('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 21 december 1915 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr t i-7 år 1963 1

Nr 147

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 21 december 1915 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.; given Stock­ holms slott den 5 april 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 21 decem­ ber 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Under Hans Majits Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro;

BERTIL

Herman Kting

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att regeringsrätten skall befrias från handlägg­ ningen av mål om uppskov med verkställighet av frihetsstraff och att kla­ gan över länsstyrelses beslut i sådan fråga i stället skall föras hos fångvårds­ styrelsen som sista instans. Vidare föreslås, att styresman för fångvårdsanstalt skall få befogenhet att omhändertaga alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel, som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen i anstalten eller medföres av den som skall intagas eller som påträf­ fas inom anstalten utan att känd ägare finnes. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 147

2 Kungl. Maj:ts proposition nr Ii7 år 1963

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Härigenom förordnas, dels att 83 och 84 §§ lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff m. in.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives; dels ock att i sagda lag skall införas en ny paragraf, beteck­ nad 85 a §, av nedan angiven lydelse.

Styresman vid —--------------— —.—-----26 § tredje stycket. Beslut av------------------------- ---------- stycket sägs. över fångvårdsstyrelsens beslut en- I länsstyrelses beslut i fråga om ligt denna lag, så ock över länsstyrel- uppskov med verkställighet må åndses beslut i fråga om uppskov med ring sökas genom besvär hos fångverkställighet må klagan hos Konung- vårdsstyrelsen. Besvären skola ingien föras genom besvär, som skola in- vas till länsstyrelsen, som har att med givas till justitiedepartementet. eget yttrande skyndsamt insända handlingarna i ärendet till fångvårds­ styrelsen. Mot fångvårdsstyrelsens be­ slut må klagan ej föras. över annat fångvårdsstyrelsens be­ slut enligt denna lag än som i tredje stycket sägs må klagan hos Konungen

föras genom besvär, som skola ingi­

vas till justitiedepartementet.

84 8. Vid handläggning av ärende som Vid handläggning av ärende som avses i 28 § fjärde stycket, 36 § and­ avses i 28 § fjärde stycket, 36 § and­ ra stycket, 38 g andra stycket eller ra stycket, 38 § andra stycket, 76 § 76 § skall fångvårdsstyrelsen bestå av eller 83 § tredje stycket skall fång­ överdirektören eller ställföreträdare vårdsstyrelsen bestå av chefen för för honom och tjänsteman i styrelsen styrelsen eller ställföreträdare för ho­ som Konungen bestämmer jämte två nom och tjänsteman i styrelsen som av Konungen utsedda sakkunniga, av Konungen bestämmer jämte två av vilka den ene skall vara eller hava Konungen utsedda sakkunniga, av varit innehavare av domarämbete. vilka den ene skall vara eller hava Såsom styrelsens beslut skall, vid varit innehavare av domarämbete. lika röstetal för olika meningar, gälla Såsom styrelsens beslut skall, vid lika den mening som är lindrigast för den röstetal för olika meningar, gälla den intagne. 1 mening som är lindrigast.

1 Senaste lydelse av 83 §, se SFS 1956: 323.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1)7 år 1963 3

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, som påträffas hos

eller ankomma till intagen eller med­

föras av den som skall intagas i fång-

vårdsanstalt, må omhändertagas av

styresmannen. Med omhändertagen

egendom skall förfaras på sätt före-

skrives i 3 § lagen den 9 maj 1958 om

förverkande av alkoholhaltiga dryc­

ker m. m.

Vad nu sagts skall i tillämpliga de­

lar gälla jämväl alkoholhaltiga dryc­

ker eller andra berusningsmedel, som

utan att känd ägare därtill finnes på­

träffas inom fångvårdsanstalt.

Belopp, som erhållits vid försälj­

ning av omhändertagen egendom, till­

faller kronan.

Beträffande klagan över länsstyrelses beslut, som meddelats före ikraft­ trädandet, skola äldre bestämmelser gälla; dock skola besvär över beslut som nu sagts efter den 30 juni 1963 prövas av fångvårdsstyrelsen.

It Biliang till riksdagens protokoll 1063.1 samt. Nr 147

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden) hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars 1963.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hermansson, fråga om änd­ ring i lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. samt anför därvid föl­ jande. Fångvårdsstyrelsen har i skrivelse den 23 januari 1962 hemställt om lag­ stiftningsåtgärd i syfte att reglera befogenheten för styresman vid fångvårdsanstalt att omhändertaga alkoholhaltiga drycker och andra berus­ ningsmedel, som medföres till anstalten eller eljest påträffas där. Bestäm­ melser härom föreslås skola intagas i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m. I skrivelse den 31 januari 1963 har förvaltningsdomstolskommittén, som har till uppgift att utreda frågan om den administrativa rättskipningens omfattning och organisation, hemställt om sådan ändring i nyssnämnda lag, att klagan över länsstyrelses beslut i fråga om uppskov med verkstäl­ lighet framdeles skall föras hos fångvårdsstyrelsen som sista instans i stäl­ let för, såsom för närvarande gäller, hos regeringsrätten. Över fångvårdsstyrelsens framställning har efter remiss yttranden avgi­ vits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, Göta hovrätt, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges advo­ katsamfund. Riksåklagarämbetet har överlämnat yttranden av statsåldagaren i Stockholm, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Föreningen Sveriges landsfiskaler, överståthållarämbetet yttrande av polismästaren i Stockholm samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrande av Göteborgs stads nykterhetsnämnd. över framställningen av förvaltningsdomstolskommittén har efter remiss yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, Göta hov­ rätt, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges advokatsamfund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har överlämnat yttrande av poliskammaren i Göteborg. Jag anhåller att nu få upptaga dessa frågor till behandling.

Kungl. Maj. ts proposition nr IM år 1963 5

Fångvårdsstyrelsens framställning och yttrandena däröver

Fångvårdsstyrelsen. Såsom bakgrund till sin hemställan om reglering i lag av den befogenhet styresman vid fångvårdsanstalt skall äga med avseende å alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos intagen person, anför fångvårdsstyrelsen följande. Enligt vad fångvårdsstyrelsen erfarit är det ganska vanligt att personer som skall intagas i fångvårdsanstalt medför spritdrycker vid ankomsten till anstalten. 1 somliga fall har den nykomne inte klart för sig att spritförtä­ ring inte kan få förekomma på anstalten. Någon enstaka gång, det kan t. ex. gälla en utlänning som under tillfälligt uppehåll här i riket blivit dömd till frihetsstraff för trafikbrott, förhåller det sig så att den nykomne inte haft möjlighet att ordna med annan förvaring av dryckerna under sin anstaltsvistelse. I allmänhet torde emellertid syftet vara att spritdryckerna skall användas för att fira den kommande frigivningen. Det förekommer också att spritdrycker påträffas hos en intagen under anstaltsvistelsen. Dryckerna kan t. ex. vara undanstuckna i den intagnes bostadsrum eller omhändertagas vid visitation i samband med att han återvänder från per­ mission eller annan vistelse utanför anstalten. I dessa fall föreligger ett klart brott mot de ordningsregler som gäller för anstalterna. Slutligen anträffas tid efter annan spritdrycker i en anstalt eller inom dess område under så­ dana omständigheter att det uppenbarligen rör sig om smuggling, ehuru det inte kan klarläggas vem gärningsmannen är eller vem som är att anse som ägare till dryckerna. Vad nu sagts om spritdrycker gäller i viss mån även i fråga om andra berusningsmedel. I synnerhet har under senare år hos de intagna kunnat iakttagas ett tilltagande missbruk av sådana läke­ medel som innehåller narkotiska ämnen. I gällande lagstiftning saknas bestämmelser om hur det skall förfaras med spritdrycker och andra berusningsmedel, som på ovan angivet sätt an­ kommer till fångvårdsanstalterna. Detta måste enligt fångvårdsstyrelsens mening betecknas som en brist. De regler som införts genom 1958 års lag­ stiftning om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. tar sikte på andra situationer och kan endast undantagsvis utnyttjas i de fall som här avses.

Enligt ett av fångvårdsstyrelsen den 8 juni 1962 utfärdat cirkulär får alkoholhaltiga drycker icke mottagas till förvaring i fångvårdsanstalt. Cir­ kuläret innehåller vidare föreskrift att av intagen medförda läkemedel eller andra medicinska preparat skall överlämnas till anstaltsläkaren. Fång­ vårdsstyrelsen uttalar i sin framställning, att problemet med avseende å spritdrycker, som medföres av nykomlingar eller som eljest ankommer till anstalterna, inte är löst på ett tillfredsställande sätt. Det har nämligen visat sig, alt förbudet att mottaga spritdrycker i praktiken inte kan strikt upp­ rätthållas. Fångvårdsstyrelsen fortsätter:

När någon vid ankomsten till en fångvårdsanstalt medför spritdrycker, kan han stundom förmås att översända dryckerna till en anhörig eller an­ nan person. I andra fall lyckas man utverka hans tillstånd att förstöra dryckerna eller att, om de är i försäljningsbart skick, hembjuda dem till systembolag, varvid inflytande likvid insättes på hans konto vid anstalten. På motsvarande sätt brukar man förfara, när spritdrycker påträffas hos en intagen under anstaltsvistelsen. Går det inte att klarlägga vem som är

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 47 år 1903

ägare till sådana spritdrycker, som omhändertagits inom en anstalts om­ råde, avyttras dryckerna till systembolag, om så kan ske, och förstöres i andra fall. Inköpes dryckerna, tillfaller köpeskillingen kronan (inkomstti­ teln Inkomster till fångvården delposten Övriga uppbördsmedel). Av det nu anförda framgår, att det i vissa fall kan bli nödvändigt att på fångvårdsanstalterna förvara spritdrycker för de intagnas räkning. Vill en intagen inte gå med på att man förfar med hans spritdrycker på något av de sätt som nyss angivits, synes det nämligen inte finnas någon möjlighet för an­ stalten att göra sig av med spriten, bortsett från de få fall där denna kan översändas till hans hem. Åtminstone vid de större fångvårdsanstalterna finns därför ständigt ett lager av spritdrycker, som förvaras åt de intagna. Man kan då också bli ställd inför den situationen att man måste utlämna sådana drycker till en intagen i samband med dennes frigivning eller ut­ skrivning från anstalten. Med tanke på att det nästan alltid här rör sig om personer, som har visat sig ha stora alkoholproblem och vilkas brottslighet kan antagas äga samband med denna svaghet hos dem, är det naturligtvis högst otillfredsställande att man kan nödgas förse dem med spritdrycker vid den kritiska tidpunkt, då de skall återgå till livet utanför anstalten. Detsam­ ma gäller i stort sett om sådana läkemedel av narkotikatyp, som under den intagnes anstaltsvistelse omhänderhafts av läkaren. Även dessa kan det nämligen i vissa fall bli ofrånkomligt att utlämna till den intagne, när han lämnar anstalten, trots vetskap om att de sannolikt kommer att missbrukas av honom. Särskilt olämplig ter sig den nuvarande ordningen, då det är fråga om spritdrycker eller andra berusningsmedel, som en intagen har smugglat eller försökt smuggla in i anstalten i direkt strid mot gällande ordningsregler. Det sagda anser fångvårdsstyrelsen innefatta tillräckliga skäl för att en lagreglering, avseende såväl alkoholhaltiga drycker som andra berusnings­ medel, bör komma till stånd på det ifrågavarande området. Beträffande lag­ stiftningens utformning anför styrelsen följande. Vad angår berusningsmedel, som någon medför när han ankommer till en fångvårdsanstalt för att intagas där, bör styresmannen vid anstalten erhålla befogenhet att förstöra varan eller, om den är i försäljningsbart skick, avyttra den för den nykomnes räkning, under förutsättning att den­ ne inte på anmaning uppger vart varan kan försändas på hans bekostnad. I fråga om berusningsmedel, som påträffas hos en intagen under anstaltsvistelsen, bör styresmannen berättigas att förfara som om de vore förver­ kade. De bör alltså antingen förstöras eller, om så kan ske, försäljas, varvid likviden skall tillfalla kronan. Lagligt stöd bör även ges åt det tillvägagångs­ sätt som redan tillämpas beträffande berusningsmedel som omhändertages inom en anstalts område och till vilka någon känd ägare inte finns. Vid utformningen av de antydda lagbestämmelserna kan stadgandet i 63 § lagen om nykterhetsvård i viss utsträckning tjäna som förebild. Be­ stämmelserna skulle dock i olika avseenden komma att gå längre än vad som är fallet med nämnda stadgande. Detta behöver enligt fångvårdsstyrel­ sens uppfattning inte väcka några betänkligheter, eftersom förslaget knap­ past kan anses innebära att man åsidosätter berättigade anspråk från de enskildas sida. Bestämmelserna i ämnet synes lämpligen kunna intagas i straffverkställighetslagstiftningen.

Yttrandena. Samtliga remissorgan tillstyrker, att en lagstiftning på det ifrågavarande området kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr itf år 1963 7

Beträffande omfattningen av de befogenheter att omhändertaga alkohol­ haltiga drycker eller andra berusningsmedel som föreslås skola tillkomma styresman vid fångvårdsanstalt framkommer meningsskiljaktigheter i re­ missyttrandena. Den av fångvårdsstyrelsen föreslagna bestämmelsen, att berusningsmedel som anträffas hos någon i samband med hans intagande i anstalt må — under förutsättning att den nykomne inte lämnar anvis­ ning rörande egendomens bortsändande —- omhändertagas för att förstöras eller, om egendomens skick så medger, avyttras, finner riksåklagarämbetet i vissa fall kunna medföra mindre tillfredsställande resultat. Situationer kan förekomma, där det — utifrån de synpunkter som den föreslagna lag­ stiftningen främst avser att tillgodose —- inte framstår såsom i någon mån stötande eller betänkligt, att spritdrycker som påträffas hos någon i sam­ band med hans intagande i fångvårdsanstalt och därvid tas i förvar återställes till honom när han friges. Ämbetet fortsätter: Såsom exempel å sådana fall kan tjäna den situation, som berör en ut­ ländsk medborgare, som intages för avtjänande av straff för brott vid vars förövande alkoholmissbruk icke i något hänseende inverkat och som har för avsikt att efter frigivningen lämna riket. Lagstiftningen synes därför böra ges en sådan utformning, att bestämmelserna lämna möjlighet till un­ dantag för fall, där något nykterhetsvårdande syfte icke direkt läderas. Här anförda synpunkter synas böra anläggas även beträffande omhänder­ tagande av narkotika. Även statsåklagaren i Stockholm anser, att den ifrågavarande regeln om omhändertagande av spritdrycker m. m. i vissa fall kan komma att verka obillig och förordar, att undantag skall kunna ske när synnerliga skäl före­ ligger härför. En motsatt hållning intar Göta hovrätt, som ställer sig kritisk mot den föreslagna rätten för den som vid intagandet i anstalt medför spritdrycker eller andra berusningsmedel att anvisa plats, dit varan på hans bekostnad kan försändas. Det framhålles, att en sådan rätt inte har någon motsvarig­ het i 63 § lagen om nykterhetsvård och att den skulle vara mycket olämp­ lig i fråga om fångvårdsanstalterna. Hovrätten anser det nödvändigt, att lagstiftningen konstrueras så, att styresmannen får en prövningsrätt, som åtminstone utesluter att den intagne förses med sprit i samband med ut­ skrivningen eller att omhändertagna spritdrycker genom anstaltens försorg sändes till någon som enligt 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen må förvägras utminutering. Av samma mening i principfrågan är överståthållarämbetet, som anser sig böra ifrågasätta, huruvida det behöver föreligga några allvarligare be­ tänkligheter mot alt likställa förfaringssättet beträffande alkoholhaltiga drycker, som påträffas inom fångvårdsanstalter och inom vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Ämbetet utgår därvid från eu sådan tolkning av 63 § lagen om nykterhetsvård, alt alkoholhaltiga drycker som någon medför vid intagning i vårdanstalt för alkoholmissbrukare får omhändertagas. Polismästaren i Stockholm uttalar viss tvekan, huruvida inte det före­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1963

slagna omhändertagandet av egendom från den som skall intas i fångvårdsanstalt utgör en form av konfiskation som innebär avkall på grundläggan­ de rättsliga principer. Den föreslagna regeln, att alkoholhaltiga drycker eller andra berusnings­ medel som påträffas hos intagen under anstaltsvistelsen får omhändertagas av anstaltens styresman -— varvid den intagne inte tillerkänns någon rätt att få egendomen försänd till anvisad plats — har ej väckt någon gensaga i remissyttrandena. Även bestämmelsen angående omhändertagande av sprit­ drycker m. m., som påträffas inom en fångvårdsanstalt och till vilka någon känd ägare inte finns, tillstyrks av remissorganen. Frågan om förfarandet med sådana omhändertagna spritdrycker och and­ ra berusningsmedel, som inte bortsändes från fångvårdsanstalten, berörs av justitiekansler sämbetet. Ämbetet anför: Fångvårdsstyrelsen har avsett att då försäljning sker av spritdrycker lik­ viden skall tillfalla den intagne om omhändertagandet skett vid ankomsten till anstalten, och kronan om omhändertagandet avser spritdrycker som påträffats å anstalten hos intagen. Det kan enligt ämbetets mening ifråga­ sättas om icke även i sist åsyftade fall försälj ningslikviden bör tillfalla den intagne. I den mån intagen brutit mot gällande ordningsregler genom att inneha spritdrycker bör naturligen vanliga disciplinära åtgärder komma i fråga. Vad angår narkotika uttalar över ståt hållar ämbetet, att enligt dess me­ ning skäl talar för att i förevarande fall likställa sådana medel med alko­ holhaltiga drycker. Ämbetet framhåller dock, att vid tillämpningen bör undantagas narkotiska medel, som från medicinsk synpunkt är erforderliga för vården av intagen person.

Förvaltningsdomstolskommitténs framställning och yttrandena däröver

Förvaltningsdomstolskommittén. I sin framställning om överflyttande av mål om uppskov med verkställande av straff från regeringsrätten till fång­ vårdsstyrelsen som sista instans lämnar förvaltningsdomstolskommittén följande redogörelse för gällande bestämmelser. I lagen den 21 dec. 1945 om verkställighet av frihetsstraff m. m. har öpp­ nats möjlighet till uppskov med avtjänande av straff. Sålunda stadgas i 15 § andra stycket, att den som icke är häktad må på ansökan erhålla upp­ skov med verkställigheten av straffarbete eller fängelse under viss tid, högst sex månader från den dag då domen får verkställas mot honom, om med hänsyn till den dömdes hälsotillstånd eller yrkesutövning eller övriga för­ hållanden synnerliga skäl för uppskov prövas föreligga. För kvinna som är havande eller ammar barn gäller, att uppskov må beviljas under tid som prövas skälig. Enligt det nämnda lagrummet ingives ansökan till polismyndigheten i den ort där den dömde vistas. Polismyndigheten har att med eget yttrande skyndsamt översända ansökningen till länsstyrelsen, som meddelar beslut i ärendet. Med stöd av 83 § straffverkställighetslagen förd klagan över läns­

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1963 9

styrelsens beslut med anledning av sökt straffuppskov tillhör jämlikt 2 § 17 :o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt denna dom­ stols upptagande och avgörande. Kommittén redogör för tidigare förslag om avskiljande av bl. a. målen om straffuppskov från regeringsrätten i syfte att avlasta domstolens arbetsbörda. Sålunda återges ett uttalande av regeringsrättens flesta leda­ möter i samband med yttrande den 7 maj 1957 över det av utredningen om fullföljdsrätt i skattemål avgivna förslaget om fullföljdsbegränsning i sådana mål (SOU 1957:3). Ifrågavarande ledamöter, som fann anledning bringa i erinran att en önskvärd avlastning av regeringsrättens arbetsbörda kunde böra eftersträvas även genom åtgärder beträffande andra målgrupper än taxeringsmålen, anförde om straffuppskovsmålen följande. Överklaganden med stöd av 83 § lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. av länsstyrelses beslut rörande straffuppskov utgöra den största de­ len av de från justitiedepartementets område härrörande målen. Ifråga­ varande mål äro i allmänhet av ytterst enkel beskaffenhet och i ett bety­ dande antal fall framstår överklagandet som helt utsiktslöst. Under 1956 åtgingo för målen i fråga 4—5 hela föredragningsdagar. Det synes knappast möta betänklighet att befria regeringsrätten från behandlingen av desam­ ma. Därest det överhuvud anses erforderligt att vidmakthålla möjligheten till klagan över länsstyrelses beslut i dessa fall, synes en utväg vara att låta klagan föras till fångvårdsstyrelsen i den särskilda sammansättning, som angives i 84 § verkställighetslagen (sakkunnig med domareerfarenhet del­ tager i beslutet). Styrelsen borde självfallet bliva sista instans i dylika mål. Under hänvisning till det anförda få regeringsrättens ledamöter hemstäl­ la om skyndsam utredning i syfte att ifrågavarande mål ej längre skola kunna fullföljas till regeringsrätten. I kommitténs framställning hänvisas vidare till det av en särskilt tillkal­ lad sakkunnig avgivna betänkandet angående kompetensfördelningen av ad­ ministrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regerings­ rätten (SOU 1959: 4), vari framhålles att några betänkligheter från rätts­ säkerhetssynpunkt inte möter mot att regeringsrätten befrias från behand­ lingen av straffuppskovsmål. Vid avgivandet av yttrande den 20 oktober 1959 över detta betänkande fann regeringsrättens flesta ledamöter mot bak­ grunden av regeringsrättens dåvarande arbetsläge skäl att förnya den år 1957 gjorda framställningen om bortflyttning av bl. a. straffuppskovsmålen från domstolen. Rörande regeringsrättens arbetsläge och den utveckling som härutinnan ägt rum under de senast förflutna tio åren lämnar kom­ mittén följande uppgifter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 47 år 1963 11

grupp av mål som rör uppskov med verkställighet av straff, i vilka mål ta­ lan mot länsstyrelses beslut för närvarande fullföljs till regeringsrätten. Det synes knappast möta betänkligheter att befria regeringsrätten från behand­ lingen av dessa mål. Kommittén uttalar, att en bortflyttning av straffuppskovsmålen från regeringsrätten till fångvårdsstyrelsen näppeligen på ett ogynnsamt sätt föregriper kommitténs kommande arbetsresultat och därför synes ulan tidsutdräkt böra genomföras. Det förutsättes, att fångvårdssty­ relsen vid handläggningen av nu ifrågavarande ärenden skall ha den kvali­ ficerade sammansättning, varom förmäles i 84 § straffverkställighetslagen.

Yttrandena. Flertalet remissorgan tillstyrker att instansordningen i mål om straffuppskov ändras i enlighet med kommitténs förslag. Inte i något yttrande framkommer betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt mot att bortflytta dessa mål från regeringsrätten. Några remissorgan avstyrker den föreslagna ordningen under motivering, att fångvårdsstyrelsen inte bör ha ställning som besvärsmyndighet i förhål­ lande till länsstyrelserna. Sålunda anför överståthållarämbetet följande. Prövningen i första instans av ifrågavarande ärenden sker i länsstyrelser­ na. Enär länsstyrelserna lyda direkt under Eders Kungl. Maj :t, finner överståthållarämbetet det föga förenligt med länsstyrelsernas ställning att göra fångvårdsstyrelsen till besvärsmyndighet i förhållande till länsstyrelserna. Därtill kommer, att fångvårdsstyrelsen ej torde äga större förutsättningar än länsstyrelserna att handlägga ärendena i fråga. Länsstyrelserna besitta nämligen genom sin mångsidiga verksamhet god kännedom om de faktorer av social och liknande natur, som framför allt äro av betydelse vid avgö­ randet av dessa ärenden, överståthållarämbetet avstyrker alltså att besvärsprövningen överflyttas från regeringsrätten till fångvårdsstyrelsen. Liknande synpunkter kommer till synes i yttrandet av länsstyrelsen i Gö­ teborgs och Bohus län. Även justitiekanslersämbetet och fångvårdsstyrelsen framhåller i sina ytt­ randen, att en ordning, varigenom beslut av länsstyrelse kan prövas av ett centralt ämbetsverk, är mindre vanlig, men finner detta förhållande inte böra hindra ett genomförande av kommitténs förslag. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anvisar en annan lösning i syfte att befria regeringsrätten från behandlingen av straffuppskovsmålen, nämligen att vägra fullföljd mot länsstyrelses beslut. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker, att målen om stratfuppskov är av enkel beskaffenhet, och anför vidare. Länsstyrelsens beslut i straffuppskovsärenden överklagas visserligen i ett icke ringa antal fall — med all sannolikhet ofta i syftet att vinna den tids­ frist som prövningen av besvären ger — men besvären föranleda i allmän­ het icke till någon ändring i länsstyrelsens beslut. Med hänsyn till vad ovan anförts och då vidkommande dessa ärenden länsstyrelsen -— med sin vid handläggningen av andra sociala ärenden vunna erfarenhet — synes väl så skickad som Kungl. fångvårdsstyrelsen alt bedöma frågan om uppskov, vill länsstyrelsen ifrågasätta, om icke den åsyftade minskningen av regerings­ rättens arbetsbelastning bör kunna åvägabringas på det sättet, att fullföljd mot länsstyrelsens beslut i straffuppskovsärenden icke tillätes.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1963

Överståthållarämbetet anser, att besvärsrätten i straffuppskovsmål inte tyller någon mera väsentlig funktion, då besvärsfrekvensen är låg och även antalet ändringar är lågt i förhållande till antalet besvär. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter, om inte den lämpligaste ordningen vore att låta fångvårdsstyrelsen som enda instans pröva ansökningar om uppskov med verkställighet av straff. Advokatsamfundet yttrar att det från rättssäkerhetssynpunkt inte finns något att invända mot en sådan reform. För en ändring av denna innebörd talar den omständigheten, att fångvårds­ styrelsen har fortlöpande kännedom om beläggningen på anstalterna, och det förhållandet, att ärendenas hänskjutande till en enda myndighet måste vara ägnat att främja enhetlighet i bedömningen. Utan att taga ställning till spörsmålet, om klagorätten i mål om straff­ uppskov bör bibehållas eller ej, anser justitiekanslersämbetet det närmast komma i fråga att låta målen stanna hos länsstyrelsen, om man väljer att lämna det slutliga avgörandet i eu myndighets hand. Ämbetet finner det emellertid också tänkbart att lägga avgörandet hos fångvårdsstyrelsen som första och sista instans. Fångvårdsstgrelsen tar i sitt yttrande upp frågan om ordningen för an­ förande av besvär och anför därvid följande. Besvär över länsstyrelsens beslut i fråga om uppskov med verkställighet skall enligt gällande bestämmelser inges till justitiedepartementet. Huru­ vida kommittén avsett att sådana besvär i fortsättningen skall inges till fångvårdsstyrelsen eller till länsstyrelsen, framgår inte av de remitterade handlingarna. Som huvudregel för det administrativa besvärsförfarandet torde numera, efter förebild från rättegångsbalken, få anses gälla att fullföljdsinlaga skall inges till den instans som meddelat det överklagade be­ slutet. Tillräckliga skäl att frångå denna princip torde inte finnas i före­ varande fall. Om besvärsinlagan inges till länsstyrelsen och denna med eget yttrande vidarebefordrar inlagan till fångvårdsstyrelsen, bör särskild re­ miss till länsstyrelsen som regel kunna undvikas. Härigenom kan visst ar­ bete inbesparas. Någon gång kan måhända den här förordade ordningen medföra onödig tidsutdräkt men i flertalet fall torde man i stället göra en viss tidsvinst.

Departementschefen

I gällande lagstiftning saknas bestämmelser om hur man på fångvårdsanstalterna skall förfara med berusningsmedel av olika slag, som medföres till eller påträffas i anstalterna. Avsaknaden av sådana bestämmelser med­ för i vissa situationer påtaglig olägenhet, såsom när omhändertagna sprit­ drycker måste återlämnas till en frigiven, vars brottslighet kan antagas äga samband med alkoholproblem. Mot bakgrunden av det rådande läget har fångvårdsstyrelsen hemställt om lagstiftning i syfte att reglera fångvårdsmyndigheternas befogenhet att omhänderta spritdrycker och andra berus­ ningsmedel. Jag delar uppfattningen, att bestämmelser i ämnet är påkallade, och vill förorda, att frågan regleras i lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1963 13

Starka praktiska skäl talar för en sådan utformning av lagstiftningen, att man inte i något fall skall vara skyldig att på fångvårdsanstalterna hålla berusningsmedel i förvar för de intagnas räkning. Vad i ärendet förekom­ mit synes mig inte ge anledning att stadga något undantag från denna prin­ cip. Regleringen torde såsom fångvårdsstyrelsen föreslagit böra avse berus­ ningsmedel, som någon medför när han inställer sig för att intagas i fångvårdsanstalt, och berusningsmedel, som påträffas hos intagen. Sådana be­ rusningsmedel bör styresmannen för anstalten äga rätt att omhändertaga. 1 överensstämmelse med vad som stadgas i 63 § lagen om nykterhetsvård torde även berusningsmedel, som ankommer till en i anstalt intagen person, böra få omhändertas. Fångvårdsstyrelsen har tänkt sig, att den som medför spritdrycker eller andra berusningsmedel, när han anländer till fångvårdsanstalt för att in­ tagas där, skulle tillerkännas rätt att på egen bekostnad få sådana tillhö­ righeter försända till någon plats, som han anvisar. En sådan rätt har inte någon motsvarighet i 63 § lagen om nykterhetsvård, och någon bestämmel­ se därom torde inte heller böra meddelas i förevarande sammanhang. Hin­ der bör dock inte föreligga för fångvårdsmyndigheten att, om särskilda om­ ständigheter ger anledning därtill och det kan ske utan olägenhet, bereda den nykomne möjlighet att få egendomen försänd från anstalten. Reglerna om förfarandet med omhändertagna berusningsmedel torde böra överensstämma med motsvarande regler i lagen om nykterhetsvård. I pro­ position nr 82 till årets riksdag föreslås sådan ändring av 63 § nämnda lag att beträffande förfarandet med omhändertagna berusningsmedel hänvi­ sas till lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Denna senare lag föreslås i samma proposition i vissa avseenden änd­ rad och kompletterad i fråga om förfarandet med beslagtagen och förverkad egendom, bl. a. rusdrycker och Öl. Bestämmelserna om förfarandet innebär, att den omhändertagna egendomen skall förstöras, om dess värde är ringa eller dess förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall skall egen­ domen försäljas. I straffverkställighetslagen torde böra uttryckligen angivas, att bestäm­ melserna angående omhändertagande av berusningsmedel från inlagen per­ son och vidare förfarande med egendomen även gäller sådana inom fång­ vårdsanstalt påträffade berusningsmedel, till vilka någon känd ägare inte finns. Självfallet bör befogenheten avse inte endast berusningsmedel, som påträffas i själva anstaltslokalerna, utan också egendom av ifrågavarande slag, som anträffas på anstaltens område. Fångvårdsstyrelsen har föreslagit, att likvid vid försäljning av omhänder­ tagna berusningsmedel skall tillfalla den intagne, om omhändertagandet skett vid ankomsten till anstalten, och eljest kronan. Enligt min mening saknas anledning att i förevarande fall tillämpa annan ordning än som gäller enligt nyktcrhetsvårdslagen. Det belopp) som inflyter vid försäljning torde därför alltid böra tillfalla kronan. 1 det alldeles övervägande antalet fall lärer det bli fråga om förstöring av egendomen, och i de fall, där för­

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1963

säljning sker, torde försäljningen endast kunna inbringa obetydliga belopp. I anslutning till ett påpekande av en remissmyndighet vill jag i fråga om läkemedel av narkotikatyp framhålla, att de föreslagna bestämmelserna icke avser medel som från medicinsk synpunkt bedöms erforderliga för en intagen persons vård. Detta torde även utan uttrycklig föreskrift komma att iakttagas vid tillämpningen. De av mig förordade bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1963. Visserligen föreslås de i den tidigare berörda propositionen 1963:82 föror­ dade ändringarna i lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. in. skola träda i kraft först den 1 oktober 1963. Den omständig­ heten att man beträffande förfarandet med omhändertagna rusdrycker -— till följd av hänvisning i 3 § nyssnämnda lag i dess fram till den 1 oktober 1963 gällande lydelse —- under ett kvartal får tillämpa 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen saknar emellertid praktisk betydelse.

Under de två sistförflutna åren har regeringsrättens målbalans ökat oro­ väckande. Antalet inkomna mål, som inte behandlats, uppgick den 31 de­ cember 1962 till ej mindre än 6 836. Med hänsyn till utvecklingen av rege­ ringsrättens arbetsläge har förvaltningsdomstolskommittén såsom en par­ tiell reform i syfte att begränsa regeringsrättens arbetsbörda föreslagit, att målen om uppskov med straffverkställighet, vilka enligt gällande ordning i sista instans prövas av regeringsrätten, överflyttas till fångvårdsstyrelsen. Vid prövning av straffuppskovsmål förutsättes fångvårdsstyrelsen ha sådan kvalificerad sammansättning, som anges i 84 § straffverkställighetslagen. Styrelsen skall sålunda bestå av generaldirektören eller dennes ställföreträ­ dare, en tjänsteman i styrelsen som Kungl. Maj:t bestämmer samt två av Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga, av vilka den ene skall vara eller ha varit innehavare av domarämbete. Den nuvarande arbetsanhopningen inom regeringsrätten är från skilda synpunkter mycket besvärande. Dels uppkommer betydande försening med vissa måls avgörande och dels minskas domstolens möjligheter att genom prejudikatbildning vägleda rättstillämpningen och sörja för enhetlighet och fasthet i lagtolkningen. I avvaktan på att en mera genomgripande föränd­ ring av regeringsrättens ställning kan äga rum bör man enligt min mening eftersträva arbetslättnad för domstolen genom att från dess prövning un­ dantaga mindre betydelsefulla mål. På denna princip bygger den vid 1958 års riksdag genomförda fullföljdsbegränsningen i taxeringsmål och den vid 1960 års riksdag beslutade överflyttningen av nöjesskattemål från rege­ ringsrätten till kammarrätten. Mot att avskilja målen om uppskov med verk­ ställighet av straff från regeringsrätten har inte något av de hörda remiss­ organen uttalat betänkligheter, och även jag vill förorda, att regeringsrätten befrias från handläggningen av dessa mål. I några remissyttranden ifrågasättes, om klagorätten i straffuppskovsmål bör bibehållas. Målen skulle antingen kunna stanna hos länsstyrelserna eller upptagas och avgöras av fångvårdsstyrelsen som första och sista instans.

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1963 15

Enligt min mening talar emellertid övervägande skäl för att bibehålla en ord­ ning, som möjliggör överprövning av beslut, varigenom uppskov med verk­ ställighet vägrats. Den av kommittén föreslagna instansordningen tillgodo­ ser alla de krav som med hänsyn till straffuppskovsmålens beskaffenhet rim­ ligen kan ställas från rättsskyddssynpunkt. Visserligen finner jag lika med några av remissinstanserna, att vissa skäl av principiell art kan åberopas mot den av kommittén föreslagna ordningen enligt vilken besvär över läns­ styrelses beslut skall föras hos ett centralt ämbetsverk. Dessa principiella skäl torde dock icke kunna åberopas mot att besvären prövas av den kriminalvårdsnämnd som skall inrättas vid brottsbalkens ikraftträdande, vil­ ket beräknas ske den 1 januari 1965. Härtill kommer att det, med hänsyn till att länsstyrelsernas befattning med verkställighet av frihetsstraff numera upphört, synes böra övervägas att befria dem jämväl från ansökningar om uppskov med sådan verkställighet. Då sålunda anordningen med besvär från länsstyrelserna till fångvårdsstyrelsen kan betraktas som ett kortva­ rigt provisorium, finner jag mig, för att tillgodose det trängande behovet av lättnad i arbetsbördan för regeringsrätten, böra tillstyrka kommitténs förslag om överflyttning av besvärsmålen till fångvårdsstyrelsen. Då det numera får anses gälla såsom en huvudregel för det administra­ tiva besvärsförfarandet, att besvär skall ingivas till den myndighet vars be­ slut överklagas, torde bestämmelse böra meddelas härom. Utan uttrycklig föreskrift lärer enligt allmänt tillämpad grundsats gälla, att besvärstiden skall anses iakttagen även om besvären inom den gällande fristen ingivits direkt till fångvårdsstyrelsen. Bestämmelserna om ändrad instansordning för straffuppskovsmålen torde böra träda i kraft den 1 juli 1963. Då det är angeläget att den ändrade in­ stansordningen så snabbt som möjligt medför en avlastning av regerings­ rättens arbetsbörda, förordar jag att besvär över sådana beslut av länssty­ relse, som regeringsrätten före nämnda dag inte hunnit behandla, skall över­ lämnas till fångvårdsstyrelsen för att prövas av denna. Fångvårdsstyrelsens befattning med straffuppskovsmålen torde komma att föranleda visst behov av arbetskraftsförstärkning. I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats bilagda förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. in.1

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom ut­ drag av protokollet. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrå­ dets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Birgitta Liljefors

■ Bilagan, som bortsett från ett par redaktionella jämkningar är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts laqråd den 5 april 1963.

Närvarande: justitieråden D igman , N ordström , regeringsrådet H egrelius , justitierådet J oachimsson .

Enligt lagrådet den 3 april 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i stats­ rådet den 29 mars 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlå­ tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av länsassessorn Waldemar Hermanson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Birgitta Liljefors

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1963 IT

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal­ land, i statsrådet å Stockholms slott den 5 april 1963.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange ,

L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 5 april 1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 29 mars 1963 remitterade för­ slaget till lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m. Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet r T. Johansson

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 030470