('angående stiftskanslier\xad nas organisation m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 1

Nr 101

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stiftskanslier­ nas organisation m. m.; given Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag), 2) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker, samt 3) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att rationalisera arbetet vid de för domkapitlen och stiftsnämndema gemensamma, till domkapitlen knutna stiftskanslierna framlägges förslag om viss omfördelning av de båda stiftsmyndigheternas kompetens, en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat genom möjlighet till delegation av beslutanderätten i vissa ärenden, samt förenklingar på det kamerala och kontorstekniska området. Vidare föreslås åtgärder för att underlätta handläggningen av vissa grupper av ärenden på det kyrkligt-ekonomiska området. Sålunda föreslås ett förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden, enligt vilket beräkningen av pastoratens överskottsandel eller rätt till till- 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 samt. Nr 101

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

skott ur kyrkofonden skall grundas på en uppskattad normallönekostnad för pastoratens präster och kyrkomusiker i stället för som nu sker på en detalj granskning av pastoratens faktiska lönekostnader för befattnings­ havarna. Vidare föreslås den förenklingen beträffande fördelningen av kost­ naderna för pastoratsadjunkts avlöningsförmåner, att dessa kostnader helt skall åvila kyrkofonden. Mot bakgrunden av förordade rationaliseringsåtgärder framlägges för­ slag till ny personalorganisation vid stiftskanslierna, innebärande bland annat, att ett antal juristtjänster föreslås utbytta mot kanslisttjänster. Kammarkollegiet och statskontoret har på Kungl. Maj:ts uppdrag verk­ ställt av 1959 års riksdag begärd översyn av hittills tillämpade principer för finansieringen av domkapitlens verksamhet. Ämbetsverkens utredning föranleder inte nagot förslag om ändring i hittills tillämpade grunder för finansieringen. Anslaget på riksstaten till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Av­ löningar föreslås för budgetåret 1960/61 bli uppfört med 1 115 300 kronor och anslaget till Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader med 188 300 kronor. I propositionens senare avsnitt behandlas frågor rörande vissa anslag ur kyrkofonden. Arbetsgivaravgiften för prästernas allmänna tilläggspen­ sionering föreslås fa slutligen bestridas ur fonden. Vidare föreslås inrät­ tandet av ytterligare en stiftsadjunktstjänst, ändrade grunder för avlöningsbidragen till sjömanspräster samt anslag till vissa nya ändamål, näm­ ligen konferenser med de svenska utlandskyrkoherdarna, bidrag till för­ samlingar med kyrkomusiker på äldre stat samt översättning av den svenska evangelieboken till lulelapska, varjämte föreslås höjningar av vissa nu utgående anslag. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås erhålla en något ändrad konstruktion. Förslag framlägges om vissa ändringar i prästlönekostnadslagen, lagen om kyrkomusiker samt lagen om kyrkofond.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 3

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning ( prästlönekostnadslag )

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1951 angående pastorats deltagande i kostnaderna för försam­ lingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse: 1 §• 1 §• 2 mom. Med församlingspräst av­ 2 mom. Med församlingspräst av­ ses i lagen dels domprost, kyr­ ses i lagen dels domprost, kyr­ koherde, komminister och kyrkoad- koherde, komminister och kyrkoadjunkt, dels med sådan försam­ junkt, dels med sådan försam­ lingspräst likställd garnisons- och lingspräst likställd garnisons- och amiralitetspräst, dels ock annan amiralitetspräst, dels ock annan icke-ordinarie präst, som är förord­ icke-ordinarie präst, som innehar vinad att såsom vikarie uppehålla an­ kariatslöneförordnande å försam­ nan församlingsprästtjänst, eller som lingsprästtjänst . utan sådant förordnande fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då någon i pastoratet inrättad tjänst icke uppehälles av vare sig inneha­ vare av tjänsten eller vikarie.

3 §. 3 §. 1 mom. Kostnad för tjänstebo- 1 mom. Pastoratet skall bestri­ stad, som pastorat enligt prästlöne- da kostnaderna för följande försam­ reglementet tillhandahåller försam­ lingspräst enligt prästlönereglemenlingspräst, så ock för i reglementet tet tillkommande avlöningsförmåner, avsett bidrag till uppvärmning skost­ nämligen nad och där avsedd ersättning för 1) lön, reseersättning, kallortstillskatt eller allmän tunga, som inne­ lägg, provisoriskt extra tillägg och havare av prästgård i sådan egen­ språktillägg, samt skap erlagt, skall stanna å pasto­ 2) vikariatsersättning, tjänsteratet. dubblering sarvode, tjänstgörings-

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse: traktamente samt tjänstebostad jämte bränslekostnadsgottgörelse och ersättning för skatt eller allmän­ na avgifter, som innehavare av präst­ gård erlagt. 2 mom. Av övriga församling s- 2 mom. Pastoratets utgifter un­ präst enligt prästlönereglementet till­ der visst år för avlöningsförmåner kommande avlöningsförmåner skall som avses i 1 mom. 1) skola ligga pastoratet bestrida lön, vikariatser- till grund för beräkningen av pas­ sättning, tjänstedubblering sarvode, toratets prästlönekost­ reseersättning, tjänstgöring strakta­ nad för året. Närmare bestämmel­ mente, källortstillägg, språktillägg ser om hur kostnaden skall beräknas och arvode. meddelar Konungen. Belopp, som pastorat under visst Kostnaderna för avlöningsförmå­ år jämlikt detta moment haft att ut­ ner som avses i 1 mom. 2) skola giva,utgör pastoratets präst­ stanna å pastoratet. lönekostnad för året. Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker

Härigenom förordnas att 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 §. 2 §.

1. Kyrkomusiker åtnjuter avlö­ 1. Kyrkomusiker äger rätt till av­ ning samt i vissa fall tjänstepension löningsförmåner ävensom i vissa fall och rätt till pension för efterlevande tjänstepensionsrätt i enlighet med i enlighet med vad Konungen efter vad Konungen efter av riksdagen av riksdagen godkända grunder be­ godkända grunder bestämmer. stämmer. 2. Kostnaderna för kyrkomusikers 2. Kostnaderna för kyrkomusikers verksamhet gäldas, i den mån de verksamhet gäldas, i den mån de icke skola enligt vad särskilt stadgas icke skola enligt vad särskilt stadgas annorledes utgöras, av pastorat och annorledes utgöras, av pastorat och församling, vardera i den utsträck­ församling, vardera i den utsträck­ ning Konungen efter av riksdagen ning Konungen efter av riksdagen godkända grunder bestämmer. godkända grunder bestämmer. Ut­ Utgifter som pastoratet har att gifter, som sålunda skola av pasto­ bestrida skola — med undantag av rat bestridas, utgöra — med undan­ engångsavgift för pensionering samt tag för engångsavgift för pensione­ ersättningar vid vikariat — ligga till ring — pastoratets kyrkomusiker- grund för beräkningen av pasto­ lönekostnad. ratets kyrkomusikerlönekostnad. Närmare bestämmelser om hur kostnaden skall beräknas meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1961.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1051: 572.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

6 §. 6 §.

Enligt vad---------- Luleå stift. Enligt vad---------- Luleå stift. Ytterligare skola, utöver vad i Ytterligare skola, utöver vad i denna lag eljest stadgas, ur kyrko­ denna lag eljest stadgas, ur kyrko­ fonden utgöras: fonden utgöras: 1) Kostnad för — — — annan 1) Kostnad för — — — annan ordning; ordning; 2) kostnad för pensionsförmåner 2) kostnad för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem åt präster eller efterlevande till dem enligt tjänste- och familjepensions- enligt statens allmänna tjänstepenreglementena för präster; sionsreglemente eller äldre bestäm­ melser samt avgift pastorat utgivit till församlingsprästs försäkring för allmän tilläggspension; 2 a) annan kostnad------------ av­ 2 a) annan kostnad------------ av­ sedda präster; sedda präster; 2 b) kostnad för------------särskilt 2 b) kostnad för------------särskilt stadgas; stadgas; 3) bidrag, som-------------------- åt döv­ 3) bidrag, som----------- åt döv­ stumma; stumma; 4) kostnad, som-----------------äger till- 4) kostnad, som---------- äger tilllä mpning; lämpning; 5) kostnad, enligt-----------åt för­ 5) kostnad, enligt---------- åt för­ samlingspräster; samlingspräster; 6) anslag, som-------------kyrkliga 6) anslag, som-------------kyrkliga ärenden; ärenden; 7) kostnad för--------------------till kyr­ 7) kostnad för----------- till kyr­ kofonden; kofonden; 8) belopp, som------------avlöning­ 8) belopp, som------------avlöning­ en bidraga; en bidraga;

1 Senaste lydelse av 6 §, se 1959: 139.

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960 7 Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse: 9) anslag till extra utgifter med 9) kostnad för annat, av Konung­ ett av Konungen och riksdagen be­ en och riksdagen särskilt angivet stämt belopp för år, vilket efter kyrkligt ändamål samt anslag till Konungens bestämmande må an­ extra utgifter med ett av Konungen vändas till bestridande av kostnad och riksdagen bestämt belopp för år, för härförut i denna paragraf icke vilket efter Konungens bestämman­ särskilt angivet kyrkligt ändamål. de må användas till kyrkliga ända­ mål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

8 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den Jf mars 1960.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden

N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stifts­ kansliernas organisation m. m. samt anför därvid följande.

A. Stiftskansliernas organisation m. m.

I årets statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 38, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition angående stiftskansliernas organisation m. m., för budgetåret 1960/61 till Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Avlöningar beräkna ett förslags­ anslag av 1 081 500 kronor och till Omkostnader ett förslagsanslag av 188 300 kronor. Sedan ärendet varit föremål för ytterligare beredning, anhåller jag nu att anyo få anmäla detsamma.

I. Inledning

Styrelsen över stiftet utövas dels av biskopen ensam i hans egenskap av stiftschef och dels i kollegial ordning av biskopen, andra präster och lekmän. Den kollegiala stiftsstyrelsens nuvarande organisation tillkom i samband med ett par betydelsefulla reformer på det kyrkliga området under 1930talet. Sålunda uppdelades genom 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning stiftsstyrelsens verksamhet på två myndigheter, domkapitlet och den nyinrättade stiftsnämnden, och genom tillkomsten av en ny domkapitels­ lag år 1936 ändrades bestämmelserna om domkapitlets sammansättning och arbetsuppgifter. Vidare antog 1937 års riksdag ny personalorganisation för stiftskanslierna. Frågan om en översyn av stiftskansliernas organisation har därefter aktua­ liserats vid flera tillfällen. Behovet av eu sådan översyn blev särskilt påtag­

Kungl. Maj ds 'proposition nr 101 år 1960 9

ligt, sedan ett par viktiga reformer blivit genomförda i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet, nämligen den nya kyrkomusikerorganisationen och den nya ordningen för församlingsprästernas avlönande. Dessa åtgärder innebar bland annat, att nya arbetsuppgifter av betydande omfång lades på stiftskanslierna. Å andra sidan har den etappvis genomförda omdaningen av det obligatoriska skolväsendet medfört, att ärenden på skolans område inte längre handlägges av domkapitlet.

Mot bakgrunden av nu berörda förhållanden utverkade min företrädare i ämbetet år 1952 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sak­ kunniga för att utreda organisationen av stiftsstyrelsernas kanslier och där­ med sammanhängande frågor. Till sakkunniga utsågs landssekreteraren R. A. Hj. Magnusson, tillika ordförande, stiftssekreteraren O. A. Morén och numera byrådirektören G. F. Bruno. De benämnde sig stiftskansliutred­ ningen. Som ett första led i sitt arbete avlämnade stiftskansliutredningen den 31 oktober 1956 ett delbetänkande med förslag till förenkling av förfarandet vid försäljning av kyrklig jord. Därefter avgav utredningen den 30 oktober 1957 ytterligare ett delbetänkande med förslag till förenklad reglering av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Sitt slutbetän­ kande med förslag till stiftskansliernas organisation m. m. framlade utred­ ningen den 12 december 1958. Betänkandena är utgivna i stencilerad form. Över utredningens betänkande!! har efter remiss utlåtanden avgivits av kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd, domkapitlen och stiftsnämnderna, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands län samt Svenska pastoratens riksförbund. I vissa frågor har dom­ kapitlen infordrat yttranden från ett antal (omkring 90) pastorat samt stiftsnämnderna från ordförandena i de ecklesiastika boställsnämnderna och stiftsjägmästarna. Dessa yttranden har bilagts remissvaren. Utlåtanden över förslaget till förenklat försäljningsförfarande har efter remiss vidare avgivits av lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens sakrevision, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Skara­ borgs och Norrbottens län, domkyrkorådet i Lund, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Över förslaget till förenklad reglering av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden har efter remiss yttranden avgivits av riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Slutligen har riksräkenskapsverket, statens sakrevision, kompetensutred­ ningen samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges aka­ demikers centralorganisation (SACO) efter remiss avgivit yttranden över utredningens slutbetänkande. Över delar därav har också riksarkivet (me­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

delsförvaltning och diarier) samt skogsstyrelsen (stiftsnämnds årsberättelse) yttrat sig.

Utredningens förslag, som är enhälliga, går i huvudsak ut på att förenkla handläggningen av ett flertal grupper av ärenden på det kyrkligt-ekonomiska området samt att i vissa fall omfördela de två stiftsmyndigheternas kompetens och införa en smidigare beslutsordning hos dem, bland annat genom att göra det möjligt att delegera beslutanderätten i mindre viktiga ärenden. Den kamerala verksamheten har översetts och förenklats. Också på det kontorstekniska området har betydelsefulla rationaliseringsförslag lagts fram. De föreslagna åtgärderna medför enligt utredningens uppfatt­ ning, att personal med akademisk utbildning i viss utsträckning kan ersättas med sådan som har lägre utbildning, samt att det totala behovet av arbets­ kraft minskas. En årlig besparing på något mer än 100 000 kronor beräknas uppstå vid fullt genomförd omorganisation. Remissyttrandena ger allmänt uttryck åt den uppfattningen att de fram­ lagda förslagen är ägnade att underlätta arbetet på stiftskanslierna samt att skapa en smidigare organisation av myndigheternas förvaltning. De av förslagen direkt berörda myndigheterna har dock så gott som enhälligt för­ klarat sig anse, att reformen inte medför något minskat behov av arbets­ kraft. Enstaka remissinstanser har motsatt sig vissa ändringsförslag på det kyrkligt-ekonomiska området. Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ärendet. Innan så sker vill jag upplysa om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till chefen för civildepartementet avgivit ett betänkande (rotaprinttryck) med förslag att kanslisttjänster skall inrättas vid domkapitlen. Även detta betänkande har varit föremål för remissbehandling.

II. Allmänna synpunkter

1. Nuvarande förhållanden

Som jag inledningsvis nämnde är den kollegialt utövade stiftsstyrelsen uppdelad på två organ, domkapitel och stiftsnämnd. Domkapitlets sam­ mansättning och verksamhet regleras i främsta rummet genom lagen om domkapitel den 13 november 1936 (nr 567) och instruktionen för domkapit­ len den 4 januari 1937 (nr 7). Enligt domkapitelslagen åligger det domka­ pitlet att taga noggrann kännedom om stiftets förhållanden samt verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Utöver de kyrkliga uppgifterna omhänderhar domkapitlet även viss fondförvaltning. Före 1932 års ecklesiastika boställsreform, som innebar att förvalt­ ningen av de ecklesiastika löneboställena decentraliserades till pasto­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 11

raten, hade domkapitlen också vissa arbetsuppgifter som angick boställsförvaltningen. I propositionen med förslag till ny boställsordning föreslogs, att domkapitlens befattning med den ecklesiastika egendomen skulle utvid­ gas. Riksdagen beslöt emellertid i stället att inrätta ett särskilt organ, stiftsnämnd, för att handha dessa angelägenheter. Stiftsnämnd skall enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) finnas i varje stift med undantag av Stockholms stift. Det åligger stiftsnämnd att ha inseende och vård över ecklesiastik boställsjord samt övrig till kyrkliga behov och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet, taga befattning med in- och utbetalningar för kyrkofondens räkning samt ombesörja annan uppbörd av kyrkliga medel. Verksamheten vid stiftsnämnderna regleras genom bestämmelser i lagen om kyrkofond den 30 augusti 1932 (nr 404), ecklesiastika arrendestadgan den 29 juni 1945 (nr 588) samt instruktionen för stiftsnämnd och stiftsjägmästare den 16 september 1932 (nr 425). Befattningshavarna hos domkapitlet är anställda för såväl domkapitlets eget som stiftsnämndens behov. Därjämte har stiftsnämnden hos sig an­ ställd skoglig personal. Stiftskansliets personalorganisation är, som nämnts, fastställd av riksdagen år 1937. Under årens lopp har ett flertal föränd­ ringar vidtagits i den, men den är alltjämt oförändrad till sina huvud­ grunder.

2. Utredningen

Utredningen erinrar till en början om att dess tillkomst får ses mot bak­ grunden av de nya arbetsuppgifter, som pålagts stiftsstyrelserna genom kyrkomusikerreformen och prästlönereformen. I direktiven för utredningen förutsattes, att dessa reformer medförde ökad arbetsbelastning för stifts­ kansliernas personal, och det framhölls vidare, att kansliernas organisation inte var avpassad för de nya arbetsuppgifterna. Utredningen påminner härefter om att dess uppdrag enligt direktiven i främsta rummet var att efter en kartläggning av stiftsstyrelsernas olika ar­ betsuppgifter framlägga förslag om hur stiftskanslierna lämpligen borde vara organiserade för att arbetsuppgifterna skall kunna handläggas ratio­ nellt. Utredningen var därvid oförhindrad att taga upp alla under utred­ ningsarbetet uppkommande frågor rörande kansliorganisationen, utom di­ rekta lönefrågor. Förutom det väsentliga spörsmålet att avväga stiftskans­ liernas tjänsteorganisation nämndes i direktiven också åtgärder i syfte att förenkla arbetet, såsom att skapa en smidigare beslutsordning och en mera rationell kameral förvaltning. Vidare berördes vissa rent kontorsorganisatoriska frågor. I enlighet med direktiven lägger utredningen fram ett förslag till ny per­ sonalorganisation för stiftsstyrelsernas kanslier. Detta förslag grundar sig pa

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

ett flertal överväganden, som syftar till att åstadkomma en rationalisering av arbetet på kanslierna. En av förutsättningarna för att den nya personal­ organisationen skall kunna genomföras är därför, anför utredningen, att de förslag som framlägges om förenkling av arbetet på kanslierna i allt väsent­ ligt blir godtagna.

Utredningen uttalar att den vid sin allmänna översyn inte kunnat undgå att beakta den inverkan, som själva organisationen av stifts­ myndigheterna har på arbetsförhållandena vid stiftskanslierna. Utred­ ningen finner det ligga i öppen dag, att den nuvarande anordningen med dom­ kapitel och stiftsnämnd som skilda myndigheter förorsakar åtskilligt dubbel­ arbete för såväl myndigheterna själva som stiftskansliet. Sålunda måste exempelvis beslut fattas av båda myndigheterna i vissa ärenden. Dessa olä­ genheter bortfaller om stiftsstyrelsen i sin helhet tillkommer en enda myn­ dighet. En utväg vore i och för sig att låta stiftsnämndens åligganden över­ tagas av domkapitlet. Men utredningen finner inte en sådan genomgripande omdaning möjlig utan att också domkapitlets sammansättning ändras. Utred­ ningen finner det ligga närmare till hands att sammanslå de båda organen utan att göra någon större förändring i deras sammansättning. Härigenom vinnes att de ärenden, som nu fordrar beslut av båda myndigheterna var för sig, kan avgöras i ett sammanhang. Men också annan dubblering av arbetet försvinner, bland annat vid diarieföring och annan registrering, medelsför­ valtning, bokföring samt redovisning. Enligt utredningens mening torde en fullt rationell stiftskansliorganisation inte kunna genomföras utan att stiftsmyndigheterna omorganiseras i den riktning som utredningen sålunda berört. Utredningen anser emellertid att spörsmålet om en sådan omorganisation ligger utanför dess uppdrag, och den avstår därför från att framlägga något förslag. Utredningen uttalar dock som sin mening, att frågan torde vara av den vikt, att den bör bli föremål för särskild utredning.

Utredningen har sålunda med utgångspunkt från en oförändrad stiftsstyrel­ seorganisation undersökt olika åtgärder att ernå ändamålsenliga arbets­ former på kanslierna. Utredningen har därvid i främsta rummet riktat sin uppmärksamhet på det i direktiven berörda spörsmålet om en enklare beslutsordning hos stiftsmyndigheterna genom delegation av beslu­ tanderätten till ledamot eller befattningshavare. Utredningen erinrar därvid till en början om att biskopen enligt gällande bestämmelser äger att besluta på domkapitlets vägnar i ärenden, som är av mindre vikt eller som kräver särskild skyndsamhet. För stiftsnämnds del finns ingen motsvarighet till denna bestämmelse, men enligt vad utred­ ningen har sig bekant förekommer det i viss utsträckning, att beslut fattas i en liknande ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 13

Utredningen föreslår, att beslutsordningen förenklas, så att domkapitel och stiftsnämnd erhåller möjlighet att delegera beslutanderätten i vissa ärenden eller grupper av ärenden. Det framlagda systemet för beslutsord­ ning har utredningen upprättat efter förebild av det som gäller för länssty­ relserna. Enligt utredningens mening synes alltefter ärendenas vikt och natur beslutanderätten kunna delegeras så, att besluten fattas av antingen 1) preses i domkapitlet eller ordföranden i stiftsnämnden efter föredragning av tjänsteman, 2) stiftssekreteraren, stifts jägmästaren eller stiftsnotarie efter föredragning av annan tjänsteman, eller 3) tjänsteman utan föredrag­ ning (enmansärenden). Vid behov skall också annan befattningshavare kun­ na kallas att deltaga i ett ärendes handläggning. Utredningen föreslår vidare att preses eller ordföranden skall kunna be­ sluta i brådskande plenarärenden i närvaro av föredraganden. Föredrages ärende av annan än stiftssekreteraren bör även denne närvara. Beslutet torde böra anmälas vid myndighetens närmaste sammanträde. Enligt utred­ ningens mening bör det ankomma på stiftsmyndigheten att — i arbets­ ordning eller annorledes — bestämma närmare om delegation och föredragningsskyldighet. — Utredningen har utarbetat ett förslag till normalarbets­ ordning.

I samband med nu berörda spörsmål har utredningen föreslagit ändrade bestämmelser om stiftsnämnds beslutförhet. Stiftsnämnden består av fem ledamöter jämte en personlig ersättare för envar av dem. Tre ledamöter skall äga erforderlig insikt i lantbruk och skogsbruk samt därmed sammanhängande affärsförhållanden och en skall vara juridiskt skolad. I stiftsnämndsinstruktionen bestämmes att nämnden skall vara fulltalig, då den fattar beslut (i ett specialfall gäller andra regler). Utredningen erinrar om att frågan om ändrad ordning för stiftsnämnds beslutförhet väckts vid skilda tillfällen. Således beslöt bland annat 1954 års riksdag att överlämna två motioner härom (likalydande I: 244 och II: 304) till utredningen för övervägande vid dess arbete (L3U 18; Rskr 170). För egen del anser utredningen att kravet på att stiftsnämnd skall vara fulltalig, då den fattar beslut, är både tyngande och otidsenligt. Den finner inte några bärande skäl föreligga att behålla villkoret, och den stöder sig därvid på jämförelser med de bestämmelser, som gäller för domkapitel och nytillkomna regionala myndigheter, såsom lantbruksnämnd och länsbo­ stadsnämnd. Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna om stifts­ nämnds beslutförhet utformas så, att stiftsnämnd skall vara beslutför med fyra ledamöter, om tre är om beslutet ense. Som villkor för beslutförhet bör dock krävas att den juridiskt skolade ledamoten är närvarande. Nuva­ rande bestämmelser om personligt suppleantskap för ledamot bör enligt utredningens åsikt kvarstå med hänsyn bland annat till att ledamöterna inte tillsätts i samma ordning.

14 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

Som en annan åtgärd för att rationalisera arbetet vid stiftskanslierna före­ slår utredningen en viss omfördelning av domkapitlets och stiftsnämndens inbördes kompetens. I första hand tänker sig utredningen att stiftsnämnds rätt att disponera över kyrkofondsmedel i vissa avseenden skall överföras till domkapitlet. Enligt gällande bestäm­ melser skall domkapitel fastställa vissa avlöningsförmåner åt präst, vilka skall bestridas ur kyrkofonden. Vidare fastställer domkapitlet visst bidrag för kyrkomusikerlönekostnad, som pastorat kan erhålla ur kyrkofonden. Där­ emot utbetalas avlöningsförmånerna och bidragen av stiftsnämnden. Ären­ dena måste således handläggas av såväl domkapitlet som stiftsnämnden. Utredningen föreslår att handläggningen av ärendena förenklas, så att dom­ kapitlet även får betala ut medlen. Av ålder har det processuella representantskapet för den kyrkliga jorden tillkommit Kungl. Maj:t, och det har utövats främst genom kammarkolle­ giet och länsstyrelserna. En central ställning härvidlag intar också dom­ kapitlen, vars uppgifter regleras i 26 kap. 5 § kyrkolagen och femte punkten av prästerskapets privilegier. Ett processuellt representantskap tillkommer därjämte i vissa fall pastorat eller församling. Stiftsnämnden däremot sak­ nar processuell behörighet att företräda den kyrkliga jorden, ehuru det i viktiga avseenden just är stiftsnämnden, som har inseende och vård över jorden. Utredningen påpekar, att stiftsnämndernas skogliga personal skaffar sig en ingående kännedom om den ecklesiastika jorden och därmed samman­ hängande frågor. Det torde därför i regel vara genom stiftsnämndens för­ medling som domkapitlet får sitt material, då det utövar sitt processuella representantskap. Utredningen finner det därför innebära en förenkling, om representantskapet överföres till stiftsnämnden. I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om kontrollen av pastorats prästlönefonder. Enligt prästlönekostnadslagen skall pastorat, som vill placera prästlönefondsmedel på annat än stadgat sätt, inhämta dom­ kapitlets tillstånd till åtgärden. Utredningen föreslår, att det i stället får ankomma på stiftsnämnden att lämna tillståndet.

I rationaliseringssyfte föreslår utredningen vidare förenklingar i det administrativa arbetet. Förslag framlägges om ändringar i stiftsmyndigheternas medelsförvaltning och därmed sammanhängan­ de åligganden. Sålunda synes det angeläget att komma till rätta med ett inte oväsentligt dubbelarbete vid bokföringen. Utredningen finner det också vara av betydelse, att medelsredovisningssystemen om möjligt är likfor­ migt uppbyggda. Vidare föreslår utredningen ett manuellt genomskriftssystem liknande stiftsnämndens för domkapitlets redovisning. Den förordar även, att stiftsnämndens medelsförvaltning koncentreras inom kansliorga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 15

nisationen, samt att till följd härav den särredovisning, som exempelvis handhas av stiftsjägmästaren, borttages. Ett flertal andra göromål på kanslierna föreslås bli handlagda efter eu för­ enklad metod, såsom diarieföring, personalredovisning och protokollföring. Utredningen anser vidare, att redovisningen av olika uppgifter, som angår de ecklesiastika fastigheterna, samt det tekniska arbetet med avräkningen mel­ lan pastoraten och kyrkofonden kan göras enklare. Den föreslår dessutom en allmän översyn av blankettmaterialet. För närvarande skall stiftsnämnden avge en årsberättelse över sin verk­ samhet, och vid den skall fogas en kortfattad redogörelse för de ecklesia­ stika fastigheternas tillstånd och skötsel. Enligt vad utredningen har sig bekant bearbetas inte det i berättelserna publicerade materialet i vidare mån än att uppgifter, som rör skogsvårdande åtgärder, intages i skogssty­ relsens årsstatistik för hela riket. Dessa uppgifter utgör endast en mindre del av materialet. Bland annat med hänsyn härtill finner utredningen det kunna sättas ifråga om tillräckliga skäl föreligger att behålla ordningen med årsberättelser. Härtill kommer, säger utredningen, att arbetet med berättel­ serna är tidskrävande för stifts jägmästare och annan personal. Utredningen föreslår därför att berättelserna avskaffas. Skulle detta inte anses lämp­ ligt, anser utredningen att berättelsernas innehåll i allt fall bör standardise­ ras och begränsas till vad som kan anses vara av mera allmänt intresse.

Utredningen betonar, att enbart en översyn av stiftskansliernas organi­ sation, personaluppsättning och arbetsmetoder inte är tillräcklig för att man skall kunna åstadkomma en önskvärd rationalisering. Enligt utred­ ningens åsikt är nämligen det i författning reglerade handläggningsförfarandet i vissa ärenden tungrott och tidsödande och bestämmelserna inveck­ lade. Utredningen har därför ansett det vara en viktig del av sitt uppdrag att undersöka möjligheterna att förenkla handläggningen. Un­ dersökningarna har främst inriktats på sådana grupper av ärenden, där en förenkling skulle medföra en mera påtaglig rationalisering av kansliarbetet. Utredningen har därvid undersökt möjligheterna att få till stånd ett förenklat förfarayide vid försäljning av kyrklig jord. Den har lagt fram ett förslag, som bland annat går ut på att beslutanderätten i vissa ärenden decentraliseras från kammarkollegiet till stiftsnämnden. Sålunda anser ut­ redningen att försäljningar, vid vilka saluvärdet inte kan antas överstiga 5 000 kronor, skall handläggas helt av stiftsnämnden. Vidare föreslås, att tiden för anförande av besvär förkortas, så att bestämmelserna överensstäm­ mer med reglerna för besvär i förvaltningen i allmänhet. Förslagen går ut på att åtskillig skriftväxling och formell handläggning för stiftskansliernas del undvikes samt att handläggningstiden förkortas. Utredningen lägger även fram förslag om förenklad reglering av pastora­ tens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Denna årliga reglering

16 Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960

avser i huvudsak att fastställa vad pastorat skall erlägga i allmän kyrko­ avgift till kyrkofonden samt, i förekommande fall, erhålla i tillskott ur kyrkofonden för att täcka sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader. Den omfattar också vad pastorat skall inbetala till kyrkofonden av eventuella överskottsmedel eller återfå av tidigare under den s. k. utjämningsperioden inbetalade sådana medel. Beloppen fastställes på grundval av bland annat pastoratens uppgifter om avkastning från avlöningstillgångar och om utgifter, som fått bestridas med sådan avkastning. Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden, upp­ tages avkastningen av avlöningstillgångarna i huvudsak till beräknade belopp, men avlöningskostnaderna till verkliga belopp. Då det gäller att fast­ ställa kyrkofonden tillkommande överskottsmedel räknar man däremot med verkliga belopp även i fråga om avkastningen. Innan tillskott och överskott kan fastställas, måste pastoratets utgifter för avlöningskostnader och — i vissa fall — uppgiven avkastning från avlöningstillgångar granskas av stiftsmyndigheterna. Särskilt omständlig och tidsödande är granskningen av pastoratens utgifter för avlönande av präster och kyrkomusiker. I syfte att göra granskningen av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna överflödig föreslår utredningen, att dessa skall upptagas med belopp, mot­ svarande en normallönekostnad, då man fastställer pastorats tillskott ur kyrkofonden och fonden tillkommande överskottsmedel. Utredningen före­ slår vidare den förenklingen, att man årligen skall beräkna avkastningen av pastorats prästlönefond på fondens kapitalbelopp vid den s. k. normaluppskattningsperiodens ingång i stället för som nu på ett successivt ökande kapitalbelopp. För att göra den ekonomiska regleringen lättare föreslår utredningen slut­ ligen, att kostnaderna för avlönande av pastoratsadjunkt, som förordnats att uppehålla församlingsprästtjänst under så kort tid, att han inte får upp­ bära vikariatslön, skall — i motsats till nu — helt gäldas ur kyrkofonden. Utredningen föreslår också ändrade regler om reseersättning åt försam­ lingspräst. Ersättningen regleras för närvarande genom ett system med fasta och tillfälliga reseanslag. Utredningen erinrar om att 1949 års reseersättningskommitté föreslagit, att ersättning åt församlingspräst skall utgå efter samma normer, som användes inom statsförvaltningen — således mot reseräkning. Utredningen avvisar av flera skäl en övergång till ett sådant system samt föreslår i stället att domkapitlet årligen, efter förslag av kyrko­ rådet, fastställer en engångsersättning åt prästen för de resor han beräknas företa inom pastoratet. Ett liknande system gäller redan för kyrkomu­ sikerna. Enligt utredningens uppfattning kommer de framlagda förslagen att med­ föra arbetsbesparing. Utredningen räknar sålunda med att en inte oväsent­ lig lättnad följer av de förslag, som syftar till att förenkla avräkningen mel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 17

lan pastoraten och kyrkofonden. Utredningen anser sig kunna utgå ifrån en minskning av arbetsbördan i detta hänseende till inemot hälften.

Som redan påpekats är den hos domkapitlet anställda kanslipersonalen gemensam för domkapitlet och stiftsnämnden. Utredningen föreslår inte någon ändring av personalens anställningsförhållanden och utgår således ifrån att kanslipersonalen även i fortsättningen skall vara anställd hos dom­ kapitlet men gemensam för domkapitlet och stiftsnämnden. Emellertid har utredningen inom ramen för den nuvarande ordningen sökt utforma en änd­ rad tjänsteorganisation. Utredningen föreslår således att kans­ listtjänster inrättas. Innehavare av dessa tjänster avses skola överta arbets­ uppgifter, som nu regelmässigt är anförtrodda jurister hos domkapitlen, men för vilka juridisk skolning inte anses nödvändig. En sådan omfördelning av arbetsuppgifterna kommer att medföra ett minskat behov av jurister. Vidare föreslår utredningen omändring av kansliskrivartjänsterna till kontorist­ tjänster. De arbetsuppgifter som nu fullgöres av kansliskrivare anser utred­ ningen väsentligen vara av sådan art, att de kan utföras av kontorister. På grundval av den arbetsbesparing, som förslagen till rationalisering enligt utredningens mening medför, föreslår utredningen även vissa inskränk­ ningar av biträdespersonalen .

3. Remissyttranden

Som inledningsvis antytts har utredningens olika förslag i stort sett fått ett gott mottagande vid remissbehandlingen. Till utgångspunkt för sina överväganden har flera remissinstanser upptagit de av utredningen berörda olägenheterna av stiftsstyrelsens uppdelning pa två myndig­ heter. Sålunda betonar riksräkenskapsverket de administrativa fördelar, som skulle vinnas genom en sammanslagning. Också statskontoret påpekar att uppdelningen försvårar en rationell handläggning av arbetsuppgifterna, och ämbetsverket beklagar, att utredningen inte lagt fram förslag till en sammanslagning. Övervägande antalet remissinstanser uttalar sig för en särskild utredning i sådant syfte, och en remissinstans hävdar, att i själva verket borde en utredning om myndighetsorganisationen ske, innan man kan bedöma personal- och arbetsorganisationen. å andra sidan ifrågasätter kammarkollegiet, om en sammanslagning med­ för någon mera påtaglig vinst, eftersom stiftsmyndigheten i allt fall torde få delas upp på två avdelningar med väsentligen olikartade uppgifter. Domka­ pitlen i Luleå och Stockholm råder till att se hur de nu framlagda förslagen verkar i praktiken, innan man ger sig in på frågan om en sammanslagning av myndigheterna. Några remissinstanser uttalar sig emot en utredning om sammanslagning av stiftsmyndigheterna, emedan de anser att nuvarande olägenheter i stort sett kommer att försvinna, om man genomför utred- 2 — Bihang till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 101

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

ningens förslag. Vidare framhåller domkapitlet i Göteborg, att frågan om en sammanslagning skulle på obestämd tid uppskjuta den kansliorganisation, som sedan länge är ett angeläget önskemål.

Utredningens förslag om delegation av beslutanderätten har genomgående godtagits av remissinstanserna. Särskilt från stiftsmyn­ digheternas sida har starkt betonats angelägenheten av att myndigheterna själva får så stor frihet som möjligt att bestämma omfattningen av delega­ tionen. Vid remissbehandlingen har ej heller framförts erinran mot att pleniärenden i brådskande fall får handläggas av ordföranden efter föredragning av tjänsteman. Även den föreslagna regeln om stiftsnämnds beslutförhet har mottagits gynnsamt av flertalet remissinstanser. Emellertid uttalar SACO och ett flertal stifts jägmästare, att förslaget kan komma att med­ föra försämrade möjligheter för de jord- och skogsbrukssakkunniga leda­ möterna i nämnden att hävda sina tekniska och ekonomiska synpunkter. Den av utredningen föreslagna omfördelningen av stift smyndigheternas kompetens har vunnit anslutning av flertalet remissinstanser. Samtliga instanser — utom statskontoret och domkapitlet i Växjö — tillstyrker att domkapitlet får rätt att betala ut medel i sådana ärenden, där det ankommer på domkapitlet att fastställa ersättning eller bidrag ur kyrkofonden. Förslaget att överflytta det processuella representantskapet för den kyrkliga jorden från domkapitlet till stiftsnämnden tillstyrkes också av flertalet av remissinstanserna, men mot detta förslag intar rätt många en negativ hållning. En instans ifrågasätter om inte stiftsnämn­ den kunde vid sidan av domkapitlet erhålla processuell behörighet att före­ träda den kyrkliga jorden. Från ett annat håll föreslås att domkapitlet ges möjlighet att delegera behörigheten till stiftsnämnden. Även i fråga om för­ slaget att stiftsnämnd i stället för domkapitel skall äga meddela tillstånd till placering av prästlönefondsmedel går meningarna i sär. Mot utredningens förslag till förenkling och förenhetligande av stifts­ myndigheternas medelsförvaltning samt registrering soch redovisningsarbete ävensom förenkling av det tekniska arbetet med avräkningslängden har remissinstanserna i stort sett inte haft något att erinra. Bland annat uttalar sig statens organisationsnämnd i till­ styrkande riktning härvidlag. Förslaget att stiftsnämndens årsberättelse skall avskaffas har mottagits olika; sålunda avstyrker kammarkollegiet, inemot hälften av stiftsmyndig­ heterna samt flertalet stifts jägmästare förslaget. Genomgående framhåller man dock angelägenheten av att berättelserna standardiseras och begränsas till innehållet. I sådan riktning uttalar sig även de remissinstanser, som i första hand tillstyrkt förslaget. Skogsstyrelsen framhåller, att styrelsen får vissa uppgifter om de ecklesiastika fastigheterna från årsberättelserna för

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960 19

sin publikation Skogsstatistisk årsbok. Styrelsen motsätter sig dock inte att årsberättelserna avskaffas om styrelsen bara erhåller uppgifterna i annan ordning.

Utredningens förslag att förenkla handläggningen av vissa ärenden har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse. Sådana uttalanden har särskilt föranletts av förslaget att förenkla regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Flertalet remissinstanser anser sig kunna i princip godtaga utredningens förslag till normallönekostnad. Även förslaget att förenkla förfarandet vid försäljning av kyrklig jord tillstyrkes av de flesta remissinstanserna. Detta förslag har dock avstyrkts av kammarkollegiet samt domkapitlet och stiftsnämnden i Lund. Remiss­ instanser, som godtagit förslaget, har i allmänhet framhållit, att vinsten med förslaget huvudsakligen ligger i en förkortning av handläggningstiden. Där­ emot betvivlar man ganska genomgående bland stiftsmyndigheterna, att förslaget får till följd, att stiftskansliernas arbetsbörda minskar. Det av utredningen framlagda förslaget till ändrade regler för bestäm­ mande av reseersättning åt församlingspräst avstyrkes så gott som genom­ gående av stiftsmyndigheterna. De förordar allmänt att nuvarande ordning med fasta och tillfälliga reseanslag behålles. För att nedbringa antalet ansök­ ningar om tillfälligt reseanslag föreslår ett flertal stiftsstyrelser en höjning av det fasta reseanslaget.

Utredningens uppfattning om vinsten av att förslagen genomföres delas inte av stiftsmyndigheterna, som hävdar att vinsten inte blir av den omfatt­ ning utredningen förmodar. Vidare framhåller man, att utredningens slutsat­ ser i varje fall inte kan tagas till intäkt för en minskning av personalen. För­ slaget till personalorganisation har överhuvudtaget blivit före­ mål för kraftig kritik från flertalet stiftsmyndigheter, vilka särskilt vänt sig mot att personalen minskas och att kansliskri var tjänsterna ändras till konto­ risttjänster. Däremot har förslaget att inrätta kanslisttjänster i princip god­ tagits av såväl stiftsmyndigheterna som övriga remissinstanser med undantag av statskontoret och riksräkenskapsverket, som i stället föreslår andra mellangradstjänster.

4. Departementschefen

Stiftsstyrelsernas nuvarande organisation tillkom under 1930-talet i sam­ band med att den ecklesiastika boställsförvaltningen decentraliserades till pastoraten. Vid sidan av domkapitlen inrättades stiftsnämnderna, som skulle ha tillsyn över den ecklesiastika jorden. Den vid domkapitlen an­ ställda personalen blev gemensam för de båda stiftsmyndigheterna. Det förutsattes att omfattningen av göromålen på stiftskanslierna inte skulle

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

bli nämnvärt större än tidigare. Tämligen snart visade det sig dock, att arbetet ökade i inte ringa omfattning. Personalorganisationen blev därför föremål för översyn och en ny organisation antogs av 1937 års riksdag. Året innan hade riksdagen antagit ny domkapitelslag, genom vilken dom­ kapitlens sammansättning och arbetsuppgifter ändrades i viktiga av­ seenden. När min företrädare i ämbetet år 1952 utverkade Kungl. Maj:ts bemyn­ digande att låta utreda organisationen av stiftskanslierna, framhöll han, att arbetsuppgifterna undergått betydande förändringar under den långa tid, som förflutit sedan kansliorganisationen i sin helhet översågs. Han betonade också, att två omfattande reformer på det kyrkliga området, nämligen kyrkomusikerreformen och prästlönereformen, föranlett stora för­ ändringar i arbetsförhållandena. Beträffande domkapitlens befattning med skolväsendet erinrade han om att frågan om nya mellaninstanser på om­ rådet då utreddes. Sedermera har sådana myndigheter, länsskolnämnderna, inrättats, vilka övertagit skolärendena från domkapitlen. Stiftskansliutredningen har framlagt olika förslag, som syftar till att förenkla och effektivisera arbetet på stiftskanslierna. Förslagen är utfor­ made efter huvudsakligen två riktlinjer: utredningen vill åstadkomma mera ändamålsenliga arbetsformer hos stiftsmyndigheterna, och den vill förenkla, handläggningsförfarandet i ärenden av tidskrävande art. Med utgångs­ punkt i rationaliseringsförslagen har utredningen framlagt förslag till ny personalorganisation. Utredningen säger sig ha funnit, att betydande olägenheter är förbundna med att stiftsstyrelsen är uppdelad på två myndigheter. Enligt utredning­ ens åsikt är den i och för sig bästa utvägen att slå samman myndigheterna. Utredningen vill dock inte lägga fram något förslag härom. Den söker i stället undanröja olägenheterna genom att föreslå smidigare arbetsformer för myndigheterna. Även om vissa nackdelar är förenade med den nuvarande uppdelningen på två stiftsmyndigheter, anser jag i likhet med utredningen det inte vara påkallat att för närvarande göra någon mera genomgripande förändring i själva stiftsstyrelsen. Enligt min mening torde nämligen olägenheterna till väsentlig del försvinna, om utredningens förslag till förenklingar av arbetsformerna genomföres. Denna åsikt delar också flera av remissinstan­ serna. De olika förslag utredningen lägger fram anser jag i allt väsentligt vara väl genomtänkta och ägnade att avsevärt underlätta arbetet för de be­ rörda myndigheterna. Förslagen har också fått ett gott mottagande vid remissbehandlingen; mera vägande invändningar har varit sällsynta. Jag finner mig därför redan nu kunna förorda, att förslagen i huvudsakliga delar lägges till grund för en rationalisering av arbetet och en ny personal­ organisation för stiftskanslierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960 21

Utredningen har i främsta rummet inriktat sitt arbete på att åstad­ komma en enklare beslutsordning hos stiftsmyndigheterna ge­ nom att beslutanderätten föreslås kunna delegeras till ledamot eller tjänste­ man. En sådan ordning är i allmänhet redan införd hos andra förvalt­ ningsmyndigheter. Jag vill därför förorda att motsvarande möjlighet införes också hos stiftsmyndigheterna. Eftersom förhållandena kan växla i de olika stiften finner jag i likhet med utredningen det lämpligt, att myn­ digheterna får stor frihet att själva bestämma i vilken omfattning dele­ gation skall ske. För att beslutsordningen inte skall bli för oenhetlig har utredningen lagt fram ett förslag till normalarbetsordning för domkapitel och stiftsnämnd. Jag finner detta välbetänkt, och jag anser att förslaget i sina huvuddrag bör läggas till grund för hur de lokala arbetsordningarna skall vara utformade. I syfte att underlätta arbetet föreslår utredningen vidare, att man gör bestämmelserna om stiftsnämnds beslutförhet mindre stränga. Några re­ missinstanser har invänt, att en sådan ändring kan rubba förhållandet mel­ lan olika slag av sakkunskap, som är representerade i nämnden. För egen del anser jag, att ifrågavarande bestämmelser bör uppmjukas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Utredningen lägger också fram förslag om ändring av myndigheternas inbördes kompetens. Vad utredningen därvid anfört om rätt för dom­ kapitlet att disponera över kyrkofondsmedel kan jag biträda. Till utred­ ningens förslag om att stiftsnämnd bör äga företräda den kyrkliga jorden i rättegång m. m. vill jag också i princip ansluta mig. Förslaget att stiftsnämnden i stället för domkapitlet skall för visst fall ge tillstånd till placering av pastorats prästlönefondsmedel har sådant sam­ band med vissa andra, här icke aktuella spörsmål rörande förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena m. m., att det lämpligen torde böra ytter­ ligare övervägas i sammanhang därmed. De föreslagna förenklingarna förutsätter i vissa fall ändring i gällande bestämmelser rörande stiftsmyndigheternas organisation. I några avseen­ den återfinns de gällande reglerna i lagstiftning, som på grund av sin natur av kyrkolag inte kan ändras utan kyrkomötets medverkan. Så är fallet beträffande beslutsordningen i domkapitlet, vilken regleras i lagen om domkapitel, och domkapitlets processuella representantskap, om vilket stadgas i kyrkolagen. Eftersom det inte är avsett att kyrkomöte skall inkallas under innevarande år, torde frågan om lagändringar i berörda fall få anstå någon tid. I övrigt hänför sig de erforderliga författningsänd­ ringarna till lagstiftning av administrativ natur. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i dessa hänseenden vidtaga de åtgärder, som föranledes av vad jag nu förordat. I syfte att göra arbetet på stiftskanslierna mera effektivt föreslår utred­

22 Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

ningen åtgärder, som avser att bland annat förenkla medelsförvaltning, diarieföring, annan registrering och protokollföring, varjämte ett ökat utnyttjande av kontorstekniska hjälpmedel förordas. Jag finner mig i allt väsentligt kunna biträda vad sålunda föreslagits. I likhet med utredningen anser jag vidare, att tillräckligt bärande skäl inte föreligger att behålla stiftsnämndernas årsberättelser.

Utredningen har förklarat sig anse, att enbart de föreslagna ändring­ arna av stiftskansliernas organisation och arbetsmetoder inte är tillräckliga för att astadkomma en effektiv rationalisering. Utredningen har därför även undersökt möjligheterna att förenkla handläggningen av vissa ärenden, som är av mera invecklad eller eljest tidskrävande art. Utredningens förslag i dessa avseenden inriktar sig främst på två om­ fattande arbetsuppgifter, nämligen stiftsnämndens befattning med ären­ den, som rör försäljning av kyrklig jord, och den årliga regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden. Vad först gäller fragan om ett förenklat förfarande vid försäljning av kyrklig jord är jag inte övertygad om att utredningens förslag i och för sig medför någon mera påtaglig vinst från arbetsbesparingssynpunkt. Ett flertal remissinstanser har också givit uttryck åt en sådan uppfattning. Vidare torde det av utredningen väckta spörsmålet inte kunna upptagas till behandling, utan att man samtidigt löser vissa andra frågor, som angår försäljningsförfarandet. Jag vill upplysa om att frågan om ändrade grun­ der för försäljning av kyrklig jord för närvarande är föremål för övervägan­ den inom ecklesiastikdepartementet. Innan förslag härom läggs fram, torde inte heller reglerna för själva förfarandet böra ändras. Jag är till följd av det anförda, inte beredd att nu tillstyrka utredningens förslag. Såsom tidigare framhållits har den årliga regleringen av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden efter prästlöne- och kyrkomusikerreformerna medfört ökat arbete på stiftskanslierna. I likhet med utredningen anser jag, att en påtaglig vinst skulle uppkomma, om man får till stånd en enk­ lare handläggning av dessa arbetsuppgifter. Enligt min mening har utred­ ningen därför tagit ett riktigt initiativ genom att lägga fram förslag i sådant syfte. Jag finner också, att förslaget har stora fördelar, och jag anser mig i huvudsak kunna biträda detsamma. Jag anhåller att få åter­ komma till frågan och under ett särskilt avsnitt mera utförligt motivera min ståndpunkt. Utredningen föreslår vidare, att pastoratsadjunktema skall avlönas helt från kyrkofonden. Också detta förslag finner jag medföra väsentliga för­ enklingar, främst genom att löneuträkningen blir lättare och kostnadsför­ delningen mellan pastoraten och kyrkofonden försvinner. Jag avser att i det följande lämna en mera utförlig redogörelse även för detta förslag. Vad slutligen angår utredningens förslag om ändrade regler för rese­

Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960 23

ersättning åt församlingspräst, har jag för avsikt att i annat sammanhang taga ställning till spörsmålet. Utredningens olika förslag om rationalisering av arbetsmetoder och hand­ läggning av ärenden utgör en av de förutsättningar, på vilka utredningen bygger sitt förslag till ny tjänsteorganisation. Vissa av utredningens för­ slag till rationaliseringsåtgärder kan, såsom framgått av det anförda, inte nu tagas upp till slutlig behandling. De frågor, som sålunda måste lösas i ett annat sammanhang, är dock enligt mitt bedömande inte av den be­ tydelse för det föreliggande spörsmålet om personalorganisationen, att de bör hindra att ett principbeslut fattas redan nu om hur organisationen bör vara avvägd. Jag ämnar nu övergå till att redogöra för de delar av utredningens för­ slag, för vilka jag anser mig böra lämna en mera utförlig framställning.

III. Förenklat avräkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden m. m.

1. Gällande regler om finansiering av pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnader m. m.

Enligt 3 § 2 mom. prästlönekostnadslagen skall pastorat bestrida lön, vikariatsersättning, tjänstedubbleringsarvode, reseersättning, tjänstgöringstraktamente, kallortstillägg, språktillägg och arvode åt församlingspräst. Vidare åligger det enligt särskilda bestämmelser pastorat att bestrida per­ sonlig lönefyllnad ävensom provisoriskt extra tillägg. De nämnda löneför­ månerna utgör tillsammantagna pastorats prästlönekostnad. Av kyrkomusiker tillkommande avlöningsförmåner skall enligt bestäm­ melser i kyrkomusikerstadgan pastorat bestrida lön (kantorstillägg, arvode), semesterersättning, ersättning vid vikariat, resekostnads- och traktamentsersättning, personlig lönefyllnad, ersättning för flyttningskostnad, kallorts­ tillägg, sjukvårdsersättning, avgifter för kyrkomusikers pensionering samt begravningshjälp åt efterlevande till kyrkomusiker. Pastorat skall vidare enligt särskilda bestämmelser bestrida kostnad för provisoriskt extra tilllägg. Utgifter för nu uppräknade löneförmåner — med undantag av en­ gångsavgift för pensionering — utgör pastorats Icyrkomusikerlönekostnad. Då pastoratet skall gälda sina präst- och kyrkomusikerlönekostnader skall det i första hand använda avkastningen av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångar. Prästlönetillgångarna består av löneboställen,prästlönefonder samt pastorats andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman. Med kyrkomusikerlönetillgång avses ett på visst sätt bestämt boställskapital.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Om präst- och kyrkomusikerlönetillgångarna i ett pastorat lämnar så stor avkastning, att det blir ett överskott, sedan man täckt lönekostna­ derna under året samt visst virkesbehov, skall pastoratet leverera in hälften av överskottet till kyrkofonden. I den mån lönekostnaderna inte blir täckta av avkastningen från avlöningstillgångarna eller andra tillgängliga medel, får man tillgripa uttaxering (församlingsavgift). Uttaxeringen skall motsvara en utdebitering för skatte­ krona av högst det öretal Kungl. Maj:t bestämmer. Förslår inte nu nämnda inkomstkällor till att täcka lönekostnaderna, får pastoratet tillskott ur kyrkofonden för det som erfordras ytterligare. Kyrkofonden, som upplades den 1 januari 1914, skall användas för kyrk­ liga ändamål på sätt närmare framgår av lagen om kyrkofond. Fonden för­ valtas av statskontoret. Kyrkofondens inkomster består, förutom av den årliga ersättningen från statsverket för prästerskapets indragna tionde m. m. samt inkomster från vissa hemman och andra tillgångar, av tidigare nämnda andelar i överskott på avkastningen av pastoratens lönetillgångar samt — för närvarande till drygt fyra femtedelar — av den allmänna kyrkoavgiften, som årligen erlägges till fonden av samtliga pastorat i för­ hållande till antalet skattekronor. Bland kyrkofondens utgifter märkes bland annat tillskotten åt pastoraten för deras lönekostnader samt vissa direkt ur fonden utgående avlöningsoch pensionskostnader. Då Kungl. Maj:t bestämmer det öretal, som skall ligga till grund för utdebiteringen av den allmänna kyrkoavgiften, tillses, att kyrkofondens inkomster under året såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter. Bestämmelserna om regleringen av kyrkofondens och pastoratens ekono­ miska mellanhavanden finns i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet. Denna årliga reglering sker, som tidigare berörts, genom två särskilda för­ faranden, nämligen dels avräkning, dels fastställande av kyrkofonden till­ kommande överskottsmedel. Regleringen avser sålunda i huvudsak att fastställa de belopp, som pas­ torat skall erlägga i allmän kyrkoavgift till kyrkofonden samt, i förekom­ mande fall, dels erhålla i tillskott ur kyrkofonden för att kunna bestrida sina lönekostnader, dels betala in till kyrkofonden av överskottsmedel eller even­ tuellt få åter av tidigare inbetalade sådana medel. Beloppen fastställes på grundval av bland annat redovisningar från pastoraten av avkastning från avlöningstillgångar och av utgifter, som fått bestridas med avkastningen. Då man bestämmer tillskott ur kyrkofonden upptages avkastningen i hu­ vudsak med beräknade belopp men lönekostnaderna med verkliga belopp. Då det gäller att fastställa kyrkofonden tillkommande överskottsmedel räknar man med verkliga belopp även i fråga om avkastningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 25

2. Utredningen

Utredningen framhåller, att en betydande del av stiftskansliernas arbete med regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden består i att i detalj granska pastoratens redovisningar av avkastningen från löneboställen, prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar samt av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna. Granskningen av lönekostnaderna är den mest arbetstyngande delen. Härvid skall kontrolleras, att varje präst och kyrkomusiker — för hela riket rör det sig om cirka 5 000 befattnings­ havare — tillkommande löneförmåner uträknats rätt av pastoraten. Utredningen har undersökt tre utvägar att förenkla granskningen av löne­ kostnaderna, nämligen stickprovsgranskning, centralisering av avlöningsarbetet till stiftsmyndighet samt fastställande av en normallönekostnad för pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnader. Utredningen framhåller som sin mening, att en metod med stickprovs­ granskning torde förutsätta, att man på förhand kan räkna med att redovisningsmaterialet är fullständigt och icke behäftat med alltför många fel­ aktigheter. Enligt vad utredningen erfarit förekommer emellertid fel och ofullständigheter i pastoratens uppgifter om lönekostnaderna i sådan om­ fattning, att utredningen inte anser sig kunna förorda metoden ifråga. En centralisering av avlöningsarbetet till stiftsmyndighet skulle i och för sig medföra att nuvarande granskning av lönekostnaderna blir överflödig. Utredningen har gjort prov med att centralt räkna ut församlingsprästernas löneförmåner i två stift. Utredningen anser sig med stöd av proven inte kunna draga några bestämda slutsatser om fördelarna med en centraliserad löneuträkning, men håller före, att uträkningen, allteftersom personalen blir mer van, tar kortare tid i anspråk än en granskning i efterhand av löne­ kostnaderna. Utredningen överväger också en centralisering av såväl uträkning som utbetalning av lönerna. Härigenom vinner man — förutom bortfallet av granskningen — den fördelen att antalet utbetalningsorgan, som är nästan lika många som det finns pastorat, skulle inskränkas till ett i varje stift. Men centraliseringen medför arbete med att räkna ut skatteavdrag och att redovisa skatt, att skriva ut utbetalningskort samt att bokföra utbetalning­ arna. En viktig fråga i detta sammanhang är också hur stiftsmyndigheten skall tillföras medel för utbetalningsverksamheten, som blir av stor omfatt­ ning. På vilket sätt detta än sker — genom att kyrkofondsmedel ställes till stiftsmyndighetens förfogande eller att pastoraten betalar in erforderliga lönemedel — blir bestyret med uppbörd och avräkning av lönemedel enligt utredningens mening både omfattande och arbetskrävande. Utredningen berör även speciella frågor som uppstår om kyrkomusikernas löner skulle räknas ut och betalas centralt. Domkapitlen känner ofta inte till kyrkomusikernas ledigheter och förordnanden och löneuträkningen måste

26 Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

därför bygga på uppgifter från lokala organ — kyrkoråd och skolstyrelser. En sådan ordning medför enligt utredningens uppfattning att man måste både kontrollera, att uppgifterna kommer in i rätt tid, och infordra felande uppgifter. Vid sina överväganden av fördelar och nackdelar med en centralisering ställer sig utredningen avvisande till metoden främst med hänsyn till att den torde medföra ökat arbete på stiftskanslierna och inte, såsom avsetts, bereda lättnader i arbetsbördan.

Utredningen föreslår i stället att tillskotten ur kyrkofonden samt över­ skottsmedlen skall beräknas på grundval av en uppskattad och helst oför­ änderlig normallönekostnad. Arbetet med granskningen av de verkliga löne­ kostnaderna skulle härigenom bortfalla. Utredningen finner att det för avräkningens del inte innebär någon ny­ het att räkna med uppskattade i stället för med verkliga belopp. Sålunda skall pastoratens inkomster redan nu i huvudsak ingå i avräkningen med uppskattade belopp, bland annat avkastningen av löneboställe (löneboställes normalavkastning). Vidare skall avkastningen av pastorats präst­ lönefond beräknas till den procent av fondens kapital, som Kungl. Maj:t bestämmer. Då utredningen utformat sitt förslag till normallönekostnad, har den fun­ nit nödvändigt att begränsa antalet utgiftsposter, som skall ingå däri. Men en utgångspunkt för förslaget har också varit att en övergång till normal­ lönekostnad inte får medföra någon större ändring av de enskilda pasto­ ratens tillskott ur kyrkofonden enligt gällande bestämmelser. Utredningen begränsar urvalet av utgiftsposter till sådana, som är lätt tillgängliga för stiftskanslipersonalen och utan nämnvärt arbete kan be­ stämmas till beloppet. I normallönekostnaden tar utredningen sålunda inte med utgifter för ersättning åt vikarie — med undantag för vikariatslön åt präst — och tjänstgöringstraktamente. Utredningen tar också undan kost­ nad för personlig lönefyllnad. Denna löneförmån förekommer sällan och i regel uppgår den till mindre belopp. Utgifter, som inte ingår i normallöne­ kostnaden, kommer således att slutligt stanna på pastoratet, i den mån pas­ toratet inte kompenseras genom att normallönekostnaden överstiger pasto­ ratets verkliga lönekostnader. I normallönekostnaden skall man enligt förslaget för varje prästerlig tjänst taga med följande löneförmåner, nämligen lön, reseanslag, kallortstillägg, provisoriskt extra tillägg samt språktillägg. Utgifter för dessa löne­ förmåner motsvarar pastoratets prästlönekostnad. För varje kyrkomusikertjänst skall i normallönekostnaden ingå följande löneförmåner, nämligen lön (respektive kantorstillägg och arvode), rese­ anslag, kallortstillägg, provisoriskt extra tillägg, pensionsavgift (med un­ dantag av engångsutgift för pensionering), ersättning för flyttningskostnad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 27

sjukvårdskostnad samt begravningshjälp åt efterlevande. Utgifterna mot­ svarar pastoratets kyrkomusikerlönekostnad. Då man fastställer normallönekostnaden, bör tillfälligt reseanslag åt präst samt ifråga om kyrkomusikerna ersättning för rese-, flyttnings- och sjuk­ vårdskostnader samt begravningshjälp upptagas till belopp, som fastställts av domkapitlet. Övriga löneförmåner skall beräknas i princip schablonmäs­ sigt med utgångspunkt från de förhållanden som gäller den 1 juli avlönings­ året. Utredningen anser vidare, att man i största möjliga utsträckning bör bortse från kostnadsändringar till följd av vakanser och löneavdrag vid tjänstledighet, utom då pastorat inte alls haft någon avlöningsutgift för viss prästerlig tjänst. Enligt utredningens mening bör nämligen ett s.k. tillskottspastorat inte få räkna sig tillgodo bidrag från kyrkofonden i sist­ nämnda fall. Utredningen har sökt erhålla en uppfattning om hur en övergång till normallönekostnad kommer att påverka det ekonomiska förhållandet mel­ lan pastoraten och kyrkofonden. För ändamålet har utredningen skaffat in uppgifter om vissa präst- och kyrkomusikerlönekostnader under år 1954 (de vid undersökningstillfället senast tillgängliga) i samtliga pastorat, bland vilka sedan utvalts 140 för närmare undersökning. I undersökningen har inte medtagits kostnader för lön till pastoratsadjunkter och andra, som tjänstgjort som vikarier på församlingsprästerlig tjänst utan rätt till vikariatslön. Sådana kostnader skall nämligen enligt utredningens förslag gäldas från kyrkofonden. Undersökningen har i övrigt begränsats till att omfatta kostnader för löneförmåner, som kan tänkas medföra skillnader av praktisk betydelse mellan normallönekostnaden och de verkliga lönekostnaderna. Undersökningen visar enligt utredningens åsikt, att en tillämpning av det föreslagna systemet år 1954 skulle ha medfört, att ifrågavarande pastorats sammanlagda lönekostnader trots förenklingen i stort sett skulle ha varit helt avräkningsbara. Man får dock därav inte dra den slutsatsen, att varje enskilt pastorats lönekostnader legat inom eller i omedelbar närhet av nor­ mallönekostnaden, fortsätter utredningen. För att belysa verkningarna för de enskilda pastoraten undersöker utredningen därför, vilken inverkan en tillämpning av det föreslagna systemet fått på pastoratens utdebitering av skatt. Utredningen finner att relativt obetydliga förändringar skulle ha uppstått. Höjningarna ligger inom en förhållandevis snäv ram med 6,4 skatteören som maximal gräns. Utdebiteringen hade behövt höjas i Ilo fall, dock i så gott som alla med högst 2 öre. Sänkningarna ligger spridda inom en vidare ram. I 30 fall hade utdebiteringen kunnat sänkas, varvid sänkningarna i tre fall av fyra hade stannat vid högst 2 öre. De fall, där en övergång till normallönekostnad medfört större förskjut­ ningar i pastoratens utdebitering, torde kunna betraktas som undantag,

28 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

fortsätter utredningen. Undersökningen utvisar sålunda, att i inte mindre än 122 av de undersökta 140 pastoraten förändringen uppgått till högst 2 skatteören. Utredningen anser sig därför ha rätt draga den slutsatsen, att ett normallönekostnadssystem i det stora flertalet fall medför en ringa för­ ändring, som på det hela taget måste anses sakna betydelse för pastoratens ekonomi. Enligt utredningens mening utgör undersökningsresultatet sålunda ett belägg för att något hinder i ekonomiskt avseende inte föreligger att räkna med en normallönekostnad i stället för med verkliga lönekostnader. Utred­ ningen räknar också med att pastoratens förluster till följd av att kostnader för kortare vikariat inte medräknas kommer att på lång sikt uppvägas av att de vanligen förekommande löneavdragen vid ledighet i sin tur inte frånräknas. Genomföres förslaget medför detta till en början att pastoratens redo­ visnings- och uppgiftsskyldighet minskas. Särskilt för pastorat med ett fler­ tal befattningshavare anser utredningen, att arbetsbesparingen blir inte oväsentlig. Men den ojämförligt största arbetsbesparande effekten får förslaget för arbetet på stiftskanslierna, säger utredningen. Av arbetet med pastoratens redovisningar bortfaller den mest omfattande delen, nämligen kontrollen av lönekostnaderna. Däremot tillkommer som en ny arbetsuppgift att fast­ ställa normallönekostnaden. Utredningen betonar, att arbetet härmed blir av väsentligt mindre omfattning än den nuvarande kontrollen av löne­ kostnaderna.

3. Remissyttranden

Principen att vid avräkningen och fastställandet av kyrkofonden till­ kommande överskottsmedel räkna med en normallönekostnad i stället för med verkliga lönekostnader tillstyrkes eller lämnas utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. Också ett 80-tal hörda pastorat intar samma ståndpunkt. Vissa remissinstanser betonar, att förslaget inne­ bär en behövlig förenkling av det nuvarande synnerligen invecklade avräkningsförfarandet och att det kommer att medföra betydande lättnad i arbe­ tet för såväl stiftskanslierna som pastoraten. Sådana synpunkter framföres av bland annat kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd, länsstyrelsen i Västernorrlands län, domkapitlen i Skara och Göte­ borg samt stiftsnämnderna i Uppsala, Skara och Göteborg. Riksräkenskapsverket, domkapitlen i Västerås, Härnösand och Luleå, stiftsnamndema i Västerås, Växjö, Härnösand och Luleå samt Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund avstyrker förslaget. Flertalet av de avstyrkande remissinstanserna framhåller, att den nuva­ rande granskningen av pastoratens redovisningar innebär en garanti för att präster och kyrkomusiker i stort sett får ut riktiga löner. En övergång

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 29 till normallönekostnadssystem medför att denna garanti försvinner, efter­ som pastoratskyrkoråden och pastoratskassörerna ofta inte är helt kompe­ tenta att räkna ut lönerna. Inte heller bör man räkna med att pastoratens revisorer skall uppmärksamma alla felaktigheter, då avlöningsbestämmelserna är så svårtolkade. Vidare gör man gällande, att någon påtaglig arbetsminskning inte uppstår på stiftskanslierna till följd av att förfrågningar om löner m. m. torde öka i väsentlig grad. Av de avstyrkande myndigheterna förordar riksräkenskapsverket i stället stickprovsgranskning, samt flertalet av de övriga centralisering till stiftsmyndighet av avlöningsarbetet. Stiftsnämnden och domkapitlet i Luleå föreslår, att normallönekostnadssystemet införes för enbart kyrkomusikerlönekostnaderna, under det att arbetet med prästlönerna centraliseras till stiftsmyndigheten. Härigenom uppstår en betydligt mindre avvikelse mellan pastoratens faktiska lönekost­ nader och de avräkningsbara. Även statskontoret diskuterar en sådan kom­ bination men avvisar den, enär den inte lämnar samma möjligheter till lättnader i arbetet som en enhetlig metod med normallönekostnad.

Frågan om de ekonomiska konsekvenserna av normallönekostnadsförslaget beröres av de flesta remissinstanserna. Övervägande anta­ let av dem — liksom flertalet hörda pastorat — räknar med att en övergång till normallönekostnad kommer att medföra smärre förluster för pastoraten. Från flera håll uttalas, att pastoraten på något sätt bör kompenseras för förlusterna. Några remissinstanser anser emellertid, att förlusterna kommer att bli så obetydliga, att de i stort sett saknar praktisk betydelse. Vidare framhålles, att förlusterna på längre sikt kommer att uppvägas av vinster. På något håll räknar man med att förlusterna kommer att uppvägas ge­ nom arbetsbesparing och kostnadsminskning på annat sätt. De ekonomiska konsekvenserna för kyrkofondens del anses såsom obetydliga. I frågan betonar kammarkollegiet, att en förutsättning för genomförande av reformen bör vara, att den inte medför någon väsentlig rubbning i nu­ varande avvägning mellan kyrkofondens och pastoratens ansvar för gäl­ dande av lönekostnaderna. Enligt kollegiets mening kan reformen knappast anses medföra en mera kännbar olägenhet för de särskilda pastoraten. Svenska pastoratens riksförbund sluter sig av den företagna undersök­ ningen till att praktiska skäl inte talar mot reformen. Som nämnt anser några remissinstanser, att det bör finnas möjligheter att begränsa pastoratens förluster vid övergång till normallönekostnads­ system. Förslag härom framföres av domkapitlet i Uppsala, som fruktar att de ekonomiska konsekvenserna kan bli sådana att grundprincipen i mellanhavandet med kyrkofonden — nämligen maximeringen av den uttaxering som skall täcka lönekostnaderna — sättes ur funktion. Fn begränsning av pastorats förluster kan enligt några remissinstansers uttalanden ske genom att antalet i normallönekostnaden ingående löneför­

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

måner ökas. I första hand föreslås, att kostnaderna för ersättning åt semes­ tervikarier inräknas i normallönekostnaden. Domkapitlet i Linköping anser, att pastorat, som för vikariats- och traktamentskostnader för präst måste vidkännas en uttaxering som med mer än 2 öre överskrider den maximerade uttaxeringen för lönekostnaderna, bör vara berättigat att erhålla bidrag för det överskjutande beloppet. Statskontoret och Svenska pastoratens riksförbund framhåller, att viss utjämning kan åstadkommas genom att man medtager kostnad för person­ lig lönefyllnad. Denna kan i vissa fall uppgå till ganska betydande belopp. I stället för att öka antalet löneförmåner i normallönekostnaden har några remissinstanser föreslagit att de begränsas. Sålunda föreslår stats­ kontoret och domkapitlet i Stockholm, att normallönekostnaden beträffande kyrkomusiker inte skall omfatta ersättning för flyttnings- och sjukvårds­ kostnad samt begravningshjälp. Domkapitlet motiverar förslaget med att prästs motsvarande förmåner utbetalas av kyrkofondsmedel. Det förefaller domkapitlet oegentligt att göra åtskillnad. En ytterligare förenkling äger rum, om förmånerna utgår direkt ur kyrkofonden även beträffande kyrko­ musikerna. För kyrkofondens del kan förslaget enligt domkapitlets mening inte medföra nämnvärd belastning.

Sättet att beräkna utgiftsposterna i normallönekostnaden beröres av några remissinstanser. Sålunda föreslår statskontoret såsom mera praktiskt, att lön bör beräknas efter en viss för varje lönegrad bestämd löneklass och ej efter tjänsteinnehavarens löneklass den 1 juli avlöningsåret. Statskontoret har en erinran också mot förslaget att i normallönekostnaden inte upptaga lön för tid, då pastorat inte haft någon utgift därför. En sådan regel bör träda i kraft, först sedan vakans eller ledighet varat tillhopa mer än en månad av avlöningsåret. Även domkapitlet i Stockholm berör frågan och anser, att man bör bortse från förhållandet, såvida tiden inte överstiger förslagsvis 30 dagar av avlöningsåret. Förslaget att normallönekostnaden skall anknytas till förhållandena den 1 juli avlöningsåret har väckt gensaga också såtillvida, att man anser, att hänsyn bör tagas till eventuell ändring i tjänsteorganisationen under året. Sålunda betonar kammarkollegiet, att en sådan ändring kan få rela­ tivt vittgående konsekvenser för pastoratet. Det synes ämbetsverket inkonsekvent att inte beakta ändringen, eftersom man beaktar tjänstevakanser. Ofta inrättar man eller drar in en tjänst från och med årsskifte, och då saknar spörsmålet betydelse, men i nästan samma utsträckning sker en organisationsändring under löpande år, påpekar kollegiet. Även Svenska pastoratens riksförbund har uppmärksammat följderna och framhåller, att ett pastorat utan avräkningsmöjlighet kan få bära utgifter­ na för en eller flera präster hela fem månader. I motsatt fall kan pastorat göra en vinst genom att uppbära oförminskat tillskott, fastän en tjänst dragits in.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960 31

4. Departementschefen

Regleringen av pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden utgör en väsentlig del av arbetet på stiftskanslierna. Redan innan prästlöne- och kyrkomusikerreformerna genomfördes, ansågs göromålen vara av betydande omfattning, och genom dessa reformer blev de än mera omfattande och komplicerade. Utredningen har framhållit, att ökningen av arbetsuppgifterna främst är en följd av att pastoratens redovisningar måste granskas i detalj, innan de kan läggas till grund för en avräkning mellan kyrkofond och pastorat. Av detta kontrollarbete är, enligt vad utredningen uppger, granskningen av lönekostnaderna den mest arbetskrävande delen. Tidigare behövde man inte göra en liknande detaljgranskning och vad be­ träffar kyrkomusikerna ingick över huvud taget inte lönekostnaderna i avräkningsförfarandet. I likhet med utredningen finner jag det angeläget, att arbetet med regle­ ringen av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden förenklas. För att största möjliga arbetsbesparing skall ernås, bör uppgiften i första hand vara att söka nedbringa det tidskrävande kontrollarbetet med lönekostnaderna. En förenkling av de göromål, som angår avkastningen av pastoratens präst­ lönefonder, synes lämpligen kunna övervägas i samband med en översyn av förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena m. m. Utredningen har undersökt olika utvägar att förenkla arbetet med löne­ kostnaderna. Den har därvid först övervägt en metod, enligt vilken man nöjer sig med stickprovsgranskning, men funnit att en sådan inte är särskilt väl lämpad för just förevarande fall. Detta sammanhänger bland annat med att avlöningsbestämmelserna är invecklade och svåröverskådliga. Felkäl­ lorna kan därför enligt utredningens bedömande i praktiken bli betydande. Utredningen har också tagit upp möjligheten att till stiftskanslierna centralisera löneuträkningen samt eventuellt också löneutbetalningen. Där­ med skulle kontrollarbetet falla bort, men i stället skulle komma andra, främst kamerala göromål. Efter ingående överväganden har utredningen funnit, att en sådan omläggning — vare sig den avser enbart löneuträkning eller också löneutbetalning — inte medför någon arbetsbesparing av bety­ delse. Utredningen har därför avvisat även det alternativet. Utredningen har i stället stannat inför en tredje metod. Den föreslår, att man vid regleringen av pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden skall räkna med i huvudsak vissa schematiskt uppskattade belopp, en normallönekostnad, för avlöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker. Med detta tillvägagångssätt skulle kontrollen av lönekostnaderna bli över­ flödig vid den ekonomiska regleringen, utan att därför andra, mera arbets­ krävande göromål kommer i stället. För att få fram en så enkel och arbetsbesparande metod som möjligt bygger utredningens förslag bland annat på att man i normallönekostnaden

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

tar med endast sådana utgiftsposter, som utan svårighet kan beräknas. Självfallet ingår dock häri alla mera väsentliga avlöningsförmåner. Utred­ ningen har nämligen strävat efter att utforma förslaget så, att det inte medför förändringar av betydelse för pastoratens ekonomi i jämförelse med nuvarande system. Utredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett övervägande positivt mottagande. Allmänt har framhållits, att förslaget innebär en behövlig förenkling, vilken medför lättnader i arbetet inte bara på stifts­ kanslierna utan också för pastoraten. De myndigheter, som ställer sig av­ visande till förslaget, har mestadels förordat någon av de två andra meto­ derna. För egen del är jag ense med utredningen, att, om man vill åstadkomma en mera väsentlig arbetsbesparing på stiftskanslierna, kan inte centralise­ ring av löneuträkning och löneutbetalning — eller ens bara löneuträkningen — komma i fråga. Däremot torde inte någon erinran i och för sig kunna göras mot ett förenklat kontrollförfarande, som innefattar stickprovsgranskning av pastoratens löneredovisningar. En sådan metod tillämpas också flerstädes inom förvaltningen. En förutsättning för dess praktiska använd­ barhet får dock anses vara, att materialet kan antagas vara i stort sett riktigt och att felprocenten således är ringa. Hittar man ett flertal fel, föranleder detta ytterligare kontrollarbete. Då det gäller att avgöra om en dylik ordning är lämplig i förevarande sammanhang, kan man enligt min mening inte bortse från de skäl utredningen anfört för sitt avstånds­ tagande. Jag är därför inte övertygad om att man vinner några egentliga fördelar med denna metod. Utredningens förslag att räkna med uppskattade i stället för verkliga utgifter innebär däremot enligt min åsikt en betydande förenkling av arbe­ tet på stiftskanslierna med regleringen av kyrkofondens och pastoratens mellanhavanden. Denna åsikt hyser också, som jag nyss nämnde, ett över­ vägande antal remissinstanser. Det omfattande kontrollarbetet försvinner och i stället kommer en förhållandevis enkel metod att beräkna löneutgif­ terna. Jag vill också understryka utredningens uttalande, att förslaget inte innebär någon nyhet; redan nu bygger avräkningen i väsentliga delar på uppskattade belopp, nämligen i fråga om avkastningen av pastoratens löneboställen, prästlönefonder och kyrkomusikerlönetillgångar. I likhet med utredningen finner jag, att en viktig förutsättning för att man skall kunna genomföra förslaget är, att det inte medför några väsent­ liga förskjutningar i den nuvarande fördelningen av lönekostnaderna. Framför allt får det inte föranleda, att pastoratens nuvarande lönebudget förändras i nämnvärd utsträckning. Vid remissbehandlingen har också fram­ hållits att förenklingssträvandena ej får ha till följd att grunderna för den nuvarande skatteu t jämningen över kyrkofonden sätts i fara. Enligt min mening torde så ej bli fallet och jag finner farhågorna för att det förelig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 33

gande förslaget skulle ha en sådan verkan överdrivna. Jag avser att senare återkomma till de ekonomiska konsekvenser förslaget kan föra med sig. Jag har dock redan nu velat beröra problemet, eftersom det måste beaktas också då man tar ställning till hur detaljerna i förslaget bör vara utformade. Samtidigt vill jag understryka, att med ett schematiskt system så gott som alltid torde följa, att de beräknade beloppen företer vissa avvikelser från de faktiska. Det är också ofrånkomligt, att skillnaden på någon enstaka punkt kan bli relativt betydande, om man vill hålla fast vid att metoden skall vara enkel och lättanvänd.

Då det gällt att begränsa urvalet av de avlöningsförmåner, som i fortsätt­ ningen skall ingå i avräkningen, har utredningen uteslutit endast mindre, men svårbestämbara kostnader, såsom vikariatsersättning och tjänstgöringstraktamente. Också den övergångsvis utgående kostnaden för personlig lönefyllnad har utredningen bortsett från. Vid remissbehandlingen har från några håll föreslagits, att sistnämnda kostnad liksom hittills skall ingå i avräkningsförfarandet, eftersom den stundom kan vara betydande. Till denna ståndpunkt vill jag ansluta mig. De av utredningen i övrigt undan­ tagna löneförmånerna anser jag inte vara särskilt kostnadskrävande. De torde också på längre sikt drabba de enskilda pastoraten tämligen lika. Jag biträder alltså med nyss angivna undantag utredningens förslag till avgränsning och är följaktligen inte villig att, såsom några remissinstanser förordat, föreslå en ytterligare begränsning av antalet avräkningsbara löne­ förmåner. Kostnaderna för de i normallönekostnaden ingående avlöningsförmånerna föreslås, som nämnts, bli upptagna i huvudsak med schematiskt beräknade belopp vid avräkningsförfarandet. I några speciella fall anser utredningen, att de bör tagas upp till sina verkliga belopp. Det gäller här vissa kostna­ der, som under året fastställts av domkapitlet. Spörsmålet efter vilka regler de schematiska beloppen skall beräknas har tilldragit sig stort intresse vid remissbehandlingen. Utredningen har som en första beräkningsgrund föreslagit, att kostna­ derna skall uppskattas med beaktande av de tjänster, som är inrättade i pastoratet den 1 juli. Mot denna regel har någon principiell erinran inte framförts. Kammarkollegiet och pastoratens riksförbund anser doek att man bör ta hänsyn till om en ändring inträffar i tjänsteorganisationen un­ der året. En sådan ståndpunkt finner jag i och för sig vara sakligt motive­ rad. Men enligt min åsikt utgör utredningens förslag att anknyta till för­ hållandena vid eu viss tidpunkt under året en av de viktigaste förenkling­ arna. Man bör därför endast på starka grunder göra avvikelse från en sådan regel. I flertalet fall inträffar förändringar i tjänsteorganisationen den 1 januari eller den 1 juli. I de fåtal fall då förändringen sker vid tid­ punkt efter den 1 juli kan pastoratet visserligen göra en mindre vinst eller 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1000. 1 sam!. AV 101

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

förlust. Att av hänsyn till dylika fall, vilka torde komma att utgöra en engångsföreteelse för det enskilda pastoratet, förorda något undantag från den av utredningen föreslagna regeln finner jag inte erforderligt. Utredningen föreslår vidare, att till grund för beräkningen av årslön (kantorstillägg, arvode) skall ligga tjänsteinnehavarens löneklass vid sam­ ma tidpunkt, den 1 juli. Jag är ense med utredningen att denna regel för­ enklar beräkningarna i de fall en tjänst under året bytt innehavare eller innehavaren erhållit löneklassuppflyttning. Statskontoret har föreslagit, att årslönen alltid skall beräknas efter en viss, för olika lönegrader bestämd löneklass. Från förenklingssynpunkt innebär givetvis en sådan metod ytter­ ligare fördelar. Även utredningen har övervägt metoden men funnit, att den skulle vidga skillnaden mellan den verkliga och beräknade lönen ytterligare. För egen del vill jag ansluta mig till utredningens ståndpunkt. De ifråga­ varande uppgifterna, som skall ligga till grund för beräkningen, torde också kunna förebringas utan större omgång. I den förenklade beräkningsmetoden har utredningen i princip bortsett från kostnadsförändringar på grund av vakans eller löneavdrag vid tjänst­ ledighet, såvida inte pastoratet helt och hållet sluppit ifrån kostnad för lön för viss prästtjänst. Några remissinstanser har ansett, att ett sådant helt kostnadsbortfall bör beaktas endast om vakans eller ledighet uppgår till mer än en månad under året. Detta förslag — som i och för sig är till de enskilda pastoratens förmån — medför enligt min åsikt ytterligare fördelar från rationaliseringssynpunkt. Jag vill alltså förorda utredningens förslag med den ändringen, att nu berörda undantagsregler skall tillämpas först sedan vakans eller tjänstledighet med fullt löneavdrag på en och samma tjänst varat mera än 30 dagar under avlöningsåret.

Som jag tidigare framhållit har utredningen sökt utforma normallöne­ kostnaden så, att pastoratens tillskott ur kyrkofonden kan antagas bli i huvudsak lika stora som om de verkliga kostnaderna legat till grund för avräkningen. Vissa avvikelser är emellertid, som jag också påpekat, ofrån­ komliga. Pastoratet kan således göra en vinst vid tillämpningen av normallönekostnadsmetoden, vilket främst sammanhänger med att man inte be­ aktar vissa löneavdrag vid tjänstledighet och vakans. Å andra sidan kan en förlust uppstå för pastoratet. Detta beror på att man vid kortare vikariat inte medräknar kostnader för vikariatsersättning m. m. Utredningen har undersökt hur förslaget utfaller i praktiken. Enligt min åsikt visar denna undersökning förhållandevis obetydliga förändringar i de undersökta pastoratens utdebitering. Då förslaget föranleder en höjning av utdebiteringen, stannar denna i det alldeles övervägande antalet fall vid högst två skatteören. Sänkningen av utdebiteringen ligger inom en något vidare ram men också här stannar den i flesta fallen vid högst två skatte­ ören. Den största förändringen i skattehänseende motsvarar cirka sex

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 35 skatteören. Sammanfattningsvis skulle i nio av tio undersökta pastorat en förändring av utdebiteringen med högst två öre ha inträffat, om metoden med en normallönekostnad legat till grund för avräkningsförfarandet. Jag anser mig med stöd av den redovisade undersökningen kunna dra den slutsatsen, att en övergång till ett system med normallönekostnad i det stora flertalet fall medför en ringa förändring i fråga om pastoratens eko­ nomi. Jag vill även erinra om att de av mig förordade principerna för hur lönekostnaden skall beräknas, på några punkter avviker från utredningens förslag, och att dessa ändringar i allt väsentligt är ägnade att minska den bristande överensstämmelsen mellan de verkliga och beräknade kostna­ derna. Jag finner följaktligen inte att från nu berörda utgångspunkter några hinder föreligger mot att den av utredningen föreslagna förenklingen genom­ föres. Metoden bör av praktiska skäl användas såväl vid avräkningen mel­ lan pastoraten och kyrkofonden som vid fastställandet av kyrkofonden till­ kommande överskott. För genomförandet av utredningens förslag till normallönekostnad fordras vissa ändringar i prästlönekostnadslagen och kyrkomusikerlagen. Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med de principer jag nu förordat, utarbetats förslag till ny lydelse av bestämmelserna i dessa lagar om pastorats skyldighet att bestrida lönekostnaderna för präster och kyrko­ musiker. Grunderna för beräkningen av normallönekostnaderna har inta­ gits i ett utkast till kungörelse, vilket torde som bilaga A få fogas vid stats­ rådsprotokollet. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda bestäm­ melser i huvudsaklig överensstämmelse med detta utkast. Jag vill slut­ ligen nämna, att normallönekostnadsmetoden förutsätter smärre ändringar i ett par författningar av administrativ natur.

IV. Avlönandet av pastoratsadjunkter och vissa andra icke-ordinarie präster

1. Gällande bestämmelser

Pastoratets skyldighet att stå för sina prästlönekostnader är i prästlöne­ kostnadslagen, såsom framgått av vad jag tidigare anfört, begränsad till för­ samlingsprästtjänsterna. Härmed avses domprost, kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt. När det gäller pastoratsadjunkter är förhållandena mera invecklade. Detta sammanhänger med att pastoratsadjunkten fullgör sin tjänstgöring i pastoraten, ehuru hans tjänst inte är inrättad i ett visst pastorat. Före 1951 års prästlönereform bestreds den kontanta avlöningen till pastoratsadjunkt ur kyrkofonden. Förordnades adjunkten till vikarie för

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

eller personligt ämbetsbiträde åt församlingspräst, fick denne i regel stå för vikariatsersättningen samt också vissa andra löneförmåner. Även sedan prästlönereformen trätt i kraft avlönas pastoratsadjunkt ur kyrkofonden. Men skyldighet att avlöna adjunkt föreligger numera också i vissa fall för pastoraten. Enligt prästlönekostnadslagen jämställes näm­ ligen i lönekostnadshänseende med församlingspräst en icke-ordinarie präst, som är förordnad att såsom vikarie uppehålla församlingsprästtjänst eller som fullgör tjänstgöring i pastoratet under tid, då en i pastoratet in­ rättad tjänst inte uppehälles av vare sig innehavare eller vikarie. Då pasto­ ratsadjunkt tjänstgör i ett pastorat under angivna förhållanden, skall alltså pastoratet stå för hans avlöning. Det kan vidare nämnas, att samma grunder gäller, då annan till präst­ ämbetets utövning behörig befattningshavare — lärare eller pensionerad präst — förordnats såsom vikarie på församlingsprästtjänst.

2. Utredningen

Utredningen framhåller, att den nuvarande ordningen för pastoratsadjunkts avlönande — med lön vissa tider från kyrkofonden och andra tider från pastoraten — medfört ett omfattande administrativt arbete för stifts­ kanslierna. Sålunda måste man vid löneuträkningen till en början kontrol­ lera, om domkapitlet förordnat pastoratsadjunkten på församlingspräst­ tjänst. Är så inte fallet måste man undersöka, om pastoratsadjunkten ändå skall anses såsom församlingspräst på grund av att sådan präst åtnjuter ledighet. Under en och samma månad kan pastoratsadjunkten uppbära viss del av lönen från kyrkofonden och återstoden från ett, stundom flera pas­ torat. I sådana fall åligger det domkapitlet att räkna ut, hur stora delar av lönen som kyrkofonden och de olika pastoraten skall bestrida. Domkapitlet skall därpå underrätta pastoratskyrkorådet om vad pastoratet skall betala ut samt draga av i skatt. Utredningen understryker, att olägenheterna av nuvarande ordning särskilt framträder under semestertid, då det ofta in­ träffar att en pastoratsadjunkt förordnas att under samma månad uppe­ hålla församlingsprästtjänster i flera pastorat. I syfte att undanröja dessa olägenheter föreslår utredningen, att kostna­ derna för pastoratsadjunkts avlöning i princip alltid skall åvila kyrkofon­ den samt att den skall utbetalas genom stiftsmyndighets försorg. Detta in­ nebär en viss återgång till den tidigare ordningen; kyrkofonden bestred då kostnaderna för pastoratsadjunkts kontanta löneförmåner utom vikariatsersättning. Utredningen förordar emellertid, att om pastoratsadjunkt inne­ har vikariatslöneförordnande på församlingsprästtjänst, skall kostnaderna för hans avlöning som hittills gäldas av pastoratet. För att man skall få enhetliga regler föreslår utredningen, att också annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 37 till prästämbetets utövning behörig befattningshavare, som förordnats till vikarie på församlingsprästtjänst, skall avlönas från kyrkofonden. Utred­ ningen påpekar i sammanhanget, att kostnaderna för arvoden åt icke präst­ vigda tjänstebiträden redan nu bestrides ur kyrkofonden.

3. Remissyttranden

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Flertalet av dem vitsordar de administrativa olägenheterna av nuvarande ordning samt anser, att förslaget medför för­ enkling och arbetsbesparing. Sålunda är kammarkollegiet och statskontoret positiva till förslaget, och riksräkenskapsverket finner, att det medför en på­ taglig förenkling i redovisningsarbetet. Enligt domkapitlet i Uppsala in­ nebär förslaget, att en oformlighet avskaffas, som är betungande för både stiftskanslierna och pastoraten. Även Svenska pastoratens riksförbund — som erinrar om att förslaget strider mot grundsatsen, att pastoraten skall avlöna församlingsprästerna — anser att förslaget har betydande praktiska fördelar. Av domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs betecknas anordningen såsom en nödvändig följd av förslaget, att kostnaderna för vikariatsersättning, tjänstedubbleringsarvode och tjänstgöringstraktamente inte längre skall vara avräkningsbara. Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund påpekar, att förslaget innebär att en förmån — minskad utdebitering för prästernas avlönande — bereds de pastorat, som inte erhåller tillskott ur kyrkofonden. Ett avsteg göres alltså från skat teutjämnings vägen, samtidigt som kyrkofondens utgifter ökas. Myndigheterna framhåller, att förslaget på ett sätt också medför ökade arbetsuppgifter med löneutbetalning för kanslipersonalen, eftersom flertalet pastoratsadjunkter i Lunds stift för närvarande erhåller sina avlöningar genom kyrkorådens försorg. Även domkapitlet och stiftsnämnden i Sträng­ näs anlägger en liknande synpunkt. 4

4. Departementschefen

Utredningen har funnit, att den gällande ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande medför betydande olägenheter i det administrativa arbe­ tet. Göromålen med löneuträkning och räkenskapsföring blir både omfat­ tande och invecklade, till följd av att kostnaderna tidvis åvilar kyrkofonden och tidvis de enskilda pastoraten. Jag finner också för egen del att denna växling medför betydande praktiska olägenheter. I likhet med utredningen anser jag det därför angeläget, att förfarandet förenklas. Det förslag utredningen lägger fram i sådant syfte innebiir, att kyrko-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 fonden svarar för pastoratsadjunkternas lönekostnader, utom då adjunkt genom att inneha vikariatslöneförordnande på en församlingsprästtjänst är knuten längre tid till ett visst pastorat. Löneutbetalningen skall ombe­ sörjas av stiftskanslierna. Förslaget har fått ett i stort sett välvilligt mot­ tagande vid remissbehandlingen och man har allmänt framhållit dess prak­ tiska fördelar. I denna synpunkt vill jag för egen del instämma. Såsom några stiftsmyndigheter framhållit medför förslaget ett visst merarbete med löneutbetalningen. Detta förhållande kan enligt min mening inte tillmätas nämnvärd betydelse i jämförelse med den påtagliga vinst, förslaget för med sig i andra avseenden, främst en enklare löneuträkning. Jag är ense med pastoratens riksförbund, att förslaget i och för sig inne­ bär ett avsteg från principen, att pastoraten skall själva avlöna sina för­ samlingspräster. Samtidigt vill jag dock understryka, att det är fråga om präster, som tjänstgör tillfälligt i olika pastorat. Förslaget berör således inte grunderna för det egentliga församlingsprästerskapets avlönande. Några avgörande principiella betänkligheter synes därför knappast kunna anföras mot förslaget. Det förenklade avlöningssystemet medför en viss ökning av kyrkofondens prästlönekostnader, vilken dock inte är av den omfattningen att den för­ anleder någon ökning av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften. För pastoratens del torde den omedelbara effekten inskränka sig till, att en del av de s. k. självförsörjande pastoraten får någon lättnad i sina präst­ lönekostnader. Jag anser mig till följd av det anförda kunna förorda utredningens för­ slag, att kyrkofonden i fortsättningen står för avlönandet av pastoratsadjunkterna, utom då dessa uppehåller vikariatslöneförordnande på församlingspr ästt j änst. Jag finner det vidare praktiskt, att även andra personer, som domkapit­ let kan förordna till vikarier på församlingsprästtjänst — lärare eller pen­ sionerade präster — blir avlönade från kyrkofonden och jag biträder därför utredningens förslag också i denna del. Av utredningens förslag följer, att kostnaderna för vikariernas resor inom pastoratet skall ersättas av kyrkofonden. Som jag i ett tidigare samman­ hang berört är jag för närvarande inte beredd att lägga fram förslag till ändrade grunder för församlingsprästernas resekostnader. I avbidan på frågans lösning i ett sammanhang anser jag det därför vara lämpligt, att den nya ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande inte omfattar kostnaderna för resor inom pastoratet. Dessa bör därför som hittills ersät­ tas av den ordinarie prästen, som i sin tur får gottgöra sig härför från sitt fasta eller tillfälliga reseanslag. Den av mig förordade ordningen för pastoratsadjunkternas avlönande förutsätter en ändring i 1 § prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepar­ tementet har därför upprättats förslag till ändrad lydelse av lagrummet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 39

V. Stiftskansliernas personalorganisation

1. Nuvarande förhållanden

Stiftskansliet är organisatoriskt knutet till domkapitlet men har till upp­ gift att betjäna såväl domkapitlet som stiftsnämnden. Befattningshavarna vid kansliet är alltså anställda för stiftsmyndigheternas gemensamma behov. Den nuvarande personalorganisationen hos domkapitlen tillkom år 1937 och gäller i sina grunddrag fortfarande. Efter sistnämnda år har nämligen blott smärre ändringar skett i tjänsteorganisationen. För avhjälpande av den merbelastning å stiftskanslierna, som genomförandet av kyrkomusikerreformen och prästlönereformen medfört, har emellertid riksdagen sedan ett tiotal år tillbaka på förslag av Kungl. Maj:t ur kyrkofonden anvisat medel för anställande av tillfällig arbetskraft hos domkapitlen. Någon författningsmässig gränsdragning, innebärande att en befatt­ ningshavare på kansliet skall arbeta med domkapitelsgöromal och en annan med stiftsnämndsgöromål, har inte gjorts. Beträffande beslutsordningen i domkapitlet och stiftsnämnden gäller, som tidigare nämnts, att besluten skall fattas i kollegial form. Bestämmelser om delegation av stiftsmyndig­ hets beslutanderätt till tjänsteman saknas således. Däremot medger 15 § domkapitelslagen biskopen att, efter föredragning av stiftssekreteraren, på domkapitlets vägnar avgöra vissa ärenden av mindre vikt. Någon analog bestämmelse beträffande stiftsnämndsärenden finns emellertid ej. Hos domkapitel skall en stiftssekreterare vara anställd. Denne är chef för domkapitlets kansli och i regel föredragande i domkapitlet. Han är även redogörare för domkapitlets och stiftsnämndens medelsförvaltning. Vidare skall stiftssekreteraren stå biskopen till tjänst i hans ämbets­ utövning. Under stiftssekreteraren finns som föredragande stiftsnotarier och amanuenser samt hos domkapitlet i Lund en stiftskamrerare. Där stiftskamrerare är anställd, skall denne vara redogörare för stiftsmyndigheternas medelsförvaltning. Andra befattningshavare hos domkapitel år kansliskri­ vare, kontorister, kansli- och kontorsbiträden samt expeditionsvakter. Vidare må omnämnas att stiftssekreterare, stiftskamrerare, förste stiftsnotarie och amanuens är skyldiga att mottaga uppdrag att vara ledamot och sekreterare i stiftsnämnden eller ersättare för sådan ledamot. Stiftssekreterare, stiftskamrerare, stiftsnotarier och amanuenser skall ha avlagt examen medförande behörighet till domarbefattning. Iran detta kompetenskrav har dock medgivits dispens i några fall. Hos de särskilda domkapitlen den 1 oktober 1959 anställd, lönegradsplacerad personal framgår av sammanställningen i tablå I.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960 41 Utöver i tablån redovisad lönegradsplacerad personal var dessutom mot särskilda arvoden från kyrkofondsanslaget för fortsatt anställande av till­ fällig personal vid domkapitlens och stiftsnämndernas kanslier anställda vid vartdera domkapitlet i Uppsala och Skara en tjänsteman för huvudsakligen kamerala uppgifter, vid domkapitlet i Skara därjämte en jurist och ett deltidsanställt skrivbiträde samt vid domkapitlet i Växjö ett heltidsanställt skrivbiträde. Hos stiftsnämnderna är anställd skoglig personal, nämligen i varje stift en stiftsjägmästare, i sex stift därjämte en stifts jägmästareassistent samt i ett av dessa tillika en stiftsskogvaktare. Dessa befattningshavare tillhör ej stiftskansliet. Stiftsjägmästaren åligger att biträda stiftsnämnden vid hand­ läggning av frågor rörande skogsskötseln och vad därmed sammanhänger och att enligt stiftsnämndens bestämmande bereda och föredraga sådana frågor samt i övrigt fullgöra den tjänstgöring som stiftsnämnden uppdrager åt honom. Stiftsjägmästarassistent har i regel ingen föredragning. I den mån beredning och föredragning och övriga göromål med avseende på stiftsnämndsärenden ej åligger den skogliga personalen, ankommer detta på dom­ kapitlets personal.

2. Utredningen

Såsom tidigare framgått, föreslår utredningen ingen ändring i nuvarande ordning med ett till domkapitlet organisatoriskt knutet stiftskansli. Även i fortsättningen skall sålunda kanslipersonalen hos domkapitlet vara anställd för domkapitlets och stiftsnämndens gemensamma behov. Ej heller tar utredningen upp frågan om sektionsindelning av kansliet. Däremot före­ slår utredningen, såsom i det föregående berörts, viss delegation av beslu­ tanderätten inom stiftsmyndigheterna samt ett flertal åtgärder, som syftar till att få arbetet på stiftskanslierna rationellt ordnat. Utredningens förslag till personalorganisation för domkapitlen bygger på förutsättningen att utredningens rationaliseringsförslag genomföres. Vidare har utredningen i detta sammanhang beaktat, att domkapitlens tidigare befattning med skolväsendet upphört. Härav föranledd minskning i stifts­ kansliernas arbetsbelastning har dock ansetts vara förhållandevis obetyd­ lig. Å andra sidan framhåller utredningen, att den nya lagstiftningen om prästval samt de år 1958 vidtagna ändringarna i kyrkomusikerstadgan — bland annat innebärande inrättande av en ny typ av kyrkomusikertjänst — torde komma att medföra ett visst merarbcte. Efter vissa överväganden har utredningen funnit, att stiftskanslierna med hänsyn till arbetsbelastningen kan indelas i fyra grupper, varvid ar­ betsbelastningen är högst i grupp I och lägst i grupp IV. Till grupp I hän­ för utredningen stiftskansliet i Lund, till grupp II stiftskanslierna i Upp­ sala, Linköping, Skara, Växjö och Göteborg, till grupp III stiftskanslierna

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

i Strängnäs, Västerås, Karlstad, Härnösand och Luleå samt till grupp IV stiftskanslierna i Visby och Stockholm. Förslaget till personalorganisation innebär i första hand, att juristtjänster i viss utsträckning skall utbytas mot kanslisttjänster. Detta förslag får ses mot bakgrunden av utredningens uppfattning, att handläggningen av ären­ den inte skall uppdragas åt mera kvalificerad personal än som med hänsyn till uppgiftens art och normala svårighetsgrad är erforderligt. Enligt utred­ ningens mening har denna regel inte alltid tillämpats hos stiftsmyndighe­ terna i den utsträckning, som torde ha varit möjlig. Som exempel på arbetsuppgifter för kanslist nämner utredningen utfär­ dande av förordnanden för ecklesiastik boställsnämnd att förrätta ekono­ miska besiktningar, normaluppskattningar och syner. Erforderliga matriklar och liggare torde även kunna föras under överinseende av kanslist och på dennes ansvar. Vidare bör kanslist kunna föredraga ärenden angående fast­ ställande av kollektredovisningar samt angående rese-, traktaments-, sjuk­ vårds-, flyttnings- och andra ersättningar. Även ledningen av upprättandet av avräkningslängden kan anförtros kanslist. Kanslist bör också leda och övervaka arbetet med räkenskapsföringen samt efter anvisningar infordra upplysningar och yttranden ävensom uppsätta förslag till skrivelser, reso­ lutioner, protokoll o. dyl. Utredningen framhåller, att kanslistpersonalen hos länsstyrelserna sedan lång tid tillbaka handlägger arbetsuppgifter, som torde kunna bedömas som likvärdiga med de exemplifierade. Med avseende på lönesättningen föreslår utredningen, att kanslist redan vid anställningens början skall kunna åtnjuta lön motsvarande högst löne­ grad 15, d.v. s. samma lönegrad som ordinarie landskanslister hos läns­ styrelse. Som skäl härför anföres, att kanslisterna skall fullgöra arbetsupp­ gifter, som nu till väsentlig del utföres av jurister. Ehuru vissa av dessa uppgifter är av rutinmässig art, kommer det otvivelaktigt enligt utred­ ningens mening att av kanslisterna krävas, förutom kunnighet och omdöme, även erfarenhet från administrativt arbete. Man måste sålunda ställa för­ hållandevis höga kompetenskrav på innehavare av sådan tjänst och därför redan från början tillse, att tjänsten ges en häremot svarande lönesättning, enär man eljest uppenbarligen riskerar att syftet med kanslist tjänsten äventyras. För de nya befattningshavarna föreslår utredningen tjänstebenämningen stiftskanslister. Utredningen föreslår vidare, att kanslist bör underkastas prövotid, för­ slagsvis ett år, innan han meddelas fastare anställning såsom antingen ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman i lönegrad 15. Förutsättning för sådan anställning bör också vara genomgången utbildning skurs av det slag kompetensutredningen föreslagit, och vilken avses bestå av en allmän del om 225 timmar samt en speciell del om 140 ä 150 timmar, direkt anpassad efter stiftskansliernas särskilda behov.

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960 43

Utredningen räknar med ett behov av sammanlagt elva kanslisttjänster hos domkapitlen. Utredningen framhåller, att inrättandet av kanslisttjänster självfallet kommer att medföra en minskning av behovet av juristtjänster hos stifts­ kanslierna. Denna minskning bör i första hand avse amanuenstjänster men i några fall även förste stiftsnotarietjänster i lönegrad 21. Utbyte av juristtjänst mot kanslisttjänst torde böra ske successivt allteftersom ledig­ het uppstår på juristtjänsterna. Utredningen räknar med att minst två juristtjänster bör finnas vid varje domkapitel. Enligt utredningens mening torde det nämligen inte ens vid de mindre domkapitlen vara möjligt för stiftssekreteraren att ensam hand­ lägga samtliga ärenden av juridisk natur. Utredningen framhåller också, att stiftsmyndigheterna vid förfall för stiftssekreteraren måste ha tillgång till annat juridiskt biträde med erfarenhet från och kännedom om den eckle­ siastika lagstiftningen. Utifrån denna förutsättning samt med ledning av från domkapitlen infordrade uppgifter rörande juristpersonalens arbets­ uppgifter har utredningen funnit, att man kan dra in inalles ungefär elva heltidstjänster för jurister. De högsta biträdestjänsterna hos domkapitlen utgöres för närvarande av kansliskrivartjänster. Sådana tjänster finnes hos samtliga domkapitel med undantag av domkapitlen i Visby och Stockholm. Utredningen föreslår nu, att kansliskrivartjänsterna ersättes med kontoristtjänster. Som skäl härför åberopas att de arbetsuppgifter, som nu fullgöres av kansliskrivare, är av sådan art att de bör utföras av kontorister. Omändring av kansliskrivartjänst till kontoristtjänst torde enligt utredningen kunna ske först i sam­ band med nuvarande innehavares avgång, eftersom kansliskri vartjänsterna hos domkapitlen är ordinarie. I sina överväganden rörande behovet av övrig biträdespersonal hos dom­ kapitlen — kansli- och kontorsbiträden — erinrar utredningen om att de olika förslagen till förenkling av arbetet å stiftskanslierna beräknats kunna medföra arbetsminskning även vad gäller sådan personal. Med beaktande härav har utredningen beräknat behovet av kanslibiträdestjänster till in­ alles 13 samt behovet av kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång till sammanlagt 22,5 tjänster, vilket enligt utredningen skulle innebära en reducering av antalet tjänster med 2 respektive 2,5. Vid avvägningen av behovet av kontorsbiträdespersonal har utredningen i princip utgått ifrån att biträdeshjdlp åt biskop — för vilket ändamål för närvarande utgår särskilt anslag ur kyrkofonden — i första hand bör kunna tillgodoses genom domkapitlets personal. Utredningen räknar emellertid med att så ej kan bli fallet hos domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Härnö­ sand, Luleå och Stockholm, där behovet av biträdeshjälp åt biskop föreslås tillgodoses genom anlitande av särskilt anslag. Beträffande expeditionsvaktpersonalen föreslår utredningen, att expedi-

1 Medel för avlönande av vaktraästarbiträde skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag. Medel för avlönande av biträdeshjälp åt biskop skall tillgodoses inom ramen för av utredningen föreslaget särskilt anslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 45

tionsvakttjänsten hos domkapitlet i Visby indrages och ersättes med en kontorsbiträdest j änst. Utöver de anslag, som erfordras för att bestrida kostnaderna för den av utredningen föreslagna tjänsteorganisationen, föreslår utredningen, att ett särskilt anslag å 60 000 kronor ställes till domkapitlens förfogande. Medel ur detta anslag bör bland annat utgå för avlönande av biträdeshjälp åt biskop i de stift, där sådan hjälp inte beräknas tillgodoses genom den föreslagna personalorganisationen. I övrigt bör anslaget i första hand anlitas för att tillgodose behov av tillfällig arbetskraft vid personalens sjukdom, semester m. m. Utredningens förslag till personaluppsättning vid domkapitlen framgår av tablå II.

3. Remissyttranden

Den av utredningen gjorda grupperingen av stiftskansli­ erna efter arbetsbelastning har lämnats utan erinran av samtliga stiftsmyndigheter utom domkapitlet i Västerås, som anser sig böra hänföras till en grupp med större arbetsbelastning än grupp III. Utredningens uppfattning om den vinst, som utredningens olika förslag kommer att medföra från rationaliseringssynpunkt, och om dessa förslags inverkan på avvägningen av personalorganisationen hos domkapitlen delas i regel inte av stiftsmyndigheterna. I den mån utredningens förslag till personalorganisation inte helt avstyrkes tvivlar man emellertid på att förslaget, även om de förordade arbetsbesparande förenk­ lingarna genomföres, kommer att ge tillräcklig arbetskraft. Sålunda framhåller domkapitlet i Västerås, att domkapitlet inte kan god­ taga de antaganden på vilka utredningen byggt vid utarbetandet av sitt förslag. Stijtsnämnden i Linköping menar, att utredningen som sitt främsta ledmotiv haft frågan om förbilligande av stiftskansliernas organisation, oavsett förslagens lämplighet eller genomförbarhet. Stijtsnämnden i Skara framhåller, att den föreslagna personalorganisationen bygger på förutsätt­ ningen, att alla av utredningen föreslagna förenklingar genomföres, men stiftsnämnden ifrågasätter starkt, huruvida den föreslagna organisationen kommer att visa sig tillräcklig även om förenklingarna genomföres. I lik­ nande ordalag uttalar sig domkapitlet i Skara, och domkapitlet i Göteborg anser, att kanslierna i inte ringa utsträckning redan nu är underdimensionerade. Samma synpunkt framförcs av domkapitlet i Uppsala, som menar att detta särskilt är fallet på juristsidan. Domkapitlet i Linköping anser, att den upprustning av den kamerala personalen, som synes ha förutsatts av vederbörande statsråd, helt uteblivit. I stället har såväl kvantitativt som kvalitativt föreslagits försämringar i personalorganisationen.

46 Kuiigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

Kammarkollegiet anser sig inte kunna ta slutlig ställning till förslaget, då man inte vet i vilken utsträckning utredningens rationaliseringsförslag blir godtagna. Kollegiet anser emellertid, att utredningen anfört goda skäl för en organisationsreform i angiven riktning. Av liknande skäl anser sig ej heller domkapitlet och stiftsnämnden i Växjö kunna ta ställning. Statens organisationsnämnd saknar underlag för att närmare kunna bedöma personal­ behovet vid stiftskanslierna, medan statens sakrevision , som uttalar sig delvis i liknande riktning, ifrågasätter huruvida inte ytterligare indragning av jurist- och kanslisttjänster kan ske. SACO anser sig inte heller ha möjlighet att bedöma om de redovisade grunderna för fördelningen av arbetskraften på de olika stiftskanslierna är godtagbara men uttalar följande. Nedskärningen av antalet juristtjänster kommer att ske successivt vid uppkommande vakanser. Det bör således efter hand ges tillfälle att om­ pröva frågan om stiftskansliernas personalorganisation. Det är emellertid angeläget, att man redan nu har uppmärksamheten riktad på nödvändig­ heten att personalorganisationen får en sådan utformning att vikariefrågan nöjaktigt kan lösas.

Förslaget om inrättande av kanslisttjänster har i stort sett lämnats utan erinran eller tillstyrkts av samtliga remissinstanser utom av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter håller före, att det är lämpligare att inrätta mellangradstjänster exempelvis i löne­ graderna 10 och 12. Även vad utredningen uttalat rörande arbetsuppgifter för kans­ list har i stort sett lämnats utan erinran av remissinstanserna. Kompetensutredningen understryker dock, att de föreslagna kanslisterna liksom landskanslisterna hos länsstyrelserna bör anförtros även relativt kvalificerade kansliuppgifter. Fn överflyttning av enbart kamerala göromål kan enligt kompetensutredningens mening inte anses tillfyllest. I anledning av förslaget att kanslisttjänsten skall placeras i lönegrad 1 5 ifrågasätter statens sakrevision om tillräckliga skäl föreligger att frångå kompetensutredningens förslag om reglerad befordringsgång för kanslister (Af 9—Ae 13). Skulle emellertid så ske, framhåller sakrevisionen vikten av en omsorgsfull rekrytering och lämpligheten av att vederbörande anställes på prov i lägre lönegrad i ett eller annat år, innan inplacering sker i den föreslagna lönegraden. Kompetensutredningen uttalar emellertid i sitt nu avgivna yttrande, att den med hänsyn till de motiv stiftskansliutredningen anfört för sin ståndpunkt och som i viss mån överensstämmer med kompe­ tensutredningens förslag beträffande den första uppsättningen av landskanslister vid vägförvaltningen i och för sig inte vill göra någon invändning emot den föreslagna placeringen. TCO biträder förslaget i så måtto, att tjänsterna inplaceras i lönegrad Ao 15 hos de stiftskanslier, där endast en sådan tjänst inrättas, samt tillägger, att det synes angeläget, att dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 47

tjänster får en sådan lönegradsplacering, att syftet med den föreslagna förändringen verkligen åstadkommes. Statens organisationsnämnd fram­ håller, att med hänsyn till bland annat önskemålet om kontinuitet på mellangradstjänsterna dessa lönemässigt bör avvägas så, att de i flertalet fall kommer att betraktas som sluttjänster. Frågan om rekryteringen av kanslisttjänsterna beröres av ett 10-tal remissinstanser av vilka en del uttrycker farhågor för att det kan bli svårt att rekrytera tjänsterna. Uttalanden i sådan riktning förekommer i yttranden av domkapitlen i Växjö och Göteborg samt länsstyrelsen i Kro­ nobergs län, vilken stöder sitt antagande på att det inte kommer att finnas några ytterligare befordringsmöjligheter inom stiftskansliorganisationen för dugande kanslister i motsats till vad förhållandena exempelvis är för landskanslister vid länsstyrelserna, särskilt landskontoren. Några remissinstanser framhåller som lämpligt att kanslisterna rekryteras bland biträdespersonalen hos domkapitlen. Sålunda hyses denna uppfattning av domkapitlet i Uppsala, som även tillägger, att detta skulle stimulera rekryteringen av domkapitlets övriga biträdespersonal. Domkapitlet och stiftsnä7?inden i Härnösand anser, att kansliskrivartjänsterna bör bibehållas för att utgöra lämpliga rekryteringstjänster till stiftskanslisttjänsterna. Föreslagen minskning av antalet amanuenstjänster inger några domkapitel farhågor för rekryteringen till de kvarvarande högre jurist­ tjänsterna. Sålunda anser domkapitlet i Karlstad, att basen för denna rekrytering kommer att bli för snäv. Domkapitlet i Västerås hävdar, att det redan nu föreligger svårigheter att till tjänster med självständigt ansvar rekrytera tillräckligt kvalificerad arbetskraft. Genom den omfattande in­ dragningen av juristtjänster skulle befordringsmöjligheterna reduceras på ett sätt, som utan tvivel kommer att medföra avsevärt försämrade befordringsutsikter, vilket i sin tur inom en snar framtid med all sannolikhet skulle försätta kyrkans administrativa regionala organ i en mycket prekär situation. I anledning av förslaget att amanuenstjänster med halvtidstjänstgöring skall finnas hos vissa domkapitel, anför domkapitlet i Karlstad, att sådana halvtidstjänster bör undvikas med hänsyn till svårigheten att få kvalifice­ rade sökande till tjänsterna. Domkapitlet i Linköping säger sig ha en synnerligen nedslående erfarenhet av möjligheterna att återbesätta halv­ tidstjänst. Utredningen har inte föreslagit någon ändring i de nuvarande kompe­ tenskraven för innehav av tjänst såsom stiftssekreterare, stiftskamrcrare, stiftsnotarie och amanuens. Förslag härom har dock vid remiss­ behandlingen framförts av, bland andra, kompetensutredningen, som anser att ej endast juris kandidatexamen utan även juridisk-samhällsvetenskaplig examen i dess utformning från och med den 1 juli 1958 skall grunda behö­ righet till sådana tjänster.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

Mot utredningens förslag att kansliskrivartjänsterna hos domkapitlen skall ersättas med kontoristtjänster framföres erinringar från ett flertal remissinstanser, och föreslagen minskning av kansli* och kontorsbiträdespersonal godtages ej av de myndigheter, som be­ rörs därav. Utredningens förslag att omändra expeditions v akttjänsten hos domkapitlet i Visby till kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång kan TCO biträda endast under villkor att expeditionsvakttjänsten utbytes mot en kanslibiträdestjänst. Mot förslaget om successivt utbyte av juristtjäns­ ter mot kanslisttjänster, allteftersom juristerna lämnar sina tjänster, har TCO intet att erinra men anför i detta sammanhang följande. Det är dock önskvärt att erforderlig omorganisation kan genomföras utan en alltför stark tidsutdräkt. Då antalet tjänstemän, som skulle bli över­ taliga, är lågt, borde inga större svårigheter uppstå för att överföra fri­ ställd personal till andra delar inom statsförvaltningen i likhet med vad som skett i samband med vida större omorganisationer inom statliga myn­ digheter. TCO är dock mycket angelägen framhålla, att omorganisationen bör ske med sådan varsamhet, att några problem inte uppstår för place­ ringen av befintlig personal.

Utredningens förslag att biträdes hjälp åt biskop i första hand bör tillgodoses genom domkapitlets personal, har mött erinringar hos några stiftsmyndigheter. Sålunda kan domkapitlet och stiftsnämnden i Lund inte förorda förslaget, som innebär en påtaglig försämring för biskopen vid jämförelse med nu rådande förhållanden. Domkapitlet i Linköping ut­ talar, att en för domkapitlets kansli och biskopen gemensam skrivbiträdestjänst inte är önskvärd, särskilt med hänsyn till att biskopen kan behöva biträdeshjälp på annan tid än den vanliga kontorstiden. Det anslag å 60000 kronor, som enligt utredningen bör stäl­ las till domkapitlens förfogande bland annat för avlönande av tillfällig personal, anser domkapitlet och stiftsnämnden iSkara böra väsentligt höjas. TCO menar, att utredningens förslag om behov av sådant anslag synes bekräfta, att personalramen är för snävt beräknad.

Som framgått av de refererade remissyttrandena har flertalet av stifts­ myndigheterna ansett att den av utredningen föreslagna personalorganisa­ tionen för domkapitlen är otillräcklig. De enskilda domkapitlens önskemål med avseende å personaluppsättningen framgår av följande redogörelse. I fråga om den kvalificerade personalen hos domkapitlen motsätter sig domkapitlet i Uppsala indragning av en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad 21 och domkapitlet i Linköping indragning av amanuens­ tjänsten i reglerad befordringsgång med heltidstjänstgöring. Sistnämnda domkapitel framhåller, att om någon juristtjänst skall indragas, vilket dom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 49

kapitlet bestämt motsätter sig, kan det inte bli annan tjänst än den som nu uppehälles av en amanuens i reglerad befordringsgång med deltids­ tjänstgöring. Vidare föreslår domkapitlet inrättande av en stiftskamrerartjänst. Domkapitlet och stiftsnämnden i Lund motsätter sig indragning av två juristtjänster samt vill i övrigt ha en annan sammansättning av jurist­ personalen än vad utredningen föreslagit. Sålunda föreslår domkapitlet, att där bör finnas — förutom stiftssekreterare i lönegrad Bo 1 — en biträdande stiftssekreterare i lönegrad 26, en förste stiftsnotarie i lönegrad 23, tre förste stiftsnotarier i lönegrad 21 samt en amanuens i reglerad befordrings­ gång. Domkapitlet i Härnösand hemställer om ytterligare en juristtjänst för innehavare med halvtidstjänstgöring. Domkapitlet i Visby yrkar, att amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång omändras till en ordinarie stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 och domkapitlet i Stockholm föreslår, att där befintlig ordinarie stiftsnotarietjänst i lönegrad 19 omändras till en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad 21. Domkapitlet i Lulea uttalar, att om domkapitlet nöjer sig med att behålla tjänsten som halvtidstjänstgörande amanuens, är det under de bestämda förutsättningarna, att domkapitlet kan påräkna att få tjänsten omändrad till heltidstjänst, om arbetsförhål­ landena skulle kräva det, ävensom att tjänsten kan hållas stadigvarande besatt, vilket med hänsyn till dess karaktär av halvtidstjänst tidvis visat sig svårt. Beträffande den övriga personalen hemställer domkapitlet i Strängnäs om en kanslisttjänst i stället för kontoristtjänst. Samtliga dom­ kapitel, där kansliskrivare nu finns anställd, med undantag av domkapitlet i Karlstad, motsätter sig utbyte av kansliskrivartjänsterna mot kontorist­ tjänster. Domkapitlet i Stockholm yrkar omändring av kontoristtjänsten till kansliskrivartjänst. Domkapitlet i Lund önskar behålla alla kansli­ bit i’ädestjänsterna. Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Västeras, Härnö­ sand och Luleå motsätter sig indragning av kontorsbiträdestjänster hos dem. Domkapitlet i Härnösand föreslår, att eu kontorsbiträdestjänst om­ ändras till kanslibiträdestjänst.

4. Departementschefen

Då stiftsnämnderna inrättades år 1932 erhöll de inte någon egen kansli­ personal. utan domkapitlens personal skulle få anlitas för utförande av nämndernas kansligöromål. Någon förstärkning av stiftskansliernas perso­ nal ansågs ej heller erforderlig. Det visade sig dock snart, att stiftsnämndernas tillkomst medförde en markant ökning av arbetet på kanslierna, vilket ledde till att 1937 års riksdag antog en ny personalorganisation för domkapitlen. Denna har senare underkastats endast smärre förändringar och gäller fortfarande i sina huvuddrag. Frågan om en översyn av stifts­ kansliernas organisation blev emellertid åter aktuell genom riksdagens 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1900. 1 sand. Å r 101

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

beslut om en kvrkomusikerreform och en prästlönereform, varigenom stifts­ myndigheterna pålagts omfattande och delvis nya arbetsuppgifter. Då domkapitlens kanslier inte var avpassade för handläggning av dessa upp­ gifter, blev det nödvändigt att företaga en allmän översyn av kansliorga­ nisationen. I överensstämmelse med sina direktiv liar stiftskansliutredningen nu lagt fram olika förslag, som syftar till att effektivisera arbetet vid stiftskans­ lierna. Däribland märkes främst förslaget om förenklad handläggning av vissa ärenden genom delegation av beslutanderätten och vidare förslag om en förenklad, förenhetligad och koncentrerad medelsförvaltning hos stifts­ myndigheterna samt förslag om förenklad protokollföring, diarieföring och registrering. Utredningen föreslår också ökat utnyttjande av kontorstekniska hjälpmedel. Dessa förslag, som verkar i arbetsbesparande riktning, har jag tidigare i huvudsak tillstyrkt. Till grund för utredningens förslag till personalorganisation ligger en av utredningen verkställd indelning av stiftskanslierna i olika grupper med hänsyn till arbetsmängden. Denna indelning anser jag mig kunna godtaga. Utredningens förslag till personalorganisation förutsätter, att utred­ ningens i det föregående berörda förslag om rationalisering av arbetsmeto­ der och handläggning av ärenden genomföres. Som jag tidigare nämnt, avser jag att i ett senare sammanhang för Kungl. Maj:t anmäla vissa ytter­ ligare av utredningen avgivna förslag, som jag av förut anförda skäl inte nu kan upptaga till behandling. Denna omständighet samt det förhållandet att vissa av utredningens arbetsminskande åtgärder inte torde hinna få avsedd verkan under budgetåret 1960/61 bör emellertid, som jag också tidi­ gare framhållit, inte hindra, att principbeslut redan nu fattas om nv perso­ nalorganisation vid domkapitlen. Som framgått av det föregående har utredningen funnit, att juristperso­ nalen vid domkapitlen utför en mängd göromål, för vilka inte fordras juridisk utbildning. Då flertalet av dessa arbetsuppgifter enligt utredningens mening är likvärdiga med dem, som regelmässigt handläggs av landskanslister hos länsstyrelserna, föreslår utredningen, att för handläggning av sådana uppgifter även vid domkapitlen inrättas kanslisttjänster. I likhet med ut­ redningen anser jag angeläget, att arbetsuppgifterna hos stiftsmyndighe­ terna, så långt det är möjligt utan att rättssäkerheten eftersättes, överföres från akademiskt utbildad personal till personal med lägre kompetens. Jag är också ense med utredningen att flertalet av de icke-juridiska arbetsupp­ gifter, som nu handläggs av juristpersonal hos domkapitlen, är av sådan natur, att de bör läggas på en tjänst i mellangradskarriären. Här avsedda arbetsuppgifter synes mig jämförbara med dem som hos länsstyrelserna handläggs av landskanslister. Jag tillstyrker därför utredningens förslag om inrättande av kanslisttjänster inom stiftsförvaltningen i utbyte mot jurist­ tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 51 Jag vill bär erinra om att kompetensutredningen den 27 mars 1958 till ehefen för civildepartementet avgivit förslag i samma riktning i betänkan­ det »Kanslister vid domkapitlen». Kompetensutredningen räknar med ett behov av sammanlagt ett tiotal kanslisttjänster vid domkapitlen och före­ slår, att de placeras i samma reglerade befordringsgång som landskanslisttjänsterna eller i lönegraderna Af 9—Ae 10—Ae 12—Ae 13. Stiftskansli­ utredningen har med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som av­ ses läggas på kanslisterna hos domkapitlen förordat att dessa redan vid anställningens början erhåller lön, motsvarande högst lönegrad 15, d.v. s. samma lönegrad som ordinarie landskanslist. Chefen för civildepartementet har vid anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för flera huvudtitlar gemensamma frågor närmare redo­ gjort för frågan om kanslister i administrativ tjänst samt anslutit sig till tanken på inrättandet av en dylik särskild mellangradskarriär. Beträffande lönesättningen för de nya tjänsterna har han därvid förordat placering i reglerad befordringsgång i överensstämmelse med kompetensutredningens nyssnämnda förslag. Jag förordar, att nämnda reglerade befordringsgång blir tillämplig även för kanslister vid domkapitlen. I fråga om inplaceringen i befordringsgången och förutsättningarna för inrättandet framdeles av ordinarie tjänster hänvisar jag till vad chefen för civildepartementet i nyss­ nämnda sammanhang uttalat. Som villkor för erhållande av kanslisttjänst torde i princip böra krävas genomgången särskild utbildningskurs för kanslister. En första dylik kurs kommer innevarande vår att försöksvis anordnas. Beteckningen för dessa nya befattningshavare vid domkapitlen bör vara kanslist. I likhet med stiftskansliutredningen anser jag, att antalet kanslisttjänster vid stiftskanslierna bör beräknas till sammanlagt elva. Av dessa bör två placeras vid domkapitlet i Lund samt en vid ettvart av övriga domkapitel med undantag av domkapitlen i Strängnäs, Visby och Stockholm. Inrättandet av kanslisttjänster medför ett minskat behov av juristper­ sonal hos domkapitlen. Vid sin bedömning av behovet av sådan personal har utredningen utgått ifrån att hos varje domkapitel skall vara anställd, förutom stiftssekreterare, ytterligare minst en jurist. Utifrån bland annat denna förutsättning har utredningen funnit, att en minskning av juristper­ sonalen, motsvarande inalles ungefär elva heltidsanställda tjänstemän, kan ske. Enligt utredningens förslag skulle således vid ettvart av domkapitlen i Uppsala och Lund kunna indragas en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad Ao 21, vid ettvart av domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund, Karlstad, Härnösand och Luleå en amanuenstjänst med hel tidst jänstgöring, vid dom­ kapitlet i Skara en arvodesanställd extra amanuens med heltidstjänstgöring samt vid domkapitlet i Göteborg en amanuenstjänst med halvtidstjänst­ göring. Vid domkapitlet i Västerås föreslås jurist personalen vidare minskad

52 Kungl. Maj ds proposition nr 101 år 1960

till två befattningshavare, vilket skulle innebära ett bortfall av en förste stiftsnotarietjänst i lönegrad Ao 21 — redan nu uppförd på övergångsstat — samt en för närvarande anställd extra amanuens. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att minimiantalet juridiskt utbildade befattningshavare hos varje domkapitel bör vara två. Utred­ ningens beräkning av behovet av juristpersonal i övrigt hos de särskilda domkapitlen kan jag också i huvudsak godtaga. Dock anser jag i likhet med domkapitlet i Linköping, att där föreslagen amanuenstjänst för befatt­ ningshavare med halvtidstjänstgöring bör bytas ut mot en heltidstjänst. Av domkapitlen i övrigt framförda förslag om utökning av juristpersonalen kan jag inte biträda. Den här föreslagna reduceringen av antalet lägre tjänster utan motsva­ rande minskning av de högre tjänsterna synes innebära avsevärt förbättrade befordringsmöjligheter för juristpersonalen vid domkapitlen, vilket torde komma att underlätta rekryteringen av kvalificerad personal. Om jag så­ lunda inte är beredd att tillstyrka någon utökning av denna personal, anser jag mig däremot böra tillmötesgå krav på förbättrad löneställning för vissa av tjänstemännen. Jag föreslår därför uppflyttning av förste stiftsnotarietjänsterna vid domkapitlen i Skara, Karlstad och Härnösand från lönegrad Ao 21 till Ao 23. Vidare förordar jag, att stiftsnotarietjänsten i Ao 19 vid domkapitlet i Stockholm ändras till en förste stiftsnotarietjänst i Ao 21 samt amanuenstjänsten i reglerad befordringsgång vid domkapitlet i Visby till en extra ordinarie förste stiftsnotarietjänst i Ae 21. Sammanfattningsvis innebär mitt förslag, att antalet tjänster för juridiskt utbildad personal hos domkapitlen vid en fullt genomförd organisation kommer att uppgå till 34,5, varav 13 stiftssekreterartjänster, 1 stiftskamrerartjänst, 9 förste stiftsnotarietjänster i Ao 23, 3 förste stiftsnotarietjänster i Ao 21 och 1 i Ae21, 7 amanuenstjänster i reglerad befordringsgång för heltidsanställda befattningshavare samt en tjänst för halvtidsanställd ama­ nuens. Kompetensutredningen har ansett, att ej endast juris kandidatexamen utan även j uri disk-samhällsvetenskaplig examen i dess utformning sedan den 1 juli 1958 bör medföra behörighet till de nu ifrågavarande befattning­ arna. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Stiftskansliutredningens förslag om utbyte av de nuvarande kansliskrivartjänsterna hos domkapitlen mot kontoristtjänster är jag inte beredd att helt biträda. Jag finner sålunda starka skäl tala för att kansliskrivartjänsten bibehålies vid domkapitlet i Strängnäs, där någon kanslisttjänst enligt vad jag föreslagit inte skall finnas. Beträffande övriga domkapitel torde vid uppkommande vakans å kansliskrivartjänst böra prövas huruvida tjänsten efter den av mig förordade rationaliseringen av arbetet vid stiftskanslierna bör bibehållas eller ändras till annan tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1060 53

Det sammanlagda behovet av kanslibiträdestjänster har utredningen be­ räknat till 13 tjänster, varav två vid ettvart av domkapitlen i Uppsala och Lund samt en tjänst vid ettvart av övriga domkapitel med undantag av Visby och Stockholm. Jag ansluter mig till detta förslag utom i fråga om domkapitlet i Visby, där jag anser mig böra förorda, att expeditionsvakttjänsten i Ao 7 utbytes mot en kanslibiträ destjänst i lönegrad Ae 7 i stället för — såsom utredningen föreslagit — en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång. Behovet av kontorsbiträdestjänster beräknar utredningen till 22,5 tjäns­ ter. Av dessa avses fyra för domkapitlet i Lund, tre för vartdera av dom­ kapitlen i Skara och Göteborg, två för ettvart av domkapitlen i Uppsala, Linköping och Växjö samt ett kontorsbiträde för ettvart av övriga dom­ kapitel utom Stockholm, där utredningen finner ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring såsom hittills vara tillräckligt. Med hänsyn till lokal­ förhållanden vid domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand anser jag mig böra förorda den avvikelsen från utredningens förslag, att stiftskansliet däi erhåller två kontorsbiträdesbefattningar. Med hänsyn till vad jag nyss anfört i fråga om den av utredningen föreslagna kontorsbiträdestjänsten hos domkapitlet i Visby, beräknar jag emellertid det sammanlagda behovet av kontorsbiträdestjänster till av utredningen föreslaget antal eller 22,5. Vid domkapitlen finns 12 ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättade, varav dock sju för närvarande hålles obesatta, så länge innehavarna uppe­ håller högre icke-ordinarie tjänst. Om riksdagen godkänner den av mig föreslagna personalorganisationen vid domkapitlen torde, så länge ordinarie tjänster inte uppehälles, motsvarande antal icke-ordinarie biträdestjänster få vara inrättade. Den av mig föreslagna personalorganisationen vid stiftskanslierna redo­ visas överskådligt i en som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende fogad tablå (bil. B). Mot den lönegradsplacering av stiftskansliernas personal, som jag här förordat, har vederbörande personalorganisationer inte någon erinran. Den nya organisationen bör, såsom utredningen föreslagit, genomföras successivt, allteftersom de tjänster, som är avsedda att utbytas, blir lediga. Mot utredningens förslag att ett särskilt anslag ställes till domkapitlens förfogande för tillgodoseende av uppkommande behov av tillfällig arbets­ kraft in. in., har jag i princip intet att erinra. För ändamålet torde lämp­ ligen en särskild anslagspost böra uppföras i avlöningsstaten för domkapit­ len. Utredningen har föreslagit ett belopp av 60 000 kronor, ur vilket också medel skulle kunna anlitas för avlönande av särskild biträdeshjälp åt bis­ koparna i Strängnäs, Västerås, Härnösands, Luleå och Stockholms stift. I övriga stift räknar utredningen med att biskoparnas behov av biträdeshjälp kan tillgodoses genom anlitande av domkapitlets personal. Jag anser mig

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

kunna biträda utredningens förslag i denna del utom i vad avser domkapit­ let i Härnösand, där biskopens behov av biträdeshjälp torde kunna tillgodo­ ses inom ramen för den av mig förordade — i jämförelse med utredningens förslag något utökade — biträdespersonalen vid stiftskansliet. Frågan om biträdeshjälp till ärkebiskopen kommer jag att behandla särskilt i det föl­ jande. Med hänsyn till att föreslagna arbetsminskande åtgärder inte hinner få någon effekt under budgetåret 1960/61 torde det av utredningen för­ ordade särskilda anslaget för hithörande ändamål doek inte böra upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår, utan jag förordar, att under budget­ året 1960/61 såsom hittills ur kyrkofonden får anvisas dels ett anslag till fortsatt anställande av tillfällig personal vid domkapitlens och stiftsnämndemas kanslier, dels ett särskilt anslag till avlönande av skrivhjälp åt biskoparna. Till storleken av dessa anslag återkommer jag i samband med anslagsberäkningen. \ ad utredningen i övrigt föreslagit med avseende på domkapitlens perso­ nalorganisation föranleder ingen erinran från min sida.

VI. Finansieringen av domkapitlens verksamhet

I anledning av ett av riksdagens år 1958 församlade revisorer gjort ut­ talande (under ecklesiastikdepartementet, § 30) angående finansieringen av domkapitlens verksamhet fann 1959 års riksdag (SU 87 p. 30; Rskr 235) tidpunkten vara inne för en översyn av hittills tillämpade principer för denna finansiering. Fn dylik omprövning borde ske genom försorg av Kungl. Maj:t och resultatet därav redovisas för riksdagen i 1960 års statsverksproposit ion. I denna har under åttonde huvudtiteln, punkten 38, anmälts att kam­ markollegiet och statskontoret på Ivungl. Maj:ts uppdrag verkställt den begärda översynen och den 2 december 1959 inkommit med redogörelse härför jämte förslag i ämnet. Resultatet av den gjorda översynen torde lämpligen böra redovisas för riksdagen i detta sammanhang. I den av kammarkollegiet och statskontoret avlämnade utredningen redogöres inledningsvis för de hittillsvarande formerna för finansieringen av domkapitlens verksamhet. Av denna redogörelse framgår i huvudsak följande. De under äldre tider till buds stående medlen för avlönande av dom­ kapitlens notarier, amanuenser och vaktbetjäning samt för kostnaderna för skrivmateriel och expenser utgjordes dels av expeditionslösen och i vissa, fall anslagna kronotionden, dels av vissa provisioner, kollekter, bidragur vissa kassor och fonder m. m. Då dessa på olika sätt hopbragta medel med tiden blev otillräckliga fick staten träda hjälpande emellan. Alltifrån

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960 55

år 1819 har staten lämnat bidrag i skilda, former till domkapitelsverksamheten. De olika anslagen härför sammanfördes år 1880 till ett anslag å 25 000 kronor å åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlens expe­ ditioner. Vid 1902 års riksdag framlade Knngl. Maj:t ett av statskontoret på uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag till löne­ reglering för domkapitelspersonalen. Sedan departementschefen vid anmä­ lan av denna fråga redogjort för domkapitlens arbetsuppgifter, framhöll han, att det anförda syntes vara nog för att ådagalägga, att domkapitlen »huvudsakligen äro statsinstitutioner med uppgift och plikt att vårda syn­ nerligen maktpåliggande allmänna angelägenheter. Staten borde väl ock då tillhandahålla de för uppehållande av deras verksamhet erforderliga medel». I fråga om medel av expensnatur framhöll departementschefen, att stats­ kontorets förslag, att de ecklesiastika konsistorierna skulle få anlita åttonde huvudtitelns förslagsanslag för skrivmaterialier in. in., syntes synnerligen välbetänkt. Dock borde föreskrivas, att de bidrag till skrivmaterialier och expenser in. in., som fortfarande skulle utgå från domkyrkorna och vissa kassor, i första hand skulle användas för sitt ändamål. Den kostnad, stats­ verket skulle ikläda sig för uppehållande av verksamheten, kunde visser­ ligen förefalla ganska avsevärd, men vore enligt departementschefens för­ menande nödvändig, på det att det dittillsvarande ytterst olämpliga och ingalunda med statens värdighet förenliga avlöningssättet måtte upphävas. Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen med vissa jämkningar i fråga om de föreslagna avlöningsbeloppen m. m. Sedan 1902 års reglering genomförts, synes några mera genomgripande förändringar i principen, att kostnaderna för domkapitlens verksamhet skulle gäldas huvudsakligen av statsmedel, ej på lång tid ha ifrågasatts. Så skedde ej heller då 1932 års riksdag fattade beslut om inrättande av stiftsnämnder, vilka skulle få anlita domkapitlens kansli för ärendenas be­ redning, uppsättning och expediering, men vilkas verksamhet skulle be­ kostas av kyrkofonden. I ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag till lag om domkapitel in. in. (SOU 1935: 31) föreslogs att ersättningar till domkapitlens ledamöter, samt vissa andra utgifter såsom resekostnads- och traktamentsersättningar åt befattningshavare in. fl. skulle bestridas av kyrkofonden, medan övriga utgifter för domkapitlens verksamhet borde bestridas av statsmedel. I proposition nr 241 till 1930 års riksdag biträdde Kungl. Maj:t de sakkunnigas förslag i dessa delar. Riksdagen fann emellertid vid sin behandling av frågan, att en dylik uppdelning av kostnaderna icke borde ske. Samtliga dessa kostnader vore föranledda av domkapitlens verksamhet och det betonades, att någon in­ skränkning av domkapitlens dåvarande allmänna uppgifter icke vore av­ sedd med den av riksdagen beslutade omorganisationen av domkapitlen. Anlitande av kyrkofondens medel för de av Kungl. Maj:t föreslagna ända­ målen skulle dessutom enligt riksdagens mening innebära en ur principiell synpunkt väsentlig utvidgning av kyrkofondens utgifter. Skulle emellertid någon väsentligare förändring i avseende på domkapitlens verksamhets­ område framdeles inträda, förutsatte riksdagen, att frågan om sättet för bestridande av dessa kostnader finge bli föremål för ny omprövning. (SL1!: 1936: 7; Rskr 349).

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960

I proposition nr 97 till 1937 års riksdag framlades förslag till grunder, enligt vilka kyrkofonden borde bidraga till kostnaderna dels för den per­ sonal, som vid domkapitlens kanslier sysselsattes för stiftsnämndernas rak­ ning, dels för expenser. Förslaget innebar, att all den för vederbörande dom­ kapitel och stiftsnämnder erforderliga kanslipersonalen — den skogliga personalen dock undantagen — skulle avlönas från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Domkapitlen: Avlöningar och detta anslag beredas ersättning för de kostnader, som skäligen kunde anses belöpa på stiftsnämnderna, genom omföring till anslaget av medel från kyrkofonden. Ersåttningen borde beräknas till hälften av förslagsanslagets slutbelopp, sedan detsamma minskats med kostnaderna för Stockholms domkapitel, som vid sin sida ej hade någon stiftsnämnd, samt med kost­ naderna för arvoden och annan ersättning åt domkapitlens ledamöter. Vidare föreslogs, att de för domkapitlen och stiftsnämnderna erforderliga expensmedlen, i den män dessa icke avsåge kostnader för anskaffande av lokaler till stiftsjägmästarna, skulle utgå från förslagsanslaget till Dom­ kapitlen: Omkostnader, och att detta anslag skulle beredas ersättning från kyrkofonden med hälften av expensmedlens slutsumma, sedan densamma minskats med för Stockholms domkapitel beräknade belopp. Riksdagen biträdde förslaget i förevarande delar. I samband med 1938 års lönereglering för ilen skogliga personalen hos stiftsnämnderna skedde vissa förändringar med avseende å de nämnda förslagsanslagen, innebärande att samtliga kostnader för domkapitlen och stiftsnämnderna nu skulle redovisas över riksstaten. Någon ändring i fråga om den slutliga fördelningen av dessa kostnader mellan statsverket och kyrkofonden skedde icke. Slutligen kan erinras om att frågan om gäldandet av kostnaderna för domkapitlens verksamhet berördes av riksdagens år 1953 församlade revi­ sorer men då lades till handlingarna av riksdagen i avvaktan på resultatet av 1951 års kyrkomöteskommittés arbete.

I utredningen lämnas därefter en redogörelse för kyrkofondens tillkomst och användning, av vilken bland annat framgår följande. Kyrkofonden bildades efter beslut av 1910 års riksdag genom vissa, prästerskapet i territoriella församlingar anslagna avlöningsmedel och var ursprungligen — frånsett ett mindre anslag till s. k. stifts- och kontraktsadjunkter helt avsedd för kostnader, som angick det territoriella präster­ skapets avlöning och pensionering. Sedermera har genom lieslut av stats­ makterna medgivits att fondens medel må tagas i anspråk även för andra prästerliga lönekostnader, kyrkomusikernas avlönande och vissa andra kostnader, sammanhängande med den kyrkliga verksamheten. Fonden har också tillförts vissa ecklesiastika kapitaltillgångar utöver de ursprungliga. Alltfort är emellertid fonden i främsta rummet en fond för utjämning mel­ lan pastoraten av deras kostnader för det territoriella prästerskapets av­ lönande. Den huvudsakliga delen av fondens utgifter avser kostnader för nämnda prästerskap. Fondens kapitaltillgångar har under de senaste tio budgetåren uppgått till i genomsnitt 83,7 miljoner kronor. Under budgetåret 1958/59 var kyrkofondens inkomster 58 956 186 kro­ nor, därav allmän kyrkoavgift 48 144 291 kronor, och utgifterna 54 698 843 kronor, därav tillskott till pastoraten 31 863 176 kronor. Kyrkofondens utgifter täckes numera således till huvudsaklig del av

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 57

den allmänna kyrkoavgiften. Ett överförande av utgifter från statsbudgeten till fonden innebär sålunda i realiteten ett utbyte av finansiering medelst statsskatt mot finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal skattegrund.

Den ändring med avseende å domkapitlens verksamhetsområde, som föranlett riksdagens revisorer och riksdagen att nu begära en översyn av hit­ tills gällande principer för finansieringen av domkapitelsverksamheten, är den år 1958 genomförda skolstyrelsereformen, varigenom den regionala led­ ningen av skolväsendet anförtrotts åt länsskolnämnderna och domkapitlens befattning med skolväsendet upphört. För att belysa återverkningarna av denna reform på domkapitlens verk­ samhet åberopar utredningen en i 1951 års skolstyrelseutrednings betän­ kande (SOU 1955:31, s. 200 f.) lämnad redogörelse för omfattningen av domkapitlens arbetsbörda med avseende å skolärendena. Det framgår bland annat därav, att det genomsnittliga antalet arbetstimmar för vecka och domkapitel, som personalen vid domkapitlen nedlagt på dessa ärenden, under tioårsperioden 1937—1946 utgjorde 14,4, medan det för den föl­ jande femårsperioden sjunkit till 9,4 och för åren 1952—1954 till 6,9 tim­ mar. Stiftskansliutredningen har också uttalat, att den minskning i stifts­ kansliernas arbetsbelastning, som skolärendenas bortfall inneburit, varit förhållandevis obetydlig. I den av kammarkollegiet och statskontoret verkställda utredningen redovisas också resultatet av en undersökning rörande den proportionella fördelningen av stiftskanslipersonalens arbetsbörda på domkapitels- res­ pektive stiftsnämndsärenden. Undersökningen hade till syfte att utröna, om någon sådan förskjutning av arbetsbördan inträffat, att det nu fanns anledning att ändra den hittills tillämpade grunden för fördelning av dom­ kapitlens avlönings- och expenskostnader mellan statsverket och kyrko­ fonden med hälften å vardera, Undersökningen visar, att domkapitelsgöromålen upptager drygt 50 procent och i flertalet fall 60 procent eller mera av den totala arbetsbördan. Endast vid ett domkapitel (Lund) uppgår domkapitelsärendena till mindre än hälften (45 procent) av arbetsbördan. Då kammarkollegiet och statskontoret mot bakgrunden av vad som här refererats haft att taga ställning till frågan om anledning föreligger att nu föreslå ändring i finansieringsprinciperna, har ämbetsverken stannat i olika meningar.

Kammarkollegiet understryker, att det med hänsyn till det förhållande mellan staten och kyrkan, som rått och råder i vårt land, måste betraktas som naturligt, att statliga myndigheter även har kyrkliga uppgifter. Ut­ övandet av statens kyrkostyrelse, i vilken även domkapitlen får anses

58 Kurigl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

taga del, lärer ej kunna betraktas på annat sätt än som en del av stats­ verksamheten. De kyrkliga uppgifter, som myndigheterna har att befatta sig med, måste därför också betraktas som statliga. Kammarkollegiet anför vidare i huvudsak följande.

Domkapitlen har tidigare varit statsorgan med såväl statligt-kyrkliga som statligt-borgerliga uppgifter. Genom reformen i avseende å skolväsendets lokala och regionala^ ledning har de statligt-borgerliga uppgifterna frångått domkapitlen i sadan grad, att de statligt-kyrkliga uppgifterna blivit dominerande. Detta kan emellertid ej anses ha förändrat domkapit­ lens karaktär av statliga myndigheter, eftersom även de kyrkliga upp­ gifter som domkapitlen har att fullgöra måste anses utgöra en del av statens verksamhet. Framhallas ma också att på domkapitlen alltjämt an­ kommer arbetsuppgifter av väsentligen statligt-borgerlig karaktär, framför allt inseendet över kyrkobokföringen. Förutom domkapitlen finnes åtskilliga andra statliga myndigheter, som har att fullgöra statligt-kyrkliga uppgifter, och vilkas kostnader bestridas helt av statsmedel. Som exempel härpa kan nämnas ecklesiastikdeparte­ mentets kyrkobvrå, vars ärenden så gott som helt och hållet torde vara av kyrklig art, samt kammarkollegiet och statskontoret. Det synes icke föreligga någon särskild anledning att nu separat upptaga finansierings­ frågan beträffande domkapitlen. Avkastningen av kyrkofondens kapital och fondens inkomster av över­ skott å lokala prästlönetillgångar utgör visserligen numera endast en mindre del av fondens totala inkomster, vilka huvudsakligen härrör av allmänna kyrkoavgiften. Enligt kollegiets mening är det emellertid det oaktat med hänsyn till kyrkofondens tillkomst och rättsliga ställning angeläget att icke utan starka skäl pålägga fonden nya utgifter av en art som principiellt skiljer sig från de ändamål, för vilka fonden bildats och utbvggts. Det må i detta sammanhang framhållas, att när kyrkofonden ålades att gälda vissa kostnader för kyrkomusikers avlönande, detta skedde i samband med en ändring av avlöningssystemet för kyrkomusikerna, som bland annat innebar att de lokala avlöningstillgangarna för kyrkomusikertjänstema sammanfördes med motsvarande prästlönetillgångar till en gemensam in­ komstkälla. Ifrågavarande utvidgning av kyrkofondens utgiftsändamål kan med hänsyn härtill och då syftet med densamma varit att åstadkomma utjämning av de lokala kostnaderna för avlöning av kyrkliga befattnings­ havare knappast sägas ha inneburit något väsentligt avsteg från den ur­ sprungliga principen. De nya utgifter som i övrigt ålagts kyrkofonden har icke varit av den art och omfattning att de inverkat på fondens ställ­ ning såsom i huvudsak en löne- och pensionsfond för det territoriella präs­ terskapet.

Kammarkollegiet finner inte anledning föreligga att för närvarande ändra principerna för finansiering av domkapitlens verksamhet genom att över­ föra kostnaderna för verksamheten på kyrkofonden. Av de återgivna upp­ gifterna rörande fördelningen av stiftskansliernas arbetsbörda synes framgå, att hälftendelning av kostnaderna alltjämt är sakligt motiverad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 59

Statskontoret förordar däremot för sin del, att kostnaderna för dom­ kapitlens verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden och anför till stöd för sin ståndpunkt i huvudsak följande.

Domkapitelsexpeditionernas uppgift under 1600- och 1700-talen torde framförallt ha varit att tjänstgöra som stiftskansli för prästerskapets ange­ lägenheter och de rent kyrkliga ärendenas vård. Befattningen med skol- och undervisningsärenden torde under denna tid ha varit av mera underordnad betydelse. Varken av domkapitlens ställning, sättet för bestridande av deras expeditionskostnader eller av notariernas avlönings- och anställningsför­ hållanden synes den slutsatsen kunna dragas, att dessa myndigheter ansetts vara statsinstitutioner. Den genom 1687 års domkapitelsförordning skapade organisationen kom att bestå fram till år 1936, då den nuvarande domkapitelslagen trädde i kraft. Under det att kapitlens sammansättning sålunda kvarstod oföränd­ rad under flera århundraden kom deras ställning och arbetsuppgifter att småningom undergå en grundlig omvandling. Vad som här framförallt inverkade, var de arbetsuppgifter på undervisningsväsendets område, vilka under förra hälften av 1800-talet pålades kapitlen. Den till följd därav ökade arbetsbördan kom givetvis att påverka dom­ kapitelsexpeditionernas och deras befattningshavares verksamhet. Slut­ giltig ställning till frågan om finansieringen av löner och övriga kostnader för befattningshavarna vid dessa expeditioner togs emellertid icke under 1800-talet. Först genom beslut av 1902 års riksdag har statsmakterna under trycket av de otidsenliga finansieringsmetoderna för domkapitlen sett sig nödsakade att i princip åtaga sig det huvudsakliga ansvaret för kostna­ derna. Ej ens vid detta tillfälle var dock statsmakterna beredda att er­ känna kapitlen såsom helt statliga organ. Efter år 1902 har domkapitlens arbetsuppgifter i viktiga hänseenden förändrats. Sålunda har kapitlens befattning med skolväsendets administra­ tion alltmer minskats för att fr. o. m. den 1 juli 1958 helt upphöra. Vi­ dare har förändringar i domkapitlens verksamhet inträffat även på vissa andra områden. I anslutning till 1932 års boställsreform inrättades sålunda stiftsnämnderna, till vilka överfördes en stor del ärenden, som tidigare hört under domkapitlen. Samtidigt bestämdes, att kostnaderna för dessa myndigheter skulle bestridas av kyrkofonden. Någon principiell gräns­ linje mellan domkapitlen och stiftsnämnderna med avseende å deras karak­ tär och ställning inom statsförvaltningen uppdrogs dock härvid icke. Utan hänsyn till den skillnad i finansieringshänseende, som föreligger mellan domkapitel och stiftsnämnder, har således de båda organen och deras tjänstemän betraktats och behandlats på enahanda sätt. En granskning av de åligganden, som numera inrymmes i domkapitlens verksamhet, utvisar, att dessa uppgifter väsentligen är att hänföra till kapitlens ställning såsom kyrkliga stiftsstyrelser och vad därmed samman­ hänger. Endast ifråga om kyrkobokföringen torde vissa arbetsåligganden av statlig karaktär alltjämt åvila kapitlen. Dessa ärenden utgör emellertid en mycket obetydlig del — på sin höjd några procent — av den totala verksamheten. I detta läge, då domkapitlens arbetsuppgifter i allt väsentligt åter be­ gränsats till göromål av rent kyrklig art, måste statskontoret hävda, att staten — liksom tidigare var fallet — ej längre bör svara för finansieringen

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1.960

av domkapitlen. Till skillnad mot de förhållanden, som rådde då staten 1902 i princip trädde hjälpande emellan för finansiering av domkapitlens verksamhet, finns nu möjligheter att tillgodose uppkommande medels­ behov i annan ordning, nämligen genom kyrkofonden. Då nu fråga uppkommer att utvidga fondens användningsområde, bör understrykas, att det är i viss mån missvisande att betona kyrkofondens egenskap av kapitalfond. Härigenom framkallas det intrycket, att fondens utgifter i mera väsentlig omfattning skulle täckas av avkastningen av dess kapital eller att kapitalet skulle begagnas för att täcka utgifterna. Då sa ej alls är fallet behöver enligt statskontorets mening hänsynen till fond­ kapitalets tillkomst och rättsliga ställning icke tillmätas den betydelse, att man icke bör kunna pålägga fonden nya utgifter av en art, som skiljer sig från de ändamål, för vilka fonden bildats. Statsverkets nuvarande utgifter för domkapitlen beräknas uppgå till 1 200 000 kronor. En ökning av kyrkofondens utgifter med detta belopp skulle motsvara en höjning av utdebiteringen i allmän kyrkoavgift med endast omkring ett tredjedels öre. För en finansiering av domkapitlen från kyrkofonden synas även andra skäl kunna andragas. Så länge domkapitlens verksamhet bestrides av stats­ medel, deltager även den, som utträtt ur svenska kyrkan, via statsskatten i finansieringen av kostnaderna för dessa numera helt kyrkliga organ. Överföres däremot utgifterna på kyrkofonden, kommer dessa kostnader till huvudsaklig del att täckas av allmänna kyrkoavgiften, som uttages genom församlingarna med tillämpning av därvid stadgade regler för den. som utträtt ur kyrkan. Därest kostnaderna för domkapitlens finansiering i princip skulle gäldas av kyrkofonden, skulle detta kunna ske genom att utgifterna direkt av­ föres å kyrkofonden. Emellertid förutsätter detta en närmare utredning om konsekvenserna i olika avseenden. Statskontoret får i stället förorda, att utgifterna liksom hittills bestridas från de under åttonde huvudtiteln upptagna anslagen och att sammanlagda beloppet av de utbetalningar, som verkställts från anslagen till domkapitlen och stiftsnämnderna m.m. under ett budgetår, ersättes ur kyrkofonden.

Över vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har utlå­ tanden avgivits av riksräkenskapsverket och justitiekanslersämbetet. Riksräkenskapsverket — som inte tagit ställning till frågan om dom­ kapitlens kyrkliga uppgifter skall betraktas som statliga — har i och för sig inte något att erinra mot statskontorets förslag att kostnaderna för domkapitlens verksamhet framdeles bestrides ur kyrkofonden på sätt statkontoret närmare angivit. Riksräkenskapsverket har därvid utgått från att finansieringen över kyrkofonden är en form av specialdestination för statskyrkliga ändamål. Justitiekanslersämbetet anför i huvudsak följande.

Huruvida domkapitlens uppgifter är rent kyrkliga är ett spörsmål, som synes vanskligt att med ledning av i ärendet föreliggande upplysningar mera säkert besvara. Innebörden av begreppet kyrklig eller rent kyrklig är långtifrån entydig; begreppet är i viss mån flytande och olika uppfatt­ ningar torde kunna göras gällande därom. Den i ärendet verkställda utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 (il

ningen har ej tagit sikte på att klargöra detta begrepp och till synes ej heller att mera i detalj undersöka domkapitlens uppgifter och ur olika synpunkter belysa arten därav. Om det alltså möter svårigheter att taga mera bestämd ställning till förevarande spörsmål, synes likväl så mycket kunna sägas, att så länge Sverige har en statskyrka, domkapitlens uppgifter också har statlig karaktär, i vissa fall dominerande och i andra mindre framträdande. Den administration, som erfordras för att upprätthålla den svenska statskyrkan och genomföra den ordning som statsmakterna i olika avseenden bestämt för dess verksamhet, fullgöres inom stiften av dom­ kapitlen och några andra uppgifter av betydelse synes i stort sett icke ankomma å dem, frånsett deras uppsikt över och befattning i övrigt med kyrkobokföringen. Domkapitlen torde i viss män kunna jämföras med länsstyrelserna och den verksamhet dessa utövar. Båda myndigheterna deltager i de olika landsdelarna i statsstyrelsen. Det lärer ej med fog kunna göras gällande, att det finns en allmänt ve­ dertagen och generellt genomförd norm, enligt vilken kostnaderna för rent kyrkliga uppgifters handhavande skall gäldas av andra medel än stats­ medel. Även om domkapitlens uppgifter anses vara rent kyrkliga, skulle det alltså icke innebära något extra ordinärt, om deras verksamhet finan­ sierades med statsmedel. Betydelsen för den som utträtt ur statskyrkan av att efter eu ändrad finansiering av domkapitlens verksamhet enligt förslaget delvis slippa en utgift för kyrkligt ändamål belyses av att en medborgare med en årlig beskattningsbar inkomst av 15 000 respektive 30 000 kronor synes undgå en utgift å 30 respektive 00 öre om året — detta under förutsättning att såsom statskontoret meddelar den ifrågasatta ändringen av domkapitlens finansiering skulle medföra en höjning av den allmänna kyrkoavgiften med ett tredjedels öre per skattekrona. Hänsynen till dem som utträtt ur stats­ kyrkan kan alltså icke åberopas till stöd för berörda ändring. ' Därest betänkligheter mot att rubba den ordning, vilken bestått under lång tid. icke anses böra tilläggas avgörande betydelse utan statsmakterna det oaktat ur budgetsynpunkt eller av annan grund skulle önska företaga den ifrågasatta ändringen, lärer något hinder däremot icke föreligga med hänsyn till kyrkofondens tillkomst eller rättsliga ställning. Fondens avkast­ ning är så ringa, att den helt och hållet kan anses bli tagen i anspråk för de ursprungliga ändamålen med fonden; i själva verket utgör ju avkast­ ningen blott en obetydlig del av de kostnader som erfordras för att till­ godose dessa ändamål. Om det är lämpligt att å kyrkofonden överföra ännu en för fondens ursprungliga ändamål främmande utgift, uppgående till det betydande beloppet av över 1 miljon kronor om aret, är däremot eu annan fråga.

Departementschefen

Mot bakgrunden av vad utredningen visat beträffande storleken av kyrkofondens kapital och arten av de medel, varmed huvudparten av fon­ dens löpande utgifter täckes, kan jag i likhet med statskontoret och justitiekanslersämbetet inte finna, att hänsyn till fondkapitalets tillkomst och rättsliga ställning i och för sig skulle utgöra något hinder för att låta också kostnaderna för domkapitelsverksamheten bestridas från kyrkofonden.

62 Kungl. Majds proposition nr 101 år 1960

Såsom motiv för en omprövning av hittillsvarande principer har emel­ lertid väsentligen åberopats 1958 års skolstyrelsereform, varigenom dom­ kapitlen befriades från befattning med skolärenden. Av utredningen fram­ går, att dessa ärendens andel i domkapitlens totala verksamhet redan vid tidpunkten för 1936 års riksdagsbeslut angående domkapitelsorganisationen var av mindre betydelse och därefter ytterligare minskat så, att dessa ärendens bortflyttande från domkapitlen inte kan anses nämnvärt ha på­ verkat omfattningen av domkapitlens arbetsuppgifter. Någon väsentligare förändring med avseende å de allmänna uppgifter, som enligt 1936 års bestämmelser ålagts domkapitlen, kan sålunda 1958 års reform inte anses ha medfört. Såsom skäl för finansiering över kyrkofonden av kostnaderna för dom­ kapitlen har statskontoret även anfört, att de som inte tillhör svenska kyrkan därigenom skulle befrias från skyldigheten att genom skatt bidraga till ifrågavarande kostnader. Justitiekanslersämbetet har i sitt utlåtande visat, att den lättnad i skatt, som skulle komma att beredas dessa personer, är så ringa att åtgärden endast skulle kunna tillmätas principiell betydelse. Avgörande för frågans bedömning synes mig under sådana förhållanden vara, huruvida den omständigheten, att domkapitlen numera handlägger så gott som uteslutande ärenden rörande den kyrkliga organisationen och verksamheten — jag bortser här ifrån det fåtal ärenden, som berör folkbok­ föringen — bör få till följd, att domkapitlen inte vidare skall finansieras med statsmedel. Så länge de nuvarande banden mellan svenska kyrkan och staten består, synes det emellertid vara ofrånkomligt, att statliga myndig­ heter handlägger ärenden, som berör kyrkan och dess arbete. Den kyrkliga verksamheten regleras av bestämmelser, som tillkommer genom statsmak­ ternas medverkan eller genom deras beslut, och det ankommer på Kungl. Majrt att i sista instans avgöra frågor rörande dessa bestämmelsers tilllämpning. Det kan då svårligen göras gällande, att domkapitlen, som när­ mast under Kungl. Maj:t har att vaka över den kyrkliga organisationen, skulle bedriva en verksamhet av sådan natur, att kostnaderna härför icke lämpligen borde bestridas av statsmedel utan överföras på kyrkofonden, vilket skulle innebära en förändring från finansiering medelst statsskatt till finansiering medelst utdebitering efter kyrkligt kommunal skattegrund. Det kan enligt min mening knappast hävdas, att det sedan 1936 års riksdagsbeslut inträffat några förändringar av så avgörande slag, att frågan om finansieringen av domkapitelsverksamheten därigenom kan anses ha kommit i ett nytt läge. Den verkställda utredningen synes mig inte heller ge vid handen, att skäl skulle föreligga till ändring av gällande grunder för kostnadernas fördelning mellan statsverket och kyrkofonden. I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om förhållandet mellan stat och kyrka är jag därför inte benägen att nu förorda en över­ flyttning av kostnaderna för domkapitlen på kyrkofonden.

Kungl. Maj:tv proposition nr 101 år 1960 63

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1960/61

1. Domkapitlen och gtiftsnänindenia m. m.: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

Ur detta anslag bestrides kostnaderna för dels avlöning åt den vid dom­ kapitlen och stiftsnämnderna anställda personalen dels arvoden och andra ersättningar åt ledamöter i domkapitlen och stiftsnämnderna m. fl. dels och avlöning åt kyrkoherdarna för döva. Enligt de principer för fördel­ ningen av kostnaderna mellan statsverket och kyrkofonden, för vilka redo­ görelse lämnats i det föregående, faller på statsverket alla utgifter för den vid domkapitlet i Stockholm avlönade personalen ävensom utgifterna för nämnda arvoden och andra ersättningar till den del de avser domkapitlen samt på kyrkofonden alla utgifter för avlönande av den skogliga persona­ len hos stiftsnämnderna, för arvoden och andra ersättningar avseende stiftsnämndema och för avlönande av kyrkoherdarna för döva. Kostnaderna för kanslipersonalen vid andra domkapitel än domkapitlet i Stockholm delas lika mellan statsverket och kyrkofonden. Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål upptages som särskilda uppbördsmedel i den för domkapitlen och stiftsnämnderna fastställda avlöningsstaten. Nämnda bidrag utgör för innevarande budgetår 1 649 000 kronor. Av domkapitlens anslagsäskanden rörande domkapitlen och stiftsnämn­ derna samt kyrkoherdarna för döva inhämtas huvudsakligen följande. Vissa domkapitel förklarar sig — trots föreliggande behov av personalökning och reglering av nuvarande tjänster — icke nu vilja, i avvaktan på Kungl. Maj:ts prövning av den verkställda utredningen rörande stifts­ kansliernas omorganisation, framlägga förslag om inrättande av nya tjäns­ ter m. m. För anställande av erforderlig extra personal föreslås, att för nästa budgetår, liksom tidigare, särskilda medel anvisas ur kyrkofonden. Flertalet domkapitel gör dock framställning om förbättrade avlöningsvillkor för stiftssekreterarna och förordar därvid placering av deras tjänster i lönegrad Bol. Härjämte föreslår domkapitlen i Stockholm, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Göteborg utbyte av nuvarande tjänster mot högre tjänster och inrättande av nya tjänster på sätt framgår av föl­ jande sammanställning.

Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960 05

målen har jag funnit en sådan förstärkning särskilt motiverad i följande hänseenden. Vad beträffar behovet av biträde för »handläggningen av ärenden, sam­ manhängande med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna», må först erinras om att de centrala styrelser, i vilka ärkebiskopen är ordförande, har sina egna kanslier, som ombesörjer förekommande expe­ ditioner, men att därigenom ärkebiskopen icke befrias från en ganska om­ fattande korrespondens på detta område. Vad återigen ordförandeskapet i biskopsmötet beträffar, lämnar dess sekreterare värdefull hjälp vid de omedelbara förberedelserna för biskopsmötets sammanträden liksom för protokollföring och utsändning av skrivelser med anledning av fattade be­ slut. Däremot kan en sekreterare, som har detta uppdrag som bisyssla med lågt arvode och därtill icke är direkt knuten till ett ärkebiskopens kansli, icke i nämnvärd grad tagas i anspråk för biträde med det betydande arbete med frågor, tillhörande biskopsmötet, som måste ske mellan dess samman­ träden. Vad slutligen beträffar ärkebiskopens engagemang i internationellt och ekumeniskt sammanhang, är att märka, att han i viss utsträckning kan erhålla hjälp från existerande organ, såsom Svenska ekumeniska nämn­ den, Nordiska ekumeniska institutet och svenska sektionen av Lutherska världsförbundet, men att svenska kyrkan såsom sådan i många fall har uppgifter och förbindelser, för vilka de nämnda institutionerna icke kan stå till buds. Det må erinras om att 1948 års kyrkomöte ansett denna verk­ samhet så omfattande och viktig, att det gjorde framställning om inrät­ tande av en svenska kyrkans utrikesnämnd, sidoordnad med de centrala kyrkliga styrelserna, en framställning, som icke föranlett någon Kungl. Maj ds åtgärd. I avsaknad av ett sådant kyrkligt organ har ärkebiskopen med eller utan biskopsmötets medverkan måste bära ansvaret för denna verksamhet. De därmed förenade göromålen har undan för undan ökats, så att de numera utgör en av de mest arbetskrävande uppgifterna. För kor­ respondensen i dessa angelägenheter, som upptar en mycket betydande del av skrivarbetet, har ärkebiskopen för närvarande tillgång till kvinnligt skrivbiträde med erforderliga språkkunskaper. Det begränsade antal ar­ betstimmar per dag, vartill avlöningsmedel finnes, är emellertid helt otill­ räckligt. Att i längden få behålla ett skrivbiträde med nuvarande avlö­ ningsförhållanden är otänkbart. Därutöver skulle det innebära en lättnad för ärkebiskopen, om han i dessa och andra sammanhang hade tillgång till kvalificerat biträde med införskaffande av material och uppsättande av förslag till skrivelser och yttranden. Därtill skulle naturligtvis kunna an­ slutas uppgiften att svara för meddelanden till pressen, program för be­ sökare från utlandet in. in. I fråga om biträde för handläggningen av ärenden, sammanhängande med de biskopliga ämbetsuppgilterna i Uppsala stift, har ärkebiskopen fält en välkommen möjlighet att i högre grad än vad som är fallet i övriga stift använda sig av domprosten, men arbetsbördan för ärkebiskopen blir likväl så stor, alt den behöver ytterligare minskas. Det borde närmast ske genom ökad personlig hjälp med beredning av ärenden, förberedelser av program och resor, tjänstgöring som notarie vid visitationer m. m. Biträde har i vissa av dessa hänseenden kunnat lämnas mera tillfälligt av de stiftsad­ junkter, som för närvarande är anställda i stiltet. Dessa är emellertid sa engagerade av sina egentliga uppgifter, att behovet av ökat biträde åt ärkebiskopen personligen icke kan fyllas på denna väg. 5 — Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 101

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 Departementschefen. Den personalorganisation för domkapitlen, som jag tidigare förordat i anslutning till stiftskansliutredningens förslag, bör i princip träda i kraft från och med budgetåret 1960/61 och genomföras successivt, allteftersom ledigheter uppstår på de tjänster, som skall in­ dragas eller ersättas med andra. De föreslagna förändringarna torde dock inte i nämnvärd utsträckning komma att påverka medelsbehovet för nästa budgetår. Jag har därför vid anslagsberäkningen ansett mig kunna utgå ifrån medelsbehovet vid ett bibehållande i huvudsak av nuvarande perso­ nalorganisation. De ändringar jag räknat med är att utbyte från och med den 1 juli 1960 sker av den nu med vikarie uppehållna förste stiftsnotarietjänsten i Ao 21 vid domkapitlet i Lund mot en kanslisttjänst i reglerad befordringsgång, att från och med samma tidpunkt en kanslisttjänst inrät­ tas vid domkapitlet i Skara samt att en viss omedelbar ökning av den kontorsbiträdespersonal, som kommer att avlönas från riksstatsanslag, äger rum. I övrigt har jag endast beaktat dels automatiska löneklassförändringar, dels de utgiftsförändringar, som föranledes av de av mig tidigare föreslagna lönegradsuppflyttningarna för juristpersonalen samt vad jag i det följande kommer att förorda. Jag förutsätter, att domkapitlen fram­ deles i sina anslagsäskanden uppmärksammar de förändringar i medelsbe­ hovet under olika anslagsposter, som den nya personalorganisationens suc­ cessiva genomförande kan föranleda. Utöver de av mig tidigare föreslagna lönegradsförändringarna anser jag mig inte i detta sammanhang kunna tillstyrka någon annan av domkapit­ len i deras anslagsäskanden begärd förändring, än att det extra ordinarie kontorsbiträdet i Ae 5 vid domkapitlet i Strängnäs bör erhålla ordinarie tjänst från och med den 1 juli 1960. Av den av ärkebiskopen gjorda framställningen finner jag det klart framgå, att frågan om biträde för skrivgöromål åt ärkebiskopen inte är tillfredsställande löst genom den särskilda biträdesersättning, som nu ut­ går jämlikt prästlönereglementet. För att bereda ärkebiskopen tillgång till fast anställd, kvalificerad skrivhjälp vill jag därför föreslå att en extra ordinarie kontoristtjänst inrättas, för vilken medel torde få beräknas å avlöningsstaten för domkapitlet i Uppsala, ehuru tjänstens innehavare helt skall stå till ärkebiskopens disposition. Vid bifall till detta förslag och till vad jag i det följande vid anmälan av frågan om vissa anslag ur kyrko­ fonden kommer att ytterligare förorda i anslutning till den av ärkebiskopen gjorda framställningen, torde bestämmelsen i prästlönereglementet om nämnda biträdesersättning kunna upphävas. Förslaget om inrättande av en tjänst som stiftsjägmästarassistent i Lin­ köping kan jag inte biträda. Möjligheterna att tidvis utnyttja den vid stiftsnämnden i Skara placerade stiftsjägmästarassistenten bör i första hand prövas som en väg att lösa arbetskraftsbehovet vid stiftsnämnden i Lin­ köping. 5*

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960 67 Såsom jag tidigare anfört, torde även under budgetåret 1960/61, i av­ vaktan på den föreslagna omläggningen av arbetet på domkapitelskanslierna, särskilda anslag ur kyrkofonden böra ställas till förfogande dels för anställande i begränsad utsträckning av tillfällig personal vid domkapit­ lens och stiftsnämndernas kanslier, dels till avlönande av skrivhjälp åt biskoparna. Till förstnämnda ändamål har för innevarande budgetår an­ visats 100 000 kronor. Genom beslut den 16 juli 1959 har Kungl. Maj:t återkallat för ifrågavarande ändamål tidigare gjorda medelsanvisningar, såvitt gällde anvisade, men vid utgången av juni månad 1959 ej rekvirera­ de belopp. Med hänsyn till det belopp, som härigenom står till Kungl. Maj:ts förfogande, och till att domkapitlens behov av kontorspersonal blir något bättre tillgodosett från riksstatsanslaget enligt förslaget till ny per­ sonalorganisation, beräknar jag, att den nya medelsanvisningen för ifråga­ varande ändamål skall kunna begränsas till 60 000 kronor. Till skrivhjälp åt biskoparna torde liksom tidigare år ett belopp av 30 000 kronor böra anvisas ur kyrkofonden. Kungl. Maj:t torde få fördela såväl detta belopp som det nyss angivna beloppet av 60 000 kronor. Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika avdelningarna i avlöningsstaten. Beträffande det till domkapitlet i Stock­ holm nu utgående avlöningsanslaget räknar jag med höjningar av ordinarie­ posten med 2 300 kronor samt anslagsposterna till rörligt tillägg med lika­ ledes 2 300 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med 1 000 kronor. Den totala medelsanvisningen skulle därigenom bli 92 800 kronor. Dessa kostnader bestrides helt av statsmedel. I fråga om anslagsmedlen till kanslipersonal hos övriga domkapitel samt stijtsnämnderna m. m. räknar jag med en minskning av ordinarieposten med 2 400 kronor samt uppräkning av icke-ordinarieposten med 68 600 kro­ nor. Vidare bör höjning ske av anslagsposterna till rörligt tillägg med 50 100 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med 21 000 kronor. Under denna del av avlöningsstaten torde sålunda böra upp­ föras ett sammanlagt belopp av 1 999 000 kronor. Här berörda anslagspos­ ter fördelas lika mellan statsverket och kyrkofonden. Under avdelningen skoglig personal hos stijtsnämnderna m. m. beräknar jag sänkning av ordinarieposten med 4 200 kronor och av icke-ordinarie­ posten med 2 200 kronor samt höjning av anslagsposterna till rörligt tillägg med 15 600 kronor och till kompensation för höjda folkpensionsavgifter med 6 200 kronor. Förändringarna är helt av automatisk natur. Jag vill härjämte förorda, att möjlighet beredes för statstjänsteman, som är leda­ mot av stiftsnämnd, att utfå ersättning för mistade löneförmåner vid tjänst­ ledighet, som föranledes av uppdraget. För detta ändamål erfordras en i viss mån förändrad disposition av arvodesposten, vilken torde böra i sin helhet betecknas förslagsvis. Jag räknar emellertid med oförändrad medelsanvisning under denna post. Sammanlagt torde under denna avdelning böra 5* — llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 101

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 uppföras ett belopp av 620 600 kronor, vilket innebär en höjning med 15 400 kronor, som berör endast kyrkofonden. Beträffande kyrkoherdar för döva torde en automatisk höjning av an­ slagsposterna till rörligt tillägg och till kompensation för höjda folkpen­ sionsavgifter böra ske med respektive 2 400 och 1 500 kronor. Under denna avdelning bör således anvisas 11^0 200 kronor. Kostnaderna berör endast kyrkofonden. Avlöningsstatens utgiftssida slutar enligt de nu gjorda beräkningarna på (92 800 + 1 999 000 + 620 600 + 140 200 =) 2 852 600 kronor, innebäran­ de en höjning med 162 800 kronor. Kyrkofondens bidrag, som nu är uppfört med 1 649 000 kronor, bör enligt dessa beräkningar ökas med (69 000 -j- —f- 15 400 -h 3 900 =) 88 300 kronor till 1 737 300 kronor. Anslaget å riksstaten, som nu uppgår till 1 040 800 kronor, bör således för nästa budgetår uppföras med (2 852 600 — 1 737 300 =) 1 115 300 kronor, vilket innebär en höjning med 74 500 kronor. Den sammanlagda medelsanvisningen, 2 852 600 kronor, bör fördelas på olika avdelningar och poster på sätt framgår av avlöningsstaten i efterföl­ jande hemställan.

2. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

Ur detta anslag bestrides domkapitlens och stiftsnämndernas kostnader för sjukvård m. m., reseersättningar, expenser, publikationstryck, hyresersättningar och vissa kostnader enligt lagen angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m. samt vissa omkostnader för kyrkoherdarna för döva. Ur kyrkofonden utgår enligt hittills tillämpade grunder bidrag med belopp motsvarande hälften av de beräknade sjukvårds- och expenslcostnaderna för samtliga domkapitel utom Stockholms samt hela den beräknade kostnaden för stiftsnämndernas verksamhet och kyrkoherdarnas för döva verksamhet. Återstoden av de beräknade kostnaderna bestrides med me­ del från riksstaten. Kyrkofondens bidrag till angivna ändamål uppföres som särskilda uppbördsmedel i den för domkapitlen, stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva fastställda omkostnadsstaten. Nämnda bidrag utgör för innevarande budgetår 280 500 kronor. I domkapitlets anslagsäskanden för nästa budgetår föreslås en samman­ lagd ökning av medelstilldelningen med 27 700 kronor. Av anslagsäskandena inhämtas huvudsakligen följande. Domkapitlet i Stockholm räknar med oförändrad medelstill­ delning, medan övriga domkapitel anhåller om en sammanlagd

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 69 höjning av den nuvarande medelstilldelningen för dessa domkapitels behov med 13 250 kronor till 261 700 kronor. Sistnämnda medel föreslås fördelade på de olika anslagsposterna med följande belopp: sjukvård m. m. 3 200 kronor (oförändrat belopp), reseersättningar 48 900 kronor (nu 40 500 kronor), expenser 192 100 kronor (nu 192 600 kronor) — varav för bränsle, lyse och vatten 34 200 kronor och för övriga expenser 157 900 kronor — samt publikationstryck 17 500 kronor (nu 12 150 kronor). För stiftsnämnd e r n a s del föreslås en ökning av den nuvarande medelsanvisningen med 1 runt tal 13 900 kronor, varav 100 kronor belöper å delposten till sjukvård m. m. (nu 700 kronor) samt 13 800 kronor å delposten till reseersättningar m. m. (nu 127 200 kronor). Beträffande kyrkoherdar för döva före­ slås en höjning med 600 kronor till 41 650 kronor. Höjningen fördelar sig med 400 kronor på delposten till reseersättningar m. m. (nu 36 600 kronor) och med 200 kronor på delposten till expenser (nu 2 300 kronor).

Departementschefen. För domkapitlet i Stockholm beräknar jag under förevarande anslag oförändrad medelstilldelning med 8 800 kronor nästa budgetår. Beträffande övriga domkapitel finner jag lämpligt att med hänsyn till anslagsbelastningen föreslå en uppräkning av anslagsposten till reseer­ sättningar med 6 300 kronor och anslagsposten till publika­ tionstryck med 350 kronor. Höjningen beträffande dessa båda poster faller helt på statsverket. Delposten till bränsle, lyse och vatten bör minskas med 6 200 kronor, vilken minskning till lika delar faller på statsverket och kyrkofonden. Vad beträffar delposten till övriga ex­ penser har denna för innevarande budgetår beräknats till 152 200 kro­ nor. Jag erinrar om att detta belopp avser att täcka inte blott löpande ut­ gifter utan också i viss mån förekommande behov av nyanskaffningar av inventarier och utrustning. Med hänsyn till att jag i det följande kommer att föreslå särskild medelsanvisning för dylika ändamål i samband med den omläggning av arbetet på stiftskanslierna, som följer av de tidigare av mig tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna, är jag inte beredd att tillstyrka annan höjning av förevarande delpost än den, som synes motiverad med hänsyn till allmänna kostnadsstegringar, eller med ett belopp av 2 100 kronor. Vid bifall till vad jag här föreslagit torde till omkostnader för domka­ pitlen — utom domkapitlet i Stockholm — för nästa budgetår böra anvisas ett sammanlagt belopp av (3 200 + 46 800 -j- 188 500 + 12 500 =) 251 000 kronor, innebärande en höjning med 2 550 kronor. Förändringarna i medelsanvisningen medför en ökad kostnad för stats­ verket med 4 600 kronor samt en minskad belastning på kyrkofonden med 2 050 kronor. I fråga om anslagsmedlen till stiftsnämnderna föreslår jag en uppräkning av anslagsposten till sjukvård m.m. med 100 kronor och till rese­ ersättningar m. m. med 8 000 kronor. Sammanlagt torde alltså till

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 omkostnader för stiftsnämnderna för nästa budgetår böra anvisas (800 + + 135 200 -f- 7 600 -j- 6 000 =) 1^9 600 kronor, vilket innebär en höjning med 8 100 kronor, som helt faller på kyrkofonden. Vad angår anslagsmedlen till kyrkoherdar för döva beräknar jag höjning av anslagsposten till reseersättningar m.m. med 400 kronor och till expenser med 200 kronor, vilken höjning faller helt på kyrkofonden. Stiftskansliutredningen har i samband med sina förslag om rationalisering av kontorsarbetet framhållit behovet av att förnya kontorsutrustningen vid vissa kanslier och har uppskattat kostnaderna för tillgodoseende av detta ändamål till omkring 50 000 kronor. För att möjliggöra de av mig tillstyrkta rationaliseringsåtgärderna torde det, enligt min mening, vara nödvändigt att förnya beståndet av kontorsmaskiner på en del stiftskans­ lier, och en översyn av kontorsutrustningen synes mig lämpligen böra ske just i samband med den nu föreslagna omläggningen av arbetet på kanslier­ na. Jag vill därför föreslå, att ett engångsbelopp av 50 000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts disposition för budgetåret 1960/61, att av Kungl. Maj:t fördelas med hänsyn till behovet av ny kontorsutrustning vid de olika kanslierna. Anslagsbeloppet synes mig i likhet med som gäller beträffande expensmedlen vid domkapitlen — utom vid domkapitlet i Stockholm — böra bestridas till hälften av statsverket och till hälften av kyrkofonden. Under omkostnadsanslaget redovisas för närvarande såsom särskilda uppbördsmedel dels kyrkofondens bidrag till omkostnaderna, för innevarande budgetår 280 500 kronor, och dels hyra för vaktmästarbostad vid dom­ kapitlet i Linköping, för innevarande budgetår upptagen till 600 kronor. Kyrkofondens bidrag skall enligt vad jag i det föregående anfört ökas med (8 100 -f- 600 -|- 25 000 — 2 050 —) 31 650 kronor. Bidraget bör alltså för nästa budgetår upptagas till (280 500 + 31 650 =) 312 150 kronor. Hyran för vaktmästarbostaden i Linköping beräknar jag till oförändrat belopp 600 kronor. De sammanlagda uppbördsmedlen bör således beräknas till 812 750 kronor. I enlighet med vad jag föreslagit bör för nästa budgetår till domkapitlen, stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva för omkostnader anvisas (8 800 -f- 251 000 -j- 149 600 -(- 41 650 -j- 50 000 =) 501 050 kronor, inne­ bärande en höjning med 61 250 kronor. Jag föreslår således, att omkost­ nadsanslaget å riksstaten för nästa budgetår uppföres med (501 050 — 312 750 =) 188 800 kronor, vilket innebär en höjning med 29 600 kronor.

VIII. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att 1) godkänna av mig förordade riktlinjer för en förenk­ ling av stiftsmyndigheternas arbetsformer och handlägg­ ningen av arbetet på stiftskanslierna;

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 71

2) godkänna av mig förordade grunder för förenklat av­ räkningsförfarande mellan pastoraten och kyrkofonden m. m. ävensom för avlönande av pastoratsadjunkter och vissa andra icke-ordinarie präster; 3) antaga förutnämnda, inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker; lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlö­ ning (prästlönekostnadslag); 4) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda i övrigt erforder­ liga bestämmelser, som föranledes av vad som föreslagits under punkterna 1) och 2); 5) godkänna av mig framlagt förslag till personalorgani­ sation vid domkapitlen; 6) medgiva, att för fortsatt anställande av tillfällig per­ sonal vid domkapitlens och stiftsnämndemas kanslier må i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden utgå ytterligare högst 60 000 kronor; 7) medgiva, att för biträdeshjälp åt biskoparna må i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur kyrkofonden utgå ytterligare högst 30 000 kronor; 8) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen för domkapitlen, som föranledes av vad jag i det föregående anfört; 9) godkänna följande avlöningsstat för domkapitlen, stiftsnämnderna och kyrkoherdarna för döva, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1960/61:

Avlöningsstat Utgifter I. Domkapitlet i Stockholm 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestäm­

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 8 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgif­

Summa kronor 92 800

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960 73 Särskilda uppbördsmedel

Nettoutgift kronor 1 115 300

10) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författnings­ ändringar, som föranledes av vad som föreslagits under punkt 9); 11) till Domkapitlen och stiftsnämndema to . m.: Avlö­ ningar för budgetåret 1960/61 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 115 300 kronor; 12) till Domkapitlen och stiftsnämndema m. m.: Om­ kostnader för budgetåret 1960/61 under åttonde huvud­ titeln anvisa ett förslagsanslag av 188 300 kronor.

B. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Arbetsgivaravgifter för församlingsprästernas försäkring för allmän tilläggspension m. m.

Kostnaderna för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till dem utgår enligt 6 § andra stycket 2) kyrkofondslagen ur kyrkofonden. Präst är numera med avseende å såväl egenpension som familjepension underkastad statens allmänna tjänstepensionsreglemente den 29 maj 1959 (nr 287). Enligt lagen den 29 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggs­ pension (ATP) skall arbetsgivare för varje år erlägga avgift till försäk­ ringen, beräknad å summan av de under året utgivna löneförmånerna till arbetstagare. I enlighet härmed åligger det från och med den 1 januari 1960 vederbörande pastorat att svara för avgifterna för församlingsprästs tillläggspension.

I skrivelse den 30 juni 1959 hemställer Svenska pastoratens riksförbund — under erinran om att kostnaderna för prästerskapets pensionering hittills åvilat kyrkofonden — att arbetsgivaravgifterna matte gäldas av kyrkofonden i stället för av pastoraten, eller, om en sådan omläggning inte anses böra komma till stånd, att avgifterna får ingå i den prästlönekostnad, som är avräkningsbar vid bestämmande av tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret förordar, att kyrkofonden får slutligt stå för avgifterna för församlingsprästernas tilläggspension. Härför talar, anför statskontoret, att kostnaderna för prästerskapets tjänstc- och familjepension aldrig åvilat pastoraten, varför de nu fastställda avgifterna kommer att medföra ökad ekonomisk belastning för pastoraten. Avgifterna torde vidare kunna uppgå till inte oväsentliga belopp för pastorat med ringa skattekraft. Från denna synpunkt är en kostnadsutjämning att

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

förorda och denna kan ske genom att avgifterna gäldas ur kyrkofonden. Den allmänna tilläggspensioneringen innebär slutligen en avlastning för kyrkofon­ den. Denna avlastning blir större för varje år och medför efter 20 år troligen att större delen av fondens utgifter på detta område försvinner. Den invänd­ ningen kan visserligen göras, att arbetsgivaravgifterna enligt sjukförsäkrings­ lagen och lagen om moderskapshjälp bestrids av vederbörande pastorat. Dessa avgifter finner dock ämbetsverket till sin struktur inte jämförbara med avgifterna för tilläggspensioneringen, eftersom pastoraten svarar för lönerna men inte för pensionerna. I fråga om själva betalningen av pensionsavgifterna förordar ämbetsverket, att pastoraten i första hand svarar för avgifterna och sedan beredes ersättning ur fonden, lämpligen i samband med den årliga av­ räkningen mellan fonden och vederbörande pastorat. Systemet skulle visser­ ligen medföra, att pastoraten får ersättning först sedan avsevärd tid förflutit. Avgiften för 1960 torde sålunda kunna tillgodoföras pastoraten först i januari 1963. Statskontoret finner dock inte, att nämnda förhållande kan vara till nagon större nackdel för pastoraten, eftersom avgiftsuttaget blir relativt lågt de första åren.

Kammarkollegiet yttrar i huvudsak följande.

Den omständigheten, att pastoraten inte förut haft att svara för försam­ lingsprästernas pensionering, synes inte i och för sig böra fritaga pastoraten från att själva vidkännas de pensioneringskostnader, som pålagts varje ar­ betsgivare enligt den nya lagen. Att låta sådana kostnader beträffande för­ samlingsprästerna slutligt bäras av kyrkofonden, som före den nya lagens ikraftträdande helt svarat för deras pensionering, torde därför böra ifrågakomma endast^ om fondens nuvarande engagemang i detta hänseende kan anses vila på sådana förutsättningar och åtaganden, att pensioneringsavgifterna för församlingsprästerna i sista hand bör bestridas av fonden. Såsom skäl för att låta fonden vidkännas arbetsgivaravgifterna torde enligt kolle­ giet särskilt kunna aberopas vad som förekom i samband med nyregleringen år 1941 av prästernas familjepensionsförhållanden. Vidare torde församlings­ prästernas slutliga inordnande i det statliga pensionssystemet samt den om­ ständigheten, att prästerna i inte ringa utsträckning fullgör statliga uppgifter, ge vissa beröringspunkter i föreliggande fråga mellan församlingsprästerna och sådana kommunala personalgrupper, för vilkas pensionering staten helt eller delvis svarar. I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en gottgörelse ur kyrkofon­ den för pastoratens arbetsgivaravgifter erinrar kammarkollegiet om att kost­ naden för prästerskapets pensionering, näst efter tillskotten till pastoraten, utgör kyrkofondens största utgiftspost. Den uppgick för avlöningsåret 1958 till 13 miljoner kronor. I stället för kyrkofondens successivt bortfallande kost­ nader för denna pensionering skulle nu träda kostnaden för avgifterna för prästerskapets tilläggspensionering. Enligt av statskontoret gjord beräkning skulle denna kostnad för församlingsprästernas vidkommande efter fem år troligen inte komma att understiga 3,5 miljoner kronor, vartill kommer av­ gifterna för de präster, vilkas avlöning sker direkt från fonden. Kollegiet har i och för sig intet att erinra mot den av statskontoret föreslagna anordningen, att pastoraten i samband med de årliga avräkningarna med kyrkofonden gottskrives erlagda arbetsgivaravgifter för församlings­ prästernas pensionering. Anordningen förutsätter dock, att pastoraten i in­ ledningsskedet förskotterar avgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 101 år 1960 75

Departementschefen. Jag vill inledningsvis erinra om att chefen för civil­ departementet vid anmälan i årets statsverksproposition (Bilaga 2) av för flera huvudtitlar gemensamma frågor framhållit bland annat, att i de fall staten nu svarar för eller bidrar till kostnaderna för pensionering av vissa personalgrupper i kommunal eller eljest icke-statlig tjänst, kommer utgi­ vandet av ATP-avgifterna att medföra, att pensionsutgiften överföres på de icke-statliga huvudmännen. Eftersom en sådan utveckling inte synes böra följa av införandet av ATP, ansåg föredraganden att ATP-avgifterna inte slutligt borde stanna på de icke-statliga arbetsgivarna. Han förordade där­ för att mot avgifterna svarande statsbidrag skulle medgivas i sådana fall. För församlingsprästerna är pastoraten i förevarande sammanhang att anse som arbetsgivare. De har alltså att utgiva stadgade arbetsgivaravgifter. Detta medför att pensionsutgifter överföres från kyrkofonden till pastoraten. Med utgångspunkt från vad jag nyss anfört, finner jag avgörande skäl tala för att inte heller den bestående ordningen för församlingsprästernas pensions­ kostnader rubbas. Jag förordar därför, att ATP-avgifterna skall utgå ur kyrkofonden. I fråga om ordningen för hur avgifterna skall betalas, ansluter jag mig till statskontorets förslag. Enligt detta erlägges avgifterna av pastoraten, som sedan erhåller gottgörelse härför i samband med avräkningen mellan kyrko­ fonden och pastoraten. En annan ordning torde förutsätta att undantags­ regler införes i bestämmelserna om uppbörd av arbetsgivaravgifterna, något som inte torde kunna ifrågakomma för en enskild personalgrupp. Den er­ sättning pastoraten enligt förslaget erhåller första gången år 1963 bör självfallet avse hela avgiften för innevarande år. Vad jag sålunda förordat föranleder ett tillägg till de i 6 § andra stycket 2) lagen om kyrkofond upptagna bestämmelserna om gäldandet av prästernas pensionskostnader. Inom ecklesiastikdepartementet har därför uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av detta lagrum. Samtidigt har en ändring av redaktionell natur gjorts däri, vilken föranledes av att 1959 års allmänna tjänstepensionsreglemente blivit tillämpligt å prästerna. I fråga om präster och andra befattningshavare, vars avlöning utgår direkt ur kyrkofonden, torde även ATP-avgifterna — i likhet med vad som sker beträffande arbetsgivarbidragen till den allmänna sjukförsäkringen m. m. — böra bestridas ur kyrkofonden.

2. Stifts- och kontraktsadjunkterna

Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster inrättas av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt 17 § samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19. Jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa prästers avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.

76 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

För närvarande finns sammanlagt 46 stifts- och kontraktsadjunktstjänster inrättade. En av de i Luleå stift placerade fyra kontraktsadjunktstjänsterna skall dock, enligt beslut av 1959 års riksdag i samband med att en tjänst som kyrkoherde för samer inrättades, från och med den 1 juli 1959 tills vidare hållas vakant. Tjänsterna har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1960 fördelats sålunda, att Luleå stift — utöver nämnda kontraktsadjunktstjänster — erhållit fem stiftsadjunktstjänster, Uppsala stift fyra, Lunds stift fem, Visby stift en samt vart och ett av övriga stift tre stiftsadjunktstjänster.

Hos Kungl. Maj:t har domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Växjö och Lund anhållit om utökning av stiftsadjunktsorganisationen inom respektive stift med ytterligare en befattning. Domkapitlet i Strängnäs avser att lätta arbets­ bördan för den stiftsadjunkt, som är föreståndare för stiftsgården i Stjärnholm, genom att överföra denne stiftsadjunkts uppgifter som stiftsstudieledare på den nye befattningshavaren, vilken även skulle biträda den i Sträng­ näs stationerade stiftsadjunkten i arbetet inom ungdomsvården. Domkapit­ let i Västerås önskar anställa en stiftsadjunkt för verksamhet bland arbetare och tjänstemän inom industrin. Domkapitlet i Växjö vill åt en fjärde stifts­ adjunkt anförtro studiearbete, kontakten med folkrörelserna, kontakter inom industrialiserade områden samt småkyrkoarbete, medan domkapitlet i Lund önskar en sjätte stiftsadjunkt för att leda verksamheten vid stiftsgården i Båstad. Vidare har ett antal domkapitel hemställt att få behålla oförändrat antal stiftsadjunkter. Kammarkollegiet avstyrker den av domkapitlen begärda utökningen av antalet stiftsadjunkter och uttalar bland annat följande. Åtskilligt av vad domkapitlen anfört till stöd för anställande av ytterligare stiftsadjunkter synes med lika fog kunna åberopas av domkapitlen i övriga stift. Ett bifall till framställningarna skulle därför skapa prejudikat, som kan leda till en allmän ansvällning av hela stiftsadjunktsorganisationen i riket. En dylik utveckling skulle emellertid stå i mindre god samklang med de principer i fråga om den prästerliga organisationen, som enligt statsmakternas beslut skall tillämpas vid den nu pågående allmänna pastoratsregleringen; enligt dessa principer bör någon utökning av den församlingsprästerliga organisa­ tionen inte för närvarande företagas. Det nuvarande ekonomiska läget på­ kallar vidare största återhållsamhet i fråga om utgifterna för det allmänna. Hänsyn torde också böra tagas till rådande prästbrist.

Departementschefen. I likhet med kammarkollegiet finner jag inte skäl tillstyrka, att de av domkapitlen föreslagna nya stiftsadjunktstjänsterna in­ rättas. Jag räknar därför inte med någon förändring i nuvarande antal tjäns­ ter utöver vad som föranledes av vad jag i det följande ämnar föreslå för Uppsala stift. Jag har i samband med anmälan av anslagsbehovet till domkapitlens avlö­ ningar m. in. (s. 64) anmält en av ärkebiskopen i skrivelse den 29 september

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 77 1959 gjord framställning beträffande sekreterargöromålen hos honom. I an­ slutning därtill har jag framlagt förslag om uppförande å Uppsala domkapi­ tels avlöningsstat av en kontoristtjänst, vars innehavare skall biträda ärke­ biskopen med skrivgöromål. Under hänvisning till vad ärkebiskopen i nämnda skrivelse anfört vill jag i detta sammanhang upptaga frågan om behovet av ytterligare biträde åt honom. Ärkebiskopens arbetsförhållanden präglas i hög grad av att han inte bara är stiftschef utan också ordförande i svenska kyrkans centrala styrelser och kyrkans främste företrädare i rikskyrkliga och internationella sammanhang. Ärkebiskopens arbetsgöromål i dessa senare sammanhang har under senare år ökat betydligt i omfattning. För att bereda ärkebiskopen skälig lättnad i arbetsbördan vill jag därför föreslå, att han till hjälp erhåller en kvalificerad kraft, som kan biträda honom vid den förberedande handläggningen av ären­ den som är tidskrävande. En sådan befattningshavare skulle vidare kunna biträda ärkebiskopen i stiftsarbetet, bland annat i samband med ärkebis­ kopens resor och visitationer. Han torde också böra tjänstgöra som sekrete­ rare i biskopsmötet. Med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella art och den förtrogenhet de torde kräva med såväl kyrkans arbetsformer i allmänhet som förhållandena i stiftet synes det lämpligt, att de anförtros åt en präst. Denne torde, i enlighet med vad ärkebiskopen i sin skrivelse hemställt, böra anställas som stiftsadjunkt. Den nu ur kyrkofonden utgående biträdesersättningen till ärkebiskopen, som till ett belopp av 1 500 kronor avser arvode åt biskopsmötets sekreterare, bör vid bifall till mina förslag inte längre utgå. Under åberopande av det anförda föreslår jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att från och med den 1 juli 1960 inrätta ytterligare en stiftsadjunktstjänst. Tjänsten bör tilldelas Uppsala stift och dess inne­ havare ha att lämna ärkebiskopen erforderligt biträde i hans göromål samt tjänstgöra som sekreterare i biskopsmötet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser om tjänstens tillsättande och om de med tjänsten förenade arbetsgöromålen.

3. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Enligt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden ut­ göras bland annat kostnad, som Kungl. Maj:t enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer för avlönande av präst, som är anställd i särskild präs­ terlig verksamhet utom riket och för vilken prästlönereglementet eller statens allmänna avlöningsreglemente inte är tillämpligt. Enligt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 (Prop. 1952: 102 p. 3; L3U 16; Rskr 193) och den 22 maj 1953 (Prop. 1953: 96 p. 3; Motion II: 459; L3U 15; Rskr 181) utfärdade bestämmelser utgår bidrag ur kyrkofonden för avlönande av 6 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1960. 1 sarnl. Nr 101

78 Kungl. May.ts proposition nr 101 år 1960 elva i sjömansvårdsstyrelsens tjänst i utlandet anställda präster. Av dessa tjänstgör tio som sjömanspräster, en i Narvik, fem på europeiska fastlandet utanför de nordiska länderna, tre i brittiska hamnar samt en i Melbourne. I provinsen Misiones i Argentina är vidare en präst stationerad för kyrklig verksamhet bland svenskar och svenskättlingar. De för arbetet på det euro­ peiska fastlandet och i brittiska hamnar avsedda avlöningsbidragen har av sj ömans vårdsstyrelsen för budgetåret 1958/59 tilldelats sjömansprästerna i Antwerpen, Dunkerque (delvis), Gent (delvis), Genua, Hull, London, Middlesbrough, Rotterdam och Stettin. Avlöningsbidraget utgör alltsedan den 1 juli 1958 16 800 kronor för befattningshavare och år (Prop. 1958: 54> p. 1; L3U 10; Rskr 157). För åtnjutande av avlöningsbidragen har hittills gällt vissa särskilda villkor, som givit bidragen karaktären av att vara en för vederbörande sjömanspräster garanterad minimilön.

I skrivelse den 31 augusti 1959 har sjömansvårdsstyrelsen redogjort för sin under budgetåret 1958/59 bedrivna verksamhet. Styrelsen har därvid, under åberopande av att den under en följd av år avlönat sjömanspräster också i bland annat Rio de Janeiro och San Francisco, anhållit att avlöningsbidrag för budgetåret 1960/61 måtte få utgå till inalles tretton i styrelsens tjänst anställda prästerliga befattningshavare. Utöver de tidigare nämnda skulle bidragen således avse ytterligare en präst i Sydamerika samt en i Nord­ amerika. Alternativt har styrelsen hemställt, att bidraget fick utgå till sjö­ mansvårdsstyrelsen utan föreskrift om geografisk begränsning eller fixering för att fördelas bland tretton sjömanspräster i skilda utländska hamnstäder på sätt styrelsen finner motiverat och lämpligt. Statskontoret anser avlöningsbidrag till den i San Francisco stationerade sjömansprästen inte böra ifrågakomma, men finner skäl kunna andragas för att bidrag lämnas för sjömansprästen i Rio de Janeiro. Statskontoret erinrar om att ämbetsverket vid ett tidigare tillfälle tillstyrkt förslag, att bidragen till sjömansprästerna fick utgå utan den begränsning till vissa orter och geografiska områden som nu gäller. Statskontoret ifrågasätter, om inte en sådan omläggning av reglerna för bidragsgivningen, som skulle ge sjömans­ vårdsstyrelsen möjlighet att utnyttja bidragen på ett friare sätt, skulle med­ föra att spörsmålet om bidrag till sjömansprästen i Rio de Janeiro kunde lösas utan ökning av nuvarande antal med lönebidrag från kyrkofonden anställda präster. Kammarkollegiet anser, att det torde föreligga ett mera varaktigt behov av svensk sjömanspräst i Rio de Janeiro, och finner det därför skäligt, att bidrag ur kyrkofonden utgår till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Kolle­ giet hemställer att sjömansvårdsstyrelsen tilldelas anslag för avlönande av tolv i dess tjänst i utlandet anställda präster tills vidare från och med den 1 juli 1960, varav nio sjömanspräster i Europa, en sjömanspräst i Australien samt två präster, varav en sjömanspräst, i Sydamerika.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 79 Departementschefen. Jag anser mig inte böra tillstyrka någon ökning av antalet nu utgående avlöningsbidrag till sjömanspräster. Däremot synes det mig lämpligt, att sjömans vårdsstyrelsen får möjlighet att disponera de nu utgående elva bidragen till avlönande av präster i styrelsens tjänst i ut­ landet på sätt styrelsen finner lämpligt med hänsyn till verksamhetens skif­ tande behov. Bidragen bör således enligt min mening inte längre ha formen av en avlöningsförmån knuten till vissa tjänster. De bör i stället utgå såsom bidrag till täckande av sjömans vårdsstyrelsens avlöningskostnader. Som enda villkor bör gälla, att styrelsen under året bedriver religiös och social verksamhet genom i utlandet stationerade präster till minst det antal, som svarar mot bidragen. Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att med­ giva, att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må enligt av mig för­ ordade grunder årligen från och med budgetåret 1960/61 tillsvidare utgå elva bidrag ur kyrkofonden, ett vart om 16 800 kronor, för avlönande av präster som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet.

4. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond i dess från och med den 1 juli 1959 gällande lydelse skall ur kyrkofonden utgå anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden. Anslaget utgår från och med den 1 juli 1959 tills vidare med högst 40 000 kronor för år. Det har visat sig nödvändigt att i olika sammanhang anlita särskild exper­ tis för handläggningen inom ecklesiastikdepartementet av kyrkliga frågor av större omfattning. Så sker under slutet av innevarande budgetår för bered­ ningen av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen. Arbetet härmed kan förväntas pågå inom departementet under hela nästa budgetår, då sålunda behovet av expertis för detta ändamål kommer att bestå, medan det samtidigt även för andra ärenden av vikt torde visa sig nödvändigt att anlita biträde mot ersättning ur ifrågavarande anslag. Detta gör en ökning av anslaget ofrånkomlig. Jag föreslår därför, att riksdagens medgivande in­ hämtas till en höjning av anslagsramen för nästa budgetår med 20 000 kronor till 60 000 kronor.

5. Sammankomster för de svenska utlandskyrkoherdarna

I underdånig skrivelse den 19 september 1958 (nr 1) har 1958 års kyrko­ möte, under åberopande av första tillfälliga utskottets betänkande nr 1, hemställt att anslag ur kyrkofonden måtte ställas till ärkebiskopens förfo­

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

gande för sammankallande av de svenska utlandskyrkoherdarna till regel­ bundna sammankomster för dryftande av gemensamma angelägenheter. Statskontoret tillstyrker anslag ur kyrkofonden för ändamålet. Ämbets­ verket anser att konferenserna — i likhet med prästmötena — kan hållas vart sjätte år, varvid deltagarna får uppbära oavkortad lön och erhålla ersätt­ ning för sina resekostnader ävensom traktamente under resor och högst tre konferensdagar. För svenske kyrkoherden i Buenos Aires — som enligt gäl­ lande bestämmelser kan beviljas bidrag för semesterresa till Sverige en gång vart tredje år — bör dock resa till konferens medgivas endast i anslutning till sådan semesterresa. Kostnaderna för varje konferens uppskattas av ämbets­ verket till 6 000 kronor. Kammarkollegiet tillstyrker likaledes bidrag ur kyrkofonden och ansluter sig till statskontorets åsikt angående tidsintervallerna mellan sammanträ­ dena, den ersättning som bör utgå för resekostnader och traktamenten samt den för kyrkoherden i Buenos Aires föreslagna begränsningen. Enligt kolle­ giet torde de direkta kostnaderna för en konferens knappast uppgå till mera än 5 000 kronor. Domkapitlet i Uppsala tillstyrker kyrkomötets hemställan. Konferenserna kunde enligt domkapitlet lämpligen äga rum vid tidpunkt, då kyrkoherden i Buenos Aires åtnjuter bidragsberättigad semester i Sverige. Kostnadssyn­ punkterna får dock inte vara avgörande härvidlag. Tänkbart är sålunda, att en konferens kunde befinnas lämplig i samband med prästmöte i ärkestiftet. De totala resekostnads- och traktamentsersättningarna för en konferens be­ räknar domkapitlet till omkring 12 500 kronor.

Departementschefen. Jag tillstyrker, att medel anvisas ur kyrkofonden för sammankomster i Sverige med de svenska utlandskyrkoherdarna högst vart sjätte år. Det torde få ankomma på ärkebiskopen att sammankalla sådant möte. I fråga om kostnaderna förordar jag, att deltagande präst får uppbära oavkortad lön samt erhålla ersättning för resekostnader och traktamente un­ der resor och högst tre konferensdagar. Den svenske kyrkoherden i Buenos Aires bör erhålla tillstånd att deltaga i konferens endast i samband med semesterresa till hemlandet, för vilken han är bidragsberättigad. Kostnaderna för denne kyrkoherdes deltagande begränsas därvid till ersättning för resor mellan semesterorten i Sverige och konferensorten ävensom till traktamente under resorna och konferensdagarna. Med den föreslagna begränsningen be­ räknar jag för närvarande de totala kostnaderna för en konferens till cirka 5 000 kronor. Till frågan till vilken anslagspost kostnaden bör hänföras vid medelsanvisningen ur kyrkofonden anhåller jag att få återkomma i det följande. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestäm­ melser, som erfordras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 81

6. Bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Den nya kyrkomusikerorganisationen har medfört att vissa församlingar, vilkas kyrkomusiker efter reformen kvarstår på äldre stat, fått väsentligt ökade lönekostnader för den kyrkomusikaliska verksamheten. Samtidigt som församlingarna ensamma har att svara för dessa kyrkomusikers avlönande, måste de vidkännas den stegring av den allmänna kyrkoavgiften, som blivit en följd av reformen samt — om de tillhör ett flerförsamlingspastorat deltaga i avlöningskostnaderna för de nyreglerade kyrkomusikertjänsterna inom pastoratet. Frågan om särskild ersättning bör utgå åt sådana församlingar har upp­ märksammats i olika sammanhang. Den upptogs sålunda till behandling av 1942 års kyrkomusikerutredning, vars betänkanden låg till grund för refor­ men. Utredningen ställde sig positiv till bidrag ur kyrkofonden men ansåg, att man inte borde ta slutlig ställning till frågan, förrän omfattningen av övergångsfallen kunde överblickas. I propositionen 1950: 231 angående finansieringen av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen m. in. anslöt sig dåvarande departements­ chefen till utredningens ståndpunkt, under framhållande av att det inte var möjligt att på förhand ta ställning till de svårigheter, som kunde uppkomma i sammanhanget. Vid propositionens behandling i riksdagen underströk första lagutskottet (L'U 29), att ojämnheten i den ekonomiska belastningen kunde bli synner­ ligen kännbar för små församlingar med ringa skatteunderlag. Utskottet för­ utsatte därför, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan och för riksdagen framlade de förslag, som kunde visa sig erforderliga. Frågan aktualiserades av 1953 års kyrkomusikersakkunniga, vilka i betän­ kande den 1 mars 1956 uttalade en viss tvekan, huruvida lönekostnaden för kyrkomusiker på äldre stat kunde anses ha sådan betydelse för församlingar­ nas ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden var motiverat. De sak­ kunniga fann det dock lämpligt, att domkapitlen i sina remissutlåtanden över betänkandet angav de församlingar, som berördes av frågan, och redo­ gjorde för hur deras ekonomiska ställning gestaltade sig. Därefter kunde ett ställningstagande ske på grundval av den aktuella finansiella situationen. I propositionen 1958: 102 angående vissa ändringar i kyrkomusikerorga­ nisationen uttalade sig min företrädare i ämbetet för en lösning av bidragsfrågan. Han ansåg dock, att statsmakterna inte borde ta definitiv stånd­ punkt, förrän man närmare utrett, vilken betydelse ett bidrag kunde ha för församlingarnas ekonomi samt vilken belastning bidragen kunde medföra på kyrkofonden. Departementschefen förklarade sig ha för avsikt att i ett senare sammanhang föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrog åt kammarkollegiet att när­ mare utreda spörsmålet. Därvid borde de av 1953 års sakkunniga uppdragna riktlinjerna tjäna som utgångspunkt.

82 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960

Sedan riksdagen godkänt vad departementschefen sålunda förordat (Rskr 197), fick kammarkollegiet den 25 april 1958 uppdrag att utreda frågan samt inkomma med förslag.

Kammarkollegiet — som i ärendet inhämtat uppgifter från samtliga dom­ kapitel — har den 28 december 1959 framlagt den begärda utredningen med förslag i ämnet. Vid utredningen har kammarkollegiet i huvudsak följt de riktlinjer, som uppdragits av 1953 års kyrkomusikersakkunniga. Kollegiet föreslår, att bi­ drag ur kyrkofonden bör utgå till församling, som för pastoratets prästoch kyrkomusikerlönekostnader fått vidkännas en utdebitering för skatte­ krona av lägst det öretal, som bestämts jämlikt 7 § kyrkofondslagen. De sakkunniga hade uppställt såsom villkor för bidrag, att utdebiteringen skulle vara lägst 20 öre per skattekrona. Kollegiet framhåller, att eftersom det fastställda öretalet under senast förflutna år regelmässigt varit 20 öre, utgör kollegiets förslag inte någon avvikelse i praktisk mening från vad de sakkunniga föreslagit. Kammarkollegiet redovisar i tabellform bidragets ekonomiska betydelse för vederbörande församlingar samt kyrkofondens årskostnad, grundad på beräknade förhållanden den 1 januari åren 1959,1964,1969,1974,1979,1984 och 1989. Undersökningen visar, att det sammanlagda antalet församlingar med kyrkomusiker på äldre stat utgör 165. Av dessa skulle 92 enligt de av kollegiet föreslagna principerna bli bidragsberättigade och en sänkning av utdebite­ ringen bli möjlig med 1—5 öre per skattekrona i 49 församlingar, med 6—10 öre i 31 församlingar, med 11—15 öre i 8 församlingar och med 16—20 öre i 2 församlingar. I ett fall skulle skattelindringen för församlingen utgöra 21 öre och i ett annat fall 41 öre. Den beräknade genomsnittliga belastning på kyrkofonden per år skulle den första femårsperioden (1959—1963) bli 125 000 kronor, den andra (1964 —1968) 80 000 kronor, den tredje (1969—1973) 50 000 kronor, den fjärde (1974—1978) 30 000 kronor, den femte (1979—1983) 15 000 kronor samt den sjätte och sista (1984—1988) 2 500 kronor. Beräkningarna är jämkade till närmaste hela 5 000-tal kronor, frånsett den sista femårsperioden. Kammarkollegiet framhåller, att man i detta sammanhang måste beakta vissa faktorer, som kan medföra rubbningar i beräkningarna, såsom veder­ börande kyrkomusikers avgångsålder, förändringar i församlingens folkmängdstal och ortsgruppstillhörighet, i boställsräntans storlek eller i tjänste­ innehavarens lön. Vidare kan en ändrad utdebitering för pastoratets prästoch kyrkomusikerlönekostnader påverka rätten till bidrag. Kyrkomusiker på äldre stat kan komma att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna. Slut­ ligen kommer antalet bidragsberättigade församlingar att öka, om det i 7 §

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101 år 1960 83

kyrkofondslagen nämnda öretalet bestämmes till lägre belopp än 20 öre per skattekrona. För att obilliga verkningar av den förordade bidragsregeln skall undvikas, föreslår kollegiet, att bidrag skall kunna utgå — helt eller delvis — även när utdebiteringen för pastoratets lönekostnader inte uppgår till det fastställda öretalet, om Kungl. Maj:t finner särskilda skäl föreligga. Såsom exempel på ett fall då bidrag kan vara berättigat, nämner kollegiet, att en församling med en utdebitering av 20 öre får sitt skatteunderlag nagot ökat, sa att utde­ biteringen sänks till 19 öre. Bidraget till församlingen faller då bort, nagot som kan medföra en rätt kännbar belastning på församlingens budget. Kollegiets förslag innebär i övrigt bland annat följande. Bidragen får inte överstiga belopp, motsvarande lönen i 12 löneklassen av löneplan A i veder­ börlig ortsgrupp för visst, med hänsyn till församlingens folkmängd bestämt antal veckotimmar. Ansökningar om bidrag, vilka skall göras under januari —mars året efter avlöningsåret, prövas av domkapitlen.

Statskontoret förordar, att en bidragsgivning av angiven art kommer till stånd. Ämbetsverket finner det emellertid tveksamt, huruvida regeln angående rätt till bidrag bör utformas på det sätt kammarkollegiet föreslagit. Vad som åsyftas med dessa bidrag är att lämna understöd åt församling, som därige­ nom kommit i ett sämre läge än som eljest skulle blivit fallet, därför att för­ samlingens kyrkomusiker kvarstått på äldre stat. Detta torde i första hand inträffa för församling tillhörande pastorat, som uppbär tillskott ur kyrko­ fonden, antingen pastoratet består av en eller flera församlingar. I ett pasto­ rat utan rätt till tillskott och omfattande endast en församling har försam­ lingen samma ställning i ekonomiskt hänseende, oavsett om dess kyrkomusi­ ker kvarstår på äldre stat eller övergått på ny stat. Fn sådan församling bör givetvis inte kunna erhålla bidrag. Så synes emellertid kunna bli fallet enligt i förslaget angivna villkor. Visserligen har vid en undersökning kunnat kon­ stateras, att alla föreslagna bidragsberättigade församlingar erhållit tillskott vid den slutliga avräkningen för år 1958. Detta läge kan emellertid i fram­ tiden förändras. Ämbetsverket anser därför, att rätten till bidrag bör bestäm­ mas, inte med hänsyn till utdebiteringen utan till om det pastorat, försam­ lingen tillhör, för bidragsåret vid den slutliga avräkningen mellan pastorat och kyrkofond blivit berättigat uppbära tillskott från fonden. Därest förutsätt­ ningen för bidrag angives på detta sätt, bör bestämmelsen, att Kungl. Maj:t skall kunna medgiva bidrag även om författningsmässiga förutsättningar inte föreligger, utgå.

Departementschefen. Den av kammarkollegiet gjorda utredningen följer de av 1958 års riksdag godkända riktlinjerna. Utredningen visar enligt min mening övertygande, att det är av vikt för församlingar, som har kyrkomusi­ ker anställda på äldre stat, att kunna få bidrag till avlönande av sådana be­ fattningshavare. I likhet med kollegiet finner jag dock att en begränsning av bidragsmöjligheterna bör ske, så att endast de mera skattetyngda försam­ lingarna blir berättigade till bidrag.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 Kammarkollegiet har föreslagit en begränsningsregel, enligt vilken endast sådana församlingar blir bidragsberättigade, som har en utdebitering för präst- och kyrkomusikerlönekostnader av lägst det öretal, som utgör gräns för pastorats rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden. Statskontoret har i stället för en anknytning till utdebiteringen föreslagit, att bidrag skall utgå, om pastoratet faktiskt fått tillskott från fonden. Som skäl härför har stats­ kontoret anfört, att församling, som utgör eget pastorat, i visst fall kan komma i en ställning, som gör den berättigad erhålla bidrag, fastän skäl för bidrag egentligen inte föreligger. Med hänsyn till att endast 17 av de 92 församlingar, som enligt kammar­ kollegiets förslag skulle ifrågakomma för bidrag, för närvarande utgör egna pastorat, och samtliga 92 församlingar för närvarande uppbär tillskott ur kyrkofonden, kan jag inte tillmäta de av statskontoret gjorda erinringarna mot kammarkollegiets förslag någon avgörande betydelse. Då dessutom vissa av statskontoret självt påpekade olägenheter följer även med den av statskontoret föreslagna begränsningsregeln, anser jag mig inte böra frångå kammarkollegiets förslag. Jag förordar alltså, att bidrag får utgå ur kyrkofonden för ändamålet i en­ lighet med vad kammarkollegiet föreslagit. Också i förevarande ärende an­ håller jag att i ett senare sammanhang få återkomma till frågan, till vilken anslagspost bidraget bör hänföras. Bidragen bör för nästkommande budget­ år beräknas med utgångspunkt från församlingens lönekostnader för hela år 1960. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser av administrativ natur, som kan erfordras i ämnet.

7. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgöras »anslag till extra utgifter med ett av Konungen och riksdagen bestämt belopp för år, vilket efter Konungens bestämmande må användas till bestridande av kostnad för härförut i denna paragraf icke särskilt an­ givet kyrkligt ändamål». Nämnda anslag utgör för det kyrkliga området en motsvarighet till de anslag under riksstatens särskilda huvudtitlar, som avser extra utgifter. Ifrågavarande anslag har under de gångna åren använts till skiftande ändamål av betydelse för kyrkan och den kyrkliga organisationen. Sålunda har bidrag lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och möten av kyrklig natur, till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt kulturminnesvårdande åtgärder beträffande kyrkor m. m. Anslaget höjdes från och med budgetåret 1949/50 med 25 000 kronor till 50 000 kronor. Med bifall till en i propositionen 1954: 57 gjord framställ­

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 85

ning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1954/55 tillfälligt höj­ des med 20 000 kronor för beviljande av ett bidrag å sistnämnda belopp till Lutherska världsförbundets svenska sektion. Med bidraget skulle sektionen bestrida medlemsavgiften till förbundet. I propositionen 1955: 61 hemställ­ des, att extrautgiftsanslaget med hänsyn till berörda bidrag från och med budgetåret 1955/56 fick utgå med högst 70 000 kronor. Riksdagen biföll denna hemställan. I enlighet med en i propositionen 1957: 23 gjord fram­ ställning medgav riksdagen, att anslaget för budgetåx-et 1957/58 höjdes med 20 000 kronor till 90 000 kronor för att dels möjliggöra, att bidraget till Lutherska världsförbundets svenska sektion höjdes med 10 000 kronor till 30 000 kronor, dels täcka det större behovet av medel för resebidrag samt anslag och understöd till olika former av kyrklig verksamhet, för vilka andra medel inte stod till förfogande. Med bifall till hemställan i pro­ positionen 1959:42 medgav riksdagen, att anslaget för budgetåret 1959/60 tillfälligt höjdes till 105 000 kronor. Anslagshöjningen föranleddes av ett bidrag till representation vid den evangelisk-lutherska Augustana-kyrkans hundraårsjubileum i Förenta staterna.

I skrivelse den 19 augusti 1959 har Lutherska världsförbundets svenska sektion anhållit att bidraget till sektionen höjes till 40 000 kronor för bestri­ dande av den svenska medlemsavgiften till förbundet och sektionens starkt stegrade administrationskostnader. Till stöd härför anföres i skrivelsen huvudsakligen följande. Medlemsavgiften har de senaste åren undergått avsevärda höjningar. År 1954 uppgick avgiften till 61 383 kronor, år 1955 till 72 520 kronor, åren 1956—1958 till 80 290 kronor per år och år 1959 till över 100 000 kronor. Då sektionen år 1958 anhöll om kyrkofondsbidrag, hade sektionen ännu ej erfarit, att avgiften för år 1959 höjts, varför avgiften för sistnämnda år uppgavs till 80 290 kronor i stället för till 100 000 kronor. Sektionen har till direkt bestridande av denna utgift å svenska kyrkans vägnar utöver bidrag från kyrkofonden endast att tillgå frivilliga bidrag av skilda slag. Dessa bidrag har under sistförflutna verksamhetsår utgjort 19 560 kronor och under de två föregående åren 18 745 och 18 140 kronor. För den höjda medlemsavgiften och de starkt stegrade administrationskostnaderna har använts andra insamlade medel, framför allt en beviljad rikskollekt. Statskontoret vill med hänsyn till den höjda medlemsavgiften inte mot­ sätta sig en viss höjning av bidraget från kyrkofonden. Denna höjning bör dock ske i förhållande till den höjning, som skett av medlemsavgiften i dess helhet. Ämbetsverket förordar därför, att ökningen av bidraget be­ gränsas till 7 500 kronor, och att bidraget till sektionen från och med bud­ getåret 1960/61 utgår med 37 500 kronor.

I skrivelse den 25 november 1959 har domkapitlet i Luleå hemställt att Kungl. Maj:t måtte ställa ett belopp av 5 000 kronor till domkapitlets för­

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960

fogande såsom arvode åt förre komministern H. Grundström för översätt­ ning till lulelapska av den svenska evangelieboken. Statskontoret tillstyrker en medelsanvisning för ändamålet med föresla­ get belopp att utgå ur kyrkofondens anslag till extra utgifter.

Departementschefen. Såsom framgår av det föregående föreligger ett inte ringa behov av att kunna lämna stöd ur kyrkofonden åt skilda former av kyrklig verksamhet. Till förfogande för dylika bidrag står dock i flertalet fall inte andra medel än sådana som kan anvisas ur anslaget till extra ut­ gifter. Detta anslag belastas emellertid till stor del av några årligen åter­ kommande fasta utgifter. Bidrag till nya — vare sig tillfälliga eller mera varaktiga — ändamål kan därför inte beviljas, utan att detta får återverk­ ningar på de redan nu utgående bidragen. Detta förhållande har fått till följd att anslaget vid upprepade tillfällen fått uppräknas för att tillgodose nytillkommande ändamål. För att motverka att anslaget alltmera mister sin karaktär av anslag till i verklig mening extra utgifter, för vilka anslagsramen inte synes böra varieras år från år, vill jag föreslå en viss omläggning av medelsanvisningen ur kyrkofonden till sådana ändamål, som är av mera varaktig natur och som hittills, i avsaknad av annan utgiftstitel under 6 § kyrkofondslagen, brukat tillgodoses genom anvisning från ifrågavarande anslag eller ock an­ visats av riksdagen ur kyrkofonden utan angivande av någon specifik ut­ giftstitel under paragrafen. Kostnaderna för ett av Kungl. Maj:t och riks­ dagen gemensamt antaget, i kyrkofondslagen inte särskilt angivet kyrkligt ändamål bör sålunda enligt mitt förmenande i vissa fall kunna på grundval av uttryckligt stadgande i lagtexten utgå ur kyrkofonden vid sidan av den för extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen bestämda anslagsramen. Härvid torde som regel den årliga kostnaden för ändamålet böra begränsas till ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt belopp. Stundom kan det emellertid ställa sig svårt eller omöjligt att i förväg förut­ se, vilka kostnader ett visst ändamål kan medföra. Ett exempel härpå är den under närmast föregående punkt behandlade frågan om bidrag till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat. I de fall, där sålunda visst utgiftsbelopp inte kan fastställas på förhand, torde dock grunderna för utgifternas utgående böra godkännas av riksdagen. För sådana ändamål av varaktig natur, som jag nu berört, torde en särskild utgiftstitel böra angivas i 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen. Under denna utgiftstitel torde jämväl böra hänföras sådana kostnader, som avser av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända ändamål av mera tillfällig natur, men som är av sådan storlek, att deras bestridande ur det för extra utgifter särskilt avsedda be­ loppet skulle påkalla variationer år från år av anslagsramen för dylika ut­ gifter. Exempel härpå utgör den under punkt 5 i det föregående förordade

Kungl. Maj ds 'proposition nr 101 år 1960 87

medelsanvisningen för konferenser med utlandskyrkoherdarna liksom den av fjolårets riksdag (Prop. 42; L3U 6; Rskr 88) medgivna ersättningen till stiftsrepresentanter vid handläggning hos kammarkollegiet av ärenden rö­ rande pastoratsindelningen. Till den kategori av kostnader, som jag här avhandlat, bör i samband med erforderlig ändring av 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen hänföras följande utgifter, nämligen den av mig i det föregående förordade medels­ anvisningen till extra arbetskraft vid stiftskanslierna och biträdeshjälp åt biskoparna, den nyssnämnda ersättningen till vissa stiftsrepresentanter hos kammarkollegiet, de under punkt 5 i det föregående avsedda kostnaderna för konferenser med utlandskyrkoherdarna, det under punkt 6 förordade bidraget till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat, det årliga bidra­ get till Lutherska världsförbundets svenska sektion, beträffande vilket jag förordar en höjning från och med nästa budgetår till 35 000 kronor, samt i enlighet med föreliggande framställning ett engångsbelopp av 5 000 kro­ nor såsom ersättning för översättning av evangelieboken till lulelapska. Härutöver föreslår jag, att, såsom hittills, ett anslag till extra utgifter utgår med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år, vilket efter Kungl. Maj:ts bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Med detta anslag torde täckas utgifter för sådana ändamål, som i mera egentlig mening har karaktären av tillfälliga kostnader och som inte är av den storlek, att ändringar behöver vidtagas år från år beträffande summan av den sammanlagda medelsanvisning, som står till Kungl. Maj:ts disposition. Vad gäller storleken av det årliga anslaget till extra utgifter från och med nästa budgetår, torde en nedräkning böra ske med dels 15 000 kronor, motsvarande en för innevarande budgetår medgiven engångsanvisning för Sveriges representation vid Augustana-kyrkans hundraårsjubileum, dels 30 000 kronor, motsvarande det nuvarande bidraget till Lutherska världs­ förbundets svenska sektion. Anslagsbeloppet bör således minskas med sam­ manlagt 45 000 kronor till 60 000 kronor. Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond, som föranledes av vad jag här förordat.

8. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under punkterna 1—7 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels antaga förutnämnda inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960 dels ock medgiva, a) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforder­ liga medel ur kyrkofonden må disponeras enligt av mig för­ ordade grunder för bestridande av arbetsgivaravgifter för prästernas och vissa andra befattningshavares försäkring för allmän tilläggspension; b) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare erforder­ liga medel ur kyrkofonden må disponeras för anställande av ytterligare en stiftsadjunkt; c) att till svenska kyrkans sjömans vårdsstyrelse må årli­ gen från och med budgetåret 1960/61 tills vidare utgå elva bidrag om 16 800 kronor ur kyrkofonden för avlönande en­ ligt av mig förordade grunder av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet; d) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för budgetåret 1960/61, enligt Kungl. Maj:ts beprövande, ur kyrkofonden utgå högst 60 000 kronor; e) att för sammankallande högst vart sjätte år av kyr­ koherdarna i de svenska utlandsförsamlingarna till kon­ ferens i Sverige må från och med den 1 juli 1960 tills vidare utgå medel ur kyrkofonden enligt av mig förordade grunder; f) att ur kyrkofonden må tills vidare, räknat från och med den 1 januari 1960, utgå bidrag enligt av mig förordade grunder till avlöningskostnader, vilka församling har att bestrida för kyrkomusiker, som är anställd på äldre stat; g) att ur kyrkofonden må tills vidare från och med den 1 juli 1960 utgå ett årligt bidrag å 35 000 kronor till Lutherska världsförbundets svenska sektion för bestridan­ de av dess medlemsavgift till världsförbundet; h) att ur kyrkofonden må utgå ett arvode av 5 000 kronor till förre komministern H. Grundström för över­ sättning av den svenska evangelieboken till lulelapska; samt i) att från och med den 1 juli 1960 tills vidare det i 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond omförmälda anslaget till extra utgifter må utgå med 60 000 kronor för budgetår.

Vad departementschefen sålunda under avsnitten A. VIII och B. 8 hemställt, däri statsrådets övriga le­ damöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas propo­ sition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: B. Assar sou

Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1960 89 Bilaga A

Utkast

till

kungörelse om beräkning av pastorats präst- och kyrkomusikerlönekostnad

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Pastorats prästlönekostnad enligt prästlönekostnadslagen och kyrkomu­ sikerlönekostnad enligt kyrkomusikerlagen under visst avlöningsår skola beräknas med beaktande av den 1 juli samma år 1) i pastoratet inrättade tjänster, 2) för tjänsterna gällande avlöningsbestämmelser samt 3) till tjänsteinnehavaren utgående kontanta löneförmåner, allt såvida icke annat nedan angives. Vad nu sagts skall i tillämpliga delar gälla även beträffande orgelspelare, som avses i 2 § 4 mom. kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950.

2 §.

Är församlingsprästtjänst vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden till belopp, vartill lön uppgår i den för tjänsten gällande lönegradens lägsta löneklass eller, om vikariatslöneförordnande meddelats å tjänsten, i vika­ riens löneklass. Har under längre tid än 30 dagar av avlöningsåret församlingsprästtjänst varit vakant eller ock tjänstens innehavare åtnjutit ledighet med C-avdrag å lönen, skall kostnad för lön icke upptagas för den överskjutande tiden, såvida icke pastoratet bestritt kostnad för vikariatslön.

3 §. Är tjänst som kyrkomusiker vakant den 1 juli, upptages lönekostnaden till belopp, vartill lön (kantorstillägg, arvode) uppgår enligt den lägsta löne­ klass, som kan tillämpas för tjänsten.

4 §. Tillfälligt reseanslag åt församlingspräst samt ersättning för resekostnad, flyttningskostnad och sjukvårdskostnad åt kyrkomusiker ävensom begrav­ ningshjälp åt kyrkomusikers dödsbo upptages till belopp, varmed ersätt­ ning enligt beslut av domkapitlet skall utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1961.