('dels angående god\xad kännande av överenskommelse mellan Sverige, Dan\xad mark, Finland och Norge om upphävande av pass\xad kontrollen vid de internordiska gränserna, dels ock med förslag till lag om ändring i utlännings\xad lagen den 30 april 195b (nr 193)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 1

Nr 190

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen dels angående god­ kännande av överenskommelse mellan Sverige, Dan­ mark, Finland och Norge om upphävande av pass­ kontrollen vid de internordiska gränserna, dels ock med förslag till lag om ändring i utlännings­ lagen den 30 april 195b (nr 193); given Stockholms slott den 8 november 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade överenskommelse den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphä­ vande av passkontrollen vid de internordiska gränserna, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga bifoga­ de förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den träffade överenskommelsen är ett led i strävandena att underlätta samfärdseln mellan de nordiska länderna, överenskommelsen syftar till att åstadkomma ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, innebärande att passkontroll av resande utlänningar icke skall ske vid de internordiska gränserna, utan endast vid det nordiska områdets yttergränser. Genomfö­ randet av överenskommelsen förutsätter ändringar i utlänningslagen. I la­ gen har framför allt avvisningsbestämmelserna ändrats. Ändringarna med­ för att avvisning vid Sveriges gränser kan ske även av utlänning som icke är önskvärd i Danmark, Finland eller Norge. Vidare har föreslagits ekono­ miskt ansvar för innehavare av fartyg och luftfartyg samt vissa andra per­ soner i fråga om ombordanställda utlänningar och fripassagerare som olov­ ligen inreser i riket.

I liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 190

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

Overenskomst Sopimus

mellem Danmark, Finland, Norge og Suomen, Norjan, Ruotsin ja Tanskan Sverige om ophsevelse af paskontrollen välillä passintarkastuksen poistamisesta ved de faellesnordiske gränser pohjoismaiden välisillä rajoilla

De kontraherende stater, Sopimusvaltiot, som har fundet det onskeligt åt skabe jotka ovat todenneet vapaamman poh­ en friere samfeerdsel mellem de nor­ joismaiden välisen matkustajadiske stater, liikenteen aikaansaamisen toivottavaksi; som tidligere har indfort fuldstaendig jotka ovat aikaisemmin toteuttaneet pasfrihed for statsborgere i de nor­ pohjoismaiden kansalaisia koskediske stater, van täydellisen passivapauden; som er enige om åt tilläde udlaendinge jotka ovat yksimielisiä siitä, että ulåt rejse direkte fra en nordisk stat komaalaisten on sallittava mattil en anden nordisk stat over et kustaa suoraan pohjoismaisesta godkendt graenseovergangssted u- valtiosta toiseen hyväksytyn rajaden åt gennemgå paskontrol, og nylityspaikan kautta ilman passintarkastusta; ja som i det vaesentlige vil tilstraebe åt an- jotka pyrikivät pääasiallisesti yhtä laavende visumtvang i samme omfång jasti soveltamaan viisumipakkoa og vil soge en ensartet praksis gen- sekä aikaansaamaan yhdenmukainemfort med hensyn til meddelelse sen käytännön myöntäessään viiaf visum til forretnings-, studie-, sumin liike-, opinto- ja turistimatturistrejser og lignende kortvarige koja sekä muita samankaltaisia rejser, er blevet enige om folgende: lyhytaikaisia matkoja varten, ovat sopineet seuraavasta:

Artikel 1. 1 artikla. Ved udlaending forstås i denne overens­ Ulkomaalaisella tarkoitetaan tässä sokomst enhver, som ikke er statsborger i pimuksessa jokaista, joka ei ole Suomen, Danmark, Finland, Norge eller Sverige. Norjan, Ruotsin tai Tanskan kansalainen. Ved nordisk stat forstås i denne over­ Pohjoismaisilla valtioilla tarkoitetaan enskomst Danmark (med undtagelse af tässä sopimuksessa Suomea, Norjaa (lu- Grönland og Faeroerne), Finland, Norge kuunottamatta Svalbardia ja Jan Maye- (med undtagelse af Svalbard og Jan nia), Ruotsia sekä Tanskaa (luukunotta- Mayen) og Sverige. matta Grönlantia ja Färsaaria). Ved nordisk ydergraense forstås i den­ Pohjoismaisella ulkorajalla tarkoi­ ne overenskomst: tetaan tässä sopimuksessa a) landegraense mellem en nordisk stat a) pohjoismaisen ja ei-pohjoismaisen og en ikke-nordisk stat, valtion välistä maarajaa, b) en i nordisk stat beliggende flyve- b) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa plads, som har regelmaessig flyvefor- lentoasemaa, jolta on säännöllinen bindelse med en ikke-nordisk stat, lentoyhteys ei-pohjoismaiseen valtioon,

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 3

l

Overenskomst Överenskommelse

mellom Danmark, Finnland, Norge og mellan Sverige, Danmark, Finland och Sverige om opphevelse av passkontrollen Norge om upphävande av passkontrollen ved de internordiske grenser vid de internordiska gränserna

De kontraherende stater De fördragsslutande staterna, som har funnet det onskelig å skape en som funnit det önskvärt att skapa en friere samferdsel mellom de nordi­ friare samfärdsel mellan de nordi­ ske stater, ska staterna,

som tidligere har innfort fullstendig som tidigare infört fullständig passfrihet passfrihet for statsborgere i de nor­ för medborgare i de nordiska sta­ diske stater, terna, som er enige om å tilläte utlendinger å som äro eniga om att tillåta utlänningar reise direkte fra en nordisk stat til att resa direkt från en nordisk stat en annen sådan stat over et god- till en annan sådan stat över ett kjent grenseovergangssted uten å godkänt gränsövergångsställe utan vsere undergitt passkontroll og att undergå passkontroll och

som i det vesentlige vil streve etter å som i det väsentliga vilja eftersträva att anvende viseringstvang i samme använda viseringstvång i samma omfång og som vil soke å etablere omfattning och vilja söka åstad­ en likeartet praksis når det gjelder komma en likartad praxis beträf­ meddelelse av visering for forret­ fande meddelande av visering för nings-, studie-, turistreiser og 1ig- affärs-, studie-, turistresor och lik­ nende kortvarige reiser, er blitt nande kortvariga resor, ha enats enige om folgende: om följande:

Artikkel 1. Artikel 1. Med utlending forstås i denne overens­ Med utlänning förstås i denna överens­ komst enhver som ikke er statsborger i kommelse envar, som icke är medborgare Norge, Danmark, Finnland eller Sverige. i Sverige, Danmark, Finland eller Norge.

Med nordisk stat forstås i denne over­ Med nordisk stat förstås i denna över­ enskomst Norge (unntatt Svalbard og enskommelse Sverige, Danmark (med Jan Mayen), Danmark (unntatt Grön­ undantag av Grönland och Färöarna), land og Fajroyene), Finnland og Sverige. Finland, och Norge (med undantag av Svalbard och Jan Mayen). Med nordisk yttergrense forstås i Med nordisk yttergräns förstås i denna denne overenskomst överenskommelse a) landegrense mellom nordisk stat og a) landgräns mellan nordisk stat och ikke-nordisk stat, ickc-nordisk stat, b) flyplass i nordisk stat som har regel- b) i nordisk stat belägen flygplats, som messig flyforbindelse med ikke-nor­ har regelmässig flygförbindelse med disk stat, icke-nordisk stat,

4 Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

c) en i nordisk stat beliggende havn, c) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa som har regelmaessig skibs- eller faer- satamaa, josta on säännöllinen laivageforbindelse med en ikke-nordisk tai lauttayhteys ei-pohjoismaiseen stat, valtioon, d) en i nordisk stat beliggende havn d) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa eller flyveplads, til hvilken der ikke- satamaa ja lentoasemaa, johon eiregelmsessig ankommer skib eller pohjoismaisesta valtiosta saapuva luftfar loj fra en ikke-nordisk stat, alus tai ilma-alus tilapäisesti poikeller fra hvilken skib eller luftfartoj keaa tai josta alus tai ilma-alus afgår til en ikke-nordisk stat. lähtee ei-pohjoismaiseen valtioon.

Artikel 2. 2 artikla. Enhver af de kontraherende stater Jokaisen sopimusvaltion on toimitetskal foretage paskontrol ved sine nordi­ tava passintarkastus pohjoismaisiila ulske ydergrsenser. Paskontrollen foretages korajoillaan. Passintarkastus toimitetaan i overensstemmelse med de retningslin- tämän sopimuksen liitteessä 1 esitetjer, som angives i bilag 1 til denne over- tyjen suuntaviivojen mukaisesti. enskomst. Enhver af de kontraherende stater Jokaisen sopimusvaltion on käytetskal anvende kontrolkort (ind- og ud- tävä tarkastuskorttia (saapumis- ja lährejsekort) som hjselpemiddel ved kon- tökorttia) apuvälineenä tarkastaessaan trol med a) udlsendinge, som er viseringspligtige a) ulkomaalaista, joka on viisumiveli nogen af de kontraherende stater, vollinen jossakin sopimusvaltiossa, såfremt denne kraever kontrolkort, mikäli tämä valtio vaatii tarkastus­ korttia, b) udlsendinge, som en kontraherende b) ulkomaalaista, jota joku sopimusval- , stat i förbindelse med beslutning om tio, hånen maastapoistamistaan kosudvisning har meddelt forbud mod kevan päätöksen yhteydessä, on kielåt vende tilbage til denne uden saerlig tänyt sinne palaamasta ilman erityitilladelse. stä lupaa. Kontrolkortene (ind- og udrej sekort) Tarkastuskortin (saapumis- ja lähtöskal have det i bilag 2 til denne overens- kortin) on kooltaan ja sisällöltään oltava komst angivne format og indhold. sellainen kuin tämän sopimuksen liitteestä 2 ilmenee.

Artikel 3. 3 artikla. Indrejsekortet skal beholdes af ind- Saapumiskortti on saapumisvaltion rejsestaten. Kan udlsendingen ifolge en säilytettävä. Jos ulkomaalaisella passiin i passet indfort tilladelse opholde sig i merkityn luvan mukaisesti on oikeus nogen anden nordisk stat i mere end 3 oleskella toisessa pohjoismaisessa val­ måneder, skal indrejsekortet sendes til tiossa kauemmin kuin kolme kuukautta, denne stat. Såfremt det fremgår af pas­ on saapumiskortti lähetettävä tälle valset, åt en sådan tilladelse er meddelt ud- tiolle. Jos passista ilmenee, että ulkolaendingen af flere af de nordiske stater, maalaiselle on myönnetty tällainen lupa skal indrejsekortet sendes til den stat, useampaan pohjoismaiseen valtioon, on hvis tilladelse udlober sidst. saapumiskortti lähetettävä sille valtiolle, jonka antama lupa päättyy viimeisenä. Tillader en kontraherende stat en ud- Jos sopimusvaltio sallii ulkomaalai- Isending åt opholde sig i staten mere end sen oleskella maassa kolmea kuukautta 3 måneder efter udlobet af den ved ind- kauemmin pohjoismaiseen valtioon saarejsen til en nordisk stat tilladte opholds- vuttaessa sallitun oleskeluajan päätyttid, skal kortet sendes til denne stat. tyä, on kortti lähetettävä tälle valtiolle.

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957 5

c) havn i nordisk stat som har regel- c) i nordisk stat belägen hamn, som har messig båt- eller fergeforbindelse regelmässig båt- eller färjförbindelse med ikkenordisk stat, med icke-nordisk stat,

d) havn og flyplass i nordisk stat som d) i nordisk stat belägen hamn och flyg­ har ikke-regelmessig anlop av skip plats, som har icke-regelmässig aneller luftfartoj fra ikke-nordisk stat löpning av fartyg eller luftfartyg från eller fra hvilken skip eller luftfartoy icke-nordisk stat eller från vilken far­ avgår til ikke-nordisk stat. tyg eller luftfartyg avgår till icke-nor­ disk stat.

Artikkel 2. Artikel 2. Hver av de kontraherende stater skal Envar av de fördragsslutande staterna företa passkontroll ved sine nordiske skall företaga passkontroll vid sina nor­ yttergrenser. Passkontrollen företas i diska yttergränser. Passkontrollen före­ overensstemmelse med de retningslinjer tages i överensstämmelse med de rikt­ som er angitt i bilag 1 til denne overens- linjer, som äro angivna i bilaga 1 till den­ komst. na överenskommelse. Hver av de kontraherende stater skal Envar av de fördragsslutande staterna bruke kontrollkort (inn- og utreisekort) skall använda kontrollkort (in- och utresom hjelpemiddel ved kontroll av sekort) som hjälpmedel vid kontroll av

a) utlending som er viseringspliktig i a) utlänning, som är viseringspliktig i noen av de kontraherende stater, der- någon av de fördragsslutande stater­ som denne krever kontrollkort, na, såvida denna kräver kontrollkort,

b) utlending, som av en kontraherende b) utlänning, som av en fördragsslutan­ stat i samband med beslutning om å de stat i samband med beslut om fjerne ham fra vedkommende stat er hans avlägsnande från vederbörande blitt forbudt å vende tilbake dit uten stat förbjudits att återvända dit sserskilt tillåtelse. utan särskilt tillstånd. Kontrollkortene (inn- og utreisekort) Kontrollkorten (in- och utresekort) skal ha format og innhold som angitt i skola ha format och innehåll, som fram­ bilag 2 til denne overenskomst. går av bilaga 2 till denna överenskom­ melse.

Artikkel 3. Artikel 3. Innreisekortet skal beholdes av inn- Inresekortet skall behållas av inresereisestaten. Har utlendingen etter en i staten. Äger utlänningen enligt i passet passet innfort tillåtelse rett til å opp- infört tillstånd rätt att uppehålla sig i holde seg i noen annen nordisk stat i mer någon annan nordisk stat i mer än tre enn 3 måneder, skal innreisekortet sen- månader, skall inresekortet sändas till des til denne stat. Fremgår det av passet denna stat. Därest det framgår av passet, åt utlending har fått slik tillåtelse i flere att sådant tillstånd har meddelats ut­ av de nordiske stater, skal innreisekortet länningen i flera av de nordiska staterna, sendes til den stat hvor oppholdstillatel- skall inresekortet sändas till den stat, sen sist utlöper. vars tillstånd utlöper senast.

Tillåter en kontraherende stat en ut­ Tillåter en fördragsslutande stat ut­ lending å oppholde seg i staten i mer enn länning att uppehålla sig inom staten 3 måneder etter ullopet av den oppholds- mer än tre månader efter utgången av tid som er tilstått ved innreisen til nor­ den vid inresan till nordisk stat tillåtna disk stat, skal kortet sendes til denne uppehållstiden, skall kortet sändas till stat. denna stat.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Det påhviler den stat, som har kon- Tarkastuskorttia hallussaan pitävän trolkortet, åt fore kontrol med, åt den valtion on valvottava, että sallittua oletilladte opholdstid ikke overskrides. Ud- skeluaikaa ei ylitetä. rejsekortet skal sendes til den stat, som Lähtökortti on lähetettävä sille valpå tidspunktet for udrejsen forer kon­ tiolle, jolle asianomaisen ulkomaalaisen trollen med vedkommende udlsending. valvonta lianen maasta lähtiessään kuuluu.

Artikel 4. 4 artikla. Såfremt en kontraherende stat vil op- Jos sopimusvaltio haluaa viisumipakon haeve eller indfore visumtvang over for poistamista tai sen käytäntöön ottaen ikke-nordisk stat eller foretage andre mista ei-pohjoismaisen valtion suhteen vsesentlige sendringer i sine visumover- tai tehdä muita oleellisia muutoksia eienskomster med ikke-nordiske stater, pohjoismaisen valtion kanssa tekemiinskal den forstnéevnte stat på forhånd un- sä viisumisopimuksiin, ensinmainitun derrette de kontraherende stater om de valtion on ennakolta ilmoitettava muille på tam k te foranstaltninger, såfremt ikke sopimusvaltioille suunnitelluista toimentvingende grunde gor det nodvendigt piteistä, elleivät pakottavat syyt vaadi straks åt gennemfore disse. I så fald skal niiden välitöntä toteuttamista. Viimeksi de ovrige kontraherende stater under- mainitussa tapauksessa on muille sopi­ rettes snarest muligt efter foranstalt- musvaltioille tiedoiettava asiasta mahningernes gennemforelse. dollisimman pian toimenpiteiden toteuttamisen jälkeen. Det i stk. 1 anforte finder også anven- Mitä edellä on sanottu, koskee myös uldelse på indforelse af andre almindelige komaalaisten maahan tuloa, maasta lähbestemmelser om udlsendinges ind- og töä ja maassa oleskelua koskevien muiudrejse samt ophold i den pågseldende den yleisten määräysten käytäntöön otstat. tamista asianomaisessa valtiossa.

Artikel 5. 5 artikla. Enhver kontraherende stat skal krseve, Jokaisen sopimusvaltion on vaadittaåt en viseringsfri udlsending, som onsker va, että viisumivapaa ulkomaalainen, åt opholde sig i vedkommende stat ud joka haluaa oleskella asianomaisessa val­ over 3 måneder, efter åt han er indrejst tiossa vielä sen jälkeen, kun kolme kuui en nordisk stat fra en ikke-nordisk stat, kautta on kulunut hanen saapumisestaan skal soge opholdstilladelse i den nordiske pohjoismaiseen valtioon ei-pohjoismaistat, hvor han opholder sig ved udlobet sesta valtiosta, hakee oleskelulupaa siiaf 3 måneders-fristen. nä pohjoismaisessa valtiossa, jossa hän oleskele kolmen kuukauden määräajan päättyessä. Har en udlsending opnået opholds­ Jos ulkomaalainen on saanut olesketilladelse i en nordisk stat, er tilladelsen luluvan jossakin pohjoismaisessa val­ alene gyldig for ophold i denne stat. In- tiossa, se on voimassa oleskelua varten den for det tidsrum, i hvilket opholds- vain siinä valtiossa. Oleskeluluvan voi­ tilladelsen gselder, skal de ovrige kontra­ massa ollessa on muiden sopimusvaltioiherende stater, i hvilke udlsendingen er den, joissa ulkomaalainen on viisumiva­ viseringsfri, tilläde barn uden opholds­ paa, sallittava hänen ilman oleskelu­ tilladelse åt opholde sig på deres område lupaa oleskella asianomaisessa valtiossa i et tidsrum af 3 måneder. Dette gselder kolmen kuukauden ajan. Tämä ei koske ikke, såfremt udlsendingen har til hen- ulkomaalaista, joka aikoo oleskella maas­ sigt åt opholde sig i staten ud over dette sa sanottua aikaa kauemmin tai siellä tidsrum eller vil soge eller modtage ar- hakea tai vastaanottaa työtä taikka harbejde eller drive selvstsendig nsering der, joittaa itsenäistä elinkeinoa, ja jolta ky-

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 7

Det påhviler den stat som har kon­ Det åvilar den stat, som innehar kon­ trollkortet å håndheve kontrollen av åt trollkortet, att handhava kontrollen av den tillatte oppholdstid ikke overskrides. att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides. Utreisekortet skal sendes til den stat Utresekortet skall sändas till den stat, som ved tidspunktet for utreisen har som vid tidpunkten för utresan handhar kontrollen av vedkommende utlending. kontrollen av vederbörande utlänning.

Artikkel 4. ___ Artikel 4. | Dersom en kontraherende stat vil opp- Därest en fördragsslutande stat vill heve eller innfore visumtvang i forhold upphäva eller införa viseringstvång i för­ til ikke-nordisk stat eller företa andre hållande till icke-nordisk stat eller före­ vesentlige endringer i sine viseringsav- taga andra väsentliga ändringar i sina taler med ikke-nordisk stat, skal forst- viseringsöverenskommelser med icke­ nevnte stat på forhånd underrette de ov- nordisk stat, skall förstnämnda stat på rige kontraherende stater om de påtenkte förhand underrätta de övriga fördrags­ tiltak, dersom ikke tvingende grunner slutande staterna om de tilltänkta åt­ gjor det nodvendig straks ågjennomfore gärderna, såvida icke tvingande skäl gör tiltakene. I så fall skal de ovrige kontra­ det nödvändigt att omedelbart genom­ herende stater underrettes snarest mulig föra dessa. I så fall skola de övriga för­ etter gjennomforingen. dragsslutande staterna underrättas sna­ rast möjligt efter åtgärdernas genom­ förande. Hva som ovenfor er anfört skal også Vad ovan sagts skall även gälla infö­ gjelde innforing av andre generelle be- randet av andra generella bestämmelser stemmelser angående utlendingers inn- angående utlänningars in- och utresa og utreise samt opphold i vedkommende samt uppehåll i vederbörande stat. stat.

Artikkel 5.1j Artikel 5. Hver kontraherende stat skal kreve åt Envar fördragsslutande stat skall krä­ visumfri utlending, som onsker å opp- va, att viseringsfri utlänning som önskar holde seg i vedkommende stat utöver 3 uppehålla sig i vederbörande stat utöver måneder etter åt han er innreist i nordisk tre månader efter det han inrest i nordisk stat fra ikke-nordisk stat, soker opp- stat från icke-nordisk stat, söker uppe­ holdstillatelse i den nordiske stat der han hållstillstånd i den nordiska stat, där befinner seg ved utlopet av 3-måneders- han vistas vid utgången av tremånadersfristen. fristen.

Har utlending fått oppholdstillatelse i Har utlänning erhållit uppehållstill­ en nordisk stat, er denne bare gyldig for stånd i en nordisk stat, är detta endast opphold i vedkommende stat. Så lenge giltigt för vistelse i denna stat. Under oppholdstillatelsen er gyldig skal de ovri­ den tid uppehållstillståndet gäller skola ge kontraherende stater, der utlendingen övriga fördragsslutande stater, i vilka er visumfri, tilläte barn å oppholde seg utlänningen är viseringsfri, tillåta ho­ uten oppholdstillatelse i vedkommende nom att utan uppehållstillstånd vistas stat for et tidsrom av 3 måneder. Dette inom vederbörande stat under en tid av gjelder ikke dersom utlendingen har til tre månader. Vad nu sagts gäller icke hensikt å oppholde seg i staten utöver om utlänningen har för avsikt att vistas denne tid eller dersom han der vil soke i staten utöver denna tid eller därstädes eller motta arbeide eller drive selvstendig vill söka eller mottaga arbete eller driva nseringsvirksomhct og det etter vedkom- självständig näring och det enligt den

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

og der efter den pågseldende stats lov- symyksessä olevan valtion lainsäädängivning dertil krseves, åt opholdstilla- nön rnukaan sen tähden vaaditaan, että delse snges på et tidligere tidspunkt end oleskelulupaa haetan ennen kolmen ved 3 månedersfristens udlob. kuukauden määräajan päättymistä. Ved anvendelsen af bestemmelserne i Ensimmäisen kohdan määräyksiä sostk. 1 skal det tidsrum, i hvilket der ikke vellettaessa on aika, jota varten ei vaakrseves opholdstilladelse, regnes fra og dita oleskelulupaa, luettava saapumismed indrejsedagen, dog åt der, såfremt päivästä, kuitenkin niin että, jos ulkoudlsendingen for sin sidste indrejse tidli­ maalainen aikaisemmin ennen viimeistä gere har opholdt sig i en nordisk stat, fra maahantuloaan on oleskellut jossakin det tidsrum, i hvilket opholdstilladelse pohjoismaisessa valtiossa, on ajasta, jota ikke krseves, skal trsekkes det tidsrum, i varten ei vaadita oleskelulupaa, vähenhvilket udlsendingen har opholdt sig i en nettävä se aika, jonka ulkomaalainen on nordisk stat inden for de sidste 6 måne­ oleskellut pohjoismaisessa valtiossa kuuder for hans sidste indrejse. den kuukauden aikana ennen viimeistä maahantuloaan. Ved anvendelsen af bestemmelserne i Toisen kohdan määräyksiä sovelletstk. 2 skal det tidsrum, i hvilket der ikke taessa on aika, jota varten ei vaadita krseves opholdstilladelse, regnes fra og oleskelulupaa, luettava siitä päivästä, med indrejsedagen i den pågseldende jolloin ulkomaalainen saapui asianomaistat, dog åt der, såfremt udlsendingen seen valtioon, kuitenkin niin että, jos ul­ for sin sidste indrejse tidligere har op­ komaalainen on aikaisemmin ennen viime­ holdt sig i denne stat, fra det tidsrum, i istä maahantuloaan oleskellut tässä valti­ hvilket der ikke krseves opholdstilla­ ossa, on ajasta, jota varten oleskelulupaa delse, skal trsekkes det tidsrum, i hvil­ ei vaadita, vähennettävä se aika, jonka ket udlsendingen har opholdt sig i den hän on oleskellut tässä valtiossa kuuden samme stat inden for de sidste 6 må­ kuukauden aikana ennen viimeistä maa­ neder for hans sidste indrejse. hantuloaan.

Artikel 6. 6 artikla.

De kontraherende stater bor ved deres Sopimusvaltioiden on pohjoismaisilta nordiske ydergrsenser afvise enhver ud- ulkorajoiltaan käännytettävä jokainen Isending, ulkomaalainen, a) som ikke er i besiddelse af gyldigt a) jolla ei ole voimassa olevaa passia tai pas eller anden rejselegitimation, der muuta sellaista henkilöllisyystodiaf vedkommende myndigheder i de stusta, jonka sopimusvaltioiden asiakontraherende stater kan godksendes nomaiset viranomaiset ovat hyväkåt gselde som pas, syneet passiksi, b) som savner fornoden indrejse- eller b) jolta puuttuu säädetty maahantuloarbejdstilladelse i indrejsestaten eller tai työlupa saapumisvaltioon sekä i den eller de ovrige nordiske stater, siihen tai niihin pohjoismaisiin valsom udlsendingen har til hensigt åt tioihin, joissa ulkomaalainen aikoo besoge, käydä, c) som må antages åt savne de nodven- c) jolta voidaan olettaa puuttuvan tardige midler til sit ophold i den eller de vittavat varat toimeentuloa varten kontraherende stater, hvori han agter siinä tai niissä sopimusvaltioissa, jois­ åt opholde sig, samt til sin hjemrejse, sa hän aikoo oleskella, sekä kotimatkaa varten, d) som må antages ikke åt ville ernsere d) jonka voidaan olettaa elättävän itsig på haederlig måde, seään epärehellisin keinoin, e) som tidligere er blevet idomt friheds- e) joka aikaisemmin on tuomittu vastraf og kan antages åt ville begå en pausrangaistukseen ja jonka voidaan

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 9

mende stats lovgivning kreves åt opp- ifrågavarande statens lagstiftning därför holdstillatelse sokes tidligere enn ved 3- kräves att uppehållstillstånd sökes tidi­ måneders fristens utlop. gare än vid tremånadersfristens utgång.

Ved anvendelsen av reglene i forste Vid tillämpningen av bestämmelserna ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra i första stycket skall den uppehållstillog med innreisedagen, dog således åt ståndsfria tiden räknas från och med indersom utlendingen for sin siste innreise resedagen, dock att om utlänningen före tidligere har hatt opphold i nordisk stat, senaste inresan tidigare vistats i nordisk skal tiden for utlendingens opphold i stat, å den uppehållstillståndsfria tiden nordisk stat i lopet av 6 måneder for skall avräknas tiden för utlänningens hans siste innreise trekkes fra den opp­ vistelse i nordisk stat under tiden sex holdsfrie tid. månader före senaste inresan.

Ved anvendelsen av reglene i annet Vid tillämpningen av bestämmelserna ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra i andra stycket skall den uppehållstill­ og med innreisedagen i vedkommende ståndsfria tiden räknas från och med instat, dog således åt dersom utlendingen resedagen i vederbörande stat, dock att for sin siste innreise tidligere har hatt om utlänningen före senaste inresan tidi­ opphold i denne stat, skal utlendingens gare vistats i denna stat, å den uppehålls­ opphold i samme stat i lopet av 6 måne­ tillståndsfria tiden skall avräknas tiden der for hans siste innreise trekkes fra den för utlänningens vistelse i samma stat oppholdsfrie tid. under tiden sex månader före senaste in­ resan.

Artikkel 6. Artikel 6.

De kontraherende stater bor avvise De fördragsslutande staterna böra vid ved sine yttergrenser enhver utlending sina nordiska yttergränser avvisa envar utlänning a) som ikke har gyldig pass eller annet a) som icke innehar giltigt pass eller an­ legitimasjonspapir, som av vedkom­ nan legitimationshandling, som av mende myndigheter i de kontrahe­ vederbörande myndigheter i de för­ rende stater er godtatt som pass, dragsslutande staterna godtagits att gälla såsom pass, b) som mangler nodvendig innreise- b) som saknar föreskrivet inrese- eller eller arbeidstillatelse i innreisestaten arbetstillstånd avseende inresestaten eller i den eller de ovrige nordiske ävensom den eller de övriga nordiska stater, som utlendingen har til hen- stater som utlänningen har för avsikt sikt å besoke, att besöka, c) som må antas ikke å ha tilstrekkelige c) som må antagas sakna erforderliga midler til å oppholde seg i den eller de medel för sitt uppehälle i den eller de kontraherende stater hvor han akter fördragsslutande stater där han äm­ å oppholde seg, samt for sin hjcm- nar vistas samt för sin hemresa, reise, d) som må antas ikke å ville ernaere seg d) som må antagas icke komma att är­ på aerlig måte, ligen försörja sig, e) som tidigere er domt til frihetsstraff e) som tidigare dömts till frihetsstraff og som kan antas å ville komme til å och kan antagas komma att begå

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

strafbar handling i en nordisk stat, olettaa tekevän rangaistavan teon eller som på grund av sin tidligere pohjoismaisessa valtiossa tai jonka virksomhed eller iovrigt med grund aikaisemman toimintansa vuoksi tai kan befrygtes åt ville forove sabotage, muuten syystä voidaan epäillä tulespionage eller ulovlig efterretnings- van harjoittamaan sabotaasia, vavirksomhed i nogen af de kontrahe- koilua tai luvatonta tiedoitustoirende stater, mintaa jossakin sopimusvaltiossa, f) som er opfort i nogen af de kontra- f) joka on merkitty jonkin sopimusvalherende staters fortegnelser over ud- tion karkoitettujen ulkomaalaisten viste udlsendinge. luetteloon. I övrigt kan enhver udlsending afvises, Muutenkin voidaan ulkomaalainen når der af andre grunde ikke bor med- käännyttää rajalta, jos muista syistä deles ham tilladelse til åt indrejse i en katsotaan, ettei hänelle ole annettava eller flere af de kontraherende stater. lupaa saapua yhteen tai useampaan sopimusvaltioon. Bestemmelserna i litra b)-f) finder Edellä b)-f) kohtien sisältämät määikke anvendelse på en udlsending, som räykset eivät koske ulkomaalaista, joka agter åt rejse til en kontraherende stat, aikoo matkustaa sopimusvaltioon, jo­ hvortil han har indrejsetilladelse, eller i hon hänellä on maahantulolupa tai maahvilken han har opholdstilladelse, som hantuloon oikeuttava oleskelulupa. giver ham adgang til åt indrejse.

Artikel 7. 7 artikla. Bestemmelserne i artiklerne 2 og 6 Aluksen henkilöstöön kuuluvaan ulkofinder ikke anvendelse på udlsendinge, maalaiseen, joka saapuu maahan ei-pohder ankommer fra en ikke-nordisk stat joismaisesta valtiosta, ei sovelleta 2 ja 6 som medlem af bessetningen på et skib. artiklojen sisältämiä määräyksiä. Aluk­ Bestemmelsen i artikel 2 finder heller sen henkilöstöön kuuluvaan ulkomaaikke anvendelse på udlsendinge, der af- laiseen, joka lähtee ei-pohjoismaiseen rejser til en ikke-nordisk stat som medlem valtioon, ei myöskään sovelleta 2 artikaf besaetningen på et skib. Dog skal en lan sisältämää määräystä. Kuitenkin on udlsending, der er ankommet fra en ikke- aluksen henkilöstöön kuuluva ei-pohnordisk stat som medlem af besaetningen joismaisesta valtiosta saapunut ulko­ på et skib og afmonstres i en nor­ maalainen, jonka päästökatselmus jossa­ disk stat, indrejsebehandles i overens- kin pohjoismaisessa valtiossa on suoristemmelse med artiklerne 2 og 6. End- tettu, käsiteltävä maahan saapuvana videre skal en udlaending, der i en nor­ ulkomaalaisena 2 ja 6 artiklojen mukaidisk stat påmonstres et skib, som ikke sesti. Niinikään on ulkomaalaista, joka udelukkende går i fart mellem nordiske jossakin pohjoismaisessa valtiossa ottostater, udrejsebehandles i overensstem- katselmuksen jälkeen otetaan toimeen melse med reglerne i artikel 2. alukseen, joka ei kulje yksinomaan pohjoismaiden välillä, käsiteltävä maasta lähtevänä ulkomaalaisena 2artiklansäännösten mukaisesti. Enhver af de kontraherende stater har Jokaisella sopimusvaltiolla on oikeus ret til åt bestemme, åt et medlem af en määrätä, että aluksen henkilöstöön kuu­ skibsbesaetning uden sserlig tilladelse må luva voi ilman erityistä lupaa oleskella opholde sig i land under skibets ssedvan- maissa aluksen tavanmukaisen satamaslige ophold i en havn. saolon aikana. De i denne artikel givne bestemmelser Tämän artiklan määryksiä sovellefinder tilsvarende anvendelse på perso­ taan vastaavasti ilma-alusten ulkomaaner tilhorende et luftfartojs udenland- laiseen henkilöstöön. ske bessetning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 11

begå straffbar handling i nordisk straffbar gärning i nordisk stat, eller stat, eller som på grunn av sin tidli- som på grund av sin tidigare verksam­ gere virksomhet eller av andre grun- het eller eljest skäligen kan befaras ner kan fryktes å ville drive sabotasje, komma att bedriva sabotage, spio­ spionasje eller ulovlig etterretnings- neri eller olovlig underrättelseverk­ virksomhet i noen av de kontra- samhet i någon av de fördragssluherende stater, tande staterna, f) som er oppfort i noen av de kontra- f) som är uppförd i någon av de förherende staters fortegnelser over ut- dragsslutande staternas förteck­ viste utlendinger. ningar över utvisade utlänningar. For övrig kan enhver utlending avvi­ För övrigt kan envar utlänning avvi­ ses, som antas av andre grunner ikke bor sas, som av andra grunder anses icke gis tillåtelse til å reise inn i en eller flere böra givas tillåtelse att inresa i en eller av de kontraherende stater. flera av de fördragsslutande staterna.

Bestemmelsene i punkt b) til f) gj elder Bestämmelserna i mom. b)-f) avse ikke utlending som akter å reise til en icke utlänning, som ämnar resa till en kontraherende stat for hvilken han har fördragsslutande stat, till vilken han har innreisetillatelse eller oppholdstillatelse inresetillstånd eller i vilken han har vis­ som gir ham rett til å reise inn dit. telsetillstånd, som giver honom rätt att inresa.

Artikkel 7. Artikel 7. Bestemmelsene i artiklene 2 og 6 skal Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6 ikke anvendes på utlending som kommer äro icke tillämpliga på utlänning som fra ikke-nordisk stat som mannskap på ankommer från icke-nordisk stat som fartoy. Bestemmelsen i artikkel 2 skal besättningsman på fartyg. Bestämmel­ heller ikke anvendes på utlending som sen i artikel 2 skall heller icke tillämpas avreiser til ikke-nordisk stat som mann­ beträffande utlänning, som avreser till skap på fartoy. Dog skal utlending som icke-nordisk stat som besättningsman på ankommer fra ikke-nordisk stat som fartyg. Dock skall utlänning, som an­ mannskap på fartoy og avmonstres i kommit från icke-nordisk stat som be­ noen nordisk stat, innreisebehandles i sättningsman på fartyg och avmönstras overensstemmelse med artiklene 2 og 6. i någon nordisk stat, inresebehandlas i Videre skal utlending som i noen nor­ enlighet med artiklarna 2 och 6. Vidare disk stat påmonstrer fartoy, som ikke skall utlänning, som i någon nordisk stat utelukkende går i fart mellom nordiske påmönstras fartyg, som icke uteslutande stater, utreisebehandles etter reglene i går i fart mellan nordiska stater, utreseartikkel 2. behandlas enligt reglerna i artikel 2.

Hver kontraherende stat har rett til å Envar fördragsslutande stat har rätt bestemme åt en sjomann uten sgerskilt att bestämma att besättningsman utan tillåtelse kan oppholde seg i land under särskilt tillstånd må uppehålla sig i land fartoyets vanlige opphold i en havn. under fartygets sedvanliga uppehåll i en hamn. De i denne artikkel gitte bestemmelser De i denna artikel givna bestämmel­ får tilsvarende anvendclse på personer serna äga motsvarande tillämpning på tilhorende luftfarloys utenlandske mann­ personer tillhörande luftfartygs utländ­ skap. ska besättning.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Artikel 8. 8 artikla. Såfremt en kontraherende stat fore­ Mikäli jokin sopimusvaltio suorittaa tager stikprovevis kontrol ved sin gramse pistokoetarkastuksia pohjoismaisen valtil en anden nordisk stat, skal det kunne tion vastaisella raj allaan, on ulkomaapålsegges en udlsending åt forevise sit pas lainen velvollinen näyttämään passinsa og åt give de oplysninger, som onskes. ja antamaan pyydetyt tiedot. Enhver kontraherende stat kan ved Jokainen sopimusvaltio voi toisen sopigrsensen til en anden kontraherende stat musvaltion vastaiselta rajaltaan käänafvise enhver udlamding, som ikke har nyttää ulkomaalaisen, jolla ei ole maatilladelse til åt indrejse i vedkommende hantulolupaa tähän valtioon. stat.

Artikel 9. 9 artikla. En kontraherende stat må ikke tilläde Sopimusvaltion ei ole sallittava ulko­ en udlsending, som er udvist af en anden maalaisen, joka on karkoitettu toisesta kontraherende stat, åt indrejse uden sopimusvaltiosta, saapua maahan ilman sserlig tilladelse. En sådan tilladelse krse- erityistä lupaa. Tällaista lupaa ei kuitenves dog ikke, hvis en kontraherende stat kaan vaadita, jos sopimusvaltio lialuaa vil sende en udlsending, som den har ud­ toisen sopimusvaltion kautta kuljettaa vist, gennem en anden kontraherende ulkomaalaisen, joka on karkoitettu enstats område. sinmainitusta valtiosta. Har en udlsending, som er blevet ud­ Jos ulkomaalaisella, joka on karkoi­ vist fra en nordisk stat, opholdstilladelse tettu jostakin pohjoismaisesta valtiosta, i en anden sådan stat, er denne stat plig- on oleskelulupa toisessa pohjoismaisessa tig til efter anmodning åt modtage ud- valtiossa, on tämä valtio velvollinen vaa- Isendingen. dittaessa vastaanottamaan ulkomaalai­ sen.

Artikel 10. 10 artikla. Enhver af de kontraherende stater Jokainen sopimusvaltio sitoutuu ottaforpligter sig til åt tilbagetage en udlsen­ maan takaisin ulkomaalaisen, joka 6 arding, som i overensstemmelse med arti­ tiklan a) ja b) kohtien mukaisesti, kun kel 6, litra a), litra b), for så vidt angår kysymyksessä on maahantulolupa, ja indrejsetilladelse, eller litra f) burde have f) kohdan mukaisesti, olisi asianomaisen vseret afvist af vedkommende stat ved valtion toimesta pitänyt käänyttää sen dennes ydergrsense, og som uden tilla­ ulkorajalta ja joka ilman lupaa on tästä delse er indrejst fra denne stat til en an­ valtiosta matkustanut toiseen pohjoisden nordisk stat. maiseen valtioon. Ligeledes forpligter enhver kontrahe­ Jokainen sopimusvaltio sitoutuumyörende stat sig til åt tilbagetage en udlsen­ skin ottamaan takaisin ulkomaalaisen, ding, som uden gyldigt pas og uden sser­ joka ilman voimassaolevaa passia ja lig tilladelse, hvor en sådan er nodven- ilman erityistä lupaa, milloin sellainen dig, er indrejst direkte fra vedkommende vaaditaan, on matkustanut suoraan stat til en anden nordisk stat. asianomaisesta valtiosta toiseen pohjoismaiseen valtioon. De i stk. 1 og stk. 2 givne regler finder Edellä sanottu ei koske ulkomaalaista, ikke anvendelse på en udlsending, som joka on oleskellut takaisin lähettämistä har opholdt sig i den stat, der krsever til- vaativassa valtiossa vähintäin vuoden bagesendelse, i mindst 1 år regnet fra laskettuna siitä ajankohdasta, jolloin tidspunktet för hans ulovlige indrejse i hän luvattomasti saapui maahan, tai staten, eller som efter ulovlig indrejse joka luvattoman maahantulonsa jälkeen har fået opholds- og/eller arbejdstilla- on saanut oleskelu- ja/tai työluvan siellä. delse der.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 13

Artikkel 8. Artikel 8.

Dersom en kontraherende stat företar Därest en fördragsslutande stat före­ stikkprovekontroll ved sin grense mot tager stickprovskontroll vid sin gräns annen nordisk stat skal utlending kunne mot annan nordisk stat, skall utlänning pålegges å vise sitt pass og gi de opp- kunna åläggas att uppvisa sitt pass och lysninger som kreves. lämna de upplysningar som begäras. Hver kontraherende stat kan ved Varje fördragsslutande stat kan vid grensen til annen kontraherende stat gränsen till annan fördragsslutande stat avvise annen utlending enn den som har avvisa annan utlänning än sådan, som tillåtelse til å reise inn i vedkommende har tillstånd att inresa i vederbörande stat. stat.

Artikkel 9. Artikel 9. Kontraherende stat skal ikke tilläte Fördragsslutande stat skall icke tillåta utlending som er utvist fra en annen utlänning, som är utvisad från annan kontraherende stat å reise inn uten s;er- fördragsslutande stat, att inresa utan skilt tillåtelse. Slik tillåtelse kreves dog särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erford­ ikke om en kontraherende stat vil tran- ras dock icke om en fördragsslutande sittere en utlending gjennom en annen stat vill genom annan fördragsslutande kontraherende stat dersom utlendingen stat transitera en utlänning, som blivit er blitt utvist fra forstnevnte stat. utvisad från förstnämnda stat. Har utlending som er utvist fra en Har utlänning, som utvisats från en nordisk stat, oppholdstillatelse i en nordisk stat, uppehållstillstånd i annan annen sådan stat, er denne stat pliktig til sådan stat, är denna stat pliktig att på på anmodning å motta utlendingen. anmodan emottaga utlänningen.

Artikkel 10. Artikel 10. Hver av de kontraherende stater för­ Envar av de fördragsslutande staterna plikter seg til å ta tilbake utlending som i förpliktar sig att återtaga utlänning, overensstemmelse med artikkel 6 punkt som i överensstämmelse med artikel 6 a) og punkt b), for så vidt angår innreise- mom. a), mom. b), såvitt angår inrese­ tillatelse, og punkt f) burde ha vsert av­ tillstånd, och mom. f) borde ha avvisats vist av vedkommende stat ved dennes av vederbörande stat vid dennas ytteryttergrense og som uten tillåtelse er gräns och som utan tillstånd inrest från reist inn fra denne stat til annen nordisk denna stat till annan nordisk stat. stat. Likeledes forplikter hver kontrahe­ Likaledes förbinder sig envar fördrags­ rende stat seg til å ta tilbake utlending, slutande stat att återtaga utlänning, som uten gyldig pass og uten sserskilt som utan giltigt pass och utan särskilt tillåtelse, der slik kreves, er reist direkte tillstånd, där sådant är erforderligt, in­ inn fra vedkommende stat til annen rest direkt från vederbörande stat till nordisk stat. annan nordisk stat.

Ilva som ovenfor er nevnt skal ikke Vad ovan sagls skall icke gälla utlän­ gjelde utlending, som har oppholdt seg i ning, som har uppehållit sig i den stat, den stat som krever tilbakesendelse i som kräver tillbakasändning, under minst 1 år regnet fra tidspunktet for minst ett år räknat från tidpunkten för hans ulovlige innreise i staten, eller som hans olovliga inresa i staten, eller som etter ulovlig innreise har fått oppholds- efter olovlig inresa har fått uppehållseller arbeidstillatelse der. och/eller arbetstillstånd där.

14 Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Artikel 11. 11 artikla. Enhver af de kontraherende stater for- Jokainen sopimusvaltio sitoutuu anpligter sig til åt give hinanden underret­ tamaan toiselle sopimusvaltiolle tietoja ning og foretage eftersogning i overens- ja suorittamaan etsintöjä tämän sopistemmelse med de regler, som er givet i muksen liitteeseen 3 sisältyvien määräybilag 3 til denne overenskomst. sten mukaisesti.

Artikel 12. 12 artikla. Hvad der i denne overenskomst er an­ Mitä tässä sopimuksessa sanotaan karfört om udviste udlsendinge, skal også koitetusta ulkomaalaisesta, olkoon voifinde anvendelse på udlsendinge, som massa myös sellaiseen ulkomaalaiseen efter finsk eller svensk lovgivning „för- nähden, joka Suomen tai Ruotsin lainvisats" eller „förpassats“ med forbud säädännön mukaisesti on poistettu tai mod åt vende tilbage uden saerlig tilla- passitettu maasta ja jota on kielletty sin­ delse. ne palaamasta ilman erityistä lupaa.

Artikel 13. 13 artikla. Med det formål åt samordne kontrollen Ulkomaalaisten valvonnan yhtenäimed udlsendinge i de kontraherende sta­ stämiseksi sopimusvaltioissa ja yleensä ter og i övrigt rejse og drofte spörsmål, sellaisten asioiden käsittelemiseksi ja som er af betydning for det fselles pas- harkitsemiseksi, jotka pohjoismaiden yhkontrolområde i de nordiske stater, ned- teisen passintarkastusalueen kannalta ssettes der et samarbejdsudvalg (Det ovat merkityksellisiä, asetetaan yhteisnordiske udlsendingsudvalg). Udvalget työvaliokunta (Pohjoismainen ulkomaaskal bestå af en reprsesentant for hver af laisvaliokunta). Valiokuntaan kuuluu de kontraherende stater. Reprsesentan- yksi edustaja kustakin sopimusvaltiosta. terne kan tilkalde sserlige sagkyndige, Edustajat voivat tarvittaessa kutsua erisåfremt det viser sig nodvendigt. tyisiä asiantuntijoita.

Artikel 14. 14 artikla. Efter forhandling kan Islands rege­ Islannin hallitus voi neuvottelujen ring tilslutte sig denne overenskomst. jälkeen liittyä tähän sopimukseen. Sopi- Overenskomsten kan ligeledes efter for­ mus voidaan niinikään neuvotteluteitse handling udvides til åt omfatte Fseroerne laajentaa koskemaan myös Färsaaria og Grönland. ja Grönlantia.

Artikel 15. 15 artikla. Overenskomsten skal ratificeres og Sopimus on ratifioitava ja ratifioimisratifikationsinstrumenterne deponeres kirjat talletettava Kööpenhaminaan. iKobenhavn. Overenskomsten trseder i kraft, så- Sopimus tulee voimaan niin pian kuin snart samtlige ratifikationsinstrumenter kaikki ratifioimiskirjat on talletettu, er deponeret, dog tidligst 1. januar 1958. kuitenkin aikaisintaan 1 päivänä tammikuuta 1958. Enhver af de kontraherende stater kan Jokainen sopimusvaltio voi irtisanoa opsige overenskomsten med en frist på sopimuksen 6 kuukauden irtisanomisai- 6 måneder. kaa noudattaen. Enhver af de kontraherende stater Jokainen sopimusvaltio voi sodan tai kan med ojeblikkelig virkning ssette sodanvaaran johdosta tai milloin muut overenskomsten ud af kraft i forhold til erityiset kansainväliset tai kansalliset en eller flere af de ovrige stater i tilfselde olosuhteet tekevät sen välttämättömäkaf krig eller krigsfare, eller såfremt andre si välittömästi lopettaa sopimuksen so-

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 15

Ariikkel 11. Artikel 11. Hver av de kontraherende stater for­ Envar av de fördragsslutande staterna plikter seg til å gi hverandre underret­ förbinder sig att giva varandra under­ ning og företa ettersoking i overens- rättelser och företaga efterforskning i stemmelse med de regler som er angitt i överensstämmelse med de regler, som äro bilag 3 til denne overenskomst. angivna i bilaga 3 till denna överens­ kommelse.

Artikkel 12. Artikel 12. Det som i denne overenskomst er be- Vad i denna överenskommelse sägs om stemt om utvist utlending skal gjelde utvisad utlänning skall gälla jämväl ut­ også utlending som etter finsk eller länning som enligt finsk eller svensk lag­ svensk lov er forvist (förvisats) eller stiftning förvisats eller förpassats med forpasset (förpassats) med forbud mot å förbud att återvända utan särskilt till­ vende tilbake uten särskilt tillåtelse. stånd.

Artikkel 13. Artikel 13. For å samordne kontrollen av utlen- För att samordna kontrollen av ut­ dinger i de kontraherende stater og for- länningar i de fördragsslutande staterna ovrig ta opp og drofte saker som er av och i övrigt upptaga och dryfta ärenden, betydning for det felles passkontrollom­ som äro av betydelse för det gemensam­ råde i de nordiske stater, nedsettes et ma passkontrollområdet i de nordiska samarbeidsutvalg (Nordisk Utlendings- staterna, tillsättes ett samarbetsutskott utvalg). Utvalget skal bestå av en re­ (Nordiska utlänningsutskottet). Utskot­ presentant for hver av de kontraherende tet skall bestå av en representant för en­ stater. Representantene kan om nod- var av de fördragsslutande staterna. vendig tilkalle saerskilte sakkyndige. Representanterna kunna, om det visar sig erforderligt, tillkalla särskilda sak­ kunniga. Artikkel 14. Etter forhandlinger kan Islands re- Artikel 14. gjering slutte seg til denne overenskomst. Efter förhandlingar kan Islands rege­ Overenskomsten kan likeledes etter for­ ring ansluta sig till denna överenskom­ handlinger utvides til å omfatte Fseroye- melse. Överenskommelsen kan likaledes ne og Grönland. efter förhandlingar utvidgas till att om­ fatta Färöarna och Grönland.

Artikkel 15. Artikel 15. Overenskomsten skal ratifiseres og ra- Överenskommelsen skall ratificeras tifikasjonsdokumentene deponeres i Ko- och ratifikationsinstrumenten deponeras benhavn. i Köpenhamn. Overenskomsten trer i kraft så snart överenskommelsen träder i kraft så samtlige ratifikasjonsdokumenter er de- snart samtliga ratifikationsinstrument ponert, dog tidligst den 1. januar 1958. äro deponerade, dock tidigast den 1 ja­ nuari 1958. Hver av de kontraherende stater kan Envar av de fördragsslutande staterna si opp overenskomsten med en frist av kan uppsäga överenskommelsen med en 6 måneder. frist av 6 månader. Hver kontraherende stat kan med oye- Varje fördragsslutande stat kan med blikkelig virkning sette overenskomsten omedelbar verkan sätta överenskom­ ut av kraft i forhold til en eller flere av melsen ur kraft i förhållande Lill en eller de ovrige stater i tilfelle av krig eller flera av de övriga staterna i händelse av krigsfare eller såfremt andre sserlige in- krig eller krigsfara eller så framt andra

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

sserligc internationale eller nationale veltamisen yhteen tai useampaan sopiforhold ger dette nodvendigt. De andre musvaltioon nähden. Kysymyksessä olestaters regeringer skal i så fald ojeblik- vien valtioiden hallitusten tulee tällöin kelig underrettes om de trufne foran- välittömästi saada tieto suoritetuista staltninger. toimenpiteistä. Til bekrseftelse heraf har de respektive Tämän vakuudeksi ovat kunkin valstaters befuldmaegtigede undertegnet fo- tion valtuutetut edustajat allekirjoitranstående overenskomst og forsynet taneet tämän sopimuksen ja varustadenne med deres segl. neet sen sine teillään. Udfserdiget i Kobenhavn den 12. juli Tehty Kööpenhaminassa 12 päivänä 1957 i et eksemplar på dansk, finsk, heinä 1957 yhtenä suomen-, norjan-, norsk og svensk, af hvilke det danske ruotsin- ja tanskankielisenä kappaleena, udenrigsministerium skal överläde be- josta Tanskan ulkoasiainministeriö toikrseftede afskrifter til de ovrige kontra- mittaa oikeaksi todistetut jäljennökset herende staters regeringer. muiden sopimusvaltioiden hallituksille.

sign. H. C. Hansen sign. Klaus Snellman

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 17

ternasjonale eller nasjonale forhold gjor särskilda internationella eller nationella dette nodvendig. De berorte staters re- förhållanden göra detta nödvändigt. De gjeringer skal straks underrettes om de berörda staternas regeringar skola i så­ vedtatte tiltak. dant fall omedelbart underrättas om de vidtagna åtgärderna. Til bekreftelse på dette har de respek­ Till bekräftelse härav ha de respektive tive staters befullmektigede underskre- staternas befullmäktigade ombud under­ vet nservBerende overenskomst og försynt tecknat förestående överenskommelse den med sine segl. och försett densamma med sina sigill. Utferdiget i Kobenhavn den 12. juli Som skedde i Köpenhamn den 12 juli 1957 i ett eksemplar på norsk, dansk, 1957 i ett exemplar på svenska, danska, finsk og svensk, hvorav det danske uten- finska och norska språken, av vilket riksdepartement skal overlate bekreftede danska utrikesdepartementet skall över­ avskrifter til de ovrige kontraherende lämna bestyrkta avskrifter till de övriga staters regjeringer. fördragsslutande staternas regeringar.

sign. Paul Koht sign. Stig Sahlin

2 Bihang till riksdagens protokoll 19 57. 1 saml. Nr 190

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Bilag 1. Liite 1.

Almindelige retningslinier for Passintarkastuksen yleiset paskontrollen suuntaviivat

Kontrollen med ind- og udrejsende Maahan saapuvien ja maasta lähteskal ved landegransen ske på de der be- vien matkustajien tarkastus maarajalla liggende paskonlrolsteder. Rejsende med tapahtuu siellä olevilla passintarkastujernbane kan også paskontrolleres under sasemilla. Rautatiematkustajien passintogets korsel fra og til gransen. Skibs- og tarkastus voidaan suorittaa myös kulflyvepassagerer skal paskontrolleres i den kiessa rajalta tai rajalle. Laiva- ja lennordiske havn eller på den nordiske flyve- tomatkustajien passintarkastus on suoplads, livor passageren går fra borde eller ritettava siinä pohjoismaisessa sataom bord. Når en passager ved udrejse til rnassa tai lentoasemalla, mihin matkusen ikke-nordisk stat passerer nordiske taja saapuu tai mistä hän lähtel. Matkuhavne eller flyvepladser, skal det i den stajan ollessa matkalla ei-pohjoismaiseen sidste nordiske havn eller flyveplads kon- valtioon ja aluksen tai ilma-aluksen vielä trolleres, åt han er udrejsebehandlet. poiketessa pohjoismaiseen satamaan tai lentoasemalle on tällöin tarkistettava, että hänet on käsitelty maasta lähtijänä. Ved udfnrelsen af indrejsekontrollen Maahansaapumistarkastusta toimitskal den paskontrollerende noje efterse taessaan on passintarkastajan huolellipasset og sserlig vaere opmaerksam på sesti tarkastettava passi ja erityisesti dettes gyldighedstid, og på åt det gadder kiinnitettävä huomiota sen voimassaofor den eller de nordiske stater, som pas- loaikaan ja siihen, että se on voimassa indehaveren bär til hensigt åt besoge, matkaa varten niihin pohjoismaisiin samt åt der föreligger identitet mellem valtioihin, joissa passinhaltija aikoo pasindehaveren og den person, til hvem käydä, sekä että passi on oikean henkipasset er udstedt. Han skal endvidere lön hallussa. Hanen on myös kiinnitet­ have sin opmgerksomhed henledt på, åt tävä huomiota siihen, että passi saattaa passet kan vrere falsk eller forfalsket. olla väärä tai väärennetty. Mikäli vii- Krseves der indrej setilladelse, skal han sumi vaaditaan, hänen on tarkastettava, forvisse sig om, åt en sådan föreligger, og että sellainen on ja että matkustaja sääpåse, åt den rejsende afleverer indrejse- detyissä tapauksissa jättää saapumiskorkort, hvor dette er foreskrevet, eller afgi- tin tai antaa sitä varten tarvittavat tiever de til kortets udfyldelse nodvendige dot. Passintarkastajan on lisäksi tutkitoplysninger. Den paskontrollerende skal tava, onko matkustaja merkitty jonkin endvidere undersoge, om den rejsende er sopimusvaltion karkoitettujen ulkomaaopfort i nogen af de kontraherende sta­ laisten luetteloon. Sellaista tutkimusta ters fortegnelser over udviste udlsen- ei kuitenkaan tarvitse suorittaa, jos dinge. Et sådant eftersyn behover dog matkustaja on raja-asukas tai muu passikke åt ske med hensyn til personer, der intarkastushenkilökunnan hyvin tunbor i granseområdet, og andre personer, tema tai muutoin sellainen henkilö, jo­ som er paskontrolpersonalet vel bekendt, hon nähden on ilmeistä, ettei sellainen og ej heller vedrorende personer, med tutkimus ole välttämätön. Passintarkas­ hensyn til hvilke det er åbenbart, åt eu tajan on kiinnitettävä huomionsa voisådan undersogelse ikke er nodvendig. massaoleviin raj alta käännyttämistä kos- Den paskontrollerende bor også have keviin määräyksiin ja, jos aihetta ilmaansin opmaerksomhed henledt på de gad- tuu, kyselemällä matkustajalta tai ryhtydende afvisningsbestenmielser og, så- mällä muihin toimenpiteisiin, selvitettä-

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 19

Bilag 1. Bilaga 1.

Allminnelige retningslinjer för Allmänna riktlinjer för passkontroll passkontrollen

Inn- og utreisekontrollen skal företas Kontrollen över in- och utresande skall ved landegrensen på vedkommende pass- vid landgränsen ske på där befintliga kontrollstasjoner. Reisende med jern- passkontrollstationer. Järnvägsresenärer banen skal kunne passkontrolleres også kunna passkontrollera:, även under tå­ mens toget er i fart til og fra grensen. gets gång från och till gränsen. Båt- och Passasjerer på skip og luftfartoy skal flygpassagerare skola passkontrolleras i passkontrolleres i den nordiske havn eller den nordiska hamn eller på den nordiska på den nordiske flyplass hvor passasjeren flygplats, där passageraren av- respekti­ stiger av eller på fartoyet. Når passasjerer ve påstiger. När passagerare vid utresa som reiser til ikke-nordisk stat passerer till icke-nordisk stat passerar nordisk nordisk havn eller flyplass skal det i den hamn eller flygplats skall det i den sist sist anlopte nordiske havn eller flyplass anlöpta nordiska hamnen eller flygplat­ kontrolleres åt han er utreisebehandlet. sen kontrolleras att han är utresebehandlad.

Yed gjennomforing av innreisekon- Vid utförandet av inresckontrollen trollen skal passkontrolloren noye gran- skall passkontrollanten noggrant gran­ ske passet og vaere sserskilt oppmerksom ska passet och särskilt uppmärksamma på dets gyldighetstid og åt det gj elder dess giltighetstid och att det gäller för för den eller de nordiske stater som pass­ den eller de nordiska stater, som pass­ innehavaren har til hensikt å besoke, innehavaren har för avsikt att besöka, samt åt identitet föreligger meilom pass­ samt att identitet föreligger mellan pass­ innehavaren og den person som passet er innehavaren och den person, för vilken utstedt til. Plan skal videre ha sin opp- passet är utfärdat. Han skall vidare ha merksomhet rettet mot åt passet kan sin uppmärksamhet riktad på att passet vaere falsk eller forfalsket. Kreves inn- kan vara falskt eller förfalskat. Erfordras reisetillatelse skal han forvisse seg om åt inresetillstånd, skall han förvissa sig om slik tillåtelse föreligger og se til åt den att sådant föreligger och tillse att den reisende om nodvendig avleverer inn- resande i föreskrivet fall avlämnar inrereisekort eller opplysninger til dette. sekort eller uppgifter till sådant. Pass­ Passkontrolloren skal videre undersoke kontrollanten skall vidare undersöka om om den reisende er oppfort i noen av de den resande förekommer i någon av de kontraherende staters fortegnelser over fördragsslutande staternas förteck­ ntviste utlendinger. Dette behover dog ningar över utvisade utlänningar. Sådan ikke skje når det gjelder grenseboere og slagning behöver dock icke ske beträf­ andre personer som er vel kjent av pass­ fande gränsbor och andra personer, som kontrollen eller personer som det er äro väl kända av passkontrollpersonalen, åpenbart unodvendig å företa slike un- ävensom personer beträffande vilka det dersokelser om. är uppenbart att en sådan undersökning Passkontrolloren bor også ha sin opp- icke är nödvändig. Passkontrollanten merksomhet henvendt på gjeldende av- bör även ha sin uppmärksamhet inriktad visningsbestemmelser og, om det blir på gällande avvisningsbestämmelser och hove til det, eksaminere den reisende eller om anledning därtill gives utfråga den företa andre til tak for å bringe på det resande eller vidtaga andra åtgärder rene om den reisende skal tillätes å reise för alt utröna om den resande skall till-

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

fremt der er grund dertil, udsporge den vä, voidaanko matkustajan maahantulo rejsende eller foretage andre foranstalt- sallia. Jos maahantulo sallitaan, varuninger til afgorelse af, om indrejse skal stetaan matkustajan passi saapumisleitillädes. Tillädes indrejse, forsynes passet malla, jossa on merkintä päivämäärästä med indrejsestempel med angivelse af ja passintarkastuspaikkakunnasta. Midato og navn på paskontrolstedet. Af- käli matkustaja käännytetään rajalta, vises den rejsende, kan antegnelse herom voidaan tästä tehdä merkintä hänen gores i hans pas. passiinsa. Ved udrejsekontrol skal den paskon- Matkustajan lähtiessä maasta on trollerende noje efterse passet og, så- passintarkastajan huolellisesti tarkastetfremt der er sserlig grund dertil, under- tava passi sekä, jos erityistä aihetta on, soge, om den rejsende er efterlyst, eller tutkittava, onko matkustaja etsintäder i övrigt er grund til åt hindre hans kuulutettu tai onko muutoin syytä estää udrejse. Tillädes udrejse, forsynes den hänen lähtöänsä. Jos lähtö sallitaan, varejsendes pas med udrejsestempel med rustetaan matkustajan passi lähtöleiangivelse af stedet og datoen for ud- malla, jossa on merkintä päivämääräästä rejsen. ja lähtöpaikkakunnasta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 21

inn. Gis han tillåtelse til å reise inn, låtas inresa. Tillätes inresa förses hans forsynes hans pass med innreisestempel pass med inresestämpel angivande datum med dato og navnet på passkontrollste- och namnet på passkontrollorten. Avvi­ det. Avvises den reisende kan det gjores sas den resande må anteckning härom anmerkning om dette i hans pass. göras i hans pass.

Ved utreisekontroll skall passkontrol­ Vid utresekontroll skall passkontrol­ loren noye granske passet samt, om det lanten noggrant granska passet samt om er grunn til det, undersoke om den rei­ särskild anledning därtill föreligger un­ sende er etterlyst eller det for övrig finnes dersöka om den resande är efterlyst eller grunn til å nekte ham å reise ut. Får han det eljest finnes skäl att vägra honom ut­ utreisetillatelse forsynes den reisendes resa. Tillåtes utresa förses den resandes pass med utreisestempel, som angir ut- pass med utresestämpel angivande utreisestedet og dato for utreisen. reseorten och datum för utresan.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Bilag 2. Liite 2.

Kontrol ved ind- og udrejse Saapumis ja lähtökortti

Blänket til ind- og udrejsekort skal Saapumis- ja lähtökorttilomakkeen on fremstilles i to ved perforering sammen- oltava kaksiosainen, osat lävistyksin toihgengende dele. 'Jen ene del udgor ind- siinsa yhdistettyinä. Toinen osa on tälrej sekort og den anden udrej sekort. löin saapumis- ja toinen lähtökortti. Hver del skal have et format af Kummankin osan koko on 105 x 148

105 X 148 mm. Blanketten skal trykkes ram. Lomake on painettava valkoiselle på kartonneret hvidt papir og i övrigt kartongille sekä sen on sisällöltään ja have det indhold og den udforelse, som ulkoasultaan oltava alempana esitetyn er angivet nedenfor: mallin mukainen.

Använd stora bokstäver — texta! Efternamn — Noin de famille -- Surname — Familienname En grands caractéres latins! In block letters! In Blockschrift!

Medborgarskap — Nationalité actuelle Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris­ — Citizenship — Staatsangehörigkeit tian names in full — Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge- — Number of passport — Passnum- boren am iner

Antal medföljande barn: Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth Enfants qui accompagnent l’intéressé: — Geburlsort Number of accompanying children: Anzahl der mitfolgenden Kinder: ifylles av passkontrollen Yrke — Profession — Occupation •— Beruf Tillstånd för

Inresesliimpel

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957 23

Bilag 2. Bilaga 2

Kontrollkort ved inn- og udreise Kontrollkort vid in- och utresa

Skjema for inn- og utreisekort skal ut- Formulär till in- och utresekort skall fores i 2 sammenhengende deler med utföras i två delar, sammanhängande perforering. Den ene del ulgjor innreise- genom perforering. Den ena delen utgör kort og den annen utreisekort. Hver del därvid inresekort och den andra utrese­ skal ha et format av 105 X 148 mm. kort. Varje del skall ha ett format av Skjemaet skal trykkes på hvit kartong 105 X 148 mm. Formuläret skall tryckas og forovrig ha innhold og utstyr som på kartonnerat vitt papper och i övrigt nedenfor angitt. givas det innehåll och utförande som nedan angives.

Efternamn - Nom de famille — Surname — 1 Använd stora bokstäver — texta! Familienname | En grands caractéres latins! j In block letters! In Blockschrift!

Medborgarskap — Nationalité actuelle Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris­ — Citizenship — Staatsangehörigkeit tian names in full — Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth —Ge­ — Nuinber of passport — Passnum­ boren am mer

Antal medföljande barn: Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth — Geburtsort Enfants qui accompagnent 1’int.éressé: Number of accompanying children: Anzahl der mitfolgenden Kinder: ifylles av passkontrollen Yrke — Profession — Occupation — Beruf Tillstånd för

Inresestämpel

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Använd stora bokstäver — texta! Efternamn — Nom de famille — Surname i ■ En grands caractéres latins! — Familienname In block letters! In Blockschrift!

Medborgarskap — Nationalité actuelle Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris­ — Citizenship — Staatsangehörigkeit tian names in full — Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge­ — Number of passport — Passnum­ boren am mer

Antal medföljande barn: Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth Enfants qui accompagnent 1’intéressé: — Geburtsort Number of accompanying children: Anzahl der mltfolgenden Kinder: Utresestämpel Inresestämpel

Indrej sekort skal af den paskontrol- Saapumiskortti on passintarkastajan lerende forsynes med indrej sestempel og varustettava saapumisleimalla ja sen begyndelsesbogstavet til navnet på den valtion alkukirjaimella, jossa kortti 3 stat, der ifolge bestemmelserna i artikel artiklan määräysten mukaisesti on säi- 3 skal opbevare kortet. (D. for Danmark, lytettävä. (D. Tanska, F. Suomi, N. F. för Finland, N. for Norge og S. for Norja ja S. Ruotsi). Samalla on passi ja Sverige). Samtidig skal såvel passet som lähtökortti varustettava vastaavilla merudrej sekortet forsynes med tilsvarende kinnöillä. antegnelser. Ved udrejsen skal udrejsekortet for­ Lähdettäessä on lähtökortti varustet­ synes med udrej sestempel samt begyn­ tava lähtöleimalla sekä sen valtion alku­ delsesbogstavet til navnet på den stat, kirjaimella, johon kortti 3 artiklan mu­ hvortil kortet efter artikel 3 skal sendes. kaisesti onlähetettävä. Afsendelsen af kortet skal ske hurtigt Kortti on lähetettävä kiireellisesti ja og på den måde, hver stat for sit ved- sillä tavalla kuin kukin maa katsoo tarkommende finder formålstjenlig. koituksenmukaiseksi. Udrejsekortet bor den rejsende opbe­ Oleskellessaan pohjoismaissa matkusvare i sit pas under opholdet i de nordi­ tajan on säilytettävä lähtökortti passissa. ske stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 25

Använd stora bokstäver — texta! Efternamn — Nom de famille — Surname ■ i — Familienname U En grands caraetéres latins! In block letters! In Blockschrift!

Medborgarskap — Nationalité actuelle Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris- — Citizenship — Staatsangehörigkeit tian names in full— Sämtliche Vornamen

Passnummer — Numéro du passeport Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge­ — Number of passport — passnum­ boren am mer

Antal medföljande barn: Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth Enfants qui accompagnent l’intéressé: — Geburtsort Number of accompanying children: Anzahl der mitfolgenden Kinder: Utresestämpel Inresestämpel

Innreisekort skal av passkontrollaren Inresekort skall av passkontrollanten forsynes med innreisestempel og begyn­ förses med inresestämpel och begynnel­ nelsesbokstaven i den stat der kortet sebokstaven i den stat, där kortet enligt etter bestemmelserne i artikkel 3 skal bestämmelserna i artikel 3 skall förvaras. oppbevares (N for Norge, D for Dan­ (S. för Sverige, D. för Danmark, F. för mark, F for Finnland og S for Sverige). Finland och N. för Norge.) Samtidigt Samtidig skal også passet og utreisekor- skall även passet och utresekortet förses tet forsynes med tilsvarende anmerkning. med motsvarande anteckningar.

Ved utreisen skal utreisekortet forsy­ Vid utresan skall utresekortet förses nes med utreisestempel samt begynnel­ med utresestämpel samt begynnelsebok­ sesbokstaven på den stat, som kortet staven på den stat, till vilken kortet en­ etter artikkel 3 skal sendes til. ligt artikel 3 skall sändas. Forsendelsen av kortet skal skje raskt Försändelsen av kortet skall ske og på den måte som liver stat for sin del snabbt och på det sätt varje stat för sin finner hensiktsmessig. del finner ändamålsenligt. Utreisekortet bor den reisende opp- Utresekortet bör den resande förvara i bevare i sitt pass under besok i de nor­ sitt pass under vistelsen i de nordiska diske stater. staterna.

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

Bilag 3. Liite 3.

Retningslinier for underretning og Asianomaisten valtioiden väiisiä eftersogning mellem de forskellige tiedoituksia ja etsintöjä koskevat stater suuntaviivat

I. Underretning I. Tiedoitukset

De kontraherende stater skal give hin- Sopimusvaltioiden on annettava toianden underretning i de nedenfor naevn- silleen tietoja alempana mainituissa tate tilfselde: pauksissa. 1) Når en i artikel 2 a) og b) omhand- 1. Kun 2 artiklan a) ja b) kohdissa let udlsending under ophold i en nordisk mainittu ulkomaalainen oleskellessaan stat ansoger om forlsengelse af visum pohjoismaisessa valtiossa anoo viisumin eller om opholdstilladelse i en anden stat pidennystä tai oleskelulupaa muussakuin end den, kontrollen påhviler (kontrol- valvontavelvollisessa valtiossa, on anostaten), skal den stat, som modtager an- muksen vastaanottaneen valtion tiedoitsogningen, underrette kontrolstaten her- ettava siitä valvontavelvolliselle valtiolle. om. Når der er taget stilling til ansog- Kun anomus on ratkaistu, on päätökningen, skal afgorelsen meddeles kont­ sestä tiedoitettava tälle valtiolle. Jos rolstaten. Medforer imedekommelse af anomuksen myönteisestä ratkaisusta on ansogningen, åt kontrollen efter bestem- seurauksena, että valvonta 3 artiklan melsen i artikel 3 övergår til den stat, der säänösten mukaisesti siirtyy viisumin har udstedt tilladelsen, skal dette sam­ myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla tidig meddeles. vahvistettava. Såfremt en sådan udlsending, uden åt Jos kysymyksessä olevan ulkomaalaitilladelse meddeles ham, tilbageholdes, sen sallitaan oleskelulupaa hänelle myeller det tillädes ham åt forblive i en an­ öntämättä jäädä muuhun kuin valvonden stat end kontrolstaten, skal sidst- tavelvolliseen valtioon tai hånet muutoin nsevnte stat ligeledes underrettes herom. pidetään siellä, on valvontavelvolliselle valtiolle, myöstästä tiedoitettava. 2) Hvis en i litra 1) omhandlet ud- 2. Jos 1 kohdassa mainitulle ulkomaa- Isending under ophold i en nordisk stat laiselle hånen oleskellessaan pohjoismai­ for forste gang efter indrejsen får visum sessa valtiossa ensimmäisen kerran til ophold i en anden nordisk stat, skal myönnetään viisumi oleskelua varten den stat, som meddeler viseringen, un­ toisessa pohjoismaisessa valtiossa, on derrette kontrolstaten. Medforer imode- sen valtion, joka myöntää viisumin, kommelsen af visumansogningen, åt tästä ilmoitettava valvontavelvolliselle kontrollen efter bestemmelserne i artikel valtiolle. Jos viisumin myöntämisestä 3 övergår til den stat, der har meddelt on seurauksena, että valvonta 3 artiklan tilladelsen, skal dette samtidig bekrseftes. määräysten mukaisesti siirtyy viisumin myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla vahvistettava. 3) Hvis der meddeles en udlaending, 3. Mikäli ulkomaalaiselle, joka onkarsom er udvist fra nogen nordisk stat, koitettu jostakin pohjoismaisesta valtiosindrejsetilladelse til en anden nordisk ta, myönnetään maahantulolupa toiseen stat, skal denne underrette den eller de pohjoismaiseen valtioon, on tämän siitä stater, hvorfra udlsendingen er udvist. tiedoitettava sille tai niille pohjoismaille, josta tai joista ulkomaalainen on karkoitettu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 27

Bilag 3. Bilaga 3.

Retningslinjer för underretninger og Riktlinjer för underrättelser och ettersokinger mellom de respektive efterforskningar mellan de olika stater staterna

I. Underretninger I. Underrättelser

De kontraherende stater skal gi hver- De fördragsslutande staterna skola gi­ andre underretning i nedennevnte til- va varandra underrättelser i nedannämnfelle: da fall. 1. Når utlending som nevnt i artikkel l:o) Då sådan utlänning som nämnts 2 a) og b) under opphold i nordisk stat i artikel 2 a) och b) under uppehåll i nor­ soker om forlenget visering eller om opp- disk stat ansöker om förlängd visering holdstillatelse i annen stat enn den kont­ eller om uppehållstillstånd i annan stat rollen påhviler (kontrollstaten), skal den än den kontrollen påvilar (kontrollsta­ stat som mottar soknaden underrette ten), skall den stat som mottager ansö­ kontrollstaten om dette. Når soknaden kan underrätta kontrollstaten om detta. er avgjort skal beslutningen meddeles Då ansökan är avgjord, skall beslutet kontrollstaten. Innvilges soknaden og meddelas kontrollstaten. Medför ett bi­ dette medforer åt kontrollen etter be- fall till ansökan, att kontrollen enligt be­ stemmelsene i ar ii k k cl 3 övergår til den stämmelserna i artikel 3 övergår till den stat, som har gitt tillåtelsen, skal dette beviljande staten, skall detta samtidigt samtidig bekreftes. bekräftas.

Dersom utlending som nevnt, uten å få Därest utlänning, varom här är fråga, tillåtelse, holdes tilbake eller tillätes å få utan att tillstånd meddelas honom kvarbli i annen stat enn kontrollstaten, skal hålles eller tillätes förbliva i annan stat sistnevnte stat likeledes underrettes än kontrollstaten, skall sistnämnda stat herom. likaledes underrättas härom.

2. Når en i punkt 1 omhandlet utlen­ 2:o) Då en i mom. l:o) nämnd utlän­ ding under besök i en nordisk stat inn­ ning under vistelse i en nordisk stat be­ vilges forstegangsvisering for besok i viljas förstagångsvisering för vistelse i annen nordisk stat, skal den stat som annan nordisk stat, skall den stat, som gir visering underrette kontrollstaten. beviljar visering, underrätta kontrollsta­ Medforer viseringen åt kontrollen etter ten. Medför beviljandet av visering att bestemmelsene i artikkel 3 går over på kontrollen enligt bestämmelserna i arti­ den stat som gir tillåtelsen, skal dette kel 3 övergår till den beviljande staten, samtidig bekreftes. skall detta samtidigt bekräftas.

3. Når utlending som er utvist fra 3:o) Då en utlänning, som är utvisad noen nordisk stat gis innreisetillatelse til från någon nordisk stat, meddelas inrese­ annen nordisk stat, skal denne under­ tillstånd till annan nordisk stat, skall rette den eller de stater hvorfra ntlen- denna underrätta den eller de stater, dingen er utvist. varifrån utlänningen är utvisad.

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

4) Såfremt en nordisk stat gennem 4. Mikäli jossakin pohjoismaisessa valflytteanmeldelse eller på anden måde får tiossa saadaan muuttoilmoituksesta tai kendskab til, åt en udlsending er afrejst muulla tavalla tietää, etta joku ulkotil en anden nordisk stat for åt tage varigt maalainen on matkustanut toiseen pohophold der, skal sidstngevnte stat under- joismaiseen valtioon jäädäkseen sinne rettes herorn. pysyväisesti, on viimeksimainitulle val­ tiolle tästä tiedoitettava. 5) Hvis en anden udkending end de 5. Jos muu kuin 1 kohdassa mainittu under litra 1) omtalte ansoger om op- ulkomaalainen hakee oleskelulupaa jos­ holdstilladelse i en nordisk stat og har sakin pohjoismaisessa valtiossa ja hänellä eller umiddelbart forinden har haft op- on tai välittömästi sitä ennen on ollut holdstilladelse i en anden nordisk stat, eleskelulupa toisessa pohjoismaisessa val­ skal sidstnsevnte stat underrettes. tiossa, on siitä tiedoitettava viimeksi­ mainitulle valtiolle. 6) Samtidig med underretningen om, 6. Milloin ulkomaalainen halutaan åt en udlsending onskes optaget i eller merkittäväksi muiden sopimusvaltioiden slettet i de ovrige staters fortegnelser karkoitettujen ulkomaalaisten luetteover udviste udlsendinge, skal så vidt loihin tai poistettavaksi niistä, on sitä muligt grunden hertil i korthed angives. koskevassa pyynnössä, mikäli mahdollista, lyhyesti mainittava myös sen peruste.

II. Eftersagning II. Etsintä

A . Udlsendinge, som skal ajgive A. Ulkomaalainen, joka on velvollinen kontrolkort. jättämään tarkastuskortin. Indkommer udrejsekort ikke til kon- Ellei lähtökortti ajoissa saavu valtrolstaten i rette tid, og föreligger der ej vontavelvolliselle valtiolle eikä myösheller meddelelse om, åt udlsendingen kään ilmoitusta siitä, että ulkomaalainen har ansogt om tilladelse til åt opholde sig on hakenut oleskelulupaa jossakin poh­ i nogen af de nordiske stater, skal kon- joismaisessa valtiossa, on valvontaveltrolstaten foretage foranstaltninger til vollisen valtion ryhdyttävä toimenpiudlsendingens eftersogning. I forste teisiin ulkomaalaisen etsimiseksi. Ulkorsekke skal der rettes foresporgsel om maalaista koskeva tiedustelu on tällöin udlsendingen til den stat, hvor det som tehtävä ensiksi sille pohjoismaiselle val­ folge af de foreliggende oplysninger om tiolle, jossa hän käytettävissä olevien ham er sandsynligt, åt han opholder sig. tietojen mukaan todennäköisesti oleske- Savnes oplysninger om udlsendingen i lee. Jollei sillä valtiolla, jolta asiaa on den stat, til hvilken foresporgslen rettes, tiedusteltu, ole ulkomaalaista koskevia og er det ej heller sandsynligt, åt han op­ tietoja eikä näytä todennäköiseltä, että holder sig i kontrolstaten, skal eftersog- hän oleskelee valvontavelvollisen val­ ningen fortssettes ved foresporgsler til de tion alueella, on etsintää jatkettava tieovrige nordiske stater. Findes udlsen­ dustelemalla asiaa muilta pohjoismaidingen i en af staterne, eller tilveje- silta valtioilta. Mikäli ulkomaalainen bringes der oplysninger, som gor det tavataan jossakin pohjoismaisessa val­ sandsynligt, åt han har forladt de nordis­ tiossa tai jos saadaan tietoja, joiden ke stater, skal samtlige stater, til hvilke nojalla voidaan pitää todennäköisenä, foresporgsler har vseret rettet, ufortovet että hän on poistunut pohjoismaista, on underrettes. kaikkiin niihin pohjoismaihin, joista asiaa on tiedusteltu tästä viipumättä ilmoitettava.

Kungl. Maj.ts proposition, nr 190 år 1957 29

4. Når en nordisk stat gjennom flytte- 4:o) Då en nordisk stat genom flyttmelding eller på annen måte får kjenn- ningsanmälan eller på annat sätt får skap til åt en bestemt utlending er reist kännedom om att viss utlänning avrest til annen nordisk stat for å ta varig opp- till annan nordisk stat för att taga var­ liold der, skal sistnevnte stat underrettes aktigt uppehåll därstädes, skall sist­ lierom. nämnda stat underrättas härom.

5. Når en annen enn i punkt 1 om- 5:o) Då annan än under mom. l:o) handlet utlending soker om oppholds- nämnd utlänning ansöker om uppehålls­ tillatelse i en nordisk stat og han har tillstånd i en nordisk stat, och har eller eller like for har hatt oppholdstillatelse omedelbart dessförinnan haft uppehålls­ i en annen nordisk stat, skal sistnevnte tillstånd i annan nordisk stat, skall sist­ stat underrettes. nämnda stat underrättas.

6. I underretning om åt en utlending 6:o) I underrättelse att en utlänning onskes opptatt i eller stroket av de ovri- önskas upptagen i eller struken ur övriga ge staters fortegnelser over utviste ut- staters förteckningar över utvisade ut­ lendinger skal såvidt mulig grunnen til länningar skall såvitt möjligt grunden till anmodningen kort angis. begäran i korthet angivas.

II. Ettersekinger II. Efterforskning

.4. Utlending som er pliktig til å avgi A. Utlänning som är skyldig att lämna kontrollkort. kontrollkort. Dersom ikke utreisekort mottas av Inkommer icke utresekort till kon­ kontrollstaten i rett tid og det heller ikke trollstaten i rätt tid och föreligger ej heller föreligger melding om åt utlendingen har meddelande om att utlänningen ansökt sokt om tillåtelse til å oppholde seg i om tillstånd att uppehålla sig i någon av noen av de nordiske stater, skal kontroll­ de nordiska staterna, skall kontrollstaten staten treffe tiltak for å ettersoke utlen­ vidtaga åtgärder för utlänningens efterdingen. I forste rekke skal det rettes fore- forskande. I första hand skall därvid för­ sporsel om utlendingen til den stat hvor frågan om utlänningen göras i den stat, det på grunn av de upplysninger som där det på grund av beträffande honom föreligger om ham er sannsynlig åt han föreliggande uppgifter är sannolikt att oppholder seg. Har man ikke opplys- han vistas. Saknas uppgifter om utlän­ ninger om utlendingen i den stat som er ningen i den tillfrågade staten, och före­ spurt, og föreligger heller ikke sannsyn­ ligger ej heller sannolika skäl att han lige grunner til åt han oppholder seg i uppehåller sig i kontrollstaten, skall kontrollstaten, skal ettersokningen fort- efterforskningen fullföljas genom förfråg­ sette gjennom foresporsler i de ovrige ningar hos övriga nordiska stater. An­ nordiske stater. Dersom utlendingen träffas utlänningen i någon stat eller finnes i noen stat, eller det tilveiebringes åvägabringas upplysningar, som göra opplysninger som gjor det sannsynlig åt det sannolikt att han lämnat de nordiska han har forlatt de nordiske stater, skal staterna, skola samtliga tillfrågade stater samtlige tilspurte stater uten opphold ofördröj ligen underrättas. underrettes.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Eftersögning skal ske: Etsintään on ryhdyttävä 1) ved direkte foresporgsel til en enkelt 1) tiedusteltaessa suoraan vain yhdestä stat inden en uge efter tilladelsens valtiosta; viikon kuluessa määräajan udlob, päätyttyä, 2) iovrigt, 2) muissa tapauksissa a) såfrenat det drejer sig om en i for- a) kysymyksen ollessa kaikkiin pohhold til samtlige nordiske stater joismaihin nähden viisumivelviseringspligtig udlsending eller en i vollisesta ulkomaalaisesta tai 9 artikel 9 omhandlet viseringsfri ud­ artiklassa tarkoitetusta viisumilsending, som har sserlig indrejse- vapaasta ulkomaalaisesta, jolla on tilladelse til en eller flere nordiske erityinen maahantulolupa yhteen stater, inden 14 dage efter den tai useampaanpohjoismaiseenvallsengst gseldende tilladelses udlob, tioon; neljäntoista päivän kulues­ sa siitä kun kauimmin voimassaolleen oleskeluluvan voimassaoloaika on päättynyt, b) såfremt det drejer sig om en udlsen­ b) kysymyksen ollessa ainoastaan ding, der alene er visumpligtig i for- johonkin pohjoismaiseen valtioon liold til en enkelt eller enkelte af de nähden viisumivelvollisesta ulko­ nordiske stater, inden 4 måneder fra maalaisesta; neljän kuukauden dagen for indrejsen i en nordisk stat. kuluessa siitä kun asianomainen on saapunut pohjoismaiden alueelle.

En foresporgsel bor indeholde oplys- Tiedustelun on sisällettävä seuraavat ninger om udlaendingens navn, fodsels- tiedot: ulkomaalaisen nimi, syntymäaika, dato, fodested, statsborgerskab og stil- syntymäpaikka, kansalaisuus ja ammatling, dato för indrejsen i en nordisk stat, ti, saapumispäivä pohjoismaiden aluelle, viseringer eller tilladelser, såvel som viisumit tai luvat sekä muut merkitykandre oplysninger af betydning. Det på- selliset tiedot. Jokaisen ulkomaalaista hviler en stat, som har modtaget fore­ koskevan tiedustelun vastaanottaneen sporgsel angående en udlsending, ufor- valtion on viipymättä ryhdyttävä toitovet åt foretage foranstaltninger til menpiteisiin tämän etsimiseksi (etsindennes eftersögning (efterlysning). täkuuluttamiseksi).

B. Andre udlxndinge end de under B. Miiu kuin A kohdassa larkoitettn A nxvntc. ulkomaalainen.

På bogsering af en kontraherende stat Muut valtiot ovat sopimusvaltion er de ovrige stater forpligtet til åt fore­ pyynnöstä velvollisia suorittamaan muitage eftersögning også af andre udlsen- denkin kuin yllä A kohdassa terkoitetdinge end de ovenfor under punkt A tujen ulkomaalaisten etsintää. Etsintä nsevnte. Eftersogningen skal ske ufor- on suoritettava viipymättä, sen jälkeen tovet, efter åt anmodning derom er kun pyyntö siitä on tehty. fremsat. Anmodning om eftersögning skal inde­ Etsinnän suorittamista koskevan pyholde så fuldstsendige oplysninger om ynnön on sisällettävä niin täydelliset udlsendingen som muligt. ulkomaalaista koskevat tiedot kuin mahdollista.

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 31

Ettersokning skal skje Efterforskning skall ske 1) ved direkte foresporsel til en stat 1) vid direkt förfrågan endast i viss stat, innen 1 uke etter tiden for tillåtel­ inom en vecka efter tillståndstidens sens utlop, utgång; 2) i nvrige tilfelle 2) i övriga fall a) hvor det er spörsmål om en i for- a) då fråga är om en i förhållande hold til samtlige nordiske stater till samtliga nordiska stater viseviseringspliktig utlending eller en ringsskyldig utlänning eller en i i artikkel 9 omhandlet viserings- artikel 9 åsyftad viseringsfri ut­ fri utlending, som innehar särskilt länning, som innehar särskilt in­ innreisetillatelse for en eller flere resetillstånd för en eller flera nor­ nordiske stater, innen 14 dager diska stater, inom 14 dagar efter etter utlopet av den lengst gjel- det längst gällande tillståndets dende tillåtelse, utgång; b) hvor det er spörsmål om en utlen­ b) då fråga är om en gentemot en­ ding som bare er viseringspliktig dast någon av de nordiska stater­ i forhold til noen av de nordiske na viseringsskyldig utlänning, in­ stater, innen 4 måneder fra inn- om fyra månader från dagen för reisedagen i nordisk stat. inresan i nordisk stat.

Foresporselen bor inneholde alle opp- Förfrågan bör innehålla uppgifter om lysninger om utlendingens navn, fodsels- utlänningens namn, födelsedatum, fö­ dato, fodselssted, statsborgerskap og delseort, medborgarskap och yrke, datum yrke, dato for innreisen i nordisk stat, för inresan i nordisk stat, viseringar eller viseringer eller tillåtelser og andre opp- tillstånd ävensom andra upplysningar av lysninger av betydning. Det påligger betydelse. Det åligger varje stat, som hver stat som har mottatt foresporsel om mottagit förfrågan angående en utlän­ en utlending, uten opphold å treffe tiltak ning, att ofördröj ligen vidtaga åtgärder för å ettersoke denne (efterlysning). för dennes efterforskande (efterlysning).

B. Annen utlending erm B. Annan utlänning än nevnt under A. som avses under A.

Etter anmodning av kontraherende På begäran av fördragsslutande stat stat er de ovrige stater pliktige til å iverk- äro övriga stater skyldiga att verkställa sette ettersokning også av annen utlen­ efterforskning jämväl av annan utlän­ ding enn som nevnt under punkt A. ning än sådan som avses under punkt A Ettersokning skal skje uten opphold etter här ovan. Efterforskning skall ske oför­ åt anmodning er fremsatt. dröj ligen efter det framställning därom gjorts.

Anmodning om ettersokning skal in­ Framställning om efterforskning skall neholde så fullstendige opplysninger som innehålla så fullständiga uppgifter som mulig angående utlendingen. möjligt angående utlänningen.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Förslag

till

Lag

om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den 30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Vid inresa och utresa skall utlän­ Vid inresa och utresa skall utlän­ ning uppvisa sitt pass för polismyn­ ning, om Konungen ej annorlunda dighet. Utlänning skall ock vid in­ förordnat) uppvisa sitt pass för po­ resa och utresa på anfordran lämna lismyndighet. Utlänning skall ock vid polismyndighet de upplysningar som inresa och utresa på anfordran läm­ begäras. na polismyndighet de upplysningar som begäras. Utlänning som ----------- -------------e er polisman.

18 §. 18 §. Utlänning, som ankommer till ri­ Utlänning, som ankommer till ri­ ket, må avvisas, ket, må avvisas, 1) om han icke, då så fordras, in­ 1) om han icke, då så fordras, in­ nehar pass och tillstånd att inresa; nehar pass och tillstånd att inresa i riket samt, därest han ämnar be­ söka Danmark, Finland eller Norge, jämväl tillstånd att inresa dit; 2) om han — ------- upplysningar; eller 3) om han — — — att inresa.

19 §• 19 §. Utlänning, som ankommer till ri­ Utlänning, som ankommer till ri­ ket, må ock avisas, ket, må ock avvisas, 1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin vis­ telse här i riket eller, därest han äm­ nar besöka Danmark, Finland eller Norge, för sin vistelse därstädes även­ som för sin hemresa; 1) om han ämnar här riket söka 2) om han ämnar söka sitt uppe­ sitt uppehälle och det skäligen kan hälle här i riket eller i Danmark, antagas att han icke kommer att hår Finland eller Norge och det skäligen ärligen försörja sig; kan antagas att han icke kommer att ärligen försörja sig;

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 33

2) om han, enligt vad känt är, un­ 3) om han, enligt vad känt är, un­ der de senast förflutna två åren yrkes­ der de senast förflutna två åren yr­ mässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs­ utnyttjat annans otuktiga levnadssätt sigt utnyttjat annans otuktiga lev­ eller yrkesmässigt bedrivit olovlig in­ nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit försel eller utförsel; olovlig införsel eller utförsel; 3) om han under loppet av de se­ å) om han tidigare inom eller utom nast förflutna fem åren utom riket riket blivit dömd till frihetsstraff och blivit dömd till frihetsstraff för för­ det skäligen kan befaras att han mögenhetsbrott eller förfalskning el­ kommer att här i riket eller i Dan­ ler undergått honom omedelbart mark, Finland eller Norge fortsätta ådömt frihetsstraff för sådant brott brottslig verksamhet; eller och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta så- <lan brottslig verksamhet; eller å) om det med hänsyn till hans 5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att han kommer skäligen kan befaras att han kom­ att här i riket bedriva sabotage, spio­ mer att här i riket eller i Danmark, neri eller olovlig underrättelseverk­ Finland eller Norge bedriva sabotage, samhet. spioneri eller olovlig underrättelse­ verksamhet. Utlänning må jämväl, på begäran av den centrala utlånningsmyndigheten i Danmark, Finland eller Norge, avvisas i annat fall, om det kan an­ tagas att han eljest begiver sig till det land, som framställt sådan be­ gäran. Vad i denna paragraf sägs skall Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering, icke gälla den som innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättnings- uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd och ej heller den som varit tillstånd. svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land.

20 §. 20 §.

Avvisning skall -—--------- av polismyndighet. Finner polismyndigheten icke föreligger. Vad i andra stycket sägs skall ock Vad i andra stycket sägs skall ock gälla, då polismyndigheten eljest fin­ gälla, då anledning förekommer till ner det vara tveksamt, om utlänning, avvisning enligt 19 § andra stycket mot vilken avvisningsanledning före­ ävensom då polismyndigheten finner kommer, bör avvisas. det vara tveksamt, om utlänning, mot vilken avvisningsanledning förekom­ mer, bör avvisas.

55 §. 55 §. Utlänning som -—-------------------- finnes lämpligast. Vad i första stycket sägs utgör icke hinder för att utlänning, som ankom­ mit till riket från Danmark, Finland :i Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr ISO

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

eller Norge, i enlighet med överens­

kommelse, som Konungen träffat

med sagda länder, befordras till nå­

got av dem.

Därest utlänning, som är anställd

ombord å fartyg eller luftfartyg eller

som utan tillåtelse medföljt detta,

lämnar fartyget eller luftfartyget un­

der dess uppehåll hår i riket och olov­

ligen inreser i riket, är fartygets eller

luftfartygets innehavare skyldig att

svara för de kostnader som åsamkas

det allmänna för utlänningens uppe­

hälle här i riket under de närmaste

tre månaderna och för hans beford­

ran ur riket.

1 fråga om fartyg som har ut­

ländsk innehavare äro befälhavaren

och den som anlitats för inklarering

av fartyget pliktiga att, om det ej

är uppenbart obilligt, på innehava­

rens vägnar svara för kostnad som i

tredje stycket sågs.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 3Ö

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 september 1957.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden Z etterberg , N ilsson , S träng , A ndersson , H edlund , P ersson , L indell , L indström , L ange , K ling , S koglund , H ansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om överens­ kommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna och om ändring i utlännings­ lagen samt anför. Efter förslag av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärsel m. in. genomfördes i juli 1952 för Sveriges vidkommande den ordningen, att dansk, finsk och norsk medborgare, som ankom till riket direkt från annat nordiskt land, befriades från skyldigheten att inneha pass vid inresa och vistelse i riket under tid, då uppehållstillstånd icke erfordrades för ho­ nom. Beträffande skyldigheten att inneha uppehållstillstånd skulle alltjämt samma regler gälla för danska, finska och norska medborgare som för andra utlänningar. Motsvarande lättnader genomfördes samtidigt för svenska med­ borgare, som önskade besöka Danmark, Finland eller Norge. Danska, finska, norska och svenska medborgare är sålunda sedan juli 1952 icke underkastade någon egentlig passkontroll vid passerandet av grän­ sen mellan respektive länder. De kan dock bli föremål för avvisning, därest anledning därtill föreligger. Den 1 juli 1954 genomfördes ytterligare lätt­ nader för medborgare i Danmark, Finland, Norge och Sverige genom att de under vistelse i annat nordiskt land än hemlandet helt befriades från skyl­ digheten att inneha pass och uppehållstillstånd. Nu nämnda lättnader har från och med den 1 december 1955 införts jämväl i förhållande till Island. Redan i sitt betänkande år 1952 (SOU 1952: 4) framhöll Nordiska parla­ mentariska kommittén, att slutmålet borde vara att slopa all passkontroll vid de internordiska gränserna, och i sitt betänkande år 1954 (Nordisk pass­ frihet, Del III, Upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nor­ diska länderna, SOU 1954: 7) har kommittén framlagt förslag härutinnan. Enligt förslaget skall sålunda passkontrollen vid gränserna mellan de nor­ diska länderna helt avskaffas och samtliga länder väsentligen tillämpa viseringsskyldighet i samma omfattning och söka följa en enhetlig viseringspolitik i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande kortvariga

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

resor. Kommittén har därjämte framlagt ett förslag angående hur utlän­ ningskontrollen borde samordnas. Över kommitténs förslag bär yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och organisationer. Det stora flertalet remissinstanser har därvid tillstyrkt kommitténs förslag. Frågan om passkontrollens slopande vid gränserna mellan de nordiska län­ derna har också tagits upp av Nordiska rådet, som i rekommendation nr 9 den 16 augusti 1954 hemställde till regeringarna i de nordiska länderna, att Nordiska parlamentariska kommitténs förslag snarast måtte genomföras. För att närmare undersöka möjligheterna att genomföra förslaget sam­ mankom därefter den 30 november och 1 december 1954 experter från Dan­ mark, Finland, Norge och Sverige till ett möte i Köpenhamn. Vid mötet för­ des vissa preliminära diskussioner om förslagets genomförande. Sedermera har liknande möten med experter hållits den 28 och 29 april 1955 i Stock­ holm, den 28 och 29 november 1955 i Oslo samt den 5 och 6 september 1956 i Helsingfors. Vid sistnämnda möte har såsom representanter för Sverige deltagit byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. G. Persson, chefen för statens utlänningskommission, byråchefen N. Hagelin samt by­ råchefen i statens utlänningskommission S. Bundsen. Vid experternas möten utarbetades ett utkast till en överenskommelse mellan de berörda länderna. Ett genomförande av förslaget nödvändiggör för Sveriges del ändringar i såväl utlänningslagen som utlänningskungörelsen, varjämte vissa viseringsavtal mellan Sverige och icke-nordiska stater torde få jämkas. Förslag till sådana ändringar (stencilerat) har den 1 ok­ tober 1956 avgivits av de nämnda svenska experterna, som därjämte i eu särskild promemoria närmare belyst innebörden av utkastet till överens­ kommelsen och författningsändringarna. Över experternas förslag har ytt­ randen inhämtats från ett flertal myndigheter och organisationer. Frågan om passkontrollens slopande behandlades därefter vid Nordiska rådets femte session i Helsingfors i februari innevarande år. Därvid läm­ nades inför trafikutskottet en redogörelse för utkastet till överenskommelse. I sitt förslag till rådet underströk utskottet angelägenheten av att det fort­ satta arbetet bedreves på sådant sätt, att bestämmelserna om utvidgad pass­ frihet för icke-nordbor kunde träda i kraft den 1 januari 1958. Utskottet underströk även vikten av reformen med hänsyn till att införandet av ett nordiskt passområde vore en förutsättning för en rad planerade lättnader på tull-, valuta- samt införsel- och utförselkontrollens område. På utskot­ tets hemställan lade rådet meddelandena i ärendet till handlingarna. Efter ytterligare överläggningar mellan de nordiska länderna underteck­ nades den 12 juli 1957 en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränser­ na. överenskommelsen torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bi­ laga B).1 Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

1 Denna bilaga har fogats vid propositionen.

Kungl. Muj.ts proposition nr 190 år 1957 37

Gällande rätt

Enligt utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193) gäller i fråga om ut­ lännings rätt att inresa i och utresa ur riket samt att här uppehålla sig och inneha anställning bl. a. följande. Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall, därest Konungen så förordnat, vara försedd med pass (4 §). Vid inresa och utresa skall utlänning uppvisa sitt pass för polismyndighet; utlänning skall på anfordran lämna polismyndigheten de upplysningar som begärs (5 § första stycket). Utlänning som vistas i riket är skyldig att på kallelse av polismyn­ dighet personligen inställa sig hos myndigheten och lämna upplysningar om sin vistelse här (5 § andra stycket). Konungen äger utfärda bestämmel­ ser om anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning i riket (6 §). Enligt 7 § äger Konungen förordna att utlänning icke utan tillstånd må inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas såsom visering, uppe­ hållstillstånd eller bosättningstillstånd. Visering meddelas för inresa och vistelse i xdket viss tid (8 §). Uppehållstillstånd medför rätt att vistas i ri­ ket den tid som angivits i tillståndet; det innefattar icke rätt till inresa, om ej detta särskilt angivits (9 §). Bosättningstillstånd medför rätt att inresa och att utan tidsbegränsning vistas i riket (10 §). I 15 § stadgas att Konungen äger förordna att utlänning icke utan tillstånd, arbetstillstånd, får här i riket inneha anställning eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verk­ samhet som föranledes av anställning utomlands. I anslutning till bestämmelserna i utlänningslagen har meddelats utför­ liga regler i utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457). Dessa regler innebär för närvarande bl. a. följande. Utlänning som ankommer till riket eller uppehåller sig här skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling som må gälla som pass. Undantag härifrån stadgas beträffande medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge som ankommit till riket direkt från något av dessa län­ der. Beträffande skyldighet att för inresa eller uppehåll i riket inneha vise­ ring har undantag gjorts, förutom för medborgare i de nordiska länderna, för åtskilliga andra utlänningar. Visering fordras icke för inresa om utlän­ ning erhållit uppehållstillstånd, i vilket angivits att det innefattar rätt till inresa. Annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge äger icke uppehålla sig i riket över tre månader utan att inneha uppehålls­ tillstånd; utan tillstånd må dock utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare och utlänning som är gift med svensk medborgare eller med utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare samt ogifta barn under tjugoett år till sådan utlänning vistas i riket intill sex månader efter an­ komsten. Den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen; har utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i riket, skall å den uppehållstillståndsfria tiden avräknas tiden för utlänningens vistelse i riket under sex månader före senaste inresan.

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

I princip fordras, för att utlänningen här i riket skall få inneha anställ­ ning eller utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands, att arbetstillstånd meddelats. Undantagna är bl. a. medborgare i de nordiska länderna. I vissa tall krävs att arbetstillstånd meddelats innan utlänningen får inresa i riket. Beträffande inrese- och utresekontrollen stadgas i utlänningskungörelsen att utlänning icke utan tillstånd av utlänningskommissionen, länsstyrelse eller polismyndighet äger inresa i eller utresa ur riket å annan ort än sådan där passkontroll är anordnad, passkontrollort. Frän denna regel undantages utlänning som fått s. k. nödfallsvisering, i vissa fall utlänning som avmönstras eller påmönstras fartyg, medborgare i Nor­ ge, som tillhör befolkningen å norskt område nära gränsen till Sverige och som innehar ett av vederbörande norska myndighet utfärdat intyg, inne­ hållande vissa angivna uppgifter, samt slutligen utlänning som innehar gränspassersedel. Gränspassersedel kan utfärdas för medborgare i Finland eller Norge, tillhörande befolkningen å finskt eller norskt område nära grän­ sen till Sverige, av landsfiskalen i motsvarande svenska gränsområde och innebär tillstånd att överskrida gränsen å annan ort än passkontrollort. När annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge inreser i eller utreser ur riket, skall han till polismyndigheten i in­ rese- eller utreseorten å särskild blankett lämna vissa uppgifter om sig. Polismyndigheten skall förse utlänningens legitimationshandling med an­ teckning om dagen för inresan eller utresan. Blanketterna insändes till utlänningskommissionen. Såsom ytterligare kontroll över utlänningars vistelse här i landet har fö­ reskrivits att den som upplåter bostad åt utlänning är skyldig att avkräva utlänningen uppgift om namn, födelsetid, nationalitet m. m. Uppgift kravs dock icke om utlänningen är under 16 år och ej heller om upplåtelsen sker utan vederlag och det med säkerhet kan bedömas att vistelsen ej blir längre än tre dagar. Vidare skall den som anställer utlänning i sin tjänst omedel­ bart avfordra honom uppgift om namn, födelsetid, nationalitet m. m. An­ mälningar om bostad och arbete skall av den som upplåtit bostad eller an­ ställt utlänningen lämnas till polismyndigheten. Till denna skall också an­ mälas när utlänningen flyttar eller slutar sin anställning. Bestämmelser angående de omständigheter under vilka en utlänning får avvisas upptages i utlänningslagen. Avvisning skall ske vid utlänning­ ens ankomst till riket eller omedelbart därefter. Enligt 18 § kan utlänning avvisas a) om han icke, då så erfordras, innehar pass och tillstånd att in­ resa, b) om han söker undandraga sig att vid inresan för polismyndighet uppvisa sitt pass och till denna lämna begärda upplysningar, eller c) om han vid inresan mot bättre vetande lämnar polismyndighet oriktig uppgift rörande törhållande, som kan inverka på hans rätt att inresa. Utlänning må vidare, enligt 19 §, avvisas a) om han ämnar här i riket söka sitt uppe­ hälle och det skäligen kan antagas att han icke kommer att här ärligen för­ sörja sig, b) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957 39

yrkesmässigt bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga lev­ nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel, c) om han under loppet av de senast förflutna fem åren utom riket blivit dömd till frihetsstraff för förmögenhetsbrott eller förfalskning eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta sådan brottslig verk­ samhet, eller d) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen kan befaras att han kommer att här i riket bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Avvisning med stöd av 19 § får ej ske beträffande den som innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd, och icke heller beträffande den som varit svensk med­ borgare och icke äger medborgarskap i annat land. Beslut om avvisning meddelas enligt 20 § av polismyndighet; uppkommer fråga om avvisning av någon som påstår sig vara politisk flykting, skall dock ärendet avgöras av utlänningskommissionen efter hörande av utlän­ ningsnämnden. Enligt 55 § bör utlänning som avvisas befordras till land, varifrån tian ankommit till Sverige; utlänning som förpassas, förvisas eller utvisas bör befordras till sitt hemland eller, om detta icke kan utrönas, till land, från vilket han ankommit hit. Föreligger hinder mot verkställigheten eller el­ jest särskilda skäl emot den, kan utlänningen befordras till det land som finnes lämpligast. I fråga om utlänning som kommit till Sverige med fartyg eller luftfar­ tyg stadgas i 56 § att han om han avvisas får återföras till fartyget eller luftfartyget, om detta omedelbart eller inom den närmaste framtiden skall avgå till utlandet. Utlänningen kan också sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samme innehavare. Detsamma skall gälla verkställighet av förpassning eller utvisning, såframt utlänningen underlåtit att vid in­ resan uppvisa sitt pass för polismyndighet och beslut om åtgärden medde­ lats inom sex månader efter inresan. Visst undantag har stadgats för att skydda politiska flyktingar. I anslutning till bestämmelserna i 56 § stadgas i andra stycket av 67 § att innehavaren av fartyget eller luftfartyget är skyl­ dig att utan ersättning av statsverket föra utlänningen ur riket. Utöver vad som framgått av den nu lämnade redogörelsen meddelas i utlänningskungörelsen vissa särskilda bestämmelser angående utlänning som är besättningsman å fartyg eller luftfartyg. För ut­ länning, som ankommit till riket såsom besättningsman på fartyg eller här i riket påmönstrats till utlandet destinerat fartyg, må sålunda under den tid han äger uppehålla sig i riket utan uppehållstillstånd såsom pass gälla sjöfartsbok eller därmed jämförlig handling. En utländsk sjöman, som är mönstrad å ett i svensk hamn inkommet svenskt eller utländskt fartyg, äger tillfälligt i den utsträckning polismyndigheten må finna skäl medge vistas å den ort, där fartyget ligger eller inom del av orten eller, där syn­ nerliga skäl föreligger, under högst fyra dagar å annan ort i riket. Polis­ myndighet, som meddelat sådant tillstånd, skall tillse att utlänningen före

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

tillståndstidens utgång återvänder ombord på fartyget. Utländsk besätt­ ningsman, som erhållit dylikt så kallat landgångstillstånd, anses icke inrest i riket. Vad i utlänningslagen eller utlänningskungörelsen sägs om inresa i riket skall beträffande sådan utlänning äga tillämpning först då han läm­ nar fartyget. Bestämmelserna om utresa ur riket skall, när utlänning här i riket påmönstras till utlandet destinerat fartyg, äga tillämpning då ut­ länningen beger sig ombord på fartyget. För av- och påmönstring i Sverige av utländsk sjöman kräves icke något tillstånd av ortens polismyndighet. Befälhavare å fartyg, som ankommit från utrikes ort, åligger emellertid att, innan utländsk besättningsman å fartyget här i riket avmönstras, till polismyndigheten i orten göra anmä­ lan om avmönstringen samt att för mönstringsförrättaren styrka, att sådan anmälan gjorts. Polismyndighet, som mottagit dylik anmälan, skall pröva huruvida utlänningen skall tillåtas inresa i riket. Tillätes utländsk besätt­ ningsman, som tillhör en viseringspliktig nation, att inresa i riket, må po­ lismyndigheten bevilja honom visering (s. k. sjömansvisering) för vistelse i riket under högst fjorton dagar. I detta fall är sjöfartsbok tillräcklig legitimationshandling.

Nordiska parlamentariska kommittén

Kommittén har sett som sitt slutgiltiga mål på passfrihetens område att få genomförd en ordning, enligt vilken all passkontroll vid gränserna mel­ lan de nordiska länderna avskaffas och passkontroll utövas endast vid in­ resa till och utresa från det nordiska området. Kommittén har kommit till det resultatet, att detta kan ske utan att den för länderna nödvändiga utlän­ ningskontrollen eftersättes, om länderna i viss utsträckning samordnar den­ na kontroll. Enligt kommitténs uppfattning kan en sådan samordning ge­ nomföras utan några mer omfattande ändringar av utlänningskontrollens organisation i varje enskilt land. Kommittén har föreslagit, att passkontrollen vid gränserna mellan de nordiska länderna skall avskaffas, att samtliga länder väsentligen skall tilllämpa viseringsskyldighet i samma omfattning och söka följa en enhetlig viseringspolitik i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande kortvarigare resor och att en samordning skall ske av utlänningskontrollen. Samordning borde enligt kommittén ske på följande punkter: 1. bestämmelser införes om att viseringsfria icke-nordbor ej äger uppe­ hålla sig i det nordiska området utöver en bestämd tidsperiod (3 månader) utan att ansöka om uppehållstillstånd i något av länderna; 2. inreseföreskrifterna ändras sålunda, att en icke-nordbo, som blivit ut­ visad från ett nordiskt land, icke äger inresa till annat nordiskt land utan särskilt tillstånd; 3. ländernas spärrförteckningar samarbetas till en gemensam lista;

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957 41

4. awisningsbestämmelserna koordineras i syfte att skapa största möj­ liga överensstämmelse; 5. kontrollkort skall tills vidare avlämnas av icke-nordbor vid inresa till och utresa från det nordiska området; närmare avtal träffas om kortregist­ reringen etc.; 6. utlänningskontrollmyndigheterna ålägges att lämna varandra upplys­ ningar om anmälda utlänningars flyttning från det ena landet till det andra. Kommitténs förslag i fråga om utlänningskontrollen byggde sålunda på att in- och utresekort, s. k. kontrollkort, skulle användas av alla icke­ nordbor. I Sverige, Finland och Norge bygger utlänningskontrollen redan för närvarande i huvudsak på dylika kontrollkort.

överenskommelsens huvudsakliga innehåll

Överenskommelsen har till syfte att skapa ett gemensamt passkontroll­ område i Norden. Med nordisk stat förstås Danmark, Finland, Norge och Sverige; undantagna är vissa delar av Danmark och Norge, nämligen Grön­ land, Färöarna, Svalbard och Jan Mayen. Enligt artikel 14 har emellertid Island möjlighet att efter förhandlingar ansluta sig till överenskommelsen. Denna kan också efter förhandlingar utvidgas till att omfatta Färöarna och Grönland. I överenskommelsen användes ordet utlänning för att ange den som icke är medborgare i Danmark, Finland, Norge eller Sverige. Vid den här läm­ nade redogörelsen för överenskommelsens innehåll användes ordet utlän­ ning i samma begränsade mening. I ingressen anges överenskommelsens huvudprincip, nämligen att de fördragsslutande staterna är eniga om att tillåta utlänningar att resa direkt från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångs­ ställe utan att undergå passkontroll. Det må understrykas att in- och utresa skall ske på godkänt gränsövergångsställe. Även om passkontrollen slopas, har det nämligen ansetts lämpligt ur såväl ordnings- som kontrollsynpunkt att kräva, att en utlänning skall passera gränsen på vissa bestämda orter. Endast härigenom blir det möjligt att utöva sådan stickprovskontroll, som förutsättes i överenskommelsens artikel 8, och så länge tull- och valutakon­ troll upprätthålles framstår det som nödvändigt att vidmakthålla kravet på att en utlänning får passera gränsen endast på vissa bestämda orter. Dessa orter benämnes i överenskommelsen gränsövergångsställen. En av principerna i överenskommelsen är att alla tillstånd skall ges en­ dast nationell giltighet. Visering skall sålunda meddelas av varje land för sig. För närvarande föreligger vissa skillnader de olika länderna emellan i fråga om upprätthållandet av viseringstvång. Finland kräver exempelvis visering för medborgare i vissa utomeuropeiska länder, beträffande vilka övriga nordiska länder upphävt viseringstvånget, och Danmark har införl

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

viseringsfrihet i större utsträckning än övriga nordiska länder. I ingressen har uttryckligen angivits att de fördragsslutande staterna skall så långt möjligt upprätthålla en likartad viseringspolitik, både så att krav på vise­ ring upprätthålles i förhållande till samma länder och så att praxis vid meddelande av visering blir så enhetlig som möjligt. I artikel 1 ges vissa definitioner. De grundläggande bestämmelserna om passkontroll upptages i artikel 2. Envar stat åtager sig att företaga passkontroll vid sina nordiska yttergränser. Med yttergräns förstås (enligt artikel 1) landgräns mellan nordisk stat och icke-nordisk stat samt flygplatser och hamnar som har regelmässig eller icke regelmässig trafik med icke-nordisk stat. Passkontrollen skall företagas i enlighet med riktlinjer som finns angivna i bilaga 1 till över­ enskommelsen. I artikel 2 fastslås vidare i vilken utsträckning kontrollkort skall komma till användning. Sådana kort skall användas beträffande varje utlänning, som är viseringspliktig i förhållande till någon av de fördragsslutande sta­ terna, såvida denna stat påfordrar att kontrollkort skall användas. Kon­ trollkort skall härutöver användas endast beträffande utlänning, som av en fördragsslutande stat i samband med beslut om hans avlägsnande från ve­ derbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd. Kon­ trollkortens format och utseende har angivits i bilaga 2 till överenskom­ melsen. Artikel 3 upptager bestämmelser om hur man skall förfara med kontroll­ korten. Principen är att inreselandet skall behålla kontrollkortet och handha kontrollen över att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides. Inkommer icke utresekort inom rätt tid, åligger det kontrollstaten att vidtaga åtgär­ der för efterforskning. Vissa undantag har gjorts från denna princip. Om det redan vid inresan framgår av passet, att en utlänning har fått uppehållstillstånd i annan stat än inresestaten i mer än tre månader, skall kontrollkortet omedelbart sän­ das till denna stat, som då blir kontrollstat. Har flera sådana tillstånd med­ delats, skall kortet sändas till den stat, vars tillstånd utlöper senast. För det fall att en stat tillåter utlänning att uppehålla sig inom staten mer än tre månader efter utgången av den vid inresan tillåtna uppehållsti­ den, går kontrollplikten över på denna stat. Enligt artikel 4 är fördragsslutande stat skyldig att underrätta övriga stater om ändringar i viseringspolitiken samt om andra generella bestäm­ melser angående utlänningars in- och utresa och uppehåll i vederbörande stat. I artikel 5 behandlas frågan när skyldighet att söka uppehållstillstånd inträder, överenskommelsens innebörd är att viseringsfri utlänning skall ha uppehållstillstånd, om han önskar vistas i nordisk stat efter tre måna­ ders vistelse i Norden. Uppehållstillstånd skall sökas i den stat där utlän­ ningen befinner sig vid utgången av tremånaderstiden. Detta stadgande innebär en inskränkning av vad som nu gäller så till vida

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 43

som viseringsfri utlänning för närvarande har rätt att vistas i varje nordiskt land i tre månader. Såsom redan nämnts skall alla tillstånd ges endast nationell giltighet. I artikel 5 utsäges emellertid i anslutning härtill att utlänning, som erhållit uppehållstillstånd i ett nordiskt land, så länge uppehållstillståndet gäller skall äga besöka annat nordiskt land under en tid av tre månader utan att där behöva söka uppehållstillstånd. Vissa undantag har gjorts med hänsyn till norska bestämmelser. I artikel 5 meddelas även vissa regler om beräkning av tremånaderstiden för de fall då utlänningen tidigare vistats i nordisk stat. I artikel 6 har givits bestämmelser angående avvisning av utlänning. Syf­ tet har varit att åstadkomma enhetliga regler i de olika länderna. Därvid har en sammanjämkning av skiljaktigheter i de olika ländernas lagstiftning blivit nödvändig. Under mom. a)—f) i artikeln anges fall då utlänning bör avvisas vid nordisk stats yttergräns. Dessa fall avser utlänning a) som icke innehar pass eller annan legitimationshandling som godtagits att gälla som pass, b) som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inresestaten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka, c) som må antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hem­ resa, d) som må antagas icke komma att ärligen försörja sig, e) som tidigare dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäli­ gen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig under­ rättelseverksamhet i någon av de fördragsslutande staterna, f) som är upp­ förd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade ut­ länningar. Utöver de angivna avvisningsgrunderna, vilka bör iakttagas av var och eu av de fördragsslutande staterna, innehåller överenskommelsen en allmän awisningsklausul, vilken innebär att envar utlänning kan avvisas som av andra grunder anses icke böra ges tillåtelse att inresa i en eller flera av de fördragsslutande staterna. Denna bestämmelse öppnar möjlighet för stater­ na att i sin lagstiftning införa andra avvisningsgrunder än de redan angivna. Från bestämmelserna stadgas visst undantag beträffande utlänning som ämnar resa till stat, till vilken han har inresetillstånd in. m. I artikel 7 behandlas in- och utresa av besättningsmän på fartyg och luft­ fartyg. Innebörden av bestämmelserna är att utlänning, vilken ankommit från icke-nordisk hamn som besättningsman, skall inresebehandlas endast om han avmönstras i nordisk stat. Utresebehandling skall ske när utlänning i nordisk stat påmönstras fartyg som icke uteslutande går i fart mellan nor­ diska stater. I artikel 8 meddelas vissa bestämmelser angående stickprovskontroll vid de internordiska gränserna. Enligt artikel 9 skall utlänning som är utvisad från nordisk stat icke till­ låtas inresa i annan nordisk stat utan särskilt tillstånd. I artikeln stadgas

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

vidare att, om utlänning som utvisats från nordisk stat liar uppehållstill­ stånd i annan nordisk stat, denna stat är pliktig att på anmodan emottaga utlänningen. De fördragsslutande staterna förpliktar sig, enligt artikel 10, vidare att i vissa fall återtaga utlänningar som i enlighet med artikel 6 borde ha avvi­ sats men inrest och utan tillstånd begivit sig från inresestaten till annan nordisk stat. Även i vissa andra fall skall nordisk stat vara skyldig att åter­ taga utlänning. Enligt artikel 11 förbinder sig de fördragsslutande staterna att ge var­ andra underrättelser och företaga efterforskning i överensstämmelse med vad som anges i en särskild bilaga. I bilagan har angivits de grundläggande reglerna. Det är avsett att detalj bestämmelser utfärdas av det samarbetsorgan som förutsättes komma till stånd enligt artikel 13. Detta organ, Nordiska utlänningsutskottet, skall bestå av en representant för var och en av de för­ dragsslutande staterna och skall ha till uppgift att samordna kontrollen samt i övrigt upptaga tolkningsspörsmål och andra frågor som är av bety­ delse för det gemensamma passkontrollområdet. överenskommelsen, som träffats under förbehåll av ratifikation, skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1958. överenskommelsen kan uppsägas med en frist av sex månader. I vissa fall kan överenskommelsen sättas ur kraft med omedelbar verkan, nämligen i händelse av krig eller krigsfara eller såframt andra särskilda internationella eller nationella förhållanden gör detta nödvändigt.

Experternas förslag till lagändringar

Experterna har sett som sin uppgift att — utan att taga ställning till frå­ gan om passkontrollen bör slopas eller ej — i samråd utarbeta ett förslag hur man på bästa sätt bör lösa de frågor som uppkommer vid ett genom­ förande av Nordiska parlamentariska kommitténs förslag. Därvid har med hänsyn till de skilda bestämmelserna i fråga om utlänningskontrollen som för närvarande gäller i respektive länder olika ståndpunkter måst sainmanjämkas. De förslag till ändringar i utlänningslagen och utlänningskungörelsen som utarbetats ansluter till det av experterna upprättade utkastet till överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Utkastet överensstämmer i huvudsak med den senare träffade överenskommelsen. Utgångspunkten för experternas arbete har varit kommitténs förslag an­ gående samordning av utlänningskontrollen. I Nordiska rådets rekommendation nr 9 den 16 augusti 1954 har emel­ lertid föreslagits, att man i stället för att bygga kontrollen på kontrollkort borde genom samarbete mellan vederbörande myndigheter på annat sätt försöka upprätta den efter omständigheterna nödvändiga och önskvärda kontrollen beträffande icke-nordbor. Vid experternas förhandlingar har vi­ dare från danskt håll bestämt hävdats, att —- bl. a. med hänsyn till den un­

Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 45

der senare år synnerligen omfattande resandetrafiken mellan Danmark och Tyskland — det av praktiska skäl icke kunde komma i fråga att fordra kontrollkort av alla icke-nordbor vid passerandet av Nordens yttergränser, och att kontrollkort därför borde krävas endast beträffande viseringsskyldiga utlänningar. I anledning av Nordiska rådets rekommendation och på grund av den från danskt håll intagna ståndpunkten har experterna grundat sitt förslag på ett system, enligt vilket kontrollkort i princip skall lämnas endast av viseringsskyldiga icke-nordbor. I denna del ansluter experternas förslag till överenskommelsens artikel 2. Slopandet av passkontrollen vid de internordiska gränserna har föranlett en ändring av 5 § utlänningslagen. Experterna föreslår att paragra­ fen får det innehåll, att utlänning vid inresa och utresa skall uppvisa sitt pass för polismyndighet om ej Konungen annorlunda förordnar. Beträffande den närmare regleringen av gränspasseringen föreslår exper­ terna, att i utlänningskungörelsen intages de undantag från huvudregeln om att inresa i eller utresa ur riket skall ske å passkontrollort som föranledes av överenskommelsen. I 18—20 §§ utlänningslagen föreslår experterna de ändringar som föran­ ledes av överenskommelsens artikel 6 angående avvisning. Experterna utta­ lar att det blir ofrånkomligt med i stort sett enhetliga regler i de olika län­ derna. Det framhålles också att överenskommelsens genomförande torde komma att medföra en försvagning av utlänningskontrollen inom de nor­ diska länderna, vilket motiverar en viss skärpning av awisningsbestämmelserna. I 18 § har, förutom en mindre jämkning av 1 och 2 mom., tillagts ett andra stycke av innebörd, att annan utlänning än medborgare i Danmark, Finland eller Norge, som utvisats från något av dessa länder och icke äger återvända till det land, från vilket han utvisats, må avvisas såvida han icke erhållit särskilt tillstånd att inresa i riket (jfr artikel 6 mom. a), b) och f) samt artikel 9). I 19 § har som 1 mom. införts stadgande motsvarande mom. c) i artikel 6; nuvarande 1 mom. blir i förslaget 2 mom. och har jämkats så att avvis­ ning kan ske även beträffande den som ämnar söka sitt uppehälle i Danmark, Finland eller Norge; nuvarande 2 mom. blir med oförändrat innehåll 3 mom.; nuvarande 3 inom., i förslaget 4 mom., jämkas till att avse utlänning som tidigare utom riket blivit dömd till frihetsstraff och vilken kan antagas komma här i riket eller i Danmark, Finland eller Norge att fortsätta sin brottsliga verksamhet; och i nuvarande 4 mom., förslagets 5 mom., införes som avvisningsgrund även att utlänningen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Danmark, Finland eller Norge. I överensstämmelse med andra stycket av artikel 6 har experterna i ett andra stycke i 19 § föreslagit att utlänning jämväl på andra grunder än dem som anges i första stycket av paragrafen må avvisas, därest synnerliga skäl föreligger därtill. I dansk och norsk rätt finns för närvarande allmänna av-

46 Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

visningsklausuler som lämnar utrymme för en mycket fri prövning. I prak­ tiken lär emellertid bestämmelserna tillämpas mycket sällan. Under de för­ handlingar som föregått upprättandet av experternas utkast har represen­ tanterna från Danmark och Norge förklarat att de ansåge önskvärt, att en dylik allmän klausul funnes i samtliga länders lagstiftning, och från finsk sida har man anslutit sig till denna ståndpunkt. Experterna uttalar att därest en liknande awisningsgrund skall införas i svensk lagstiftning, den synes böra förses med så starka garantier att den icke under några förhål­ landen kan missbrukas. Bestämmelsen torde därför böra begränsas till fall, då synnerliga skäl föreligger. Vidare synes det icke kunna komma i fråga att låta polismyndighet besluta om avvisning med stöd av en sådan bestäm­ melse. Enligt vår nuvarande lagstiftning uppkommer ibland ytterst vansk­ liga bedömningar i awisningsärenden då det gäller s. k. politiska flyktingar. För sådana fall stadgas i 20 § andra stycket utlänningslagen, att det är utlänningskommissionen — efter hörande av utlänningsnämnden — som skall besluta i ärendet i stället för polismyndigheten. Ett liknande förfarande skulle kunna tänkas, därest man anser sig böra införa en allmän awisningsklausul. För att vinna ytterligare garantier ur rättssäkerhetssynpunkt synes dock böra stadgas, att utlänningsnämnden alltid skall höras i sådana ärenden. I överensstämmelse härmed föreslås en ändring av 20 §. I nuvarande andra stycket av 19 § utlänningslagen, i förslaget tredje styc­ ket, har i experternas förslag undantagsbestämmelsen för utlänning som varit svensk medborgare fått utgå. Nuvarande bestämmelser i 55 § utlänningslagen kompletteras, i anledning av stadgande i artikel 10, med en bestämmelse om att utlänning, som avvi­ sas, förpassas, förvisas eller utvisas, må befordras till Danmark, Finland eller Norge, därest Konungen träffat överenskommelse därom. I samband med övervägandena om anordnande av kontrollen över dem som inreser till riket med fartyg eller luftfartyg har experterna upptagit spörsmålet om en befälhavare skall kunna drabbas av ekonomiska påföljder, därest han gör sig skyldig till försummelser, ävensom om detta ekonomiska ansvar bör utsträckas till att gälla också fartygets innehavare och beträf­ fande utländska fartyg eventuellt den av innehavaren här i riket anlitade skeppsklareraren. Av experternas redogörelse för dansk och norsk rätt framgår att enligt danska utlänningslagen besättningsman icke får avmönst­ ras utan tillstånd av polismyndigheten och befälhavaren är ansvarig för att avmönstring icke sker utan sådant tillstånd. Befälhavaren är vidare plik­ tig att efterkomma de föreskrifter, som justitieministern meddelar för pass­ kontrollens genomförande. Vidare stadgas, att befälhavaren, rederiet eller dess representant i landet är skyldig att ersätta de utgifter, som till följd av överträdelse av nyssnämnda bestämmelser påföres det allmänna genom ut­ länningens olovliga uppehåll i landet och vid hans hemsändande. Detsamma gäller luftfartygs befälhavare, luftfartsföretaget eller dess representant i landet. Även i Norge kräves för närvarande tillstånd av ortens polismyn­ dighet för av- eller påmönstring. Därest en utländsk besättningsman lämnar

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 47

sin anställning ombord å fartyget, är fartygets innehavare skyldig att er­ sätta de kostnader, som inom tre månader påföres det allmänna genom att vederbörande uppehållit sig i riket och må avlägsnas därifrån. Denna inne­ havarens förpliktelse gäller även om vederbörande sjöman avmönstras med polismyndighetens tillstånd. I den nya norska utlänningslagen av år 1956 bär beträffande utländskt fartyg stadgats, att även befälhavaren och mäkla­ ren skall kunna göras ansvariga å innehavarens vägnar. Vidare har inneha­ varen ålagts samma ekonomiska ansvar som för en besättningsman, därest en utländsk fripassagerare går i land från ett fartyg utan tillstånd av po­ lismyndigheten. Vad som sägs om fartyg skall gälla även luftfartyg. Experterna erinrar om ett uttalande under förarbetena till 1954 års utlän­ ningslag, vari framhölls, att enligt då gällande lagstiftning Sverige vore ett av de länder i vilka redarnas förpliktelser för personer, som landsattes från deras fartyg eller luftfartyg, vore mest begränsade. Detta medförde att re­ derierna i stor utsträckning läte personer, som icke mottoges annorstädes, landstiga här och att statsverket sedan åsamkades stora kostnader för deras hemsändande. Det förekomme bl. a., att fripassagerare landsattes här från fartyg, som vore på väg från en utländsk hamn till en annan och endast tillfälligtvis anlöpte Sverige. Fall hade till och med inträffat då svensk hamn angjorts endast för att låta fripassagerare landstiga. Slopas passkontrollen ter sig enligt experterna de nuvarande bestämmel­ serna i 56 och 67 §§ som alltför snäva. Om de nordiska länderna skall bilda ett passkontrollområde framstår det som önskvärt med enhetliga regler på förevarande område. Bestämmelserna tvingar befälhavaren att iakttaga gäl­ lande föreskrifter beträffande ilandsättning av fripassagerare och avmönst­ ring av besättningsmän. Erfarenheterna från Danmark och Norge torde be­ styrka detta förhållande. Det erinras jämväl om att man även i andra län­ der ålagt befälhavare, redare och agenter omfattande ekonomiska förplik­ telser. Vid de mellan experterna slutförda förhandlingarna har framhållits önskvärdheten av att man även i Sverige måtte införa liknande regler om ekonomiskt ansvar för befälhavare, fartygsinnehavare och mäklare. I enlighet härmed föreslås ett tillägg till 67 §. Enligt förslaget skall, därest utländsk besättningsman lämnar sin anställning ombord å fartyg eller luft­ fartyg under dess uppehåll här i riket och olovligen inreser i riket, fartygets eller luftfartygets innehavare vara skyldig att svara för de kostnader som under de närmast följande tre månaderna efter inresan åsamkas det all­ männa för utlänningens uppehälle här i riket ävensom kostnaderna för hans befordran ur iiket. Detsamma skall gälla beträffande passagerare, som utan befälhavarens tillåtelse medföljt fartyget eller luftfartyget och olovligen in­ reser i riket. I fråga om utländskt fartyg skall vidare enligt förslaget farty­ gets befälhavare ävensom av innehavaren här i riket anlitad skeppsklarerare svara lika med innehavaren för kostnad som här avses. Jämte dessa ändringar i utlänningslagen har experterna upprättat förslag till ändring i utlänningskungörelsen. Av vad som föreslås beträffan­ de utlänningskontrollen må här, utöver vad som framgått av den lämnade redo­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

görelsen, nämnas att skyldigheten att vid inresa för polismyndigheten upp­ visa pass inskränkes till att avse utlänning som inreser från annat land än Danmark, Finland eller Norge, att kontrollkort skall lämnas endast av ut­ länning som icke äger inresa i Danmark, Finland, Norge eller Sverige utan att inneha visering och av utlänning som i samband med förpassning, för­ visning eller utvisning ur något av nyssnämnda länder förbjudits att åter­ vända till det land, varifrån han förpassats, förvisats eller utvisats. Vidare ålägges befälhavare å fartyg, vilket icke uteslutande går i fart mellan Sverige och Danmark, Finland eller Norge och som ankommit till riket från utrikes ort, hl. a. att till tullmyndigheten lämna skriftlig uppgift angående antalet passagerare, besättningsmän och fripassagerare, att tillse att icke någon passagerare lämnar fartyget förrän passkontroll ägt rum och att omedel­ bart till polismyndigheten anmäla när utländsk besättningsman rymt eller underlåtit inställa sig vid fartygets avgång. Befälhavaren skall också, in­ nan utländsk besättningsman påmönstras, göra anmälan om påmönstringen till polismyndigheten. Vidare skall befälhavaren före fartygets avgång lämna tullmyndigheten uppgift angående antalet passagerare och förändringar i besättningens sammansättning samt rapportera om samtliga utländska be­ sättningsmän är ombord. Experterna har vidare föreslagit, att tullmyndigheterna skall medverka vid kontrollen av fartyg, som icke uteslutande går i fart mellan Sverige och Dan­ mark, Finland eller Norge, bl. a. genom att underrätta polismyndigheten om fartygets ankomst och avgång från riket och att tillse att passagerare icke lämnar ankommande fartyg förrän passkontroll ägt rum eller, sedan sådan kontroll företagits, går ombord å eller lämnar fartyg som skall avgå. Viseringsskyldigheten föreslås omfatta icke-nordbo som eljest ej skulle be­ höva visering, därest han tidigare utvisats från Danmark, Finland eller Norge och icke utan särskilt tillstånd äger återvända till det land, från vilket han utvisats. Bestämmelserna om krav på uppehållstillstånd föreslås avfattade i enlighet med artikel 5 i överenskommelsen. Därvid föreslås att den nuvarande särskil­ da regeln om rätt för utlänning som vid födelsen blivit svensk medborgare och vissa andra utlänningar att vistas här under sex månader utan uppehålls­ tillstånd upphäves. Därest kontrollkorten slopas för alla viseringsfria icke-nordbor måste kon­ trollen beträffande dessa, d. v. s. det stora flertalet utlänningar, läggas om, framhåller experterna. Man blir nödsakad att bygga kontrollen huvudsakligen på bostads- och arbetsanmälningar. Skall utlänningskontrollen grundas på bostadsanmälan måste denna göras mera effektiv än för närvarande. Enligt nu gällande bestämmelser skall anmälan göras såväl beträffande nordbor som icke-nordbor. Då antalet nordbor som besöker Sverige är mycket stort, blir materialet omfattande och svårarbetat. Även i övriga nordiska länder fordras i princip bostadsanmälan beträffande nordbor. Vid de förhandlingar som förts mellan experterna har ifrågasatts, om man icke skulle i samtliga nordiska länder kunna slopa bostadsanmälningsskyldigheten beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 49

nordbor. Några mera betydande olägenheter härav torde icke vara att förvän­ ta. Visserligen skulle svårigheterna att efterforska utvisade nordbor eller nordbor, som är efterspanade för brott, bli större, men man finge i stället lita till undersökningar av de lokala polismyndigheterna. Man torde också ha visst fog för antagandet, att redan för närvarande en utvisad eller efterlyst nordbo — som tämligen obehindrat kan förflytta sig mellan de nordiska län­ derna — söker att undandraga sig anmälningsskyldigheten eller lämna vilse­ ledande uppgifter. Expertdelegationerna föreslår därför att skyldigheten att lämna särskild bostadsanmälan beträffande nordbo måtte slopas. Experterna uttalar att, om bostadsanmälningsskyldigheten bortfaller be­ träffande nordbor, möjligheten att effektivisera anmälningsskyldigheten i fråga om övriga utlänningar och att övervaka att skyldigheten fullgöres blir betydligt större. För att kunna bygga utlänningskontrollen på bostadsanmälningarna måste emellertid ytterligare åtgärder vidtagas. Experterna föreslår slopande av den nuvarande undantagsbestämmelsen att vederlagsfri upplå­ telse av bostad intill tre dagar icke behöver anmälas. Vidare föreslås att bo­ stadsanmälan skall omfatta fler uppgifter än för närvarande, bl. a. angåen­ de dagen för inresan i riket och om uppehållstillstånd som meddelats i nor­ diskt land. Även andra åtgärder för att effektivisera bostadsanmälan har be­ handlats i experternas promemoria. För att bostadsanmälan skall kunna läggas till grund för den inre utlän­ ningskontrollen blir det nödvändigt att liksom hittills samla korten centralt, framhåller experterna. Med stöd av korten skall kontrolleras, att utlänningen icke uppehåller sig i riket utan att inneha tillstånd, då så erfordras. Genom att korten förvaras centralt ges större möjlighet att utröna var utlänningen uppehåller sig. Från svenskt håll har därför kraftigt understrukits vikten av att även övriga nordiska länder upprättar centrala bostadsregister. Sådana saknas nämligen för närvarande i såväl Danmark och Finland som Norge. Enligt vad som framkommit vid de förda förhandlingarna är man i övriga nordiska länder icke benägen att i vidare mån införa centrala bostadsregis­ ter än att Finland och Norge möjligen kommer att inrätta sådana register beträffande viseringsskyldiga utlänningar. Avsaknaden i de övriga nordiska länderna av centrala bostadsregister innebär en allvarlig brist i det tänkta systemet för utlänningskontrollen och kan för Sveriges del komma att med­ föra betydande olägenheter, uttalar experterna. Sammanfattningsvis uttalar experterna bl. a., alt förslagets genomförande kommer att medföra en försämrad utlänningskontroll. Möjligheterna att hindra asociala, kriminella eller eljest icke önskvärda utlänningar att inresa till Sverige försämras. Experterna framhåller vidare att alla åtgärder, som innebär en uppluckring av inresekontrollen, kan komma att medföra sto­ ra påfrestningar för de socialvårdande myndigheterna med åtföljande kost­ nader. Det föreslagna efterforskningsförfarandet blir enligt experterna san­ nolikt både komplicerat och kostsamt. 4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 190

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Remissyttranden över experternas förslag har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten över Skåne och Blekinge, chefen för försvarsstaben, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, statspolisintendenten, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfarlsstyrelsen och generaltull­ styrelsen ävensom av Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening och svenska sjöfolksförbundet. Överståthållarämbetet har jämväl överlämnat yttranden av polismästaren och kriminalpolisintendenten i Stockholm samt en promemoria av polisinten­ denterna Å. Hasselrot och Nils Andermark. Länsstyrelserna utom länsstyrel­ sen i Malmöhus län har envar bifogat yttranden från landsfogden eller t. f. landsfogden i länet. Härutöver har överlämnats, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, passkontrollföre­ ståndaren och biträdande passkontrollföreståndaren i Hälsingborg, polische­ ferna i Landskrona, Trelleborg och Ystad, landsfiskalen i Höganäs distrikt samt föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden av poliskammaren i Göteborg samt landsfiskalerna i Strömstads och Tanums distrikt, av länsstyrelsen i Värmlands län yttran­ den av landsfiskalerna i Charlottenbergs och Järnskogs distrikt, samt av läns­ styrelsen i Norrbottens län yttranden av landsfiskalen i Haparanda distrikt och Tornedalskominunernas förbund. Generaltullstyrelsen har överlämnat yttranden av tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tullkam­ rarna i Hälsingborg, Trelleborg, Charlottenberg och Haparanda samt gräns­ tullkammaren i Karlstad. I det övervägande antalet yttranden avstyrkes förslaget om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Tillstyrkande uttalar sig läns­ styrelserna i Göteborgs och Bohus län och i Västerbottens län samt poliskam­ maren i Göteborg, landsfogden i Göteborgs och Bohus län, landsfiskalerna i Strömstads och Tanums distrikt, arbetsmarknadsstyrelsen, tullkammaren i Hälsingborg, gränstullkammaren i Karlstad, Tornedalskominunernas förbund och svenska sjöfolksförbundet. Vidare har följande myndigheter förklarat att de i huvudsak icke har något att erinra mot förslaget ur de synpunkter ve­ derbörande myndighet har att beakta, nämligen utlänningsnämnden, luft­ fartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, generaltullstyrelsen, tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trelleborg. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län håller icke för osannolikt att vissa organisatoriska svårigheter beträffande utlänningskontrollen kan uppstå. Länsstyrelsen anser dock att erfarenheten från tidigare förenklingar i det nordiska passväsendet visar, att då uttalade farhågor varit överdrivna och att svårigheterna snabbt kunnat övervinnas. Länsstyrelsen i Västerbottens län finner att skapandet av ett gemensamt passkontrollområde mot de nordiska yttergränserna är ägnat att befrämja samarbetet och stärka samhörigheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957 51

mellan de nordiska staterna; befarade olägenheter bör därför icke utgöra hin­ der för passkontrollens slopande. Länsstyrelsen anser emellertid att det rå­ dande oroliga utrikespolitiska läget bör föranleda försiktighet vid val av tid­ punkt för upphävande av passkontrollen. I några yttranden, av landsfiskalen i Tanums distrikt och av tullkammaren i Hälsingborg, framhålles att en ef­ fektiv passkontroll för närvarande icke kan upprätthållas och någon avsevärd försämring därför icke skulle inträda genom att passkontrollen helt upphäv­ des vid de internordiska gränserna. Av de myndigheter som i sina yttranden över Nordiska parlamentariska kommitténs betänkande i princip tillstyrkte upphävande av passkontrollen är det nu åtskilliga som anför betänkligheter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Stockholms län att länsstyrelsen alltjämt hyser stark sympati för tanken att helt upphäva all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska länderna; länsstyrelsen är emellertid benägen att i allt väsentligt instämma i vad ex­ perterna anfört om de olägenheter som är förbundna med de föreliggande förslagen. Enligt länsstyrelsen bör ytterligare överväganden komma till stånd på det nordiska planet för att undanröja de hinder som kan möta vid realiserande av tanken på passkontrollens slopande vid gränserna mellan de nordiska länderna. Även länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län anser att ytterligare förhandlingar bör föras för att en godtagbar kon­ trollanordning skall åstadkommas. Länsstyrelserna i Malmöhus och Älvs­ borgs län, vilka tidigare i princip tillstyrkt förslaget, framhåller att den kon­ troll över utlänningar som anordnas enligt förslaget icke är tillfredsställan­ de. Den föreslagna ordningen måste befaras komma att medföra omfattan­ de olägenheter för Sveriges del. Dessa länsstyrelser avstyrker förslaget, bland annat under hänvisning till det försämrade internationella läget. Samma inställning kommer till uttryck i det yttrande som avgivits av läns­ styrelsen i Kopparbergs län. I de avstyrkande yttrandena åberopas främst att den kontroll som föresla­ gits i fortsättningen skola ske av utlänningar är otillräcklig för att tillgodose Sveriges intressen. Man pekar på att kontrollkort skall användas endast i mycket begränsad utsträckning och att centrala bostadsregister icke kommer att upprättas i de andra nordiska länderna. Man framhåller vidare att ge­ nomförandet av gemensam passkontroll ovillkorligen kräver i det närmaste fullständig enhetlighet i de nordiska ländernas utrikespolitik, vilket för när­ varande icke är fallet. Vinsten med upphävande av passkontrollen blir icke heller särdeles stor för de resande, så länge tull- och valutakontroll sker vid passerande av gränsen och utlänningen kommer att underkastas en kontroll inom landet som kan vara lika besvärande som den nuvarande passkontrol­ len. Chefen för försvarsstaben anför: Den kontroll, som expertkommittén föreslår i det framlagda förslaget, är i hög grad bristfällig. Det kan först konstateras att en stor del av kontrollen kommer att avhändas svenska myndigheter. För alla viseringsfria icke-nordhor, som först inresa till ett annat nordiskt land, kommer kontrollen att

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

åvila de andra nordiska staterna. Vårt land kommer endast att vara orien­ terat i de fall en icke-nordbo ansökt om och erhållit visum. Resultatet av föreslaget kontrollsystem kommer att vara, att viseringsfria icke-nordbor passerar Nordens yttergränser utan annan kontroll än stämp­ ling av passen. Därefter måste orientering om att dessa utlänningar vistas i vårt land inhämtas genom bostads- och arbetsanmälningar. I motsats till vad nu är fallet, kommer då icke någon svensk myndighet att ha kännedom om, när dessa utlänningar inresa till eller utresa från landet. Den skärpning av den inre kontrollen, som föreslagits, blir även den ofull­ ständig rörande viseringsfria icke-nordbor. Det finns nämligen — som redan omnämnts — ett ganska stort klientel, som övernattar i medförd tältutrustning, husvagn eller motorfordon. För dessa finns ingen anmälningsskyldig­ het.

I yttrandet framhålles, att polismyndigheterna för att erhålla eu bättre kontroll med all sannolikhet kommer att tvingas till att utföra en utvidgad inre kontroll. Kontrollen kan ske genom att infordra uppgifter från svenska medborgare som är värdar för utlänningen, genom att besöka utlänningen på hotell o. s. v. En sådan kontroll kan komma att medföra irritation. Chefen för försvarsstaben uttalar vidare: Expertkommittén har icke påvisat den inverkan, som de nordiska stater­ nas utrikespolitiska orientering har vid genomförande av en för Norden gemensam passkontroll. Passkontrollen utgör nämligen ett hjälpmedel för ett lands säkerhetsmyndigheter, då det gäller att hindra utlänningar, vilka kunna utgöra ett hot mot rikets säkerhet, att komma in i och vistas i vårt land. Därutöver har passkontrollen till uppgift att kunna förhindra såväl en utlänning som en svensk medborgare som begått brott mot rikets säkerhet att undandra sig straff genom att försvinna ur riket. Det är tänkbart att Danmarks och Norges anslutning till Nato och Fin­ lands vänskaps- och biståndspakt med Sovjet kan i visst fall medföra en nyans i uppfattningen i förhållande till Sverige, då det gäller frågor på pass­ kontrollområdet. Detta kan leda till icke önskvärda komplikationer i sam­ arbetet.

Överståthållarämbetet yttrar: De av överståthållarämbetet i utlåtandet den 10 juni 1954 uttalade be­ tänkligheterna mot ett slopande av passkontrollen mellan de nordiska län­ derna ha, enligt ämbetets förmenande, fått ökad styrka på grund av de efter­ gifter ur kontrollsynpunkt man av praktiska skäl tvingats göra vid avtalsförslagets utformande. Överståthållarämbetet avser därmed närmast det för­ hållandet, att in- och utresekort skulle komma till användning allenast be­ träffande viseringspliktiga utlänningar. Detta skulle för Sveriges del med­ föra, att kontrollen över flertalet utlänningars vistelse här i landet helt skulle vila på en inre kontroll, som i sitt första led skulle vara beroende av eu rik­ tigt fullgjord, på utlänningarna själva och deras bostadsupplåtare vilande anmälningsskyldighet. Den utbyggnad av kontrollmyndigheternas resurser, som därvid kräves för att icke utlänningsövervakningen skall förlora det mesta av sin effektivitet, lärer av skilda orsaker icke kunna påräknas.

överståthållarämbetet anför ytterligare: Såsom överståthållarämbetet i förutnämnda utlåtande framhållit förutsät­ ter genomförandet av en gemensam passkontroll ovillkorligen en i det när­ maste fullständig enhetlighet i de nordiska ländernas utlänningspolitik. Nå­ gon sådan enhetlighet är icke för handen och torde väl icke heller vara att

Kungl. AIaj:ts proposition nr 190 år 1957 53

påräkna inom den närmaste framtiden. Det kan enligt överståthållarämbetets mening, särskilt i en tid, då den politiska spänningen i världen kräver skärpt vaksamhet, icke ur svensk synpunkt vara tillrådligt att genomföra en åtgärd, som kan tänkas göra vår inre säkerhet beroende av annat lands handhavande av inresekontrollen. Spion- och sabotagefaran framhålles även bl. a. av hovrätten över Skåne och Blekinge samt länsstyrelsen och landsfogden i Kopparbergs län. Utlänningskommissionen uttalar att passkontrollens utflyttning till de nordiska yttergränserna skulle för Sveriges del innebära, att Sverige i prak­ tiken överlämnade åt sina grannländer att bestämma vilka utländska med­ borgare, som finge inresa i riket. Kommissionen fortsätter: Detta får särskild betydelse mot bakgrunden av de skiljaktigheter som fortfarande råda i de olika staternas utrikespolitik och de därav föranled­ da olikheterna i respektive staters utlänningspolitik. Den föreslagna ordning­ en skulle otvivelaktigt medföra, alt de svenska intressena icke koimne att bliva tillgodosedda på samma sätt som nu är fallet. Vidare må framhållas att Sverige skulle förlora möjligheterna att förhindra utlänningar, som vistades i grannländerna, att utan tillstånd, där sådant krävdes, begiva sig hit och vistas här relativt lång tid utan de svenska myndigheternas vetskap. Detta kan få allvarliga konsekvenser icke bara ifråga om kriminella och asociala element utan även och framför allt ifråga om politiskt icke önskvärda ut­ länningar.

Kommissionen ifrågasätter vidare lämpligheten i att rasera ett så smidigt kontrollorgan som våra passkontroller för närvarande utgör. Passkontrol­ lerna kan nu vid ett skärpt utrikespolitiskt läge relativt snabbt utbyggas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar: Den nu föreslagna begränsningen i skyldigheten att avlämna kontrollkort kommer att avsevärt försvåra och jämväl försämra den inre utlänningskon­ trollen. Denna måste därför effektiviseras, vilket kommer att kräva bety­ dande kostnadsökningar. Utlänningskontrollen måste byggas upp på bostadsoch arbetsanmälningar, vilka säkerligen kommer att förorsaka berörda ut­ länningar mera besvär och obehag än den nuvarande passkontrollen. De fördelar i form av förenklad utlänningskontroll och ökad bekvämlighet för utlänningarna, som man velat åstadkomma genom upphävandet av pass­ kontrollen vid de internordiska gränserna, skulle sålunda gå förlorade vid genomförandet av det nu föreliggande förslaget samtidigt som effektiviteten av kontrollen skulle minska.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller också all utlänningskon­ trollen blir försämrad och att vinsten med ett slopande av passkontrollen icke blir stor. De skäl som åberopats för den föreslagna ordningen synes hov­ rätten otillräckliga. För den nordiska tanken torde det enligt hovrätten vara tillfyllest att man skapar i möjligaste mån lika regler och upprätthåller ett intimt samarbete i utlänningskontrollen. Hovrätten föreslår att man på an­ nat sätt än genom slopandet av den nationella passkontrollen söker främja eu friare samfärdsel inom Norden. Utöver vad som framgått av ovannämnda yttranden uttalas betänkligheter mot att begränsa användandet av kontrollkort till att endast avse viseringsskyldiga icke-nordbor bl. a. av hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrel ­

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

serna i Stockholms, Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens lön, statspolisintendenten samt utlänningskommissionen. Kommissionen anför: Genom kontrollkorten erhålles kännedom om vilka utlänningar som vid varje tidpunkt finnas i landet. Korten utgöra därjämte ett utmärkt grund­ material för immigrationspolitiska bedömanden. De möjliggöra i kombina­ tion med bostadsanmälningarna ett snabbt ingripande mot i riket icke önsk­ värda utlänningar. Kontrollkorten har sitt speciella värde därigenom att passkontrolltjänstemannen granskar uppgifterna mot utlänningens pass och ser till att kortet blir fullständigt ifyllt och läsligt. Den smidiga och för­ hållandevis billiga form av utlänningskontroll, som upprätthålles med till­ hjälp av dessa kort, skulle gå helt förlorad vid ett genomförande av den fö­ reslagna ordningen. Något annat hjälpmedel, som möjliggör upprätthållandet av en kontroll likartad med den, som för närvarande upprätthålles genom kontrollkorten, föreslås icke i utredningen. En möjlighet vore att ålägga ut­ länningarna skyldighet att omedelbart efter ankomsten till riket anmäla sig hos polismyndigheten. Kommissionen vill emellertid för sin del icke förorda införandet av en sådan ordning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om olägenheterna av att inresekontrollen huvudsakligen måste byggas på bostads- och arbetsanmälningar kan helt förebyggas, detta så mycket mer som man icke synes kunna räkna med att centrala bostadsregister upprättas i övriga nordiska länder. Sist­ nämnda omständighet innebär enligt länsstyrelsen en allvarlig brist. Angelägenheten av att centrala bostadsregister upprättas i alla nordiska länder understrykes också av utlänningskommissionen, kriminalpolisinten­ denten i Stockholm, polischefen i Landskrona samt landsfogdarna i Älvsborgs och Jämtlands län. Den föreslagna ordningen för utlänningskontrollen kräver enligt chefen för försvarsstaben en väsentlig ökning både av den kommunala polisorgani­ sationen och av de centrala säkerhetsorganen. Samma mening uttalas av bl. a. statspolisintendenten, som även framhåller att ökningen icke uppväges av den lilla inbesparing av passkontrollpersonal som kan ske. Även av bl. a. poliskammaren i Malmö uttalas att den föreslagna ordningen blir mer per­ sonal- och kostnadskrävande än nuvarande passkontroll. Beträffande de föreslagna ändringarna i 18 § utlänningslagen har hovrätten över Skåne och Blekinge anmärkt, att bestämmelserna i pa­ ragrafen icke synes täcka det fall, då utlänning, som vid inresa till Sverige uppger sig ämna resa till annat nordiskt land, har inresetillstånd avseende Sverige eller äger hit inresa utan tillstånd men saknar erforderligt tillstånd att inresa i det nordiska land som han därutöver ämnar besöka. Hovrätten påpekar att enligt artikel 6 mom. b) de fördragsslutande staterna bör av­ visa envar utlänning som saknar föreskrivet inresetillstånd avseende inresestaten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka. I fråga om 19 § tillstyrker utlänningskommissionen den i förslagets 4 mom. föreslagna skärpningen av motsvarande nu gällande bestämmelser. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det bör övervägas att som

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 55

avvisningsgrund enligt 4 mom. jämställa brott begångna i Sverige med brott som begåtts utomlands. Hovrätten anför: Den mot nuvarande stadgandet i 19 § första stycket 3 svarande awisningsgrunden i 1945 års utlänningslag ägde tillämpning vid såväl utom som inom riket begångna brott, medan nu gällande lag endast upptar utom riket begångna brott som avvisningsgrund. Vid tillkomsten av 1954 års utlän­ ningslag yttrade departementschefen, att han i likhet med 1949 års utlänningskommitté ansåge, att frågan om en utlänning på grund av brott här i riket icke skulle tillåtas vistas här borde prövas i annan form än det sum­ mariska avvisningsförfarandel. Enligt de före 1954 års lag gällande utvisningsreglerna kunde emellertid bl. a. den utvisas som här i riket dömts till fängelse ej under sex månader, eller ock förklarats övertygad om gärning, varå fängelse i sex månader kun­ de följa men erhållit villkorligt anstånd med straffets ådömande eller jäm­ likt 5 kap. 5 § befunnits strafflös. I 1954 års lag överfördes dessa utvisningsfall till domstols prövning och erhöllo benämningen förvisning. Därvid änd­ rades förutsättningarna för utlänningens avlägsnande ur riket till att avse fall då det gällde brott, varå straffarbete kunde följa. En utlänning, vilken i Sverige dömts till fängelse för förmögenhets- eller förfalskningsbrott som enligt straffskalan ej kan leda till svårare straff än fängelse (såsom vid snatteri, bodräkt, egenmäktigt förfarande, självtäkt, bedrägligt beteende, häleriförseelse, oredligt förfarande, undandräkt, olov­ ligt förfogande, behörighetsmissbruk, olovligt brukande, ringa urkundsför­ falskning" m. in.) kan således varken förvisas eller, om han ånyo kommer hit, avvisas. Har han däremot för enahanda brott dömts till frihetsstraff utom riket kan han avvisas här.

Den oegentlighet som sålunda föreligger i den nuvarande lagstiftningen accentueras, då de brott, som kunna grunda en avvisning, ej längre begrän­ sas till förmögenhets- och förfalskningsbrott. Det synes därför böra över­ vägas om ej ett tillrättaläggande bör ske härutinnan. Anledning till ändring av förvisningsgrunderna synes ej motiverad; det torde vara lämpligt att för avlägsnande ur riket kräva starkare skäl än för avvisning. Däremot torde brott i Sverige böra gälla såsom avvisningsgrund i samma mån som brott utom riket. Detta torde också vara erforderligt för vinnande av överens­ stämmelse med artikel 6 i överenskommelsen. Mot den i andra stycket av 19 § intagna allmänna awisningsregeln finnes enligt hovrätten anledning till starka betänkligheter. Bestämmelsen innebär ett avsteg från den rättssäkerhet för utlänningar som man eftersträvat i vår utlänningslagstiftning. U tlänningskommissionen avstyrker denna awisningsgrund under åberopande av liknande skäl. Landsfogden i Norrbottens län anser däremot att denna avvisningsgrund bör stadfästas oberoende av om förslaget i övrigt genomföres. Hovrätten över Skåne och Blekinge och utlänningskomwissionen anser att den nu i sista stycket av 19 § intagna undantagsregeln beträffande den som varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land bör bestå. Landsfiskalen i Charlotlenbergs distrikt ifrågasätter, beträffande 2 0 §, om icke beslut om avvisning av person, som vid ankomsten till riket av

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

läkare konstateras vara sinnessjuk och i behov av omedelbar vård, bör kunna meddelas av polismyndighet i stället för utlänningskommissionen, även om ingen annan avvisningsgrund föreligger. De föreslagna bestämmelserna i 6 7 § beträffande ekonomisk ansvarighet för fartygs och luftfartygs innehavare och befälhavare tillstyrkes av hov­ rätten över Skåne och Blekinge oberoende av förslagets genomförande i öv­ rigt. I fråga om skeppsklarerares ansvarighet anser hovrätten erforderligt att man närmare utreder hur den regressrätt som måste föreligga för skeppsklarerare, som ålagts utgiva ersättning för kostnader som uppkommit utan hans förvållande, gentemot det utländska rederiet och eventuellt befälha­ varen bör säkerställas. Ändringarna i 67 § tillstyrkes vidare, förutom av de myndigheter som tillstyrkt förslaget i sin helhet, av utlänningskommissionen, polismästaren och kriminalpolisintendenten i Stockholm, landsfiskalen i Höganäs distrikt, polischefen i Ystad och sjöfolksförbundet. Bl. a. utlänningskommissionen anser införande av de föreslagna bestämmelserna vara av stort värde obe­ roende av förslaget i övrigt. Avstyrkande uttalar sig redareföreningen och fartggsbefålsföreningen. Re­ dareföreningen yttrar att medan ett realiserande av förslaget om friare samfäidsel skulle innebära en ökad frihet för icke-nordiska medborgare som reser från det ena landet till det andra, skulle förslaget för de ombordanställdas del och även för rederierna medföra en åtstramning av hittills tillämpade regler. Redareföreningen anför vidare: Utöver skärpningen av kontrollbestämmelserna i fråga om de ombord­ anställda föreslår kommittén vidare en övervältring från statsverket på far­ tygens befälhavare, rederier och agenter av vissa kostnader, som föranledas av att utländska besättningsmän och fripassagerare obehörigen kvarbliva här i riket vid fartygets avgång. Rortsett från att dessa kostnader äro av så­ dan natur, att de skäligen böra bäras av det allmänna, har förslaget intet att skaffa med frågan om friare former för icke-nordiska medborgares re­ sor mellan de nordiska länderna. Överhuvudtaget ha frågorna om farty­ gens besättningar föga samband med kommitténs egentliga arbetsuppgift. Vid ärendets fortsatta behandling bär fragan om passkontroll för icke-nor­ diska medborgare vid resor mellan de nordiska länderna icke sammankopp­ las med frågan om kontroll av fartygens besättningar. Redareföreningen framhåller även att förslaget icke överensstämmer med ett utkast till internationell konvention om fripassagerare, som utarbetats inom Comité Maritime International.

Fartygsbefålsföreningen uttalar:

Förslaget att befälhavaren skall svara för de ekonomiska följderna av att besättningsmän eller passagerare olovligen tager sig i land i en nordisk stat och förorsakar denna kostnader finner föreningen helt oantagbart såsom stridande mot rådande rättsgrundsatser och billighetens krav. Inne­ bo.1'^11 i förslaget är, att befälhavaren skulle åläggas en polisiär uppsiktsplikt som ej ager någon motsvarighet inom näringslivet i övrigt. Ett genom­ forande av en sådan uppsiktsplikt skulle innebära vakthållning dygnet runt hos utlänningar bland passagerarna och manskapet ombord vid färd i nor­

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 57

diska vatten eller ock deras inspärrande och behandling som fångar, vilket naturligen är ogörligt såväl beträffande passagerarna som beträffande be­ sättningsmännen, vilka erfordras för fartygets navigering och framförande. Misslyckanden vid uppsikten skulle kunna medföra ekonomiska konsekven­ ser av högst varierande storlek. De skulle vidare kunna drabba befälhava­ ren betydligt hårdare än vad en offentlig funktionär med vakthållning till yrke, fångvakt eller polisman, drabbas i motsvarande situation. Någon pro­ portion mellan försumlighetsgrad och påföljdsstorlek skulle ej heller före­ ligga- Den skärpning av nu gällande regler som föreslås, synes ej heller vara sakligt grundad. Behov av en dylik skärpning har sålunda icke konstaterats föreligga.

Remissmyndigheterna har även behandlat experternas utkast till änd­ ringar i utlänningskungörelsen. Av vad därvid yttrats må här nämnas föl­ jande. De föreslagna utvidgade åliggandena för far tygsbefäl ha­ va re att lämna rapporter och utöva kontroll tillstyrkes av sjöfartsstyrelsen, bortsett från vissa närmast formella påpekanden beträffande utform­ ningen av stadgandena. Generaltullstijrelsen, som anser att befälhavare å krigsfartyg och vissa andra fartyg bör undantagas från bestämmelserna, ifrågasätter en utvidgning av fartygsbefälhavarnas åligganden till att omfat­ ta även tillsyn att passagerare icke går ombord eller lämnar fartyg, som skall avgå, sedan passkontroll ägt rum. Utvidgningen av befälhavarens åligganden avstyrkes av redareföreningen och fartygsbefälsföreningen. Redareföreningen anför: Kommittén konstaterar, att tillvägagångssättet vid kontrollen av besätt­ ningsmedlemmar, som med fartyg ankomma till något av de nordiska län­ derna, varierar mycket, icke blott i de olika nordiska länderna utan även i de olika hamnarna inom varje nordiskt land. Anledningen härtill synes en­ ligt kommittén vara, att det saknas detaljerade bestämmelser om hur kon­ trollen skall tillgå. Det har därför i stor utsträckning överlåtits åt de lo­ kala polismyndigheterna att själva fastställa formerna för kontrollens ut­ övande. ------ - — Redareföreningen vill i detta sammanhang framhålla att det sålunda tillämpade systemet lett till en smidighet i tillämpningen, utan att några olägenheter förmärkts därav. —------ Kommittén säger sig emel­ lertid ha haft som mål att »finna fram till mera generella riktlinjer», som kunna utgöra underlag för en »enhetlig ordning för kontrollens bedrivan­ de». Därvid har kommittén i stor utsträckning bortsett från de mer liberala regler och den friare praxis, som hittills gällt och tillämpats i vissa nordiska länder och hamnar, och i huvudsak valt de mer restriktiva regler, som tilllämpats på vissa andra håll. Redareföreningen kan icke dela denna principiella inställning. Enligt för­ eningens uppfattning bör ett system icke ändras endast av formella skäl, såframt det fungerat till belåtenhet i praktiken. Icke heller ligger det i linje med utredningens huvuduppgift — främjandet av en friare samfärdsel att öka de polisiära svårigheterna för samfärdseln till sjöss. Särskilt vänder sig Redareföreningen mot förslagen, att det skulle åligga fartygs befälhavare att vid fartygets ankomst och' avgång lämna skriftliga uppgifter angående den ombord anställda personalen och att till polisinyn-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

digheten i orten göra anmälan, innan utländsk besättningsman påmönstras. Med den brådska, som råder vid fartygs ankomst och avgång och med hän­ syn till omfattningen av det skrivarbete, som redan åvilar fartygsbefälet, är det ur sjöfartens synpunkt ett önskemål att i görligaste mån nedbringa formaliteterna och att i varje fall icke utöka desamma.

Fartygsbefälsföreningen yttrar att fartygsbefälhavaren redan nu är an­ strängd av en mångfald uppgifter och icke rimligen kan belastas med ytter­ ligare åligganden under fartygets uppehåll i hamn. Föreningen anför vidare: Anses emellertid trots detta en anmälningsplikt böra åvila befälhavaren, bör den i konsekvens med grunderna för utredningen få anses fullgjord ge­ nom anmälan till den första och sista nordiska hamn, som fartyget utan mellankommande avbrott i ulomnordisk hamn anlöper, och bör passkon­ trollen fullföljas i den hamn där anmälan göres. Skall anmälningsplikt till polis- eller tullmyndighet föreligga, bör den därjämte vara inskränkt till passagerarna. Ifråga om besättningen bör den anmälningsskyldighet till of­ fentlig funktionär — mönstringsförrättaren — som nu råder, då besätt­ ningsman tillträder eller frånträder befattning ombord, vara tillfyllest.

I fråga om förslagets innebörd för tullverket förklarar generaltull­ styrelsen att den i princip icke har något att erinra mot en ökad medverkan från tullverkets sida vid främlingskontrollen. Den föreslagna skyldigheten för tullmyndighet att i god tid underrätta polismyndighet om fartygs an­ komst eller avgång bör emellertid enligt styrelsens mening begränsas till att göra anmälan snarast möjligt efter det tullmyndigheten fått kännedom om fartygets ankomst. Liknande uttalande gör tulldirektionen i Göteborg, som dessutom anser att underrättelseskyldigheten bör begränsas till fartyg som medför passagerare. Tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trel­ leborg anser att bestämmelsen om underrättelseskyldighet bör utgå såsom omöjlig att tillämpa. Beträffande den föreslagna skyldigheten för tullmyndighet att i vissa fall tillse att passagerare icke lämnar eller går ombord å fartyg uttalar generaltullstyrelsen, att skyldigheten bör begränsas till fall där tillsyn kan utövas av tullverket utan olägenhet och större kostnad för verket. Styrelsen anför: Särskild bevakning av fartyg, framför allt avgående fartyg, är ofta icke ur tullkontroltsynpunkt påkallad. Eu tillsyn från tullverkets sida över att passagerare icke lämnar ankommande fartyg, förrän passkontroll ägt rum, eller går ombord å eller lämnar fartyg som skall avgå, sedan passkontroll företagits, innebär icke någon ändring i förhållande till vad som för när­ varande tillämpas i fråga om passagerarfartyg. Vad angår andra fartyg ställer sig saken annorlunda. Det rör sig här mestadels om lastfartyg, som medför endast enstaka passagerare, ofta hustrur eller andra anhöriga till ombord anställda, samt om lustfartyg. Så­ dana fartyg anlöpa icke sällan ort, som icke är passkontrollort och som ej heller har någon å orten bosatt polisman. Det kan i dylika fall uppstå avse­ värd tidsutdräkt, innan passkontrollen å ankommande fartyg blivit utförd. Liknande kan inträffa vid fartygs avgång. Om denna sker å ort, som ej är tullplats, skulle en tulltjänsteman behöva inställa sig för bevakning av far­ tyget, intill dess det avginge, vilket komme att bli i hög grad personal- och kostnadskrävande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 59

Tulldirektionen i Malmö och tullkammaren i Trelleborg anser att ifråga­ varande skyldighet icke bör sträcka sig längre än enligt nuvarande före­ skrifter.

Departementschefen

Sedan flera år tillbaka pågår arbete i syfte att underlätta samfärdseln mellan de nordiska länderna. De förberedande utredningarna har verkställts av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. som successivt framlagt flera förslag. Hittills har lättnader genomförts främst för medborgare i de nordiska länderna. I den proposition varigenom utlänningslagen år 1954 förelädes riksdagen uttalade jag, att förutsättningar icke funnes för en på fritt folkutbyte grun­ dad utlänningspolitik. Å andra sidan borde beaktas att kontrollen över ut­ länningars inresor och utresor, deras vistelse i landet och arbetsförhållan­ den skapade olägenheter för den enskilde och utgjorde en börda för det allmänna. Utlänningskontrollen finge icke vara något självändamål; den borde i all den utsträckning det kunde ske utan fara för väsentliga sam­ hällsintressen förenklas och nedskäras, så snart mera normala förbindelser mellan folken kunde upprättas. Jag uttalade också, att alla torde vara eniga om att vårt land borde fullfölja en så fri utlänningspolitik som vid varje tidpunkt visade sig möjligt. De relativt likartade ekonomiska och sociala förhållandena i de nordiska länderna, vilka utgjort bakgrunden för de genomförda lättnaderna för nor­ diska medborgare, har också föranlett överväganden om icke de nordiska länderna skulle kunna bilda ett gemensamt passkontrollområde. De fakto­ rer som är bestämmande för de nordiska ländernas utlänningskontroll är i stort sett av likartad karaktär. Redan nu tillgodoser därför den kontroll, som varje land utövar, i stor utsträckning även de övriga ländernas in­ tressen. Förutsättningar torde därför finnas för att söka genomföra en ordning, enligt vilken passkontroll sker endast vid utlännings inresa i eller utresa ur det nordiska området. De nordiska länderna skulle kunna nöja sig med den passkontroll som verkställes i ett av länderna. Nordiska parla­ mentariska kommittén har från dessa utgångspunkter föreslagit, att pass­ kontrollen vid de internordiska gränserna skulle upphävas och detta för­ slag har kraftigt tillstyrkts av Nordiska rådet. För passkontrollens slopande kan åberopas flera skäl. Införande av ett gemensamt nordiskt passkontrollområde kan sålunda bana väg för lättna­ der i resetrafiken mellan de nordiska länderna även i andra avseenden, där för närvarande varje land upprätthåller kontroll. Slopas passkontrollen, ska­ pas förutsättningar för en förenklad tull- och valuta- samt införsel- och utförselkontroll. Förslag härom har framlagts av Nordiska parlamentariska kommittén. Del må här nämnas att generaltullstyrelsen den 8 mars 1957 er­ hållit bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

angivit i skrivelse till Kungl. Maj :t verkställa prov med samverkan mellan svenska och norska tullstationer. Avsikten med denna verksamhet är att söka nå fram till en ordning, varigenom resande mellan Sverige och Norge skulle undergå tullkontroll endast en gång. Av de olika möjligheter att lösa denna fråga som föreligger, kan enligt vad generaltullstyrelsen framhåller de mest rationella alternativen — innebärande att norsk personal i vissa fall verkställer all klarering av trafiken — icke prövas så länge passkon­ trollen upprätthålles vid svensk-norska gränsen. Det kan även framhållas att den nuvarande kontrollen vid de internordiska gränserna — efter tillkomsten av de s. k. skandinavingångarna — icke kan anses vara effektiv. Detta gäller särskilt vid de orter där det största antalet resande passerar gränsen, såsom Hälsingborg och Malmö. Icke-nordbor, som av särskilda orsaker önskar undandraga sig kontrollen, har viss möjlighet härtill genom att passera genom skandinavingångarna. Upphävan­ de av passkontrollen torde därför icke i och för sig innebära någon så av­ sevärd försämring av utlänningskontrollen som från vissa håll gjorts gäl­ lande. Det kan visserligen sägas att en bristande effektivitet hos kontrollen icke är något skäl att avskaffa den. Olägenheterna torde emellertid icke kunna avhjälpas utan att kategoriklyvningen mellan nordbor och icke-nordbor upphäves, och att återinföra kontroll av nordbor vid resa mellan de nordiska länderna torde icke böra komma i fråga, i varje fall icke med mindre ett förändrat utrikespolitiskt läge skulle motivera en sådan skärp­ ning. Såsom förut angivits har mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge slutits en överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. Denna överenskommelse innebär, att kontrollen av utlänningarna skall ske endast vid passerandet av gränsen mellan nordiskt och icke-nordiskt land. De fördragsslutande staterna överlåter åt varandra att vid sina yttergränser företaga en kontroll med beaktande av samtliga länders intressen. För att garantera en likartad tillämpning av utlänningskontrollen inom hela det nordiska området skulle det mest ändamålsenliga vara, att ett ge­ mensamt högsta utlänningsorgan tillskapades med uppgift att besluta å alla fördragsslutande staters vägnar. Förutsättningar för en sådan lösning fin­ nes emellertid icke för närvarande. Överenskommelsen innebär att tillstånd som meddelas enligt utlänningslagstiftningen endast äger giltighet för del land som meddelat tillståndet. Införandet av det nordiska passkontrollom­ rådet förutsätter med hänsyn härtill ett intimt samarbete mellan de nor­ diska staterna. Staterna har också förbundit sig att följa likartade princi­ per i sin lagstiftning och en likartad praxis vid handhavandet av utlän­ ningskontrollen. De olikheter som nu kan finnas bör därför så långt möj­ ligt undanröjas. Förslaget att upphäva passkontrollen vid de internordiska gränserna till­ styrktes i princip av flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över Nordiska parlamentariska kommitténs betänkande. Även i yttrandena över det nu utarbetade förslaget har man i princip anslutit sig till tanken att

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 61

slopa denna passkontroll. Emellertid har från flera håll riktats allvarliga invändningar mot det sätt på vilket kontrollen föreslagits utformad. Därvid har framhållits, att utlänningskontrollen skulle bli så försämrad att väsentliga svenska intressen icke bleve tillgodosedda. Man har även pe­ kat på att vinsten med att slopa passkontrollen vid de svenska gränserna icke bleve synnerligen stor, dels därför att de resande alltjämt vore tvungna att undergå tull- och valutakontroll och dels därför att den skärpta kon­ troll inom landet, som bleve nödvändig, för utlänningarna vore lika besvä­ rande som passkontrollen. Även om införandet av det nordiska passkontrollområdet i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen i viss utsträckning kan sägas innebära en nedskärning av utlänningskontrollen i Sverige, bör denna lättnad icke i och för sig anses vara en nackdel. Själva målsättningen för det nordiska samarbetet på detta område innebär att resandetrafiken skall underlättas för utlänningar. Anmärkningarna beträffande det kontrollsystem som över­ enskommelsen förutsätter riktar sig framför allt mot det förhållandet, alt s. k. kontrollkort skall komma till användning endast i begränsad omfatt­ ning. För att den avsedda ordningen skall vara praktiskt genomförbar, tor­ de man emellertid ej kunna kräva att kontrollkort lämnas av alla utlän­ ningar som passerar gränserna. Att vid dansk-tyska gränsen kräva kon­ trollkort av samtliga icke-nordbor lär med nuvarande resandeström icke vara praktiskt genomförbart. Från danskt håll har man också bestämt mot­ satt sig en sådan ordning. I åtskilliga andra länder har man numera från­ gått systemet med kontrollkort. Betydelsen av kontrollkorten torde för övj rigt ej böra överdrivas. Genom att kontrollkort avfordras utlänningen får man visserligen uppgift om när utlänningen inrest i det nordiska området och besked när han utreser. Någon närmare kontroll över utlänningarna vinnes dock ej. Det kan härutöver framhållas, att redan för närvarande finns stora möjligheter för utlänning, som verkligen önskar undandraga sig utlänningsmyndigheternas kontroll, att resa in i landet utan att lämna uppgifter till kontrollkort, nämligen om han passerar genom skandinavin- 54ång. Anmärkningarna mot det föreslagna kontrollsystemet avser även det för­ hållandet, att Sverige i stor utsträckning överlåter åt myndigheter i andra nordiska länder, vilka icke i allo kan tänkas beakta svenska intressen, alt avgöra om utlänningar skall få inresa i Norden och därmed alltså även i Sverige. Mot detta har jag redan anfört, att de fördragsslutande staterna åtagit sig att följa likartade principer i sin utlänningspolitik. De i överens­ kommelsen intagna bestämmelserna lämnar också viss garanti för att varje land utövar passkontroll vid sina yttergränser på ett tillfredsställande sätt, framför allt därigenom att ett land i vissa fall kan bli skyldigt att återtaga utlänning som borde ha avvisats. Det samarbetsorgan som enligt överens­ kommelsen skall tillsättas — nordiska utlänningsutskottet — torde även kunna medverka till att skiljaktigheter som må föreligga i fråga om utlänningspoliliken blir undanröjda. Det kan också framhållas att överens­ kommelsen icke innebär något hinder mot att utlänning avvisas vid de

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

internordiska gränserna, överenskommelsen förutsätter att varje land kan företaga stickprovskontroll beträffande de resande som passerar landets gränser. Mot de påståenden som gjorts om att slopandet av passkontrollen vid de internordiska gränserna icke skulle medföra någon egentlig lättnad för re­ sandetrafiken kan anföras, att införande av ett gemensamt passkontrollom­ råde som nämnts kan förväntas komma att medföra lättnader i tull- och valutakontrollen vid gränserna. Men det må därjämte framhållas att enligt vad generaltullstyrelsen upplyser någon regelbunden tull- och valutakon­ troll icke heller nu förekommer vid de inre nordiska gränserna, vare sig beträffande nordiska eller icke-nordiska medborgare. Kontrollen sker endast stickprovsvis. Den skärpning av den inre kontrollen som i vissa avseenden bör ske torde för de resande vara mindre betungande än bibehållandet av kravet på passkontroll och avlämnande av kontrollkort vid varje passering av ett nordiskt lands gräns. Med hänsyn till vad jag nu anfört torde från svensk sida hinder icke an­ ses möta mot att passkontrollen upphäves vid de internordiska gränserna. Överenskommelsen torde därför böra underställas riksdagen för godkän­ nande. Godkännes överenskommelsen torde vissa ändringar i utlänningslagen bli erforderliga. Innan jag redogör för dem, skall jag i korthet ange efter vilka riktlinjer utlänningskontrollen i Sverige i fortsättningen tor­ de få anordnas. Inresa i eller utresa ur riket bör ske å passkontrollort, såvida icke utlänningskommissionen eller länsstyrelsen medgivit tillstånd att gränspassering får ske å annan ort. Från denna huvudregel bör undantagas utlänningar som reser direkt till eller från Danmark, Finland eller Norge. Även i sådant fall bör emellertid fordras att in- eller utresa sker å vissa bestämda platser. Lämpligen torde dessa böra överensstämma med tullplatserna. Undantag bör vidare såsom för närvarande stadgas för utlänning som erhållit nödfallsvisering och besättningsmän å fartyg. Dessutom bör lättnader medges för norska och finska gränsbor. I enlighet med vad förut anförts bör skyldighet att uppvisa pass stadgas endast för utlänning som kommer från annat land än Danmark, Finland eller Norge. Denna bestämmelse skall gälla även nordbor som inreser från icke-nordiskt land. Annan utlänning än den som är medborgare i nordiskt land bör dock vara skyldig att på anfordran av polismyndighet uppvisa sitt pass även vid inresa direkt från Danmark, Finland eller Norge. Likaledes skall varje utlänning, vare sig han är skyldig att inneha pass eller ej, vara pliktig att på anfordran lämna polismyndighet de uppgifter som begäres. I övrigt bör kontrollen över de resande ordnas efter de riktlinjer som an­ ges i bilaga 1 till överenskommelsen. Det må framhållas att hinder icke bör möta mot att i spärrförteckningarna upptages även andra personer än utvisade, förvisade eller förpassade icke-nordbor. Spörsmål härom torde kunna upptagas av det nordiska utlänningsutskottet. Frågan om de fall i vilka avvisning av utlänning bör ifrågakomma be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 63

handlas i det följande vid redogörelsen för de föreslagna ändringarna i ut­ länningslagen. Kontrollkort skall avfordras endast utlänning som kommer från annat land än Danmark, Finland eller Norge. I enlighet med överenskommelsens artikel 2 bör användningen av kontrollkort vid utlänningars in- och utresa begränsas till att gälla utlänning, som icke äger inresa i Sverige, Danmark, Finland eller Norge utan att inneha visering. Vidare bör kontrollkort före­ skrivas för icke-nordbo som förpassats, förvisats eller utvisats ur Sverige, Danmark, Finland eller Norge och förbjudits att återvända till det land, var­ ifrån han förpassats, förvisats eller utvisats. För att få kontroll över utlän­ ningar som förpassats eller utvisats från Danmark, Finland eller Norge bör även föreskrivas viseringsskyldighet, dock icke för nordbor. Kontrollkort kommer enligt denna ordning att vid inresa i Sverige krävas även i vissa fall, då utlänningen äger inresa i Sverige utan visering, om nämligen vise­ ring skulle fordras för resa till Danmark, Finland eller Norge. Därvid bör dock den begränsningen uppställas, att så skall ske endast om det land, i vilket utlänningen är viseringspliktig, kräver alt kontrollkort användes. För användningen av kontrollkort i sistnämnda fall, vilka — med hänsyn till att överenskommelsen förutsätter en likartad viseringspolilik i de nordiska länderna — torde komma att gälla eu begränsad grupp utlänningar, bör utlänningskommissionen utfärda anvisningar. På utlänningskommissionen torde även få ankomma att meddela anvisningar till vilken myndighet i Danmark, Finland eller Norge kontrollkorten skall sändas, därest de ej skall samlas hos kommissionen. Som jag redan anfört bör genomförandet av överenskommelsen medföra en i vissa avseenden skärpt inre kontroll. Slopas användningen av kontroll­ kort för den stora mängden resande, blir man hänvisad till att bygga den inre kontrollen på bostads- och arbetsanmälningar. Den kontroll som baserar sig på bostadsanmälningar bör göras mer effektiv än för närvarande. Denna effektivisering av anmälningsskyldigheten synes mig böra ske i huvudsak efter de av experterna angivna riktlinjerna. I fråga om efterforskning av utlänningar lämnas anvisningar i bilaga 3 till överenskommelsen. Begäran om efterforskning i nordiskt land torde lämpligen böra göras hos den centrala utlänningsmyndigheten i varje land. 1 övrigt torde det nordiska utlänningsutskottet kunna medverka till att en så smidig handläggning som möjligt åstadkommes i dessa ärenden. Beträffande inrese- och ulresekontrollen av besättningsmän å fartyg och luftfartyg bör de svenska bestämmelserna jämkas till överensstämmelse med artikel 7 i överenskommelsen. Härutöver synes det emellertid lämpligt, att kontrollen över resande som ankommer till eller lämnar riket med fartyg eller luftfartyg skärpes. I huvudsaklig överensstämmelse med vad experter­ na föreslagit torde fartygsbefälhavare böra förpliktas lämna uppgifter om och öva tillsyn över passagerare, besättningsmän och fripassagerare. En yt­ terligare skärpning av kontrollen torde kunna åstadkommas, om fartygs in­ nehavare ålägges ekonomiskt ansvar för utlänningar vilka, sedan de ankom­

64 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

mit till riket med fartyget, olovligen inreser. Till denna fråga återkom­ mer jag längre fram. Vidare bör en utvidgning ske av tullmyndigheternas medverkan vid utlänningskontrollen. Bestämmelserna om den tid en viseringsfri utlänning må vistas i landet utan uppehållstillstånd torde böra jämkas till överensstämmelse med arti­ kel 5 i överenskommelsen. I viss utsträckning innebär detta att utlänningen får vistas i Sverige utan uppehållstillstånd under kortare tid än för närva­ rande, eftersom tremånaderstiden skall räknas från inresan i det nordiska området och den tid han vistats i annat nordiskt land alltså inräknas. För den som har uppehållstillstånd i Danmark, Finland eller Norge skall dock tremånaderstiden räknas från inresan i riket. Begränsningen torde icke ha någon större praktisk betydelse. Det stora flertalet utlänningar gör besöks-, affärs- eller turistresor, vilka mestadels varar kortare tid än tre månader i de nordiska länderna. En ändring av bestämmelserna om utlännings rätt att vistas i riket utan uppehållstillstånd på sätt här antytts kommer emellertid att medföra, att regleringen av denna fråga icke står i överensstämmelse med de avtal om viseringsfrihet som Sverige slutit med en rad icke-nordiska stater. Enligt dessa avtal tillätes i regel den icke-nordiska statens medborgare att vistas i riket intill tre månader i följd utan särskilt tillstånd. Liknande avtal bär träffats mellan de övriga nordiska länderna och icke-nordiska stater. Förberedelser har vidtagits för att med vederbörande stater överenskom­ ma om en sådan jämkning av avtalen om viseringsfrihet, att de kommer att överensstämma med den reglering av frågan om utlänningars uppehåll i Norden som påkallas av införandet av ett gemensamt nordiskt passkontroll­ område. Jag övergår härefter till att behandla de ändringar i utlännings­ lagen som föranledes av överenskommelsen. Det i 5 § gjorda tillägget överensstämmer i sak med experternas förslag. Den nya lydelsen möjliggör upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna. I samband med en ändring av bestämmelserna i utlänningskungörelsen om skyldigheten att uppvisa pass torde, såsom redan nämnts, stadgas att utlänning på anfordran av polismyndighet är skyldig att uppvisa sitt pass. Upphäves passkontrollen vid de internordiska gränserna blir det, såsom experterna framhållit, nödvändigt att avvisningsbestämmelserna göres i hu­ vudsak lika i alla de länder som ingår i det gemensamma passkontrollområ­ det. Det skulle eljest kunna bli möjligt för en utlänning, som avvisats i ett land, att inresa i ett annat nordiskt land och därefter bege sig till förstnämn­ da land. Visserligen föreligger enligt överenskommelsen icke något hinder för ett land att avvisa en utlänning även vid gräns mellan de nordiska län­ derna; sedan den regelbundna passkontrollen upphävts, torde dock denna möjlighet få endast begränsad betydelse. Enligt överenskommelsens ar­ tikel 6 har de fördragsslutande staterna åtagit sig att i där angivna fall avvisa utlänningar vid de nordiska vttergränserna. För Sveriges del medför

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 är 1957 65

överenskommelsen att de nuvarande awisningsreglerna i vissa avseenden måste skärpas. Enligt överenskommelsen skall Sverige i viss utsträckning taga hänsyn till de andra nordiska ländernas intresse av att utlänningen icke reser in i dessa länder. I 18 § utlänningslagen har i anledning härav under 1) angivits att ut­ länning kan avvisas, förutom om han saknar pass eller föreskrivet tillstånd att inresa i Sverige, jämväl om han saknar inresetillstånd avseende Danmark, Finland eller Norge därest han har för avsikt att besöka något av dessa länder. I experternas förslag har i ett nytt stycke i 18 § stadgats att utlänning i vissa fall kan avvisas, om han utvisats från Danmark, Finland eller Norge och icke erhållit särskilt tillstånd att inresa i riket. En särskild bestämmelse härom torde dock icke erfordras. I enlighet med artikel 9 i överenskommel­ sen torde nämligen i utlänningskungörelsen böra intagas föreskrift om att utlänning i sådant fall som avses i artikel 9 icke får inresa i Sverige utan visering. Till följd härav kan sådan utlänning, som här avses, avvisas redan med stöd av 18 § 1), därest han icke innehar visering. Den föreslagna lydelsen av 19 § 1), 2), 3) och 5) överensstämmer i sak med experternas förslag. Bestämmelsen i artikel 6 e) om avvisning på grund av tidigare brottslighet är lesultatet av en kompromiss mellan de olika ländernas uppfattning. I Danmark och Norge gäller i delta avseende betydligt strängare regler än i Svelige. Enligt den danska utlänningslagen kan sålunda en utlänning avvi­ sas, när hans inresa på grund av begångna »borgerlige forbrydelser» icke är önskvärd, och enligt den norska utlänningslagen kan utlänning avvisas, när det på grund av att han tidigare ådömts straff i Norge eller utlandet eller av andra orsaker kan befaras, att han kommer att begå straffbara gärningar i Norge. Såsom experterna föreslagit bör i enlighet med överenskommelsen avvis­ ning på grund av brott enligt 19 § 4) kunna ske även i andra fall än då ut­ länningen dömts för förmögenhetsbrott och förfalskning. Fortfarande bör dock krävas att utlänningen gjort sig skyldig till så allvarligt brott, att han blivit dömd till frihetsstraff. Icke heller har, såsom för närvarande, upptagits nå­ gon bestämmelse om att hänsyn till tidigare straff får tagas endast om det ådömts inom viss tid före prövningen av frågan om avvisning. För avvisning enligt 19 § 4) torde emellertid böra krävas att det skäligen kan befaras att utlänningen fortsätter sin brottsliga verksamhet. Om relativt lång tid har förflutit från det tidigare brottet, torde avvisning därför icke böra ske annat än om andra omständigheter medför att nya brott kan befaras. I överensstämmelse med gällande rätt har experterna föreslagit att endast biott som förövats utom riket skall kunna åberopas i awisningsärende. Mot förslaget har i denna del av hovrätten över Skåne och Blekinge anförts alt del knappast står i överensstämmelse med artikel 6 e) i överenskommel­ sen. I remissyttrandet har även framförts andra skäl för all jämställa brott som begåtts inom riket med utomlands förövade brott. 5 liiliang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 190

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

Skapas ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, blir det, som jag redan har anfört, nödvändigt att varje nordiskt land vid passkontrollen vid yttergränserna tillvaratager även de andra nordiska ländernas intressen. Lika väl som från svensk sida bör krävas att en utlänning, som t. ex. i Danmark dömts för grövre brott, kan avvisas vid gräns mellan Danmark och icke­ nordiskt land för att förhindra att han inreser i Sverige och där fortsätter sin brottsliga verksamhet, torde den svenska lagstiftningen böra möjlig­ göra, att utlänning som dömts i Sverige hindras från att inresa i Norden även i annat fall än att utlänningen i samband med domen förvisats från Sverige. I 19 § 4) torde därför böra stadgas att utlänning må avvisas, om han tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen kan befaras, att han kommer att fortsätta sin brottsliga verksamhet i riket eller i Danmark, Finland eller Norge. Jag vill i anslutning härtill framhål­ la, att i de fall, då svensk myndighet prövat frågan om förvisning eller ut­ visning av utlänning men ej funnit skäl till sådan åtgärd, bör givetvis det brott som föranlett prövningen icke kunna medföra avvisning enligt ifråga­ varande bestämmelse. Mot den av experterna föreslagna allmänna avvisningsklausulen i 19 § har några remissmyndigheter uttalat starka betänkligheter. En bestäm­ melse med den föreslagna utformningen är enligt min mening främmande för vår lagstiftning och allmänna inställning till dessa frågor. Redan vid tillkomsten av 1954 års utlänningslag uttalade jag, att en allmän awisningsgrund skulle innebära ett avsteg från strävandena att stärka utlännings rättsställning. I överenskommelsen har emellertid i andra stycket av artikel 6 utsagts, att utlänning kan avvisas även utan att någon av de särskilt angivna grunderna föreligger, om han av annan anledning anses icke böra ges tillåtelse att in­ resa. Bestämmelsen ansluter till gällande bestämmelser i dansk och norsk lagstiftning. Ett så allmänt stadgande som den danska eller norska bestäm­ melsen bör dock av nyss angivna skäl icke införas i den svenska lagen. De från dansk och norsk sida framförda önskemålen om att möjlighet skulle finnas att vid svenska gränsen avvisa utlänning även på annan grund än som särskilt anges i 18 eller 19 §, torde man emellertid kunna tillmötesgå på annat sätt. Avsikten med ett stadgande av detta slag torde vara att Sve­ rige skulle kunna avvisa personer som, om de sökte inresa i Danmark eller Norge, skulle ha avvisats. Förutsättningen för att utlänningar, som ur ett visst lands synpunkt icke är önskvärda, skulle kunna hindras från att resa dit genom ett annat land är emellertid, att de nordiska länderna tillämpade denna vaga awisningsbestämmelse på samma sätt. Enligt min mening kan de danska och norska önskemålen tillfredsställas, om i den svenska lagen öppnas möjlighet att på framställning avvisa vissa särskilt angivna utlän­ ningar när de söker inresa i Sverige. Dessa utlänningar kan då upptagas i spärrförteckning. I enlighet härmed har i förslaget, i ett nytt andra stycke av 19 §, stadgats att utlänning på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten i Danmark, Finland eller Norge må avvisas, om det kan antagas

Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957 67

att utlänningen, därest han erhölle tillåtelse att inresa, skulle bege sig till det land som framställt begäran om avvisning. Beslut angående avvisning torde i dessa fall böra meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten efter börande av utlänningsnämnden. 20 § i utlän­ ningslagen har därför utformats i enlighet med experternas förslag. Det i 19 § nu upptagna undantagsstadgandet beträffande utlänning som varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land har med hänsyn till överenskommelsens innehåll icke kunnat upptagas i departementsförslaget. Ändringen av 55 § överensstämmer i sak med vad experterna föreslagit. Som jag redan har framhållit torde upphävandet av passkontrollen vid de internordiska gränserna böra leda till en skärpt kontroll beträffande ut­ länningar som inreser eller utreser med fartyg eller luftfartyg. Jag har även angivit alt jag finner det lämpligt att ålägga fartygsbefälhavare viss nppgiftsskyldighet. I samband därmed berörde jag frågan om fartygsinnehavarens ekonomiska ansvar. Experterna har föreslagit att fartygs eller luftfartygs innehavare under vissa omständigheter skall vara skyldig att svara för kostnader som åsam­ kas det allmänna till följd av att utlänning olovligen inreser i riket; även befälhavare å fartyg och skeppsklarerare skall i vissa fall svara för sådan kostnad. I likhet med ett stort antal remissmyndigheter finner jag det lämpligt att i utlänningslagen intages stadgande' om ekonomiskt ansvar för fartygs eller luftfartygs innehavare samt för fartygs befälhavare och skeppsklarerare. Mot vad från redarehåll yttrats kan framhållas, att bestämmelser om eko­ nomiskt ansvar för fartygs innehavare sedan lång tid finnes i Norge, att bestämmelserna i den nya norska lagen av 1956 utvidgats till att avse även fripassagerare och att ansvaret utsträckts till utländskt fartygs befälhavare och skeppsklarerare. Det må anmärkas att Skipsfartens Arbeidsgiverforening icke haft något i princip att erinra mot den i Norge genomförda ut­ vidgningen av det ekonomiska ansvaret. Även den danska lagen stadgar i vissa fall ekonomiskt ansvar för fartygs innehavare, befälhavare och skepps­ klarerare. Också i fråga om utformningen av bestämmelserna kan jag i huvudsak ansluta mig till experternas förslag. Av redareföreningen har framhållits, att vad som föreslås beträffande fripassagerare icke står i överensstäm­ melse med det förslag till internationell konvention, som nyligen utarbetats inom Comité Maritime International. Till detta må sägas att det föreliggan­ de utkastet till konvention avser att möjliggöra för befälhavare att avlämna fripassagerare till myndighet i land och att reglera vilken stat som skall vara skyldig alt slutligen mottaga fripassageraren. Även om en konvention av sådant innehåll skulle komma alt träffas och vår svenska lagstiftning anpassas därtill, torde likväl den nu föreslagna bestämmelsen icke bli obe­ hövlig. Det är nämligen att märka att bestämmelsen främst avser atl för­ hindra att fripassagerare landstiger utan att föreskrivna formaliteter iakt-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

tages. Det ekonomiska ansvaret för innehavaren skall endast inträda i fråga om utlänning som olovligen inreser i riket. Enligt förslaget är det fartygets eller luftfartygets innehavare som skall svara för kostnaden. I fråga om utländskt fartyg föreslås emellertid alt er­ sättning för kostnaden skall kunna uttagas av fartygets befälhavare eller av skeppsklarerare som i riket anlitats av innehavaren. Även i detta fall torde emellertid innehavaren böra i sista hand vara ansvarig. Detta har i lagtexten uttryckts med att befälhavaren eller skeppsklareraren svarar å innehavarens vägnar. I den män befälhavare eller skeppsklarerare fått utge kostnad, bör de kunna vända sig mot innehavaren med krav på gottgörelse.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart överenskommel­ sen efter skedd ratificering blir gällande. Då någon bestämd dag härför icke kan anges på förhand, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om dagen för ikraftträdandet.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den lydelse bilaga (bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Ulla Larsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 69

Bilaga A

Förslag

till

Lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)

Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den 30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Vid inresa och utresa skall utlän- Vid inresa och utresa skall utlän­ ning uppvisa sitt pass för polismyn- ning, om Konungen ej annorlunda dighet. Utlänning skall ock vid inre- förordnat, uppvisa sitt pass för polissa och utresa på anfordran lämna po- myndighet. Utlänning skall ock vid lismyndighet de upplysningar som inresa och utresa på anfordran lämbegäras. na polismyndighet de upplysningar som begäras. Utlänning som —-------- eller polisman.

18 §. 18 §. Utlänning, som ankommer till ri­ Utlänning, som ankommer till ri­ ket, må avvisas, ket, må avvisas, 1) om han icke, då så fordras, in­ 1) om han icke, då så fordras, in­ nehar pass och tillstånd att inresa; nehar pass ävensom tillstånd att in­ resa i riket samt, därest han har för avsikt att besöka Danmark, Finland eller Norge, jämväl tillstånd att in­ resa i det land han sålunda ämnar besöka; 2) om han —------------------- upplysningar; eller 3) om han----------- —---------- att inresa.

19 §. 19 §. Utlänning, som ankommer till ri­ Utlänning, som ankommer till ri­ ket, må ock avvisas, ket, må ock avvisas, 1) om det kan antagas att han kommer att sakna erforderliga me­ del för sitt uppehälle här i riket el­ ler, därest han ämnar vistas i Dan-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

mark, Finland eller Norge, för sitt

uppehälle därstädes ävensom för sin

hemresa;

1) om han ämnar här i riket söka 2) om han ämnar söka sitt uppe­ sitt uppehälle och det skäligen kan hälle här i riket eller i Danmark, Fin­ antagas att han icke kommer att här land eller Norge och det skäligen kan ärligen försörja sig; antagas att han icke kommer att är­ ligen försörja sig; 2) om han, enligt vad känt är, un­ 3) om han, enligt vad känt är, un­ der de senast förflutna två åren yr­ der de senast förflutna två åren yr­ kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs­ kesmässigt bedrivit otukt, yrkesmäs­ sigt utnyttjat annans otuktiga lev­ sigt utnyttjat annans otuktiga lev­ nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel; olovlig införsel eller utförsel; 3) om han under loppet av de se­ 4) om han tidigare inom eller utom nast förflutna fem åren utom riket riket blivit dömd till frihetsstraff och blivit dömd till frihetsstraff för för­ det skäligen kan befaras att han mögenhetsbrott eller förfalskning el­ kommer att här i riket eller i Dan­ ler undergått honom omedelbart mark, Finland eller Norge fortsätta ådömt frihetsstraff för sådant brott sin brottsliga verksamhet; och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket fortsätta sddan brottslig verksamhet; eller i) om det med hänsyn till hans fö­ 5) om det med hänsyn till hans fö­ regående verksamhet eller eljest skä­ regående verksamhet eller eljest skä­ ligen kan befaras att han kommer att ligen kan befaras att han kommer att här i riket bedriva sabotage, spioneri här i riket eller i Danmark, Finland eller olovlig underrättelseverksam­ eller Norge bedriva sabotage, spione­ het. ri eller olovlig underrättelseverksam­ het. Utlänning må jämväl, på begäran av den centrala utlånningsmyndigheten i Danmark, Finland eller Norge, avvisas i annat fall än som avses i första stycket, om det kan antagas att utlänningen, därest han erhåller tillåtelse att inresa, begiver sig till det land, från vilket framställts be­ gäran om avvisning. Vad i denna paragraf sägs skall Vad i denna paragraf sägs skall icke gälla den som innehar visering, icke gälla den som innehar visering, uppehållstillstånd eller bosättnings- uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd och ej heller den som varit tillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

20 §. 20 §•

Avvisning skall ske vid utlännings Avvisning skall ske vid utlännings ankomst till riket eller omedelbart ankomst till riket eller omedelbart därefter; beslut om avvisning med- därefter. Beslut om avvisning jämlikt delas av polismyndighet. 18 § eller 19 § första stycket medde­ las av polismyndighet, om ej annat följer av andra eller tredje stycket denna paragraf. Beslut om avvisning jämlikt 19 § andra stycket meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten efter utlänningsnämndens höran­ de. Finner polismyndigheten skäl till Finner polismyndigheten i fall som avvisning föreligga men påstår ut- avses i 18 § eller 19 § första stycket länningen att han i det land, från vil- skäl till avvisning föreligga men pa­ ket han kommit, löper risk att bliva står utlänningen att han i det land, utsatt för politisk förföljelse eller att från vilket han kommit, löper risk att han där icke åtnjuter trygghet mot bliva utsatt för politisk förföljelse elatt bliva sänd till land, i vilket han ler att han där icke åtnjuter trygg­ löper sådan risk, och är påståendet het mot att bliva sänd till land, i icke uppenbart oriktigt, skall ärendet vilket han löper sådan risk, och är underställas den centrala utlännings- påståendet icke uppenbart oriktigt, myndigheten. Den centrala utlän- skall ärendet underställas den centraningsmyndigheten har att, efter ut- la utlänningsmyndigheten. Den cenlänningsnämndcns hörande, besluta i trala utlänningsmyndigheten har att, ärendet så snart det kan ske; är efter utlänningsnämndens hörande, ärendet synnerligen brådskande, må besluta i ärendet så snart det kan den centrala utlänningsmyndigheten ske; är ärendet synnerligen brådsmeddela beslut, ehuru yttrandet från kande, må den centrala utlänningsutlänningsnämnden icke föreligger, myndigheten meddela beslut, ehuru yttrandet från utlänningsnämnden icke föreligger. ya{j i________________________________ bör avvisas.

55 §. 55 §.

Utlänning som-------------------------------------- finnes lämpligast. Vad i första stycket sägs utgör icke hinder för att utlänning, som ankommit till riket från Danmark, Finland eller Norge, i enlighet med

Kungl. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

överenskommelse, som Konungen

träffat med sagda länder, befordras

till något av dessa länder.

Därest utländsk besättningsman

lämnar sin anställning ombord å far­

tyg eller luftfartyg under dess uppe­

håll här i riket och olovligen inreser

i riket, är fartygets eller luftfartygets

innehavare skyldig att svara för de

kostnader som åsamkas det allmän­

na för utlänningens uppehälle hår i

riket under de närmast följande tre

månaderna efter inresan ävensom

kostnaderna för hans befordran ur

riket. Detsamma skall gälla beträf­

fande passagerare, som utan befälha­

varens tillåtelse medföljt fartyget el­

ler luftfartyget hit till riket och olov­

ligen inreser i riket.

I fråga om utländskt fartyg vare

fartygets befälhavare ävensom av in­

nehavaren här i riket anlitad skepps-

klarerare skyldig att på innehava­

rens vägnar svara för kostnad som i

nästföregående stycke sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 73

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 oktober 1957.

Närvarande:

justitieråden W alin , S jöwall , H agbergh , regeringsrådet K lackenberg .

Enligt lagrådet den 9 oktober 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­ rådet den 20 september 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­ hämtas över upprättat förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193). Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av hovrättsassessorn C. Holmberg.

Lagrådet yttrade: Med det remitterade förslaget avses att så långt möjligt behandla Dan­ mark, Finland, Norge och Sverige som ett enda passområde och i vissa hän­ seenden lagfästa denna ordning. Tills vidare står öppet, huruvida även Is­ land kan tänkas ansluta sig till den nya ordningen. Det är tydligt att möjligheten att upprätthålla det föreslagna systemet är beroende av utrikespolitiska förhållanden som enligt sakens natur kunna växla. Man kan också vara tveksam, om icke modifikationer kunna av andra skäl visa sig behövliga. Med hänsyn härtill vore det enligt lagrådets mening att föredraga, om lagen, i stället för att direkt upptaga bestämmelser som röra Danmark, Finland och Norge, finge innehålla en i enlighet med föreliggande önskemål begränsad fullmakt för Konungen att från lagens allmänna reg­ lering göra de undantag som betingas av den nordiska gemensamheten. Lag­ rådet förbiser icke härvid den möjlighet till ändring under utomordentliga förhållanden som 70 § ger. Om undantaget till förmån för den nordiska ge­ menskapen förutsätter att avtal föreligger med staterna i fråga, kommer saken regelmässigt att underställas riksdagens prövning. En sådan metod som nu nämnts har använts exempelvis i 7 kap. 5 § 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m., jfr även 10 § i 1950 års lag om svenskt medborgarskap. Användes detta tillvägagångssätt, skulle också lagtexten bättre återgiva verkligheten, nämligen att genom nordisk konvention gjorts väsentliga avsteg från vad som eljest gäller.

74 Kungl. Maj. ts proposition nr 190 år 1957

Önskemålet kan tillgodoses på följande sätt: Till 5 § fogas ett nytt stycke, innehållande att Konungen äger efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge medgiva undantag från första stycket i paragrafen. -—- 18 § i lagen bibehålies oförändrad. — Ur 19 § första stycket i det remitterade förslaget utgå de ändringar som direkt angiva Danmark, Finland och Norge som intresseområden. Det föreslagna andra stycket utgår likaledes. — 20 § i lagen lämnas oförändrad. — Efter 21 § införes en ny paragraf, betecknad 21 a §, enligt vilken Konungen, efter avtal med nordisk stat, skulle äga för­ ordna att utlänning må avvisas enligt 18 §, om han icke, där så erfordras, innehar jämväl tillstånd att inresa i fördragsslutande stat, eller enligt 19 § även när sådan farhåga som där sägs föreligger med avseende å vistelse i fördragsslutande stat, så ock att utlänning jämväl i annat fall, på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten i fördragsslutande stat, må efter prövning som i 20 § (eventuellt andra stycket) sägs avvisas, om det kan antagas att han eljest begiver sig till den stat som framställt sådan begäran. Beträffande prövningen må hänvisas till vad lagrådet anför under 20 § i det följande. -— Andra stycket i 55 § kan lämpligen innehålla, att Konungen efter sådant avtal som nyss nämnts äger förordna att vad i första stycket sägs ej skall utgöra hinder mot att utlänning som ankommit till riket från fördragsslutande stat befordras till sådan stat.

20 §. För de fall, då avvisning kan enligt 19 § andra stycket i det remitterade förslaget komma i fråga på grund av begäran av den centrala utlännings­ myndigheten i Danmark, Finland eller Norge, föreslås i 20 § första stycket, att beslut om avvisning skall meddelas av den centrala utlänningsmyndig­ heten efter utlänningsnämndens hörande. Motiveringen till experternas förslag kan synas tyda på att utlänningskommissionen alltid skall besluta huruvida utlänningen skall tillåtas inresa eller ej och att utlänningsnämnden städse skall höras innan beslut i ena eller andra riktningen meddelas. Det synes alltför omständligt, att denna ordning skall behöva tillämpas även när avvis­ ning ej anses böra äga rum. Kommissionen bör kunna utan nämndens hö­ rande medgiva inresa, eventuellt genom direktiv till polismyndigheterna. Lagrådet anser för sin del, att prövningen i fall som avses i 19 § andra stycket kan följa de regler som nu givas i 20 § första, andra och tredje styckena. Så snart det är fråga om politisk flykting är andra stycket tilllämpligt. I andra möjligen tveksamma fall är tredje stycket tillämpligt, och instruktionsledes kan direktiv givas enligt vad nyss sagts. Till yttermera visso har utlänningen klagorätt och kan på den vägen snabbt erhålla rät­ telse, om tillämpning av den danska, finska eller norska centrala utlänningsmyndighetens begäran i det särskilda fallet skulle vara obillig. Skulle en sådan reglering som nu nämnts icke anses tillfyllest, kan lämp­ ligen såsom tredje stycke i paragrafen intagas föreskrift, att om anledning förekommer till avvisning i fall som avses i 19 § andra stycket, frågan skall underställas den centrala utlänningsmyndigheten och prövas enligt

Kungl. Maj. ts proposition nr i90 år 1957 75

vad i 20 § andra stycket sägs. Även med denna lösning lärer utlänningskommissionen vara oförhindrad att ge polismyndigheterna sådana direktiv som förut nämnts. I fall då enligt dylika direktiv inresa får äga rum föreligger ej, såsom den här föreslagna bestämmelsen förutsätter, anledning till av­ visning. Kommissionen skulle vidare genom stadgandet få möjlighet att i synnerligen brådskande fall meddela beslut om avvisning, ehuru yttrande från utlänningsnämnden icke kunnat inhämtas.

67 §. Under denna paragraf föreslås införande av skyldighet för innehavare av fartyg och luftfartyg att svara för vissa kostnader, därest utländsk besätt­ ningsman här lämnar sin anställning ombord och olovligen inreser i riket eller om s. k. fripassagerare olovligen inreser i riket. Beträffande utländska fartyg föreslås därjämte, att även befälhavaren och av innehavaren här anlitad skepp sklarerare skola svara för samma kostnader. Bestämmelsen rörande utländska besättningsmän synes böra omfatta ej endast personer som tillhöra den egentliga besättningen utan jämväl andra ombord anställda (jfr sjömanslagen 70 och 71 §§). Motsvarande bestäm­ melse i den norska fremmedloven (§4) gäller utlänning som går i land från en »stilling» ombord å fartyg eller luftfartyg. Stadgandet torde vidare icke böra anknyta till att ett anställningsavtal rättsligt upphör att gälla utan bör vara tillämpligt även å den som blivit akterseglad eller rymt. Vi­ dare må framhållas, att den enligt det remitterade förslaget uppställda för­ utsättningen att besättningsman lämnar sin anställning under fartygets eller luftfartygets uppehåll här i riket synes för snäv. Bestämmelsen torde böra vara tillämplig även om vederbörande lämnar fartyg som befinner sig utanför den svenska territorialgränsen (på angränsande internationellt vat­ ten eller angränsande danskt, finskt eller norskt territorium). Det måste dock förutsättas, att den olovliga inresan har direkt samband med att ve­ derbörande lämnat fartyget. Detta torde likväl ej behöva särskilt utmärkas i lagtexten. Bestämmelsen om fripassagerare synes böra gälla den som utan tillåtelse medföljt fartyget eller luftfartyget; behörig tillåtelse kan ibland lämnas även av annan än befälhavaren. I övrigt torde bestämmelsen böra jämkas i anslutning till vad nyss sagts om anställd som lämnar fartyg medan det befinner sig utanför territorialgränsen. Beträffande stadgandet om ekonomisk ansvarighet för befälhavaren å utländskt fartyg och för skeppsklarerare föreligger enligt lagrådets mening viss tveksamhet, helst som skeppsklarerarnas organisation icke beretts till­ fälle att yttra sig över experternas förslag. Lagrådet håller före att möjlig­ het i allt fall bör finnas att medge undantag från den föreslagna regeln, när den skulle verka uppenbart obilligt. I fråga om regelns utformning i öv­ rigt förordar lagrådet alt uttrycket utländskt fartyg utbytes mot »fartyg som bar utländsk innehavare» för att under stadgandet må rymmas även svenskt fartyg som upplåtits åt utländsk innehavare. Vad med »skeppskla-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957

rerare» skall förstås enligt det remitterade förslaget är ej klart. Ansvarighe­ ten torde böra inträda, oavsett om vederbörande är rederiets fasta agent här i riket, auktoriserad skeppsklarerare eller annan som ombesörjt inklarering av fartyget. En förutsättning för ansvarighet måste härvid anses vara, att han inklarerat fartyget vid tillfälle som har samband med den olovliga inresan av besättningsman eller annan. Under åberopande av det anförda förordar lagrådet, att förevarande para­ graf får innehålla, tredje stycket att därest utlänning, som är anställd om­ bord å fartyg eller luftfartyg, lämnar detta och olovligen inreser i riket, far­ tygets eller luftfartygets innehavare är skyldig att svara för de kostnader som åsamkas det allmänna för utlänningens uppehälle under de närmaste tre månaderna och hans befordran ur riket och att detsamma gäller när någon, som utan tillåtelse medföljt fartyg eller luftfartyg, lämnar det och olovligen inreser i riket, samt fjärde stycket att i fråga om fartyg som har utländsk innehavare befälhavaren och den som anlitats för inklarering av fartyget äro pliktiga att, om det ej är uppenbart obilligt, å innehavarens vägnar svara för kostnad som i tredje stycket sägs.

Ur protokollet: Torsten Johansson

Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1957 77

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 8 november 1957.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , K jellin , J ohansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets den 29 oktober 1957 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 september 1957 remit­ terade förslaget till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 195k (nr 193). Föredraganden anför följande. Lagrådet har yttrat, att det vore att föredraga, om lagen, i stället för att direkt upptaga bestämmelser som rör Danmark, Finland eller Norge, finge innehålla en i enlighet med föreliggande önskemål begränsad fullmakt för Konungen att från lagens allmänna reglering göra de undantag som be­ tingas av den nordiska gemensamheten. I nu gällande utlänningslag har den principen följts, att i lagen uttöm­ mande upptagits de bestämmelser som tar sikte på att hindra utlänningar, som på grund av sina individuella egenskaper icke är önskvärda, att uppe­ hålla sig här. De bestämmelser som erfordras för den mer generella utlän­ ningskontrollen har utformats på annat sätt med hänsyn till att möjlighet bör finnas att nedskära denna kontroll. Även om, såsom lagrådet förutsatt, den fullmakt som lagen skulle ge Kungl. Maj:t, skulle noggrant precisera på vilka grunder avvisning finge ske utöver vad som anges i lagens 18 och 19 §§, finns enligt min mening icke skäl att nu göra avsteg från principen att i lagen uttömmande anges under vilka förutsättningar en utlänning kan nekas tillträde till riket. Den­ na princip har iakttagits även i våra tidigare utlänningslagar. Jag vill där­ för förorda att den metod som följts i det remitterade förslaget bibehålies. Vad angår prövningen av fråga om avvisning i fall som avses i 19 § andra stycket torde det vara påkallat att denna prövning omgärdas med vissa särskilda garantier. Jag är dock beredd att tillstyrka eu modifiering av det remitterade förslaget på denna punkt och vill förorda, att pröv­ ningen anordnas i enlighet med vad lagrådet i andra hand föreslagit.

78 Kungi. Maj.ts proposition nr 190 år 1957

Till vad lagrådet anfört under 67 § kan jag i huvudsak ge min anslutning. Något praktiskt behov av att låta de föreslagna bestämmelserna omfatta även den som lämnar fartyg eller luftfartyg utanför territorialgränsen torde emel­ lertid icke föreligga. Utöver de ändringar som framgår av det förut sagda torde i förslaget böra vidtagas vissa ändringar av formell natur. Man torde kunna räkna med att ratifikation av överenskommelsen sker å sådan tid att överenskommelsen kan träda i kraft den 1 april 1958.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj:t måtte genom proposition dels äska riksdagens godkännande av överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkon­ trollen vid de internordiska gränserna; dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga det i enlighet med det föregående jämkade lagförslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Ulla Larsson

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner 570478