('med förslag till lag om ändring i utsökninglagen m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 1

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i utsökninglagen m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i utsökningslagen; 2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; 3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt 4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett delbetänkande från lagberedningen föreslås i proposi­ tionen vissa partiella reformer inom utsökningsrätten. Reformerna, som främst rör organisatoriska frågor, är föranledda dels av att utsökningsväsendet enligt redan fattade beslut skall helt förstatligas den 1 januari 1965, dels av att städernas domstolsväsende kan komma att bli förstatligat vid samma tidpunkt. Förslaget innebär att länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer så­ väl för stad som för landet. Kungl. Maj:t skall dock kunna förordna sär­ skild överexekutor för viss del av län. Därjämte får länsstyrelse befogenhet alt förordna lämplig person att vara överexekutor för särskild förrättning, t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg. Kronofogde skall vara utmät­ ningsman med överexekutor som instans närmast över honom. Tillsynen 1 Ilihang till riksdagens protokoll 19 Gb. 1 samt. Nr 126

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

över utmätningsmännen skall utövas av länsstyrelserna, i förekommande fall med biträde av särskild överexekutor. Dessutom förordas ändrade regler för kungörande av exekutiva auktio­ ner. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b 3

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 1—6, 9, 10, 52, 85, 90, 97—99, 101, 104, 105, 127, 137, 141, 169, 173, 203 och 211 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives samt att 202 och 221 §§ samma lag skola upp­ höra att gälla.

Utsökningsmål upptagas och prö­ Utsökningsmål upptagas och prö­ vas av överexekutor, som är för lan­ vas av överexekutor, om ej annat det Konungens befallningshavande, stadgas. var inom sitt län, i Stockholm över- Konungens befallningshavande är ståthållarämbetet, i annan stad med överexekutor. Konungen äger dock magistrat denna eller, där Konungen förordna särskild överexekutor för det förordnar, viss ledamot av ma­ viss del av lån. Ersättare för sådan gistraten samt i stad utan magistrat överexekutor förordnas, om ej an­ Konungens befallningshavande eller nat är stadgat, av Konungens befall­ den Konungen därtill förordnar. ningshavande. Är i stad utan magistrat Konung­ Konungens befallningshavande ens befallningshavande överexeku­ äger för särskild förrättning förord­ tor, skall staden med avseende å na därtill lämpad person att vara vad i denna lag sägs räknas till lan­ överexekutor. det. Är i sådan stad annan än Konungens befallningshavande över­ exekutor, må Konungen förordna, att staden skall i vad angår utmät­ ningsman och dennes verksamhet räknas till landet.

2 §.

Utmätningsman är å landet lands- Kronofogde är utmätningsman, fiskal, var inom sitt tjänstgöringsområde, och i stad stadsfogde. Fin-

1 Senaste lydelse av 97, 104, 105, 127 och 173 §§ se SFS 1912:211, av 3, 99 och 137 §§ se SFS 1917:307, av 169 § se SFS 1921:301, av 4 § se SFS 1925:176, av 98 § se SFS 1937:452, av 1, 10 och 90 §§ se SFS 1942:114, av 101 och 141 §§ se SFS 1944:68, av 9 § se SFS 1945: 370, av 6 § se SFS 1946: 814, av 211 § se SFS 1954: 100, av 85 § se SFS 1955 :

234 samt av 2, 52 och 203 §§ se SFS 1963: 255.

2 Mindre språkliga ändringar har i regel icke utmärkts genom kursivering.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ar 196b

Utmätningsman har---------------------förrätta utmätning. Om befogenhet--------------------- förordnar Konungen.

3 §• Konungens befallningshavande äge Kronofogde utnämnes eller för­ för bestämt fall eller inom visst om­ ordnas av Konungen eller, om råde för ordna lämplig person att på Konungen så bestämt, av Konungens eget ansvar i landsfiskals ställe va­ befallningshavande. ra utmätningsman. Om sålunda för­ Ersättare för kronofogde förord­ ordnad utmätningsman gälle vad i nas, om ej annat är stadgat, av denna lag om landsfiskal stadgas. Konungens befallningshavande. Om förrättningsman, som överexekutor särskilt förordnar för hål­ lande av auktion å utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling, stadgas i 90, 98 och lbl §§. Vad ne­ dan i denna lag sägs med avseende å utmätningsman skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman som nyss nämnts blivit särskilt för­ ordnad, i stället tillämpas å denne.

§•

I Stockholm, så ock i annan stad, Kronofogde äger, enligt bestäm­ där utmätning smannab efattning en melser som Konungen meddelar, sät­ anses icke kunna av en stadsfogde ta annan befattningshavare i sitt ensam fullgöras, må, om Konungen ställe såsom utmätningsman. finner gott sådant medgiva, stads­ fogde äga att för bestämt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta an­ nan man, som av överexekutor är antagen. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg, som i 9b § sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom i fall, då enligt lbO eller lbl § sammanträ­ de för fördelningen erfordras; och äge Konungen även i övrigt föreskri­ va villkor för stadsfogdes rätt att i sitt ställe sätta annan man.

5 §•

Emot överexekutor gälle enahan­ Förordnande, som Konungens be­ da jäv, som i rättegångsbalken om fallningshavande givit enligt 1 § el­ domare sägas. ler 3 § 2 mom., eller uppdrag, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 dr 196b 5

kronofogde givit enligt 4 §, må åter­

kallas, när skäl äro därtill.

Föreligger för utmätningsman be­ Mot överexekutor och utmätnings­ träffande visst mål omständighet, man gälla samma jäv som i rätte­ som enligt rättegångsbalken skulle gångsbalken stadgas i fråga om do­ utgöra jäv mot domare, må han ej mare. överexekutor eller utmät­ taga befattning med målet. Jäv må ningsman skall dock icke anses jä­ ej grundas därå, att utmätningsman­ vig därför att han såsom domare el­ nen såsom domare eller befattnings­ ler befattningshavare vid domstol havare vid domstol fattat beslut, fattat beslut som rör saken. Ej hel­ som rör saken, eller hos annan myn­ ler må jäv mot utmätningsman dighet än domstol tagit befattning grundas därpå, att han hos annan därmed eller i saken vittnat eller va­ myndighet än domstol tagit befatt­ rit sakkunnig, ej heller å åtgärd, ning med saken eller vittnat eller som utmätningsmannen vidtagit å varit sakkunnig däri, eller på åt­ tjänstens vägnar, eller gärning, som gärd, som han vidtagit på tjänstens förövats mot honom i eller för hans vägnar, eller på gärning, som för­ tjänst. Förekommer jäv mot lands­ övats mot honom i eller för hans fiskal eller stadsfogde eller av över- tjänst. exekutor särskilt förordnad förrätt- Förekommer anledning att krono­ ningsman, anmäle han det genast fogde är jävig, skall det genast an­ hos överexekutor, som, där jävet mälas hos Konungens befallningshaprövas lagligt, förordnar annan ut­ vande, som äger förordna annan ut­ mätningsman i den jäviges ställe. mätningsman för målet. Förekom­ Över beslut, som i jävsfrågan gives mer anledning att den som förord­ av överexekutorn, må klagan ej fö­ nats av kronofogde är jävig i mål ras. som anförtrotts honom, skall det omedelbart anmälas hos kronofog­ den, som i sådant fall äger utse an­ nan för målet. Talan mot beslut, varigenom ut­ mätningsman avvisat framställt jäv, fullföljes hos överexekutor. över överexekutors beslut må klagan ej föras. Oavsett jäv äger utmätningsman vidtaga åtgärd, som ej utan fara kan uppskjutas. 9 §• Landsfiskal och stadsfogde skola Utmätningsman skall föra dagbok hålla dagbok över alla mål, i vilka enligt bestämmelser som meddelas utmätning eller annan deras åtgärd av Konungen. enligt denna lag äskas, och däri teckna dagen, då varje mål inkom­ mit, den åtgärd därmed vidtagits och dagen, då det skett, eller hinder som förefallit; vare ock pliktige att ur dagboken meddela skriftligt in-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Överexekutor åligger att noga till­ Konungens befallningshavande ut­ se, huru de utmätningsmän, som un­ övar tillsyn över utmätningsmännen. der honom lyda, förrätta vad dem Finnes särskild överexekutor, skall enligt lag eller eljest i tjänsten be­ han biträda vid tillsynen. trott varder. Kronofogde har tillsyn över dem som äro underställda honom. Finnes utmätningsman icke behö­ rigen iakttaga sina tjänsteplikter, äge överexekutor meddela honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller har han begått fel av svå­ rare beskaffenhet, skall överexeku­ tor överlämna ärendet till vederbö­ rande åklagare, som har att pröva, om åtal skall anställas inför dom­ stol. Har åtgärd vidtagits för utmät­ ningsmans ställande under åtal, äge överexekutor avstänga honom från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra stycket sista punkten, ankomme på Konungens befallningshavande att i stället för överexekutor i staden utöva befogenhet varom ovan i andra och tredje styckena sägs. 52 §. Har i —-------------- -------- - —---------- — eller vite. Beslut om utmätningsmans av­ stängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av be­ svär. Huru beslut--------------------- — —- — och 7 kap.

§•

Då fast egendom eller luftfartyg När fast egendom, fartyg som eller intecknade reservdelar till så­ sägs i 9b § eller luftfartyg eller in­ dant fartyg tagits i mät eller då ut­ tecknade reservdelar till luftfartyg mätningsman å landet tagit i mät tagits i mät, åligger det utmätnings­ fartyg, varom i 9b § sägs, åligger mannen att genast anmäla det hos det utmätningsmannen att genast överexekutor. anmäla det hos överexekutor. Har i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 7

fråga om fast egendom å landet gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 § sägs, give utmätningsmannen ock det till­ känna. Då fast------------------------------ utmätningen skett. Utmätes fartyg-------------------------------urskiljande erfordras. Gäller utmätningen------------------------------rörande luftfartyg. Myndighet, vilken--------------------------- är sagt. Har domstol------------------------------- till överexekutor. Sker utmätning------------------------------ till kommerskollegium.

90 §. Skall lös egendom säljas, låte ut- Skall lös egendom säljas, skall ut­ mätningsmannen tid och ställe för mätningsmannen kungöra tid och auktionen kungöras i kyrkan för ställe för auktionen i tidning inom den församling, där försäljningen orten och på sätt som i övrigt finnes sker, så ock, om gäldenär eller bor- lämpligt. Finnes för viss ort förordgenär det äskar, eller eljest sådant nät, att auktion skall kungöras på finnes lämpligt, i tidning inom or- särskilt sätt, skall det också lända ten ävensom i kyrkorna för de för- till efterrättelse. samlingar, som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnat, att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagt, lände det till ef­ terrättelse. Är egendom------------------------- lämpligt finnes. Å landet skall auktion å fartyg, Auktion å fartyg som sägs i 94 § varom i 94 § sägs, förrättas av över- skall förrättas av överexekutor. exekutor eller, då auktion ej skall Auktionen skall kungöras så som ske å landskansli, av den som över- ovan om annan lös egendom är sagt. exekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och låte auktionsförrättaren kungö­ ra auktionen såsom ovan om annan lösegendom är sagt. Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra stycket sista punkten, ankomme på överexekutor i staden att för­ rätta auktion å fartyg, varom i 9b § sägs; och låte överexekutor kungöra auktionen på sätt ovan stadgas.

97 §. Auktion å utmätt fast egendom Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas av överexekutor, där förrättas av överexekutor. ej i 98 § annorledes stadgas. Auktionen skall hållas på tid och plats, som bestämmas efter hörande av borgenären och gäldenären, om

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

det kan ske utan oskäligt uppskov.

Auktionen må, om särskilda skål

äro därtill, hållas utanför överexe­

kutors område.

Skola fastigheter inom särskilda Skola fastigheter inom skilda

överexekutorers områden gå i en överexekutorers områden gå i en försäljning, varde auktionen förrät­ försäljning, skall auktionen förrät­

tad där huvudgården eller, om så­ tas av den överexekutor, inom vars dan ej finnes, den till allmän bevill­ område huvudgården eller, om så­ ning högst uppskattade fastigheten dan ej finnes, den högst taxerade är belägen; är det å landet, varde fastigheten är belägen. auktionen hållen å landskansliet.

99 §•

Då fast egendom d landet blivit Då fast egendom blivit utmätt,

utmätt, insände utmätningsmannen skall utmätningsmannen till över­ till överexekutor protokollet över ut­ exekutor insända protokollet över mätningen med beskrivning och utmätningen med beskrivning och värdering å egendomen jämte övri­ värdering å egendomen jämte övri­ ga tillgängliga handlingar, varom i ga tillgängliga handlingar, varom i 79 § är nämnt. 79 § är nämnt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b 9

Tiden för auktionen varde av auk- Kungörelse om tid och plats för tionsförrättaren bestämd, och låte auktionen så ock om egendomens han kungörelse därom, så ock om beskaffenhet skall införas i allmän­ egendomens beskaffenhet och auk- na tidningarna minst fyra veckor tionsstållet införas i allmänna tid­ före auktionsdagen ävensom intagas ningarna minst fyra veckor före i länskungörelserna. Auktionen auktionsdagen ävensom intagas i skall jämväl kungöras i tidning länskungörelserna; foge ock anstalt, inom orten minst fjorton dagar fö­ att kungörelsen varder ej mindre, re auktionsdagen och i övrigt utly­ sist fyra veckor före auktionsdagen, sas på lämpligt sätt. Är för viss ort å landet uppläst i tingslagets kyr­ förordnat, att auktion skall kungö­ kor och i stad anslagen å det ställe, ras på särskilt sätt, skall det också där auktionen hålles, än även, där lända till efterrättelse. så ske kan, i tidning inom orten in­ förd minst fjorton dagar före nämn­ da dag. Är för viss stad förordnat, att auktion å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, län­ de ock det till efterrättelse. Skall försäljning auktionsförrättaren avlämnad.

104 §• Är ej auktion så kungjord, som i Har kungörelse om auktion ej in­ 101 § sägs, varde den inställd, och förts i allmänna tidningarna, läns­ sätte auktionsförrättaren ut annan kungörelserna eller tidning inom or­ tid därtill. Ej må dock auktion in­ ten, efter vad i 101 § sägs, eller före­ ställas förty att kungörelsen ej va­ ligger eljest väsentlig brist med av­ rit i en eller annan kyrka uppläst seende å kungörandet, skall auktio­ eller i tidning inom orten införd, där nen inställas och ny tid utsättas av den eljest allmänneligen ågått. auktionsförrättaren.

105 §• Då utlyst auktion i följd av laga Då utlyst auktion i följd av laga hinder inställes, varde, där så ske hinder inställes, skall det, om så kan, det i länskungörelserna så ock kan ske, kungöras i länskungörel­ å landet i tingslagets kyrkor och i serna och tidning inom orten samt stad genom anslag, som förut är på annat lämpligt sätt. sagt, före den utsatta dagen kun­ gjort.

127 §• Kommer försäljning ej till stånd Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke gö- därför att vid auktionen bud icke res eller antages, då skall, om ut- göres eller antages, då skall, om utmälningssökanden före förrättning­ mätningssökanden framställer yr­ ens slut det äskar, ny auktion hål­ kande därom före förrättningens las å samma ställe fyra veckor där­ slut, ny auktion hållas på tid och efter, varom auktionsförrättaren plats som auktionsförrättaren be­ skall genast meddela underrättelse, stämmer. Auktionsförrättaren skall

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

och foge han anstalt, att kungörelse låta införa kungörelse om den nya om tiden för den nya auktionen var­ auktionen i länskungörelserna och der, sist fjorton dagar före auktio­ tidning inom orten sist fjorton da­ nen, ej mindre uti länskungörelser- gar före auktionen samt i övrigt ut­ na införd samt å landet uppläst i lysa denna på lämpligt sätt. Han tingslagets kyrkor och i stöd ansla­ skall också i god tid avsända un­ gen, som i 101 § stadgas, än även, derrättelser enligt vad i 103 § 2 mom. där så ske kan, i tidning inom orten sägs. införd.

137 §. Då utmätt-----------------------------------till handa. Innan dom---------------------------------- eller borgen. Har stadsfogde till utmätnings­ Har utmätning verkställts av nå­ man i sitt ställe satt annan man, gon som kronofogde förordnat där­ fullgöre dock själv vad, efter ty till, skall kronofogden likväl fullgö­ ovan är sagt, utmätningsman ålig­ ra vad som enligt det ovan sagda ger, där han ej åt den, som förrät­ åligger utmätningsmannen, om han tat utmätningen, uppdragit att med­ ej åt den, som förrättat utmätning­ len borgenären tillhandahålla, och en, uppdragit jämväl att tillhanda­ denne därom blivit underrättad. hålla borgenären medlen.

141 §. Nu har — —----------------------------------- där infinna. Finnes i------- —------------------------------- till utdelning. Erfordras å landet sammanträde för köpeskillingens fördelning, skall det äga rum inför överexekutor eller den, som överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman sär­ skilt förordnar; och åligger det ut­ mätningsmannen att genast till överexekutor insända de medel, som fördelas skola, samt protokollet över utmätningen och övriga till ärendet hörande handlingar. Erfordras dy­ likt sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren ej behörig att sammanträdet hålla, insände han genast till stadsfogden sagda medel, protokoll och handlingar. Den, som håller sammanträdet, förfare vidare på sätt ovan är stadgat. Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra stycket sista punkten, ankomme på överexekutor i staden att hål­ la sådant sammanträde som ovan i tredje stycket sägs.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i 11

Vill borgenär------------------------- hans fordran. Yrkande om tvångsförvaltning gö- Yrkande om tvångsförvaltning gö­

res hos överexekutor, dock att, om res hos överexekutor. Om egendo­

egendomen utbj udits å auktion, yr­ men utbjudits på auktion, skall yr­

kandet framställes hos auktionsför- kandet framställas, innan förrätt­ rättaren, innan förrättningen avslu­ ningen avslutats. Vid ansökningen

tats. Vid ansökningen foge sökan­ skall sökanden i huvudskrift foga den i huvudskrift den handling, på den handling, på grund av vilken grund av vilken betalning blivit sökt, betalning blivit sökt, om densamma där densamma ej förvaras hos över­ ej förvaras hos överexekutor eller exekutor eller finnes hos utmät­ finnes hos utmätningsmannen. I ningsmannen, i vilket senare fall sistnämnda fall skall överexekutor den av överexekutor från utmät­ infordra handlingen från utmät­ ningsmannen infordras, överexeku­ ningsmannen. överexekutor skall tor införskaffe tilllika protokoll över tillika införskaffa protokoll över ut­ utmätningen, övriga i 79 § omför- mätningen, övriga i 79 § omförmälmälda handlingar samt borgenärs- da handlingar samt borgenärsförförteckning eller, där sådan ej fin­ teckning eller, om sådan ej finnes

nes upprättad, gravationsbevis, i upprättad, gravationsbevis, i den

den mån nämnda handlingar ej äro mån nämnda handlingar ej äro till­

för överexekutor tillgängliga. Göres gängliga för överexekutor. yrkandet hos auktionsförrättare, som förordnats jämlikt 98 §, åligge honom att ofördröjligen göra anmä­ lan därom hos överexekutor och till­ lika insända ovan angivna hand­ lingar, i den mån de finnas hos ho­ nom.

Där så prövas nödigt, äge över­ När så prövas nödigt, äger över­ exekutor, innan beslut i ärendet exekutor, innan beslut i ärendet meddelas, förordna, att sammanträ­ meddelas, förordna, att sammanträ­ de för behandling av förvaltningen de för behandling av frågor röran­ rörande frågor skall inför överexe­ de förvaltningen skall inför över­

kutor eller särskilt förordnad för- exekutor hållas med gäldenären och rättningsman hållas med gäldenä- dem, vilka hava fordran eller rättig­

ren och dem, vilka hava fordran el­ het, som vilar å fastigheten. Om ler rättighet, som vilar å fastighe­ kungörande av sådant sammanträ­ ten. Om kungörande av sådant sam­ de samt om kallelser till detsamma manträde samt om kallelser till det­ skall gälla vad i 173 § är stadgat samma gälle vad i 173 § angående angående där nämnt sammanträde. där nämnt sammanträde är stadgat. Sökanden skall —-------------------- - diga kostnaden.

173 §.

Sedan redovisning inkommit, skall Sedan redovisning inkommit, skall för fördelning av behållningen sam­ för fördelning av behållningen sam­ manträde hållas inför överexekutor manträde hållas inför överexekutor.

eller, där redovisningen avser fast Kungörelse om tid och plats för sam­ egendom å landet och överexekutor manträdet skall införas i allmänna

12 Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

prövar sådant lämpligare, inför ut­ tidningarna och tidning inom orten mätningsmannen i orten. Förrätt- minst tio dagar före sammanträdet ningsmannen utsätte ofördröjligen samt intagas i länskungörelserna. tid och ort för sammanträdet och Till borgenärerna och gäldenären kungöre det minst tio dagar förut i skola också i god tid avsändas un­ allmänna tidningarna samt, där så derrättelser om sammanträdet ge­ ske kan, i tidning inom orten; låte nom rekommenderade brev. ock kungörelsen införas i länskungörelserna. Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda kallelsebrev, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet under­ rättas.

202 §.

Vill någon klaga över utmätnings­ mans åtgärd vid auktion å fast egen­ dom, skall han inkomma till överexekutor med klagoskrift inom tre veckor från auktionsdagen; dock att klagan över borgenärsförteckningen, dår ej fråga är om bestämmande av lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, skall föras i den ord­ ning 203 § stadgar.

203 §. Är någon missnöjd med utmät­ Är någon missnöjd med utmät­ ningsmans förslag till fördelning av ningsmans förslag till fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller av medel, som avses i egendom, skall han inkomma till lb3 § 2 mom. eller som influtit un­ överexekutor med klagoskrift inom der tvångsförvaltning, skall han in­ tre veckor från den dag, då försla­ komma till överexekutor med klago­ get avgavs. skrift inom tre veckor från den dag, då förslaget avgavs.

211 §.

Nöjes ej —------------ -—--------till efterrättelse. över utslag------------------------------ talan däremot. Ej må------------------------------ utmätningsman behörig. Om klagan över beslut, varigenom varning meddelats utmätningsman eller han avstängts från tjänstgö­ ring, stadgas i 221 §.

221 §. Utmätningsman, som icke åtnöjes med beslut, varigenom med stöd av 10 § varning meddelats honom eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i 13

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Är vid lagens ikraftträdande utsökningsmål anhängigt hos myndighet, rsom enligt den nya lydelsen icke har att taga befattning därmed, skall må­ let överlämnas till den myndighet på vilken prövningen av målet därefter ankommer. Vad i 202 och 221 §§ samt 203 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som vidtagits eller beslut som meddelats före denna lags ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr

31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall vid ut­ gången av december 1964 skall upphöra att gälla.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om

införsel i avlöning, pension eller livränta

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 14 juni 1917 om införsel i av­ löning, pension eller livränta1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Häftar någon------------------------- och undantag: 1) Vad i------------------------------ avgiva yttrande.

1 Senaste lydelse se SFS 1963:259.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

2) Sedan tre------------------------------- äga tillämpning. 3) Beviljas införsel------------------------------ bidragets betalning. Har gäldenär--------------------- efter skatteavdraget. 4) Vad i — — — —------- äga tillämpning. 5) Det åligge------------------------------- hos denne. 6) Arbetsgivaren vare------------------------------- hava innehållits. 7) I fråga------------------------------meddelade bestämmelser.

8) Finnes beträffande viss stad eller visst område på landet erfor­ derligt, att ärenden angående inför­ sel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, äge Konungen därom förordna; och skall i ty fall vad om utmätnings­ man gäller tillämpas å sådant bi­ träde. 9) Införsel må ej beviljas i sjuk­ 8) Införsel må ej beviljas i sjuk­

penning eller annan dagersättning, penning eller annan dagersättning, som utgår på grund av sjukdom el­ som utgår på grund av sjukdom el­ ler olycksfall eller av annan sådan ler olycksfall eller av annan sådan anledning. anledning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 med särskil­ da bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Auktion skall förrättas av över- Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet exekutor. skall hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet till förrättningsman sär­ skilt förordnar.

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 15

Angående klagan över utmät­ Angående klagan över överexeku­ ningsmans eller överexekutors åt­ tors åtgärd vid auktion eller i fråga

gärd vid auktion eller i fråga om om fördelning av köpeskilling eller fördelning av köpeskilling eller av av medel, som eljest finnas att re­ medel, som eljest finnas att redovi­ dovisa, gäller vad i sådant hänseen­ sa, gälle vad i sådant hänseende är de är i utsökningslagen stadgat be­ i utsökningslagen stadgat beträffan­ träffande fast egendom. de försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Vad i 18 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som vidtagits före denna lags ikraftträdande.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196 i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stock­ holms slott den 6 mars 1964.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson ,

L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändring­ ar i utsökningslagen m. m. samt anför därvid följande.

Inom lagberedningen pågår för närvarande arbete med revidering av ut­ sökningslagen (UL). I avvaktan på en mera genomgripande omarbetning av utsökningslagstiftningen avlämnade beredningen den 22 april 1963 ett delbetänkande — Utsökningsrätt II (SOU 1963: 28) — med förslag till ny lagstiftning om lagsökning och betalningsföreläggande samt om överexekutor och utmätningsmän m. m. Betänkandet är undertecknat av justitierådet Gösta Walin, ordförande, samt hovrättsråden Ulf Lundvik och I. Ulveson, ledamöter.1 Beredningen framhåller att arbetet på reformering av polis-, åklagaroch exekutionsväsendet har aktualiserat överväganden, om och i vad mån mål som avses i gällande lagsökningslag lämpligen bör flyttas till utmät­ ningsman. En sådan åtgärd inverkar på de organisatoriska spörsmål som är under behandling. Ståndpunkt i saken anses därför böra tagas, innan organisationen fixeras. Därjämte påpekar beredningen att vid det nordiska samarbetet på exekutionsrättens område har upptagits till övervägande fråga om omedelbar verkställighet av fordran på grund av skuldebrev. Det­ ta spörsmål hör enligt beredningens mening nära samman med lagstift­ ningen om lagsökning och betalningsföreläggande och kan i sin mån även

1 Lagberedningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmannen J. Adolfsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren L. D. Cassel, bitr. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen E. L. W. Forstadius, ledamoten av riks­ dagens första kammare, juristen i Tjänstemännens centralorganisation J. L. Geijer, juris­ ten i Landsorganisationen i Sverige S. Gustafsson, ledamoten av riksdagens andra kam­ mare, lantbrukaren G. R. Johansson i Dockered, advokaten U. N. Kihlman samt ledamo­ ten av riksdagens första kammare, journalisten Lisa Mattson. Beredningen har vidare samrått med arbetsdomstolens förutvarande ordförande, numera avlidne justitierådet G. Dahlman. I arbetet har deltagit följande experter hos beredningen, nämligen förste stadsfogden, friherre J. O. Beck-Friis, byråchefen E. B. A. Ehnbom, stadsfogden N. O. Frykholm, landsfiskalen A. Gustafson och professorn L. T. Welamson.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b 17

inverka på organisationen av utsökningsväsendet. Behandlingen av dessa

frågor har föranlett beredningen att i avdelning 1 av betänkandet bl. a.

föreslå, att handläggningen av ansökningar om betalningsföreläggande över­ flyttas från allmän domstol till utmätningsman. I samband härmed har för­ ordats att möjligheten att söka betalningsföreläggande vidgas till att om­ fatta dels, med begränsade undantag, fordringar som grundas på skriftligt fordringsbevis, dels vissa skadestånd. Nämnda avdelning innefattar förslag till en särskild lagsökningslag och en särskild lag om betalningsföreläg­ gande.

Vidare har beredningen i avdelning 2 av betänkandet föreslagit bl. a.

sådana ändringar i UL, som omedelbart erfordras på grund av det be­ slutade förstatligandet av exekutionsväsendet den 1 januari 1965. Det pla­ nerade förstatligandet av domstolsväsendet medför också att UL behöver ändras i vissa stycken. Beredningen har i detta sammanhang tagit upp jämväl dessa frågor. De ändringar, som föreslås med tanke på att städer­ nas domstolsväsende kan komma att förstatligas, är så avfattade att för­ slaget kan genomföras, oavsett om detta förstatligande sker samtidigt el­ ler senare. Utlåtanden över betänkandet har efter remiss den 27 maj 1963 avgivits av rikets hovrätter, arbetsdomstolens ordförande (anmodad att yttra sig endast över avdelning 1), statskontoret, riksrevisionsverket, rådhusrätter­ na i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, överståthållarämbetet och alla länsstyrelser, överexekutorerna i samtliga magistratsstäder och i Karlshamn, Lysekil, Strömstad, Ulricehamn, Skövde och Hudiksvall (an­ modade att yttra sig blott över avdelning 2), besvärssakkunniga, doinstolskommittén samt polisberedningen. Vid utlåtandena har fogats ett stort an­ tal yttranden från olika myndigheter och organisationer. Tillfälle att avge yttrande över betänkandet har beretts Sveriges advokat­ samfund, Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare, Sveriges stadsfogdar, Sveriges landsfiskaler och Sveriges rättshjälpsjurister, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Svenska exekutionsmännens riksförbund, Landsorganisationen i Sve­ rige, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksför­ bund, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Sveriges köp­ mannaförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund (numera Svenska kommunförbundet) samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Ytt­ randen har avgivits av alla utom Statstjänstemännens riksförbund.

Beträffande de av lagberedningen under avdelning 1 i betänkandet fram­ lagda förslagen om lagsökning och betalningsföreläggande har vid remiss­ behandlingen framförts erinringar och synpunkter, som kan motivera för- 2 Ilihang till riksdagens protokoll 196 b. 1 samt. flr 126

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

nyade överväganden av hithörande problem. Med hänsyn härtill och då en lösning av de berörda frågorna utan större olägenheter kan anstå, finner jag mig icke böra upptaga dem till behandling i detta sammanhang. Jag anhåller att nu få upptaga de av lagberedningen i avdelning 2 be­ handlade spörsmålen. I samband härmed vill jag erinra om att Kungl. Maj :t förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till lagrådet av lagför­ slag rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari 1965. Till grund för dessa förslag ligger ett av domstolskommittén den 1 oktober 1963 dagtecknat betänkande (SOU 1963: 56). Vidare bör nämnas att polisbered­ ningen avgivit ett den 31 augusti 1963 dagtecknat betänkande (nr 9; stencilerat) med förslag rörande exekutionsväsendets blivande organisation och att, enligt vad jag inhämtat, chefen för inrikesdepartementet denna dag äm­ nar bl. a. på grundval av detta betänkande framlägga förslag angående exe­ kutionsväsendet.

I. Allmänt

Myndigheterna inom utsökningsväsendet. Enligt UL finnes två exekuti­ va myndigheter: överexekutor och utmätningsman. Besvärsinstanser är överexekutor, hovrätt och högsta domstolen. Utsökningsmål upptages och prövas i princip av överexekutor (1 §). På landet (landskommuner, municipalsamhällen och köpingar) och i det stora flertalet städer utan magistrat är länsstyrelsen överexekutor. Övriga städer utan magistrat har särskild av Kungl. Maj:t förordnad överexeku­ tor; till uppdrag som sådan överexekutor anlitas regelmässigt kommunal­ borgmästare eller häradshövding. I stad med magistrat är — frånsett Stockholm, där överståthållarämbetet är överexekutor — magistraten eller, då Kungl. Maj :t så förordnar, viss ledamot av magistraten överexekutor. Numera förekommer det sällan att magistraten som sådan fungerar såsom överexekutor. Utmätningsman är på landet landsfiskalen (2 § 1 inom.). Jämväl i stad utan magistrat är landsfiskalen i allmänhet utmätningsman; i en del stä­ der utan magistrat är dock stadsfogde utmätningsman. Stadsfogde är ut­ mätningsman i stad med magistrat. Erfordras mer än en stadsfogde, be­ stämmer Kungl Maj :t antalet och arbetsfördelningen mellan dem. Del åligger utmätningsman att, efter vad som sägs i UL, fullgöra vad överexekutor förordnar, verkställa dom och i vissa fall utan föreskrift av annan myndighet förrätta utmätning (2 § 2 mom.). Utmätningsman är således verkställande myndighet. Vid verkställighetsåtgärderna äger han med vissa begränsningar anlita underställda befatt­ ningshavare, nämligen domsverkställare och exekutionsbiträden. Domsverkställare, som finnes endast i vissa städer med stadsfogde, biträder med

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i 19

exekution i enskilda mål, t. ex. med verkställighets- och handräckningsåtgärder enligt UL. Exekutionsbiträde har huvudsakligen att syssla med in­ drivning av skatter och böter, d. v. s. allmänna ärenden. För behörighet till stadsfogdetjänst fordras enligt särskild förordning att vederbörande antingen har avlagt juris kandidatexamen eller att han meriterat sig på visst annat sätt. Flertalet stadsfogdar har avlagt juris kandidatexamen, och för somliga städer har föreskrivits krav på dylik examen. För behörighet att erhålla tjänst som landsfiskal kräves distriktåklagarexamen eller juris kandidatexamen jämte viss ytterligare utbild­ ning.

Lagberedningens förslag har, såsom framgått, främst föranletts av stats­ makternas beslut att exekutionsväsendet skall helt förstatligas den 1 ja­ nuari 1965. Den närmare utformningen av det förstatligade exekutionsvä­ sendets organisation har övervägts av polisberedningen. Vid tiden för avgi­ vandet av lagberedningens betänkande förelåg emellertid ej något slutgil­ tigt organisationsförslag från polisberedningen. Det har därför varit nöd­ vändigt för lagberedningen att — efter samråd med polisberedningen — göra vissa antaganden rörande organisationens blivande gestaltning. Ej heller har domstolskommitténs betänkande om rådhusrätternas förstatli­ gande varit tillgängligt för lagberedningen; även med domstolskommittén har dock samråd ägt rum. I nu berörda hänseenden yttrar lagberedningen följande. Ännu kan icke i detalj angivas vad polisberedningen kommer att före­ slå i fråga om organisationen av exekutionsväsendet. Ej heller kan det sägas, hur domstolsorganisationen i städerna skall gestaltas. Det är emel­ lertid genom riksdagens beslut om huvudmannaskapet för polisväsendet in. in. fastslaget, att exekutionsväsendet skall helt förstatligas. Härav lärer följa, att även överexekutorsuppgifterna, så länge överexekutor finns kvar, måste omhänderhavas av statliga organ även för städernas del. Hu­ vudlinjerna för exekutionsväsendet torde i övrigt vara klara, och det lärer därför ej möta hinder att förbereda reformerna genom utarbetande av för­ slag om de ändringar i UL som nyss nämnts. De nya lagbestämmelserna bör ej gå mera i detalj än att de frågor som i polisberedningen ännu står öppna för diskussion kan regleras i administrativ ordning.

Vid sin behandling av spörsmålen angående lagsökning och betalnings­ föreläggande i betänkandets avdelning 1 har lagberedningen gjort en del allmänna uttalanden på den organisatoriska planet av intresse i detta sammanhang. Beträffande det framtida exekutionsväsendet kan man enligt beredningen sålunda utgå från att det kommer att genom det pågående reformarbetet helt eller så gott som helt skiljas från polis- och åklagar­ väsendet. Kronofogdar med stora distrikt, ungefär motsvarande domkret­ sarna, kommer att bli utmätningsmän. De förutsättes ha avlagt juris kandidatexamen. Även domkretsindelningen är under omprövning, och man

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

vet ej hur dessa båda organisatoriska frågor kommer att samordnas. I allt fall räknar beredningen med att kronofogdarnas distrikt kommer att vara ungefär lika stora som våra domsagor och att man skall sträva efter att så snart som möjligt uppnå full konformitet. Beredningen berör även frågan, hur exekutionsväsendet i organisatoriskt hänseende bör stå i förhållande till domstolarna. I tidigare sammanhang har man, påpekar beredningen, ofta utgått från att exekutionen hörde så nära samman med rättskipningen, att den borde anförtros domstolarna. Beredningen har vid sina överläggningar med polisberedningen som sin mening uttalat att exekutionsväsendet icke bör direkt inlemmas i de all­ männa underrätternas organisation. Prövningen av olösta rättsliga frå­ gor, som kan uppkomma i samband med verkställigheten, bör visserligen kunna uppdragas åt domstol. Själva bedrivandet av det exekutiva arbetet __ organisationen av och ansvaret för detta — bör emellertid enligt lagbe­ redningens uppfattning ankomma på andra organ. Enligt vad lagberedningen framhåller har önskemål om att domstolarna skulle svara för exekutionsväsendet veterligen ej framförts från något håll i samband med polisreformen. Beredningen anser sig därför kunna ut­ gå från att de blivande kronofogdarna i rent organisatoriskt hänseende blir fristående från domstolsväsendet. Därmed är naturligtvis ej sagt att de icke skall anses höra till rättsväsendet, ej heller att talan mot deras beslut skall föras hos administrativ myndighet. Beredningen säger sig ämna fram­ deles föreslå att talan i exekutiva mal må fullföljas från kronofogden till domstol (företrädesvis direkt till hovrätt). En sådan ändring torde förut­ sätta att det icke finnes någon överexekutor. Med de kvalifikationer som kronofogdarna skulle besitta, när organisationen är genomförd, och i betraktande av den tänkta storleken av deras distrikt kan något behov av överexekutor svårligen kvarstå på längre sikt. Beredningen har därför tänkt sig att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas efter en kortare övergångstid. Till stöd för att ej låta det ske omedelbart kan enligt be­ redningen anföras att man kanske icke kan räkna med att kronofogdar från början kommer att fylla de uppställda kompetenskraven. Avskaffan­ det av överexekutor kräver dessutom genomgripande lagändringar. Åt­ gärden föranleder även överväganden, hur man bör förfara med förrättan­

det av exekutiva försäljningar av fast egendom. Beredningen har tänkt sig

att dessa förrättningar företrädesvis skulle omhänderhas av kronofogden i länets residensstad. Motsvarande gäller vissa andra speciella förrättning­ ar. Vidare har beredningen förutsatt att kronofogden i residensstaden skulle kunna vara föredragande hos länsstyrelsen i vissa ärenden, som står exekutionsväsendet nära. Avskaffandet av överexekutorsinstitutionen bör enligt beredningens mening av anförda skäl ansta till dess arbetet pa översyn av UL avslutats. I ett inledande allmänt avsnitt i avdelning 2 av betänkandet erinrar

Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 196A 21

lagberedningen om att dess uppgift nu närmast är att anpassa UL till polis­ beredningens förslag, enligt vilka exekutionsväsendet huvudsakligen skall vila på kronofogdar med biträden och landet skall indelas i ett antal kro­ nofogdedistrikt. Någon allmän modernisering av UL kan ej åstadkom­ mas inom den begränsade tidrymd som står till förfogande, innan den nya polis-, åklagar- och utmätningsorganisationen skall vara genomförd, säger lagberedningen. Man måste därför i stort sett utgå från ULs nuva­ rande ordning, och beredningen har inskränkt sig till en omarbetning av 1 kap. UL och därutöver i huvudsak allenast nödvändiga följdändringar. En grundläggande fråga har enligt beredningen varit, hur det i den före­ liggande situationen bör förfaras i fråga om överexekutor. I sitt utlåtande över stadsdomstolsutredningens betänkande om underrätterna (SOU 1961:6) har beredningen bestämt avvisat tanken att uppdela överexekutorsuppgifterna på länsstyrelserna och underrätterna så som utredningen föreslog. Beredningen vidhåller denna ståndpunkt. Enligt lagberedningens uppfattning kan det ej heller bli fråga om att i förevarande sammanhang helt avskaffa överexekutorsinstitutionen eller att överflytta alla överexekutors uppgifter på underrätterna. Med denna utgångspunkt förordar beredningen att överståthållarämbetet och länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer, i den mån ej särskilt undantag göres. För detta ändamål erfordras icke några större organisaloriska förändringar. Hos överståthållarämbetet och länsstyrelserna finnes redan personal som handhar överexekutors göromål. I städer med magist­ rat finnes också personal, som är van att syssla därmed. Det blir en lämplighetsfråga att bestämma, på vilka platser man bör behålla särskild över­ exekutor. Det får emellertid iakttagas, anmärker beredningen, att överexe­ kutors distrikt måste omfatta minst ett kronofogdedistrikt. Med hänsyn härtill kan man enligt beredningens mening knappast räkna med att sär­ skild överexekutor utses på mer än ett fåtal orter. Härav kan föranledas att en viss förstärkning blir nödvändig i fråga om den personal, som hos länsstyrelserna sysslar med överexekutors göromål. Den ökning av arbets­ bördan, som för länsstyrelsernas del skulle kunna följa av att antalet över­ exekutorer vid sidan av dem minskas, kan motverkas genom att länssty­ relserna får möjlighet att förordna därtill lämpade befattningshavare att för särskilda förrättningar vara överexekutor. Beredningen åsyftar främst försäljning av fast egendom liksom försäljning av fartyg eller luftfartyg, när sådan någon gång förekommer. För detta ändamål bör kunna anlitas förutvarande magistratsledamöter som sysslat därmed eller kronofogdar som anses kompetenta därför. Beredningen framhåller redan i detta sam­ manhang att den som skall förordnas för uppgiften bör handla såsom över­ exekutor och att det sålunda icke, som nu ibland sker enligt UL, skall före­ komma en delegation som medför att ärendet förlägges till en lägre instans. Beredningen föreslår därjämte en del ändringar i gällande bestämmelser

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

om kungörande av exekutiv auktion och om förfarandet vid dylik försälj­ ning.

Yttrandena. Lagberedningens förslag till ändringar i UL har i sina huvud­ drag tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det stora flertalet yttranden. Även de enskilda punkterna av förslaget har i allmänhet godtagits i sak. Remissinstanserna grundar sina ställningstaganden på förutsättningen att lagberedningen senare kommer att föreslå mera genomgripande och slut­ giltiga ändringar i UL.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar att flertalet av de föreslagna lag­

ändringarna har föranletts av sådana förändringar i exekutionsväsendets organisation, som redan har beslutats av statsmakterna. Bedömningen avförslagets innebörd försvåras av bristen på överblick, hur organisationen på längre sikt kommer att gestalta sig, och särskilt osäkerheten om vilket organ som kommer att ersätta överexekutorsämbetet. I allmänhet synes emellertid enligt hovrättens mening ingen erinran kunna göras mot det sätt varpå ULs regler anpassats till polisreformen. Även de övriga jämkningar i lagens bestämmelser som upptagits i betänkandet framstår för hovrätten såsom välmotiverade.

I polisberedningens yttrande anföres:

Som lagberedningen angivit är det en förutsättning för att polisbered­ ningens arbete med exekutionsväsendets organisatoriska reformering skall kunna genomföras den 1 januari 1965, att de frågor som behandlas i detta avsnitt nu löses. Polisberedningen är enligt sina direktiv ålagd ett nära sam­ arbete med lagberedningen och har fortlöpande hållits underrättad om ut­ redningen av ifrågavarande spörsmål. De förslag som nu lagts fram har tillkommit i samförstånd med polisberedningen, som helt ansluter sig till principerna i de motiv lagberedningen anför för föreslagna förändringar. Lagberedningen har framhållit, att någon allmän modernisering av utsökningslagen icke kunnat åstadkommas inom den begränsade tid, som stått till buds, och att förslagen inskränkts till de ändringar, som omedel­ bart erfordras på grund av exekutionsväsendets förstatligande. Exekutions­ väsendets nydaning är genomgripande och många frågor står ännu olösta. Även om utsökningslagens första kapitel framstår som föråldrat och icke avspeglar de faktiska förhållandena är det också enligt polisberedningens uppfattning lämpligt att genom några smärre jämkningar i lagen nu bereda möjlighet för reformen och att övriga ändringar anstår tills verkningarna av reformen kan överblickas bättre.

Länsstyrelsen i Stockholms län ■ — som säger sig i förevarande samman­

hang icke ha anledning att gå in på frågan, huruvida överexekutorsinstitutionen bör bibehållas eller avskaffas — finner angeläget att understryka betydelsen av att pågående partiellt reformarbete icke bedrives så, att den framtida lösningen av nämnda fråga i förväg bindes i ena eller andra rikt­

ningen. Enligt länstyrelsen i Östergötlands län är de föreslagna ändring­

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964 23

arna av UL under förhandenvarande omständigheter visserligen väl moti­ verade, men länsstyrelsen vill ändå framhålla det otillfredsställande som ligger i att lagkomplex omarbetas styckvis tid efter annan för att tills vi­

dare gälla provisoriskt. Länsstyrelsen i Hallands län anser det vara ange­

läget att det av lagberedningen förordade provisoriet icke blir för långva­ rigt, då det uppenbarligen är behäftat med brister. Det framhålles att ett system, där kronofogden kan vara ömsom utmätningsman och ömsom överexekutor, kan medföra formella svårigheter vid fullföljd av talan. Förslaget att överexekutorsinstitutionen skall behållas under en över­ gångstid samt att överståthållarämbetet och länsstyrelserna därunder skall, i den mån ej särskilda undantag göres, vara överexekutorer såväl för stad som för landet har praktiskt taget genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan invändningar. Bl. a. finner överexekutor i Västerås det vara från alla

synpunkter lämpligast att länsstyrelserna i avbidan på en ny UL blir över­ exekutorer även i de städer, som nu har egen överexekutor. En uppdelning av överexekutorsuppgifterna på flera händer skulle med all sannolikhet ska­

pa förvirring. Enligt överexekutor i Umeå måste en koncentration av över-

exekutorsärendena till länsstyrelserna hälsas med tillfredsställelse från arbetssynpunkt. Denna ordning främjar kravet på likformig bedömning av

ärendena och därmed kravet på rättssäkerhet. Även Tjänstemännens cen­ tralorganisation framhåller att den föreslagna ordningen är lämplig och

ägnad att inom länen skapa enhetlig rättstillämpning. I några få remissyttranden möter gensagor mot förslaget i förevarande

del. Rådhusrätten i Norrköping kan icke finna att tillräckligt bärande skäl

förebragts för att länsstyrelsen under en övergångstid, innan överexekutors­ institutionen avskaffas, skall vara överexekutor för hela länet. Så länge ma­ gistraterna ännu består synes ingen saklig anledning föreligga att vidtaga någon ändring. Och jämväl därefter fram till den tidpunkt, då överexeku­ torsinstitutionen må komma att avskaffas, torde enligt rådhusrättens me­ ning överexekutorsgöromålen med fördel kunna handläggas av de befatt­ ningshavare vid rådhusrätterna, som nu handhar dem och som regelmässigt

besitter stor vana och erfarenhet. Samma ståndpunkt intager överexekutor i Norrköping. T.f. förste stadsfogden i Göteborg anser förslaget vara en

nödlösning, framtvingad av att man forcerat frågan om exekutionsväsendets förstatligande. Med hänsyn till att överexekutorsorganrsationen torde slo­ pas efter en övergångstid bör enligt stadsfogdens mening så små föränd­ ringar som möjligt göras i den nuvarande ordningen. Därför bör i varje stad, som skall utgöra centralort för kronofogdedistrikt och i vilken råd­ husrätt finnes, ledamot av rådhusrätten utses till särskild överexekutor för det distriktet. Härigenom skulle, säger stadsfogden, den stora erfarenhet av exekutionsrättsliga spörsmål som nu finnes hos rådhusrätternas personal kunna utnyttjas; därtill kommer att många av utsökningsmålen innehåller sådana oivilrättsliga problem, som domstolsjuristerna har särskilt stor er­

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

farenhet av. överexekutor i Hälsingborg påpekar i sitt yttrande att förslaget

i första hand är avsett att gälla endast under en övergångstid i avvaktan på ny UL och att lagberedningen nu icke velat taga slutlig ställning till frå­ gan om överexekutorsinstitutionen för framtiden. Redan detta visar enligt yttrandet att förslaget är ägnat att inge vissa betänkligheter; riktigare vore att man, i avsaknad av bestämd målsättning för framtiden, ändrade så litet som möjlig för övergångstiden. Sammanfattningsvis bör enligt yttran­ det överexekutorsuppgifterna i princip ankomma på allmän underrätt, vil­ ket alltså i magistratsstäderna innebär att nuvarande ordning bibehålies, blott med en namnändring. I varje fall bör möjligheten av en sådan lösning alltjämt hållas öppen. Undantag bör dock göras för förmanskapet över utmätningsmännen, vilket bör ankomma på länsstyrelse. I ett flertal yttranden betonas vikten och nödvändigheten av att länssty­ relserna med hänsyn till den väntade arbetsökningen förses med tillräcklig

personal. Jämväl andra frågor på personalplanet beröres. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att förslagets genomförande för de flesta läns­

styrelser torde komma att medföra en väsentlig ökning av den redan nu dryga arbetsbelastningen inom överexekutorsdetalj en. Detta blir särskilt fallet, om och i den mån den föreslagna möjligheten att utse särskild över­ exekutor för viss del av län icke kan utnyttjas. På grund härav och icke minst med hänsyn till överexekutorsärendenas i allmänhet speciella natur, som nödvändiggör särskild snabbhet i förfarandet, utgör erforderlig perso­ nalförstärkning en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande,

säger länsstyrelsen. Liknande synpunkter framföres bl. a. av länsstyrelser­ na i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Xorrbottens län ävensom Sveriges akademikers centralorganisation. I yttrandet från länssty­ relsen i Uppsala län isägs att den förordade omorganisationen visserligen

kommer att medföra en ökning i arbetsbördan för den personal hos läns­ styrelserna, som sysslar med överexekutorsärenden, och att härav måhända kommer att följa vissa personalproblem. Den enligt förslaget föreliggande möjligheten för länsstyrelserna att för särskilda fall förordna lämplig per­ son att vara överexekutor kommer enligt länsstyrelsens mening dock att innebära viss lättnad i nämnda personals arbetsbörda.

Svenska exekutionsmännens riksförbund understryker angelägenheten av

att den nya organisationen av exekutionsväsendet icke från början blir underbemannad till förfång för organisationens effektivitet. Särskilt i stä­ derna och i andra tätorter är arbetsbördan för befattningshavare inom exe­

kutionsväsendet redan för närvarande mycket betydande. Tjänstemännens centralorganisation uttalar att ett genomförande av lagberedningens reform­

förslag beträffande utsökningsrätten medför, att ett flertal olika personalorganisatoriska frågor måste lösas i god tid före år 1965.

Landsorganisationen framhåller att man bör ordna en för de olika exeku-

tionstjänstemännen riktig utbildning, som motsvarar tidens krav. De bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 25

bl. a. vara väl orienterade om allmänna sociala hjälpåtgärder till undvikan­ de av konflikter mellan å ena sidan statens och enskildas krav på betalning och å andra sidan statens, kommuners och andra organs strävan att hjälpa personer som kommit i ekonomiska svårigheter. Samma synpunkter åter­

kommer i yttrandena från Tjänstemännens centralorganisation och stads­ fogden i Luleå. EU par yttranden berör vissa kompetensfrågor. Överexekutor i Skövde

anmärker sålunda att den föreslagna centraliseringen innebär vissa nack­ delar ur allmänhetens synvinkel. För att motverka dessa borde det övervä­ gas, huruvida icke vissa mål och ärenden av rutinkaraktär i detta samman­ hang skulle kunna överflyttas till kronofogdarna. Överexekutor syftar då närmast på nedsättning av penningar i allmänt förvar enligt lagen den 24 mars 1927 och nedsättning av hyra enligt 3 kap. 22 § nyttjanderättslagen; därjämte borde ansökningar om vräkning jämlikt 192 § UL kunna hand­ läggas av kronofogdarna i de ganska vanliga fall, då ansökan grundar sig på nyttjanderättens förverkande till följd av att arrende eller hyra icke erlagts och ansökan icke bestrides av arrendator eller hyresgäst. Enligt

landsfiskalen i Avesta distrikt bör vid reformens genomförande uppdragas

åt kronofogdarna att omhänderha den försäljning av fast egendom och fartyg, som enligt förslaget till en början skall ankomma på överexekutor.

Departementschefen. Sedan några år tillbaka pågår inom lagberedningen arbete med en fullständig översyn av den i många hänseenden föråldrade lagstiftningen på utsökningsrättens område. Detta arbete har redan lett till ett antal nyligen genomförda delreformer. I avvaktan på det slutliga resul­ tatet av översynen har lagberedningen framlagt betänkande med förslag till ytterligare reformer av partiell natur inom utsökningsrätten. Dessa av­ ser huvudsakligen organisatoriska frågor och är betingade främst av stats­ makternas beslut att exekutionsväsendet i sin helhet skall förstatligas den 1 januari 1965. Även det planerade förstatligandet av rådhusrätterna, vilket inedtör bl. a. att magistraterna försvinner, har föranlett beredningen att för­ orda omedelbara ändringar i UL. Enligt förslag som denna dag remitterats till lagrådet för granskning avses rådhusrätterna skola förstatligas vid sam­ ma tidpunkt som exekutionsväsendet. Det må emellertid framhållas att de ändringar, som beredningen föreslagit med tanke på förstatligandet av stä­ dernas domstolsväsen, är så avfattade att de kan genomföras oavsett om detta förstatligande sker samtidigt med exekutionsväsendet eller först se­ nare. Lagberedningen framhåller i betänkandet att överexekutorsinstitutionen enligt beredningens mening bör avskaffas i samband med den fullständiga revisionen av UL men att den bör bibehållas tills vidare. Det framlagda för­ slaget innebär att länsstyrelserna under övergångstiden blir överexekutorer såväl för stad som för landet. Kungl. Maj :t skall dock kunna förordna sär­

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

skild överexekutor lör viss del av län. Vidare lar länsstyrelsen rätt att för vissa förrättningar, t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg, förordna lämpliga personer att vara överexekutorer. Enligt förslaget är kronofogde utmätningsman med överexekutor som instans närmast över honom. Dess­ utom föreslås jämkningar i reglerna om kungörande av exekutiv auktion och om förfarandet i övrigt vid sådan försäljning. De av lagberedningen föreslagna reformerna hänger nära samman med frågan om hur utsökningsväsendet i det hela kommer att gestalta sig efter förstatligandet. Hithörande spörsmål har utretts av polisberedningen. På grundval av dess arbete ämnar chefen för inrikesdepartementet denna dag tramlägga förslag till ny organisation av exekutionsväsendet. Enligt vad jag inhämtat kommer förslaget att i korta drag innehålla följande. Exekutionsverksamheten skiljes helt från polis- och åklagarväsendet. An­ talet exekutionsdistrikt minskas från nuvarande 379 till 81. Distrikten be­ nämnes kronotogdedistrikt. Inom varje distrikt koncentreras verksamheten till en centralort. Utanför denna finnes i regel ett antal stationeringsorter lör exekutionspersonal. Varje distrikt förestås av en kronofogde. För kro­ nofogdetjänst kräves juris kandidatexamen och tingsutbildning, med dis­ pensmöjlighet för dem som är utmätningsmän och icke har denna utbild­ ning samt dem som har behörighet för landsfiskalstjänst. I ett och samma kronofogdedistrikt kan finnas flera kronofogdar och även en eller flera bi­ trädande kronofogdar. Dessutom skall i erforderlig omfattning finnas icke rättsbildad exekutionspersonal: kronokommissarier, förste kronoassistenter, kronoassistenter m. fl. Fördelningen av exekutiva göromål mellan krono­ fogde och honom underställd personal sker genom att kronofogden sätter annan befattningshavare i sitt ställe. Möjligheten att delegera till exekutionspersonalen skall gälla för hela riket och utvidgas dessutom till att om­ fatta uppdrag i såväl enskilda som allmänna mål. Särskilda utbildningskurser för exekutionspersonal kommer att anordnas i syfte att göra personalen skickad att handha sina uppgifter enligt den nya organisationen. Hur den helt förstatligade domstolsorganisationen kommer att utformas synes icke ha något omedelbart intresse i förevarande sammanhang. Lagberedningens förslag har i sina huvuddrag blivit positivt bemött av remissinstanserna. Sålunda har dessa nästan genomgående godtagit försla­ get att överexekutorsinstitutionen skall finnas kvar under en övergångstid och att länsstyrelserna därvid skall — med möjligheter till vissa undantag — vara överexekutorer i hela landet. Jämväl de enskilda bestämmelserna i övrigt har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan invändningar. Även för egen del kan jag i allt väsentligt biträda vad lagberedningen föreslagit. Enligt mitt bedömande banar det framlagda förslaget på ett prak­ tiskt och ändamålsenligt sätt väg för det avsedda förstatligandet av ntsöknings- och domstolsväsendet. I rådande läge synes det vara lämpligt och närmast ofrånkomligt att tills vidare behålla överexekutorsinstitutionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b 27

Likaså är det naturligt att uppgiften som överexekutor i princip anförtros åt länsstyrelserna även såvitt gäller magistratsstäderna. Länsstyrelserna fungerar redan nu som överexekutorer för stora delar av riket och är såle­ des väl förtrogna med ifrågavarande sysslor. Spörsmålet om överexekutorsinstitutionens vara eller icke vara på längre sikt påkallar ej ställningsta­ gande i detta sammanhang. Här må endast konstateras att lagberedningens förslag ej binder framtida lösningar i fråga om överexekutorsuppgifterna i vare sig den ena eller den andra riktningen. Såsom påpekats under remissbehandlingen kan den föreslagna lagstift­ ningen antagas medföra ökad arbetsbelastning och därmed ökat personal­ behov för länsstyrelserna. Möjligheten för dessa att förordna överexekutor för viss förrättning är dock ägnad att motverka en stegring av arbetsbör­ dan. I några remissyttranden har berörts organisations- och personalfrågor, som angår utmätningsmännens verksamhet. Dylika spörsmål jämte åtskil­ liga andra frågor inom området för administrativ reglering kommer att anmälas av chefen för inrikesdepartementet. De av beredningen föreslagna reglerna om kungörande av exekutiv auk­ tion är ej påkallade av exekutions- och domstolsväsendets förstatligande. I likhet med remissorganen anser jag det dock vara lämpligt att i förevarande sammanhang upptaga dessa frågor av begränsad räckvidd. Andra änd­ ringar i lagstiftningen inom utsökningsrätten, vilka kan framstå som mo­ tiverade i och för sig, torde så långt möjligt böra anstå i avbidan på att den samlade översynen inom beredningen slutförts. Även de nu föreslagna bestämmelserna, som till stor del har karaktären av provisorium, kan då behöva jämkas. Jag övergår härefter till en närmare behandling av de av beredningen framlagda lagförslagen.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

II. De särskilda lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

1 §■ Gällande rätt. För de exekutiva myndigheterna har redogjorts i det före­ gående. I 90, 97 och 98 §§ UL ges föreskrifter bl. a. om vilken utsökningsmyndighet — överexekutor eller utmätningsman — som har att förrätta exekutiv auktion på registrerat, sjögående fartyg (90 § 3 och 4 mom.) och på fast egen­ dom (97 och 98 §§). Fartygsauktion, varom här är fråga, förrättas i stad med stadsfogde av denne och eljest av överexekutor (jfr 4 § och 85 § 1 mom.). Exe­ kutiv fastighetsförsäljning ombesörjes såväl på landet som i stad av överexe­ kutor. För landet och stad, som i ULs mening räknas till landet, är emellertid särskilda bestämmelser meddelade för det fall, att auktionen skall hållas på annat ställe än landskansliet. I sådant fall skall nämligen överexekutor för­ ordna särskild förrättningsman att hålla auktionen. Enligt 3 § 2 mom. är den särskilt förordnade förrättningsmannen att anse som utmätningsman. Detta innebär att klagan över auktion, som förrättningsmannen har hållit, skall föras hos överexekutor. Särskild auktionsförrättare förordnas också då auktion på utmätt luftfartyg eller på utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg — vilka förrättningar enligt huvudregeln handhas av överexeku­ tor — skall hållas utanför landskansliet (2 § i 1955 års lag med särskilda be­ stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).

Lagberedningen inleder sitt förslag — i huvudsaklig överensstämmelse med gällande lag — med stadgande att utsökningsmål upptages och prövas av överexekutor, där ej annat sägs. I enlighet med vad förut sagts bör läns­ styrelse (KB) i regel vara överexekutor under den övergångstid, som denna institution enligt lagberedningens mening bör bibehållas. Stadgande härom

upptages i 2 mom. av 1 §. Såsom en andra punkt anges att Kungl. Maj:t

äger förordna särskild överexekutor för viss del av län. Härvid måste iakt­ tagas att kronofogdedistrikt ej bör delas så att det med olika delar faller under olika överexekutorer. Då här endast är fråga om en övergångstid, bör enligt beredningens mening ordinarie tjänster ej inrättas för ändamålet. Frågan i vad mån särskild överexekutor bör förordnas blir beroende av bl. a. kronofogdedistriktens utformning. Vad angår ersättare för särskild överexekutor synes det beredningen böra tillkomma KB att förordna sådan, om ej annat är stadgat. Ett skäl som enligt beredningen på sina håll kan väntas bli åberopat för att särskild överexekutor skall finnas är behovet av att få handräcknings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 29

mål snabbt behandlade (jfr 8 kap. UL). När den nu förefintliga möjligheten att förordna särskild överexekutor i stad utan magistrat infördes genom lag av den 17 juni 1932, framhöll föredragande departementschefen som mo­ tiv att det vid stads läggande under landsrätt kunde vara förenat med vissa nackdelar att låta länsstyrelsen bli överexekutor för staden. Olägenheterna härav kunde främst visa sig i fråga om handläggning av ärenden rörande kvarstad, skingringsförbud och andra handräckningsåtgärder, där det var av särskild vikt att överexekutor var lätt tillgänglig och snabbt kunde med­ dela beslut. Framför allt gjorde sig denna synpunkt gällande i fråga om sjö­ städer, där fråga kunde uppkomma om kvarstad på fartyg. Med hänsyn här­ till ansågs det önskvärt att möjlighet bereddes att i stad utan magistrat upp­ draga utsökningsgöromålen åt särskild överexekutor för staden. Genom en lagändring år 1942 öppnades senare möjlighet att ha särskild överexekutor i stad utan magistrat, oaktat staden i utsökningshänseende förenades med landsfiskalsdistrikt; även i det sammanhanget hänvisades till förhållandena i stad med starkt utvecklad sjöfart. Enligt beredningens mening har dessa synpunkter icke längre någon större betydelse. Med nutida kommunikatio­ ner möter det ej svårighet att från de städer som kommer i fråga snabbt uppnå förbindelse med residensstaden. Vidare finnes ofta möjlighet att ut­ verka kvarstad, skingringsförbud och annan handräckning hos domstolen i orten i samband med att talan väckes eller ansökan om lagsökning göres. Beredningen erinrar om att det på senare tid icke heller har varit brukligt att utse särskild överexekutor för stad som lagts under landsrätt; på ett par håll har särskild överexekutor indragits. Med tanke särskilt på försäljning av fast egendom och fartyg samt vissa

andra specialobjekt upptages i 3 mom. av 1 § stadgande att KB äger för sär­

skild förrättning förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Möj­ ligheten att meddela sådant förordnande bör enligt vad beredningen förordar ej vara inskränkt på annat sätt än som följer av att en fullt kompetent per­ son måste utses. Förordnande bör kunna meddelas, förutom befattningsha­ vare hos KB, jämväl dem som förut i egenskap av magistratsledamöter syss­ lat med försäljning av fast egendom m. in. samt kronofogde. Det bör i detta hänseende förfaras efter omständigheterna och förhållandena sådana de är i varje särskilt län. Vem som än förordnas bör han vid förrättningen hand­ la i egenskap av överexekutor. Härav följer bl. a. att klagan över hans åt­ gärder skall föras direkt till hovrätt. Det sist sagda hindrar ej, anmärker beredningen, att KB bör följa de särskilt förordnades sätt att handha upp­ giften. I en senare bestämmelse — 5 § — föreslår beredningen också att för­ ordnande som KB meddelat skall kunna återkallas, när skäl är därtill. Såvitt angår befattningshavare hos KB bör liksom nu, fortsätter bered­ ningen, genom instruktion eller den av KB antagna arbetsordningen bestäm­ mas, vem eller vilka tjänstemän som i allmänhet skall handlägga överexekutorsgöromål. Inom ramen för dessa föreskrifter kräves ej särskilt förord­

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

nande för den som innehar eller uppehåller tjänsten. Om KB i särskilt fall vill göra avvikelse därifrån, skall däremot särskilt förordnande meddelas. Vad angår förutvarande ledamöter av magistrat bör övervägas, i vad mån det genom övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av under­ rätterna kan åläggas dem att mottaga förordnanden att verkställa särskilda exekutiva förrättningar. Beredningen har emellertid ansett sig ej ha anled­ ning att taga ståndpunkt därtill. För kronofogdarnas del ligger det nära till hands att ålägga dem skyldighet att mottaga uppdrag av hithörande beskaf­ fenhet; uppdragen hör ju till de typiska exekutiva uppgifterna. Enligt be­ redningens mening bör också dessa uppdrag framdeles, om överexekutor av­ skaffas, anförtros åt kronofogde, när denna nya institution hunnit anpassa sig till sina övriga uppgifter. Som beredningen i olika sammanhang uttalat kan det emellertid vara praktiskt ändamålsenligt att exekutiva försäljningar av fast egendom eller liknande i första hand koncentreras till en kronofogde i länet, nämligen den som finnes i residensstaden, med möjlighet att fördela dessa ärenden även på annan kronofogde som har förutsättningar att mot­ taga uppdragen. Vikarie bör finnas att tillgå, och det bör också tillses att ny­ rekryteringen av kunniga auktionsförrättare ej åsidosättes. Beredningen framhåller vidare att det i 1 § av gällande lag stadgas att, om KB är överexekutor i stad utan magistrat, staden skall med avseende på vad i UL sägs räknas till landet. Är i sådan stad annan än KB överexeku­ tor, må enligt stadgandet Kungl. Maj :t förordna att staden skall i vad angår utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet. Beredningen fö­ reslår i det följande att skillnaden i UL mellan stad och landet utplånas och enhetliga bestämmelser införes. Kronofogdeinstitutionen blir i princip en­ hetlig för hela riket, och det finnes ej heller någon rationell indelningsgrund för olika bestämmelser mellan egentlig stadsbebyggelse och landsbygd.

Yttrandena. Förslaget i 2 mom. att Kungl. Maj:t skall äga förordna sär­ skild överexekutor för viss del av län har i allmänhet godtagits av remiss­ instanserna. I anslutning till lagberedningens motiv till detta förslag yttrar

överexekutor i Södertälje att den rättssökande allmänheten i stad utanför

länsstyrelses kansliort ej ens med nutida kommunikationer kan få samma kontakt med länsstyrelsen som med lokal överexekutor. Genom personligt besök hos överexekutor kan i brådskande fall rättsförlust undvikas, då vederbörande kan få förklarat för sig vad han har att iakttaga eller hän­ visas till biträde. Vidare sägs i yttrandet att det icke torde i och för sig böra befaras att särskild överexekutor skulle handlägga ärenden av svår beskaffenhet långsammare än länsstyrelse. Beträffande rutinärenden ut­ vecklas vissa specialiteter i olika städer, varför rutinärenden på sina håll t.o.m. kan förväntas bli handlagda snabbare av särskild överexekutor i stad. I större städer utanför länsstyrelses kansliort kan enligt yttrandet sålunda, speciellt beträffande sjöstäder, övergångsvis finnas behov av

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b 31

särskild överexekutor. Möjligheten att förordna särskild överexekutor i

sjöstäderna frarahålles jämväl av överexekutor i Lysekil, överexekutor i Ulricehamn påpekar också fördelarna från kommunikationssynpunkt

med en decentralisering. Från några håll har likväl gjorts vissa anmärkningar mot förslaget om

särskild överexekutor. Sålunda anser länsstyrelsen i Norrbottens län att

överexekutorsgöromålen lämpligen bör handhas av länsstyrelserna och att

de icke bör kunna delas mellan flera överexekutorer i samma län. Stads­ fogden i Gävle anmäler viss tveksamhet beträffande förslaget. Enligt stads­

fogdens mening är det en fördel, om det för utmätningsmännen i varje län bara finnes en chefsmyndighet, som övervakar handläggningen av

såväl skatteärenden som enskilda mål. överexekutor i Lund finner något

behov av särskild överexekutor knappast föreligga, i synnerhet som den föreslagna ordningen skall gälla endast under en övergångstid i avvaktan

på en ny UL. Även överexekutor i Kristinehamn menar, under framhål­

lande av våra dagars väl utvecklade och snabba kommunikationer, att be­

hovet av särskild överexekutor är litet. Enligt överexekutor i Malmö synes

det endast i undantagsfall finnas anledning att förordna särskild över­ exekutor för viss del av län, och det ifrågasättes om i sådana fall icke den särskilde överexekutorns verksamhetsområde bör vara större än en

rådhusrätts domkrets. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att

särskild överexekutors distrikt skall kunna omfatta även en del av krono­ fogdedistrikt. Beträffande frågan, vem som lämpligen bör förordnas till särskild över­

exekutor för viss del av län, påpekar överexekutor i Linköping att lag­

beredningen uppenbarligen tänkt sig, att den magistratsledamot (rådman) som tidigare varit överexekutor skulle kunna få sådant förordnande; detta skulle vara av permanent karaktär och avse ett distrikt, omfattande minst ett kronofogdedistrikt. En dylik anordning kan enligt överexekutors me­ ning på grund av praktiska skäl icke genomföras. Då distriktet icke läng­ re skulle omfatta enbart »magistratsstaden» utan ett eller två kronofogdedistrikt, skulle arbetsbördan ökas så väsentligt att vederbörande rådhusrättsledamot icke skulle hinna med sina egentliga domaruppgifter.

Överexekutor i Eskilstuna framhåller att, med hänsyn till att särskild

överexekutors distrikt förutsättes omfatta minst ett kronofogdedistrikt, ledamot av rådhusrätt ej synes kunna förordnas utan att särskild ersätt­ ning för uppdraget utgår. Vad angår den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. att ersättare för

särskild överexekutor normalt skall förordnas av KB ifrågasätter rådhus­ rätten, överexekutor och t. f. förste stadsfogden i Göteborg, om det icke

vore lämpligare att Kungl. Maj:t samtidigt med att särskild överexekutor förordnades också förordnade tillräckligt antal ersättare för denne; därige­ nom skulle man hl. a. vinna att ersättare fanns tillgänglig även vid tillfäl­

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

liga förfall. Länsstyrelsen i Södermanlands län säger att med ifrågavaran­

de ersättare och ersättare enligt förslagets 3 § 2 mom. tydligen avses bl. a. semestervikarier. Det synes länsstyrelsen ej överensstämma med vanligt språkbruk att använda termen »ersättare» om den som förordnas att un­ der ordinarie befattningshavares ledighet uppehålla dennes tjänst. I dy­ likt fall torde den förordnade i allmänhet kallas »vikarie». Det föreslagna stadgandet i 3 mom. att KB äger för särskild förrättning förordna lämplig person till överexekutor har så gott som över lag till­

styrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrå­

gasätter, om icke en förenkling skulle kunna uppnås genom att länssty­ relsen medgavs möjlighet att för viss tid förordna lämplig person att inom

kommun vara överexekutor. överexekutor i Lysekil betecknar lagbered­

ningens förslag som välbetänkt. Enligt överexekutors mening bör ifråga­ varande förordnanden till särskilda förrättningar meddelas icke enbart i fråga om enklare uppgifter utan även för mera invecklade och sällan före­ kommande fall, där det kan vara önskvärt att anlita en tjänsteman med rutin på det speciella området och sådan icke finnes att tillgå inom den egna länsstyrelsen. En samverkan mellan olika länsstyrelser bör ej vara

utesluten. Enligt överexekutor i Södertälje synes de av beredningen anför­

da skälen för överexekutorsgöromålens överflyttning till länsstyrelserna, där de i hithörande frågor mest rutinerade tjänstemännen skulle finnas, tala för att som regel tjänsteman hos länsstyrelsen bör handlägga före­ varande ärenden. Detta bör då ske i tjänsten utan särskilt förordnande, överexekutor finner det önskvärt att möjlighet att förordna förrättningsman för särskild förrättning i görligaste mån begränsas. I lagtexten bör enligt överexekutors mening intagas föreskrift om att förordnande må

ske »när särskild anledning därtill finnes» eller liknande. Länsstyrelsen i Södermanlands län förmodar med hänsyn till den nu rådande svaga rekry­

teringen till länsstyrelserna att beslutade personalförstärkningar ej ome­ delbart får full effekt. Särskilt under första tiden efter övergången till den nya ordningen torde det därför bli nödvändigt att utse personer utan­ för länsstyrelsen till överexekutorer för handläggning av särskilda för­ rättningar. Ett par remissorgan uttalar sig i avstyrkande riktning om förslaget i

3 mom. Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar att dess uppfattning, att

överexekutorsgöromålen bör koncentreras till länsstyrelserna, medför att länsstyrelsen icke heller kan acceptera förslaget att förrättning skall kun­ na läggas på särskilt förordnad person, vilken handlar som självstän­ dig överexekutor. Eftersom länsstyrelse genom sin erfarenhet och rutin är mest skickad att handlägga ärenden angående exekutiva fastighetsauktioner, bör länsstyrelse även utom kansliorten handlägga dylika ärenden så­ som överexekutor. Under sådana förhållanden synes den föreslagna be­ stämmelsen onödig. Anledning finnes icke heller att koncentrera sär-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 33

skilda befogenheter till kronofogde i residensstad, säger länsstyrelsen. Den anmärker också om förhållandena i det egna länet att ifrågavarande uppdrag aldrig tilldelas annan än befattningshavare vid länsstyrelsen. Förrättningsmannens resekostnader uppväges enligt länsstyrelsens åsikt mer än väl av att förrättningen hålles av person, som är väl insatt i dessa

ofta mycket komplicerade ärenden. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är det från arbetssynpunkt icke rationellt att splittra det expeditionella

handhavandet av exekutiva ärenden, enkannerligen exekutiva auktioner, på flera arbetsenheter. I yttrandet anmärkes också att det icke innefattar någon arbetsbesparing, om man uppdrager åt befattningshavare inom länsstyrelserna att utanför arbetsordningen ombesörja en exekutiv auk­ tion.

Öoerexekutor i Luleå påpekar att det i paragrafens 1 mom. talas om ut-

sökningsmål och i 3 mom. om särskild förrättning. Det framgår ej av mo­ tiven, säger överexekutor, om den senare beteckningen skall innebära nå­ got mindre omfattande än utsökningsmål, med andra ord huruvida 3 mom. skall omfatta alla slags utsökningsmål. Ordet förrättning och beredning­ ens exemplifiering tyder närmast på att man icke avsett att KB skall kun­ na överlämna exempelvis besvär över utmätning eller handräckningsmål till annan person. Några remissorgan går närmare in på frågan, vilka personalkategorier som bör anlitas såsom överexekutor för särskild förrättning. Exempelvis

anser rådhusrätten i Malmö att domare, vare sig förutvarande magistratsle-

damöter eller andra, icke bör ingå i den personkrets som anses böra stå till förfogande för att vara sådan överexekutor. Om domare skall vara skyl­ dig att vid sidan av sin ordinarie domartjänst mottaga förordnande av det­ ta slag, säger rådhusrätten, kan med hänsyn till det för förordnandet av­ sedda uppdragets omfattning fråga uppkomma om längre eller kortare tids ledighet från ordinarie tjänstgöringsuppgifter och förordnande av vikarie för befattningshavaren. Därtill kommer att exekutiva förrättningar av det­ ta slag icke förekommer kontinuerligt utan som regel koncentrerade till vis­ sa tidsperioder. Det kan således icke på förhand beräknas, hur ofta förord­ nande av överexekutor för särskild förrättning kan visa sig erforderligt. Rådhusrätten anser det därför mest ändamålsenligt att för exekutiva för­ säljningar av fast egendom eller liknande -— i fall där de icke kan förrättas av överexekutor — redan från den nya organisationens genomförande an­ litas den kronofogde, som kommer att finnas i residensstaden, och att det vid tillsättningen av denna kronofogdetjänst bör tillses alt vederbörande

har förutsättningar att mottaga uppdrag av detta slag. I yttrandet från över­ exekutor i Södertälje framhållcs att, om förutvarande magistratsledamot

skall anlitas som särskild förrättningsman, han för att ernå och uppehålla erforderlig erfarenhet måste förordnas att handlägga ärenden av ifrågava­ rande slag även utanför staden. För en så omfattande tjänstgöringsskyldig-

3 lUhang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 120

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

het torde enligt överexekutors mening utrymme icke finnas inom den pla­

nerade domstolsorganisationen. överexekutor i Kristianstad anmärker att

de förutvarande magistratsledamöternas rutin i handhavandet av berörda förrättningar måste efter förslagets genomförande bli ännu mindre än för

närvarande. Enligt överexekutor i Västerås torde de allra flesta förutvaran­

de magistratsledamöter även i de större städerna ha mycket begränsad er­ farenhet på området på grund av att antalet exekutiva auktioner i regel va­ rit mycket ringa. Kronofogdarna anses närmast böra inkopplas på uppgif­

ten. Stadsfogden i Karlstad påpekar vikten av att kronofogden i residens­

städerna anlitas som överexekutor. Genom att kompetenskravet för krono­ fogden höjes bör denne vara synnerligen lämpad att tjänstgöra med sådana uppgifter. Stadsfogden kan för övrigt icke instämma med beredningens syn­ punkt att den för särskilda förrättningar förordnade överexekutorn främst bör syssla med försäljning av fast egendom eller av fartyg. Dessa uppgifter har länsstyrelserna en suverän erfarenhet av, medan kronofogdarna härutinnan endast besitter ringa erfarenhet. Fastmer synes enligt stadsfogdens mening kronofogdarna i residensstäderna ha desto större kompetens för övriga överexekutorsuppgifter. Stadsfogden understryker betydelsen av att kronofogdarna ej åsidosättes, när det gäller berörda förordnanden. Vidare påpekar stadsfogden att kronofogdes behörighet att tjänstgöra som över­ exekutor bör utformas så, att kronofogden icke kommer i kompetenskon­

flikt. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län är det i och för sig tänkbart

att efter hand flytta över exekutiva auktioner till den i residensstaden verk­ samme kronofogden, men det är knappast rationellt. Länsstyrelsen finner handhavandet av dessa auktioner vara en så pass tidskrävande uppgift, att

kronofogden i allmänhet icke bör komma i fråga. Överexekutor i Eskilstuna

ifrågasätter, om de blivande kronofogdarna besitter erforderlig kompetens för uppgiften att omliänderha exekutiv försäljning av fast egendom. Efter­ som exekutiv försäljning av fastighet är intimt förknippad med inskriv­ ningsväsendet, synes mycket tala för att ifrågavarande förordnanden i förs­ ta hand bör anförtros de ordinarie inskrivningsdomarna. Lagberedningens förklaring att det bör övervägas, i vad mån det genom övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av underrätterna kan åläggas förutvarande magistratsledamöter att mottaga förordnanden att verkställa särskilda exekutiva förrättningar, har föranlett uttalanden av ett stort antal remissinstanser. Dessa har så gott som undantagslöst avstyrkt

ett sådant åläggande för de förutvarande magistratsledamöterna. Domstolskommittén hänvisar till sitt betänkande med förslag angående rådhusrätter­

nas förstatligande, vari bl. a. frågan om avveckling av magistraterna be­ handlats. Något förslag i den av lagberedningen angivna riktningen har kommittén icke i detta sammanhang upptagit. Enligt kommitténs mening bör skyldighet att fullgöra uppgifter av förevarande slag icke lagstiftnings­ vägen påläggas vare sig vissa enskilda domare eller vissa särskilda domar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 35

kategorier. I den mån åsyftade förordnanden kan befinnas önskvärda, tor­ de de få bli beroende av överenskommelse med vederbörande domare från

fall till fall. Enligt stadsdomarföreningen synes det föresväva beredningen

alt man skulle skapa möjlighet för länsstyrelserna att vid behov tvångsvis förordna underrättsdomare som tidigare varit ledamöter av magistrat — men ej andra underrättsdomare — att vara överexekutor för särskilda för­ rättningar. Om detta är beredningens mening, måste föreningen inlägga en bestämd protest. Det torde för envar med rådhusrätternas arbete bekant person vara uppenbart att man icke vid vilken tidpunkt som helst kan be­ tunga en lagfaren befattningshavare vid rådhusrätt utöver hans ordinarie arbete med en måhända invecklad och tidskrävande överexekutorsförrättmng. Förordnande enligt 1 § 3 mom. kan givetvis ej ifrågakomma för do­

mare annat än efter frivilligt åtagande, betonar föreningen. Överexekutor i Kristianstad anser det ej överensstämma med erkända förvaltningsrättsliga

principer att utrusta länsstyrelse med behörighet att tvångsrekrytera be­ fattningshavare, som ej i något avseende lyder under länsstyrelsen. I ytt­

randet från överexekutor i Södertälje föreslås att man i själva lagen stad­

gar, att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagande. Bland

övriga avstyrkande remissinstanser är Göteborgs rådhusrätt, överexekutorerna i Nyköping, Linköping, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Varberg, Göteborg, Gävle och Östersund, t. f. förste stadsfogden i Göteborg samt Sveriges akademikers centralorganisation. Enligt länsstyrelsen i Söderman­ lands län är det angeläget att skyldigheten för personer, som ej lyder under

länsstyrelsen, att mottaga förordnande som överexekutor för särskild för­ rättning blir författningsenligt reglerad, exempelvis genom att erforderliga föreskrifter härom intages i vederbörande befattningshavares instruktioner. I några yttranden påpekas nödvändigheten av att reglera frågan om er­ sättning åt personer, som förordnats såsom överexekutor för särskild för­

rättning. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att, då det torde ankomma

på befattningshavare hos KB och kronofogde att såsom tjänsteåliggande ef­ ter förordnande handlägga berörda förrättningar, för dessa tjänstemän ej uppstår fråga om ersättning i särskild ordning. Till tidigare magistratsledamöter — och eventuellt andra personer som anlitas — bör däremot enligt länsstyrelsens mening ersättning utgå av allmänna medel. För dessa fall erfordras alltså föreskrifter om ersättning. Länsstyrelsen tillägger att ena­ handa behov av föreskrifter även uppstår angående sådana förrättningar,

som anges i 90 § 3 mom. av förslaget och i 7 kap. UL. Överexekutor i Gävle

förutsätter att den som förordnas enligt 3 mom. skall få särskild ersättning och att detta regleras i administrativ ordning. Lagberedningens uttalande att KB bör följa de särskilt förordnades sätt att handha uppgiften och att förordnande skall enligt förslagets 5 § kunna

återkallas, när skäl är därtill, har föranlett överexekutor i Hälsingborg till

eu anmärkning. Enligt denne överexekutors åsikt kan föreskriften om åter-

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

kallelse vara befogad för fall, där den förordnade är direkt försumlig; han gör t. ex. ingenting åt ärendet eller blir aldrig färdig med det. I övrigt synes uttalandet alltför vidsträckt, om meningen är att länsstyrelsen skall kunna inverka på visst ärendes handläggning i sak. Det strider i så fall mot hävd­ vunna principer om judiciell myndighets frihet i tjänsteutövningen och även mot överexekutorernas nuvarande befogenheter i förhållande till utmätningsmännen.

Departementschefen. Enligt nuvarande regler är länsstyrelsen överexekutor på landet och i flertalet städer utan magistrat. En del städer utan ma­ gistrat har särskilt förordnad överexekutor. I städer med magistrat är den­ na eller, vilket är det regelmässiga, viss ledamot av magistraten överexeku­ tor; ett undantag härifrån utgör Stockholm, där överståthållarämbetet är överexekutor. Lagberedningen har under 1 § 2 mom. UL såsom huvudregel föreslagit att länsstyrelsen skall vara överexekutor såväl på landet som i samtliga städer. Som förut framgått biträder jag en sådan ordning, avsedd att gälla tills vidare i avbidan på den fortsatta översynen av UL. I lagtexten torde liksom för närvarande böra användas beteckningen Konungens be­ fäl 1 ni n gsha va nde. Beredningen har i samma mom. därjämte föreslagit att Kungl. Maj :t skall äga förordna särskild överexekutor för viss del av ett län. Förslaget inne­ bär att den som sålunda förordnas har att fullgöra samtliga på överexeku­ tor ankommande uppgifter, bl. a. att vara besvärsinstans. Även detta för­ slag, som i allmänhet har gillats vid remissbehandlingen, kan jag ansluta mig till. Sannolikt kommer möjligheten att förordna särskild överexekutor icke att behöva utnyttjas mer än på några få platser. Eftersom det rör sig om en övergångsperiod, synes några ordinarie befattningar som särskild överexekutor icke böra inrättas. Vidare bör, såsom beredningen har an­ märkt, särskild överexekutor ej förordnas så, att ett kronofogdedistrikt fal­ ler under olika överexekutorer. En särskild överexekutors område bör med andra ord omfatta åtminstone ett kronofogdedistrikt. En fråga är, vilka personer som bör anlitas för uppgiften såsom särskild överexekutor. Det ligger i sakens natur att endast personer med tillräck­ lig kompetens och erfarenhet av förevarande rättsområde bör utses. För­ utvarande magistratsledamöter faller närmast i tankarna, men även andra kan komma i fråga. Ersättning för uppdragets fullgörande skall självfallet utgå. Beredningens förslag att länsstyrelsen skall, när ej annat är stadgat, för­ ordna ersättare för särskild överexekutor anser jag mig kunna godtaga. Gällande rätt innehåller närmare bestämmelser om vem som skall för­ rätta exekutiva auktioner av olika slag. Auktion på registrerat sjögående fartyg förrättas sålunda i stad med stadsfogde av denne och eljest av över­ exekutor. Exekutiv försäljning av fastighet ombesörjes både på landet och

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1064 37

i stad av överexekutor. Angivna auktioner kan dock på landet ibland hållas av särskild utav överexekutor förordnad förrättningsman. Sådan förrättningsman är att betrakta som utmätningsman, och klagan över en av ho­ nom verkställd auktion skall alltså föras hos överexekutor. För försäljning av luftfartyg föreskrives en ordning liknande den som gäller för fastighetsför sälj ning. Enligt lagberedningens förslag skall nämnda försäljningar i fortsättning­ en alltid förrättas av överexekutor. Emellertid föreslås i 3 mom. av 1 § att länsstyrelsen skall äga för särskild förrättning förordna därtill lämpad per­ son att vara överexekutor. Detta innebär att den ordinarie överexekutorn i viss utsträckning kan befrias från auktionerna och liknande göromål. För­ slaget att införa en dylik befogenhet för länsstyrelsen har så gott som ge­ nomgående godtagits vid remissbehandlingen. Jag vill också för egen del tillstyrka den förordade anordningen, som jag finner praktisk och ända­ målsenlig. Det är att märka att den som förordnas till ifrågavarande uppgif­ ter skall handla i egenskap av överexekutor; hans åtgärder skall i förekom­ mande fall således överklagas direkt hos hovrätt. Hur ofta och i vilka fall länsstyrelsen kommer att begagna sig av här avsedda befogenhet, blir bero­ ende bl. a. av arbetsläget vid tillfället för förrättningen och av platsen för denna. I ett remissyttrande ifrågasättes, om icke länsstyrelse i förenklande syfte borde medges rätt att förordna lämplig person inom kommun till överexe­ kutor för viss tid. Ett så generellt medgivande vill jag likväl icke förorda. Meningen är att förordnande skall meddelas särskilt för varje förrättning med beaktande av vederbörandes kvalifikationer och lämplighet för den uppgift varom är fråga. Med anledning av påpekande i ett annat yttrande vill jag framhålla att förordnanden enligt 3 mom. icke avses kunna omfatta alla slag av utsökningsmål utan endast viss konkret förrättning av typen exekutiv auktion, fördelningssammanträde enligt 173 § i anledning av tvångsförvaltning och liknande. Detta synes vara på ett godtagbart sätt markerat i den föreslagna lagtexten. Hinder bör icke möta att ett förordnande utformas så, att det kommer att omfatta samtliga led i förfarandet exempelvis vid försäljning av fast egendom. I likhet med beredningen anser jag att här avsedda förordnanden bör kunna ges — förutom åt befattningshavare hos länsstyrelsen, vilka dock normalt torde kunna anlitas till ifrågavarande göromål inom ramen för gällande instruktion eller arbetsordning — åt förutvarande ledamöter av magistrat och kronofogdar. Intet hindrar att jämväl personer utanför sagda krets förordnas, om de blott kan anses kompetenta för uppgiften. Såsom beredningen funnit ligger det nära till hands att stadga skyldighet för kro­ nofogdar att mottaga uppdrag av förevarandc art; detta får ske i administ­ rativ ordning. Annorlunda förhåller det sig med de förutvarande magistrats-

38 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

ledamöterna. Rörande dessa har beredningen utan att själv taga någon ståndpunkt ifrågasatt, om de icke genom övergångsbestämmelser i sam­ band med omorganisationen av underrätterna kunde förpliktas att mottaga förordnanden att verkställa särskilda exekutiva förrättningar. Denna tanke bar icke väckt genklang hos remissinstanserna. Jämväl enligt min mening bör uppgifter av förevarande slag icke genom lagstiftning åläggas vare sig enskilda domare eller särskilda kategorier av domare; dylikt åläggande för de tidigare magistratsledamöterna bör sålunda ej komma i fråga. Nämnda förordnanden torde i stället få bero av frivilliga åtaganden från vederbö­ rande domares sida. Ett remissorgan har föreslagit ett uttryckligt lagstad­ gande om att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagan­ de. Detta finner jag icke vara erforderligt. Frågan om ersättning åt person, som förordnats till överexekutor för sär­ skild förrättning, får övervägas i annat sammanhang. Lagberedningen har uttalat att länsstyrelsen bör följa den särskilt förordnades sätt att sköta sin uppgift och i samband härmed erinrat om bestäm­ melsen i förslagets 5 §, enligt vilken av länsstyrelsen meddelat förordnande skall kunna återkallas, när skäl är därtill. Detta får givetvis icke uppfattas så, att länsstyrelsen skall kunna påverka vederbörandes handläggning och bedömning av ett ärende i sak. Till sist vill jag instämma i vad lagberedningen anfört därom att det i fortsättningen saknas grund för olika bestämmelser i UL för stad och land. Någon föreskrift motsvarande den i nuvarande 2 mom. av 1 § erfordras där­ för icke.

2 §•

Gällande rätt. Även här må hänvisas till tidigare redogörelse för de exeku­ tiva myndigheterna.

Lagberedningen framhåller att i nuvarande 2 § 1 mom. meddelade be­ stämmelser om vilka som är utmätningsmän bör ersättas med föreskrifter om de nya utmätningsmännen. Kronofogdeinstitutionen blir uppenbart tyngdpunkten i den nya organisa­ tionen för exekutiva göromål, påpekar beredningen. I sin egenskap av exekutionsorgan synes kronofogdarna, liksom fallet varit med landsfiskaler, stadsfogdar m. fl., böra betecknas som utmätningsmän. Detta bör enligt be­ redningen dock icke gälla, när de av överexekutor särskilt förordnats att ut­ föra vissa överexekutors göromål. Beteckningen överexekutor bör alltså följa göromålen. På motsvarande sätt bör, när underordnad befattningshavare skall utföra utmätningsmans uppgifter på eget ansvar, den sålunda förord­ nade betecknas som utmätningsman i den förrättningen. Vad sist sagts gäl­ ler självfallet ej, när utmätningsman allenast anlitar biträde för genomfö­ rande av sina egna uppdrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196'r 39

I beredningens förslag stadgas i 2 § att kronofogde är utmätningsman un­ der överexekutor. Därmed har beredningen givetvis icke velat säga, att även överexekutor intager ställningen av utmätningsman, utan allenast antytt att utmätningsman är underinstans i förhållande till överexekutor. Polisbered­ ningen förutsätter, säger lagberedningen, att det på sina håll skall finnas två eller flera kronofogdar i ett och samma distrikt och att i viss utsträck­ ning även skall finnas biträdande kronofogdar. När lagförslaget talar om kronofogde, avses även biträdande kronofogde. Polisberedningen behandlar arbetsfördelningen. Flera alternativ kan tänkas, och det bör enligt lagbered­ ningens mening finnas utrymme att välja det alternativ som passar bäst för de lokala förhållandena. Någon bestämmelse härom torde ej böra upptagas i lag.

Yttrandena. En redaktionell ändring av det föreslagna stadgandet i 1 mom.

förordas av hovrätten för Västra Sverige. Det är enligt hovrättens mening

föga lyckligt att definitionen av utmätningsman fått en formulering, som — även om den icke torde kunna missförstås av jurister och klargöres i mo­ tiven —- kunde tänkas tyda på att enligt lagens terminologi även överexeku­ tor vore utmätningsman. Om definitionen icke anses kunna förtydligas på annat sätt, torde den lämpligen kunna ändras enbart till ett konstaterande att kronofogde är utmätningsman. Överexekutors överordnade ställning framgår av 2 mom. i samma lagrum och av flera andra stadganden i UL, och besvärsrätten till överexekutor klargöres i lagens 200 §. Något behov torde enligt hovrätten därför ej finnas att jämväl i 2 § 1 mom. ge uttryck åt för­

hållandet mellan myndigheterna. Polisberedningen anmärker att den före­

slagna formuleringen felaktigt ger intrycket dels att överexekutor är utmät­ ningsman, dels att nu införes ett förmanskap för överexekutor över utmät­

ningsman. Liknande påpekanden göres även av åtskilliga andra remissin­ stanser.

Departementschefen. För närvarande gäller som huvudregel att landsfiskal är utmätningsman på landet, i den mening detta begrepp har enligt UL, och stadsfogde utmätningsman i stad. Härom stadgas i 1 mom. av 2 §. I det för­ statligade exekutionsväsendet avses kronofogdarna träda i stället såsom utmätningsmän i hela riket. Lagberedningen har föreslagit att 1 mom. i över­ ensstämmelse härmed skall ändras på det sättet, att kronofogde är utmät­ ningsman under överexekutor. Förslaget har vid remissbehandlingen icke föranlett andra erinringar än att man från åtskilliga håll har förordat en redaktionell jämkning av den föreslagna lagtexten. Dessa invändningar äger enligt min mening visst fog. Det synes tillräckligt att i lagrummet föreskri­ va allenast att kronofogde är utmätningsman utan angivande av att han är underställd överexekutor. Kronofogdens ställning som underinstans i för-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

hållande till överexekutor framgår bl. a. av 2 mom. i samma paragraf och av 200 §. 3 §. Gällande rätt. Enligt 3 § 1 mom. UL äger KB för bestämt fall eller inom visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gäller vad som 1 UL stadgas om landsfiskal. Denna möjlighet lär knappast utnyttjas. I 2 mom. erinras att 90, 98 och 141 §§ innehåller bestämmelser om förrättningsman, som särskilt förordnas att hålla auktion på utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling. Vad i UL sägs med avseende på utmätningsman skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman sålunda förordnats, i stället tillämpas på denne.

Lagberedningen. I 3 § av förslaget upptages som 1 mom. stadgande att kronofogde utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj :t. Härefter har som 2 mom. intagits föreskrift att KB förordnar ersättare för kronofogde, t. ex. semestervikarie, när ej annat är stadgat (såsom i fråga om vikariatslöneförordnanden). För biträdande kronofogde bör enligt beredningen i instruktion eller arbetsordning anges antingen att han utan vidare inträder som vikarie, om ej annat bestämmes, eller också att han är skyldig att mottaga förord­ nande som vikarie. Eventuellt bör bådadera stadgas. Beredningen påpekar att det, även när särskild överexekutor för visst område förordnats, enligt förslaget skall tillkomma KB att förordna vikarie för kronofogde, som lyder under den särskilt förordnade överexekutorn. KB torde ha större möjlighe­ ter än den sistnämnde att handha detta åliggande på ett tillfredsställande sätt. Utan särskild föreskrift torde det enligt beredningens mening vara uppenbart att vad som i UL sägs om utmätningsman utan vidare skall tilllämpas på vikarie för kronofogde. Vad angår nuvarande 2 mom. av paragrafen förordar- beredningen att be­ rörda bestämmelser om förordnande av förrättningsman får utgå. Vid behov skall KB i stället förordna någon enligt förslagets 1 § 3 mom. att verkställa förrättning i överexekutors ställe. Det erinras om att den sålunda förordna­ de skall handla som överexekutor och icke som utmätningsman. 2 mom. i nuvarande 3 § bör därför enligt förslaget utgå. Beredningen förutsätter att Kungl. Maj :t utfärdar särskild instruktion för kronofogdarna. Det närmare innehållet överväges av polisberedningen. Där­ jämte torde det, säger lagberedningen, bli erforderligt att KB enligt bemyn­ digande av Kungl. Maj :t får fastställa särskild arbetsordning för större kro­ nofogdedistrikt.

Yttrandena. Landsfiskalen-utmätningsmannen i Mölndals distrikt an­

ser att förordnande för utmätningsman bör utfärdas av KB.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 41

I anslutning till det förordade stadgandet i 2 mom. om förordnande av er­

sättare för kronofogde säger sig t. f. förste stadsfogden i Göteborg ej ha kun­

nat finna något skäl, varför icke särskild överexekutor för viss del av län skall kunna förordna ersättare för kronofogde i den berörda delen. Tvärtom, säger stadsfogden, torde den överexekutor under vilken kronofogde lyder ha den största kännedomen om juristpersonalen på kronofogdekontoret och därför också den största möjligheten att förordna lämplig ersättare.

Polisberedningen yttrar att de arbetsordningar för kronofogdedistrikt,

som kan bli erforderliga, i vart fall under en övergångstid torde få utarbetas och fastställas centralt för att ett enhetligt arbetssätt skall åvägabringas i hela landet. Frågan har nära samband med de dispenser från normalförfa­ rande och normalblanketter, vilka kommer att erfordras innan olika nu tillämpade förfaringssätt sammansmältes.

Departementschefen. Jag biträder lagberedningens förslag till ändring av denna paragraf, vilket förslag vid remissbehandlingen har lämnats utan er­ inran praktiskt taget över hela linjen. Det synes dock icke nödvändigt att kronofogdarna utnämnes av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör öppnas att dele­ gera utnämningarna till länsstyrelserna. Erforderliga instruktioner och ar­ betsordningar torde få utfärdas på administrativ väg.

4 §• Gällande rätt. Enligt 4 § UL må stadsfogde i stad, om Kungl. Maj :t finner gott medge det, i sitt ställe för bestämt fall till utmätningsman sätta annan som är antagen av överexekutor. Stadsfogde må dock ej åt annan uppdraga försäljning av fartyg som sägs i 94 §, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras. Även i övrigt äger Kungl. Maj :t föreskriva villkor för stadsfog­ des rätt att i sitt ställe sätta annan.

Lagberedningen säger sig liksom polisberedningen anse att kronofogde bör få en delegationsrätt. Den som förordnats blir — såsom framhållits vid 2 § — att anse som utmätningsman. Delegationsrätten bör enligt lagbered­ ningens mening begränsas genom bestämmelser av Kungl. Maj :t. I övrigt finner beredningen ej behövligt att i lag närmare ange gränserna för ifråga­ varande befogenhet. Beredningen förutskickar att förslag till administrativa föreskrifter utarbetas av polisberedningen på ett senare stadium, när detal­ jerna i den nya organisationen är närmare utformade. Bestämmelse i enlig­ het med det anförda har upptagits i 4 § av förslaget.

Yttrandena. Överexekutor i Gävle anmärker att enligt lagrummets nuva­

rande lydelse stadsfogde i vissa fall äger i sitt ställe sätta annan, som är antagen av överexekutor. I yttrandet förutsättes att även framdeles skall

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196 4

krävas att den som utmätningsman sätter i sitt ställe skall vara antagen av överexekutor; denna regel är enligt yttrandet så väsentlig att den bör infö­

ras i paragrafen. Enligt stadsfogden i Karlstad är det av vikt att begräns­

ningen i kronofogdes delegationsrätt utformas med hänsyn tagen till de ökade kvalifikationskraven och den tänkta utbildningen av den underord­

nade personalen. Polisberedningen säger:

Lagberedningen föreslår att kronofogden i 4 § utsökningslagen ges rätt att sätta annan befattningshavare i sitt ställe. Kungl. Maj :t skall meddela be­ stämmelser härom. Polisberedningen förutsätter, att denna delegationsrätt skall utan särskilt stadgande gälla också beträffande uppgifter som åligger utmätningsman enligt stadgande i andra författningar, såvida annat inte framgår av författningen. Med dessa utgångspunkter vill det synas som om delegationsrätt inte skulle komma att föreligga i fråga om vissa uppgifter som åligger utmätningsman jämlikt införsellagen. Enligt 21 § punkt 8 den­ na lag äger nämligen Kungl. Maj :t förordna, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder, avgifter eller böter skall kunna handläggas av exekutionsbiträde såvitt gäller viss stad eller visst område på landet. Motsättningsvis skulle delegationsrätt i övrigt inte finnas vad angår dessa upp­ gifter. Sådan rätt bör givetvis föreligga här i samma utsträckning som en­ ligt den föreslagna 4 § utsökningslagen. Polisberedningens förslag till exe­ kutionsväsendets arbetsorganisation förutsätter att behörigheten för exekutionspersonalen att meddela införsel blir mera allmän. Polisberedningen föreslår därför att 21 § punkt 8 införsellagen upphävs i samband med att förslaget till ny lydelse av 4 § utsökningslagen genomföres.

Departementschefen. Enligt förevarande paragraf i dess nuvarande ut­ formning kan efter Kungl. Maj :ts medgivande stadsfogde i vissa fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan person, som är antagen av överexe­ kutor. Lagberedningen har ansett att en delegationsrätt bör tillkomma även de nya utmätningsmännen. Sålunda bär föreslagits att kronofogde skall, enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar, äga sätta annan befatt­ ningshavare i sitt ställe. Meningen är således att den närmare omfattningen av kronofogdens delegationsrätt skall regleras genom administrativa före­ skrifter. Mot en dylik ordning, som i princip godtagits av remissorganen, synes icke finnas någon anledning till erinran. Det torde icke vara erforder­ ligt att i lagen bibehålla kravet, att den som utmätningsmannen sätter i sitt ställe skall vara antagen av överexekutor. För tydlighets skull bör anges att delegeringsbefogenheten är begränsad till utmätningsmannafunktionerna. Såsom polisberedningen anmärkt i sitt remissvar får av den ändrade lydel­ sen av lagrummet anses följa, att delegationsrätten skall avse jämväl upp­ gifter som ankommer på utmätningsman enligt författning vid sidan av UL, såvida annat icke uttryckligen framgår av författningen. Härvidlag är att märka att Kungl. Maj:t jämlikt 21 § punkt 8 införsellagen äger för viss stad eller visst område på landet förordna, att ärenden rörande införsel till gäldande av utskylder eller avgifter skall kunna handläggas av exeku­ tionsbiträde; denne skall därvid anses som utmätningsman (beträffande

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b 43

förarbetena till denna bestämmelse må hänvisas till prop. 1934: 125, HU 37 och rskr 149 samt prop. 1946:261, L'U 46 och rskr 375). Motsvarande gäller bl. a. införsel avseende böter. Med beaktande av vad polisberedning­ en anfört i denna del vill jag förorda att punkt 8 i 21 § införsellagen uppliäves i samband med att den ändrade lydelsen av 4 § UL genomföres. Sam­ tidigt bör nuvarande punkt 9 i 21 § ändras till punkt 8. Dessa ändringar har upptagits i särskilt lagförslag. Någon ändring av 59 § uppbördsförordningen, som också rör exekutionsbiträdes rätt att bevilja införsel, synes icke vara av nöden. 5 §.

Lagberedningen. I såväl 1 § som 3 och 4 §§ av förslaget förutsättes att

KB respektive kronofogde skall kunna förordna ersättare för överexekutor eller utmätningsman. Sådant förordnande bör enligt beredningens uppfatt­ ning kunna återkallas, när skäl är därtill. Beredningen har upptagit stad­

gande härom som 5 §. Verkan av återkallelsen blir att ordinarie överexe­

kutor respektive utmätningsman träder i funktion, om ej annan förordnas.

Departementschefen. Lagberedningens förslag beträffande förevarande pa­ ragraf synes kunna godtagas. Förslaget innebär t. ex. att förordnande enligt 1 § 3 mom. UL att som överexekutor verkställa särskild förrättning eller uppdrag enligt 4 § att ombesörja kronofogdes göromål kan återkallas, när det finnes skäl därtill. Jfr också vad jag vid 1 § anfört rörande den föreslag­ na 5 §.

6 §.

Gällande rätt. Enligt 5 § UL gäller mot överexekutor samma jäv som i rät­ tegångsbalken sägs om domare (jfr 4 kap. 13 § i nämnda balk). I 6 § föreskrives att, om för utmätningsman beträffande visst mål föreligger omstän­ dighet som enligt rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot domare, han ej får taga befattning med målet. Jäv mot utmätningsman får ej grundas på vissa i sistnämnda lagrum närmare angivna omständigheter, bl. a. att han såsom domare eller befattningshavare vid domstol fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning därmed. Fö­ rekommer jäv mot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor sär­ skilt förordnad förrättningsman, skall han genast anmäla det hos överexekulor som, därest jävet prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman i stället, överexekutors beslut i jävsfrågan får ej överklagas.

Lagberedningen. Beträffande stadgandet i nuvarande 5 § om jäv mot över­ exekutor säger beredningen att det har antagits, att ledamot av magistrat icke är jävig att besluta om verkställighet av dom, i vars avkunnande han deltagit såsom ledamot av rådhusrätten. Enligt förslaget slopas det nuva­ rande sambandet mellan överexekutor och domstol i stad. Det kan emeller­ tid även framdeles tänkas förekomma att domare anlitas som överexekutor.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Jäv bör då icke få grundas på att han tidigare tagit befattning med saken i rätten. För att någon tvekan icke skall behöva uppkomma på denna punkt, föreslår beredningen ett uttryckligt stadgande härom. I övrigt upptager 1 mom. i förslaget i sak samma regler om jäv mot överexekutor och utmätningsman som meddelas i 5 och 6 §§ av gällande lag. Reglerna om jäv mot överexekutor är avsedda att tillämpas även på den som särskilt förordnals att för viss förrättning vara i överexekutors ställe. Tredje punkten i 6 § av gällande lag innehåller stadgande om skyldighet för landsfiskal m. fl. att anmäla jäv hos överexekutor, som kan förordna annan utmätningsman. I förslaget stadgas i 2 mom. att det skall anmälas hos KB, när anledning förekommer att kronofogde är jävig, och att KB skall förordna ersättare. Självfallet gäller detta även när vikarie för krono­ fogde är jävig. Förekommer anledning att den som förordnats av krono­ fogde är jävig, skall saken enligt förslaget anmälas hos kronofogden, som då förordnar ersättare. Beredningen förutsätter att vederbörande självmant anmäler tveksamma jävsfall, så att saken ej i onödan ställes på sin spets. Det ligger emellertid i sakens natur, säger beredningen, att fortgången av en utsatt förrättning icke får hindras av att part, kanske i förhalningssyfte, framställer en ogrundad jävsinvändning. Gällande lag anses enligt beredningen innebära att även den formella prövningen av frågan, om jäv föreligger för utmätningsman, skall göras av överexekutor. Förslaget utgår från att utmätningsmannen skall själv pröva denna fråga. Om utmätningsmannen därvid avvisar framställd jävsinvänd­ ning, skall enligt 3 mom. i förslaget talan i vanlig ordning fullföljas hos överexekutor. I nuvarande 6 § föreskrives att klagan ej må föras över beslut, som i jävsfråga meddelats av överexekutor. Förslaget upptager en mot­ svarande bestämmelse. Förslaget upptager vidare, i anslutning till 7 kap. 6 § rättegångsbalken, en bestämmelse att utmätningsman oavsett jäv äger vidtaga åtgärd, som ej utan fara kan uppskjutas.

Yttrandena. Enligt vad överexekutor i Linköping har sig bekant förekom­

mer det ofta att rådhusrättsledamöter blivit av statens hyresråd förord­ nade såsom ordförande i hyresnämnd. I vilken omfattning dessa rådhus­ rättsledamöter samtidigt enligt vederbörande rådhusrätts arbetsordning är överexekutorer undandrager sig enligt yttrandet bedömning. Om den för­ ordnade överexekutorn emellertid skulle vara hyresnämndsordförande, kan han på grund av jävsbestämmelserna icke förordna om vräkning av en hy­ resgäst, vars ansökan om ogiltigförklaring av uppsägning ogillats antingen av den hyresnämnd i vilken han varit ordförande eller, efter fullföljd där­ ifrån, av hyresrådet. Då det i dylika fall för överexekutorn uteslutande gäl­ ler verkställighet till följd av ett lagakraftägande beslut eller utslag, synes

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i 45

anledning icke föreligga att anse honom jävig på grund av att han såsom ordförande i hyresnämnd fattat belut som rör saken. Befattningshavare vid hyresnämnd borde därför, framhålles i yttrandet, i jävsavseende jämstäl­ las med domare och befattningshavare vid domstol och lagrummet ändras i överensstämmelse härmed.

T.f. förste stadsfogden i Göteborg anser att, om särskild överexekutor för

viss del av län förordnats, jäv för kronofogde inom berörda distrikt bör anmälas hos denne.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter, om rätt till särskild talan

i jävsfrågan är påkallad.

Departementschefen. I denna paragraf har lagberedningen under 1 mom. sammanfört bestämmelser om när jäv mot överexekutor och utmätnings­ man skall anses föreligga. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som antagits vara gällande rätt, och de har i allmänhet godtagits av remiss­ instanserna. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jämväl vad den föreslagna paragrafen i övrigt innehåller anser jag mig kunna biträda.

9 och 10 §§. Gällande rätt. I 9 § UL ges vissa bestämmelser om landsfiskals och stads­ fogdes dagbok. Bl. a. stadgas att de närmare föreskrifterna om bokens fö­ rande meddelas av Kungl. Maj:t (jfr kungörelse i ämnet den 14 december 1917). 10 § innehåller föreskrifter om överexekutors skyldighet att öva till­ syn över utmätningsman (1 mom.), om rätt att meddela varning (2 mom.) och om avstängning från tjänstgöring (3 mom.). Därjämte stadgas som 4 mom. att, när Kungl. Maj :t beträffande stad meddelat förordnande enligt 1 § 2 mom. sista punkten, det ankommer på KB att i stället för överexekutor 1 staden utöva befogenhet som sagts i 2 och 3 mom. av 10 §.

Lagberedningen föreslår att i 9 § upplages endast bestämmelse om att Kungl. Maj :t förordnar om utmätningsmans dagbok. I huvudsaklig anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen föreslår lagberedningen att i 10 § införes allenast allmänna bestämmelser om till­ synsplikt, i första hand för KB. Där särskild överexekutor finnes, skall jäm­ väl denne utöva tillsyn över utmätningsmännen. Givet är, säger beredningen, att KB härvid är den högre myndigheten med huvudansvaret. Särskilt för­ ordnad överexekutor bör emellertid vara KB behjälplig vid tillsynen. Som 2 mom. upptages i förslaget en bestämmelse att kronofogde skall ha tillsyn över dem som är underställda honom. I övrigt torde bestämmelser om disciplinär bestraffning m. in. enligt be­ redningens mening böra meddelas i administrativ ordning. Bestämmelsen

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

i nuvarande 4 inom. skall, som en fÖljd av vad beredningen föreslagit under 1 §, utgå. Lagberedningen framhåller vidare alt inom polisberedningen har över­ vägts tanken, att det skulle inrättas en central statsmyndighet på exekutions­ väsendets område och att denna myndighet i så fall bl. a. borde få vissa tillsynsuppgifter. Om en sådan myndighet skulle inrättas, kan det enligt lagbe­ redningens åsikt vara lämpligt att i UL erinras om den tillsyn, som må komma att utövas av myndigheten.

Yttrandena. I fråga om tillsynen över utmätningsmannen hänvisar polisbc-redningen till vad den yttrat därom i sitt betänkande rörande exekutions­ väsendets organisation (s. 53 f).1 Riksrevisionsverket, som tillstyrker att

länsstyrelserna skall utöva tillsyn över utmätningsmännen, anser att länssty­ relserna även bör vara administrativa myndigheter för exekutionsväsendet. Några remissorgan ställer sig avvisande till den föreslagna bestämmelsen, enligt vilken tillsynen över utmätningsmännen skall kunna delas mellan

länsstyrelserna och särskild överexekutor. Överexekutor i Södertälje fram­

håller att bestämmelsen medför svårigheter att i förekommande fall avgöra, vem som brustit i tillsynsplikt. Bättre vore väl att endast länsstyrelse eller endast särskild överexekutor är tillsynsmyndighet. Med stadgandet i försla­ gets 2 § att kronofogde är utmätningsman under överexekutor skulle enligt yttrandet bäst rimma att tillsynen tillädes vederbörande särskilde överexe­

kutor. Överexekutor i Luleå säger att, om avsikten är att särskild överexe­

kutor endast på uttryckligt uppdrag av länsstyrelse och i särskilt angivna hänseenden skall utöva tillsynen, intet är att erinra mot bestämmelsen. Skall däremot länsstyrelsen och särskild överexekutor jämsides och utan någon gränsdragning utöva tillsyn över utmätningsman, är det anledning befara att fördelningen av ansvaret för bristande tillsyn kan leda till onödiga tvis­ ter. Lämpligen borde enligt detta yttrande tillsynen åvila enbart särskild överexekutor, där sådan förordnats, och eljest länsstyrelsen eller också sär­ skild överexekutors tillsynsskyldighet göras beroende av uppdrag från

länsstyrelsen. Enligt t. f. förste stadsfogden i Göteborg, vars yttrande i den­ na del biträtts av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, bör inspektion

— som avser genomgång och kontroll av kronofogdes handläggning av utsökningsmålen men ej inventering av medelsförvaltningen — självfallet handläggas av den som är överexekutor för distriktet. Stadsfogden ifrågasät­ ter dock, om icke denna inspektionsskyldighet över huvud kan tagas bort; justitieombudsmannens regelbundet återkommande inspektion torde utgöra

1 Polisberedningen har i nämnda betänkande efter närmare utveckling av sina synpunkter ansett sig böra förorda en tills vidare länsvis anordnad administration för exekutionsväsen­ det, särskilt med hänsyn till att det icke finnes någon central myndighet, som är lämpad att upptaga ifrågavarande arbetsuppgifter. Frågan bör emellertid enligt polisberedningen upp­ tagas till förnyad prövning i samband med den förutskickade reformen av överexekutionsinstitutionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964 47

en tillräcklig kontroll av kronofogdarnas handläggning av målen. Däremot finnes enligt stadsfogdens mening intet att erinra mot att länsstyrelsens per­ sonal eller annan myndighet verkställer inventering av kronofogdarnas me­

delsförvaltning. överexekutor i Gävle finner det direkt olämpligt att jämväl

särskild överexekutor skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Svårighe­ ter uppstår, om länsstyrelsen och den särskilde överexekutorn, vilka båda enligt förslaget utövar tillsyn över utmätningsmännen, har olika uppfatt­ ning i ett givet fall. Däremot bör, anföres vidare, den särskilde överexeku­ torn biträda länsstyrelsen vid dess utövning av tillsynen, och självfallet bör han för länsstyrelsen anmäla förhållanden, som enligt hans mening påkal­ lar ingripande eller utredning av länsstyrelsen.

Besvärssakkunniga instämmer i motivuttalandet att bestämmelser om

disciplinär bestraffning av kronofogde bör meddelas i administrativ ordning. Därjämte framhålles att bestämmelserna bör utformas efter förebild av vad som i 22—28 §§ allmänna verksstadgan sägs om åtal och disciplinär bestraff­ ning. Meddelas allmänna bestämmelser i ämnet i en tjänstemannalag, bör dessa enligt de sakkunnigas mening lämpligen gälla även för utmätnings­

männen. Enligt länsstyrelsen i Västmanlands län bör i de anvisningar, som

Kungl. Maj:t förutsättes skola utfärda, inarbetas de föreskrifter som nu återfinnes i kungörelsen den 29 juni 1945 med vissa bestämmelser angående överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet.

Exekutionsdirektören i Stockholm påpekar att stadgandet i förslagets 10 §

2 mom. torde innebära, alt kronofogde har tillsynen över honom under­ ställda beträffande tillämpningen av bestämmelserna i UL. Det får dock en­ ligt exekutionsdirektörens uppfattning förutsättas att stadgandet icke utgör hinder för att, särskilt i storstäderna, skapa moderna och rationella organi­ sationsformer.

Departementschefen. I likhet med lagberedningen anser jag det vara till­ fyllest att i 9 § UL föreskrives, att Kungl. Maj :t förordnar om utmätnings­ mans dagbok. Tillsynen över utmätningsmännen ankommer för närvarande på över­ exekutor. Detta är fastslaget i 10 §, som också innehåller bestämmelser bl. a. om rätt för överexekutor att meddela utmätningsman varning och alt av­ stänga honom från tjänstgöring, om han försummar sina tjänsteplikter. Lagberedningen har föreslagit att dessa regler skall ersättas med eu före­ skrift, enligt vilken länsstyrelsen och, där särskild överexekutor finnes, jämväl denne skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Beredningen har anmarkt att länsstyrelsen härvid är den högre myndigheten med det hu­ vudsakliga ansvaret och att särskilt förordnad överexekutor bör vara läns­ styrelsen behjälplig vid tillsynen. Den föreslagna ordningen har av det stora flertalet remissinstanser läm­ nats utan erinran. Vidare må nämnas att polisberedningen i sitt betänkande

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

om exekutionsväsendet har uttalat, att det torde vara en praktisk anordning med länsstyrelse som tillsynsmyndighet, eftersom tillsynen, som utövas genom årlig inspektion, kan sammankopplas med inventeringen hos kro­ nofogdarna i deras egenskap av förvaltare av allmänna medel. Enligt polis­ beredningens mening torde emellertid fortbeståndet av tillsynen, d. v. s. kontrollen av målens behöriga handläggning, vara avhängig av överexekutorsinstitutionens framtida öde, enär inspektionens värde ligger i den exekutionsrättsliga expertis med vilken den verkställes. För min del anser jag att ansvaret för tillsynen över utmätningsmännen bör läggas på länsstyrelsen. Finnes särskild överexekutor förordnad, bör han likväl bistå länsstyrelsen vid tillsynens utövande. För att detta skall komma klart till uttryck i lagtexten, vill jag förorda en jämkning av vad lagbered­ ningen föreslagit härutinnan. De nya tillsynsreglerna i UL föranleder jäm­ väl ändringar av 1945 års kungörelse med vissa bestämmelser angående överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet, vilken kungörelse också av andra skäl behöver ändras i förevarande sammanhang.

Jag tillstyrker förslaget att kronofogde skall ha tillsyn över honom un­ derställd personal.

Föreskrifter om disciplinär bestraffning och liknande torde icke böra in­ tagas i UL. Med anledning av ett uttalande av beredningen vill jag nämna att någon central statsmyndighet med egentliga tillsynsuppgifter på exekutionsväsen­ dets område för närvarande icke är avsedd att inrättas. Däremot torde chefen för inrikesdepartementet komma att föreslå, att ett rådgivande och samordnande centralt organ för en övergångstid upprättas i syfte främst att bemästra uppkommande svårigheter i samband med exekutionsväsen­ dets förstatligande. 52 §. Gällande rätt. Enligt stadgande i 52 § 2 mom. UL går beslut om utmätmätningsmans avstängning från tjänstgöring i verkställighet utan hinder av besvär.

Lagberedningen har såsom en följd av den förordade ändringen av 10 § föreslagit att 2 mom. av 52 § utgår.

Departementschefen. Jag tillstyrker lagberedningens förslag.

85 §. Gällande rätt. I 1 mom. första punkten av 85 § UL stadgas att, då fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg tagits i mät eller då utmätningsman på landet tagit i mät fartyg som sägs i 94 §, det åligger utmätningsmannen att genast anmäla det hos överexekutor. Har

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i 49

i fråga om fast egendom på landet gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe såsom sägs i 98 §, skall enligt andra punkten av 85 § 1 mom. utmätningsmannen också ge det tillkänna.

Lagberedningen. Liksom stadsdomstolsutredningen föreslår beredningen att överexekutor skall övertaga stadsfogdes befattning med exekutiv försälj­ ning av registrerat sjögäende fartyg. I den mån det finnes lämpligt skall emellertid länsstyrelsen enligt 1 § 3 mom. kunna förordna lämplig person att som överexekutor förrätta försäljningen. 1 mom. första punkten i före­ varande paragraf har- ändrats i enlighet härmed. Beredningen förordar vi­ dare att andra punkten av samma mom. utgår och ersättes med en allmän bestämmelse i 97 § om att auktionsställe skall utsättas efter hörande av borgenären och gäldenären, när detta kan ske utan oskäligt uppskov.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av 85 § 1 mom. UL för­ anleder icke någon erinran från min sida.

90 §. Gällande rätt. Vid försäljning av lös egendom skall utmätningsmannen enligt 90 § 1 mom. UL låta tid och ställe för auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker, och, om gäldenär eller borge­ när begär det eller det eljest finnes lämpligt, i tidning inom orten samt i kyrkorna för intilliggande församlingar. Finnes för viss stad förordnat att auktion skall kungöras på annat sätt än vad nu sagts, skall det lända till efterrättelse. I 3 och 4 mom. av 90 § ges vissa bestämmelser om auktion på fartyg; jfr det föregående vid 1 §.

Lagberedningen. Bestämmelserna om kungörelse i kyrka synes otidsenliga och bör enligt beredningens mening utgå. En sådan ändring tillgodoser också önskemål som riksdagen uttalat om ett successivt avskaffande av kungörelse i dylik ordning, när det gäller världsliga angelägenheter (se L^ 1955: 41 och rskr 1955: 376; se även L1U 1960: 15). Beredningen anser det tillfyllest att tid och ställe för auktionen kungöres i tidning inom orten och på sätt som i övrigt av auktionsförrättaren finnes lämpligt, t. ex. ge­ nom anslag på olika ställen. Det torde ej sällan finnas en sedvana på plat­ sen som bör tagas till efterrättelse. Ofta torde enligt beredningens upp­ fattning vara lämpligt att införa kungörelsen i två eller flera ortstidningar. I en andra punkt av 1 mom. i gällande lag stadgas att, om det för viss stad är förordnat att auktion skall kungöras på annat sätt än som gäller enligt första punkten, detta skall lända till efterrättelse. I beredningens förslag ersättes stadgandet med en mera generell föreskrift att, om det för viss ort finnes föreskrivet att auktion skall kungöras på särskilt sätt, även det skall lända till efterrättelse. Det blir här alltså fråga om att komplettera

4 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 126

50 Kungl. Maj:ts proposition, nr 126 år 1964

det förfarande som eljest gäller för kungörandet. Beredningen förordar i detta sammanhang att nu förekommande bestämmelser för skilda orter blir föremål för översyn och att alla onödiga särbestämmelser upphäves. Beredningen anmärker att enligt 91 § kungörelse skall ske viss tid före auktion, med visst förbehåll. Tiden måste beaktas i fråga om de kungörel­ seformer som enligt förslaget alltid skall iakttagas. Även i övrigt bör kungö­ relse ske i god tid, om det ej finnes ändamålsenligare att påminna om auk­ tionen någon senare dag. Beredningen nämner att den icke funnit skäl ändra sista punkten i 91 § 1 mom., vari ges föreskrift om kungörelsetid för det fall att auktion på lös egendom i stad skall kungöras mer än en gång. Enligt 90 § 3 mom. i gällande lag skall på landet auktion på fartyg, var­ om sägs i 94 §, förrättas av överexekutor eller, då auktion ej skall ske på landskansli, av särskilt förordnad person. I enlighet med vad förut sagts om utplånande av skillnaden i UL mellan stad och land och avskaffandet av den sorts förrättningsmän, som nämnes i stadgandet, föreslår bered­ ningen i anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen en allmän bestämmelse om att auktion på fartyg, som sägs i 94 §, skall förrättas av överexekutor. I likhet med stadsdomstolsutredningen föreslår lagberedningen också att 4 mom. i nuvarande 90 § upphäves. Ändringen sammanhänger med vad beredningen föreslagit under 1 §. Lämpligen torde enligt beredningens mening i administrativ ordning böra rekommenderas vissa förfaringssätt för kungörande, i den män detta ej är närmare preciserat i lagen. Beredningen framhåller att kommunala anslagstavlor icke alltid torde vara så lämpliga för sådant kungörande som här avses. Det bör försiggå i former, vilka så mycket som möjligt föl­ jer vad som praktiseras vid frivilliga auktioner. Beredningen har också uppmärksammat frågan, vem som skall vidkän­ nas kostnaden för kungörande av auktion som måste inställas på grund av tjänstefel eller annat missöde (jfr betänkandet s. 84 och det följande vid 104 §). Enligt beredningens mening bör man självfallet inställa auk­ tion, när kungörandet ej är tillfredsställande, men å andra sidan är det obilligt, om borgenär eller gäldenär då skall behöva vidkännas dubbla kost­ nader. Beredningen förordar därför att det allmänna träder in och i hit­ hörande undantagsfall svarar för kostnaden, t. ex. då postgången ej fun­ gerat eller annons av annan anledning kommit in någon dag för sent. Det allmänna har givetvis regressrätt mot den som varit försumlig, men den bör enligt nutida betraktelsesätt lämpligen ej annat än undantagsvis ut­ övas mot tjänsteman som råkat göra sig skyldig till något förbiseende.

Yttrandena. Förslaget att upphäva föreskrifterna om att auktion skall kungöras i kyrkan har icke givit upphov till några erinringar utan tvärt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i 51

om hälsats med tillfredsställelse i åtskilliga remissyttranden. Bl. a. fram­

håller länsstyrelsen i Stockholms län att sådant kungörande i angelägen­

heter av världslig natur icke torde ha någon uppgift att fylla i våra dagar.

Besvärssakkunniga upplyser att de i sitt förslag till lag om förvaltnings-

förfarandet kommer att föreslå allmänna regler om kungörande av inne­ börd bl. a. att kyrkokungörande avskaffas såsom allmän form för kungö­ rande och ersättes av kungörande genom anslag på tavla kombinerat med annonsering i pressen och personliga meddelanden. Vidare avser de sak­ kunniga, vilka liksom lagberedningen är av den uppfattningen att anslag på kommunala anslagstavlor ofta nog ej utgör en tillräckligt effektiv form för kungörande, att i stället föreslå anslag på postanstalts anslagstavla så­ som allmän form för anslagsdelgivning.

Landsfiskalen-utmätningsmannen i Borlänge distrikt påpekar, med in­ stämmande av Kopparbergs länsavdelning av Föreningen Sveriges lands­ fiskaler, alt annonsering av auktion i tidning inom orten kan vålla borge­

nären onödiga kostnader, då fråga är om lösöre av ringa värde. Sålunda har inträffat att kostnaden för kungörelsens intagande i tidning översti­ git det belopp, som influtit vid auktionen. Det föreslås därför att kungö­

rande i tidning inom orten icke göres obligatoriskt. Stadsfogden i Umeå

betonar lämpligheten av att den föreskrivna annonseringen äger rum i två eller flera ortstidningar. Med utgångspunkt i den förordade skyldigheten att

införa kungörelsen i ortstidning anför stadsfogden i Motala att utmätnings­

mannen måste ikläda sig kostnader för annonseringen i ortspressen. I sam­ band med exekutionsväsendets förstatligande är också meningen att ska­ pa mycket stora exekutionsdistrikt jämfört med den nuvarande ordning­ en. Även detta kan enligt stadsfogden antagas medföra ökade kostnader för utmätningsmännen för tjänsteresor. I samband med de föreslagna lag­ ändringarna bör utmätningsmannen ges ökad rätt att av sökanden fordra förskott utöver vad som nu stipuleras i 198 och 199 §§ UL.

Vad angår föreskriften om kungörande på lämpligt sätt säger sig läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län förutsätta att närmare anvisningar

härom utfärdas i administrativ ordning. Enligt länsstyrelsens mening kan man tänka sig anslag hos överexekutor eller på vederbörande kronofogde­ kontor.

Stadsfogden i Karlstad och Norrbottens länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler anser att särbestämmelsen om kungörelse på vissa

orter icke hör hemma i en modern lagstiftning och att den bör utgå. Lik­

nande inställning kommer till uttryck i yttrandet från länsstyrelsen i Norr­ bottens län. I ett par yttranden bcröres frågan om kungörelsetidens längd. Landsfis­ kalen i Klippans distrikt ifrågasätter, om icke med hänsyn till parterna be­

stämmelsen i 91 § 1 mom. UL bör ändras så, att kungörelse om exekutiv auktion på lösegendom skall tillställas gäldenär och borgenär inom nu stad­

52 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

gad tid samt att kortare tid bestämmes för kungörelse i tidning. Även stads­ fogden i Karlstad finner det påkallat med en ändring i fråga om kungörel­

setiden. Denna borde enligt stadsfogdens mening kunna avpassas efter lägligheten.

Departementschefen. Försäljning av utmätt egendom sker genom offentlig auktion. Om kungörande av sådan auktion gäller skilda regler för lös och för fast egendom. I 1 mom. av förevarande paragraf ges föreskrifter om sättet för kungörande av tid och plats för auktion på lös egendom. Kun­ görelse skall nu obligatoriskt äga rum i kyrkan för den församling där auktionen är avsedd att hållas. Om det begäres eller eljest anses lämpligt, skall kungörelse ske jämväl i tidning inom orten och i närliggande kyrkor. Slutligen skall iakttagas de särskilda kungörelseregler som kan vara utfär­ dade att gälla för viss stad. Lagberedningen har föreslagit att angivna bestämmelser i UL skall änd­ ras. Enligt förslaget skall auktion alltid kungöras i ortstidning och på sätt som i övrigt finnes lämpligt. Vidare skall de särskilda kungörelseformer, som må vara föreskrivna för viss ort, lända till efterrättelse. Kungörandet i kyrka har sålunda slopats. Detta har föranlett enbart positiva uttalanden vid remissbehandlingen, och jag vill också tillstyrka att reglerna om kyrkokungörelse utgår. Även i övrigt kan jag biträda vad beredningen föror­ dat. Kungörelse i ortspressen framstår som den naturliga grundformen för ifrågavarande kungörelser och bör därför uttryckligen föreskrivas i lag. Huruvida en eller flera tidningar skall anlitas, har auktionsförrättaren att bedöma efter förhållandena på platsen och det utmätta godsets beskaffen­ het samt med beaktande av syftet att kännedom om auktionen skall spri­ das på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Samma bedömningsgrunder gäller vid tillämpning av bestämmelsen att kungörandet skall äga rum på sätt som eljest finnes lämpligt. Såsom beredningen anmärkt finnes skäl att granska de gällande särbestämmelserna för vissa orter. I anslutning härtill vill jag erinra om att 1963 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t (SU 124, rskr 274) hemställt om en översyn av gällande bestämmelser om kungörelseförfarandet över huvud. Vid en sådan översyn torde nu berörda frågor komma under övervägande. Vid remissbehandlingen har väckts fråga om jämkning av nuvarande föreskrifter om kungörelsetidens längd. Någon ändring i sådant hänseende anser jag emellertid icke vara påkallad. Icke heller torde, såsom ifrågasatts på ett håll, bestämmelserna om utsökningskoslnader böra ändras i före­ varande sammanhang. Beredningen har särskilt framhållit att den ej funnit orsak att ändra sista punkten av 91 § 1 mom. UL. Detta föranleder icke annat utalande från min sida än att jag rent allmänt vill framhålla att — eftersom sär betydel­ sen i UL av begreppen stad och land enligt förslaget upphör (jfr gällande

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 19Gb 53

1 § 2 mom.) — begreppet stad efter förslagets genomförande får en något annan saklig innebörd än för närvarande. I sina motiv har beredningen gjort vissa uttalanden angående det fallet att kungörelseförfarandet råkat bli bristfälligt på grund av tjänstefel eller missöde och auktionen därför måste inställas. Frågorna om vem som bör svara för därav förorsakade onyttiga kostnader och om hur en eventuell regressrätt för det allmänna gentemot försumlig tjänsteman skall utövas är problem, som måste bedömas i ett vidare sammanhang. De föreslagna lagändringarna påkallar icke i och för sig någon reglering av angivna spörs­ mål. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna nu framlägga några för­ slag eller rekommendationer i angivna hänseende. Jag vill också nämna att frågan har visst samband med den utredning angående införande av en schablonmässigt beräknad exekutionsavgift, som beräknas bli slutförd inom den närmaste tiden. Beredningens av remissorganen godtagna förslag till ändring av 90 § 3 mom. och om upphävande av 4 mom. ligger i linje med den förordade lag­ stiftningen i övrigt och synes icke ge anledning till erinran.

97—99 §§. Gällande rätt. Auktion på utmätt fast egendom skall enligt 97 § UL för­ rättas av överexekutor, där ej i 98 § annorledes stadgas; jfr härom vid 1 §. I 98 § finnes bestämmelser om auktionsställe vid exekutiv försäljning av fast egendom. Härvidlag gäller olika regler för land och för stad. På landet och i stad, där KB är överexekutor, äger gäldenären bestämma, om auktionen skall hållas på landskansliet eller på tingsställe i orten. Uppger gäldenären annat ställe i orten, må auktionen hållas där, om överexekutor prövat stället lämpligt. Har gäldenären ej uppgivit auktionsställe, bestäm­ mer överexekutor var auktionen skall äga rum. Samma är förhållandet, om oenighet råder mellan flera som äger nämna auktionsställe. I stad med magistrat eller stad med särskilt förordnad överexekutor skall auktionen förrättas på överexekutors ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hålles. Utöver dessa regler innehåller 98 § 3 mom. sär­ skilda föreskrifter om auktionsställe för det fallet att fastigheter inom skil­ da överexekutorers områden skall gå i en försäljning. Auktionen skall då förrättas »där huvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän be­ villning högst uppskattade fastigheten är belägen». Denna föreskrift torde även reglera vilken överexekutor som är behörig auktionsförrättare, då fas­ tigheterna är belägna inom olika överexekutorsområden. Härjämte inne­ håller stadgandet den bestämmelsen att, om huvudgården eller den högst taxerade fastigheten ligger på landet, auktionen alltid skall hållas på lands­ kansliet. Tiden för auktion på fast egendom bestämmes enligt 101 g 1 mom. av auktionsförrättaren.

54 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

99 § ålägger utmätningsman att till överexekutor insända vissa hand­ lingar, då fast egendom på landet blivit utmätt.

Lagberedningen uttalar i anslutning till 97 § att dess förslag innebär att

auktion på utmätt fast egendom alltid skall förrättas av överexekutor. När någon särskilt förordnas att hålla sådan auktion, skall han alltså handla i egenskap av överexekutor. Vad angår de nuvarande bestämmelserna i 98 § anser beredningen att dessa kan förenklas avsevärt. Det föreslås att i 97 § såsom 2 mom. infö­ res bestämmelse att auktion på fast egendom skall hållas på lämplig tid och plats, som bestämmes efter hörande av borgenär och gäldenär, när det­ ta kan ske utan oskäligt uppskov. Att i lagen närmare ange platsen före­ faller beredningen överflödigt. Självfallet är att den skall bestämmas med hänsyn till vad som på grund av traditionen och övriga omständigheter kan antagas vara mest ändamålsenligt. Beredningen håller före att auktion ofta lämpligen kan hållas i närheten av den plats där fastigheten finnes, exem­ pelvis i tingshus och liknande. Att tillerkänna gäldenären någon bestäm­ manderätt i saken synes beredningen icke lämpligt. Men vad han anför bör givetvis beaktas, liksom andra upplysta omständigheter. Vid utsättande av tid för auktionen bör givetvis därom stadgade frister iakttagas (jfr gäl­ lande 88 c §). I 97 § har beredningen även som 3 mom. upptagit föreskrift att auktion må, om särskilda skäl är därtill, hållas utanför överexekutors område, ex­ empelvis av länsstyrelsen i Stockholms län på landskansliet i Stockholm. Såsom 98 § har beredningen allenast upptagit stadgande att, om fastig­ heter inom särskilda överexekutorers områden skall gå i en försäljning, auktionen skall förrättas av den överexekutor inom vars område huvud­ gården eller, om sådan ej finnes, den högst taxerade fastigheten är belägen. Bestämmelsen överensstämmer med vad stadsdomstolsutredningen förordat. Den nuvarande bestämmelsen i 98 § 3 mom. om att auktion skall hållas på landskansli har liksom detalj bestämmelserna i tidigare mom. av 98 § fått utgå i beredningens förslag. I 99 § har beredningen, liksom stadsdomstolsutredningen, vidtagit den jämkningen att begränsningen till fastighet på landet utgått.

Yttrandena. Under framhållande att gäldenärens medbestämmanderätt i

fråga om auktionsställe utövats i mycket ringa omfattning under senare år

tillstyrker länsstyrelsen i Västmanlands län att denna rätt borttages. Be­ träffande det föreslagna stadgandet i 97 § 2 mom. anmärker länsstyrelsen i Örebro län att någon skyldighet för överexekutor att hålla auktioner på

viss plats icke bör föreligga, även om borgenären och gäldenären är ense om platsen. Hänsyn måste tagas bl. a. till övriga arbetsuppgifter som ålig­ ger vederbörande och till den tidsspillan som uppstår för auktionsförrätta-

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964 55

ren jämte dennes biträde, om auktion skulle hållas utanför residensstaden. Endast om flera auktioner kan hållas samma dag på samma plats, kan enligt länsstyrelsen i varje fall för närvarande med hänsyn till den knap­ pa personaltillgången auktioner hållas på annan plats än landskansliet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter, om särskilt hörande av bor­

genär och gäldenär angående platsen för auktionen bör föreskrivas i lag, och fortsätter: Vid bestämmandet av denna plats bör en avvägning mellan olika syn­ punkter ske. Å ena sidan medför hållande av auktion å plats, som är av­ lägsen från residensstaden, ökad arbetstid för auktionsförrättare och bi­ träde och även något ökade kostnader för auktionsförfarandet. Å andra si­ dan kan, särskilt då det gäller mindre fastigheter, antalet spekulanter ibland förväntas bli större därest auktion hålles å plats, som är närbelägen i förhållande till den eller de fastigheter som avses skola försäljas. Själv­ fallet kan borgenär och gäldenär stundom ha intresse av var auktionen skall hållas. Även för andra rättsägare, t. ex. inteckningshavare, kan emellertid auktionsplatsen vara av intresse. Vore det icke tillräckligt att i lagen eller lagmotiven angiva att skälig hänsyn bör tagas till de önskemål angående plats för auktionen som må framställas före auktionens utsättande? De in­ tressenter som ha särskilda önskemål i detta hänseende torde ofta spontant låta höra av sig. Detta synes även gälla önskemål beträffande tiden för auktionen. Den i 3 mom. av förslagets 97 § upptagna bestämmelsen om att auktion

i vissa fall kan hållas utanför överexekutors område utgör enligt länssty­ relsen i Stockholms län med hänsyn till förhållandena i vart fall inom sag­

da län ett nödvändigt komplement till paragrafen i övrigt.

Departementschefen. Ifrågavarande paragrafer avser exekutiv auktion på fast egendom. De reglerar i sin nuvarande lydelse bl. a. vem som skall för­ rätta sådan auktion och i vilken ordning platsen för auktionen skall be­ stämmas; vem som skall bestämma tiden för auktionen regleras av 101 g 1 mom. UL. I överensstämmelse med grundtankarna bakom det framlagda lagförslaget förordar lagberedningen en bestämmelse, enligt vilken nämn­ da auktioner undantagslöst skall hållas av överexekutor. Vidare föreslås en betydande förenkling av reglerna om var auktion skall äga rum. över­ exekutor skall själv bestämma ej blott tiden utan även platsen för auktio­ nen, men i regel skall borgenären och gäldenären dessförinnan höras. Där­ jämte ges enligt förslaget möjlighet att hålla auktion utanför vederböran­ de överexekutors område. Remissorganen har i allmänhet icke haft något att erinra mot vad sålun­ da och i övrigt föreslagits med avseende på berörda paragrafer, och även jag vill i sak tillstyrka att ändringarna genomföres. Med anledning av ett uttalande vid remissbehandlingen må framhållas att överexekutor visserli­ gen icke bör vara bunden av vad borgenären och gäldenären samstämmigt

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

kan förorda beträffande auktionsplatsen men att deras gemensamma syn­ punkter i frågan bör tillmätas stor betydelse. I gällande 3 mom. av 98 § talas om »särskilda överexekutorers områ­ den». För att tanken icke skall ledas till sådan särskild överexekutor som avses i förslagets 1 § 2 mom., vill jag förorda att ordet särskilda utbytes mot skilda.

101, 104 och 105 §§. Gällande rätt. Kungörelse om den av auktionsförrättaren bestämda tiden för auktion på fast egendom, beskaffenheten av egendomen och auktionsstället skall enligt 101 § UL på föranstaltande av auktionsförrättaren infö­ ras i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen och dess­ utom intagas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelsen senast fyra veckor före auktionsdagen på landet uppläsas i tingslagets kyrkor och i staden anslås på auktionsstället. Där så kan ske, skall kungörelsen också minst fjorton dagar före nämnda dag införas i tidning inom orten. Är för viss stad förordnat att auktion på fast egendom skall kungöras jäm­ väl på annat sätt, skall det även lända till efterrättelse. Har auktion ej kungjorts på nu angivet sätt, skall den enligt 104 § in­ ställas och annan tid för auktionen utsättas. Auktion får dock icke instäl­ las av den anledningen att kungörelsen ej varit uppläst »i en eller annan kyrka» eller införd i ortstidning, om auktionen »eljest allmänneligen ågått». I 105 § ges föreskrifter om förfaringssättet, då utlyst auktion inställes till följd av laga hinder. Där så kan ske skall inställandet före den utsatta dagen kungöras i länskungörelserna samt på landet i tingslagets kyrkor och i stad genom anslag på auktionsstället.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 101 och 105 §§ om kungörande har jämkats i anslutning till vad beredningen förordat under 90 §, d. v. s. att kungörande i kyrka skall upphöra och i övrigt i viss utsträckning förfaras efter omständigheterna. Beredningen framhåller att förslaget liksom gäl­ lande lag stadgar att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Det kan enligt beredningens mening vara tveksamt, om denna kungörelseform bör bibehållas, men i nuvarande läge har beredningen ej ansett sig böra göra någon ändring i den delen. Under 90 § har beredningen beträffande kun­ görande av auktion på lös egendom nämnt att de kommunala anslagstav­ lorna icke alltid är så lämpade för anslag om sådana auktioner. Detsamma gäller auktion på fast egendom. På sätt beredningen under samma para­ graf framhållit synes det lämpligt att i administrativ ordning rekommen­ deras vissa förfaringssätt för kungörandet i den mån detta ej är preciserat i lagen. I sin nuvarande lydelse stadgar 101 § att det är auktionsförrättaren som har att bestämma tiden för auktionen och utfärda kungörelse därom. Be-

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b 57

stäminelsen har fått utgå i förslaget. Enligt detta förrättas auktionen all­ tid av överexekutor, den ordinarie eller en för ändamålet särskilt förord­ nad. Frågan vem som skall utsätta tid och plats för auktionen och utfärda kungörelse beror av hur långt saken avancerat, när särskild överexekutor förordnas. Om ej ordinarie överexekutor dessförinnan vidtagit nödiga åt­ gärder, ankommer det på den förordnade att ombesörja vad som erford­ ras för att auktionen skall kunna genomföras. Jämkningen i 101 § föranleder en följdändring i 104 §. Sålunda föreslås att — om kungörelse ej har införts i allmänna tidningarna, länskungörelserna eller tidning inom orten eller det eljest föreligger väsentlig brist med avseende på kungörandet — auktionen skall inställas. Såsom berörts vid 90 § förordar beredningen att, när auktion inställes på grund av tjänstefel eller annat missöde, det allmänna skall svara för de kostnader som genom auktionens inställande blivit onyttiga, med rätt för det allmänna att i mån av befogenhet kräva åter sina utgifter av den som är vållande. Beredningen anser att denna fråga kan regleras i admi­ nistrativ ordning.

Yttrandena. De i anslutning till ändringarna i 90 § föreslagna jämkningar­ na i reglerna om kungörande i 101 och 105 §§, nämligen att kyrkokungörelse skall upphöra och eljest i viss omfattning förfaras efter omständig­

heterna, har över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i 1 ästmanlands län framhåller att önskemål om slopande av kungörelse

av exekutiv auktion i tingslagets kyrkor framförts sedan länge. Vidare anföres: Vid utsökningslagens tillkomst voro rikets domsagor i allmänhet inde­ lade i två eller flera tingslag. Med föranledande av bestämmelse i nya rät­ tegångsbalken utgör dock från och med år 1948 domsaga i regel endast ett tingslag. På grund härav måste en exekutiv auktion i de allra flesta fall kungöras i ett mycket stort antal församlingar. Kostnaderna för exekutiva auktioner ha härigenom blivit större och länsstyrelserna och pastorsämbe­ tena ha fått ökat arbete. Det kunde ifrågasättas att bibehålla kungörandet i den eller de församlingar, varest den fasta egendomen är belägen. Såsom beredningen framhållit — och som riksdagen även i några sammanhang ut­ talat — framstår emellertid kungörande i kyrka, eller som det nu heter anslag i församling, som ett otidsenligt institut, som i avseende å världs­ liga angelägenheter successivt bör avskaffas.

Ett stort antal remissorgan — främst länsstyrelser och andra överexe-

kutorer — menar att man även bör upphäva bestämmelserna i 101 och 105 §§ om att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Denna kungö­ relseform anses nämligen icke längre tillgodose något praktiskt syfte. I ytt­

randet från besvärssakkunniga anmärkes att, därest i en lag om förvalt-

ningsförfarandet meddelas allmänna regler om kungörande, behovet att

intaga kungörelsen i länskungörelserna bortfaller. Statskontoret erinrar i

5 llihang till riksdagens protokoll 19fri. 1 samt. AV 126

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

sitt yttrande om att kungörelsefrågan torde komma att utredas i särskild ordning. Utöver vad nu sagts må av remissyttrandena nämnas följande.

101 §. Överexekutor i Gävle anser att i detta lagrum bör, på motsvarande

sätt som skett i 97 § 2 mom., införas en bestämmelse om att borgenären och gäldenären i regel skall höras i fråga om auktionens utlysande, \idare bör den nuvarande bestämmelsen att kungörelse om auktionen skall anslås på auktionsstället bibehållas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län säger att det i kungörelser om exekutiv

auktion på fast egendom ofta lämnas ganska utförliga redogörelser för den fastighet som skall säljas. Detta medför att kungörelserna blir långa och kostnaderna för deras införande i tidningarna ganska höga. Det kan enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas, om det icke är tillräckligt att i kungö­ relsen nämna endast fastighetens namn, registerbeteckning och kommun samt i övrigt hänvisa till upprättad fastighetsbeskrivning och meddela var denna kan erhållas; i vart fall finnes icke anledning att göra kungörelsen

i allmänna tidningarna utförligare än vad nu förordats. Överexekutor i Sö­ derhamn menar att kungörelser om exekutiv auktion på fast egendom i

allmänna tidningarna och länskungörelserna måhända kunde begränsas till att omfatta fastighetens beteckning samt tid och plats för auktionen

och sålunda icke innefatta jämväl egendomens beskaffenhet. Enligt läns­ styrelsen i Södermanlands län torde gällande föreskrifter i 101 § allmänt

anses innebära att kungörelsen i dess helhet, sålunda också beträffande egendomens beskaffenhet, skall införas i tidning inom orten. Med den föreslagna ändrade lydelsen av paragrafen lär detta ej längre vara nödvän­ digt. Lagberedningen synes dock i sin motivering icke ha gjort något ut­ talande på denna punkt. Enligt länsstyrelsens mening är det ej påkallat att allt vad kungörelsen innehåller om egendomens beskaffenhet införes i orts­ tidning.

I fråga om tiden för kungörandet erinrar överståtlmllarämbetet om att

enligt nu gällande bestämmelser kungörelse om exekutiv auktion på fast egendom bl. a. skall införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen och inom samma tid anslås på det ställe där auktionen skall hållas samt, där så kan ske, införas i ortstidning minst fjorton dagar före auktionsdagen. Är auktionen icke kungjord så som nyss sagts, skall den inställas, dock icke om endast kungörelsen i ortspressen försummats. Lag­ beredningens förslag till kungörande innebär en skärpning såtillvida, att kungörelse i ortspressen alltid måste ske minst fjorton dagar före auk­ tionsdagen och att, om nämnda föreskrift icke iakttagits, auktionen städse måste inställas. Med hänsyn till fördelen av att endast ha en kungö­ relsetid att iakttaga, synes det ämbetet lämpligare med en föreskrift om samtidigt kungörande i allmänna tidningarna och ortspressen, vilket kun­ görande förslagsvis bör ske minst tre veckor före auktionsdagen.

Kungi. Maj:Is proposition nr 12G år 19Gb 59

10b §. överexekutor i Gävle anser det vara önskvärt med något uttalande,

som klargör vad som avses med »eljest väsentlig brist».

105 §. Enligt överståthållarämbetets erfarenhet får tillkännagivande om

auktions inställande genom anslag på auktionsstället anses tillfredsstäl­ lande. Ämbetet finner sig därför böra avstyrka lagberedningens förslag om

kungörande i ortspressen av inställandet. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser alt förevarande lagrum bör ges sådan utformning, att överexe­

kutor får fullt fria händer att på lämpligt sätt bringa inställelse av utlyst auktion till kända rättsägares och allmänhetens kännedom. I yttrandet från

länsstyrelsen i Örebro län föreslås att såväl bestämmelsen om kungörande

1 länskungörelserna som föreskriften om kungörande i ortstidning slopas och att i paragrafen i stället stadgas att, där så kan ske, de som enligt 103 § 2 mom. fått meddelande om auktionen skall underrättas jämväl om alt auktionen blivit inställd.

Departementschefen. UL upptager utförliga föreskrifter om hur exekutiv auktion på fast egendom skall kungöras (101 §), när utlyst auktion skall inställas på grund av brister i kungörandet (104 §) och hur meddelande om inställd auktion skall kungöras (105 §). Lagberedningen har föresla­ git en förenkling och modernisering av dessa föreskrifter. Bl. a. skall en­ ligt förslaget de nuvarande kungörelserna i kyrka upphöra. Lika litet som när det gäller auktion på lös egendom finnes enligt min mening något att erinra häremot, och förslaget har i denna del också godtagits av alla re­ missinstanser. En annan nyhet i förslaget är att man vid kungörandet av auktion i viss utsträckning får förfara efter omständigheterna. Ej heller på denna punkt har några invändningar rests vid remissbehandlingen, och bestämmelsen synes också mig vara ändamålsenlig. I ett annat avseende har i remissyttranden riktats anmärkningar mot vad beredningen föreslagit. Sålunda har framför allt av länsstyrelser och andra överexekutorer påpekats att kungörandet av auktion i länskungörel­ serna icke längre fyller något praktiskt ändamål och att denna kungörel­ seform, som är föreskriven för närvarande, därför bör avskaffas i detta sammanhang. Beredningen har själv ansett tveksamt, om detta kungörelsesätt bör bibehållas, men stannat för att i nuvarande läge icke förorda nå­ gon ändring. Enligt min mening vill det synas som om några olägenheter icke skulle följa, om man slopade kravet på offentliggörande i länskun­ görelserna. Emellertid torde, såsom har påpekats i statskontorets yttrande, hithörande frågor komma alt utredas i särskild ordning; härutinnan hän­ visas till den vid 90 § nämnda riksdagsskrivelsen med begäran om en över­ syn av gällande regler om kungörelseförfarandet. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu föreslå någon ändring i vad beredningen förordat i fråga om kungörande i länskungörelserna. Tilläggas må för övrigt att UL

00 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

utöver förevarande bestämmelser innehåller jämväl andra stadganden om dylikt kungörande; se t. ex. 127, 142 och 173 §§. Vad lagberedningen eljest föreslagit beträffande kungörelser i samband med auktion på fast egendom har lämnats utan erinran i det stora flerta­ let yttranden, och jag kan också för egen del ansluta mig till dessa förslag. Med anledning av skilda påpekanden och önskemål vid remissbehandling­ en vill jag likväl framhålla följande. Det torde icke vara erforderligt att i 101 § föreskriva att borgenären och gäldenären regelmässigt skall höras angående själva kungörandet av auktion. Detta hindrar emellertid ej att de kan framföra synpunkter beträf­ fande valet av kungörelsesätt. Beträffande kungörelses innehåll är någon ändring i vad som nu gäller därom uppenbarligen ej åsyftad av beredningen och bör enligt min mening ej heller företagas i detta sammanhang. Härav följer att någon särform för kungörelse i tidning inom orten icke är avsedd. I den föreslagna 104 § stadgas att auktion skall inställas bl. a. om »el­ jest väsentlig brist» föreligger med avseende på kungörandet. Någon när­ mare anvisning för tillämpningen av detta stadgande torde icke behövas. Redan i lagtexten anges exempel på vad som är att betrakta såsom väsent­ liga brister. I övrigt får från fall till fall bedömas, huruvida kungörandet kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko intressenter. Slutligen vill jag rörande lagberedningens uttalanden om det allmännas ansvar för onyttiga kungörelsekostnader hänvisa till vad jag sagt härom vid 90 §. 127 §. Gällande rätt. I 127 § UL ges föreskrifter om hur man skall förfara, därest vid fastighetsauktion bud icke göres eller antages. Då skall, om utmätningssökanden före förrättningens slut begär det, ny auktion hållas på samma ställe fyra veckor därefter. Auktionsförrättaren skall genast läm­ na underrättelse därom. Vidare skall han senast fjorton dagar i förväg lå­ ta kungöra tiden för den nya auktionen dels i länskungörelserna, dels på landet genom uppläsning i tingslagets kyrkor och i stad genom anslag på auktionsstället; där det kan ske, skall kungörelsen också införas i orts­ tidning.

Lagberedningen anser att det kan medföra olägenheter, att tid och plats för den nya auktionen är fixerade på sätt som skett i nuvarande 127 §. Det kan t. ex. visa sig att lokalen är upptagen eller dagen olämplig. Det synes beredningen mera ändamålsenligt att auktionsförrättaren får bestäm­ ma, när och var den nya auktionen skall hållas. Beredningen förordar att stadgandet ändras i enlighet härmed.

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196i 61

Man kan icke räkna med att auktionsförrättaren kan, innan de vid auk­ tionen närvarande skiljes åt, lämna uppgift om tid och plats för den nya auktionen. Det synes därför enligt beredningens mening lämpligt att det ålägges honom att i god tid underrätta sakägare, som nämnes i 103 § 2 mom., på sätt där stadgas. Vad 127 § innehåller om sättet för kungörande av den nya auktionen har i övrigt jämkats i anslutning till vad beredning­ en förordat under 101 §. Utan uttrycklig föreskrift torde, säger beredning­ en, vara tydligt att auktionsförrättaren bör iakttaga de särskilda bestäm­ melser om kungörande som finnes meddelade för vissa orter, när det har betydelse även för den nya auktionen. Vad angår frågan om tiden för den nya auktionen erinrar beredningen om att det enligt det förslag till ändrad lydelse av 88 c § UL, som fram­ lagts i prop. 1963:52 (jfr numera SFS 1963:255), åligger överexekutor att utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov meddelas, skall försäljning av fast egendom — fortfarande enligt sistnämnda lagrum — ske inom fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran fast­ ställts till betalning ur egendomen, från det försäljning begärdes. Något behov av särskild tidsfrist för den nya auktionen kan enligt beredningens uppfattning alltså icke anses föreligga. Är det icke möjligt att hålla auktio­ nen inom fyramånadersfristen, skall den utsättas att äga rum utan onö­ digt uppehåll.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Örebro län anser att kungörelse om den nya

auktionen bör införas jämväl i allmänna tidningarna. Intecknat skulde­ brev kan under tiden mellan auktionerna av gäldenären eller tidigare in­ nehavare av skuldebrevet ha belånats hos tredje man utan att denne där­ vid underrättats om att fastighetens exekutiva försäljning är förestående, varigenom han icke blir i tillfälle att bevaka sin rätt vid auktionen. Om kungörelse införes även i allmänna tidningarna kan, framhåller länssty­ relsen, i allt fall banker och liknande inrättningar ha möjlighet att beva­ ka sin rätt vid auktionen.

Överexekutor i Gävle finner innebörden av uttrycket »i god tid»» i sista

punkten av paragrafen vara oklar. Det frågasättes en ordning enligt vilken underrättelse skall avsändas snarast möjligt och senast fjorton dagar före auktionsdagen.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till ändring av ifrågavaran­ de paragraf, vilket i stort sett genomgående lämnats utan erinran vid re­ missbehandlingen, kan jag biträda. Enligt gällande föreskrifter skall tiden för ny auktion icke kungöras i allmänna tidningarna, och det torde ej vara påkallat att i de blivande bestämmelserna införa en regel om obliga­ toriskt kungörande i dessa tidningar. Icke heller synes nödvändigt att i

«2 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

lagen fixera någon tidpunkt, före vilken underrättelser i enlighet med 103 § 2 mom. UL skall avsändas.

137 §. Gällande rätt. I 3 mom. av denna paragraf stadgas om redovisning att stadsfogde, som till utmätningsman i sitt ställe satt annan man (domsverkställare), själv har att tillhandahålla borgenären medel, som influtit vid utmätning förrättad av domsverkställaren. Han äger dock uppdraga åt denne att tillhandahålla borgenären medlen; borgenären skall då under­ rättas därom.

Lagberedningen föreslår att, om utmätning verkställts av någon som kro­ nofogde därtill förordnat, den senare likväl själv skall fullgöra vad som enligt tidigare mom. i paragrafen åligger utmätningsmannen, när ej åt den andre uppdragits jämväl att tillhandahålla borgenären medlen. Att borgenären skall vara underrättad, för att uppdraget skall gälla, synes en­ ligt beredningens mening ej behövligt. Denne kan vid behov på förfrågan få upplysning om hur det förhåller sig. Beredningen tillägger att 3 mom. i 137 § väl kunde upphävas och ersät­ tas av administrativa föreskrifter i ämnet. Tillräcklig anledning härtill har dock ej ansetts föreligga.

Departementschefen. Jag godtager lagberedningens förslag till ändring av förevarande paragraf.

141 §. Gällande rätt. Vanligen avslutas utmätning av lös egendom med att ut­ mätningsmannen tillhandahåller borgenären de medel, som influtit till följd av utmätningen, och redovisar eventuellt överskott till gäldenären. Något särskilt sammanträde härför behöves icke. Men om flera borgenä­ rer gör anspråk på att framför varandra få betalning ur influtna medel, kan det bli nödvändigt att hålla ett fördelningssammanträde för avgöran­ de om medlens fördelning. Har utmätningen gällt annan lös egendom än registrerat, sjögåendc fartyg, skall därvid bestämmelserna i 141 § UL om fördelningssammanträde tillämpas. På landet och i stad, som i ULs me­ ning hör till landet, skall sammanträdet hållas inför överexekutor eller den som överexekutor särskilt förordnar till förrättningsman. Landsfiskal är alltså icke utan särskilt förordnande behörig att hålla fördelningssam­ manträde. Däremot tillkommer sådan behörighet stadsfogde. Fördelnings­ sammanträde enligt 141 § hör till de förrättningar som jämlikt nuvarande 4 g är undantagna från delegation till domsverkslällare. I 141 § 3 mom. är bestämmelser meddelade om de åtgärder landsfiskal och domsverkställare har att vidtaga med avseende på utmätningsärendets överlämnande till

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i 63

överexekutor respektive stadsfogde. Enligt 4 mom. skall i stad med sär­ skild överexekutor men med landsfiskal som utmätningsman fördelningssammanträde hållas av överexekutor.

Lagberedningen framhåller — i likhet med stadsdomstolsutredningen — att utmätningsmannens uppgifter vid fördelningssammanträde enligt 141 § ej är särskilt invecklade eller krävande. Om vid sammanträdet uppnås enig­ het mellan konkurrerande fordringsägare och gäldenären rörande fördel­ ningen, skall förrättningsmannen göra upp fördelningslängd i överensstäm­ melse därmed. Kan överenskommelse ej träffas, har utmätningsmannen att framlägga förslag till fördelning, vilket förslag länder till efterrättelse som lagakraftvunnet, om det ej klandras hos överexekutor. Före 1917 års reform av fögderiförvaltningen ägde även utmätningsman på landet, vid den tiden kronofogde, hålla sammanträde för fördelning av köpeskilling för lös egendom. Vid nämnda reform förutskickades att det framdeles, ef­ ter en höjning av landsfiskalskårens standard, kunde komma i fråga att anförtro landsfiskalerna att förrätta köpeskillingsfördelning enligt 141 §. Självfallet är, säger beredningen, att kronofogdarna i den nya organisa­ tionen bör omhänderha här ifrågavarande arbetsuppgift. Stadsdomstolsutredningens förslag innebar också att landsfiskalerna generellt skulle an­ förtros uppgiften. Beredningen föreslår att sammanträde, varom här är fråga, alltid skall hållas av utmätningsman och att 141 § 3 mom. — liksom 4 mom. — upphäves. Närmare bestämmelser, t. ex. för det fall att krono­ fogde åt biträde delegerat sin behörighet att verkställa utmätning, torde böra meddelas i administrativ ordning.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av denna paragraf föran­ leder icke någon erinran från min sida.

169 §. Gällande rätt. Enligt 169 § 2 mom. UL gäller som allmän regel att yrkande om tvångsförvaltning av fast egendom skall göras hos överexekutor. Från denna regel stadgas det undantaget att, om egendomen redan utbjudits på auktion, yrkandet må framställas hos auktionsförrättaren innan förrätt­ ningen avslutats. Med undantaget kan avses endast det fallet att auktio­ nen skall hållas av sådan auktionsförrättare, som överexekutor på landet enligt nuvarande 98 § förordnar för exekutiva fastighetsauktioner utanför landskansliet. Auktionsförrättaren skall enligt 169 § 2 mom. sista punkten anmäla yrkandet om tvångsförvaltning hos överexekutor och till denne in­ sända ulmätningsprotokoll och andra handlingar på sätt lagrummet när­ mare föreskriver.

64 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

Lagberedningen. Då enligt beredningens förslag sådan särskild auktionsförrättare som sägs i 98 § ej längre skall förekomma, synes 169 § 2 mom. böra ändras därhän att yrkande om tvångsförvaltning alltid skall göras hos överexekutor. I tydlighetens intresse torde emellertid enligt beredning­ ens mening alltjämt böra anges att sådant yrkande, när egendomen utbjudits på auktion, skall framställas innan förrättningen avslutats.

Yttrandena. I yttrandet från länsstyrelsen i Kronobergs län anmärkes att

länsstyrelse enligt det framlagda lagförslaget skall äga för särskild förrätt­ ning förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Framställning om tvångsförvaltning skall jämlikt 169 § göras hos överexekutor. Sådan framställning kan även göras i samband med exekutiv auktion, som kan hållas av särskild överexekutor vilken länsstyrelse förordnat. Med hänsyn härtill synes enligt yttrandet en motsvarighet till bestämmelsen i 2 mom. sista punkten av 169 § i dess nu gällande lydelse — enligt vilken det åligger särskilt förordnad auktionsförrättare att, sedan yrkande om tvångs­ förvaltning framställts, vidtaga vissa i lagrummet närmare angivna åtgär­ der — lämpligen böra intagas i lagrummet i fråga.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man bör upphäva bestämmelsen

i 3 mom. om att sammanträde för behandling av frågor rörande förvalt­ ningen skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman. Så­ dant sammanträde bör hållas av överexekutor, säger länsstyrelsen, som också erinrar om att länsstyrelse enligt förslaget kan förordna lämplig person till överexekutor för särskild förrättning.

Departementschefen. Vad lagberedningen föreslagit i fråga om 2 mom. av förevarande paragraf kan jag i likhet med det stora flertalet remissorgan biträda. Enligt den förordade lydelsen av lagrummet skall framställning om tvångsförvaltning alltid göras hos överexekutor. Har någon blivit en­ ligt 1 § 3 mom. UL förordnad att i egenskap av överexekutor förrätta auk­ tion, kan framställningen göras hos denne i samband med auktionen. För detta fall synes någon uttrycklig föreskrift motsvarande sista punkten i nuvarande 2 mom. icke vara nödvändig; är förordnandet begränsat till hål­ lande av auktionen, ligger det i sakens natur att den gjorda framställningen skall anmälas till behörig överexekutor. I 3 mom. av 169 § stadgas att överexekutor äger förordna om samman­ träde inför överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman för be­ handling av frågor rörande tvångsförvaltningen. Enligt 1 § 3 mom. i det framlagda förslaget skall lämplig person kunna förordnas att vara över­ exekutor för särskild förrättning. Lika väl som sådan överexekutor, enligt vad lagberedningen påpekat, skall kunna förordnas för att hålla fördelningssammanträde jämlikt 173 § bör det vara möjligt att utse särskild över­ exekutor att hålla förhandlingssammanträde enligt 169 § 3 mom. Med hän-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196t 65

syn härtill och då en enhetlig ordning bör eftersträvas, anser jag liksom länsstyrelsen i Kalmar län att bestämmelsen i sistnämnda mom., att där av­ sedda sammanträden skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman, nu bör upphävas.

173 §.

Gällande rätt. I 173 § UL stadgas om sammanträde för fördelning av be­ hållen avkastning av fastighet, som satts under tvångsförvaltning. Sådant sammanträde hålles inför överexekutor. Denne kan dock, när fråga är om fastighet på landet, förordna att sammanträdet i stället skall hållas inför utmätningsman. Om fördelningen och verkställighet av beslut där­ om gäller enligt 174 § — förutom vissa särskilda regler — vad som är stadgat angående fördelning av köpeskilling för fast egendom.

Lagberedningen. Enligt förslaget skall utmätningsmannens befattning med försäljning av och fördelning av köpeskilling för fast egendom upphöra. I konsekvens härmed bör utmätningsmannen ej heller i denna sin egen­ skap hålla sammanträde som här avses. Enligt beredningens förslag skall därför sådant sammanträde alltid hållas inför överexekutor. KB kan emellertid enligt 1 § 3 mom. i förslaget uppdraga åt kronofogde att hålla sammanträdet. Han skall då handla som överexekutor och icke som ut­ mätningsman. Förslaget upptager vidare några jämkningar i reglerna angående kungö­ rande av och underrättelser om fördelningssammanträde.

Yttrandena. Rådhusrätten, överexekutor och t. f. förste stadsfogden i Gö­ teborg anmärker att i förslagets 127 § stadgas att överexekutor i god tid

skall avsända underrättelser enligt vad som sägs i 103 § 2 mom., medan i 173 § föreskrives att borgenärerna och gäldenär en i god tid skall under­ rättas genom rekommenderade brev. Av sistnämnda stadgande kan man enligt yttrandena möjligen få uppfattningen att det är nödvändigt, att un­ derrättelsen kommer vederbörande tillhanda. Om detta ej är avsikten, an­ ses stadgandet böra formuleras i överensstämmelse med 127 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av förevarande paragraf har i sak godtagits över lag vid remissbehandlingen, och jag kan också för egen del ge min anslutning därtill. Med hänsyn till den i några yttranden påtalade olikheten i uttryckssätten beträffande vissa underrättelser vill jag dock föreslå en redaktionell jämkning av lagtexten.

202 §.

Lagberedningen. I 202 § UL (ändrad lydelse fr. o. m. den 1 januari 1964) meddelas bestämmelser om klagan över utmätningsmans åtgärd vid auk­ tion på fast egendom. Enligt beredningens förslag skall sådan auktion

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

alltid hållas av överexekutor. Vid sådant förhållande bör 202 § upphävas. Beredningen har ej ansett erforderligt att fördenskull i nuvarande läge ur 204, 205 och 209 §§ borttaga hänvisningarna till 202 §.

Departementschefen. Jag ansluter mig till vad förslaget innehåller i den­ na del och förordar alltså att 202 § UL upphäves.

203 §. Gällande rätt. 203 § UL upptager stadgande om vad den har att iakttaga, som vill klaga över utmätningsmans förslag till fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld egendom. Med sådan köpeskilling jämställes me­ del som avses i 143 § 2 mom. (d. v. s. avkastning av utmätt fastighet och ersättningsbelopp som försumlig inropare har att gälda, allt i fall då fas­ tigheten icke blivit såld) eller som influtit genom tvångsförvaltning.

Lagberedningen. Enligt förslaget (97 och 173 §§) skall utmätningsman­ nens befattning med fördelning av de med köpeskilling jämställda med­ len upphöra, och de bör därför icke längre nämnas i förevarande para­ graf.

Yttrandena. Besvärssakkunniga anför att i de klagoregler, som föreslås

i denna paragraf, ej anges det rättsmedel genom vilket talan skall föras. Uppenbarligen avses talan skola föras genom besvär, vilket torde böra ut­ tryckligen utsägas i lagtexten. Vidare stadgas att den som är missnöjd

skall klaga. Någon klagoskyldighet kan givetvis ej åläggas den missnöjde. Det bör följaktligen i stället föreskrivas att denne äger klaga. Slutligen

framhåller de sakkunniga att, därest såsom besvärstid skall gälla den i förvaltningsförfarandet vanliga — d. v. s. tre respektive fem veckor — vilket synes önskvärt, det ej erfordras föreskrift härom. Sådan finnes i 1954 års besvärstidslag. Eftersom tiden i förevarande fall föreslås skola räknas icke från delgivningsdagen utan från den dag, då förslaget av­ gavs, måste enligt de sakkunnigas mening den regeln dock ges att be­ svär stiden skall räknas från dagen i fråga; härvidlag hänvisas till 29 § allmänna verksstadgan rörande besvärstid vid klagan över beslut om tjänstetillsättning eller förslag därtill.

Departementschefen. I de av besvärssakkunniga anmärkta hänseendena överensstämmer lagberedningens förslag till ändring av förevarande para­ graf helt med dess nuvarande lydelse. Denna tillkom så sent som vid 1963 års ändringar i UL. Jag är icke beredd att nu taga upp de av be­ svärssakkunniga berörda frågorna till förnyad prövning. Ändringsförslaget har i övrigt lämnats utan anmärkningar och föranleder ej heller någon erinran av mig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964 67

211 och 221 §§. Gällande rätt. I 211 § 4 mom. och 221 § UL föreskrives om klagan över beslut, varigenom med stöd av nuvarande 10 § varning meddelats utmät­ ningsman eller han avstängts från tjänstgöring.

Lagberedningen säger att vad beredningen föreslagit under 10 § föranle­ der ändring av 211 § och upphävande av 221 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av 211 § och upphävande av 221 § UL tillstyrkes.

Övergångsbestämmelser

Lagberedningen har förutsatt att polisberedningen framlägger förslag om en allmän bestämmelse, att vad som är stadgat om landsfiskal skall i till­ lämpliga delar gälla respektive polischef, distriktsåklagare och krono­ fogde inom ramen för vederbörandes tjänst enligt nya ordningen och att vad som stadgas om stadsfogde skall gälla kronofogde. En sådan allmän bestämmelse anser lagberedningen ej höra hemma i övergångsbestäm­ melserna till UL. Beträffande UL föreslår lagberedningen att utsökningsmål, som vid lagens ikraftträdande är anhängiga hos överexekutor eller utmätnings­ man eller någon som särskilt förordnats, skall fullföljas av den som Kungl. Maj :t bestämmer. Det måste, framhåller beredningen, klargöras vilken överexekutor som skall övertaga göromålen hos de överexekutorer, som försvinner, eller mål som överexekutor uppdragit åt utmätningsman eller annan förrättningsman och vem som skall handlägga mål, vilka är anhängiga hos landsfiskal eller stadsfogde, domsverkställare eller annat biträde. Beredningen påpekar att den som av överexekutor förordnats att hålla exekutiv auktion på fast egendom enligt 3 § 2 mom. i gällande lag är underkastad reglerna för utmätningsman, medan han enligt förslaget i motsvarande fall skall handla som överexekutor. ■—- Med anledning av att enligt förslaget 202 och 221 §§ skall upphöra att gälla och ur 203 § skall uteslutas vad där sägs om fördelning av vissa särskilda medel torde vidare, fortsätter beredningen, böra stadgas att nämnda paragrafer i den äldre lagen alltjämt skall tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som vidtagits eller beslut som meddelats före nya lagens ikraftträdande.

Yttrandena. De föreslagna övergångsbestämmelserna har icke givit anled­

ning till andra erinringar än att besvärssakkiinniga påpekat att uttrycket,

att anhängiga utsökningsmål skall »fullföljas» av den som Kungl. Maj:t bestämmer, lätt för tankarna till fullföljd av talan; till förebyggande av felläsning torde därför ordet »fullföljas» böra bytas mot »slutföras».

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

Departementschefen. Med hänsyn till förstatligandet av exekutions- och? domstolsväsendet torde de föreslagna lagändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1965. Chefen för inrikesdepartementet kommer att föreslå en bestämmelse om att vad som är stadgat om landsfiskal skall gälla utmätningsman vad angår angelägenheter, som äger samband med exekutionsverksamhet, samt att vad som föreskrives om stadsfogde skall gälla utmätningsman. I likhet med lag­ beredningen anser jag att en dylik allmän bestämmelse icke bör upptagas i ULs övergångsbestämmelser. I fråga om ÖL har beredningen föreslagit ett stadgande enligt vilket den fortsatta behandlingen av utsökningsmål, som vid lagens ikraftträ­ dande är anhängiga hos överexekutor eller utmätningsman eller någon som särskilt förordnats, skall ankomma på den som Kungl. Maj :t be­ stämmer. Några sakliga invändningar har vid remissbehandlingen ej rik­ tats mot detta förslag. Jag anser det emellertid icke vara nödvändigt att övergångsfrågorna regleras genom administrativa föreskrifter på sätt som beredningen förordat. Sålunda är givet att dylika föreskrifter ej er­ fordras beträffande utsökningsmål, som vid ikraftträdandet redan är an­ hängiga hos länsstyrelse i egenskap av överexekutor. Vad åter angår det fallet att mål är anhängigt i magistratsstad hos magistraten eller ledamot av denna eller i fögderistad bos särskilt förordnad person såsom över­ exekutor, kommer prövningen av målet efter ikraftträdandet att ankom­ ma på länsstyrelsen i länet eller, där särskild överexekutor enligt 1 § 2 mom. finnes förordnad, på denne. Något särskilt övergångsstadgande för att reglera detta torde icke behövas. Är någon enligt gällande lag förord­ nad som förrättningsman alt hålla t. ex. exekutiv auktion på fast egen­ dom, anses han jämlikt 3 § 2 mom. handla i egenskap av utmätnings­ man. Enligt förslaget skall emellertid sådana auktioner alltid hållas av överexekutor. Om förrättningsmannen ej hunnit fullgöra sitt uppdrag före lagens ikraftträdande, ankommer den vidare handläggningen således på vederbörande överexekutor. Länsstyrelsen kan likväl, när det befinnes ändamålsenligt och lämpligt, med stöd av förslagets 1 § 3 mom. för­ ordna samma person att i egenskap av överexekutor verkställa förrätt­ ningen. En dylik ordning synes — icke minst med tanke på frågan om fullföljd av talan -— vara mera praktisk än om man övergångsvis skulle nödgas laborera med enligt den äldre lagen särskilt förordnade förrättningsmän. Och att införa en generell övergångsbestämmelse om att så­ dana förrättningsmän efter den nya lagens ikraftträdande automatiskt — således utan möjlighet till bedömning av vederbörandes kvalifikationer — skall anses handla såsom överexekutorer synes icke vara tillrådligt. Med åberopande av det anförda vill jag förorda en övergångsbestäm­ melse av innehåll att, om vid lagens ikraftträdande utsökningsmål är anhängigt hos myndighet som enligt den nya lydelsen icke har att taga

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964 69

befattning därmed, målet skall överlämnas till den myndighet på vilken prövningen av målet därefter ankommer. De ytterligare bestämmelser, som kan bli erforderliga på grund av att vissa göromål skall överflyttas, torde få meddelas i administrativ ordning. Vad lagberedningen i övergångsstadgandena förordat beträffande 202, 203 och 221 §§ ansluter jag mig till. Man kunde ifrågasätta en övergångsbestämmelse för det undantagsfallet ntt en exekutiv auktion, som skall hållas efter den nya lagens ikraftträdande, måste kungöras före ikraftträdandet. Det torde likväl utan särskild bestäm­ melse härom vara klart att den äldre lagens regler angående kungörelse­ förfarandet därvid skall tillämpas och att auktionen skall anses rätteligen kungjord, om dessa följts. Skulle auktionen inställas efter ikraftträdandet till följd av laga hinder, skall avlysandet naturligen kungöras enligt de nya bestämmelserna.

Följdändringar

Gällande rätt. 23 § av ULs promulgationslag innehåller bestämmelser, som .ger Kungl. Maj :t befogenhet att för vissa magistratsstäder förordna, att KB skall vara överexekutor och att magistraten skall utöva utmätnings­ mannens befattning. Enligt 1 § första stycket 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skall vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyter vid sådan försäljning, i princip tillämpas samma föreskrifter som enligt UL gäller beträffande försäljning av fartyg, vilket blivit infört i fartygsregistret. I 2 § av nämnda 1955 års lag ges föreskrifter om vem som skall förrätta auktion (jfr vid 1 § UL). 18 § innehåller regler angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling m. m.

Lagberedningen finner att nuvarande bestämmelser i 23 § av ULs pro­ mulgationslag kan upphävas. Sedan Enköping lagts under landsrätt, har paragrafen nämligen ej numera någon tillämpning. I 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. bör enligt beredningen 2 och 18 §§ ändras till överensstäm­ melse med vad beredningen förut föreslagit om överexekutor och auktionsförrättare. Beredningen nämner till sist att vissa ändringar krävcs i 1899 års lag om ersättning av allmänna medel för skada, som förorsakats av ämbels- •eller tjänstemän in. fl. Denna fråga sägs komma att behandlas av polis­ beredningen (jfr även SOU 1961:6 s. 205).

70 Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Departementschefen. Jag finner ej skäl till erinran mot lagberedningens förslag till följdändringar. Såsom framgått vid 4 § UL förordar jag jäm­ väl viss följdändring i 21 § införsellagen. Jag är ense med chefen för inri­ kesdepartementet om att förslag till ändring av 1899 års lag om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., bör anmälas av honom i samband med anmälan av frå­ gan om exekutionsväsendets förstatligande.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedeparte­ mentet upprättats såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag1 till

1) lag om ändring i utsökningslagen; 2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; 3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt 4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 mai 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måt­ te för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom ut­ drag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

1 Förslagen, som frånsett smärre redaktionella jämkningar överensstämmer med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1961 71

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 mars 1961.

Närvarande:

justitieråden R omanus , D igman , N ordström , regeringsrådet H olmgren .

Enligt lagrådet den 11 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll över j ustitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­ rådet den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändring i utsökning slag en; 2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; 3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den It juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt 4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av hovrättsassessorn Bengt Rydin.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 196b.

Närvaran de: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 13 mars 1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade förslagen till

1) lag om ändring i ut sökning slag en; 2) lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; 3) lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta; samt 4) lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemstäl­ ler föredraganden, att desamma efter smärre redaktionella jämkningar måt­ te jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640239