('dels angående god\xad kännande av protokoll innebärande ändring av kon\xad vention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, dels ock med förslag till lag om ändring i luft\xad fartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)',)
Hänvisat till av
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 1
Nr 34
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen dels angående god kännande av protokoll innebärande ändring av kon vention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, dels ock med förslag till lag om ändring i luft fartslagen den 6 juni 1957 (nr 297); given Stock holms slott den 30 december 1959.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels föreslå riksdagen att godkänna härvid fogade, den 28 september 1955 avslutade protokoll innebärande ändring av konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929; dels ock jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)."
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade konventionen rö rande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om inter nationell luftbefordran, till vilken Sverige liksom övriga nordiska länder anslutit sig, har reviderats genom ett i Haag den 28 september 1955 avslu tat protokoll. De viktigaste ändringarna är, att föreskrifterna om befordringshandlingar förenklats och att traktförarens ansvarighet ökats i fall da flygpassagerare omkommit eller skadats. I propositionen begäres riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till detta protokoll. Det framlagda lagförslaget, som tillkommit efter samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge, omfattar de bestäm melser som erfordras för Sveriges ratifikation av protokollet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. lsaml. Nr 34
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Protocole Protocol portant modification de la Convention pour to Amend the Convention for the Unifica- 1’unification de certaines regles relatives tion of Certain Rules Relating to Internatio au transport aérien International signée å nal Carriage by Air Signed åt Warsaw Varsovie le 12 octobre 1929 on 12 October 1929
Les Gouvernements soussignés The Governments undersigned Considerant qu’il est souhaitable Gonsidering that it is desirable to d’amender la Convention pour l’uni- amend the Convention för the Unification de certaines régles relatives fication of Certain Rules Relating to au transport aérien international sig International Carriage by Air signed née å Varsovie le 12 octobre 1929, åt Warsaw on 12 October 1929, Sont convenus de ce qui suit: Have agreed as follows:
CHAPITRE PREMIER CHAPTER I Amendements å la Convention Amendments to the Convention Article premier Article I A 1’article premier de la Conven In Article 1 of the Convention -— tion — a) 1’alinéa 2 est supprimé et rem- a) paragraph 2 shall be deleted and placé par la disposition suivante: — replaced by the following: — «2. Est qualifié transport inter “2. For the purposes of this Con national, au sens de la présente vention, the expression internation Convention, tout transport dans al carriage means any carriage in lequel, d’aprés les stipulations des whicli, according to the agreement parties, le point de départ et le between the parties, the place of point de destination, qu’il y ait ou departure and the place of destina non interruption de transport ou tion, whether or not there be abreak transbordement, sont situés soit in the carriage or a transhipment, sur le territoire de deux Hautes are situated either within the terri- Parties Contractantes, soit sur le tories of two High Contracting Par territoire d’une seule Haute Par ties or within the territory of a ti^ Contractante si une escale est single High Contracting Party if prévue sur le territoire d’un autre there is an agreed stopping place Etat, méme si cet Etat n’est pas within the territory of another une Haute Partie Contractante. Le State, even if that State is not a transport sans une telle escale en High Contracting Party. Carriage tre deux points du territoire d’une between two points within the ter seule Haute Partie Contractante ritory of a single High Contracting n’est pas considéré comme inter Party without an agreed stopping national au sens de la présente place within the territory of an Convention.» other State is not international car riage for the purposes of this Con vention.” b) 1’alinéa 3 est supprimé et rem- b) paragraph 3 shall be deleted and placé par la disposition suivante: —- replaced by the following: -—
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 3
(Översättning)
Protokoll innebärande ändring av konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929
Undertecknade regeringar, som anse det önskvärt att ändra konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929,
hava överenskommit följande. KAPITEL I
Ändringar i konventionen
Artikel I I artikel 1 i konventionen a) utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse: »2. Såsom internationell anses i denna konvention befordran, då enligt befordringsavtalet avgångsorten och bestämmelseorten — oavsett om befordringsavbrott eller ombyte av fartyg förekommer eller ej — ligga på två höga fördragsslutande parters territorier. Äro både avgångsorten och bestämmelseorten belägna på en enda hög fördragsslutande parts territo rium, anses befordringen jämväl såsom internationell, såframt mellan landning avses skola äga rum på annan stats territorium, ändå att denna stat icke är en hög fördragsslutande part. Befordran utan sådan mellan landning mellan två orter inom en enda hög fördragsslutande parts terri torium anses icke såsom internationell i denna konventions mening.»
b) utgår tredje stycket och ersättes med följande bestämmelse:
4 Kungl. Maj ds proposition nr 3i år 1960
«3. Le transport ä exécuter par “3. Carriage to be performed by plusieurs transporteurs par air suc- several successive air carriers is cessifs est eensé constituer pour deemed, for the purposes of this 1’application de la présente Conven- Convention, to be one undivided tion un transport unique lorsqu’il carriage if it has been regarded by a été envisagé par les parties com- the parties as a single operation, me une seule opération, qu’il ait été whether it had been agreed upon conclu sous la forme d’un seul con- under the form of a single contract trat ou d’une série de contrats, et il or of a series of contracts, and it ne perd pas son caractére interna- does not lose its international chartional par le fait qu’un seul con- acter merely because one contract trat ou une série de contrats doi- or a series of contracts is to be per vent étre exécutés intégralement formed entirely within the territory dans le territoire d’un méme of the same State.” Etat.»
Article 11 Artide II A 1’article 2 de la Convention —- In Article 2 of the Convention — 1’alinéa 2 est supprimé et remplacé paragraph 2 shall be deleted and par la disposition suivante: — replaced by the following: -—- «2. La présente Convention ne “2. This Convention shall not s’applique pas au transport du apply to carriage of mail and postal courrier et des colis postaux.» packages.”
Artide III Artide III A 1’article 3 de la Convention —• In Article 3 of the Convention — a) 1’alinéa 1" est supprimé et rem a) paragraph 1 shall be deleted and placé par la disposition suivante: — replaced by the following: — «1. Dans le transport de passa “1. In respect of the carriage of gers, un billet de passage doit étre passengers a ticket shall be deliv délivré, contenant: ered containing: a) 1’indication des points de dé- a) an indication of the places of part et de destination; departure and destination; b) si les points de départ et de b) if the places of departure and destination sont situés sur le ter destination are within the territory ritoire d’une méme Haute Partie of a single High Contracting Party, Contractante et qu’une ou plusieurs one or more agreed stopping places escales soient prévues sur le terri being within the territory of antoire d’un autre Etat, l’indication other State, an indication of åt least d’une de ees escales; one such stopping place; c) un avis indiquant que si les c) a notice to the effeet that, if passagers entreprennent un voyage the passenger’s journey involves an comportant une destination finale ultimate destination or stop in a ou une escale dans un pays autre country other than the country of que le pays de départ, leur trans departure, the Warsaw Convention port peut étre régi par la Conven may be applicable and that the tion de Varsovie qui, en général, Convention governs and in most limite la responsabilité du trans cases limits the liability of carriers porter en oas de mort ou de lésion for death or personal injury and in corporelle, ainsi qu’en cas de perte respect of loss of or damage to ou d’avarie des bagages.» baggage.” b) 1’alinéa 2 est supprimé et rem b) paragraph 2 shall be deleted and placé par la disposition suivante: — replaced by the following: —•
Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960 5
»3. Befordran, som skall utföras av flera luftfraktförare var efter an nan, anses, vare sig beträffande befordringen slutits ett enda eller flera avtal, vid tillämpning av denna konvention såsom en enhet, där den av parterna så betraktats; befordringen förlorar icke sin internationella ka raktär på den grund, att ett eller flera av avtalen skola i sin helhet full göras inom en och samma stats territorium.»
Artikel II I artikel 2 i konventionen utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:
»2. Denna konvention gäller icke befordran av brev- och paketpost.»
Artikel III I artikel 3 i konventionen a) utgår första stycket och er sättes med följande bestämmelse:
»1. Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:
a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna inom en och samma höga fördragsslutande parts territorium och en eller flera mellan landningar avses skola äga rum på annan stats territorium, uppgift å minst en av dessa mellanlandningsplatser;
c) meddelande varav framgår att, om passagerare företaga resa med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet, befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet vid dödsfall eller fall av kroppsskada liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.»
b) utgår andra stycket och er sättes med följande bestämmelse:
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
«2. Le billet de passage fait foi, “2. The passenger ticket shall jusqu’å preuve contraire, de la constitute prima facie evidence of conclusion et des conditions du the conclusion and conditions of the contrat de transport. L’absence, contract of carriage. The absence, l’irrégularité ou la perte du bil irregularity or loss of the passenger let n’affecte ni l’existence ni la ticket does not affeet the existence validité du contrat de transport, or the validity of the contract of qui n’en sera pas moins soumis carriage which shall, none the less, aux régles de la présente Conven- be subject to the rules of this Con tion. Toutefois, si, du consente- vention. Nevertheless, if, with the rnent du transporteur, le passager consent of the carrier, the passen s’embarque sans qu’un billet de ger embarks without a passenger passage ait été délivré, ou si le bil ticket having been delivered, or if let ne comporte pas l’avis prescrit å the ticket does not inelude the no- 1’alinéa 1 c) du présent article, le tice required by paragraph 1 c) of transporteur n’aura pas le droit de this Article, the carrier shall not be se prévaloir des dispositions de entitled to avail himself of the pro 1’article 22.» visions of Article 22.”
Article IV Article IV A 1’article 4 de la Convention — In Article 4 of the Convention — a) les alinéas 1, 2 et 3 sont suppri- a) paragraphs 1, 2 and 3 shall be més et remplacés par la disposition deleted and replaced by the followsuivante: — ing: — «1. Dans le transport de bagages “1. In respect of the carriage of enregistrés, un bulletin de bagages registered baggage, a baggage check doit étre délivré qui, s’il n’est pas shall be delivered, which, unless combiné avec un billet de passage combined with or incorporated in a conforme aux dispositions de 1’arti passenger ticket which complies cle 3, alinéa 1", ou n’est pas inclus with the provisions of Article 3, dans un tel billet, doit contenir: paragraph 1, shall contain: a) 1’indication des points de dé- a) an indication of the places of part et de destination; departure and destination; b) si les points de départ et de b) if the places of departure and destination sont situés sur le terri- destination are within the territory toire d’une méme Haute Partie of a single High Contracting Party, Contractante et qu’une ou plusieurs one or more agreed stopping places escales soient prévues sur le terri- being within the territory of antoire d’un autre Etat, 1’indication other State, an indication of åt least d’une de ees escales; one such stopping place; c) un avis indiquant que, si le c) a notice to the effeet that, if transport comporte une destination the carriage involves an ultimate finale ou une escale dans un pays destination or stop in a country autre que le pays de départ, il peut other than the country of depar étre régi par la Convention de Var- ture, the Warsaw Convention may sovie qui, en général, limite la res- be applicable and that the Conven ponsabilité du transporteur en cas tion governs and in most cases lim de perte ou d’avarie des bagages.» its the liability of carriers in re spect of loss of or damage to bag gage.” b) 1’alinéa 4 est supprimé et rem- b) paragraph 4 shall be deleted and placé par la disposition suivante: — replaced by the following: —- «2. Le bulletin de bagages fait “2. The baggage check shall con foi, jusqu’å preuve contraire, de stitute prima facie evidence of the
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 7
»2. Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om beford ringsavtalets slutande och de däri avtalade villkoren. Är biljett ej utfär dad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare beford ringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna konvention. Om passageraren med fraktförarens samtycke går ombord å luftfartyg utan att biljett blivit utfärdad eller om biljetten icke innehåller det i första stycket c) av denna artikel föreskrivna meddelandet, äge dock fraktföraren icke åberopa bestämmelserna i artikel 22.»
Artikel IV I artikel 4 i konventionen a) utgå första, andra och tredje styckena och ersättas med följande be stämmelse:
»1. Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis som, såframt beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i första stycket av artikel 3 eller intagits i sådan biljett, skall innehålla:
a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna inom en och samma höga fördragsslutande parts territorium och en eller flera mellan landningar avses skola äga rum på annan stats territorium, uppgift å minst en av dessa mellanlandningsplatser;
c) meddelande varav framgår att, om befordringen skall ske med slut lig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet, den kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fall då resgods förkommer, minskas eller skadas.»
b) utgår fjärde stycket och ersättes med följande bestämmelse:
»2. Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren i befordringsavtalet. Är resgods-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 4 år 1960
1’enregistrement des bagages et des registration of the baggage and of conditions du contrat de transport. the conditions of the contract of L’absence, 1’irrégularité ou la perte carriage. The absence, irregularity du bulletin n’affecte ni l’exis- or loss of the baggage check does tence ni la validité du contrat de not affeet the existence or the transport, qui n’en sera pas moins validity of the contract of carriage soumis aux régles de la présente which shall, none the less, be sub- Convention. Toutefois, si le trans ject to the rules of this Convention. porter accepte la garde des baga Nevertheless, if the carrier takes ges sans qu’un bulletin ait été charge of the baggage without a délivré ou si, dans le cas ou le baggage check having been deliv bulletin n’est pas combiné avec un ered or if the baggage check (unless billet de passage conforme aux dis combined with or incorporated in positions de 1’article 3, alinéa 1 c), the passenger ticket which complies ou n’est pas inclus dans un tel bil with the provisions of Article 3, let, il ne comporte pas l’avis pre- paragraph 1 c)) does not inelude scrit å 1’alinéa 1 c) du présent arti the notice required by para de, le transporter n’aura pas le graph 1 c) of this Article, he shall droit de se prévaloir des disposi not be entitled to avail himself of tions de 1’article 22, alinéa 2.» the provisions of Article 22, para graph 2.”
Article V Artide V A 1’article 6 de la Convention — In Article 6 of the Convention — 1’alinéa 3 est supprimé et remplacé paragraph 3 shall be deleted and par la disposition suivante: -— replaced by the following: — «3. La signature du transporter “3. The carrier shall sign prior doit étre apposée avant l’embarque- to the loading of the cargo on board ment de la marchandise å bord de the aireraft.” 1’aéronef.»
Artide VI Artide VI L’article 8 de la Convention est Article 8 of the Convention shall be supprimé et remplacé par la disposi deleted and replaced by the follow tion suivante: — ing: — «La lettre de transport aérien “The air waybill shall contain: doit contenir: a) 1’indication des points de dé- a) an indication of the places of part et de destination; departure and destination; b) si les points de départ et de b) if the places of departure and destination sont situés sur le terri- destination are within the territory toire d’une méme Haute Partie of a single High Contracting Party, Contractante et qu’une ou plusieurs one or more agreed stopping places escales soient prévues sur le terri- being within the territory of antoire d’un autre Etat, 1’indication other State, an indication of åt d’une de ees escales; least one such stopping place; c) un avis indiquant aux expédi- c) a notice to the consignor to teurs que, si le transport comporte the effeet that, if the carriage inune destination finale ou une volves an ultimate destination or escale dans un pays autre que le stop in a country other than the pays de départ, il peut étre régi par country of departure, the Warsaw la Convention de Varsovie qui, en Convention may be applicable and général, limite la responsabilité that the Convention governs and in
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 9
bevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna konvention. Om fraktföraren mottager resgodset i sin vård utan att resgodsbevis blivit utfärdat eller om, i fall då beviset icke fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i första stycket c) av artikel 3 eller intagits i sådan biljett, beviset ej innehåller det i första stycket c) av denna artikel föreskrivna meddelandet, äge dock fraktföraren icke åbe ropa bestämmelserna i andra stycket av artikel 22.»
Artikel V I artikel 6 i konventionen utgår tredje stycket och er sättes med följande bestämmelse: »3. Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luftfartyget.»
Artikel VI Artikel 8 i konventionen utgår och ersättes med följande bestämmelse:
»Flygfraktsedeln skall innehålla:
a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna inom en och samma höga fördragsslutande parts territorium och en eller flera mellan landningar avses skola äga rum på annan stats territorium, uppgitt å minst en av dessa mellanlandningsplatser;
c) meddelande till avsändaren varav framgår alt, om befordringen skall ske med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet, den kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fall då gods förkom mer, minskas eller skadas.»
10 Kungl. Maj. ts proposition nr 3b år 1960
des transporteurs en cas de perte most cases limits the liabilitv of ou d’avarie des marchandises.» carriers in respect of loss öf or damage to cargo.”
Article VII Artide VII L’article 9 de la Convention est Article 9 of the Convention shall be supprimé et remplacé par la disposi deleted and replaced by the followtion suivante: — ing: — «Si, du consentement du trans “If, with the consent of the carporter, des marchandises sont rier, cargo is loaded on board the embarquées å bord de 1’aéronef aircraft without an air waybill sans qu’une lettre de transport having been made out, or if the air aérien ait été établie ou si celle-ci waybill does not include the notice ne comporte pas l’avis prescrit å required by Article 8, paragraph c), 1’article 8, alinéa c), le transporter the carrier shall not be entitled to n’aura pas le droit de se prévaloir avail himself of the provisions of des dispositions de 1’article 22, ali Article 22, paragraph 2.” néa 2.»
Artide VIII Artide VIII A 1’article 10 de la Convention -— In Article 10 of the Gonvention -—• 1’alinéa 2 est supprimé et remplacé paragraph 2 shall be deleted and par la disposition suivante: -—- replaced by the following: -—• «2. Il supportera la responsabilité “2. The consignor shall indemde tout dommage subi par le trans nify the carrier against all damage porter ou par toute autre person- suffered by him, or by any other ne å l’égard de laquelle la respon person to whom the carrier is liasabilité du transporter est engagée ble, by reason of the irregularity, å raison de ses indications et décla- incorrectness or incompleteness of rations irréguliéres, inexactes ou the particulars and statements furincomplétes.» nished by the consignor.”
Artide IX Artide IX A 1’article 15 de la Convention — To Article 15 of the Convention — 1’alinéa suivant est inséré: — the following paragraph shall be added: — «3. Rien dans la présente Con “3. Nothing in this Convention vention n’empéche l’établissement prevents the issue of a negotiable d’une lettre de transport aérien né- air waybill.” gociable.»
Artide X Artide X L’alinéa 2 de 1’article 20 de la Con Paragraph 2 of Article 20 of the vention est supprimé. Convention shall be deleted.
Artide XI Artide XI L’article 22 de la Convention est Article 22 of the Convention shall supprimé et remplacé par les disposi be deleted and replaced by the fol tions suivantes: — lowing: —
«Artide 22 “Artide 22 1. Dans le transport des person- 1. In the carriage of persons the nes, la responsabilité du transpor liability of the carrier for each paster relative å chaque passager est senger is limited to the sum of two limitée å la somme de deux cent hundred and fifty thousand francs.
Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960 11
Artikel VII Artikel 9 i konventionen utgår och er sättes med följande bes/tämmelse:
»Om gods med fraktförarens samtycke tages ombord å luftfartyg utan att flygfraktsedel blivit utfärdad eller om denna icke innehåller det i ar tikel 8 c) föreskrivna meddelandet, äge fraktföraren icke åberopa bestäm melserna i andra stycket av artikel 22.»
Artikel VIII I artikel 10 i konventionen utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:
»2. Avsändaren svare för all skada som fraktföraren eller annan, i för hållande till vilken fraktföraren är ansvarig, lider på grund av att avsän darens uppgifter ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.»
Artikel IX I artikel 15 i konventionen införes följande stycke:
»3. Intet i denna konvention utgör hinder mot upprättande av negotiabel flygfraktsedel.»
Artikel X Andra stycket av artikel 20 i konventionen utgår.
Artikel XI Artikel 22 i konventionen utgår och ersättes med följande bestämmelser:
»Artikel 22 1. Vid befordran av personer vare fraktförarens ansvarighet för varje passagerare begränsad till ett belopp av tvåhundrafemtiotusen francs. Kan enligt lagen i det land, där målet är anhängigt, ersättningen bestämmas att utgå i form av ränta, må dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda
12 Iiiingl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960
cinquante mille francs. Dans le cas Where, in accordance with the law ou, d’aprés la loi du tribunal saisi, of the court seised of the case, dam- 1’indemnité peut étre fixée sous for- ages may be awarded in the form me de rente, le capitai de la rente of periodical payments, the equivne peut dépasser cette limite. alent Capital value of the said Toutefois par une convention spé- payments shall not exceed two ciale avec le transporter, le pas hundred and fifty thousand francs. sager pourra fixer une limite de Nevertheless, by special contract, responsabilité plus élevée. the carrier and the passenger maj' agree to a higher limit of liability. 2. a) Dans le transport de ba 2. a) In the carriage of registered gages enregistrés et de marchan- baggage and of cargo, the liability dises, la responsabilité du transpor of the carrier is limited to a sum of ter est limitée å la somme de deux two hundred and fifty francs per cent cinquante francs par kilo- kilogramme, unless the passenger gramme, sauf déclaration spéciale or consignor has made, åt the time d’intérét å la livraison faite par when the package was handed over 1’expéditeur au moment de la re to the carrier, a special déclaration mise du colis au transporter et of interest in delivery åt destina inoyennant le paiement d’une taxe tion and has paid a supplementary supplémentaire éventuelle. Dans ce sum if the case so requires. In that cas, le transporteur sera tenu de case the carrier will be liable to pay payer jusqu’å concurrence de la a sum not exceeding the declared somme déclarée, å moins qu’il ne sum, unless he proves that that prouve qu’elle est supérieure å l’in- sum is greater than the passenger’s térét réel de 1’expéditeur å la li or consignor’s aetual interest in de vraison. livery åt destination. b) En cas de perte, d’avarie ou b) In the case of loss, damage or de retard d’une partie des bagages delay of part of registered baggage enregistrés ou des marchandises, or cargo, or of any object contained ou de tout objet qui y est contenu, therein, the weight to be taken into seul le poids total du ou des colis considération in determining the dont il s’agit est pris en considéra- amount to which the carrier’s lia tion pour déterminer la limite de bility is limited shall be onlj- the responsabilité du transporteur. total weight of the package or Toutefois, lorsque la perte, 1’avarie packages concerned. Nevertheless, ou le retard d’une partie des baga when the loss, damage or delaj' of ges enregistrés ou des marchandi a part of the registered baggage or ses, ou d’un objet qui y est con cargo, or of an object contained tenu, affecte la valeur d’autres colis therein, affeets the value of other couverts par le méme bulletin de packages covered by the same bag bagages ou la méme lettre de trans gage check or the same air waybill, port aérien, le poids total de ees the total weight of such package or colis doit étre pris en considération packages shall also be taken into pour déterminer la limite de res considération in determining the ponsabilité. limit of liability. 3. En ce qui concerne les objets 3. As regards objeets of which dont le passager conserve la garde, the passenger takes oharge himself la responsabilité du transporteur the liability of the carrier is limited est limitée å cinq mille francs par to five thousand francs per pas passager. senger. 4. Les limites fixées par le pré- 4. The limits prescribed in this sent artide n’ont pas pour effet Artide shall not prevent the court d’enlever au tribunal la faeulté from awarding, in accordance with
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 13
gräns. Genom särskilt avtal mellan fraktföraren och passageraren må dock högre gräns för ansvarigheten bestämmas.
2. a) Vid befordran av inskrivet resgods och gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad till ett belopp av tvåhundrafemtio francs för kilo gram, såvida icke passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnan de till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit tilläggsavgift som må vara föreskriven. Belopp, som sålunda uppgivits, gälle såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller avsändarens verkliga intresse är lägre.
b) Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess inne håll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall endast den sam manlagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet. Där förlust, minskning, skada eller dröjsmål i fråga om viss del av det inskrivna res godset eller godset eller av något av dess innehåll påverkar värdet av andra kolli, som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, skall dock den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli tagas i beräkning vid be stämmandet av gränsen för ansvarigheten.
3. I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård, vare an svarigheten begränsad till femtusen francs för envar passagerare.
4. Utan hinder av de gränser för ansvarigheten som föreskrivas i denna artikel må domstolen, i enlighet med sin egen lag, härutöver utdöma ett belopp, motsvarande hela eller en del av de utgifter och andra rättegångs-
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960
cTallouer en outre, conformément å its own law, in addition, the sa loi, une somme correspondant ■whole or part of the court costs å tout ou partie des dépens et autres and of the other expenses of the frais du procés exposés par le de- litigation incurred by the plaintiff. mandeur. La disposition précédente The foregoing provision shall not ne s’applique pas lorsque le mon- apply if the amount of the damages tant de l’indemnité allouée, non awarded, excluding court costs and compris les dépens et autres frais other expenses of the litigation, de procés, ne dépasse pas la somme does not exceed the sum which the que le transporteur a offerte par carrier has offered in writing to the écrit au demandeur dans un délai plaintiff within a period of six de six mois å dater du fait qui a months from the date of the occurcausé le dommage ou avant l’in- rence causing the damage, or betroduction de l’instance si celle-ci fore the commencement of the acest postérieure å ce délai. tion, if that is later. 5. Les sommes indiquées en 5. The sums mentioned in francs francs dans le présent article sont in this Article shall be deemed to considérées comme se rapportant å refer to a currency unit consisting une unité monétaire constituée par of sixty-five and a half milli soixante-cinq milligrammes et de- grammes of gold of inillesimal finemi d’or au titre de neuf cents mil- ness nine hundred. These sums liémes de fin. Ces sommes peuvent may be converted into national curétre converties dans chaque mon- rencies in round figures. Conver naie nationale en chiffres ronds. La sion of the sums into national curconversion de ces sommes en mon- rencies other than gold shall, in naies nationales autres que la mon- case of judicial proceedings, be naie-or s’effectuera en cas d’instan- made according to the gold value of ce judiciaire suivant la valeur-or such currencies åt the date of the de ces monnaies å la date du iuge- judgment.” ment.» Article XII Article XII A 1’article 23 de la Convention, la In Article 23 of the Convention, the disposition actuelle devient 1’alinéa existing provision shall be renum- 1", et 1’alinéa 2 suivant est ajouté: — bered as paragraph 1 and another paragraph shall be added as follows: —- «2. L’alinéa 1"' du présent article “2. Paragraph 1 of this Article ne s’applique pas aux clauses con- shall not apply to provisions govcernant la perte ou le dommage ré- erning loss or damage resulting sultant de la nature ou du vice pro from the inherent defect, quality pre des marchandises transpor- or vice of the cargo carried.” tées.» Article XIII Article XIII A 1’article 25 de la Convention — In Article 25 of the Convention — les alinéas 1 et 2 sont supprimés paragraphs 1 and 2 shall be deleted et remplacés par la disposition sui- and replaced by the following: — vante: — «Les limites de responsabilité “The limits of liability specified prévues å 1’article 22 ne s’appli- in Article 22 shall not apply if it is quent pas s’il est prouvé que le proved that the damage resulted dommage résulte d’un acte ou from an act or omission of the car d’une omission du transporteur ou rier, his servants or agents, done de ses préposés fait, soit avec l’in- with intent to cause damage or tention de provoquer un dommage, recklessly and with knowledge that
Kungl. Maj.ts proposition nr 3'i år 1960 15
kostnader som käranden ådragit sig för sin talan. Vad nu sagts skall ej äga tillämpning, såframt beloppet av utdömd ersättning, frånsett sådana utgifter och andra rättegångskostnader, icke överstiger vad fraktföraren skriftligen erbjudit käranden inom en tid av sex månader från den hän delse, av vilken skadan härrör, eller före det talan väcktes, om detta skedde senare.
5. De belopp som i denna artikel angivas i francs avse en monetär en het av sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Beloppen må omräknas till nationellt mynt i runda tal. Omräk ning till sådant mynt som icke utgör guldvaluta skall i fall av rättegång ske enligt myntets guldvärde å den dag dom meddelas.»
Artikel XII I artikel 23 i konventionen upptages nuvarande bestämmelse såsom första stycke och tillägges följande andra stycke: »2. Vad i första stycket stadgas skall ej äga tillämpning å förbehåll av seende förlust, minskning eller skada, som härrör av det befordrade god sets egen beskaffenhet eller fel i godset.»
Artikel XIII I artikel 25 i konventionen utgå första och andra styckena och ersättas med följande bestämmelse:
»De gränser för ansvarigheten som stadgas i artikel 22 skola ej äga tilllämpning, såframt det visas att skadan härrör av en handling eller under låtenhet, som fraktföraren eller någon av hans folk förövat antingen i uppsåt att åstadkomma skada eller ock hänsynslöst och med insikt att skada sannolikt skulle orsakas därav; dock att, vid handling eller under låtenhet av någon av fraktförarens folk, tillika skall visas att denne hand lat under utövningen av sin tjänst.»
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960
soit témérairement et avec con- damage would probably result; science qu’un dommage en résul- provided that, in the case of such tera probablement, pour autant act or omission of a servant or que, dans le cas d’un acte ou d’une agent, it is also proved that he was omission de préposés, la preuve soit acting within the scope of his emégalement apportée que ceux-ci ont ployment.” agi dans 1’exercice de leur fonctions.»
Article XIV Artide XIV Apres 1’article 25 de la Convention, After Article 25 of the Convention, 1’article suivant est inséré: — the following Article shall be inserted: -—•
«Artide 25 A “Artide 25 A 1. Si une action est intentée con- 1. If an action is brought against tre un préposé du transporter å a servant or agent of the carrier la suite d’un dommage visé par la arising out of damage to which this présente Convention, ce préposé, Convention relätes, such servant or s’il prouve qu’il a agi dans l’exer- agent, if he proves that he acted cice de ses fonctions, pourra se pré- within the scope of his employvaloir des limites de responsabilité ment, shall be entitled to avail himque peut invoquer ce transporter' self of the limits of liability which en vertu de 1’article 22. that carrier himself is entitled to invoke under Article 22. 2. Le montant total de la repara 2. The aggregate of the amounts tion qui, dans ce cas, peut étre ob- recoverable from the carrier, his tenu du transporteur et de ses pré servants and agents, in that case, posés ne doit pas dépasser lesdites shall not exceed the said limits. limites. 3. Les dispositions des alinéas 1 3. The provisions of paragraphs 1 et 2 du present article ne s’appli- and 2 of this article shall not apply quent pas s’il est prouvé que le if it is proved that the damage redommage résulte d’un acte ou sulted from an act or omission of d’une omission du préposé fait, soit the servant or agent done with inavec 1’intention de provoquer un tent to cause damage or recklessly dommage, soit témérairement et and with knowledge that damage avec conscience qu’un dommage en wrould probably result.” resultera probablement.»
Artide XV Artide XV A 1’article 26 de la Convention — In Article 26 of the Convention — 1’alinéa 2 est supprimé et remplacé paragraph 2 shall be deleted and par la disposition suivante: — replaced by the following: — «2. En cas d’avarie, le destina- “2. In the case of damage, the taire doit adresser au transpoideur person entitled to delivery must une protestation immédiatement complain to the carrier forthwith apres la découverte de 1’avarie et, after the discovery of the damage, au plus tard, dans un délai de sept and, åt the latest, within seven days jours pour les bagages et de qua- from the date of receipt in the case torze jours pour les marchandises of baggage and fourteen days from ä dater de leur réception. En cas de the date of receipt in the case of retard, la protestation devra étre cargo. In the case of delay the comfaite au plus tard dans les vingt et plaint must be made åt the latest
Kungl. Maj:ts proposition nr .It år 1960 17
Artikel XIV Efter artikel 25 i konventionen upptages följande artikel:
»Artikel 25 A 1. Föres till följd av skada som avses i denna konvention talan mot nå gon av fraktförarens folk, äge denne, såframt lian visar att han handlat under utövningen av sin tjänst, åberopa de gränser för ansvarigheten som fraktföraren kan påkalla jämlikt artikel 22.
2. Sammanlagda beloppet av den ersättning, som fraktföraren och hans folk kunna förpliktas utgiva i fall som avses i första stycket, må icke överstiga där angivna gränser.
3. Bestämmelserna i första och andra styckena av denna artikel skola icke äga tillämpning, om det visas att skadan härrör av en handling eller underlåtenhet av fraktförarens folk, som förövats antingen i uppsåt att åstadkomma skada eller ock hänsynslöst och med insikt att skada san nolikt skulle orsakas därav.»
Artikel XV I artikel 26 i konventionen utgår andra stycket och ersättes med följande bestämmelse:
»2. Om skada eller minskning göre mottagaren anmärkning hos frakt föraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande gods, inom fjorton dagar från moltagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.»
2 Hihang till riksdagens protokoll 1960. I samt. Å r 34
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
un jours å dater du jour oii le ba within twenty-one days from the gage ou la marchandise auront été date on which the baggage or cargo mis å sa disposition.» have been placed åt his disposal.”
Article XVI Article XVI L’article 34 de la Convention est Article 34 of the Convention shall supprimé et remplacé par la disposi he deleted and replaced by the foltion suivante: — lowing: — «Les dispositions des articles 3 å “The provisions of Articles 3 to 9 9 inclus relatives aux titres de inclusive relating to documents of transport ne sont pas applicables carriage shall not apply in the case au transport effectué dans des cir- of carriage performed in extraordiconstances extraordinaires en de- nary circumstances outside the nor hors de toute opération normale de mal scope of an air carrier’s busil’exploitation aérienne.» ness.”
Article XVII Article XVII Apres l’article 40 de la Convention, Åt ter Article 40 of the Convention, 1’article suivant est inséré: — the following Article shall be inserted: —
«Article 40 A “Article 40 A 1. A l’article 37, alinéa 2 et ä l’ar- 1. In Article 37, paragraph 2 and ticle 40, alinéa 1", 1’expression Article 40, paragraph 1, the expres- Hnute Partie Contractnnte signifie sion High Contracting Parti/ shall Etat. Dans tous les autres cas, 1’ex mean State. In all other cases, tbe pression Haiite Partie Contractante expression High Contracting Party signifie un Etat dont la ratification shall mean a State whose ratifica ou l’adhésion å la Convention a pris tion of or adherence to the Conven effet et dont la dénonciation n’a pas tion has become effective and pris effet. whose denunciation thereof lias not become effective. 2. Aux fins de la Convention, le 2. For the purposes of the Con mot territoire signifie non seule- vention the word territorg means ment le territoire métropolitain not only the metropolitan territory d’un Etat, mais aussi tous les terri- of a State but also all other territoires qu’il représente dans les re tories for the foreign relations of lations extérieures.» which that State is responsible.”
CHAPITRE II CHAPTER II
Champ d’appIication Scope of application of the de la Convention amendée Convention as amended
Article XVIII Article XVIII La Convention amendée par le pré The Convention as amended by this sent Protocole s’applique au transport Protocol shall apply to international international défini å 1’article premier carriage as defined in Article 1 of the de la Convention lorsque les points de Convention, provided that the places départ et de destination sont situés of departure and destination referred soit sur le territoire de deux Etats to in that Article are situated either parties au présent Protocole, soit sur in the territories of two parties to this le territoire d’un seul Etat partie au Protocol or within the territory of a présent Protocole si une escale est single party to this Protocol with an prévue sur le territoire d’un autre agreed stopping place within the ter Etat. ritory of another State.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3A år 1960 19
Artikel XVI Artikel 34 i konventionen utgår och ersättes med följande bestämmelse:
»Bestämmelserna i artiklarna 3—9 rörande befordringshandlingar skola icke äga tillämpning å befordran, som utföres under osedvanliga förhål landen och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.»
Artikel XVII Efter artikel 40 i konventionen upptages följande artikel:
»Artikel 40 A 1. Med uttrycket hög fördragsslutande part förstås i andra stycket av artikel 37 och första stycket av artikel 40 stat. I alla övriga fall förstås med hög fördragsslutande part stat, vars ratifikation av eller anslutning till konventionen trätt i kraft och beträffande vilken ej föreligger upp sägning som trätt i kraft.
2. I denna konvention förstås med territorium icke blott en stats mo derland utan även varje territorium för vars utländska angelägenheter den staten svarar.»
KAPITEL II
Den reviderade konventionens tillämpningsområde
Artikel XVIII Den genom detta protokoll reviderade konventionen är tillämplig å be fordran som är internationell enligt artikel 1 i konventionen, såvida av gångsorten och bestämmelseorten äro belägna antingen på två staters ter ritorier, vilka stater biträtt detta protokoll, eller ock på territorium tillhö rande en enda stat som biträtt detta protokoll, såframt mellanlandning av ses skola äga rum på annan stats territorium.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
CHAPITRE III CHAPTER III
Dispositions protocolaires Final clauses
Article XIX Artide XIX Entre les Parties au présent Pro- As between the Parties to this Protocole, la Convention et le Protocole tocol, the Convention and the Protoseront considérés et interprétés col shall be read and interpreted tocomme un seul et méme instrument gether as one single instrument and et seront dénommés Convention de shall be known as the Warsaw Con Varsovie amendée å la Haye en 1955. vention as amended åt The Haque, 1955.
Artide XX Artide XX Jusqu’å sa date d’entrée en vigueur Until the date on which this Protoconformément aux dispositions de col comes into force in accordance 1’article XXII, alinéa 1", le présent with the provisions of Article XXII, Protocole restera ouvert å la signa- paragraph 1, it shall remain open för ture å tout Etat qui aura ratifié la signature on behalf of any State Convention ou y aura adhéré, ainsi which up to that date has ratified or qu’å tout Etat ayant participé å la adhered to the Convention or which Conférence å laquelle ce Protocole a has participated in the Conference åt été adopté. which this Protocol was adopted.
Artide XXI Artide XXI 1. Le présent Protocole sera soumis 1. This Protocol shall be subject to å la ratification des Etats signataires. ratification by the signatory States. 2. La ratification du présent Proto 2. Ratification of this Protocol by cole par un Etat qui n’est pas partie any State which is not a Party to the å la Convention emporte adhésion ä Convention shall have the effect of la Convention amendée par ce Pro adherence to the Convention as tocole. amended by this Protocol. 3. Les instruments de ratification 3. The instruments of ratification seront déposés auprés du Gouverne- shall be deposited with the Govern ment de la République Populaire de ment of the People’s Republic of Pologne. Poland.
Artide XXII Artide XXII 1. Lorsque le présent Protocole 1. As soon as thirtv signatory aura réuni les ratifications de trente States have deposited their instru Etats signataires.il entrera en vigueur ments of ratification of this Protocol, entre ees Etats le quatre-vingt- it shall come into force between them dixiéme jour apres le dépot du tren- on the ninetieth day after the deposit tiéme instrument de ratification. A of the thirtieth instrument of ratifi l’égard de chaque Etat qui le ratifiera cation. It shall come into force for par la suite, il entrera en vigueur le each State ratifying thereafter on the quatre-vingt-dixiéme jour apres le ninetieth day after the deposit of its dépot de son instrument de ratifica instrument of ratification. tion. 2. Des son entrée en vigueur, le 2. As soon as this Protocol comes présent Protocole sera enregistré au into force it shall be registered with prés de 1’Organisation des Nations the United Nations by the Govern Unies par le Gouvernement de la Ré ment of the People’s Republic of publique Populaire de Pologne. Poland.
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 21
KAPITEL III
Slutbestämmelser
Artikel XIX Mellan stater som biträtt detta protokoll skola konventionen och proto kollet betraktas och tolkas såsom ett enda instrument samt kallas Warszawakonventionen, reviderad i Haag 1955.
Artikel XX Intill den dag detta protokoll träder i kraft enligt bestämmelserna i första stycket av artikel XXII skall det stå öppet för undertecknande för varje stat, som då ratificerat konventionen eller anslutit sig därtill, ävensom för varje stat, som deltagit i den konferens vid vilken protokollet antagits.
Artikel XXI 1. Detta protokoll skall ratificeras av de stater som undertecknat det.
2. Ratifikation av detta protokoll av stat som icke biträtt konventionen innebär anslutning till den genom detta protokoll reviderade konventionen.
3. Ratifikationsinstrumenten skola deponeras hos Folkrepubliken Polens regering.
Artikel XXII 1. Då trettio av de stater som undertecknat detta protokoll deponerat sina ratifikationsinstrument, skall protokollet träda i kraft mellan dessa stater på nittionde dagen efter depositionen av det trettionde ratifikationsinstru mentet. För stat som senare ratificerar protokollet skall det träda i kraft på nittionde dagen efter det dess ratifikationsinstrument deponerades.
2. Så snart detta protokoll träder i kraft skall det registreras hos För enta Nationerna genom Folkrepubliken Polens regering.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Artide XXIII Artide XXIII 1. Apres son entrée en vigueur, le 1. This Protocol shall, af ter it has present Protocole sera ouvert å l’ad- come into force, be open for adherence hésion de tout Etat non signataire. by any non-signatory State. 2. L’adhésion au present Protocole 2. Adherence to this Protocol bv par un Etat qui n’est pas partie å la any State which is not a Party to the Convention emporte adhésion å la Convention shall have the effeet of Convention amendée par le present adherence to the Convention as Protocole. amended by this Protocol. 3. L’adhésion sera effectuée par le 3. Adherence shall be effeeted by dépöt d’un instrument d’adhésion the deposit of an instrument of ad auprés du Gouvernement de la Répu- herence with the Government of the blique Populaire de Pologne et pro- People’s Republic of Poland and shall duira ses effets le quatre-vingt- take effeet on the ninetieth dav after dixiéme jour apres ce dépöt. the deposit.
Artide XXIV Artide XXIV 1. Toute Partie au présent Proto 1. Any Party to this Protocol may cole pourra le dénoncer par une noti- denounce the Protocol by notification fication faite au Gouvernement de la addressed to the Government of the République Populaire de Pologne. People’s Republic of Poland. 2. La dénonciation produira ses ef 2. Denunciation shall take effeet fets six mois apres la datc de recep six months after the date of receipt tion par le Gouvernement de In Ré by the Government of the People’s publique Populaire de Pologne de la Republic of Poland of the notifica notification de dénonciation. tion of denunciation. 3. Entre les parties au présent Pro 3. As between the Parties to this tocole, la dénonciation de la Conven Protocol, denunciation by any of tion par l’une d’elles en vertu de Par them of the Convention in accordance tier 39 ne doit pas étre interprétée with Article 39 thereof shall not be comme une dénonciation de la Con construed in any way as a denuncia vention amendée par le présent Proto tion of the Convention as amended by cole. this Protocol.
Artide XXV Article XXV 1. Le présent Protocole s’appliquera 1. This Protocol shall apply to all å tous les territoires qu’un Etat partie territories for the foreign relations of å ce Protocole représente dans les re which a State Party to this Protocol lations extérieures, å 1’exception des is responsible, with the exception of territoires å l’égard desquels une dé- territories in respect of which a declaration a été faite conformément å claration has been made in accord 1’alinéa 2 du présent article. ance with paragraph 2 of this Article. 2. Tout Etat pourra, au moment du 2. Any State may, åt the time of de dépöt de son instrument de ratifica- posit of its instrument of ratification tion ou d’adhésion, déclarer que son or adherence, declare that its acceptacceptation du présent Protocole ne ance of this Protocol does not apply to vise pas un ou plusieurs des territoi any one or more of the territories för res qu’il représente dans les relations the foreign relations of which such extérieures. State is responsible. 3. Tout Etat pourra par la suite no- 3. Any State may subsequently, by tifier au Gouvernement de la Républi notification to the Government of the que Populaire de Pologne que le pré People’s Republic of Poland, extend sent Protocole s’appliquera å un ou the application of this Protocol to any plusieurs des territoires ayant fait or all of the territories regarding
Kuiujl. Maj:ts proposition nr 31 år 1960 23
Artikel XXIII 1. Efter det att detta protokoll trätt i kraft, skall det stå öppet för anslut ning av varje stat som icke undertecknat det.
2. Anslutning till detta protokoll av stat som icke biträtt konventionen innebär anslutning till den genom detta protokoll reviderade konventionen.
3. Anslutning sker genom att anslutningsinstrument deponeras hos Folk republiken Polens regering och får verkan på nittionde dagen efter deposi tionen.
Artikel XXIV 1. Varje stat som biträtt detta protokoll må uppsäga det genom notifikation till Folkrepubliken Polens regering.
2. Uppsägning skall medföra verkan sex månader efter den dag då Folk republiken Polens regering mottog notifikationen om uppsägning.
3. Mellan stater vilka biträtt detta protokoll skall uppsägning av kon ventionen, som någon av dem företagit enligt artikel 39 i konventionen, icke anses innebära uppsägning av den genom detta protokoll reviderade konven tionen.
Artikel XXV 1. Detta protokoll skall gälla beträffande alla territorier, för vilkas ut ländska angelägenheter en stat som biträtt protokollet svarar, med undantag av territorier för vilka förklaring avgivits enligt andra stycket av denna artikel.
2. Varje stat äger, då dess ratifikations- eller anslutningsinstrument de poneras, förklara att dess antagande av detta protokoll ej äger tillämpning å ett eller flera av de territorier, för vilkas utländska angelägenheter den staten svarar.
3. Varje stat äger att sedermera, genom notifikation till Folkrepubliken Polens regering, meddela att detta protokoll skall gälla beträffande ett eller flera av de territorier, i fråga om vilka den avgivit förklaring enligt andra stycket av denna artikel. Denna notifikation får verkan på nittionde dagen efter det den mottogs av nämnda regering.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
l’objet de la déclaration prévue ä l’ali- which it has made a déclaration in ac néa 2 du présent article. Cette notifi- cordance with paragraph 2 of this cation produira ses effets le quatre- Article. The notification shall take vingt-dixiéme jour aprés la date de sa effeet on the ninetieth day after its réception par ce Gouvernement. receipt by that Government. 4. Tout Etat partie å ce Protocole 4. Any State Party to this Protocol pourra, conformément aux disposi may denounce it, in accordance with tions de 1’article XXIV, alinéa 1", dé- the provisions of Article XXIV, para noncer le présent Protocole séparé- graph 1, separately for any or all of ment pour tous ou pour l’un quelcon- the territories for the foreign rela que des territoires qu’il représente tions of which such State is responsidans les relations extérieures. ble.
Article XXVI Article XXVI Il ne sera admis aucune réserve au No reservation may be made to this présent Protocole. Toutefois, un Etat Protocol except that a State may åt pourra å tout moment déclarer par any time declare by a notification adnotification faite au Gouvernement de dressed to the Government of the la République Populaire de Pologne People’s Republic of Poland that the que la Convention amendée par le Convention as amended by this Proto présent Protocole ne s’appliquera pas col shall not apply to the carriage of au transport de personnes, de mar- persons, cargo and baggage for its chandises et de bagages effectué pour military authorities on aireraft, reg ses autorités militaires å bord d’aéro- istered in that State, the whole canefs immatriculés dans ledit Etat et pacity of which has been reserved by dont la capacité entiére a été réservée or on behalf of such authorities. par ees autorités ou pour le compte de celles-ci.
Article XXVII Article XXVII Le Gouvernement de la République The Government of the People’s Populaire de Pologne notifiera im- Republic of Poland shall give immemédiatement aux Gouvernements de diate notice to the Governments of all tous les Etats signataires de la Con States signatories to the Convention vention ou du présent Protocole, de or this Protocol, all States Parties to tous les Etats parties ä la Convention the Convention or this Protocol, and ou au présent Protocole, et de tous les all States Members of the Internation Etats membres de 1’Organisation de al Civil Aviation Organization or of 1’Aviation civile internationale ou de the United Nations and to the Inter 1’Organisation des Nations Unies, national Civil Aviation Organization: ainsi qu’ä 1’Organisation de 1’Aviation civile internationale: a) toute signature du présent Pro a) of any signature of this Proto tocole et la date de cette signature; col and the date thereof; b) le dépot de tout instrument de b) of the deposit of any instrument ratification du présent Protocole ou of ratification or adherence in respect d’adhésion ä ce dernier et la date de of this Protocol and the date thereof; ce dépot; c) la date å laquelle le présent c) of the date on which this Proto Protocole entre en vigueur conformé col comes into force in accordance ment å 1’alinéa 1" de 1’Article XXII; with Article XXII, paragraph 1; d) la réception de toute notifica d) of the receipt of any notifica tion de dénonciation et la date de ré tion of denunciation and the date ception; thereof;
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 25
4. Varje stat som biträtt detta protokoll må, i enlighet med bestämmel serna i första stycket av artikel XXIV, uppsäga protokollet särskilt för alla eller något av de territorier, för vilkas utländska angelägenheter den staten svarar.
Artikel XXVI Mot detta protokoll må reservation icke göras. En stat må dock när som helst, genom notifikation till Folkrepubliken Polens regering, förklara att den genom detta protokoll reviderade konventionen icke skall gälla i fråga om befordran av personer, gods och resgods, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg som äro registrerade i den staten och vil kas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räk ning.
Artikel XXVII Folkrepubliken Polens regering skall omedelbart underrätta regeringarna i alla de stater, som undertecknat konventionen eller detta protokoll eller biträtt konventionen eller detta protokoll, och i alla de stater, som äro med lemmar av Internationella civila luftfartsorganisationen eller av Förenta Na tionerna, ävensom Internationella civila luftfartsorganisationen angående:
a) varje undertecknande av detta protokoll och dagen för undertecknan det; b) depositionen av varje instrument rörande ratifikation av eller anslut ning till detta protokoll och dagen för depositionen;
c) dagen då detta protokoll träder i kraft i enlighet med första stycket av artikel XXII;
d) mottagandet av varje notifikation om uppsägning och dagen för mot tagandet;
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960
e) la réception de toute déclaration e) of the receipt of any déclaration ou notification faite en vertu de l’ar- or notification made under Artide ticle XXV et la date de réception; et XXV and the date thereof; and f) la réception de toute notifica f) of the receipt of any notifica tion faite en vertu de 1’article XXVI tion made under Artide XXVI and the et la date de réception. date thereof.
En foi de quoi les Plénipotentiaires In witness whereof the undersigned soussignés, dument autorisés, ont Plenipotentiaries, having been duly signé le présent Protocole. authorized, have signed this Protocol. Fait å la Haye le vingt-huitiéme Done åt The Hague on the twentyjour du mois de septembre de l’année eighth day of the month of Septem mil neuf cent cinquante-cinq, en trois ber of the year One Thousand Nine textes authentiques rédigés dans les Hundred and Fifty-five, in three langues francaise, anglaise et espa- authentic texts in the English, French gnole. En cas de divergence, le texte en and Spanish languages. In the case of langue francaise, langue dans laquelle any inconsistency, the text in the la Convention avait été rédigée, fera French language, in which language foi. the Convention was drawn up, shall prevail. Le présent Protocole sera déposé This Protocol shall be deposited auprés du Gouvernement de la Répu- with the Government of the People’s blique Populaire de Pologne ofx, con- Republic of Poland with which, in acformément aux dispositions de 1’ar cordance with Artide XX, it shall reticle XX, il restera ouvert å la signa- main open for signature, and that ture, et ce Gouvernement transmettra Government shall send certified cop des copies certifiées du présent Pro ies thereof to the Governments of all tocole aux Gouvernements de tous les States signatories to the Convention Etats signataires de la Convention ou or this Protocol, all States Parties to du présent Protocole, de tous les Etats the Convention or this Protocol, and parties å la Convention ou au présent all States Members of the Internation Protocole, et de tous les Etats rnern- al Civil Aviation Organization or of bres de 1’Organisation de 1’Aviation the United Nations, and to the Inter civile internationale ou de 1’Organisa- national Civil Aviation Organization. tion des Nations Unies, ainsi qu’å ^Organisation de l’Aviation civile in ternationale.
(Underskrifter)
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 27
e) mottagandet av varje förklaring eller notifikation som lämnats enligt artikel XXV och dagen för mottagandet; samt
f) mottagandet av varje notifikation som lämnats enligt artikel XXVI och dagen för mottagandet.
Till bekräftelse av detta hava undertecknade befullmäktigade med stöd av behöriga fullmakter undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Haag den tjuguåttonde dagen i september månad år nitton hundra femtiofem i tre autentiska texter, upprättade på franska, engelska och spanska språken. Vid skiljaktighet mellan texterna skall den text som upprättats på franska, det språk på vilket konventionen avfattats, äga vitsord.
Detta protokoll skall deponeras hos Folkrepubliken Polens regering, där det enligt bestämmelserna i artikel XX skall stå öppet för undertecknande, och denna regering skall översända bestyrkta avskrifter av detta protokoll till regeringarna i alla de stater, som undertecknat konventionen eller detta protokoll eller biträtt konventionen eller detta protokoll, och i alla de sta ter, som äro medlemmar av Internationella civila luftfartsorganisationen eller av Förenta Nationerna, ävensom till Internationella civila luftfartsorganisa tionen.
(Underskrifter)
28 Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960
Förslag
till
Lag
om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)
Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 §, 9 kap. samt 15 kap. 1 § luftfarts lagen den 6 juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 1 KAP. | |
| 4 §■ Denna lag--------------------------- är tillämplig. |
Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå
att luftfartyget icke är av svensk na
tionalitet, tillämpliga jämväl vid luft
fart utom riket, i den män det följer
av överenskommelse med främman
de stat eller eljest av allmänna rätts
grundsatser.
| 9 KAP. |
Om befordran med luftfartyg
| 1 §• | |
| Angående befordran med luftfar tyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt, stadgas i lagen om beford ran med luftfartyg. | |
| Anm. Vid 9 kap. angives i det följan de till jämförelse med förslaget lydelsen av den med hänvisningen i 9 kap. 1 § |
Kungl. Maj.ts proposition nr 3t år 1960 29
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| luftfartslagen avsedda lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luft fartyg. |
Lagens tillämpningsområde Bestämmelsernas tillämpnings område
§• 1 §■
1
Denna lag gäller befordran med Vad i detta kapitel stadgas gäller luftfartyg av passagerare, resgods el befordran med luftfartyg av passa ler gods, vilken utföres mot vederlag gerare, resgods eller gods, vilken ut eller av lufttrafikföretag verkställes föres mot vederlag eller av lufttra vederlagsfritt. fikföretag verkställes vederlagsfritt. Med Warszawakonventionen för stås i detta kapitel den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 septem ber 1955 avslutade protokollet revide rade konventionen om internationell luftbefordran.
2 §• 2 §•
Ä luftbefordran, som utföres i en Bestämmelserna i detta kapitel äga lighet med internationella överens icke tillämpning å postbefordran. kommelser om postbefordran, äger Vad i 3—9 §§ stadgas om beforddenna lag icke tillämpning, ej heller ringshandlingar skall icke gälla i frå å befordran, som verkställes av luft ga om befordran, som utföres under trafikföretag såsom första försök i osedvanliga förhållanden och faller syfte att upprätta reguljär luftbe- utom normal utövning av luftfarts fordringslinje, eller å befordran, som verksamhet. utföres under osedvanliga förhållan den och faller utom normal utövning av lufttrafik.
Befordringshandlingar Befordringshandlingar
I. Biljett 3 §. 3 §• Vid befordran av passagerare skall Vid befordran av passagerare skall fraktföraren utfärda biljett, innehål utfärdas biljett, innehållande: lande följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; a) uppgift å avgångsort och be stämmelseort ;
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
c. avsedda mellanlandningar, frakt b) där avgångsorten och bestäm föraren obetaget att förbehålla sig melseorten ä'ro belägna i samma stat rätt till nödig ändring; och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, llPP9ift ä platsen för minst en sådan mellanlandning; samt d. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e. att befordringen utföres under c) meddelande att befordringen den ansvarighet, som stadgas i den kan vara underkastad Warszawakonna lag. ventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar frakt förarens ansvarighet i fråga om ska da å person liksom då resgods för kommer, minskas eller skadas. Biljetten skall, där ej annat styr kes, gälla såsom bevis om beford ringsavtalets slutande och om villko ren för befordringen. Är biljett ej utfärdad, har den ej Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den för- föreskrivet innehåll eller har den för kommit, vare befordringsavtalet än kommit, skall befordringsavtalet än dock gällande och underkastat be dock gälla och vara underkastat be stämmelserna i denna lag. Har frakt stämmelserna i detta kapitel. Har föraren mottagit passageraren utan passageraren med fraktförarens sam att biljett utfärdats, äge han likväl ej tycke gått ombord å luftfartyg utan åberopa de bestämmelser, som ute att biljett utfärdats eller innehåller sluta eller begränsa hans ansvarighet. biljetten icke meddelande som avses i första stycket under c), äger frakt föraren dock icke åberopa sådan be gränsning av ansvarigheten som stad gas i 22 §.
II. Resgodsbevis
4 §• 4 §■ Vid befordran av resgods, som pas- Vid befordran av inskrivet resgods sageraren lämnat i fraktförarens vård skall utfärdas resgodsbevis. Har be (inskrivet resgods), skall denne ut viset ej fogats vid biljett som upp färda resgodsbevis. fyller föreskrifterna i 3 § första styc Resgodsbevis skall upprättas i två ket eller intagits i sådan biljett, skall exemplar, det ena för passageraren, det innehålla:
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 31
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| det andra för fraktföraren. Beviset skall innehålla följande uppgifter: | |
| a. ort och dag för utfärdandet; |
b. avgångsort och bestämmelseort; a) uppgift å avgångsort och be stämmelseort; b) där avgångsorten och bestäm melseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; d. biljettens nummer; e. att resgodset utlämnas till inne havaren av beviset; f. kollinas antal och vikt; g. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; samt h. att befordringen utföres under c) meddelande att befordringen den ansvarighet, som stadgas i denna kan vara underkastad Warszawakonlag. ventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar frakt förarens ansvarighet då resgods för kommer, minskas eller skadas. Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgod sets inskrivning och om villkoren för befordringen. Är resgodsbevis ej utfärdat, har Är resgodsbevis ej utfärdat, bär beviset ej föreskrivet innehåll eller det ej föreskrivet innehåll eller har har det förkommit, vare befordrings det förkommit, skall befordringsav avtalet ändock gällande och under talet ändock gälla och vara under kastat bestämmelserna i denna lag. kastat bestämmelserna i detta kapi Har fraktföraren mottagit resgodset tel. Har fraktföraren mottagit res utan att resgodsbevis utfärdats eller godset i sin vård utan att resgodsbe innehåller beviset icke de i andra vis utfärdats eller innehåller, i fall stycket under d., f. och h. föreskriv då beviset icke fogats vid eller inta na uppgifter, äge han likväl ej åbe gits i biljett som uppfyller föreskrif ropa de bestämmelser, som utesluta terna i 3 § första stycket under c), dier begränsa hans ansvarighet. beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av förevaran de paragraf, äger fraktföraren dock
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 3 4 år 1960
icke åberopa sådan begränsning av
ansvarigheten som stadgas i 22 § and
ra stycket.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| III. Flygfraktsedel | |
| 5 §• |
Vid befordran av gods äge frakt Vid befordran av gods äger frakt föraren fordra, att avsändaren upp föraren fordra, att avsändaren upp rättar och avlämnar en befordrings- rättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. handling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äge fordra, att sådan Avsändaren äger fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren. handling mottages av fraktföraren. År flygfraktsedel ej utfärdad, har År flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsav den förkommit, skall befordringsav talet ändock gällande och, med det talet ändock gälla och, med det un undantag som följer av 9 §, under dantag som följer av 9 §, vara un kastat bestämmelserna i denna lag. derkastat bestämmelserna i detta ka pitel.
6 §■ 6 §• Flygfraktsedeln skall upprättas av Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avsändaren i tre originalexemplar avlämnas tillsammans med godset. och avlämnas tillsammans med god Det första exemplaret skall förses set. Det första exemplaret skall för med beteckningen »för fraktföraren» ses med beteckningen »för fraktfö och undertecknas av avsändaren. Det raren» och undertecknas av avsän andra exemplaret skall betecknas daren. Det andra exemplaret skall »för mottagaren»; det undertecknas betecknas »för mottagaren»; det un av avsändaren och fraktföraren samt dertecknas av avsändaren och frakt åtföljer godset. Det tredje exempla föraren samt åtföljer godset. Det ret undertecknas av fraktföraren och tredje exemplaret undertecknas av återställes av honom till avsändaren fraktföraren och återställes av ho efter godsets mottagande. nom till avsändaren efter godsets mottagande. Fraktförarens underskrift skall Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande; tecknas innan godset tages ombord å den kan ersättas med stämpel. Av luftfartyget; den kan ersättas med sändarens underskrift kan vara stämpel. Avsändarens underskrift tryckt eller ersättas med stämpel. kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Där fraktföraren på avsändarens Har fraktföraren på avsändarens
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 33
begäran upprättat flygfraktsedeln, begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning. handlat för avsändarens räkning.
7 §• 7 §• Avser befordringen flera kolli, Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren skall avsändaren, där fraktföraren det begär, upprätta särskilda flyg begär det, upprätta särskilda flyg fraktsedlar. fraktsedlar.
8 §. 8 §•
Flygfraktsedeln skall innehålla föl Flygfraktsedeln skall innehålla: jande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; a) uppgift å avgångsort och be stämmelseort; c. avsedda mellanlandningar, frakt b) där avgångsorten och bestäm melseorten äro belägna i samma stat föraren obetaget att förbehålla sig och en eller flera mellanlandningar rätt till nödig ändring; avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt d. avsändarens namn och adress; e. den förste fraktförarens namn och adress; f. om viss mottagare angives, hans namn och adress; g. godsets art; h. stycketal, förpackningssätt och kollinas särskilda märken eller num mer; i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller mått; j. godsets och förpackningens syn liga tillstånd; k. frakten, om den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem den skall erläggas; l. om godset sändes mot eflerkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad som skall gäldas av mottagaren; m. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; .1 llihang till riksdagens protokoll 1060. I sttml. Xr 34
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats; | |
| o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja flygfraktse deln; | |
| p. befordringstiden och kortfattad uppgift å den avsedda vägen (via), såvitt avtal därutinnan träffats; samt |
q. att befordringen utföres under c J\ meddelande att befordringen den ansvarighet, som stadgas i denna kan vara underkastad Warszawakonlag. ventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar frakt förarens ansvarighet då gods för kommer, minskas eller skadas.
9 §-
9 §• Har fraktföraren mottagit godset Har gods med fraktförarens sam utan att flygfraktsedel utfärdats el tycke tagits ombord å luftfartyg utan ler innehåller fraktsedeln icke de i att flygfraktsedel utfärdats eller in 8 § a. — i. och q. föreskrivna uppgif nehåller fraktsedeln icke meddelande ter, äge han icke åberopa de bestäm som avses i 8 § under c), äger frakt melser i denna lag, som utesluta eller föraren icke åberopa sådan begräns begränsa hans ansvarighet. ning av ansvarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.
10 §. 10 §.
Avsändaren svare för skada, som Avsändaren svarar för skada som tillskyndas fraktföraren eller annan fraktföraren eller annan, i förhållan i följd av att uppgifter rörande god de till vilken fraktföraren är ansva set, vilka han upptagit i flygfraktse rig, lider till följd av att uppgifter deln, ej hava föreskrivet innehåll el rörande godset, vilka avsändaren ler eljest äro ofullständiga eller orik- upptagit i flygfraktsedeln, ej hava tiga. föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.
11 §• 11 §•
Flygfraktsedeln skall, där ej an Flygfraktsedeln skall, där ej annat nat styrkes, gälla såsom bevis om av styrkes, gälla såsom bevis om avta talets slutande, om mottagandet av lets slutande, om mottagandet av god godset och om villkoren för beford set och om villkoren för befordringen. ringen. Uppgifterna i flygfraktsedeln an- Vad i flygfraktsedeln uppgives an
Kungi. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 35
gående godsets vikt, mått, förpack gående godsets vikt, mått, förpack ning och stycketal skola, där ej an ning och stycketal skall, där ej an nat styrkes, äga vitsord. Annan upp nat styrkes, äga vitsord. Annan upp gift om godsets myckenhet eller rymd gift i flygfraktsedeln om godsets samt uppgift om dess tillstånd äge myckenhet eller rymd samt uppgift däremot ej vitsord mot fraktföraren, i densamma om godsets tillstånd äga med mindre han i avsändarens när däremot ej vitsord mot fraktföraren, varo undersökt uppgiften och därom med mindre han i avsändarens när tecknat intyg å flygfraktsedeln eller varo undersökt uppgiften och teck ock uppgiften avser godsets synliga nat intyg därom å flygfraktsedeln el tillstånd. ler ock uppgiften avser godsets syn liga tillstånd.
Rätt att förfoga över godset och Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande godsets utlämnande
12 §. 12 §.
Mot uppfyllande av sina förpliktel Mot uppfyllande av sina förplik ser på grund av befordringsavtalet telser på grund av befordringsavtalet äge avsändaren, där det kan ske utan äger avsändaren, där det kan ske skada för fraktföraren eller annan utan skada för fraktföraren eller an avsändare, förfoga över godset ge nan avsändare, förfoga över godset nom att återtaga det å avgångs- el genom att återtaga det å avgångs- el ler bestämmelseflygplatsen, stoppa ler bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, på be det vid landning under resan, låta stämmelseorten eller under resan låta på bestämmelseorten eller under re utlämna det till annan än den i flyg san utlämna det till annan än den i fraktsedeln angivne mottagaren eller flygfraktsedeln angivne mottagaren begära dess återsändande till av eller begära dess återsändande till gångsflygplatsen; gälde dock kostnad avgångsflygplatsen. Avsändaren skall som därav kommer. Kan avsändarens dock gälda kostnad som uppkommer order ej verkställas, skall fraktföra därav. Kan avsändarens order ej verk ren därom omedelbart underrätta ho ställas, skall fraktföraren omedelbart nom. underrätta honom därom. Utför fraktföraren avsändarens or Utför fraktföraren avsändarens or der utan att dennes exemplar av der utan att det till denne avlämna flygfraktsedeln företes, vare fraktfö de exemplaret av flygfraktsedeln fö raren ansvarig för skada, som däri retes, är fraktföraren ansvarig för genom tillskyndas rätte innehavaren skada, som därigenom tillskyndas av flygfraktsedeln, fraktföraren obe- rätte innehavaren av flygfraktsedeln, taget att söka sitt åter av avsända fraktföraren obetaget att söka sitt ren. åter av avsändaren.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Avsändarens rätt upphöre, då ef Avsändarens rätt upphör, då mot ter vad i 13 § stadgas mottagarens tagarens rätt inträder efter vad i rätt inträder. Vägrar mottagaren att 13 § stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset el mottaga fraktsedeln eller godset el ler är han icke att träffa, gånge rät ler är han icke att träffa, går rätten ten att förfoga över godset åter till att förfoga över godset åter till av avsändaren. sändaren.
13 §. 13 §. När godset framkommit till be När godset framkommit till be stämmelseorten, äge mottagaren, där stämmelseorten, äger mottagaren, ej annat föranledes av vad i 12 § där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flyg stadgas, av fraktföraren utfå flyg fraktsedeln och godset, därest han fraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor, övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln. som angivits i flygfraktsedeln. Där ej annat avtalats, skall frakt Där ej annat avtalats, skall frakt föraren, så snart godset framkom föraren, så snart godset framkom mit, underrätta mottagaren därom. mit, underrätta mottagaren därom.
14 §. 14 §. Vidgår fraktföraren att godset för Vidgår fraktföraren att godset för kommit eller har det ej framkom kommit eller har det ej framkommit mit senast inom sju dagar efter det senast inom sju dagar efter det god godset bort anlända, äge mottagaren set bort anlända, äger mottagaren mot fraktföraren göra gällande de mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur beford rättigheter som härflyta ur beford ringsavtalet. ringsavtalet.
15 §. 15 §. Förbehåll, som innefattar avvikel Förbehåll, som innefattar avvikel se från bestämmelserna i 12, 13 eller se från bestämmelserna i 12, 13 el 14 §, vare ej gällande, med mindre ler 14 §, skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln. det intagits i flygfraktsedeln.
16 §. 16 §. Avsändaren vare pliktig att lämna Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flyg de upplysningar och att vid flyg fraktsedeln foga de handlingar, som fraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ord erfordras för att tull-, accis- och ord ningsföreskrifter må kunna fullgö ningsföreskrifter må kunna fullgöras ras före godsets avlämnande till mot- före godsets avlämnande till motta-
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 37
tagaren. Skada i följd av att så garen. Tillskyndas fraktföraren ska dan upplysning eller handling sak da till följd av att sådan upplysning nas, är ofullständig eller felaktig eller handling saknas eller är oriktig vare avsändaren pliktig att ersätta, eller ofullständig, är avsändaren plik utan så är att fel eller försummelse tig att ersätta skadan, utan så är att ligger fraktföraren eller hans folk fel eller försummelse ligger fraktfö till last. raren eller hans folk till last. Fraktföraren vare icke pliktig att Fraktföraren är icke pliktig att un undersöka, om dessa upplysningar dersöka, om dessa upplysningar och och handlingar äro riktiga eller full handlingar äro riktiga eller fullstän ständiga. diga.
Fraktförarens ansvarighet Fraktförarens ansvarighet
17 §. 17 §. Drabbas passagerare, ombord å Såvitt ej annat följer av vad nedan luftfartyget eller vid påstigning eller stadgas är fraktföraren ansvarig för avstigning, av skada å person, vare personskada, vilken drabbar passage fraktföraren, såvitt ej annat följer av rare till följd av händelse som in vad nedan stadgas, därför ansvarig. träffar ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta. Skade (Jfr 24 §) ståndet skall bestämmas enligt de i strafflagen stadgade grunderna.
18 §. 18 §. Förkommer, minskas eller skadas Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods, medan inskrivet resgods eller gods till följd det är i fraktförarens vård, på flyg av händelse som inträffar medan det plats, ombord på luftfartyg eller, vid är i fraktförarens vård vare sig på landning utanför flygplats, varhelst flygplats, ombord å luftfartyg eller, godset befinner sig, vare fraktföra vid landning utanför flygplats, var ren, med nedan stadgade undantag, helst godset befinner sig, är fraktfö därför ansvarig. raren, med nedan stadgade undan tag, ansvarig därför. Har på grund av befordringsavta Har på grund av befordringsavta let vid lastning, avlämnande eller om let vid lastning, avlämnande eller om lastning befordran verkställts till lastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, lands eller sjöledes utanför flygplats, lig ge å fraktföraren att visa att ska skall dock, där ej fraktföraren visar da, som drabbat resgodset eller god annat, skada som drabbat resgodset set, ej uppkommit under den i första eller godset anses härröra av händel stycket avsedda tiden. se som inträffat under den i första stycket avsedda tiden.
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 19 §. | 19 §. |
För skada i följd av dröjsmål vid För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskri luftbefordran av passagerare, inskri vet resgods eller gods vare fraktföra vet resgods eller gods är fraktföra ren ansvarig, där ej nedan annorlun ren ansvarig, där ej nedan annorlun da stadgas. da stadgas.
20 §. 20 §.
Fraktföraren vare fri från ansva Fraktföraren är fri från ansvarig righet, där antagas må, att skadan het, där han visar att han och hans icke orsakats genom fel eller försum folk vidtagit alla nödiga åtgärder för melse av fraktföraren själv eller av att undvika skadan eller att det varit hans folk i tjänsten. omöjligt för dem att vidtaga åtgär derna. Samma lag vare, där vid beford ran av inskrivet resgods eller gods skadan tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, föran det eller navigeringen av luftfartyget och fel eller försummelse i annat hänseende ej föreligger.
21 §. 21 §.
Har den, som lidit skadan, genom Visar fraktföraren att den som li eget vållande därtill medverkat, var dit skadan medverkat därtill genom de ersättningen jämkad efter ty skä eget vållande, skall ersättningen jäm ligt prövas. kas efter vad som prövas skäligt.
22 §. 22 §.
Vid befordran av passagerare vare Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till adertontusen- av dem begränsad till åttiofemtusentvåhundrafemtio kronor; och må åttahundra kronor; och må förty, förty, där ersättningen skall utgå i där ersättningen skall utgå i form av form av ränta, dennas kapitaliserade ränta, dennas kapitaliserade värde värde icke överskrida sagda gräns. icke överskrida sagda gräns. Avtal Avtal må dock träffas om högre må dock träffas om högre gräns för gräns för ansvarigheten. ansvarigheten. Beträffande inskrivet resgods eller Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet gods är fraktförarens ansvarighet be begränsad till trettiosju kronor för gränsad till åttiosex kronor för kilo-
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 39
kilogram. Har avsändaren vid god gram. Har passageraren eller avsän sets avlämnande till fraktföraren daren vid godsets överlämnande till särskilt uppgivit det intresse, som är fraktföraren särskilt uppgivit det in förbundet med befordringen, och tresse, som är förbundet med beford guldit föreskriven tilläggsavgift, gäl- ringen, och guldit föreskriven tillle det uppgivna beloppet såsom gräns läggsavgift, gäller det uppgivna be för fraktförarens ansvarighet, där loppet såsom gräns för fraktförarens han ej visar, att avsändarens intres ansvarighet, där han ej visar att pas se är lägre. sagerarens eller avsändarens intres se är lägre. Har av inskrivet res gods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit, mins kats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga år, tagas i be räkning; dock att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmå let påverkar värdet av andra kolli som omfattas av samma resgodsbe vis eller flygfraktsedel, den samman lagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning. För resgods, som passageraren icke I fråga om föremål, som passage lämnat i fraktförarens vård, vare an raren behåller i sin vård, år ansva svarigheten begränsad till sjuhundra- righeten begränsad till ettusensjutrettio kronor för envar passagerare. hundratjugu kronor för envar passa gerare. Skyldighet att gälda rättegångs kostnad må åläggas fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföra ren inom sex månader från den hän delse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen er bjudit den skadelidande ersättning som frånsett rättegångskostnaden ej understiger vad som utdömes. Om det guldvärde å svenska kro nan som vid denna lags ikraftträdan-
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960
de är anmält till Internationella va
lutafonden sedermera ändras, skola
de i denna paragraf angivna grän
serna för ansvarigheten omräknas i
enlighet med det ändrade guldvärdet.
De nya ansvarighetsgränserna kun
göras offentligen av Konungen. Fö
res talan om ersättning, skola an
svarighetsgränserna beräknas enligt
guldvärdet å den dag dom meddelas.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 23 §. | 23 §. |
Förbehåll, som innefattar inskränk Förbehåll, som innefattar in ning i fraktförarens ansvarighet el skränkning i fraktförarens ansvarig ler bestämmer lägre gräns därför än het eller bestämmer lägre gräns där i 22 § sägs, vare ogiltigt. för än i 22 § sägs, är ogiltigt. Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämp ning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.
24 §. Där passagerare drabbats av skada (Jfr 17 §) å person, skall enligt de i strafflagen stadgade grunder bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas.
25 §. 24 §. Har skada med uppsåt eller grov De gränser för ansvarigheten som vårdslöshet orsakats av fraktföraren stadgas i 22 § skola ej äga tillämp själv eller av hans folk i tjänsten, äge ning, där det visas att fraktföraren han icke åberopa de bestämmelser i själv eller hans folk i tjänsten orsa denna lag, som utesluta eller begrän kat skadan uppsåtligen eller ock, med sa hans ansvarighet. insikt att skada sannolikt skulle upp komma, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.
25 §. Föres talan mot någon av fraktfö rarens folk på den grund att han vål-
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 41
lat skada genom fel eller försummel
se i tjänsten av ringare grad än i
24 § sägs, må vad han och fraktföra
ren kunna förpliktas att sammanlagt
utgiva i ersättning icke överskrida
den gräns för ansvarigheten som
fraktföraren äger åberopa.
Om jämkning i vissa fall av ska
deersättning stadgas i 10 kap. 3 §.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 26 §. | 26 g. |
Mottages inskrivet resgods eller Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, gods utan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstäm i oskadat skick och i överensstäm melse med befordringshandlingen. melse med befordringshandlingen. Om skada eller minskning skall Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och se omedelbart efter upptäckten och se nast, beträffande resgods, inom tre nast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande gods, inom dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid fjorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framstäl dröjsmål skall anmärkning framstäl las inom fjorton dagar från den dag, las inom tjuguen dagar från den dag, då avlämnande skedde. då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande. Anmärkning skall göras genom Anmärkning skall göras genom an anteckning på fraktförarens exem teckning på befordringshandlingen plar av befordringshandlingen eller eller eljest i skrift, avsänd inom tid eljest i skrift, avsänd inom tid som som i andra stycket sägs. i andra stycket sägs.
27 §. 27 §• Har ej anmärkning enligt 26 § Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, framställts inom tid som där sägs, är vare rätten till talan mot fraktföra- rätten till talan mot fraktföraren ren förlorad, utan så är att han för- förlorad, utan så är att han förfarit farit svikligen. svikligen.
28 §. 28 §• Talan om ansvarighet skall föras Talan om ansvarighet enligt detta vid rätten i den ort, där fraktföraren kapitel skall föras vid rätten i den har sitt hemvist, där hans liuvudkon- ort, där fraktföraren har sitt hem-
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
tor eller det kontor finnes, genom vist, där hans huvudkontor eller det vars medverkan avtalet slutits, eller kontor finnes, genom vars medver ock på bestämmelseorten. kan avtalet slutits, eller ock på be stämmelseorten. Talan må icke föras annat än vid svensk domstol eller domstol i an nan till Warszawakonventionen an sluten stat, med mindre enligt avta let avgångsorten eller bestämmelse orten är belägen i stat som ej biträtt konventionen.
29 §. 29 §. Varder ej talan om ansvarighet Vo ekes ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luft inom två år från luftfartygets an fartygets ankomst till bestämmelse komst till bestämmelseorten eller orten eller från den dag, då det sko från den dag, då det skolat anlända lat anlända eller då befordringen av eller då befordringen avbröts, är rät bröts, vare rätten till talan förlorad. ten till talan förlorad.
30 §. 30 §. Skall befordran, som enligt vad Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en därom avtalats är att anse såsom en enhet, utföras av flera fraktförare var enhet, utföras av flera fraktförare efter annan, vare envar av dem, se var efter annan, är envar av dem, dan han mottagit passageraren, det sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, an inskrivna resgodset eller godset, an svarig för den del av befordringen, svarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på ho vars utförande ankommer på honom. nom. Vid befordran av inskrivet resgods Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl eller gods må avsändaren jämväl hål hålla sig till den förste fraktföraren la sig till den förste fraktföraren och och den som äger utfå godset till den den som äger utfå godset till den sis siste, ändå att skadan eller dröjs te, ändå att förlusten, minskningen, målet inträffat, medan godset var skadan eller dröjsmålet inträffat me i annan fraktförares vård. Äro två dan godset var i annan fraktförares fraktförare ansvariga efter vad nu vård. Äro två fraktförare ansvariga sagts, svare de en för båda och båda efter vad nu sagts, skola de svara för en. en för båda och båda för en.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 43
Sammansatt befordran Sammansatt befordran
31 §. 31 §. Där befordran skall utföras delvis Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med an med luftfartyg och delvis med annat nat befordringsmedel, vare denna lag befordringsmedel, gälla bestämmel tillämplig allenast beträffande luft- serna i detta kapitel allenast beträf befordringen. fande luftbefordringen. Villkor, som avser befordringen Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må in med annat befordringsmedel, må in tagas i luftbefordringshandlingen. tagas i luftbefordringshandlingen.
Särskilda bestämmelser Övriga bestämmelser
32 §. 32 §. Göres i befordringsavtal eller el Göres i befordringsavtal eller el jest innan skada timat, med avvi jest innan skada timat, med avvikel kelse från vad i denna lag stadgas, se från vad i detta kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, vare det förbe domstols behörighet, är förbehållet håll utan verkan. utan verkan. Skiljeavtal rörande skada som i Har skiljeavtal i fråga om beford denna lag avses vare, där avtalet ran av gods träffats innan skada ti träffats innan skadan timade, ej gäl mat, skall det dock, utan hinder av lande med mindre avtalet angår be vad i första stycket sägs, gälla så fordran av gods samt skiljemannaför- framt skilj emannaförfarandet skall farandet skall äga rum i stat som är äga rum inom en i 28 § avsedd dom ansluten till den i Warschau den 12 stols domvärjo och tvistefrågan, så oktober 1929 avslutade konventionen vitt Warszawakonventionen är till om internationell luftbefordran, inom lämplig därå, skall prövas i överens en i 28 § avsedd domstols domvärjo stämmelse med konventionens be och med tillämpning av vad lagen i stämmelser. sådan stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses.
33 §. 33 §. Bestämmelserna i denna lag skola I fråga om bcfordringslxandling äga tillämpning jämväl å internatio som utfärdats utom riket eller som nell luftbefordran, vad i 24 $ stad avser internationell befordran skall i gas dock allenast där enligt i allmän 3 § första stycket under c), i § förs het gällande regler svensk lag skall ta stycket under c) eller 8 § under komma till användning. Har stat, c) stadgad fordran å meddelande an som är ansluten till den i 32 § omför- ses uppfylld, när handlingen innehål-
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
mälda konventionen, avgivit sådan ler uppgift om att befordringen kan förklaring, som avses i tilläggsproto vara underkastad Warszawakonvenkollet till samma konvention, skall tionen och att denna i regel begrän lagen ej äga tillämpning å internatio sar fraktförarens ansvarighet i de nell luftbefordran, som utföres ome fall, som angivas i det lagrum varom delbart av den staten. fråga är. Vid internationell luftbefordran Är vid internationell luftbefordran skola de i 22 § angivna penningbe den avtalade avgångsorten eller be loppen avse kronor i guld. stämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke innehåller med delande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansva righeten som stadgas i 22 §.
34 §. 34 §. Såvitt angår inrikes luftbefordran, Såvitt angår inrikes luftbefordran, äger Konungen meddela bestämmel vid vilken mellanlandning utom riket ser avvikande från vad i 3 § första ej avses skola äga rum, äger Ko stycket, 4 § andra stycket samt 8 § nungen meddela bestämmelser, avvi stadgas angående biljett, resgodsbe kande från vad i 3, 4, 8 och 9 §§ vis och flygfraktsedel. stadgas angående biljett, resgodsbe vis och flygfraktsedel.
35 §. Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 av (Jfr 33 § första stycket) slutade konventionen om internatio nell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skola bestämmel serna i detta kapitel ej äga tillämp ning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den sta ten eller av territorium för vars ut ländska angelägenheter den staten svarar. Såframt cn till den reviderade kon ventionen ansluten stat förklarat, att konventionen icke skall gälla luftbe fordran, som utföres för dess militä-
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 45
ra myndigheter ombord å luftfartyg
vilka äro registrerade i den staten
och vilkas hela lastförmåga reserve
rats av dessa myndigheter eller för
deras räkning, skola bestämmelserna
i detta kapitel ej heller äga tillämp
ning å sådan befordran.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 15 KAP. |
1 §•
I fråga--------------— Konungen bemyndigar. Vad i 10 kap. 3 § ävensom 11 Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § även kap. 2 § första och tredje styckena som 11 kap. 2 § första och tredje samt 13 § är stadgat med avseende å styckena samt 13 § är stadgat med civil luftfart skall dock gälla jämväl avseende å civil luftfart skall dock i fall som avses i första stycket. gälla jämväl i fall som avses i första stycket.
Beträffande ikraftträdandet av denna lag skall iakttagas följande. Därest Konungen förordnar att luftfartslagen skall träda i kraft innan det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet ratificerats av Sverige och trätt i kraft, skall den äldre lydelsen av 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap. 1 § gälla intill dess Konungen annorledes förordnar. I förordnandet om luft fartslagens ikraftträdande angives, vilken lydelse av ifrågavarande lag rum som skall gälla. Då 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap. 1 § i nya lydelsen träda i kraft, skall la gen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg upphöra att gälla. Å befordran med luftfartyg mellan riket och främmande stat, som biträtt den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om interna tionell luftbefordran men icke den reviderade konventionen, skall dock äld re lag fortfarande tillämpas, så länge den ursprungliga konventionen ännu gäller mellan riket och sådan främmande stat. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om luftbefordran mellan utrikes orter, såframt avgångsorten och be stämmelseorten båda äro belägna i en och samma främmande stat varom i föregående punkt sägs och mellanlandning avses skola ske här i riket eller i annan stat, så ock där avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i främmande stat som avses i föregående punkt och den andra av dessa or ter ligger i annan sådan stat eller i stat som biträtt den reviderade konven tionen. Upphör den ursprungliga konventionen på grund av uppsägning från svensk sida att gälla mellan riket och främmande stat som förut sagts, kungöres detta offentligen av Konungen.
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 9 oktober 1959.
Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indholm , K ling , E denman , N etzén , af G ei jer stam . Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anmäler efter ge mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ng lagstift ning angående befordran med luftfartyg samt anför därvid följande.
Den 28 september 1955 avslutades i Haag ett protokoll innebärande änd ring av den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om in ternationell luftbefordran. Nämnda konvention kallas i det följande Warszawakonventionen; protokollet benämnes Haagprotokollet. Detta protokoll, som innehåller förbehåll för ratifikation, undertecknades samma dag av ett flertal stater, däribland Sverige. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1956 uppdrog chefen för justitiedepartementet åt hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E. Sidenbladh att, i samråd med f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden i samma hovrätt H. Chr. Wikander, utarbeta förslag till den lagstiftning som krävdes för Sveriges ratifikation av det i Haag avslutade protokollet. Utredningsmannen, som i samband med utredningsarbetet deltagit i över läggningar med företrädare för Danmark, Finland, Island och Norge, har avgivit ett den 5 juli 1957 dagtecknat betänkande med förslag till reviderad lagstiftning om befordran med luftfartyg (stencilerat). Vid betänkandet fogat förslag till lag om befordran med luftfartyg torde få fogas såsom bi laga till statsrådsprotokollet (Bilaga B). Betänkandet åtföljdes av en un der utredningsarbetet uppgjord svensk översättning av det i Haag avsluta de protokollet, vilken efter företagna mindre jämkningar tillika med de franska och engelska texterna av protokollet jämväl torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga C).1 Vid nämnda protokoll torde ock så få fogas en sammanställning av den på franska avfattade Warszawakonventionen, frånsett slutbestämmelserna, med de genom Haagprotokollet fö retagna ändringarna, likaså jämte svensk översättning (Bilaga D). över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt, hovrätten för övre Norrland, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, Stock holms handelskammare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Gö teborg, handelskammaren i Gävle, riksbanksfullmäktige, styrelsen för Sve riges advokatsamfund, Aktiebolaget Aerotransport, vilket som eget yttran
1 Bilaga C har här uteslutits. Den är likalydanile med det vid propositionen fogade pro tokollet jämte översättning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1960 47
de åberopat ett av Scandinavian Airlines System (SAS) avgivet utlåtande, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska flygförsäkringspoolen och Svenska bankföreningen. Tillfälle att avgiva utlåtande över betänkandet har beretts även Linjeflyg aktiebolag och Östermans aero aktiebolag, vilka emel lertid icke inkommit med något yttrande. Sedan ärendet varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet, anhåller jag nu att få upptaga det till behandling.
Huvudgrunderna för lagstiftningen om befordran med luftfartyg
Warszawakonventionen och Haagprotokollets tillkomst. Genom Warszawakonventionen (SO 1937 nr 19) har tillskapats en reglering av internationell luftbefordran av passagerare, resgods och gods, som utföres mot vederlag eller ock vederlagsfritt av lufttrafikföretag (art. 1 första stycket). Inom kon ventionens tillämpningsområde faller dels befordran mellan olika fördragsslutande stater, dels också befordran med avgångsort och bestämmelseort i en och samma fördragsslutande stat, såframt mellanlandning avses skola äga rum i annan stat, vare sig denna biträtt konventionen eller icke (art. 1 andra stycket). Konventionen innehåller bestämmelser rörande olika befordringshandlingar, nämligen biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel, och meddelar i anslutning till dessa bestämmelser bl. a. vissa regler om avsändarens förfoganderätt i fråga om gods (art. 3—16). Vidare upptager konventionen stadganden om fraktförarens ansvarighet (art. 17—30). Denna ansvarighet är begränsad till vissa belopp (art. 22), men i gengäld ålig ger det fraktföraren att utge skadeersättning, såvida han ej kan visa att han är fri från vållande till skadan (art. 20). Fraktföraren kan ej friskriva sig från den i konventionen stadgade ansvarigheten (art. 23). Talan må väckas endast vid domstol å vissa orter (art. 28). Av konventio nens innehåll i övrigt må här nämnas regler om sammansatt befordran (art. 31) samt vissa undantag från konventionen i fråga om post och befordran av mer ovanlig karaktär (art. 2, 34). Genom ett särskilt tilläggsprotokoll till art. 2 har det gjorts möjligt för stater att, då de biträder konventionen, undantaga viss statlig befordran från konventionens tillämpningsområde. Warszawakonventionen införlivades med svensk rätt genom lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg. Denna lag tillkom efter nordiskt samarbete. Motsvarande lagar är i Danmark lov den 7 maj 1937 om befordring med luftfart0j, i Finland lag den 3 juli 1937 om befordran med luftfartyg och i Norge lov den 12 juni 1936 om befordring med luftfartåier. Island har, ehuru anslutet till Warszawakonventionen, icke någon särskild lag i ämnet. Konventionen har för övrigt godtagits av de flesta av världens nationer. De till konventionen icke anslutna staterna återfinnes företrädesvis i Främ re Orienten samt Syd- och Centralamerika. Sedan från olika håll önskemål framställts om en förbättrad reglering av
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 3'i år 1960
internationell luftbefordran, påbörjades ett långvarigt arbete i ämnet. Det ta utfördes främst inom den redan före konventionens tillkomst inrättade och ännu år 1946 verksamma Comité International technique d’experts juridiques aériens (CITEJA) samt därefter inom Internationella civila luft fartsorganisationen (ICAO). Man var under detta arbete icke främmande för tanken att ersätta Warszawakonventionen med en helt ny konvention, och upprepade utkast till en sådan framlades, senast av en inom ICAO till satt underkommitté, som sammanträdde i Paris i januari 1952. Då ICAO:s juridiska kommitté i augusti 1953 samlades i Rio de Janeiro till sin nionde session, övergavs emellertid tanken på en totalrevision och man utarbetade ett förslag till protokoll rörande ändring av Warszawakonventionen. På in bjudan av den nederländska regeringen sammankallades härefter i septem ber 1955 under ICAO:s ledning en internationell luftprivaträttskonferens i Haag med uppgift att slutföra behandlingen av ärendet. Denna konferens ledde till avslutande av Haagprotokollet den 28 september 1955. Haagprotokollet består av tre kapitel. Kap. I innehåller ändringar i 15 av Warszawakonventionens 41 artiklar och upptager därjämte två nya artiklar. Kap. II, som omfattar allenast art. XVIII, anger den reviderade konventio nens tillämpningsområde enligt samma princip som gäller för den ursprung liga Warszawakonventionen, innebärande att konventionen är tillämplig an tingen om avgångsorten och bestämmelseorten är belägna på skilda till pro tokollet anslutna staters territorier eller om de är belägna på en enda sådan stats territorium och mellanlandning avses skola äga rum på vilken som helst annan stats territorium. Kap. III upptager slutbestämmelser. Av dessa må nämnas art. XIX, som föreskriver, att konventionen och Haagprotokollet mellan stater som biträtt protokollet skall betraktas och tolkas såsom ett enda instrument samt kallas Warszawakonventionen, reviderad i Haag 1955. Art XXII uppställer såsom villkor för att protokollet skall träda i kraft, att 30 signatärstater skall ha deponerat sina ratifikationsinstrument. För dessa stater träder protokollet i kraft på nittionde dagen efter depositionen av det trettionde ratifikationsinstrumentet. Beträffande senare ratificerande sta ter skall protokollet träda i kraft 90 dagar efter det ratifikationsinstrumen tet deponerats. Medan Warszawakonventionen i den officiella versionen föreligger endast på franska språket, har Haagprotokollet avfattats i tre autentiska texter, upprättade på franska, engelska och spanska språken. Vid skiljaktighet mel lan texterna skall den text som upprättats på franska äga vitsord. Haagprotokollet har, såvitt känt, hittills undertecknats av 34 stater, där ibland även Danmark och Norge, samt ratificerats av tretton stater.
Utredningsmannen. Utredningsmannen har framhållit, att när det gällde att införliva Warszawakonventionen med nordisk rätt två skilda tillväga gångssätt var under övervägande. Å ena sidan gjordes försök att omstöpa konventionens innehåll i svensk lagstil. A andra sidan prövades tillväga gångssättet att upptaga konventionens innehåll mera oförändrat i en i di
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 49
rekt anslutning till konventionen utarbetad lagtext. De svenska, danska och finska luftbefordringslagarna är tillkomna enligt den senare metoden, och de överensstämmer mycket nära med varandra. Den norska lagen åter innehåller motsvarighet blott till vissa delar av de andra lagarna. Vad dessa lagar i övrigt i huvudsak innehåller har emellertid genom en kongelig resolusjon av den 27 augusti 1937 gjorts tillämpligt på internationell luftbe fordran. Till följd härav överensstämmer norsk rätt i allt väsentligt med övrig nordisk rätt på det område som regleras av Warszawakonventionen. Angående det sätt, på vilket Haagprotokollet bör införlivas med nordisk rätt, har utredningsmannen anfört, att man å norsk sida ifrågasatt att man borde, oberoende av hur nu gällande lagstiftning vore uppställd, utarbeta nya lagar om luftbefordran och därvid icke vara alltför bunden av konven tionens uppställning. Å svensk, dansk och finsk sida har man emellertid en ligt utredningsmannen föredragit att bibehålla den direkta anslutningen mel lan konventionen och den nationella lagen och förordat, att man med gällan de rätt som utgångspunkt endast vidtager sådana ändringar, som föranledes av Haagprotokollets innehåll eller som eljest får anses påkallade med hän syn till vunnen erfarenhet av hur konventionen rätteligen bör tolkas. I en lighet härmed har utredningsmannen i sitt betänkande framlagt förslag till en ny lag om luftbefordran, avfattad i största möjliga överensstämmelse med lagen den 5 mars 1937. Utredningsmannen har emellertid framhållit, att det redan under arbe tet med den nya svenska luftfartslagen har varit på tal att lagarna om luft befordran borde inarbetas i de nordiska luftfartslagarna och där ingå såsom 9 kap. Han har erinrat om att 9 kap. i den svenska luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) upptager allenast en hänvisning, att angående befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt, stadgas i lagen om be fordran med luftfartyg. Vid de nordiska förhandlingarna framfördes från svensk sida förslag att luftbefordringslagarna borde på nu angivet sätt in arbetas i de skilda ländernas luftfartslagar. Anslutning till denna tanke vanns dock icke, varför utredningsmannen ansett sig böra, som nyss nämnts, utarbeta förslag till en särskild lag om luftbefordran. Skulle man emellertid å svensk sida föredraga att intaga bestämmelserna om luftbefordran i luft fartslagen, torde enligt utredningsmannen den föreslagna lagen, vid det förhållandet att luftfartslagen använder särskild paragrafering inom varje kapitel, med allenast obetydliga jämkningar av redaktionell art kunna upp tagas såsom 9 kap. i luftfartslagen. Utredningsmannens förslag innehåller lika litet som nu gällande lag om befordran med luftfartyg bestämmelser om försäkring eller annan säkerhet för fraktförarens ansvarighet. Vid de nordiska överläggningarna rörande Haagprotokollet ansågs i allmänhet, enligt vad utredningsmannen anfört, att denna fråga icke borde upptagas till behandling i nu förevarande samman hang utan först i samband med lagstiftning om skada, som tillfogas tredje man på jordytan genom luftfartyg. Utredningsmannen har beaktat alt det 4 Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 34
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960
under arbetet med förslag till luftfartslag framhållits såväl av lagrådet som av departementschefen och riksdagens första lagutskott, att frågan om tra fikförsäkring eller annan säkerhet för flygpassagerare m. fl. får anses ange lägen och av väsentlig betydelse. Under föreliggande förhållanden har emel lertid utredningsmannen ansett, att en lösning av denna fråga icke bör eftersträvas såsom ett led i lagstiftningen om befordran med luftfartyg.
Remissyttrandena. Det av utredningsmannen framlagda förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga avgivna remiss yttranden. Frågan huruvida de nya bestämmelserna bör inarbetas i luftfartslagen eller avfattas såsom en särskild lag har berörts i ett par remissyttranden. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund uttalar sålunda, att den icke kan finna något som i och för sig skulle hindra att den nya lagen inarbetas i luftfartslagen, men eftersom ett dylikt förfaringssätt — utan att några mera påtagliga praktiska fördelar är påvisbara — dels skulle innebära en ändring i förhållande till det hittills tillämpade systemet och dels skulle medföra en avvikelse från övriga nordiska länders lagstiftning på området, vill styrelsen i detta avseende tillstyrka utredningsmannens förslag såsom det föreligger Handelskammaren i Göteborg ger uttryck för en liknande inställning, då den yttrar att det knappast kan vålla någon större olägenhet att bibehålla bestämmelserna som en särskild lag och att därigenom överensstämmelse vmnes med lagstiftningen i de övriga nordiska länderna. De sistnämnda båda remissinstanserna berör även frågan om försäkring eller annan säkerhet för fraktförarens ansvarighet. Handelskammaren säger sig kunna förstå de motiv, som anförts för att tills vidare lämna denna fråga utanför den nu aktuella lagstiftningen, men vill dock framhålla önsk värdheten av att spörsmålen härom snarast möjligt blir föremål för regle ring i lag. Även advokatsamfundets styrelse finner det angeläget och av vä sentlig betydelse att frågan om trafikförsäkring eller annan säkerhet för ^passagerare snarast blir löst, men är ense med utredningsmannen om att detta icke lämpligen bör ske i förevarande sammanhang. Slutligen må nämnas, att Stockholms handelskammare framhåller den särskilda vikten av att en svensk lagtext av här ifrågavarande slag om möjligt gores så klar och tydlig att den, oberoende av förefintliga motiv och lagens tillkomsthistoria över huvud taget, icke kan föranleda missförstånd. Enligt handelskammarens mening gäller det här en lag, som kan väntas bli loremal for intresse i den internationella lufträttslitteraturen ävensom för tolkmng och tillämpning av domstolar i andra länder, där man på sina håll ar främmande for att tillägga förarbetena till en lag den betydelse som man har i landet är benägen att tillerkänna dem.
Departementschefen. Då ny luftfartslagstiftning genomfördes vid 1957 års riksdag, lamnades frågan om utformningen av luftbefordringsreglerna öp pen. I luftfartslagen upptogs ett särskilt kapitel, 9 kap., med rubriken »Om
Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960 51
befordran med luftfartyg», men i detta kapitel infördes endast en hänvis ning till 1937 års lag om befordran med luftfartyg. Det förutsattes emeller tid, att lagstiftningen om luftbefordran inom kort skulle upptagas till revi sion i anslutning till de ändringar i 1929 års Warszawakonvention angående internationell luftbefordran som upptagits i det år 1955 i Haag avslutade protokollet. Den nu verkställda utredningen i ämnet har skett i nära samråd med de övriga nordiska länderna. Sådant samråd har påkallats bl. a. med hänsyn till det nordiska luftfartssamarbete som sker genom SAS. I själva verket är det nödvändigt att förevarande lagstiftningsfråga löses på ett i huvudsak likartat sätt i de nordiska länderna. Det samråd som ägt rum på utredningsstadiet har med hänsyn härtill fullföljts under departementsbehandlingen. Förhandlingar mellan representanter för vederbörande departement har så lunda ägt rum i Stockholm den 20 och den 21 januari 1958. Vid dessa för handlingar har dryftats bl. a. spörsmål, som framkommit vid den svenska remissbehandlingen. Det synes nu finnas förutsättningar att få till stånd en gemensam nordisk lagstiftning på grundval av de principer som kommit till uttryck i den genom Haagprotokollet reviderade Warszawakonventionen. De hittills skedda ratifikationerna och vad som upplysts angående arbetet med att införliva Haagprotokollet med olika staters rätt ger vid handen, att det nu är en lämplig tidpunkt att för riksdagen framlägga förslag till den lagstiftning som erfordras för att Sverige, i likhet med vad som förberedes i de övriga nordiska länderna, skall kunna ratificera protokollet. Såsom min företrädare i ämbetet anförde i propositionen med förslag till luftfartslag och riksdagen ytterligare betonade, är det angeläget att få till stånd en ändamålsenlig lösning av frågan om försäkring för skada, som till fogas passagerare i luftfartyg eller gods som befordras med luftfartyg. Denna fråga kan dock ej upptagas i förevarande sammanhang, bl. a. av den anledningen att även i detta avseende påkallas nordiska överläggningar. Frå gan om trafikförsäkring å luftfartyg står emellertid främst på arbetsprogram met för det fortsatta nordiska lagsamarbetet på lufträttens område. De svenska lagbestämmelserna om luftbefordran torde, såsom utrednings mannen föreslagit, lämpligen böra utformas i så nära anslutning som möj ligt till den reviderade Warszawakonventionens uppställning. Jag vill emel lertid förorda, att bestämmelserna upptages i luftfartslagens 9 kap. och icke i en särskild lag. Vid de nordiska dcpartementsöverläggningarna har enighet vunnits om en sådan ordning, vilken synes mig vara ändamålsenlig. Denna omflyttning påkallar vissa ändringar i den av utredningsmannen föreslagna lagtexten, som även eljest torde få underkastas vissa huvudsakli gen formella jämkningar.
Speciell motivering
I enlighet med vad förut anförts har upprättats förslag till lag om ändring i luftfartslagen. Beträffande de särskilda bestämmelserna i förslaget får jag, utöver vad som framgår av den föregående framställningen, anföra följande.
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
1 KAP.
4 §.
I 33 § i nu gällande luftbefordringslag stadgas, att bestämmelserna i lagen skall med vissa närmare angivna förbehåll äga tillämpning jämväl å inter nationell luftbefordran. Detta stadgande bör jämföras med de förut angivna bestämmelserna i Warszawakonventionen art. 1 om konventionens tillämp ningsområde. Till följd av det nyss återgivna stadgandet i 33 § är lagen till lämplig å all luftbefordran mellan skilda stater, vare sig befordringen utgör sådan internationell befordran som konventionen omfattar eller icke. Utredningsmannen har i sitt förslag till lag om befordran med luftfartyg i 1 § andra stycket upptagit ett stadgande av innehåll, att bestämmelserna i luftbefordringslagen skall äga tillämpning jämväl å internationell luft befordran, såvitt ej annat följer av vad lagen i övrigt innehåller, samt i an slutning därtill anfört: Stadgandet i 33 § i gällande lag är underkastat vissa modifikationer. Så lunda skall vad i 24 § stadgas äga tillämpning å internationell befordran blott i vissa fall. Vidare meddelas en undantagsbestämmelse för sådan in ternationell luftbefordran, som jämlikt avgivna reservationer icke faller under Warszawakonventionen, samt en särskild regel om beräkning av gränserna för fraktförarens ansvarighet vid internationell luftbefordran i allmänhet. Ett annat stadgande av beskaffenhet att kunna föranleda, att inrikes och internationell befordran underkastas skilda regler, återfinnes i 34 § luftbe fordringslagen. Denna paragraf upptager nämligen en fullmakt för Konung en att meddela vissa särregler i fråga om inrikes luftbefordran. Vid de nordiska överläggningarna visade det sig, att man i varje fall å dansk och norsk sida icke önskade behålla 24 §; se härom i det följande vid 34 §. Behov av 34 § i gällande lag ansågs allmänt ej längre föreligga, till följd varav särskilda regler icke längre vore erforderliga för inrikes utan endast för internationell luftbefordran. Man utgick från att de särregler, som således alltfort kunde vara påkallade, kunde upptagas bland de avslu tande särskilda bestämmelserna i de nya lagtexterna utan hinder av den all männa formuleringen av ifrågavarande stycke. I förslaget har dock ett för behåll för sådana särregler ansetts böra upptagas i stycket. SAS anför betänkligheter i fråga om de föreslagna bestämmelsernas tilllämpningsområde och förordar, att hela frågan om nordisk reglering av fraktförares ansvar för passagerare, resgods och gods vid internationell be fordran utanför konventionens tillämpningsområde ävensom vid inrikesbefordran i vissa andra länder göres till föremål för ytterligare utredning och övervägande, innan man ånyo lagfäster det nu gällande systemet, vilket SAS finner kunna leda till icke önskvärda konsekvenser. SAS anför härom närmare: Stater, som anslutit sig till Warszawakonventionen, ha i många fall in skränkt sig till att med sitt nationella rättssystem införliva konventionen såsom sådan. Härigenom ha konventionsreglerna gjorts tillämpliga allenast å internationell luftbefordran av beskaffenhet att omfattas av konventio nens definition å detta begrepp, sålunda å vad som ofta brukar — och ne dan kommer att —- benämnas Warszawatrafik. Andra stater åter ha icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 53 .
blott accepterat Warszawakonventionen i enlighet med dess innehåll utan därjämte, i samband med alt konventionen införlivats med deras nationella rättssystem, utvidgat konventionsreglerna till att gälla ett vidare tillämp ningsområde än det i dem angivna. Till den senare gruppen stater hör Sve rige, vars nu gällande luftbefordringslag principiellt gjorts tillämplig dels å all internationell luftbefordran, Warszawatrafik och icke-Warszawatrafik, dels ock å inrikes luftbefordran. Den ståndpunkt, Sverige sålunda intog, framstod vid tiden för Warsawakonventionens införlivande med svensk rätt såsom utan vidare naturlig med hänsyn till den relativt begränsade flygtrafik, som då förekom. Emellertid har utvecklingen senare medfört en sådan förändring av flygtrafikens om fattning och art, att det med fog synes kunna ifrågasättas, huruvida det numera kan anses vara lämpligt att bibehålla en så omfattande generalise ring av konventionsreglernas tillämplighet. Väl torde en viss generalise ring alltjämt vara motiverad, exempelvis till den inhemska lufttrafiken, men en utsträckning av konventionsreglerna till att gälla all internationell icke-Warszawatrafik kan i dagens läge väcka vissa betänkligheter. Vi bedriva numera i SAS en icke oväsentlig trafik av beskaffenhet att ut göra icke-Warszawatrafik och äro därjämte i många fall indirekt engage rade i sådan trafik på grund av s. k. interline agreements med utländska flygföretag. I detta sammanhang framställer sig frågan, huruvida det är
med vår verksamhet och därtill knutna nationella intressen förenligt att i
de nya lagar, varigenom Haagprotokollet kommer att införlivas med nor disk‘lagstiftning, fortsättningsvis göra konventionsreglerna undantagslöst tillämpliga jämväl å sådan internationell lufttrafik, som icke utgör War szawatrafik. Detta skulle nämligen innebära, att vi — i motsats till flygföre tag hemmahörande i länder, som icke anslutit sig till konventionen eller som anslutit sig till densamma utan att göra dess regler tillämpliga på ett vidare område än Warszawatrafikens — i vissa fall ådroge oss ett fraktfö rareansvar, som under föreliggande förhållanden kan framstå som obilligt. Vi skulle därigenom icke blott betagas möjligheten att i större eller mindre omfattning friskriva oss från fraktförareansvar i sådan icke-Warszawa trafik, där detta stode vissa andra flygföretag öppet, utan även lätteligen komma att ådraga oss obegränsat ansvar på grund av att i dokument, utfär dade i icke konventionsanslutna länder, saknades klausul, som avses i det föreliggande lagförslagets 3 § första stycket c), 4 § första stycket c) och 8 § c) — jämförda med 33 §. Det är att märka, hurusom det i många fall lig ger utanför vår rådighet att tillse att dylika klausuler bli införda i doku ment, som under vissa förhållanden kunna gentemot oss åberopas såsom föranledande obegränsat ansvar. De betänkligheter, som nu framförts, belysas av följande exempel. Antag att gods befordras flygledes från Santiago de Chile med Stockholm som destinationsort via Montevideo (Chile och Uruguay äro ej anslutna till konventionen). Den förste fraktföraren, ett chilenskt flygföretag, utställer dokument gällande transporten till Stockholm med angivande av oss som fraktförare'från Montevideo till Stockholm. Dokumentet innehåller i Chile sedvanliga och där giltiga friskrivningsbeslämmclser men saknar i Chile icke bruklig klausul av den beskaffenhet, som avses i 8 § c) i lagförslaget. Godset förkommer eller skadas på sträckan Santiago—Montevideo. Vare sig det aldrig blir omhändertaget av oss i Montevideo på grund av att det förkommit före ankomsten dit, eller del överlämnas till oss i skadat skick och vidarebefordras till Stockholm, skulle mottagaren kunna till domstol i Stockholm instämma oss med yrkande om ersättning. Vi synas då kunna
54 Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1960
bli ansvariga för vad som inträffat på sträckan Santiago—Montevideo, trots friskrivningsklausulen i det i Santiago utställda dokumentet, och vår an svarighet lärer bli till beloppet obegränsad. Antag nu att godset befordras flygledes på samma sträcka i motsatt rikt ning samt förkommer eller skadas. Vi instämmas av mottagaren till domstol i Santiago — bestämmelseorten — med yrkande om ersättning. Dokumentet, utställt av oss, innehåller ingen friskrivningsklausul, ty vi "äro enligt lag förslaget icke berättigade till friskrivning, ehuru det gäller icke-Warszawatrafik. Däremot finnes klausul enligt lagförslagets 8 § c). Den frågan in ställer sig nu, om domstolen i Santiago" kan förväntas respektera ett vårt yrkande om ansvarsbegränsning på grund av den svenska lagens med kon ventionens överensstämmande limiter. Domstolen saknar ju regelmässigt anledning tillämpa dessa och rör sig sannolikt vanligen med alternativen friskrivning resp. obegränsat ansvar. Konventionens forumbestämmelser i art. 28 anvisa såsom behöriga fora allenast domstolar i till konventionen anslutna stater. Denna begränsning har icke medtagits vare sig i nu gällande svenska luftbefordringslag eller "i lagförslaget, vilket förhållande med dessa lagars vidsträcktare tillämplighetsområde i och för sig kan vara naturligt. Men därigenom skapas onekli gen risk för att vi underkastas eu rättstillämpning, som kan innebära vä sentligt större risker än dem som i avseende, varom nu är fråga, föreligga enligt konventionen, och man frågar sig om detta icke för vårt vidkom mande skulle kunna innebära en obillig belastning. För att därefter övergå till ett exempel, som belyser läget ur utländska flygföretags synpunkt, antages nu, att ett chilenskt flygföretag åtager sig befordra eu passagerare från Santiago till Stockholm. Passageraren avses skola flyga till Montevideo med chilenskt flygplan, varefter befordringen där skall övertagas av oss. Biljetten utställes i enlighet härmed i Santiago och innehåller en enligt chilensk rätt tillåten friskrivningsklausul. (Normalt utbytes biljetten i Montevideo mot ny sådan enligt vårt formulär.) Passage raren omkommer på sträckan Santiago—Montevideo. Talan om ersättning anhängiggöres mot det chilenska flygföretaget i bestämmelseorten Stock holm, som enligt svensk lag är behörigt forum. Den i Santiago utställda biljetten innehåller ej klausul enligt lagförslagets 3 § första stycket c) __ jämförd med 33 §. Man frågar sig, om det kan vara lämpligt att svaranden med tillämpning av svensk lag förpliktas betala ersättning utan hänsyn till friskrivningsklausulen och därtill utan limit. Uppmärksammas bör också trafik i utlandet av beskaffenhet att där ut göra inrikesfart. Viss sådan trafik bedrives redan nu av oss i Västtyskland, och man kar, ej utesluta möjligheten av att vi framdeles kunna komma att ombesörja inrikesflygning i vissa andra länder. I den mån dessa icke skulle vara anslutna till konventionen eller ej ha utsträckt konventionsreglernas tillämplighet till att gälla inrikesfart, framstår det då såsom uppenbarligen önskvärt, att vi i avseende å sådan trafik, som nu avses, skola äga den av talsfrihet, som kan vara förenlig med vederbörande utländska stats rätts regler.
Departementschefen. Haagprotokollet innebär icke någon saklig föränd ring i de i Warszawakonventionen art. 1 upptagna reglerna om konventio nens tillämpningsområde; se protokollet art. XVIII. Ej heller innebär pro tokollet ändring i konventionen art. 28. Denna artikel, till vilken jag åter kommer vid 9 kap. 28 §, innehåller stadgande att talan om ansvarighet skall
Kungl. Maj. ts proposition nr 3t år 1960 55
föras inom konventionsstats territorium antingen där fraktföraren har sitt hemvist eller där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan befordringsavtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten. Jämlikt konventionen kan det alltså ankomma på svensk domstol att i en lighet med den med konventionen överensstämmande svenska lagen avgöra tvist med anledning av luftbefordran, som utförts utom riket med utländskt luftfartyg. Det mest sannolika fallet härvidlag torde vara, att flygningens bestämmelseort är svensk. Tänkbara är emellertid även andra fall, exem pelvis där anknytningen till Sverige ligger däri, att biljetten eller flygfrakt sedeln utfärdats här i landet, medan hefordringen skett mellan två främ mande stater utan mellanlandning inom svenskt område. Enligt 33 § i gällande lag om luftbefordran skall lagens bestämmelser i princip äga tillämpning å internationell luftbefordran, utan att därvid gjorts något förbehåll om att Warszawakonventionen skall vara tillämplig å befordringen. Vid tillkomsten av lagen ansågs frågan om lagens tillämpning å internationell icke-konventionstrafik äga övervägande teoretiskt intresse. Detta förhållande har emellertid ändrats i och med att den nordiska luftfar ten utvecklat sig till ett världsomspännande trafiknät. Frågan i vad mån svensk lag är tillämplig å internationell luftbefordran, som ej faller under konventionen, torde vara att bedöma enligt den internationella privaträttens grundsatser. Innebörden härav på förevarande rättsområde är svår att fast ställa. Det får i rättstillämpningen i varje särskilt fall bedömas vilka anknytningsfakta som bör föranleda tillämpning av de svenska luftbefordringsbestämmelserna. Härvid kan måhända även andra omständigheter än sådana som nämnes i art. 28 i konventionen bli av betydelse, t. ex. frakt förarens eller luftfartygets nationalitet. Det må framhållas, att betydelsen av dessa frågor minskas i den mån alltflera stater ansluter sig till kon ventionen. Beaktas bär även, att jämväl i fråga om befordran, som ej är underkastad Warszawakonventionen, dennas bestämmelser kan bli att tilllämpa enligt klausuler i befordringsavtalen. Den ordning som enligt vad nu anförts gäller i fråga om de svenska luftbefordringsbestämmelsernas tillämplighet utom riket påverkas ej av att Sverige övergår till den reviderade konventionen. Svensk lag kan sålunda även i fortsättningen bli tillämplig vid luftfart utom riket oberoende av luftfartygets nationalitet. Om nu bestämmelserna om luftbefordran infogas i luftfartslagen, synes i lagens inledande kapitel böra införas en bestämmelse, som klargör detta förhållande. I 1 kap. 4 § stadgas nu att lagen i princip gäller jämväl med avseende å svenskt luftfartyg vid luftfart utom riket, så vitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är tillämplig. I ett nytt andra stycke i denna paragraf torde böra stadgas, att bestämmelserna i 9 kap. är, ändå att luftfartyget ej är av svensk nationalitet, tillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer av överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rätts grundsatser. I sitt remissvar har SAS framhållit vissa olägenheter av att reglerna i Warszawakonventionen göres tillämpliga även å sådan internationell luft
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
befordran, som ej omfattas av Warszawakonventionen. Dessa olägenheter kan i väsentlig grad undgås genom vissa särbestämmelser, till vilka jag åter kommer vid 9 kap. 33 §. Med anledning av vad SAS anfört rörande den svenska lagstiftningens tillämplighet å inrikes luftbefordran i främmande stat vill jag endast framhålla, att regleringen beträffande sådan luftbeford ran helt synes ankomma på den främmande staten.
9 KAP.
Om befordran med luftfartyg
Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen föreslås, att bestäm melserna om befordran med luftfartyg upptages i luftfartslagen såsom ett nytt 9 kap., varvid den nuvarande hänvisningen till lagen om luftbefordran utgår. Härutöver erfordras det redan i det föregående berörda tillägget till 1 kap. 4 § samt en jämkning i 15 kap. 1 §.
Bestämmelsernas tillämpningsområde
1 §•
I 1 § i nuvarande lag om luftbefordran stadgas, att lagen gäller beford ran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt. Detta stadgan de svarar nära mot första stycket av art. 1 i konventionen. Konventionen art. 1 innehåller ytterligare två stycken. I andra stycket upptages det i redogörelsen för konventionens innehåll berörda stadgandet om konventionens tillämpningsområde. Tredje stycket, vilket äger mot svarighet i gällande lag endast såtillvida som det i viss mån bildar bakgrund till stadgandet i 30 § om genomgående befordran, innehåller att befordran som skall utföras av flera fraktförare var efter annan anses, vare sig be träffande befordringen slutits ett enda eller flera avtal, vid tillämpning av konventionen såsom en enhet, där den av parterna så betraktats, samt att befordringen icke förlorar sin internationella karaktär på den grund att ett eller flera av avtalen i sin helhet skall fullgöras inom territorium, som är underkastat en och samma fördragsslutande parts suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet. Liksom andra stycket har tredje stycket genom Haagprotokollet i viss mån jämkats, dock blott i formellt hänseende. Förs ta stycket kvarstår däremot utan varje ändring. Utredningsmannen har i sitt förslag såsom 1 § upptagit ett stadgande, omfattande tre stycken, av vilka det första överensstämmer med 1 § i gäl lande lag. Utredningsmannen har anfört att det såväl under de internatio nella övervägandena som vid de nordiska förhandlingarna har framgått, att tiden ännu icke torde vara mogen att reglera vederlagsfri befordran, som utföres av annan än lufttrafikföretag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 57
I andra stycket har utredningsmannen upptagit det vid 1 kap. 4 § berörda stadgandet om luftbefordringsbestämmelsernas tillämpningsområde. I fråga om tredje stycket, som anger vad som skall förstås med uttryc ket »Warszawakonventionen», har utredningsmannen hänvisat till den i hu vudgrunderna för lagstiftningen återgivna art. XIX i Haagprotokollet, en ligt vilken konventionen och protokollet mellan stater som biträtt protokol let skall betraktas och tolkas såsom ett enda instrument samt kallas War szawakonventionen, reviderad i Haag 1955. Utredningsmannen har vidare anfört: Förevarande lagförslag använder beteckningen Warszawakonventionen i 3, 4, 8, 32 och 33 §§. I 32 § avses därmed, såsom ock framgår av vad som anföres vid paragrafen i fråga, uppenbarligen den reviderade konventionen. Vad som skall förstås med Warszawakonventionen i de övriga nyss nämn da paragraferna synes ej otvetydigt framgå av lydelsen av de mot dessa paragrafer svarande art. 3, 4 och 8 i konventionen. Av sammanhanget torde emellertid kunna slutas, att det även i dessa fall är fråga om den reviderade konventionen. Vid de nordiska överläggningarna ansågs det önskvärt, att man i de olika luftfartslagarna meddelade en definition å vad som skall förstås med War szawakonventionen. En sådan definition torde utgöra en förutsättning för den förkortade avfattning, som de nyss anförda paragraferna i förevarande lagförslag erhållit. Det framhölls i synnerhet å dansk och norsk sida, att de avslutande särskilda bestämmelserna vore den lämpliga platsen för defi nitionen. Från svensk lagteknisk synpunkt torde emellertid en sådan lös ning knappast vara godtagbar, utan det synes riktigare att upptaga defini tionen i förevarande paragraf såsom ett särskilt stycke. Till undvikande av varje oklarhet må i detta sammanhang nämnas, att både den ursprungliga och den reviderade Warszawakonventionen omförmälas i 35 § och i övergångsbestämmelserna. Genom det därvid använda ut tryckssättet torde det emellertid fullt tydligt angivas, vilken konvention som åsyftas. Vad SAS anför i samband med förevarande paragraf har återgivits vid 1 kap. 4 §. Departementschefen. Första stycket i utredningsmannens förslag synes böra upptagas i 9 kap. 1 § luftfartslagen med en redaktionell jämkning. Andra stycket blir ersatt med det föreslagna tillägget till 1 kap. 4 § luft fartslagen. Det av utredningsmannen föreslagna tredje stycket torde böra bibehållas i förevarande paragraf med en jämkning av formell natur. Det må erinras därom, att i departementsförslaget även 28 § omnämner War szawakonventionen .
2 §.
Gällande lag stadgar i 2 §, att lagen icke äger tillämpning å luftbeford ran, som utföres i enlighet med internationella överenskommelser om post befordran, samt ej heller å befordran, som verkstalles av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, eller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik. Av innehållet i konventionen återger para grafen art. 2 andra stycket samt art. 34.
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Utredningsmannen har framhållit, att både art. 2 andra stycket och art. 34 i konventionen har blivit ändrade genom Haagprotokollet. Enligt art. II i protokollet har art. 2 andra stycket fått lydelsen, att konventionen icke gäller befordran av brev- och paketpost. Motsvarighet till detta stadgande har av utredningsmannen upptagits såsom ett första stycke i förevarande paragraf, varvid han icke funnit skäl föreligga att i lagtexten skilja mellan brevpost och paketpost. Konventionen art. 34 har ändrats genom protokollet art. XVI och inne håller i svensk översättning numera endast, att bestämmelserna i art. 3—9 rörande befordringshandlingar icke skall äga tillämpning å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet. Härvid är att märka, att användandet av ordet »luftfartsverksamhet» i stället för »lufttrafik» allenast innebär en såsom riktigare ansedd översättning av det såväl i Warszawakonventionen som i protokollets franska text förekommande uttrycket »exploitation aérienne». Utredningsmannen har upptagit denna nya lydelse av art. 34 såsom ett andra stycke av förevarande paragraf. Departementschefen. Vad utredningsmannen föreslagit ger ej anledning till erinran; vissa jämkningar av formell natur torde dock böra vidtagas i lagtexten.
Befordringshandlingar
3 §. Tsu gällande 3 § ansluter i sin avfattning nära till konventionen art. 3. I första stycket stadgas, att fraktföraren vid befordran av passagerare skall utfärda biljett, innehållande följande uppgifter, nämligen a) ort och dag för utfärdandet; b) avgångsort och bestämmelseort; c) avsedda mellanland ningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; d) fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e) att befordringen utföres under den ansvarighet som stadgas i luftbefordringslagen. Andra stycket innehåller i första punkten att, om biljett ej är utfärdad, om den ej har föreskrivet innehåll eller om den förkommit, befordringsavtalet ändock skall vara gällande och underkastat bestämmelserna i lagen. I styckets and ra punkt stadgas att, om fraktföraren mottagit passageraren utan att bil jett utfärdats, han likväl ej äger åberopa de bestämmelser som utesluter eller begränsar hans ansvarighet. Utredningsmannen har framhållit att ett viktigt skäl för en översyn av Warszawakonventionen har varit, att de hittillsvarande bestämmelserna om befordringshandlingar ansetts alltför komplicerade och betungande för luft farten. Protokollet innebär också väsentliga förenklingar i detta avseende. Beträffande art. 3 i konventionen har utredningsmannen påpekat, att artikeln erhållit en väsentligen ändrad lydelse genom art. III i protokollet. I utredningsmannens förslag motsvaras första stycket av artikeln av para grafens första stycke, medan andra stycket av artikeln delats upp på para grafens båda senare stycken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3't år 1960 59
Bestämmelserna i art. 3 första stycket i den reviderade konventionen, att vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett och att biljetten skall innehålla uppgift å avgångsort och bestämmelseort samt i vissa fall upp gift å mellanlandningsplats (escale), har av utredningsmannen återgivits i förslaget i nära överensstämmelse med protokollets avfattning. Ordet »escale» har emellertid främst av rent språkliga skäl ansetts böra i lag texten återgivas allenast med »mellanlandning» och icke med »mellanland ningsplats». Däremot har utredningsmannen funnit det vara förenat med svårighet att i lagförslaget återge stadgandet i art. 3 första stycket under c), att bil jett även skall innehålla meddelande varav framgår att, om passagerare företager resa med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet, befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet vid dödsfall eller fall av kroppsskada liksom då resgods förkommer, minskas eller ska das. Härvidlag har det för utredningsmannen till en början gällt att avgöra, huruvida ett meddelande av denna natur skall behöva intagas även i biljett som avser inrikes luftbefordran. Han har i denna fråga ansett skäl icke föreligga att undantaga inrikes passagerare från den förmån, som kravet på sådant meddelande innebär, utan fastmera ansett inrikes och interna tionell luftbefordran böra genomgående jämställas. I detta avseende må hänvisas till vad som anföres i det följande vid 34 §. För utredningsmannen har det synts uppenbart, att det i fråga om inrikes luftbefordran icke är konventionen utan den med konventionen överens stämmande nationella lagen, som begränsar fraktförarens ansvarighet. Även vid internationell befordran träder enligt utredningsmannens mening från svensk synpunkt den svenska luftbefordringslagen i förgrunden såsom av görande för omfattningen av fraktförarens ansvarighet. Utredningsmannen har anfört, att samma tanke ligger bakom det nu gällande stadgandet i första stycket under e), att befordringen utföres under den ansvarighet som stadgas i luftbefordringslagen, men han har ansett att en uttrycklig hän visning till svensk lag icke bör upptagas i biljetten. Detta skulle nämligen göra det svårare för SAS att använda samma förhållandevis enkelt avfat tade biljettformulär oberoende av om befordringen skall vara underkastad svensk, dansk eller norsk lag, något som för övrigt ofta torde vara ovisst då biljetten utfärdas. Vid de nordiska överläggningarna hade man därför enats om att meddelandet borde innehålla, att befordringen kunde vara underkastad Warszawakonventionen eller lag som i likhet med konventio nen i regel begränsade fraktförarens ansvarighet i de ifrågakommande fal len. Det av utredningsmannen föreslagna meddelandet om att befordringen kan vara underkastad ansvarighetsbegränsning innehåller icke motsvarig het till den i art. 3 upptagna förutsättningen, att befordringen kan vara underkastad konventionen, om passagerare företager resa med slutlig be stämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet. Anled
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
ningen härtill är, att enligt svensk lag fraktförarens ansvarighet alltid är underkastad stadganden som i regel innebär begränsning. Utredningsman nen har ansett sig kunna utgå från att ett meddelande av innehåll som nu föreslagits kommer att godtagas såsom konventionsenligt även utom riket. Ett sådant meddelande maste nämligen sägas avvika från konven tionens föreskrifter endast genom att det krav på varning till passageraren, som konventionen innehåller, utvidgas till alla fall, då en reglering före ligger som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktförarens an svarighet. För vissa internationella förhållanden har utredningsmannen dock ansett sig böra föreslå en särbestämmelse, något som framgår av 33 g. Av vad nu anförts har utredningsmannen funnit framgå, att det före slagna stadgandet i överensstämmelse med protokollet skiljer sig från gällande lag även bl. a. såtillvida, som biljetten ej längre måste ange ort och dag för utfärdandet eller fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress. Det utsäges ej heller längre, att biljetten skall utfärdas av fraktfö raren. I likhet med vad nu gäller beröres i utredningsmannens förslag icke frågorna, huruvida biljett kan utfärdas gemensamt för flera passagerare och huruvida passageraren själv måste få biljetten i sin hand. Beträffande andra stycket av den föreslagna paragrafen har utrednings mannen anfört att det, såvitt angår biljett, saknar motsvarighet i gällande lag men att i fråga om flygfraktsedel ett motsvarande stadgande finnes i 11 § första stycket luftbefordringslagen. Genom vad som här föreslagits har andra stycket första punkten i den reviderade konventionen art. 3 återgivits. Det av utredningsmannen föreslagna tredje stycket motsvarar nuvaran de andra stycket, av vilket första punkten ansetts kunna upptagas oför ändrad, medan andra punkten föreslagits skola avfattas i nära överens stämmelse med protokollets innehåll. Därvid har dock de avslutande orden ansetts böra något förtydligas så att de anger, att det här är fråga om be gränsning av ansvarigheten. SAS anför i detta sammanhang allenast de synpunkter med hänsyn till svensk inrikestrafik, vilka beröres i det följande vid 34 §. Departementschefen. Med erinran om de undantagsbestämmelser som jag föreslår i 33 och 34 §§ kan jag ansluta mig till utredningsmannens för slag, dock med en formell jämkning av lagtexten.
4 §.
Denna till Warszawakonventionen art. 4 anslutande paragraf innehåller bestämmelser om resgodsbevis, vilka motsvarar de i 3 § givna stadgandena om biljett. Enligt första stycket av 4 § i nu gällande lag skall vid befordran av resgods, som passageraren lämnat i fraktförarens vård (inskrivet resgods), denne utfärda resgodsbevis. Detta skall enligt andra stycket upprättas i två exemplar, det ena för passageraren och det andra för fraktföraren, och det skall innehålla uppgifter i åtta närmare angivna hänseenden, däribland un der h) att befordringen utföres under den ansvarighet som stadgas i lagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960 61
om luftbefordran. I tredje stycket föreskrives att, om resgodsbevis ej ut färdats, om det ej har föreskrivet innehåll eller om det förkommit, beford ringsavtalet ändock skall vara gällande och underkastat bestämmelserna i luftbefordringslagen; har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgods bevis utfärdats eller innehåller beviset icke uppgift å biljettens nummer, å kollinas antal och vikt samt därom att befordringen utföres under den an svarighet som stadgas i luftbefordringslagen, äger han likväl ej åberopa de bestämmelser som utesluter eller begränsar hans ansvarighet. Utredningsmannen har understrukit, att Haagprotokollet art. IV innebär en genomgripande omarbetning av konventionen art. 4 och att förevarande lagrum därför ej kan avfattas i enlighet med gällande lag. Med hänsyn till att art. 3 och 4 i konventionen i ändrad lydelse nära motsvarar varandra, har han föreslagit att 4 § skall utformas i anslutning till 3 §. Första stycket av den av honom föreslagna paragrafen motsvarar första stycket av den re viderade art. 4 och de båda första styckena av den nuvarande paragrafen. Utredningsmannen har påpekat, att på denna punkt Haagprotokollet, såsom framgår vid en jämförelse med gällande lag, innebär förenklingar i åtskil liga avseenden. I fråga om avfattningen av detta stycke har utredningsman nen för övrigt hänvisat till vad som anförts vid 3 § första stycket, där mot svarande frågor avhandlats beträffande biljett. Andra stycket av den av utredningsmannen föreslagna paragrafen, vilket stycke liksom andra stycket av 3 § saknar direkt motsvarighet i gällande lag, återger andra stycket första punkten i den reviderade konventionen art. 4. Tredje stycket åter utgör en av Haagprotokollet föranledd omarbetning av det nuvarande tredje stycket. Det motsvarar andra stycket andra punk ten i art. 4, sådan denna lyder enligt Haagprotokollet. Ett av SAS rörande denna paragraf avgivet yttrande återges vid 34 §. Departementschefen. Förevarande paragraf torde såsom utredningsman nen föreslagit böra avfattas i nära överensstämmelse med 3 §. Beträffande vissa spörsmål, som anknyter till paragrafen, hänvisas till 33 och 34 §§. I detta sammanhang torde böra uppmärksammas, i vad mån passagerarens ställning i bevishänseende kan påverkas av att lagen icke längre kräver att resgodsbevis skall innehålla uppgift t. ex. om kollinas vikt. Enligt gällan de lag får, om sådan uppgift saknas, fraktföraren ej åberopa de bestämmel ser som utesluter eller begränsar hans ansvarighet, i praktiken främst 22 §. Med den föreslagna lagtexten är fraktföraren bibehållen vid sin rätt att åbe ropa begränsning av ansvarigheten, även om viktuppgift saknas i resgods beviset. Svårigheter torde kunna uppstå att bedöma vad som skall anses utgö ra det av resgodsets vikt beroende högsta belopp för fraktförarens ansvarig het, som jämlikt 22 § andra stycket kan komma i fråga. Fraktföraren har cmcliertid olika skäl att taga reda på resgodsets vikt och kan lätt anteckna denna på resgodsbeviset. Det synes därför i princip böra åvila honom att visa, att vikten var lägre än vad passageraren uppger, men en anteckning om vikten å beviset torde i regel kunna tagas för god.
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
5 §. Denna paragraf överensstämmer i utredningsmannens förslag med 5 § i gällande lag. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anför: Med hänsyn till de ändringar i den nu gällande 8 § om flygfraktsedels in nehåll, som föranledas av Haagprotokollet, och för att bättre överensstäm melse skall uppnås mellan å ena sidan förslagets bestämmelser om biljett, vilka äro sammanförda i 3 §, och om resgodsbevis, vilka äro sammanförda i 4 §, och å andra sidan bestämmelserna om flygfraktsedel, ifrågasätter styrelsen, om det icke vore lämpligt att de bestämmelser om flygfraktsedel, som finnas införda i 8 och 9 §§ i förslaget, inarbetas i 5 §. Departementschefen. Vad advokatsamfundet föreslagit synes i och för sig värt beaktande men innebär ett avsteg från den eljest i detta förslag följda principen att såvitt möjligt behålla den internationella överenskommelsens uppställning i den svenska lagen. Jag vill därför biträda vad utredningman nen föreslagit, dock med vissa formella jämkningar.
6 §.
Denna paragraf motsvarar art. 6 i Warszawakonventionen. I tredje stycket av nämnda artikel stadgas, att fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande. Detta stadgande har motsvarighet i förra delen av första punkten i 6 § andra stycket i gällande lag. Utredningsmannen har påpekat att art. 6 tredje stycket i konventionen ändrats genom art. V i Haagprotokollet. Stycket innehåller i ändrat skick, att fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luftfartyget. Utredningsmannen har föreslagit, att ifrågavarande paragraf avfattas i enlighet därmed. I övrigt innehåller utredningsmannens förslag icke någon ändring i paragrafen. Departementschefen. Paragrafen synes böra upptagas i lagen med den av utredningsmannen föreslagna ändringen samt med en formell jämk ning.
7 §• Förevarande paragraf är, frånsett en jämkning av formell natur, likalydande med 7 § i gällande lag.
8 §•
Enligt 8 § i gällande lag om luftbefordran skall flygfraktsedeln innehålla uPP§^fer i åtskilliga hänseenden, däribland under q) att befordringen utföres under den ansvarighet som stadgas i luftbefordringslagen. Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med Warszawakonventionen art. 8. Utredningsmannen har framhållit, att art. 8 i konventionen genom art. VI i Haagprotokollet ersättes med en bestämmelse angående vad flygfraktse deln skall innehålla, vilken bestämmelse nära ansluter sig till art. 3 första
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 63
stycket och art. 4 första stycket i den reviderade konventionen. Utrednings mannen har till följd härav föreslagit, att förevarande paragraf icke skall beträffande flygfraktsedelns innehåll kräva mera än vad som stadgas i 3 § första stycket och 4 § första stycket angående innehållet i där angivna befordringshandlingar. Beträffande enskildheter i avfattningen har utred ningsmannen hänvisat till framställningen vid 3 § första stycket. Utredningsmannen har vidare anfört: Vid denna paragraf torde art. IX i Haagprotokollet böra nämnas. Enligt denna skall till konventionen art. 15 fogas ett tredje stycke av innehåll, att intet i konventionen utgör hinder mot upprättande av negotiabel (négociable; negotiable) flygfraktsedel. Haagkonferensen har emellertid i sin slutakt under II A upptagit ett uttalande av följande innehåll: »Konferensen, som anser att intet i Warszawakonventionen, sådan denna nu gäller, hindrar att negotiabel flygfraktsedel upprättas, förklarar att art. IX i protokollet inne bärande ändring av Warszawakonventionen upptagits i protokollet endast i förtydligande syfte.» Vad konferensen sålunda uttalat står i överensstämmelse med den upp fattning, som sedan länge varit förhärskande i Sverige. Denna uppfattning äger visst stöd i avfattningen av den med konventionens lydelse nära över ensstämmande föreskriften i 8 § luftbefordringslagen under f), att flygfrakt sedeln skall, om viss mottagare angives, innehålla uppgift å hans namn och adress (le nom et 1’adresse du destinataire, s’il y a lieu). Enligt motiven bär nämligen avfattningen av denna punkt skett med tanke på ett i framtiden möjligen inträdande behov att använda fraktsedlar till order eller till inne havaren. Med hänsyn till vad nu anförts synes det nya tredje stycket av art. 15 i konventionen icke böra återverka på den svenska luftbefordringslagens avfattning. Vid de nordiska överläggningarna var man ock överens om att en sådan ståndpunkt vore att förorda i samtliga nordiska stater. Av SAS anlagda synpunkter beträffande denna paragraf redovisas i det följande vid 34 §. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund yttrar rörande det genom Haag protokollet art. IX gjorda tillägget till konventionen art. 15: Detta tillägg skall, enligt vad som uttalades vid Haagkonferensen, icke anses innebära en ändring av Warszawakonventionen utan endast ett för tydligande. Med hänsyn till närmare anförda skäl anser utredningsmannen att tillägget icke bör återverka på den nya svenska lagens avfattning eller, med andra ord, att tillägget icke bör införas i den nya lagen. Styrelsen kan icke dela denna uppfattning. Det av Haagkonferensen före slagna tillägget lyder i svensk översättning: »Intet i denna konvention hind rar utfärdandet av en negotiabel flygfraktsedel.» Styrelsen har icke kunnat finna något skäl, som skulle motivera att man underlåter att i den nya la gen införa detta enkla förtydligande, särskilt som man bör räkna med att begagnandet av negotiabla 'flygfraktsedlar kommer att öka. Fastmer finns det skäl, som tala för att tillägget bör medtagas. Utredningsmannen har, som nämnts, uttalat att 8 § f) i nu gällande lag ger stöd åt uppfattningen att Warszawakonventionen icke förbjuder negotiabla flygfraktsedlar. I den nya lagen kominer emellertid bestämmelsen i 8 § f) i gamla lagen över huvud taget icke att medtagas. Denna omständighet skulle e contrario kunna ges den innebörden att negotiabla flygfraktsedlar i vart fall icke äro tillatna en ligt den nya lagen. Vidare är att märka att Warszawakonventionen och Haagprotokollet en
64 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
bart äga tillämpning på internationell luftbefordran, medan den svenska la gen avser all luftbefordran. Medtages icke tillägget i den svenska lagen, kan man måhända frestas att tro, att anledningen varit att flygfraktsedlar för inhemsk befordran icke skulle kunna göras negotiabla. Styrelsen vill i detta sammanhang påpeka att det är en brist att Haagpro tokollet icke löser den praktiskt synnerligen viktiga frågan om de krav som böra ställas på innehållet i en flygfraktsedel för att dokumentet skall vara negotiabelt. Detta förhållande är, ehuru förklarligt med tanke på de olika uppfattningar som i skilda länder råda i detta avseende, att beklaga. Departementschefen. Vissa skäl talar för advokatsamfundets yrkande att i lagen skall upptagas motsvarighet till det genom Haagprotokollet art. IX i förtydligande syfte gjorda tillägget till Warszawakonventionen art. 15. En sådan komplettering av lagtexten är emellertid såsom utredningsmannen ut vecklat ej nödvändig för att förebygga missförstånd. Avfattningen av en be stämmelse i ämnet erbjuder dessutom vissa svårigheter särskilt av termino logisk natur. Det torde knappast vara möjligt att genom en kortfattad och lättbegriplig bestämmelse klargöra vad som åsyftas med begreppet negotiabel flygfraktsedel. Måhända kan i en framtid den internationella utveckling en leda till att särskilda former av flygfraktsedlar med allmänt erkända rättsverkningar utarbetas, och en lagbestämmelse av ifrågasatt slag skulle kunna försvåra anpassningen här i landet till en sådan utveckling. Jag anser mig av dessa skäl böra biträda den ståndpunkt som utrednings mannen intagit i detta avseende. Det kan tilläggas, att frågan särskilt dryf tades vid de nordiska departementsöverläggningarna, varvid samma stånd punkt vann enhällig anslutning. Utredningsmannens förslag i fråga om denna paragraf ger ej heller i öv rigt anledning till erinran. Vissa särbestämmelser, som anknyter till para grafen, meddelas i 33 och 34 §§.
9 §. I nu gällande 9 § i lagen om luftbefordran stadgas att, om fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller om fraktsedeln icke innehåller vissa närmare angivna av de i 8 § föreskrivna uppgifterna, han icke äger åberopa de bestämmelser i luftbefordringslagen, som utesluter eller begränsar hans ansvarighet. Utredningsmannen har anmärkt, att den mot 9 § svarande art. 9 i kon ventionen jämlikt Haagprotokollet art. VII har blivit omarbetad på ett sätt, som nära överensstämmer med lydelsen av de avslutande bestämmelserna i art. 3 andra stycket och art. 4 andra stycket i den reviderade konventionen. Han har därför föreslagit att förevarande paragraf avfattas i anslutning till 3 § tredje stycket andra punkten och 4 § tredje stycket andra punkten. Departementschefen. Jämväl i fråga om förevarande paragraf vill jag biträda vad utredningsmannen föreslagit, dock med en språklig jämkning av lagtexten. I fråga om betydelsen i bevishänseende av att flygfraktsedel icke längre måste innehålla uppgifter såsom angående godsets vikt torde vad som an-
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 65
förts vid 4 § i förevarande kapitel beträffande avsaknad av sådan uppgift i resgodsbevis äga motsvarande tillämpning.
10 §. Enligt 10 § luftbefordringslagen skall avsändaren svara för skada, soin tillskyndas fraktföraren eller annan i följd av att uppgifter rörande godset, vilka han upptagit i flygfraktsedeln, ej har föreskrivet innehåll eller eljest är ofullständiga eller oriktiga.
Utredningsmannen har anfört, att Haagprotokollet i art. VIII innehåller
en ändring av motsvarande bestämmelse i art. 10 i Warszawakonventionen såtillvida, som det där i andra stycket förekommande uttrycket »annan» försetts med den förtydligande bestämningen »i förhållande till vilken fraktföraren är ansvarig». Utredningsmannen har vid utformningen av fö revarande paragraf i sitt förslag beaktat denna ändring och i samband där med vidtagit vissa formella avvikelser i förhållande till vad som nu gäller.
Departementschefen. Den av utredningsmannen föreslagna paragrafen
anser jag mig kunna tillstyrka med en språklig jämkning. Det förhållan det, att art. 8 i konventionen och 8 § i förevarande kapitel ej omnämner nå gon särskild uppgift, som kan sägas utgöra en uppgift »rörande godset» enligt konventionens föreskrift i art. 10, medför att de enligt Haagproto kollet kvarstående orden om att sådana uppgifter skall ha »föreskrivet in nehåll» numera endast kan åsyfta uppgifter som är föreskrivna enligt andra bestämmelser än dem som upptages i konventionen. Sådana uppgifter kan leda exempelvis till att fraktföraren åsamkas extra tullkostnader eller att han blir ersättningsskyldig för dröjsmål.
11 §•
I utredningsmannens förslag överensstämmer denna paragraf, frånsett
en mindre, redaktionell avvikelse i andra stycket, med 11 § i gällande lag.
Departementschefen. Ytterligare några jämkningar torde böra ske i andra
stycket av denna paragraf. Vid avfattningen bör sålunda beaktas, att enligt förslaget lagen ej vidare skall upptaga föreskrift att flygfraktsedeln obliga toriskt skall innehålla uppgifter angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal, låt vara att sådana uppgifter sannolikt även i fortsättningen kommer att upptagas i flygfraktsedlarna. Vidare hör, med närmare anslut ning till konventionstexten, utsägas att det i stycket är fråga om bevis vitsord endast hos sådana uppgifter angående godset, som lämnats i flyg fraktsedeln.
Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande
12 §. Utredningsmannens förslag uppvisar i förhållande till 12 § i gällande lag
vissa skiljaktigheter av formell natur. Bl. a. har i andra stycket, i enlighet med vad som ansetts riktigast vid de nordiska förhandlingarna, avsändar- 5 Bihang till riksdagens protokoll 11)60. 1 suml. Xr 31
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1960
exemplaret av flygfraktsedeln betecknats såsom det till avsändaren avläm nade exemplaret. SAS ifrågasätter, om icke hänvisningen i sista stycket av paragrafen rät teligen borde innefatta jämväl 14 §. Departementschefen. Jämlikt fjärde stycket av konventionen art. 12 upp hör avsändarens rätt, då mottagarens rätt inträder efter vad i art. 13 stad gas. Motsvarigheten till konventionen art. 13 är i gällande lag och även enligt förslaget uppdelad pa 13 och 14 §§. I förhallande till 13 § kan emeller tid 14 § knappast sägas innehålla något självständigt stadgande om mot tagarens rätt att utfå godset. Hänvisning i nu förevarande paragraf till 14 § synes därför ej erforderlig. Utredningsmannens förslag föranleder ej heller i övrigt erinran, bortsett från att vissa språkliga jämkningar torde få vid tagas.
13—15 §§. Dessa paragrafer är, frånsett några språkliga jämkningar, likalydande med 13—15 §§ i gällande luftbefordringslag.
16 §. Utredningsmannen har anfört, att i förevarande paragraf, som svarar mot art. 16 i konventionen, uttrycket »felaktig» i gällande lag borde ersät tas med »oriktig», vilken term användes såväl i § 60 järnvägstrafikstadgan som ock i den officiella översättningen av art. 13 § 2 i det internationella fördraget den 25 oktober 1952 angående godsbefordring å järnväg (CIM; SO 1955 nr 1). Det har enligt utredningsmannen gjorts gällande, att uttrycket »felaktig» vore något missvisande såtillvida, som det kunde föranleda upp fattningen att även alla slags materiella fel inbegrepes därunder. Utred ningsmannen har i detta sammanhang även hänvisat till lydelsen av 10 §. Departementschefen. Det torde ej vara anledning till erinran mot den jämkning av stadgandet i förhållande till gällande rätt som utredningsman nen föreslagit. Därutöver vill jag förorda att andra punkten i första stycket förtydligas i anslutning till konventionstexten samt att några språkliga änd ringar vidtages.
Fraktförarens ansvarighet
17 §. Nu gällande 17 § i lagen om luftbefordran innehåller den huvudregeln att, om passagerare, ombord å luftfartyget eller vid påstigning eller avstig ning, drabbas av skada å person, fraktföraren skall vara ansvarig därför. Detta stadgande grundar sig på konventionen art. 17, som anger fraktföra ren såsom ansvarig vid skada å passagerare, »lorsque 1’accident qui a causé le dommage s’est produit å bord de 1’aéronef ou au cours de toutes opérations d’embarquement et de débarquement».
Kungl. Maj:ts proposition nr M dr 1960 67
Utredningsmannen har framhållit, att frågan vad som rätteligen borde förstås med uttrycket »toutes opérations d’embarquement et de débarquement» alltsedan Warszawakonventionens tillkomst har varit livligt dryftad i den internationella lufträttslitteraturen. I diskussionen har olika alter nativ framförts rörande det ögonblick, då fraktförarens ansvarighet borde anses inträda. Därvid har man i regel avvisat möjligheten, att den kritiska tiden skulle börja redan då passageraren, å den ort varifrån resan anträdes, stiger in i fraktförarens fordon för att medfölja detta till flygplatsen eller ock då passageraren beträder avgångsflygplatsens område. Uppmärk samheten har däremot varit inriktad främst på två andra alternativ, näm ligen att det avgörande ögonblicket borde anses vara antingen då passage raren lämnar stationsbyggnaden på flygplatsen för att gå till det därutan för väntande luftfartyget eller ock då passageraren sätter en fot på trappan upp till luftfartyget. Den svenska lagens avfattning ger enligt utredningsmannens mening när mast vid handen, att av de båda sistnämnda alternativen det senare skulle vara det rätta. Även under senare tid föreligger viss anslutning till detta alternativ, men de flesta författare, som uttalat sig i frågan, synes mer eller mindre tydligt föredraga det förra av dessa båda alternativ. En tolkning i sådan riktning är enligt utredningsmannens mening påkallad så mycket hellre som till förmån för detta alternativ talar, att passageraren, då han be finner sig mellan stationsbyggnaden och luftfartyget, är utsatt för vissa med luftfarten förenade särskilda faror, vilka fraktföraren på ett helt annat sätt än passageraren kan bedöma och förebygga. Några rättsfall av betydel se för frågans avgörande har utredningsmannen ej funnit föreligga. Vad som nu sagts om tidpunkten för inträdandet av fraktförarens ansvarighet är av betydelse även såvitt angår det ögonblick, då ansvarigheten upphör. Rörande de nordiska överläggningarna har utredningsmannen anfört, att enighet rått om att man borde giva eu sådan avfattning åt förevarande pa ragraf i de olika luftbefordringslagarna, att man så mycket som möjligt närmade sig konventionstexten. Därigenom skulle vinnas, att man kunde helt tillgodogöra sig den internationella utvecklingen beträffande tolkning en av uttrycket »toutes opérations d’embarquement et de débarquement». Den formel, för vilken man stannade vid de nordiska förhandlingarna, har i utredningsmannens förslag återgivits med orden »i samband med att han (passageraren) går ombord å fartyget eller lämnar detta». Jämväl i ett annat avseende har utredningsmannen ansett lämpligt att närmare än i gällande lag följa konventionens avfattning. Enligt denna är det avgörande för att fraktförarens ansvarighet skall inträda, icke att ska dan men väl att den skadeorsakande händelsen inträffat medan passagera ren befinner sig ombord å luftfartyget eller håller på alt gå ombord eller från bord. Utredningsmannen har anfört, alt denna mera utförliga beskriv ning redan nu återfinnes i den norska luftbefordringslagen, medan man i de övriga luftbefordringslagarna ansett sig kunna använda en något förkor tad avfattning, i vilken det talas endast om skadans inträdande.
68 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
I några remissyttranden har förevarande paragraf föranlett uttalanden. Sålunda anför Stockholms handelskammare:
Bakom den föreslagna omredigeringen ligger en önskan att bereda ut rymme för en alltmer spridd uppfattning, enligt vilken inträdandet resp. upphörandet av fraktförarens ansvarighet för personskada bör knytas till det ögonblick då passageraren lämnar stationsbyggnaden på flygplatsen för embarkering resp. då han efter debarkering anländer till stationsbyggna den. Handelskammaren, som anser goda skäl tala för att en sådan tolkningblir allmänt accepterad, ifrågasätter om utredningens återgivande av konventionstextens uttryck »toute opération d’embarquement et de débarquement» med orden »i samband med att han går ombord å fartyget eller läm nar detta» tillräckligt klart bringar till uttryck den ändring, som åsyftas. Skrivningen synes nämligen närmast giva vid handen, att man i själva ver ket alltjämt låter det avgörande momentet förbli knutet till beträdande resp. nedstigande från trappan till luftfartyget. Svårigheten att i svenskt lagspråk återgiva orden »toute operation d’embarquement et de débarquement» är säkerligen betydande, och handelskammaren är icke beredd att göra något konkret förslag härtill. Det är möjligt, att man för att erhålla en fullt adekvat motsvarighet till konventionstexten måste tillgripa en om skrivning av densamma, som på svenska kan te sig något tyngande, men enligt handelskammarens mening vore detta att föredraga framför den knappast tillräckligt tydliga formulering, som nu valts.
Vad handelskammaren sålunda föreslagit bör enligt vad som uttalas av kommerskollegium beaktas vid ärendets fortsatta handläggning. Även SAS ansluter sig till samma uppfattning som handelskammaren framfört. Den textändring som utredningsmannen föreslagit återger enligt SAS’ mening icke helt konventionens motsvarande formulering och torde knappast i och för sig öppna en tillräckligt tydlig möjlighet för domstolen att låta frakt förarens konventionsenliga ansvarighet omfatta marksträckan flygplanetstationsbyggnaden. En utveckling av praxis i sådan riktning är enligt SAS’ uppfattning obetingat önskvärd, och det framstår fördenskull som angelä get att lagtexten skapar sa klara betingelser därför, som konventionen med ger. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund betonar likaledes översättningssvårigheterna på denna punkt: Ej heller den föreslagna texten ansluter sig enligt styrelsens uppfattning helt till originaltexten, och den kan icke anses vara ett adekvat uttryck för originaltextens innehåll. Med det franska uttrycket »toutes opérations d’emk^quement» måste avses något mera än själva uppstigandet på trappan , H flygplanet, medan den föreslagna svenska texten mycket väl kan ges „ inskränktare tolkningen. Att finna en svensk översättning, som ger full rattvisa åt det franska uttrycket, torde vara svårt. Styrelsen ifrågasätter emellertid, om icke den av utredningsmannen åsvftade tolkningen måste komma till tydligare uttryck i motiven.
Svenska flygförsäkringspoolen intar en avvisande inställning till utred ningsmannens förslag: Enligt flygförsäkringspoolens uppfattning hör ansvarigheten för frakt föraren intrada, da passageraren sätter sin fot på trappan till flygplanet, och upphora, da denne med sin fot lämnar trappan. Denna tolkning synes
Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1960 69
bäst överensstämma med den nuvarande avfattningen av 17 §, och till för mån för denna tala följande skäl. En flygplats drives vanligen av statlig el ler kommunal myndighet eller av särskilt för ändamålet bildade bolag; en dast i undantagsfall torde flygföretag-fraktförare vara ägare till någon flyg plats. Flygföretaget kan veterligen icke i något fall själv bestämma var ett flygplan får ställas upp framför stationsbyggnaden i samband med passa gerares av- och påstigning utan har härvidlag att följa de order och anvis ningar, som lämnas av kontrollmyndigheten i trafiktornet (i Sverige luflfartsstyrelsens tjänstemän). Under flygplans uppehåll framför stations byggnad äger normalt en del trafik med motorfordon rum runt flygplanet i form av lasttruckar, tankbilar för bensin och liknande. Vid nederbörd kunna stora delar av uppställningsplatsen vara direkt farliga för trafik genom halkningsrisken på grund av exempelvis isbildning. Praxis är att eu i flygföretaget anställd person tillsäger passagerarna att gå ut till flygpla net före starten och anvisar dem vägen till flygplanet, eventuellt åtföljer dem till planet, ä andra sidan torde flygföretaget ofta icke alls övervaka hur dess passagerare bege sig från ett nyligen landat flygplan till stations byggnaden. Ansvarigheten för halkningsskador och bilolyckor av denna art synes icke böra åvila flygföretaget, som med hänsyn till den korta tid som står till buds knappast kan genom sina anställda hinna rekognosera förhål landena mellan flygplanets uppställningsplats och stationsbyggnaden, än mindre vidtaga eller göra anmälan om erforderliga skyddsåtgärder, exem pelvis sändning eller eventuellt avspärrning. I stället synes det ligga nära till hands att "låta flygplatsförvaltningen, som självfallet bör utöva nog grann tillsyn över förhållandena på själva flygplatsen och dess olika delar, ansvara för risker av här angivet eller liknande slag för vilka passagerar na kunna utsättas vid gång till eller från flygplan. Från denna utgångspunkt återspeglar enligt poolens uppfattning den nu varande lydelsen av 17 § bättre det sakläge som avses än den föreslagna nya avfattningen. Denna synes ge utrymme för vida tolkningar, varigenom någon ökad klarhet om vad man menar icke vinnes. Poolen yrkar därför, att 17 § i här behandlade avseende får kvarstå oförändrad. Departementschefen. Enligt stadgande i den gällande luftbefordringslagen är fraktföraren ansvarig för personskada som drabbar passageraren ombord på luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning. Konventionen använder, såvitt angår påstigning och avstigning, uttrycket »toutes operations d’embarquement et de débarquement». Såsom framgår av utredningsmannens redogörelse kan detta uttryck ges en något vidsträcktare innebörd än den gällande svenska lagtexten. Sålunda har hävdats att konventionstexten skulle ålägga fraktföraren ansvarighet icke bara då skada inträffat i ome delbart samband med påstigandet eller avstigandet utan även då passagera ren skadats vid färd till eller från flygplanet åtminstone inom själva flyg platsområdet. En sådan tolkning får anses rimlig i den mån den innebär, att fraktförarens ansvarighet föreligger inom sådana delar av flygplatsen, där passageraren med hänsyn till de med luftfarten förenade särskilda för hållandena icke lämpligen bör röra sig fritt utan där han bör ha alt rätta sig efter anvisningar rörande färdväg och uppehållsplats, som givits honom av fraktföraren själv eller av anställd personal. Beträffande eu flygplats med sedvanliga anordningar för ett större antal passagerare får sålunda traktföraren anses icke vara ansvarig, så länge passageraren uppehåller sig i ves-
70 Kungl. Maj. ts proposition nr 3i år 1960
tibuler, väntrum, restauranger eller liknande lokaler eller då han genomgår pass- eller valutakontroll. Däremot inträder ansvarigheten, om passagera ren skadas sedan han efter kallelse passerat grinden eller dörren mellan å ena sidan stationsbyggnaden och å andra sidan det därutanför belägna område, där luftfartyg ställes upp och där även viss trafik med servicefor don plägar förekomma. Motsvarande får anses gälla, när passageraren efter landning lämnar luftfartyget för att bege sig till stationsbyggnaden. Det torde få ankomma på rättstillämpningen att i detalj avgöra, under vilken tid fraktföraren kan hållas ansvarig, särskilt såvitt avser flygplatser med enk lare anordningar för passagerare eller måhända helt utan sådana anord ningar. Den tolkning av konventionen, som sålunda måste anses vara den rätta, torde tydligare framgå av den av utredningsmannen föreslagna formule ringen än av nu gällande lydelse. Då utredningsmannens förslag dessutom överensstämmer med vad företrädarna för övriga nordiska länder vid de hållna överläggningarna sagt sig förorda, torde det få godtagas. Det må anmärkas att konventionen ej ingår på förhållandet mellan å ena sidan trafikanterna och fraktföraren och å andra sidan flygplatsens ägare. Frågan huruvida den senare kan bli skadeståndsskyldig gentemot flygpas sagerare, som skadats å flygplatsen, eller om fraktförare, som förklarats skyldig att utge ersättning till en av sina passagerare, äger att i sin tur vända sig mot flygplatsens ägare regleras ej i förevarande sammanhang utan är att bedöma enligt eljest tillämpliga skadeståndsregler. Det må i detta sam manhang erinras om att betänkande nyligen avgivits beträffande frågan om skadestånd vid offentlig verksamhet (SOU 1958: 43). Utredningsmannen har föreslagit ytterligare en ändring, som innebär att den svenska lagtexten närmare anknytes till konventionens avfattning. I enlighet med vad som stadgas i konventionen utsäges sålunda i förslaget, att den skadegörande händelsen — alltså icke nödvändigtvis själva skadan — skall ha inträffat under den tidrymd då ansvarigheten föreligger. Denna jämkning synes ej ge anledning till erinran. Av den föreslagna texten följer, att för stadgandets tillämplighet förutsättes att passageraren vid tillfället själv befann sig ombord på luftfartyget eller i färd med att gå ombord på eller lämna detta.
18 §. I denna paragraf, som motsvarar 18 § luftbefordringslagen, angives be träffande resgods och gods den tidsperiod, inom vilken fraktföraren är ansvarig för uppkommande skada. ( j tredningsmannen har, liksom i fråga om 17 §, föreslagit den ändringen, att det skall uttryckligen anges att avgörande för ansvarighetens inträde är att den skadegörande händelsen inträffat under den avsedda tidsperioden. Departementschefen. Jag vill biträda utredningsmannens förslag även i fråga om 18 §, dock med några jämkningar av redaktionell natur.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 71
19 §. Paragrafen motsvarar 19 § luftbefordringslagen med ett par redaktionella jämkningar.
20 §.
Enligt första stycket i 20 § i den gällande lydelsen skall fraktföraren vara fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Andra styc ket stadgar ansvarsfrihet för fraktföraren vid befordran av resgods eller gods, när skadan uppkommit till följd av vissa fel av nautisk natur.
Utredningsmannen har anfört, att de båda styckena i 20 § luftbefordrings
lagen svarar mot art. 20 första och andra styckena i Warzawakonventionen, dock att första stycket i konventionen lyder: »Fraktföraren vare fri från an svarighet, om han visar, att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att detta varit dem omöjligt» (Le transporteur n’est pas responsable s’il prouve que lui et ses préposés ont pris toutes les mesures nécessaires pour éviter le dommage ou qu’il leur était impossible de les prendre). Vid konferensen i Haag förekom ett livligt meningsutbyte om första stycket av art. 20 i konventionen, och ett flertal ändringsförslag framställdes. Enligt ett av dessa förslag, som väcktes av Australiens delega tion, skulle stycket utsäga, att fraktföraren ej skulle vara ansvarig, om han visade att skadan icke orsakats genom oaktsamhet av honom själv eller av hans anställda. Detta förslag förkastades emellertid, liksom alla övriga ändringsförslag beträffande detta stycke, vilket därför kvarstår oförändrat i konventionen. Andra stycket av art. 20 blev däremot, såsom framgår av Haagprotokollet art. X, uteslutet ur konventionen. Vad beträffar första stycket av den nu gällande 20 § har utredningsman nen funnit att man, särskilt vid beaktande av det australiska förslagets öde, har skäl att ifrågasätta, om detta stycke kan anses utgöra en fullt trogen översättning av motsvarande stadgande i konventionen. Han har ansett det lämpligt att avfatta stadgandet i anslutning till konventionens formulering. Utredningsmannen har vidare anfört: Formellt skiljer sig emellertid gällande svensk lag från det australiska förslaget, liksom ock från konventionstexten, genom att luftbefordringslagen upptager orden »där antagas må» i stället för »om han visar». Enligt motiven har den valda termen liksom t. ex. i sjölagen begagnats för att därmed måtte antydas den fria prövning av beviset, som här vore påkallad. I betraktande av den genom 35 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken fastslagna regeln om fri bevisprövning torde emellertid en sådan formulering numera kunna anses överflödig. Det har också gjorts gällande, att uttrycket skulle kunna lagas till intäkt för att lätta fraktförarens bevisbörda på ett sätt som ej överensstämmer med konventionens anda. Även i detta avseende har därför åt 20 § första stycket givits en avfattning, som närmare än gällande lag an sluter sig till konventionen. Andra stycket av gällande 20 § har, i överensstämmelse med Haagkonferensens beslut, icke upptagits i utredningsmannens förslag.
72 Kungl. Maj.ts proposition nr 3i är 1960
Departementschefen. Vad utredningsmannen föreslagit synes böra biträ das, dock med några språkliga jämkningar.
21 §.
Enligt 21 § luftbefordringslagen gäller att skadeersättning skall jämkas efter ty prövas skäligt, om den skadelidande genom eget vållande medverkat till skadan. Utredningsmannen har anfört, att detta stadgande står i god överensstäm melse med andra likartade bestämmelser i svensk rätt, särskilt regeln i 6 kap. 1 § andra punkten strafflagen. Han har vidare framhållit, att motsva rande bestämmelse i konventionen utgöres av den av Haagprotokollet icke berörda art. 21, som innehåller att om fraktföraren visar, att den skade lidande genom eget vållande orsakat skadan eller medverkat därtill, rätten må jämka ersättningen i enlighet med sitt eget lands lag. Vid de nordiska överläggningarna framställdes, enligt vad utredningsman nen uppgivit, önskemål om att den fördelning av bevisbördan, som art. 21 innehåller, måtte uttryckligen anges i luftbefordringslagarna. Å svensk sida ansåg man visserligen, att särskilt stadgande därvidlag främst på grund av 20 § ej vore oeftergivligt, men man ville dock icke motsätta sig det fram ställda önskemålet. Vid paragrafens utformning i utredningsmannens förslag har för övrigt 21 § i gällande lag i sak tjänat som förebild. Departementschefen. Jämväl i fråga om förevarande paragraf kan jag bi träda utredningsmannens förslag med en språklig jämkning.
22 §.
I denna paragraf stadgas för närvarande, att fraktförarens ansvarighet skall vara begränsad till vissa närmare angivna belopp, vare sig fråga är om befordran av passagerare eller det gäller inskrivet resgods, gods eller föremål som passageraren medför men som han icke lämnat i fraktförarens vård, s. k. handresgods. Ansvarighetsgränserna är i Warszawakonventionen uttryckta i francs. Enligt art. 22 fjärde stycket i den oförändrade konven tionen förstås med franc i artikeln en fransk franc av sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet, den s. k. Poincaré-francen. Beloppen må omräknas till annat lands mynt i runda tal. Första stycket av förevarande paragraf i luftbefordringslagen innehåller stadgande att fraktförarens ansvarighet för varje befordrad passagerare är begränsad till 18 250 kronor, såframt ej avtal om högre gräns för ansvarig heten träffats. Det däremot svarande beloppet i art. 22 första stycket i kon ventionen utgör 125 000 francs. Andra stycket av 22 § stadgar i fråga om befordran av inskrivet resgods och gods dels en ansvarighetsgräns, 37 kronor för kilogram (250 francs för kilogram i konventionen), och dels möjlighet att överenskomma om ansva righet till högre belopp. I paragrafens tredje stycke föreskrives, att fraktförarens ansvarighet för resgods, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, skall vara be
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b är 1960 73
gränsad till 730 kronor för envar passagerare (i konventionen 5 000 francs). Vid internationell luftbefordran skall, enligt 33 § andra stycket, de i 22 § angivna penningbeloppen avse kronor i guld. Utredningsmannen har anfört: Vid införlivandet av Warszawakonventionen med svensk lag föreslogo de sakkunniga i sitt betänkande, att ansvarighetsgränserna enligt konventionen art. 22 skulle återgivas i luftbefordringslagen i kronor i guld icke blott för sådan befordran, som fölle under konventionen, utan även beträffande såväl annan internationell luftbefordran som inrikes luftfart. I de övriga nordiska förslagen intog man enahanda ståndpunkt. Sedan lagrådet vid granskningen av förslaget till luftbefordringslag sär skilt med hänsyn tilll sjölagens ståndpunkt i motsvarande ämne ifrågasatt lämpligheten av att ansvarsbegränsningen skulle beräknas efter kronor i guld även beträffande inrikes luftbefordran, anslöt sig emellertid departe mentschefen till principen att vid inrikes trafik bestämma gränserna för fraktförarens ansvarighet i kronor och ej i kronor i guld. Orden »i guld» utgingo i enlighet därmed ur det svenska lagförslaget 22 §, medan i 33 § såsom ett andra stycke upptogs en bestämmelse, att vid internationell luft befordran de i 22 § angivna penningbeloppen skola avse kronor i guld. Mot svarande ändringar vidtogos i de danska och finska lagtexterna, medan den norska luftbefordringslagen behöll principen att genomgående angiva ansva righetsgränserna i guldvärde. Den i Sverige, Danmark och Finland godtagna lösningen innebär naturli gen den olägenheten, att skyddet för inrikes trafikanter försämras med faliande penningvärde. För att komma till rätta med denna olägenhet har man i Finland genom lag den It december 1953 vidtagit vissa ändringar i luftbe fordringslagen. I 22 § har man sålunda uppräknat ansvarighetsgränserna med hänsyn till penningvärdets fall, varvid t. ex. gränsen i första momentet angivits till 1 920 000 mark mot förut 194 500 mark för varje passagerare. Enligt 33 g andra momentet skall vid internationell luftbefordran vad i 22 § stadgas äga motsvarande tillämpning, dock så, att ansvarigheten begränsas i mark i guld, varvid gränserna angivits till de tidigare gällande beloppen och följaktligen numera till andra nominella belopp än dem som angivas i 22 g. Sålunda är ansvarigheten för envar passagerare begränsad till 194 500 mark i guld. Slutligen har till 34 § fogats ett nytt moment av innehåll att änd ring av de i 22 § angivna ansvarighetsbeloppen må ske genom förordning, då en förändring av penningvärdet sådant påkallar. Under de nordiska förhandlingarna diskuterades ingående, på vilket sätt ansvarighetsgränserna borde återgivas i den översedda lagstiftningen. Man var överens "därom, att saklig skillnad mellan internationell luftbefordran och inrikes luftbefordran icke vore motiverad utan att alla trafikanter borde äga samma reella skydd. Utredningsmannen har vidare anfört att vid överläggningarna den syn punkten framfördes, att man åtminstone i de tre i SAS samverkande län derna borde gå samma väg, och att därför de svenska, danska och norska delegationerna överenskom att i sina förslag följa samma regel som den nu varande norska lagens, nämligen gränser i guldvaluta för samtliga trafi kanter, delta trots insikt om det mindre tilltalande i alt lagen såsom huvud regel angåve ansvarighetsbegränsning i en valuta, som icke vore gångbar. Ä finsk sida förklarades åter, att man vidhöll den inställning som gällande finsk lag företräder.
74 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Enligt utredningsmannens redogörelse uppnåddes genom ömsesidiga efter gifter enighet mellan de svenska, danska och norska delegationerna om att 22 § i de reviderade luftbefordringslagarna borde omfatta de tre stycken som nu ingår bl. a. i gällande svensk lag och att ansvarighetsgränserna i dessa borde angivas allenast i »kronor». Däremot skulle de bestämmelser, som kunde erfordras dels för att angiva att beloppen avsåg guldvaluta och dels angående omräkning, upptagas såsom ett fjärde stycke. I enlighet här med skulle 33 § andra stycket utgå. Finlands delegation uttalade, att behov av detta fjärde stycke icke förelåg för Finlands del; i stället borde de nu i 33 och 34 §§ i den finska lagen upptagna bestämmelserna i ämnet behållas. I detta sammanhang har utredningsmannen ytterligare upplyst, att Sveri ges riksbank i skrivelse den 8 juni 1957 på förfrågan meddelat att den guldfranc, varom här är fråga, motsvarar 0,14620 kronor i guld och 0,34316 kronor. Rörande första stycket av paragrafen bär utredningsmannen anfört, att ansvarighetsbeloppet enligt Haagprotokollet art. XI fördubblats till 250 000 francs. I enlighet härmed har han föreslagit, att ansvarighetsgränsen för dubblas jämväl i den svenska lagen. I fråga om andra stycket har utredningsmannen anfört, att jämlikt Haag protokollet vad konventionen nu innehåller i detta ämne har behållits oför ändrat såsom andra stycket under a). Under b) har emellertid tillagts en bestämmelse, vartill motsvarighet nu saknas i Warszawakonventionen. Den na bestämmelse utsäger att, om av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, endast den sammanlagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, skall tagas i beräkning A-id bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet; dock skall, där förlust, minskning, skada eller dröjsmål i fråga om viss del av det inskrivna resgodset eller godset eller av något av dess innehåll på verkar värdet av andra kolli, som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli tagas i beräkning vid bestämmandet av gränsen för ansvarigheten. Utredningsmannen har an sett, att ett stadgande i enlighet med denna tillagda bestämmelse bör uppta gas i andra stycket av 22 §. Jämförd med innehållet av detta stycke i nu gällande lag företer den av utredningsmannen föreslagna texten vidare ett par redaktionella avvikelser, som skett i förtydligande syfte. Tredje stycket av konventionen art. 22 har ej ändrats genom Haagproto kollet i annan mån än att ordet »voyageur» blivit ersatt med »passager». I sitt förslag har utredningsmannen dock för vinnande av överensstämmelse med övriga nordiska texter vidtagit den ändringen, att orden »för resgods» ersatts med »i fråga om föremål», vilket uttryck ansetts bättre återgiva konventionens »en ce qui concerne les objets». Utredningsmannen har framhållit, att genom art. XI i Haagprotokollet ett nytt fjärde stycke införts i konventionen art. 22. Däri utsäges att dom stolen må, utan hinder av de gränser för ansvarigheten som föreskrives i ar tikeln, i enlighet med sin egen Jag därutöver utdöma ett belopp, motsvarande
Kungl. Maj:ts proposition nr Sb år 1960 75
hela eller en del av de utgifter och andra rättegångskostnader som käranden ådragit sig för sin talan. Från denna möjlighet att överskrida ansvarighetsgränserna göres emellertid undantag för det fall, då beloppet av utdömd er sättning, frånsett sådana utgifter och andra rättegångskostnader, icke över stiger vad fraktföraren skriftligen erbjudit käranden inom en tid av sex månader från den händelse, av vilken skadan härrör, eller före det talan väcktes, om detta skedde senare. Utredningsmannen har vidare anfört: Av dessa båda punkter torde den förstnämnda för svensk rättsuppfattning vara så självklar, att den ej behöver upptagas i luftbefordringslagen. Icke heller andra punkten synes kräva motsvarighet i lagen. Den torde nämligen stå i principiell överensstämmelse med vad som stadgas i 18 kap. 3 § rätte gångsbalken om skyldighet under vissa omständigheter för vinnande part att ersätta motparten hans rättegångskostnad och om kvittning i vissa fall av parternas kostnader. Tvekan kunde måhända råda för det fall, att frakt föraren framställt sitt erbjudande senare än som angivits i artikeln. Det synes emellertid icke strida mot konventionen att oberoende av den däri angivna tidsbegränsningen, vilken tillkommit såsom ett för vissa rättssystem erforderligt skydd mot ohemula rättegångar, tillämpa svensk rätts mera smidiga bestämmelser om möjlighet att göra avvikelse från den allmänna regeln, att part som tappar målet skall ersätta motparten hans rättegångs kostnad. Vid de nordiska överläggningarna förelåg ock enighet om att art. 22 fjärde stycket i sin helhet borde lämnas utan motsvarighet i de nordiska luftfartslagarna. Rörande femte, förut fjärde stycket av art. 22 har utredningsmannen an fört att det upptager dels, liksom tidigare men med vissa formella avvikel ser, den redan återgivna definitionen å francs samt föreskriften, att belop pen må omräknas till annat mynt i runda tal, och dels ett nytillkommet stadgande, att omräkning till sådant mynt, som icke utgör guldvaluta, i fall av rättegång skall ske enligt myntets guldvärde å den dag dom med delas. Utredningsmannen har ansett, att det nytillkomna stadgandet i fråga om tidpunkten för omräkning bör återges i den svenska lagen, och det har jämte den tidigare berörda bestämmelsen, att de i paragrafen stadgade ansvarighetsgränserna avser kronor i guld, i förslaget upptagits såsom ett fjärde stycke av 22 §. Riksbanksfullmäktige intar en kritisk hållning till utredningsmannens för slag angående det sätt, på vilket ansvarighetsgränserna bör återges i svensk Jag: För närvarande gäller att de maxiiniersättningsbelopp en fraktförare kan åläggas utgiva äro uttryckta i kronor dock att, enligt särskilt stadgande, vid internationell luftbefordran samma belopp skola avse kronor i guld. I det remitterade förslaget uttryckas emellertid motsvarande ersättningsbelopp endast i kronor i guld. Såsom skäl för ändringen framhålles, att en saklig skillnad mellan nationell och internationell luftbefordran icke synes moti verad utan att alla trafikanter böra erhålla samma skydd. Utan tvivel tala starka skäl för den sålunda intagna ståndpunkten. Å andra sidan kan det, enligt fullmäktiges mening, icke undgå att väcka betänkligheter att i lag text använda en icke gångbar myntenhet. Det har visserligen icke kunnat undgås, att »kronor i guld» kommit att användas som räkneenhet, då det gällt att på sjö- och luftfartens område överföra vissa mellanfolkliga över
76 Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960
enskommelser till lagtext. I den män detta uttryck använts har det eniel- 1 er tid gällt internationella förhållanden och det' synes vara ett långt steg härifrån att nu begagna »kronor i guld» som värdemätare även då det kan gälla rent inrikes förhållanden. I detta sammanhang må erinras om att motsvarande lagstiftningsproblem mötte vid 1936 års ändringar i sjölagens befraktningsregler, då i 122 § sjö lagen skulle anges vissa begränsningsinöjligheter för bortfraktarens an svar. Såväl departementschefen som lagrådet förordade därvid en begränsningsregel uttryckt i »kronor i guld», men vid riksdagsbehandlingen av för slaget fann vederbörande utskott, att det i fråga om inrikes fart saknades reellt skäl att i lagen införa eu regel som hänfördes till annat än den svenska kronans faktiska värde. Riksdagen uteslöt därför guldvärdeklausulen så vitt gällde inrikes fart. Att genom avsteg från den av riksdagen sålunda antagna principen ytter ligare utvidga användningen i lagstiftningen av räkneenheten »kronor i guld» ter sig mindre lämpligt även med hänsyn därtill, att det inom en näraliggande framtid kan bli aktuellt att ersätta 1873 års lag om rikets mynt med en modernare lagstiftning. Samtidigt som i ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande angående riksbankens sedelutgivningsrätt (SOU 1955: 43) föreslagits upphävande av regeringsformens föreskrift om skyldighet för riksbanken att inlösa rikets sedlar med guld, har nämligen framhållits, att den principiella vikt som i lagen om rikets mynt tillädes guldet såsom en sam värdemätare i riket och grund för dess myntväsen, icke stode i god överensstämmelse med inlösningsskyldighetens upphävande. De sakkunniga, som funno lagen om rikets mynt systematiskt ej falla inom området för utredningsuppdraget, rekommenderade därefter att denna lag, efter beslut av statsmakterna i fråga om grundlagsstadgandet, upptoges till revision. Tänkbart är alltså att en i lag given bestämning av kronans guldinnehåll icke kommer att finnas i framtiden. På grund av vad sålunda anförts ställa sig fullmäktige kritiska till tanken att luftbefordringslagens huvudregel angående ansvarighetsbegränsning skall uttryckas i »kronor i guld». Emellertid lärer med hänsyn till den interna tionella konventionens innehåll detta uttryck icke kunna undvaras såvitt gäller internationell luftbefordran. På grund härav och då det vidare synes naturligt, att alla trafikanter eller befraktare erhålla samma skydd oavsett om färdmålet är inrikes eller utrikes beläget, kan måhända den finska lös ningen förtjäna att närmare övervägas för svensk del. Enligt ett sådant sys tem skulle huvudregeln uttryckas i gångbart mynt d. v. s. i högre nomi nella belopp, medan regeln för internationell luftbefordran angåves i mot svarande lägre belopp i guld.
Svenska flygförsäkringspoolen ifrågasätter lämpligheten av att skador som inträffar i inhemsk trafik skall betalas efter guldvalutaberäkning men anser sig med hänsyn till värdet av ensartade bestämmelser böra tillstyrka guldvalutaklausulen. En liknande inställning redovisar hovrätten för övre Norrland, som finner olägenheter träda i dagen genom den föreslagna regeln att belopp, vartill fraktförarens ansvarighet högst må uppgå, skall beräknas i kronor i guld såvitt angår inrikes luftbefordran. Hovrätten fortsätter: I förevarande hänseende innebär nu gällande lag onekligen en naturligare — om ock med hänsyn till risken för penningvärdesförsämring ej tillfreds ställande — lösning. I detta sammanhang må även erinras om den möjlig
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 77
het till speciell reglering av den inrikes luftbefordringen som för vissa fall öppnats genom 34 § i gällande lag. Å andra sidan måste en enhetlig regle ring av inrikes och internationell luftbefordran anses vara i så hög grad önskvärd, att de olägenheter, som ett förverkligande därav kunna medföra, få träda i bakgrunden. Med hänsyn till den ökade internationalisering av luftbefordringen, som kan förutses, finner hovrätten sig därför kunna biiräda förslaget härutinnan.
Medan första stycket av förslaget eljest ej föranlett några uttalanden av remissinstanserna, anser SAS beträffande andra stycket av utredningsman nens förslag; att det redan i gällande lag förekommande uttrycket »och guldit föreskriven tilläggsavgift» är mindre tillfredsställande ur den resande allmänhetens synpunkt. SAS anför härom närmare: Del kan lätt inträffa, att tilläggsavgift väl finnes föreskriven men att fraktföraren försummar att uttaga avgiften. I sådant fall bör likväl uppgivet intressebelopp gälla som grund för ansvarigheten, vilket också torde vara avsett i konventionen, jämför den engelska formuleringen »if the case so requires». Ett sätt att i nu angivna riktning förtydliga den svenska texten synes vara att använda uttryckssättet: »den tilläggsavgift som fraktföraren på grund härav i det särskilda fallet betingat sig.»
Beträffande 22 § tredje stycket framhåller SAS, att i konventionstexten en positiv formulering användes, under det att ett negativt uttryckssätt valts i utredningsmannens förslag. SAS finner det vara tänkbart, att däri skulle kunna intolkas någon skillnad i betydelsen, och förordar att den positiva formen väljes. Fjärde stycket av den reviderade konventionen art. 22 har föranlett i hu vudsak överensstämmande uttalanden av hovrätten för Övre Norrland och SAS. Hovrätten yttrar sålunda: I utredningsmannens förslag ha reglerna i art. 22 fjärde stycket icke upp tagits, då de'' ansetts redan gällande i svensk rätt. Så är också otvivelaktigt fallet beträffande huvudregeln. Däremot torde enligt svensk rätt något hin der ej föreligga att tillerkänna den skadelidande ersättning för rättegångs kostnader i det fall att denne tämligen snart efter den skadebringande hän delsen anliängiggör talan och fraktföraren först sedan processen pågått eu tid men före sexmånadersfristens utgång framställer sitt ersättningserbjli dande. Det kan nämligen knappast göras gällande att varje av den skade lidande inom sexmånadersfristen inledd rättegång skulle ha inletts utan att motparten givit anledning därtill och stadgandet i 18 kap. 3 § rättegångs balken därför undantagslöst skulle vara tillämpligt. Hovrätten vill där för ifrågasätta om icke konventionens hithörande regler borde upptagas i lagtexten, även om härigenom i fråga om inrikes luftbefordran fraktföraren i nu berörda avseende kan komma i en gynnsammare ställning än vad en tillämpning av stadgandet i 18 kap. 3 § rättegångsbalken skulle föranleda.
SAS anför: Bedömd ur synpunkten av svensk rätt kan den valda utformningen te sig såsom eu naturlig förenkling, men mot densamma talar den bristande överensstämmelse med protokollstextens innebörd, som uppkommer till följd av en dylik redigering. Enligt protokollet torde domstolen ej kunna utdöma ersättning, som inklusive rättegångskostnader ligger utanför limiterna, om ersättningsbeloppet exklusive sådan kostnad icke överstiger vad fraktföra
78 Kungl. Ma j:ts proposition nr 3 b år 19C>0
ren skriftligen erbjudit inom cn tidsfrist, som utlöper sex månader från skadelallets inträffande eller vid talans anhängiggörande, om detta sker senare. Fraktföraren skall således alltid tillgodonjuta en tid av minst sex månader för afl göra ett erbjudande med ifrågavarande verkan. Om den i utredningsmannens förslag använda metoden antages, kan emellertid svensk domstol komma att utdöma ersättning och rättegångskostnader med ett sam manlagt belopp överstigande limiten, även om fraktföraren inom sex måna der från skadefallet - men efter stämningens anhängiggörande — erbjudit ersättning för skadan med belopp, som i sådant avseende ej överskrides i domen. I och för sig vore härom intet att säga enligt svensk rättsuppfatt ning, men dels lärer eu utländsk fraktförare icke böra vid domstol här i landet betagas den rätt, han enligt protokollet äger tillgodonjuta, och dels synes en svensk fraktförare ej böra underkastas strängare regler än en utländsk. I likformighetens intresse lärer fördenskull en sådan omarbet ning av förslaget vara påkallad i nu förevarande avseende, att full överens stämmelse med protokollets innebörd ernås. Departementschefen. I de nuvarande reglerna i luftbefordringslagen om begränsning av fraktförarens ansvarighet anges värdegränsen såvitt angår inrikes luftbefordran i kronor, men i fråga om internationell luftbefordran anges den — i anslutning till Warszawakonventionen — i kronor i guld. Utredningsmannen har på grundval av resultatet av de överläggningar, som han haft med representanter för de övriga nordiska länderna, föreslagit att värdegränsen genomgående skall anges i kronor i guld. Motivet för förslaget är att någon saklig skillnad mellan internationell luftbefordran och inrikes luftbefordran icke bör upprätthållas i nu ifrågavarande avseeende utan att alla trafikanter bör äga samma skydd. Såsom påpekats 'vid remissbehandlingen måste det emellertid anses oegent ligt att i en lagstiftning som avser jämväl inrikes luftbefordran använda en värdeenhet, som icke utgör gångbar valuta inom landet. Det synes därför mindre lämpligt att i fråga om inrikes luftbefordran använda enheten »kro nor i guld». Vid de förnyade nordiska överläggningar som ägt rum på departementsstadiet har samma uppfattning kommit till synes. Från svensk och norsk sida har vid dessa överläggningar föreslagits en lösning, som in nebär att värdegränserna i förevarande paragraf skall anges i den inom landet gångbara valutan. I ett avslutande stycke av paragrafen skall dock anmärkas att man vid framräknandet av beloppen använt den kurs, som bli vit anmäld till Internationella valutafonden, och alt, om denna kurs ändras, den ändrade kursen skall tillämpas. I fall av rättegång skall — i enlighet med konventionen —- gälla kursen å den dag då dom meddelas. Förslaget inne bär vidare, att sålunda ändrade värdegränser skall kungöras i administra tiv ordning. Kungörandet skall ha deklarativ karaktär, utom såvitt angår eventuell avrundning av beloppen, i vilket avseende förutsättes att domsto larna blir bundna av det belopp som anges i Kungl. Maj :ts kungörelse. Medan Finlands företrädare förklarat sig vidhålla den åsikt som tidigare omfattats från finsk sida, uttalades från dansk sida att man såframt det ansåges görligt skulle söka ansluta sig till den svensk-norska linjen. Enligt vad som sedermera meddelats har detta dock ej kunnat ske, utan man öns
Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960 79
kar i Danmark ange gränserna för ansvarigheten i guldvärde och därjämte stadga att omräkningen skall ske i enlighet med det guldvärde å den danska kronan som är anmält till Internationella valutafonden. Enligt min mening bör det nyss angivna svensk-norska förslaget kunna godtagas. Det är beklagligt att det ej gått att komma fram till en gemensam nordisk ståndpunkt, men någon skillnad i sak torde ej föreligga. Jag vill alltså föreslå att de ansvarighetsbelopp som anges i paragrafens tre första stycken uttryckes i kronor. De exakta beloppen, framräknade på grundval av uppgift från riksbanken angående guldfrancens värde, utgör 85 790 kro nor, 85 kronor 79 öre och 1 715 kronor 80 öre, men de torde i lagtexten få avrundas till respektive 85800, 86 och 1 720 kronor. Vidare bör till para grafen fogas ett avslutande stycke av den innebörd som förut angivits. Det synes opåkallat att tynga lagtexten med den av SAS ifrågasatta om skrivningen av andra stycket. Däremot vill jag biträda det förslag till om formulering av tredje stycket som framlagts av SAS. De bestämmelser angående tillämpningen av värdegränserna såvitt angår rättegångskostnader, som finnes i fjärde stycket av den reviderade konven tionen art. 22, har vid de nordiska överläggningar som ägt rum på departementsstadiet ansetts böra komma till uttryck även i den interna lagstift ningen. Jag vill även för egen del biträda denna ståndpunkt. Stadgande i ämnet torde få upptagas i 22 § såsom ett fjärde stycke före det avslutande femte stycket.
23 §. I överensstämmelse med art. 23 i Warszawakonventionen föreskrives i nu gällande 23 §, att förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens an svarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, skall vara ogiltigt. Utredningsmannen har i första stycket upptagit ett stadgande som mot svarar den nu gällande bestämmelsen. Genom Haagprotokollet art. XII har ett nytt andra stycke fogats till art. 23. Enligt detta stycke skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å förbehåll avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av det be fordrade godsets egen beskaffenhet eller fel i godset (résultant de la nature ou du vice propre des marchandises transportées; resulting from tlie inherent defecl, quality or vice of the cargo carried). I 23 § andra stycket har utredningsmannen upptagit motsvarighet till detta nya stycke. Utredningsmannen har ytterligare anfört: Frågorna rörande det nya stadgandets materiella räckvidd och bevisbördans fördelning i därmed avsedda fall blevo ej tillfredsställande klarlagda vid konferensen i Haag. Frän svensk sida väcktes sålunda — under erinran om sjörättens och järnvägsrättens ställning i motsvarande ämnen — förslag att det skulle utsägas i stadgandet, att fraktföraren trots friskrivning skulle vara ansvarig enligt konventionen, om det visades att oaktsamhet av honom själv eller av hans folk i tjänsten orsakat skadan eller medverkat till denna. Förslaget blev dock avvisat. I anslutning härtill framställdes ett nederländskt-
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1000
belgiskt förslag, innebärande att i hithörande fall fraktförarens ansvarighet Irots friskrivning skulle inträda, om det visades att skadan icke uteslu tande härrörde av godsets egen beskaffenhet eller fel i godset; art. 20 och 21 i konventionen skulle emellertid alltid vara tillämpliga. Även detta för slag lämnades utan bifall av konferensen. Från nederländskt håll förklara des härefter, att man tolkade den av konferensen antagna lydelsen såsom innebärande, att fraktföraren ägde friskriva sig även från ansvarighet för vållande i de fali som avsåges med bestämmelsen. Andra delegationer förkla rade emellertid, att denna tolkning ej vore godtagbar. Vid nu angivna förhållanden ansåg man under de nordiska överläggning arna det vara lämpligast att avfatta den nya bestämmelsen i nära anslut ning till konventionen och att överlämna den närmare tolkningen därav åt rättstillämpning och doktrin. SAS framhåller beträffande det nya andra stycket i förslaget, att det syntes lämpligt att undvika att använda ordet »beskaffenhet» med hän syn till att detta ord kunde uppfattas såsom hänförande sig till godsets tillstånd. Visserligen användes ett ord med viss liknande dubbelbetydelse i den engelska texten, nämligen »quality», men det syntes där kvalificeras av adjektivet »inherent», som bättre än det svenska ordet »egen» angåve vad som avsåges. Det franska uttrycket »la nalure ... des marchandises» vore fullt klart och syntes kunna bättre återges med »godsets natur» eller »art». Departementschefen. I den i Bryssel den 25 augusti 1924 avslutade in ternationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma be stämmelser i fråga om konossement uppräknas i art. 4 mom. 2 vissa fall, då ansvarighet för förlust, minskning eller skada ej skall inträda. Bl. a. nämnes under m) »wastage in bulk or weight or any other loss or damage arising from inherent defect, quality or vice of the goods». I lagen den 5 juni 1936 i anledning av Sveriges tillträde till konventionen i fråga återges detta fall med orden »dolt fel hos godset eller dess beskaffenhet eller till stånd». Det av SAS kritiserade uttrycket »beskaffenhet» användes sålunda i motsvarande sammanhang i sjörätten, och det synes därför lämpligen kunna användas även när det gäller lufträtt. Med hänsyn till avfattningen av särskilt den franska texten torde dock den av utredningsmannen före slagna lydelsen av paragrafens andra stycke, om vilken lydelse enighet rådde vid de nordiska överläggningarna, böra föredragas framför de cite rade ordalagen i nyssnämnda lag av år 1936. Vid bestämmelsens tillämpning kan det emellertid vara naturligt att beakta tolkningen av det sjörättsliga stadgandet. I paragrafens första stycke torde en språklig jämkning böra ske. 24 §. Såsom redan vid 1 kap. 4 § antytts, har den nu under 24 § i lagen upp tagna bestämmelsen utgått; se härom ytterligare vid 34 §. I förslaget har i stället motsvarighet till den nuvarande 25 § upptagits såsom 24 §. I den nu gällande 25 § stadgas att, om skada med uppsåt eller grov vårds löshet orsakats av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten, han icke äger åberopa de bestämmelser i luftbefordringslagen, som utesluter eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 81
begränsar hans ansvarighet. Denna paragraf går tillbaka till art. 25 i Warszawakonventionen, enligt vilken artikel fraktföraren icke äger åberopa de be stämmelser i konventionen, som utesluter eller begränsar hans ansvarighet, såvida han eller hans folk i tjänsten orsakat skadan med uppsåt eller genom sådan vårdslöshet, som enligt lagen i den stat där målet är anhängigt är att likställa med uppsåt. Utredningsmannen har uttalat, att erfarenheterna från tillämpningen av art. 25 utgjort ett av de starkaste skälen för en översyn av konventionen och att främst de nationella lagarnas skiftande innehåll i fråga om den vårdslöshet, som vore att likställa med uppsåt, medfört att någon enhetlig bedömning av hithörande frågor icke kommit till stånd. Efter ett mödo samt arbete har ock, enligt art. XIII i Haagprotokollet, art. 25 erhållit den lydelsen, att de gränser för ansvarigheten som stadgas i art. 22 ej skall äga tillämpning, såframt det visas att skadan härrör av en handling eller underlåtenhet, som fraktföraren eller någon av hans folk förövat antingen i uppsåt att åstadkomma skada eller ock vårdslöst (témérairement; recklessly) och med insikt att skada sannolikt skulle orsakas därav; dock att, vid hand ling eller underlåtenhet av någon av fraktförarens folk, tillika skall visas att denne handlat under utövningen av sin tjänst. I utredningsmannens lagförslag har såsom motsvarighet till »téméraire ment» och »recklessly» använts uttrycket »genom oaktsamhet». När det gällt att återge den nya art. 25 i den svenska lagen, har vidare utredningsmannen undvikit att upptaga orden »handling eller underlåten het» i lagtexten. Enligt utredningsmannens mening bör det överlämnas åt domstolarna att med ledning av allmänna rättsregler avgöra, huruvida det i förekommade fall kan anses ha ålegat fraktföraren eller hans folk skyl dighet att handla på visst sätt. I överensstämmelse med vad som vid de nordiska överläggningarna i all mänhet ansågs önskvärt har den av utredningsmannen föreslagna paragra fen avfattats i anslutning närmare till den reviderade konventionen än till nu gällande stadgande i ämnet. Av förhandlingarna vid Haagkonferensen framgår enligt utredningsman nen, att man äger tillämpa fri bevisprövning i fråga om rekvisitet insikt att skada sannolikt skulle uppkomma. Utredningsmannen har emellertid framhållit, att det ej är avsett att obegränsad ansvarighet skall kunna in träda endast på den grund att vederbörande borde ha insett att skada sanno likt skulle uppkomma. I flera remissyttranden har förevarande paragraf, särskilt återgivandet av »témérairement» och »recklessly», varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda anför luftf artsstyrelsen: Enligt styrelsens mening torde det i Haagprotokollet använda uttrycket »recklessly» innebära något mer än oaktsamt, nämligen med grov vårds löshet, överdådigt eller hänsynslöst. Det senare uttrycket synes icke före komma i svensk lagtext, men bilskadeutredningen har i sitt den 1 oktober 1957 framlagda betänkande med förslag till lag om trafikförsäkring för ett likartat fall använt detta uttryck. I varje fall synes det oegentligt alt lag- (i IWxang till riksdagens protokoll 11)60. 1 samt. Nr 34
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960
texten såsom är fallet med föreliggande förslag avviker från den bifogade översättningen av konventionstexten. Stockholms handelskammare yttrar följande i fråga om förevarande stad gande, den s. k. dol-paragrafen: Den grundtanke på vilken Warszawakonventionen baserats i avseende å regleringen av fraktförarens ansvarighet är, summariskt uttryckt, den att å ena sidan bevisbördan omkastats till förmån för passagerare och lastägare, under det att fraktförarens ansvarighet å andra sidan,'såsom ett quid pro quo, limiterats med undantag för dol-fallen, i vilka ansvarsbegränsningen icke gällt. Denna grundtanke har rönt allmän anslutning och numera vunnit internationell hävd samt i hög grad bidragit till att fraktförarna kunnat lösa små försäkringsfrågor på ett sätt, som icke föranlett alltför betungande kostnadsbelastning, en belastning som givetvis slutligen måste drabba pas sagerare och lastägare. Konventionens lösning har emellertid under årens lopp enligt mångas mening kommit att framstå såsom mindre tillfredsställande, väl icke prin cipiellt men i avseende å detaljutformningen dels av limiterna, dels ock av dol-regeln. Sålunda har framhållits å ena sidan att limiterna numera framstode såsom alltför låga och å andra sidan att dol-reglerna särskilt i vissa länder tolkats och tillämpats på ett sätt, varigenom fraktförarens obegrän sade ansvarighet otillbörligt utsträcktes. Den i Haag träffade kompromissen om en ny quid-pro-quo-lösning på grundval av den gamla principen gavs en utformning, varigenom dess räck vidd ytterligare begränsades och denna begränsning tydligt markerades till förekommande av de tendenser till den obegränsade ansvarighetens utsträck ning, som tidigare förekommit. Enligt den i Haag antagna engelska texten inträder obegränsad ansvarig het allenast när skadan orsakats uppsåtligt eller »recklessly» och med vet skap hos vederbörande om att skada sannolikt skulle följa av hans hand lingssätt. Det nyss citerade ordet är — det skall villigt medgivas — svårt att översätta till svenskt lagspråk. Det är emellertid att märka, att i uttrycket ligg<-r nagot langt mera än oaktsamhet, vilket uttryck använts i utrednings mannens förslag. I själva verket avses ett hänsynslöst handlingssätt, där ve derbörande »tager en chans» utan att bry sig om följderna. Ett av de många ord, som upptagas i utförliga lexika såsom synonyma med »reckless» och som väl torde illustrera vad man avsett, är »devil-may-care». Ordet oakt samhet lärer icke kunna anses täcka nu angivna innebörd av begreppet »reckless» och skulle lätteligen i tillämpningen kunna föranleda uppkomsten av nya tendenser att vidga den obegränsade ansvarigheten utöver de i Haag fastslagna snäva gränserna. I lagen om straff för vissa trafikbrott av den 28 september 1951 förekom ma uttryckssätt, som synas vara av intresse i detta sammanhang, då det där talas om ådagaläggande av grov oaktsamhet eller visande av uppenbar lik giltighet för andra människors liv eller egendom. Med anknytande till denna terminologi vill handelskammaren föreslå till övervägande följande tvenne alternativ till omformulering av 24 §, vilka enligt kammarens mening skulle utgöra ett riktigare återgivande av Haagprotokollets formulering än det i utredningsmannens förslag upptagna. Alternativ I: »De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning, däi det Osas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsåtligen eller, med insikt om att skada sannolikt skulle följa, under ådagaläggande av uppenbar likgiltighet för skaderisken.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 83
Alternativ II: »De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämp ning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsåtligen eller, med insikt om att skada sannolikt skulle följa, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.» Kommerskollegium finner att den föreslagna 24 §, såsom handelskam maren framhållit, i förhållande till konventionen torde palägga fraktföraren en tyngre börda genom att dennes obegränsade ansvarighet utsträckts att omfatta jämväl »vanlig» oaktsamhet. Kollegium anser i likhet med han delskammaren, att lagtexten bör ändras. SAS ansluter sig — med förmälan att konsortiet beretts tillfälle att med verka till handelskammarens remissvar -— helt till vad handelskammaren anfört med det tillägget, att SAS förordar den såsom alternativ I föreslagna omformuleringen. Enligt konsortiets mening är det av synnerlig vikt, att vad handelskammaren i detta sammanhang anfört vinner beaktande, enär ett adekvat återgivande av protokollstexten på denna punkt kan bli av cen tral betydelse i ansvarighetsfrågan. Svenska flggförsåkringspoolen säger sig ha haft tillfälle att taga del av handelskammarens erinringar mot avfattningen av förevarande paragraf och anser i likhet med handelskammaren, att det är synnerligen önskvärt att erhålla ett så tydligt uttryck som möjligt för de fall, där fraktförarens ansvarighet skall vara obegränsad. Enligt poolens uppfattning framgår det ta bäst av den med alternativ II betecknade formuleringen, som därför för ordas. Även i övrigt ansluter sig poolen till vad handelskammaren anfört vid behandlingen av denna paragraf.
Departementschefen. De i den genom Haagprotokollet reviderade War-
szawakonventionen art. 25 — och även art. 25 A, se härom vid 25 § — förekommande orden »témérairement» och »recklessly» torde böra i över sättningen av protokollet och i den svenska lagtexten återges med beaktande av att här, såsom också framgår av att det uppställes krav på insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, avses viss högre grad av vårdslöshet. Vad beträffar översättningen av protokollet synes största överensstämmelse med originaltexterna ernås genom begagnande av ordet »hänsynslöst». Vad lagtexten angår har det visat sig föreligga vissa svårigheter att komma fram till en gemensam nordisk ståndpunkt. Jag vill för min del förorda att lagtexten, med nära anslutning till konventionens formulering i detta avseende, utformas så all ansvarighetsgränserna ej skall äga tillämpning, då skadan orsakats uppsåtligen eller ock av grov oaktsamhet och med insikt alt skada sannolikt skulle uppkomma. Från de övriga nordiska ländernas sida har man förklarat sig kunna godtaga denna avfattning, och med hänsyn härtill torde den få upptagas i lagtexten, ehuru den ej synes fullt tillfreds ställande.
25 §. I förslaget har, på sätt anförts vid närmast föregående paragraf, motsva righet till den nu gällande 25 § luftbefordringslagen införts såsom 24 §.
84 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Såsom 25 § har i stället upptagits en bestämmelse, som motsvarar den ge nom Haagprotokollet art. XIV tillagda art. 25 A i konventionen. Denna ar tikel är uppdelad i tre stycken. I det första stycket stadgas att, om ersätt ningstalan föres mot någon av fraktförarens folk, denne äger åberopa de för fraktföraren gällande ansvarighetsgränserna, såframt han visar att han handlat under utövningen av sin tjänst. Enligt andra stycket må sam manlagda beloppet av den ersättning, som fraktföraren och hans folk kan förpliktas utgiva i fall som avses i första stycket, icke överstiga ansvarighets gränserna. Härrör skadan av en handling eller underlåtenhet av fraktföra rens folk av samma natur som den, vilken enligt art. 25 avskär fraktföraren från förmånen av begränsning av ansvarigheten, skall dock bestämmelserna i de båda första styckena av art. 25 A ej äga tillämpning. Utredningsmannen har anfört, att art. 25 A tillkommit för att hindra att begränsningen av fraktförarens ansvarighet sättes ur spel genom att talan om skadeersättning väckes mot någon av fraktförarens folk och att fraktfö raren sedan jämlikt anställningsavtal eller på annan grund måste återgälda den anställde vad denne förpliktats att utgiva såsom skadestånd. Konven tionen uttalar sig däremot ej i frågorna, huruvida den anställde över huvud taget kan dömas ersättningsskyldig och huruvida möjlighet föreligger för rätten att nedsätta beloppet av dennes ersättningsskyldighet med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller om ständigheterna i övrigt. Utredningsmannen har framhållit, att det fortfa rande är överlämnat åt nationell lag att träffa avgörandet beträffande såda na spörsmål och att å svensk sida alltså 10 kap. 3 § luftfartslagen kan bli att tillämpa även då det gäller ansvarighet för skada vid befordran med luft fartyg av passagerare, resgods eller gods. Det har i enlighet därmed varit under övervägande att i lagtexten intaga en uttrycklig hänvisning till detta lagrum. Stgrelsen för Sveriges advokatsamfund anför: Att en fraktförare, som utan eget vållande blir ansvarig enbart på grund av fel eller försummelse av anställd, bör få begränsa sitt ansvar, är uppen barligen en helt annan sak än att den som själv vållat skadan skall få rätt till ansvarsbegränsning. Avsikten med denna nyhet i Haagprotokollet är i och för sig beaktansvärd. Man vill helt enkelt förhindra att den skadelidande tilltvingar sig obegränsad ersättning av fraktföraren genom att vända sig mot den anställde, som sedan i sin tur på grund av särskild bestämmelse i tjänsteavtalet skulle ha regressrätt mot fraktföraren. Styrelsen ifrågasätter dock, om det är förenligt med svensk rättsuppfatt ning att införa ett begränsningsinstitut, som skulle ge den som vållat skada en automatisk rätt till fixerad begränsning och ej vara beroende av dom stols prövning av förutsättningar för jämkat skadestånd. Det bör i detta sammanhang bemärkas att 3 § i 10 kap. luftfartslagen in nehåller en bestämmelse, enligt vilken rätten, då någon, som förrättar tjänst å luftfartyg, finnes skyldig att ersätta skada som i följd av luftfart upp kommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger att med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt nedsätta skadeståndet efter vad som prövas skä ligt. Samma jämkning smöjlighet står öppen även för viss annan flygper sonal. Denna jämkningsregel står helt i överensstämmelse med de motsva
Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1960 85
rande regler som sedan länge funnits i sjölagen och sjömanslagen för det fall att skada vållats av befälhavare eller annan ombordanställd (sjölagen 59 § och sjömanslagen 50 §). Den föreslagna nya begränsningsrätten synes sålunda icke endast vara oförenlig med svensk rättsuppfattning, utan dessutom stå i mindre god överensstämmelse med den här återgivna jämkningsregeln i luftfartslagen. Utredningsmannen framhåller att man haft under övervägande att i för slaget till den nya lagen intaga en uttrycklig hänvisning till bestämmelsen i 10 kap. 3 § luftfartslagen. Det är styrelsens uppfattning, att om den nya be gränsningsrätten kommer att införas, en dylik hänvisning under alla om ständigheter bör medtagas i lagen. Departementschefen. Såsom advokatsamfundets styrelse anfört, kan in vändningar riktas mot att i svensk lag upptaga förevarande stadgande i den reviderade konventionen. Om Sverige skall kunna ansluta sig till Haagprotokollet, är det emellertid ej möjligt att avvika från konventionen på denna punkt. Jag vill därför förorda att en bestämmelse i ämnet upptages i lagen. Det må framhållas, att den begränsning av den anställdes ansvarighet, som härigenom skulle komma till stånd, endast i undantagsfall torde bli av nå gon betydelse för den skadelidandes möjligheter att utfå skadestånd. Vidare må påpekas, att jämkningsregeln i 10 kap. 3 § luftfartslagen i särskilda fall kan ge möjlighet till en stark begränsning av ansvarigheten för den anställ de, Erinran om denna jämkningsregel torde böra upptagas i nu förevarande paragraf. Uttrycket »den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa» är självfallet att förstå så, att avtal om högre gräns för ansvarigheten skall gälla även i fråga om den anställdes ansvarighet. Beträffande översättningen av art. 25 A torde samma jämkning böra fö retagas som i fråga om översättningen av art. 25.
26 §. Första stycket av 26 § luftbefordringslagen innehåller stadgande att, om inskrivet resgods eller gods mottages utan anmärkning, det skall, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen. I andra stycket stadgas vissa reklamationstider vid skada, minskning eller dröjsmål i fråga om resgods och gods. Liksom enligt motsvarande stycke i den ursprungliga Warszawakonventionen art. 26' skall anmärkning om skada eller minskning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom tre dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom fjorton dagar från den dag, då avlämnande skedde. Tredje stycket av paragrafen upptager den regeln, att anmärkning skall göras genom anteckning på fraktförarens exemplar av befordringshand lingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs. Utredningsmannen har i sitt förslag upptagit ett första stycke i över ensstämmelse med första stycket i gällande lag.
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 3't år 1960
Beträffande andra stycket har utredningsmannen anfört, att genom art. XV i Haagprotokollet de angivna reklamationstiderna förlängts till respek tive sju, fjorton och tjuguen dagar samt att stycket avfattats i enlighet där med. Utgångspunkten för reklamationsfristen vid dröjsmål har i närmare överensstämmelse med konventionens ordalag (å dater du jour ou le bagage ou la marchandise auront été mis ä sa disposition) angetts vara »den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande». Rörande tredje stycket har utredningsmannen yttrat: Under de nordiska överläggningarna anfördes å dansk och norsk sida mot den hittillsvarande svenska och finska avfattningen av tredje stycket, att man, utan att detta hade sin grund i konventionens lydelse, utsagt att det är på fraktförarens exemplar av befordringshandlingen, som anmärkning skall göras när den ej sker i särskild skrift. Ehuru det knappast torde vara förutsett i konventionen, att anmärkning antecknas på annat exemplar av befordringshandlingen än fraktförarens, har man för vinnande av likartad avfattning i de olika texterna ej upptagit den ifrågavarande bestämningen i förslaget. Det må erinras om att enligt andra stycket anmärkning städse skall göras hos fraktföraren.
Departementschefen. Beträffande denna paragraf kan jag biträda vad ut redningsmannen föreslagit.
27 §.
Denna paragraf överensstämmer med 27 § i gällande luftbefordringslag, frånsett en jämkning av språklig natur.
28 §. I 28 § luftbefordringslagen stadgas, att talan om ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkon tor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten. Paragrafen återger det väsentliga i Warszawakonventionen art. 28, vilken artikel ej ändrats genom Haagprotokollet. Av artikelns innehåll saknas emellertid i gällande lag motsvarighet främst till kravet på att talan skall föras inom en av de fördragsslutande parternas territorium. Enligt vad som uttalades vid luftbefordringslagens tillkomst ansågs särskilt stadgande i anledning därav icke påkallat, eftersom konventionen ej regle rar frågan om erkännande och verkställighet av utländsk dom. Utredningsmannen har ej föreslagit ändring i förevarande paragraf. SAS har berört 28 § luftbefordringslagen och art. 28 i konventionen i sitt remissyttrande på sätt framställningen vid 1 kap. 4 § och 32 § i föreva rande kapitel ger vid handen. Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen upp tar gällande lag ej någon motsvarighet till konventionens stadgande, att i de av konventionen omfattade fallen forum skall vara beläget i konventionsstat. Tydligt är också, att en bestämmelse med denna innebörd icke har någon större praktisk funktion att fylla i den interna svenska lagstiftningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 87
Undantagsvis kan dock saken vara av betydelse. Om exempelvis talan skall anställas mot en fraktförare, som har utfört luftbefordran mellan orter inom skilda konventionsstater men som har sitt hemvist i en till konventionen icke ansluten stat, kan det ligga nära till hands att väcka denna talan vid domstol i den ort där fraktföraren har sitt hemvist. Finner domstolen, jäm likt internationellt privaträttsliga normer, att svensk rätt är att tillämpa på befordringsavtalet, skulle ett stadgande i den svenska lagen av nyss an given innebörd främja konventionens tillämpning, enär käromalet da torde, såsom konventionen avser, komma att bli avvisat. Även i förhållande till 32 § skulle en bestämmelse i ämnet kunna vara av viss betydelse. Med anledning av det anförda anser jag det befogat att komplettera före varande paragraf med ett stadgande av nu angiven innebörd, något som även avses skola ske i de övriga nordiska länderna.
29 §. I 29 § lagen om luftbefordran stadgas att, där talan om ansvarighet ej anhängiggöres inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts, rätten till talan skall vara förlorad. Utredningsmannen har anfört, att i motsvarande artikel i konventionen, art. 29, vilken artikel icke ändrats genom Haagprotokollet, utsäges att talan skall framställas inom den angivna tvåårsfristen »sous peine de déchéance». Med detta uttryck torde enligt utredningsmannen avses att icke blott rätten att väcka talan utan även själva rätten att utfå ersättning går förlorad. Då emellertid ordet »talan» i svensk lagstiftning, exempelvis 54 § köplagen och 121 § sjölagen, såsom ock i doktrinen betonats, användes i samma bety delse som i Warszawalconventionen art. 29, har utredningsmannen funnit anledning ej föreligga att frångå den nuvarande formuleringen. Departementschefen. Jag har ej någon erinran mot utredningsmannens förslag, och paragrafen torde alltså kunna upptagas oförändrad, frånsett en redaktionell jämkning.
30 §. I förhållande till 30 § luftbefordringslagen företer denna paragraf vissa avvikelser av språklig natur. Därutöver har andra stycket jämkats till vin nande av bättre överensstämmelse med konventionstexten.
Sammansatt befordran
31 §. Paragrafen motsvarar 31 § luftbefordringslagen med redaktionell jämk-
88 Kungi. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Övriga bestämmelser 32 §. Luftbefordringslagen innehåller i 32 § bestämmelser, som kan sägas kom plettera stadgandet i 23 §. I första stycket föreskrives att, om i befordrings avtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i luftbeford ringslagen stadgas, förbehåll göres om tillämplig lag eller om domstols behörighet, förbehållet skall vara utan verkan. Andra stycket upptager ett stadgande att, där skiljeavtal rörande skada som avses i luftbeford ringslagen träffats innan skadan timade, avtalet ej skall vara gällande med mindre det angår befordran av gods samt skilj emannaförfarandet skall äga rum i stat som är ansluten till Warszawakonventionen, inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och med tillämpning av vad lagen i sådan stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses. Utredningsmannen har framhållit, att motsvarande artikel i konventio nen, art. 32, icke ändrats genom Haagprotokollet. Frånsett en avvikelse av formell natur har i utredningsmannens förslag första stycket av föreva rande paragraf utformats i överensstämmelse med vad nu gäller. I vilken mån avfattningen av andra stycket kan följa nu gällande lag har utred ningsmannen däremot ansett mera tveksamt. Härvid har han syftat mindre på det förhållandet, att den stat, i vilken skiljemannaförfarandet skall äga rum, uppenbarligen bör vara ansluten till den reviderade Warszawakonventionen och icke kvarstå i den ursprungliga konventionen. Till denna omständighet har nämligen vederbörlig hänsyn tagits genom den i 1 § sista stycket i förslaget meddelade definitionen. Av större betydelse för avfattningen har varit att det, såsom vid de nordiska överläggningarna framhållits, knappast synes vara helt i enlighet med konventionen att kräva, att förfarandet städse skall äga rum med tillämpning av vad lagen i någon konventionsstat stadgar om luftbefordran som avses i konventionen. Skilje avtalet kan nämligen enligt utredningsmannen lika väl hänvisa direkt till konventionen. Frågan kan möjligen anses vara av underordnad bety delse, då konventionsstaternas lagar naturligen bör stå i överensstämmelse med konventionen. Utredningsmannen har emellertid ansett riktigast att i lagtexten såsom ett alternativ till att förfarandet skall följa lagen i kon ventionsstat nämna, att det eljest skall äga rum i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Genom att behålla det förutvarande alterna tivet har utredningsmannen velat taga behörig hänsyn till de fall, då skilje avtalet avser luftbefordran som ej omfattas av konventionen, exempelvis i inrikes trafik. Den av honom föreslagna bestämmelsen ansluter sig i princip till avfattningen av 3 § första stycket under c) och därmed likartade stadganden i 4 och 8 §§. SAS yttrar följande beträffande 32 § andra stycket: Den i detta stycke gjorda hänvisningen till en i 28 § avsedd domstols domvärjo får en annan innebörd än den i art. 32 av konventionen avsedda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3k år 1960 89
i och med att bestämmelsen i förslagets 28 § givits en från art. 28 i kon ventionen avvikande lydelse. Forumbestämmelsen i art. 28 anknyter näm ligen till domstol i konventionsansluten stat, under det att motsvarande bestämmelse i 28 § av förslaget, såsom SAS förut anfört, vid frågan om bestämmelsernas tillämpningsområde, anknyter till domstol utan sådan begränsning. Om den i 28 § gjorda utvidgningen i förhållande till art. 28 bibehålies, vill det förefalla som om också ett skiljemannaförfarande — lika väl som ett domstolsförfarande — borde tillåtas äga rum i icke kon ventionsansluten stat. Då emellertid förfarandet under alla förhållanden bör ske med tillämpning av konventionsreglerna, framstår det som natur ligt att detsamma, vare sig det skall äga rum inför domstol eller inför skiljemän, förlägges till stat, som anslutit sig till konventionen, och där man på grund av denna anslutning kan antagas äga önskvärd förtrogen het med konventionens innebörd. Departementschefen. Det av utredningsmannen föreslagna första stycket av förevarande paragraf torde få upptagas i förslaget med ett par jämk ningar av redaktionell natur. Andra stycket torde vinna i klarhet, om det omredigeras så att det redan i början utsäges att fråga är om skiljeavtal rörande befordran av gods. Vidare är det med hänsyn till den i departementsförslaget upptagna lydelsen av 28 § överflödigt att i förevarande paragraf nämna något om att förfarandet skall äga rum i stat, som är an sluten till konventionen. Detta stämmer bättre överens med lydelsen av konventionen art. 32 andra punkten, enligt vilken såvitt angår befordran av gods skiljeavtal är medgivet, om förfarandet skall äga rum inom en i art. 28 första stycket avsedd domstols domvärjo och saken avgöras med tillämpning av konventionens bestämmelser. Vid de departementala nordiska överläggningarna rörande Haagprotokollet framfördes från danskt och norskt håll den uppfattningen, att man i detta sammanhang över huvud taget icke borde hänvisa till nationell lag, eftersom det väsentliga vore, att förfarandet sker i överensstämmelse med konventionens bestämmelser i de fall som konventionen omfattar. Detta in nebär exempelvis i fråga om inrikes godsbefordran en långt gående avtals frihet, som måhända icke kan anses alldeles självfallen. Av hänsyn till den nordiska enigheten vill jag emellertid ej motsätta mig, att lagtexten utfor mas i enlighet med den anförda uppfattningen.
33 g. I 33 g första stycket i gällande luftbefordringslag ingår dels det vid 1 kap. 4 g i det föregående berörda stadgandet, att bestämmelserna i luftbeford ringslagen med visst närmare angivet undantag skall äga tillämpning jäm väl å internationell luftbefordran, dels ock en föreskrift som i förslaget mot svaras av 35 g första stycket. I andra stycket av 33 g återfinnes den vid 22 g nämnda bestämmelsen om beräkning av ansvarighetsgränserna vid interna tionell luftbefordran.
Utredningsmannens förslag upptager, såsom förut berörts, i 1, 22 och 35 gg
motsvarighet till bestämmelserna i 33 g luftbefordringslagen. Rörande sitt eget förslag till 33 g har utredningsmannen anfört följande:
90 Kungl. Maj ds proposition nr 3'/ år 1960
Förslaget innebär i viss män en utfyllnad av 3, 4 och 8 §§ i fråga om det meddelande, som avses i de båda förstnämnda paragraferna i första stycket under c) och i 8 § under c). Enligt vad som anförts särskilt vid 3 §‘skall sådant meddelande innehålla, att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begrän sar fraktförarens ansvarighet i vissa fall. Man torde emellertid icke kunna bortse från att en stor mängd biljetter och andra befordringshandlingar, avseende svensk inrikes befordran eller internationell befordran som berör Sverige, naturligen kan komma att ut ställas utom riket, kanske å ort där kännedomen om Sverige och svensk lag är synnerligen bristfällig. Det bör även beaktas, att den som utställer en befordringshandling i regel har att räkna med att tvist om befordringen kan komma att väckas i skilda stater, som kanske på olika sätt införlivat kon ventionen med sin lagstiftning. I hithörande fall synes man därför böra godtaga, att det särskilda meddelandet i befordringshandlingen avfattas på annat sätt än som föreskrivits i 3, 4 eller 8 §, blott därav framgår vad den reviderade Warszawakonventionen föreskriver, det vill säga att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen som i regel begränsar frakt förarens ansvarighet i vissa fall, nämligen i fråga om biljett vid dödsfall el ler fall av kroppsskada liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas, i fråga om resgodsbevis i fall då resgods förkommer, minskas eller skadas och i fråga om flygfraktsedel i fall då gods förkommer, minskas eller ska das. Meddelandet kan naturligen komma att avfattas på annat språk än svenska, exempelvis ett av de språk på vilka Haagprotokollet är upprättat. I vissa fall torde meddelandets avfattning vara betingad av nationell lag, me dan i andra fall den reviderade konventionens ordalag oförändrat följas. När det gäller att avgöra, huruvida i ett föreliggande fall ett meddelande står i överensstämmelse med vad konventionen föreskriver, torde en alltför for mell tillämpning av förevarande stadgande över huvud taget böra undvikas. Med den ståndpunkt förslaget intager har icke heller i detta sammanhang skäl ansetts föreligga att i den svenska lagen upptaga krav på att medde landet skall innehålla den i protokollet upptagna förutsättningen, att be fordringen kan vara underkastad konventionen, om passagerare företaga resa — eller i fråga om resgodsbevis eller flygfraktsedel om befordringen skall ske — med slutlig bestämmelseort eller mellanlandning i annat land än avgångslandet. Vad nu sagts har, såsom av det förut anförda framgår, gällt befordrings handling som utfärdats utom riket. Det synes emellertid önskvärt att tilllämpa samma regel även i fråga om befordringshandling, som inom riket utfärdats för internationell luftbefordran. Särskilt beträffande internatio nella flygföretags avdelningskontor i Sverige synes ett sådant medgivande vara påkallat, men det torde ej vara motiverat att härvidlag sätta svenska företag i ett mera bundet läge.
I fråga om den inställning, som SAS intager i förevarande ämne, må hän visas till vad som återgivits i det föregående vid 1 kap. 4 §. Departementschefen. Utredningsmannens förslag beträffande förevarande paragraf följer nära den reviderade Warszawakonventionens innehåll även såvitt avser fall, som ej omfattas av konventionen men beträffande vilka svensk lag är tillämplig. Det synes emellertid opåkallat att beträffande des sa fall upprätthålla konventionens stränga krav på meddelande i beford ringshandlingen angående ansvarighetsbegränsningen. Vid de departemen-
Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960 91
tala nordiska överläggningarna uppnåddes också enighet om att man i den nya lagstiftningen borde upptaga ett stadgande, att vid fall av internationell luftbefordran som ej omfattas av konventionen fraktföraren skall äga åbe ropa ansvarighetsbegränsningen, ändå att befordringshandlingen icke inne håller meddelande av nu ifrågavarande natur. I den mån de svårigheter, som berörts av SAS i dess vid 1 kap. 4 § återgivna yttrande, kan bemästras genom en bestämmelse i svensk lag, torde ett sådant stadgande avlägsna dem. Stadgandet synes lämpligen kunna ingå såsom ett andra stycke i 33 §.
34 §. I 34 § lufibefordringslagen stadgas att, såvitt angår inrikes luftbefordran, Konungen äger meddela bestämmelser avvikande från vad i 3 § första styc ket, 4 § andra stycket samt 8 § stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel. Jämlikt 24 § i gällande lag skall, där passagerare drabbats av skada å person, enligt de i strafflagen stadgade grunderna bestämmas vem ersätt ningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas. Denna paragraf upp togs i luftbefordringslagen med hänsyn till stadgandet i art. 24 andra styc ket andra punkten i Warszawakonventionen, att frågan vem rätt till er sättning tillkommer och om rättighetens innebörd ej beröres av konventio nen. I 33 § utsäges, på sätt redan berörts vid 1 kap. 4 §, att bestämmelserna i luftbefordringslagen skall äga tillämpning jämväl å internationell luftbe fordran, vad i 24 § stadgas dock allenast där enligt i allmänhet gällande reg ler svensk lag skall komma till användning. Rörande 34 § i gällande lag har utredningsmannen anfört, att den icke har tillämpats och att man under de nordiska överläggningarna inom samtli ga delegationer ansåg att paragrafen borde utgå, emedan de formella kra ven på befordringshandlingarna väsentligen förenklats genom Haagprotokollet och paragrafen till följd därav knappast vore behövlig; man borde för övrigt genomgående sträva efter att underkasta inrikes luftfart samma regler som dem vilka gällde i fråga om internationell luftbefordran. Utredningsmannen har vidare, såsom anförts i det föregående vid 1 kap. 4 §, uppgivit att man vid de nordiska överläggningarna varken å dansk eller å norsk sida ville i lagen upptaga en bestämmelse motsvarande 24 §. Då man däremot å svensk och finsk sida på detta stadium önskade behålla stadgan det, överenskoms att detta i de svenska och finska luftbefordringslagarna skulle upptagas bland lagens avslutande bestämmelser. I enlighet därmed bar utredningsmannen föreslagit, att i denna paragraf skall upptagas en bestämmelse av innehåll att, om passagerare drabbats av skada å person och enligt i allmänhet gällande regler svensk lag skall komma till använd ning, de i strafflagen stadgade grunderna skall äga tillämpning i fråga om vem ersättningen skall tillkomma och vad som skall räknas därunder. SAS anför i fråga om befordringsliandlingarnas innehåll vid svensk inrikestrafik följande:
92 Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960
I samband med de överväganden inom SAS, vartill det nya lagförslaget givit anledning, har ytterligare en synpunkt framkommit, som vi anse oss böra här redovisa. De i lagförslaget intagna bestämmelserna i 3 § c), 4 § c) och 8 § c) synas, jämförda med innehållet i 33 §, närmast giva vid handen att vi, för att icke riskera obegränsad ansvarighet, även i avseende å av oss bedriven svensk inrikestrafik skulle vara nödsakade att i dokumenten införa en klausul med hela det i förstnämnda tre paragrafer anvisade innehållet. Vi förutsätta som en naturlig utveckling en tendens till stark förenkling av dokumenten i trafik, som nu avses, innebärande bland annat en sådan for matminskning att införande av även en så jämförelsevis kortfattad klausul, som här är i fråga, kan komma att föranleda olägenhet, åtminstone i vad angår passagerare- och resgodsbiljetter. I sak lärer det vara fullt tillräckligt, att dokumenten i svensk inrikestrafik innehålla en enkel hänvisning till svensk lag möjligen med ett tillägg angivande enbart att enligt denna lag fraktförarens ansvarighet i regel är begränsad. Till undvikande av tvekan om att en sadan hänvisning uppfyller de i lagen avsedda fordringarna synes det oss önskvärt att detta på lämpligt sätt bringas till uttryck i lagtexten. Departementschefen. Den hänvisning till strafflagens skadeståndsregler, som upptagits i utredningsmannens förslag efter mönster av 24 § i den gällande luftbefordringslagen, synes icke behövlig, då dessa regler får an ses tillämpliga utan särskilt stadgande. Jag vill därför föreslå, att hänvis ningen, i överensstämmelse med den ståndpunkt som intagits å dansk och norsk sida, får utgå ur lagen. Vid de departementala nordiska överläggningarna har enighet vunnits därom, att det får anses överflödigt att i befordringshandlingar för inrikes luftbefordran, då mellanlandning utom riket ej avses äga rum, upptaga så dana meddelanden som stadgas i 3 § första stycket under c), 4 § första styc ket under c) och 8 § under c). Det borde få ankomma på vederbörande myndigheter i varje land att medge annan form för de i nämnda paragrafer avsedda befordringsdokumenten, exempelvis så att de utställas med medde landen som helt kortfattat hänvisar till att fraktförarens ansvarighet är begränsad jämlikt lag eller helt utan meddelanden rörande ansvarighetsbegränsning. Jag har för min del ej något att erinra mot en sådan ordning, som ger möjlighet att tillmötesgå de av SAS framförda önskemålen. Det torde för Sveriges del få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om eventuella lättnader i detta avseende. Jag vill sålunda föreslå, att i förevarande paragraf stadgas att vid inrikes luftbefordran utan avsedd mellanlandning utomlands Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser, avvikande från vad som stad gas i 3, 4, 8 och 9 §§ angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.
35 §. Gällande luftbefordringslag innehåller i 33 § ett stadgande att, om stat, som är ansluten till Warszawakonventionen, avgivit sådan förklaring som avses i tilläggsprotokollet till konventionen, luftbefordringslagen ej skall äga tillämpning å internationell luftbefordran som utföres omedelbart av den staten. Det åsyftade tilläggsprotokollet, som enligt särskild rubrik ansluter sig till konventionen art. 2. innehåller att de fördragsslutande parterna för
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 93
behåller sig rätt att vid ratifikationen eller anslutningen förklara, att art. 2 första stycket i konventionen icke skall äga tillämpning på internationell luftbefordran, som utföres direkt av staten, dess kolonier, protektorat, terri torier under mandat eller annat territorium under dess suveränitet, överhög het eller myndighet. Förklaringar av denna art har avgivits av några till konventionen anslutna stater. Utredningsmannen har framhållit, att Haagprotokollet berör varken tillläggsprotokollet till Warszawakonventionen eller art. 2 första stycket i kon ventionen. Vid detta förhållande bör de förklaringar, som avgivits enligt tilläggsprotokollet, behålla sin verkan även om de stater, vilka avgivit för klaringarna, ansluter sig till Haagprotokollet. Utredningsmannen har tillagt, att den i inledningen återgivna art. XIX i Haagprotokollet torde ge vid han den att tilläggsprotokollet i nu förevarande hänseende är att betrakta som en del av den gamla Warszawakonventionen. Även till art. XXVI i Haagprotokollet har utredningsmannen hänvisat. En ligt denna artikel må reservation icke göras mot protokollet, dock må stat när som helst genom viss notifikation förklara, att den genom protokollet reviderade konventionen icke skall gälla i fråga om befordran av personer, gods och resgods, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luft fartyg som är registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserve rats av dessa myndigheter eller för deras räkning. Icke blott det förbehåll, som enligt vad nyss anförts finnes upptaget i 33 § luftbefordringslagen, utan även den begränsning i Warszawakonventionens tillämpningsområde, som följer av en jämlikt Haagprotokollet art. XXVI av given förklaring, bör enligt utredningsmannens mening beaktas i en ny lag stiftning om befordran med luftfartyg. Jämväl luftfart, som genom en sådan förklaring blivit undantagen från att falla under konventionen, bör lämnas utanför även den svenska lagens tillämpningsområde. Vid de nordiska för handlingarna var man ense om att de nya lagarna borde upptaga ett stadgan de i ämnet, varvid man å svensk sida önskade ge detta nya stadgande ett in nehåll av samma karaktär som den nu gällande bestämmelsen. Förevarande paragraf i utredningsmannens förslag har avfattats i enlighet därmed. I fråga om den från gällande lag övertagna bestämmelsen har utredningsman nen dock ansett lagtexten böra återspegla den avslutande uppräkningen i 1929 års tilläggsprotokoll, varigenom med själva staten likställts territorium för vars utländska angelägenheter staten svarar. Utredningsmannen anför, att det i första punkten i förevarande paragraf, i motsats till vad som är fallet i de tidigare paragraferna, icke är fråga om den reviderade Warszawakonventionen utan om den ursprungliga. I andra punkten åter är det fråga om den reviderade konventionen, vilket i tydlig hetens intresse uttryckligen betonats i lagtexten.
Departementschefen. Jag bar ej något att erinra mot utredningsmannens
förslag, frånsett att vissa jämkningar av formell natur torde få vidtagas. De båda förbehållen synes sålunda böra upptagas i skilda stycken.
94 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
15 KAP.
1 §• Departementschefen. I första stycket av 15 kap. 1 § luftfartslagen uppstäl les i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg m. in. den allmänna regeln, att bestämmelser i de ämnen, i vilka beträffande civil luftfart stadganden är givna i luftfartslagen, meddelas av Konungen eller den Konungen bemyndigar. Jämlikt andra stycket av samma paragraf skall emellertid vissa stadganden i lagen, huvudsakligen av privaträttslig natur, alltid äga tillämp ning även å militär luftfart. Frånsett de fall, vilka enligt vad som anförts vid 9 kap. 35 § i förevarande förslag faller utom Warszawakonventionens tillämpningsområde, gäller kon ventionen enligt art. 2 första stycket, under de i art. 1 angivna förutsätt ningarna, jämväl befordran som utföres av stat, kommun, annan sådan me nighet eller offentlig inrättning. Denna bestämmelse, vilken icke ändrats ge nom Haagprotokollet, har tidigare ansetts ej behöva återgivas i svensk lag. Blir nu reglerna om luftbefordran infogade i luftfartslagen, blir de emeller tid jämlikt 15 kap. 1 § första stycket icke utan förordnande av Kungl. Maj :t tillämpliga å militär luftfart, med mindre de nämnes i uppräkningen i andra stycket av paragrafen. Det är måhända ovisst, om detta får någon praktisk betydelse, men det kan tänkas exempelvis att tillfälle beredes militärpersoner eller deras anhöriga att mot någon avgift medfölja mili tära luftfartyg mellan bosättningsorten och en tillfällig tjänstgöringsort. I vissa lägen skulle det kanske vara möjligt till och med att ett särskilt mili tärt lufttrafikföretag inrättas, varvid även vederlagsfri befordran skulle fal la under konventionen. Ett alternativ till den nu föreslagna lösningen skulle måhända vara, alt Sverige utnyttjade den i Haagprotokollet art. XXVI medgivna, vid 9 kap. 35 § i det föregående närmare beskrivna möjligheten att undantaga luftbe fordran för de militära myndigheterna från konventionens tillämpningsom råde. Skäl härtill synes emellertid icke för närvarande föreligga. På grund av den i 15 kap. 2 § andra stycket luftfartslagen meddelade hän visningen kan den nu föreslagna ändringen få betydelse jämväl i fråga om befordran med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas ute slutande för statsändamål och icke för affärsdrift.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Såsom anförts redan i inledningen kräves enligt art. XXII i Haagprotokol let icke mindre än trettio ratifikationer för att protokollet skall träda i kraft. Utredningsmannen har framhållit att bakom detta krav ligger övertygel sen, att den nuvarande, så gott som hela världen omfattande enhetligheten i fråga om de regler, vilka gäller för befordran med luftfartyg, är av största
Kungl. Maj:ts proposition nr ,34 år 1960 95
värde för den internationella luftfarten, och att talet trettio är bestämt med hänsyn till att det utgör omkring två tredjedelar av det antal stater, som är anslutna till Warszawakonventionen. Man har enligt utredningsmannen antagit, att detta tal icke skulle uppnås, om ej de ledande luftfartsnationerna vore villiga att ansluta sig till det genom Haagprotokollet i viss mån om lagda systemet, och att sålunda den övervägande delen av världens interna tionella luftfart skulle på en gång gå över till detta nya system. Vidare har utredningsmannen anfört: I viss omfattning torde emellertid en övergångstid icke kunna undvikas, under vilken de båda systemen måste tillämpas vid sidan av varandra. Med en sådan övergångstid äro förenade betydande svårigheter, särskilt känn bara för de luftfartsföretag som driva internationell trafik i större omfatt ning. Då krävas exempelvis olika befordringshandlingar och gälla skilda gränser för ansvarigheten och skilda regler i fråga om fraktförarens skyldig het att utgiva ersättning utan begränsning. Skenbart synas dessa svårigheter kunna övervinnas genom att man uppsäger den ursprungliga konventionen i samband med att man biträder Haagprotokollet; jämföras må art. XXIV tredje stycket i protokollet. Avgörande för frågan huruvida det ena eller det andra systemet skall tillämpas är emellertid icke fraktförarens eller trafi kantens nationalitet utan var avgångsorten och bestämmelseorten samt i vissa fall en mellanlandningsplats äro belägna. Även om Sverige skulle uppsäga konventionen, skulle en svensk fraktförare vid färd mellan sta ter, av vilka några anslutit sig till protokollet medan andra kvarstå i den ursprungliga konventionen, ha att tillämpa det nya systemet för vissa tra fikanter och det gamla systemet för andra. Härtill kommer, att en uppsäg ning av den oförändrade konventionen i vissa fall torde kunna innebära ett opåkallat undanröjande av en internationell reglering beträffande lufttrafi ken på en linje exempelvis mellan riket och en konventionsstat som ej biträtt Haagprotokollet. Det torde följaktligen vara att förorda, att Sverige vid anslutning till pro tokollet åtminstone tills vidare icke uppsäger den ursprungliga konventio nen. Sverige blir då bundet av denna konvention i förhållande till de stater som kvarstå i konventionen, medan luftfarten såväl till de stater som bi trätt protokollet som till dem, vilka ej ens anslutit sig till Warszawakonven tionen i dess äldre lydelse, följer det nya systemet. Goda skäl synas vidare föreligga att icke alltför tidigt ratificera Haagproto kollet. Ett gemensamt nordiskt uppträdande är uppenbarligen ett önskemål och, vad beträffar de inom SAS samverkande staterna, en nödvändighet. Man torde lämpligen böra dröja med ratifikationen till dess de främsta luftfartsnationerna, vilka numera alla äro signatärstater, ratificerat protokollet. Det synes emellertid vara ägnat att främja det nya systemets genomförande, om de nordiska staterna, när de utarbetat den erforderliga nya lagstiftningen och även eljest äro beredda att ratificera protokollet eller, beträffande de stater som ej undertecknat protokollet, att jämlikt dess art. XXIII ansluta sig där till, underrätta signatärstaterna och övriga i Haagkonferensen deltagande nationer om att de kunna när som helst biträda protokollet och att de ämna göra det, så snart en önskan att godtaga det nya systemet mer allmänt givils till känna. Då antalet ratificerande stater närmar sig trettio, synes den svenska ratifikationen böra ske vid sådan tidpunkt, att Sverige kommer att tillhöra de stater, beträffande vilka protokollet blir gällande i första omgång en eller i varje fall kort därefter. Måhända kan eu enhetlig övergång till det nva systemet främjas av att ett antal stater komma överens om en gemen sam (lag, då ratifikationsinstrumenten skola deponeras.
96 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 4 år 1960
I anslutning till det nu anförda har utredningsmannen utformat ikraftträ dande- och övergångsbestämmelserna i sitt förslag. Enligt första stycket skall det ankomma på Konungen att förordna, när den nya lagen skall träda i kraft. Andra stycket anger vad som skall upphävas genom den nya lagen, nämligen nu gällande lag om befordran med luftfartyg. I tredje stycket har utredningsmannen upptagit det undantag från lagens ikraftträdande, som påkallas av att Sverige åtminstone under någon tid kom mer att i förhållande till vissa stater vara bundet av den ursprungliga Warszawakonventionen. Härom har utredningsmannen närmare yttrat:
Den gamla lagen bör fortfarande såvitt möjligt gälla i den omfattning som luftfart, vilken berör Sverige och ifrågavarande stater, skall vara under kastad den ursprungliga konventionen. Sker luftbefordran med avgångsort i Sverige och bestämmelseort i stat, som kvarstår i den ursprungliga konven tionen, eller med avgångsort i den andra staten och bestämmelseort här i riket, torde tvekan ej kunna råda om att den gamla ordningen skall vara tillämplig. Detta synes vara förhållandet oberoende av om mellanlandning är avsedd att äga rum i en tredje stat, vilken biträtt protokollet. Det gamla systemet bör likaledes tillämpas i två fall av luftbefordran mellan utrikes orter. Det ena av dessa fall är det, då både avgångsorten och bestämmelse orten äro belägna i en främmande stat, som kvarstår i den ursprungliga kon ventionen, och mellanlandning är avsedd att ske antingen i Sverige eller i annan stat. I det andra av dessa bägge fall ligga avgångsorten och bestäm melseorten i var sin av två stater, som biträtt konventionen men ej — åt minstone icke båda -— protokollet, och det är då utan betydelse om mellan landning är avsedd att äga rum, vare sig i Sverige eller annorstädes. Ett mera tveksamt fall är det, då avgångsorten och bestämmelseorten bå da äro belägna här i riket och mellanlandning är avsedd att äga rum i stat, som kvarstår i den ursprungliga konventionen. Luftbefordringen faller i så dan händelse under det nya systemet enligt den i inledningen berörda art. XVIII i Haagprotokollet. Ändras fallet därhän, att luftbefordringen sker i endera riktningen mellan riket och en annan stat, som biträtt protokollet, och mellanlandning är avsedd att ske i stat, som ännu kvarstår i den oför ändrade konventionen, torde det klart framgå, att den nya ordningen är att tillämpa. Även i det förstnämnda fallet synes därför det nya systemet rätte ligen böra gälla. "Hänsyn får i detta sammanhang tagas också till att den ursprungliga Warszawakonventionen ej är tillämplig, då avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i stat, som icke biträtt vare sig denna konvention eller Haagproto kollet.
I det av utredningsmannen framlagda förslaget till övergångsbestämmel ser, som avfattats i enlighet med det anförda, är den ursprungliga och den reviderade konventionen betecknade på samma sätt som i 35 § i hans förs!ag. Avslutningsvis har utredningsmannen framhållit att, om Sverige i en framtid skulle uppsäga den ursprungliga Warszawakonventionen, övergångsstadgandet i tredje stycket måste upphävas med verkan från det upp sägningen träder i kraft. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund uttalar i sitt remissyttrande, att styrelsen är ense med utredningsmannen om att Sverige tills vidare icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 97
bör uppsäga den ursprungliga konventionen och ej heller alltför tidigt rati ficera Haagprotokollet. Svenska flijgförsäkrimjspoolen understryker starkt nödvändigheten av att eu ratifikation sker samtidigt från de tre nordiska länder, som är före trädda inom SAS. Enligt poolens mening är det också önskvärt, vilket kom mentarerna synes förutsätta, att en svensk ratifikation sker i nära anslut ning till ratificeringen av konventionen från de stora flygnationernas sida. Departementschefen. Det är uppenbart, att de tre inom SAS samverkande staterna måste övergå till det nya systemet enligt Haagprotokollet vid sam ma tidpunkt, över huvud taget är det angeläget, att så stor del av världens kommersiella luftfart som möjligt på en gång övergår till det nya systemet. Därigenom skulle bl. a. den fördelen uppnås, alt övergångssvårigheterna nedbragtes till det minsta möjliga. En sådan såvitt möjligt samtidig över gång torde lättast komma till stånd, om de mindre staterna håller sig be redda att, när de ledande luftfartsnationerna har ratificerat konventionen, omedelbart ratificera eller ansluta sig till konventionen. Utredningsmannens förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmel ser rörande de nya bestämmelserna om luftbefordran synes i huvudsak ej ge anledning till erinran. I ett avseende vill jag emellertid föreslå en annan lös ning än utredningsmannen. Skulle Sverige i en framtid komma att uppsäga den ursprungliga konventionen, skall enligt utredningsmannens förslag övergångsstadgandet i tredje stycket upphävas med verkan från det uppsäg ningen träder i kraft. Det synes enklare att i stället utsäga, att äldre lag skall i angiven omfattning fortfarande tillämpas, så länge den ursprungliga konventionen ännu gäller mellan riket och vissa främmande stater. Lämp ligt torde ock vara, att Kungl. Maj :t genom offentlig kungörelse meddelar när den ursprungliga konventionen på grund av uppsägning från svensk sida upphör att gälla på angivet sätt. Däremot, synes ej vara anledning att här i riket kungöra uppsägningar från främmande staters sida. Det torde vara tillfyllest med den möjlighet som finnes att hos utrikesdepartementet er hålla upplysning om vilka stater som alltjämt är anslutna till konventionen.
I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats härvid fogade (Bilaga A) förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget mätte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom ut drag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl lan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet: Birgitta Liljefors
7 Hihang till riksdagens protokoll 1960. I samt. Nr 34
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960
Bilaga .4
Förslag
till
Lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297)
Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 §, 9 kap. samt 15 kap. 1 § luftfarts lagen den 6 juni 1957 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 1 KAP. | |
| 4 §. Denna lag------------------------ är tillämplig. |
Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå
att luftfartyget icke är av svensk na
tionalitet, tillämpliga jämväl vid luft
fart utom riket, i den mån det följer
av överenskommelse med främman
de stat eller eljest av allmänna rätts
grundsatser.
| 9 KAP. |
Om befordran med luftfartyg
1 §• Angående befordran med luftfar tyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt, stadgas i lagen om beford ran med luftfartyg. Anm. Vid 9 kap. angives i det följan de till jämförelse med förslaget lydelsen av den med hänvisningen i 9 kap 1 §
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 i99
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| luftfartslagen avsedda lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luft fartyg. |
Lagens tillämpningsområde Bestämmelsernas tillämpnings område 1 §• 1 §• Denna lag gäller befordran med Vad i detta kapitel stadgas gäller luftfartyg av passagerare, resgods el befordran med luftfartyg av passa ler gods, vilken utföres mot vederlag gerare, resgods eller gods, vilken ut eller av lufttrafikföretag verkställes föres mot vederlag eller av lufttra vederlagsfritt. fikföretag verkställes vederlagsfritt. Med Warszawakonventionen för stås i detta kapitel den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 septem ber 1955 avslutade protokollet revide rade konventionen om internationell luftbefordran.
2 §■ 2 §•
Å luftbefordran, som utföres i en Bestämmelserna i detta kapitel äga lighet med internationella överens icke tillämpning å postbefordran. kommelser om postbefordran, äger Vad i 3—9 §§ stadgas om beford denna lag icke tillämpning, ej heller ringshandlingar skall icke gälla i frå å befordran, som verkställes av luft ga om befordran, som utföres under trafikföretag såsom första försök i osedvanliga förhållanden och faller syfte att upprätta reguljär luftbe- utom normal utövning av luftfarts fordringslinje, eller å befordran, som verksamhet. utföres under osedvanliga förhållan den och faller utom normal utövning av lufttrafik.
Befordringshandlingar Befordringshandlingar
I. Biljett 3 §• Vid befordran av passagerare skall Vid befordran av passagerare, skall fraktföraren utfärda biljett, innehål utfärdas biljett, innehållande;,, , lande följande uppgifter: . . / ! •. . • • • \ a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; a) uppgift å avgångsort pcb be stämmelseort ;
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
c. avsedda mellanlandningar, frakt b) där avgångsorten och bestäm föraren obetaget att förbehålla sig melseorten äro belägna i samma stat rätt till nödig ändring; och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å minst en sådan mellanland ning; samt d. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e. att befordringen utföres under c) meddelande att befordringen den ansvarighet, som stadgas i den kan vara underkastad Warszawakonna lag. ventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar frakt förarens ansvarighet i fråga om ska da å person liksom då resgods för kommer, minskas eller skadas. Biljetten skall, där ej annat styr kes, gälla såsom bevis om beford ringsavtalets slutande och om villko ren för befordringen. Är biljett ej utfärdad, har den ej Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den för föreskrivet innehåll eller har den för kommit, vare befordringsavtalet än kommit, skall befordringsavtalet än dock gällande och underkastat be dock gälla och vara underkastat be stämmelserna i denna lag. Har frakt stämmelserna i detta kapitel. Har föraren mottagit passageraren utan passageraren med fraktförarens sam att biljett utfärdats, äge han likväl ej tycke gått ombord å luftfartyg utan åberopa de bestämmelser, som ute att biljett utfärdats eller innehåller sluta eller begränsa hans ansvarighet. biljetten icke meddelande som avses i första stycket under c), äger frakt föraren dock icke åberopa sådan be gränsning av ansvarigheten som stad gas i 22 §.
II. Resgodsbevis
4 §• 4 §. Vid befordran av resgods, som pas Vid befordran av inskrivet resgods sageraren lämnat i fraktförarens vård skall utfärdas resgodsbevis. Har be (inskrivet resgods ), skall denne ut viset ej fogats vid biljett som upp färda resgodsbevis. fyller föreskrifterna i 3 § första styc Resgodsbevis skall upprättas i två ket eller intagits i sådan biljett, skall exemplar, det ena för passageraren, det innehålla: det andra för fraktföraren. Beviset
Kungl. Maj:ts proposition nr 3k år 1960 101
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| skall innehålla följande uppgifter: | |
| a. ort och dag för utfärdandet; |
b. avgångsort och bestämmelseort; a) uppgift å avgångsort och be stämmelseort; b) där avgångsorten och bestäm melseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å minst en sådan mellanland ning; samt c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; d. biljettens nummer; e. att resgodset utlämnas till inne havaren av beviset; f. kollinas antal och vikt; g. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; samt h. att befordringen utföres under c) meddelande att befordringen den ansvarighet, som stadgas i den kan vara underkastad Warszawakonna lag. ventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar frakt förarens ansvarighet då resgods för kommer, minskas eller skadas. Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om res godsets inskrivning och om villkoren för befordringen. Är resgodsbevis ej utfärdat, har Är resgodsbevis ej utfärdat, har beviset ej föreskrivet innehåll eller det ej föreskrivet innehåll eller har har det förkommit, vare befordrings det förkommit, skall befordringsav avtalet ändock gällande och under talet ändock gälla och vara under kastat bestämmelserna i denna lag. kastat bestämmelserna i detta kapi Har fraktföraren mottagit resgodset tel. Har fraktföraren mottagit res utan att resgodsbevis utfärdats eller godset i sin vård utan att resgodsbe innehåller beviset icke de i andra vis utfärdats eller innehåller, i fall stycket under d., f. och h. föreskriv då beviset icke fogats vid eller inta na uppgifter, äge han likväl ej åbe gits i biljett som uppfyller föreskrif ropa de bestämmelser, som utesluta terna i 3 § första stycket under c), eller begränsa hans ansvarighet. beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av förevaran de paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 3 4 år 1960
ansvarigheten som stadgas i 22 § and
ra stycket.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| III. Flygfraktsedel |
5 §. ö §. Vid befordran av gods äge frakt Vid befordran av gods äger frakt föraren fordra, att avsändaren upp föraren fordra, att avsändaren upp rättar och avlämnar en befordrings- rättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. handling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äge fordra, att sådan Avsändaren äger fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren. handling mottages av fraktföraren. Är flygfraktsedel ej utfärdad, har Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsav den förkommit, skall befordringsav talet ändock gällande och, med det talet ändock gälla och, med det un undantag som följer av 9 §, under dantag som följer av 9 §, vara un kastat bestämmelserna i denna lag. derkastat bestämmelserna i detta ka pitel.
6 §. 6 §. # Flygfraktsedeln skall upprättas av Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avsändaren i tre originalexemplar avlämnas tillsammans med godset. och avlämnas tillsammans med god Det första exemplaret skall förses set. Det första exemplaret skall för med beteckningen »för fraktföraren» ses med beteckningen »för fraktfö och undertecknas av avsändaren. Det raren» och undertecknas av avsän andra exemplaret skall betecknas daren. Det andra exemplaret skall »för mottagaren»; det undertecknas betecknas »för mottagaren»; det un av avsändaren och fraktföraren samt dertecknas av avsändaren och frakt åtföljer godset. Det tredje exempla föraren samt åtföljer godset. Det ret undertecknas av fraktföraren och tredje exemplaret undertecknas av återställes av honom till avsändaren fraktföraren och återställes av ho efter godsets mottagande. nom till avsändaren efter godsets mottagande. Fraktförarens underskrift skall Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande; tecknas innan godset tages ombord å den kan ersättas med stämpel. Av luftfartyget; den kan ersättas med sändarens underskrift kan vara stämpel. Avsändarens underskrift tryckt eller ersättas med stämpel. kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. ' Där fraktföraren på avsändarens Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, begäran upprättat flygfraktsedeln,
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 103
anses han, där ej annat styrkes, hava anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning. handlat för avsändarens räkning.
7 §• Avser befordringen flera kolli, skall Avser befordringen flera kolli, avsändaren, där fraktföraren det be skall avsändaren, där fraktföraren gär, upprätta särskilda flvgfraktsed- begär det, upprätta särskilda flyg lar. fraktsedlar.
8 §• 8 §• Flygfraktsedeln skall innehålla föl Flygfraktsedeln skall innehålla: jande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; a) uppgift å avgångsort och be stämmelseort; c. avsedda mellanlandningar, frakt b) där avgångsorten och bestäm föraren obetaget att förbehålla sig melseorten äro belägna i samma stat rätt till nödig ändring; och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å minst en sådan mellanland ning; samt d. avsändarens namn och adress; e. den förste fraktförarens namn och adress; f. om viss mottagare angives, hans namn och adress; g. godsets art; h. stycketal, för packnings sätt och kollinas särskilda märken eller num mer; i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller mått; j. godsets och förpackningens syn liga tillstånd; k. frakten, om den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem den skall erläggas; l. om godset sändes mot cfterkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad som skall gäldas av mottagaren; m. belopp, som uppgivits i enlig het med 22 § andra stycket;
104 Kuiigl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats; | |
| o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja fly g fraktse deln; | |
| p. befordringstiden och kortfattad llPP9tft å den avsedda vägen (via), såvitt avtal därutinnan träffats; samt |
q. att befordringen utföres under c) meddelande att befordringen den ansvarighet, som stadgas i denna kan vara underkastad Warszawakonlag. ventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar frakt förarens ansvarighet då gods för kommer, minskas eller skadas.
9 §• 9 §• Har fraktföraren mottagit godset Har gods med fraktförarens sam utan att flygfraktsedel utfärdats el tycke tagits ombord å luftfartyg utan ler innehåller fraktsedeln icke de i att flygfraktsedel utfärdats eller in 6 § a. — i. och q. föreskrivna uppgif nehåller fraktsedeln icke meddelande ter, äge han icke åberopa de be som avses i 8 § under c), äger frakt stämmelser i denna lag, som uteslu föraren icke åberopa sådan begräns ta eller begränsa hans ansvarighet. ning av ansvarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.
10 §. 10 §. Avsändaren svare för skada, som Avsändaren svarar för skada som tillskyndas fraktföraren eller annan fraktföraren eller annan, i förhållan i följd av att uppgifter rörande god de till vilken fraktföraren är ansvaset, vilka han upptagit i flygfraktse rig, lider till följd av att uppgifter deln, ej hava föreskrivet innehåll el rörande godset, vilka avsändaren ler eljest äro ofullständiga eller orik- upptagit i flygfraktsedeln, ej hava tiga. föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.
11 §• 11 §• Flygfraktsedeln skall, där ej an Flygfraktsedeln skall, där ej an nat styrkes, gälla såsom bevis om av nat styrkes, gälla såsom bevis om av talets slutande, om mottagandet av talets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för beford godset och om villkoren för beford ringen. ringen. Uppgifterna i flygfraktsedeln an Vad i flygfraktsedeln uppgives an gående godsets vikt, mått, förpack- gående godsets vikt, mått, förpack
Kungl. Maj.ts proposition nr 3b år 1960 105
ning och stycketal skola, där ej an ning och stycketal skall, där ej an nat styrkes, äga vitsord. Annan upp nat styrkes, äga vitsord. Annan upp gift om godsets myckenhet eller rymd gift i flygfraktsedeln om godsets samt uppgift om dess tillstånd äge myckenhet eller rymd samt uppgift däremot ej vitsord mot fraktföraren, i densamma om godsets tillstånd äga med mindre han i avsändarens när däremot ej vitsord mot fraktföraren, varo undersökt uppgiften och därom med mindre han i avsändarens när tecknat intyg å flygfraktsedeln eller varo undersökt uppgiften och teck ock uppgiften avser godsets synliga nat intyg därom å flygfraktsedeln el tillstånd. ler ock uppgiften avser godsets syn liga tillstånd.
Rätt att förfoga över godset och Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande godsets utlämnande
12 §. 12 §. Mot uppfyllande av sina förpliktel Mot uppfyllande av sina förplik ser på grund av befordringsavtalet telser på grund av befordringsavtalet äge avsändaren, där det kan ske utan äger avsändaren, där det kan ske skada för fraktföraren eller annan utan skada för fraktföraren eller an avsändare, förfoga över godset ge nan avsändare, förfoga över godset nom att återtaga det å avgångs- el genom att återtaga det å avgångs- el ler bestämmelseflygplatsen, stoppa ler bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, på be det vid landning under resan, låta stämmelseorten eller under resan låta på bestämmelseorten eller under re utlämna det till annan än den i flyg san utlämna det till annan än den i fraktsedeln angivne mottagaren eller flygfraktsedeln angivne mottagaren begära dess återsändande till av eller begära dess återsändande till gångsflygplatsen; gälde dock kostnad avgångsflygplatsen. Avsändaren skall som därav kommer. Kan avsändarens dock gälda kostnad som uppkommer order ej verkställas, skall fraktföra därav. Kan avsändarens order ej verk ren därom omedelbart underrätta ho ställas, skall fraktföraren omedelbart nom. underrätta honom därom. Utför fraktföraren avsändarens or Utför fraktföraren avsändarens or der utan att dennes exemplar av der utan att det till denne avlämna flygfraktsedeln företes, vare fraktfö de exemplaret av flygfraktsedeln fö raren ansvarig för skada, som däri retes, är fraktföraren ansvarig för genom tillskyndas rätte innehavaren skada, som därigenom tillskyndas av flygfraktsedeln, fraktföraren obe rätte innehavaren av flygfraktsedeln, taget att söka sitt åter av avsända fraktföraren obetaget att söka sitt ren. åter av avsändaren. Avsändarens rätt upphöre, då ef Avsändarens rätt upphör, då mot ter vad i 13 § stadgas mottagarens tagarens rätt inträder efter vad i
106 Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960
rätt inträder. Vägrar mottagaren att 13 § stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset el mottaga fraktsedeln eller godset el ler är han icke att träffa, gånge rät ler är han icke att träffa, går rätten ten att förfoga över godset åter till att förfoga över godset åter till av avsändaren. sändaren.
13 §. 13 §. När godset framkommit till be När godset framkommit till be stämmelseorten, äge mottagaren, där stämmelseorten, äger mottagaren, ej annat föranledes av vad i 12 § där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flyg stadgas, av fraktföraren utfå flyg fraktsedeln och godset, därest han fraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor, övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln. som angivits i flygfraktsedeln. Där ej annat avtalats, skall frakt Där ej annat avtalats, skall frakt föraren, så snart godset framkom föraren, så snart godset framkom mit, underrätta mottagaren därom. mit, underrätta mottagaren därom.
14 §. 14 §. Vidgår fraktföraren att godset för Vidgår fraktföraren att godset för kommit eller har det ej framkom kommit eller har det ej framkommit mit senast inom sju dagar efter det senast inom sju dagar efter det god godset bort anlända, äge mottagaren set bort anlända, äger mottagaren mot fraktföraren göra gällande de mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur beford rättigheter som härflyta ur beford ringsavtalet. ringsavtalet.
15 §. 15 §. Förbehåll, som innefattar avvikel Förbehåll, som innefattar avvikel se från bestämmelserna i 12, 13 el se från bestämmelserna i 12, 13 el ler 14 §, vare ej gällande, med mind ler 14 §, skall ej gälla, med mindre re det intagits i flygfraktsedeln. det intagits i flygfraktsedeln.
16 §. 16 §. Avsändaren vare pliktig att lämna Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flyg de upplysningar och att vid flyg fraktsedeln foga de handlingar, som fraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ord erfordras för att tull-, accis- och ord ningsföreskrifter må kunna fullgö ningsföreskrifter må kunna fullgöras ras före godsets avlämnande till före godsets avlämnande till motta mottagaren. Skada i följd av att så garen. Tillskyndas fraktföraren ska dan upplysning eller handling sak- da till följd av att sådan upplysning
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 107
nas, är ofullständig eller felaktig eller handling saknas eller är oriktig vare avsändaren pliktig att ersätta, eller ofullständig, är avsändaren utan så är att fel eller försummelse pliktig att ersätta skadan, utan så är ligger fraktföraren eller lians folk att fel eller försummelse ligger frakt till last. föraren eller hans folk till last. Fraktföraren vare icke pliktig att Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller full och handlingar äro riktiga eller full ständiga. ständiga.
Fraktförarens ansvarighet Fraktförarens ansvarighet
17 §. 17 §. Drabbas passagerare, ombord å luft Såvitt ej annat följer av vad nedan fartyget eller vid påstigning eller av stadgas är fraktföraren ansvarig för stigning, av skada å person, vare personskada, vilken drabbar passage fraktföraren, såvitt ej annat följer av rare till följd av händelse som in vad nedan stadgas, därför ansvarig. träffar ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta. 18 §. 18 §. Förkommer, minskas eller skadas Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods, medan inskrivet resgods eller gods till följd det är i fraktförarens vård, på flyg av händelse som inträffar medan det plats, ombord på luftfartyg eller, vid är i fraktförarens vård vare sig på landning utanför flygplats, varhelst flygplats, ombord å luftfartyg eller, godset befinner sig, vare fraktföra vid landning utanför flygplats, var ren, med nedan stadgade undantag, helst godset befinner sig, är fraktfö därför ansvarig. raren, med nedan stadgade undan tag, ansvarig därför. Har på grund av befordringsavta Har på grund av befordringsavta let vid lastning, avlämnande eller om let vid lastning, avlämnande eller lastning befordran verkställts till omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, lands eller sjöledes utanför flygplats, liggc å fraktföraren att visa att ska ligger det å fraktföraren att visa att da, som drabbat resgodset eller god skada, som drabbat resgodset eller set, ej uppkommit under den i första godset, ej härrör av händelse som in stycket avsedda tiden. träffat under den i första stycket av sedda tiden. 19 §. 19 §. För skada i följd av dröjsmål vid För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskri- luftbefordran av passagerare, inskri-
108 Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960
vet resgods eller gods vare fraktföra- vet resgods eller gods är fraktföra ren ansvarig, där ej nedan annorlun ren ansvarig, där ej nedan annorlun da stadgas. da stadgas. 20 §. 20 §. Fraktföraren vare fri från ansva Fraktföraren är fri från ansvarig righet, där antagas må, att skadan het, där han visar att han och hans icke orsakats genom fel eller försum folk vidtagit alla nödiga åtgärder för melse av fraktföraren själv eller av att undvika skadan eller att det varit hans folk i tjänsten. omöjligt för dem att vidtaga åtgär derna. Samma lag vare, där vid beford ran av inskrivet resgods eller gods skadan tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, föran det eller navigeringen av luftfartyget och fel eller försummelse i annat hänseende ej föreligger.
21 §. 21 §.
Har den, som lidit skadan, genom Visar fraktföraren att den som li eget vållande därtill medverkat, var dit skadan medverkat därtill genom de ersättningen jämkad efter ty skä eget vållande, skall ersättningen jäm ligt prövas. kas efter vad som prövas skäligt.
22 §. 22 §.
Vid befordran av passagerare vare Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till adertontusen- av dem begränsad till åttiofemtus en tvåhundrafemtio kronor; och må åttahundra kronor; och må förty, förty, där ersättningen skall utgå i där ersättningen skall utgå i form av form av ränta, dennas kapitaliserade ränta, dennas kapitaliserade värde värde icke överskrida sagda gräns. icke överskrida sagda gräns. Avtal Avtal må dock träffas om högre må dock träffas om högre gräns för gräns för ansvarigheten. ansvarigheten. Beträffande inskrivet resgods eller Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet gods är fraktförarens ansvarighet be begränsad till trettiosju kronor för gränsad till åttiosex kronor för kilo kilogram. Har avsändaren vid god gram. Har passageraren eller avsän sets avlämnande till fraktföraren daren vid godsets överlämnande till särskilt uppgivit det intresse, som är fraktföraren särskilt uppgivit det in förbundet med befordringen, och tresse, som är förbundet med beford gnidit föreskriven tilläggsavgift, gäl- ringen, och guldit föreskriven tillle det uppgivna beloppet såsom gräns 1 äggsavgift, gäller det uppgivna be-
Kungl. Maj:ts proposition nr .‘t i år 1960 109
för fraktförarens ansvarighet, där loppet såsom gräns för fraktförarens lian ej visar, att avsändarens intres ansvarighet, där han ej visar att pas se är lägre. sagerarens eller avsändarens intres se är lägre. Har av inskrivet res gods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit, mins kats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i be räkning; dock att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmå let påverkar värdet av andra kolli som omfattas av samma resgodsbe vis eller flygfraktsedel, den samman lagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning. För resgods, som passageraren icke I fråga om föremål, som passage lämnat i fraktförarens vård, vare an raren behåller i sin vård, är ansva svarigheten begränsad till sjuhundra righeten begränsad till ettusensjutrettio kronor för envar passagerare. hundratjugu kronor för envar passa gerare. Skyldighet att gälda rättegångs kostnad må åläggas fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföra ren inom sex månader från den hän delse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen er bjudit den skadelidande ersättning som frånsett rättegångskostnaden ej understiger vad som utdömcs. Om det guldvärde å svenska kro nan som vid denna lags ikraftträdan de är anmält till Internationella va lutafonden sedermera ändras, skola de i denna paragraf angivna grän serna för ansvarigheten omräknas i enlighet med det ändrade guldvärdet. De nya ansvarigshetsgränserna kun-
no Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
göras offentligen av Konungen. Fö
res talan om ersättning, skola an-
svarighetsgränserna beräknas enligt
guldvärdet å den dag dom meddelas.
| iGällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 23 §. | 23 §. |
Förbehåll, som innefattar inskränk Förbehåll, som innefattar in ning i fraktförarens ansvarighet el skränkning i fraktförarens ansvarig ler bestämmer lägre gräns därför än het eller bestämmer lägre gräns där i 22 § sägs, vare ogiltigt. för än i 22 § sägs, är ogiltigt. Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämp ning å förbehåll avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.
24 §. Där passagerare drabbats av skada å person, skall enligt de i strafflagen stadgade grunder bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas.
25 §. 24 §. Har skada med uppsåt eller grov De gränser för ansvarigheten som vårdslöshet orsakats av fraktföraren stadgas i 22 § skola ej äga tillämp själv eller av hans folk i tjänsten, äge ning, där det visas att fraktföraren han icke åberopa de bestämmelser i själv eller hans folk i tjänsten orsa denna lag, som utesluta eller begrän kat skadan uppsåtligen eller ock av sa hans ansvarighet. grov oaktsamhet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
25 §. Föres talan mot någon av fraktfö rarens folk på den grund att han vål lat skada genom fel eller försummel se i tjänsten av ringare grad än i 24- § sägs, må sammanlagda belop pet av den ersättning, som han och fraktföraren kunna förpliktas utgiva, icke överskrida den gräns för ansva-
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 in
righeten som fraktföraren äger åbe
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| ropa. |
Om jämkning i vissa fall av ska
deersättning stadgas i 10 kap. 3 §.
| 26 §. | 26 §. |
Mottages inskrivet resgods eller Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, gods utan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstäm i oskadat skick och i överensstäm melse med befordringshandlingen. melse med befordringshandlingen. Om skada eller minskning skall Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och se omedelbart efter upptäckten och se nast, beträffande resgods, inom tre nast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande gods, inom dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid fjorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framstäl dröjsmål skall anmärkning framstäl las inom fjorton dagar från den dag, las inom tjuguen dagar från den dag, då avlämnande skedde. då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande. Anmärkning skall göras genom Anmärkning skall göras genom an teckning på befordringshandlingen anteckning på fraktförarens exem plar av befordringshandlingen eller eller eljest i skrift, avsänd inom tid eljest i skrift, avsänd inom tid som som i andra stycket sägs. i andra stycket sägs.
27 §. 27 §. Har ej anmärkning enligt 26 § Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, framställts inom tid som där sägs, är vare rätten till talan mot fraktföra rätten till talan mot fraktföraren ren förlorad, utan så är att han för förlorad, utan så är att han förfarit farit svikligen. svikligen.
28 §. 28 §. Talan om ansvarighet skall föras Talan om ansvarighet enligt detta vid rätten i den ort, där fraktföraren kapitel skall föras vid rätten i den har sitt hemvist, där hans huvudkon ort, där fraktföraren har sitt hem tor eller det kontor linnes, genom vist, där hans huvudkontor eller det vars medverkan avtalet slutits, eller kontor finnes, genom vars medver ock på bestämmelseorten. kan avtalet slutits, eller ock på be stämmelseorten. Talan må icke föras annat än vid
112 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
svensk domstol eller domstol i an
nan till Warszawakonventionen an
sluten stat, med mindre enligt avta
let avgångsorten eller bestämmelse
orten är belägen i stat som e j biträtt
konventionen.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 29 §. | 29 §. |
Varder ej talan om ansvarighet Väckes ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luft inom två år från luftfartygets an fartygets ankomst till bestämmelse komst till bestämmelseorten eller från orten eller från den dag, då det sko den dag, då det skolat anlända eller lat anlända eller då befordringen av då befordringen avbröts, är rätten till bröts, vare rätten till talan förlorad. talan förlorad.
30 §. 30 §. Skall befordran, som enligt vad Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en därom avtalats är att anse såsom en enhet, utföras av flera fraktförare var enhet, utföras av flera fraktförare efter annan, vare envar av dem, se var efter annan, är envar av dem, dan han mottagit passageraren, det sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, an inskrivna resgodset eller godset, an svarig för den del av befordringen, svarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på ho vars utförande ankommer på honom. nom. Vid befordran av inskrivet resgods Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl eller gods må avsändaren jämväl hål hålla sig till den förste fraktföraren la sig till den förste fraktföraren och och den som äger utfå godset till den den som äger utfå godset till den sis siste, ändå att skadan eller dröjs te, ändå att förlusten, skadan, minsk målet inträffat, medan godset var ningen eller dröjsmålet inträffat me i annan fraktförares vård. Äro två dan godset var i annan fraktförares fraktförare ansvariga efter vad nu vård. Äro två fraktförare ansvariga sagts, svare de en för båda och båda efter vad nu sagts, skola de svara för en. en för båda och båda för en.
Sammansatt befordran Sammansatt befordran 31 §. 31 §. Där befordran skall utföras delvis Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med an med luftfartyg och delvis med annat nat befordringsmedel, vare denna lag befordringsmedel, gälla bestämmel tillämplig allenast beträffande luft- serna i detta kapitel allenast beträf befordringen. fande luftbefordringen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 3b år 1960 113
Villkor, som avser befordringen Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må in med annat befordringsmedel, må in tagas i luftbefordringshandlingen. tagas i luftbefordringshandlingen.
Särskilda bestämmelser Övriga bestämmelser
32 §. 32 §. Göres i befordringsavtal eller el Göres i befordringsavtal eller el jest innan skada timat, med avvi jest innan skada timat, med avvikel kelse från vad i denna lag stadgas, se från vad i detta kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, vare det förbe domstols behörighet, är förbehållet håll utan verkan. utan verkan. Skiljeavtal rörande skada som i Har skiljeavtal i fråga om beford denna lag avses vare, där avtalet ran av gods träffats innan skada ti träffats innan skadan timade, ej gäl mat, skall det dock, utan hinder av lande med mindre avtalet angår be vad i första stycket sägs, gälla så fordran av gods samt skiljemannaför- framt skiljemannaförfarandet skall farandet skall äga rum i stat som är äga rum inom en i 28 § avsedd dom ansluten till den i Warscliau den 12 stols domvärjo och tvistefrågan, så oktober 1929 avslutade konventionen vitt Warszawakonventionen är till om internationell luftbefordran, inom lämplig därå, skall prövas i överens en i 28 § avsedd domstols domvärjo stämmelse med konventionens be och med tillämpning av vad lagen i stämmelser. sådan stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses.
33 §. 33 §. Bestämmelserna i denna lag skola I fråga om befordringshandling äga tillämpning jämväl å internatio som utfärdats utom riket eller som nell luftbefordran, vad i 2b § stad avser internationell befordran skall i gas dock allenast där enligt i allmän 3 § första stycket under c), b § förs het gällande regler svensk lag skall ta stycket under c) eller 8 § under komma till användning. Har stat, c) stadgad fordran å meddelande an som är ansluten till den i 32 § omför- ses uppfylld, när handlingen innehål mälda konventionen, avgivit sådan ler uppgift om att befordringen kan förklaring, som avses i tilläggsproto vara underkastad Warszawakonven kollet till samma konvention, skall tionen och att denna i regel begrän lagen ej äga tillämpning å internatio sar fraktförarens ansvarighet i de nell luftbefordran, som utföres ome fall, som angivas i det lagrum varom delbart av den staten. fråga år. Vid internationell luftbefordran Är vid internationell luftbefordran 8 liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 34
114 Kungl. May.ts proposition nr 34 år 1960
skola de i 22 § angivna penningbe- den avtalade avgångsorten eller be loppen avse kronor i guld. stämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå att beford ring shandling en icke innehåller med delande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansva righeten som stadgas i 22 §.
34 §.. 34 §. Såvitt angår inrikes luftbefordran, Såvitt angår inrikes luftbefordran, äger Konungen meddela bestämmel- vid vilken mellanlandning utom riket ser avvikande från vad i 3 § första ej avses skola äga rum, äger Kostycket, 4 § andra stycket samt 8 § nungen meddela bestämmelser, avvistadgas angående biljett, resgodsbe- kande från vad i 3, 4, 8 och 9 §§ vis och flygfraktsedel. stadgas angående biljett, resgodsbe vis och flygfraktsedel.
35 §. Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 av- (Jfr 33 § första stycket) slutade konventionen om internatio nell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skola bestämmel serna i detta kapitel ej äga tillämp ning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den sta ten eller av territorium för vars ut ländska angelägenheter den staten svarar. Såframt en till den reviderade kon ventionen ansluten stat förklarat, att konventionen icke skall gälla luftbe fordran, som utföres för dess militä ra myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserve rats av dessa myndigheter eller för deras räkning, skola bestämmelserna i detta kapitel ej heller äga tillämp ning å sådan befordran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960 115
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
|---|---|
| 15 KAP. | |
| 1 §• I fråga —- —---------- Konungen bemyndigar. |
Vad i 10 kap. 3 § ävensom 11 Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § även kap. 2 § första och tredje styckena som 11 kap. 2 § första och tredje samt 13 § är stadgat med avseende å styckena samt 13 § är stadgat med civil luftfart skall dock gälla jämväl avseende å civil luftfart skall dock i fall som avses i första stycket. gälla jämväl i fall som avses i första stycket.
Beträffande ikraftträdandet av denna lag skall iakttagas följande. Därest Konungen förordnar att luftfartslagen skall träda i kraft innan det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet ratificerats av Sverige och trätt i kraft, skall den äldre lydelsen av 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap. 1 § gälla intill dess Konungen annorledes förordnar. I förordnandet om luft fartslagens ikraftträdande angives, vilken lydelse av ifrågavarande lag rum som skall gälla. Då 1 kap. 4 §, 9 kap. och 15 kap. 1 § i nya lydelsen träda i kraft, skall la gen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg upphöra att gälla. Å befordran med luftfartyg mellan riket och främmande stat, som biträtt den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om interna tionell luftbefordran men icke den reviderade konventionen, skall dock äld re lag fortfarande tillämpas, så länge den ursprungliga konventionen ännu gäller mellan riket och sådan främmande stat. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om luftbefordran mellan utrikes orter, såframt avgångsorten och be stämmelseorten båda äro belägna i en och samma främmande stat varom i föregående punkt sägs och mellanlandning avses skola ske här i riket eller i annan stat, så ock där avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i främmande stat som avses i föregående punkt och den andra av dessa or ter ligger i annan sådan stat eller i stat som biträtt den reviderade konven tionen. Upphör den ursprungliga konventionen på grund av uppsägning från svensk sida att gälla mellan riket och främmande stat som förut sagts, kungöres detta offentligen av Konungen.
H6 Kungl. Maj. ts proposition nr 34 år 1960
Bilaga B
Vid det remitterade betänkandet fogat
Förslag
till
Lag om befordran med luftfartyg
Härigenom förordnas som följer.
Lagens tillämpningsområde
1 §• Denna lag gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt. Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning jämväl å internationell luftbefordran, såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas. Med Warszawakonventionen förstås i denna lag den i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luftbe fordran.
2 §•
Denna lag äger icke tillämpning å postbefordran. Beträffande befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och taller utom normal utövning av luftfartsverksamhet, skall vad i 3__9 §§ stadgas om befordringshandlingar icke gälla.
Befordringshandlingar
3 §. Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande: a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort; b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar äro avsedda att äga rum i annan stat, upp gift å minst en sådan mellanlandning; samt c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktföra rens ansvarighet i fråga om skada å person liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas. Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordringsav talets slutande och om villkoren för befordringen. Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den för kommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestäm melserna i denna lag. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke meddelande som avses i första stycket under c), äge fraktföraren dock icke aberopa begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 §.
Kungl. Maj. ts proposition nr 3 i år 1960 117
4 §. Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har be viset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket eller intagits i sådan biljett, skall det innehålla: a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort; b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanlandningar äro avsedda att äga rum i annan stat, upp gift å minst en sådan mellanlandning; samt c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktföra rens ansvarighet då resgods förkommer, minskas eller skadas. Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen. Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat be stämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fall då beviset icke fogats vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av före varande paragraf, äge fraktföraren dock icke åberopa begränsning av an svarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.
5 §. Vid befordran av gods äge fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsända ren äge fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren. Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag som följer av 9 §, underkastat bestämmelserna i denna lag.
6 §•
Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen »för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsän daren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret under tecknas av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter god sets mottagande. Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å luft fartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.
7 §• Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.
8 §• Flygfraktsedeln skall innehålla: a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort; b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och
118 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
en eller flera mellanlandningar äro avsedda att äga rum i annan stat, upp gift å minst en sådan mellanlandning; samt c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag som i likhet med konventionen i regel begränsar fraktföra rens ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.
9 §• Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande som avses i 8 § under c), äge fraktföraren icke åberopa begränsning av an svarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.
10 §.
Avsändaren svare för skada som fraktföraren eller annan, i förhållande till vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande godset, vilka avsändaren upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet in nehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.
11 §• Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avta lets slutande, om mottagandet av godset "och om villkoren för befordringen. Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd äge däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro under sökt uppgiften och tecknat intyg därom å flygfraktsedeln eller ock upp giften avser godsets synliga tillstånd.
Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande
12 §.
Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äge avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsän dare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestäm melseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, på bestämmelse orten eller under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen; gälde dock kostnad som kommer därav. Kan avsändarens order ej verk ställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom. Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avlämnade exemplaret av flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföra ren obetaget att söka sitt åter av avsändaren. Avsändarens rätt upphöre, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 § stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.
13 §. När godset framkommit till bestämmelseorten, äge mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 119
och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln. Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom. 14 §. Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit se nast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyta ur befordringsav talet. 15 §. Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 §, vare ej gällande, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.
16 §. Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfrakt sedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordnings föreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullstän dig eller oriktig vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last. Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.
Fraktförarens ansvarighet
17 §. Drabbas passagerare, till följd av händelse som timat ombord å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar detta, av skada å person, vare fraktföraren ansvarig därför, såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas. 18 §. Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till följd av händelse som timat medan det är i fraktförarens vård, vare sig på flyg plats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, vare fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansva rig därför. . , „ "Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlamnande eller om lastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, ligge å fraktföraren att visa att skada, som drabbat resgodset eller godset, ej härrör av händelse som timat under den i första stycket avsedda tiden.
19 §. För skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskri vet resgods eller gods vare fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda stadgas. 20 §. Fraktföraren vare fri från ansvarighet, där han visar att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att detta varit dem omöjligt.
120 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
21 §.
Visar fraktföraren, att den som lidit skadan medverkat därtill genom eget vållande, varde ersättningen jämkad efter vad som prövas skäligt.
22 §.
Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till trettiosextusenfemhundra kronor; och må förty, där er sättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda gräns. Avtal må dock träffas om högre gräns för ansva righeten. Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad till trettiosju kronor för kilogram. Har passageraren eller avsän daren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det in tresse, som är förbundet med godsets avlämnande å bestämmelseorten, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gälle det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att passagerarens eller av sändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sam manlagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning; dock att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar vär det av andra kolli, som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning. I fråga om föremål, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, vare ansvarigheten begränsad till sjuhundratrettio kronor för envar pas sagerare. De i denna paragraf stadgade gränserna för fraktförarens ansvarighet avse kronor i guld. Föres talan om ersättning, skola beloppen omräknas enligt guldvärdet å den dag dom meddelas.
23 §. Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, vare ogiltigt. Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämp ning å förbehåll avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av god sets egen beskaffenhet eller fel i godset.
24 §. De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsåtligen eller ock genom oaktsamhet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma. 25 §. Föres talan mot någon av fraktförarens folk för att han vållat skadan ge nom fel eller försummelse i tjänsten, dock icke så som i 24 § sägs, må sam manlagda beloppet av den ersättning, som han och fraktföraren kunna för pliktas utgiva, icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa. 26 §. Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 121
Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren ome delbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande gods, inom fjorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande. Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.
27 §. Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, vare rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen. 28 §. Talan om ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars med verkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.
29 §. Varder ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luftfar tygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat an lända eller då befordringen avbröts, vare rätten till talan förlorad.
30 §. Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet, utföras av flera fraktförare var efter annan, vare envar av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom. Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste, ändå att skadan eller dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, svare de en för båda och båda för en.
Sammansatt befordran
31 §. Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, vare denna lag tillämplig allenast beträffande luftbefordringen. Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må intagas i luftbefordringshandlingen.
Särskilda bestämmelser
32 §. Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i denna lag stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behö righet, vare förbehållet utan verkan. Skiljeavtal rörande skada som avses i denna lag vare, där avtalet träffats innan skadan timade, dock gällande såvitt avtalet angår befordran av gods
122 Kungl. Maj:is proposition nr 34 år 1960
samt skiljemannaförfarandet skall äga rum i stat, som är ansluten till Warszawakonventionen, inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och med tillämpning av vad lagen i sådan stat stadgar om luftbefordran som avses i konventionen eller eljest i överensstämmelse med konventionens bestämmel ser. 33 §. I fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som av ser internationell befordran skall i 3 § första stycket under c), 4 § första stycket under c) eller 8 § under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen som i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.
34 §. Har passagerare drabbats av skada å person och skall enligt i allmänhet gällande regler svensk lag komma till användning, äge de i strafflagen stad gade grunderna tillämpning i fråga om vem ersättningen skall tillkomma och vad som skall räknas därunder.
35 §. Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till art. 2 i samma konvention, skall lagen ej äga tilllämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den sta ten eller av territorium för vars utländska angelägenheter den staten sva rar. Såframt stat, på sätt i fråga om den reviderade konventionen är med givet, förklarat att konventionen icke skall gälla befordran av personer, gods och resgods, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, skall lagen ej heller äga tilllämpning beträffande sådan befordran.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Genom denna lag upphäves lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg. Å befordran med luftfartyg mellan riket och främmande stat, som biträtt den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internatio nell luftbefordran men icke den reviderade konventionen, skall dock äldre lag fortfarande gälla. Samma lag vare i fråga om luftbefordran mellan ut rikes orter, såframt avgångsorten och bestämmelseorten båda äro belägna i en och samma främmande stat varom i första punkten sägs och mellan landning är avsedd att ske här i riket eller i annan stat, så ock där av gångsorten eller bestämmelseorten är belägen i främmande stat som avses i första punkten och den andra av dessa orter ligger i annan sådan stat eller i stat som biträtt den reviderade konventionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 123
Bilaga D
Sammanställning
jämlikt Haagprotokollet artikel XIX av den reviderade Warszawakonventionen, frånsett slutbestämmelserna
(Översättning)
Warszawakonventionen, reviderad Convention de Varsovie amendée å la Haye en 1955 i Haag 1955
CHAPITRE PREMIER KAPITEL I
Ohjet — Définitions Föremål och definitioner
Artikel 1 Article premier 1. La présente Convention s’appli- 1. Denna konvention gäller all in ternationell befordran av personer, que å tout transport International de personnes, bagages ou marchandises, resgods eller gods, vilken utföres med effectué par aéronef contre rémuné- luftfartyg mot vederlag. Den äger ration. Elle s’applique également aux tillämpning jämväl å vederlagsfri be transports gratuits effectués par aéro fordran, som med luftfartyg utföres nef par une entreprise de transports av lufttrafikföretag. aériens. 2. Est qualifié transport interna- 2. Såsom internationell anses i denna konvention befordran, då en tional, au sens de la présente Con ligt befordringsavtalet avgångsorten vention, tout transport dans lequel, och bestämmelseorten —- oavsett om d’aprés les stipulations des parties, befordringsavbrott eller ombyte avle point de départ et le point de destination, qu’il y ait ou non inter- fartyg förekommer eller ej — ligga på två höga fördragsslutande parters ruption de transport ou transbordement, sont situés soit sur le terri- territorier. Äro både avgångsorten och bestämmelseorten belägna på en toire de deux Hautes Parties Conenda hög fördragsslutande parts ter tractantes, soit sur le territoire d’une seule Haute Partie Contractante si ritorium, anses befordringen jämväl une escale est prévue sur le terri såsom internationell, såframt mel lanlandning avses skola äga rum på toire d’un autre Etat, méme si cet annan stats territorium, ändå att Etat n’est pas une Haute Partie Con tractante. Le transport sans une telle denna stat icke är en hög fördrags escale entre deux points du terri slutande part. Refordran utan sådan toire d’une seule Haute Partie Con mellanlandning mellan två orter tractante n’est pas considéré comme inom en enda hög fördragsslutande international au sens de la présente parts territorium anses icke såsom Convention. internationell i denna konventions mening. 3. Le transport å exécuter par 3. Befordran, som skall utföras av plusieurs transporteurs par air suc- flera luftfraktförare var efter annan, cessifs est censé constituer pour anses, vare sig beträffande beford- 1’application de la présente Conven ringen slutits ett enda eller flera av tion un transport unique lorsqu’il a tal, vid tillämpning av denna kon-
124 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
été envisagé par les parties comme vention såsom en enhet, där den av une seule opération, qu’il ait été parterna så betraktats; befordringen conclu sous la forme d’un seul con- förlorar icke sin internationella ka trat ou d’une série de contrats, et il raktär på den grund, att ett eller ne perd pas son caractére interna- flera av avtalen skola i sin helhet tional par le fait qu’un seul contrat fullgöras inom en och samma stats ou une série de contrats doivent territorium. étre exécutés intégralement dans le territoire d’un méme Etat.
Article 2 Artikel 2 1. La Convention s’applique aux 1. Konventionen gäller, under de i transports effectués par 1’Etat ou les artikel 1 angivna förutsättningarna, autres personnes juridiques de droit jämväl befordran som utföres av stat, public, dans les conditions prévues kommun, annan sådan menighet el å 1’article 1". ler offentlig inrättning. 2. La présente Convention ne 2. Denna konvention gäller icke s’applique pas au transport du cour- befordran av brev- och paketpost. rier et des colis postaux.
Anm. Till denna artikel finnes ett tilläggsprotokoll av följande lydelse: Les Hautes Parties Contractantes se De höga fördragsslutande parterna réservent le droit de déclarer au mo förbehålla sig rätt att vid ratifikationen ment de la ratification ou de 1’adhésion eller anslutningen förklara, att artikel 2 que l’article 2 alinéa premier, de la pré första stycket i denna konvention icke sente Convention, ne s’appliquera pas skall äga tillämpning på internationell aux transports internationaux aériens ef luftbefordran, som utföres direkt av sta fectués directement par l’Etat, ses colo- ten, dess kolonier, protektorat, territo nies, protectorats, territoires sous man rier under mandat eller annat territo dat ou tout autre territoire sous sa sou- rium under dess suveränitet, överhöghet veraineté, sa suzeraineté ou son autorité. eller myndighet.
CHAPITRE II KAPITEL II
Titres de transport Befordringshandlingar
Section I. — Billet de passage Avdelning I. Biljett
Artide 3 Artikel 3 1. Dans le transport de passagers, 1. Vid befordran av passagerare un billet de passage doit étre dé- skall utfärdas biljett, innehållande: livré, contenant; a) l’indication des points de déa) uppgift å avgångsort och be part et de destination; stämmelseort; b) si les points de départ et de b) där avgångsorten och bestäm destination sont situés sur le terri melseorten äro belägna inom en och toire d’une méme Haute Partie Consamma höga fördragsslutande parts tractante et qu’une ou plusieurs territorium och en eller flera mellan escales soient prévues sur le terri landningar avses skola äga rum på toire d’un autre Etat, 1’indication annan stats territorium, uppgift å d’une de ees escales; minst en av dessa mellanlandningsplatser; c) un avis indiquant que si les c) meddelande varav framgår att,
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960 125
passagers entreprennent un voyage om passagerare företaga resa med comportant une destination finale slutlig bestämmelseort eller mellan ou une escale dans un pays autre landning i annat land än avgångslanque le pays de départ, leur trans det, befordrin,gen kan vara under port peut étre régi par la Conven- kastad Warszawakonventionen och tion de Varsovie qui, en général, att denna i regel begränsar fraktföra limite la responsabilité du trans rens ansvarighet vid dödsfall eller fall porter en cas de mort ou de lésion av kroppsskada liksom då resgods corporelle, ainsi qu’en cas de perte förkommer, minskas eller skadas. ou d’avarie des bagages. 2. Le billet de passage fait foi, 2. Biljetten skall, där ej annat styr jusqu’å preuve contraire, de la kes, gälla såsom bevis om beford conclusion et des conditions du con- ringsavtalets slutande och de däri av trat du transport. L’absence, l’irré- talade villkoren. Är biljett ej utfär gularité ou la perte du billet n’af- dad, har den ej föreskrivet innehåll fecte ni 1’existence ni la validité du eller har den förkommit, vare beford contrat de transport, qui n’en sera ringsavtalet ändock gällande och un pas moins soumis aux régles de la derkastat bestämmelserna i denna présente Convention. Toutefois, si, konvention. Om passageraren med du consentement du transporteur, le fraktförarens samtycke går ombord passager s’embarque sans qu’un bil å luftfartyg utan att biljett blivit ut let de passage ait été délivré, ou si le färdad eller om biljetten icke inne billet ne comporte pas Favis prescrit håller det i första stycket c) av den å Falinéa 1 c) du présent artide, le na artikel föreskrivna meddelandet, transporteur n’aura pas le droit de äge dock fraktföraren icke åberopa se prévaloir des dispositions de l’ar- bestämmelserna i artikel 22. ticle 22.
Section II. — Bulletin de bagages Avdelning II. Resgodsbevis
Article 4 Artikel 4 1. Dans le transport de bagages 1. Vid befordran av inskrivet res enregistrés, un bulletin de bagages gods skall utfärdas resgodsbevis som, doit étre délivré qui, s’il n’est pas såframt beviset ej fogats vid biljett combiné avec un billet de passage som uppfyller föreskrifterna i första conforme aux dispositions de 1’arti- stycket av artikel 3 eller intagits i cle 3, alinéa 1", ou n’est pas inclus sådan biljett, skall innehålla: dans un tel billet, doit contenir: a) 1’indication des points de dé a) uppgift å avgångsort och be part et de destination; stämmelseort; b) si les points de départ et de b) där avgångsorten och bestäm destination sont situés sur le terri- melseorten äro belägna inom en och toire d’une méine Haute Partie Con- samma höga fördragsslutande parts tractante et qu’une ou plusieurs territorium och en eller flera mellan escales soient prévues sur le terri- landningar avses skola äga rum på toire d’un autre Etat, 1’indication annan stats territorium, uppgift å d’une de ees escales; minst en av dessa mellanlandningsplatser; c) un avis indiquant que, si le c) meddelande varav framgår att, transport comporte une destination om befordringen skall ske med slut finale ou une escale dans un pays lig bestämmelseort eller mellanland autre que le pays de départ, il peut ning i annat land än avgångslandet, étre régi par la Convention de Var den kan vara underkastad Warsza-
126 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
sovie qui, en général, limite la res- wakonventionen och att denna i regel ponsabilité du transporter en cas begränsar fraktförarens ansvarighet i de perte ou d’avarie des bagages. fall då resgods förkommer, minskas eller skadas. 2. Le bulletin de bagages fait foi, 2. Resgodsbeviset skall, där ej an jusqu’å preuve contraire, de l’en- nat styrkes, gälla såsom bevis om res registrement des bagages et des con- godsets inskrivning och om villko ditions du contrat de transport. L’ab- ren i befordringsavtalet. Är resgods sence, 1’irrégularité ou la perte du bevis ej utfärdat, har det ej före bulletin n’affecte ni 1’existence ni la skrivet innehåll eller har det förkom validité du contrat de transport, qui mit, vare befordringsavtalet ändock n’en sera pas moms soumis aux rég- gällande och underkastat bestämmel les de la présente Convention. Toute- serna i denna konvention. Om frakt fois, si le transporteur accepte la föraren mottager resgodset i sin vård garde des bagages sans qu’un bulle utan att resgodsbevis blivit utfärdat tin ait été délivré ou si, dans le cas eller om, i fall då beviset icke fogats ou le bulletin n’est pas combiné avec vid biljett som uppfyller föreskrif un billet de passage conforme aux terna i första stycket c) av artikel 3 dispositions de 1’article 3, alinéa 1 eller intagits i sådan biljett, beviset c), ou n’est pas inclus dans un tel ej innehåller det i första stycket c) billet, il ne comporte pas l’avis pre- av denna artikel föreskrivna med scrit å 1’alinéa 1 c) du présent arti delandet, äge dock fraktföraren icke de, le transporteur n’aura pas le åberopa bestämmelserna i andra droit de se prévaloir des disposi stycket av artikel 22. tions de 1’article 22, alinéa 2.
Section III. — Lettre de transport aérien Avdelning III. Flygfraktsedel
Article 5 Artikel 5 1. Tout transporteur de marchan- 1. Vid befordran av gods äge frakt dises a le droit de demander å l’ex- föraren fordra, att avsändaren upp péditeur 1’établissement et la remise rättar och avlämnar en befordringsd’un titre appelé: «lettre de transport handling, betecknad flygfraktsedel. aérien»; tout expéditeur a le droit de Avsändaren äge fordra att sådan demander au transporteur 1’accepta- handling mottages av fraktföraren. tion de ce document. 2. Toutefois, 1’absence, 1’irrégula- 2. Är flygfraktsedel ej utfärdad, rité ou la perte de ce titre n’affecte har den ej föreskrivet innehåll eller ni 1’existence, ni la validité du con har den förkommit, vare befordrings trat de transport qui n’en sera pas avtalet ändock gällande och, med det moms soumis aux régles de la pré undantag som följer av artikel 9, un sente Convention, sous réserve des derkastat bestämmelserna i denna dispositions de 1’article 9. konvention.
Artide 6 Artikel 6 1. La lettre de transport aérien est 1. Flygfraktsedeln upprättas av établie par 1’expéditeur en trois exem- avsändaren i tre originalexemplar och plaires originaux et remise avec la avlämnas tillsammans med godset. marchandise. 2. Le premier exemplaire porte la 2. Det första exemplaret skall för mention «pour le transporteur»; il ses med beteckningen »för fraktföra est signé par 1’expéditeur. Le deux- ren» och undertecknas av avsända-
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 127
iéme exemplaire porte Ia mention ren. Det andra exemplaret skall be «pour le destinataire»; il est signé tecknas »för mottagaren»; det un par 1’expéditeur et le transporteur et dertecknas av avsändaren och frakt il accompagne la marchandise. Le föraren samt åtföljer godset. Det troisiéme exemplaire est signé par le tredje exemplaret undertecknas av transporteur et remis par lui å l’ex- fraktföraren och återställes av ho péditeur apres acceptation de la mar nom till avsändaren efter godsets chandise. mottagande. 3. La signature du transporteur 3. Fraktförarens underskrift skall doit étre apposée avant 1’embarque- tecknas innan godset tages ombord å ment de la marchandise å bord de luftfartyget. 1’aéronef. 4. La signature du transporteur 4. Fraktförarens underskrift kan peut étre remplacée par un timbre; ersättas med stämpel, avsändarens celle de 1’expéditeur peut étre impri- kan vara tryckt eller ersättas med mée ou remplacée par un timbre. stämpel. 5. Si, å la demande de 1’expéditeur, 5. Där fraktföraren på avsända le transporteur établit la lettre de rens begäran upprättat flygfraktse transport aérien, il est considéré deln, anses han, där ej annat styrjusqu’å preuve contraire, comme kes, hava handlat för avsändarens agissant pour le compte de 1’expédi- räkning. teur.
Article 7 Artikel 7 Le transporteur de marchandises a Fraktföraren äge fordra, att avsän le droit de demander å 1’expéditeur daren upprättar särskilda flygfrakt 1’établissement de lettres de transport sedlar, då befordringen avser flera aérien différentes lorsqu’il y a plu- kolli. sieurs colis.
Article 8 Artikel S La lettre de transport aérien doit Flygfraktsedeln skall innehålla: contenir: a) 1’indication des points de dé- a) uppgift å avgångsort och be part et de destination; stämmelseort; b) si les points de départ et de b) där avgångsorten och bestäm destination sont situés sur le terri- melseorten äro belägna inom en och toire d’une méme Haute Partie Con- samma höga fördragsslutande parts tractante et qu’une ou plusieurs territorium och en eller flera mellan escales soient prévues sur le terri- landningar avses skola äga rum på an toire d’un autre Etat, 1’indication nan stats territorium, uppgift å minst d’une de ees escales; en av dessa mellanlandningsplatser; c) un avis indiquant aux expédi- c) meddelande till avsändaren var teurs que, si le transport comporte av framgår att, om befordringen skall une destination finale ou une escale ske med slutlig bestämmelseort eller dans un pays autre que le pays de mellanlandning i annat land än avdépart, il peut étre régi par la Con- gångslandet, den kan vara underkas vention de Varsovie qui, en général, tad Warszawakonventionen och att limite la responsabilité des trans- denna i regel begränsar fraktförarens porteurs en cas de perte ou d’avarie ansvarighet i fall då gods förkom des marchandises. mer, minskas eller skadas.
128 Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1960
Article 9 Artikel 9 Si, du consentement du transpor Om gods med fraktförarens sam ter, des marchandises sont em- tycke tages ombord å luftfartyg utan barquées å bord de 1’aéronef sans att flygfraktsedel blivit utfärdad el qu’une lettre de transport aérien ait ler om denna icke innehåller det i été établie ou si celle-ci ne comporte artikel 8 c) föreskrivna meddelan pas 1’avis prescrit å 1’article 8, alinéa det, äge fraktföraren icke åberopa c), le transporter n’aura pas le droit bestämmelserna i andra stycket av de se prévaloir des dispositions de artikel 22. 1’article 22, alinéa 2.
Artide 10 Artikel 10 1. L’expéditeur est responsable de 1. För riktigheten av de uppgifter 1’exactitude des indications et décla- rörande godset, som avsändaren upp rations concernant la marchandise tager i flygfraktsedeln, vare han an qu’il inscrit dans la lettre de trans svarig. port aérien. 2. Il supportera la responsabilité 2. Avsändaren svare för all skada de tout dommage subi par le trans som fraktföraren eller annan, i för porter ou par toute autre person- hållande till vilken fraktföraren är ne å 1’égard de laquelle la respon ansvarig, lider på grund av att av sabilité du transporter est engagée sändarens uppgifter ej hava föreskri å raison de ses indications et décla- vet innehåll eller eljest äro oriktiga rations irréguliéres, inexactes ou eller ofullständiga. incomplétes.
Artide 11 Artikel 11 1. La lettre de transport aérien fait 1. Flygfraktsedeln skall, där ej foi, jusqu’å preuve contraire, de la annat styrkes, gälla såsom bevis om conclusion du contrat, de la récep- avtalets slutande, om mottagandet av tion de la marchandise et des con- godset och om villkoren för befordditions du transport. ringen. 2. Les énonciations de la lettre de 2. Uppgifterna i flygfraktsedeln transport aérien, relatives au poids, angående godsets vikt, mått, förpack aux dimensions et å 1’emballage de ning och stycketal skola, där ej an la marchandise ainsi qu’au nom- nat styrkes, äga vitsord; de som avse bre des colis font foi jusqu’å preuve godsets myckenhet eller rymd eller contraire; celles relatives å la quan- dess tillstånd äge däremot ej vitsord tité, au volume et å 1’état de la mot fraktföraren, med mindre han i marchandise ne font preuve contre avsändarens närvaro undersökt upp le transporter qu’autant que la vé- giften och därom tecknat intyg å rification en a été faite par lui en flygfraktsedeln eller ock uppgiften présence de 1’expéditeur, et consta- avser godsets synliga tillstånd. tée sur la lettre de transport aérien, ou qu’il s’agit d’énonciations rela tives å l’état apparent de la marchan dise.
Artide 12 Artikel 12 1. L’expéditeur a le droit, sous la 1. Där avsändaren uppfyller sina condition d’exécuter toutes les obli förpliktelser på grund av beford gations résultant du contrat de trans- ringsavtalet, äge han rätt att förfoga
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 4 år 1960 129
port, de disposer de la marchandise, över godset genom att återtaga det soit en la retirant å 1’aérodrome de å avgångs- eller bestämmelseflyg départ ou de destination, soit en 1’ar- platsen, genom att stoppa det vid rétant en cours de route lors d’un landning under resan, genom att på atterrissage, soit en la faisant déliv- bestämmelseorten eller under resan rer au lieu de destination ou en låta utlämna det till annan än den i cours de route å une personne autre flygfraktsedeln angivne mottagaren que le destinataire indiqué sur la eller genom att begära dess återsän lettre de transport aérien, soit en dande till avgångsflygplatsen. Denna demandant son retour å Faérodrome rätt må avsändaren utöva endast så de départ, pour autant que 1’exercice vitt ej därigenom skada uppstår för de ce droit ne porte préjudice ni au fraktföraren eller annan avsändare; transporteur, ni aux autres expédi- och gälde avsändaren kostnad, som teurs et avec 1’obligation de rembour- kommer därav. ser les frais qui en résultent. 2. Dans le cas ou 1’exécution des 2. Kan avsändarens order ej verk ordres de l’expéditeur est impossible, ställas, skall fraktföraren omedelbart le transporteur doit Fen aviser im- underrätta honom därom. médiatement. 3. Si le transporteur se conforme 3. Utför fraktföraren avsändarens aux ordres de disposition de 1’expédi- order utan att det till denne avläm teur, sans exiger la production de nade exemplaret av flygfraktsedeln 1’exemplaire de la lettre de transport företes, vare fraktföraren ansvarig aérien délivré å celui-ci, il sera res- för skada, som därigenom tillskyn ponsable, sauf son recours contre das rätte innehavaren av flygfrakt 1’expéditeur, du préjudice qui pour- sedeln, fraktföraren obetaget att söka rait étre causé par ce fait å celui qui sitt åter av avsändaren. est réguliérement en possession de la lettre de transport aérien. 4. Le droit de 1’expéditeur cesse au 4. Avsändarens rätt upphöre, då moment ou celui du destinataire com- efter vad i artikel 13 stadgas mottaga mence, conformément å Farticle 13 rens rätt inträder. Vägrar mottaga ci-dessous. Toutefois, si le destinataire ren att mottaga fraktsedeln eller god refuse la lettre de transport ou la set eller är han icke att träffa, gånge marchandise, ou s’il ne peut étre rätten att förfoga över godset åter atteint, Fexpéditeur reprend son droit till avsändaren. de disposition. Article 13 Artikel 13 1. Sauf dans les cas indiqués å 1. När godset framkommit till be Farticle précédent, le destinataire a stämmelseorten, äge mottagaren, där le droit, des Farrivée de la marchan ej annat föranledes av vad i artikel 12 dise au point de destination, de de- stadgas, fordra att fraktföraren till mander au transporteur de lui re- honom utlämnar flygfraktsedeln och mettre la lettre de transport aérien godset mot det att han gäldar vad et de lui livrer la marchandise contre fraktföraren äger fordra och i övrigt le paiement du montant des créances fullgör de befordringsvillkor som an et contre 1’exécution des conditions givits i flygfraktsedeln. de transport indiquées dans la lettre de transport aérien. 2. Sauf stipulation contraire, le 2. Där ej annat avtalats, skall transporteur doit aviser le destina- fraktföraren, så snart godset fram faire des Farrivée de la marchandise. kommit, underrätta mottagaren där om. i) Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 34
130 Kungl. Maj ds proposition nr 34 år 1960
3. Si la perte de la marchandise 3. Vidgår fraktföraren att godset est reconnue par le transporter^ ou förkommit eller har det ej framkom si, å l’expiration d’un délai de sept mit senast inom sju dagar efter det jours aprés qu’elle aurait du arriver, godset bort anlända, äge mottagaren la marchandise n’est pas arrivée, le mot fraktföraren göra gällande de destinataire est autorisé å faire valoir rättigheter, som härflyta ur beford vis-å-vis du transporteur les droits ringsavtalet. résultant du contrat de transport.
Article 14 Artikel 14 L’expéditeur et le destinataire peu- Avsändaren och mottagaren kun vent faire valoir tous les droits qui na, evad de handla å egna eller å an leur sont respectivement conférés par nans vägnar, i eget namn göra gäl les articles 12 et 13, chacun en son lande dem enligt artiklarna 12 och 13 propre nom, qu’il agisse dans son tillkommande rättigheter mot det att propre intérét ou dans 1’intérét d’au- de uppfylla de förpliktelser avtalet trui, å condition d’exécuter les obli ålägger dem. gations que le contrat impose.
Artide 15 Artikel 15 1. Les articles 12, 13 et 14 ne por- 1. Artiklarna 12, 13 och 14 beröra tent aucun préjudice ni aux rapports icke förhållandet mellan avsändaren de l’expéditeur et du destinataire och mottagaren, ej heller förhållandet entre eux, ni aux rapports des tiers till tredje man, vars rätt härleder sig dont les droits proviennent, soit de från avsändaren eller mottagaren. l’expéditeur, soit du destinataire. 2. Toute clause dérogeant aux sti- 2. Förbehåll, som innefattar avvi pulations des articles 12, 13 et 14 kelse från bestämmelserna i artiklar doit étre inscrite dans la lettre de na 12, 13 eller 14, skall intagas i flyg transport aérien. fraktsedeln. 3. Rien dans la présente Conven- 3. Intet i denna konvention utgör tion n’empéche l’établissement d’une hinder mot upprättande av negotialettre de transport aérien négociable. bel flygfraktsedel.
Artide 16 Artikel 16 1. L’expéditeur est tenu de fournir 1. Avsändaren vare pliktig att les renseignements et de joindre å la lämna de upplysningar och att vid lettre de transport aérien les docu- flygfraktsedeln foga de handlingar, ments qui, avant la remise de la mar som erfordras för att tull-, accis- och chandise au destinataire, sont néces- ordningsföreskrifter må kunna full saires å 1’accomplissement des forma- göras före godsets avlämnande till lités de douane, d’octroi ou de police. mottagaren. Tillskyndas fraktföra L’expéditeur est responsable envers ren skada till följd av att sådan upp le transporteur de tous dommages lysning eller handling saknas, är qui pourraient résulter de 1’absence, ofullständig eller oriktig, vare av de 1’insuffisance ou de 1’irrégularité sändaren pliktig att ersätta skadan, de ees renseignements et piéces, sauf utan så är att fel eller försummelse le cas de faute de la part du trans ligger fraktföraren eller hans folk porteur ou de ses préposés. till last. 2. Le transporteur n’est pas tenu 2. Fraktföraren vare icke pliktig d’examiner si ees renseignements et att undersöka, om dessa upplysning documents sont exaets ou suffisants. ar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960 131
CHAPITRE III KAPITEL III
Responsabilité du transporter Fraktförarens ansvarighet
Article 17 Artikel 17 Le transporteur est responsable du Fraktföraren vare ansvarig för dommage survenu en cas de mort, de personskada, vilken drabbar passa blessure ou de toute autre lésion cor- gerare till följd av händelse, som in porelle subie par un voyageur lorsque träffar ombord å luftfartyget eller 1’accident qui å causé le dommage i samband med att han går ombord s’est produit å bord de 1’aéronef ou å fartyget eller lämnar detta. au cours de toutes opérations d’embarquement et de débarquement.
Artide 18 Artikel 18 1. Le transporteur est responsable 1. Förkommer, minskas eller ska du dommage survenu en cas de de- das inskrivet resgods eller gods till struction, perte ou avarie de bagages följd av händelse, som inträffar un enregistrés ou de marchandises lors der luftbefordran, vare fraktföraren que 1’événement qui a causé le dom därför ansvarig. mage s’est produit pendant le trans port aérien. 2. Le transport aérien, au sens de 2. Vid tillämpning av föregående l’alinéa précédent, comprend la pé- stycke anses luftbefordringen omfat riode pendant laquelle les bagages ou ta den tid, under vilken resgodset el marchandises se trouvent sous la ler godset är i fraktförarens vård, garde du transporteur, que ce soit på flygplats, ombord på luftfartyg dans un aérodrome ou å bord d’un eller, vid landning utanför flygplats, aéronef ou dans un lieu quelconque varhelst godset befinner sig. en cas d’atterrissage en dehors d’un aérodrome. 3. La période du transport aérien 3. Luftbefordringen omfattar icke ne couvre aucun transport terrestre, befordran till lands eller sjöledes maritime ou fluvial effectué en de utanför flygplats. Utföres jämlikt hors d’un aérodrome. Toutefois lors- luftbefordringsavtalet sådan beford qu’un tel transport est effectué dans ran vid lastning, avlämnande eller 1’exécution du contrat de transport omlastning, skall dock, där ej annat aérien en vue du chargement, de la styrkes, uppkommen skada anses livraison ou du transbordement, tout härröra av händelse, som inträffat dommage est présumé, sauf preuve under luftbefordringen. contraire, résulter d’un événement survenu pendant le transport aérien.
Artide 19 Artikel 19 Le transporteur est responsable du Fraktföraren vare ansvarig för dommage résultant d’un retard dans skada till följd av dröjsmål vid luft le transport aérien de voyageurs, ba befordran av passagerare, inskrivet gages ou marchandises. resgods eller gods.
Artide 20 Artikel 20 Le transporteur n’est pas respon Fraktföraren vare fri från ansva sable s’il prouve que lui et ses pré- righet, om han visar, att han och
132 Kungl. Maj:ts proposition nr 3'r år 1960
poses ont pris toutes les mesures né- hans folk vidtagit alla nödiga åtgär cessaires pour éviter le dommage ou der för att undvika skadan eller att qu’il leur était impossible de les detta varit dem omöjligt. prendre.
Article 21 Artikel 21 Dans le cas ou le transporteur Visar fraktföraren, att den, som li fait la preuve que la faute de la per- dit skadan, genom eget vållande or sonne lésée a causé le dommage ou sakat skadan eller medverkat därtill, y a contribué, le tribunal pourra, con- må rätten, i enlighet med sitt eget formément aux dispositions de sa lands lag, jämka ersättningen. propre loi, écarter ou atténuer la responsabilité du transporteur.
Artide 22 Artikel 22 1. Dans le transport des personnes, 1. Vid befordran av personer vare la responsabilité du transporteur fraktförarens ansvarighet för varje relative å chaque passager est limi- passagerare begränsad till ett belopp tée å la somme de deux cent cin- av tvåhundrafemtiotusen francs. Kan quante mille francs. Dans le cas ou, enligt lagen i det land, där målet är d’aprés la loi du tribunal saisi, l’in- anhängigt, ersättningen bestämmas demnité peut étre fixée sous forme att utgå i form av ränta, må dennas de rente, le Capital de la rente ne kapitaliserade värde icke överskrida peut dépasser cette limite. Toutefois sagda gräns. Genom särskilt avtal par une convention spéciale avec le mellan fraktföraren och passagera transporteur, le passager pourra ren må dock högre gräns för ansva fixer une limite de responsabilité righeten bestämmas. plus élevée. 2. a) Dans le transport de ba 2. a) Vid befordran av inskrivet gages enregistrés et de marchan- resgods och gods vare fraktförarens dises, la responsabilité du transpor ansvarighet begränsad till ett belopp teur est limitée å la somme de deux av tvåhundrafemtio francs för kilo cent cinquante francs par kilo- gram, såvida icke passageraren eller gramme, sauf déclaration spéciale avsändaren vid godsets överlämnan d’intérét å la livraison faite par l’ex- de till fraktföraren särskilt uppgivit péditeur au moment de la remise det intresse, som är förbundet med du colis au transporteur et moyen- befordringen, och guldit tilläggsav nant le paiement d’une taxe supplé- gift som må vara föreskriven. Be mentaire éventuelle. Dans ce cas, le lopp, som sålunda uppgivits, gälle transporteur sera tenu de payer såsom gräns för fraktförarens an jusqu’å concurrence de la somme dé- svarighet, där han ej visar att passa clarée, å moins qu’il ne prouve qu’elle gerarens eller avsändarens verkliga est supérieure å 1’intérét réel de l’ex- intresse är lägre. péditeur å la livraison. b) En cas de perte, d’avarie ou de b) Har av inskrivet resgods eller retard d’une partie des bagages en gods viss del eller något av dess in registrés ou des marchandises, ou nehåll förkommit, minskats, skadats de tout objet qui y est contenu, seul eller fördröjts, skall endast den sam le poids total du ou des colis dont manlagda vikten av det eller de kol il s’agit est pris en considération li, om vilka fråga är, tagas i beräk pour déterminer la limite de respon ning vid bestämmandet av gränsen sabilité du transporteur. Toutefois, för fraktförarens ansvarighet. Där
Kiingl. Maj:ts proposition nr 3i år 1960 133
lorsque la perte, l’avarie ou le retard förlust, minskning, skada eller dröjs d’une partie des bagages enregistrés mål i fråga om viss del av det in ou des marchandises, ou d’un objet skrivna resgodset eller godset eller qui y est contenu, affecte la valeur av något av dess innehåll påverkar d’autres colis couverts par le méme värdet av andra kolli, som omfattas bulletin de bagages ou la méme lettre av samma resgodsbevis eller flygde transport aérien, le poids total de fraktsedel, skall dock den samman ees colis doit étre pris en considera- lagda vikten jämväl av dessa kolli tion pour déterminer la limite de tagas i beräkning vid bestämmandet responsabilité. av gränsen för ansvarigheten. 3. En ce qui concerne les objets 3. I fråga om föremål, som pas dont le passager conserve la garde, sageraren behåller i sin vård, vare la responsabilité du transporteur est ansvarigheten begränsad till femtu limitée å cinq mille francs par pas sen francs för envar passagerare. sager. 4. Les limites fixées par le pre 4. Utan hinder av de gränser för sent artide n’ont pas pour effet ansvarigheten som föreskrivas i den d’enlever au tribunal la faeulté na artikel må domstolen, i enlighet d’allouer en outre, conformément å med sin egen lag, härutöver utdöma sa loi, une somme correspondant å ett belopp, motsvarande hela eller en tout ou partie des dépens et autres del av de utgifter och andra rätte frais du procés exposés par le de- gångskostnader som käranden ådra mandeur. La disposition précédente git sig för sin talan. Vad nu sagts ne s’applique pas lorsque le mon- skall ej äga tillämpning, såframt be tant de 1 'indemnité allouée, non loppet av utdömd ersättning, frånsett compris les dépens et autres frais sådana utgifter och andra rättegångs de procés, ne dépasse pas la somme kostnader, icke överstiger vad frakt que le transporteur a offerte par föraren skriftligen erbjudit käran écrit au demandeur dans un délai den inom en tid av sex månader från de six mois å dater du fait qui a den händelse, av vilken skadan här causé le dommage ou avant 1’intro- rör, eller före det talan väcktes, om duetion de 1’instance si celle-ci est detta skedde senare. postérieure å ce délai. 5. Les sommes indiquées en francs 5. De belopp som i denna artikel dans le présent artide sont considé- angivas i francs avse en monetär en rées coinme se rapportant å une het av sextiofem och ett halvt mil unité monétaire constiluée par soix- ligram guld av niohundra tusende ante-cinq milligrammes et demi lars finhet. Beloppen må omräknas d’or au titre de neuf cents milliémes till nationellt mynt i runda tal. Om de fin. Ces sommes peuvent étre räkning till sådant mynt som icke converties dans cliaque monnaie utgör guldvaluta skall i fall av rätte nationale en chiffres ronds. La con- gång ske enligt myntets guldvärde å version de ces sommes en monnaies ilen dag dom meddelas. nationales autres que la monnaie-or s’effectuera en cas d’instance judiciaire suivant la valeur-or de ces monnaies å la datc du jugement.
Article 23 Artikel 23 1. Toute clause tendant å exonérer 1. Avtal i syfte att befria fraktföle transporteur de sa responsabilité raren från hans ansvarighet eller att ou å établir une limite inférieure å bestämma lägre gräns än enligt dencelle qui est fixée dans la présente na konvention vare ogiltigt, men be-
134 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
Convention est nulle et de nul effet, fordringsavtalet vare likväl gällan mais la nullité de cette clause n’en- de och underkastat konventionens traine pas la nullité du contrat qui föreskrifter. reste soumis aux dispositions de la présente Convention. 2. L’alinéa 1" du présent article 2. Vad i första stycket stadgas ne s’applique pas aux clauses con- skall ej äga tillämpning å förbehåll cernant la perte ou le dommage ré- avseende förlust, minskning eller ska sultant de la nature ou du vice pro da, som härrör av det befordrade pre des marchandises transportées. godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.
Article 24 Artikel 24 1. Dans les cas prévus aux articles 1. I fall som avses i artiklarna 18 18 et 19 toute action en responsabi- och 19 må talan om ansvarighet, på lité, å quelque titre que ce soit, ne vad grund det vara må, föras endast peut étre exercée que dans les con- under de villkor och med de begräns ditions et limites prévues par la pré ningar, som stadgas i denna konven sente Convention. tion. 2. Dans les cas prévus å 1’article 2. Vad i första stycket sägs gälle 17, s’appliquent également les dispo jämväl i fall som avses i artikel 17. sitions de 1’alinéa précédent, sans Frågan vem rätt till ersättning till préjudice de la détermination des kommer och om rättighetens inne personnes qui ont le droit d’agir et börd beröres ej av denna konvention. de leurs droits respectifs.
Article 25 Artikel 25 Les limites de responsabilité pré De gränser för ansvarigheten som vues å 1’article 22 ne s’appliquent stadgas i artikel 22 skola ej äga tillpas s’il est prouvé que le dommage lämpning, såframt det visas att ska résulte d’un acte ou d’une omission dan härrör av en handling eller un du transporter ou de ses préposés derlåtenhet, som fraktföraren eller fait, soit avec 1’intention de provo- någon av hans folk förövat antingen quer un dommage soit témérairement i uppsåt att åstadkomma skada el et avec conscience qu’un dommage ler ock hänsynslöst och med insikt en résultera probablement, pour att skada sannolikt skulle orsakas autant que, dans le cas d’un acte ou därav; dock att, vid handling eller d’une omission de préposés, la preuve underlåtenhet av någon av fraktfö soit également apportée que ceux-ci rarens folk, tillika skall visas att ont agi dans 1’exercice de leur fonc- denne handlat under utövningen av tions. sin tjänst.
Article 25 A Artikel 25 A 1. Si une action est intentée con- 1. Föres till följd av skada som tre un préposé du transporteur å la avses i denna konvention talan mot suite d’un dommage visé par la pré någon av fraktförarens folk, äge den sente Convention, ce préposé, s’il ne, såframt han visar att han handlat prouve qu’il a agi dans 1’exercice de under utövningen av sin tjänst, åbe ses fonctions, pourra se prévaloir ropa de gränser för ansvarigheten des limites de responsabilité que peut som fraktföraren kan påkalla jäm invoquer ce transporteur en vertu likt artikel 22. de 1’article 22.
Kungl. Maj.ts proposition nr 34 ar 1960 135
2. Le montant total de la répara- 2. Sammanlagda beloppet av den tion qui, dans ce cas, peut étre ob- ersättning, som fraktföraren och tenu du transporteur et de ses pré- hans folk kunna förpliktas utgiva i posés ne doit pas dépasser lesdites fall som avses i första stycket, må limites. icke överstiga där angivna gränser. 3. Les dispositions des alinéas 1 3. Bestämmelserna i första och et 2 du present article ne s’appli- andra styckena av denna artikel sko quent pas s’il est prouvé que le dom la icke äga tillämpning, om det vi mage résulte d’un acte ou d’une sas att skadan härrör av en hand omission du préposé fait, soit avec ling eller underlåtenhet av fraktfö 1’intention de provoquer un dom rarens folk, som förövats antingen i mage, soit témérairement et avec uppsåt att åstadkomma skada eller conscience qu’un dommage en résul- ock hänsynslöst och med insikt att tera probablement. skada sannolikt skulle orsakas där av.
Article 26 Artikel 26 1. La réception des bagages et mar- 1. Mottages inskrivet resgods eller chandises sans protestation par le gods utan anmärkning från mottaga destinataire constituera présomption, rens sida, skall det, där ej annat styr sauf preuve contraire, que les mar- kes, anses avlämnat i oskadat skick chandises ont été livrées en bon état och i överensstämmelse med befordet conformément au titre de trans ringshandlingen. port. 2. En cas d’avarie, le destinataire 2. Om skada eller minskning göre doit adresser au transporteur une mottagaren anmärkning hos fraktfö protestation immédiatement apres la raren omedelbart efter upptäckten découverte de 1’avarie et, au plus och senast, beträffande resgods, inom tard, dans un délai de sept jours sju dagar samt, beträffande gods, pour les bagages et de quatorze jours inom fjorton dagar från mottagan pour les inarchandises å dater de det. Vid dröjsmål skall anmärkning leur réception. En cas de retard, la framställas inom tjuguen dagar från protestation devra étre faite au plus den dag, då resgodset eller godset tard dans les vingt et un jours å ställdes till mottagarens förfogande. dater du jour ou le bagage ou la marchandise auront été mis å sa disposition. 3. Toute protestation doit étre faite 3. Anmärkning skall göras genom par réserve inscrite sur le titre de anteckning på befordringshandlingtransport ou par un autre écrit ex- en eller eljest i skrift, avsänd inom pédié dans le délai prévu pour cette tid som i andra stycket sägs. protestation. 4. A défaut de protestation dans 4. Har ej anmärkning framställts les délais prévus, toutes actions inom föreskriven tid, vare rätten till contre le transporteur sont irrece- talan mot fraktföraren förlorad, ntan vables, sauf le cas de fraude de så är att han förfarit svikligen. celui-ci.
Article 27 Artikel 27 En cas de décés du débiteur l’ac- Har gäldenären avlidit, må talan lion en responsabilité dans les limi om ersättning enligt denna konven tes prévues par la présente Conven- tion föras mot hans rättsinnehavare. tion s’cxerce contre ses ayants droit.
136 Kungl. Maj:ts proposition nr 3t år 1960
Article 28 Artikel 28 1. L action en responsabilité devra 1. Talan om ansvarighet skall fö étre portée, au choix du demandeur, ras inom en av de höga fördragssludans le territoire d’une des Hautes tande parternas territorium, enligt Parties Contractantes, soit devant le kärandens val, antingen där fraktfö tribunal du domicile du transporteur, raren har sitt hemvist, där hans hu du siége principal de son exploitation vudkontor eller det kontor finnes, ou du lieu ou il posséde un établis- genom vars medverkan avtalet slu sement par le soin duquel le contrat tits, eller ock på bestämmelseorten. a été conclu, soit devant le tribunal du lieu de destination. 2. La procédure sera réglée par la 2. I avseende å förfarandet gälle loi du tribunal saisi. lagen i den stat, där målet är anhängigt.
Article 29 Artikel 29 1. L’action en responsabilité doit 1. Talan om ansvarighet skall, vid étre intentée, sous peine de déché- äventyr av talans förlust, anhängigance, dans le délai de deux ans å göras inom två år från luftfartygets compter de 1’arrivée å destination ou ankomst till bestämmelseorten eller du jour ou 1’aéronef aurait du ar från den dag, då det skolat anlända river, ou de 1’arrét du transport. eller då befordringen avbröts. 2. Le mode du calcul du délai est 2. Tiden räknas enligt lagen i den déterminé par la loi du tribunal stat, där målet är anhängigt. saisi.
Article 30 Artikel 30 1. Dans les cas de transport régis, 1. Skall befordran, i fall som avses par la définition du troisiéme alinéa i artikel 1 tredje stycket, utföras av de 1’article premier, å exécuter par flera fraktförare var efter annan, divers transporteurs successifs, chaque gälle för varje fraktförare, som mot transporteur acceptant des voyageurs, tagit passageraren, det inskrivna res des bagages ou des marchandises est godset eller godset, bestämmelserna soumis aux régles établies par cette i denna konvention, och vare, såvitt Convention, et est censé étre une des befordringsavtalet rör den del av be parties contractantes du contrat de fordringen vars utförande ankommer transport, pour autant que ce contrat på honom, så ansett, som hade han ait trait å la partie du transport ef- slutit avtalet. fectuée sous son contröle. 2. Au cas d’un tel transport, le 2. Passagerare eller hans rättsin voyageur ou ses ayants droit ne pour- nehavare kan vid befordran, som i ront recourir que contre le transpor första stycket avses, föra talan alle teur ayant effectué le transport au nast mot den fraktförare, som utfört cours duquel 1’accident ou le retard den del av befordringen varunder s’est produit, sauf dans le cas ou, par skadan eller dröjsmålet inträffat, stipulation expresse, le premier trans utan så är att den förste fraktföra porteur aura assuré la responsabilité ren uttryckligen åtagit sig ansvarig pour tout le voyage. het för hela resan. 3. S’il s’agit de bagages ou de mar 3. Vid befordran av inskrivet res chandises, 1’expéditeur aura recours gods eller gods må avsändaren hålla contre le premier transporteur et le sig till den förste fraktföraren och destinataire qui a le droit å la dé- den som äger utfå godset till den sis livrance contre le dernier, et l’un et te. Båda må därjämte föra talan mot
Kungl. Maj:ts proposition nr 34 dr 1960 137
1’autre pourront, en outre, agir contre fraktförare, som utfört den del av le transporter ayant effectué le befordringen under vilken förlusten, transport au cours duquel la destruc- minskningen, skadan eller dröjsmå tion, la perte, 1’avarie ou le retard se let uppstått. Dessa fraktförare svare, sont produits. Ces transporteurs se- en för båda och båda för en, i för ront solidairement responsables en hållande till avsändaren och den som vers l’expéditeur et le destinataire. äger utfå godset.
CHAPITRE IV KAPITEL IV
Sammansatt befordran Dispositions relatives aux transports combinés Artikel 31 Article 31 1. Där befordran skall utföras del 1. Dans le cas de transports comvis med luftfartyg och delvis med binés effectués en partie par air et annat befordringsmedel, gälle be en partie par tout autre moyen de stämmelserna i denna konvention transport, les stipulations de la préallenast beträffande luftbefordringen sente Convention ne s’appliquent och detta endast såvida denna upp qu’au transport aérien et si celui-ci fyller villkoren i artikel 1. répond aux conditions de 1’article premier. 2. Utan hinder av denna konven 2. Rien dans la présente Conven tion må vid sammansatt befordran tion n’empéche les parties, dans le i luftbefordringshandlingen intagas cas de transports combinés, d’insérer villkor rörande befordringen med an dans le titre de transport aérien des nat befordringsmedel, förutsatt att conditions relatives å d’autres modes de transport, ä condition que les sti konventionens bestämmelser iaktta gas i vad avser luftbefordringen. pulations de la présente Convention soient respectées en ce qui concerne le transport par air.
CHAPITRE V KAPITEL V
Dispositions générales et finales Allmänna bestämmelser och slut bestämmelser
Artide 32 Artikel 32 Sont nulles toutes clauses du con- Ogiltig vare bestämmelse i beford trat de transport et toutes conven- ringsavtalet och annan överenskom tions particuliéres antérieures au melse, som träffats innan skadan tidommage par lesquelles les parties mat, varigenom avvikelse skett från dérogeraient aux régles de la pré denna konvention genom bestämmel sente Convention soit par une déter- se om tillämplig lag eller om dom mination de la loi applicable, soit par stols behörighet. Såvitt angår beford une modification des régles de com- ran av gods vare skiljeavtal medgivet, pétence. Toutefois, dans le transport där skiljemannaförfarandet skall äga des marchandises, les clauses d’ar- rum inom en i artikel 28 första styc bitrage sont admises, dans les limites ket avsedd domstols domvärjo och de la présente Convention, lorsque saken avgöras i enlighet med bestäm 1’arbitrage doit s’effectuer dans les melserna i denna konvention. lieux de compétence des tribunal^ prévues å 1’article 28 alinéa 1.
138 Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960
Article 33 Artikel 33
Rien dans la présente Convention Utan hinder av denna konvention ne peut empécher un transporteur de äge fraktförare vägra att sluta be refuser la conclusion d’un contrat de fordringsavtal, så ock fastställa betransport ou de formuler des régle- fordringsvillkor, som icke stå i strid ments qui ne sont pas en contradic- med konventionen. tion avec les dispositions de la pré sente Convention.
Article 34 Artikel 34
Les dispositions des articles 3 å Bestämmelserna i artiklarna 3— 9 inclus relatives aux titres de trans 9 rörande befordringshandlingar port ne sont pas applicables au trans skola icke äga tillämpning å beford port effectué dans des circonstances ran, som utföres under osedvanliga extraordinaires en dehors de toute förhållanden och faller utom normal opération normale de Texploitation utövning av luftfartsverksamhet. aérienne.
Article 33 Artikel 33
Lorsque dans la présente Conven Med dagar förstås i denna konven tion il est question de jours, il s’agit tion löpande dagar och icke arbets de jours courants et non de jours dagar. ouvrables.
Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 34 år 1960 139
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 de cember 1959.
Närvarande: justitieråden B eckman , E. S öderlund , T ammelin , regeringsrådet N evrell .
Enligt lagrådet den 11 november 1959 tillhandakommet utdrag av proto koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet den 9 oktober 1959, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lag rådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra gits av hovrättsrådet Karl Sidenbladh.
Lagrådet yttrade: Förslaget innebär huvudsakligen, att i 9 kap. luftfartslagen skola uppta gas bestämmelser om befordran med luftfartyg, vilka med vissa ändringar motsvara den nuvarande lagen den 5 mars 1937 om befordran med luftfar tyg. Ändringarna avse väsentligen att gällande lag, som grundar sig på en i Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknad konvention om internationell luftbefordran, skall anpassas till den revision som enligt ett i Haag den 28 september 1955 avslutat protokoll vidtagits av konventionen. Då målet sålunda är att giva den svenska lagstiftningen på området så dant innehåll, som erfordras för anslutning till den reviderade konventio nen, kan det vara nödvändigt att, till främjande av internationell rättsenhet, på en eller annan punkt godtaga även bestämmelser, som eljest för svenska förhållanden tett sig främmande. Med beaktande härav har lagrådet funnit anledning till erinran allenast beträffande de här nedan upptagna paragra ferna i förslagets 9 kap.
17 §. I denna paragraf upptages huvudregeln om fraktförares ansvarighet för personskada som drabbar passagerare. Någon bestämmelse om vem ersätt ning skall tillkomma och vad därunder skall räknas upptages ej i förslaget. Därom stadgas i 24 § gällande lag att, där passagerare drabbats av skada å person, skall enligt de i strafflagen stadgade grunder bestämmas vem ersätt
140 Kungl. Maj:ts proposition nr 34 år 1960
ningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas. Denna hänvisning till strafflagens skadeståndsregler har departementschefen funnit obehövlig, då dessa regler finge anses tillämpliga utan särskilt stadgande. Eftersom här är fråga om skadeståndsskyldighet i ett avtalsförhållande, kan det emeller tid knappast sägas vara utan vidare klart att, såsom i 6 kap. 2 § strafflagen stadgas, under skadeståndet skall räknas även ersättning för sveda och värk ävensom för lyte eller annat stadigvarande men eller att, om passagerare bli vit dödad, hans efterlevande skola äga rätt till ersättning efter vad i 6 kap. 4 § strafflagen stadgas. Lagrådet hemställer att för tydlighets skull — på liknande sätt som skett i 171 § andra stycket sjölagen — till 17 § lägges en andra punkt av innehåll, att skadestånd skall bestämmas enligt de i straff lagen stadgade grunderna.
18 §. Enligt andra stycket ligger det under vissa omständigheter å fraktföra ren att visa att sakskada ej härrör av händelse för vilken han svarar. Såsom framgår av konventionen art. 18 tredje stycket innebär detta, att skadan anses härröra av sådan händelse, där ej annat styrkes. Lagrådet hemställer, att lagtexten avfattas i närmare anslutning till konventionen.
22 §.
Lagrådet har intet att invända mot det föreslagna sättet för angivande av ansvarighetsgränserna men får erinra, att beloppen måste ändras, om det guldvärde som är anmält till Internationella valutafonden ändras före lagens ikraftträdande. Enligt fjärde stycket må skyldighet att gälda rättegångskostnad åläggas fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därigenom överskridas. Från denna regel, vilken enligt svensk rättsuppfattning i och för sig är självklar, har gjorts undantag för det fall att fraktföraren — inom sex månader från den händelse av vilken skadan härrör eller, om talan väckes senare, i allt fall före det talan väckts — skrift ligen erbjudit den skadelidande ersättning, som frånsett rättegångskostna den ej understiger vad som utdömes. Ehuru dessa bestämmelser delvis te sig obehövliga och delvis kunna medföra avvikelser från allmänna svenska reg ler om rättegångskostnad, vill lagrådet icke motsätta sig att de upptagas i svensk lag för att möjliggöra anslutning till konventionen och uppnå rättsenhet med andra länder. Härvid utgår lagrådet från att undantagsbestäm melsen endast är tillämplig, om fraktföraren erbjudit visst belopp och för klarat sig vidbliva sitt erbjudande oavsett om rättegång anhängiggöres el ler ej.
24 §. Enligt art. 25 av Warszawakonventionen i dess ursprungliga lydelse ägde fraktföraren icke åberopa de bestämmelser i konventionen, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet, såvida han eller hans folk i tjänsten orsakat
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 141
skadan med uppsåt eller genom sådan vårdslöshet, som enligt lagen i den stat där målet är anhängigt är att likställa med uppsåt. Vid 1955 års över läggningar i Haag påtalades, enligt vad lagrådet inhämtat, att tillämpningen av dessa regler varit oenhetlig och på vissa håll alltför sträng mot frakt föraren, såvitt angår andra fall än de då skadan åstadkommits uppsåtligen. Enligt den reviderade lydelsen av art. 25 kunna de allmänna ansvarighetsbegränsningarna överskridas vid ouppsåtlig skada endast om den åstadkom mits hänsynslöst (recklessly, témérairement) och med insikt att skada san nolikt skulle orsakas. Detta har i lagtexten återgivits med »av grov oaktsamhet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma». Såsom departementschefen själv medgivit är lagtextens avfattning ej fullt tillfredsställande. Det måste ur svensk synpunkt anses oegentligt att för överskridande av ansvarighelsbegränsningarna kräva något utöver grov oaktsamhet, vari svenska domstolar äro benägna att inlägga stränga krav. Med hänsyn till att den svenska rätten, som kan komma att tillämpas även av utländska domstolar, bör följa blivande internationell rättspraxis är det emellertid icke lämpligt att hänföra sig till grov oaktsamhet, utan lagtexten bör utformas i närmare anslutning till konventionen. Härvid bör dock und vikas att använda ordet »hänsynslöst», vilket i förevarande sammanhang säkerligen skulle komma att medföra tolkningssvårigheter för svenska dom stolar. I anslutning till ett av Stockholms handelskammare förordat alternativ hemställer lagrådet om en sådan utformning av 24 §, att de gränser för an svarigheten som stadgas i 22 § förklaras ej skola äga tillämpning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan upp såtligen eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.
Ur protokollet: Trygve Hellners
142 Kungl. Maj.ts proposition nr 34 år 1960
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december 1959.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , K ung , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che fen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 15 december 1959 avgivna utlåtande över det den 9 oktober 1959 till lagrådet remitte rade förslaget till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför härefter föl jande. Det torde inledningsvis böra anmärkas, att efter den 9 oktober 1959 med delande ingått att ytterligare en stat ratificerat Haagprotokollet. I fråga om 9 kap. 24 § har lagrådet förordat en omformulering av det till lagrådet remitterade förslaget. Med hänsyn till vikten av att på denna be tydelsefulla punkt uppnå största möjliga enighet mellan de nordiska län derna har lagrådets yttrande beträffande denna paragraf föranlett skrift växling med vederbörande lagstiftningsorgan i Danmark, Finland och Norge. Av denna skriftväxling har framgått, att man å finsk sida ännu icke har kunnat intaga någon slutlig ståndpunkt. Från norsk sida har anförts, att man där torde kunna tänka sig en avfattning av motsvarande paragraf, som i sak överensstämmer med vad lagrådet förordat och även formellt nära an sluter sig härtill. I Danmark har däremot till folketinget avlåtits proposi tion med paragrafens slutord avfattade »enten med forsEet eller groft uagtsomt, vidende om åt skade sandsynligvis ville blive forårsaget». En sådan avfattning, som å dansk sida ansetts utgöra den riktigaste översättningen av Haagpiotokollets ordalydelse, är rent redaktionellt en god motsvarighet till den till lagrådet remitterade texten. Det avgörande i föreliggande fråga synes emellertid vara, att Haagprotokollet i de skilda ländernas lagar åter ges i den avfattning som bäst stämmer överens med de i vederbörande land inarbetade juridiska begreppen. Under förhandenvarande omständigheter anser jag därför att 9 kap. 24 § i förslaget lämpligen bör utformas i enlig het med vad lagrådet förordat. De erinringar som lagrådet härutöver anfört synes böra beaktas. Utöver de ändringar soin framgår av det förut sagda torde i lagförslaget böra vidtagas några jämkningar av formell art.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3b år 1960 143
Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition till riksdagen
dels föreslå riksdagen att godkänna protokollet den 28 september 1955 innebärande ändring av konventionen den 12 oktober 1929 rörande fast ställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran;
dels ock jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga det i enlighet med vad förut anförts ändrade lagförslaget.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Margit Hirén