical mile of »Mil» betyder en sjömil om 6 080 fot 6080 feet or 1852 metres; eller 1 852 meter; "Oil” means crude oil, fuel oil, »Olja» betyder råolja, brännolja, heavy diesel oil and lubricating oil, tjock dieselolja och smörjolja; »olje­ and "oily” shall be construed accord­ haltig» skall förstås i överensstämmelse ingly. härmed.

40 hungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

(2) För the purposes of the present 2. I denna konvention avses med en Convention the territories of a Contract- fördragsslutande regerings territorium ing Government mean the territory of det lands territorium för vilket den är the country of which it is the Govern­ regering och varje annat territorium för ment and any other territory för the vars internationella förbindelser rege­ international relations of which the Gov­ ringen är ansvarig och vilket konventio­ ernment is responsible and to which the nen enligt artikel XVIII må ha utvidgats Convention shall have been extended att omfatta. under Article XVIII.

Article II Artikel II The present Convention shall apply to Denna konvention skall äga tillämp­ sea-going ships registered in any of the ning å sjögående fartyg, registrerat i ett territories of a Contracting Government, territorium som hör under en fördrags­ except slutande regering, med undantag för (i) ships for the time being used as 1) marina hjälpfartyg, när de an­ naval auxiliaries; vändas såsom sådana; (ii) ships of under 500 tons gross 2) fartyg under 500 ton brutto; tonnage; (iii) ships för the time being engaged 3) valfångstfartyg, när de användas in the whaling industry; såsom sådana; (iv) ships for the time being navi- 4) fartyg som befara de Stora Sjö­ gating the Great Lakes of North Ame­ arna i Nordamerika jämte deras för­ rica and their connecting and tributary bindelseleder och tillflöden så långt waters as far east as the lower exit of öster ut som till Lachinekanalens the Lachine Canal åt Montreal in the nedre mynning vid Montreal i provin­ Province of Quebec, Canada. sen Quebec i Canada.

Artide III Artikel III (1) Subject to the provisions of Artides 1. Med de begränsningar, som följa av IV and V, the decharge from any tanker, bestämmelserna i artiklarna IV och V, being a ship to which the Convention är det förbjudet för tankfartyg å vilket applies, within any of the prohibited konventionen äger tillämpning att inom zones referred to in Annex A to the Con­ någon av de i bilaga A angivna zonerna vention in relation to tankers of— uttömma (a) oil; a) olja, (b) any oily mixture the oil in which b) oljehaltig blandning som förore­ fouls the surface of the sea, shall be nar havsytan. prohibited. För the purposes of this paragraph the Vid tillämpningen av denna bestäm­ oil in an oily mixture of less than 100 melse skall oljan i en oljehaltig bland­ parts of oil in 1,000,000 parts of the mix­ ning med mindre än 100 delar olja på 1 ture shall not be deemed to foul the sur­ miljon delar vätska icke anses förorena face of the sea. havsytan. (2) Subject to the provisions of Artides 2. Med de begränsningar, som följa IV and V, any discharge into the sea av bestämmelserna i artiklarna IV och V, from a ship, being a ship to which the skall varje uttömning i havet från ett Convention applies and not being a fartyg, å vilket konventionen äger tilltanker, of oily ballast water or tank lämpning och som icke är ett tankfartyg, washings shall be made as far as prac- av oljehaltigt ballastvatten eller tankticable from land. As from a date three spolvatten ske så långt från land som years after the date on which the Con­ det är praktiskt möjligt. Efter förloppet vention comes into force, paragraph (1) av tre år från dagen för konventionens of this Article shall apply to ships other ikraftträdande skall vad i första stycket

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 41

than tankers as it applies to tankers, i denna artikel sägs angående tankfartyg except that:— äga motsvarande tillämpning beträffan­ de andra fartyg, dock att (a) the prohibited zones in relation a) de förbjudna zoner som skola to ships other than tankers shall be gälla för andra fartyg än tankfartyg those referred to as such in Annex A äro de zoner som för dessa fartyg äro to the Convention; and särskilt angivna i bilaga A; och (b) the discharge of oil or of an oily b) det icke skall vara förbjudet att mixture from such a ship shall not be uttömma olja eller oljehaltig bland­ prohibited when the ship is proceeding ning från sådant fartyg, då fartyget to a port not provided with such re­ befinner sig på resa till en hamn som ception facilities as are referred to in icke är utrustad med sådana mottag- Article VIII. ningsanordningar som omförmälas i artikel VIII. (3) Any contravention of paragraphs 3. Överträdelse av styckena 1 och 2 i (1) and (2) of this Article shall be an of- artikel III skall vara straffbar efter lag i fence punishable under the laws of the det territorium där fartyget är registre­ territory in which the ship is registered. rat.

Article IV Artikel IV

(1) Article III shall not apply to: — 1. Artikel III skall icke äga tillämp­ ning å (a) the discharge of oil or of an oily a) uttömning av olja eller oljehaltig mixture from a ship för the purpose blandning från ett fartyg som sker of securing the safety of the ship, pre- med hänsyn till fartygets säkerhet, venting damage to the ship or cargo, för att förhindra skada å fartyg eller or saving life åt sea; or last eller för att rädda människoliv till sjöss; (b) the escape of oil, or of an oily b) utflöde av olja eller oljehaltig mixture, resulting from damage to the blandning föranlett av skada å far­ ship or unavoidable leakage, if all rea- tyget eller oundvikligt läckage, om sonable precautions have been taken alla rimliga försiktighetsåtgärder vid­ after the occurrence of the damage or tagits, i syfte att förebygga eller min­ discovery of the leakage for the pur­ ska utflödet, sedan skadan inträffat pose of preventing or minimising the eller läckaget upptäckts; escape; (c) the discharge of sediment: — c) uttömning av bottensats, (i) which cannot be pumped from 1) som icke kan utpumpas från last­ the cargo tanks of tankers by reason tankar i tankfartyg på grund av dess of its solidity; or fasta konsistens, eller (ii) which is residue arising from the 2) som utgöres av rester från rening purification or clarification of oil fuel eller klargöring av brännolja eller or lubricating oil, smörjolja, provided that such discharge is made as under förutsättning att sådan uttömning far from land as is practicable. sker så långt från land som det är prak­ tiskt möjligt. (2) In the event of such discharge or 2. Sker sådan uttömning eller sådant escape as is referred to in this Article utflöde som omhandlats i denna artikel, a statement shall be made in the oil re- skola i den i artikel IX föreskrivna oljecord book required by Article IX of the journalen införas uppgifter rörande or­ circumstances of and reason for the dis­ saken och omständigheterna i övrigt. charge.

42 Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956

Arlicle V Artikel V Artide III shall not apply to the dis- Artikel III skall icke gälla beträffande charge from the bilges of a ship: — uttömning från ett fartygs rännstenar (a) of any oily mixture during the a) av oljehaltig blandning av något period of twelve months following the slag under en tidrymd av tolv månader date on which the Convention comes efter den dag, då konventionen träder into force in respect of the territory in i kraft i förhållande till det territorium which the ship is registered; där fartyget är registrerat; (b) after the expiration of such pe­ b) efter utgången av nämnda tid av riod, of an oily mixture containing no oljehaltig blandning som icke inne­ oil other than lubricating oil. håller annan olja än smörjolja.

Artide VI Artikel VI The penalties which may be imposed Straff, som till fullföljd av artikel III in pursuance of Artide III under the stadgas i något territorium som tillhör law of any of the territories of a Con- en fördragsslutande regering såsom på­ tracting Government in respect of the un- följd för olaglig uttömning från fartyg av lawful discharge from a ship of oil or of olja eller oljehaltig blandning i havet an oily mixture into waters outside the utanför territorialvattnet, må icke vara territorial waters of that territory shall lindrigare än straff som enligt lag i sam­ not be less than the penalties which may ma territorium må kunna för motsvaran­ be imposed under the law of that terri­ de förseelse utmätas inom territorial­ tory in respect of the unlawful discharge vattnet. of oil or of an oily mixture from a ship into such territorial waters.

Artide VII Artikel VII As from a date twelve months after Tolv månader efter den dag då kon­ the present Convention comes into force ventionen trätt i kraft för ett territorium in respect of any of the territories of a tillhörande en fördragsslutande regering Contracting Government all ships re­ skola alla fartyg som äro registrerade i gistered in that territory shall be re- ett sådant territorium vara försedda med quired to be so fitted as to prevent the anordning av beskaffenhet att hindra escape of fuel oil or heavy diesel oil into brännolja eller tjock dieselolja att rinna bilges the contents of which are discharg- ner i rännsten vars innehåll länsas ut i ed into the sea without being passed havet utan att först passera en separator through an oily-water separator. för oljehaltigt vatten.

Artide VIII Artikel VIII As from a date three years after the Det åligger varje fördragsslutande present Convention comes into force in regering att tillse att tre år efter den dag, respect of any of the territories of a Con­ då konventionen trätt i kraft för ett tracting Government, that Government territorium, som tillhör densamma, i shall ensure the provision in each main varje större hamn i sådant territorium port in that territory of facilities ade- finnas anordningar till bruk för andra quate för the reception, without causing fartyg än tankfartyg som möjliggöra för undue delay to ships, of such residues fartygen att utan onödigt uppehåll be­ from oily ballast water and tank wash- fria sig från sådana rester av oljehaltigt ings as would remain for disposal by ballastvatten eller tankspolvatten som ships, other than tankers, using the port, kunna vara kvar, sedan vattnet passerat if the water had been separated by the en separator för oljeblandat vatten, en use of an oily-water separator, a settling settlingstank eller annan anordning. tank or otherwise. Each Contracting Varje fördragsslutande regering skall tid

Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956 43

Government shall from tiine to time efter annan bestämma vilka hamnar som i denna artikels mening skola anses så­ determine which ports are the main ports som större hamnar och skriftligen under­ in its territories för the purposes of this rätta sekretariatet om huruvida erfor­ Artide, and shall notify the Bureau in derliga anordningar för oljemottagning writing accordingly indicating whether adequate reception facilities have been hava blivit inrättade i sagda hamnar.

installed.

Artikel IX Artide IX

1. Å varje fartyg som omfattas av (1) There shall be carried in every ship to which the Convention applies an oil konventionen skall finnas en oljejournal (antingen som en del av fartygets offi­ record book (whether as part of the ciella skeppsdagbok eller av annan ship’s official log-book or otherwise) in karaktär) av den form bilaga B till kon­ the form specified in Annex B to the ventionen utvisar. Tillbörliga anteck­ present Convention. The appropriate entries shall be made in that book, and ningar skola göras i journalen, och varje each page of the book, including any journalsida, så ock anteckning som avses statement under paragraph (2) of Artide i mom. 2 av artikel IV, skall underteck­ nas av den eller dem av befälet som hava IV, shall be signed by the officer or offi­ ansvaret för de vidtagna åtgärderna cers in charge of the operations conävensom av befälhavaren. Anteckning­ cerned and by the master of the ship. arna i oljejournalen skola vara avfattade The written entries in the oil record på det officiella språket i det territorium book shall be in an official language of the territory in which the ship is re­ där fartyget är registrerat eller på engel­

gistered, or in English or French. ska eller franska. 2. Vederbörande myndigheter i varje (2) The competent authorities of any territorium som tillhör en fördragssluof the territories of a Contracting Gov­ ernment may inspect on board any such tande regering äga rätt att, när ett fartyg ship while within a port in that territory befinner sig i en hamn inom territoriet, granska den oljejournal som enligt kon­ the oil record book required to be carried ventionen skall finnas ombord och att in the ship in compliance with the pro­ taga avskrift av varje anteckning i jour­ visions of the Convention, and may make nalen ävensom att fordra att befälhava­ a true copy of any entry in that book and ren bestyrker avskriftens riktighet. Varje may require the master of the ship to sådan av befälhavaren till riktigheten certify that the copy is a true copy of bestyrkt avskrift skall i vilken som helst such entry. Any copy so made which rättssak kunna åberopas som bevis för purports to have been certified by the sakförhållande varom anteckning gjorts master of the ship as a true copy of an entry in the ship’s oil record book shall i journalen. Åtgärd som av myndighet vidtages med stöd av denna bestämmelse be made admissible in any judicial proskall äga rum så snabbt som möjligt och ceedings as evidence of the facts stated in the entry. Any action by the compe­ utan att fartyget fördröj es.

tent authorities under this paragraph shall be taken as expeditiously as possible and the ship shall not be delayed.

Artide X Artikel X

1. Varje fördragsslutande regering (1) Any Contracting Government may äger tillställa den fördragsslutande rege­ furnish to the Contracting Government ringen i det territorium där ifrågakomin the territory of which a ship is re­ mande fartyg är registrerat skriftlig an­ gistered partieulars in writing of evi­ mälan om överträdelse av konventionen, dence that any provision of the Conven­ närhelst bevis föreligger för att någon tion has been contravened in rcspect of bestämmelse däri åsidosatts av fartyget. that ship. wheresoever the alleged con-

44 Kungl. Maj ds proposition nr 23 år 1956

travention may have taken place. If it oavsett var den påstådda överträdelsen is practicable to do so, the competent må hava ägt rum. Där så lämpligen kan authorities of the former Government ske, skall den förstnämnda regeringens shall notify the master of the ship of the behöriga myndigheter jämväl underrätta alleged contravention. fartygets befälhavare om den påstådda överträdelsen. (2) Upon receiving such particulars 2. Den regering som mottagit sådana the latter Government shall investigate upplysningar skall undersöka saken och the matter, and may request the former har rätt att anmoda den förstnämnda Government to furnish further or better regeringen att inkomma med närmare particulars of the alleged contravention. upplysningar om den påstådda överträ­ If the Government in the territory of delsen. Om regeringen i det territorium which the ship is registered is satisfied i vilket fartyget är registrerat anser till­ that sufficient evidence is available in räckliga skäl föreligga för ett rättsligt the form required by law to enable pro­ förfarande gentemot fartygets ägare eller ceedings against the owner or master of befälhavare med anledning av den på­ the ship to be taken in respect of the stådda förseelsen, skall den föranstalta alleged contravention, it shall cause such om att sådant förfarande inledes så snart proceedings to be taken as soon as pos- som möjligt och i sinom tid underrätta sible, and shall inform the other Con- den andra fördragsslutande regeringen tracting Government and the Bureau of ävensom sekretariatet om resultatet the result of such proceedings. därav.

Artide XI Artikel XI Nothing in the present Convention Ingen bestämmelse i denna konvention shall be construed as derogating from må tolkas såsom en inskränkning i någon the powers of any Contracting Govern­ fördragsslutande regerings befogenheter ment to take measures within its juris- inom dess egen jurisdiktion med avse­ diction in respect of any matter to which ende å något förhållande som beröres the Convention relätes or as extending av konventionen eller såsom en utvidg­ the jurisdiction of any Contracting Gov­ ning av någon fördragsslutande rege­ ernment. rings jurisdiktion.

Artide XI1 Artikel XII Each Contracting Government shall Varje fördragsslutande regering skall send to the Bureau and to the appro- tillställa sekretariatet och Förenta Na­ priate organ of the United Nations: — tionernas vederbörande organ (a) the text of laws, decrees, orders a) texten till lagar, förordningar, and regulations in force in its terri- instruktioner och reglementen som tories which give effect to the present gälla i dess territorier och som röra Convention; genomförandet av denna konvention; (b) all official reports or summaries b) alla officiella redogörelser eller of official reports in so far as they sammandrag av sådana, i den mån de show the results of the application of innehålla upplysning om resultatet av the provisions of the Convention, pro­ tillämpningen av bestämmelser i den­ vided always that such reports of na konvention, allt för så vitt rege­ summaries are not, in the opinion of ringen icke anser dem vara av konfi­ that Government, of a confidential dentiell natur. nature.

Artide XIII Artikel XIII Any dispute between Contracting Tvist mellan fördragsslutande rege­ Governments relating to the interpreta­ ringar rörande tolkningen eller tillämp­ tion or application of the present Con- ningen av denna konvention, som icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 45

vention which cannot be settled by ne- kan lösas genom förhandling, skall pa gotiation shall be referred åt the request begäran av endera parten hänskjutas till of either party to the International Court Internationella domstolen för avgörande, of Justice for decision unless the parties med mindre parterna enas om att hänin dispute agree to submit it to arbitra- skjuta tvisten till avgörande genom tion. skilj edomsförfarande.

Artide XIV Artikel XIV

(1) The present Convention shall re- 1. Konventionen står öppen för under­ main open for signature for three rnonths skrift under tre månader från dags dato from this day’s date and shall thereafter och är därefter öppen för anslutning. remain open for acceptance. (2) Governments may become parties 2. Begering kan bliva deltagare i kon­ to the Convention by— ventionen genom (i) signature without reservation as 1) underskrift utan förbehåll om to acceptance; anslutning; (ii) signature subject to acceptance 2) underskrift med förbehåll om followed by acceptance; or anslutning, åtföljd av anslutning; eller (iii) acceptance. 3) anslutning. (3) Acceptance shall be effected by the 3. Anslutning sker genom deponering deposit of an instrument of acceptance av ett anslutningsinstrument hos sekre­ with the Bureau, which shall inform all tariatet, som skall underrätta alla rege­ Governments that have already signed ringar som redan hava undertecknat eller or accepted the Convention of each signa­ tillträtt konventionen om varje under­ ture and deposit of an acceptance and skrift eller anslutning samt om dagen of the date of such signature or deposit. härför.

Artide XV Artikel XV

(1) The present Convention shall come 1. Konventionen träder i kraft tolv into force twelve rnonths after the date månader efter den dag, då den tillträtts on which not less than ten Govern­ av minst tio regeringar av vilka fem ments have become parties to the Con­ representera länder ettvart med ett vention, including five Governments of tankfartygstonnage om minst 500 000 countries each with not less than 500,000 registerton brutto. gross tons of tanker tonnage. (2) —(a) For each Government which 2. a) För varje regering som under­ signs the Convention without reservation skrivit konventionen utan förbehåll om as to acceptance or accepts the Conven­ anslutning eller som tillträtt konventio­ tion before the date on which the Con­ nen före den dag, då konventionen trä­ vention comes into force in accordance der i kraft i enlighet med mom. 1 i denna with paragraph (1) of this Artide it shall artikel, träder den i kraft den dagen. För come into force on that date. For each varje regering som tillträder konventio­ Government which accepts the Conven­ nen på eller efter den dagen träder den i tion on or after that date, it shall come kraft tre månader efter den dag, då re­ into force three rnonths after the date geringen deponerat sitt anslutningsin­ of the deposit of that Governmenfs ac­ strument. ceptance. (b) The Bureau shall, as soon as pos- b) Sekretariatet skall så snart som sible, inform all Governments which möjligt underrätta alla regeringar som have signed or accepted the Convention hava undertecknat eller tillträtt konven­ of the date on which it will come into tionen om dagen för konventionens force. ikraftträdande.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Article XVI Artikel XVI (1) Upon the request of any Contract- 1. Förslag om ändring av denna kon­ ing Government a proposed amendment vention skall på begäran av fördragsof the present Convention shall be com- slutande regering av sekretariatet med­ municated by theBureau to allContract- delas samtliga fördragsslutande rege­ ing Governments for consideration. ringar för övervägande. (2) Any amendment communicated to 2. Ändring som enligt mom. 1 av Contracting Governments for considera­ denna artikel meddelats de fördragsslu­ tion under paragraph (1) of this Article tande regeringarna för övervägande shall be deemed to have been accepted skall anses hava blivit godkänd av alla by all Contracting Governments and fördragsslutande regeringar och skall shall come into force on the expiration träda i kraft vid utgången av en tid av of a period of six months after it has sex månader efter dagen för meddelan­ been so communicated, unless any one det, försåvitt icke någon av de fördrags­ of the Contracting Governments shall slutande regeringarna minst två månader have made a declaration not less than före utgången av denna tid har tillkänna­ two months before the expiration of that givit, att den icke godkänner ändringen. period that it does not accept the amend­ ment. (3) — (a) A conference of Contracting 3. a) På begäran av en tredjedel av Governments to consider amendments de fördragsslutande regeringarna skall of the Convention proposed by any Con­ sekretariatet kalla de fördragsslutande tracting Government shall be convened regeringarna till en konferens för över­ by the Bureau upon the request of one- vägande av sådan ändring i konventio­ third of the Contracting Governments. nen som föreslagits av någon fördrags­ slutande regering. (b) Every amendment adopted by such b) Ändring som på en dylik konferens a conference by a two-thirds majority antages med två tredjedels majoritet av vote of the Contracting Governments re- de representerade regeringarna, skall av presented shall be communicated by the sekretariatet meddelas samtliga för­ Bureau to all Contracting Governments dragsslutande regeringar för godkän­ for their acceptance. nande. (4) Any amendment communicated 4. Ändring som enligt mom. 3 av den­ to Contracting Governments for their na artikel meddelats de fördragsslutande acceptance under paragraph (3) of this regeringarna för godkännande, skall Article shall come into force for all Con­ träda i kraft för samtliga fördragsslu­ tracting Governments, except those tande regeringar tolv månader efter den which before it comes into force make dag då den godkänts av två tredjedelar a declaration that they do not accept the av de fördragsslutande regeringarna, amendment, twelve months after the utom för dem av de fördragsslutande date on which the amendment is accept­ regeringarna som före ikraftträdandet ed by two-thirds of the Contracting förklarat sig icke godkänna ändringen. Governments. (5) Any declaration under this Article 5. Förklaring enligt denna artikel shall be made by a notification in writing skall ske skriftligen till sekretariatet, to the Bureau which shall notify all Con­ som har att underrätta samtliga för­ tracting Governments of the receipt of dragsslutande regeringar om mottagan­ the declaration. det av densamma. (6) The Bureau shall inform all signa- 6. Sekretariatet skall underrätta alla tory and Contracting Governments of regeringar som undertecknat konven­ any amendments which come into force tionen och alla fördragsslutande rege­ under this Article, together with the ringar om varje ändring som träder i date on which such amendments shall kraft enligt denna artikel samt om dagen come into force. för ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 ar 1956 47

Article XVII Artikel XVII

(1) The present Convention may be 1. Vilken som helst av de fördragssludenounced by any Contracting Govern­ tande regeringarna må uppsäga konven­ ment åt any time after the expiration of tionen när som helst efter utgången av a period of five years from the date on en tid av fem år, räknat från den dag då which the Convention comes into force konventionen trätt i kraft för samma for that Government. regering. (2) Denunciation shall be effected by 2. Uppsägning skall ske genom skrift­ a notification in writing addressed to the ligt meddelande till sekretariatet, som Bureau, which shall notify all the Con­ har att underrätta samtliga fördragstracting Governments of any denuncia­ slutande regeringar om varje uppsägning tion received and of the date of its och om dagen för mottagandet därav. receipt. (3) A denunciation shall take effect 3. Uppsägning träder i kraft tolv må­ twelve months, or such longer period nader efter det att sekretariatet mottagit as may be specified in the notification, densamma eller vid den senare tidpunkt after its receipt by the Bureau. som må vara angiven i uppsägningen.

Article XVIII Artikel XVIII

(1) —(a) Any Government may, åt the 1. a) Varje regering må vid underteck­ time of signature or acceptance of the nandet av eller anslutningen till konven­ present Convention, or åt any time there- tionen eller när som helst därefter genom after, declare by notification in writing skriftligt meddelande till sekretariatet given to the Bureau that the Convention förklara, att konventionen skall utsträc­ shall extend to any of the territories for kas till att gälla för territorium för vars whose international relations it is res- internationella förbindelser regeringen ponsible. svarar. (b) The Convention shall, from the b) Från dagen för mottagandet av för­ date of the receipt of the notification, or klaringen eller från annan tidpunkt som from such other date as may be specified må vara angiven i förklaringen skall kon­ in the notification, extend to the terri­ ventionen utsträckas till att gälla för tories named therein. territorium som nämnts i förklaringen. (2) — (a) Any Contracting Government 2. a) Fördragsslutande regering som which has made a declaration under pa- avgivit förklaring enligt mom. 1 i denna ragraph (1) of this Article may, åt any artikel må när som helst efter utgången time after the expiration of a period of av en tid av fem år, räknat från den dag five years from the date on which the då konventionen utsträckts till att gälla Convention has been so extended to any för något territorium, genom skriftligt territory, give notification in writing to meddelande till sekretariatet förklara, the Bureau, declaring that the Conven­ att konventionen skall upphöra att gälla tion shall cease to extend to any such för territorium som nämnts i sådan för­ territory named in the notification. klaring. (b) The Convention shall cease to ex­ b) Konventionen skall upphöra att tend to any territory mentioned in such gälla för dylikt territorium tolv månader notification twelve months, or such efter mottagandet av meddelandet eller longer period as may be specified therein, vid den senare tidpunkt som må vara after the date of receipt of the notifica­ angiven däri. tion by the Bureau. (3) The Bureau shall inform all Con­ 3. Sekretariatet skall underrätta samt­ tracting Governments of the extension liga fördragsslutande regeringar om kon­ of the Convention to any territories un­ ventionens utsträckning till något terri­ der paragraph (1) of this Article, and of torium enligt mom. 1 av denna artikel the termination of any such extension samt om upphörande därav enligt mom.

48 Kungl. Maj ds proposition nr 23 år tf)56

under paragraph (2) of this Artide, 2 av denna artikel, varvid i varje fall stating in each case the date from which skall angivas dagen för utsträckningen the Convention has been, or will cease eller dess upphörande. to be, so extended.

Article XIX Artikel XIX (1) In case of war or other hostilities, 1. I händelse av krig eller andra fient­ a Contracting Government which con- ligheter må en fördragsslutande regering, siders that it is affected, whether as a som i egenskap av vare sig krigförande belligerent or as a neutral, may suspend eller neutral makt anser sig berörd där­ the operation of the whole or any part av, suspendera hela eller någon del av of the present Convention in respect of konventionen i förhållande till alla eller all or any of its territories. The suspend- något av dess territorier. Om sådan åt­ ing Government shall immediately give gärd skall regeringen omedelbart under­ notice of any such suspension to the rätta sekretariatet. Bureau. (2) The suspending Government may 2. Begeringen må när som helst bringa åt any time terminate such suspension suspensionen att upphöra och skall i vart and shall in any event terminate it as fall upphäva densamma så snart den soon as it ceases to be justified under icke längre kan anses berättigad jämlikt paragraph (1) of this Article. Notice of mom. 1 av denna artikel. Meddelande such termination shall be given imme­ om sådant upphörande skall omedelbart diately to the Bureau by the Govern­ lämnas till sekretariatet. ment concerned. (3) The Bureau shall notify all Con­ 3. Sekretariatet skall underrätta samt­ tracting Governments of any suspension liga fördragsslutande regeringar om sus­ or termination of suspension under this pension eller upphävande av suspension Article. enligt denna artikel.

Artide XX Artikel XX As soon as the present Convention Så snart konventionen trätt i kraft, comes into force it shall be registered skall sekretariatet låta registrera den hos by the Bureau with the Secretary-Gene- Förenta Nationernas generalsekreterare. ral of the United Nations.

Artide XXI Artikel XXI The duties of the Bureau shall be Sekretariatets åligganden skola om­ carried out by the Government of the besörjas av regeringen i Förenade United Kingdom of Great Britain and Konungariket Storbritannien och Norra Northern Ireland unless and until the Irland, med mindre och intill dess att Inter-Governmental Maritime Consul- den mellanstatliga rådgivande sjöfarts­ tative Organisation comes into being organisationen kommer till stånd och and takes over the duties assigned to it träder i funktion i enlighet med den i under the Convention signed åt Geneva Genéve den 6 mars 1948 undertecknade on the 6th day of March, 1948, and konventionen; därefter skola sekretaria­ thereafter the duties of the Bureau shall tets åligganden utföras av sagda organi­ be carried out by the said Organisation. sation. In witness whereof the undersigned Till bekräftelse härav hava under­ plenipotentiaires have signed the present tecknade befullmäktigade ombud teck­ Convention. nat sina namn under denna konvention. Done in London this twelfth day of Som skedde i London den 12 maj 1954 May, 1954, in English and French, both i engelsk och fransk text, båda auten­ texts being equally authoritative, in a tiska, i ett enda exemplar som skall för­ single copy, which shall be deposited varas hos sekretariatet, vilket skall till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956 49

with the Bureau and of which the ställa alla regeringar som undertecknat Bureau shall transmit certified copies to konventionen och alla fördragsslutande all signatory and Contracting Govern- regeringar bestyrkta avskrifter därav, ments.

(Signatures) (Underskrifter)

ANNEX A B ILA GA A TILL KONVENTIONEN

P rohibited Z ones F örbjudna zoner

(1) Subject to paragraph (3) of this 1. Med förbehåll för bestämmelserna Annex, the prohibited zones in relation i mom. 3 i denna bilaga utgöras de för­ to tankers shall be all sea areas within bjudna zonerna för tankfartyg av allt 50 miles from land, with the following havsområde inom ett avstånd av 50 mil exceptions: — från land med följande undantag: (a) The Adriatic Zones ö) Adriatiska zonerna Within the Adriatic Sea the prohi­ I Adriatiska havet utanför den ita­ bited zones off the coasts of Italy and lienska och den jugoslaviska kusten, ön Yugoslavia respectively shall each ex- Vis dock undantagen, sträcka sig de för­ tend for a distance of 30 miles from land, bjudna zonerna 30 mil från land. När excepting only the island of Vis. When denna konvention varit i kraft under en the present Convention has been in force tid av tre år, skall bredden av zonerna for a period of three years the said zones ökas med ytterligare 20 mil, såvida icke shall each be extended by a further 20 de båda regeringarna enas om att upp­ miles in width unless the two Govern- skjuta utvidgningen. Ifall en sådan över­ ments agree to postpone such extension. enskommelse ingås, skola de båda rege­ In the event of such an agreement the ringarna underrätta sekretariatet minst said Government shall notify the Bureau tre månader före utgången av treårs­ accordingly not less than three months perioden, varpå sekretariatet skall un­ before the expiration of such period of derrätta alla fördragsslutande regeringar three years and the Bureau shall notify om överenskommelsen. all Contracting Governments of such agreement. (i b) The North Sea Zone b) Nordsjözonen The North Sea Zone shall extend for a Nordsjözonen sträcker sig 100 mil från distance of 100 miles from the coasts of kusten av följande länder: the following countries: — Belgium Belgien Denmark Danmark the Federal Bepublic of Germany Förenade Konungariket Storbritan­ the Netherlands nien och Norra Irland the United Kingdom of Great Britain Holland and Northern Ireland, Tyska Förbundsrepubliken, but not beyond the point where the limit dock icke bortom den punkt där gränsen of a 100-mile zone off the west coast of för 100-milszonen utanför Jyllands väst­ Jutland intersects the limit of the 50- kust skär gränsen för 50-milszonen utan­ mile zone off the coast of Norway. för den norska kusten. (c) The Atlantic Zone c) Atlantiska zonen The Atlantic Zone shall bo within a Atlantiska zonen utgöres av det om­ line drawn from a point on the Green- råde som befinner sig innanför en linje 4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

50 Kungi. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

wich meridian 100 miles in a north-north- dragen på nedan angivet sätt från en easterly direction from the Shetland punkt på Greenwich-meridianen 100 mil Islands; thence northwards along the i nord-nord-ostlig riktning från Shet­ Greenwich meridian to latitude 64° landsöarna: först mot norr längs med north; thence westwards along the 64th Greenwich-meridianen till 64° nordlig parallel to longitude 10° west; thence to bredd; därifrån mot väster längs med latitude 00° north, longitude 14° west; 64:de breddgraden till 10° västlig längd; thence to latitude 54° 30' north, longi­ därifrån till 60° nordlig bredd, 14° väst­ tude 30° west; thence to latitude 44° 20' lig längd; därifrån till 54°30' nordlig north, longitude 30° west; thence to bredd, 30° västlig längd; därifrån till latitude 48° north, longitude 14° west; 44°20' nordlig bredd, 30° västlig längd; thence eastwards along the 48th parallel därifrån till 48° nordlig bredd, 14° västlig to a point of intersection with the 50- längd; därifrån mot öster längs med mile zone off the coast of Francc. Pro­ 48:de breddgraden till skärningspunkten vided that in relation to voyages which med 50-milszonen utanför Frankrikes do not extend seawards beyond the At­ kust. Med avseende å resor innanför den lantic Zone as defined above, and which sålunda angivna Atlantiska zonen till are to ports not provided with adequate hamnar, som icke äro utrustade med er­ facilities for the reception of oily residue, forderliga anordningar för mottagning the Atlantic Zone shall be deemed to av oljerester, skall den Atlantiska zonen terminate åt a distance of 100 miles from anses upphöra på ett avstånd av 100 mil land. från land. (rf) The Australian Zone rf) Australiska zonen The Australian Zone shall extend for Australiska zonen sträcker sig 150 mil a distance of 150 miles from the coasts utanför Australiens kuster med undan­ of Australia, except off the north and tag av det australiska fastlandets norra west coasts of the Australian mainland och västra kuster mellan en punkt mittbetween the point opposite Thursday för Torsdagsön och en punkt på västra Island and the point on the west coast kusten vid 20° sydlig bredd. åt 20° south latitude. (2) Subject to paragraph (3) of this 2. Med förbehåll för bestämmelserna Annex the prohibited zones in relation i mom. 3 i denna bilaga, utgöras de för­ to ships other than tankers shall be all bjudna zonerna för andra fartyg än sea areas within 50 miles from land with tankfartyg av allt havsområde inom ett the following exceptions: — avstånd av 50 mil från land med följande undantag; (a) The Adriatic Zones a) Adriatiska zonerna Wi thin the Adria tic Sea the prohibited I Adriatiska havet utanför den itali­ zones off the coasts of Italy and Yugo- enska och den jugoslaviska kusten, ön slavia respectively shall each extend för Vis dock undantagen, sträcka sig de för­ a distance of 20 miles from land, ex- bjudna zonerna 20 mil från land. Efter cepting only the island of Vis. After the utgången av en treårsperiod från infö­ expiration of a period of three years randet av de förbjudna zonerna för following the application of prohibited andra fartyg än tankfartyg i överens­ zones to ships other than tankers in stämmelse med mom. 2 i artikel III skall accordance with paragraph (2) of Artide bredden av zonerna ökas med ytterligare III the said zones shall each be extended 30 mil, såvida icke de båda regeringarna by a further 30 miles in width unless the enas om att uppskjuta utvidgningen. two Governments agree to postpone such Ifall en sådan överenskommelse ingås, extension. In the event of such an agree- skola de båda regeringarna underrätta ment the said Governments shall notify sekretariatet minst 3 månader före ut­ the Bureau accordingly not less than gången av treårsperioden, varpå sekre­ three months before the expiration of tariatet skall underrätta alla fördrags-

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 51

such period of three years, and the slutande regeringar om överenskommel­ Bureau shall notify all Contracting Gov- sen. ernments of such agreement. (b) The North Sea and Atlantic Zones b) Zonerna i Nordsjön och Atlanten The North Sea and Atlantic Zones Nordsjözonen och Atlantiska zonen shall extend for a distance of 100 miles sträcka sig 100 mil från kusten av föl­ from the coasts of the following coun- jande länder: tries: — Belgium Belgien Denmark Danmark the Federal Republic of Germany Förenade Konungariket Storbritan­ Ireland nien och Norra Irland the Netherlands Holland the United Kingdom of Great Britain Irland and Northern Ireland, Tyska Förbundsrepubliken, but not beyond the point where the dock icke bortom den punkt där gränsen limit of a 100-mile zone off the west coast för 100-milszonen utanför Jyllands väst­ of Jutland intersects the limit of the 50- kust skär gränsen för 50-milszonen utan­ mile zone off the coast of Norway. för den norska kusten. (3)— (a) Any Contracting Government 3. a) Varje fördragsslutande regering may propose: — må föreslå (i) the reduction of any zone off the 1) inskränkning av zon utanför kus­ coast of any of its territories; ten av något av dess territorier eller (ii) the extension of any such zone 2) utvidgning av sådan zon till högst to a maximum of 100 miles from any 100 mil från sådan kust, such coast, by making a declaration to that effect genom att avgiva en förklaring av sådant and the reduction or extension shall innehåll, varpå inskränkningen eller ut­ come into force after the expiration of a vidgningen träder i kraft efter utgången period of six months after the declara­ av en tid av sex månader efter förkla­ tion has been made, unless any one of ringens avgivande, för såvitt icke någon the Contracting Governments shall have av de fördragsslutande regeringarna made a declaration not less than two minst två månader före utgången av months before the expiration of that denna period avgiver en förklaring om period that its interests are affected att dess intressen trädas för när antingen either by reason of the proximity of its på grund av närbelägenheten av dess coasts or by reason of its ships trading kuster eller på grund av att dess fartyg in the area, and that it does not accept befara området, och att den av denna the reduction or extension, as the case anledning icke kan godkänna inskränk­ may be. ningen eller utvidgningen. (b) Any declaration under this para- b) Förklaring jämlikt detta stycke graph shall be made by a notification in skall ske skriftligen till sekretariatet, writing to the Bureau which shall notify som har att underrätta samtliga för­ all Contracting Governments of the dragsslutande regeringar om mottagan­ receipt of the declaration. det av densamma.

BILAGA B TILL KONVENTIONEN Formulär till oljejournal (se s. 52 och 53)

II. För andra fartyg än tankfartyg

Datum för införing

a. Ballastning eller rengöring under resa av brånnoljetankar

K u g

6. Uppgift om separator nyttjats; i jakande fall angives tiden härför .. M a jit b. Bortskaffande frän fartyget av oljeresler från brånnoljetankar och andra s

förvaringsställen p ro p o si tio n

Underskrift av för åtgärden(erna) ansvarig(a) befälsperson(er) n Underskrift av befälhavaren r

2 3 III. För alla fartyg å r 1 Datum för införing 9 5 6 Uttömning eller utflöde av olja som skett oavsiktligt eller tillfälligtvis

4. Omständigheterna vid uttömningen eller utflödet jämte allmänna an-

Underskrift av för åtgärden(erna) ansvarig(a) befälsperson(er) ^ Underskrift av befälhavaren to

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Resolutioner

Resolution nr 1

Fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av besiändiga oljor i havet

Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat som följer: Konferensen har konstaterat, att många länders kuster och kustfarvatten äro allvarligt utsatta för oljeförorening. Den orsakar stor skada på kuster och stränder med hinder för bad och annan hälsosam rekreation såsom följd och inverkar menligt på turistindustrien, medför död och ödeläggelse för fågellivet och annan fauna och har sannolikt skadliga verkningar för fisken och de havsorganismer varav den lever. I många länder är man i vida kretsar i hög grad oroad över omfattningen av detta problem och dess fort­ gående ökning. Föroreningen orsakas av beständiga oljor, d. v. s. råolja, brännolja, tjock dieselolja och smörjolja. Även om det icke finns något avgörande bevis för att dessa oljor förbliva under obegränsad tid på havsytan, kvarbliva de i allt fall där under mycket lång tid och kunna föras mycket avsevärda sträckor av strömmar, vind och rörelser i vattenytan och avlagras på strän­ derna. Mycket stora mängder av beständiga oljor släppas regelbundet ut i havet av tankfartyg efter rengöring av tankar och genom utpuinpning av oljebemängt ballastvatten. Torrlastfartyg som pläga föra ballastvatten i sina brännoljetankar släppa likaledes ut oljehaltigt ballastvatten i havet, och även detta ger upphov till förorening. Beträffande tankfartyg är det prak­ tiskt möjligt att förfara så, att deras oljerester kunna behållas ombord och uttömmas i mottagningsanordningar i oljelastningshamnar eller reparationshamnar. Förorening som härrör från uttömning av ballastvatten från torrlastfartyg kan minskas eller förhindras genom installering av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten eller på annat sätt, såsom genom att i hamnarna inrätta erforderliga mottagningsanordningar för oljerester. Den enda fullt effektiva metoden att förhindra oljeförorening, som man känner till, är att fullständigt undvika uttömning av beständiga oljor i ha­ vet, och det finns, såsom ovan angivits, medel som möjliggöra att till stor del uppnå detta mål. Ehuru konferensen har kommit till den slutsatsen att det för närvarande icke är möjligt att bestämma någon tidpunkt från vilken uttömning av be­ ständiga oljor i havet skulle helt och hållet upphöra, anser den dock alt fullständigt undvikande av uttömning av sådana oljor — med vissa nöd­ vändiga undantag — bör iakttagas från tidigast möjliga tidpunkt. Konfe­ rensen riktar en kraftig uppmaning till alla regeringar och andra berörda organ att göra allt vad de kunna för att skapa nödiga förutsättningar för ge­ nomförandet av ett sådant förbud genom att tillse att erforderliga mottag­ ningsanordningar åvägabringas i de större hamnarna liksom att fartygen förses med behövliga inrättningar. Konferensen är av den uppfattningen, att en ny konferens bör hållas inom tre år med uppgift att på nytt granska frågan i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de av denna konferens anbefallda åtgärderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 55

Resolution nr 2

Tillämpning av konventionens principer, så långt rimligen och lämpligen kan ske, på fartyg för vilka konventionen icke gäller Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat, att regeringarna i länder som ansluta sig till förevarande konvention ävenledes böra, genom lagstiftning eller på annat sätt, bringa konventionens bestämmelser i tillämpning, så långt detta rimligen och lämpligen kan ske, på alla slag av sjögående fartyg som äro registrerade i deras territorier eller som tillhöra dem men som icke äro underkastade konventionens bestäm­ melser, d. v. s. krigsfartyg samt andra oregistrerade fartyg, när de använ­ das såsom marina hjälpfartyg, fartyg om mindre än 500 registerton brutto, så ock valfångstfartyg, när de användas såsom sådana.

Resolution nr 3

Främjande av tillkomsten av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten och deras installering ombord ävensom utarbetande av en specifikation för dessa Den internationella konferensen om förorening av havsvattnet genom olja, 1954, har beslutat, att regeringarna i länder som ansluta sig till förevarande konvention böra främja tillkomsten av effektiva separatorer för oljehaltigt vatten även­ som deras installering ombord i fartygen; de böra också utarbeta en speci­ fikation över de krav som sådana separatorer böra uppfylla.

Resolution nr 4

Mottagningsanotdningar för oljerester i reparationshamnar och oljelastningshamnar Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat, att 1) erforderliga anordningar böra vidtagas i reparationshamnar för mot­ tagning av oljerester från tankfartyg och torrlastfartyg; 2) därest mottagningsanordningar för oljerester icke inrättats av andra organ, böra vederbörande oljebolag så snart som möjligt inrätta mottag­ ningsanordningar i de oljelastningshamnar för vilka de ansvara och där sådana anordningar ännu icke finnas i erforderlig utsträckning, detta i synnerhet i oljelastningshamnar varifrån råolja utskeppas.

Resolution nr 5

Utarbetande av handledningar till undvikande av oljeförorening Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat, att regeringarna böra föranstalta om utarbetande, publicering och distribuering av en eller flera handböcker till vägledning för dem som tjänst­ göra ombord i fartyg, registrerade i deras territorier, ävensom för personal som i land tager befattning med lastning och lossning av olja. Dessa hand­ böcker skola innehålla upplysning om de försiktighetsåtgärder som äro

56 Ktingl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

nödvändiga för att undvika förorening av havsvattnet genom olja, däribland sådana som äro erforderliga för att sätta fartygen i stånd att uppfylla be­ stämmelserna i denna konvention. Exemplar av sådana publikationer skola tillställas Förenta Nationerna.

Resolution nr 6

Åtgärder i avvaktan på konventionens ikraftträdande Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat, att regeringarna i avvaktan på konventionens ikraftträdande omedelbart böra vidtaga åtgärder, genom lagstiftning eller på annat sätt, för att säkerställa a) fartygets förseende, där så är nödvändigt, med anordningar ägnade att förhindra att brännolja och sådan tjock dieselolja som avses i konven­ tionen rinner ner i rännsten vars innehåll länsas ut i havet utan att först passera en separator för oljehaltigt vatten; b) inrättande i ökad utsträckning av mottagningsanordningar för oljerester i de hamnar där sådana anordningar för närvarande äro otillräckliga; c) efterföljd av övriga principer i konventionen, så långt detta rimligen och lämpligen kan ske.

Resolution nr 7

Upprättande av nationella oljeskgddskommittéer Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat, att regeringarna böra upprätta nationella kommittéer med uppgift att följa utvecklingen av oljeföroreningsproblemet och anvisa praktiska åt­ gärder för dess lösning ävensom att ombesörja nödiga utredningar.

Resolution nr 8

Insamling och spridning av tekniska upplysningar om oljeföroreningen genom försorg av Förenta Nationernas vederbörande organ Den internationella konferensen angående förorening av havsvattnet ge­ nom olja, 1954, har beslutat, att Förenta Nationerna, som redan har haft frågan om oljeföroreningen under övervägande, bör anmodas åtaga sig att insamla, undersöka och sprida uppgifter om oljeförorening i olika länder och i synnerhet tekniska upplysningar om anordningar i hamnar för mottagning av olj erester och om resultatet av utredningar rörande oljeföroreningsproblemet i allmän­ het; ävensom att fortlöpande ägna problemet uppmärksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 57

Bilaga B

Förslag till

Lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas som följer.

1 §• I vattenområde, som ingår i svenskt territorium, må olja icke uttömmas. Utflöde av olja från fartyg i sådant vattenområde skall i den mån så är möj­ ligt förhindras. Vidkommande annat vattenområde äger Konungen bestämma att vad i första stycket sägs skall gälla i fråga om svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton eller beträffande vissa slag av sådana fartyg. Med olja förstås i denna lag råolja och smörjolja samt tjock dieselolja och annan beständig brännolja enligt vad Konungen därom närmare före­ skriver. Vad i lagen sägs om olja skall ock gälla oljehaltig blandning, vilken till minst en tiotusendel utgöres av olja som nyss sagts.

2 §• Utan hinder av vad i 1 § stadgas må uttömmas a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller annan olja än smörjolja; b) olja från fartyg, som ej är tankfartyg, då fartyget är på väg till hamn utan sådan mottagningsanläggning, som i 5 § sägs; samt c) bottensats, som utgöres av rester från rening av brännolja eller smörj­ olja eller som härrör från tankfartygs lasttank och är av så fast beskaf­ fenhet att den ej kan pumpas ur tanken.

Uttömning, som avses under b) och c), må dock ej ske närmare land än omständigheterna kräva.

3 §. Konungen eller myndighet, som Konungen utser, äger för visst i svenskt territorium ingående vattenområde meddela bestämmelser till förebyggan­ de av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning, som avses i 2 §.

4 §. Svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton må ej nyttjas till sjöfart med mindre det är utrustat antingen med anordningar till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med in­ rättning, varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja. Närmare föreskrifter om sådan utrustning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen utser. Tillsyn å efterlevnaden av vad sålunda stadgas skall utövas enligt bestäm­ melserna i lagen om tillsyn å fartyg. 5 lliliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 23

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1956

5 §. I allmän hamn, som Konungen bestämmer, skall finnas anläggning för mottagande av oljehallig blandning från fartyg, som ej är tankfartyg. När­ mare föreskrifter rörande sådan anläggning meddelas av Konungen eller myndighet, som Konungen utser. Underlåter hamnens ägare att inrätta och driva anläggning som i första stycket avses, äger Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att på ägarens bekostnad ombesörja att anläggningen inrättas och drives.

6 §.

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton skall av befälhavaren eller under hans till­ syn av annan föras oljedagbok enligt närmare föreskrifter av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att oljedagbok skall, i den omfattning som finnes erforderlig, föras även i andra fall. Polismyndighet och tillsynsmyndighet enligt lagen om tillsyn å fartyg ävensom tull- och lotsmyndighet samt, då fartyget befinner sig i utländsk hamn, vederbörande utländska myndighet äga taga del av oljedagboken och på begäran erhålla av befälhavaren till riktigheten bestyrkt utdrag därav. Vad i andra stycket sägs skall ock gälla beträffande oljedagbok eller mot­ svarande anteckningar å utländskt fartyg, då fartyget befinner sig i svensk hamn. 7 §• Den som i strid mot denna lag uttömmer olja eller underlåter att vidtaga åtgärd till förhindrande av att olja utflödar, så ock den som bryter mot be­ stämmelse utfärdad med stöd av 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Befälhavare, vilken icke iakttager bestämmelse i 4 eller 6 § eller före­ skrift som utfärdats med stöd av någon av nämnda paragrafer, straffes med dagsböter. Uttömmes olja i strid mot denna lag eller nyttjas fartyg i strid mot 4 § eller med stöd därav meddelad föreskrift, ansvarar fartygets redare för gärningen liksom vore den begången av honom själv, såframt gärningen skett med hans vetskap och vilja.

8 §.

Om laga domstol i mål rörande ansvar enligt denna lag skall vad i 313 och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

9 §. Denna lag äger endast i den mån Konungen så förordnar tillämpning å fartyg, som äges av svenska staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande. Genom lagen göres ej inskränkning i befogenhet, som följer av bestämmel­ serna i hälsovårdsstadgan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957; dock skall 4 § träda i kraft först den dag Konungen förordnar, intill vilken dag uttömning av slagvat­ ten skall vara tillåten även om slagvattnet innehåller annan olja än smörj­ olja.

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956 59

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 de­ cember 1955.

Närvarande:

justitieråden L ech , R egner , / .t-1 <: . t.\ L ind , regeringsrådet L orichs .

Enligt lagrådet den 10 december 1955 tillhandakommet utdrag av proto­ kollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 2 december 1955, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt

2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av tingsdomaren R. Hermansson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Sverker Jonson

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 23 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december 1955.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström , L ange , L indholm .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 28 december 1955 avgivna utlåtande över de den 2 december 1955 till lagrådet remitte­ rade förslagen till 1) lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; samt 2) lag om ändrad lydelse av 8 kap. 2 § vattenlagen. Föredraganden anför följande.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. I förslaget till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg torde göras vissa jämkningar av redaktionell natur. Såsom jag uttalat i samband med lagrådsremissen förordar jag att oljeskadekonventionen ratificeras från svensk sida. Samtidigt som lagstiftnings­ frågan förelägges riksdagen torde riksdagens godkännande av konventionen böra begäras. Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom propo­ sition dels äska riksdagens godkännande av 1954 års internationella kon­ vention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Bo Ge jr o t

551555. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag