('angående godkännande för Sveriges del av ändringar i konventionen angå\xad ende upprättandet av Europeiska frihandelssamman\xad slutningen, m. m.',)
Hänvisat till av
- Prop. 1964:127: angående godkännan¬ de för Sveriges del av ändring i konventionen angå¬ ende upprättandet av Europeiska frihandelssamman¬ slutningen, avsnitt 3
- Prop. 1964:7: om godkännande av av¬ tal mellan Sverige och Portugal rörande import till Sverige av portugisiska jordbruksprodukter, m. m., avsnitt 7
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963 1
Nr 188
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande för Sveriges del av ändringar i konventionen angå ende upprättandet av Europeiska frihandelssamman slutningen, m. m.; given Stockholms slott den 18 oktober 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt. Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att för Sveriges del godkänna ändringar i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) avseende dels en snab bare tullavveckling inom sammanslutningen, dels ett överförande av vissa jordbruks- och fiskprodukter till den grupp varor som omfattas av tullavtrappningen. Tullarna inom EFTA har hittills avvecklats med 50 procent. EFTA bär nu beslutat att de kvarstående tullarna skall sänkas med 10 procent den 31 december vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 december 1966. Därmed kommer tullarna att vara avskaffade tre år ti digare än vad som ursprungligen avtalats.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. A'r lss
2 Kungl. Maj:Is proposition nr 188 år 1963
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet å Stockholms slott den 18 oktober 1963.
N ärvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om godkännande för Sveriges del av ändringar i konventionen angående upprättandet av Eu ropeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), m. m. samt anför därvid följande.
Inledning
Frågan om Sveriges anslutning till konventionen angående upprättandet av EFTA förelädes riksdagen genom proposition till 1960 års riksdag (prop. 1960: 25). Sedan riksdagen bifallit propositionen (UU 2, Rskr 140) godkän de Kungl. Maj :t den 1 april 1960 konventionen. Denna ratificerades därefter av samtliga signatärstater den 3 maj 1960, då den trädde i kraft. Genom riksdagens godkännande av nämnda proposition erhöll Kungl. Maj:t be myndigande att dels för Sveriges del godkänna sådana ändringar i kon ventionen, vilka icke krävde författningsändring av beskaffenhet att på kalla riksdagens medverkan, dels vidtaga sådana ändringar i regleringsförfattningarna på jordbrukets och fiskets områden, vilka föranleddes av Sveriges anslutning till konventionen. Det förutsattes att riksdagens med givande i särskild ordning borde inhämtas i fråga om avveckling av tullar na i snabbare takt än vad konventionen förutsåg. Även i det fall att för pliktelsen att avveckla tullar utvidgades genom ändring av gränsdragningen mellan industrivaror, å ena, samt jordbruks- och fiskprodukter, å andra sidan, borde beslutet göras beroende av riksdagens godkännande, såvida frågan ej var av huvudsakligen formell natur. Samtidigt med avlämnandet av nämnda proposition lade Kungl. Maj:t, på föredragning av chefen för finansdepartementet, fram proposition (1960: 32) med förslag till förordning angående rätt för Konungen att i vissa fall förordna om avvikelse från tulltaxan m. m. Sedan riksdagen antagit för-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år W63 3
slaget (BevU 30, Rskr 150) utfärdades förordningen den 13 maj 1960 (SFS 243). En överenskommelse om Finlands association till frihandelssamman slutningen undertecknades i Helsingfors den 27 mars 1961. Sedan Finland och EFTA-konventionens signatärstater — för Sveriges del med stöd av riksdagens beslut (prop. 1961: 149; UU 6; Rskr 256) — ratificerat över enskommelsen (FINEFTA), trädde densamma i kraft den 26 juni 1961.
I juli 1961 hemställde Storbritannien och Danmark hos Europeiska Eko nomiska Gemenskapen (EEC) att få förhandla om medlemskap i gemen samma marknaden. I anslutning härtill uttalade samtliga EFTA-länder i den s. k. London-deklarationen, att EFTA-staterna skulle samordna sina aktioner och förbli enade så länge förhandlingarna varade samt att åtagan dena mellan medlemsländerna skulle gälla åtminstone till dess att till fredsställande arrangemang förhandlats fram för att tillmötesgå alla EFTAmedlemmarnas legitima intressen och sålunda göra det möjligt för dem alla att från samma datum deltaga i en integrerad europeisk marknad. Sedermera anmälde även övriga EFTA-länder sin önskan att uppta för handlingar med EEC. Sverige, Schweiz och Österrike begärde förhandling ar om en association den 15 december 1961. Norges framställning om med lemskap ingavs den 2 maj 1962. Portugal hemställde den 4 juni samma år om förhandlingar med EEC; formen för Portugals anslutning lämnades öp pen. Förhandlingarna om Storbritanniens medlemskap i EEC avbröts i janu ari 1963. Därmed ställdes även frågan om övriga EFTA-staters anslutning till EEC på framtiden. Under intryck härav beslöt EFTA:s ministerråd vid sammanträde i Geneve den 18 och den 19 februari 1963 — samtidigt som det uttalade, att skapandet av en enad europeisk marknad fortfarande var frihandelsområdets huvudsyfte — att på olika sätt fördjupa och bredda EFTA:s verksamhet. Det permanenta EFTA-rådet i Geneve fick i uppdrag att till nästa ministermöte, som skulle hållas i Lissabon i maj 1963, utar beta ett handlingsprogram för EFTA:s framtida verksamhet. Under förberedelsearbetet till Lissabonmötet blev det klart att det skulle vara förenat med svårigheter att begränsa handlingsprogrammet til! att omfatta endast tidtabellen för avvecklandet av industritullar och kvantita tiva restriktioner samt åtgärder för att öka handeln med jordbruksproduk ter. För att nå ett ungefärligen likvärdigt utbyte för alla medlemsstaterna ansågs det därför nödvändigt att omedelbart ta upp även frågan om en utveckling av handeln med fisk. Det rådde också enighet om att undersöka möjligheterna till ökat samarbete på kapitalområdet samt till konsultation och stöd i ekonomiskt-tekniska frågor. Lissabonmötet föregicks därför av ett antal bilaterala förhandlingar och konsultationer, vilka resulterade i ett flertal överenskommelser. lj Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18S
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
Förhandlingsläget vid Lissabonmötet bedömdes kunna bli sådant att det skulle försvåra tillgodoseendet av svenska intressen om från svensk sida förbehåll måste göras för riksdagens godkännande och om dröjsmål med det nya beslutets ikraftträdande därigenom skulle uppstå. För att undvika därmed förenade olägenheter lämnade riksdagen den 8 maj 1963 (prop. 1963: 152, UU 5, Rskr 160) Kungl. Maj :t bemyndigande att för Sveriges del godkänna sådan ändring av EFTA-konventionen som avsåg den fortsatta tullavvecklingen inom sammanslutningen. Med hänsyn till utformningen av beslutet i tullawecklingsfrågan har bemyndigandet icke behövt utnyttjas. Handlingsprogrammet behandlades av EFTA-ministrarna vid möte i Lissabon under tiden 9—11 maj 1963. Därvid anmäldes även de bilaterala överenskommelser som träffats. Ett nytt ministermöte hölls därefter i Stockholm den 11 och den 12 sep tember 1963. Vid ministermöte inom FINEFTA i Helsingfors den 13 i samma månad träffades överenskommelse om Finlands anslutning till ti digare för frihandelsområdet träffade beslut. En närmare redogörelse för innehållet i de beslut som fattats i Lissabon, Stockholm och Helsingfors lämnas i följande avsnitt.
Beslut vid ministermöten i Lissabon, Stockholm och Helsingfors
Enligt bestämmelserna i artikel 3 i EFTA-konventionen skall medlems staterna successivt avveckla sina tullar och andra avgifter med motsva rande verkan på industrivaror, som importeras från annan stat inom fri handelsområdet och som har sitt ursprung inom detta. Med industrivaror förstås därvid alla varor utom sådana jordbruksvaror och fiskprodukter, som tagits upp i bilagorna D och E till konventionen. Dessa senare varor och produkter omfattas icke av tullawecklingen i annan mån än vad som i vissa fall överenskommits inom ramen för de särskilda jordbruksavtal som i enlighet med konventionens artikel 23 ingåtts mellan medlemsländerna. Att märka är vidare att förpliktelsen att avveckla tullar icke avser inom EFTA anmälda fiskala tullar. Förefintliga protektionistiska element i dessa skall dock avvecklas. De i artikel 3 avsedda handelshindren skall enligt konventionens ur sprungliga lydelse vara helt avskaffade den 1 januari 1970. Tullavvecklingen inleddes den 1 juli 1960, då en första sänkning genomfördes med 20 pro cent av den tullsats, som gällde den 1 januari 1960 (bastullen). Enligt kon ventionens ursprungliga tidsschema skulle därefter sänkningar om var och en 10 procent äga rum den 1 januari 1962, den 1 juli 1963 samt den 1 januari vart och ett av åren 1965—1970. Enligt artikel 3 kan EFTA:s råd enhälligt besluta om en snabbare avvecklingstakt. Rådet beslöt vid möten i februari och november 1961 samt i
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963 5
juni 1962 att de till den 1 januari 1962, den 1 juli 1963 samt den 1 januari 1965 förutsedda reduktionerna skulle äga rum respektive den 1 juli 1961, den 1 mars samt den 31 oktober 1962. För Sveriges del har dessa tullsänk ningar genomförts sedan riksdagens godkännande inhämtats (prop. 1961: 146; UU 5; Rskr 255, prop. 1962: 22; UU 1; Rskr 63 resp. prop. 1962: 180, UU 9; Rskr 357). Det i juni 1962 fattade beslutet om en accelererad tullavveckling inne höll, i likhet med vad som var fallet beträffande närmast föregående beslut, vissa undantag. Med stöd härav genomförde Österrike och Norge den till den 31 oktober 1962 beslutade tullsänkningen först den 31 december samma år. Vidare fick Danmark tillstånd att vid denna tullsänkning undanta vissa varor, för vilka Danmark i förhandlingarna med EEC begärt en långsamma re takt i tullavvecklingen. Sedan förhandlingarna om Storbritanniens med lemskap i EEC avbrutits och därmed även frågan om Danmarks medlem skap i den gemensamma marknaden kommit i ett nytt läge frånföll Dan mark från och med den 1 mars 1963 rätten till en långsammare tullaweckling för nu ifrågavarande varor. Portugal har enligt EFTA-konventionen medgivits en särställning såtill vida som tullavvecklingen för vissa varuslag, vilka produceras i Portugal, i allmänhet skall ske under en period av högst 20 år. För dessa produkter, vilka angivits i bilaga G till konventionen, inleddes tullavvecklingen den 1 juli 1960 med en första sänkning med 20 procent av bastullarna. Enligt ett i februari 1961 fattat rådsbeslut har Portugal den 1 januari 1963 reduce rat tullarna med ytterligare 10 procent. Denna tullsänkning var enligt kon ventionens ursprungliga tidsschema fastställd till den 1 januari 1965. Associationsavtalet med Finland förutser att tullavvecklingen för fler talet varuslag skall ske i samma takt som gäller för medlemsländerna i frihandelsområdet. För vissa varuslag, som finns angivna i bilaga till asso ciationsavtalet, medges dock en något långsammare tullavtrappning. Slut dagen för tullavtrappningen är dock i båda fallen densamma. En första tullavveckling om 30 procent i fråga om de flesta varuslagen och 20 pro cent beträffande de varor, som medgivits en långsammare tullavtrappning, genomfördes den 1 juli 1961. Den 1 augusti 1962 och den 30 april 1963 före tog Finland i fråga om de förstnämnda varorna ytterligare två tullsänk ningar, vardera om 10 procent. De två sistnämnda tullsänkningarna mot svarade dem, som flertalet EFTA-länder vidtagit den 1 mars och den 31 oktober 1962. EFTA-ländernas hittills fattade beslut om snabbare tullav veckling har enligt beslut av det genom associationsavtalet bildade gemen samma rådet gjorts tillämpliga även gentemot Finland. Enligt de till associationsavtalet med Finland hörande särskilda tillämp nings- och tolkningsreglerna äger Finland att från den normala tullavtrapp ningen temporärt undantaga vissa bakverk samt glass- och puddingpulver. Undantaget skulle dock icke gälla längre än till och med den 1 oktober
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963 9
sa varuslag torde få biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende (bilaga). Vidare beslöts, att det arbetsutskott, som tillsatts för att behandla frågor rö rande bilaga D, skulle fortsätta sina undersökningar om möjligheten att från varuförteckningen avföra ytterligare ett antal varor. Vissa medlemsstater reste vid Lissabonmötet frågan om den snedvrid ning av konkurrensförhållandena som uppkommer för vissa livsmedelsindu strier, därigenom att stora differenser föreligger mellan de olika ländernas jordbruksproduktpriser. Ministerrådet beslöt att uppdra åt det permanenta rådet att studera denna fråga, inklusive möjligheten att tillämpa ett system med prisutjämningsavgifter. Denna utredning är ännu ej avslutad. Vidare enades ministrarna vid Lissabonmötet om proceduren för den år liga genomgång av handeln med jordbruksprodukter, varom stadgas i kon ventionens artikel 25. I detta sammanhang tillsattes en särskild jordbrukskommitté med uppdrag att assistera rådet i hithörande frågor. Därjämte har förhandlingar förts om ett antal nya bilaterala överenskom melser, som inrymmer medgivanden åt de två jordbruksexporterande med lemsstaterna Danmark och Portugal. Överläggningar mellan Sverige och Danmark har resulterat i ett den 11 maj 1963 i Lissabon paraferat avtal. Beträffande innehållet i detsamma torde få hänvisas till den proposition i ämnet, som på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdeparte mentet redan avlåtits till riksdagen (prop. 1963: 178). Likaledes har utar betats ett avtal mellan Sverige och Portugal, som ännu ej paraferats.
Enligt artikel 27 i EFTA-konventionen skall medlemsländerna — under beaktande av deras nationella politik på detta område — verka för att han deln med fisk och andra marina produkter utvecklas på ett sådant sätt att medlemsstater, vilka är särskilt beroende av sin fiskexport, får rimliga för delar av samarbetet. I likhet med vad som är fallet i fråga om jordbruksva ror äger reglerna i konventionen om successiv avveckling av tullar och kvan titativa restriktioner icke tillämpning på de fiskprodukter som tagits upp i bilaga E. Denna bilaga omfattar samtliga egentliga fiskprodukter. Undan tagna är bland andra djupfrysta fiskfiléer och fiskkonserver, vilka behand las som industrivaror. Rådet skulle enligt konventionen före den 1 januari 1962 ha avslutat en undersökning av förhållandena i fråga om handeln med de i bilaga E upptagna fiskprodukterna. Denna undersökning påbörjades år 1962 men avbröts i och med att diskussionerna om vissa medlemsländers anslutning till EEC inleddes. Före Lissabonmötet framfördes från norsk sida önskemål om att samt liga fiskprodukter skulle strykas från bilaga E och bli underkastade sam ma tullavveckling som industrivaror. Detta önskemål kunde inte tillgodo ses. Från svensk sida ställdes emellertid i utsikt alt överväga en sänk ning av prisregleringsavgiften för fisk från fem till tre procent. Därjämte förklarade man sig beredd att sänka importavgiften för vissa slag av färska
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
fiskfiléer. Kungl. Maj :t har den 28 juni 1963 beslutat om dessa sänk ningar. Slutligen förklarade man sig på svensk sida beredd överväga att avskaffa tullen på spillånga. I detta hänseende må hänvisas till den propo sition, som Kungl. Maj:t på hemställan av statsrådet och chefen för finans departementet tidigare denna dag beslutat underställa riksdagen (prop. 1963: 187). I övrigt har Storbritannien åtagit sig att påskynda tullavvecklingen på sädana fiskprodukter, som ej finns upptagna i bilaga E, med undantag av frysta fiskfiléer, så att tullarna för dessa varor kommer att vara helt av skaffade före utgången av år 1964. Storbritannien har sedermera fattat be slut som innebär att tullarna för flertalet av dessa produkter kommer att helt avvecklas redan den 31 december 1963. I anledning av ett brittiskt förslag att sammankalla en fiskerikonferens med deltagande av EFTA- och EEC-länderna samt Irland, Island och Spa nien enades man i Lissabon om att vid expertmöten inom EFTA förbereda konferensen. Brittiska regeringen har sedermera inbjudit till en sådan konferens med början den 3 december 1963. Vid ministermötet i Stockholm fattades beslut om att avföra valkött från bilaga E. Sådant kött kommer härigenom att i framtiden behandlas som industrivara.
Vid EFTA-mötet i Lissabon fattades därjämte ett flertal beslut av mer procedurell art. Dessa beslut gäller frågor om tullrestitution, tidsbegränsade ursprungsregler, kvantitativa importrestriktioner, offentliga företag, konkurrensbegränsningsregler, etablering, svårigheter inom särskilda sektorer, ekonomisk utveckling samt beskattning. En kortfattad redogörelse för des sa beslut lämnas i det följande. I EFTA-konventionens artikel 7 behandlas frågan om tullrestitution. Därmed avses återbetalning av erlagd tull eller befrielse från stadgad tull för material, vilket importeras och användes vid framställning av varor som därefter exporteras. Innebörden av konventionens bestämmelser är att medlemsstaterna efter övergångstidens slut icke skall kunna göra an språk på områdesbehandling i tullhänseende för varor, som visserligen undergått föreskrivna prodnktionsprocesser men åtnjutit tullrestitution för importerat material. Varje medlemsstat må från och med den 1 januari 1970 vägra att för områdesbehandling i tullhänseende godtaga sådana varor, som åtnjuter tullrestitution i andra medlemsstater inom vilkas områden va rorna undergått de produktionsprocesser, som utgör grunden för anspråk på områdesursprung. År 1961 beslöt rådet att tullrestitution skulle medges till den dag då den allmänna tullsänkningen nått 50-procentsnivån, dock i alla händelser åtminstone till den 1 januari 1964. Kungl. Maj :t godkände beslutet den 17 november 1961. I Lissabon beslöts att inleda en undersökning om konsekvenserna av ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963 11
beslut att vägra områdesbehandling i tullhänseende för varor, som åtnjuter tullrestitution i något EFTA-land. Undersökningen skall färdigställas före utgången av år 1964. Vidare förelåg enighet om att de regler, som skall gäl la i fråga om tullrestitution efter den 1 januri 1967, skall fastställas före ut gången av år 1965. För att erhålla områdesbehandling i tullhänseende skall enligt konven tionen en vara uppfylla vissa kriterier. Konventionens regler i detta hänse ende, de s. k. ursprungsreglerna, har för vissa varor erhållit begränsad gil tighetstid. Avsikten var nämligen att verkningarna närmare skulle utredas innan reglerna slutgiltigt fastställdes. Giltighetstiden har sedermera vid skil da tillfällen förlängts. Vid Lissabonmötet uttalade sig ministrarna för att dessa tidsbegränsade ursprungsregler skulle permanentas. Ministrarna enades om de procedurregler som skall gälla vid beslut i rådet i frågorna om tullrestitution och de tidsbegränsade ursprungsreg lerna. Enligt artikel 10 i EFTA-konventionen äger medlemsstaterna icke införa eller skärpa kvantitativa restriktioner vid import från andra medlemssta ter. Existerande restriktioner skall avvecklas så snart som möjligt och se nast till den 1 januari 1970. Vid avvecklingen utgår man från s. k. bas kontingenter, varmed i princip förstås de kontingenter som under år 1959 gällde vid import av viss vara från andra medlemsstater. En gång årligen skall globalkontingenterna ökas med minst 20 procent av sin storlek före gående år. Medlemsstaterna äger låta de fastställda globalkontingenterna bli tillgängliga även för utomstående länder. Rådet skall från tid till an nan företa översyn av bestämmelserna och överväga de framsteg med lemsstaterna gjort. Jordbruksvaror och fiskprodukter omfattas i princip icke av dessa bestämmelser. Under den tid konventionen varit tillämplig har globalkontingenterna ökats minst i den takt bestämmelserna föreskriver. Ett stort antal kontin genter har helt eller delvis avvecklats. 1 Lissabon bestämdes att de kvantitativa importrestriktionerna skall va ra helt avskattade senast den 31 december 1966 eller samtidigt med genom förandet av den slutliga tullavvecklingen. En fortsatt årlig ökning av kon tingenterna med 20 procent bedömdes emellertid i vissa fall icke vara till räcklig för att nå full liberalisering vid denna tidpunkt. Rådet uppdrog därtör åt det arbetsutskott, som har att undersöka de årligen anmälda kontingenterna, att tillse att en jämn och tillräcklig avveckling av de kvan titativa restriktionerna genomförs. Arbetsutskottet har vid sammanträden i juni och juli 1963 funnit, att avvecklingstakten måste ökas för att restrik tionerna skall kunna avskaffas inom den nu fastställda tiden. Vid FIN EFT A-mötet i Helsingfors beviljades Finland anstånd ett år med att avskaffa de kvantitativa restriktionerna. Dessa skall för Finlands del således vara avskattade senast den 31 december 1967. Frågan skall emel
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
lertid omprövas längre fram, då det skall undersökas om inte samma slut dag som för EFTA-staterna, d. v. s. den 31 december 1966, kan godtas även för Finland. Vid utarbetandet av konkurrensreglerna för frihandelsområdet ansågs det nödvändigt att särskilt beakta den offentliga sektorn. Bestämmelser härom återfinns i artikel 14 i EFT A-konventionen. Dessa avser att före bygga, att ekonomisk verksamhet som bedrivs av myndighet eller annat offentligt organ handläggs så att otillbörliga handelspolitiska fördelar upp nås för vederbörande medlemsstat eller så att fördelar, som andra med lemsstater har anledning att förvänta sig, uteblir. Enligt konventionen skall offentliga företag fram till den 31 december 1969 gradvis avveckla åtgärder som bereder inhemsk produktion ett skydd, vilket om det skapats genom tullar, kvantitativa restriktioner eller statliga stödåtgärder skulle vara oförenligt med konventionen. Vidare skall diskri minering i handeln undanröjas med hänsyn till nationalitet, varjämte med lemsländerna förbundit sig att icke vidtaga nya åtgärder av det slag varom här är fråga. Det må i detta sammanhang erinras om att bland andra Sve rige förbehållit sig rätten att — så länge rådet ej bestämmer annorlunda — bibehålla vissa bestämmelser i fråga om alkoholhaltiga drycker. Vid Lissabonmötet beslöts att i konsekvens med beslutet om ändring av slutdagen för tullavvecklingen och de kvantitativa restriktionerna förkorta övergångstiden för offentliga företag till den 31 december 1966. Beslutet bi träddes av Finland vid FINEFTA-mötet i Helsingfors. EFT A-konventionens artikel 15 innehåller bestämmelser som har till syfte hindra att konkurrensbegränsande affärsmetoder motverkar de för delar, som förväntas i anledning av undanröjandet av tullar och kvanti tativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Det åligger rådet att före utgången av år 1964 överväga om ytterligare eller ändrade be stämmelser erfordras för att komma tillrätta med konkurrensbegränsning ar av angivet slag. I Lissabon beslöts att för studiet av hithörande frågor tillsätta en särskild expertgrupp. Artikel 16 i EFTA-konventionen innehåller regler om etableringsrätt en inom frihandelsområdet, d. v. s. rätten för fysiska och juridiska personer i en medlemsstat att etablera och driva ekonomiska företag i annan med lemsstat. Innebörden kan i princip sägas vara att personer från annan medlemsstat skall ha lika gynnsam behandling i etableringshänseende som personer i det egna landet. Etableringsrätten är begränsad till verk samhet avseende produktion av eller handel med varor, som har områdesursprung. Rådet skall före utgången av år 1964 överväga, om ytter ligare eller ändrade bestämmelser erfordras för att förverkliga den åsyfta de etableringsrätten. Även för studiet av hithörande frågor beslöt minist rarna i Lissabon att tillsätta en särskild arbetsgrupp. Vid den avveckling av handelshindren som förutses i EFTA-konventio-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963 13
nen kan i vissa fall allvarliga svårigheter uppstå inom särskilda sektorer av medlemsstaternas produktion med återverkningar på sysselsättningen. I sådana fall kan undantag medges enligt artikel 20. Bestämmelserna i denna artikel kan åberopas, då det i en medlemsstat uppstår en påtaglig ökning av arbetslösheten inom en särskild sektor av industrien eller in om ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande minskning i den inhemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och då denna minskning i efterfrågan beror på ökad import från andra med lemsstater till följd av den successiva avvecklingen av tullar och kvanti tativa restriktioner. I ett sådant läge kan medlemsstat genom kvantitativa restriktioner begränsa ifrågavarande import. Det åligger rådet att före övergångstidens slut d. v. s. före utgången av år 1969 överväga om behov av undantagsbestämmelser på detta område föreligger även därefter. Det har uppdragits åt permanenta rådet att undersöka dels huruvida gällande bestämmelser på ifrågavarande område behöver ändras för att bli bättre ägnade för behandling av hithörande problem och dels vilka åtgärder som kunde vara behövliga för att möta dessa svårigheter sedan tullarna helt avvecklats. Härvid skall särskilt beaktas de svårigheter som kan uppkomma under tiden mellan den nu beslutade slutliga tullavtrappningen, den 31 december 1966, och den i artikel 20 angivna slutdagen, der. 1 januari 1970. I anslutning härtill skall övervägas, om sistnämnda dag, med hänsyn till den reviderade tidtabellen, skall kvarstå oförändrad i nu ifrågavarande hänseende. Undersökningen skall påbörjas senast den 1 juli 1965 och vara avslutad före den 1 januari 1966. Vid ministerrådsmötet i Lissabon påtalades även den disparitet, som råder mellan medlemsländerna i fråga om ekonomisk utveckling. Enig het förelåg om att ägna ökad uppmärksamhet åt detta för EFTA-samarbetet helt nya problem. I detta syfte har upprättats en särskild kommitté för ekonomisk utveck ling. I kommittén skall samtliga medlemsländer vara representerade. Den skall sammankallas av rådet och dess uppgift är att behandla sådana frågor om ekonomisk utveckling i medlemsländerna, som rådet överlämnar till kommittén, däri inräknat frågor som har anknytning till handelshindrens undanröjande. Kommittén skall vidare söka utarbeta förslag till lämpliga åtgärder ägnade att stärka samarbetet mellan länderna i finansiella, tek niska och liknande frågor. Senast den 1 juli 1964 skall kommittén lämna en redogörelse för medlemsländernas förslag om multilaterala eller bila terala åtgärder på ifrågavarande område samt för kommitténs rekom mendationer i anledning av desamma. Därjämte har Storbritannien förklarat sig berett att i den mån så icke redan skett öppna kapitalmarknaden i London för övriga medlemsstater. Från schweizisk sida uppgavs att särskilda lättnader redan beviljats övriga medlemsstater i fråga om tillgång på kapital på den schweiziska marknaden.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
Under framhållande av att Sverige normalt icke är ett kapitalexporterande land förklarade man sig från svensk sida villig att i den mån kapital marknaden det tillåter underlätta för andra medlemsstater att få tillgång till den svenska marknaden. På svenskt initiativ har aktualiserats två frågor på skatteområdet. Den ena avser möjligheten att multilateralt träffa en överenskommelse om undvikande av dubbelbeskattning med hänsynstagande till det arbete i frågan som för närvarande pågår inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Den andra åsyftar ett studium av beskattningens inverkan i vissa hänseenden på konkurrensförhållandena inom Västeuropa med beaktande av de åtgärder som vidtagits inom EEC för harmonisering av vissa skatter. Slutligen må nämnas att EFTA-rådet därjämte ägnat arbetsformerna inom rådgivande kommittén särskild uppmärksamhet. Även frågan om ökad information om frihandelsområdet och dess verksamhet har varit föremål för diskussion.
Departementschefen
Inom EFTA föreligger nu liksom tidigare enighet om att huvudsyftet med dess verksamhet måste vara att förbereda och underlätta en framtida över gång till en integrerad europeisk stormarknad. Detta syfte kan bäst främjas av att EFT A-samarbetet aktiveras. Med anledning härav har EFTA:s minis terråd vid sammanträden i Lissabon i maj och i Stockholm i september 1963 beslutat att i olika hänseenden fördjupa och bredda EFTA:s verksamhet för att härigenom bereda medlemsländerna tillfälle att effektivare utnyttja de fördelar som frihandelssammanslutningen erbjuder. Tullarna mellan EFTA-länderna hade redan i oktober 1962 avvecklats till hälften, eller mer än två år tidigare än vad EFT A-konventionen ur sprungligen förutsåg. Vid Lissabonmötet enades man om en ny tidtabell för reduktionen av de kvarstående inbördes industritullarna. Denna leder till fullständig tullfrihet mellan medlemsstaterna på industrivaror den 31 de cember 1966 eller tre år tidigare än vad som tidigare avtalats. Enligt denna tidtabell skall tullarna sänkas med 10 procent den 31 december vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 december 1966. De kvarvarande kvantitativa importrestriktionerna skall likaledes vara avskaf fade sistnämnda dag. I anslutning till beslutet i tullsänkningsfrågan förbehöll sig emellertid Österrike att underställa EFTA-rådet eventuellt uppkommande frågeställ ningar i samband med de förhandlingar Österrike kan komma att inleda med EEC. EFTA-rådet förklarade sig komma att välvilligt pröva sådana framställningar. Vidare medgav EFTA-rådet att den accelererade tullaweck-
Kungl. Maj.ts proposition nr J88 år 1963 15
lingen kunde komma att skapa svårigheter för ett antal särskilt känsliga norska industrivaror. Med hänvisning till EFTA-konventionens regler om svårigheter inom särskilda sektorer har sedermera också beslutats att på vissa villkor medge en långsammare tullavveckling för dessa varor. Även Portugal medgavs undantag för ett fåtal varuslag. I jordbruksfrågan har enighet uppnåtts om vissa ändringar av konven tionens gränsdragning mellan industrivaror och jordbruksvaror. Således har från den s. k. jordbrukslistan (konventionens bilaga D) strukits ett antal varor. Dessa blir därigenom likställda med industrivaror och skall underkastas konventionens allmänna regler om tullavveckling. De varor om vilka det här är fråga återfinns i förteckning som torde få fogas till pro tokollet i detta ärende. I övrigt har träffats ett antal bilaterala överenskom melser, som på jordbruksområdet ger Danmark vissa förmåner. Förhand lingar om liknande överenskommelser med Portugal pågår. Sverige har in gått ett sådant avtal med Danmark. Beträffande detta avtal torde få hänvi sas till den proposition i ämnet (prop. 1963: 178), som på föredragning av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet redan avlåtits till riks dagen. Beträffande handeln med fiskprodukter ställdes vid Lissabonmötet från svensk sida i utsikt en sänkning av prisregleringsavgiften för fisk från fem till tre procent. Därjämte förklarade man sig beredd att minska importav giften för vissa slag av färska fiskfiléer. Kungl. Maj :t har sedermera fattat beslut i enlighet härmed. Vidare utlovades att undersöka möjligheterna att avskaffa tullen på spillånga. I detta hänseende torde få hänvisas till den proposition till riksdagen rörande godkännande av vissa ändringar i tull taxan, in. in., som på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepar tementet tidigare denna dag beslutats om (prop. 1963: 187). På norsk begäran har därjämte under ministermötet i Stockholm beslu tats att från EFT A-konventionens s. k. fisklista (Bilaga E till konventio nen) avföra valkött, vilken vara därigenom blir föremål för ordinär tullavtrappning. 1 övrigt har fattats en rad beslut i syfte att ytterligare utveckla samarbe tet inom frihandelsområdet. Utöver vad som nyss nämnts i avseende på jordbruksfrågan har sålunda enighet nåtts om proceduren för en årlig översyn av handeln med jordbruksprodukter. I detta sammanhang tillsattes en särskild jordbrukskommitté för att assistera rådet. Det har också uppdragits åt rådet att studera problem som sammanhänger med att i vissa industrivaror ingår jordbrukskomponenter för vilka föreligger betydande differenser mellan världsmarknadspriser och inhemska priser. Vidare skall inledas en undersökning om konsekvenserna av ett beslut att avskaffa tullrestitution i samhandeln inom frihandelsområdet. Dessutom förelåg enighet om att EFT A-konventionens tidsbegränsade ursprungsregler skall permanentas. I fråga om de regler som gäller för offentliga företag
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8 år 1963
att successivt avveckla åtgärder som bereder inhemsk produktion ett skydd har i konsekvens med ändringarna för tullavvecklingen och de kvantitativa restriktionerna övergångstiden förkortats till den 31 december 1966. hör att studera frågor som sammanhänger med konventionens bestäm melser om konkurrensbegränsningar inom näringslivet och etableringsrätten inom frihandelsområdet har tillsatts särskilda arbetsgrupper. Även frå gor som är förbundna med reglerna om svårigheter inom särskilda sekto rer skall göras till töremål för undersökningar. Rådet har instruerats att se över gällande bestämmelser i detta avseende. En fråga som tilldragit sig EFTA-rådets intresse är den ekonomiska ut vecklingen inom de skilda medlemsstaterna. Det råder enighet om att denna bör ägnas ökad uppmärksamhet inom ramen för EFTA-samarbetet. EFTA-rådet har därför beslutat tillsätta en särskild kommitté för ekono misk utveckling i vilken kommitté samtliga medlemsstater skall vara repre senterade. Kommittén skall undersöka de frågor om ekonomisk utveckling som rådet förelägger den och därefter avgiva rekommendationer i varje särskilt fall. Den skall utarbeta förslag till åtgärder ägnade att stärka sam arbetet mellan medlemsstaterna i bl. a. finansiella och tekniska frågor. 1 detta sammanhang må nämnas att Storbritannien törklarat sig berett att öppna kapitalmarknaden i London för övriga medlemsstater. I Schweiz har EFTA-staterna redan tidigare medgivits särskilda lättnader i detta hän seende. Från svensk sida har framhållits att Sverige normalt icke är ett kapitalexporterande land. Man har emellertid förklarat sig villig att i den mån den svenska kapitalmarknaden det tillåter underlätta för övriga medlems stater att få tillgång till densamma. Slutligen må nämnas att svenska förslag på skatteområdet ägnats upp märksamhet och intresse, och att undersökningar skall inledas i dessa hän seenden. Vid FINEFTA-rådets sammanträde i Helsingfors i september 1963 be handlades frågan om tillämpningen av de inom EFTA fattade besluten gent emot Finland. Därvid överenskoms att EFT A-staternas nya tidtabell för tullavvecklingen skall gälla även gentemot Finland, medan Finland fått till stånd till en delvis långsammare takt i tullavvecklingen. Nästa finska tull sänkning till 40 procent av bastullarna skall således äga rum först den 1 maj 1964. Dessutom äger Finland rätt att under år 1967 tillämpa tullar mot EFT A-länderna motsvarande 10 procent av bastullarna. Beträffande de va ror för vilka Finland i associationsavtalet medgivits en något långsammare tullavvecldingstakt kvarstår slutdagen — den 31 december 1969. Vissa änd ringar som innebär ett tidigareläggande i tidtabellens olika etapper har dock beslutats. Nästa tullsänkning till 60 procent av bastullarna skall även för dessa varor ske den 1 maj 1964. För de kvantitativa restriktionerna blir slut dagen för Finlands del den 31 december 1967, men omprövning skall ske längre fram för att undersöka om icke samma slutdag som för EFTA-länderna, d. v. s. den 31 december 1966, kan genomföras.
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963 17
Verkningarna av den hittillsvarande avvecklingen av handelshinder inom EFTA torde i det stora hela kunna bedömas ha varit gynnsamma för medlemsstaterna. En betydande ökning av samhandeln inom frihandelsområdet har ägt rum mellan åren 1960 och 1962. Att detta inte enbart berott på de allmänna konjunkturförhållandena framgår av det förhållandet att den samtidiga ökningen av frihandelsområdets totala handel varit avsevärt mindre. Under nämnda tidsperiod steg sålunda samhandeln mellan EFTAländerna med 16 procent, medan EFTA-områdets totala handel endast ökade med hälften så mycket. För Sveriges del ökade EFTA-handeln med 19 pro cent medan ökningen i den totala utrikeshandeln stannade vid 11 procent. Det allmänna intrycket är också att några väsentliga störningar icke in träffat inom medlemsstaternas näringsliv till följd av den hittillsvarande tullavvecklingen. För Sverige synes tullsänkningarna hittills ej ha medfört några större olägenheter för vare sig produktion eller arbetsmarknad. För näringslivets del har de hittills genomförda tullsänkningarna bidragit till en anpassning av produktionen som stärkt konkurrensförmågan på den in ternationella marknaden. En snabbare avveckling av tullar och andra han delshinder torde ytterligare påskynda denna utveckling. EFTA utgör numera ett av de viktigaste handelsområdena i världen. Av den totala världshandeln representerar EFTA 15,4 procent. Trots att antalet innevånare i EFTA endast är c:a 90 milj. ligger dess handel med omvärlden i nivå med USA:s utrikeshandel och understiger endast obetydligt EEC:s. Det är därför av vitalt intresse för EFTA-staterna att i möjligaste mån rase ra återstående handelshinder. Ett framtida genomförande av en hela Euro pa omfattande integrerad marknad underlättas av att EFTA-staterna kun nat enas om ett tullawecklingsprogram som håller jämna steg med utveck lingen på detta område inom EEC. Genom att detta program omfattar hela den återstående tullavvecklingen har företrädare för industri och handel också givits större möjlighet att i lugn och ro planera sina åtgärder inför övergången till en fullständig frihandelsmarknad. Men verksamheten inom EFTA bör ej begränsas till att omfatta endast avveckling av tullar och rase rande av andra handelshinder. Flera skäl talar för att även den ekonomiska politiken i övrigt tas upp till behandling inom EFTA. Vissa steg i denna riktning har redan tagits, exempelvis genom beslutet att bilda en ekonomisk utvecklingskommitté inom vilken man avser att diskutera samarbetsåtgärder i syfte att underlätta en väl avvägd ekonomisk expansion inom alla EFTA-länder. Även rådgivande kommitténs samlade erfarenheter och kun skaper kan otvivelaktigt komma att bli av stort värde för genomförandet av denna uppgift. Jag vill även uttala min tillfredsställelse över att det varit möjligt för Fin land alt i huvudsak ansluta sig till de åtgärder om vilka man enats inom EFTA. Detta har icke varit möjligt utan betydande ansträngningar från finsk sida.
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
Föreliggande beslut om en snabbare tullaweckling samt om ett överföran de av vissa jordbruks- och fiskprodukter till den grupp varor som är under kastad tullavtrappningen har fått formen av ändringar i EFTA-konventionen samt i FINEFTA-överenskommelsen. För Sveriges del har besluten bi trätts med förbehåll för riksdagens godkännande. Ett godkännande av änd ringarna bör därför nu inhämtas. Genomförandet av besluten om tullaweckling innebär för Sveriges del att en sänkning av tullarna skall verkställas i den takt som angivits i det före gående. Något särskilt beslut av riksdagen torde icke erfordras i anledning härav utan erforderliga föreskrifter kan — därest riksdagen godkänner de överenskomna ändringarna i konventionen och i överenskommelsen —- ut färdas med stöd av det bemyndigande som lämnats Kungl. Maj :t vid 1960 års riksdag. Motsvarande gäller även i fråga om de införselavgifter som uttas för varor, vilka faller inom jordbruks- och fiskeregleringens områden, men som enligt EFTA-konventionen och FINEFTA-överenskommelsen be handlas som industrivaror. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna de ändringar i konventionen angående upp rättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen samt i överenskommelsen angående bildandet av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssamman slutningen och Republiken Finland vilka förut angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: L. Frändén
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963 19
Bilaga
Förteckning över varor som avförts från EFTA-konventionens jordbrukslista
ur 05.04 Korvskinn av svin, med ett importvärde eif överstigande £ 10 per cwt (50,8 kg) eller motvärdet i annan valuta ävensom ätbara tarmar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av får och svin, andra än korvskinn ur 07.01 Vitlök, färsk eller kyld ur 07.04 Vitlök, torkad, även sönderdelad i stycken eller krossad eller pulveriserad men icke på annat sätt beredd ur 08.03 Fikon, färska ur 08.05 Mandel och kastanjer, färska eller torkade, även skalade ur 15.07 Oljor för tekniskt bruk, råa, renade eller raffinerade, medelst ke mikalier utvunna ur återstoder av oliver ur 20.02 Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än genom inlägg ning i ättika eller ättiksyra ur 20.06 Nötter enligt nr 08.01, nötter och liknande frukter enligt nr 08.05 samt jordnötter, beredda eller konserverade på annat sätt, med eller utan tillsats av socker eller alkohol.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 031245