('angående vissa ändringar i polislönereglementet m. m.',)
Hänvisat till av
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956 1
Nr 48
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i polislönereglementet m. m.; given Stockholms slott den 20 januari 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementsche fen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sigurd Lindholm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställes riksdagens prövning förslag till vissa änd ringar i polislönereglementet m. in. Förslagen grundar sig på en överenskom melse, som — under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkän nande — den 15 december 1955 träffats med Tjänstemännens centralorgani sation och Svenska polisförbundet, och innebär i huvudsak följande. För den icke-ordinarie polispersonalen avkortas tiden för befordran till Ce 13 till 1 år och för befordran till Ce 15 till 3 år. Ordinarie poliskonstapel skall vara placerad i Ca 15. För inrättande av förste poliskonstapelstjänst i Ca 17 skall gälla ändrade grunder, vilka medför en väsentlig förbättring av befordringsmöjligheterna för polispersonal med arbetsuppgifter, för vilka befälsutbildning icke är erforderlig. I fråga om lönegradsplacering av befäls- och kriminaltjänsterna föreslås också vissa ändringar. Förslagen beträffande den ordinarie polispersonalen medför uppflyttning av sammanlagt omkring 1 500 tjänster. Ekiperingsbidrag till ordinarie eller extra ordinarie polisman skall tills vidare, så länge central inköpsorganisation för uniformspersedlar saknas, utgå med 420 kronor för år. Den årliga kostnadsökningen för löner har beräknats till 1,5 miljoner kro nor, exklusive den lönekostnadsökning, som kan föranledas av förslagen om förkortad befordringsgång för icke-ordinarie polispersonal och som upp skattningsvis torde uppgå till 300 000 å 400 000 kronor. Höjningen av ekiperingsbidraget beräknas medföra en årlig kostnadsökning av 1 miljon kronor. 1 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 48
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1956
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 janu ari 1956.
Närvarande:
Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström , L ange , L indholm .
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che fen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om vissa ändringar i polislönereglemeniet m. m. och anför därvid följande.
I prop. 1954: 75 angående polispersonalens avlöningsförmåner m. m. hem ställde Kungl. Maj :t om riksdagens bemyndigande dels att utfärda polislönereglemente i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid statsrådsproto kollet i ärendet såsom bilaga fogat författningsförslag att gälla från och med den 1 juli 1954, dels att under de förutsättningar och i den omfattning, som i protokollet närmare angivits, vidtaga ändringar i reglementet, dels ock att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser. Propositionen grundade sig på ett av 1953 års polislöneutredning framlagt förslag, vilket under hösten 1953 varit föremål för överläggningar mellan representanter för civildeparte mentet, å ena, samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska polisförbundet, å andra sidan. Såsom resultat av dessa överläggningar hade nämnda organisationer den 14 januari 1954 förklarat sig godkänna ett inom civildepartementet utarbetat förslag, som innebar, att polispersonalens av löningsförhållanden skulle regleras i huvudsaklig överensstämmelse med det av utredningen framlagda förslaget med vissa förtydliganden, ändringar och tillägg. Genom riksdagens skrivelse nr 152 erhöll Kungl. Maj :t de begärda bemyndigandena. Med stöd härav utfärdade Kungl. Maj :t den 14 maj 1954 polislönereglemente (SFS nr 226), tilläggsbestämmelser till reglementet (SFS nr 227) och övergångsbestämmelser till detsamma (SFS nr 294). Den 21 mars 1955 hemställde Svenska polisförbundet om överläggningar med representanter för civildepartementet om en revision av polislönereglementet. Sedan i anledning härav vissa undersökningar utförts inom departe mentet och förberedande överläggningar ägt rum med företrädare för TCO och polisförbundet, upptogs överläggningar mellan representanter för de partementet och nämnda personalorganisationer under november 1955. Dessa överläggningar resulterade den 15 december 1955 i att personalorganisatio
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956 3
nerna förklarade sig godkänna ett från civildepartementets sida, under förut sättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, framlagt förslag till ändringar i polislönereglementet med tilläggsbestämmelser m. m. Detta för slag innefattas i en departementspromemoria, vilken torde få fogas såsom bilaga A vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
Departementschefen
1954 års polislönereglering innebar, att all polispersonal i landet, såväl den statliga som den kommunala, inordnades under ett enhetligt lönereglemente, som i allt väsentligt överensstämmer med statens allmänna avlöningsreglemente. Då den kommunala polispersonalens avlöningsvillkor dessförinnan fastställts av varje polisdistrikt för sig, är det naturligt att övergången till för hela riket gällande bestämmelser kommit att utfalla olika på olika håll. Med hänsyn härtill har jag inte velat motsätta mig, att en översyn av vissa bestämmelser i polislönereglementet redan nu vidtages, även om den tid, som reglementet varit i kraft, i och för sig kan synas vara väl kort för att tillräck liga erfarenheter skulle ha vunnits för en dylik översyn. I ett väsentligt hänseende, nämligen beträffande bestämmelserna om polismanstjänsternas lönegradsplacering, har emellertid utfallet i praktiken noggrant kunnat föl jas. Sålunda har polisväsendets organisationsnämnd, som enligt föreskrift i 5 § 3 mom. reglementet har att avge rådgivande yttranden i ärenden, som rör polispersonalens lönegradsplacering, förvärvat en betydande sakkunskap i dylika frågor. Jag vill erinra, att organisationsnämnden i samband med löneregleringen hade att detalj granska och avge yttranden över förslag till personalstater för landets samtliga polisdistrikt (då ca 830 st.). Nämnden har även vid behandlingen av de organisationsfrågor, som utgör en väsent lig del av nämndens arbetsuppgifter, haft goda möjligheter att i detalj stu dera de praktiska verkningarna i olika hänseenden av de meddelade bestäm melserna. Vid översynen av de gällande bestämmelserna har civildepartemen tets representanter tillgodogjort sig nämndens erfarenheter av tillämpningen av dessa bestämmelser och även haft tillgång till inom nämnden upprättade sammanställningar av gällande personalstater för samtliga polisdistrikt. De förslag till ändringar i polislönereglementet och tilläggsbestämmelser na till reglementet, som vid den verkställda översynen ansetts böra upptagas till vidare överväganden, har jämte vissa andra frågor redovisats i den förenämnda departementspromemorian, vilken, såsom tidigare angivits, god känts av TCO och Svenska polisförbundet. Då förslagen bl. a. synes vara ägnade att säkerställa ett jämnare utfall av reglementets bestämmelser, vill jag förorda, att den träffade överenskommelsen godtages av Kungl. Maj :t och att den underställes riksdagens prövning i de delar, beträffande vilka det ankommer på riksdagen att meddela beslut. Överenskommelsen berör väsentligen föreskrifter, som finns intagna i tillläggsbestämmelserna till polislönereglementet. Som framgår av departe mentspromemorian (punkterna 1—7) är så i huvudsak fallet i fråga om de föreslagna ändrade reglerna för lönegradsplacering. Polislönereglementet in
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956
nehåller nämligen endast en förteckning över de för polispersonal tillämpliga lönegraderna och tjänstebenämningarna (5 § 1 mom.). Enligt 5 § 3 mom. reglementet skall emellertid bestämmelser om fördelningen av polismanstjänsterna på de i 1 mom. angivna lönegraderna meddelas av Kungl. Maj:t i enlighet med av riksdagen godkända grunder. Med hänsyn härtill torde riksdagens godkännande böra inhämtas i fråga om de i punkterna 1—7 i promemorian upptagna förslagen. Anmärkas må, att punkterna 1 och 2 på kallar ändring av såväl den förutnämnda lönegradsförteckningen i 5 § 1 mom. reglementet som de i anslutning härtill meddelade tilläggsbestämmel serna. Förslaget under punkten 8 har samband med punkten 3. Rörande de under punkterna 10—12 framlagda förslagen får jag erinra, att dessa berör förmåner, vilka utgår i enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut (19 § polislönereglementet). På grund härav bör även ifrågavarande ändringsförslag underställas riksdagen för god kännande. Förslagen under punkterna 13 och 15 påkallar ändringar i reg lementet. I anslutning till den träffade överenskommelsen har inom civildepartemen tet upprättats förslag till kungörelse om ändring i polislönereglementet den 14 maj 1954 (nr 226), vilket torde få fogas såsom bilaga B vid statsrådspro tokollet i detta ärende.
Beträffande de särskilda delarna i departementspromemorian torde jag få framhålla följande. De i punkten 1 i promemorian föreslagna ändringarna innebär, att nyan ställd polisman snabbare når högre lönegrad än med nuvarande ordning, och torde kunna bidraga till en förbättrad rekrytering. Begynnelselönen skall fortfarande vara 11 lönegraden, men polismannen skall efter ett år — mot nu ett och ett halvt år — kunna uppflyttas till 13 lönegraden. Efter sam manlagt tre års tjänstgöring vid polisväsendet, utbildningstiden vid polissko lan därvid inräknad, skall han kunna uppflyttas till 15 lönegraden. I sist nämnda hänseende gäller för närvarande, att polisman, som innehaft an ställning under fem år, under vissa förutsättningar kan antagas till extra ordinarie poliskonstapel i lönegrad Ce 15. Om polisman får vänta särskilt länge på att genomgå konstapelsklassen, d. v. s. den fackutbildning, som fordras för antagande till extra ordinarie poliskonstapel, skall han enligt förslaget efter två års tjänstgöring — nu tre år — kunna antagas till extra poliskonstapel i lönegrad Cg 13. I förevarande sammanhang torde jag få beröra även punkten 14. För när varande tillämpas arvodesanställning, förutom för sådana polisrekryter, som avses i Kungl. Maj:ts brev den 27 maj 1955 angående anslag till bidrag till främjande av rekryteringen i vissa polisdistrikt (jfr prop. 1955: 155), i viss utsträckning även för annan personal, som anlitas för vikariatstjänstgöring eller annan tillfällig tjänstgöring. Dessutom finns i landsbygdsdi strikten ett antal arvodesanställda förutvarande fjärdingsmän med deltids tjänstgöring. I prop. 1954: 75 förutsattes, att extra anställning i regel skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr A8 år 1956 5
ifrågakomma för tillfälligt anställd personal, dock ej i fråga om pensione rad polisman, som återanställdes. Det bär emellertid kunnat förmärkas en viss obenägenhet hos polisdistrikten att i den utsträckning, som sålunda avsetts, använda extra anställning. Härtill torde ha bidragit den omständig heten att enligt 21 § 2 mom. polislönereglementet extra polisman äger er hålla fri beklädnad. Med hänsyn till den ändring av nämnda bestämmelse, som i det följande föreslås, kommer emellertid denna omständighet att för lora betydelse. Å andra sidan innebär arvodesanställning för personalen vissa olägenheter, bl. a. i fråga om löneklassplacering vid senare erhållen löneplansanställning. Mot bakgrunden härav har skäl ansetts föreligga för tilllämpande av arvodesanställning endast beträffande pensionerade polismän, varjämte de i det föregående omnämnda deltidsanställda polismännen även i fortsättningen i regel synes böra anställas mot arvode. Punkten 2 innehåller, att ordinarie poliskonstapel skall vara placerad i lönegrad Ca 15. Enligt gällande bestämmelser finns två lönegrader för ordi narie poliskonstapel, nämligen Ca 13 och Ca 15. Den förstnämnda lönegradsplaceringen skall användas endast i polisdistrikt med centraliserad poliskår om mer än 5 polismän för egentlig polisverksamhet. Tjänster i Ca 13 skall i dylikt distrikt inrättas till sådant antal, att summan av antalet sådana tjänster jämte i förekommande fall antalet rekryteringstjänster uppgår till en femtedel av hela antalet tjänster vid kåren (exklusive statspolispersonal). På grund av dessa föreskrifter har poliskonstapelstjänster i Ca 13 inrättats till ett förhållandevis ringa antal. I Stockholm och Göteborg har sålunda an talet sådana tjänster utgjort endast omkring 5 resp. 11 procent av samman lagda antalet ordinarie poliskonstapelstjänster. Motsvarande procentsiffra för alla polisdistrikt, beräknad som ett medeltal, uppgår till ca 9. Det fram lagda förslaget innebär, att omkring 340 tjänster uppflyttas från lönegrad Ca 13 till Ca 15. Vad beträffar tjänst såsom förste poliskonstapel i lönegrad Ca 17, inne bar 1954 års polislönereglering, att dylik tjänst skulle avses för polisman, som utan att inneha befälsställning eller ställning såsom förste man i po lisdistrikt, fullgjorde enbart utredningsarbete. Härutöver skulle förste polis konstapelstjänster inrättas i Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt till samma antal som antalet poliskonstapelstjänster i lönegrad Ca 15 samt i annat polisdistrikt med omkring 50 000 invånare eller mer och med ständig, enligt turlista reglerad radiobilpatrullering till så stort antal, som motsva rade hälften av antalet i radiobiltjänst placerade polismän. Vid ordningsstatspolisavdelning skulle tjänster, som ej utgjorde befälstjänster, fördelas med lika antal på 15 och 17 lönegraderna. Dessa grunder föreslås nu skola er sättas av fasta kvotregler av den innebörd, som framgår av punkten 3 i de partementspromemorian. Det har vid överläggningarna i ärendet förutsatts, att den under 3 b) föreslagna regeln skall tillämpas även beträffande städer na Solna, Sundbyberg och Mölndal med hänsyn till dessa städers allmänna struktur och omedelbara grannskap till Stockholm resp. Göteborg (jfr prop. 1954: 75, s. 09). De i punkten 3 a)—e) föreslagna reglerna medför uppflytt-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 4 8 år 1956
ning från Ca 15 till Ca 17 av omkring 300 tjänster under a), 130 tjänster un der b), 155 tjänster under c), 185 tjänster under d) samt 30 tjänster under e), eller av sammanlagt omkring 800 tjänster. Det nu berörda förslaget ger mig anledning framhålla, att detsamma in nefattar en väsentlig ökning av befordringsmöjligheterna med därav föl jande förbättring av pensionsunderlagen för polispersonal med arbetsupp gifter, för vilka befälsutbildning icke anses erforderlig, d. v. s. det övervä gande flertalet polismän vid ordningspolisavdelningarna i polisdistrikten. Ett genomförande av förslaget i denna del torde komma att få stor bety delse för rekryteringen til! polisväsendet. Som jag nyss nämnt har grunderna för inrättande av förste poliskonstapelstjänster i förslaget konstruerats såsom lasta kvotregler. Med hänsyn härtill torde det vara ofrånkomligt, att vid till sättandel av dessa tjänster tjänsteåldern kommer att tillmätas större vikt än tidigare. Införandet av de föreslagna normerna måste å andra sidan, vil ket även angivits i punkt 8 i departementspromemorian, leda till att vikariatsersättning över huvud icke utgår vid uppehållande av förste poliskonstapelstjänst. Enligt gällande grunder utgår dylik ersättning vid uppehållande av sådan förste poliskonstapelstjänst, som inrättats för utredningsarbete. Vad därefter angår sådana tjänster, beträffande vilka genomgång av assis tentklassen vid statens polisskola uppställes såsom kompetensvillkor, före slås i punkten 4, att i polisdistrikt, där endast en befälstjänst finns inrättad, denna skall vara placerad i lönegraden Ca 19. Förslaget medför uppflyttning från Ca 17 till Ca 19 av omkring 140 polisassistenttjänster i de mindre polis distrikten. I punkten 5 föreslagna ändringar syftar till att undanröja vissa ojämnheter, som uppkommit med gällande regler. I anslutning till dessa förslag har vid överläggningarna förutsatts, att jourhavande befäl i vaktstyrka skall placeras i lönegrad Ca 21 i städerna Karlskrona, Sundsvall, Sol na, Lund, Sundbyberg och Mölndal. Med anledning av dessa ändringar upp flyttas omkring 65 tjänster från Ca 19 till Ca 21. I fråga om lönegradsplacering av poliskommissarietjänster har i punkten 6 föreslagits en ändring, så att kommissarie placeras i 25 lönegraden i polis distrikt med minst omkring 20 000 invånare och med en poliskår om minst omkring 30 polismän — nu 25 000 invånare resp. 35 polismän. Denna änd ring leder under nuvarande förhållanden till uppflyttning i första hand av kommissarietjänsterna i Nyköping. Härutöver har emellertid vid överlägg ningarna skäl ansetts föreligga för lönegradsuppflyttning till Ca 25 av poliskommissarietjänsterna i vissa andra städer, vilka icke helt uppfyller angiv na villkor, nämligen Falun, Kristinehamn, Lidingö, Växjö, Skövde, Umeå och Visby. Jag vill erinra, att även i samband med 1954 års polislöneregle ring avsteg gjordes i vissa fall från de föreslagna normerna för lönegrads placering av kommissarietjänsterna. Med ett undantag är de städer, där av steg i nu förevarande sammanhang ifrågasättes, garnisonsstäder och utgör såsom residensstäder eller eljest centralorter för större landsbygdsområden. Sammanlagt uppflyttas med anledning av vad jag nu anfört 12 poliskommis sarietjänster från Ca 23 till Ca 25.
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 8 år 1956 7
I punkten 7 har upptagits vissa ändringar berörande kriminalpolismanstjänsternas fördelning på förekommande lönegrader. Förslaget innebär uppflyttning från Ca 17 till Ca 19 av omkring 100 tjänster och från Ca 19 till Ca 21 av omkring 35 tjänster. Vid överläggningarna har förutsatts, att de under punkterna 3 7 före slagna reglerna icke skall i något polisdistrikt medföra försämring i gällan de personalstater. Härvid åsyftas bl. a., att relationerna mellan antalet tjäns ter i olika lönegrader i vissa fall redan nu kan vara förmånligare än som följer av förslagen. Sammanlagt beräknas de under punkterna 2—7 i promemorian framlagda förslagen medföra lönegradsuppflyttning av omkring 1 500 tjänster. I rikets polisdistrikt finns för närvarande omkring 8 900 polistjänster inrättade. För att de föreslagna ändrade grunderna för lönegradsplacering skall kun na genomföras på smidigast möjliga sätt och inom avsedd tid torde särskil da åtgärder erfordras. Enligt vad jag inhämtat har chefen för inrikesdeparte mentet, efter att i ärendet ha samrått med företrädare för Svenska lands kommunernas förbund och Svenska stadsförbundet, för avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj :i att uppdraga åt polisväsendets organisationsnämnd — som enligt vad som tidigare nämnts redan för närvarande enligt polislönereglementet är den rådgivande instansen i frågor rörande polismanstjänsternas lönegradsplacering — att upprätta och till polisdistrikten överlämna förslag till de ändringar i personalstaterna, som ett godkännande av departementspromemorian kan medföra. Då nämnden förfogar över full ständiga uppgifter rörande polisorganisationen inom de enskilda polisdi strikten, kan en sådan ordning mycket väl tillämpas. Förfarandet torde ur flera synpunkter vara rationellare än att polisdistrikten själva upprättar förslag — i vilket fall, såsom skedde i samband med genomförandet av 1954 års lönereglering, detaljerade anvisningar till ledning för arbetet torde be höva utarbetas — och att organisationsnämnden först därefter får tillfälle att granska staterna. Under överläggningarna med personalorganisationerna har från dessa framställts yrkande om en utvidgning av rätten till ersättning för flyttnings kostnad till att omfatta även befordringsfall. För närvarande utgår sådan ersättning endast vid tvångsförflyttning, såvida icke Kungl. Maj :t annorlun da förordnar. Det sålunda upptagna spörsmålet, som i viss mån är en frå ga om i vilken ordning kostnaderna för flyttningsersättningen skall bestri das, synes, såsom i punkten 9 i departementspromemorian angivits, böra gö ras till föremål för en närmare utredning. Jag torde i annat sammanhang få återkomma härtill. Enligt punkten 10 i departementspromemorian skall i fråga om beredskapsersättning särskilda föreskrifter införas beträffande fall, då bered skapen omfattar endast del av tiden mellan två tjänstgöringspass. För sådan av polischef beordrad eller av tvingande omständigheter påkal lad och sedermera av polischef godkänd tjänstgöring, som av polisman, vil ken icke är berättigad erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring, fullgöres
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956
mellan kl. 22 och 6, utgår enligt 14 § 3 mom. tilläggsbestämmelserna till po lislönereglementet s. k. tjänstgöringstillägg. I detta hänseende föreslås, som framgår av punkten 11, den ändringen, att för sådan här avsedd tjänstgö ring som fullgöres under stadgad fridygnsledighet — enligt 25 § polisregle mentet skall polisman i medeltal en gång i veckan erhålla tjänstfrihet under 24 timmar i följd — tjänstgöringstillägg skall utgå även för annan tid än mellan kl. 22 och 6. Jag anser det angeläget att i detta sammanhang fram hålla, att polisman icke bör annat än i undantagsfall beordras till tjänstgö ring under på förhand fastställd fridag. I gällande regler om vittnesarvode för vissa vittnesinställelser in. in. före slås enligt punkten 12 en jämkning av innebörd, att arvode skall utgå med lägst 8 kronor. Ekiperingsbidrag till ordinarie eller extra ordinarie polisman, vilket för närvarande utgår med 270 kronor för år, skall enligt förslaget (punkten 13) utgå med ett till 420 kronor förhöjt belopp, så länge central inköpsorganisa tion för beklädnad saknas. Jag vill understryka, att ifrågavarande höjning, som är betydande, är avsedd att innefatta kompensation för de högre ekiperingskostnader, som polispersonalen i jämförelse med andra befattningsha vare får vidkännas till följd av att inköp av uniformspersedlar mestadels måste ske i allmänna handeln. Som jag förut antytt äger för närvarande, förutom polisaspirant, extra polisman såsom lån utan ersättning erhålla för tjänsten erforderlig beklädnad och utrustning. Förslag framlägges nu om att sådan extra polisman, som är skyldig att inneha fullständig tjänstedräkt, skall liksom extra ordinarie eller ordinarie polisman äga åtnjuta eki peringsbidrag, vilket dock med hänsyn till att de extra polismännen ofta anställes endast för kortare tid, torde böra utgå med ett för dag beräknat belopp. Eftersom polismännen är skyldiga att underkasta sig ändring i förevaran de bestämmelser, har det inte ansetts nödvändigt att i författningsförslaget ange den provisoriska karaktären av de föreslagna beloppen. Enligt punkten 15 förutsättes, att till ordinarie poliskonstapel eller förste poliskonstapel, som tages i anspråk såsom instruktör för polispersonal vid specialutbildning, skall kunna utgå särskilt arvode. Förslaget påkallar änd ring av 19 § polislönereglementet. Beträffande storleken av arvodesbeloppen har vid överläggningarna, i anslutning till vissa för försvaret nu gällande bestämmelser, förutsatts, att arvode skall utgå med 130 kronor för månad till instruktör för tjänstehundavdelning och med 65 kronor för månad vid ständig kommendering i övrigt som instruktör vid specialutbildning. I anledning av innehållet i punkten 18 må erinras, att s. k. parallelluppflyltning i löneklass medgavs polispersonalen vid övergång till högre löne grad i samband med det nya reglementets ikraftträdande. Mot bakgrunden av de erfarenheter, som vunnits rörande verkningarna av en sådan särskild lönetursregel, har det inte ansetts lämpligt att vid lönegradsuppflyttningar på grund av den nu föreslagna revisionen av polislönereglementet tillämpa en liknande anordning. Detta innebär, att några särskilda övergångsföreskrifter i löneklasshänseende inte erfordras i nu förevarande sammanhang.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956 9
Då emellertid i andra hänseenden vissa övergångsbestämmelser kan bli er forderliga — jag har förut nämnt frågan om skydd mot försämring i gällan de personalstater — får jag föreslå, att Kungl. Maj:t av riksdagen utverkar bemyndigande att meddela sådana bestämmelser. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj:t i anslutning till punkten 16 i departementspromemorian genom beslut den 30 december 1955 utfärdat kungörelse (SFS nr 727) om provisorisk nedsättning av ar betstiden för viss polispersonal m. m. att gälla från och med den 1 februari 1956 tills vidare intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Kungörelsen medför — så länge avsedd arbetstidsnedsättning icke genomföres — att så dana polismän i vissa större städer, som i ovanligt stor utsträckning tages i anspråk för tjänstgöring i fotpatrull eller såsom trafikpost, får uppbära över tidsersättning med högst omkring 50 kronor för månad. Det har förutsatts, att såväl ett genomförande av arbetstidsnedsättningen som ett upphävande av kungörelsen skall föregås av överläggningar med vederbörande personal organisation.
I författningsförslaget har även upptagits förslag till ändring av 2 § 1 mom. polislönereglementet i fråga om vad som skall förstas med vederbö rande myndighet. Enligt nämnda författningsrum i dess nuvarande lydelse avses, i den mån ej annat stadgas, med vederbörande myndighet i fråga om kommunalt anställd polisman polisnämnd, där sådan finns, och eljest vederbörande drätselkammare, kommunalnämnd eller kommunalförbundsdirektion. I vissa kommuner förekommer emellertid, att andra organ än de nu angivna, t. ex. lönenämnder, handlägger ifrågavarande ärenden. Med hän syn härtill bör 2 § 1 mom. reglementet jämkas därhän, att med vederbörande myndighet jämväl avses den nämnd, åt vilken kommunen uppdragit att ut öva beslutanderätten i olika enligt reglementet förekommande ärenden.
De föreslagna ändringarna av polislönereglementet med tilläggsbestäm melser bör träda i kraft den 1 juli 1956. Ett genomförande av förslagen kan vid nuvarande organisation och lönenivå beräknas medföra en ärlig kost nadsökning för löner av 1,5 miljoner kronor, exklusive den lönekostnadsök ning, som kan föranledas av förslagen om förkortad befordringsgång för icke-ordinarie polispersonal. Sistnämnda kostnadsökning kan icke beräknas med någon större grad av tillförlitlighet, men gjorda uppskattningar ger vid handen, att man för närvarande torde få räkna med en kostnadsökning om 300 000 å 400 000 kronor för år. I detta sammanhang bör nämnas, att de sammanlagda utgifterna för löner till polispersonalen beräknas uppgå till över 100 miljoner kronor för år. Vidare tillkommer ökade kostnader för ekiperingsersättningar med omkring 1 miljon kronor för år samt smärre ut giftsökningar i anledning av förslagen i fråga om tjänstgöringstillägg och vittnesarvode. En del av nu berörda kostnadsökningar faller på poliskåren i Boden. För Kungl. Maj :t bör därför utverkas bemyndigande att medge erforderligt över
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956
skridande under budgetåret 1956/57 av den i avlöningsstaten för denna po liskår upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal.
I detta sammanhang torde jag få anmäla, att de av viss polispersonal i huvudsakligen Stockholm och Göteborg sedan i april 1954 resp. september 1952 upprätthållna stridsåtgärderna numera nedlagts. Beslutet om stridsålgärdernas hävande fattades den 27 december 1955 av Riksförbundet Sveriges polismän, en sammanslutning som under hösten 1955 bildades av bl. a. nyss nämnda, ur Svenska polisförbundet utbrutna personalgrupper. I likhet med mina företrädare bär jag ansett mig inte böra ingå på några överläggningar med nämnda personalgrupper, så länge de upprätthöll strids åtgärder mot vederbörande polisdistrikt. Det torde emellertid få nämnas, att från TCO:s sida kontakter upptagits med ledningen för de fronderande po lismännen, varvid dessa fått vissa informationer om förhandiingsläget. I bör jan av december 1955 meddelade jag TCO, att därest riksförbundet upphävt stridsåtgärderna före den 15 december — den dag, då överläggningarna med TCO och Svenska polisförbundet beräknades ingå i ett avgörande skede — riksförbundet skulle få möjlighet att deltaga i överläggningar med civilde partementet. När emellertid riksförbundet inte före nämnda dag hävt strids åtgärderna och det förelåg anledning antaga, alt riksförbundets medlem mar inte erhållit tillräckliga underrättelser om innebörden av departements promemorian, utfärdade Kungl. Maj :t på mitt förslag den 16 december 1955 särskilda bestämmelser, som innebar att möjlighet skulle beredas dem att före den 1 januari 1956 individuellt anmäla, att de önskade övergå på polislönereglementet och att de i samband därmed avstod från att deltaga i strids åtgärder. Praktiskt taget samtliga ifrågavarande polismän har numera an mält att de önskar övergå till polislönereglementets villkor och bestämmelser. Riksförbundet har även, som nyss nämnts, hävt stridsåtgärderna. Jag är angelägen framhålla, att de stridande personalorganisationerna inte genom sina åtgärder lyckats för sina medlemmar uppnå några andra förmåner än dem som ingår i överenskommelserna mellan civildepartemen tet samt TCO och Svenska polisförbundet den 14 januari 1954 och den 15 december 1955. I detta sammanhang torde jag även få beröra den omständig heten, att de fronderande polisgrupperna, genom alt övergå på reglementet och nedlägga stridsåtgärderna, retroaktivt fr. o. in. den 1 januari 1955 fått komma i åtnjutande av det lönetillägg, som fr. o. in. nämnda dag kommit andra grupper till del. Enligt min mening är det i och för sig otillfredsstäl lande att retroaktiva löneförmåner utgår för tid, då stridsåtgärder upprätt hållits. Jag har emellertid för denna gång ansett mig inte böra motsätta mig retroaktivitet i anslutning till den praxis, som under senare år tillämpats för Iöneplansanställd personal inom den offentliga sektorn av arbetsmark naden i samband med lönekonflikter. För framtiden bör dock gälla, att de grupper inom det statliga löneområdet, som tillgriper stridsåtgärder, i detta hänseende bör behandlas på samma sätt som nu tillämpas inom den en skilda sektorn av arbetsmarknaden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956 11
Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att 1) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga ändringar i polislönereglementet den 14 maj 1954 (nr 226) i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom bilaga B vid statsrådspro tokollet fogade författningsförslaget; 2) i övrigt godkänna de av mig i det föregående förordade förslagen om ändrade grunder för lönegradsplacering av polismanstjänster samt om ändring i avlöningsförmånerna för polispersonalen m. m.; 3) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbe stämmelser, som kan bli erforderliga i anledning av de un der 1) och 2) omförmälda förslagen och att jämväl i övrigt vidtaga erforderliga åtgärder för förslagens genomförande fr. o. m. den 1 juli 1956; samt 4) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1956/57 medge det överskridande av den i avlöningsstaten för polis kåren i Boden upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, som kan föranledas av vad sålunda föreslagits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Uno Wilhelmsson
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1956
Bilaga A
PM angående ändringar i polislönereglementet med tilläggsbestämmelser m. m.
1. Tiden i Cf (Cg) 11 avkortas till 1 år och tiden för befordran till Ce 15 till 3 år, varvid även i sistnämnda tidsperiod inräknas tiden för konstapelsklassen. Tiden för uppflyttning till Cg 13 av polisman, som icke kunnat beredas plats för deltagande i konstapelsklassen vid statens polisskola, avkortas till 2 år (3 § 1 och 5 mom. TPlr). 2. Ordinarie poliskonstapel skall vara placerad i lönegrad Ca 15 ( 5 § 1 mom. Pir). 3. För inrättande av förste poliskonstapelstjånster i lönegrad Ca 17 skall gälla följande grunder. a) I Stockholm, Göteborg och Malmö skall antalet förste poliskonstapelstjänster motsvara tre fjärdedelar av sammanlagda antalet sådana tjänster och poliskonstapelstjänster i lönegrad Ca 15. b) I städerna Norrköping, Hälsingborg, Örebro, Västerås, Uppsala, Lin köping, Borås, Gävle, Eskilstuna och Jönköping (samtliga med omkring 50 000 invånare eller mer) skall antalet förste poliskonstapelstjänster mot svara hälften av sammanlagda antalet sådana tjänster och poliskonstapelstjänster i lönegrad Ca 15. _c) I annat polisdistrikt med en poliskår om mer än 10 man skall antalet förste poliskonstapelstjänster motsvara en tredjedel av sammanlagda antalet sådana tjänster och poliskonstapelstjänster i lönegrad Ca 15, dock att an talet tjänster i 17 och högre lönegrad vid kåren icke må överstiga hälften av hela antalet tjänster (i förekommande fall exklusive tjänster vid statspolisavdelning). d) I polisdistrikt med en poliskår om högst 10 man skall förste poliskon stapelstjänster inrättas i den mån så erfordras för att antalet tjänster i 17 och högre lönegrad skall uppgå till:
i distrikt med 3— 4 man 1 » » » 5— 6 » 2 » » » 7— 8 » 3 » » » 9—-10 » 4
e) I polisdistrikt med statspolisavdelning skall för inrättande av förste poliskonstapelstjänster vid avdelningen gälla samma grunder som vid den kommunala polisavdelningen, dock att antalet förste poliskonstapelstjänster skall motsvara minst hälften av sammanlagda antalet sådana tjänster och poliskonstapelstjänster i lönegrad Ca 15 (3 § 2 mom. A TPlr). 4. Gällande regler för placering av polisassistenttjänst i lönegrad Ca 17 och Ca 19 bibehålies med den jämkningen att i polisdistrikt, där endast en . hefälstjänst finns inrättad, denna skall vara placerad i Ca 19 (3 § 2 mom A TPlr). v s 5. Gällande regler för inrättande av förste polisassistenttjänst i lönearad Ca 21 ändras så att
Kungl. Maj:ts proposition nr 4 8 år 1956 13
a) sådan tjänst alltid avses för polisdistrikt med mer än 8 man, där ej kommissarietjänst finns inrättad; b) i polisdistrikt, där jourhavande befäl i vaktstyrka är placerat i löne grad Ca 21, även övrigt vederbörande kommissarie direkt underställt befäl skall vara placerat i Ca 21 (3 §2 mom. A TPlr). 6. Poliskommissarie i lönegrad Ca 25 skall avses för polisdistrikt med minst omkring 20 000 invånare och med en poliskår om minst omkring 30 polismän (3 § 2 mom. A TPlr). 7. a) I punkten 3 av anvisningarna till 3 § TPlr ändras procentsatserna för fördelningen av kriminalpolismanstjänsterna i vissa polisdistrikt på lö negrader till följande: under a) 30 procent under b) 25, 45, 20 resp. 10 procent samt i vad avser Stockholm, Göteborg och Malmö 10, 45, 30 resp. 15 pro-
Procenttalet för kriminalassistenttjänster i 19 lönegraden vid krinnnalstatspolisgrupp i Stockholm, Göteborg och Malmö ändras till 55 procent. b) Gällande regler för inrättande av förste kriminalassistenttjänst i löne grad Ca 21 bibehålies med den jämkningen att dylik tjänst även avses för kriminalavdelning eller underavdelning till dylik om 4 kriminalpolismän (3 § 2 mom. B TPlr). 8. Vikariatsersättning skall icke utgå vid uppehållande av förste polis konstapelst jänst (10 § 2 mom. TPlr). 9. Frågan om ersättning för flyttningskostnad vid befordran skall göras till föremål för närmare utredning (17 § 3 mom. Pir). 10. I fråga om beredskapsersättning införes föreskrifter med avseende å fall, då beredskapen omfattar endast del av tiden mellan två tjänstgöringspass. Beredskap förutsättes bli förlagd i omedelbar anslutning till ett tjänstgöringspass (14 § 1 mom. TPlr). 11. Tjänstgöringstillägg — som icke utgår till tjänsteman i högre löne grad än den 22:a — skall utgå även under stadgat fridygn (kl. 0—24), som ingår i av polischef fastställd turlista (alterneringslista). Ingår icke i fri dygnet tiden 0—24, skall fridygn anses omfatta 24 timmar i följd räknat från ledighetens början (14 § 3 mom. TPlr). 12. Vittnesarvode till polisman, som för vittnesmål nödgas taga i anspråk tid, då vederbörande är tjänstfri enligt gällande tjänstgörings- eller turlista, utgår enligt nuvarande grunder, dock med lägst 8 kronor (14 § 4 mom. TPlr). 13. Ekiperingsbidrag skall tillsvidare, så länge^ central inköpsorganisation för beklädnad saknas, utgå med 420 kronor för år resp. (till begränsat uniformspliktig polisman) med 210 kronor för år. Extra polisman skall äga åtnjuta ekiperingsbidrag med 1 krona 50 öre för dag, dock högst 420 kronor för år (således ej fri uniform). Om extra polisman vinner aspirantanställning, skall uniform inlösas av polisdistriktet med ett med hänsyn till slitningstiden reducerat belopp (21 .§ 2 och 3 inom. Pir). 14. Extra anställning skall användas för polisman, som tillhör rekryteringspersonalen utan att inneha aspiranttjänst, ävensom för vikarie å polismanstjänst. Pensionerad polisman skall arvodesanställas (26 § Pir). 15. Till ordinarie poliskonstapel eller förste poliskonstapel skall för upp drag såsom instruktör för polispersonal vid specialutbildning kunna utgå särskilt arvode. 16. Arbetstiden för fotpatrullerande personal samt trafikposter må i av vaktan på resultatet av polisarbetstidsutredningens arbete provisoriskt ned
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1956
sättas med 1 timme för vecka under förutsättning att antalet timmar som fotpatrull och trafikpost per vecka överstiger 30, dock att arbetstiden för normal arbetsvecka härigenom icke må understiga 45 timmar. Därest nu nämnd arbetstidsnedsättning icke kan genomföras, skall utgå övertidsersättning för 1 timme per vecka, varvid övertidstjänstgöringen skall anses ha fullgjorts å kvalificerad övertid. 17. De ändringar i Pir och TPlr, som påkallas av förslagen under punk terna 1—8 och 10—15, skall genomföras fr. o. m. den 1 juli 1956. Proviso risk nedsättning av arbetstiden enligt punkt 16 genomföres fr. o. m. den 1 februari 1956. 18. Parallelluppflyttning i löneklasshänseende medgives icke vid lönegradsuppflyttningar i anledning av förslagen under punkterna 1—7. Stockholm i civildepartementet den 15 december 1955.
| Ca | 19 19-22 |
| Förste kriminalassistent, förste polisassistent Ca | 21 21-24 |
| Ca | 23 23—26 |
Ca 27 27—30 Ca 29 29—32
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1956
Tjänst såsom-------------särskilt fall. 2 mom. Om i vederbörlig ordning beslutas om inrättande av extra ordi narie tjänst (lönegradsbeteckning Ce) i högre lönegrad än den 15:e eller av extra tjänst (lönegradsbeteckning Cg) i högre lönegrad än den ll:e, skall sådan tjänst, såvida icke Kungl. Maj:t för viss grupp av tjänster annat före skriver, placeras i lönegrad med något av de nummer, som angivas i tabellen i 1 inom., dock högst i lönegrad med det nummer, som gäller för motsva rande ordinarie tjänst, samt erhålla samma tjänstebenämning som dylik tjänst.
19 §.
Lönetillägg m. m.
1 mom. I enlighet med bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut, utgår a) beredskapsersättning för fullgörande av viss beredskapstjänstgörine; b) obekvämhetstillägg; c) tjänstgöringstillägg för viss tjänstgöring, som fullgöres av polismän, vilka innehava eller å förordnande uppehålla tjänst i högst 22 lönegraden och vilka icke äro berättigade att åtnjuta gottgörelse för över tidst jänstgö-
d) vittnesarvode för vissa vittnesinställelser m. m.; samt e) arvode till ordinarie poliskonstapel eller förste poliskonstapel för upp drag såsom instruktör för polispersonal vid specialutbildning.
21 §.
Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.
1 mom. Beträffande vad som skall förstås med tjänstedräkt, tjänstetec ken och skyddsbeklädnad samt om polismans skyldighet att bära eller inne hava tjänstedräkt eller tjänstetecken och att innehava övrig för tjänsten erforderlig utrustning gäller vad därom särskilt stadgas. 2 mom. Polisaspirant eller sådan extra polisman, som icke är skyldig att innehava fullständig tjänstedräkt, äger såsom lån utan ersättning erhålla för tjänsten erforderlig beklädnad och utrustning. I vad män polismannen vid tjänstledighet med skyldighet att vidkännas C-avdrag å lönen skall avstå jämväl förmånen av fri beklädnad bestämmes av Kungl. Maj :t. 3 mom. Ordinarie eller extra ordinarie polisman eller sådan extra polis man, som är skyldig att innehava fullständig tjänstedräkt, må enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser såsom lån utan ersättning erhålla skyddsbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnad ävensom övrig för tjänsten erforderlig, till obligatoriska persedlar icke hö rande utrustning. 4 mom. a) Ordinarie eller extra ordinarie polisman, som är skyldig att innehav a fullständig tjänstedräkt, äger vid tillträdandet av första ordinarie eller extra ordinarie tjänst uppbära ekiperingshjälp med 750 kronor, om i annan tidigare anställning vid polisväsendet uppburit ekiperings-
För underhåll och förnyelse av obligatoriska persedlar äger här avsedd polisman uppbära ekiperingsbidrag med 420 kronor för år räknat. För po lisman, som äger att regelmässigt under tjänstgöringen bära civil dräkt,
Kungl. Maj. ts proposition nr 48 år 1956 17
skall dock ekiperingsbidraget utgå med 210 kronor. Rätt till ekiperingsbidrag inträder vid ingången av kalendermånaden näst efter den då ett år förflutit från och med den dag, då polismannen blev berättigad till ekiperingshjälp. b) Extra polisman, som är skyldig att innehava fullständig tjänstedräkt, äger uppbära ekiperingsbidrag med 1 krona 50 öre för varje dag anställ ningen omfattar, dock sammanlagt högst 420 kronor under ett kalenderår. c) Ekiperingsbidrag utbetalas under de villkor och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts be myndigande, av vederbörande myndighet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1956.
'2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 48