Doc 1967:17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 1

Nr 17

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktie­ utdelning, m.mgiven Stockholms slott den 16 de­ cember 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning; 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till sär­ skild nyanskaffningsfond, m.m.; 4) förordning om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst; o) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningar­ na till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjäm­ ning vid taxering för inkomst; 6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att bestämmelserna i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattning av aktiebolags och ekonomisk törenings inkomst i vissa fall, den s. k. Annell-lagen, får permanent karak­ tär och delvis inarbetas i kommunalskattelagen. Samtidigt föreslås att rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner, som nu är begränsad till 4 %, höjs till 5 % och att avdrag får åtnjutas under tio år mot f. n. sex år. Den ökade avdragsmöjligheten för utdelningar föreslås gälla nyemissioner efter den 30 juni 1966. I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj :t skall få medge avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaffningsfond. Avsättningen skall avse vinst vid avyttring av rörelse eller del av rörelse, när försäljning­ en är ett led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän syn­ punkt. Fonden skall användas för avskrivning på nyinvesteringar i den kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 17

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag erhålla avdrag för utdelning på aktie, för vilken inbetalning skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning att, om aktien utgivits i samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande tor bo­ lagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter den 30 jum 1966 och, om aktien utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag.

2 §- Avdrag medges för utdelning, som förfallit till betalning under beskatt­ ningsåret, och får uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång. .. Omfattar räkenskapsåret kortare eller längre tid än tolv manader, jamkas avdraget i motsvarande mån. 3 §. Avdrag medges icke för utdelning på annat inbetalat belopp än sådant som kan anses belöpa på tillgång i rörelse eller jordbruksfastighet.

4 §• Avdrag medges för sammanlagt högst tio kalenderår och icke senare än femtonde taxeringsåret efter det år då inbetalning för aktierna först skedde.

Avdrag medges icke, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av aktie i annat bolag eller andel i ekonomisk förening eller om forvarvet av den nya aktien eljest kan anses ha skett genom byte mot sådan aktie eller andel. Detsamma gäller, om inbetalning för aktien skett genom tillskott av andel i handelsbolag, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av aktier i bolag eller andelar i ekonomiska föreningar, eller om forvarvet eliest kan anses ha skett genom byte mot andel i sådant handelsbolag. Kan tillämpning av föregående stycke antagas hindra strukturrationalise­ ring som är önskvärd från allmän synpunkt, äger Konungen eller myndig­ het som Konungen bestämmer medge undantag, om bolaget gor framställ­ ning härom senast den dag utdelning beslutats på de nya aktierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

6 §.

Avdrag medges icke, om bolaget utskiftat tillgång till delägare efter in­ gången av det femte året före det då ökningen av aktiekapitalet anmäldes tor registrering. Bestämmelsen i första stycket gäller icke, om utskiftningen föranletts av att agare till inbetald aktie ägt påfordra inlösen av aktien enligt förbe­ håll som intagits i bolagsordningen före den 1 maj 1960.

V §.

med§es ic^e> om mer än hälften av bolagets aktier vid utdelnings­ tillfället agdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenskt aktie­ bolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag. Vid tillämpning av första stycket medräknas icke aktie som tillhör förvaltningsföretag som avses i 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen, om sadana foretag, i förekommande fall jämte bolag och förening som med hansyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå företagen nära, innehade mindre än hälften av samtliga aktier i bolaget, ° utländskt bolag, om skatt enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt skall erläggas för utdelningen till det utländska bola­ get med helt eller nedsatt belopp, eller annat bolag eller annan förening som är skattskyldig för utdelning på aktien. ö r Vid tillämpning av denna paragraf anses aktie, som äges av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse, innehavd av bolaget eller föreningen. Aktiebolag, som yrkar avdrag, skall i självdeklaralionen lämna de upp­ lysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av bestämmelserna i denna paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Samtidigt skall förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med proviso­ riska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk för­ enings inkomst i vissa fall upphöra att gälla. Bestämmelserna i 1—8 §§ i den upphävda förordningen gäller alltjämt aktie som utgivits i samband med bolags bildande, om ansökan om stiftel­ sehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten före den 1 juli 1966, och aktie som utgivits i samband med ökning av aktiekapital, om beslut om ökningen anmälts för registre­ ring före nämnda dag. Bestämmelserna i 9—12 §§ i den upphävda förordnmgen gäller i fråga om utdelning som varit tillgänglig för lvftnina före den 1 januari 1966. °

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma lag1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse) 39

§•

1 mom. Från bruttointäkt, var­ 1 in o in. Från bruttointäkt, var­ om i 38 § 1 mom. förmäles, må av­ om i 38 § 1 mom. förmäles, må a vdrag göras för förvaltningskostnad d r a g göras för förvaltningskost­

nad ävensom för ränta å gäld, som ävensom för ränta å gäld, som icke icke skolat avdragas enligt bestäm­ skolat avdragas enligt bestämmel­ melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ serna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt samt i 2 mom. av denna paragraf. i 2 mom. av denna paragraf. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk Svenskt aktiebolag eller svensk eko­ förening, som åtnjutit inkomst ge­ nomisk förening, som icke är för­ valtningsföretag enligt 5k § fjärde nom sådan utdelning å aktier eller föreningsandelar, för vilken jämlikt stycket och som åtnjutit inkomst ge­ nom sådan utdelning å aktier eller 54 § skatteplikt icke föreligger, må föreningsandelar, för vilken jämlikt likväl ej njuta avdrag för ränta å 54 § skatteplikt icke föreligger, må gäld, som belöper å nämnda värde­ likväl ej njuta avdrag för ränta å handlingar, i vidare mån ån som gäld, som belöper å nämnda värde­ räntan överstiger utdelningen. Oak­ handlingar, i vidare mån än som rän­ tat vad sist sagts må bolaget eller tan överstiger utdelningen. Oaktat föreningen åtnjuta avdrag för ränta å gäld som belöper å aktier eller vad sist sagts må bolaget eller för­ föreningsandelar, vilka innehavas eningen åtnjuta avdrag för ränta å såsom ett led i organisationen av gäld som belöper å aktier eller för­ eningsandelar, vilka innehavas så­ annan verksamhet än förvaltning av som ett led i organisationen av an­ fastighet, värdepapper eller annan nan verksamhet än förvaltning av därmed likartad lös egendom, även­ fastighet, värdepapper eller annan som för ränta å gäld som belöper därmed likartad lös egendom, även­ å andra innehavda aktier i bolag el­ som för ränta å gäld som belöper å ler andelar i ekonomisk förening så­ andra innehavda aktier i bolag eller vida detta innehav motsvarar mer andelar i ekonomisk förening såvida än nio tiondelar av aktie- eller an­ detta innehav motsvarar mer än nio delskapitalet i sistnämnda bolag el­ tiondelar av aktie- eller andelskapi­ ler förening samt under förutsätt­ talet i sistnämnda bolag eller för­ ning tillika att samma bolag eller ening samt under förutsättning till­ förening icke — direkt eller genom lika att samma bolag eller förening förmedling av juridisk person — icke — direkt eller genom förmed­ under beskattningsåret ägt aktier el­ ling av juridisk person — under be­ ler föreningsandelar. skattningsåret ägt aktier eller för­

eningsandelar.

1953: 109, av 54 § se 1966: 729 och av punkt 1 av anvis- 1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se ningarna till 54 § se 1954: 51.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 11 år 1967 5

a) svenska aktiebolag och svens­ a) svenska aktiebolag och svens­ ka ekonomiska föreningar med un­ ka ekonomiska föreningar med un­ dantag och inskränkningar som ne­ dantag och inskränkningar som ne­ dan i denna paragraf sägs: dan i denna paragraf sägs: för utdelning från svenska aktie­ för utdelning på sådan aktie i bolag och svenska ekonomiska för­ svenskt aktiebolag och sådan andel eningar; i svensk ekonomisk förening som icke innehaves i kapitalplaceringssyfte; b) medlem av —■ — ----------------— — ett år. Aktiebolag och —-----------------bolagens verksamhet. Aktiebolag eller ekonomisk för­ ening, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkes­ mässig handel med fastigheter, åt­ njuter icke skattefrihet enligt första stycket a) för utdelning på aktie eller andel som utgör lagertillgång i rörelsen. Aktiebolag eller ekonomisk för­ ening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepap­ per eller likartad lös egendom (för­ valtningsföretag), åtnjuter icke skat­ tefrihet enligt första stycket a). För­ valtningsföretag är dock frikallat från skattskyldighet för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån sam­ manlagda beloppet av den utdelning från sådana bolag och föreningar, som företaget uppburit under be­ skattningsåret, motsvaras av utdel­ ning som företaget beslutat för sam­ ma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad ut­ delning ökad med en fjärdedel. Om aktierna i svenskt aktiebolag Om aktierna i sådant svenskt ak­ eller andelarna i svensk ekonomisk tiebolag eller andelarna i sådan förening till huvudsaklig del ägas svensk ekonomisk förening, som icke eller på därmed jämförligt sätt inne­ är förvaltningsföretag, till huvud­ havas — direkt eller genom förmed­ saklig del ägas eller på därmed jäm­ ling av juridisk person — av en fy­ förligt sätt innehavas — direkt eller sisk person eller ett fåtal fysiska genom förmedling av juridisk per­ personer och om bolaget eller för­ son —- av en fysisk person eller ett eningen icke visar att dess vinstme­ fåtal fysiska personer och om bola­ del i skälig omfattning använts för get eller föreningen icke visar att utdelning till delägarna, skall vad i dess vinstmedel i skälig omfattning

6 Kungl. Maj ris proposition nr 17 år 1967

första stycket vid a) sägs äga till- använts för utdelning till delägarna, lämpning allenast såvitt avser ut­ gäller frikallelse från skattskyldig­ delning å aktier eller andelar, vilka het, enligt första stycket vid a) alle­ innehavas av bolaget eller förening­ nast såvitt avser utdelning å aktier en såsom ett led i organisationen av eller andelar, vilka innehavas av bo­ annan verksamhet än förvaltning av laget eller föreningen såsom ett led fastighet, värdepapper eller annan i organisationen av annan verksam­ därmed likartad lös egendom. het än förvaltning av fastighet, vär­ depapper eller annan därmed likar­ tad lös egendom. Om särskilda skäl föreligga, kan riksskattenämnden medgiva dels att bolag eller ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag enligt fjärde stycket men vars verksamhet till icke oväsentlig del består i för­ valtning av värdepapper eller där­ med likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag, som är moder­ företag i en koncern och som ombe­ sörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning, icke skall i beskattningsavseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot beslut, som riksskattenämnden meddelat i så­ dant ärende, får talan icke föras. Förvärvar svenskt — — — —---- ^ — inbetald insats. Att personer, ----------- --------- — samma paragraf. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar till 54 §. 1. Den befrielse —- ------------ -r — — — enligt 29 § 2 mom. Aktie eller andel anses icke inne­ havd i kapitalplaceringssyfte (se 54 § första stycket a)), om det sam­ manlagda röstetalet för ägarens ak­ tier i det utdelande bolaget eller an­ delar i den utdelande föreningen vid beskattningsårets utgång motsvara­ de en fjärdedel eller mera av röste­ talet för samtliga aktier i bolaget el­ ler andelar i föreningen eller om det göres sannolikt att innehavet av ak­ tien eller andelen betingas av den rö­ relse eller det jordbruk eller skogs­ bruk, som bedrives av aktiens eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 7

andelens ägare eller av aktiebolag

eller ekonomisk förening som med

hänsyn till äganderättsförhållanden

eller organisatoriska förhållanden

kan anses stå ägaren nära. Aktie

eller andel i förvaltningsföretag an­

ses dock innehavd i kapitalplace-

ringssyfte, när förvaltningsföretaget

äger aktier eller andelar som skulle

anses innehavda i sådant syfte om de

innehafts direkt av den som äger

aktien eller andelen i förvaltnings­

företaget.

Med investmentföretag enligt 54 §

fjärde stycket förstås förvaltnings­

företag, vars uppgift väsentligen är

att genom ett välfördelat värdepap­

persinnehav erbjuda aktieägare eller

andelsägare riskfördelning och vars

aktier eller andelar ägas av ett stort

antal fysiska personer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre be­ stämmelser gäller dock fortfarande vid 1966 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år samt i fråga om sådan utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som varit till­ gänglig för lyftning före den 1 januari 1966.

Förslag

till

Förordning

om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till särskild nyanskaffningsfond, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger, om synnerliga skäl föreligger, medge, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller del av rörelse får vid beräkning av nettointäkt av rörelsen enligt kommunalskatte­ lagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen den 26 juli 1947 (nr

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

576) om statlig inkomstskatt erhålla avdrag för belopp som avsättes till sär­ skild nyanskaffningsfond. Synnerliga skäl anses föreligga, om avyttringen utgör led i strukturratio­ nalisering som är önskvärd från allmän synpunkt och den skattskyldige har för avsikt att efter avyttringen göra betydande investering för sin återstå­ ende verksamhet eller för en ny verksamhet. Ansökan om rätt till avdrag göres före utgången av den tid, inom vilken sökanden skall avlämna självdeklaration för det beskattningsår då avytt­ ringen skedde.

2 §•

Avdrag får icke överstiga ett belopp motsvarande 60 procent av den vid avyttringen erhållna ersättningen för varulager och hela ersättningen för Övriga tillgångar i den mån ersättningen ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen. Har den skattskyldige på grund av ersättningen erhållit avdrag för avskrivning på annan tillgång än lagertillgång med större belopp än som annars skulle ha medgivits, jämkas dock avdraget för avsättning till nyan­ skaffningsfond i motsvarande mån. Är minskningen av dold reserv i varu­ lager under beskattningsåret mindre än 60 procent av försäljningspriset för varulagret i den avyttrade rörelsen, beräknas den högsta tillåtna avsättning­ en till nyanskaffningsfond på grund av denna försäljning till ett belopp som motsvarar minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven får, om prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattnings­ årets ingång upptagas till återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets ut­ gång.

3 §- Särskild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk under visst beskattnings­ år för avskrivning på tillgång som anges i beslut enligt 1 § och som an­ skaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för nedskrivning av lagertillgång, får dock en lägre värdesättning på lagret i dess helhet vid be­ skattningsårets utgång ej godtagas än som är medgivet enligt gällande be­ stämmelser. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger medge att sär­ skild nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla än den vari avsättningen skett.

4 §• För beskattningsår, då särskild nyanskaffningsfond tages i anspråk en­ ligt denna förordning, medges vid taxeringen icke avdrag för avskrivning eller nedskrivning enligt 3 § med belopp som svarar mot fondens minsk­ ning. Tillgången anses dock avskriven eller nedskriven med ett belopp som svarar mot vad som tagits i anspråk av fonden. 5

5 §• Medel som avsatts till särskild nyanskaffningsfond skall tagas i anspråk enligt 3 § eller tagas upp som skattepliktig intäkt i förvärvskällan senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen medgavs. Om svårigheter föreligger för den skattskyldige att taga medlen i anspråk, får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förlänga denna tid med ytterligare högst tre år. Avsatta medel, som återföres till beskattning, ökas med ett belopp, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 9

motsvarar ränta efter tre procent om året för varje taxeringsår som förflutit efter det år, då avdrag för avsättningen medgavs, till och med det taxerings­ år, då de avsatta medlen återföres till beskattning. Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettoin­ täkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den förvärvskälla, varom är fråga, upptagas lägre än den till beskattning åter­ förda fondavsättningen jämte ränta.

6 §. Har skattskyldig tagit särskild nyanskaffningsfond i anspråk i annan ordning än enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt dödsbo skiftats, återföres till fonden avsatta medel till beskatt­ ning för det beskattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslu­ tet om likvidationen fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges där­ vid ränta enligt de grunder som angivits i 5 §. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan efter endast två procent. Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, återfores särskild nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke enbgt tredje stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det beskattningsår, varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som angivits i 5 §. Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskattningsav­ seende övertaga särskild nyanskaffningsfond. Därvid anses som om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande föreningen under det be­ skattningsår, då avsättningen skett hos dotterbolaget eller den överlåtande föreningen. Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 S tredje stycket motsvarande tillämpning.

7 §.

Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till särskild nyanskaff­ ningsfond avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.

8 §.

Har medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxerings­ nämnden lamna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för tillämpning av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd. ( Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som skall taxeras till statlig inkomstskatt där och som under beskattningsåret avsatt medel till dier övertagit särskild nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i ansprak Förteckningen insändes till länsstyrelsen sedaA taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.

Har särskild nyanskaffningsfond tagits i anspråk för avskrivning av kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller grundförbättring av fastighet e, fv , larav °?h har fasti§heten avyttrats inom tio år från utgången av det beskattningsår, varunder ianspråktagandet skett, räknas såsom skatte­ pliktig intakt i den förvärvskälla i diken fonden tagits i anspråk vad som vid avyttrmgen aterbekommits av belopp, för vilka företaget erhållit avdra»

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 17. år 1967

enligt denna förordning, i den mån det återbekomna beloppet icke ingår i skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande galler da ersättning utfaller pa grund av försäkring för skada på sådan fastighet samt skadan mtraffat inom nyss angiven tid. „ .. , „ Vid beräkning av återvunnet belopp skall i förekommande fall avdrag tor avsättning till särskild nyanskaffningsfond anses återvunnet fore avdrag för värdeminskning.

10 §.

Skattskyldig, som gjort avsättning till särskild nyanskaffningsfond eller som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid själv­ deklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet agt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt formulär rörande av­ sättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling Länsstyrelsen upprättar förteckning över särskilda nyanskalfnmgstonder enligt denna förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som ford­ ras för taxeringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, lanspraktagna eller till beskattning återförda fondmedel.

11 §• Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen. __________

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­ ling, och skall tillämpas första gången vid 1967 års taxering.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förord­ ningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 in o m. I fråga----------- - —------- avses, samt 6) intäkt, som uppkommit därige- 6) intäkt, som uppkommit därige­ nom att avsättning till särskilda in- nom att avsättning till särskilda in-

1 Senaste lydelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § se 1962: 193.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) vesteringsfonder för förlorade inven­ vesteringsfonder för förlorade inven­ tarier och lagertillgångar eller för tarier och lagertillgångar eller för avyttrat fartyg återförts till beskatt­ avyttrat fartyg eller till särskild nyning under sådana förhållanden att, anskaffningsfond återförts till bedärest det återförda beloppet i stäl­ beskattning under sådana förhållan­ let utgjort köpeskilling för tillgång­ den att, därest det återförda belop­ arna i fråga, köpeskillingen enligt pet i stället utgjort köpeskilling för 5) ovan skulle ansetts såsom acku­ tillgångarna i fråga, köpeskillingen mulerad inkomst, dock att ränta som enligt 5) ovan skulle ansetts såsom tillägges det återförda beloppet icke ackumulerad inkomst, dock att rän­ skall anses utgöra sådan inkomst. ta som tillägges det återförda belop­ pet icke skall anses utgöra sådan in­ komst, Vad i — — rörelsegren.

Anvisningar till 3 §. Vad i — avverka skog. Såsom ersättning----------------------------- i rörelsen. Med skadestånd------- • — ---------------- ej träffats. Vid tillämpning--------- ------------------ och lagertillgångar. Skatteberäkning för — — ---------------- obetydlig omfattning, att vid nämnda tidpunkt icke att vid nämnda tidpunkt icke kvarstår avsättning, som skett till kvarstår avsättning, som skett till iagerregleringskonto eller som, till Iagerregleringskonto eller särskild ersättande av avyttrat fartyg eller nyanskaffningsfond eller som, till till ersättande av förlorade tillgångar ersättande av avyttrat fartyg eller i verksamheten, skett till särskilda till ersättande av förlorade tillgång­ investeringsfonder för avyttrat far­ ar i verksamheten, skett till särskilda tyg eller för förlorade inventarier investeringsfonder för avyttrat far­ och lager tillgångar, tyg eller för förlorade inventarier och lagertillgångar, samt att,— ---------tidigare rörelsen. Utöver vad----- —- rörelsens avveckling.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 §

förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § och punkt 1 av anvisningarna till 2 § för­ ordningen den 8 april 1960 om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Förlustavdrag må--------------- -—- — ----- kommunal inkomstskatt. Rätten till förlustavdrag bortfal­ Rätten till förlustavdrag bortfal­ ler, om den skattskyldige för förlust­ ler, om den skattskyldige för förlust­ året åsatts taxering, vid vilken be­ året åsatts taxering, vid vilken be­ skattningsbar inkomst fastställts. skattningsbar inkomst fastställts. Vad nu sagts har dock ej avseende å Vad nu sagts har dock ej avseende å fall, där fastställandet av den beskatt­ fall, där fastställandet av den beskatt­ ningsbara inkomsten berott på att in­ ningsbara inkomsten berott på att vesteringsfond återförts till beskatt­ investeringsfond eller särskild nyan­ ning eller, såvitt fråga är om taxe­ skaffnings fond återförts till beskatt­ ring till kommunal inkomstskatt, ga­ ning eller, såvitt fråga är om taxe­ rantibelopp för fastighet upptagits ring till kommunal inkomstskatt, ga­ såsom skattepliktig inkomst. rantibelopp för fastighet upptagits såsom skattepliktig inkomst. Har skattskyldig försatts ----------- ---- — —--------— eller tidigare. Har skattskyldig eller---------------- ------- ------------att hänföra.

Anvisningar

till 2 1. Förlust, som skogs ingångsvärde. Har investeringsfond återförts till Har investeringsfond eller sär­ beskattning, skall vid beräkning av skild nyanskaffningsfond återförts den förlust, som berättigar till för­ till beskattning, skall vid beräk­ lustavdrag, bortses från det belopp, ning av den förlust, som berättigar som på grund av återföringen upp­ till förlustavdrag, bortses från det tagits såsom skattepliktig intäkt, belopp, som på grund av återföring­ dock endast i den mån detta belopp en upptagits såsom skattepliktig in­ inrymmes i den för förluståret fast­ täkt, dock endast i den mån detta ställda beskattningsbara inkomsten belopp inrymmes i den för förlust-

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 13

minskad, i förekommande fall, med året fastställda beskattningsbara in­ garantibelopp för fastighet. komsten minskad, i förekommande fall, med garantibelopp för fastig­ het.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om in­ skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Till myndighet — ------------------------- — utlämna denna. Förmögenhetslängd må-------------- -------— — längdens datum. Handlingar i------------------------------ - handlingens datum. Handlingar i ärenden angående be­ Handlingar i ärenden angående be­ frielse från tillämpning av bestäm­ frielse från tillämpning av bestäm­ melserna om beräkning av skatte­ melserna om beräkning av skatte­ pliktig realisationsvinst vid avytt­ pliktig realisationsvinst vid avyttring ring av aktier eller liknande egen­ av aktier eller liknande egendom i dom i samband med strukturrationa­ samband med strukturrationalise­ lisering må ej utan samtycke av den ring och angående rätt att erhålla som sökt befrielse utlämnas till an­ avdrag vid taxeringen för avsättning nan tidigare än tjugu år från hand­ till särskild nyanskaffningsfond må lingens datum. ej utan samtycke av den som sökt befrielse utlämnas till annan tidiga­ re än tjugu år från handlingens da­ tum.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1 Senaste lydelse av 17 § se 1966: 229.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 december 1966.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder på beskattningsområdet för att underlätta företagens kapitalanskaffning och strukturrationaliseringar samt anför.

Inledning

I en inom finansdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria (Sten­ cil Fi 1966:5) framlades förslag som avsåg dels permanentning och liberali­ sering av den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, dels rätt för Kungl. Maj :t att i vissa fall medge avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaffningsfond av vinster, som föranleds av försäljningar i samband med strukturrationaliseringar. De författningsförslag som bifogats promemorian torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga. Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, kom­ merskollegium (med överlämnande av yttranden från handelskamrarna), riksrevisionsverket, konjunkturinstitutet, överståthållarämbetet, länsstyrel­ serna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Jämtlands och Västerbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och indu­ striorganisation, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund, Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare, Svenska byggnads­ entreprenörföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemän­ nens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 15

(SACO), Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska stadsförbundet, Svens­ ka kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och Sveriges gros­ sistförbund har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation. Sve­ riges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk har hänfört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.

Annell-lagen

Gällande regler m. m.

I den s. k. Annell-lagen stadgas dels rätt för aktiebolag att vid taxeringen åtnjuta avdrag för utdelning på nyemissioner dels viss inskränkning i den frikallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar som enligt bestämmelserna i kommunal­ skattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL) gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Genom rätten till avdrag för utdelning på nyemissioner underlättas bola­ gens kapitalanskaffning i form av ökning av aktiekapitalet. Enligt nu gäl­ lande bestämmelser (senast ändrade prop. 1964: 40, BevU 23, rskr 119, SFS 1964:80) medges avdrag för utdelning på sådana aktier, för vilka inbetal­ ning sker under tiden den 1 januari 1961—den 31 december 1970 i sam­ band med bolags bildande eller vid ökning av aktiekapital. Avdraget är be­ gränsat till 4 % per år av det vid beskattningsårets utgång för de nya ak­ tierna inbetalade kapitalet. Rätten till avdrag är vidare tidsbegränsad på det sätt att avdrag får åtnjutas vid taxeringen t. o. in. femte taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning på aktierna första gången medgetts, dvs. under sammanlagt högst sex år. Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977 års taxeringar. Den inskränkning i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas fri­ kallelse från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som stadgas i förordningen, innebär, att bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Förvaltningsföretag, varmed för­ stås bolag eller föreningar vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller annan därmed lik­ artad lös egendom, är skattskyldiga för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av företaget för beskattnings­ året beslutade egna utdelningen eller, då fråga är om s. k. investmentförelag, 125 % av företagets egen utdelning. Bolag eller föreningar som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fas­ tigheter är vidare skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör lager­

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

tillgång i rörelsen. Även dessa inskränkningar i frikallelsen från skattskyl­ dighet för utdelningar gäller vid 1963—1977 års taxeringar. Till grund för 1960 års lagstiftning låg en utredning av 1960 års bolagsskattesakkunniga. De sakkunniga framhöll i sin promemoria (daterad 21 mars 1960, stencilerad) att de svenska bolagen dittills, dvs. före år 1960, i förhållandevis ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemis­ sioner. De sakkunniga anförde. Den främsta orsaken kan antas vara att vinstutvecklingen hos bolagen tillsammans med liberala avskrivnings- och värderingsregler vid inkomst­ taxeringen och möjligheter till skattefria avsättningar till pensions- och andra personalstiftelser samt till investeringsfonder underlättat en själv­ finansiering av företagen. Något behov av att anskaffa kapital utifrån genom nyemissioner har inte förelegat hos flertalet större företag. Om bo­ lagen verkligen haft behov av kapitaltillskott har de oftast föredragit att skaffa sig detta genom lån. Orsaken härtill torde till inte oväsentlig del ha varit att en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dub­ belbeskattning som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än låneformen. Ränta på lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot utdelning på aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat kapital utgörs därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som måste erläggas på de vinstmedel, som krävs för utdelningen. Är utdelningen 6 c;0 blir kostnaden således 12 %, om man beräknar den sammanlagda bolagsskatten till 50 % av inkomsten.

De sakkunniga framhöll därefter, att bolagens möjligheter till själv­ finansiering i fortsättningen skulle i viss mån försämras genom den skärp­ ning i lagervärderingsreglerna, som trädde i kraft med 1961 års taxering, och genom den begränsning av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftel­ ser, som blev en följd av den allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya läge kunde det, framhöll de sakkunniga, antas att större behov skulle före­ ligga för bolagen att anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att uppta lån på kapitalmarknaden var emellertid starkt beskurna. Man kunde därför en­ ligt de sakkunniga förutsätta att — om man införde en lindring av dubbel­ beskattningen i vad gäller avkastningen på nyemitterat aktiekapital — kapi­ talanskaffningen hos bolagen i större utsträckning än eljest skulle bli fallet kom att ske genom nyemissioner. I promemorian framhölls att det var tveksamt om avdrag borde medges i obegränsad omfattning för hela den verkställda utdelningen på nyemitterat kapital. De sakkunniga anförde. Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därige­ nom skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generö­ sa avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tills vidare begränsas till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en aktieägare normalt får 6 % utdelning på inbetalt kapital, skulle förräntningen av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dub­

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 17

belbeskattningen kosta bolagen ungefär 8 % (4 % som är avdragsgilla vid beskattningen -f- 2 % som beskattas med 50 % dubbelbeskattning och där­ för affärsmässigt kostar 4 %).

De sakkunnigas förslag om rätt för bolag att vid taxeringen åtnjuta av­ drag för utdelning på nyemissioner bedömdes av remissinstanserna allmänt ganska positivt (prop. 1960: 162). Från riksgäldsfullmäktige och från kon­ junkturinstitutet framhölls dock att den föreslagna reformen skulle få åter­ verkningar på obligationsmarknaden. Sparformerna kunde tänkas påver­ kas på så sätt att ett minskat bank- eller obligationssparande ersattes med ett ökat aktiesparande, vilket dock ej utan vidare behövde innebära förbätt­ rade finansieringsmöjligheter för företagen. Konjunkturinstitutet ifrågasatte vidare lämpligheten i att för hela den period, som reformen i första hand avsågs gälla, binda avdragsrätten vid en viss procentsats. Institutet anförde. Obligationsräntan, som måhända varit normgivande för val av procent­ sats, är rörlig och anpassas åtminstone i viss utsträckning efter den förhandenvarande ekonomiska situationen. Det bör därför övervägas om inte en viss variabilitet hos omnämnda procentsats vore motiverad. Föränd­ ringarna av emissionsräntan för industriobligationer skulle kunna utgöra lämpligt rättesnöre för procentsatsens förändringar. Valet av den nivå, på vilken förändringarna skall utspelas, finge göras under vederbörligt hän­ synstagande till bl. a. de riskolikheter, som är förknippade med aktie- resp. obligationsinnehav. De emissionsräntor för industriobligationer, som f. n. tillämpas, ligger avsevärt över 4 %. Genomförs de föreslagna åtgärderna nu, bör därför den angivna procentsatsen för avdragsrätt uppjusteras med hän­ syn härtill. Liksom i fråga om räntan på obligationer bör avdragsrätten för nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får göras efter den procentsats, som gällde vid emissionstillfället.

Som redan nämnts innebär den s. k. Annell-lagen att bolag och förening­ ar under den tid bestämmelserna om avdragsrätt för utdelningar på ny­ emissioner gäller är skattskyldiga för utdelning på aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. 1960 års bolagsskattesakkunniga fram­ höll, att för avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier i princip borde uppställas den allmänna förutsättningen, att den som tecknat de nya aktierna blev skattskyldig för den utdelning han förr eller senare fick upp­ bära på grund av sitt innehav av dessa aktier. I promemorian anfördes. Det synes i princip böra accepteras att utdelning på aktier och andelar i helägda dotterföretag och i s. k. organisationsbolag, dvs. bolag som ingår som ett led i organisationen av ett annat bolags verksamhet, är skattefri, oavsett när och hur aktierna eller andelarna förvärvats. Däremot kan det ifrågasättas om skattefriheten för utdelningar är motiverad, då ett bolag eller en förening placerar medel, som mer eller mindre tillfälligt frigjorts i verksamheten, i t. ex. börsnoterade aktier. I dessa fall är utdelningen sett från det aktie- eller andelsägande företagets sida endast en ränta på place­ rade medel, som bör jämställas i beskattningshänseende med annan avkast- 2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17

Knngl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 19

manent karaktär så att företagens planering av nyemissioner kan ske utan hänsyn till risken för att rätten till avdrag upphör. Även de bestämmelser om skattskyldighet för utdelning på aktier som anskaffats i kapitalplaceringssyfte och som utgör en del av Annell-lagen synes, framhålls i promemorian, böra ges permanent karaktär. En förut­ sättning för att avdrag för utdelning skall medges bör i princip vara att mot­ tagaren är skattskyldig för utdelningen. Det är vidare, såsom framhölls vid Annell-lagens tillkomst, svårt att finna argument för att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska föreningar, som köper aktier på börsen i kapi­ talplaceringssyfte och i konkurrens med andra kapitalplacerare, skall vara skattefria för denna utdelning. I 54 § KL stadgas vissa begränsningar i den frikallelse från skattskyldig­ het för utdelningar på aktier och andelar som i princip gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Om de ytterligare begränsningar i denna fri­ kallelse från skattskyldighet, som stadgas i Annell-lagen, ges permanent karaktär, bör bestämmelserna enligt promemorian inarbetas i KL. Däremot synes praktiska skäl tala för att behålla reglerna för avdragsrätt för utdel­ ningar i en särskild författning och inte tynga KL med dessa specialbe­ stämmelser. Det må framhållas att 1960 års bolagsskattesakkunniga i sitt betänkande föreslog att begränsningen av skattskyldigheten för utdelningar skulle regleras i KL men avdragsrätten för utdelning i en fristående för­ fattning.

Avdragsrätt för utdelningar

Enligt nuvarande regler gäller, som redan nämnts, att avdragsrätten för utdelningar på nyemitterat aktiekapital är begränsad till 4 % under sex år. Såsom hittills bör, framhålls i promemorian, avdragsrätten även i fortsätt­ ningen vara begränsad både i fråga om avdragets storlek och i fråga om ti­ den. Syftet med de permanenta regierna är, liksom med Annell-lagen, att underlätta kapitalanskaffning via nyemissioner genom en tidsbegränsad lättnad i dubbelbeskattningen. En viss ökning av den skattelättnad, som ges vid nyemissioner, synes dock motiverad med hänsyn bl. a. till att ränteläget skärpts sedan Annell-lagens tillkomst år 1960. Såsom konjunkturinstitutet framhöll i sitt remissyttrande över 1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag kan, framhålls i promemorian, vissa skäl anses tala för en viss variabilitet hos procentsatsen för den avdrags­ gilla utdelningen. Procentsatsen skulle kunna sättas i viss relation till obli­ gationsräntan. Liksom i fråga om räntan på obligationer bör dock avdragsi ätten för utdelning på nyemitterade aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får göras efter den procentsats som gällde vid emissions­ tillfället. Sätts emellertid procentsatsen i relation till obligationsräntan får man den effekten att, om läget på kapitalmarknaden föranleder att rån-

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

tan höjs, man samtidigt ökar förmånerna när det gäller nyemissioner. Det kan, framhålls i promemorian, anföras skäl för att avdragsrätten i ett så­ dant läge snarare borde minskas än ökas för att inte motverka syftet med den kreditåtstramning som räntehöjningen i regel åsyftar. Övervägande skäl synes enligt promemorian tala för att procentsatsen för avdragsrätten liksom f. n. sätts till ett visst i författningen angivet tal. Den skattelättnad som avdragsrätten innebär är beroende dels av procentsatsens höjd, dels av avdragstidens längd. Procentsatsen synes inte böra sättas hög­ re än 5 %. Om procentsatsen sätts för högt kan bolagen i vissa fall nödgas sätta eu lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Tiden för avdragsrätten synes kunna utsträckas till tio år för att få en närmare an­ knytning till löptiden för obligationslån. Det författningsförslag angående avdragsrätten som bifogats promemo­ rian har utformats i nära överensstämmelse med nuvarande bestämmelser i Annell-lagen. Rätten till avdrag för utdelningar enligt Annell-lagen gäller endast ak­ tiebolag. Vid förordningens tillkomst framhölls, påpekas i promemorian, att den för sökslagstiftning, varom då var fråga, borde begränsas till aktiebolag. Om bestämmelserna ges permanent karaktär har man anledning undersöka om motsvarande regler bör införas även för kooperativa ekonomiska för­ eningar. I promemorian anförs. I stadgarna för en ekonomisk förening skall anges bl. a. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen. Normalt förändras andelska­ pitalet endast genom att medlem inträder eller utträder ur föreningen. An­ delskapitalets storlek blir beroende av antalet medlemmar och andelskapi­ talet kan därför öka successivt genom insatser från nytillträdande medlem­ mar. Skulle avdragsrätt medges för utdelning på den ursprungliga insatsen blir följden att en förening ständigt har rätt till avdrag för utdelning på en del av sitt andelskapital, nämligen på de insatser som inbetalats av de medlemmar som inträtt under de senaste tio åren. Även om nya medlem­ mar tillkommer kan emellertid andelskapitalet vara oförändrat ellei t. o. m. minska beroende på att antalet utträdande medlemmar varit större än till­ trädande. Om en medlem utträder efter tio år, kan ifrågasättas om av­ drag skall medges för utdelning på den insats som en nytillträdande med­ lem samtidigt inbetalar. Praktiska skäl synes därför tala mot att medge av­ dragsrätt för utdelning på den ursprungliga insatsen. Det bör emellertid vara möjligt för en ekonomisk förening att erbjuda sina medlemmar att teckna en särskild insats, förslagsvis kallad B-insats, för att tillgodose föreningens behov av nytt kapital. Om en »nyemission» av andelar sker i former som i stort sett överensstämmer med dem som gäl­ ler för nyemission hos aktiebolag, bör det vara möjligt att medge avdrag för utdelning på dessa B-insatser. Det måste dock förutsättas att erbjudan­ det till medlemmarna att teckna B-insatser görs tidsbegränsat, t. ex. genom villkor att tecknandet skall ske under ett visst år. Enligt lagen om ekono­ miska föreningar får utdelningen på inbetalade insatser vara högst 5 % för år. Det är därför tveksamt om en förening har stora möjligheter att förmå sina medlemmar att teckna dylika B-insatser. Då det synes troligt att i da­

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 21

gens läge en avdragsrätt för utdelningar enligt Annell-lagens regler knap­ past kan ha någon praktisk betydelse för föreningarna har något förslag i detta hänseende inte framlagts. Det bör emellertid framhållas att som vill­ kor för avdragsrätt för utdelningar på B-andelar sannolikt även måste upp­ ställas att någon återbetalning av insatsen för dessa andelar inte får ske med mindre medlemmen utträder ur föreningen.

Beträffande de avvikelser som gjorts i förslaget i förhållande till Annelllagens nuvarande regler lämnas i promemorian följande kommentar.

1 §• Avdragsrätten för utdelningar synes liksom hittills böra begränsas till bolag som driver rörelse eller har inkomst av jordbruksfastighet. Begräns­ ningen till vissa års taxeringar har borttagits. Bestämmelserna har därige­ nom fått permanent karaktär.

2 §• De nya bestämmelserna, som ger större förmåner än de nu gällande, bör avse utdelning på aktier för vilka inbetalning skett efter den 30 juni 1966. Äldre bestämmelser i 1—8 §§ Annell-lagen skall alltjämt gälla i fråga om aktier som utgetts i samband med bolags bildande, om ansökan om stiftel­ sehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingetts till registreringsmyndigheten före den 1 juli 1966, och i fråga om aktier som utgetts i samband med ökning av aktiekapitalet, om beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Dessa äldre emissioner har beslutats på grundval av då gällande bestämmelser och det finns därför knappast an­ ledning låta de nya bestämmelserna bli tillämpliga i fråga om dessa aktier. Ikraftträdandebestämmelserna har utformats i enlighet härmed. Avdrag bör liksom enligt gällande regler inte få åtnjutas när inbetal­ ningen av aktierna skett genom tillskott av aktier i bolag eller andelar i eko­ nomiska föreningar, dvs. då aktier eller andelar lämnas som apportegen­ dom. Avdragsrätten kan inte godtas i sådana fall bl. a. därför att det emitterande bolaget kan vara frikallat från skattskyldighet för utdelning från de som apportegendom erhållna aktierna eller andelarna. Undantagsbestäm­ melsen i Annell-lagen har man i vissa fall sökt kringgå på det sättet att ak­ tierna eller andelarna först förvärvats mot reverser av det bolag som skall göra nyemissionen, varefter betalning för de nya aktierna erlagts med dessa reverser. Förvärvet av de nya aktierna har emellertid även då i realiteten skett genom ett byte mot aktier eller andelar. Undantagsbestämmelsen bör givetvis gälla även i dylika fall och lagtexten har utformats i enlighet här­ med. Bestämmelsen i dess nya lydelse får anses täcka även det fall, då ap­ portegendomen utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

3 §• Procentsatsen har i enlighet med vad förut anförts utbytts mot fem. I andra stycket har uttrycket »beskattningsår» utbytts mot uttrycket »räken­ skapsår» för att någon tvekan inte skall uppkomma om vilket år som avses.

5 §. Avdrag bör som tidigare framhållits få göras under tio år. Avdrag skall medges så snart utdelning sker på de nya aktierna. Bolaget har sålunda inte möjlighet att genom att underlåta att yrka avdrag för utdelning självt bestämma när avdrag skall anses ha medgetts första gången. Av praktiska skäl synes avdragsrätten böra gälla vid taxeringen under tio år i följd räk­ nat från det år då utdelning på de nya aktierna första gången verkställts. Har utdelning inte verkställts under något eller några av de nio följande åren bär bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år. Likaledes av praktiska skäl bör en gräns sättas när avdrag sist får åtnjutas. Enligt förslaget har denna gräns satts vid 15 år. Detta innebär att den första ut­ delningen på de nyemitterade aktierna måste ske inom fem år från inbe­ talningen för att avdragsrätten skall kunna utnyttjas till fullo.

6 §. Avdrag för utdelning bör i princip inte få åtnjutas om bolaget utskiftar tillgångar. Annars kan det i vissa fall ställa sig förmånligt från skattesynpunkt för ett bolag att först sätta ned aktiekapitalet och utskifta tillgångar och därefter göra en nyemission med samma belopp. Som huvudregel bör därför gälla att rätten till avdrag bortfaller om utskiftning ägt rum under beskattningsåret eller dessförinnan. Emellertid bör det förhållandet att bo­ laget utskiftat tillgångar inte för all framtid förhindra att bolaget gör ny­ emission med avdragsrätt för utdelning. Undantag skall således gälla för utskiftning som föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetal­ ning skett, enligt ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbe­ håll ägt rätt att fordra inlösen av dessa. Motsvarande undantagsbestäm­ melse finns i nu gällande regler. Vidare bör rätten till avdrag kvarstå, om utskiftningen ägt rum mer än fem år före ingången av det beskattningsår, då beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering. 7

7 §• Enligt Annell-lagens regler får avdrag — med vissa undantag — inte åt­ njutas om mer än hälften av samtliga aktier i det utdelande bolaget vid be­ skattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Aktier som ägs av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personalstiftelse an­ ses därvid innehavda av bolaget eller föreningen. Beträffande denna undan­ tagsbestämmelse anförde 1960 års bolagsskattesakkunniga bl. a.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 23

En förutsättning för att avdrag skall kunna medges för utdelning på ny­ emissioner torde böra vara att den utdelningsberättigades skattskyldighet för inkomst i princip även omfattar denna utdelning. Är den utdelningsberättigade skattskyldig för ränta men ej för utdelning, skulle det eljest bli möjligt att genom en bokföringsmässig omflyttning mellan olika bolag av kapital inom en koncern utnyttja bestämmelserna enbart för att nå icke avsedda skattelättnader. Ett moderbolag, som har en fordran på ett dotter­ bolag, skulle t. ex. kunna utbyta denna fordran mot nyemitterade aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget skulle därefter få avdrag för utdelning på dessa aktier, under det att moderbolaget inte skulle vara skattskyldigt för utdelningen. Följden skulle bli att en del av koncernens vinst blev helt obeskattad. Det säger sig självt att det inte är ett dylikt resultat man vill främja. Avsikten med den nu ifrågasatta lagstiftningen bör i stället vara att underlätta kapitalanskaffning från i första band fysiska personer ge­ nom emittering av nya aktier. Därigenom skulle man även nå en större spridning av aktieägandet. De sakkunniga framhöll att rätten till avdrag för utdelning på nyemitte­ rat aktiekapital av praktiska skäl inte kunde helt begränsas till sådan ut­ delning, som uppbärs direkt av fysiska personer. En sådan begränsning skulle f. ö., framhöll de sakkunniga, te sig orättvis för bolag, vars aktier i större eller mindre omfattning av skilda anledningar kommit att innehas av andra bolag. De sakkunniga diskuterade möjligheten att medge det emitterande bolaget rätt till avdrag endast för den utdelning på de nyemitterade aktierna som uppbars av sådana aktieägare, som var skattskyldiga för utdelningen. Så­ dana bestämmelser skulle dock enligt de sakkunnigas mening bli svåra att tillämpa och kontrollera och de sakkunniga föreslog därför att undan­ tagsbestämmelsen skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande regler i Annell-lagen. Avdragsrätten för utdelning på nyemitterade aktier kan enligt departe­ mentspromemorian sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende under viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. Om aktieägaren är skattskyldig för ränta, som han skulle erhållit på lån till det utdelande bolaget, skall han vara skattskyldig även för utdelningen. Är han frikallad från skattskyldighet för såväl ränta som utdelning, bör hinder för avdragsrätt inte föreligga. Däremot bör avdragsrätt för utdelning inte medges om aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning men inte för ränta. Undantagsbestämmelsen synes därför, sägs det vidare i promemorian, i princip kunna utformas så att avdrag inte får åtnjutas om aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning enligt bestämmelserna i 54 § KL i den lydelse nämnda lagrum får genom promemorieförslaget. I vissa fall är frikallelsen för utdelningen beroende på om det mottagande bolaget eller den mottagande föreningen delat ut vinstmedel i tillräcklig omfattning till delägarna. Man kan inte gärna ålägga det bolag, som verkställer utdelningen,

24 Ilungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

att pröva om den mottagande juridiska personen fört en sådan utdelningspolitik att den är frikallad från skattskyldighet för den mottagna utdelningen. Avdragsrätt måste därför vägras även i de fall, då skattskyldigheten för ut­ delningen är beroende på i vilken omfattning aktieägaren själv utdelat vinst­ medel. Med de begränsningar i frikallelsen från skattskyldighet för utdel­ ning som föreslås i det följande — och som i huvudsak överensstämmer med begränsningarna enligt nuvarande Annell-lag — innebär en sådan un­ dantagsbestämmelse att avdrag för utdelning inte medges om 1) aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller eljest om 2> aktieägaren innehar aktierna i annat syfte än kapitalplacering. Enligt nu gällande regler innehas aktierna i annat syfte än kapitalpla­ cering, om aktieägaren innehar aktier motsvarande en fjärdedel eller mera av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget eller aktierna utgör organisationsaktier för aktieägaren. Det utdelande bolaget bör normalt veta vilka aktieägare, som innehar aktier i sådan omfattning och i sådant syfte. Svårigheten för det utdelande bolaget ligger i att avgöra om de bolag, som innehar mindre aktieposter, är förvaltningsföretag eller ej. Genom det for­ mulär som aktieägaren skall fylla i när utdelningen lyfts får det utdelande bolaget kännedom om vilka aktieägare som är svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. I flertalet fall torde bolaget lätt kunna konstatera att aktieägaren inte är ett förvaltningsföretag. I tveksamma fall får en undersökning göras eller också får bolaget avstå från att yrka avdrag. Den föreslagna utformningen av undantagsbestämmelsen i 7 § kan enligt promemorian stundom vara svårare att tillämpa än motsvarande bestäm­ melse i Annell-lagen. Sistnämnda bestämmelse är emellertid otillfredsstäl­ lande så till vida att avdrag medges för utdelning i vissa fall trots att mot­ tagaren är frikallad från skattskyldighet för samma utdelning. Vidare kan bestämmelsen kringgås på det sätt, att aktierna av aktieägarna formellt placeras hos fysiska personer i sådan utsträckning att aktierna i det ut­ delande bolaget endast till högst 50 % ägs av aktiebolag och ekonomiska föreningar. I en tillfällig lagstiftning har man kunnat bortse från dylika brister. När det gäller permanenta regler och utökning av förmånerna, är det angeläget att tillse att avdragsrätt inte medges när mottagaren är frikal­ lad från skattskyldighet för utdelningen i fråga. Det undantag från avdragsrätt som föreslås för det fall, då aktieägaren är ett förvaltningsföretag, är enligt promemorian föranlett bl. a. av att ak­ tierna eller andelarna i förvaltningsföretaget i sin tur kan ägas av svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar, vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. Det föreslås dock att 80 % av utdelningen till investmentföretag skall vara avdragsgill. Investmentföretag definieras i promemorieförslaget på samma sätt som i Annell-lagen. Aktierna i ett investmentföretag skall, framhålls i prome­ morian, ägas av ett stort antal fysiska personer och i den mån aktierna ägs

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 25

av svenska bolag eller svenska ekonomiska föreningar är dessa regelmässigt inte frikallade från skattskyldighet för utdelningen. Det synes därför skäligt medge avdrag för 80 % av utdelningen, dvs. den del av utdelningen som inte kan fonderas skattefritt hos investmentbolaget. Såsom tidigare framhållits kan aktieägaren vara frikallad från skattskyl­ dighet för inkomst av kapital och därigenom också från skattskyldighet för utdelning. Detta förhållande synes, sägs det vidare i promemorian, inte höra hindra att avdragsrätt medges för utdelningen. Om aktieägaren i stället för att teckna nya aktier skulle lämnat kapitalet i form av lån, skulle räntan på lånet varit avdragsgill men aktieägaren hade inte varit skattskyldig för räntan. Den utdelning, som blir avdragsgill genom de före­ slagna bestämmelserna, kommer inte att överstiga normal ränta på utlånat kapital. Förslaget innebär att avdragsrätt föreligger även när aktierna teck­ nas av stat eller kommun. Statliga och kommunala bolag får sålunda sam­ ma avdragsrätt som bolag, vars aktier ägs av fysiska personer. Liksom f. n. bör avdrag medges, då aktier tecknas av utländska bolag.

Övergångsbestämmelserna Annell-lagens regler bör i princip upphöra att gälla när de nu föreslagna bestämmelserna träder i kraft. När det gäller nyemissioner, för vilka av­ dragsrätt för utdelning föreligger enligt Annell-lagen, skall givetvis den la­ gens regler alltjämt tillämpas. Detta har berörts under 2 §. Bestämmelserna i 9—12 §§ Annell-lagen skall tillämpas i fråga om utdelningar som varit tillgängliga för lyftning före den 1 januari 1966.

Beträffande det skattebortfall, som blir en följd av den nu före­ slagna avdragsrätten, framhålls i promemorian följande. Om man beräk­ nar de nyemissioner, som föranleder avdragsrätt, till 600 milj. kr. per år och vidare antar att avdragsrätten i samtliga fall utnyttjas till fullo, blir skattebortfallet för stat och kommun — sedan bestämmelserna varit i kraft under tio år — sammanlagt (AiL X 6 000 = ) 150 milj. kr. per år. Fn permanentning av nuvarande regler i Annell-lagen skulle under samma förutsättningar ge maximalt skattebortfall för stat och kommun med ( töö X Töö x 3 600 =) 72 milj. kr. per år.

Skattskyldighet för utdelningar

Sasom tidigare framhållits bör enligt promemorian den begränsning av den i KL stadgade frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar, som följer av Annell-lagens bestämmelser i 9—12 §§, i princip bibehållas. Bestäm­ melserna föreslås inarbetade i KL. Någon närmare kommentar till de före­ slagna ändringarna i KL synes enligt promemorian knappast erforderlig. Bestämmelserna i 10 § i Annell-lagen har intagits dels som ett fjärde stycke

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

i 54 g, dels i sista stycket av anvisningarna till 54 §. Bestämmelserna i 11 § första stycket Annell-lagen återfinns dels i första stycket vid a) i 54 §, dels i ett tredje stycke i nämnda paragraf. Föreskrifterna i 11 § andra och tredje styckena i Annell-lagen motsvaras i stort sett av bestämmelserna i näst sista stycket av anvisningarna till 54 §. Det framhålls i promemorian att — även om innehavet av aktier representerar ett röstetal som överstiger 25 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget — det inte behöver vara fråga om organisationsaktier, dvs. aktier som innehas som ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. I regel torde dock så vara fallet. Bestämmelserna i Annell-lagen har i promemorieförslaget överflyttats i huvudsak oförändrade till KL. Uttrycket »förvärvade» i kapitalplaceringssyfte har utbytts mot uttrycket »innehavda» i kapitalplaceringssyfte. I två hänseenden avviker de föreslagna reglerna dock från Annell-lagens bestäm­ melser. Den ena avvikelsen avser förvaltningsföretag som är fåmansbolag. För dylika företag gäller f. n. att de kan vara skattskyldiga för uppburen ut­ delning trots att den egna utdelningen uppgår till eller överstiger den mot­ tagna. Om företaget från tidigare år har uppsamlade vinstmedel kan näm­ ligen företaget icke anses ha delat ut sina vinstmedel i skälig omfattning, trots att bolagets utdelning för ett år motsvarar eller överstiger den utdel­ ning som bolaget mottagit under samma år. Förvaltningsföretag, som inte är fåmansbolag, är enligt Annell-lagen frikallade från skattskyldighet för mottagen utdelning endast under förutsättning att hela den mottagna ut­ delningen — vilket för dessa företag regelmässigt betyder hela inkomsten __ utdelas vidare till delägarna (här bortses från investmentföretagen). Med detta krav på utdelning synes man, framhålls i promemorian, kunna ha samma regler för alla förvaltningsföretag oavsett om de är fåmansbo­ lag eller ej. Enligt det nu framlagda förslaget blir därför ett förvaltnings­ företag, som är fåmansbolag, liksom övriga förvaltningsföretag frikallat från skattskyldighet för mottagen utdelning i den mån den utdelas vidare. Den andra avvikelsen gäller riksskattenämndens möjlighet att medge dis­ pens. Den i 12 § i Annell-lagen stadgade dispensmöjligheten har bibehållits oför­ ändrad. Beträffande denna dispensmöjlighet framhöll bevillningsutskottet år 1960 i ett av riksdagen godkänt utlåtande (BevU 79, rskr 374). De fall då dispens kan ifrågakomma torde bli mycket få. Dispens bör nämligen medges endast om förvaltningen av värdepapper är av så väsent­ lig betydelse för företaget i inkomsthänseende att en beskattning av utdel­ ningen på kapitalplaceringsaktierna skulle tvinga företaget att i väsentlig män sänka sina egna utdelningar. Såsom riktpunkt torde kunna anges, att i dispensfallen den uppburna utdelningen på kapitalplaceringsaktier i regel bör utgöra minst 75 % av företagets egen normala utdelning. Det för­ utsätts därvid att företaget verkställt utdelning i skälig omfattning. Dis­ pensen bör gälla så länge förutsättningarna är oförändrade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

De dispenser som meddelats med stöd av 12 § Annell-lagen är, konstate­ ras i promemorian, relativt få. Man kan förutsätta att ytterligare dispenser torde bh sällsynta. Det oaktat synes dock dispensmöjligheten böra kvarstå. De redan beviljade dispenserna gäller så länge förutsättningarna är oför­ ändrade. Frågan huruvida förutsättningarna för en dispens inte längre föleligger bör givetvis, understryks i promemorian, i förekommande fall unclerställas riksskattenämndens prövning. Dispensregeln i 12 § Annell-lagen har i promemorieförslaget intagits som ett sjätte stycke i 54 § KL. I samma stycke föreslås en ytterligare dispensmojhghet. Riksskattenämnden skall kunna medge att bolag eller förening, som har karaktär av förvaltningsföretag, icke skall i beskattningshänseen­ de anses som sådant företag som avses i 54 § fjärde stycket KL. I prome­ morian anförs. Den nya dispensregeln tar sikte på sådana förvaltningsföretag som är moderföretag i en koncern och som fullgör vissa gemensamma uppgifter för koncernen sasom samordning av koncernens verksamhet i olika hänseen- ®x; organisation, finansiering, gemensamma inköp etc. Företaget har da! för betydelsefulla uppgifter vid sidan om att fungera som förvaltningsiouitag för aktierna Det synes kunna godtas att vinstmedel utan beskattde/balt ^r„tT] 0raH h e,U dyh.k,t företag utan krav på att vinstmedlen ome- , l utddas vidare. F n. soker man undvika att dylikt moderföretag be­ handlas som förvaltningsföretag genom att låta bolaget driva någon mindie rörelse e. d. En sadan effekt av bestämmelserna är icke önskvärd och dispens bor darfor medges så snart förutsättningar kan anses föreligga. Dispensmojhgheten får betydelse endast för »icke fåmansbolag».

De nya bestämmelserna i KL bör enligt promemorian gälla i fråga om utdelningar, som blivit tillgängliga för lyftning efter den 31 december 1965, dvs. fr. o. m. 1967 års taxering. Såsom redan framhållits skall Annell- Iagens regler enligt förslaget tillämpas i fråga om tidigare utdelningar De nya bestämmelser som sålunda föreslagits i KL skall givetvis, fram­ hålls i promemorian, gälla även vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Forfattmngsmässigt har detta i förslaget reglerats genom att i 7 § förord­ ningen den 27 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt intagits en hän­ visning till 54 § KL. Genom en sådan hänvisning blir flera av de bestäm­ melser som f. n. finns intagna i 7 § statsskatteförordningen överflödiga och kan ulgå.

Avsättning till nyanskaffningsfond

I promemorian framhålls att eu strukturrationalisering ofta innebär att två eller flera företag slås samman. Om företagen är aktiebolag, föregås sammanslagningen i regel av att aktieägarna i de företag som går samman eller vissa av aktieägarna avyttrar eller utbyter sina aktier. Enligt det för­ slag som framlagts i prop. 1966: 90 och som antagits av riksdagen (BevU 46,

28 Kungl. Maj:is proposition nr 17 år 1967 rskr 266, SFS 1966:215) kan denna avyttring eller detta utbyte medföra realisationsvinstbeskattning även om aktierna innehafts fem år eller mera. Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer äger emellertid medge befrielse från denna beskattning om beskattningen kan antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Stundom kan emellertid, framhålls i promemorian, som ett led i eu strukturrationalisering ingå att en rörelseidkare, som kan vara en juridisk eller en fysisk person, överlåter rörelse eller rörelsegren till en annan rö­ relseidkare eller företag. Avsikten kan då vara att den som avyttrar rörelsen eller rörelsegrenen skall använda de medel, som framkommer vid försälj­ ningen, för investeringar i den rörelse han har kvar eller för att starta en ny rörelse. Om de nya investeringarna inte kan göras samma år som för­ säljningen av rörelsen eller rörelsegrenen sker, minskar möjligheterna att finansiera de nya investeringarna. Vinsten vid avyttringen beskattas helt eller delvis beroende på vad slags tillgångar försäljningen omfattar och en del av försäljningssumman måste därför användas för att betala skatt. Detta förhållande kan i vissa fall antas utgöra ett hinder för en struktur­ rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. I den mån beskattningen är föranledd av att försäljningen omfattar in­ ventarier och varulager kan beskattningen sägas vara en följd av de liberala avskrivnings- och värderingsregler som gäller i beskattningshänseende be­ träffande dylika tillgångar. Genom avskrivningar har skapats dolda reser­ ver som framkommer vid försäljningen. Dessa dolda reserver skall givetvis i princip beskattas när de tas fram i samband med försäljning men man har genom olika beskattningsåtgärder sökt förhindra att beskattningen skall minska möjligheterna att göra återanskaffningar. När det gäller in­ ventarier har den som har räkenskapsenlig avskrivning möjlighet att skri­ va av sitt återstående inventariebestånd eller inventarier som anskaffas sam­ ma år som försäljningen sker med ett belopp, som motsvarar den ersättning som erhållits vid försäljningen. Har den skattskyldige avskrivningsunderlag, behöver sålunda försäljningen inte medföra någon omedelbar beskattning av dolda reserver. Samma gäller om inventarier förlorats genom brand eller liknande orsak och försäkringsersättning erhållits. Om ett varulager mins­ kat __på grund av försäljning eller annorledes — kan den dolda resen en i lagret tillfälligt bibehållas genom att nedskrivning får ske med 60 % av medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren. Om 60 % av medeltalsvärdet överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång, får avdrag åtnjutas även för det överskjutan­ de beloppet, därest motsvarande avsättning gjorts i räkenskaperna till ett lagerregleringskonto. I promemorian anförs. I de fall den nya investeringen görs ett senare år än det då försäljningen sker kan dock en beskattning av dolda reserver ofta inte förhindras med tillämpning av kommunalskattelagens avskrivnings- och värderingsregler. För att inte försvåra återanskaffningen av inventarier och varulager, da sa-

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 29

tlana tillgångar går förlorade i »katastroffall», t. ex. genom brand o. d. eller på grund av statligt förfogande, har möjlighet till uppskov med beskatt­ ningen för viss tid skapats genom förordningen den 15 maj 1959 (nr 168) om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar. Skattskyldig som förlorat inventarier kan göra avsättning till särskild°investeringsfond för förlorade inventarier med belopp som svarar mot den erhållna ersättningen. Den som förlorat varulager kan göra avsättning till särskild investeringsfond för förlorade lagertillgångar med ett belopp mot­ svarande den erhållna ersättningen, dock inte med högre belopp än som svarar mot minskning av dold reserv i lagret. Avsättningen till investelingsfond är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Investeringsfond för inven­ tarier skall användas för avskrivning på inventarier och investeringsfond för varulager för nedskrivning av lager. Fonden skall användas inom tre år t iån det då avsättning skett. Visar den skattskyldige att svårigheter förelig­ ger att ta medlen i anspråk inom tre år kan riksskattenämnden förlänga hden dock högst till sex år. Om medlen inte tas i anspråk för sitt ändamål inom den föreskrivna tiden upptas medlen som skattepliktig intäkt med tillägg för ränta beräknad efter 3 % om året för de år avsättningen fun­ nits. Avsättning till investeringsfond av nu avsett slag är inte förenad med skyldighet att insätta medel i riksbanken eller att lämna garanti för att skattebetalningen skall kunna fullgöras, om fondmedlen inte används för sitt ändamål. Man har inte ansett detta erforderligt i de katastroffall det här är fråga om. Motsvarande möjlighet att avsätta till investeringsfond i de fall framta­ gandet av dold reserv beror på att tillgång försäljs finns, konstateras i pro­ memorian, endast när det gäller avyttring av fartyg. Avsättning kan då ske enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investerings­ fond för avyttrat fartyg. Denna förordning är i princip utformad på samma satt som förordningen om investeringsfonder för förlorade tillgångar. Av­ sättning till investeringsfond för avyttrat fartyg får ske med belopp mot­ svarande den uppburna ersättningen. För avdragsrätt krävs emellertid att den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat av svensk bank eller, efter länsstyrelsens prövning, annan svensk kreditinrättning utfärdad garanti­ förbindelse enligt vilken kreditinrättningen förklarat sig intill angivet belopp svara för den skatt som den skattskyldige kan påföras om fondmedlen inte används för sitt ändamål utan återförs till beskattning. Investeringsfond för avyttrat fartyg skall användas för avskrivning av nyanskaffat fartyg inom tre eller, efter riksskattenämndens medgivande, högst sex år efter avsätt­ ningen. Om fondmedlen återförs till beskattning beräknas tillägget för ränta efter 2 %. Att procentsatsen satts lägre än när det gäller investe­ ringsfond för förlorade tillgångar beror på att bankgarantin föranleder en kostnad av i regel 1 % per år.

Om man vill förhindra att beskattning av vinster, som framkommer vid försäljning av rörelse eller rörelsegren, skall utgöra ett hinder för en struk­ turrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, ligger det, fram­ hålls i promemorian, nära till hands att öppna möjlighet till avsättning till

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

investeringsfond enligt någon av de nu beskrivna förordningarna. Förut­ sättningen för avdragsrätt bör, som nämnts, vara att försäljningen utgör ett led i en strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Vi­ dare bör gälla dels att den skattepliktiga vinsten vid försäljningen är rela­ tivt stor, dels att den skattskyldige har för avsikt att göra betydande inves­ teringar i den kvarvarande rörelsen eller i en ny rörelse. Även den nya investeringen skall vara önskvärd från allmän synpunkt. Det ligger, framhålls i promemorian vidare, i sakens natur att man knappast kan ålägga beskattningsmyndigheterna att pröva att samtliga dessa förutsättningar är för handen. Det synes därför lämpligt att man tillämpar samma förfaringssätt som gäller i fråga om befrielse från reali­ sationsvinstbeskattning vid avyttring av aktier i vissa fall, nämligen att Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar prövar om förut­ sättningar för avdragsrätt skall anses föreligga (35 § 2 mom. fjärde stycket KL). De skattepliktiga vinster som framkommer vid försäljning av eu rörelse eller rörelsegren kan, framhålls i promemorian, hänföra sig till olika slag av tillgångar. Det kan vara fråga om försäljning av inventarier, lager, pa­ tenträtter, hyresrätter, goodwill etc. De genom försäljningen frigjorda med­ len kan även de komma att användas för anskaffning av olika slag av till­ gångar och inte nödvändigtvis samma slags tillgångar som de som försålts. Försäljningsvinsten kan t. ex. hänföra sig till patenträtter och goodwill under det att vinstmedlen skall användas för inköp av maskiner och lager etc. Om man anser att möjligheten att avsätta till investeringsfond i strukturrationaliseringsfallen bör begränsas till vinster som framkommer vid försäljning av inventarier och lager och att användningen av fonderna ock­ så bör begränsas till sådana tillgångar, ligger det, framhålls i promemo­ rian, nära till hands att anknyta till förordningen om investeringsfond för förlorade tillgångar. Bestämmelserna kunde då utformas så att Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kan besluta att den ersätt­ ning, som erhålls vid viss försäljning av inventarier och lager, skall anses som sådan ersättning som avses i nämnda förordning. Någon risk för skat­ tebortfall behöver knappast befaras när möjligheten att avsätta till inves­ teringsfond blir beroende på särskilt beslut. Det ligger i sakens natur att medgivande inte skall lämnas om det är tveksamt om de nya investering­ arna kommer till stånd och om den skattskyldiges ställning är sådan att risk kan föreligga att skatten vid ev. återföring av fonderna inte kan betalas. Någon bankgaranti för skattens betalande, som krävs i förordningen om fartygsfonder, synes därför inte erforderlig. I promemorian anförs. Såsom redan nämnts är förordningen om investeringsfond för förlorade tillgångar utformad så att medel som avsatts till investeringsfond för inven­ tarier endast får användas för avskrivning av inventarier och investerings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 31

fond för förlorade lagertillgångar endast för nedskrivning av lager. Denna utformning ar en följd av att förordningen avser att trygga en återanskaffmng av de tillgångar som gått förlorade genom brand o. d. I strukturrationalisermgsfaUen är det emellertid inte säkert att de nya investeringar som skall goras avser samma slag av tillgångar som de som avyttras. Det kan dartor ifrågasättas om det inte för strukturrationaliseringsfallen är lämp­ ligare att utfärda en särskild förordning om investeringsfonder, som i stort sett utformas på samma sätt som förordningen om investeringsfonder för förlorade tillgångar men som medger en friare användning av fondmedlen förordningen synes böra utformas så att avsättning till investeringsfond tar ske for hela den skattepliktiga vinst som framkommer vid försäljning av rörelsen eller rörelsegrenen och att fondmedlen får användas inte endast tor avskrivning på nyanskaffade inventarier och för nedskrivning av lager utan aven för avskrivning på nyanskaffad patenträtt, goodwill etc. I sin ansökan om rätt att avsätta till investeringsfond skall den skattskyldige givetvis lamna en redogörelse för de vinster, som framkommer vid försaijningen, och vilka nya investeringar han avser att göra. Bestämmelserna bor utformas så att Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestäm­ mer ager besluta såväl storleken av fondavsättningen som även hur medlen tar användas.

Enligt promemorian synes det lämpligt att för denna nya form av avdrags­ gill avsättning använda en annan beteckning än investeringsfond, förslags­ vis nyanskaffningsfond. Det finns nu så många olika slag av investerings­ fonder att det är svårt för de skattskyldiga att hålla isär de olika fonderna. Beträffande de olika investeringsfonderna gäller i princip att de skall an­ vändas i den förvärvskälla vari de avsatts. Denna begränsning bör enligt promemorian inte gälla för nyanskaffningsfonderna. Fonderna bör få ut­ nyttjas för investeringar även i annan förvärvskälla än den vari fonderna avsatts, t. ex. i en helt ny rörelse. Den framställning som den skattskyldige skall göra om rätt att få avsätta till nyanskaffningsfond kommer att innehålla uppgifter som inte bör vara offentliga. Redogörelse skall bl. a. lämnas för planerade investeringar. An­ sökningshandlingarna synes därför enligt promemorian böra vara hemliga. I det förslag till förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsätt­ ning till nyanskaffningsfond i vissa fall, in. m„ som bifogats promemorian har bestämmelserna i 3-10 §§ utformats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förordningen om särskilda investerings- 1 onder för forlorade inventarier och lagertillgångar. Något krav på insätt­ ning i riksbanken eller bankgaranti har inte uppställts. Det har, som redan nämnts, enligt promemorian inte ansetts nödvändigt att komplicera bestäm­ melserna och tillämpningen genom sådana villkor, då rätten att avsätta till fonden provas i varje enskilt fall av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr IT år 1967

Remissyttrandena

Annell-lagen

De föreslagna ändringarna i Annell-lagen har i princip tillstyrkts ellei lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från näringslivets orga­ nisationer har dock yrkats att rätt till avdrag för utdelning bör medges med större procent av nyemitterat kapital och under längre tid än enligt promemorieförslaget. I flera yttranden har understrukits att frågan om avdragsrätt för utdelningar bort prövas i samband med en översyn av företagsbe­ skattningen i dess helhet. I några yttranden framhålls att de samhällseko­ nomiska och kapitalmarknadsmässiga verkningarna av Annell-lagen bort utredas. LO och TCO anser att tillräcklig utredning saknas för bedömning av förslagen. Slutligen har flera remissinstanser framfört erinringar i fråga om detaljutformningen av vissa bestämmelser. Fullmäktige i riksbanken säger sig inte vilja motsätta sig de framlagda förslagen men understryker att varje steg till ett »underlättande» av aktieemissionerna kan innebära en försvagning av kreditpolitikens effektivitet. De föreslagna åtgärderna är emellertid närmast av långsiktig karaktar och deras omedelbara expansiva effekter kan bedömas som moderata. Fullmäk­ tige anser det därför knappast föreligga någon överhängande risk för att deras genomförande skulle rubba den utveckling mot en bättre samhälls­ ekonomisk balans som nu synes vara på väg. Med hänsyn till den verkan skatteavdraget kan ha på kreditpolitikens effektivitet och det resultat det kan leda till i räntehänseende, säger sig fullmäktige dela den i promemo­ rian framförda uppfattningen, att någon automatisk anknytning av avdra­ get till den allmänna räntenivån inte lämpligen bör ifrågakomma. Fullmäko tige tillägger. I promemorian anges som motiv för att reglerna skall vara av perma­ nent karaktär, att företagens planering av nyemissioner skall kunna ske utan hänsvn till risken för att rätten till avdrag upphör. Enligt fullmaktiges mening utgör detta knappast något väsentligt argument, därest lagen, såsom hittills, förlängs i god tid före utgången av tidsfristerna. Praktiska skäl kan dock tala för att låta lagstiftningen bil permanent. Fullmäktige an­ ser sig därför icke ha anledning att motsätta sig detta. Det ar emellertid viktigt att understryka att en permanentning av ifrågavarande lagstiftning inte far undanskymma det förhållandet att en utredning av företagsbeskatt­ ningen fortfarande är aktuell inte enbart vad gäller avvägningen mellan existerande beskattning av nettovinsten och olika alternativ för utformning­ en av bruttobeskattningen utan även vad avser utformningen av nettovinstbeskattningen som sådan. Samtliga dessa problem är sådana, som ligger inom ramen för allmänna skatteberedningens arbetsområde. Fullmäktige i riksgäldskontoret anser, att bestämmelserna rörande om­ fattningen och konstruktionen av avdraget för utdelningar på nyemitterade

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 33

aktier samt avdragsrättens utsträckning i tiden fortfarande bör ges allenast provisorisk giltighet i avvaktan på de resultat som kan framkomma av företagsskatteutredningens arbete. Konjunkturinstitutet framhåller, att mycket talar för att reglerna om avdragsrätt för utdelning nu bör permanentas om man anser att nuvarande finansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre sikt. Därav följer emellertid inte att procentsatsen för skatteavdraget per­ manentas. Någon form av åtminstone periodisk omprövning av avdragsprocenten bör finnas, eventuellt någon form av »indexklausul» med inter­ vall, t. ex. anknutna till riksbankens diskonto. Kammarrätten säger sig inte finna anledning motsätta sig att de bestäm­ melser, som innefattas i begreppet Annell-lagen, i sina huvuddrag ges fort­ satt giltighet men tillägger. Det synes dock kammarrätten nagot tveksamt huruvida ifrågavarande och hittills tidsbegränsade lagstiftning skall erhålla permanent karaktär, såvitt den avser avdragsrätt för utdelning på aktieemissioner. Vad som en­ ligt kammarrättens uppfattning talar emot en permanentning i denna del är, att avdragsrätten väl i viss mån har sammanhang med ett samhällseko­ nomiskt skede, som utmärks av en besvärande knapphet på kapital för näringslivets investeringsbehov. Skulle förändrade förhållanden härutinnan inträda, kan avdragsrättens ändamålsenlighet sättas i fråga och ändring i lagstiftningen bli aktuell.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att man kan välja två olika ut­ gångspunkter för en diskussion av avdragets storlek och tiden för dess åt­ njutande. Delegationen anför. I promemorian har hänvisning gjorts till obligationsmarknaden ävensom till det höga ränteläget. Väljer man denna utgångspunkt för utformningen av författningsförslaget kan först noteras såsom mycket sannolikt att rän­ tan för en avsevärd tid framåt förblir hög. Vidare förhåller det sig till skillnad från vad som framhållits i promemorian så att industriobligationernas löptid i övervägande antalet fall uppgår till 20 eller flera år. Dessa förhål­ landen motiverar ett högre procenttal och en 20-årig avdragsrätt. Utgår man i stället ifrån att söka kostnadsmässigt likställa anskaffningen av riskvil­ ligt kapital med anskaffningen av främmande kapital genom lån är en myc­ ket högre procentsats för avdraget samt till en i tiden obegränsad avdrags­ rätt naturlig. ö Då vi anser att bolagsskattens konstruktion även bör diskuteras efter andra linjer än de nu aktuella har vi stannat vid den ståndpunkt vi intog i samband med den första lagstiftningen på förevarande område. Vi yrkar under åberopande av vad vi anfört att avdraget bestäms till 6 % och att tiden för avdragsrätten görs obegränsad. Skälen för en höjning till 6 % är i dag desto starkare som ränteläget nu är väsentligt högre.

Utöver nu och tidigare anförda skäl finns enligt delegationen ett särskilt motiv för en i tiden obegränsad avdragsrätt och det är den bindning som en nyemission medför i förhallande till ett obligationslån, vilket möjliggör 3 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 17

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

en fortlöpande omprövning av finansieringsmetoden under en tidsperiod av 20 år. En dylik omprövning av finansieringen är endast i undantagsfall möj­ lig om företaget valt att anskaffa kapital genom nyemission. Delegationen anser slutligen att arten av det kapital det här gäller motiverar en högre procentsats än den som förordats i promemorian.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets område. Flera av dessa remissinstanser anser att avdragsrätten bör vara obegränsad i tiden. Kooperativa förbandet framhåller, att andra och mer avgörande skäl än löptiden för obligationer talar för en väsentligt längre avdragsperiod än tio år. Förbundet anför. Då en nyemission övervägs, torde detta oftast ske i samband med en pla­ nerad utvidgning av verksamheten eller annan större nyinvestering. På sätt redan framhållits skulle incitamentet att välja nyemission som finansie­ ringsform vara avgjort starkare om avdrag för utdelningen på det nyemit­ terade kapitalet kunde erhållas under obegränsad tid framåt än om avdrags­ rätten skall gälla endast under ett begränsat antal år. Om av olika skäl trots allt en tidsbegränsning befinns nödvändig, synes det naturliga och psykolo­ giskt mest lämpliga vara att vid bestämmandet av avdragsperiodens längd beakta den normala omloppstiden för kapitalet till en större investering i maskiner och byggnader. Denna tidrymd torde genomsnittligt sannolikt vara längre än vad nyss sagts utgör den normala löptiden för obligationslån. Förbundet finner därför starka skäl tala för att rätten till avdrag för ifrå­ gavarande utdelning skall gälla under ett antal år, som icke sätts lägre än 20 år. Svensk industriförening understryker, att förslaget rörande Annell-lagen praktiskt taget berör endast börsnoterade företag. Övriga företag, som inte kan öka sitt eget kapital genom nyemissioner, blir härigenom missgynna­ de. Föreningen anför. Föreningen har inga erinringar att framställa mot förslaget rörande Annell-lagen i och för sig men vill hävda att alla industriföretag oberoende av storlek och företagsform skall kunna komma i åtnjutande av skattemässiga lättnader motsvarande de som det ifrågavarande förslaget innebär. För att realisera detta önskemål erfordras emellertid speciella åtgärder för att tillgodose de företag som inte kan genomföra nyemissioner.

För de mindre och medelstora företag, som drivs i aktiebolagsform, anser föreningen att ett särskilt emissionsinstitut, ägt av de svenska affärsban­ kerna gemensamt, bör inrättas. Familjeföretagens förening framhåller, att det riskvilliga kapitalet i fa­ miljeföretag ofta är svårt inte endast att uppbringa utan även att behålla knutet till företaget. Effekten av den föreslagna lagstiftningen skulle bli större om man utsträckte perioden för avdrag. Föreningen anför. En tioårsperiod torde för familjeföretagen ofta bli alltför kort med tanke på arrangemang, som vidtas i syfte att förbereda en generationsväxling. För

Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 35

en sådan fordras enligt vårt förmenande mycket ofta en period av åtminstone 15, oftast 20 år. Vi tror oss nämligen ha gjort den erfarenheten, att familjeföretagare i 45 50 ars åldern normalt önskar driva en expansiv ut­ veckling av företaget med följande kapitalanspråk. Kan man då erbjuda en sådan företagare avdragsmöjlighet för »räntan» på investerat, bundet kapi­ tal över exempelvis en femton- å tjugoårsperiod — om detta nu är prak­ tiskt genomförbart — skulle företagaren lättare kunna ordna företagets ka­ pitalproblem fram till en normal generationsväxling, exempelvis i anslut­ ning till företagarens egen pensionsålder. Han bar möjlighet att kompen­ sera kapitalhållarna för deras kapitaltillskott ända fram till dess företaget lyfts över till nästa ägargeneration.

Skånes handelskammare anför, att det övervägande antalet bolag inte kan utnyttja avdragsrätten, enär ägarna oftast lider brist på kapital och samtidigt företagets storlek inte gör det möjligt för dem att vända sig till allmänheten med begäran om kapitaltillskott. Förslag bör därför enligt han­ delskammaren utarbetas till sådana ändringar i skattelagstiftningen som kommer mindre och medelstora företag till godo.

Flertalet remissinstanser har godtagit eller lämnat utan erinran det för­ slag som framlagts i promemorian att reglerna i fråga om skattskyldighet tör utdelning inarbetas i KL medan bestämmelserna om avdragsrätt för ut­ delning bibehålls i en särskild förordning. Kammarrätten framhåller dock att den teknik som använts i promemorian kan inbjuda till vissa erinringar. Kammarrätten anför. Om avgörande vikt fästes vid att reglerna avses skola få permanent ka­ raktär, kan sägas, att båda grupperna av bestämmelser bort inarbetas i KL. Lagtekniska svårigheter synes emellertid vara förenade med att så förfara med avdragsreglerna. Om i sådant läge man bör i KL införa endast de ifrå­ gavarande skattskyldighetsreglerna, kan synas i någon mån tveksamt. Den overskådlighet, som Annell-lagstiftningen i alla dess delar kan sägas f. n. ha, går till någon del förlorad. Å andra sidan är med nu tillämpad ordning nödvändigt att studera såväl KL som den fristående författningen, när det gäller att besvara frågan om mottagen utdelning är skattefri eller ej- Utan att finna någondera lösningen idealisk säger sig kammarrätten ha stannat för att godta promemorians uppläggning. Riksskattenämnden säger sig inte finna anledning till erinran mot den i promemorian valda metodiken att i en särskild författning reglera rätten till avdrag för utdelningar, medan bestämmelserna i den s. k. Annell-lagen i övrigt inarbetas i 54 § KL. Överståthållarämbetet finner det valda tillvägagångssättet naturligt och ändamålsenligt. Länsstyrelsen i Jämtlands län däremot anser det, för vinnande av större överskådlighet, vara önskvärt att även reglerna om avdragsrätt inarbetas i KL.

De erinringar mot detaljutformningen av författningsförslagen, som fram­ förts i yttrandena, redovisas i det följande i paragrafnummerordning enligt 3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 17

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

promemorieförslaget. Först behandlas förslaget till förordning om aktie­ bolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för viss utdelning.

2 §• Kammarrätten konstaterar, att enligt uttalande i promemorian den änd­ rade lydelse som i förslaget getts åt andra stycket i 2 § skall täcka det fall att apportegendom utgörs av andelar i handelsbolag, vars enda uppgift är att äga aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomiska föreningar. Enligt kam­ marrättens mening bör en sådan innebörd av stycket komma till klarare uttryck än som skett. Överståthållarämbetet anser det tillägg som gjorts i 2 §, »eller förvärvet av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom byte mot sådana aktier eller andelar», mycket befogat. Effekten av tillägget skulle enligt ämbetet förstärkas om en försäkran i detta hänseende måste lämnas i ett intyg som bifogas deklarationen. Näringslivets skattedelegation anser, att det i 2 § andra stycket uppiagna förbudet mot avdrag vid tillskott av aktier och andelar kominer att motver­ ka den önskvärda strukturrationaliseringen inom näringslivet eftersom samgående mellan företag ofta får formen av att aktierna i ett bolag läm­ nas som apportegendom i samband med nyemission i det förvärvande. Delegationen yrkar att förbudet begränsas till det fall där ett identitelsförhållande föreligger mellan säljare och köpare. Delegationen anför. Till ytterligare belysande av lämpligheten av att begränsa förbudet kan erinras om två vanliga situationer i vilka en i och för sig berättigad avdragsrätt elimineras i samband med strukturrationalisering. Ett bolag A, som gjort nyemission och är berättigat till avdrag, uppköps av ett bolag B, var­ efter fusion verkställs. Den rätt till avdrag som tillkommer bolaget A kan icke övertas av det kvarvarande bolaget B. Härigenom motverkas syftet med lagstiftningen. En annan variant är att bolaget A bibehålls som dotter­ bolag till B. Även i detta senare fall förloras avdragsrätten. Under senare år har flera dylika från samhällsekonomisk synpunkt mycket betydelse­ fulla samgåenden ägt rum. En annan teknisk lösning vore att införa en dis­ pensrätt av den art som förekommer i den nya lagstiftningen om aktievins­ ter men vi finner en sådan prövning onödig om de berättigade fiskala in­ tressena tillgodoses på sätt vi nu angett.

Skånes handelskammare konstaterar att, om avdragsrätten begränsas till att gälla endast utdelning på nyemitterat kapital, det inte — med hänsyn till eljest uppkommande risker för missbruk —- är möjligt att generellt till­ låta avdragsrätt för utdelning på i samband med aktieutbyte nyemitterade aktier men tillägger. Handelskammaren vill därför med utgångspunkt från det framlagda för­ slaget yrka att ifrågavarande bestämmelse utformas så att utdelning på ny­ emitterat kapital i samband med aktieutbyte är avdragsgill, om ägarna av aktierna i det bolag, som förvärvas enligt de nya bestämmelserna om be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 37

skattning av realisationsvinster vid avyttring av aktier, erhållit dispens från skattskyldighet för ev. uppkommande realisationsvinst. Sistnämnda regel har tillkommit för att beskattningen icke skall verka hindrande på presumtiva säljares vilja att sälja. Enligt handelskammarens mening fram­ står det mot bakgrund av densamma som ett absolut krav att ett företag, som genom förvärv av ett annat bolag åtar sig ansvaret för en av det all­ männa önskad strukturrationalisering, inte blir beskattat enligt strängare regler enbart på grund av den yttre formen för förvärvets genomförande.

Liknande synpunkter anförs av Östergötlands och Södermanlands läns handelskammare som betonar, att förutsättningen för dispens skulle vara att önskvärda strukturrationaliseringar eljest försvåras. I vissa fall torde enligt handelskammaren gemensam prövning kunna ske av ansökningar rörande nu ifrågavarande dispenser och dispenser jämlikt 35 § 2 mom. KL. Även Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte en dispensregel borde införas som ger möjlighet att bevilja utdelningsavdrag i fall där samhälls­ ekonomiska skäl talar därför, trots eljest gällande förbud vid tillskott av aktier och andelar. Familjeföretagens förening anser, att den spärr för avdrag, som regleras i 2 §, bör träda i kraft först då uppenbar intressegemenskap föreligger mel­ lan vederbörande skattskyldiga. Detta torde, framhåller föreningen, inne­ bära att frågan om skattefrihet skall kunna underställas riksskattenämn­ dens prövning från fall till fall.

5 §• Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att kontrollsvårigheter kan uppkomma med hänsyn till den långa tidsperiod som avdragsrätten omfattar. I deklarationen bör därför lämnas uppgift om utdelningar och avdrag under tidigare år. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om det är nödvändigt att begränsa avdragsrätten till tio år i följd. Länsstyrelsen anför. Har utdelning sålunda inte verkställts under något eller några av de nio följande åren har bolaget gått förlustigt rätten till avdrag under dessa år. Enligt länsstyrelsens mening synes emellertid de praktiska olägenheterna av att avdrag inte kunnat utnyttjas vissa år inte vara så stora att företaget skall helt gå miste om avdrag utan bör ett företag, som icke kunnat utnyttja avdraget, kunna få erhålla avdraget inom den tidsram, då avdrag sist får åtnjutas, eller femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna skett.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län. Näringslivets skattedelegation framhåller, att kalkylen för nyemissionen inte kan bygga på annat än maximalt och totalt avdrag. Skulle under perio­ den utdelning ett år inte kunna ske i sådan omfattning att avdraget kan ut­ nyttjas, bör det outnyttjade avdraget kunna erhållas ett senare år. En i tiden

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 ur 1967

begränsad avdragsrätt måste därför förenas med rätt till helt avdrag under perioden. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Familjeföretagens förening.

6 §■ Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om man inte bör föreskriva en något längre tid än fem år från det då utskiftning ägt rum för att av­ dragsrätt för utdelning på nyemitterat kapital skall medges.

7 §■ Kammarrätten framhåller, att promemorians förslag till utformning av bestämmelserna om avdragsrätt kan antas i stort sett vidga bolagens möj­ ligheter att få avdrag. Värdet härav kan dock i viss mån minskas genom att bolagen inte i förväg kan med större säkerhet beräkna skattelättnaden, eftersom de förhållanden, som inverkar på avdragsrätten, växlar och inte kan förutses. Den utredning som det emitterande bolaget skall göra beträf­ fande aktieägarna kan vålla bolaget .kostnader och besvär. Efter vägande av skälen för och emot den utformning, som i promemorian getts åt 7 §, har kammarrätten funnit sig böra förorda den föreslagna lösningen. Överståthållarämbetet anser de föreslagna reglerna vara svårare att tilllämpa än nu gällande regler. Principiellt torde dock enligt ämbetets me­ ning de föreslagna reglerna vara att föredra. Ämbetet framhåller vidare, att hela utdelningen inte alltid har lyfts, då bolaget avger sin deklaration. Av­ dragsrätten för utdelning skulle därför kunna göras avliängig av tidpunk­ ten för utdelningens lyftning. Ämbetet tillägger. Ett speciellt problem vid bedömningen av avdragsrätt för utdelningar resp. skattskyldighet för utdelningar synes vara det förhållandet att aktier kan ägas av bulvaner. Här åsyftas närmast det fallet att nyemitterade aktier formellt innehas av fysiska personer, medan de reellt kan anses utgöra organisationsaktier för bolag, överstathallarämbetet anser, att klara direk­ tiv bör lämnas till taxeringsnämnderna, för det fall konflikt skulle uppstå mellan två bolags yrkanden, om avdrag för utdelning resp. om frikallelse från skattskyldighet. Även länsstyrelsen i Stockholms län anser de föreslagna reglerna vara principiellt riktiga men tillägger. Tillämpningen av reglerna kan dock vålla stora svårigheter för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. EU speciellt problem utgör det förhållandet att utdelning ej alltid lyfts under samma år den förfaller till betalning, varigenom man vid taxeringstillfället inte med säkerhet kan avgöra vem som är mottagare av utdelningen. Taxeringsmyndigheternas möjligheter att kontrollera bolagens uppgifter torde över huvud taget i prak­ tiken bli mycket små. När deklaration avlämnas för det beskattningsår un­ der vilket utdelningen i fråga förfallit till betalning, skall nämligen i regel de av aktieägarna vid utdelningens lyftande ifyllda formulären vara insor­ terade i resp. aktieägares självdeklarätioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 39

Skånes handelskammare avstyrker den föreslagna utformningen av 7 § och förordar i stället ett bibehållande av nuvarande bestämmelse, som in­ nebär att avdragsrätten bortfaller endast under förutsättning att mer än hälften av aktierna innehas av svenska aktiebolag och ekonomiska för­ eningar. Beträffande konsekvenserna av promemorieförslaget anför han­ delskammaren. Sålunda torde det många gånger stöta på stora svårigheter för det utde­ lande bolaget att avgöra huruvida en aktie innehas av annat bolag såsom ett led i dess organisation eller i kapitalplaceringssyfte. Vidare måste krävas att det utdelande bolaget får tillfälle yttra sig i ärende rörande av det utdelningsberättigade företaget begärt förhandsbesked angående aktiernas ka­ raktär — för det förra är det ett önskemål att aktierna inte anses som organisationsaktier, för det senare gäller motsatsen. Den främsta invändning­ en mot den föreslagna regeln är emellertid att den kan leda till att det ut­ delande bolagets ekonomiska kalkyler helt ikullkastas endast till följd av att ett annat bolag i vars ägo aktierna i förstnämnda bolag blir att betrakta som organisationsaktier finner det förenligt med sina intressen att köpa ett större antal aktier i detta.

Liknande synpunkter anförs av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

I flera yttranden ifrågasätts om anledning föreligger att göra skillnad mellan vanliga förvaltningsföretag och investmentföretag när det gäller alt bedöma avdragsrätten. Sålunda framhåller riksskattenämnden. F. n. torde det knappast finnas några vanliga förvaltningsföretag, som inte årligen utdelar sina vinster för att därigenom vinna skattemässiga för­ delar. För det utdelande bolaget måste det också många gånger vara svårt att avgöra huruvida ett företag, som är aktieägare i bolaget, är ett vanligt förvaltningsföretag eller ett investmentföretag. Riksskattenämnden är av den uppfattningen att man i promemorian underskattat de svårigheter, som härvid kan göra sig gällande. Härtill kommer svårigheterna från myndig­ heternas sida att kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter. En dylik kontroll torde ofta nödvändiggöra både omfattande och svårbedömbara un­ dersökningar. Även från företagsekonomisk synvinkel kan situationen bli besvärlig. Sålunda kan det inträffa att den ekonomiska kalkyl, som ligger till grund för bolagets beslut om nyemission, inte oväsentligt rubbas genom att ett vanligt förvaltningsföretag förvärvar en betydande del av de nyemit­ terade aktierna med påföljd att avdragsrätten i motsvarande mån minskar. Det bör i sammanhanget också framhållas, att de statliga och kommunala bolagen enligt promemorieförslaget inte diskrimineras i fråga om avdrags­ rätten.

Med hänsyn till det anförda ifrågasätter nämnden, huruvida inte — bl. a. av praktiska skäl — undantagsstadgandet i 7 § bör begränsas i så måtto, att undantaget inte gäller i fråga om utdelning till förvaltningsföretag. Länsstyrelsen i Malmöhus lön ifrågasätter om inte hela utdelningen till investmentbolagen bör vara avdragsgill med hänsyn till investmentbolagens betydelse för bibehållandet av en konkurrenskraftig industri inom landet. Den omständigheten att investmentbolagen medgetts möjlighet att skatte­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1067

fritt fondera 20 % av erhållen utdelning, bör inte tillmätas alltför stor be­ tydelse, eftersom realisationsvinst vid försäljning av aktier numera nor­ malt blir föremål för beskattning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte spärregeln beträffande aktier, som innehas av förvaltningsföretag och investmentbo­ lag, borde utformas så att avdragsrätten begränsas endast i de fall aktier motsvarande ett röstetal av 25 % eller mera innehas av annat aktiebolag eller ekonomisk förening. Länsstyrelsen anför. I princip är förvaltningsföretaget skattskyldigt för utdelningen. Om det delar ut ett belopp motsvarande den mottagna utdelningen, övergår dock beskattningsanspråket på aktieägaren i förvaltningsbolaget. Tillräcklig ga­ ranti synes således föreligga för att dubbelbeskattningsanspråket effektue­ ras i den utsträckning skattelagstiftaren avser. Dessutom kan det vara för­ enat med betydande svårigheter för ett större företag, vars aktier är myc­ ket spridda, att avgöra om aktieägaren är ett förvaltningsföretag eller icke. Det föreligger vidare — som utredningsmannen också framhåller — ett stort antal fall, där kravet på effektiv dubbelbeskattning inte kan upprätt­ hållas, exempelvis då aktieägaren är en kommun, en »from stiftelse» e. d. Länsstyrelsen anser därför, att frågan om avdragsrätt för det utdelande bo­ laget inte bör göras avhängig av frågan om mindre aktieposter innehas av förvaltningsföretag. Även den begränsning till 80 % som föreslagits beträf­ fande investmentbolagen torde kunna uppmjukas något. Det torde vara för­ hållandevis vanligt att smärre poster av aktierna i våra börsnoterade bolag innehas av ett eller flera investmentbolag. Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att, om ett in­ vestmentbolag innehar aktier i det utdelande bolaget med ett röstetal mot­ svarande en fjärdedel eller mera av totala röstetalet, huvudregeln bör gälla och avdrag få åtnjutas för hela utdelningen. Handelskammaren i Karlstad framhåller, att emissionsavdrag bör med­ ges utan reducering, om den sammanlagda utdelningen från det emitterande bolaget, som uppburits av andra aktiebolag och ekonomiska föreningar, understiger 25 % av utdelningen från bolaget. Näringslivets skattedelegation ifrågasätter om bestämmelserna i 7 § är nödvändiga med hänsyn till att lindringen i dubbelbeskattningen är så be­ gränsad och att avdragsrätten vidare inte förloras när nyteckning verkställts av utländska bolag, av stat eller av kommun. Delegationen anför. Den granskning av mottagarna av utdelning på nyemitterade aktier, vil­ ken förutsätts i 7 §, är för många bolag inte möjlig att genomföra. Anled­ ningen härtill är icke främst antalet aktieägare, som i några större bolag uppgår till 30 000—40 000, även om ett stort antal aktieägare i och för sig gör varje form av granskning tidsödande och kostsam. Orsakerna är i stäl­ let att underlag saknas för den avsedda granskningen. I motiven har hän­ visats till utdelningsuppgifterna men dessa innehåller inte tillräckligt spe­ cificerade upplysningar. Det s. k. kupongregister som större bolag tidigare förde har av kostnadsskäl i allmänhet slopats. För det emitterande bolaget är det vidare praktiskt taget omöjligt att avgöra ett aktieägande bolags ka­ raktär av förvaltningsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 41

Delegationen yrkar att bestämmelserna i 7 § utformas som en schablon, enligt vilken avdragsrätten går förlorad endast i proportion till förekomsten av organisationsaktier och tillägger. Att utsträcka en dylik schablon till förvaltningsbolagens och investment­ bolagens totala innehav av aktier skulle i många fall medföra en långt stör­ re förlust av avdragsrätt än som är sakligt betingad. Härtill kommer ovan anförda svårigheter att identifiera förvaltningsbolagen. Med den av oss för­ ordade utformningen av 7 § erhålls vidare en praktisk lösning på problemet med utdelningar, som lyfts vid en senare tidpunkt än den då det nyemitte­ rande bolaget skall avge sin inkomstdeklaration.

Övergångsbestämmelserna Näringslivets skattedelegation yrkar, att den föreslagna lagstiftningen skall gälla fr. o. m. 1967 års taxering, och tillägger. Av praktiska skäl hävdar vi vidare, att den föreslagna lagstiftningen skall omfatta alla utdelningar på aktier, vilka emitterats efter den 30 juni 1961. Med det i promemorian föreslagna ikraftträdandet tvingas företagen att sär­ skilja olika emissioner. Ett ikraftträdande i enlighet med vårt förslag med­ för inte några nämnvärda fiskala verkningar.

54 § KL. Kammarrätten framhåller, att den gamla huvudregeln i 54 § KL var skat­ tefrihet vid utdelning mellan bolag. Genom efter hand införda inskränk­ ningar i denna frikallelse från skattskyldighet — inskränkningar som nu ytterligare utbyggs — finns ett mycket ringa utrymme kvar för huvud­ regelns tillämpning. Huvudregeln är i själva verket ingalunda någon sådan regel, men konsekvenserna härav — nämligen att i stället stipulera att skattskyldighet föreligger för mottagen utdelning med vissa angivna un­ dantag — har ej dragits. Från materiell synpunkt är visserligen likgiltigt hur förhållandet uttrycks. Men det är möjligt, framhåller kammarrätten, att hela regelkomplexet kunnat ges en mer överblickbar och lättillgänglig utformning, om bestämmelserna omformats från grunden. Näringslivets skattedelegation påpekar, att förvaltningsföretag blir skatt­ skyldiga för utdelning som används för avsättningar, vilka framtvingas av aktiebolagsrättsliga regler. Delegationen anser att skattskyldigheten inte bör omfatta denna andel av uppburna utdelningar. Vidare framhåller dele­ gationen att definitionen av investmentföretag är alltför onyanserad. Det förekommer bl. a. att investmentbolag ikläder sig borgensförbindelser för närstående företag och därför erhåller viss ersättning. Ett sådant enga­ gemang bör inte medföra att investmentbolagets karaktär sätts under dis­ kussion. För att undvika varje diskussion kan enligt delegationen ordet »uteslutande» ersättas med »uteslutande eller så gott som uteslutande». Delegationen tillägger. Vid tillämpningen har kravet på välfördelat värdepappersinnehav ställts mycket högt, vilket från näringspolitisk synpunkt inte kan anses helt moti­

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

verat. En mera nyanserad bedömning bör författningstexten kunna medge. I dag förekommer praktiskt taget inga rörelsedrivande företag, som äger s. k. kapitalplaceringsaktier i en sådan omfattning att omläggning till in­ vestmentbolag är möjlig. Vi vill också fästa uppmärksamheten på att mind­ re och medelstora företag kan ha ett berättigat intresse av att gå samman i form av ett nybildat investmentbolag. Detta kanske ej omedelbart kan bli börsnoterat men ändå ha många aktieägare. Till följd av tidigare uttalan­ den i förarbetena har tillämpningen blivit mycket restriktiv, vilket inne­ burit att i praktiken enbart börsnoterade investmentbolag skattemässigt rubricerats som investmentbolag. Vi yrkar därför att med upprätthållande av kravet på riskfördelning förenas möjlighet för investmentbolag att med bibehållande av sin skatterättsliga karaktär äga andra aktier än börsnote­ rade. Något villkor att bolaget skall vara börsnoterat bör ej heller upprätt­ hållas om aktierna ägs av ett stort antal fysiska personer. En något libe­ ralare bestämning av begreppet investmentbolag skulle enligt vår mening främja strukturrationaliseringar inom näringslivet.

Liknande synpunkter anförs av Sveriges köpmannaförbund som ut­ talar, att med den utformning, som sista stycket av punkt 1 av anvisning­ arna till 54 § erhållit, utesluts mindre »investmentbolag», som skulle kunna bildas för att möjliggöra kapitalanskaffning och strukturrationalisering, från att i lagens mening betraktas som investmentföretag. Enligt förbun­ dets mening bör inte krävas, att aktierna skall ägas av ett stort antal fy­ siska personer. Det bör vara tillräckligt att bolaget inte skall rubriceras som fåmansbolag. Familjebolag skulle då inte längre tvingas sälja sig till av banker ägda investmentföretag. Familjeföretagens förening framhåller, att börsregistrering inte bör vara avgörande för att ett företag bedöms som ett investmentföretag. Skånes handelskammare anser, att kravet på att ett investmentbolag skall ha ett välfördelat värdepappersinnehav bör utgå. Handelskammaren anför. Denna bestämmelse som tillädes i propositionen torde ha föranletts av farhågor för att rörelsedrivande bolag, som hade stora innehav av börsno­ terade aktier, skulle ombilda sig till investmentbolag. De ombildningar till investmentbolag, som betingats av skatteskäl, torde emellertid nu i stort sett vara genomförda. Utvecklingen har sålunda medfört, att ifrågavarande rekvisit för gränsdragningen mellan förvaltningsbolag och investmentbolag fått mindre betydelse ur fiskalisk synpunkt än tidigare.

Familjeföretagens förening förutsätter, att dispensbestämmelsen i sjätte stycket av 54 § KL skall gälla även för familjeföretag. Föreningen anför. Enligt vår uppfattning torde ifrågavarande dispensmöjlighet kunna få större betydelse för ett fåmansbolag än för ett icke fåmansbolag. Som ex­ empel kan nämnas fåmansbolag av sådan storlek, att de skulle kunna börsintroduceras. När det gäller dessa kan, exempelvis inom en familjeägd kon­ cern, ett moderbolag befinna sig just i den situation, som promemorian be­ skriver. Det skulle då vara irrationellt att tvinga detta moderbolag driva viss rörelse för att på så sätt formellt få ev. utdelning betraktad som skat­ tefri, trots att moderbolaget ej utdelar vidare. Dispensförfarandet bör vara tillämpbart även i dylika fall.

Kungl. Maj. ts proposition nr 17 år 1967 43

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att den utvidgning av begreppet organisationsaktier, som skedde genom den tidigare Annell-lagen, var i hög grad befogad. Delegationen tillägger. Dock har praxis i vissa fall blivit väl sträng i sin lagtolkning, då man t. ex ansett, att en centralförenings innehav av några få aktier i ett stuveriaktiebolag utgjort kapitalplacering trots att syftet uppenbarligen varit att utnyttja bolagets tjänster i föreningens verksamhet. Likaledes har man ansett, att aktier i Jordbrukets Bank innehas av föreningar i jordbrukets ekono­ miska föreningsrörelse såsom kapitalplacering. Det synes angeläget, att det av ett uttalande i propositionen framgår, att sådana aktieinnehav betingats av den rörelse, som bedrivits av det utdelningsmottagande företaget. Svenska byggnadsentreprenör/öreningen hemställer, att det föreslagna stadgandet om beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i byggnadsrörelse utgår. Föreningen anför. Den diskuterade organisationsformen med ett rörelsedrivande moderbo­ lag och helägda, fastighetsförvaltande dotterbolag har, bl. a. av krec“l,.* manga fall visat sig nödvändig för byggnadsindustrin. För att skydda inteckmngshavarnas rätt kräver kreditgivaren att fastigheterna hålls utanför moderbolaget/byggnadsföretaget. Det kan inte vara riktigt att be­ skattningsreglerna utformas på sådant sätt, att kostnadskrävande organisa­ toriska förändringar framtvingas. Lagstiftningsförslaget i denna del är icke agnat att underlätta finansieringen av företagens investeringar, vilket var

Kooperativa förbundet förordar, att en bestämmelse införs, som medger rätt till avdrag för stämpel- och andra kostnader i samband med emission av aktier. Liknande uttalanden görs av flera remissinstanser på närings­ livets område.

Avsättning till ny anskaffnings fond

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om möjlighet att avsätta till nyanskaffningsfond även om erinringar görs mot utformningen av be­ stämmelserna i vissa delar. Från näringslivets organisationer framhålls äll­ mänt att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsätt­ ning till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än de som berörs av förordningen. LO och TCO anser att bestämmelserna bör göras provi­ soriska och att frågan bör utredas ytterligare innan bestämmelserna per­ manentas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsens mening blir bestämmelserna aktuella endast i ett fåtal fall och det synes därför inte påkallat att komplicera skattelagstiftningen med särbestämmel­ ser för dessa. Konjunkturinstitutet framhåller, att förslaget avser att förhindra att ur »allmän synpunkt önskvärda avvecklingar ej kommer till stånd» eller upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

skjuts av skatteskäl och anser därför förslaget som sådant angeläget. In­ stitutet konstaterar att den typ av rationaliseringsåtgarder, som kan for­ väntas falla under förslagets tillämpningsområde, än så länge synes ha vidtagits endast i begränsad omfattning. Institutet tillägger. Det är i många avseenden önskvärt att en viss återhållsamhet iakttas vid tillskapandet av ytterligare skattetekniska arrangemang i den mycket bro­ kiga provkarta av speciella särbestämmelser som existerar i svensk skatte­ lagstiftning. Även om det inte uttryckligen framhålls maste darfor de före­ slagna nyanskaffningsfonderna t. v. betraktas som ett provisoriskt arran­ gemang, vilket skall få sin definitiva och mest effektiva utformning forst när ytterligare erfarenheter inhämtats. Kammarrätten finner det självfallet att det inte kan åläggas beskattningsmyndigheterna att pröva om de i förslaget angivna förutsättningarna föi medgivande av avdrag är för handen utan att — som i promemorian före­ slås __sådan prövning bör ankomma på Kungl. Maj :t eller myndighet, som Kungl. Maj :t förordnat. Riksskattenämnden anser att, med hänsyn till ären­ denas vittutseende natur och till de olika synpunkter som kan anläggas pa frågan, beslut i dessa ärenden alltid bör meddelas av Kungl. Maj :t. Näringslivets skattedelegation erinrar om att regler av motsvarande inne­ håll förekommer i åtskilliga västeuropeiska länder men att dessa regler inte förutsätter dispens av myndighet. Delegationen tillägger. En i promemorian icke behandlad situation, som under senare år aktua­ liserats för några företag, är att dessa för att möjliggöra en fortsatt verksam­ het tvingats att flytta sina anläggningar och i samband därmed avyttra en lietydande del av dessa. Ett icke ovanligt fall är att ett industriföretag, som har sin fabriksanläggning inom en tätort, tvingas att uppföra helt nya an­ läggningar utanför tätbebyggelsen för att möjliggöra en rationalisering och expansion av verksamheten. Beskattningskonsekvenserna vid dylik flytt­ ning kan innebära, att företagets kapital reduceras till foljd av att vinsten vid avyttringen av den gamla anläggningen icke kan kvittas mot avskriv­ ningar på nyanläggningen. Vi hemställer därför att även för sadana ti antalet få fall möjlighet öppnas för avsättning till nyanskaffningsfond samt att tidsbestämningarna i författningstexten jämkas så att den angivna kvittningen kan effektivt utnyttjas även då avyttringen intraffar etter igång­ sättandet av den flyttade verksamheten.

Liknande synpunkter anförs av flera handelskamrar och av Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Sistnämnda förening tillägger. Önskvärt vore att ett principbeslut i avdragsfrågan kunde lämnas den skattskyldige före försäljningen. Överväganden att försälja viss rörelse el­ ae ler rörelsegren torde i regel ge den skattskyldige underlag för en utrednm äo rörande möjliga försäljningspriser. På grundval av en sådan utrednm a borde ett principbeslut kunna fattas rörande avdragsrätten. Det definitiv beslutet, med angivande av högsta tillåtna avdragsbelopp, kunde få ansta till dess försäljningen kommit till stånd. Föreningen anhåller, att ett for-

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

farande efter ovan antydda riktlinjer måtte tas under överväsande vid det lortsatta lagstiftningsarbetet.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att rätt till avdrag för av­ sättning till nyanskaffningsfond bör lämnas i form av förhandsbesked från antingen riksskattenämnden eller annan myndighet. I förordningen bör vi­ dare anges att avsättning skall ha skett i företagets räkenskaper. Sveriges köpmannaförbund anser att avsättning utan särskilt tillstånd bör medges för en treårsperiod, om den skattskyldige hos taxerings- eller prövningsnämnd gör sannolikt, att avyttringen utgör ett led i en struktur­ rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Förbundet anför. Vill den skattskyldige ha förlängt anstånd bör emellertid tillstånd därtill sokas hos Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj :t förordnat att f10vt?,,d?Ilk fra§a- Förbundet vill framhålla, att man redan med gällande lagstiftning ofta kan få en fördelning på två år genom förlängning av räkenskapsaret Det skulle därför med den utformning, som förbundet nu före­ slår, i flertalet fall endast betyda en förlängning med ytterligare ett år. Däri­ genom skulle ökad belastning på administrationen praktiskt taget helt kunna undvikas For detaljhandeln är förslaget av stort intresse med hänsyn till den omfattande strukturrationalisering, som pågår inom denna. Ett stort an ml mindre företagsenheter läggs ned, ofta för att senare återuppstå i form av storre moderna självbetjäningsbutiker eller fackhandelsbutiker. Förbundet förutsätter, att dylik strukturrationalisering är sådan »som är önskvärd från allmän synpunkt».

Liknande synpunkter anförs av Svensk industriförening som framhåller, att företagsekonomiska skäl bör vara avgörande och att uttrycket »önsk­ värd från allmän synpunkt» bör utbytas mot uttrycket »lämplig ur företags­ ekonomisk synpunkt». Föreningen anser vidare att storleken av den nya investeringen inte skall tillmätas någon betydelse och att ordet »betydande» därför bör utgå ur lagtexten. Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det synes uppenbart att avsättning till nyanskaffningsfond bör ifrågakomma endast i fall, där det rör sig om mera väsentliga belopp. Länsstyrelsen i Jämtlands län ifråga­ sätter en beloppsgräns så utformad att avdraget — beräknat enligt de grun­ der som anges i 2 § — inte får understiga 100 000 kr. I

I några yttranden framhålls att säkerhet för skattebetalningen bör läm­ nas vid fondavsättning. Sålunda anser överståthållarämbetet, att frågan om garantier bör prövas ingående med hänsyn till att fall kan förekomma, dar alla omständigheter utom den ekonomiska ställningen pekar på att medgivande torde lämnas. Ämbetet framhåller vidare att den nu föreslagna fonden kan komma att konkurrera med andra investeringsfonder, för vilka det krävs att säkerhet ställs för skatten.

46 Kimgl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Kooperativa förbundet ifrågasätter om inte töljande regler för avsättning till nyanskaffningsfond borde övervägas. Under de i departementspromemorian nämnda förutsättningarna, nämli­ gen att skattskyldig avyttrat rörelse eller rörelsegren, berättigas han till av­ drag för avsättning till nyanskaffningsfond med de begränsningar av avdragsbeloppets storlek som föreslås i promemorian. Avdragsrätten gors generell — dock förslagsvis begränsad till visst minimibelopp for att minska antalet ifrågakommande fall — men som förutsättning för avdragsrätt bör gälla att ett mot eljest utgående skatt svarande belopp deponeras i riksbanken enligt de regler som gäller för allmänna investeringsfondei. Dispens från denna depositionsskyldighet borde vara möjlig att erhålla efter särskild prövning i sådana fall, där synnerliga skäl av ungefärligen samma innebörd som avses i departementspromemorian föreligger. Depositionsskyldigheten skulle i så fall ersättas av skyldighet att lämna bankga­ ranti enligt förordningen om särskilda investeringsfonder för fartyg. I öv­ rigt skulle beträffande ianspråktagande och ev. efterbeskattning samma regler gälla som föreslås i departementspromemorian.

Riksskattenämnden, länsstyrelsen i Malmöhus län och näringslivets skattedelegation ifrågasätter om inte rätten att avsätta till nyanskaffningsfond bör utsträckas att omfatta även förvärvskällan jordbruksfastighet, om in­ komsten av fastigheten redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Lantbrukets skattedelegation understryker, att lagstiftningen bör gälla även skattskyldig, som driver jordbruk och skogsbruk och avyttrar jord­ bruksfastighet eller del därav eller av annat skäl upphör med driften helt eller delvis. Delegationen anför. Icke minst i förvärvskällan jordbruksfastighet torde ske avyttringar, som utgör led i sådan strukturrationalisering, som är önskvärd från allmän synpunkt. Även sådan skattskyldig, som redovisar inkomst från jordbruks­ fastighet, kan ha för avsikt att efter försäljningen göra betydande investe­ ringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller för ny verksam­ het Med hänsyn till nyanskaffningsfondens redovisning torde avdragsrät­ ten genom avsättning till fond för förvärvskällan jordbruksfastighet inskrän­ kas endast till att avse sådana skattskyldiga, som redovisar denna förvärvs­ källa enligt bokföringsmässiga grunder. Skattskyldig, som redovisar sm in­ komst av jordbruksfastighet enligt kontantprincipen, borde kunna beredas möjlighet till motsvarande avdrag för nyinvesteringar genom kontant in­ sättning på ett konto.

Riksskattenämnden påpekar, att det enligt författningsförslaget inte före­ ligger något principiellt hinder mot att fondmedlen används föi avskriv ning på anläggningar, som enligt eljest gällande regler inte är avdragsgilla i nå­ gon form. Nämnden finner en sådan möjlighet alltför långtgående och inte erforderlig för att tillgodose det med lagstiftningen angivna syftet. Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller, att det i den skatte­ pliktiga intäkten för beskattningsåret i vissa fall kan ingå realisationsvinst vid försäljning av fastighet, som utgjort anläggningstillgång i rörelse. Enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 47

föreningens uppfattning bör intäkt av sådan fastighetsför sälj ning få inräk­ nas i det avdragsgilla beloppet. Nyanskaffningsfond bör vidare få tas i an­ språk för avskrivning på fastighet, som utgör anläggningstillgång i rörelse. Handelskammaren i Karlstad finner det särskilt tillfredsställande, att ansökningshandlingarna vid fondavsättning skall vara hemliga, men anser att redogörelsen för planerade investeringar skall få inrymma olika alterna­ tiv. Det kan i många fall vara svårt att exakt precisera planerade investe­ ringar för lång tid i förväg. Svenska stadsförbundet framhåller, att anledning finns att i förekom­ mande fall beakta kommunintressena när det gäller ianspråktagandet av nyans,kaffningsfonder i annan förvärvskälla än den, i vilken avsättningägt rum. Överståthållarämbetet anser beteckningen investeringsfond för struktur­ rationalisering vara att föredra framför beteckningen nyanskaffningsfond. Ämbetet anför. Vanligen används nämligen termen fond i tre olika betydelser i en ba­ lansräkning, dels för eget, beskattat kapital, dels för ackumulerat värdeminskningsavdrag vid indirekt avskrivning och dels för avsättning med obeskattade medel. Enligt överståthållarämbetets mening kan beteckningen nyanskaffningsfond vara missvisande, då denna term torde associeras med någon av de två förstnämnda betydelserna av ordet fond.

Departementschefen

Enligt den s. k. Annell-lagen, dvs. förordningen med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, får aktiebolag vid taxeringen dra av utdelning på ny­ emitterade aktier. Bestämmelserna innebär vidare att den skattefrihet för uppburen utdelning, som enligt kommunalskattelagens regler i allmänhet föreligger för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, be­ gränsas. Förordningens bestämmelser gäller vid 1963—1977 års taxeringar. Rätten till avdrag för utdelning är enligt Annell-lagen begränsad till 4 % per år av vad som inbetalats för de nya aktierna och avdrag erhålls under sammanlagt högst sex år. I en departementspromemoria har föreslagits att bestämmelserna om avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier ges permanent karaktär. Rätten till avdrag föreslås utökad till 5 % per år av inbetalat kapital och avdragstiden föreslås förlängd till tio år. Begränsningen genom Annell-lagen i skattefriheten för utdelning inne­ bär, att bolag och föreningar är skattskyldiga för utdelning på aktier som innehas i kapitalplaceringssyfte. För företag, som förvaltar värdepapper och likartad lös egendom, gäller att de är skattskyldiga för all uppburen utdelning i den mån beloppet därav överstiger företagets egen beslutade ut­ delning eller, i fråga om s. k. investmentföretag, 125 % av den egna utdel­ ningen. Byggnadsföretag är skattskyldiga för utdelning på aktier, som utgör

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 lagertillgång i rörelsen. Enligt promemorieförslaget bör dessa bestämmel­ ser inarbetas i KL. I departementspromemorian föreslås vidare alt Kungl. Maj:t eller myn­ dighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall, om synnerliga skäl föreligger, äga medge att skattskyldig, som säljer rörelse eller rörelsegren, skattefritt avsätter vinst som framkommer vid försäljningen till en nyanskaffningsfond. Fonden skall inom tre eller, efter särskilt medgivande, sex år använ­ das för avskrivning av nyanskaffade tillgångar. Skäl för medgivande att avsätta till nyanskaffningsfond skall enligt förslaget anses föreligga, om avyttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från all­ män synpunkt och den skattskyldige bär för avsikt att efter försäljningen göra betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller för en ny verksamhet. Den avdragsrätt för utdelningar på nyemitterade aktier, som inedgetts genom Annell-lagen, har otvivelaktigt varit av betydelse för kapitalanskaff­ ningen inom bolagssektorn. Det ligger i sakens natur att bestämmelserna varit av särskilt värde för de stora börsnoterade bolagen. Dessa hai större möjligheter att vända sig till allmänheten för tillskott genom aktieteckning och bolagens vinster tillförs aktieägarna i form av utdelning. Annell-lagens bestämmelser innebär en viss tidsbegränsad lättnad i den dubbelbeskattning av bolagens vinster, som är en följd av att utdelningen inte är a\dragsgill vid bolagets taxering och beskattas som inkomst hos aktieägaren. Genom att utdelningen enligt de allmänna reglerna inte är avdragsgill utgörs bola­ gets kostnad för nyemitterat kapital, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som bolaget måste erlägga på de vinstmedel som krävs för utdelning­ en. För en utdelning på 6 % som inte till någon del är avdragsgill fordras vinstmedel på 12 %, om man räknar den sammanlagda bolagsskatten till 50 % av inkomsten. Under den tid avdragsrätt för utdelningar funnits en­ ligt Annell-lagens bestämmelser har förräntningen av aktieemissioner — om utdelningen är 6 % — krävt vinstmedel på ungefär 8 %, varav 4 % ar avdragsgilla vid taxeringen och 4 % beskattas med 50 %. I några remissyttranden har yrkats, att avdragsrätten för utdelningar på nyemissioner skall vara obegränsad i tiden. En sådan utformning av bestäm­ melserna skulle i princip innebära att dubbelbeskattningen upphävdes för alla bolag, som bildas efter det den nya lagstiftningen trätt i kraft. Man skulle då få tre grupper av bolag som behandlades olika i beskattningshän­ seende. En grupp skulle utgöras av de bolag, som nått sin maximala stor­ lek i fråga om aktiekapitalet innan de nya bestämmelserna trädde i kraft. För dessa bolag skulle dubbelbeskattningen även i fortsättningen vara full­ ständig. En annan grupp skulle utgöras av de bolag, som bildats före ikraft­ trädandet av de nya bestämmelserna men som senare ökar sitt aktiekapi­ tal. Dessa bolag befrias till en del från dubbelbeskattning. För de bolag slut­ ligen, som bildas efter det de nya bestämmelserna trätt i kraft, skulle, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 49

nämnts, någon dubbelbeskattning inte ifrågakomma eller ifrågakomma en­ dast i begränsad omfattning beroende på avdragsprocentens storlek. Det torde vara uppenbart att bestämmelserna inte kan utformas på sådant sätt. Det är inte aktuellt att nu ta upp frågan om att avveckla dubbelbeskatt­ ningen av bolagens vinster eller att mildra den t. ex. genom att medge visst avdrag för utdelning på allt inbetalat aktiekapital eller beskatta utdelad vinst lägre än fonderad etc. Dubbelbeskattning av bolagsvinster förekommer i åtskilliga länder med ett beskattningssystem jämförbart med vårt eget. Den fråga det nu gäller är, liksom då Annell-lagen infördes, att underlätta bola­ gens kapitalanskaffning via nyemissioner genom att göra denna kapitalanskaffningsform mera likvärdig i beskattningshänseende med kapitalanskaff­ ning i form av t. ex. obligationslån. En sådan effekt når man enklast ge­ nom en tidsbegränsad avdragsrätt för utdelningar på nyemissioner i enlig­ het med Annell-lagens regler. Denna lagstiftning synes väl ha fyllt sitt syfte och ny lagstiftning på området bör därför i allt väsentligt bygga på Annelllagens principer. Detta hindrar naturligtvis inte att omfattningen av de förmåner Annell-lagen f. n. ger omprövas i detta sammanhang. Såsom fullmäktige i riksbanken påpekat kan varje steg till ett underlät­ tande av aktieemissionerna innebära en försvagning av kreditpolitikens effektivitet. Viss försiktighet måste därför iakttas när det gäller att avväga omfattningen av de skatteeftergifter som ges. En högre avdragsprocent än fem anser jag inte böra ifrågakomma. Såsom framhållits i promemorian kan bolagen f. ö., om procentsatsen sätts för hög, i vissa fall nödgas sätta en lägre emissionskurs för att kunna utnyttja hela avdraget. Även den i pro­ memorian föreslagna tidsperioden för avdragsrätt, tio år, synes väl avvägd och jag föreslår därför att avdragsrätten för utdelning på nyemissioner en­ ligt Annell-lagens bestämmelser utökas till 5 % under tio år. I

I departementspromemorian föreslås, som redan nämnts, att bestämmel­ serna om rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner får permanent karaktär. Man kan givetvis, som några remissinstanser påpekat, nå samma effekt genom tidsbegränsad lagstiftning som förlängs i god tid före utgången av tidsfristerna. Då man emellertid torde få räkna med att nuvarande finansieringssvårigheter för företagen kommer att bestå även på längre sikt anser jag att reglerna för avdragsrätt för utdelning nu bör bli permanenta. Från företagens synpunkt bör det vara en fördel att lagstiftningen inte är tidsbegränsad. Omläggningen hindrar givetvis inte att dessa bestämmelser liksom all skattelagstiftning omprövas, om de förutsättningar som bestäm­ melserna bygger på mera radikalt förändras.

Jag övergår så till att behandla vissa bestämmelser i promemorians för­ slag till förordning om aktiebolagens rätt till avdrag vid inkomsttaxering­ en för viss utdelning. Förbudet enligt andra stycket av 2 § mot avdragsrätt för utdelningar i

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

det fall, då aktieteckningen skett genom apport av aktier eller andelar, har föranlett erinringar i några remissyttranden. Syftet med den ifrågasatta lagstiftningen är, som redan framhållits, att underlätta för holagen att skaf­ fa nytt kapital genom att vända sig till allmänheten för aktieteckning. Av­ sikten med bestämmelserna är i och för sig inte att stimulera till strukturrationalisering genom sammanslagning av bolag. När två bolag slås sam­ man tillförs inte koncernen härigenom något nytt kapital som kan motivera avdragsrätt. Det är emellertid möjligt att i ett sådant fall, som det närings­ livets skattedelegation berör i sitt remissyttrande, dvs. när det bolag vars aktier lämnas som apport tidigare gjort en nyemission som berättigar till avdrag för utdelning, bestämmelsen i andra stycket av 2 § kan leda till att sammanslagningen uppskjuts till dess avdragsrätten utnyttjats fullt ut. Även om detta kan antas vara ett mycket sällsynt fall, vill jag inte motsatta mig att den avdragsrätt som skulle tillkommit dotterbolaget får övertas a\ moderbolaget. Det innebär att utdelningen på en del av det genom apporten bildade aktiekapitalet hos moderbolaget blir avdragsgill under viss tid. Ett sådant övertagande av avdragsrätt för utdelning bör dock medges endast om det från allmän synpunkt framstår som önskvärt att sammanslagningen inte uppskjuts i avvaktan på att dotterbolaget utnyttjat avdragsrätten. Ivungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör därför kun­ na efter ansökan pröva om förutsättningar för övertagande av avdiagsrätten föreligger. Om medgivande lämnas till övertagande skall i beslutet även anges med vilket belopp och under hur lång tid avdrag kan erhållas. Såsom i departementspromemorian framhållits bör undantagsbestämmel­ sen i andra stycket av 2 § gälla även då aktieteckningen sker genom apport av andelar i handelsbolag, vars verksamhet består i förvaltning av aktier eller andelar. Liksom kammarrätten anser jag att detta bör utsägas i lag­ texten. Den i promemorian föreslagna utformningen av bestämmelserna i 4 § kan möjligen föranleda tvekan om avdragsrätten, när det gäller en bygg­ nadsrörelse. Vid upprättandet av deklaration för en byggnadsrörelse skall intäkter och kostnader för fastighetsinnehavet brytas ut och redovisas un­ der inkomst av annan fastighet. Fastigheterna betraktas emellertid det oak­ tat som lagertillgång i rörelsen och avdragsrätten skall givetvis inte begrän­ sas därför att avkastningen av dessa rörelsetillgångar formellt redovisas under inkomst av annan 'fastighet. Detta bör föranleda viss omformulering av de föreslagna bestämmelserna i 4 §. En tidsperiod av tio år för avdragsrätten kan, som överståthållarämbetet framhåller, föranleda vissa svårigheter från kontrollsynpunkt. Emellertid gäller det skattskyldiga, för vilka deklarationsmaterialet finns bevarat, och jag anser därför inte att några speciella bestämmelser om uppgiftsskyldighet bör föreskrivas.

Knngl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 51

Enligt promemorieförslaget skall avdragsrätten gälla tio år i följd fr. o. in. det år då utdelning på aktierna första gången verkställts. Även om prak­ tiska och kontrollmässiga skäl talar för en sådan utformning av bestämmel­ serna vill jag dock inte motsätta mig att bolaget får viss frihet alt välja år när avdragsrätt yrkas. Avdrag bör dock inte få åtnjutas senare än femton år efter det då inbetalning för aktierna skett. Om inbetalningen skett under mer än ett kalenderår, bör tidsgränsen räknas från det år då inbetalning för aktierna först skett. Avdragsrätten påverkas givetvis inte av om vad som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden.

Avdragsratt för utdelning på nyemitterade aktier kan, såsom framhålls i promemorian, sägas innebära att utdelningen i beskattningsavseende un­ der viss tid skall behandlas som ränta på lånat kapital. En långivare är i regel skattskyldig för ränta på utlånade medel oavsett om långivaren är fysisk eller juridisk person. Om aktieägaren är skattskyldig för ränta, som han erhåller på lån till det utdelande bolaget, bör som förutsättning för av­ dragsrätt för utdelning i princip gälla att han är skattskyldig även för utdelningen. Är aktieägaren frikallad från skattskyldighet för såväl ränta som utdelning, bör hinder för avdragsrätt för utdelning inte föreligga eftersom utdelning och ränta i sådant fall behandlas lika. Undantagsbestämmelsen i 7 § i promemorieförslaget har utformats en­ ligt denna princip. Avdrag får inte åtnjutas om aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning enligt 54 § KL i dess nya lydelse. Den utredning angående aktieägarna, som det emitterande bolaget skulle tving­ as göra, kan emellertid, som framhållits i flera remissyttranden, vålla bola­ get mycket besvär och kostnader. I några yttranden har därför yrkats att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § Annell-lagen bibehålls. F. n. gäller att rätten till avdrag bortfaller, om mer än hälften av samtliga aktier i det utdelande bolaget ägs av andra bolag och föreningar. Emellertid är inte heller den bestämmelsen alltid lättillämpad. Vidare kan den, som påpekats i promemorian, kringgås genom att aktieägarna formellt placerar så många aktier hos fysiska personer att högst 50 % ägs av aktiebolag och ekono­ miska föreningar. Jag delar inte den uppfattning, som kommit till uttryck i remissyttrandet från näringslivets skattedelegation, att lindringen i dubbelbeskattningen är så obetydlig att man kan undvara undantagsbestämmelsen i 7 §. Å andra sidan bör naturligtvis undantagsbestämmelsen inte föranleda skattskyldiga och taxeringsmyndigheter alltför mycket besvär och kostnader. Jag anser mig därför böra förorda att man bibehåller den nuvarande bestämmelsen. Inte heller denna bestämmelse är, som jag redan framhållit, alltid lättilläm­ pad. Den har dock gällt oförändrad sedan Annell-lagens tillkomst och den får därför anses ha visat sig praktikabel. Såsom framhållits i promemorian kan bestämmelsen i vissa fall kringgås genom bulvanförhållanden, som är svåra för beskattningsmyndigheterna att genomskåda och bevisa. Hur un­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

dantagsbestämmelsen än utformas torde det dock vara möjligt för mindre nogräknade företag att vidta sådana åtgärder att undantagsbestämmelsen till synes inte blir tillämplig. Jag föreslår sålunda att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 7 § i princip bibehålls. I ett avseende anser jag dock att den bör kompletteras. Jag syftar här på det fall, då aktier innehas av utländska bolag. Enligt nu­ varande bestämmelser medges avdrag för utdelning om aktierna i det emitterande bolaget ägs av ett utländskt bolag. Om det utländska moderbolaget hade tillskjutit kapitalet i form av lån till det svenska dotterbolaget, hade räntan på lånet varit avdragsgill vid dotterbolagets taxering. Det kan från denna synpunkt synas godtagbart att avdrag medges även för utdelning, om moderbolaget tillskjuter kapitalet i form av aktieteckning. I princip drabbas utdelningen av svensk kupongskatt och moderbolaget beskattas således i Sverige för denna avkastning. I de avtal som slutits med andra stater för undvikande av dubbelbeskatt­ ning har emellertid ofta föreskrivits att svensk kupongskatt inte skall tas ut när utdelningen går från svenskt dotterbolag till utländskt moderbolag. Under de år avdragsrätten begagnas får man då den effekten att bolagsinkomst motsvarande utdelningen inte beskattas i Sverige vare sig hos dotter­ bolaget med bolagsskatt eller hos moderbolaget med kupongskatt. Härtill kommer att moderföretaget i sitt hemland i regel erhåller befrielse från eller lättnad i beskattningen av utdelningen från det svenska dotterbolaget. Under sådana förhållanden synes det opåkallat att medge avdragsrätt i samtliga de fall, då aktierna i det utdelande bolaget ägs av utländska bolag. Jag föreslår därför att avdrag för utdelning på aktier, som ägs av utländskt bolag, i princip skall erhållas endast under förutsättning att svensk ku­ pongskatt erläggs för utdelning med fullt eller med nedsatt belopp. Om ut­ delningen i ett sådant fall är helt undantagen från svensk kupongskatt på grund av avtal med främmande stat bortfaller alltså rätten till avdrag. Av huvudregeln följer dock att, om aktierna i det emitterande bolaget inte till mer än 50 % ägs av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag, avdragsrätt föreligger för utdelning till utländskt bolag även om kupongskatt inte skulle utgå.

De nya bestämmelserna bör, som föreslagits i promemorian och i regel godtagits av remissinstanserna, gälla utdelningar på aktier som emitterats efter den 30 juni 1966.

I några remissyttranden har yrkats att avdragsrätt bör införas för stäm­ pel- och andra kostnader i samband med emission av aktier. Detta är en fråga som hör samman med den skattemässiga behandlingen av organisationskostnader över huvud taget och bör inte prövas i detta sammanhang. Kostnader av detta slag uppkommer f. ö. även vid fondemission.

Kungi. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Jag övergår nu till att behandla den del av den nuvarande Annell-lagen, som reglerar bolags och förenings skattskyldighet för utdelningar. I depar­ tementspromemorian föreslås att dessa bestämmelser i princip bibehålls oförändrade men inarbetas i KL. I likhet med remissinstanserna anser jag att skattskyldigheten för utdelningar och undantagen från sådan skattskyl­ dighet bör regleras i KL. Jag kan även i princip godta det sätt på vilket Annell-lagens regler i promemorieförslaget infogats i 54 § KL och anvis­ ningarna till denna paragraf. Kammarrätten ifrågasätter om inte hela regel­ komplexet möjligen kunnat ges en mer överskådlig och lättillgänglig ut­ formning, om bestämmelserna omformats från grunden. Jag är inte över­ tygad om detta. Huvudregeln i 54 § KL var tidigare skattefrihet för bolag och föreningar för utdelning på aktier och andelar. Från denna huvudregel stadgades därefter flera undantag. Huvudregeln blir nu skattefrihet för aktier och andelar, som inte anskaffats i kapitalplaceringssyfte. Även från denna huvudregel görs flera undantag, delvis samma undantag som från den tidigare huvudregeln. De erinringar, som i remissyttrandena gjorts mot de föreslagna ändring­ arna i 54 § KL och dess anvisningar, gäller främst reglerna för förvaltnings­ företag. Näringslivets skattedelegation påpekar att förvaltningsföretagen blir skattskyldiga för mottagen utdelning, som används för avsättningar, vilka framtvingas av aktiebolagsrättsliga regler. Huvudprincipen är emel­ lertid att någon skattefri fondering av vinstmedel inte godtas i andra för­ valtningsföretag än investmentföretag. Om fonderingen är frivillig eller framtvingad av aktiebolagsrättsliga regler eller av andra orsaker har där­ vid inte någon betydelse. Skyldigheten att avsätta till reservfond och skuldregleringsfond enligt aktiebolagslagens bestämmelser är f. ö. beroende på storleken av det kapital som aktieägarna tillskjuter till bolaget. Beträffan­ de investmentföretagen kan jag, av skäl som näringslivets skattedelegation anfört, godta att även dessa företag definieras som företag, vars verksamhet »uteslutande eller så gott som uteslutande» består i förvaltning av värde­ papper eller annan därmed likartad lös egendom. I övrigt anser jag emel­ lertid att den hittills gällande definitionen bör bibehållas. Med anledning av vad Familjeföretagens förening anfört angående den föreslagna dispensbestämmelsen i sjätte stycket av 54 § vill jag framhålla, att dispensregeln i princip är tillämplig även för fåmansbolag. Beträffan­ de Svenska byggnadsentreprenörföreningens hemställan, att stadgandet om beskattning av utdelning på lageraktier och lagerandelar i byggnadsrörelse skall utgå, kan jag endast framhålla att den skattefrihet för utdelning på sådana aktier som gällde före Annell-lagens tillkomst får betecknas som en lucka i skattelagstiftningen och att det inte föreligger skäl att bibehålla denna skattefrihet. Jag vill slutligen framhålla, att jag inte är beredd för­ orda någon uppmjukning av den praxis som utbildats i fråga om begreppet organisationsaktier. r 4 4 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 saml. Nr 17

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Med hänsyn till den ändring av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, som riksdagen beslutat vid behandlingen av prop. 1966: 127, kräver de nu föreslagna ändringarna i 54 § KL inte någon mot­ svarande ändring i statsskatteförordningen. Svenska bolag och föreningar är frikallade från skattskyldighet för statlig inkomstskatt för utdelningar i den omfattning som sägs i 54 § KL. Departementspromemorian upptar, som tidigare nämnts, även ett för­ slag till förordning om avsättning till nyanskaffningsfond. Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från näringslivets organisationer har dock allmänt fram­ hållits att de föreslagna bestämmelserna är alltför restriktiva och att avsätt­ ning till nyanskaffningsfond bör få ske även i andra fall än som berörs i förordningen. Jag vill emellertid understryka att den föreslagna lagstift­ ningen inte får ses som en generell utökning av de mycket stora möjligheter, som vår skattelagstiftning redan ger företagen att uppskjuta beskattningen av vinster. Förslaget tar, som konjunkturinstitutet mycket riktigt påpekar, sikte på en typ av rationaliseringsåtgärder, som än så länge vidtagits i be­ gränsad omfattning. De kan emellertid i den strukturrationalisering som alltmer framtvingas, främst inom vår exportindustri, bli mer vanligt före­ kommande. Den föreslagna lagstiftningen blir av intresse främst för de större industriföretagen. Bestämmelserna avser vidare endast sådana fall, då vinsterna och nyinvesteringarna är av betydande storlek. Med denna begränsning av bestämmelsernas räckvidd kan jag tillstyrka en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget. Lagstiftningen måste givetvis, som några remissinstanser framhållit, ses som ett provisoriskt arrangemang. Efter en tids erfarenheter får ställning tas till frågan om denna typ av fondavsättning skall bibehållas och, om så är fallet, om eventuella ändringar bör göras i detaljbestämmelserna. Tills vidare bör, som riksskattenämnden framhållit, beslut i ärendena fattas av Kungl. Maj :t. Besked i ärendet bör i förekommande fall kunna meddelas innan den skattskyldige vidtar åtgärden i fråga. Tills vidare bör avsättning tillåtas utan att säkerhet ställs för skattebetalningen. Om erfarenheterna av lagstiftningen skulle ge vid handen att sådan säkerhet bör krävas, får detta iakttas vid den framtida översynen av lagstiftningen. Det ligger i sakens natur att tillstånd inte skall ges om risk för skattebortfall kan befaras. Vid tillståndsgivningen måste även vederbörlig hänsyn tas till kommunintres­ sena. Som jag redan nämnt har de föreslagna bestämmelserna till syfte främst att underlätta den strukturrationalisering som sker inom industrin. Jag anser därför inte tillräcklig anledning föreligga att nu utsträcka lagstift­ ningen att gälla även inkomstslaget jordbruksfastighet. Skulle erfarenheter­ na ge vid handen att en sådan utvidgning av tillämpningsområdet är önsk­ värd, får detta prövas vid den förutsatta översynen av lagstiftningen. De nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 55

föreslagna reglerna är utformade med tanke på rörelsebeskattning och kan inte utan vidare tillämpas på inkomstslaget jordbruksfastighet. Jag delar den uppfattning, som framförts i departementspromemorian, att man för den nu ifrågavarande fondavsättningen bör undvika benäm­ ningen investeringsfond. Av skäl som överståthållarämbetet anfört i sitt remissyttrande vill jag dock förorda att beteckningen ändras till särskild nyanskaffningsfond. Rätten att avsätta till särskild nyanskaffningsfond bör, i vart fall tills vi­ dare, begränsas till vinster i inkomstslaget rörelse. Fondavsättning bör där­ emot, som i promemorian föreslås, kunna användas för avskrivning av till­ gångar även i annan förvärvskälla än den, vari avsättning skett. För detta bör dock krävas särskilt medgivande av Kungl. Maj :t. Fonden bör i förekom­ mande fall få användas även för avskrivning på fastighet. Om så sker bör dock, om fastigheten försäljs inom tio år, beskattning ske av vad som åter­ vinns av denna avskrivning vid försäljningen. Bestämmelser härom har in­ tagits i 9 §. De överensstämmer i princip med motsvarande bestämmelser i 23 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för kon­ junkturutjämning.

Som jag tidigare framhållit torde avdrag för avsättning till särskild ny­ anskal fningsfond komma i fråga främst för de större industriföretagen. Dessa företag drivs i regel i bolags- eller föreningsform. Avdragsrätt kan dock komma att medges även skattskyldig, för vilken reglerna om ackumu­ lerad inkomst är tillämpliga. Detta bör föranleda viss ändring av förord­ ningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig in­ komstskatt för ackumulerad inkomst. Genom att en annan beteckning än investeringsfond använts för den nya fonden krävs även en ändring av för­ ordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxe­ ring för inkomst.

Ansökningshandlingarna in. m. vid fondavsättning bör, som föreslagits i promemorian och lämnats utan erinran av remissinstanserna, inte få of­ fentliggöras utan sökandens medgivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår 1967 års riksdag att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning; 2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 3) förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till sär­ skild nganskaffningsfond, m. in.; 4) förordning om ändrad Igdelse av 3 § 3 mom. och anvisningarna till 3 § förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

5) förordning angående ändrad lydelse av 3 § och punkt 1 av anvisning­ arna till 2 § förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustut­ jämning vid taxering för inkomst; 6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­ sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967 57

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

förordning om aktiebolags rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för viss utdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt äger svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag för utdelning enligt denna förordning.

2 §• Avdrag enligt 1 § får åtnjutas för utdelning på aktier, för vilka inbetal­ ning skett efter den 30 juni 1966, under förutsättning dels att utdelningen förfallit till betalning under beskattningsåret, dels att, om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande, ansökan om stiftelsehandlingarnas god­ kännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1966 samt, om aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag. Avdrag får icke åtnjutas, om inbetalning för aktierna skett genom till­ skott av aktier i andra bolag och andelar i ekonomiska föreningar, eller för­ värvet av de nya aktierna eljest för aktieägaren kan anses ha skett genom byte mot sådana aktier eller andelar.

3 §. Avdraget får för visst beskattningsår uppgå till högst fem procent av vad som inbetalats för aktierna före beskattningsårets utgång, oavsett om vad som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden. Om det räkenskapsår, för vilket utdelning sker, omfattar kortare eller längre tid än tolv månader skall avdraget jämkas i motsvarande mån.

4 §• Har bolaget inkomst som är hänförlig till annat inkomstslag än rörelse eller jordbruksfastighet får avdrag åtnjutas endast till den del det för aktierna inbetalade beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse eller jordbruksfastighet hänförliga förvärvskällorna. 5

5 §• Avdrag enligt 1 § får åtnjutas vid taxeringen till och med tionde taxe­ ringsåret efter det då utdelning på aktierna första gången verkställts, dock icke senare än femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning för aktierna skett.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

6 §•

Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller dess­ förinnan utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts gäller dock icke utskiftning som verkställts mer än fem år före ingången av det beskattnings­ år, då beslut om ökningen av aktiekapitalet anmälts för registrering, eller föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsordningen före den 1 maj 1960 intaget förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av dessa.

7 §•

Avdrag får icke åtnjutas för utdelning till aktieägare som är svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, om aktieägaren antingen är för­ valtningsföretag enligt 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen eller vid ut­ delningstillfället innehade aktier i det utdelande bolaget med ett samman­ lagt röstetal motsvarande en fjärdedel eller mera av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller innehade aktierna som ett led i organisationen av an­ nan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan där­ med likartad lös egendom. Om aktieägaren är investmentföretag får dock avdrag åtnjutas med fyra femtedelar av utdelningen till sådan aktieägare. Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av be­ stämmelserna i föregående stycke.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, I samband därmed upphäves förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekono­ misk förenings inkomst i vissa fall. Bestämmelserna i 1—8 §§ sistnämnda förordning gälla dock alltjämt om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande och ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten före den 1 juli 1966 eller om aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet och beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Vidare gälla be­ stämmelserna i 9—12 §§ samma förordning i fråga om utdelning, som varit tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1967 59

Departementspromemorians förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 inom. och 54 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 in o m. Från bruttointäkt, var­ 1 m o m. Från bruttointäkt, var­ om i 38 § 1 mom. förmäles, må a v- om i 38 § 1 mom. förmäles, må a vd r a g göras för förvaltningskost­ d r a g göras för förvaltningskost­ nad ävensom för ränta å gäld, som nad ävensom för ränta å gäld, som icke skolat avdragas enligt bestäm­ icke skolat avdragas enligt bestäm­ melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ melserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §>§ samt i 2 mom. av denna paragraf. samt i 2 mom. av denna paragraf. Svenskt aktiebolag eller svensk eko­ Svenskt aktiebolag eller svensk eko­ nomisk förening, som åtnjutit in­ nomisk förening, som icke är för­ komst genom sådan utdelning å ak­ valtningsföretag enligt 54 § fjärde tier eller föreningsandelar, för vil­ stycket och som åtnjutit inkomst ge­ ken jämlikt 54 § skatteplikt icke nom sådan utdelning å aktier eller föreligger, må likväl ej njuta av­ föreningsandelar, för vilken jämlikt drag för ränta å gäld, som belöper 54 § skatteplikt icke föreligger, må å nämnda värdehandlingar, i vidare likväl ej njuta avdrag för ränta å män än som räntan överstiger ut­ gäld, som belöper å nämnda värde­ delningen. Oaktat vad sist sagts må handlingar, i vidare mån än som bolaget eller föreningen åtnjuta av­ räntan överstiger utdelningen. Oak­ drag för ränta å gäld som belöper tat vad sist sagts må bolaget eller å aktier eller föreningsandelar, vil­ föreningen åtnjuta avdrag för ränta ka innehavas såsom ett led i orga­ å gäld som belöper å aktier eller nisationen av annan verksamhet än föreningsandelar, vilka innehavas förvaltning av fastighet, värdepap­ såsom ett led i organisationen av an­ per eller annan därmed likartad nan verksamhet än förvaltning av lös egendom, ävensom för ränta å fastighet, värdepapper eller annan gäld som belöper å ändra innehavda därmed likartad lös egendom, även­ aktier i bolag eller andelar i ekono­ som för ränta å gäld som belöper misk förening såvida detta innehav å andra innehavda aktier i bolag el­ motsvarar mer än nio tiondelar av ler andelar i ekonomisk förening så­ aktie- eller andelskapitalet i sist­ vida detta innehav motsvarar mer nämnda bolag eller förening samt än nio tiondelar av aktie- eller an­ under förutsättning tillika att sam­ delskapitalet i sistnämnda bolag el­ ma bolag eller förening icke — di- ler förening samt under förutsätt- 1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. se 1953: 10 , av 54 § se prop. 1966: 85 och 127 samt av punkt 1 av anvisningarna till 54 § se 1954: 51.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

rekt eller genom förmedling av ju­ ning tillika att samma bolag eller ridisk person — under beskattnings­ förening icke — direkt eller genom året ägt aktier eller föreningsande- förmedling av juridisk person — un­ lar. der beskattningsåret ägt aktier eller föreningsandelar.

54 §• Från skattskyldighet f r i k a 11 a s a) svenska aktiebolag och svenska a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med undan­ ekonomiska föreningar med undan­ tag och inskränkningar som nedan tag och inskränkningar som nedan i i denna paragraf sägs: denna paragraf sägs: för utdelning från svenska aktie­ för utdelning på aktier i svenska bolag och svenska ekonomiska för­ aktiebolag och andelar i svenska eko­ eningar; nomiska föreningar under förutsätt­ ning att aktierna eller andelarna icke innehavas i kapitalplaceringssyfte; b) medlem av--------- — — —-----ett år. Aktiebolag och------- — bolagens verksamhet. Aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, vilka driva byggnadsrörel­ se, tomtstyckningsrörelse eller yr­ kesmässig handel med fastigheter, äga icke åtnjuta i första stycket vid a) omförmäld skattefrihet såvitt fråga är om utdelning på aktie och andel, som utgör lagertillgång i rö­ relsen. Aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, vilkas verksamhet uteslu­ tande eller så gott som uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom (förvaltningsföretag), äga icke åtnjuta i första stycket vid a) omförmäld skattefrihet. Dock äro förvaltningsföretag frikallade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och svenska eko­ nomiska föreningar i den mån sam­ manlagda beloppet av den utdel­ ning, som uppburits under beskatt­ ningsåret, motsvaras av egen utdel­ ning som företaget beslutat för sam­ ma beskattningsår eller, då fråga är om investmentföretag, motsvaras av egen utdelning ökad med en fjärde­ del. Om aktierna i svenskt aktiebolag Om aktierna i sådant svenskt ak­ eller andelarna i svensk ekonomisk tiebolag eller andelarna i sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förening till huvudsaklig del ägas svensk ekonomisk förening, som eller på därmed jämförligt sätt inne­ icke år förvaltningsföretag, till hu­ havas *— direkt eller genom förmedvudsaklig del ägas eller på därmed ling av juridisk person — av en fy­ jämförligt sätt innehavas — direkt sisk person eller ett fåtal fysiska eller genom förmedling av juridisk personer och om bolaget eller för­ person — av en fysisk person eller eningen icke visar att dess vinstme­ ett fåtal fysiska personer och om del i skälig omfattning använts för bolaget eller föreningen icke visar utdelning till delägarna, skall vad att dess vinstmedel i skälig omfatt­ i första stycket vid a) sägs äga tillning använts för utdelning till del­ lämpning allenast såvitt avser ut­ ägarna, skall frikallelse från skatt­ delning å aktier eller andelar, vilka skyldighet, varom i första stycket innehavas av bolaget eller förening­ vid a) stadgas, gälla allenast såvitt en såsom ett led i organisationen avser utdelning å aktier eller ande­ av annan verksamhet än förvaltning lar, vilka innehavas av bolaget eller av fastighet, värdepapper eller an­ föreningen såsom ett led i organisa­ nan därmed likartad lös egendom. tionen av annan verksamhet än för­

valtning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egen­ dom.

Riksskattenämnden må, om sär­ skilda skäl därtill åro, medgiva dels att bolag eller förening som icke är förvaltningsföretag enligt fjärde

stycket men vars verksamhet till icke oväsentlig del består i förvaltning

av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom skall i beskatt­ ningsavseende behandlas som sådant

förvaltningsföretag, dels att förvalt­ ningsföretag som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning icke skall i be­

skattningsavseende behandlas som förvaltningsföretag enligt fjärde stycket. Mot beslut, som riksskatte­ nämnden meddelat i sådant ärende, må talan icke föras. Förvärvar svenskt----------------. — ------- inbetald insats. Att personer, -—-------------- _ ____ — samma paragraf. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 54 §.

1. Den befrielse------------enligt 29 § 2 mom.

Aktier och andelar anses icke in­ nehavas i kapitalplaceringssyfte (se Öl § första stycket a)), om deras

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

sammanlagda röstetal vid beskatt­

ningsårets utgång motsvarade en

fjärdedel eller mera av röstetalet för

samtliga aktier eller andelar i det

bolag eller den förening, som verk­

ställt utdelningen, eller det göres

sannolikt att innehavet av aktierna

eller andelarna betingas av den rö­

relse, jordbruk eller skogsbruk, som

bedrives av det utdelningsmottagan-

de företaget eller av aktiebolag eller

ekonomisk förening, som med hän­

syn till äganderättsförhållanden el­

ler organisatoriska förhållanden

kan anses stå detta företag nära.

Oaktat vad nu sagts anses aktier och

andelar i förvaltningsföretag inne­

havda i kapitalplaceringssyfte, där­

est förvaltningsföretaget i sin tur

äger aktier eller andelar vilka, om

de innehafts direkt av det företag

som äger aktierna eller andelarna

i förvaltningsföretaget, skulle an­

setts innehavda i sådant syfte.

Med investmentföretag enligt 5b §

fjärde stycket förstås förvaltnings­

företag, vars verksamhet uteslutan­

de består i förvaltning av värdepap­

per och annan därmed liknande lös

egendom, vars uppgift väsentligen

är att genom ett välfördelat värde­

pappersinnehav erbjuda aktieägare

eller andelsägare riskfördelning och

vars aktier eller andelar ägas av ett

stort antal fysiska personer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller i fråga om eftertaxering föi år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas. Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgäng­ lig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967

Departementspromemorians förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

. Harigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statli« inkonistskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 7 §• Från skattskyldighet---------- --------- avsedda ändamål; h) svenska aktiebolag och svenska h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med undan­ ekonomiska föreningar: tag och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs: för utdelning från svenska aktie­ för utdelning från svenska aktie­ bolag och svenska ekonomiska för­ bolag och svenska ekonomiska för­ eningar; eningar i den omfattning som i 54 § kommunalskattelagen sägs; i) bär i------------------------------------h) kommunalskattelagen. Riksskattenämnden må------- -------- ---------— icke föras. Aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, vilka driva bank- eller an­ nan penningrörelse eller försäkrings­ rörelse, äga icke åtnjuta vid h) om­ förmäld skattefrihet. Dock äro ak­ tiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bank- eller annan pen­ ningrörelse eller sådan rörelse jäm­ te annan verksamhet, frikallade från skattskyldighet för utdelning å aktier och andelar, vilka inneha­ vas som ett led i organisationen av bolagens eller föreningarnas verk­ samhet till den del denna avser an­ nat än förvaltning av fastighet, vär­ depapper eller annan därmed likar­ tad lös egendom. Vidare äga aktie­ bolag, som driva sjuk-, olycksfallseller skadeförsäkringsrörelse, åtnju­ ta skattefrihet för utdelning å aktier och andelar, vilka innehavas som ett 1 Senaste lydelse av 7 § se prop. 1966: 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

Att personer,------- —---------------------------- samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­ ling; dock att förordningen icke skall tillämpas vid 1966 års taxering eller i fråga om eftertaxering för år 1966 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall följande iakttagas. o „ Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas i fråga om utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgäng­ lig för lyftning före den 1 januari 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 65

Departementspromemorians förslag

till

förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till nyanskaff-

ningsfond i vissa fall, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t förordnar äger, om syn­ nerliga skäl föreligga, besluta, att skattskyldig som avyttrar rörelse eller rö­ relsegren får åtnjuta avdrag vid taxeringen till statlig och kommunal in­ komstskatt för avsättning till nyanskaffningsfond enligt bestämmelserna i denna förordning. Sådana synnerliga skäl som avses i första stycket anses föreligga, om av­ yttringen utgör ett led i strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt och den skattskyldige har för avsikt att efter försäljningen göra betydande investeringar för utvidgning av sin återstående verksamhet eller för en ny verksamhet. o Framställning om rätt till avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond lår icke inges efter den dag, då sökanden senast är pliktig att avlämna de­ klaration till ledning för taxering till statlig inkomstskatt för inkomst under samma verksamhetsår.

2 §•

Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke överstiga beloppet av sådan i den skattepliktiga intäkten för beskattningsåret ingående ersätt­ ning vid avyttringen av rörelsen eller rörelsegrenen som motsvarar hela för­ säljningspriset så vitt gäller andra tillgångar än lagertillgångar samt 60 procent av försäljningspriset för varulager. Har den skattskyldige på grund av ersättningen erhållit avdrag för avskrivning på andra tillgångar än lagertillgångar med större belopp än som eljest skulle ha ifrågakommit, jämkas dock avdraget för avsättning till nyanskaffningsfond i motsvarande mån. År minskningen under beskattningsåret av dold reserv i den skattskyldiges va­ rulager mindre än 60 procent av försäljningspriset för varulagret i den av­ yttrade rörelsen eller rörelsegrenen utbytes vid beräkning av högsta tillåtna avsättning till nyanskaffningsfond 60 procent av försäljningspriset mot minskningen av dold reserv. Vid beräkning av den dolda reserven får, om prisstegring ägt rum under beskattningsåret, lagret vid beskattningsårets ingang upptagas till ateranskaffningsvärdet vid beskattningsårets utgång Avdrag för avsättning till nyanskaffningsfond får icke åtnjutas med hö«re belopp än som anges i beslut enligt 1 §.

3 §•

Nyanskaffningsfond enligt denna förordning får tagas i anspråk under visst beskattningsår för avskrivning på tillgångar som anges i beslut enligt 1 § och som anskaffats under beskattningsåret. Om fonden användes för

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1967

nedskrivning av lagertillgångar får dock en lägre värdesättning på lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång ej godtagas än som enligt gällande bestämmelser är medgivet. Nyanskaffningsfond får tagas i anspråk även i annan förvärvskälla än den vari avsättning skett. 4 §. För beskattningsår, under vilket medel avsatta till nyanskaffningsfond tagits i anspråk enligt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i 3 § avsedd avskrivning eller nedskrivning med belopp svarande mot fondens minskning ej ske, men skall så anses, som om den ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende avskrivits eller nedskrivits med det i anspråk tagna beloppet. 5 §. Ha till nyanskaffningsfond avsatta medel icke tagits i anspråk senast un­ der det beskattningsår, för vilket taxering sker under tredje taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum, upptagas medlen såsom skat­ tepliktig intäkt av förvärvskällan för nämnda beskattningsår. Visar skatt­ skyldig, att svårigheter föreligga att taga medlen i anspråk inom tid som nu sagts, "får Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t förordnar förlänga denna tid, dock längst till och med det beskattningsår för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt rum. Till avsatta medel, som återföras till beskattning, lägges ränta, beräknad efter tre procent om året för det antal taxeringsår som förflutit efter det då avdraget för avsättningen skett, till och med det då beloppet taxeras. Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, får varken nettoin­ täkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av den förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning åter­ förda fondavsättningen jämte ränta.

0 §• Har skattskyldig tagit nyanskaffningsfond i anspråk i annan ordning än enligt 3 §, eller har skattskyldig trätt i likvidation eller skattskyldigt döds­ bo skiftats, återföras till fonden avsatta medel till beskattning för det be­ skattningsår, varunder fonden tagits i anspråk eller beslutet om likvida­ tionen fattats eller skiftet ägt rum. Till beloppet lägges därvid ränta enligt i 5 § angivna grunder. I fall av likvidation eller skifte beräknas dock räntan efter endast två procent. Har aktiebolag eller förening genom fusion uppgått i annat företag, återföres nyanskaffningsfond hos det förra företaget, om den icke enligt tredje stycket övertagits av det senare företaget, till beskattning för det beskatt­ ningsår, varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet lägges därvid ränta efter två procent om året enligt de grunder som angivas i 5 §. Vid fusion enligt 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskatte­ lagen den 28 september 1928 (nr 370) får moderbolaget eller den överta­ gande föreningen i beskattningsavseende övertaga nyanskaffningsfond. Där­ vid anses som om fonden avsatts hos moderbolaget eller den övertagande föreningen under det beskattningsår, då avsättningen skett hos dotterbola­ get eller den överlåtande föreningen. Vid återföring av medel till beskattning enligt denna paragraf äger 5 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1967 67

7 §• Vid tillämpning av denna förordning anses tidigare till nyanskaffningsfond avsatta medel ha tagits i anspråk före senare avsättningar.

8 §■ Ha medel återförts till beskattning enligt 5 eller 6 §, skall taxeringsnämn­ den lämna annan taxeringsnämnd de underrättelser, som fordras för tilllämpning av denna förordning vid taxeringen inom sist angivna nämnd. Inom taxeringsdistrikt upprättas förteckning över dem som där skola taxe­ ras till statlig inkomstskatt och som under beskattningsåret avsatt medel till eller övertagit nyanskaffningsfond eller tagit sådan fond i anspråk. För­ teckningen insändes till länsstyrelsen sedan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete. 9 §■ Skattskyldig, som gjort avsättning till nyanskaffningsfond enligt denna förordning eller som enligt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är plik­ tig att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt fastställt for­ mulär rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling. Länsstyrelsen upprättar förteckning över nyanskaffningsfonder enligt den­ na förordning. I förteckningen antecknas de uppgifter, som fordras för taxeringskontroll, såsom medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till be­ skattning återförda fondmedel.

10 §. Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Kungl. Maj :t.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 660630