('med förslag till lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om in\xad skränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand\xad lingar, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 1
Nr 117
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om in skränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand lingar, m. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks dagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 2) lag om ändring i rättegångsbalken.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en förstärkning av sekretesskyddet inom den statsunderstödda familjerådgivningen. Enligt förslaget skall handlingar i familj erådgivningsärenden i princip inte kunna lämnas ut utan samtycke av den rådsökande. Vidare skall kurator vid familjerådgivningsbyrå och hans medhjälpare undantas från vittnesplikt på samma sätt som advokater, läkare m. fl. och deras biträden. Ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1970. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr in
2 Kungl. Maj:ts proposition nr ill år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse)
14 §. Handlingar vilka av läkare eller Handlingar vilka av läkare eller hos socialstyrelsen eller på läkares hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upp eller styrelsens föranstaltande upp rättats till utredning i mål eller ären rättats till utredning i mål eller ären de hos domstol eller i ärende som de hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken; handlingar avses i giftermålsbalken; handlingar vilka upprättats vid psykologisk un vilka upprättats vid psykologisk un dersökning som utförts för forsk dersökning som utförts för forsk ningsändamål eller i samband med ningsändamål eller i samband med inskrivning av värnpliktiga eller yr inskrivning av värnpliktiga eller yr kesvägledning, arbetsvärd eller om kesvägledning, arbetsvärd eller om skolning eller i ärende om anställ skolning eller i ärende om anställ ning eller upphörande av anställ ning eller upphörande av anställning ning hos myndighet eller i ärende hos myndighet eller i ärende om om uttagning av anställd hos myn uttagning av anställd hos myndighet dighet till viss utbildning eller tjänst till viss utbildning eller tjänstgö göring; läkarutlåtanden i ärenden ring; läkarutlåtanden i ärenden om om statlig personalpensionering; statlig personalpensionering; hand handlingar i ärenden rörande hälso lingar i ärenden rörande hälsovård, vård, sjukvård, socialhjälp, under sjukvård, socialhjälp, understöd vid stöd vid barnsbörd, samhällets bar barnsbörd, samhällets barnavård navård och ungdomsskydd eller el och ungdomsskydd eller eljest bar jest barnavårdsnämnds och barna- navårdsnämnds och barnavård smäns
vårdsmäns verksamhet, rätt för en verksamhet, sådan familjerådgivning skilda att inköpa alkoholhaltiga som står under statlig tillsyn, rätt
drycker, behandling av alkoholister för enskilda att inköpa alkoholhaltiga eller eljest nykterhetsnämnds verk drycker, behandling av alkoholister samhet, folkpensionering eller eljest eller eljest nykterhetsnämnds verk pensionsstyrelsens eller pensions- samhet, folkpensionering eller eljest nämnds verksamhet, försäkring för pensionsstyrelsens eller pensionsolycksfall i arbete eller eljest riks- nämnds verksamhet, försäkring för 1 Senaste lydelse av 14 § se 1968:586.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 3
(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse )
försäkringsanst altens eller försäk- olycksfall i arbete eller eljest riksförringsrådets verksamhet, tillsyn å un säkringsanstaltens eller försäkringsderstödsföreningar, hj älp verksamhet rådets verksamhet, tillsyn å under vid arbetslöshet; så ock handlingar stödsföreningar, hjälpverksamhet vid i ärenden rörande kontroll å utlän arbetslöshet; så ock handlingar i ningar, som här i riket vistas eller ärenden rörande kontroll å utlänning hit söka tillträde, må, i vad de angå ar, som här i riket vistas eller hit söka enskilds personliga förhållanden, tillträde, må i vad de angå enskilds icke utan hans samtycke till annan personliga förhållanden, icke utan utlämnas tidigare än sjuttio år efter hans samtycke till annan utlämnas ti handlingens datum. Även utan så digare än sjuttio år efter handlingens dant samtycke skall dock handling datum. Även utan sådant samtycke som nu sagts utlämnas, om, med skall dock handling som nu sagts hänsyn till det ändamål för vilket utlämnas, om, med hänsyn till det utlämnande åstundas och omstän ändamål för vilket utlämnande digheterna i övrigt, trygghet kan an åstundas och omständigheterna i öv ses vara för handen, att det ej kom rigt, trygghet kan anses vara för mer att missbrukas till skada eller handen, att det ej kommer att miss förklenande för den vilkens person brukas till skada eller förklenande liga förhållanden i handlingen av för den vilkens personliga förhållan ses eller för hans nära anhöriga. Vid den i handlingen avses eller för hans utlämnande böra erforderliga förbe nara anhöriga. Vid utlämnande böra håll göras. erforderliga förbehåll göras. Angår handling, — ----------- annan person. Vadi----------------— — om kastrering. Uppgifter och------- - — — om socialregister.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.
It Bihang till riksdagens protokoll 1U6!). 1 samt. Nr 117
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969
Förslag
till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas, att 36 kap. 5 § rättegångsbalken1 skall erhålla änd rad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse )
36 kap. 5 §• Ämbets- eller tjänsteman------------- — iakttaga tystnad. Ej heller må advokat, läkare, tand Ej heller må advokat, läkare, tand
läkare, barnmorska eller deras bi läkare, barnmorska, kurator för så träden höras angående något, som dan familjerådgivning, som står un på grund av denna deras ställning der statlig tillsyn, eller deras biträden
förtrotts dem eller de i samband höras angående något, som på grund därmed erfarit, med mindre det är av denna deras ställning förtrotts i lag medgivet eller den, till vilkens dem eller de i samband därmed er förmån tystnadsplikten gäller, sam farit, med mindre det är i lag med tycker därtill. givet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill. Rättegångsombud, biträde ----------------må yppas. Utan hinder —- -—----------- ----------------två år. Om tystnadsplikt----------- — förhållanden erfarit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.
Senaste lydelse av 36 kap.5 § se 1964:166.
Kungi. Maj.ts proposition nr 117 år 1969 5
JJtdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
11 april 1969.
Närvarande:
Statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W igkman , M orerg , B engtsson .
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sekretesskydd i familjerådgivningsärenden och anför.
Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare har i skrivelse den 9 maj 1968 hemställt om lagändringar i syfte att förbättra sekretesskyddet i familjerådgivningsärenden. över framställningen har ytt randen avgetts av justitiekansler!! (JK), socialstyrelsen, hovrätten för Nedre Norrland, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges socionomförbund.
Famil jerådgivningsverksamheten
Familjerådgivning bär i Sverige bedrivits av kommuner och landstings kommuner sedan början av 1950-talet. Sådan rådgivning har anordnats ock så av enskilda organisationer, såsom kyrkliga och andra föreningar. Till fa milj erådgivningsverksamhet utgår numera statsbidrag enligt kungörelsen den 2 december 1960 (nr 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad fa miljerådgivning. Bidragsberättigad är landstingskommun eller stad, som inte tillhör landstingskommun, för försöksvis anordnad familjerådgivning, som avser rådgivning och behandling i samband med konfliktsituationer i äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. Sådan familjerådgivning får också innefatta stöd och rådgivning åt abort sökande kvinnor. När det finns särskilda skäl får statsbidrag utgå till fa miljerådgivning som anordnas av kommun som tillhör landstingskommun eller av enskild (1 §). Statsunderstödd familjerådgivningsverksamhet skall vara anordnad enligt en plan, som har fastställts av socialstyrelsen, och skall utövas vid öppen mottagning antingen vid särskilda familj er ådgivningsbyråer eller i anknytning till lasarettsklinik, central för psykisk barna-
6 Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969
och ungdomsvård eller rådgivningsbyrå inom den abortförebyggande verk samheten (2 §). Till verksamheten bör knytas dels två eller flera läkare som konsulter, dels två eller flera kuratorer (4 §). Verksamheten skall stå under tillsyn av socialstyrelsen (9 §). Dåvarande medicinalstyrelsen har den 31 oktober 1962 fastställt normalinstruktion för den statsunderstödda fa miljerådgivningen (MF nr 94). I september 1968 fanns sammanlagt 22 familj er ådgivningsbyråer för vilka utgick statsbidrag. En av byråerna hade två filialer. Alla byråerna drevs av landstingskommun eller stad som inte tillhörde landstingskommun. Vid tio av byråerna lämnades även abortrådgivning. Dessa var förlagda till sjuk hus och stod under ledning av läkare. De återstående tolv byråerna var fri stående byråer utan abortrådgivning och stod under ledning av kurator. Vid varje byrå liksom vid filialerna fanns anställd minst en kurator. Det sam manlagda antalet kuratorer uppgick till 51.
Gällande regler om sekretesskydd
Handlingssekretess. Enligt 14 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249, ändrad
senast 1968: 586) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand lingar (den s. k. sekretesslagen) får handlingar i ärenden rörande hälso vård och sjukvård i princip inte lämnas ut, i vad de angår enskilds person liga förhållanden, utan hans samtycke tidigare än 70 år efter handlingens datum. Bestämmelsen gäller i regel inte myndighets beslut som meddelats särskilt eller tagits upp i protokoll. Beslut i ärenden som rör tillämpning av lagen den 17 juni 1938 (nr 318, ändrad senast 1964: 172) om avbrytande av havandeskap (den s. k. abortlagen) skall dock hemlighållas enligt samma regler som gäller handlingar i abortärende. Någon särskild sekretessbestäm melse beträffande familjerådgivning finns inte.
Tystnadsplikt. Enligt socialstyrelsens normalinstruktion för den statsun
derstödda familjerådgivningen får vad personalen iakttagit eller erfarit i tjänsten rörande enskildas personliga förhållanden inte yppas för obehö riga. I fråga om den abortrådgivande verksamheten gäller dessutom enligt 8 § abortlagen, att den som har prövat förutsättningarna för avbrytande av havandeskap eller verkställt sådan åtgärd eller den som har biträtt vid ut redningen eller verkställandet inte får i oträngt mål yppa vad som har före kommit därvid. Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen (TF) skall det stå envar fritt att i alla de fall då annat inte är föreskrivet i förordningen meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentlig görande i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om det finns särskild redaktion för skriften, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter. I 1 kap. 3 § föreskrivs att ingen får dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet för missbruk av tryck
Kungl. Maj.ts proposition nr It 7 år 1969 7
friheten eller medverkan däri i annan ordning eller i annat fall än TF be stämmer. I fråga om överträdelse av tystnadsplikt i publiceringssyfte gäller enligt 7 kap. 3 § att denna i regel kan beivras endast om tystnadsplikten är föreskriven i lag. Motsvarighet till det meddelarskydd som är föreskrivet i TF gäller enligt radioansvarighetslagen den 30 december 1966 (nr 756). Dessa regler om meddelarskydd vid lämnande av uppgifter till massmedia innebär alltså att meddelarskyddet tar över tystnadsplikten i fråga om den familj erådgivande verksamhet som inte innebär abortrådgivning, eftersom tystnadsplikten här inte är föreskriven i lag. I fråga om den abortrådgivan de verksamheten gäller däremot tystnadsplikten även gentemot massmedia, eftersom den är inskriven i lag.
Vittnes plikt. Enligt 36 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) gäller som huvud
regel att var och en som inte är part får höras som vittne. Ämbets- eller tjänsteman eller den som är förordnad eller vald att förrätta offentligt tjänsteärende eller utöva annan allmän befattning får dock inte höras an gående något som lian har att iaktta tystnad om på grund av denna sin ställning (5 § första stycket). Inte heller får advokat, läkare, tandläkare, barnmorska eller deras biträden höras angående något som har anförtrotts dem på grund av denna deras ställning eller som de har erfarit i samband därmed, om det inte är medgivet i lag eller den till vilkens förmån tystnads plikten gäller samtycker därtill (5 § andra stycket). Begränsningarna i rät ten att höra advokater m. fl. som vittnen gäller dock inte i mål om brott för vilket straffminimum är fängelse i två år (5 § fjärde stycket). Några in skränkningar i vittnesplikten för familjerådgivare utöver vad som kan följa av 5 § första och andra styckena är inte föreskrivna. Familjerådgivare, som inte är läkare eller biträde till läkare, torde därför vara skyldig att vittna om förhållanden som han har iakttagit, eftersom de tystnadsplikter som är föreskrivna i socialstyrelsens normalinstruktion och i abortlagen (inte yppas »för obehöriga» resp. inte yppa »i oträngt mål») inte är absoluta och därför inte medger tillämpning av 5 § första stycket. I fråga om medlare i äktenskap gäller enligt 14 kap. 3 § giftermålsbalken att medlaren inte får höras som vittne om vad han har erfarit vid medlingen. Enligt samma lagrum är han också ålagd en motsvarande tystnadsplikt.
Offentlighetskommittén
Offentlighetskommittén bär i betänkandet »Offentlighet och sekretess» (SOU 1966: 60) lagt fram förslag till nya regler om offentlighet och sekre tess i allmän verksamhet. I förslaget har de materiella reglerna om handlingssekretess tagits in i TF. Dessa regler kompletteras med en tillämpningsförteckning i lags form, som anger vilka handlingar sekretessreglerna i TF skall tillämpas på. Enligt förslaget till ny lydelse av 2 kap. 8 § TF skall, om någon har meddelat något om sina personliga eller ekonomiska förhållanden
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969
i förtroende till myndighet eller i annat fall liar trätt i förtrolig förbindelse med myndighet, allmän handling som innehåller sådant meddelande eller uppgifter om vad som har iakttagits, inhämtats eller åtgjorts med anledning av den förtroliga förbindelsen samt allmän handling som annars har sam band med denna hållas hemlig upp till 50 år i fall som anges i tillämpningsförteckningen. Enligt tillämpningsförteckningen skall den nu återgivna be stämmelsen tillämpas bl. a. på handlingar som har inkommit eller upprättats som ett led i medling i äktenskap eller rådgivning i frågor om samlevnad, familjeplanering eller andra personliga förhållanden. I fråga om vittnesplikt har kommittén föreslagit delvis nya regler i 30 kap. 5 § RB som bl. a. innebär att befattningshavare eller tjänstepliktig inte skall få höras under andra förutsättningar än som gäller för advokater, lä kare m. fl. när fråga är om förtroligt meddelande i personlig angelägenhet eller därav föranledda iakttagelser eller åtgärder av sådan art att, om uppgift därom influtit i allmän handling, denna skulle ha varit hemlig enligt den förutnämnda sekretessbestämmelsen i 2 kap. 8 § TF. Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i de nu angivna hänse endena inte mött någon kritik i sak. Av skäl som inte har någon beröring med de här aktuella frågorna kan offentlighetskommitténs betänkande inte läggas till grund för lagstiftning. Frågan om en allmän översyn av lagstiftningen om offentlighet och sekre tess kommer att göras till föremål för ny utredning.
Framställningen från Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familje rådgivare
Föreningen framhåller att en framgångsrik familjerådgivning kan be drivas endast om klienterna är fullt förvissade om att vad de anförtror fa miljerådgivarna inte blir tillgängligt för obehöriga. Det är vanligt att par terna i en äktenskapskonflikt lämnar familjerådgivaren upplysningar av ytterst intim karaktär. Rådgivaren måste också i sitt arbete sträva efter att få tillgång till så ingående upplysningar som möjligt om parterna och deras situation för att effektivt kunna bedriva sin verksamhet. Föreningen anser det därför nödvändigt att rådgivaren kan garantera klienterna att vad de meddelar honom inte kan komma andra till del. Arbetsmetodiken inom fa milj erådgivningsverksamheten nödvändiggör att samtalen mellan klienter och rådgivare nedtecknas så noggrant som möjligt och förvaras i akter. Vi dare måste skriftväxling förekomma dels med klienten, dels med myndig heter. Eftersom de upplysningar som nedtecknats inte lagligen kan skyddas för insyn, föreligger det alltid risk för att klienten drar sig undan samarbete eller rent av bryter kontakterna med familjerådgivningen. Föreningen framhåller att de förslag som lagts fram av offentlighetskom mittén i stort sett tillfredsställer föreningens önskemål. Föreningen utgår
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 9
från att förslagen inte kan bli genomförda förrän tidigast fr. o. in. år 1972. Enligt föreningens mening finns det synnerligen starka skäl för en sådan ändring av nuvarande lagstiftning att ett fullgott sekretesskydd redan nu kan garanteras familjerådgivningens klienter. Föreningen hemställer där för dels att 14 § sekretesslagen utvidgas till att omfatta även familj erådgivningsverksamheten, dels att RB ändras så, att familj erådgivningsbyråernas personal jämställs med advokater, läkare, medlare m. fl. i fråga om be frielse från vittnesplikten.
Remissyttrandena
Behovet av sekretess i familjerådgivningsärenden vitsordas allmänt i re missyttrandena. Alla remissinstanser utom socialstyrelsen delar också upp
fattningen att sekretesskyddet enligt gällande regler är otillräckligt. Social styrelsen anser att det knappast behövs några ytterligare bestämmelser för
att tillgodose önskemålen i framställningen. Emellertid framhåller styrel sen att det kanske kan anses önskvärt att förtydliga lagtexten i 14 § första stycket sekretesslagen beträffande sådan personal, som inte sysslar med abortfrågor, med hänsyn till principen att inskränkningarna i offentlighets principen skall vara noggrant angivna i lag.
Svenska landstingsförbundet anser det uppenbart att en förstärkning av
sekretesskyddet i familjerådgivningsfrågorna kommer att vara till stort gagn för en verksamhetsgren av väsentlig betydelse för åtskilliga människor
i vårt samhälle. Svenska kommunförbundet framhåller att det är nödvän
digt att klienterna garanteras fullständig sekretess med hänsyn till de käns loladdade situationer som oftast föranleder kontakterna med familj er ådgivningsbyråerna.
Sveriges socionomförbund anser att förstärkningen av sekretesskyddet
bör gälla även andra grupper av socialarbetare i rådgivningsverksamhet. En ligt förbundet bedrivs rådgivningsverksamhet också av andra offentliga or gan under former där de nu gällande bestämmelserna om sekretess är klart otillfredsställande. Som exempel nämner förbundet städers och landstings kommuners rådgivningsbyråer i uppfostringsfrågor, nykterhetsnämnders eller fristående kommunala rådgivningsbyråer i alkoholfrågor, skolkurato rers rådgivning m. fl. liknande verksamheter, där såväl vuxna som ungdo mar söker kontakt för hjälp med personliga problem. På samma sätt som för familjerådgivarna är det i dessa verksamheter nödvändigt att få till stånd ett förtroendefullt samarbete med de hjälpsökande och att kunna ga rantera skydd för lämnade uppgifter. Likartade verksamheter bör enligt förbundet ha samma rättsliga förutsättningar och skydd. I några yttranden diskuteras om en förstärkning av sekretesskyddet vid familjerådgivning är så angelägen att den inte kan anstå till den allmänna
revisionen av sekretessreglerna. JK framhåller att den av myndigheterna
10 Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1969
bedrivna familjerådgivningen visserligen alltjämt är en försöksverksamhet. Eftersom man emellertid torde kunna räkna med att verksamheten kommer att fortsätta under en inte alltför begränsad tid, synes det inte vara skäl att skjuta sekretessregleringen på framtiden. Utan en sådan reglering torde för
övrigt försöksverksamheten inte ge rättvisande utslag. Hovrätten för Nedre Norrland anser att det bör övervägas att redan nu vidta erforderliga juste
ringar i gällande bestämmelser med tanke på den betydelse det begärda sek retesskyddet får anses ha för ifrågavarande verksamhet. Enligt hovrättens mening gör sig betänkligheter av den art som vanligen anmäler sig vid par tiella reformer inte gällande här. Hovrätten anser inte heller att lagänd ringar i det angivna syftet behöver medföra följdändringar eller andra lag
tekniska problem. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
förklarar sig ha svårt att bedöma om frågan är så angelägen att den bör tas upp till särbehandling, eftersom föreningen inte känner till några fall där
det har kommit fram direkt påvisbara nackdelar. Svenska kommunförbun det framhåller att de framställda önskemålen kan beaktas vid det fortsatta
arbetet med offentlighetskommitténs förslag. Om lagändringar med anled ning av kommitténs förslag inte kommer att genomföras inom den närmas te tiden, anser förbundet att det föreligger starka skäl för att tillmötesgå framställningen. Förslaget att införa handlingssekretess i familj er ådgivningsärenden genom att göra 14 § sekretesslagen tillämplig på handlingar i sådana ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom socialstyrelsen, som anser att 14 § sekretesslagen är tillämplig på familj erådgivningsverksamhet redan i sin nuvarande lydelse.
Sveriges advokatsamfund delar helt uppfattningen att en framgångsrik
familjerådgivning inte kan bedrivas, om inte klienterna kan vara fullt för vissade om att vad de anförtror familjerådgivaren förblir en av denne be varad hemlighet och inte kommer till obehörigas kännedom. Mot denna bak grund finner samfundet det i hög grad otillfredsställande att sekretesslagen inte bereder sekretesskydd åt de handlingar som upprättas hos eller inkom mer till de statsunderstödda familjerådgivningsbyråerna. Det är enligt sam fundets mening orimligt att vem som helst skall ha laglig rätt att få ta del av dessa handlingar. Samfundet tillstyrker därför den föreslagna utvidg ningen av 14 § sekretesslagen.
Liknande uttalanden görs av hovrätten för Nedre Norrland, Svenska kom munförbundet och Sveriges socionomförbund.
Förslaget om begränsning av vittnesplikten för familjeråd givare tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. En
ligt hovrätten för Nedre Norrland, som anser att starka skäl talar för att
familjerådgivningsverksamheten bereds sekretesskydd, genomförs begräns ningen lämpligast genom tillägg till 36 kap. 5 § andra stycket RB. Hovrätten framhåller att det visserligen skulle kunna ifrågasättas att befattningsha
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 il år 1969 11
vare vid kommunala och landstingskommunala rådgivningsbyråer redan en ligt gällande lag är undantagna från vittnesplikten. Sådan befattningshavare är att anse som tjänsteman, och enligt ordalagen i första stycket i nyssnämn da lagrum råder ett absolut förbud för befattningshavare att vid vittnesför hör yttra sig angående sådant varom han på grund av sin ställning har att iakttaga tystnad. Emellertid är den tystnadsplikt som ålagts familjerådgi vare inte helt oinskränkt. I instruktionen är nämligen endast föreskrivet att vad personalen i tjänsten iakttagit eller erfarit rörande enskildas personliga förhållanden icke må yppas för obehöriga. En på detta sätt begränsad tyst nadsplikt anses vika för vittnesplikten. Och enligt härskande uppfattning kan också myndighet, åtminstone i någon omfattning, efterge befattnings havarens tystnadsplikt (se offentlighetskommitténs betänkande s. 226, 227 ). En absolut sekretess kan därför enligt hovrättens mening inte ernås utan lagändring.
Sveriges advokatsamfund framhåller att frågan om inskränkning av vitt
nesplikten är en fråga om avvägning mellan två mot varandra stående in tressen, sekretessintresset och utredningsintresset (sanningsintresset). Det kan alltid diskuteras vilketdera intresset som skall anses väga tyngst. I fråga om familjerådgivningsverksamheten kan samfundet emellertid inte se annat än att man, om en sådan verksamhet skall kunna bedrivas effektivt och med utsikt till framgång, måste gardera klienterna mot risken för att vad de anförtrott familjerådgivaren yppas genom vittnesförhör med denne. Ett visst sekretesskydd kan visserligen tillskapas även genom bestämmelser om hand läggning inom stängda dörrar in. in., men enligt samfundets uppfattning är detta inte tillräckligt. Samfundet tillstyrker därför ett principiellt förbud mot vittnesförhör med familjerådgivare eller annan, som är anställd vid statsunderstödd familjerådgivningsbyrå, om vad han har iakttagit eller er farit i tjänsten om enskild persons förhållanden. Detta kan åstadkommas antingen genom att familjerådgivarna och deras medhjälpare åläggs en ab solut tystnadsplikt, varigenom 36 kap. 5 § första stycket RB blir tillämpligt, eller också genom ett tillägg till andra stycket i paragrafen. Enligt samfun det torde vissa skäl kunna anföras för var och en av dessa lösningar, och samfundet anser därför att frågan bör övervägas närmare. Därvid bör be aktas att medlare, som avses i 14 kap. giftermålsbalken, har ovillkorlig tystnadsplikt och inte får höras som vittne om vad han erfarit vid medling en. Fullt samma skydd för klienterna skapar man inte, påpekar samfundet, genom att göra 36 kap. 5 § andra stycket RB tillämpligt (jämför paragrafens näst sista stycke).
JK anser att behovet av sekretesskydd för familj erådgivningsverksamhe
ten torde vara i väsentlig mån tillgodosett med en utvidgning av handlingssekretessen. Han ifrågasätter därför om det kan vara särskilt angeläget att redan nu vidta åtgärder för att begränsa vittnesplikten för familjerådgivningsbyråernas personal på sätt som har föreslagits i framställningen. En
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969
ligt JK:s mening bör frågan härom kunna anstå till dess familjerådgivning en fått en mera definitiv utformning. Vidare kan det bli aktuellt att över väga en begränsning i vittnesplikten även för personal inom andra verksam hetsgrenar. JK framhåller att det kan vara lämpligt att frågan om ändring av 36 kap. 5 § RB tas upp i ett sammanhang.
Socialstyrelsen anser att bestämmelsen i 36 kap. 5 § första stycket RB i
förening med tystnadspliktsbestämmelserna i abortlagen och styrelsens nor malinstruktion befriar all personal vid abortbyrå och familj erådgivningsbyrå från vittnesplikt.
Hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund behandlar
även frågan om tystnadsplikt och meddelarskydd för fa miljerådgivare. Advokatsamfundet menar att man visserligen kan ut gå från att rådgivningspersonalen i stort sett är lojal mot byrån och dess klienter och inte meddelar uppgifter som omfattas av tystnadsplikt till pres sen men att man inte a priori kan utesluta enstaka fall av illojalitet. Enligt samfundets mening ligger det något principiellt oegentligt i en ordning som innebär grundlagsskyddad rätt att vara illojal. Advokatsamfundet ifråga sätter om inte tiden möjligen kan vara inne att reglera familj er ådgivningsverksamheten i lag, varvid det kunde övervägas att skriva in tystnadsplik ten i lagen. Enligt hovrättens mening kan det inte gärna komma i fråga att i detta sammanhang ta upp en fråga som innefattar så svåra avvägningar och är av så stor räckvidd som frågan om tystnadsplikten och meddelarskyddet. Hovrätten föreställer sig också att behovet av en reform på denna punkt inte är särskilt påtagligt såvitt gäller familjerådgivningen.
Departementschefen
Familjerådgivning i organiserade former är en tämligen ny företeelse i vårt land. Till en början bedrevs sådan rådgivning av enstaka enskilda för eningar och sammanslutningar, men under 1950-talet började även kom munerna anordna familjerådgivning. Verksamheten har fått fastare former genom 1960 års kungörelse om statsbidrag till försöksvis anordnad familje rådgivning. Enligt kungörelsen skall statsbidrag kunna utgå till familjeråd givning som är anordnad av landstingskommun eller stad som inte tillhör landstingskommun. När det finns särskilda skäl får statsbidrag ges också för familjerådgivning som drivs av annan primär kommun eller av enskild. I september 1968 fanns 22 familjerådgivningsbyråer, för vilka det utgick statsbidrag. Till en av byråerna fanns två filialer. Huvudman för byråerna var i tre fall stad som inte tillhör landstingskommun och i övriga fall lands tingskommun. Enligt statsbidragskungörelsen skall familjerådgivningen avse rådgivning och behandling i samband med konfliktsituationer i äktenskap och familj samt upplysningsverksamhet om samlevnadsproblem. Rådgivningen får ock
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 13
så innefatta stöd och rådgivning åt abortsökande kvinnor. Några beslut eller andra former av myndighetsutövning förekommer inte i samband med fa miljerådgivning. Tolv av familj er ådgivningsbyråerna var fristående byråer utan abortrådgivning, vilka förestods av en kurator. Vid de återstående tio byråerna meddelades även abortrådgivning. Dessa byråer var förlagda till sjukhus och stod under ledning av en läkare. Till samtliga byråer var ut över föreståndare knutna läkare och kuratorer i varierande antal jämte bi trädande personal. Den familjerådgivande verksamheten är endast delvis skyddad av sekre tessbestämmelser. I fråga om familjerådgivning som avser stöd och rådgiv ning åt abortsökande kvinnor gäller handlingssekretess enligt 14 § sekretess lagen samt tystnadsplikt enligt abortlagen och socialstyrelsens normalin struktion för familjerådgivningen. I den mån sådan rådgivning utförs av läkare eller av någon som kan betraktas som biträde åt läkare får läkaren eller biträdet enligt 36 kap. 5 § RB i regel inte höras som vittne. Beträffande övrig familjerådgivning inskränker sig däremot sekretesskyddet till den tyst nadsplikt som föreskrivs i den nyssnämnda normalinstruktionen. Hand lingssekretess gäller sålunda inte här, och tystnadsplikten är utformad på sådant sätt att den inte torde hindra att familjerådgivare och deras biträden hörs som vittnen. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare har be gärt att sekretesskyddet i familjerådgivningsärenden förstärks dels genom att sekretessreglerna i 14 § sekretesslagen görs tillämpliga på handlingar i sådana ärenden, dels genom att familjerådgivare och deras biträden befrias från vittnesplikt på samma sätt som gäller för advokater, läkare in. fl. För eningen anser att dessa reformer inte bör anstå i avbidan på en allmän över syn av sekretesslagstiftningen. Att det behövs en förstärkning av sekretesskyddet i familj erådgivnings ärenden har så gott som genomgående vitsordats vid remissbehandlingen. I några yttranden diskuteras emellertid om inte frågan om en sådan förstärk ning borde lösas först i samband med den planerade allmänna revisionen av sekretesslagstiftningen. Såsom jag har framhållit i prop. 1968: 126 måste detta arbete beräknas ta åtskillig tid i anspråk. Angelägna reformer som gäller sekretessfrågor av begränsad räckvidd bör därför inte anstå i avbidan på resultatet av den allmänna revisionen av sekretesslagstiftningen. Fn för stärkning av sekretesskyddet i familj erådgivningsärenden är enligt min mening en sådan reform. Däremot är jag inte beredd att nu pröva frågan om förstärkning av sekretesskyddet även i andra slag av rådgivningsärenden. Jag delar föreningens och remissinstansernas uppfattning att handlingssekretessen enligt 14 § sekretesslagen bör omfatta även andra handlingar i familj erådgivningsärenden än sådana som rör abortfrågor. Jag föreslår att ett tillägg görs till paragrafen, så att den kommer att gälla även allmänna
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1969
handlingar i ärenden rörande sådan familjerådgivning som står under stat lig tillsyn. Likaså anser jag i likhet med flertalet remissinstanser att familjeråd givare och deras biträden i regel inte hör få höras som vittnen om vad de erfarit i samband med rådgivningen. JK har ifrågasatt om man inte borde vänta med en lagändring på denna pnnkt tills familjerådgivningen funnit sin definitiva form. Det är visserligen riktigt att den kommunala, statsunder stödda familjerådgivningen f. n. bedrivs som försöksverksamhet. Oavsett hur familjerådgivningens organisatoriska frågor kommer att lösas slutligt står det emellertid redan nu klart att familjerådgivning i det allmännas regi än en verksamhet som kommer att bli bestående. Under sådana förhållanden bör man enligt min mening inte vänta med en lagändring som allmänt an ses behövlig för att familjerådgivningen skall kunna bedrivas på ett sätt som är fullt betryggande från de rådsökandes synpunkt. Begränsningen av vittnesplikten kan lämpligen åstadkommas genom att familjerådgivare och deras biträden likställs med läkare och deras biträden. Härigenom kommer samma regler att gälla i fråga om viltnesplikt för famil jerådgivare och deras biträden, vare sig rådgivaren är läkare eller kurator och vare sig rådgivningen gäller abortfråga eller inte. Jag föreslår att be stämmelsen i 36 kap. 5 § andra stycket RB får omfatta även kurator för så dan familjerådgivning, som står under statlig tillsyn, och biträde till denne. Av 38 kap. 8 § RB och 38 § andra stycket sekretesslagen följer att denna ändring dessutom får den konsekvensen att handling i familjerådgivningsärende i princip inte får företes som bevis i rättegång. Frågan om förhållandet mellan familjerådgivarnas tystnadsplikt och tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om ansvarsfrihet för dem som lämnar meddelanden til! press, radio och nyhetsbyråer bör enligt min me ning inte tas upp nu. De lagändringar som jag har förordat här ger de rådsökande hos familjerådgivningsbyråerna samma skydd för privatlivet som vårdsökande i allmänhet har i sina relationer till läkare. Det måste anses vara tillräckligt i detta sammanhang. Jag föreslår att de nu förordade ändringarna i sekretesslagen och rätte gångsbalken får träda i kraft den 1 januari 1970. I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp rättats förslag till
1) lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, 2) lag om ändring i rättegångsbalken. Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bi laga.1
Jag hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 § regeringsfor men över förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken. 1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har uteslutits här.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 15
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet:
Britta Gyllensten
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1969
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 april 1969.
Närvarande: f.d. justitierådet L ind , justitierådet A lexanderson , regeringsrådet R ingdén , justitierådet C onradi . Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 april 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Jan Hultgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1969 17
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
9 maj 1969.
Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson K ling , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg .
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat förslaget utan erinran. Under framhållande att hinder ej synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
dels det av lagrådet granskade lagförslaget, dels det vid statsrådsprotokollet den 11 april 1969 fogade förslaget till lag om ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690270