Doc 1960:47

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

1 Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; given Stockholms slott den 12 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås visst förtydligande av 1 § 1958 års lag om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 47

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som uppträder berusad på sätt i 11 kap. 10 § strafflagen sägs, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag Medför någon —

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som uppträder berusad på sätt i 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § strafflagen sägs eller ock gör sig skyldig till gärning som avses i 26 kap. 13 eller It § strafflagen och därvid är berusad, så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

begått gärningen.

— stycket sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1960

3 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1960.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen fråga angående viss ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser

I 1 § första stycket lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. stadgas, att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos den som uppträder berusad på sätt i 11 kap. 10 § strafflagen sägs, skall vara förverkade, om ej särskilda skäl är däremot. Enligt andra stycket skall detsamma gälla, om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller 13 kap. 6 § luftfartslagen eller hos någon som medföljt vid tillfället, såframt berusningsmedlen må antagas ha varit avsedda även för den som begått gärningen. I tredje stycket stadgas, att rusdrycker som någon i strid mot gällande bestämmelser medför vid offentlig tillställning skall vara förverkade. Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall — enligt 2 § — vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning med bl. a. den avvikelsen, att vad i 27 kap. 7 § rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas inom viss tid ej skall gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Lagen, som tillkom på grundval av prop. 1958: 80 och första lagutskottets uti. 1958: 21 samt trädde i kraft den 1 juli 1958, ersatte lagen den 13 juni 1941 (nr 402) om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. Enligt sistnämnda lag skulle, om dylika drycker eller rusgivande ersättningsmedel därför påträffades hos person, som av polisman beträddes med fylleri, egendomen av polismannen tagas i beslag. Motsvarande skulle äga tillämpning, om någon med skäl misstänktes för rattfylleri eller annat brott, som avses i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, såvitt anginge drycker och ersättningsmedel vilka av föraren medförts å färden för egen räkning eller, ehuru de medförts av annan, kunde antagas ha varit avsedda jämväl för föraren.

f liilunuj till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 47

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Framställning om lagändring

I skrivelse den 25 maj 1959 har riksdagens militieombudsman hemställt om översyn av 1 § första stycket i 1958 års lag, så att stadgandet även kommer att avse gärningar hänförliga under 26 kap. 15 § strafflagen och vissa fall av övergivande av post och onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 13 och 14 §§ samma lag.

I skrivelsen påpekas, att genom den nya lagen den tidigare lagens tillämpningsområde i en del hänseenden utvidgats, bl. a. såtillvida att bestämmelserna i den nya lagen gäller icke endast spritdrycker och vin utan jämväl starköl och Öl av klass II ävensom det i 11 kap. 10 § andra stycket strafflagen avsedda fall, där såsom berusningsmedel använts annat än starka drycker. Mililieombudsmannen gör emellertid gällande, att genom den utformning som stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års lag erhållit, från den nya lagens tillämpningsområde kommit att i betydande omfattning helt uteslutas fall där enligt 1941 års lag beslag kunde verkställas och beslagtagen egendom dömas förverkad med anledning av alt krigsmän beträtts med fylleri.

Militieombudsmannen anför vidare följande.

Enligt 1 § första stycket i 1941 års lag skulle, om spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel därför påträffades hos person, som av polisman beträddes med fylleri, egendomen av polismannen tagas i beslag. Bestämmelserna i 1941 års lag inneburo i övrigt att under vissa angivna förutsättningar egendom som enligt lagen tagits i beslag skulle dömas förverkad. I Kungl. Maj :ts cirkulär den 19 november 1948 till polismyndigheterna samt de militära befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål angående tillämpningen i sådana mål av nyssnämnda lag den 13 juni 1941 föreskrevs bl. a. att behörighet att verkställa beslag enligt denna lag tillkom, förutom civil polisman, även militär personal, som hade att ingripa då krigsman beträddes med onykterhet i tjänsten eller fylleri.

Ansvar för fylleri kan inträda dels enligt den allmänna straffbestämmelsen i 11 kap. 10 § strafflagen dels enligt det särskilda för krigsman gällande straffbudet i 26 kap. 15 § samma lag. Den brottsbeskrivning som kommit till uttryck i dessa lagrum avser såväl den brottsliga handlingen som brottsplatsen. Enligt båda lagrummen består handlingen däri att någon uppträder berusad av starka drycker så att det framgår av hans åtbörder eller tal, och brottsplatsen angives sålunda att vederbörande uppträtt i nu angiven mening berusad i förra fallet å allmän plats, evad det är utom- eller inomhus, och i senare fallet inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten.

Militieombudsmannen anför, att bestämmelserna i 1941 års lag om beslag och om förverkande icke endast tillämpats i fall där krigsman beträddes med respektive dömdes för fylleri jämlikt 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § strafflagen utan även i vissa under 26 kap. 13 och 14 §§ samma lag hänförliga fall. I 26 kap. 13 § stadgas bl. a. att, om krigsman, vilken tjänstgör såsom chef för avdelning av krigsmakten eller fullgör vakttjänst eller likartad uppgift, genom förtäring av starka drycker eller annorledes satt sig ur stånd att fullgöra sin tjänst, straff skall ådömas honom för övergivande

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

av post. Vidare gäller enligt 26 kap. 14 § att krigsman, som under tjänsteutövning är så påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel att hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, skall dömas för onykterhet i tjänsten. Det förhåller sig alltså så att ett moment av sådan påverkan som nyss nämnts kan ingå i det i 26 kap. 13 § upptagna brottet och alltid ingår i det brott som avses i 26 kap. 14 §. För straffbarhet enligt sistnämnda båda lagrum fordras dock icke så hög grad av påverkan som kräves för fylleriansvar men klart är — enligt vad militieombudsmannen framhåller — att, även i fall där brottet är att hänföra under något av specialsladgandena om övergivande av post eller onykterhet i tjänsten, det alltemellanåt inträffar att de enligt 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § för fylleriansvar uppställda rekvisiten — såväl i fråga om graden av påverkan som beträffande brottsplatsen — i och för sig varit för handen. I sådana fall har å ena sidan brottets hänförande under någotdera av nämnda specialstadganden uteslutit samtidig tillämpning av straffbestämmelserna för fylleri i 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 §, men å andra sidan ansetts klart att sistnämnda förhållande icke uteslutit tillämpning av de bestämmelser i 1941 års lag om beslag och om förverkande, som avsåg fall där krigsman beträtts med respektive dömts för fylleri.

Beträffande spörsmålet, huruvida den i 1958 års lag skedda hänvisningen till 11 kap. 10 § strafflagen har medfört att de nya bestämmelserna icke är tillämpliga vid fall av fylleri, som är att bedöma enligt 26 kap. 15 § strafflagen eller konsumeras av brottslighet som är att hänföra under 26 kap. 13 eller 14 § samma lag, anför militieombudsmannen.

Härom torde i första hand kunna sägas att en sådan begränsning av de nya bestämmelsernas tillämpningsområde som nyss nämnts icke behövde inträda om i det i 1 § första stycket i 1958 års lag använda uttrycket »berusad på sätt ill kap. 10 § strafflagen sägs» skulle kunna inläggas att därmed avsåges endast det ena av de två rekvisit som uppställts för straffbarhet enligt 11 kap. 10 § nämligen där angiven grad av påverkan och icke jämväl det i lagrummet samtidigt angivna kravet att vederbörande i sålunda påverkat tillstånd uppträtt på allmän plats. En sådan tolkning av den ifrågavarande bestämmelsen i 1958 års lag kan dock uppenbarligen icke vara godtagbar. Detta torde följa redan därav att med den nu åsyftade bestämmelsen om att alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas under i lagrummet angivna omständigheter skola vara förverkade icke kan vara avsett att förverkandepåföljd skall kunna inträda även i fråga om starka drycker o. dyl. som påträffas hos den som berusad uppehåller sig på enskild plats, exempelvis i sin privata bostad. Att så icke kan vara avsett har också tydligt kommit till uttryck i 2 § i 1958 års lag, där det förutsättes att det i 1 § första stycket angivna uppträdandet måste i princip kunna bliva föremål för åtal. Det torde även få anses uteslutet att — medan i 1 § andra och tredje styckena uppräknats de speciella brottsliga förfaranden av olika slag som kunna föranleda förverkande — bestämmelsen i 1 § första stycket skulle, ehuru däri hänvisas endast till 11 kap. 10 § strafflagen, avse jämväl andra brottsliga gärningar som tillkommit under sådan grad av alkoholpåverkan som förutsätles för tillämpning av sistnämnda straffbud. Vad sålunda anmärkts blir på avgörande sätt bekräftat genom vad som förekom i samband med tillkomsten av den nya förverkandelagen. Det kan

(

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

härvidlag framhållas att det stadgande i det till lagrådet remitterade förslaget till nämnda lag, som motsvarade den nu ifrågavarande bestämmelsen i 1 § första stycket i den sedermera antagna lagen, hade följande lydelse (prop. nr 80/1958 s. 15): »Rusdrycker eller annat berusningsmedel, som påträffas hos person vilken beträdes med fylleri eller annan gärning

som avses i 11 kap. 10 § strafflagen, skola vara förverkade---». Med

denna formulering var stadgandets tillämpningsområde klart begränsat till sådana fall av fylleri och därmed jämställd gärning som avses ill kap. 10 § strafflagen. Av lagrådets yttrande ävensom av det uttalande som i anslutning härtill gjordes av föredragande departementschefen framgår vidare att den efter lagrådsgranskningen vidtagna jämkningen av lagtexten i nu förevarande del uteslutande var av redaktionell natur.

I enlighet med vad nu angivits är det enligt militieombudsmannens mening tydligt att — medan 1941 års förverkandelag var tillämplig vid fylleri enligt 11 kap. 10 § och 26 kap. 15 § strafflagen ävensom i vissa fall av övergivande av post och onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 13 och 14 §§ samma lag — tillämpningsområdet för stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års förverkandelag blivit begränsat till fall som avses ill kap. 10 § strafflagen. Detta förhållande bör enligt militieombudsmannens mening föranleda en översyn av det berörda stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års förverkandelag så att stadgandet även kommer att avse gärningar hänförliga under 26 kap. 15 § och, i fall som förut angivits, under 26 kap. 13 och 14 §§ strafflagen. Militieombudsmannen anmärker att en i stort sett jämförlig gränsdragning beträffande visst annat till nykterhetslagstiftningen hörande stadgande kommit till uttryck i 15 § lagen den 27 juli 1954 om nyklerlietsvård.

Departementschefen

Då 1941 års lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin in. in. år 1958 ersattes av en ny lag i ämnet, var det otvivelaktigt ej avsett, att den nya lagen skulle medföra någon inskränkning i de enligt den tidigare lagen förefintliga möjligheterna att beslagtaga och förverkandeförklara egendom i samband med att krigsman beträdes med fylleri. Den nya lagen har emellertid fått en avfattning som -— enligt vad som framgår av militieombudsmannens framställning — tydligtvis kan tolkas i annan riktning. Jag vill därför förorda, att lydelsen av 1 § första stycket i 1958 års lag ändras, så att denna oklarhet undanröjes. I lagrummet bör sålunda uttryckligen nämnas även det fall, att någon uppträder berusad på sätt i 26 kap. 15 § strafflagen sägs. För att undanröja varje tvekan i fråga om lagens tilllämplighet i sådana fall, då krigsman begår gärning som avses i 26 kap. 13 eller 14 § strafflagen och därvid är påverkad i sådan grad som kräves för fylleriansvar, bör jämväl dessa fall omnämnas i lagtexten.

Lagändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om andrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.1

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

7 Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: T. Johansson

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 januari 1960.

Närvarande: justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin, regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 27 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 22 januari 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet finner ej anledning till erinran mot de föreslagna tilläggen till 1 §•

Genom dessa tillägg aktualiseras frågan i vad mån bestämmelserna i 2 § kunna få betydelse för militära brottmål. Vad angår den först i 2 § givna hänvisningen till »vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål» torde med en dylik hänvisning vanligen avses de för rättegången vid allmän domstol meddelade bestämmelserna i ämnet. Då man i detta fall har att räkna även med militära brottmål, måste dock tydligen inbegripas jämväl de särbestämmelser, som för sådana mål äro givna om beslag och förverkande. Härutinnan må erinras, att jämlikt bestämmelserna i militära rättegångslagen, bl. a. 7 11 §§, det kan tillkomma militär befattningshavare att i åt-

skilliga hithörande fall i disciplinmål besluta om tillämpliga straff- och förverkandepåföljder. En förutsättning härför är, att värdet av den beslagtagna egendomen ej överstiger 200 kronor. Enligt 37 § andra stycket samma lag gäller, att om den som drabbats av beslaget begär rättens prövning av åtgärden, målet omedelbart skall i dess helhet hänskjutas till åklagaren. För sådant fall synes visst utrymme föreligga för tillämpning av de

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

särskilda bestämmelserna i 2 § av nu förevarande lag. I 37 § tredje stycket militära rättegångslagen stadgas vidare med avseende å disciplinmål, vari förordnats om beslag, att om målet ej inom två veckor sedan beslaget verkställdes hänskjutits till åklagaren eller avgjorts av den bestraffningsberättigade, beslaget skall omedelbart hävas. De särskilda undantagsstadgandena i 2 § förevarande lag måste i ett sådant fall komma att sakna tilllämpning. Angående 2 § 2 samma lag må ytterligare framhållas, att såsom framgår av 84 § andra stycket militära rättegångslagen möjligheten att använda strafföreläggande på det militära området är begränsad.

Rörande tillämpningen av 1941 års förverkandelag hade vissa föreskrifter till ledning för militära myndigheter m. fl. meddelats i kungl. cirkulär den 19 november 1948. Militieombudsmannen har uttalat, att i stället för detta cirkulär borde utfärdas tillämpningsföreskrifter, som anknöte till de gällande bestämmelserna på detta lagstiftningsområde. Även enligt lagrådets uppfattning föreligger behov av föreskrifter om bestämmelsernas tillämpning på det militära området.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 29 januari 1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 i samma månad remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran samt att det av lagrådet framförda önskemålet om utfärdandet av ett cirkulär med föreskrifter om de ifrågavarande bestämmelsernas tillämpning på det militära området torde få upptagas till övervägande hemställer föredraganden, att förslaget måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Trygve Hellners

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner