('med förslag till förord\xad ning med provisoriska bestämmelser om beskattning\xad en av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 1

Nr 162

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning med provisoriska bestämmelser om beskattning­ en av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall; given Stockholms slott den 29 april 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges, på grundval av 1960 års bolagsskattesakkunnigas promemoria, förslag till provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster. Bestämmelserna föreslås skola gälla vid 1963—1973 års taxeringar. Enligt förslaget skall aktiebolag medgivas avdrag för utdelning å nyemissioner verkställda efter den 1 juli 1961 med fyra procent av inbetalat kapital. Vidare skall bolag och föreningar vara skattskyldiga för utdelning å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. AV 162

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning

1 §-

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse och av jordbruksfastighet enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt under de beskattningsår, för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973, äger svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag för utdelning i enlighet med vad ne­ dan i 2—8 §§ stadgas.

.. 2 §-

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för utdelning å aktier, för vilka inbetalning skett under tiden 1 juli 1961-—31 december 1966, i den mån sådan utdelning förfallit till betalning under beskattningsåret och under förutsättning tillika, om aktierna utgivits i samband med bolagets bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas godkännande för bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter den 30 juni 1961 samt, om aktierna utgivits i samband med ökning av aktiekapitalet, att beslut om ökningen anmälts för registrering efter nämnda dag. Avdrag må dock ej erhållas, om inbetalning för aktierna skett genom till­ skott av aktier och andelar i andra bolag och ekonomiska föreningar. 3§. Avdraget må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra procent av vad som för aktierna inbetalats före beskattningsårets utgång, oavsett om vad som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden. Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader, skall avdraget i motsvarande mån jämkas.

4 §■ Har bolaget inkomst hänförlig till annat inkomstslag än rörelse eller jord­ bruksfastighet må avdrag åtnjutas endast till den del det för aktierna in­ betalade beloppet kan anses belöpa på den eller de till rörelse eller jord­ bruksfastighet hänförliga förvärvskällorna.

o §• Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxe­ ringsåret efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången erhållits.

6 §• Rätten till avdrag bortfaller, om bolaget under beskattningsåret eller tidi­ gare utskiftat tillgångar till delägarna. Vad nu sagts skall dock icke gälla

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 3

utskiftning, som verkställts före den 1 maj 1960 eller föranletts av att ägar­ na av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsordningen före nämnda dag intaget förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av dessa.

7 §• Avdrag enligt 1 § må icke åtnjutas, om mei än hälften av samtliga aktier i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och ut­ ländska bolag. Vid bedömning huruvida hinder mot avdrag föreligger enligt första styc­ ket skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktiebo­ lag och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningarna äro skattskyldiga för utdelning å aktierna och fråga icke är om förvaltnings­ företag som i 10 § första stycket sägs. Ej heller skall hänsyn tagas till ak­ tier, som innehades av sådant förvaltningsföretag, med mindre dylikt eller dylika företag, i förekommande fall jämte aktiebolag eller ekonomisk för­ ening som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska för­ hållanden kan anses stå förvaltningsföretaget eller förvaltningsföretagen nära, innehade aktier i den omfattning som i första stycket sägs. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skola aktier, vilka ägas av en av bolag eller förening bildad pensions- eller annan personal­ stiftelse, anses innehavda av bolaget eller föreningen.

8 §• Aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt 1 §, skall i självdeklarationen lämna de upplysningar angående aktieägare i bolaget som påkallas av be­ stämmelserna i 7 §.

Om skattskyldighet i vissa fall för utdelningar

9 §• Utan hinder av bestämmelserna i 54 § kommunalskattelagen samt 7 § förordningen om statlig inkomstskatt skall med avseende å de beskattnings­ år, för vilka taxering i första instans äger rum åren 1963—1973, iakttagas vad nedan i 10 och 11 §§ stadgas.

10 §. Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilkas verksam­ het helt eller till väsentlig del består i förvaltning av annan fastighet, värde­ papper eller annan därmed likartad lös egendom (förvaltningsföretag), skola vara skattskyldiga för utdelning från svenska aktiebolag och svenska eko­ nomiska föreningar, i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning, som uppburits under beskattningsåret, icke motsvaras av egen utdelning som företaget beslutat för samma beskattningsår. Består förvaltningsföretags verksamhet uteslutande i förvaltning av vär­ depapper och annan därmed likartad lös egendom och är del eu väsentlig uppgift för företaget att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning samt ägas aktierna eller ande­ larna i företaget av ett stort antal fysiska personer, skall dock företaget vara skatlskyldigt för sådan uppburen utdelning som nyss sagts allenast i den mån sammanlagda beloppet härav icke motsvaras av egen utdelning, som företaget beslutat för beskattningsåret, ökad med en fjärdedel.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

Förvaltningsföretag äger, utan hinder av bestämmelserna i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen, åtnjuta avdrag för ränta å gäld som belöper å värde­ handlingar.

11 §.

Andra svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar än förvalt­ ningsföretag skola vara skattskyldiga för utdelning å sådana aktier och an­ delar i svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som förvär­ vats i kapitalplaceringssyfte eller utgöra lagertillgång i byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Aktier och andelar skola anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om de­ ras sammanlagda röstetal vid beskattningsårets utgång motsvarade mindre än en fjärdedel av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det bolag eller den förening, som verkställt utdelningen, och det icke göres sanno­ likt att förvärvet av aktierna eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk eller skogsbruk, som bedrives av det utdelningsmottagande företaget eller av aktiebolag eller ekonomisk förening, som med hänsyn till äganderättsför­ hållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå detta företag nära. Oaktat vad i nästföregående stycke sägs skola aktier och andelar i förvalt­ ningsföretag anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, därest förvaltnings­ företaget i sin tur äger aktier eller andelar vilka, om de innehafts direkt av det företag som äger aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, skulle ansetts hava förvärvats i sådant syfte.

12 §.

Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva att bestäm­ melserna i 10 och 11 §§ under viss tid, dock högst tre år, icke skola tillämpas för visst bolag eller viss förening, över beslut som riksskattenämnden med­ delat i sådant ärende må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april 1960.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , N ordlander .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade grun­ der i vissa hänseenden för beskattningen av aktiebolags och ekonomiska för­ eningars vinster samt anför därvid följande.

I. Inledning

Enligt nu gällande regler beskattas aktiebolags och ekonomiska förening­ ars vinster två gånger, nämligen dels hos bolagen och föreningarna, dels hos delägarna när vinstmedlen utdelas till dessa. Bolagen och föreningarna äger, med visst undantag för kooperativa föreningar, vid taxeringen icke göra avdrag för de belopp som utdelas. Genom att avdrag inte medges för vinst­ utdelningarna beskattas fonderad och utdelad vinst hos bolagen i princip efter samma grunder. Dubbelbeskattning av angivet slag av bolags vinster infördes i vårt land första gången år 1902 och har alltsedan dess gällt om än i något skiftande former. Sålunda har tidvis den fonderade vinsten beskattats hårdare än den utdelade. För att undvika att bolagens och föreningarnas vinster beskattas mer än två gånger gäller i princip, att om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening uppbär utdelning från annat svenskt bolag eller annan svensk ekonomisk förening, det bolag eller den förening, som uppbär utdelningen, inte är skattskyldig för denna. Undantag från sistnämnda regel gäller be­ träffande vissa slag av aktiebolag och ekonomiska föreningar. I utlandet, bl. a. i Västtyskland, har man under senare år differentierat den statliga bolagsskatten på så sätt att utdelad vinst beskattas lägre än fonderad. Genom en lägre beskattning av utdelad vinst har man bl. a. avsett att underlätta kapitalanskaffning genom nyemissioner. Även i vårt land har i den allmänna diskussionen framförts förslag i sådant syfte om ändrade reg­ ler för bolagsbeskattningen. Förslagen har gått ut på att bolagen vid taxe­ ringen skulle i viss utsträckning få avdrag för utdelning å nyemitterat aktie­ kapital.

6 Iiiingl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Då de förslag som sålunda framkommit syntes vara värda att prövas när­ mare, anmälde jag frågan den 30 december 1959 och framhöll därvid att en utredning i ämnet borde komma till stånd. Utredningen borde självfallet inte begränsas till nu antydda möjligheter till en differentierad beskattning av vinsterna utan borde avse även andra tänkbara åtgärder i samma rikt­ ning. Jag framhöll vidare, att utredningsarbetet borde bedrivas företrädesvis från skattetekniska utgångspunkter. Därest utredningen fann sig kunna för­ orda ändringar i reglerna om beskattningen av bolags och föreningars vins­ ter, borde förslag härom framläggas. Därvid borde utredningen även i ertorderlig omfattning kunna ingå på förordningarna om kupongskatt och om utskiftningsskatt. Då de nyss antydda förslagen framfördes i den allmänna diskussionen hade man även riktat uppmärksamheten på den frikallelse från skattskyl­ dighet, som för närvarande gäller för bolag och föreningar i fråga om upp­ burna utdelningar. Jag anförde, att utredningen borde omfatta även detta spörsmål. En översyn av reglerna i ämnet syntes bl. a. motiverad med hän­ syn till att frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar syntes ha bidra­ git till att bolag och föreningar i stor utsträckning placerat överskottsmedel i börsnoterade aktier. Jag erinrade om att i flera länder frikallelsen från bolagsskatt för uppburen utdelning var begränsad till utdelning från bolag, som stod i visst organisationsförhållande till det bolag, som mottagit utdel­ ningen. I samband med utredningens överväganden i övrigt borde även undersö­ kas, vilka återverkningar de eventuella nya reglerna på området kunde få för de av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande nyssnämnda dag tillkallade jag byråchefen i finansdepartementet I. E. Eckersten, ordförande, byråchefen för lagärenden därstädes S. V. Lundell samt taxeringsintendenten E. H. Anneli såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning rörande ändrade grunder i vissa hänseenden för beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster. De sakkunniga, som antagit benämningen 1960 års bolagsskattesakkunniga, har med skrivelse den 21 mars 1960 överlämnat en (stencilerad) pro­ memoria innefattande förslag till lagstiftning rörande avdrag vid inkomst­ beskattningen för utdelningar å nyemissioner samt beträffande aktiebolags och ekonomiska föreningars skattskyldighet för erhållna utdelningar. Vid promemorian fogade, av de sakkunniga utarbetade författningsförslag torde få såsom Bihang fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag. Över de sakkunnigas promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, riksräkenskapsverket, kam­ marrätten, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samt­ liga handelskammare i riket), riksskattenämnden, konjunkturinstitutet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmö­ hus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Västerbottens län, Sveriges indu­

Kiuigl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960 7

striförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svenska bankföreningen, Landsorga­ nisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akade­ mikers centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföre­ ningen, Sveriges redareförening samt Svenska försäkringsbolags riksför­ bund. Några av näringsorganisationerna har åberopat ett yttrande, som avgi­ vits av delegerade för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskam­ mare, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet av näringslivets skattedelegation.

II, Gällande bestämmelser och deras tillkomst

Sammanfattning av gällande rätt m. m. En av huvudgrundsatserna för be­ skattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst är, som inledningsvis nämnts, att denna inkomst i princip beskattas två gånger, nämligen dels hos bolaget eller föreningen och dels, i den mån inkomsten utdelas, hos delägarna. För de kooperativa föreningarna är denna dubbel­ beskattning såtillvida modifierad, att avdrag medges för utdelning i form av pristillägg, rabatter eller dylikt i förhållande till gjorda köp eller försälj­ ningar (29 § 2 mom. kommunalskattelagen). Då, frånsett sistnämnda speciella fall, avdrag för gjorda utdelningar inte medges, medför detta — vilket i detta sammanhang är av betydelse att hos det utdelande bolaget eller den utdelande föreningen hela inkomsten beskattas efter samma grunder. Någon skillnad göres med andra ord inte mellan fonderad och utdelad vinst. Den skatt i form av statlig och kommunal inkomstskatt som utgår är proportionell och beräknas på hela inkomsten efter samma procentsats. Den statliga inkomstskatten utgår för närvarande med 50 eller 40 procent beroende på om företaget är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Från och med 1961 års taxering är skattesatserna 40 respektive 32 procent. Hos utdelningens mottagare, åter, lägges utdelningen till de övriga inkomster som denne kan ha uppburit och beskattas efter de regler som gäller för honom. Detta innebär, om mottagaren är en fysisk per­ son, att utdelningen beskattas efter den för fysiska personer gällande pro­ gressiva skatteskalan för statlig inkomstskatt — olika för gifta och ogifta — och med den proportionellt utgående kommunala inkomstskatt som be­ slutas i vederbörande kommun. Är mottagaren i stället ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som är skattskyldig för utdelningen, har bolaget eller föreningen att på sätt nyss nämnts utgöra proportionell statlig och kom­ munal inkomstskatt för utdelningen. Ett konsekvent genomförande av den angivna huvudregeln om dubbelbe­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

skattning av utdelade vinstmedel skulle, när mottagaren är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, leda till en flerfaldig beskattning av dessa vinstmedel, om mottagaren i sin tur delar ut vinstmedel till sina delägare. En sådan kedjebeskattning har man velat i princip undvika. Därför gäller att svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar principiellt är frikallade från skattskyldighet för utdelning från andra svenska aktie­ bolag och svenska ekonomiska föreningar (54 § 1 st. kommunalskattelagen). Från skattefriheten har emellertid gjorts betydelsefulla undantag. Undan­ tagna är sålunda aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driver bankeller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. Vidare har från skatte­ friheten för erhållna utdelningar undantagits de s. k. svarta familjebolagen. Till denna kategori är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att hänföra, om dess aktier eller andelar till huvudsaklig del äges eller på därmed jäm­ förligt sätt innehaves direkt eller genom förmedling av' juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, och om bolaget eller för­ eningen tillika inte visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till aktieägarna. Emellertid är de kategorier, som intar en sär­ ställning i fråga om skattskyldigheten för erhållna utdelningar, inte skatt­ skyldiga för alla utdelningar. Sålunda gäller beträffande de bolag och föreningar, som driver penningrörelse, liksom beträffande de svarta familjebolagen, att de åtnjuter skattefrihet för utdelning å aktier eller andelar, vilka innehaves som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verk­ samhet, till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värde­ papper eller annan därmed likartad lös egendom. För aktiebolag, som driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, gäller motsvarande befrielse utdelning a aktier och andelar, vilka innehas som ett led i organisationen av sådan bolagens verksamhet. De här berörda bestämmelserna om skattefri­ het för utdelningar återfinnes i 54 § 2—4 st. kommunalskattelagen. Det kan i detta sammanhang nämnas, att riksskattenämnden meddelat anvisningar till ledning vid tillämpningen av' ifrågavarande bestämmelser (se nämndens meddelanden 1953 nr 3: 1).

Då utdelning, som hänför sig till organisationsaktier och organisationsandelar, enligt vad som framgår av det sagda ansetts böra behandlas för­ månligare än annan utdelning och organisationsbegreppet är av vass be­ tydelse jämväl i det nu förevarande sammanhanget, torde innebörden av detta begrepp här få belysas något närmare. Med organisationsaktier och organisationsandelar avses sådana aktier och andelar, vilka innehaves av bolaget såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed lik­ artad lös egendom. Härav följer att ett bolag, som självt icke tjänar annat ändamål än att vara förvaltningsbolag, icke kan inneha organisationsaktier i nu åsyftad mening. Ett bolag, som driver rörelse, kan däremot inneha sådana aktier, nämligen om aktierna innehaves såsom ett led i organisationen av rö­ relsen. Så är fallet exempelvis när tillverkningen av varor sker inom ett bo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 9

lag, medan försäljningen av varorna ombesörjes av ett dotterbolag, eller när en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Om ett bolags rörelse bedrives i en fastighet, vilken äges av ett dotterbolag, har aktierna i dotterbolaget likaledes i allmänhet ansetts utgöra organisationsaktier. För att det skall vara fråga om organisationsaktier och organisationsandelar i här avsedd betydelse, kräves i regel att det företag, som äger aktier­ na eller andelarna, skall kunna öva ett verkligt inflytande på det företag i vilket det är delägare. Så är t. ex. fallet om mer än 50 procent av röstetalet för samtliga aktier disponeras. Det händer understundom att ett bolag eller en förening förvärvar enstaka aktier eller andelar i ett annat företag, som är ett kund- eller leverantörföretag. Detta kan ske för att stärka förbin­ delserna med företaget och för att få en viss insyn i detsamma. Sådana enstaka aktier och andelar är inte i beskattningshänseende att anse som orga­ nisationsaktier eller organisationsandelar, trots att de anskaffats i och för rörelsen. Aktier eller andelar, som utgjort organisationsaktier eller organisations­ andelar, förlorar denna sin karaktär om företagens verksamhet så föränd­ ras, att det inte längre finnes något samband mellan den verksamhet som de ifrågavarande företagen bedriver. Om t. ex. ett bolag förvärvar aktierna i ett annat bolag, därför att båda bolagen driver likartade rörelser, är dessa aktier att anse som organisationsaktier, men de förlorar denna sin karaktär om dotterbolagets rörelse övertages av moderbolaget och dotterbolagets verk­ samhet därefter endast är att förvalta en fordran å moderbolaget. Ett utta­ lande i sådan riktning har gjorts av riksskattenämnden i dess meddelande 1954 nr 4: 6. Begreppet organisationsaktier och organisationsandelar har betydelse även för »vita» bolag, d. v. s. bolag som är frikallade från skattskyldighet för utdelningar, enär ränta som belöper å innehav av dylika aktier och andelar är avdragsgill trots att utdelningen är skattefri. Annars gäller den regeln att ränta, som belöper på innehav av aktier och andelar, är avdragsgill endast till den del den överstiger uppburen skattefri utdelning.

I sammanhanget torde även böra erinras om den speciella lagstiftning som kompletterar de förut angivna allmänna reglerna för inkomstbeskatt­ ningen och som avser att göra dubbelbeskattningen mera effektiv. Om den utdelningsberättigade är en fysisk person, vilken ej är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, eller ett oskift dödsbo efter sådan per­ son eller utländskt bolag eller därmed likställd juridisk person, är utdel­ ningen underkastad kupongskatt enligt förordningen den 12 februari 1943 (nr 44) i stället för statlig inkomstskatt, under förutsättning dock att ut­ delningen inte är hänförlig till inkomst av rörelse som här bedrivits. Kupong­ skatt utgår jämväl i fall då den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testamente förvärvat rätt till utdelningen utan att också ha för­ värvat aktien. Vidare utgår kupongskatt, om den utdelningsberättigade upp­ träder som bulvan för annan eller ock innehar aktie under sådana förhållan­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

den, att fysisk person erhåller obehörig kupongskattebefrielse. Kupongskatt utgår för närvarande med 30 procent av utdelningen. Ett annat komplement till beskattningen av aktieutdelningar genom den statliga inkomstskatten är utskiftningsskatten enligt förordningen den 27 juni 1927 (nr 321). Utskiftningsskatten är en skatt å besparade vinstmedel, vilka inte i vanlig ordning utdelats utan tillfaller aktieägarna först i sam­ band med bolagets upplösning eller i samband med nedsättning av aktieka­ pitalet. Skatten utgår med 40 procent av det till utskiftningsskatt beskatt­ ningsbara beloppet. Denna skatteform sammanhänger med att de vid ett bolags upplösning eller vid aktienedsättning till delägarna utskiftade belop­ pen icke till någon del inkomstbeskattas som utdelning hos dessa. Denna lucka i systemet utfylles genom utskiftningsskatten, som uttages av aktiebolaget i stället för hos aktieägarna. Utskiftningsskattens karaktär fram­ står särskilt tydligt, om man jämför med motsvarande förhållanden i fråga om ekonomiska föreningar. Beträffande dessa förefinnes nämligen inte nå­ gon sådan lucka som beträffande aktiebolagen, då enligt 38 § 1 mom. koininunalskattelagen såsom utdelning från svensk ekonomisk förening i in­ komstskattehänseende skall anses vad som vid föreningens upplösning ut­ skiftats till medlem utöver inbetald insats. Såsom utskiftningsskatteförordningen utformats medger den möjlighet för aktiebolagen att genom fondering av vinstmedel uppskjuta beskattning­ en. För att förhindra, att aktiebolagsformen på grund av denna möjlighet i alltför stor utsträckning skulle utnyttjas i skattenedbringande syfte, till­ kom år 1933 förordningen om ersättningsskatt (nr 395). Förordningens be­ stämmelser gäller endast svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk för­ ening, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom, eller sådant före­ tag, som enligt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen i beskattningsavseende betraktas såsom svensk ekonomisk förening, ändå att dess säte är i utlan­ det. För tillämpningen förutsättes, att bolaget eller föreningen vid dispo­ nerandet av sin vinst för visst verksamhetsår underlåtit att besluta vinst­ utdelning, ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen kan anses mer än skäligt ringa. Därjämte kräves, att omständigheterna gör det sannolikt, att ett väsentligt syfte därvid varit att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskatt­ ning här i riket. Ersättningsskatten utgår med 25 procent av vad som bort kunna utdelas. Det kan konstateras att förordningen hittills tillämpats i ett förhållandevis ringa antal fall. Om aktieutdelning uppbåres från utlandet eller utbetalas till i utlandet bosatt person blir merendels särskilda bestämmelser tillämpliga. För att undvika att svenska skattskyldiga beskattas såväl i Sverige som i utlandet för bl. a. uppburen aktieutdelning har avtal om undvikande av dubbelbe­ skattning träffats med ett stort antal länder. De regler som därvid överenskommits har i förhållande till de skilda länderna fått en något olikartad ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 11

formning. I allmänhet kan emellertid för nu ifrågavarande inkomstslag de ingångna avtalen sägas ge uttryck för den huvudregeln att beskattningsrät­ ten till inkomsten i fråga i princip tillkommer det land där utdelningsmot­ tagaren är bosatt eller hemmahörande. I fråga om utdelning som uppbäres från utlandet av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar har denna huvudregel i allmänhet kompletterats med en bestämmelse om att bolagen och föreningarna skall frikallas från skattskyldigheten i Sverige under sam­ ma förutsättningar som gäller för skattebefrielse för utdelningar från sven­ ska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. På denna punkt inne­ håller sålunda avtalen en direkt hänvisning till interna svenska skaltebestämmelser. I några fall har som ytterligare villkor för skattebefrielsen an­ givits visst krav på omfattningen av det utdelningsmottagande bolagets in­ nehav av aktier i det bolag, varifrån utdelningen uppbäres. I 1952 års avtal med Nederländerna har exempelvis som villkor upptagits att det förstnämn­ da bolaget behärskar 50 procent av röstetalet för aktierna i det sistnämnda bolaget. Såsom nyss nämnts har beträffande uppdelningen av beskattningsrätten till aktieutdelning i allmänhet tillämpats den principen att beskattningen skall ske i utdelningsmottagarens hemland. Härav följer att i de fall ut­ delning utbetalas från Sverige eljest utgående svensk kupongskatt i regel bortfaller. I förhållandet till ett stort antal länder gäller därför ej den i det föregående omnämnda kupongskattesatsen av 30 procent. Är betalnings­ mottagaren bosatt i ett land med vilket dubbelbeskattningsavtal slutits, skall i avtalet angiven lägre procentsats tillämpas eller, om så föreskrivits i avtalet, hel befrielse medges.

Tidigare bestämmelser. I de sakkunnigas promemoria har framhållits hu­ rusom de nuvarande reglerna för beskattningen av bolagens vinstmedel är resultatet av en fortlöpande utveckling på området. I promemorian har lämnats en närmare redogörelse för denna utveckling. Här må i korthet nämnas följande. Vad beträffar den kommunala beskattningen förekom till att börja med inte dubbelbeskattning av bolags- och föreningsinkomster. Utdelningarna beskattades inte hos delägarna. Åren 1919 och 1920 ändrades emellertid be­ stämmelserna härutinnan och dubbelbeskattning infördes. Däremot und­ veks kedjebeskattning genom att bolag och föreningar undantogs från skatt­ skyldighet för mottagna utdelningar. Detta gällde dock icke solidariska bankbolag samt aktiebolag, som drev bankrörelse, annan penning- eller lå­ nerörelse, försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, för vilka utdelningen ansågs utgöra inkomst av rörelse. Beträffande statsbeskattningen däremot har dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomslcr förekommit ända från inkomstskattens införande genom 1902 års förordning om inkomstskatt, till en början dock i begränsad om­ fattning. Den utvidgades genom 1910 års förordning om inkomst- och för­ mögenhetsskatt och fick sin med kommunalskattelagens bestämmelser över­

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

ensstämmande form genom 1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som sedermera ersatts av 1947 års förordning om stat­ lig inkomstskatt. Att man även tidigare varit inne på en viss differentiering av bolagsbeskattningen framgår av den nyssnämnda begränsningen av dubbelbeskatt­ ningen enligt 1902 års lagstiftning. Denna differentiering innebar för bola­ gens vidkommande en lindrigare beskattning av utdelad vinst i förhållan­ de till fonderad vinst. Enligt nämnda lagstiftning medgavs nämligen, så­ som den i promemorian lämnade historiken utvisar, avdrag vid aktiebolags taxering för gjord utdelning, dock inte för mera än 6 procent av inbetalat aktiekapital. Hos aktieägaren, å andra sidan, beskattades hela utdelningens belopp, varför dubbelbeskattning förelåg till den del utdelningen översteg 6 procent. Den statliga bolagsskatten var då, liksom skatten för fysiska per­ soner, progressiv efter inkomstens storlek. Genom 1910 års lagstiftning upphävdes bolagens rätt till avdrag för ut­ delningar. Den progressiva inkomstskatten gjordes i stället beroende av bo­ lagets kapital på så sätt att skatt skulle utgå med högre procent av inkomsten ju större denna var i förhållande till kapitalet. Denna beskattningsform av­ löstes emellertid, såsom framgår av de sakkunnigas historik, år 1919 av en rörlig skatt, som byggde på i särskilda skattetariffer fastställda grundbe­ lopp. Grundbeloppets storlek var beroende av inkomstprocenten, d. v. s. det procenttal, som den beskattningsbara inkomsten utgjorde av bolagets kapi­ tal. Varje år skulle — efter statsverkets behov — beslut fattas angående den procent av grundbeloppen, varmed skatten skulle för det nästkom­ mande året utgå. Detta system avlöstes i sin tur då man år 1938 övergick till proportionell beskattning av aktiebolags och ekonomiska föreningars in­ komst i likhet med vad som gällt vid den kommunala beskattningen. Nämnas bör även den beskattning av fonderade vinstmedel som, vid sidan av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten för bolag, infördes ge­ nom 1919 ars lagstiftning, eller den s. k. B-skatten. Denna skatt var så an­ ordnad, att bolaget skulle så att säga i förskott erlägga skatt i delägarnas ställe för den vinst, som icke utdelades. I den mån denna vinst sedermera utdelades och alltsa föll under beskattning till A-skatt (d. v. s. den ordina­ rie inkomstskatten) hos delägarna, skulle restitution ske. Därigenom före­ byggdes, att sådana vinstmedel drabbades av trefaldig beskattning. Då det vid sådan restitution icke var möjligt att avgöra, huruvida de utdelade med­ len avsatts det ena eller andra året, och sålunda ej heller huru stor B-skatt som erlagts för desamma, ansågs restitution icke kunna ske med just den för de utdelade medlen erlagda B-skatten, utan det befanns i stället lämp­ ligt att vid restitutionen räkna med det procenttal för A-skatten, som fast­ ställts för taxeringen det år, då de utdelade medlen skulle taxeras till Askatt. Därest B-beskattade vinstmedel aldrig utdelades, antingen på grund av att de under senare år förlorades eller emedan bolaget upplöstes innan utdelning i vanlig ordning skett, kunde restitution av för sådana medel erlagd B-skatt icke meddelas. I dessa fall blev alltså B-skatten definitiv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 13

Det nämnda restitutionsförfarandet visade sig emellertid förenat med be­ tydande svårigheter i den praktiska tillämpningen. B-skatten upphävdes där­ för år 1926 och man övergick i stället till metoden att beskatta de hos aktie­ bolagen uppsamlade vinstmedlen först när de vid upplösning av bolaget eller vid nedsättning av aktiekapitalet utskiftats till delägarna. I sådant syf­ te infördes utskiftningsskatten genom den efter vissa ändringar ännu gäl­ lande förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebo­ lags tillgångar, vilken omnämnts i det föregående. Av den historiska redogörelsen i de sakkunnigas promemoria framgår vi­ dare, att man år 1928 även vid den statliga bolagsbeskattningen genomför­ de den frihet från kedjebeskattning, som dittills gällt endast vid den kom­ munala beskattningen. I detta sammanhang diskuterades också, huruvida åtgärder borde vidtagas till förhindrande av att nämnda frihet utnyttjades för att åstadkomma icke avsedd skattelindring. Frågan upptogs sedermera av 1928 års bolagsskatteberedning, som framhöll, att reglerna för beskattning av aktiebolag var så­ dana, att de icke blott lämnade utrymme för kringgående av den åsyftade dubbelbeskattningen av bolagsvinster utan även möjliggjorde, att under vissa omständigheter inkomst, som föll under dubbelbeskattning, i verklig­ heten blev lindrigare beskattad än om inkomsten skulle ha blivit beskattad allenast hos en fysisk person. Till motverkande av dessa olägenheter fram­ lade beredningen förslag om att en särskild skatt, kallad ersättningsskatt, skulle utgå i vissa fall då vinstmedel, som kunnat utdelas, fick kvarstå i företaget. På grundval av detta förslag tillkom genom beslut av 1933 års riksdag nu gällande förordning om ersättningsskatt. Spörsmålet om missbruk av friheten från kedjebeskattning upptogs till förnyat övervägande av 1944 års allmänna skattekommitté. Enligt kommit­ téns mening borde till den kategori företag, som skulle drabbas av skatt­ skyldighet för utdelningar, i första hand hänföras sådana företag, vilka i egenskap av förvaltningsföretag föll inom ersättningsskatteförordningens tillämpningsområde. Kommittén ansåg emellertid, att en begränsning av skattefriheten borde genomföras även beträffande rörelseidkande bolag och föreningar, i den mån dessa kunde utnyttjas för åstadkommande av icke av­ sedd skattelindring för fysisk person. Utmärkande för de företag kommittén fann böra undantagas från bestämmelsen om skattefrihet skulle vara uldelningsintressets underordnade betydelse, enär aktierna eller andelarna ägdes så, att en eller ett fåtal personer bestämde över dispositionen av företagets vinstmedel. — Kedjebeskattningen borde dock enligt kommitténs mening inte träffa vissa s. k. organisationsaklier vare sig de innehades av nu nämn­ da familjeföretag eller av banker och liknande företag. Allmänna skattekommitténs förslag i förevarande fråga blev i allt väsent­ ligt genomfört vid 1951 års riksdag, då de tidigare nämnda reglerna om s. k. svarta bolag tillkom. Nämnda regler har sedermera underkastats eu mindre ändring år 1953.

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

III. Utländsk rätt

I de sakkunnigas promemoria har lämnats en närmare redogörelse för beskattningen av aktiebolagen och deras delägare i vissa länder. Redogö­ relsen omfattar de nordiska grannländerna samt vissa andra länder inom de aktuella europeiska marknadssammanslutningarna ävensom Amerikas lörenta stater. För upplysning om de regler som på förevarande område gäller i dessa länder hänvisas i första hand till den nämnda redogörelsen. Då emellertid de förslag, som i det följande kommer att framläggas, i viss mån har sin motsvarighet i den utländska lagstiftningen, skall här i kort­ het nämnas något om de olika systemen. Av intresse är dels de anordningar som tar sikte på en lindrigare beskattning av utdelad bolagsvinst i förhål­ lande till fonderad vinst och dels de regler som gäller för beskattning av ut­ delningar mellan bolag.

Lindrigare beskattning av utdelad vinst

Fransk speciallagstiftning. Den närmaste motsvarigheten till det förslag till lagstiftning rörande avdrag vid inkomstbeskattningen för ut­ delning å nyemissioner, som framlägges i promemorian, återfinnes i Frank­ rike. I promemorian nämner de sakkunniga, att enligt en speciallagstift­ ning av år 1957 vissa bolag, som deltar i en särskild samarbetsplan, äger åtnjuta avdrag med 5 procent av vissa nya kapitaltillskott gjorda före ut­ gången av år 1961. Denna lagstiftning har införts genom ett dekret den 29 augusti 1957. Rörande dekretets huvudsakliga innehåll har inhämtats föl­ jande. Franska aktiebolag, som bildats eller som ökat sitt aktiekapital under tiden mellan dekretets ikraftträdande och den 31 december 1961, äger på vissa villkor och i viss omfattning åtnjuta avdrag för utdelningar å de i samband med bolagsbildningen respektive kapitalökningen nyemitterade aktierna. Rätt till avdrag föreligger i fråga om redan existerande bolag under ett­ vart av de sju första räkenskapsåren efter det kapitalökningen verkställts samt i fråga om nybildade bolag under sju räkenskapsår räknat från och med det fjärde till och med det tionde räkenskapsåret efter bolagsbildningen. Avdrag medges med högst 5 procent av det inbetalta kapitalet, i förekom­ mande fall ökat med de emissionspremier som aktieägarna erlagt och som bokförts i balansräkningen. Avdragsrätten i fråga är knuten till följande två förutsättningar. Den ena är att bolaget deltar i moderniseringen och upprustningen av lan­ dets industri eller i den regionala utvecklingen enligt fastställt program och att bolagsbildningen respektive ökningen av aktiekapitalet godkänts av bi. a. finans-, ekonomi- och budgetministrarna. Den andra förutsättningen är att bolagets samtliga aktier introducerats på börsen, såvitt angår existerande bolag inom tre år från nyemissionen och

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 15

såvitt angår nybildade bolag inom sex år från bolagsbildningen. Denna and­ ra förutsättning är ovillkorlig och, om den inte uppfyllts, återföres de av­ drag som visas obehörigen ha åtnjutits. Ifrågavarande kapitalökning skall anses verkställd i och med dagen för undertecknandet av föreskriven deklaration angående aktieteckningen och inbetalningen. Om ett bolag efter dekretets offentliggörande och före ka­ pitalökningen nedsätter aktiekapitalet utan att detta är motiverat av någon bolagets förlust, får avdrag för utdelning å nyemissionen inte ske i den mån denna ej överstiger beloppet av det nedsatta aktiekapitalet. Inte heller föreligger avdragsrätt för utdelning å en nyemission, om denna ef ter följes av en omotiverad nedsättning av aktiekapitalet, i den mån ny­ emissionens belopp inte överstiger beloppet av aktienedsättningen. Även om ett bolag, som verkställer utdelning, skulle uppfylla de villkor som enligt vad nyss sagts gäller för avdragsrätt för utdelningen, föreligger likväl inte avdragsrätt, om utdelningen tillfaller vissa slag av moderbolag. Till dessa moderbolag hör bl. a. sådana bolag som — därest de äger minst 20 procent (i vissa fall 10 procent) av aktiekapitalet i det utdelande bolaget — jämlikt särskilda bestämmelser inte behöver innehålla källskatt för det vidareutdelade beloppet, då detta utbetalas till den fysiske aktieägaren. Av tillgängliga kommentarer framgår bl. a., att regeln om att avdragsrätten för de nybildade bolagen inträder lörst under det fjärde året efter bolagsbildningen sammanhänger med att man inte velat ge dessa bolag så­ dan rätt förrän de kommit över sina initialförluster och startkostnader. Vi­ dare avser restriktionerna beträffande utdelningar till moderbolag i nyss angiven mening att hindra att dubbla förmåner åtnjutes. Det har upplysts, att på grund av det snävt begränsade tillämpningsom­ rådet endast ett relativt litet antal bolag kommit i åtnjutande av den provi­ soriska skattelättnad som dekretets bestämmelser medger. Det västtyska systemet. I den skatterättsliga diskussion som föregått de sakkunnigas utredning har beskattningen av bolagsvinster i Väst­ tyskland tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Detta har i främsta rummet gällt den starka differentieringen av skattesatserna för inkomstskatten på fonderad vinst å ena sidan och utdelad vinst å andra sidan. Genom en den 18 november 1958 verkställd lagändring, varigenom man velat stimulera till högre utdelningar och främja kapitalökningar, har denna differentiering från och med 1959 års taxering blivit än mera markerad än tidigare. Före lagändringen utgick inkomstskatt på bolagsvinst med 45 procent. I den mån vinsten utdelades var skatten emellertid endast 30 procent. Ge­ nom lagändringen höjdes inkomstskatten för bolag i allmänhet till 51 pro­ cent på fonderad vinst, varemot skatten på utdelad vinst nedsattes till 15 procent. För vissa bolag av mera personlig karaktär (s. k. personenbezogene Kapitalgesellschaften) gäller dock särskilda skattesatser. Såsom förutsätt­ ning härför gäller bl. a., att minst 76 procent av aktierna eller andelarna i bolaget äges av fysiska personer. Beträffande aktiebolag måste samtliga ak­ tier vara ställda å viss man, varjämte aktierna inte får vara säljbara på bör­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

sen eller eljest på den allmänna marknaden. Vidare får bolagets förmögenhet vid förmögenhetstaxeringen inte ha överstigit 5 milj. DM. Såvitt angår bolag av denna kategori utgör inkomstskatten 49 procent av ej utdelad vinst och 26,25 procent av utdelad vinst. För den del av den icke utdelade vinsten som icke överstiger 50 000 DM beräknas dock skatten efter en för varje 10 000-tal DM stigande skala från 39 till 59 procent. Differentierad bolagsbeskattning i andra länder. I Storbritannien har aktiebolag att för sin inkomst erlägga inkomstskatt dels i form av income tax, som för närvarande utgår med 38,75 procent, och dels i form av profits tax med 10 procent av den del av inkomsten som överstiger 2 000 pund (i ett under april 1960 framlagt budgetförslag har föreslagits en höjning av sistnämnda skatt till 12,5 procent). Eftersom dessa skatter i prin­ cip avser bolagets totala inkomst, oavsett om vinsten till någon del utdelats till aktieägarna, träffar beskattningen formellt sett i lika mån fonderade och utdelade vinstmedel. Genom att bolaget har rätt att av utdelningens belopp innehalla den income tax som belöper pa utdelningen åstadkommes emel­ lertid i realiteten för bolagets del en kraftig differentiering av den beskatt­ ning som träffar fonder ad vinst, å ena sidan, och den som träffar utdelad vinst å andra sidan. Differentieringen innebär att bolaget, om jämväl profits tax uttages, betalar skatt med 48,75 procent (38,75 -|- 10) av fonderad vinst och 10 procent av utdelad vinst. Aktieägaren åter behöver inte betala income tax för utdelningen men väl, i förekommande fall, tilläggsskatt (surtax). Denna differentiering är givetvis i och för sig ägnad att stimulera till vinst­ utdelning från bolagens sida. Även den franska bolagsbeskattningen bygger på ett liknande system med rätt för det utdelande bolaget att i avräkning å aktieägarens allmänna in­ komstskatt innehålla viss del av utdelningen. I Danmark och Norge förekommer en i viss mån differentierad bolags­ beskattning, ehuru den fått en annan form än i de nu nämnda systemen. De gällande bestämmelserna angående aktiebolagens beskattning i Danmark har fått sin särprägel av att skatten utgår progressivt efter förhållandet mel­ lan bolagets inkomst och dess aktiekapital. Delvis på grund härav har be­ skattningsreglerna blivit ytterst komplicerade. I de sakkunnigas promemoria har dessa regler redovisats närmare. Här må blott nämnas att man vid be­ stämmandet av den ordinära skatten för ett bolag —- vilken skatt utgår efter nyssnämnda progressiva skala, beräknad efter förhållandet mellan inkoms­ ten och aktiekapitalet — sedan skattesatsen fastställts men innan skatten uträknats, medger avdrag för 5 procent av inbetalt aktiekapital, varefter skatt påföres. Genom detta avdrag har man i viss mån velat lindra dubbel­ beskattningen av utdelad vinst. Emellertid skall enligt ett den 26 november 1959 till folketinget framlagt lagförslag angående beskattningen av aktiebolag m. m. de nuvarande danska statliga och kommunala bolagsskatterna ersättas av en enda proportionell statlig skatt. Den nya skatten skall utgå med 44 procent av bolagets skatte­ pliktiga inkomst. Vid inkomstberäkningen skall dock hälften av den skatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 17

som påföres bolaget få avdragas. De föreslagna reglerna innebär bl. a. att utdelad vinst beskattas efter samma skattesats som fonderad vinst. I Norge har man åstadkommit en hårdare beskattning av fonderad vinst i förhållande till utdelad vinst genom att vid sidan av den vanliga bolags­ skatten, som beräknas på bolagets hela inkomst med undantag för aktie­ utdelning från annat bolag, uttaga en särskild fondskatt, vilken träffar en­ dast den del av inkomsten som inte utdelas till aktieägarna. Härvid fråndrages dock avsättningar till reservfond och, vad beträffar försäkringsbolag, till säkerhetsfond. I den mån inkomst som belagts med fondskatt, vilken utgår med 8 procent, sedermera utdelas, erhåller bolaget restitution av erlagd fondskatt. Det kan tilläggas, att i samband med framläggande av årets budgetproposition förutskickats att förslag avsetts skola föreläggas stor­ tinget om fondskattens avskaffande. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att man i Norge dryftat möj­ ligheten av en skattebefrielse för aktiebolagens vidkommande för aktieut­ delningar intill viss storlek, förslagsvis 6 procent. En för ändamålet tillsatt kommitté har i ett i december 1959 avgivet betänkande behandlat de ifråga­ varande spörsmålen. I detta betänkande har kommittén emellertid begrän­ sat sig till att framlägga förslag till upphävande av de i Norge gällande reg­ lerna om utdelningsbegränsning och deras ersättande med regler, innebä­ rande skyldighet för aktiebolag att till bolagets reservfond avsätta minst lika mycket som utdelas till aktieägarna utöver 5 procent av aktiekapital och re­ servfonden. Däremot har kommittén inte ansett sig kunna avgiva något bestämt förslag beträffande frågan om viss skattefrihet för aktieutdelning. Kommittén föreslog att denna fråga skulle tagas upp i ett vidare samman­ hang, eventuellt i samband med en översyn av bolagsbeskattningen i dess helhet.

Bolagens skattskyldighet för utdelningar från andra bolag

Frågan om aktiebolagens skattskyldighet för utdelningar, som de mot­ tagit från andra bolag, har enligt vad som framgår av de sakkunnigas pro­ memoria reglerats på olika sätt i skilda länder. 1 flera länder är utdelningarna i princip skattefria hos det mottagande bolaget. Stundom gäller dock vissa inskränkningar. I Finland föreligger skattefrihet vid den statliga inkomstbeskattningen, utom beträffande aktie­ bolag, som bedriver handel med värdepapper, men inte vid den kommunala beskattningen. I Norge fritages mottagen utdelning från den statliga bo­ lagsskatten men inte från fondskatten, försåvitt inte vidareutdelning till aktieägarna verkställes. 1 Italien är den mottagna utdelningen inte under­ kastad den proportionella inkomstskatten men väl bolagsskatten. I sådana fall då ett visst organisatoriskt samband föreligger mellan företagen medges dock reduktion av bolagsskatten med 25 procent. I Storbritannien är mot­ tagen aktieutdelning helt skattefri. På vissa håll beskattas endast en viss procentuell andel av den mottagna 2 Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 162

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

utdelningen. Så gäller t. ex. i Amerikas förenta stater att det mottagande bolaget äger göra avdrag med 85 procent av den erhållna utdelningen, dock inte om denna härrör från vissa skatteprivilegierade bolag. Detta innebär att bolaget i princip skattar för allenast 15 procent av utdelningens belopp. Stundom beaktas intresset av att undvika kedjebeskattning genom av­ drag vid skattepåföringen. Sålunda gäller i Frankrike den allmänna regeln, att från skatten på bolagets totalinkomst, som inkluderar mottagen utdel­ ning, får avdragas den skatt som det utdelande bolaget erlagt för denna ut­ delning. Ibland föreligger skattefrihet för uppburen utdelning endast om visst kon­ cernförhållande mellan bolagen kan sägas vara för handen. För att ett dylikt förhållande skall föreligga fordras i regel att det bolag som uppbär utdelningen äger en viss procentuell andel av aktiekapitalet i det utdelande bolaget. Som exempel härpå nämner de sakkunniga lagstiftningen i Hol­ land. Enligt denna är nämligen utdelningen skattefri, om det bolag, som erhåller utdelningen, äger minst 25 procent av det nominellt inbetalda ak­ tiekapitalet i det utdelande bolaget. Som villkor för skattefriheten gäller att det bolag, som uppbär utdelningen, skall ha ägt aktierna från årets början och att aktierna medtagits i bolagets bokförda aktieinnehav. Vidare 1'örutsättes att ömsesidig delaktighet mellan bolagen inte föreligger. Denna skat­ tefrihet kan beviljas även i fall då aktieinnehavet inte uppgår till 25 procent av aktierna i det utdelande bolaget. Förutsättning härför är att aktieinne­ havet befinnes utgöra ett led i bolagets normala verksamhet (t. ex. skofabrik och garveri) eller ock att innehavet är motiverat av ett allmänt intresse. I Schweiz åtnjuter aktiebolag, som äger minst 20 procent av aktiekapitalet i ett annat bolag eller vars andel i det andra bolaget uppgår till ett värde av minst 2 milj. francs, nedsättning av inkomstskatten till edsförbundet med så stor del som utdelningen utgör av hela bruttoinkomsten. I Västtyskland gäller att, om utdelningsmottagaren är ett aktiebolag (mo­ derbolag), som under hela beskattningsåret ägt minst 25 procent av aktierna i det utdelande bolaget (dotterbolag), moderbolaget är befriat från skatt­ skyldighet för utdelningen från dotterbolaget, under förutsättning att den uppburna utdelningen i sin tur utdelas vidare till moderbolagets aktie­ ägare (Schachtelprivileg). Vid moderbolagets beskattning torde denna skattefrihetsbestämmelse böra så förstås, att av moderbolaget verkställd ut­ delning alltid i första hand, så långt utdelningen därtill förslår, anses häntörlig till mottagen utdelning, överstiger moderbolagets utdelning beloppet av den från dotterbolaget erhållna utdelningen, har moderbolaget att därå erlägga inkomstskatt med 15 procent enligt den förut angivna allmänna huvudregeln. I den mån moderbolaget underlåter dylik vidareutdelning uttages en sär­ skild skatt å den fonderade utdelningen, s. k. Nachsteuer, med 36 procent av utdelningsbeloppet i fråga. Skatten motsvarar således skillnaden mellan skatten på icke utdelad vinst och skatten på utdelad vinst (51 — 15 = 36). I Frankrike medges ett aktiebolag (moderbolag), som äger minst 20 pro­

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960 19

cent av aktiekapitalet i ett annat bolag (dotterbolag) under två på varandra följande år eller, om tiden är kortare, oavbrutet sedan dotterbolagets bil­ dande och som uppbär utdelning från dotterbolaget, rätt att, i stället för skatteavdrag vid skattepåföringen enligt den tidigare nämnda allmänna re­ geln, vid sin inkomstberäkning åtnjuta avdrag med 75 procent av den upp­ burna utdelningen (sedan därifrån avdragits innehållen källskatt å 24 pro­ cent). Denna sistnämnda avdragsbestämmelse är till sin typ likartad med den amerikanska regeln om avdrag för 85 procent av erhållen utdelning. I Danmark gäller att, om ett bolag (moderbolag) äger minst 50 procent av aktiekapitalet i ett annat bolag (dotterbolag), moderbolaget kan på där­ om gjord framställning medgivas nedsättning helt eller delvis av den del av moderbolagets statsskatter (men inte kommunalskatter) som belöper på ut­ delningen. Om moderbolagets verksamhet uteslutande avser ägande och förvaltning av ett visst annat bolag, kan dylik nedsättning beviljas, även om moderbolaget blott äger 25 procent av dotterbolagets aktiekapital. I detta fall nedsättes dock endast den extraordinära statsskatten för bolag men inte den ordinära inkomstskatten. I det tidigare nämnda lagförslaget har emellertid föreslagits att utdelning, som av ett danskt aktiebolag erhålles från ett annat aktiebolag, i fortsättningen i princip skall undantagas från beskattning, oavsett hur stor del av aktiekapitalet i det utdelande bolaget, som äges av det mottagande bolaget. Någon särskild framställning om skatte­ befrielse blir inte längre erforderlig. Från regeln om skattebefrielse har — vilket är av intresse i förevarande sammanhang — undantag gjorts för ut­ delning av aktier, vilka av det utdelningsmottagande bolaget förvärvats i spekulationssyfte. Vidare undantages från skattebefrielsen utdelning å ak­ tier, som ingår i näringsverksamheten. Slutligen kan beträffande bolagens skattskyldighet för mottagna utdel­ ningar nämnas den särskilda behandlingen av vissa slag av investmentbo­ lag i Amerikas förenta stater, s. k. regulated investment companies. Därmed förstås bolag som är inregistrerat i viss ordning (enligt Investment Company Act 1940). För att i beskattningshänseende behandlas som regulated investment company uppställes i huvudsak följande villkor. Aktierna i bolaget måste vara spridda på ett stort antal händer. Även bo­ lagets eget innehav av aktier i andra bolag måste förete en stor spridning. Vidare måste totalinkomsten till minst 90 procent utgöras av utdelningar å aktier och vinst å försäljning av aktier o. d. samt till mindre än 30 pro­ cent av vinst å försäljning av aktier som innehafts kortare tid än 3 månader. Bolagen måste utdela minst 90 procent av nettoinkomsten, varvid dock un­ dantages vinst som uppkommer genom försäljning av aktier o. d., som inne­ hafts längre tid än 6 månader. Därest bolagen i fråga uppfyller de angivna villkoren äger de ej rätt till förenämnda avdrag av 85 procent för mottagen utdelning men åtnjuter i stället avdrag för den utdelning de själva verkställt. De beskattas sålunda endast för den del av inkomsten som icke utdelas. Den utdelade inkomsten beskattas hos aktieägaren.

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 ur 1960

De fysiska personernas skattskyldighet för utdelningar

I den hittills lämnade redogörelsen för utländsk skattelagstiftning har den fysiske aktieägarens skattskyldighet inte närmare berörts. Det nu fram­ lagda förslaget innebär inte någon ändring i dylika aktieägares beskattning. Sammanfattningsvis må framhållas att principen om dubbelbeskattning av aktiebolagens vinstutdelningar torde vara allmänt genomförd även i den ut­ ländska lagstiftningen. Vissa modifikationer gäller dock. I Amerikas förenta stater är exempelvis av mottagen aktieutdelning, med vissa undantag, de första 50 dollars undantagna från beskattning. Utdel­ ningen i övrigt beskattas i vanlig ordning. Från den uträknade skatten får emellertid avräknas fyra procent av den skattepliktiga utdelningens belopp (sedan avdrag gjorts för de första 50 dollars). Vad Storbritannien beträffar skall aktieägaren visserligen inte formellt betala någon income tax för den utdelning han uppbär, men han måste å andra sidan i regel vidkännas en reducering av utdelningens belopp, mot­ svarande det av bolaget verkställda skatteavdraget. Vidare är en fysisk per­ son som uppbär aktieutdelning, om hans inkomst överstiger 2 000 pund, skyldig att för den överskjutande inkomsten utgöra tilläggsskatt i form av surtax, som utgår efter en progressiv skala (10—50 %). Vid inkomstberäk­ ningen skall i detta sammanhang utdelningen upptagas till sitt bruttovärde, d. v. s. utdelningens belopp före skatteavdrag. Dubbelbeskattning av aktie­ utdelning kan alltså sägas föreligga i detta senare fall, om aktieutdelningen tillika underkastats profits tax hos det utdelande bolaget. I vissa länder innehåller det utdelande bolaget källskatt å utdelningen, vil­ ken skatt går i avräkning å aktieägarens inkomstskatt. Av ett visst intresse är även aktieägarnas beskattning i Danmark. Från­ sett att aktieägaren, om han är en fysisk person, har att utgöra statlig och kommunal inkomstskatt i vanlig ordning för utdelningen, skall nämligen enligt gällande rätt fondaktier, som tillfaller en aktieägare, inräknas i den skattepliktiga inkomsten. Beskattningen av fondaktier fungerar i viss mån såsom en hämsko på bolagens möjligheter att enligt det gällande systemet minska sin skattebelastning genom att utöka aktiekapitalet. Samtidigt som man framlagt det förut nämnda förslaget till ny bolagsbeskattning har före­ slagits att den hittills gällande beskattningen av fondaktier skall upphävas. Därvid har tillika den ändringen föreslagits att all vinst genom försäljning av aktier och andra värdepapper, oavsett hur länge de innehafts, ävensom vinst vid bolags likvidation skall utgöra föremål för särskild inkomstskatt. Denna skatt skall utgå efter en fast skattesats av 30 procent för inkomst överstigande 1 000 kr. Även i Amerikas förenta stater synes fondaktier föranleda inkomstbe­ skattning, dock endast i den mån de avyttras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år W60 21

IV. De sakkunnigas förslag

Allmänna synpunkter

I promemorian framhåller de sakkunniga, efter att ha berört de historiska skälen för dubbelbeskattningen av bolagens och de ekonomiska förening­ arnas vinstmedel, att det inte ingått i deras uppdrag att ompröva frågan om dubbelbeskattning av bolagsvinster i hela dess vidd. En sådan ompröv­ ning skulle, om den verkställdes, syfta till en genomgående omläggning av hela bolagsbeskattningen. Den verkställda undersökningen har i enlighet med direktiven begränsats till vissa frågor, som har samband med dubbel­ beskattningen. De sakkunniga anför därefter. I den kritik som riktats mot dubbelbeskattningen av bolagsvinster har an­ förts — förutom rätttvisesynpunkter — att dubbelbeskattningen har vissa icke önskvärda verkningar i ekonomiskt avseende. Till dessa icke önskvärda återverkningar hör enligt kritiken bl. a. att dubbelbeskattningen kan med­ verka till en alltför långt driven självfinansiering hos bolagen och att den försvårar kapitalanskaffning genom nyemissioner av aktier, därför att den­ na kapitalanskaffningsform blir dyrare än upplåning. Vill man motverka en dylik effekt av dubbelbeskattningen utan att minska det sammanlagda skatteuttaget kan man —- såsom skett i Tyskland — skär­ pa beskattningen på fonderad vinst och minska beskattningen av den utde­ lade. Genom att skatten på utdelad vinst blir lägre, får bolagen större möj­ ligheter att anskaffa kapital genom nyemissioner eftersom den verkliga förräntningskostnaden för bolagen för de nyemitterade aktierna — utdelningen -j- skatt å den vinst som erfordras för utdelningen — blir lägre än om skat­ ten inte varit differentierad. En på så sätt differentierad bolagsbeskattning inte bara stimulerar till ökade nyemissioner, den kan också antagas leda till ökade vinstutdelning­ ar i förhållande till det egna kapitalet. Genom att en fondering av bolagens beskattade vinstmedel torde komma att ske i mindre omfattning än hittills efter genomförandet av en sådan skattereform, kan man räkna med att ak­ tieägarna i fortsättningen får uppbära skattepliktig utdelning med större belopp än förut men att å andra sidan deras aktieinnehav inte kommer att bli föremål för lika stor värdestegring som för närvarande. Om rent fiskaliska synpunkter anlägges på beskattningen av aktieägarna, är intet att erinra mot en sådan utveckling. Vid själva omläggningen till ett skatte­ system av antytt slag skulle emellertid marknadsvärdet å aktier i bolag, som utdelar huvuddelen av öppet redovisad vinst, stiga. Ett sådant resultat torde av många anses icke önskvärt, framför allt under en högkonjunktur. I fortsättningen framhåller de sakkunniga, att det måhända även kan göras gällande att en skärpt beskattning av fonderade vinstmedel skulle yt­ terligare öka ojämnheterna i beskattningen mellan, å ena sidan, bolag som driver sådan verksamhet afl de allenast i ringa utsträckning kan utnyttja möjligheterna tilll skattemässigt avdragsgill fondering av vinstmedel genom nedskrivning av varulager m. in. och, å andra sidan, bolag som kan utnyttja dessa möjligheter. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle därför infö­ randet av en starkt differentierad beskattning av fonderad och utdelad

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

vinst få så vittgående ekonomiska konsekvenser, att de inte utan ytterligare ingående undersökningar velat framlägga förslag härom. Därtill kommer, framhålles i promemorian, att även om enighet i stort sett kan antagas råda i fråga om önskvärdheten av att i dagens läge underlätta bolagens kapital­ anskaffning, kan det befai’as att meningarna är delade beträffande lämplig­ heten av att genom ändrade beskattningsregler stimulera bolagen till ökade utdelningar. De gjorda undersökningarna har dock, framhåller de sakkun­ niga, givit vid handen att problemen i samband med en differentierad bolagsbeskatlning kan från taxeringstekniska synpunkter lösas på ett tillfreds­ ställande sätt och att lösningarna i vissa hänseenden skulle leda till förenk­ lingar i förhållande till nu gällande bestämmelser. Specialregler i fråga om utdelning, som uppbäres av familjebolag, skulle således bli överflödiga. Vissa komplikationer kan dock uppkomma, t. ex. i fråga om utdelningar från ut­ ländska dotterbolag och till utländska moderbolag. De sakkunniga fort­ sätter. Av nu anförda skäl har vi avstått från att i detalj utforma och framlägga förslag till eu lagstiftning om differentierad bolagsbeskatlning av ovan an­ givet slag. Vi har i stället utarbetat ett förslag som inte medför skärpt be­ skattning av fonderade vinstmedel och som inte heller stimulerar till höj­ ning av de procentuella utdelningarna utan vars verkningar begränsas till att göra nyemissioner billigare. Därjämte har vi i enlighet med våra direk­ tiv utarbetat förslag till viss begränsning av den frikallelse från skattskyl­ dighet för utdelningar, som för närvarande gäller för bolag och föreningar. Den verkställda utredningen har i överensstämmelse med direktiven varit av i huvudsak skatteteknisk karaktär.

Åtgärder för att underlätta nyemissioner

I promemorian anföres, att de svenska bolagen hittills i förhållandevis ringa omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemissioner. Detta torde, enligt de sakkunniga, bero på flera orsaker. Den främsta orsaken kan antagas vara att vinstutvecklingen bos bolagen tillsammans med liberala avskrivnings- och värderingsregler vid inkomsttaxeringen och möjligheter till skattefria avsättningar till pensions- och andra personalstiftelser samt till investeringsfonder underlättat en självfinansiering av företagen. Något behov av att anskaffa kapital utifrån genom nyemissioner har inte före­ legat hos flertalet större företag. Om bolagen verkligen haft behov av kapi­ taltillskott har de oftast föredragit att skaffa sig detta genom lån. Orsaken härtill torde, framhåller de sakkunniga, till inte oväsentlig del ha varit att en kapitalanskaffning genom nyemission på grund av den dubbelbeskatt­ ning som träffar vinstutdelningar ställt sig väsentligt dyrare än låneformen. Ränta å lån är avdragsgill vid beskattningen medan däremot utdelning å aktiekapital inte är avdragsgill. Kostnaden för nyemitterat kapital utgöres därför, förutom av utdelningsbeloppet, av den skatt som måste erläggas å de vinstmedel, som kräves för utdelningen. Är utdelningen 6 procent blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 23

kostnaden således 12 procent, om man beräknar den sammanlagda bolags­ skatten till 50 procent av inkomsten. Om således bolagens möjligheter till självfinansiering hittills varit mycket goda, kommer de emellertid, tillägger de sakkunniga, i fortsättningen att i viss mån försämras genom den skärpning i lagervärderingsreglerna, som är avsedd att träda i kraft med 1961 års taxering, och genom den begränsning av möjligheterna att avsätta till pensionsstiftelser, som blir en följd av den allmänna tilläggspensioneringen. I detta nya läge kan det, framhålles i pro­ memorian, antagas att större behov kommer att föreligga för bolagen att anskaffa kapital utifrån. Möjligheterna att få upptaga lån å kapitalmarkna­ den är emellertid för närvarande starkt beskurna. Enligt de sakkunniga kan det förutsättas att — om man inför en lindring av dubbelbeskattningen i vad gäller avkastningen å nyemitterat aktiekapital — kapitalanskaffningen hos bolagen kommer, i större utsträckning än eljest skulle bli fallet, att ske ge­ nom nyemissioner. De sakkunniga påpekar, att även från det allmännas synpunkt en sådan inriktning av kapitalanskaffningen kan vara önskvärd.

Avdrag för utdelning å nyemissioner Vill man underlätta för bolagen att göra nyemissioner ligger det, enligt de sakkunnigas mening, närmast till hands att göra utdelningen på nyemit­ terat aktiekapital avdragsgill på samma sätt som ränta å lånat kapital. En­ ligt de sakkunniga är det lämpligt att utforma bestämmelserna så att av­ drag medgives för utdelning å aktiekapital, som nytecknas efter viss dag. Härigenom kommer framför allt finansieringen för expanderande samt ny­ startade företag alt underlättas. I fråga om utdelning på aktier som emitterats tidigare erinrar de sakkunniga om att dessa emissioner verkställts med hänsynstagande till vid emissionstillfället gällande beskattningsregler. I promemorian framhålles, att ytterligare en viktig begränsning av rätten till avdragsgilla utdelningar synes böra göras. Rätt till avdrag bör enligt de sakkunnigas mening förbehållas de rörelsedrivande bolagen. Det är näm­ ligen, enligt de sakkunniga, för sådana företag som det i första hand är an­ geläget att underlätta kapitalanskaffningen. Avdrag för utdelning som hän­ för sig till det nytecknade aktiekapitalet bör därför medgivas vid beräkning av nettointäkt av rörelse för bolaget. Härvidlag är det, enligt de sakkunni­ ga, givetvis likgiltigt om det nytecknade aktiekapitalet avser aktier i ett ny­ bildat bolag eller ökning av aktiekapitalet i ett existerande bolag. Utdel­ ningen bör i båda fallen behandlas såsom en omkostnad i rörelsen på samma sätt som en utgiftsränta. Därav följer att avdrag för utdelningen skall med­ givas vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid — även med nu angivna inskränkningar i avdragsrätten — tveksamt om avdrag bör medgivas i obe­ gränsad omfattning för hela den verkställda utdelningen. De sakkunniga anför härom.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Det kan nämligen befaras att en sådan avdragsrätt kan medföra ett för stort antal nyemissioner och att belastningen på kapitalmarknaden därige­ nom skulle bli för stor. Även statsfinansiella skäl talar mot alltför generösa avdrag. Vi har därför stannat vid att föreslå att avdragsrätten tillsvidare be­ gränsas till 4 % av det nyemitterade kapitalet. Om man utgår från att en aktieägare normalt får 6 % utdelning å inbetalt kapital, skulle förräntningen av aktieemissioner efter den sålunda föreslagna lindringen av dubbelbe­ skattningen kosta bolagen ungefär 8 % (4 % som är avdragsgilla vid be­ skattningen -j- 2 % som beskattades med 50 % dubbelbeskattning och där­ för affärsmässigt kostar 4 %).

De sakkunniga tillägger, att den omständigheten att viss utdelning blir av­ dragsgill hos bolaget enligt deras mening i och för sig inte bör medföra nå­ gon skärpt beskattning hos de aktieägare, som är fysiska personer. Detta bör gälla oavsett om aktieägaren är bosatt här i riket eller utomlands och detta särskilt om lagstiftningen, såsom av de sakkunniga förordas, får till­ fällig karaktär.

Ej avdragsrätt för utdelningar till koncernbolag

De sakkunniga framhåller att en förutsättning för att avdrag skall kunna medgivas för utdelning å nyemissioner torde böra vara att det mottagande bolagets skattskyldighet för inkomst i princip även omfattar denna ut­ delning. Härom anför de sakkunniga följande. Är den utdelningsberättigade skattskyldig för ränta men ej för utdelning, skulle det eljest bli möjligt att genom en bokföringsmässig omflyttning mel­ lan olika bolag av kapitalet inom en koncern utnyttja bestämmelserna en­ bart för att nå icke avsedda skattelättnader. Ett moderbolag, som har en fordran på ett dotterbolag, skulle t. ex. kunna utbyta denna fordran mot nyemitterade aktier i dotterbolaget. Dotterbolaget skulle därefter få avdrag för utdelning å dessa aktier, under det att moderbolaget inte skulle vara skattskyldigt för utdelningen. Följden skulle bli att en del av koncernens vinst blev helt obeskattad. Det säger sig självt att det inte är ett dylikt re­ sultat man vill främja. Avsikten med den nu ifrågasatta lagstiftningen bör i stället vara att underlätta kapitalanskaffning från i första hand fysiska personer genom emittering av nya aktier. Därigenom skulle man även nå en större spridning av aktieägandet. Rätten till avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital kan av prak­ tiska skäl inte helt begränsas till sådan utdelning, som uppbäres direkt av fysiska personer. En sådan begränsning skulle för övrigt i många fall kun­ na te sig orättvis för bolag, vars aktier i större eller mindre omfattning av skilda anledningar kommit att innehavas av andra bolag. Å andra sidan är det nödvändigt att i möjligaste mån förhindra att bestämmelserna utnytt­ jas huvudsakligen i syfte att nå inte avsedda skattelättnader. Vi har diskuterat möjligheten att medgiva det emitterande bolaget rätt till avdrag allenast för den utdelning å de nyemitterade aktierna, som upp­ bäres av sådana aktieägare, vilka är skattskyldiga för densamma. Dylika bestämmelser skulle emellertid bli svåra att tillämpa och kontrollera och vi har därför valt att utforma lagstiftningen efter andra principer.

De sakkunniga kommer till den slutsatsen, att man i princip bör kunna inskränka sig till att vägra avdrag för utdelning i sådana fall, då det bolag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 25

som gör nyemission, ingår i en koncern. Med hänsyn till svårigheten att precisera när ett koncernförhållande skall anses vara för handen föreslår de sakkunniga att avdragsrätten skall i sin helhet bortfalla, om aktier i bo­ laget representerande mer än 50 procent av röstetalet i bolaget äges av andra aktiebolag eller ekonomiska föreningar, vilka inte är skattskyldiga för ut­ delning från bolaget, jämle till dessa bolag och föreningar hörande pen­ sions- och andra personalstiftelser. Innehaves däremot aktierna i bolaget inte av andra bolag och föreningar jämte tillhörande stiftelser i nu angiven omfattning, skall avdrag, enligt de sakkunnigas förslag, medgivas för hela utdelningen å det nyemitterade aktiekapitalet, dock att avdraget, på sätt för­ ut angivits, begränsas till 4 procent av sagda kapital.

Bevisningen angående eventuellt koncernförhållande Som villkor för att det emitterande bolaget skall — om det så önskar erhålla avdrag för utdelning bör, enligt de sakkunnigas mening, gälla, att bolaget skall intyga att dess aktier vid det aktuella beskattningsårets ut­ gång inte ägdes av andra företag med tillhörande stiftelser i den omfattning, som angivits i det föregående. De sakkunniga tillägger. Vi har diskuterat om det procenttal för aktieinnehavet, som skall vara av­ görande för avdragsrätten, eventuellt borde sättas lägre, förslagsvis vid 25 %. Emellertid skulle en sådan gränsdragning i vissa fall te sig för snäv och krav skulle sannolikt uppkomma om undantagsbestämmelser. För att undvika detta har vi stannat vid att förorda 50 %. Genom en sådan regel torde man i huvudsak nå syftet att förhindra att bestämmelserna utnyttjas för att er­ hålla icke avsedda skattelättnader. Begränsningen i bestämmelsernas räck­ vidd torde å andra sidan inte innebära att värdet av lagstiftningen i någon nämnvärd mån förringas. Enligt de sakkunnigas förslag skall således den ifrågasatta begränsningen innebära att det emitterande bolaget, om det vill komma i åtnjutande av avdrag för utdelning å de nyemitterade aktierna, har att intyga, att bolagets aktier vid beskattningsårets utgång icke ägdes till mer än 50 procent av bo­ lag och föreningar, vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelningar från bolaget. Rörande bolagens möjligheter att kunna lämna ett dylikt in­ tyg hävdar de sakkunniga, att man kan utgå från att bolagen i allmänhet har kännedom om i vilken utsträckning deras aktier innehaves av företag, som anskaffat aktierna i och för sin rörelse, särskilt om aktieinnehavet är av någon omfattning. Med dessa företag har det emitterande bolaget i regel förbindelser av ett eller annat slag. Intygsskyldigheten bör således, enligt de sakkunniga, inte bli betungande i de tall de företag som äger aktier i bolaget innehar desamma såsom ett led i sin rörelse. Emellertid har, framhåller de sakkunniga, aktiebolag och ekonomiska föreningar i viss omfattning förvärvat mindre poster aktier i kapitalplaeeringssyfte. Delta gäller inte bara förvaltningsbolag utan även rörelsedrivan­ de bolag och föreningar. Om de aktieägande företagen inte driver penning­ rörelse eller försäkringsrörelse och inte är s. k. svarla familjebolag, är de

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

enligt gällande regler frikallade från skattskyldighet för utdelning å dylika aktieinnehav. Det kan därför, enligt de sakkunniga, vara vissa svårigheter för det bolag, som gör nyemission, att avgöra i vilken omfattning dess aktier på detta sätt kommit att innehavas av andra bolag och av föreningar, vilka är frikallade från skattskyldighet för utdelning å aktierna. De sakkunniga föreslår, som i ett senare sammanhang skall beröras, att rörelsedrivande bolag och föreningar skall bli skattskyldiga för utdelningar å aktier, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte ävensom att förvaltnings­ bolag i princip skall bli skattskyldiga för utdelningsinkomst som fonderas. Genomföres detta förslag bör man, framhåller de sakkunniga, då det gäller att avgöra om avdragsrätt för utdelning å nyemitterade aktier skall före­ ligga, kunna bortse från de mindre poster av aktier i det emitterande bo­ laget, som i kapitalplaceringssyfte kan ha förvärvats av andra bolag och av föreningar. Motsvarande spörsmål kan, framhålles i promemorian, också uppkomma med avseende å de s. k. investmentbolagens innehav av aktier i ett emitte­ rande bolag. Härom anför de sakkunniga. Till förvaltningsbolagen hör även de stora börsnoterade holdingbolagen, de s. k. investmentbolagen. För dessa bolag kommer vi i det följande att föreslå att — i motsats till vad som förordas för andra förvaltningsbolag — bestämmelserna utformas så att viss skattefri fondering av utdelningsin­ komst blir möjlig. Med hänsyn härtill har vi övervägt om investmentbola­ gens innehav av aktier bör inräknas i sådana bolagsinnehav av aktier, som kan medföra att ett bolag går förlustigt rätten till avdrag för utdelning å nyemitterade aktier. Om det utdelande bolaget är dotterbolag till investment­ bolag, bör detta — liksom i fråga om övriga förvaltningsbolag — uppenbar­ ligen ske. Har däremot investmentbolaget mindre aktieinnehav i ett bolag som gör nyemission, kunde det leda till obilliga konsekvenser för övriga aktieägare och för det emitterande bolaget om investmentbolagets aktiein­ nehav skulle medföra att det emitterande bolaget inte fick åtnjuta de före­ slagna skattelättnaderna. Vi har därför förordat att inte heller investment­ bolagens innehav av minoritetsposter i ett emitterande bolag skall inräknas vid bedömning av om emissionen skall behandlas som om den var av kon­ cernmässig karaktär.

I fortsättningen diskuterar de sakkunniga huruvida andra inskränkningar i den föreslagna avdragsrätten kan vara motiverade och anför. Om aktierna i det emitterande bolaget innehaves av andra bolag eller av föreningar under sådana förhållanden, att aktierna i beskattningshänseende betraktas som varulager, vilket är fallet om aktierna t. ex. äges av ett för­ säkringsbolag, är ägarebolaget eller -föreningen skattskyldig för utdelning­ en. Det kan vara tveksamt om avdragsrätt bör medgivas, då de nyemitterade aktierna tecknas t. ex. av ett försäkringsbolag. Då emellertid utdelningen är skattepliktig hos mottagaren, har vi inte ansett oss böra föreslå undantag för de fall då de nyemitterade aktierna av ägaren innehaves som varulager. Vi har även behandlat frågan om rätt till avdrag för utdelning å nyemit­ terade aktier bör vägras i vissa andra fall, då utdelningen utgör skattefri inkomst för mottagaren, t. ex. aktierna äges av en kommun eller av en pensionsstiftelse, eller i sådana fall, då utdelningen beskattas till statlig in­ komstskatt efter en lägre procentsats än eljest, såsom när aktieägaren är en

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960 27

ideell förening, eller ock i fall då utdelningen uppbäres av en i utlandet bosatt fysisk person eller av en utländsk juridisk person. Anledning synes, enligt de sakkunnigas mening, emellertid knappast före­ ligga att från avdragsrätten undantaga de fall, då utdelningen går till in­ ländska juridiska personer, vilka på sätt nyss nämnts av olika skäl inte är skattskyldiga för utdelningen i fråga eller vilka beskattas efter en lägre skattesats än eljest. För de här ifrågavarande juridiska personerna skulle beskattningseffekten ha blivit densamma, om det i stället för utdelning gällt ränta å lån. Varken aktieägaren eller bolaget kan därför, framhåller de sak­ kunniga, sägas få någon extra skattemässig fördel av att kapitaltillskottet lämnats genom nytecknade aktier i stället för såsom lån. I och för sig skulle, framhålles i promemorian, samma skäl kunna an­ föras för att tillåta avdragsrätt för utdelning å nyemissioner, då aktierna äges av utländska bolag. Då detta möjligen skulle kunna framstå som en diskriminering av de bolag, som äges av andra svenska bolag, i förhållande till dotterbolag till utländska bolag, har de sakkunniga emellertid ansett sig böra förorda att avdragsrätt vägras även för det fall att aktierna till mer än 50 procent äges av utländska bolag eller utländska bolag tillsammans med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. För bedömningen av sådant koncernförhållande som här avses skall, enligt de sakkunnigas förslag, någon skillnad således inte göras mellan svenska och utländska bolag. Beträffande den kapitalinbetalning som förutsättes skola ske vid en ny­ emission och inbetalningens samband med avdragsrätten för utdelning å det nyemitterade kapitalet anför de sakkunniga. Avsikten med bestämmelserna är att underlätta för bolagen att anskaffa nytt kapital genom nyemissioner. I och för sig kunde därför bestämmel­ serna begränsas till att avse endast kontant inbetalat aktiekapital. Enligt vår mening bör man dock kunna godtaga även inbetalning i apportegendom om fråga är om andra tillgångar för rörelsen än aktier och andelar. I sådana fall blir nämligen avkastningen av apportegendomen, som tidigare enkelbeskattats, i princip dubbelbeskattad. Däremot kan apportegendom i form av aktier eller andelar inte godtagas bl. a. därför att det emitterande bolaget kan vara frikallat från skattskyldighet för utdelning å de som apportegen­ dom erhållna aktierna och andelarna. De sakkunniga föreslår att beräkningen av maximiavdraget göres på grund­ val av det vid beskattningsårets utgång inbetalade kapitalet. Avdraget be­ räknas till 4 procent om beskattningsåret är 12 månader. Omfattar beskatt­ ningsåret längre eller kortare tid än 12 manader skall avdraget i motsvaran­ de mån ökas eller minskas.

Den föreslagna avdragsrättens tillfälliga karaktär Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget skall avdragsrätten för utdelningar å nyemissioner underkastas vissa tidsbegränsningar. Sålunda skall rätten till avdrag enligt förslaget gälla endast utdelning å sådana ak­

28 Kurigl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

tier, för vilka inbetalning sker under åren 1960—1965 i samband med ett bolags bildande eller vid ökning av dess aktiekapital. Avdrag får åtnjutas första gången vid 1962 års taxering. Rätten till avdrag föreslås tidsbegränsad också på det sättet att avdrag får åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxeringsåret efter det, då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången medgivits, d. v. s. under sammanlagt högst sex år. Avdrag får ske sista gången vid 1972 års taxering. Den föreslagna lagstiftningen om avdragsrätt för utdelningar av angivet slag har de sakkunniga sålunda ansett böra ges blott tillfällig karaktär. Där­ igenom blir det, framhålles i promemorian, möjligt att efter viss tid ompröva bestämmelserna i ljuset av vunna erfarenheter och under hänsynstagande till då rådande ekonomiska läge. Ett skäl för att göra lagstiftningen tillfäl­ lig är vidare enligt de sakkunniga, att det nu är svårt att helt överblicka i vad mån bestämmelserna kan komma att utnyttjas för att nå icke avsedda skattelättnader. De sakkunniga föreslår, att rätten till avdrag för utdelning bortfaller om bolaget i fråga under beskattningsåret eller tidigare år, dock inte före år 1960, utskiftat medel utan att fråga varit om sådan inlösen som aktieägarna haft rätt fordra. Bestämmelsen avser, enligt de sakkunniga, bl. a. att för­ hindra att ett bolag utskiftar medel, som därefter åter inbetalas som ny­ emission.

Avdragsräitcns begränsning till aktiebolag Skattelättnaderna i fråga om utdelning på nyemissioner har av de sak­ kunniga föreslagits skola gälla endast för aktiebolag och alltså inte för eko­ nomiska föreningar. De ekonomiska föreningarna vänder sig, framhålles i promemorian, icke till den egentliga kapitalmarknaden vid anskaffning av eget kapital, varför det för dem inte föreligger samma behov av skattelätt­ nader för kapitalanskaffning efter liknande grunder som föreslagits för aktiebolagen. Det kan, enligt de sakkunniga, därjämte framhållas, att ut­ delning på insatskapitalet praktiskt taget icke förekommer inom den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen, varför skattelättnader för utdelning på ökat insatskapital inte skulle ge den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen några fördelar.

Ikraftträdandet Lagstiftningen föreslås, såsom framgår av det förut anförda, skola tilläm­ pas första gången vid 1962 års taxering. Utdelning å aktier, för vilka in­ betalning sker under år 1960, kan nämligen, framhåller de sakkunniga, re­ gelmässigt ifrågakomma tidigast under år 1961.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 29

Skattskyldighet för utdelningar

Delvis som en följd av den föreslagna rätten till avdrag för utdelningar å nyemitterade aktier men också som en följd av tendensen hos bolagen att placera likvida medel i börsnoterade aktier i stället för i tillgång, vars avkastning är skattepliktig föreslås i de sakkunnigas promemoria vissa in­ skränkningar — utöver dem som redan nu gäller — i den skattefrihet som aktiebolag och ekonomiska föreningar åtnjuter för utdelningar från andra aktiebolag och ekonomiska föreningar. I promemorian erinras, att grundtanken bakom systemet med dubbelbe­ skattningen av bolagens inkomster är att ett bolags vinstmedel i princip skall beskattas dels en gång hos bolaget och dels, i den mån vinsten blir föremål för utdelning, ytterligare en gång hos aktieägaren. Däremot har man velat om möjligt undvika uppkomsten av en tre- eller flerdubbel beskatt­ ning, d. v. s. vad man kallar en kedjebeskattning. Med hänsyn härtill in­ fördes genom 1928 års lagstiftning den nyssnämnda skattefriheten för ut­ delningar som uppburits av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Denna skattefrihet inbjöd emellertid till missbruk. På grund därav tillkom de in­ skränkningar i skattefriheten som genomfördes år 1951 beträffande de s. k. svarta familjebolagen. I promemorian framhålles att motivet till kedjebeskattningens upphävan­ de genom 1928 års lagstiftning, enligt vad förarbetena utvisar, i främsta rummet varit önskemålet att underlätta organisatoriska omläggningar av företagen och att man redan då varit medveten om risken för missbruk av skattefrihetsbestämmelserna. Införandet av skattefriheten i fråga skedde allt­ så inte förbehållslöst. De föreslagna ytterligare inskränkningarna kan därför enligt de sakkunniga sägas endast avse ett fullföljande av intentioner, som i viss mån redan kommit till uttryck i motiven till tidigare gällande lagstift­ ning. I överensstämmelse med dessa bakomliggande intentioner har de sak­ kunniga ansett det angeläget att vid förslagets utformning särskilt beakta organisationsintresset. Av samma skäl har de sakkunniga också i viss om­ fattning räknat med ett organisationsbegrepp som är mera vidsträckt än det i 1951 års lagstiftning använda organisationsbegreppet. Detta innebär, så­ som framgår av redogörelsen för gällande rätt, att man från de då genom­ förda inskränkningarna i skattefriheten för utdelningar till de s. k. svarta familjebolagen undantog utdelningar å aktier eller andelar, som inneliaves som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet, till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller an­ nan därmed likartad lös egendom. Med anknytning till organisationsinlresset framhåller de sakkunniga, att avgörande för den skattefrihet man här vill reglera i och för sig bör vara arten och intensiteten i fråga om det orga­ nisatoriska sambandet mellan de olika företag, mellan vilka utdelningen skall gå. Ju intimare detta samband är, desto starkare är skälen för att

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

betrakta företagen som en organisk enhet och följaktligen också för att från beskattningen undantaga den utdelning som överföres från det ena företaget till det andra. Finnes det inget sådant samband alls, föreligger mindre anledning till skattefrihet för utdelningen hos det mottagande bo­ laget.

Rörelsedrivande företag Med den nu angivna utgångspunkten anser de sakkunniga det i princip böra accepteras att utdelning å aktier och andelar i helägda dotterföretag och i s. k. organisationsbolag, d. v. s. bolag som ingår som ett led i organisa­ tionen av ett annat bolags verksamhet, är skattefri, oavsett när och hur ak­ tierna eller andelarna förvärvats. Däremot kan det, anför de sakkunniga, ifrågasättas om skattefriheten för utdelningar är motiverad, då ett bolag el­ ler förening placerar medel, som mer eller mindre tillfälligt frigjorts i verk­ samheten, i t. ex. börsnoterade aktier. I dessa fall är utdelningen sett från det aktie- eller andelsägande företagets sida endast en ränta å placerade me­ del, som bör jämställas i beskattningshänseende med annan avkastning av kapital. Att den ränta å de placerade medlen, som aktieutdelningen utgör, inte varit avdragsgill hos utgivaren har inte någon annan betydelse för det mottagande företaget än att räntan därigenom möjligen blivit lägre. Men detta är ett förhållande som företaget, liksom andra kapitalplacerare, tar hänsyn till vid val av placeringsobjekt. Otvivelaktigt har, påpekar de sak­ kunniga — såsom i direktiven också framhållits — frikallelsen från skatt­ skyldighet för utdelningar bidragit till att bolag och föreningar i relativt stor utsträckning placerat överskottsmedel i börsnoterade och därmed likställ­ da aktier. De sålunda förvärvade aktierna betecknas av de sakkunniga så­ som kapitalplaceringsaktier. Under framhållande av att den nuvarande skattefriheten för utdelning å kapitalplaceringsaktier som regel kan anses materiellt omotiverad erinrar de sakkunniga om vad de tidigare anfört därom att de bestämmelser, som erfordras för att förhindra missbruk av den föreslagna lagstiftningen om rätt till avdrag för utdelning å nyemissioner, kan göras förhållandevis enk­ la, genom att nuvarande skattefrihet för utdelningar för bolag och för­ eningar på antytt sätt begränsas. Det är därför, enligt de sakkunniga, lämp­ ligt att skattefriheten för utdelning å kapitalplaceringsaktier inskränkes i samband med införandet av de lättnader vid dubbelbeskattningen, som nämnda förslag innebär. De sakkunniga tillägger i detta sammanhang. Av verkställd utredning framgår, att den inskränkning av skattefriheten för aktieutdelning, som vi i det följande föreslår, skulle ha medfört höjning av taxeringarna för aktiebolag och ekonomiska föreningar med ett belopp som kan antagas utgöra ca 25 milj. kr, om begränsningen gällt vid 1959 års taxering och skattskyldigheten inte föranlett omdispositioner. Detta belopp får anses så stort, att det är av intresse för det allmänna att en materiellt sett omotiverad skatteförmån försvinner, men det är dock inte av sådan be­ tydelse att ändringen får icke önskvärda återverkningar på näringslivets framtida kapitalförsörjning. Det kan anmärkas, att rörelsedrivande bolag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 31

även om de blir skattskyldiga för utdelningar å kapitalplaceringsaktier, fort­ farande kan anse det lämpligt att placera likvida medel i aktier, låt vara att deras intresse för att göra nya aktieköp kan väntas bli mindre än tidigare. De aktier, som nu finnes hos bolag och föreningar, har förvärvats under den förutsättningen att utdelningen är skattefri. Vi har därför övervägt, om den ifrågasatta ändringen kan anses kränka berättigade krav på rättssäker­ het, men funnit att detta icke är fallet. Kursutvecklingen för aktier har va­ rit sådan, att ägarna om de så önskar nästan alltid kan avyttra innehav av kapitalplaceringsaktier med mycket god vinst. För företag med förhållande­ vis stora aktieutdelningar på kapitalplaceringsaktier föreslås dock, såsom beröres i det följande, möjlighet att efter dispens få under en övergångspe­ riod åtnjuta nu gällande skattefrihet, för att få tid att anpassa sin ekono­ miska verksamhet efter de ändrade förutsättningarna. Det nu sagda, anför de sakkunniga, gäller aktier och andelar som rörelse­ drivande aktiebolag och ekonomiska föreningar innehar i andra bolag och föreningar. Beträffande dylika rörelsedrivande företag bör således skatt­ skyldighet införas för utdelningar å aktier och andelar som förvärvats i kapitalplaceringssyfte. Därjämte, framhålles i promemorian, synes skattskyl­ dighet böra föreligga för aktier och andelar, som innehaves som varulager i rörelse. I följd därav föreslår de sakkunniga att byggmästareföretag göres skattskyldiga för utdelning å lageraktier. Det synes enligt de sakkunnigas mening inte motiverat att dylik utdelning är skattefri, och frågan bör lämp­ ligen regleras i detta sammanhang.

Bevisningen angående aktieinnehavets samband med rörelsen Aktier och andelar bör, enligt promemorian, inte anses anskaffade i kapitalplaceringssyfte, om det göres sannolikt att förvärvet betingats av den rörelse som ägareföretaget eller detta närstående företag bedriver. Skatte­ frihet för utdelning bör därför liksom nu gälla exempelvis om förvärvet skett för att trygga tillförsel av råvaror, såsom ett led i avsättningen av produkter eller för att samordna rörelser eller rörelsegrenar hos flera före­ tag. Däremot bör enligt de sakkunniga enbart den omständigheten, att ett företag förvärvat aktier i ett annat företag för att få visst inflytande i dess förvaltning i och för sig inte medföra, att förvärvet anses ha skett i samband med rörelsen. I och för sig är det alltså enligt förslaget inte något absolut krav för skat­ tefrihet för utdelningar att det företag, som äger aktierna, är ett i skatte­ lagarnas mening rörelsedrivandc företag. Skattefrihet föreligger då t. ex. en ekonomisk förening, vars huvudsakliga uppgift är föreningsverksamhet, innehar aktier, vilka förvärvats på grund av en rörelse, som ett närstående företag bedriver. Om emellertid ägareföretaget är ett förvaltningsföretag skall enligt förslaget gälla särskilda regler, för vilka redogörelse skall läm­ nas i det följande. De sakkunniga framhåller, att alltför stränga krav inte bör uppställas på nyssnämnda sannolikhetsbcvisning. Skattefrihet för utdelning bör så­ ledes medgivas även i fall, då någon tvekan kan råda om huruvida förvär­ vet haft samband med ägareföretagets rörelse. Såsom exempel på sådana

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

tveksamma fall nämner de sakkunniga förvärv av aktier i företag som dri­ ver allmännyttig verksamhet, exempelvis vissa kommunikationsföretag, och företag som bildats för att anskaffa lokaler för fritidsverksamhet inom områden där ägareföretagets personal är bosatt. De sakkunniga anmärker att dylika företag i många fall ej lämnar någon utdelning. Motsvarar ägareföretagets innehav av aktier eller andelar minst 25 pro­ cent av röstetalet, skall enligt de sakkunnigas förslag aktierna alltid anses förvärvade i annat syfte än kapitalplacering. Om det direkta innehavet är så stort behöver alltså ingen utredning om förvärvets samband med rörelsen förebringas till stöd för yrkande om skattefrihet. En sådan regel torde, en­ ligt de sakkunniga, underlätta tillämpningen av lagstiftningen och minska risken för tvister i tveksamma fall. Aktier och andelar i ekonomiska föreningar är, framhåller de sakkun­ niga, att anse som förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om det bärande mo­ tivet vid förvärvet kan antagas ha varit att placera likvida medel. I prakti­ ken kommer emellertid den föreslagna begränsningen enligt de sakkunnigas mening nästan uteslutande att avse utdelningar på innehav av börsnoterade aktier och andra på ett större antal ägare fördelade aktier. De sakkunniga tar i promemorian också upp till diskussion de regler, som bör gälla för de rörelsedrivande företagens innehav av aktier och an­ delar i förvaltningsbolag, vilka i sin tur äger aktier och andelar i andra företag. Dessförinnan behandlar de sakkunniga emellertid spörsmålet om förvaltningsbolagens skattskyldighet för erhållna utdelningar och ställer därvid frågan huruvida den skattefrihet, som enligt nuvarande regler gäl­ ler för förvaltningsbolag liksom för andra bolag, bör begränsas på sätt före­ slagits för rörelsedrivande bolag och föreningar.

Förvaltningsbolag Med förvaltningsbolag förstås enligt förslaget bolag och föreningar, vil­ kas verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastigheter, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Även om ett företag vid sidan om förvaltningsverksamheten driver en förhållandevis bagatellartad rörel­ se anser de sakkunniga företaget i detta sammanhang böra räknas som för­ valtningsbolag. Enligt de sakkunniga kan förvaltningsföretagens hela in­ nehav av aktier och andelar i regel anses förvärvat i kapitalplaceringssyfte. Detta gäller dock inte sådana förvaltningsföretag, som äges av andra bolag och föreningar och vars uppgift är att inneha aktier eller andelar i företag, vilka ■— om aktierna eller andelarna innehafts direkt av ägarna av förvalt­ ningsföretaget -— skulle utgjort organisalionsföretag till dessa. I sådana fall kan förvaltningsföretaget sägas inneha aktierna och andelarna i dot­ terföretagen som ett led i moderföretagets rörelse. Dylikt förvaltningsföre­ tag bör därför, enligt de sakkunniga, i princip vara frikallat från skattskyl­ dighet för utdelning från dotterföretagen liksom moderföretaget bör vara fritaget från skattskyldighet för utdelning från förvaltningsföretaget. I fortsättningen anföres i promemorian.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 33

För övriga förvaltningsföretag kan däremot ifrågasättas, om skäl före­ ligger för frikallelse från skattskyldighet för utdelning från andra bolag och föreningar än dotterföretag. Då fråga icke är om dotterföretag, torde det från förvaltningsföretagets synpunkt i regel vara likgiltigt om tillgäng­ liga medel placerats i aktier och andelar eller i andra tillgångar, som ger samma behållen avkastning efter skatt och samma säkerhet som aktierna eller andelarna i fråga. Det är nettobehållningen av avkastningen samt sä­ kerheten i placeringen som är avgörande vid val av placeringsobjekt. Emellertid har dessa förvaltningsföretag en speciell uppgift som riskfördelare åt sina delägare. Kapitalet placeras så att delägarna får större trygg­ het beträffande det i förvaltningsföretaget nedlagda kapitalet och en jäm­ nare avkastning å detta. Om förvaltningsföretagen endast tjänstgör som förmedlare av den uppburna utdelningen till sina delägare, vilket är fallet om hela vinsten omedelbart utdelas vidare, bör de enligt vår mening allt­ fort vara frikallade från skattskyldighet för utdelning å innehavda aktier och andelar. Däremot föreligger inte samma skäl att medgiva skattefrihet för sådan utdelning, som användes för kapitaluppbyggnad inom företa­ get.

Beträffande förvaltningsföretagen föreslås således, att frikallelsen från skattskyldighet för utdelningar å aktier och andelar skall gälla endast i fråga om ett så stort belopp av mottagen utdelning, som svarar mot den för samma år beslutade och verkställda egna utdelningen. Däremot skall all fonderad utdelningsinkomst enligt förslaget beskattas, oavsett om utdel­ ningen härrör från aktier och andelar i dotterföretag eller i andra företag. Kedjebeskattning kan emellertid undvikas genom att vinsten utdelas vi­ dare. Enligt de sakkunnigas mening bör förvaltningsbolagen bl. a. av praktiska skäl i beskattningshänseende behandlas lika oberoende av vem som äger aktierna eller andelarna i förvaltningsbolaget. Om förvaltningsbolaget ut­ gör organisationsbolag till andra bolag eller föreningar, kan delägarna, fram­ håller de sakkunniga, enligt förslaget till sig skattefritt överföra vinstmed­ len från förvaltningsbolaget. Skulle dylikt förvaltningsbolag behöva göra t. ex. nedskrivningar av sitt innehav av organisationsaktier eller organisationsandelar kan detta, efter genomförandet av de föreslagna bestämmel­ serna, ske så att ägareföretagen först till sig skattefritt överför förvaltningsbolagets utdelningsinkomst (utdelningsinkomsten beskattas då ej heller hos förvaltningsbolaget) och därefter gör de kapitaltillskott till förvaltnings­ bolaget, som kan vara erforderliga för att möjliggöra den önskade ned­ skrivningen. Om förvaltningsbolaget utöver aktier och andelar förvaltar andra till­ gångar, t. ex. fastigheter, kan, framhålles i promemorian, avkastningen av aktierna vara mer eller mindre obetydlig i förhållande till övrig in­ komst. I sådana fall kommer, enligt de sakkunniga, bestämmelser av nu angiven innebörd i regel inte att få någon betydelse, enär den av företaget be­ slutade utdelningen -— trots att en del av vinsten fonderas — ändock översti­ ger mottagen utdelning. De sakkunniga säger sig emellertid inte ha velat före- !l Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 162

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

slå någon proportioneringsregel, då en sådan regel skulle medföra prak­ tiska svårigheter vid tillämpningen. Med hänsyn till de beträffande förvaltningsbolagen föreslagna bestäm­ melserna anser de sakkunniga, att dessa bolag i fortsättningen bör äga rätt till avdrag för samtliga gäldräntor och för kostnader för förvaltningen av värdepappersinnehavet. Man kan ej kräva av förvaltningsföretagen, yttrai­ de sakkunniga, att de vidareutdelar mer än den vinst, som återstår sedan avdrag skett för räntor och andra vid taxeringen avdragsgilla omkostnader.

Investmentbolag Består förvaltningsbolagens inkomster helt av utdelningar å aktier och andelar och av annan kapitalavkastning, kan, enligt vad de sakkunniga framhåller, de beträffande förvaltningsbolagen föreslagna bestämmelserna möjligen få för hårda verkningar. Detta gäller främst de stora börsnotera­ de s. k. investmentbolagen, vilka i sin verksamhet ibland kan förväntas ta­ ga risker bl. a. i samband med finansiering av strukturrationaliseringar och rekonstruktioner. En viss fondering av vinst, yttrar de sakkunniga, kan vara nödvändig för att täcka dessa risker. Därjämte är i dylika företag en måttlig fondering erforderlig för att möjliggöra jämna utdelningar. Mot kravet på fondering av vinster för att täcka risker som är förenade med placeringarna kan, enligt de sakkunniga, invändas, att dessa risker bör kunna uppvägas av värdestegringsvinster, vilka icke beskattas. Dessa vinster uppgår i vissa fall till mycket betydande belopp. De sakkunniga har med beaktande av oJika omständigheter beträffande de förvaltningsbolag, som äges av ett stort antal fysiska personer och vil­ kas verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper, d. v. s. investmentbolagen, ansett hänsyn skäligen böra tagas till att ett visst fonderingsbehov föreligger. I promemorian förordas därför, att utdelning som uppbäres av dylika investmentbolag beskattas endast till den del utdelning­ en överstiger 125 procent av den av investmentbolaget för samma beskatt­ ningsår verkställda egna utdelningen. Om ett investmentbolag uppbär utdelningsinkomst med 1 milj. kr., måste bolaget — för att bli frikallat från skattskyldighet för hela utdelningsinkomsten — således i sin tur utdela minst 800 000 kr. Utdelar bolaget endast 000 000 kr. blir bolaget skattskyldigt för uppburen utdelningsinkomst med (1 00 0 0 00 — 125 X 60 0 0 00 ==) 250 000 kr. 00

Blandade förvaltningsbolag och rörelsedrivande företag De sakkunniga framhåller, att vissa bolag, vilkas möjligheter att utvidga verksamheten inom den egna branschen på grund av marknadsförhållanden är begränsade eller obefintliga, förvärvat förhållandevis stora aktieposter i andra bolag. Sådana bolag kan sägas vara blandade förvaltningsbolag och rörelsedrivande företag. Om rörelsedelen är obetydlig, vilket kan vara fallet exempelvis om en tidigare driven rörelse i huvudsak nedlagts men en rörel­ segren fortfarande drives av sociala skäl, bör bolaget, enligt promemorian,

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 35

behandlas såsom förvaltningsbolag och åtnjuter då skattefrihet för uppbu­ ren aktieutdelning som utdelas vidare. Är däremot rörelsedelen av större omfattning, måste företaget överföra rörelsen till ett dotterbolag för att komma i åtnjutande av den form av skattefrihet, som föreslagits för investment- och andra förvaltningsbolag.

Rörelsedrivande företags innehav av aktier eller andelar i vissa förvaltnings­ bolag Beträffande rörelsedrivande företags innehav av aktier och andelar i för­ valtningsbolag, som i sin tur äger aktier eller andelar, bör, enligt de sak­ kunniga, i princip gälla, att aktier eller andelar i dylika förvaltningsbolag anses ha anskaffats i kapitalplaceringssyfte, d. v. s. skattskyldighet bör före­ ligga för utdelning från förvaltningsbolaget. Undantag skall dock, såsom förut nämnts, enligt förslaget gälla för utdelning från sådana förvaltnings­ bolag, vars verksamhet uteslutande består i att inneha aktier eller andelar i företag, som utgör organisationsföretag till ägaren eller ägarna av för­ valtningsföretaget. Förvärvet av aktierna eller andelarna i förvaltningsföre­ taget har i dylika fall betingats av den rörelse som ägarna av företaget bedriver. Om emellertid förvaltningsföretaget — förutom de aktier och andelar som utgör organisationsaktier eller organisationsandelar för ägaren eller ägarna av företaget — även äger aktier eller andelar av kapitalplaceringskaraktär, skall aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget, enligt de sakkunniga, vara att anse som av ägarna förvärvade i kapitalplaceringssyfte. Dessa blir i sådant fall enligt förslaget skattskyldiga för hela utdelningen från förvalt­ ningsföretaget. Om rörelseföretaget i samband med införandet av de före­ slagna bestämmelserna önskar undvika beskattning av dylik utdelning, måste därför, enligt promemorian, en del av förvaltningsföretagets aktie­ innehav överföras till moderbolaget så att förvaltningsbolagets aktieinne­ hav blir ensartat.

Svarta familjebolag De bestämmelser de sakkunniga förordat gäller icke de s. k. svarta familjebolagen, om de driver rörelse. Någon ändring av de för dem gällande be­ stämmelserna ifrågasättes ej. De rörelsedrivande svarta familjebolagen skall således enligt förslaget även i fortsättningen vara skattskyldiga för all ut­ delning utom den som uppbäres å organisationsaktier och organisations­ andelar. Däremot har sådana familjebolag, som är förvaltningsbolag, an­ setts böra omfattas av de föreslagna bestämmelserna för förvaltningsbolag. Skulle de föreslagna bestämmelserna gälla jämväl för rörelsedrivande fa­ miljebolag, innebär detta, framhåller de sakkunniga, att man lämnat dessa möjlighet att genomföra skatteflyktsåtgärder i form av exempelvis s. k. lundintransaktioner, d. v. s. att eliminera dubbelbeskattningen genom att försälja ett företag med balanserade vinstmedel till ett annat bolag eller förening för cn köpeskilling inkluderande vinstmedlen och därefter överföra

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

vinstmedlen skattefritt till sistnämnda företag. Specialreglerna för familjebolagen tillkom delvis för att förhindra dylika manipulationer. De sakkun­ niga tillägger. Enligt vad vi har oss bekant avser skatteflyktskommittén att framlägga förslag till bestämmelser till förhindrande av dylika skatteflyktsåtgärder. Det kan antagas att skatteflyktskommittén i samband därmed prövar om spe­ cialreglerna för familjebolagen blir helt överflödiga, när dylika bestämmel­ ser införts. De sakkunniga framhåller, att de bestämmelser om rätt för riksskatte­ nämnden att meddela dispens från den för familj ebolagen gällande skatt­ skyldigheten för utdelningar i vissa fall, vilka återfinnes i nuvarande fjärde stycket av 54 § kommunalskattelagen, numera saknar aktualitet. De före­ slås därför skola utgå.

Innehav av aktier och andelar i utländska bolag m. m. Då utdelning från utländska bolag enligt dubbelbeskattningsavtalen i vis­ sa fall behandlas som om utdelningen uppburits från svenskt bolag, skulle den föreslagna lagstiftningen, framhåller de sakkunniga, formellt kunna innebära en skärpning av beskattningen av utdelning från utländska bolag, nämligen om aktierna eller andelarna i det utländska bolaget anskaffats i kapitalplaceringssyfte. I praktiken lärer dock, enligt de sakkunniga, bola­ gens innehav av utländska aktier och andelar utgöras av organisationsaktier och organisationsandelar. Enligt de sakkunniga torde därför den föreslagna lagstiftningen inte få någon effekt i vad avser utdelningar från utlandet. Av betydelse är härvid att enligt förslaget skattskyldighet inte föreligger om aktieinnehavet motsvarar 25 procent av aktiekapitalet i det utdelande bola­ get. Det bör även anmärkas att den ifrågavarande skattebefrielsen enligt dubbelbeskattningsavtalen närmast torde ha åsyftat utdelningar å organisa­ tionsaktier och organisationsandelar. Skulle emellertid den föreslagna lag­ stiftningen i något fall innebära en skärpning i fråga om beskattningen av utdelningar från utlandet torde man, enligt de sakkunniga, kunna utgå ifrån att det närmast får ankomma på den utländska stat med vilken avtalet ingåtts att taga initiativ till diskussioner i fråga om eventuell jämkning av avtalsbestämmelserna. Fråga kan därvid, yttrar de sakkunniga, även upp­ komma huruvida den föreslagna lagstiftningen angående rätt till avdrag för utdelning å nyemissioner bör inverka på avtalens bestämmelser i fråga om eftergift av svensk kupongskatt. Icke heller i övrigt har de sakkunniga funnit anledning att föreslå änd­ ringar som berör förordningen om kupongskatt. Detsamma gäller förord­ ningen om utskiftningsskatt.

Gäldränteavdrag Därest skattefriheten för utdelningar begränsas på sätt föreslagits, ifråga­ sätter de sakkunniga om inte de bestämmelser i 39 § 1 mom. kommunalskat­ telagen, som reglerar rätten till avdrag för gäldräntor, vilka belöper å så­

Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960 37

dana aktier och andelar varå utdelningen är skattefri, kan utgå. De sakkun­ niga anför härom följande. Dessa bestämmelser har redan nu mycket liten praktisk betydelse och får det i än mindre grad om de nu föreslagna bestämmelserna genomföres. Emellertid är det organisationsbegrepp, som gäller enligt vårt förslag, vid­ sträcktare än det som nu avses i 39 § 1 mom. Även efter ett genomförande av förslaget kan därför skattefrihet från utdelning komma att kvarstå i vissa fall, där det kan göras gällande att helt ränteavdrag principiellt inte bör medgivas. Det kan alltså råda delade meningar om behovet av att bibehålla ifrågavarande bestämmelser. Med hänsyn därtill har vi begränsat oss till att föreslå viss komplettering. Utformas bestämmelserna för förvaltningsbolagen och investmentbolagen på sätt vi förordat, skall dessa bolag äga rätt till helt ränteavdrag, trots att de icke beskattas för så stor del av mottagen utdelning som svarar mot före­ tagets egen utdelning för samma år eller, beträffande investmentbolagen, 125 procent av denna. Man kan inte kräva att företagen utdelar mer än som sva­ rar mot behållen vinst. En ändring föreslås därför i 39 § 1 mom. av innebörd att rätten till ränteavdrag i fortsättningen blir obeskuren för investmentbo­ lag och andra förvaltningsbolag.

Övergångsbestämmelserna De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas första gången vid 1962 års taxering. Riksskattenämnden skall dock enligt de föreslagna övergångs­ bestämmelserna äga medgiva att ett företag får åtnjuta skattefrihet för ut­ delningar enligt nu gällande regler under ytterligare högst tre år. Med hän­ syn härtill föreslås lagstiftningen skola träda i kraft omedelbart. Dispens under begränsad tid från skattskyldighet för utdelning å aktier anses enligt promemorian böra medgivas, om skatteökningen för det aktie­ ägande företaget på grund av inskränkningen i skattefriheten för aktieut­ delningar blir så stor, att den i väsentlig mån kan påverka dess utdelningspolitik. Ägarebolaget bör då få viss skattefrihet under en övergångstid för att kunna anpassa sin ekonomiska verksamhet efter de ändrade förutsättning­ arna. Såsom villkor för sådan dispens bör, enligt de sakkunniga, uppställas kravet, att under beskattningsåret 1958 uppburen sådan aktieutdelning, för vilken ägaren enligt de nya bestämmelserna blir skattskyldig, uppgått till minst 20 procent av ägareföretagets egen utdelning för samma beskattnings­ år. Skulle både ägarebolaget och dess dotterbolag äga kapitalplaceringsaktier, bör jämförelse göras mellan av ägarebolaget lämnad utdelning och av koncernen uppburen utdelning, i förekommande fall minskad med på minoritetsaktieägare i dotterbolagen belöpande del av uppburen utdelning. Om uppburen utdelning uppgått till minst 20 procent av lämnad utdel­ ning, bör ägarebolaget, enligt de sakkunniga, medgivas skattefrihet för upp­ buren utdelning vid taxeringarna åren 1962—1964 i enlighet med äldre be­ stämmelser, dock årligen med högst det vid 1959 års taxering skattefria utdelningsbeloppet. Dispens synes, enligt de sakkunniga, även böra medgivas om ett aktiebo­ lag på grund av tidsbrist eller av annan anledning icke omplacerat aktier

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

inom koncern, överfört rörelse till dotterbolag eller vidtagit andra liknande transaktioner av i huvudsak formell natur, som helt eller delvis skulle ha medfört skattefrihet vid 1962 års taxering, därest transaktionerna genom­ förts på tidigare stadium. Som regel torde, framhåller de sakkunniga, dis­ pens som grundar sig på nu angivna skäl behöva ifrågakomma allenast vid 1962 års taxering.

Förslagens statsfinansiella effekt Av det statistiska material, som de sakkunniga förebragt, framgår att den nyemission av aktiekapital som årligen sker, oavsett om det framlagda för­ slaget om avdragsrätt i samband med nyemissioner genomföres, kan beräk­ nas till ca 250 milj. kronor. Förslaget om avdragsrätt för utdelning å ny­ emitterat kapital kan därför, enligt de sakkunniga, beräknas medföra en minskning av beskattningsunderlaget med ca ( _4Q X 250 =) 10 milj. kro­ nor det första året, ( x 500 =) 20 milj. kronor det andra året, (X 750 =) 30 milj. kronor det tredje året etc. Sammanlagt kan man, framhål­ ler de sakkunniga, därför för den tidsperiod, som den föreslagna lagstift­ ningen gäller, räkna med en minskning av beskattningsunderlaget — i jäm­ förelse med om förslaget inte genomföres — med sammanlagt inemot 300 milj. kronor. Vid beräkningen av totalbeloppet har beaktats att avdragsrätt inte medgives för all utdelning å nyemission. Vid uppskattningen av den minskning av beskattningsunderlaget, som förslaget innebär, har de sak­ kunniga inte funnit sig ha anledning att taga hänsyn till den ökning av nyemissioner, som kan förväntas bli en följd av förslaget, emedan detta kapitaltillskott skulle kunna anses annars i huvudsak ha tillkommit i form av lån, varvid räntan varit avdragsgill. Vad beträffar den ökning av beskattningsunderlaget, som förslaget om viss begränsning av bolags och föreningars skattefrihet för utdelningar medför, beräknar de sakkunniga att densamma i stort sett uppväger den nyssnämnda minskningen av beskattningsunderlaget. Vid jämförelsen mås­ te, enligt de sakkunniga, hänsyn tagas till att skattskyldigheten i viss ut­ sträckning kan undgås genom i och för sig naturliga omdispositioner. De sakkunniga har, såsom i tidigare sammanhang nämnts, med ledning av verkställd utredning funnit att den föreslagna inskränkningen av skattefri­ heten, om den gällt vid 1959 års taxering och inte föranlett omdispositioner av antytt slag, skulle ha medfört en höjning av taxeringarna för aktiebo­ lag och ekonomiska föreningar med ca 25 milj. kronor. Enligt promemorian ger de sakkunnigas beräkningar till resultat, att den totala effekten av de föreslagna bestämmelserna inte kommer att innebära någon skatteskärpning. Däremot medför reglerna, framhåller de sakkun­ niga, en viss omfördelning bolagen emellan av den sammanlagda bolags­ skatten på det sätt att de bolag som skaffat kapitalplaceringsaktier, d. v. s. de likvida bolagen, får en något högre skatt och de bolag, som är i behov av nytt kapital och därför gör nyemissioner, en något lägre skatt än om försla­ gen inte genomföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 dr 1960 39

V. Remissyttrandena

Oaktat utredningen i enlighet med direktiven utformat sitt förslag som ett sammanhängande helt och dess olika delar rent tekniskt är beroende av varandra, har remissinstanserna i regel behandlat de olika delarna som två skilda förslag. Vid redogörelsen för remissyttrandena kommer därför utta­ landena i fråga om avdrag vid nyemissioner och rörande bolags och förening­ ars skattskyldighet för utdelningar att redovisas var för sig. Beträffande frågan om avdragsrätt för utdelningar å nyemissioner har flertalet remissinstanser uttalat intresse, ehuru det framlagda förslaget på sina håll kritiserats bl. a. för dess begränsade räckvidd. Vissa remissinstan­ ser har avtyrkt förslaget eller uttalat tveksamhet vid ställningstagandet. Den av de sakkunniga föreslagna inskränkningen i aktiebolagens och de ekono­ miska föreningarnas frikallelse från skattskyldighet för erhållna utdelningar har mött invändningar från ett flertal remissinstanser, men åtskilliga ytt­ randen går i tillstyrkande riktning.

Utdelning å nyemissioner

Förslaget om rätt till avdrag för utdelningar å nyemissioner har i princip tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, två reservanter inom fullmäk­ tige i riksbanken, riksräkenskapsverket, överståthålarämbetet, länsstyrel­ serna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvs­ borgs och Västerbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistför­ bund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen ävensom av alla handelskamrarna i riket utom en. Tillstyrkandena har emellertid såsom redan antytts i regel lämnats med vissa reservationer. De föreslagna bestämmelserna har i all­ mänhet ansetts för restriktivt utformade och den genom avdragsrätten till­ tänkta förmånen för snävt tilltagen. Fullmäktige i riksbanken uttalar sig, under framhållande av att ytter­ ligare undersökningar varit önskvärda, i tillstyrkande riktning men föror­ dar att den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande framskjutes med hän­ syn till konjunkturläget. Avstyrkande uttalanden har gjorts av kommerskollegium, riksskatte­ nämnden, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industrior­ ganisation, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges redareförening samt Östergötlands och Södermanlands handels­ kammare. Konjunkturinstitutet, som anser att frågan bör göras till föremål för vi­ dare undersökningar, förordar att genomförandet av de föreslagna ändring­ arna i fråga om avdragsrätt för utdelning i vart fall uppskjutes till ett mindre ansträngt konjunkturläge. Kooperativa förbundet uttalar sig, med anslutning till grundtankarna i

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

förslaget, för en differentierad skatt å utdelad och fonderad vinst hos bolag och föreningar, men anser sig, med hänsyn till riskerna för att en sådan mera vittgående reform uppskjutes, inte kunna tillstyrka att förslaget ge­ nomföres i dess nuvarande form. I kammarrättens yttrande anföres i huvudsak kritiska synpunkter. Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation har ansett sig inte böra ingå på en när­ mare granskning av de sakkunnigas förslag, emedan detta i enlighet med de givna direktiven utarbetats från rent skattetekniska utgångspunkter och utan att någon undersökning av reformens realekonomiska konsekvenser verkställts.

I de erinringar som riktas mot det föreliggande förslaget om viss avdragsrätt för utdelningar anföres tämligen genomgående, att det avdrag som föreslås är otillräckligt för att stimulera till kapitalanskaffning genom ny­ emissioner och att de tidsbegränsningar som uppställts för rätten att ut­ nyttja avdragsrätten i fråga är ägnade att väsentligt minska dess värde ur näringslivets synpunkt. Av åtskilliga instanser föreslås därför att det avdrag å fyra procent, varmed de sakkunniga räknat, med hänsyn till ränteläget å den allmänna lånemarknaden höjes till fem eller sex procent. Vad de olika tidsbegränsningarna beträffar synes remissinstanserna i regel godtaga att avdragsrätten till en början begränsas till nyemissioner under åren 1960— 1965. I några yttranden uttalas emellertid att denna begränsning är onödig. Ett flertal remissinstanser anser däremot, att begränsningen till sex år av den tid, varunder avdragsrätt enligt förslaget högst må åtnjutas, avsevärt minskar värdet av den föreslagna lagstiftningen. Därvid uttalas att, om man vill främja de produktiva investeringarna inom näringslivet på längre sikt, skattelättnaden i fråga bör göras obegränsad i tiden. Det har också fram­ kastats att det antal år, under vilka avdrag högst får åtnjutas, bör utsträc­ kas till 10 år. Flera instanser uttrycker sin sympati för en permanent lag­ stiftning enligt det västtyska systemet med en generellt genomförd diffe­ rentiering av skatten på fonderad och utdelad vinst. De framförda synpunkterna återfinnes i huvudsak i det yttrande som av­ givits av näringslivets skattedelegation. Näringslivets skattedelegation framhåller bl. a., att ett bedömande i dag av det sätt varpå näringslivets behov av kapital under 1960-talet och där­ med sammanhängande kapitalmarknads- och skatteproblem skall lösas för­ utsätter mycket ingående ekonomiska utredningar. Betraktat såsom ett första steg är det enligt delegationen i och för sig tillfredsställande att den föreliggande utredningen om vissa skattelättnader för nyemissioner kom­ mit till stånd. Enligt skattedelegationens mening kan emellertid eu lindring i beskatt­ ningen under ett fåtal år inte förväntas få någon avgörande effekt för före­ tagens beslut. Eftersom både direktiven och de sakkunnigas uttalanden ger uttryck för en önskan att stimulera nyemissioner på sådant sätt, att pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 41

duktiva investeringar främjas, finner delegationen det konsekvent, att lätt­ naden göres obegränsad i tiden och föreslår därför, att avdraget vid utdel­ ning å nyemitterade aktier under åren 1960—1965 knytes till dessa emis­ sioner och göres till tiden obegränsat. Med hänsyn till att marknadsräntan för icke riskvilligt kapital, som pla­ ceras i obligationer och inteckningar, för närvarande ligger mellan fem och sju procent, måste enligt skattedelegationen, för att det riskvilliga kapitalel skall kunna tillförsäkras en rimlig avkastning, avdraget sättas högre än fyra procent. Delegationen föreslår att detta i varje fall bestämmes till sex procent. Skattedelegationen — som uttalar, att förslaget med de kompletteringar, som förordats av delegationen kan förväntas få en gynnsam effekt i fråga om bolagens möjlighet att skaffa kapital och att förslaget för att få denna effekt bör föreläggas årets riksdag — anser att, vad angår den statsfinansiella sidan av förslaget, till och med en obetydlig ökning av emissionsverksamheten kan komma att inbringa det allmänna skatteinkomster som över­ stiger minskningen av bolagsskatten. Delegationen fortsätter. I första hand har man därvidlag att räkna med skatten på utdelningar på det nyemitterade kapitalet. En lättnad för nyemissionerna kan emeller­ tid också väntas medföra såväl en ur räntabilitetssynpunkt bättre fördel­ ning av investeringarna i samhället som en ökning av de totala investering­ arna som följd av att en ökad mängd nyemissioner kan verka stimulerande på den privata sparviljan under förutsättning att giltighetstiden för avdragsrätten göres obegränsad. Härigenom erhålles en ökning av det totala produktionsresultatet som även ger upphov till ökade skatteintäkter för det allmänna. Något inkomstbortfall kan därför icke förväntas följa av den föreslagna lättnaden och någon kompensation, motiverad av statsfinansiella skäl, erfordras sålunda icke. Om bolagen hade tillåtits att i stället upptaga obligationslån för att finansiera sina investeringar så skulle skatteinkoms­ terna på grund av enkelbeskattningen bli mindre än om kapitalanskaffning­ en sker genom nyemissioner med föreslaget avdrag. I yttrandena från de övriga remissinstanser, som företräder näringslivet, framför allt handelskamrarna, uttalas liknande synpunkter som de vilka framförts av näringslivets skattedelegation. De organisationer som avstyr­ ker förslaget åberopar främst rättvisesyn punkter. Sveriges köpmannaförbund, som inte anser sig kunna tillstyrka förslaget, framhåller, att de sakkunnigas promemoria i stor utsträckning behandlar problem, som endast är aktuella för de största bolagen. Vad sålunda be­ träffar den föreslagna skattelättnaden vid nyemissioner under 1960—1965, uttalar förbundet att det ej finnes någon kapitalmarknad där de mindre och medelstora bolagen kan gå ut och emittera aktier. De föreslagna åtgäiderna kan därför icke väntas medföra nagon lättnad för sistnämnda kate­ gori av bolag, som dock i fråga om antal är hell dominerande och som ur ekonomisk synpunkt är mycket betydelsefull. I det av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk avgivna gemensamma yttrandet konstateras, att förslaget innebär ett par­ tiellt upphävande av nu i regel gällande dubbelbeskattning av7 vinster i ak-

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

liebolag. Det förefaller förbunden otillfredsställande att för vissa bolag bi­ behålies dubbelbeskattningen fullt ut hur långt fram i tiden som helst, me­ dan man för andra vid en godtyckligt vald tidpunkt upphäver dubbelbe­ skattningen för viss del av inkomsten. Förbunden hemställer att förslaget icke måtte föranleda någon lagstiftningsåtgärd men anser, att om förslaget likväl genomföres, avdragsrätten bör utsträckas även till sådana aktiebolag som redovisar förvärvskällan jordbruksfastighet med däri ingående skog. Organisationerna framhåller att det blir alltmer vanligt med aktiebolagsfor­ men vid bedrivande av jordbruk, bl. a. på grund av den föreslagna upplös­ ningen av fideikommissen, etablerande av kollektivdrift för jordbruk m. m. Förbunden konstaterar att förslaget icke omfattar ekonomiska föreningar och anför härom följande. Förslaget omfattar icke ekonomiska föreningar. För jordbrukets ekono­ miska föreningsrörelse har detta för närvarande ingen större betydelse, enär som i promemorian angivits förräntning av insatskapital i denna sker i en­ dast obetydlig omfattning. Även om det skulle vara rättvist, att sådan förräntning kan genomföras, så synes införandet även beträffande ekonomiska föreningar av sådana regler om partiellt upphävande av dubbelbeskattning, som nu föreslagits för aktiebolag vara förknippat med så många svårigheter, att förbunden anser sig icke kunna påfordra att så sker.

Sveriges redareförening anser det betänkligt att stimulera till utdelningar, då aktiebolagslagens regler tvärtom tar sikte på att förhindra utdelning av sådana vinstmedel, som anses böra reserveras hos bolagen. Redareförening­ en riktar även vissa erinringar mot att utdelning å kapital som tillskjutes efter viss dag beskattas förmånligare än dessförinnan tillskjutet aktieka­ pital. Detta strider enligt föreningen mot principen om likformig och rätt­ vis beskattning. Om förslaget likväl genomföres, anser föreningen bl. a. att avdragsrätten inte bör tillkomma endast rörelsedrivande aktiebolag. Även bolag, som äger och förvaltar fastigheter, kan vara i behov av nytillskott avkapital för att kunna genomföra en mera kostsam modernisering av en äldre fastighet eller för att ersätta densamma med en ny byggnad. Det finns enligt redareföreningen ej något rimligt skäl att behandla nyemissioner i ett fastighetsförvaltande bolag på annat sätt än beträffande ett rörelsedrivande sådant företag. Kooperativa förbundet berör i sitt yttrande de praktiska verkningarna av det nuvarande dubbelbeskattningssystemet. Enligt förbundet synes det inte vara ett oviktigt antagande att de nuvarande skattereglerna i väsentlig grad bidragit till den omfattning, i vilken överskott kvarhållits i företagen genom synlig eller osynlig fondering i stäilet för att utdelas. Genom fonderingarna har företagen konsoliderats och deras självfinansiering ökats. Med erkännande av den betydelse en sådan konsolidering haft för såväl de en­ skilda företagen som för näringslivet i stort ifrågasätter förbundet likväl om en alltför långt driven självfinansiering hos företagen är ur samhälls­ ekonomisk synpunkt odelat fördelaktig. Det är enligt förbundet inte ute­ slutet att kapitalet, om det varit tillgängligt på den öppna kapitalmarkna­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 43

den, i vissa fall kunnat finna en ur samhällsekonomisk synpunkt mer räntabel användning än vad som faktiskt skett. Tendensen hos aktieägarna att hellre låta vinsterna stå inne i företagen med åtföljande möjligheter till skattefria realisationsvinster kan, framhåller förbundet, befaras medföra en viss ryckighet på kapitalmarknaden och en snedvridning i förhållandet mellan börsvärden och aktuell avkastning. Till de praktiska återverkning­ arna av det nuvarande dubbelbeskattningssystemet hör, yttrar förbundet vi­ dare, även de av de sakkunniga påtalade olägenheterna vid nyemission hos aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vad de sistnämnda beträffar bekla­ gar förbundet att de sakkunniga inte funnit sig kunna låta förslaget omfatta de ekonomiska föreningarna. Enligt förbundets mening har de ekonomiska töreningarna samma nackdelar som aktiebolagen i fråga om kostnaden för anskaffning av insatskapital och en tendens till snedvridning i förhållandet mellan insatskapital och upplånat kapital kan befaras av samma skäl som hos aktiebolagen. Förbundet uttalar i detta sammanhang sitt intresse för ett system med differentierad skatt och anför. Även om styrelsen sålunda ställer sig positiv till huvudtanken i det fram­ lagda förslaget, kan styrelsen icke tillstyrka, att det göres till föremål för lag­ stiftning i sin nuvarande form. Av vad som tidigare anförts framgår, att styrelsen anser det ytterst angeläget att frågan om ett system för differen­ tierad skatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar göres till föremål för en noggrann undersökning och att denna undersökning kommer till stånd snarast möjligt. Styrelsen befarar, att denna utredning förhalas, om ett pro­ visorium av föreslagen art genomföres. Bedrivs utredningen så, att ett nytt genomarbetat förslag kan framläggas till nästa års riksdag,^ torde behovet av åtgärder för att underlätta nyemissioner icke vara så för dagen akut, att därmed icke kan anstå till denna tidpunkt.

Fullmäktige i riksbanken, som säger sig inte ha funnit anledning taga ställning till de båda lagförslagens utformning från skatteteknisk synpunkt, uttalar att det största intresset från fullmäktiges utgångspunkter kommit att knyta sig till förslaget om avdrag för utdelningar å nyemissioner. Om det nuvarande utgångsläget för en reform anför fullmäktige följande. Gällande skatteregler, som medger avdrag för skuldräntor men ej för ut­ delningar, medför att ett företags kapitalanskaffning genom nyemission a\ aktier ställer sig oproportionerligt dyr jämfört med upplåning och är en väsentlig orsak till den relativt obetydliga roll, som nyemissioner spelar i det svenska näringslivets finansiering. De torde vara en bidragande faktor till den höga graden av självfinansiering och de i förhållande till vinsterna låga utdelningar som kännetecknar ett flertal svenska företag. Skilda vär­ deringar kan göras av dessa förhållanden. Å ena sidan kan det sägas att företagens finansiella konsolidering bör uppmuntras. Ä andra sidan kan man peka på det värdefulla i att företagsvinsterna via utdelningar kanali­ seras till en öppen kapitalmarknad, på vilken de företag som har de största utvecklingsmöjligheterna kan anskaffa tillräckligt kapital. I detta sam­ manhang kan också erinras om att det bristande intresset från företagens sida för nyemissioner i hög grad bidragit till alt en ökad efterfrågan på ak­ tier leder till stundom oproportionerligt stora kursstegringar.

44 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

Efter att ha konstaterat, att de sakkunniga inte är beredda att nu föreslå ett genomförande av en fullständig skattemässig differentiering mellan ut­ delad och fonderad vinst utan i stället förordar en tidsbegränsad rätt till av­ drag vid inkomstbeskattningen för utdelning upp till fyra procent å ny­ emitterade aktier, anför fullmäktige. Fullmäktige finner för sin del, att det finns goda skäl att överväga för­ ändringar i reglerna för utdelningars skattemässiga behandling i den av de sakkunniga diskuterade riktningen. Det måste emellertid beklagas, att de — naturligt nog med tanke på den korta tid som stått till buds — ej hunnit företaga de ytterligare utredningar, som skulle ha gjort det möjligt att taga ställning till en konsekvent differentiering mellan skattesatserna för fon­ derad och utdelad vinst. De möjligheter, som kan finnas att på denna väg lämna ett bidrag till en bättre fungerande kapitalmarknad, synes knappast i någon betydande grad kunna realiseras genom genomförandet av utred­ ningens mera begränsade förslag om avdrag för utdelning å nyemissioner. Det vore i och för sig önskvärt att de erforderliga undersökningarna kunde genomföras innan ett slutligt ställningstagande sker till de sakkunnigas för-

Med hänsyn till det konjunkturpolitiska lägel anser fullmäktige att för­ slaget i förevarande del i vart fall bör uppskjutas tills vidare. Härom anför fullmäktige. Det ter sig ofrånkomligi, att ett genomförande av utredningens förslag om avdrag för utdelning å nyemissioner i nuvarande läge kommer att ome­ delbart oka näringslivets finansieringsmöjligheter och därigenom ge en sti­ mulans till ökade investeringar, i den mån dessa nu hålles tillbaka genom svårigheter att erhålla kredit. Det är givetvis inte möjligt att mera exakt uppskatta omfattningen av de nyemissioner, som kan väntas komma till stånd. Sannolikt torde man dock kunna räkna med en icke oväsentlig ini­ tialeffekt, en koncentration till tiden närmast efter de nya reglernas ikraft­ trädande av nyemissioner som hittills hållits tillbaka. Det får därför från den häi anlagda synpunkten anses olämpligt att förlägga genomförandet av de sakkunnigas förslag i denna del till en tidpunkt, då det råder en ut­ präglad högkonjunktur och realt utrymme för en ytterligare ökning av nä­ ringslivets investeringar saknas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttalar att det utan ytterligare utredning ar svårt att bedöma vilka verkningar förslaget kan väntas få i olika hän­ seenden och fortsätter.

Det synes emellertid rimligt antaga, att ett genomförande av förslaget om viss skattelättnad för utdelning på nyemissioner skulle, även om tidsbegräns­ ningen innebär ett väsentligt återhållande moment, få till följd ett ökat ut­ bud av nya aktier. Den samtidigt föreslagna beskattningen av rörelsebola­ gens i placeringssyfte köpta aktier skulle därjämte sannolikt öka utbudet av gamla aktier. En press nedåt på aktiekurserna, inklusive kurserna på nyemissioner, skulle härvid följa och återverka dämpande på den väntade ökningen av kapitaltillflödet till de emitterande bolagen. Om emellertid så­ som här antagits, de nya skattereglerna skulle leda till ökade placeringar i aktier, kommer sannolikt efterfrågan på obligationer att minska. De före­ liggande begränsade möjligheterna för bolagen att erhålla kapital medelst obligationsemissioner skulle därigenom nedgå ytterligare, samtidigt som också andra sektorers möjligheter till upplåning mot obligationer skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 45

försämras. Bl. a. skulle anskaffningen av långfristigt kapital till bostadssek­ torn, kommunerna och staten ytterligare försvåras. Härjämte skulle den senaste tidens strävanden i syfte att vidga obligationsmarknaden motver­ kas. Emellertid torde, framhåller fullmäktige, de sakkunnigas förslag om viss tidsbegränsad avdragsrätt vid nyemission av aktier, särskilt i rådande läge med en reglerad obligationsmarknad och minskade möjligheter för bolagen till självfinansiering, få anses innefatta ett avgjort positivt element, så till vida att förslaget öppnar möjlighet för bolagen att nå det riskvilliga kapi­ talet. Framför allt för nystartade och expanderande företag måste detta en­ ligt fullmäktige innebära ett steg i rätt riktning mot ökad rörelsefrihet i fråga om kapitalanskaffningen. Av viss betydelse i sammanhanget torde vara, att det nya marknadsläge, som skapats genom den handelspolitiska blockbildningen inom Europa, för de enskilda företagen kommer att med­ föra stora krav på ökad kapitalförsörjning för upprätthållande och stär­ kande av konkurrensförmågan. Med insikt härom säger fullmäktige sig för sin del icke rikta någon erinran mot alt, i huvudsaklig överensstämmel­ se med det föreliggande förslaget, ett tidsbegränsat försök nu göres att sti­ mulera bolagen till att i ökad utsträckning lösa sina finansieringsproblem genom nyemissioner av aktier. Även konjunkturinstitutet framhåller att den föreslagna reformen får återverkningar på obligationsmarknaden. Huruvida det inflationsfria investeringsutrymmet skulle komma att öka genom åtgärderna beror, fram­ håller institutet vidare, på deras verkningar på den privata sparbenägenheten. Åtgärdernas effekt på denna är emellertid svårbedömbar. Även spar­ formerna kan tänkas påverkas på så sätt att ett minskat bank- eller obligationssparande ersätts med ett ökat aktiesparande, vilket dock ej utan vida­ re behöver innebära förbättrade finansieringsmöjligheter för företagen. In­ stitutet anför vidare. Vid bedömning av om bolagens finansieringsmöjligheter underlättas ge­ nom de föreslagna åtgärderna, synes i första hand följande synpunkter vara av relevans; bolagssektorn betraktas härvid som en helhet. Den före­ slagna beskattningen av rörelsebolagens i placeringssyfte anskaffade aktier skulle sannolikt medföra ökat utbud av gamla aktier. Nyemissionerna av aktier, mätt i nominellt värde, skulle vidare öka på grund av den föreslagna skattelättnaden på utdelningar å nyemitterade aktier. Av de ökade utbu­ den skulle följa en press nedåt på kurserna, inklusive för de nyemitterade aktierna. På efterfrågesidan skulle bilden såtillvida förändras, att rörelse­ bolagen sannolikt i stor utsträckning skulle bortfalla som köpare med ned­ gång i efterfrågan som följd. Den minskade beskattningen av de emitterande bolagen skulle å andra sidan kunna påverka efterfrågan positivt. Netto­ effekten på kurserna av dessa ändringar i utbuds- och efterfrågeförhållandena är svårbestämbar. Det är därför ingalunda självklart, att företags­ sektorns möjligheter till kapitalanskaffning medelst aktier skulle komma att öka genom skattereformen. Enligt konjunkturinstitutet kan ifrågasättas lämpligheten i att för hela den period, som reformen i första hand avses gälla, binda avdragsrälten vid en viss procentsats. Institutet anför.

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

Obligationsräntan, som måhända varit normgivande för val av procentsats, är rörlig och anpassas åtminstone i viss utsträckning efter den förhanden- \ arande ekonomiska situationen. Det bör därför övervägas om inte en viss \aiiabilitct hos omnämnda procentsats vore motiverad. Förändringarna av emissionsräntan för industriobligationer skulle kunna utgöra lämpligt rätte­ snöre för procentsatsens förändringar. Valet av den nivå, på vilken föränd­ ringarna skall utspelas, finge göras under vederbörligt hänsynstagande till bl. a. de riskolikheter, som är förknippade med aktie- resp. obligationsinne­ hav. De emissionsräntor för industriobligationer, som f. n. tillämpas, ligger avsevärt över 4 procent. Genomföres de föreslagna åtgärderna nu, bör’därför den angivna procentsatsen för avdragsrätt uppjusteras med hänsyn härtill. Liksom i fråga om räntan å obligationer bör avdragsrätten för nvemitterade aktier vara bunden i den meningen, att avdrag år efter år får göras efter den procentsats, som gällde vid emissionstillfället.

Konjunkturinstitutet anser att den föreslagna skattereformen icke bör ge­ nomföras utan närmare utredning av reformens samhällsekonomiska kon­ sekvenser. Konjunkturinstitutet fäster uppmärksamheten på att en allmän översyn av skattelagstiftningen är avsedd komma till stånd inom en nära framtid. I samband med denna skulle enligt institutets mening de i förelig­ gande promemoria diskuterade frågorna lämpligen kunna tas upp och för­ slag till ändrad bolagsbeskattning framläggas med ledning av de samhälls­ ekonomiska överväganden som då måste göras och i förening med de övriga förändringar i skattesystemet, som översynen kan komma att utmynna i. Konjunkturinstitutet tillägger avslutningsvis följande. Skulle likväl beslut fattas i enlighet med det framlagda förslaget, talar starka skäl för att lagändringen icke träder i kraft förrän vid en senare tidpunkt. Likviditeten inom företagssektorn är efter de senaste årens kraftiga ikviditetstillväxt synnerligen hög och ekonomin kännetecknas av stigande aktivitet. Åtgärder av såväl finans- som kreditpolitisk karaktär har vidtagits för att dämpa denna. Inte minst har strävanden inriktats på att åstadkomma en nnnskad kredittillförsel till företagen. En inkonsekvens i konjunkturpolitiken föreligger emellertid såtillvida att bolagsbeskattningen enligt ett tidi­ gare fattat beslut sänkts med tillämpning från och med en tidpunkt då en åtstramning var motiverad. Mot bakgrund av dessa omständigheter förefal­ ler lättnader i bolagsfinansieringen f. n. helt omotiverade. Ju större effekt i avsett syfte — bättre möjligheter till kapitalanskaffning för bolagen — den nu föreslagna skattereformen får, desto kraftigare ekonomisk-politiska kor­ rektiv måste tillgripas i dagens situation. Uppskov med reformen skulle san­ nolikt ge som resultat, att företag, som nu står i begrepp att göra investe­ ringar, skulle i liopp om framtida billigare finansieringsmöjligheter upp­ skjuta vissa investeringar. Detta skulle vara till gagn för den samhälls­ ekonomiska balansen.

Kommerskollegium finner sig inte kunna tillstyrka bifall till förslaget med den utformning det fått. Kollegium anser visserligen att förslaget utgör ett steg i rätt riktning men framhåller att det är tveksamt om den begränsade avdragsrätt som föreslås kan få någon större betydelse. Å andra sidan finner kollegium ett utsträckande av tiden för avdragsrätten vara otillfredsställande ur den synpunkten, att lagstiftningen då skulle komma att gynna vissa bolag framför andra. Härom anför kollegium följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 47

Sålunda skulle bolag med för ringa aktiekapital kunna bättre utnyttja det nya systemet än bolag, vars aktiekapital redan kan anses motsvara rörelsens omfattning. Vidare skulle det exempelvis framstå såsom obilligt mot ett be­ fintligt bolag, som under åren 1960—65 ej har behov av nyemissioner, därest ett under nämnda tid bildat bolag icke endast under sex år utan allt fram­ gent skulle äga den förmån det kan anses innebära att få åtnjuta den före­ slagna avdragsrätten med avseende å hela det under sagda period tillskjutna aktiekapitalet. Nu angivna betänkligheter skulle dock avsevärt minska, om avdragsrätten blev gällande i framtiden för nyemissioner överhuvud. Riksräkenskapsverket yttrar, att det skattebortfall, som kan förutses som följd av de föreslagna reglerna om skattefrihet för vissa utdelningar, enligt riksräkenskapsverkets mening icke är av den storleksordning att det bör ut­ göra hinder för att genomföra de föreslagna bestämmelserna, oavsett om motsvarande belopp inhämtas genom den samtidigt föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen i vissa andra avseenden. Däremot synes det enligt ämbetsverkets mening svårt att överblicka omfattningen och konsekven­ serna av de åtgärder, som kan komma att vidtagas i syfte att, inom de före­ slagna bestämmelsernas ram, ernå icke avsedda skatteförmåner. Den före­ slagna tidsbegränsningen i förening med den föreslagna maximeringen till fyra procent av det skattefria utdelningsbeloppet gör det emellertid troligt, framhåller ämbetsverket, att verkningarna av sådana åtgärder blir begrän­ sade. Då det med tillämpning av gällande lagstiftning om utskiftningsskatt och med eventuellt nödvändig kompletterande lagstiftning torde vara möj­ ligt att komma till rätta med icke avsedda verkningar, vill det synas riks­ räkenskapsverket att den föreslagna sexårsbegränsningen är alltför snäv, och ämbetsverket ifrågasätter därför om icke bestämmelserna skulle kunna gälla tillsvidare.

Riksskattenämnden säger sig icke betvivla att åtskilliga företag — icke minst till följd av att näringslivet, bortsett från kraftföretagen, sedan flera år vägrats tillträde till obligationsmarknaden — kan ha intresse av den skattelättnad, som förslagets genomförande skulle innebära, och att i vart fall vissa av näringslivets organisationer därför anser sig böra acceptera för­ slaget trots att aktieemissioner därigenom skulle underlättas endast i ganska ringa omfattning; ur nu åsyftad synpunkt skulle ju förslaget dock innebära ett steg i rätt riktning. Vid ett ställningstagande till förslaget finner riks­ skattenämnden emellertid för sin del, å ena sidan, att de föreslagna lättna­ derna är så litet omfattande, att det måste starkt ifrågasättas om förslaget kan väntas få någon större effekt och, å andra sidan, att förslaget innefattar en allvarlig komplicering av redan förut svårtillämpade regler om aktiebo­ lags beskattning. Nämnden anför vidare. EU motiv för att genomföra förslaget skulle kunna vara, att även en gans­ ka ringa ökning av nyemissionerna skulle kunna medföra en ur vissa syn­ punkter önskvärd nedpressning av de alltjämt höga börskurserna. Å andra sidan torde det vara de liöga kurserna som göra nyteckningarna lockande. Om sålunda de sakkunnigas förslag, därest det genomföres, skulle i begyn­ nelseskedet medföra en markant ökning av nyemissionerna, skulle detta

48 Kungl. Maj:1s proposition nr 162 år 1960

kunna föranleda en sådan nedpressning av kurserna att nyemissionerna — sedan begynnelseskedet passerats — tvärtom motverkades. Härigenom skulle de bolag gynnas, som först genomförde nyemissioner, vilket dels ur rätt­ visesynpunkt framstår som mindre tillfredsställande dels givetvis icke in­ nefattar någon garanli för att de ur samhällssynpunkt mest angelägna inves­ teringarna underlättas. En annan ur rättvisesynpunkt allvarlig konsekvens av förslaget ligger i det förhållandet att — eftersom å ena sidan blott det efter viss tidpunkt ny­ emitterade kapitalet skulle medföra rätt till avdrag men å andra sidan denna rätt skulle tillkomma icke blott äldre bolag, som ökade sitt aktiekapital, utan även nybildade bolag — en skarp gräns skulle komma att dragas mellan bo­ lag bildade kort före respektive kort efter den tidpunkt, som bleve avgörande för tillgodoräknandet av rätten till avdrag för utdelning å nyemitterat ak­ tiekapital. Särskilt allvarlig skulle denna orättvisa bliva därest lagstiftningen sedermera gjordes permanent. Ur rättvisesynpunkt lika litet tilltalande är det förhållandet, att helt skilda regler skulle komma att tillämpas för aktiebolag, vars aktier till något mer än femtio procent respektive till femtio procent eller något därunder inne­ hades av annat aktiebolag.

Riksskattenämnden understryker även, att — frånsett de svårigheter vid tillämpningen som de nya reglerna skulle föranleda — reformen kan anta­ gas medföra en mångfald, av skatteskäl betingade men sakligt omotiverade ombildningar i fråga om bolags- och koncernförhållanden. Riksskattenämn­ den anser sig, ur de synpunkter nämnden främst har att beakta, böra av­ styrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. Om förslaget genomföres bör enligt riksskattenämndens mening avdrag medgivas jämväl vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Överståthållarämbetet delar de sakkunnigas uppfattning att ändrad lag­ stiftning på hithörande områden ur de synpunkter, som de sakkunniga när­ mare redogjort för, är påkallad. De förslag, de sakkunniga lämnat till före­ byggande av icke önskvärda verkningar av nu gällande beskattningsregler, finner överståthållarämbetet ändamålsenliga och sakligt väl underbyggda. Ämbetet fortsätter. Enligt överståthållarämbetels förmenande är det av vikt, att de nya be­ stämmelserna angående aktiebolags rätt att åtnjuta avdrag för utdelning å nyemitterat aktiekapital — såsom de sakkunniga förutsatt — förelägges redan innevarande års riksdag för avgörande. Om införandet av bestämmel­ serna skulle fördröjas, kan följden härav bliva ett emissionsstopp. För att få åtnjuta de fördelar förslaget innebär kommer nämligen bolagen säkerli­ gen att uppskjuta nyemissioner, till dess att de nya bestämmelserna blivit tillämpliga. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det icke får anses uteslu­ tet att de föreslagna bestämmelserna — såsom de sakkunniga jämväl ut­ talat — kan komma att utnyttjas för att uppnå icke avsedda skatteförmåner. Det är därför att befara att taxeringsarbetet kommer att ytterligare kompli­ ceras och att skattetvister av olika slag kan uppstå. Då förslaget emellertid av­ ser att underlätta bolagens kapitalanskaffning och då bestämmelserna är av tillfällig natur anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka att de sakkunnigas för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 49

slag lägges till grund för lagstiftning, varefter så småningom en omprövning av bestämmelserna bör komma till stånd. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser för sin del att en allmänt differentierad beskattning är ett intresseväckande och värdefullt uppslag, som bör föras vidare i diskussionen. Beträffande de sakkunnigas förslag ifrågasätter däremot länsstyrelsen om detta kommer att medföra någon mera betydande effekt. Länsstyrelsen konstaterar bl. a. att skattelagstiftningen, som redan nu är komplicerad, genom förslaget blir än mer svårbegriplig. Länsstyrelsen har därför kommit till uppfattningen att förslaget inte utan överarbetning bör läggas till grund för lagstiftning. Vad angår förslagets detaljer frågar sig länsstyrelsen bl. a. om inte den föreslagna 50-procentgränsen är väl gynnsam för bolagen. Länsstyrelsen kritiserar anknytningen till röstetalet och befarar att bestämmelsen härom kan utnyttjas för icke avsedd skattelättnad. Intet hinder föreligger nämligen för att utgiva serier av aktier med olika röstetal och olika utdelning. Om emission sker av ak­ tier med lågt röstetal — jämlikt aktiebolagslagen må röstvärdet för aktie kunna bestämmas till tio gånger röstvärdet för annan aktie — och aktierna garanterar hög utdelning samt samma aktier förvärvas av ett aktiebolag kan, framhåller länsstyrelsen, till synes icke avsedd skattelättnad erhallas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner, att den föreslagna rätten att åtnjuta avdrag för utdelning å nyemissioner för vissa bolag kan vara av sådant in­ tresse och sådan betydelse, att åtgärder för att främja sadana emissioner kan te sig motiverade. Därvid bör dock enligt länsstyrelsens mening efter­ strävas ett mera okomplicerat förfaringssätt, som icke föranleder alltför vittgående ändringar av redan gällande skattelagstiftning. Enligt länsstyrel­ sen vore därför ett dispensförfarande i varje enskilt fall att föredraga. För att erhålla avdragsrätt för utdelning skulle bolag sålunda göra ansökan till myndighet som normalt har till uppgift att övervaka lånemarknaden. Denna myndighet hade då att verkställa undersökning om aktiernas fördelning, bolagets utvecklingsmöjligheter och allmänna ekonomiska struktur etc. En given dispens torde emellertid, framhålles i yttrandet, böra omfatta åtminstone en tidrymd av tio år. Mot den av de sakkunniga föreslagna tids­ begränsningen till sex år kan nämligen invändas, att nyemission knappast sker på grundval av så kortfristiga fördelar.

Skattskyldighet för utdelningar

De sakkunnigas förslag angående ändringar i reglerna om aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet för mottagna utdelningar har genomgående avstyrkts av de remissinstanser som företräder närings­ livet. Bland myndigheterna är meningarna delade. Vissa myndigheter har tillstyrkt förslaget, och från några håll påyrkas skärpningar i de sakkunni­ gas förslag. Andra myndigheter har avstyrkt förslaget eller uttalat tveksam­ het vid ställningstagandet. 4 liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. yr 162

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Tillstyrkande uttalanden har gjorts av fullmäktige i riksbanken, riksräkenskapsverket och överståthållarämbetet. Också länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget, även om det enligt länsstyrelsen synes tveksamt om behovet av ändrade beskattningsregler är så stort att inte den översyn av skattesystemet som förebådats först skulle kunna avvaktas. Jämväl länssty­ relsen i Älvsborgs län ifrågasätter en mera omfattande och klarläggande ut­ redning. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län förut­ sätter vissa omarbetningar av förslaget, delvis i skärpande riktning, för att det skall kunna godtagas. Detsamma gäller länsstyrelsen i Östergötlands län. Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges aka­ demikers centralorganisation har inte ansett sig kunna taga ställning till förslaget.

De remissinstanser som uttalar sig i avstyrkande riktning ger i allmänhet uttryck för uppfattningen, att förslaget innebär en i principiellt avseende så genomgripande ändring i skärpande riktning av de nuvarande reglerna an­ gående aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet för utdelningar att det inte bör genomföras utan en föregående utredning av de ekonomiska verkningarna för näringslivet. Kammarrätten framhåller att hittills gällande regler till undvikande av kedjebeskaltning i sina huvuddrag tillämpats i flera decennier utan att an­ nat »missbruk» förekommit eller ens varit möjligt än i fråga om familjebolag; genom tillkomsten av 1950-talets undantag från skattefriheten för s. k. svarta familjebolag kan emellertid den möjligheten anses effektivt eliminerad. I fortsättningen anför kammarrätten. Utan att nackdelarna med det nu rådande systemet belysas — påståendet att avkastningen på kapitalplaceringsaktier endast är att anse såsom ränta a placerade medel att jämställa med annan avkastning av kapital synes inne­ fatta en långt driven förenkling av problemet — och utan att de tekniskt-ekonomiska förutsättningarna för denna genomgripande och till många av sina verkningar ovissa omläggning av beskattningsreglerna för näringslivet redo­ visas, har nu jämlikt direktiven förslag framlagts till ett ej tidsbegränsat och sålunda definitivt upphävande av vissa av ännu gällande regler mot kedjebeskattning. Kammarrätten förbiser därvid icke den omständigheten att, så­ vitt den av de sakkunniga lämnade historiska bakgrunden till nu gällan­ de regler giver vid handen, lagstiftarens avsikt aldrig varit att — från­ sett de uttryckliga undantagen — eliminera kedjebeskattningen i fråga om andra aktier och andelar än sådana som kunna sägas ingå i ägareföretagets organisation. Men den frihet, som bestämmelserna medgivit inom vad som kunde kallas bolagssektorn, synes icke böra inskränkas endast av principiella skäl eller för att omöjliggöra befarat missbruk inom koncerner. Mot sådant missbruk torde utan särskilda svårigheter korrektiv kunna skapas. Det torde i och för sig kunna ifrågasättas, om icke den effekten av de föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och förordningen om stat­ lig inkomstskatt borde elimineras, som innebär att jämväl av bolag före­ tagna, i lag påbjudna avsättningar enligt förslaget kunna drabbas av kedjebeskattning. Att införa en differentiering i sådant syfte torde i och för sig icke erbjuda särskilda svårigheter. Emellertid måste en dylik regel upp­ muntra till ej avsedda och från skilda synpunkter menliga åtgärder i syfte

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 51

att utnyttja förmånen och synes därför av praktiska skäl icke kunna för­ ordas. Riksskattenämnden finner förslaget om utvidgning av systemet med kedjebeskattning av aktiebolagens vinster vara principiellt så allvarligt, att endast mycket starka skäl — vilka nämnden icke kunnat finna att de sakkunniga påvisat —- skulle motivera att denna del av förslaget nu genomföres. Sammanfattningsvis uttalar riksskattenämnden som sin mening att de sakkunnigas förslag är ägnat att komplicera skatteförfattningarna i icke ringa grad, medan effekten av förslaget, sett ur det allmännas synpunkt, torde bliva förhållandevis ringa, att förslaget ur rättvisesynpunkt icke är klanderfritt samt att — även om de sakkunnigas förslag innefattar ur skat­ tetekniska synpunkter intressanta uppslag — en lagstiftning i ämnet lik­ väl icke bör komma till stånd utan en mera allsidig belysning och under­ sökning av frågekomplexet. Härvid kommer, framhåller nämnden, jämväl den aviserade principiella utredningen om den allmänna uppläggningen av det svenska skattesystemet in i bilden. Riksskattenämnden anser sig där­ för böra, ur de synpunkter nämnden främst har att beakta, avstyrka att förslaget nu lägges till grund för lagstiftning. Nämnden anser sig vidare böra uttala att, därest förslaget om rätt till avdrag för utdelningar avvisas, skäl under alla förhållanden saknas att i sådant läge genomföra förslaget om utvidgad kedjebeskattning. Näringslivets skattedelegation framhåller, att det nuvarande systemet för beskattningen av aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna funge­ rat alltsedan kommunalskattelagens tillkomst och att näringslivet anpas­ sat sig till detsamma. Ett uppbrytande av förefintliga rättsliga och ekono­ miska sammanhang och en övergång till ett annat system, vars verkningar är helt outredda, kan därför, yttrar delegationen, icke rimligen göras utan en bärande motivering. Någon sådan har icke lämnats i den remitterade pro­ memorian. Skattedelegationen påpekar vidare, att en kedjebeskattning reellt inne­ bär att den fysiska personens inkomst av i bolaget investerat kapital kan komma att beskattas i tre eller flera led. De sakkunnigas ståndpunkttagande kan därför icke vara förenligt med principen om dubbelbeskattning av aktie­ bolagens vinster. Skattedelegationen bemöter de sakkunnigas uttalande att avsaknaden av kedjebeskattning skulle ha bidragit till att aktiebolag och ekonomiska för­ eningar i stor utsträckning placerat s. k. överskottsmedel i börsnoterade aktier. Härom anför delegationen följande. Nettoökningen under 1950-talet av de rörelsedrivande aktiebolagens in­ nehav av börsnoterade aktier är enligt gjorda överslagsberäkningar ringa. De rörelsedrivande aktiebolag, som innehar större portföljer av börsnoterade aktier, har enligt gjorda beräkningar under år 1958 ökat sitt innehav (net­ to) av sådana aktier med ca 15 milj. kronor och under år 1959 minskat sag­ da innehav med ca 2 milj. kronor, beloppen beräknade till inköpskurser. I förhållande till den totala omsättningen på fondbörsen åren 1958 och 1959 av 265 milj. resp. 358 milj. kronor är dessa belopp obetydliga. Som en jäm- 4t Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 162

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

förelse kan nämnas, att försäkringsbolagens aktieköp uttryckt i nominella belopp uppgått till år 1955 34 milj., år 1956 35 milj., år 1957 24 milj., år 1958 44 milj. och år 1959 37,5 milj. kronor. Den korta remisstiden har icke möjliggjort en undersökning av ideella föreningars, fromma stiftelsers och fonders aktieköp under senare år. Det anses sannolikt att dessa juridiska personer, för vilkas del dubbel- eller kedjebeskattning överhuvud ej ifrågakommer, under senare år väsentligen ändrat sin placeringspolitik och över­ gått till placeringar i börsnoterade aktier. Grundad anledning saknas så­ lunda för den ovan återgivna, i direktiven uttalade förmodan. I detta sam­ manhang är vidare av intresse att konstatera, att kursutvecklingen på den svenska aktiemarknaden i stort sett varit densamma som på de viktigare utländska fondbörserna. Slutligen kan antecknas att kursstegringarna på svenska börsnoterade aktier sedan år 1938 i stort sett följt den allmänna prisutvecklingen. Ökningen av företagens reala tillgångar har givetvis också spelat en väsentlig roll för den stegring av kurserna som ägt rum. Den slut­ satsen kan alltså dragas, att de rörelsedrivande aktiebolagens begränsade aktieinköp endast varit en obetydligt bidragande orsak till kursstegringar­ na under de senaste åren. Skattedelegationen uttalar vidare bl. a., att tidpunkten för att införa kedjebeskattningen som huvudregel framstår som särskilt olämpligt vald. På­ gående strukturrationalisering och anpassning till de nya europeiska mark­ naderna måste få genomföras utan uppställande av skattehinder av den art varom nu är fråga. Vad särskilt beträffar de sakkunnigas förslag om införande -— låt vara med viss mindre begränsning — av ett skatterättsligt tvång för investment­ bolagen att utdela medel, motsvarande erhållna utdelningar, anmärker de­ legationen att förslaget icke tillräckligt beaktar dessa företags uppgift. Dele­ gationen kan icke finna, att de sakkunniga ens ifrån egna utgångspunkter anfört bärande skäl för en ändring av nu gällande regler i fråga om dessa företag. De aktiebolagsrättsliga reglerna om avsättningsskyldighet är också av den karaktär, att skatterättslig utdelningsskyldighet i vart fall ej kan försvaras för vad som motsvarar dylika avsättningar.

I stort sett liknande invändningar mot de sakkunnigas förslag i föreva­ rande del anföres av övriga näringsorganisationer och av handelskamrarna. Svenska byggnadsentreprenörföreningen vänder sig särskilt mot den skattskyldighet som de sakkunniga föreslår skola införas för sådana bolag och ekonomiska föreningar, vilka driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter, såvitt fråga är om aktier och andelar som utgör lager i rörelsen. Föreningen anser detta strida mot det organisationsintresse som de sakkunniga säger sig ha velat beakta.

Konjunkturinstitutet anser, såsom framgår av den lämnade redogörelsen för institutets yttrande över förslagets första del, att skattereformen inte bör genomföras utan närmare utredning av de samhällsekonomiska konse­ kvenserna. Institutet hänvisar härvid bl. a. till den allmänna översyn av skattelagstiftningen som är avsedd att komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 53

Liknande uttalanden göres av fullmäktige i riksgäldskontoret och kom­ merskollegium. Kooperativa förbundet anför att den inskränkning i nuvarande skattefri­ het för utdelning hos aktiebolag och ekonomiska föreningar som föreslås sannolikt i vissa fall kan vara befogad. Skulle, tillägger förbundet, frågan i stort om en differentierad beskattning av bolagsvinster upptagas till pröv­ ning, aktualiseras ånyo problemet om skattefriheten för utdelningar. I så­ dant sammanhang torde det enligt förbundets mening även bli nödvändigt att överväga en omarbetning av nuvarande realisationsvinstbeskattningsregler vid avyttring av aktier. Omöjligt är icke, säger förbundet, att det syfte, som nu närmast synes vara eftersträvat med den ifrågavarande delen av de sakkunnigas förslag, nämligen att åstadkomma en broms mot företagens placering av överskottsmedel i börsnoterade aktier, kunde uppnås på denna väg. Förbundet pekar härefter på de föreslagna reglernas invecklade natur och tillråder i första hand att de sakkunniga bemyndigas fortsätta sin utred­ ning med uppdrag att undersöka möjligheterna för en definitiv lösning av de problem varom fråga är.

Till de instanser som ställt sig välvilliga till de sakkunnigas förslag i före­ varande del hör fullmäktige i riksbanken, vilka anför följande. De sakkunnigas andra förslag innebär, att den för aktiebolag och ekonomis­ ka föreningar gällande skattebefrielsen för utdelningar å aktier och andelar av­ skaffas i vad avser aktier, som förvärvats i placeringssyfte. En specialbestäm­ melse föreslås härvid för investmentbolag och andra förvaltningsbolag, inne­ bärande att dessa bolag kan undvika beskattning av erhållen utdelning ge­ nom att i sin tur företaga utdelning till aktieägarna. Fullmäktige finner de föreslagna ändringarna väl motiverade. Det synes ur samhällsekonomisk synpunkt föga rationellt, att ett företags val mellan t. ex. egna investeringar, förvärv av aktier och förvärv av obligationer skall påverkas av skattefrihe­ ten för avkastningen å aktieplaceringar. Sambandet mellan de sakkunnigas två förslag synes icke vara sådant, att ett uppskov med genomförandet av avdrag för utdelningar å nyemissioner nödvändigtvis skulle hindra att förslaget om begränsning av skattebefriel­ sen för erhållna utdelningar genomfördes omedelbart. Inte heller kan det hävdas att det sistnämnda förslaget innebär någon mera betydande skärp­ ning av akliebolagsbeskattningen; summan av utdelningar, som genom den föreslagna ändringen skulle bli skattepliktiga hos rörelsedrivande bolag, uppskattas av de sakkunniga till ca 25 miljoner kronor. Ä andra sidan synes ändringen icke så angelägen, att hinder föreligger mot att låta ett uppskov omfatta även detta förslag. Två reservanter inom fullmäktige avstyrker emellertid förslaget.

överståthållarämbetet, som helt ansluter sig till de sakkunnigas förslag, ifrågasätter dock huruvida inte bestämmelserna i 39 § 1 mom. kommunal­ skattelagen angående avdrag för gäldränta, som belöper på sådana aktier och andelar varå utdelningen är skattefri för mottagaren, bör utgå. Dessa bestämmelser, som tidigare endast tillämpats i ringa omfattning, torde näm­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

ligen, framhåller ämbetet, genom det av de sakkunniga föreslagna vidsträck­ tare organisationsbegreppet komma att sakna praktisk betydelse. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att den föreslagna skattskyldigheten för utdelning å kapitalplaceringsaktier bör gälla alla bolag och ekonomiska föreningar, frånsett sådana som bildats uteslutande för att förvalta värde­ papper eller annan därmed likartad lös egendom. Någon anledning att med­ giva skattefrihet å tillfälliga placeringar i kapitalplaceringsaktier, medan ränta å fordringar beskattas, synes icke föreligga. Länsstyrelsen erinrar om att de sakkunniga i fråga om gränsdragningen mellan kapitalplacerings- och icke kapitalplaceringsaktier föreslagit, att* därest ägareföretagets innehav av aktier motsvarar minst 25 procent av röstetalet, innehavet alltid skall anses förvärvat i annat syfte än kapitalpla­ cering. Den föreslagna procentsatsen synes enligt länsstyrelsens mening väl låg och torde böra höjas till 50. Skulle den av de sakkunniga föreslagna procentsatsen anses böra fastställas, bör i vart fall, för att avskära möjlig­ heterna till oberättigade köp av kapitalplaceringsaktier i syfte att komma över nämnda 25 %-gräns, den föreslagna regeln kompletteras så att 25 %gränsen skall gälla endast om ägareföretagets innehav av aktier vid utgången av år 1959 motsvarade minst 25 % av röstetalet. De föreslagna reglerna om skärpning av skattskyldigheten för utdelning å kapitalplaceringsaktier, som enligt länsstyrelsens mening bör gälla såväl för bolag och föreningar, som utövar rörelse, som för sådana företag som endast äger jordbruksfastighet eller annan fastighet, synes enligt länsstyrel­ sen böra givas tillfällig karaktär och tidsbegränsas i samma utsträckning som föreslagits beträffande rätten till avdrag för utdelning. Vidare bör med de föreslagna reglerna den i de sakkunnigas förslag angivna skattefriheten för förvaltningsbolag gälla endast sådana bolag, som vid utgången av år 1959 hade till uteslutande ändamal att förvalta värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. För att erhålla en klar gränsdragning mellan enskilda och allmänna investmentbolag, vilka senare är frikallade från skattskyldig­ het för erhållen utdelning, som icke överstiger 125 % av ägarebolagets utdelnmg, synes enligt länsstyrelsen lämpligen böra föreskrivas att antalet aktie­ ägare i ett allmänt investmentbolag bör vara minst 200. Länsstyrelsen yttrar till sist. Den föreslagna tillfälliga lagstiftningen om begränsning av skattefriheten for aktieutdelningar bör uttryckligen förklaras vara en förberedelse för en bestående lagstiftning, innebärande undantagslös skattskyldighet för utdel­ ningar på kapitalplaceringsaktier för andra bolag än sådana som bildats för förvaltning av värdepapper. Den nuvarande lagstiftningen om beskattning av aktieutdelningar med bland annat olika regler för så kallade vita och svarta bolag är ett lappverk, som bör ersättas med en principiellt riktigare lagstiftning av nyss angiven innebörd. Innan en sådan bestående lagstiftning genomföres, bör emellertid utredning göras om icke bolag, som förvärvat kapitalplaceringsaktier i förhållandevis mycket stor omfattning, bör beredas möjlighet att utskifta kapitalplaceringsaktier till aktieägare och att vid där­ av föranledd taxering till utskiftningsskatt värdera dessa tillgångar till in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 55

köpspris eller annat värde understigande marknadsvärdet, så att aktieägarna i sådana bolag icke på grund av de ändrade beskattningsreglerna lider större förlust än vad som kan anses rimligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att de sakkunniga har åberopat starka skäl för skattefrihetens avskaffande när det gäller utdel­ ning på kapilalplaceringsaktier tillhörande rörelsedrivande företag. Kapitalplaceringssyftet kan emellertid, påpekar länsstyrelsen, vara svårt att bestäm­ ma. Om den föreslagna presumtionsregeln att ett aktieinnehav pa minst 25 procent av hela aktiekapitalet anses utesluta sådant syfte, måste sägas att den skulle gynna företag med stora ekonomiska resurser på ett föga rim­ ligt sätt. Anledning torde därför enligt länsstyrelsens uppfattning knappast föreligga att införa någon specialregel av angivet slag, utan bör för aktier och andelar gälla, att de skall anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, så­ vida icke innehavet därav visas vara betingat av den rörelse, som det köpande företaget bedriver. I fortsättningen behandlar länsstyrelsen förslagets utformning i olika hän­ seenden och anför därvid bl. a. följande.

Mot att förvaltningsbolagen få göra avdrag för vinst, som vidareutdelas göres ingen erinran. Däremot har länsstyrelsen icke kunnat finna, att de sakkunniga förebragt övertygande skäl för sitt förslag om investmentbola­ gens befrielse från skattskyldighet för mottagen vinstutdelning inom ramen för ett till 125 procent av vidareutdelad vinst bestämt belopp. Av promemo­ rian framgår dock, att investmentbolagen i Amerikas förenta stater beskattas fullt för vinster, som fonderas och att den ifrågavarande skattebestämmelsen, enligt vad investmentbolagens egen representant uttalat, främjat dessa företags verksamhet i detta land. Det saknas motiv för att behandla de svenska investmentbolagen gynnsammare än de amerikanska. Starka rätt­ visehänsyn kräva för övrigt, att investmentbolagen icke ställas i annat läge än sådana förvaltningsbolag, som ägas av ett fåtal aktieägare. Emellertid sy­ nes hinder icke böra resas mot att investmentbolagen, om de så önska, beskat­ tas såsom rörelsedrivande med härav följande skattekonsekvenser. — -— -— Enligt förslaget skall skattskyldighet föreligga för aktier och andelar, vil­ ka innehavas såsom varulager i rörelse. I enlighet härmed föreslås att byggmästarföretag skola bliva skattskyldiga för utdelning å lageraktier. Läns­ styrelsen finner den föreslagna bestämmelsen riktig, men vill understryka att lundintransaktion icke omöjliggöres genom denna ändring. Ett före­ tag, som redovisar stora fonder — och i följd härav också har en stor latent skatteskuld — kan för närvarande köpas upp av ett bolag, som driver han­ del med värdepapper. Det köpande bolaget kan betala för företagets hela värde utan avdrag för skatteskulden, eftersom fonderna kunna utdelas. Det köpande bolaget får visserligen skatta för utdelningen men kan kompen­ sera sig härför genom en motsvarande nedskrivning av värdet å aktierna i företaget till nominellt belopp. Det är uppenbarligen eu viktig angelägen­ het för skattelagstiftningen all definitivt stoppa lundintransaktionerna. Den­ na fråga får nu icke längre skjutas på framtiden. För det fall att ett icke rörelsedrivande förvaltningsbolag, förutom aktier och andelar även innehar andra tillgångar, såsom fastigheter eller obliga­ tioner, skulle enligt de sakkunniga frihet från skatt på utdelning föreligga enligt huvudregeln, d. v. s. inom ramen för vad som vidareutdelats. Denna bestämmelse kan sägas innefatta att mottagen utdelning anses vara den

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som först vidareutdelas. Bestämmelsen skulle emellertid gynna bl. a. fastig­ hetsbolagen och -föreningarna. De skulle kunna i sina räkenskaper lägga upp vissa skattefria reserver med hjälp av utdelningar, om de blott hava fastighetsinkomster av tillräcklig storlek för vidareutdelning. Vad som här föreslås bör därför enligt länsstyrelsens mening endast gälla företag, vars verksamhet helt eller till huvudsaklig del består i förvaltning av aktier el­ ler av andelar i ekonomiska föreningar. I betänkandet beröres det fall, att en ekonomisk förening, vars huvud­ sakliga uppgift är föreningsverksamhet, innehar aktier, vilka förräntas på grund av en rörelse, som ett närstående företag bedriver. Hos en sådan för­ ening beskattas utdelningen såsom inkomst av kapital. Föreningsverksam­ heten är en för inkomstbeskattningen ovidkommande företeelse. Vinst på sådan verksamhet beskattas icke. Förlust får icke avdragas. En förening av denna typ torde därför böra behandlas på samma sätt som ett förvalt­ ningsföretag, d. v. s. krav måste upprätthållas på att den ekonomiska för­ eningen vidareutdelar emottagen utdelning för att bliva fri från skatt på denna. Om utdelning till sådana företag skulle göras skattefri, även om den icke vidareutdelades, bleve detta liktydigt med att företaget skulle kun­ na täcka underskottet på sin föreningsverksamhet genom de ifrågavarande skattefria utdelningarna. Ett resultat av detta slag anser länsstyrelsen att skattelagstiftningen icke bör främja.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tar i första hand upp till diskussion frå­ gan om lämpligheten av de regler som de sakkunniga föreslagit beträffande investmentbolagen. Länsstyrelsen anser att förslaget i hög grad omintetgör den av investmentbolagen hittills bedrivna självfinansieringen. Länsstyrel­ sen ifrågasätter det riktiga häri och framhåller bl. a. att de belopp, som genom investmentbolagen ställts till industrins förfogande för nyemissio­ ner, säkerligen aldrig blivit så höga, om sparandet för nyemissioner skulle överlåtits på investmentbolagens aktieägare. Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om ett uttalande av 1944 års allmänna skattekommitté i det betänkande som låg till grund för 1951 års lagstiftning, enligt vilket infö­ rande av kedjebeskattning självfallet icke kunde ifrågakomma beträffande holdingbolag av sådant slag som exempelvis Aktiebolaget Custos, Aktiebo­ laget Investor, Aktiebolaget Industrivärden m. fl., vilka hade en betydelse­ full uppgift att fullgöra vid näringslivets kapitalförsörjning och vilkas än­ damål uppenbarligen icke vore att förvalta förmögenhetstillgångar åt viss bestämd fysisk person eller familj. Länsstyrelsen tillfogar. Länsstyrelsen har den uppfattningen att detta uttalande gäller även i dag. Tillkomsten av sex- och sjustatsmarknaderna kommer med all säkerhet att medföra stora påfrestningar för den svenska industrin, och i utlandskonkurrensen torde endast de största och bäst rustade företagen kunna vara med och konkurrera. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att finan­ sieringen via investmentbolagen varit av den största betydelse för skapan­ de* av vårt lands konkurrenskraftiga industri. Det är av vikt att de expan­ siva företagen, särskilt inom exportindustrin, icke genom ändrad beskatt­ ning av investmentbolagen vållas nya svårigheter i sin kapitalförsörjning.

Vad beträffar de rörelsedrivande bolagens innehav av placeringsaktier kan enligt länsstyrelsen i viss mån samma synpunkter anföras som beträf­

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 57

fande investmentbolagen. Dock finner länsstyrelsen i likhet med de sak­ kunniga skattefrihet för utdelningar omotiverad i de fall ett bolag eller en förening placerar disponibelt kapital i främmande aktier i stället för att dela ut sålunda för rörelsen icke erforderliga vinstmedel. Det kan emeller­ tid ifrågasättas, anför länsstyrelsen, om slopandet av skattefrihet för ut­ delningar bör givas retroaktiv verkan, såtillvida att de nya bestämmelserna skall avse dessa bolags utdelningsintäkter å redan förefintligt innehav av främmande aktier. Länsstyrelsen fortsätter. Det synes länsstyrelsen rimligt att även kommande utdelningar å vid 1959 års utgång ägda främmande aktier alltjämt blir skattefria i den män utdelningen hittills varit skattefri. Härtill kommer den omständigheten att bolagen, därest inflytande utdelningar skulle bliva skattepliktiga, kan kom­ ma att avbända sig sitt innehav av främmande aktier, vilket för övrigt kan tänkas ske på så sätt att dessa aktier överföres till nybildade holdingbolag som äges av bolagets aktieägare, i vilket fall verkan snarast blir motsatt den eftersträvade i det att ledigt risktagande kapital kommer att dispone­ ras för förvärvet av dessa på den öppna marknaden överförda placeringsaktier i stället för att underlätta annars önskvärda nyemissioner.

Beträffande de i promemorian angivna förutsättningarna för meddelande av dispens från skattskyldighet för utdelning under viss tid anför riksskatte­ nämnden. Därest för meddelande av dispens under högst tre år från kedjebeskattning skall fordras, att så preciserade villkor äro uppfyllda som angivas i promemorian (sid. 75), torde dessa regler böra intagas i författningstexten. Riksskattenämnden finner det emellertid olämpligt att förena en generell dispensrätt med så hårt fixerade regler. För att vid dispensprövning möj­ liggöra beaktande av alla i det aktuella fallet relevanta omständigheter bör dispensförfarandet bindas blott av allmänna uttalanden om i vilken anda och i vilket syfte dispensrätten skall begagnas. Vidare finner riksskatte­ nämnden anknytningen just till det vid 1959 års taxering skattefria utdelningsbeloppet omotiverad. Med större fog lärer — därest över huvud taget anknytning skall ske till visst år — jämförelse böra ske med 1960 års taxe­ ring.

VI. Departementschefen

Ett genomgående drag i den svenska akliebolagsbeskattningen är att man på olika vägar försökt främja företagens konsolidering. Att skattereglerna i väsentlig mån bör ha denna allmänna inriktning torde i och för sig stå utom diskussion. Det har emellertid påtalats, att skattereglerna inte i allo haft gynnsamma konsekvenser. De liberala avskrivnings- och värderingsreglerna m. m. har bidragit till att företagen konsoliderats och att deras självfinansiering ökats. Dubbelbeskattningssystemet har i sin tur medverkat till att överskotts­ medel kvarhållits i företagen genom synlig eller osynlig fondering i stället för att utdelas eller utskiftas. Denna konsolidering och självfinansiering har i och för sig varit av stor betydelse för näringslivet. Det kan emellertid,

58 Kungi. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

som bl. a. Kooperativa förbundet i sitt yttrande framhållit, ifrågasättas om en alltför långt driven konsolidering och självfinansiering hos företagen är ur samhällsekonomisk synpunkt odelat fördelaktig. Möjligt är, har det framhållits, att kapitalet, om det varit tillgängligt på den öppna kapital­ marknaden, i vissa fall kunnat finna en ur samhällsekonomisk synpunkt mera räntabel användning. Man har bl. a. påtalat att överskottsmedel i före­ tagen i viss utsträckning använts för inköp av börsnoterade aktier. Samti­ digt har man pekat på svårigheterna för nystartade eller expanderande före­ tag att anskaffa medel genom nyemissioner. De vinster som skapas genom sålunda erhållna medel skall räcka till både skatt och skälig utdelning. Detta innebär ett krav på att medlen efter kort tid skall ge en mycket god för­ räntning. Följden har blivit, framhålles det, att lönande projekt inom företag, som för sin kapitalanskaffning är beroende av nyemission, får stå tillbaka för mindre lönande projekt inom självfinansierande företag. Medel, som kunde använts för lönande investeringar, har i stället placerats i börsnoterade ak­ tier. Genom rådande skattefrihet för utdelningar till bolag har dessa kun­ nat nöja sig med lägre förräntning vid köp av aktier än vid annan kapital­ placering. Man har ansett, att nämnda förhållanden åtminstone delvis utgör en förklaring till de alltför högt uppdrivna kurserna på fondbörsen. Att exakt ange vilken roll beskattningens utformning spelat vid uppkoms­ ten av de påtalade förhållandena skulle kräva ingående och tidsödande ut­ redningar. Det är emellertid enligt min mening mer än sannolikt, att skat­ tereglerna åtminstone i viss utsträckning varit ägnade att påverka utveck­ lingen i angiven riktning. Jag styrkes i denna uppfattning av att man även i andra länder gjort liknande iakttagelser och med ledning därav på sina håll ansett sig böra vidtaga åtgärder, som går åtskilligt längre än de som nu är aktuella i vårt land. Jag har därför kommit till den uppfattningen att vissa begränsade åt­ gärder för att motverka de påtalade företeelserna bör genomföras. De sak­ kunniga har undersökt de skattetekniska förutsättningarna för en sådan reform. Promemorian och däröver avgivna yttranden torde visa att något hinder inte möter från skattetekniska utgångspunkter. Remissinstansernas uttalanden ger inte heller vid handen, att de ekonomiska premisserna för en dylik reform skulle vara oriktiga. Tvärtom pekar de gjorda uttalandena på att de sakkunnigas förslag innebär ett steg i rätt riktning, även om man av naturliga skäl inte kunnat göra mera bestämda uttalanden om i hur hög grad de föreslagna åtgärderna kan påverka utvecklingen. Jag vill tillägga, att den förestående allmänna översynen av skattesystemet i dess helhet inte enligt min mening talar emot ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Tvärtom kan härigenom vinnas ett erfarenhetsmaterial, som kan bli av betydande värde vid avvägningen av större reformer inom företagsbeskatt­ ningen. Grundtanken i de sakkunnigas förslag är att medge skattelättnader i samband med nyemissioner och att samtidigt borttaga den förmån för bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 59

lag med riklig tillgång på eget kapital som består i att utdelningar på ak­ tier, vilka förvärvats i kapitalplaceringssyfte, kan åtnjutas skattefritt. För­ slaget är att se som en enhet. Det är i och för sig icke fråga om att totalt sett göra lättnader eller skärpningar i bolagsbeskattningen; förslagen har tvärtom utformats med den riktpunkten att det allmännas skatteintäkter skall bli oförändrade. Innebörden av förslaget är i stället att i begränsad utsträckning flytta över skattebördan från nystartade och expanderande fö­ retag till stagnerande sådana. Genom att nyemissioner underlättas, ökas tillgången på aktier. Samtidigt minskas de kapitalstarka bolagens intresse av att hålla överskottsmedel placerade i aktier. Båda åtgärderna torde va­ ra ägnade att motverka tendenserna till abnormt höga kurser på aktiebör­ sen. Att utredningens tillsättande och tillkännagivandet av dess förslag va­ rit ägnade att medverka till den under våren inträdda dämpningen av aktie­ kurserna står enligt min mening klart. Redan häri ligger ett starkt skäl att genomföra förslaget. I annat fall har man att räkna med risken att kurserna skall påverkas i höjande riktning. Jag vill därför förorda, att de sakkun­ nigas förslag redan innevarande år göres till föremål för beslut av stats­ makterna. De sakkunnigas förslag innebär ett provisorium. Beträffande skattelätt­ naderna vid nyemissioner har detta kommit till uttryck även författningstekniskt, i det att bestämmelserna upptagits i en provisorisk förordning. I fråga om skärpningarna i beskattningen av utdelningar på kapitalplaceringsaktier har åter de sakkunniga valt att inarbeta de föreslagna reglerna i de permanenta skatteförfattningarna. Med hänsyn till vad som anförts vid remissbehandlingen vill jag emellertid inte motsätta mig att nämnda regler även rent författningsmässigt utformas som provisoriska. De bör härför upp­ tagas i samma förordning som bestämmelserna om avdragsrätt för utdel­ ningar.

Beloppsmässigt är den förskjutning av skattebördan som föreslås av de sakkunniga inte stor. Det rör sig om ett skatteunderlag i storleksordningen 25 milj. kronor om året, motsvarande skattebelopp om ca 12 milj. kronor. Likväl har man från riksbankens och konjunkturinstitutets sida — och en­ ligt min mening med rätta — ifrågasatt om inte ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bör uppskjutas till ett från konjunktursynpunkt lämpliga­ re tillfälle. Då direktiven för de sakkunniga utfärdades i december förra året, var konjunkturläget i viss mån ett annat än i dag. Visserligen hade man redan då anledning förutse ett betydande konjunkturuppsving, men man hade inte anledning räkna med risker för en inflatorisk utveckling. Så­ som jag framhållit i propositionen angående komplettering av riksstatsförslaget, måste i nuvarande läge åtgärder vidtagas för att dämpa investering­ arna under i första hand sommaren och hösten 1960. Regeringen har i detta syfte bl. a. framlagt förslag om vissa ändringar i lagstiftningen om investe­ ringsfonder. Jag delar sålunda den av nämnda instanser uttalade meningen, att infö­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

randet av avdragsrätt för utdelningar bör uppskjutas till ett mindre an­ strängt konjunkturläge. Då utredningens förslag utgör en enhet, följer där­ av att även begränsningen av bolagens och föreningarnas skattefrihet för utdelningar bör uppskjutas. Lagstiftningen bör alltså träda i kraft vid en senare tidpunkt än utredningen föreslagit, förslagsvis fr. o. m. 1963 års taxering och, såvitt angår den föreslagna avdragsrätten, göras tillämplig på nyemissioner som verkställes fr. o. m. den 1 juli 1961.

Beträffande huvudpunkterna i de olika delarna av de sakkunnigas förslag får jag anföra följande. De sakkunnigas förslag om rätt för bolag att vid taxeringen åtnjuta av­ drag för utdelning å nyemissioner har av remissinstanserna ganska allmänt bedömts positivt. Förslaget har mött invändningar främst ur den synpunkten att de föreslagna åtgärderna ansetts ha alltför begränsad räck­ vidd. Å andra sidan har vissa myndigheter framhållit, att redan de sakkun­ nigas förslag kan få återverkningar på kapitalmarknaden, som är svåra att helt överblicka. Otvivelaktigt skulle ett upphävande i mera väsentlig mån av dubbelbe­ skattningen av bolags och föreningars inkomster, liksom en starkt differen­ tiering av skatten på utdelad och fonderad vinst, kunna få vidsträckta verk­ ningar, vilka nu är svåra att överblicka. Frågor av denna art och räckvidd kan prövas först i samband med den förestående allmänna översynen av skattesystemet. En rätt till avdrag för utdelningar i den begränsade omfattning som de sakkunniga föreslår bör däremot enligt min mening kunna genomföras utan nämnvärda risker för icke förutsedda konsekvenser på kapitalmarknaden. Av den ståndpunkt jag här intagit följer åter, att jag icke är beredd tillstyr­ ka, att avdragsrätten får gå utöver vad de sakkunniga föreslagit. Den provisoriska lagstiftningen i ämnet bör i allt väsentligt utformas i en­ lighet med de sakkunnigas förslag. Bolag, som gör nyemissioner efter den 1 juli 1961, bör alltså under sam­ manlagt sex år, med början tidigast vid 1963 års taxering, få avdrag för utdelning å de nyemitterade aktierna, varje år dock högst med fyra procent av vad som inbetalts för aktierna. Med hänsyn till lagstiftningens proviso­ riska karaktär bör avdragsrätten icke få utnyttjas senare än vid 1973 års taxering. Liksom de sakkunniga anser jag att den försökslagstiftning varom nu är fråga bör begränsas till aktiebolag. Genom att lagstiftningen, på sätt tidigare förordats, blir tillämplig på ny­ emissioner som tillkommer först efter den 30 juni 1961 bör man få den i da­ gens läge önskvärda effekten att företag, som står i begrepp att anskaffa nytt kapital, uppskjuter detta till efter nämnda dag. Indirekt kan detta få en dämpande inverkan på investeringarna under innevarande år. Beträffande detaljutformningen av förslaget skall jag återkomma i en föl­ jande specialmotivering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 61

De sakkunnigas förslag att borttaga nuvarande skattefrihet för utdelning­ ar på kapitalplaceringsaktier har, såsom den föregående redo­ görelsen utvisar, blivit föremål för åtskilliga invändningar. Vid bedömande av dessa invändningar måste hållas i minnet, att försla­ get i förevarande del är att se som ett led i en — låt vara begränsad — om­ fördelning av skattebördan från kapitalstarka, stagnerande företag till ny­ startade och expanderande sådana. Det kan emellertid vara av intresse att granska de gjorda invändningarna även från de mera begränsade synpunkter som anlagts av de avstyrkande remissinstanserna. Vad först angår förslagets förenlighet med principen om jämlikhet och rättvisa vid beskattningen, innebär detsamma enligt min mening snarast att man rättar till ett förhållande, mot vilket berättigade gensagor kunnat rik­ tas. Såsom de sakkunniga framhållit är det från materiell synpunkt svårt att finna argument för att rörelsedrivande aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, som köper aktier på börsen i kapitalplaceringssyfte och i konkur­ rens med andra kapitalplacerare, skall vara skattefria för denna utdelning. En annan sak är att utdelningar å organisationsaktier och organisationsandelar bör vara skattefria. Den skattefrihet för utdelningar, som infördes år 1928, tillkom också, som de sakkunniga påpekat, för att undvika att be­ skattningen av utdelningar skulle utgöra ett hinder inom det ekonomiska livet för rationella omläggningar i organisatoriskt hänseende. Det kan sålunda starkt ifrågasättas, om det från materiell synpunkt är befogat att en placering i aktier skall för bolag och föreningar på grund av skattereglerna ställa sig betydligt fördelaktigare än för andra skattskyldiga. Att skattefriheten för utdelningar torde ha medfört att bolag och föreningar i större utsträckning än eljest skulle varit fallet placerat överskottsmedel i börsnoterade aktier, har redan framhållits. Jag har också gett uttryck för den uppfattningen att skattefriheten på detta sätt verkat uppdrivande på kur­ serna. Frågan är då, om det från andra synpunkter är påkallat att bolag och för­ eningar bibehålies vid nu gällande skattefrihet för utdelningar på kapital­ placeringsaktier. Ett motiv för denna skattefrihet har ansetts vara, att de utdelande företagen inte får avdrag för dessa utdelningar vid beskattningen. Detta förhållande kan emellertid enligt min mening inte tillmätas någon egentlig betydelse i detta sammanhang, i all synnerhet som den ifrågasatta begränsningen av skattefriheten för utdelningar avses skola motsvaras av eu beloppsmässigt ungefär lika stor avdragsrätt. Såsom fullmäktige i riksbanken framhållit synes det vidare ur samhällsekonomisk synpunkt föga rationellt alt ett förelags val mellan l. ex. egna investeringar, förvärv av aktier och förvärv av obligationer skall påverkas av skattefriheten för avkastningen å aktieplaceringar. I och för sig är det från det utdelande bolagets synpunkt utan betydelse, om dess aktier på börsen förvärvas av ett bolag eller en förening eller av en annan person, fysisk eller juridisk. Alt andra bolag eller föreningar önskar förvärva aktierna kan emellertid, som tidigare framhållits, ha den följden 5 liihang till riksdagens protokoll 1960. t samt. Nr 1G2

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 162 år 1960

att kursen drives i höjden. En hög börskurs kan vara ett intresse för det utdelande bolaget, nämligen om detta önskar göra en nyemission. De före­ slagna inskränkningarna i skattefriheten kan givetvis motverka detta in­ tresse. Å andra sidan kommer de bolag, som gör nyemissioner, att få den lättnaden att de under ett antal år får göra avdrag för utdelning på de nyemitterade aktierna. Det är också uppenbart, att intresset av att underlätta nyemissioner inte kan vara ett godtagbart skäl för att försvara orealistiska börskurser. Såsom skäl för att bibehålla skattefriheten har anförts att bolagen och för­ eningarna i fortsättningen icke skulle i samma mån som hittills vara villiga att tillskjuta riskvilligt kapital vid nybildning av bolag och vid nyemissioner. Om skattskyldighet införes för utdelningar å kapitalplaceringsaktier, kom­ mer detta sannolikt att leda till att de placerande bolagen och föreningarna kräver högre förräntning å det kapital de tillskjuter. Men det är inte utan vidare sagt att detta från det allmännas och från näringslivets synpunkt är en nackdel. Kapitalet förbehålls i större utsträckning än hittills de mest räntabla företagen. Det kan också konstateras att, bortsett från nyemissio­ nerna, bolagens och föreningarnas inköp av börsaktier icke innebär, att me­ del tillföres de bolag, vilkas aktier förvärvas. Av det anförda torde framgå, att invändningarna mot förslaget om skatt­ skyldighet för utdelningar på kapitalplaceringsaktier inte är bärande. I andra hand har emellertid gjorts gällande att rättvisesynpunkter skulle tala emot att skattskyldigheten får omfatta jämväl aktier, som förvärvats före den tilltänkta lagstiftningens ikraftträdande. Inte heller denna invändning är enligt min mening berättigad. Förhål­ landena på aktiemarknaden torde, som de sakkunniga påpekat, för närva­ rande vara sådana att företagen, om de så önskar, kan avyttra aktierna utan förluster. Härtill kommer att liknande invändningar skulle kunna rik­ tas mot snart nog varje skattereform, som på någon punkt innebär skärp­ ning av tidigare gällande regler. Att statsmakterna inte kan avhända sig sin handlingsfrihet i sådant hänseende ligger i öppen dag. Jag anser mig således även i fråga om bolags och föreningars skattskyl­ dighet för utdelningar å kapitalplaceringsaktier i princip kunna tillstyrka en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas för­ slag. Detta gäller i stort sett även förslagen om holdingbolagens och invest­ mentbolagens beskattning, vilka närmast utgör en konsekvens av det först­ nämnda förslaget.

På grundval av här anförda synpunkter har inom finansdepartementet utarbetats ett förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om be­ skattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall. Jag övergår nu till att behandla de föreslagna bestämmelserna i den para­ grafnummerordning, i vilken de upptagits i författningsförslaget. Kammar­ rätten och riksskattenämnden har gjort vissa påpekanden rörande olika de-

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 63

täljer i de sakkunnigas författningsförslag. Dessa anmärkningar har i hu­ vudsak iakttagits i departementsförslaget. Detaljutformningen av de sakkun­ nigas förslag har i övrigt i stort sett lämnats utan erinran.

De provisoriska bestämmelserna avses, som framgår av det tidigare an­ förda, skola gälla vid taxeringarna åren 1963—1973. Det får antagas att de nya regler på företagsbeskattningens område, som kan bli ett resultat av den förestående allmänna översynen av skattesystemet, kommer att före­ ligga före år 1973. Vid införandet av de nya reglerna får självfallet under­ sökas i vad mån den nu föreslagna lagstiftningen bör kvarstå inom ramen för ett nytt skattesystem.

Om aktiebolags rätt till avdrag för viss utdelning

1 §• Såsom flera remissinstanser framhållit bör avdragsrätt för utdelning med­ givas även vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. Inkomstslagen jordbruk, skogsbruk och rörelse står varandra i många hänseenden rätt nära. Detta gäller även vid inkomstberäkningen, då t. ex. avskrivnings- och vär­ deringsreglerna är i huvudsak lika för dessa inkomstslag. Däremot finner jag inte anledning föreslå avdragsrätt för förvaltningsföretag.

2 §•

I enlighet med vad kammarrätten och riksskattenämnden påpekat bör avdragsrätten inte, som de sakkunniga föreslagit, knytas till den för beskatt­ ningsåret »verkställda» utdelningen. Av praktiska skäl bör man i stället anknyta avdragsrätten till den utdelning som förfallit till betalning under beskattningsåret. Såsom framhållits redan i den allmänna motiveringen, bör avdragsrätten för utdelningar endast gälla kapitaltillskott som gjorts efter den 30 juni 1961. I fråga om nybildade bolag blir reglerna tillämpliga endast i fall an­ sökan om bolagets registrering ingivits till registreringsmyndigheten efter nämnda dag. Då det gäller nyemissioner, skall beslutet om ökning av aktie­ kapitalet ha anmälts för registrering efter sagda dag. För att avdragsrätt skall föreligga för utdelning på nyemitterade aktier skall inbetalning för aktierna ha skett i penningar eller därmed enligt aktie­ bolagslagen jämställd inbetalning eller också genom tillskott av apport­ egendom, avsedd för rörelsen, jordbruket eller skogsbruket. Apportegendo­ men får dock inte bestå av aktier och andelar.

3 §• I enlighet med vad som förordats i den allmänna motiveringen har den årliga avdragsrätten för utdelning begränsats till fyra procent av det inbe­ talda kapitalet.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

4 §• I regel torde ett bolag, som blir berättigat till avdrag för utdelning å ny­ emission, endast ha inkomst av rörelse eller inkomst av jordbruksfastighet. I de undantagsfall, då vederbörande bolag även har inkomst av annat slag, bör avdrag få ske endast för så stor del av utdelningen som belöper på ka­ pital nedlagt i rörelse eller jordbruk. Om utredning inte kan förebringas om hur mycket av det nytillskjutna kapitalet, som nedlagts i olika för­ värvskällor, torde avdraget för utdelningen få fördelas i förhållande till det kapital som vid beskattningsårets utgång finnes i de olika förvärvskällorna.

5 och 6 §§. Dessa paragrafer överensstämmer i huvudsak med 2 § i de sakkunnigas förslag. Ändringarna har föranletts av att den nu föreslagna lagstiftningen skall gälla under en något senare tidsperiod än enligt sakkunnigförslaget. Härutöver har vissa jämkningar företagits, delvis med ledning av påpe­ kanden från kammarrätten och riksskattenämnden.

7 §• Om rätt till avdrag för utdelningar införes på sätt nu föreslagits, är det, som de sakkunniga framhållit, nödvändigt att föreskriva undantag för de fall då aktierna i det utdelande bolaget äges av bolag eller föreningar till­ hörande samma koncern som det utdelande bolaget. I annat fall skulle be­ stämmelserna kunna leda till att en del av koncernens vinst inte blev be­ skattad. Avdragsrätt skulle ju föreligga för det utdelande bolaget, och ut­ delningen skulle inte beskattas hos mottagaren. Det är också nödvändigt tillse, att avdrag inte erhålles, om det utdelande bolaget är ett gemensamt organisationsbolag, försäljningsbolag, inköpsbolag eller dylikt för vissa sins­ emellan fristående bolag och föreningar. Även i sådant fall blir utdelningen fri från skatt hos de mottagande företagen. De sakkunniga har utformat undantagsbestämmelserna så, att avdrag icke må åtnjutas, om aktier med ett sammanlagt röstetal, utgörande mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes av andra svenska bolag och föreningar, som är frikallade från skattskyldighet för utdelningar, eller av utländska bolag. Vid denna bedömning skall man i allmänhet kunna bortse från aktier, som innehaves av förvaltningsföretag, enär dylika företag enligt förslaget är frikallade från skattskyldighet för utdelningar endast under den förut­ sättningen att den mottagna utdelningen utdelas vidare till aktieägarna. Däremot skall sådana aktier, som äges av pensions- eller andra personal­ stiftelser, anses ägda av vederbörande bolag eller förening. Annars skulle undantagsregeln kunna kringgås på så sätt, att under de sex år då avdrag för utdelning får ske, så mycket av aktierna överföres till dylika stiftelser att mindre än hälften ligger hos bolag eller föreningar. Avdrag för utdelning skall inte heller medgivas, om aktierna i det utde­ lande bolaget till mer än hälften äges av förvaltningsföretag jämte dylika

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 G5

företag närstående aktiebolag och ekonomiska föreningar. Även denna be­ stämmelse är som nyss antytts nödvändig för att hindra att bestämmelserna utnyttjas för att nå icke avsedda skattelättnader. Med närstående företag avses här bolag och föreningar som kan sägas tillhöra samma koncern eller som eljest har i huvudsak samma ägare. De sålunda föreslagna spärreglerna synes i avbidan på närmare erfaren­ heter kunna i huvudsak godtagas. I enkelhetens intresse bör dock inte röst­ värdet för de av bolag och föreningar ägda aktierna bli avgörande utan an­ talet sådana aktier. Detta har iakttagits i departementsförslaget. I anslut­ ning till erinringar vid remissbehandlingen har vidare ett förtydligande skett i fråga om vad som avses med »närstående» företag. För de berörda bolagen torde det i regel inte behöva möta nämnvärda svå­ righeter att avgöra om avdragsrätt föreligger. Bolagsledningen torde äga kän­ nedom om vilka de större aktieägarna är. Dessa är ju så gott som alltid re­ presenterade vid bolagsstämmorna. Härigenom torde man ha en ganska sä­ ker grund för att bedöma om spärregeln kan bli tillämplig. I de få tveksamma fall som kan uppkomma kan bolaget i förväg taga kontakt med vederbö­ rande taxeringsintendent eller -— innan nyemissioner verkställes — begära förhandsbesked av riksskattenämnden angående avdragsrätten. Vid remissbehandlingen har uttalats tvekan om man, som de sakkunniga föreslagit, helt bör utesluta svenska dotterbolag till utländska bolag från möjligheten att erhålla avdrag för utdelning. För egen del har jag dock i lik­ het med de sakkunniga funnit övervägande skäl tala för att i vart fall tills vidare behandla dotterbolag till inländska och utländska bolag lika.

8 §•

De sakkunniga har föreslagit att bolaget, för att erhålla rätt till avdrag för utdelning, skall utfärda intyg om att hinder mot avdragsrätt inte föreligger enligt 7 §. Ett enklare förfarande synes vara, alt bolaget i sin deklaration lämnar de upplysningar angående aktieägarna i företaget, som kan vara er­ forderliga för att bedöma huruvida hinder mot avdragsrätt föreligger. Ofta torde en uppgift om t. ex. de största aktieägarna vara tillräcklig för be­ dömningen. Enligt min mening bör avdrag kunna medgivas utan att man ställer alltför stora krav på utredning i angivna hänseende.

Om skattskyldighet i vissa fall för utdelningar

» §• Såsom framhållits redan i den allmänna motiveringen, bör begränsning­ arna i nuvarande rätt till skattefrihet för utdelningar gälla under samma tid som bestämmelserna om avdrag för utdelningar, d. v. s. vid taxeringarna åren 1 f>63—1973.

10 §.

I den allmänna motiveringen har framhållits, att den tillfälliga begräns­ ningen i bolags och föreningars skattefrihet för utdelningar bör utformas så,

66 Kungl. Maj. ts proposition nr 1G2 dr 1960

att företagen blir skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar, som anskaffats i kapitalplaceringssyfte. För de rena förvaltningsföretagen måste emellertid, som de sakkunniga konstaterat, vissa specialbestämmelser infö­ ras. Med förvaltningsföretag förstås här företag, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av annan fastighet, värdepapper eller annan därmed lik­ artad lös egendom. Ett företag bör kunna betraktas som förvaltningsföretag, även om det driver en i förhållande till förvaltningsverksamheten obetydlig rörelse eller ett obetydligt jordbruk eller skogsbruk. I fråga om de s. k. investmentbolagen, d. v. s. de börsnoterade bolag som har till väsentligt syfte att genom en välfördelad värdepappersportfölj erbjuda ak­ tiespararna riskfördelning, framstår det som naturligt att man inte beskattar den utdelningsinkomst som redan påföljande år utdelas vidare till delägarna. Bolagens uppgift kan nämligen till väsentlig del anses vara att uppbära ut­ delningar å sitt värdepappersinnehav och vidareutdela denna inkomst till sina delägare. De sakkunniga har därutöver förordat, att viss skattefri fondering av utdelningsinkomst skall få ske hos investmentbolagen. Detta bär skett med hänsyn till att sådana bolag kan förväntas ta vissa risker i sam­ band med finansiering av strukturrationaliseringar och rekonstruktioner samt att en viss fondering är nödvändig för alt möjliggöra jämna utdelning­ ar. Att en sådan möjlighet till fonderingar med obeskattade vinstmedel i och för sig inte behöver vara en nödvändig förutsättning för investmentbolagens verksamhet, torde framgå av ett uttalande angående den amerikanska skat­ telagstiftningen på detta område, som de sakkunniga återgivit. Enligt detta uttalande, som gjorts av en representant för de amerikanska investmentbola­ gen, torde den amerikanska regeln på området — samma regel som de sak­ kunniga förordat för förvaltningsföretag i allmänhet — ha främjat invest­ mentbolagens verksamhet. Då emellertid de hittillsvarande reglerna innebu­ rit en obegränsad rätt att fondera skattefri utdelningsinkomst, vill jag inte motsätta mig att de provisoriska reglerna på området utformas enligt de sakkunnigas förslag. Hos övriga förvaltningsföretag kan värdepappersförvaltningen vara mer eller mindre dominerande. Det finns förvaltningsföretag, som står invest­ mentbolagen ganska nära, och det finns företag som huvudsakligen förval­ tar fastigheter men som därjämte har några värdepapper. För samtliga dessa förvaltningsföretag förordar de sakkunniga bestämmelser av innebörd att företagen skall vara skattskyldiga för sådan utdelningsinkomst, som inte utdelas vidare. Såsom skäl för sin ståndpunkt i denna del har de sakkunniga framhållit, att förvaltningsföretagens väsentligaste uppgift är att uppbära och vidare­ befordra utdelningsinkomsten till sina delägare. I den mån de endast full­ gör denna uppgift bör de inte beskattas. Emellertid får regler av sådan innebörd knappast någon betydelse för sådana företag, som väsentligen för­ valtar andra tillgångar än värdepapper och normalt gör större utdelningar än som svarar mot den mottagna utdelningsinkomsten. Å andra sidan kan bestämmelserna leda till att rörelsedrivande bolag, som har kapitalplace-

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 67

ringsaktier, bildar förvaltningsföretag och till dessa överför bl. a. kapitalplaceringsaktierna. De sakkunnigas förslag innebär sålunda i mycket en schablonmässig lösning. För den provisoriska lagstiftning det nu gäller synes den emellertid kunna godtagas. Det bör framhållas att ett bolag eller en förening, som till­ fälligt nedlagt sin rörelse, i regel får betraktas som ett förvaltningsföretag. Såsom de sakkunniga förordat bör förvaltningsföretagen under den tid de speciella reglerna gäller vara berättigade till avdrag för all ränta å gäld, som belöper på värdepappersinnehavet.

11 §•

För andra bolag och föreningar än förvaltningsföretag, d. v. s. främst företag, som bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, bör i princip gälla att de skall vara skattskyldiga för utdelningar å aktier och andelar som anskaffats i kapitalplaceringssyfte eller som utgör lagertillgång i byggnads­ rörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Även här kan jag i stort sett godtaga de sakkunnigas förslag. Aktier och andelar bör anses förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras sammanlagda röstetal motsvarar mindre än en fjärdedel av röstetalet för samtliga aktier i det bolag eller samtliga andelar i den förening, som verk­ ställt utdelningen och det icke kan göras sannolikt att förvärvet av aktierna eller andelarna i fråga betingats av den rörelse, det jordbruk eller det skogs­ bruk, som bedrives av det företag, som mottagit utdelningen, eller av detta företag närstående bolag eller förening. Om aktierna eller andelarna har lika röstvärden blir antalet ägda aktier eller andelar avgörande. Har aktierna eller andelarna olika röstvärden blir summan av röstvärdena för de ägda aktierna eller andelarna avgörande. Såsom bl. a. riksskattenämnden framhållit, kunde skäl tala för att som vill­ kor för skattefrihet föreskriva, inte endast att aktierna eller andelarna för­ värvats i och för rörelsen utan även att de alltfort innehas i och för denna. Jag är emellertid böjd för att i denna tillfälliga lagstiftning godtaga de sak­ kunnigas förslag att låta förhållandena vid förvärvstillfället bli avgörande. Vad man med denna lagstiftning vill nå är nämligen i första hand att be­ skatta utdelningen på sådana aktier och andelar, som anskaffats enbart i kapitalplaceringssyfte. Det torde vara anledning understryka de sakkunnigas uttalande, att det inte är något absolut krav för skattefrihet för utdelningar att det företag, som äger aktierna, driver en verksamhet som i skattelagarnas mening utgör rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Skattefrihet bör t. ex. föreligga om en ekonomisk förening, vars huvudsakliga verksamhet är allmän förenings­ verksamhet, innehar aktier, vilka förvärvats på grund av rörelse, jordbruk eller skogsbruk, som bedrives av ett närstående företag. Vid remissbehandlingen har uttalats farhågor för att företag, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, ombildas i syfte att utnyttja de regler som gäller för förvaltningsföretagen. Till en del kan sådana bolagsombild-

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960

ningar, som de sakkunniga framhållit, vara befogade. Skulle det emeller­ tid visa sig att bestämmelserna leder till bildandet av förvaltningsföretag, vars egentliga uppgift är att förvalta aktierna i ett enda rörelsedrivande företag, men som därjämte förvärvar mindre poster börsnoterade aktier, får en ändring av bestämmelserna för dylika förvaltningsföretag övervägas. Beträffande de aktier och andelar, som innehaves av bolag och förening­ ar, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter, må framhållas, att den föreslagna skattskyldigheten endast gäller sådana aktier och andelar, för vilka lagervärderingsreglerna är tillämpliga vid inkomsttaxeringen. Aktier och andelar, vilka innehaves som ett led i organisationen av rörelsen, omfattas alltså inte av den före­ slagna regeln om skattskyldighet för utdelningar.

12 §.

De nu föreslagna bestämmelserna kan, trots att de inte skall tillämpas törrän rid 1963 års taxering och företagen sålunda har en viss anpassningstid, leda till att vissa företag tvingas sänka sina egna utdelningar i väsentlig grad, t. ex. om innehavet av kapitalplaceringsaktier är mycket stort. För sådana fall bör det finnas en möjlighet för riksskattenämnden att med­ giva att de nya bestämmelserna icke skall tillämpas under viss tid till dess företaget kunnat anpassa sig efter de nya reglerna. Dispensmöjlighe­ ten bör dock begränsas till förslagsvis tre år. Vad nämnden uttalat angående tillämpningen av dispensregeln föranleder ingen erinran från min sida.

Under åberopande av vad som sålunda anförts och under framhållande av att hinder icke synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än under innevarande vårsession hemställer föredragande departements­ chefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­ gen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förord­ ning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Bo Jonas Sjönander

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 69

Bihang

1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag

till

förordning om rätt för aktiebolag att vid inkomsttaxeringen åtnjuta

avdrag för viss utdelning

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt må svenskt aktiebolag åtnjuta avdrag i enlighet med bestämmelserna i denna förordning för under beskattnings­ året verkställd utdelning å sådana aktier, för vilka inbetalning på grund av aktieteckning i samband med bolagets bildande eller ökning av aktiekapi­ talet skett under kalenderåren 1960—1965 antingen kontant eller i annan för rörelsen avsedd egendom än aktier i andra bolag och andelar i eko­ nomiska föreningar. . . Avdrag som nu sagts må för visst beskattningsår uppgå till högst fyra procent för år räknat av vad som för ifrågavarande aktier inbetalats vid beskattningsårets utgång, oavsett om vad som erhållits för aktierna lagts till aktiekapitalet eller till reservfonden. Vid beräkning av det belopp, var­ med avdrag sålunda högst må åtnjutas, skall hänsyn icke tagas till vad som inbetalats vid bolagets bildande, därest ansökan om stiftelsehandling­ arnas godkännande för registrering av bolaget ingivits före den 1 januari 1960, och ej heller till vad som inbetalats vid ökning av aktiekapitalet, där­ est beslut om ökningen anmälts för registrering före nämnda dag. Har bolaget flera" förvärvskällor, skall det belopp, varmed avdrag må åt­ njutas, anses fördela sig å de olika förvärvskällorna i förhållande till de andelar av det inbetalade kapitalet som nedlagts i desamma.

2 §•

Avdrag enligt 1 § må åtnjutas vid taxeringen till och med femte taxe­ ringsåret efter det då avdrag för utdelning å aktierna i fråga första gången medgivits, dock sist vid 1972 års taxering. Rätt till avdrag enligt denna förordning bortfaller, om bolaget under be­ skattningsåret eller tidigare utskiftat tillgångar till delägarna, dock att utskiftning, som verkställts före den 1 januari 1960 eller som föranletts av att ägarna av vissa aktier, för vilka inbetalning skett, enligt ett i bolagsord­ ningen före nämnda dag träffat förbehåll ägt rätt att fordra inlösen av des­ sa, icke skall föranleda att bolaget går förlustigt rätten till avdrag.

3 §-

Avdrag enligt denna förordning må icke åtnjutas, därest aktier med ett sammanlagt röstvärde motsvarande mer än hälften av röstetalet för samt­ liga aktier i bolaget vid beskattningsårets utgång ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av svenska aktiebolag, svenska ekonomiska för­ eningar och utländska bolag.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Vid bedömning av om hinder mot avdragsrätt föreligger enligt första styc­ ket skall hänsyn icke tagas till aktier, vilka innehades av svenska aktie­ bolag och svenska ekonomiska föreningar, därest bolagen eller föreningar­ na äro skattskyldiga för utdelning å aktierna och fråga icke är om förvalt­ ningsbolag. Ej heller skall hänsyn tagas till aktier, som innehades av förvalt­ ningsbolag, med mindre dylika bolag jämte närstående aktiebolag och eko­ nomiska föreningar tillsammans innehade aktier i den omfattning som i första stycket sägs. Med förvaltningsbolag förstås enligt denna förordning aktiebolag och eko­ nomisk förening, varom i 54 § fjärde stycket kommunalskattelagen stadgas. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall så anses som om aktier, vilka ägas av en till ett bolag eller en förening hörande pensionseller annan personalstiftelse, innehavas av bolaget eller föreningen.

4 §.

Det åligger aktiebolag, som vill åtnjuta avdrag enligt denna förordning, att vid sin självdeklaration foga av bolaget underskrivet intyg att sådant hin­ der mot avdragsrätt som avses i 3 § icke föreligger.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall äga tillämpning första gången vid 1962 års taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 71

1960 års bolagsskattesakkimnigas förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 54 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 inom. Från bruttointäkt, varom 1 mom. Från bruttointäkt, varom i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag göras för förvaltningskostnad även­ göras för förvaltningskostnad även­ som för ränta å gäld, som icke skolat som för ränta å gäld, som icke skolat avdragas enligt bestämmelserna i 22, avdragas enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom. 25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom. av denna paragraf. Svenskt aktiebolag av denna paragraf. Svenskt aktiebo­ eller svensk ekonomisk förening, som lag eller svensk ekonomisk förening, åtnjutit inkomst genom sådan utdel­ som icke är förvaltningsbolag varom ning å aktier eller föreningsandelar, i 54 § fjärde stycket stadgas och som för vilken jämlikt 54 § skatteplikt åtnjutit inkomst genom sådan utdel­ icke föreligger, må likväl ej njuta av­ ning å aktier eller föreningsandelar, drag för ränta å gäld, som belöper å för vilken jämlikt 54 § skatteplikt nämnda värdehandlingar, i vidare icke föreligger, må likväl ej njuta av­ mån än som räntan överstiger utdel­ drag för ränta å gäld, som belöper å ningen. Oaktat vad sist sagts må bo­ nämnda värdehandlingar, i vidare laget eller föreningen åtnjuta avdrag mån än som räntan överstiger utdel­ för ränta å gäkl som belöper å ak­ ningen. Oaktat vad sist sagts må bo­ tier eller föreningsandelar, vilka in­ laget eller föreningen åtnjuta avdrag nehavas såsom ett led i organisatio­ för ränta å gäld som belöper å aktier nen av annan verksamhet än förvalt­ eller föreningsandelar, vilka inneha­ ning av fastighet, värdepapper eller vas såsom ett led i organisationen av annan därmed likartad lös egendom, annan verksamhet än förvaltning av ävensom för ränta å gäld som belöper fastighet, värdepapper eller annan å andra innehavda aktier i bolag el­ därmed likartad lös egendom, även­ ler andelar i ekonomisk förening så­ som för ränta å gäld som belöper å vida detta innehav motsvarar mer än andra innehavda aktier i bolag eller nio tiondelar av aktie- eller andels­ andelar i ekonomisk förening såvida kapitalet i sistnämnda bolag eller för­ detta innehav motsvarar mer än nio ening samt under förutsättning till­ tiondelar av aktie- eller andelskapi­ lika att samma bolag eller förening talet i sistnämnda bolag eller förening icke — direkt eller genom förmedling samt under förutsättning tillika att av juridisk person — under beskatt­ samma bolag eller förening icke — ningsåret ägt aktier eller förenings­ direkt eller genom förmedling av ju­ andelar. ridisk person — under beskattnings­ året ägt aktier eller föreningsandelar.

' Senaste lydelse av 39 § 1 inom. och 54 I so 1953:109 och av punkt 1 av anvisningarna till 54 § se 1954:51.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

a) svenska aktiebolag och svenska a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med undan- ekonomiska föreningar med undan­ tag och inskränkningar som nedan i tag och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs: denna paragraf sägs: för utdelning från svenska aktie- för utdelning d aktier i svenska akbolag och svenska ekonomiska för- tiebolag och andelar i svenska ekoeningar; nomiska föreningar under förutsätt­ ning att aktierna eller andelarna för­ värvats i annat syfte än kapitalplacering; b) medlem av •— ------- -— •—• ■— av kapital; c) utlänning eller — — —------------ förordning åtnjutits; d) ägare av------------ ------------ avsedda ändamål; e) i riket------------------------- kommunal inkomstskatt; f) understödsföreningar, som------------- på livförsäkringsverksamheten; g) understödsföreningar, vilka — — —---------------till livförsäkring Aktiebolag och -------------------------- bolagens verksamhet. Aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, vilka driva byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelsc eller yrkes­ mässig handel med fastigheter, äga icke åtnjuta i första stycket vid a) omförmäld skattefrihet såvitt fråga är om aktier och andelar, som utgöra lager i rörelsen. Aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, vilkas verksamhet helt el­ ler väsentligen består i förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad läs egendom (för­ valtningsbolag), äga icke åtnjuta i första stycket vid a) omförmåld skat­ tefrihet. Dock äro förvaltningsbolag frikallade från skattskyldighet för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar i den mån det sammanlagda beloppet av dessa utdelningar icke överstiger den av bolaget för beskattningsåret verkställda utdelningen eller — då fråga är om sådana förvaltningsbolag, vilkas verksamhet uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller an­ nan därmed likartad lös egendom och vilka till en betydande del ägas direkt av fysiska personer -—• icke överstiger den av bolaget för beskattningsåret verkställda utdelningen ökad med en fjärdedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1960 73

Om aktierna i svenskt aktiebolag Om aktierna i sådant svenskt ak­ eller andelarna i svensk ekonomisk tiebolag eller andelarna i sådan svensk förening till huvudsaklig del ägas el­ ekonomisk förening, som icke är för­ ler på därmed jämförligt sätt inne­ valtningsbolag, till huvudsaklig del havas — direkt eller genom förmed­ ägas eller på därmed jämförligt sätt ling av juridisk person — av en fy­ innehavas — direkt eller genom för­ sisk person eller ett fåtal fysiska per­ medling av juridisk person — av en soner och om bolaget eller förening­ fysisk person eller ett fåtal fysiska en icke visar att dess vinstmedel i personer och om bolaget eller för­ skälig omfattning använts för utdel­ eningen icke visar att dess vinstme­ ning till delägarna, skall vad i första del i skälig omfattning använts för stycket vid a) sägs äga tillämpning utdelning till delägarna, skall frikal­ allenast såvitt avser utdelning å ak­ lelse från skattskyldighet, varom i tier eller andelar, vilka innehavas av första stycket vid a) stadgas, gälla bolaget eller föreningen såsom ett led allenast såvitt avser utdelning å ak­ i organisationen av annan verksam­ tier eller andelar, vilka innehavas av het än förvaltning av fastighet, vär­ bolaget eller föreningen såsom ett led depapper eller annan därmed likar­ i organisationen av annan verksam­ tad lös egendom. het än förvaltning av fastighet, vär­ depapper eller annan därmed likar­ tad lös egendom. Riksskattenämnden må, om syn­ nerliga skäl därtill föranleda, med­ giva bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i nästföregående stycke skall utgöra skatt för utdel­ ning å aktier eller andelar, att för viss tid åtnjuta i första stycket vid a) omförmäld skattefrihet. Över be­ slut, som riksskattenämnden medde­ lat i sådant ärende, må klagan icke föras. Att personer •— — — -------- -— samma paragraf. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 54 §. 1. Den befrielse •— -— — ■— ------- enligt 29 § 2 mom. Aktier och andelar skola anses ha­ va förvärvats i annat syfte än kapi­ talplacering, om sammanlagda röste­ talet av aktier eller andelar, som vid beskattningsårets utgång innehades i visst bolag eller viss förening, mot­ svarar minst en fjärdedel av röste­ talet för samtliga aktier eller ande­ lar i bolaget eller föreningen, och el­ jest om det göres sannolikt att för­ värvet av aktierna och andelarna be­ tingats av den rörelse, som bedrives

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

av det företag, som äger desamma, el­

ler av detta företag närstående aktie­

bolag eller ekonomisk förening. Oak­

tat vad nu sagts skola aktier och an­

delar i förvaltningsbolag alltid anses

hava förvärvats i kapitalplacerings-

syfte, om förvaltningsbolaget i sin

tur äger aktier eller andelar, vilka —

under förutsättning att de innehafts

direkt av det företag som äger aktier

eller andelar i förvaltningsbolaget —

skulle ansetts hava av sagda företag

förvärvats i sådant syfte.

Ett förvaltningsbolag skall anses va­

ra till en betydande del ägt av fysiska

personer, om sammanlagda röstvärdet

av de aktier eller andelar i bolaget,

som vid beskattningsårets utgång in­

nehades av fysiska personer, motsva­

rade minst hälften av röstetalet för

samtliga aktier eller andelar i bolaget.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen icke skall äga tillämpning vid 1960 och 1961 års taxeringar eller i fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. Vid ikraftträdandet skall föl­ jande iakttagas. Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om utdel­ ning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som varit tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1961. Riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i denna lag skall utgöra skatt för utdelning å aktier eller andelar, att för viss tid få åtnjuta skatte­ frihet helt eller delvis i enlighet med äldre bestämmelser. Sådant medgivan­ de må avse högst tre år. över beslut, som riksskattenämnden meddelat i så­ dant ärende, må klagan icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960 75

1960 års bolagsskattesakkunnigas förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig in­ komstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 §•

Från skattskyldighet fri k allas: a) medlem av------- —------------- av kapital; b) utlänning eller — --------------------- förordning åtnjutits; c) staten: för all inkomst; d) landsting, kommuner — — — — — — all inkomst; e) akademier samt-------------------------- all inkomst; f) kyrkor, andra--------------------------av rörelse; g) här ovan------- —------------- avsedda ändamål; h) svenska aktiebolag och svenska h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med undan- ekonomiska föreningar: tag och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs: för utdelning från svenska aktie- för utdelning från svenska aktie­ bolag och svenska ekonomiska för- bolag och svenska ekonomiska för­ eningar; eningar i den omfattning som i 54 § kommunalskattelagen sägs; i) här i-------------------------statlig inkomstskatt; j) understödsföreningar, vilka----------------------- — hänförlig verksamhet. Aktiebolag och ekonomiska för­ eningar, vilka driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörel­ se, äga icke åtnjuta vid h) omförmäld skattefrihet. Dock äro aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bank- eller annan penningrörelse el­ ler sådan rörelse jämte annan verk­ samhet, frikallade från skattskyldig­ het för utdelning å aktier och ande­ lar, vilka innehavas som ett led i or­ ganisationen av bolagens eller för­ eningarnas verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Vidare äga aktiebolag, som driva sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrö-

1 Senaste lydelse av 7 § se 1959: 565.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1960

Att personer, -— — -— -— -— ■— samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att förordningen icke skall äga tillämpning vid 1960 och 1961 års taxe­ ringar eller i fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. Vid ikraft­ trädandet skall följande iakttagas. Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om utdel­ ning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, som va­ rit tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1961. Riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva bolag eller förening, som jämlikt bestämmelserna i denna förordning skall utgöra skatt för utdelning å aktier eller andelar, att för viss tid få åtnjuta skattefrihet helt eller delvis i enlighet med äldre bestämmelser. Sådant med­ givande må avse högst tre år. över beslut, som riksskattenämnden meddelat i sådant ärende, må klagan icke föras.

600781 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag