('med förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, m. in.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969 1

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, m. in.; given Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att dels godkänna den vid statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 19 september 1969 fogade överenskommelsen om ändring av den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträtts­ liga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, dels antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynder­ skap och adoption.

Under Hans Maj :ls Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner överenskommelse om vissa ändringar i 1931 års nordiska äktenskapskonvention. Ändringarna innebär främst förenkling av reglerna om äktenskaps ingående i internordiska sammanhang. Överenskommelsen förutsätter en ändring i 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmyn­ derskap och adoption. Lagändringen innebär att Kungl. Maj :t får ett mera vidsträckt bemyndigande att efter överenskommelse med annan nordisk stat besluta om avvikelser från lagens regler. 1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 145

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas, att 7 kap. 5 § lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inter­ nationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adop­ tion skall ha nedan angivna lydelse.

( Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 7 KAP. 5 §.i Konungen äger, efter avtal med Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Nor­ Danmark, Finland, Island och Nor­ ge eller med en eller flera av dessa ge eller med en eller flera av dessa stater, med avseende å undersåtar stater, stadga avvikelser från de i i för dragsslutande stat, stadga avvi­ denna lag givna bestämmelser om kelser från de i denna lag givna be­ internationella rättsförhållanden rö­ stämmelser om internationella rätts­ rande äktenskaps ingående, åter­ förhållanden rörande äktenskaps in­ gång av äktenskap, äktenskapsskill­ gående, återgång av äktenskap, äk­ nad, hemskillnad, förmynderskap tenskapsskillnad, hemskillnad, för­ för underåriga och omyndigförkla­ mynderskap för underåriga och rade så ock i övrigt meddela före­ omyndigförklarade så ock i övrigt skrifter i dessa hänseenden samt meddela föreskrifter i dessa hän­ beträffande internationella rättsför­ seenden samt beträffande interna­ hållanden rörande adoption. tionella rättsförhållanden rörande adoption. Efter avtal------- meddelade bestämmelserna. Skall, enligt------ - främmande staten.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. 1

1 Senaste lydelse 1949: 384.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1969 3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson , L ange , K ling , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G eijer , M yrdal , O dhnoff , M oberg , N orling , L öfberg .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i 1931 års nordiska äktenskapskonvention, m. in., och anför.

Inledning

Familjerättskommittén1 avlämnade år 1964, efter samarbete med kom­ mittéer i Danmark, Island och Norge samt med företrädare för det fin­ ländska justitiedepartementet, betänkandet Äktenskapsrätt (SOU 1964:34 och 35).1 2 Betänkandet låg till grund för de ändringar i reglerna om äkten­ skaps ingående och upplösning som trädde i kraft den 1 juli i år (SFS 1968: 758—761). Också i Danmark, Finland och Norge har revision av motsvarande bestämmelser ägt rum. Även i Norge har ändringar trätt i kraft den 1 juli i år. För finländsk del gäller nya regler fr. o. in. den 1 december i år. I Danmark torde ändringar komma att genomföras den 1 januari 1970. Det svenska kommittébetänkandet upptar också förslag till ändringar i den mellan de nordiska länderna gällande konventionen den 6 februari 1931 med internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap (SO 1931: 19, 1954: 2). Förslaget, som har motsvarighet i övriga nordiska länder, rör konventionens bestämmelser om äktenskaps in­ gående och om återgång av äktenskap. Efter överläggningar mellan företrädare för de nordiska ländernas justitieministerier har på grundval av de kommitterades förslag upprättats förslag till överenskommelse om ändringar i 1931 års konvention. Che­ fen för utrikesdepartementet kommer senare denna dag att föreslå Kungl. Maj :t att besluta om undertecknande av en överenskommelse av den ly­

1 F. d. justitierådet Gösta Walin, ordf., advokaten Sigrid Beckman, riksdagsledamöterna Ruth Hamrin-Thorell och Erik Svedberg, justitierådet Torwald Hesser och fru Eivor Wallin; direktiv se riksdagsberättelsen 1957 s. 61. 2 Ang. remissinstanserna se prop. 1968: 136 s. 19.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1969

delse som förslaget innehåller, överenskommelsen skall ratificeras och träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det att samtliga fördragsslutande stater deponerat sina ratifikationshandlingar. överenskommelsen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Jag anhåller nu att få ta upp frågan om svenskt tillträde till överenskom­ melsen och om den lagstiftning som påkallas därav.

Nuvarande ordning Våra allmänna internationellt privaträttsliga bestämmelser om äkten­ skaps ingående och upplösning finns i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa in­ ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. I fråga om äktenskaps ingående gäller att svensk medborgare får gifta sig på utrikes ort bara om han enligt svensk lag har rätt att ingå äk­ tenskapet (1 kap. 1 §). Vill utlänning gifta sig inför svensk myndighet, skall hans rätt alt ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den stat han tillhör eller enligt annan lag som hemlandets lag hänvisar till (1 kap. 2 §). Om han sedan minst två år har hemvist i Sverige, kan dock på begäran svensk lag tillämpas vid hindersprövningen (7 kap. 4 a §). När utländsk medborgare skall gifta sig inför svensk myndighet i Sverige, tillämpas svensk lag i fråga om formen för äktenskapets ingående (1 kap. 4 §). Be­ träffande återgång av äktenskap, som i behörig form har ingåtts mellan utländska medborgare, gäller som huvudregel att äktenskap kan dömas att återgå, om det föreligger återgångsskäl såväl enligt svensk lag som en­ ligt lagen i den stat makarna tillhörde vid äktenskapets ingående eller, om de tillhörde olika stater, enligt någondera statens lag. Kungl. Maj :t kan emellertid förordna att det får dömas till återgång enligt viss utländsk lag även om det inte föreligger återgångsskäl enligt svensk lag (2 kap. 1 §). Kungl. Maj :t har genom särskild bestämmelse i 1904 års lag bemyndigats att, efter avtal med övriga nordiska stater eller med en eller flera av dessa, i fråga om medborgare i fördragsslutande stat föreskriva avvikelser från lagens bestämmelser om bl. a. äktenskaps ingående och återgång av äkten­ skap samt i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden (7 kap. 5 §). Med stöd av detta bemyndigande har i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmyn­ derskap föreskrivits att, såvitt angår förhållandet till övriga nordiska län­ der, här i landet skall gälla de i förordningen upptagna bestämmelserna. Dessa ansluter sig till 1931 års konvention. I artikel 1 första stycket i konventionen föreskrivs att, om medborgare i en av de fördragsslutande staterna vill ingå äktenskap inför myndighet tillhörande någon av de övriga, hans rätt därtill skall prövas enligt lagen i den staten, om han sedan minst två år har hemvist där, men annars enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969 5

hemlandets lag. I det senare fallet får enligt andra stycket av samma arti­ kel rätten att ingå äktenskapet styrkas genom intyg av myndighet som tillhör hemlandet (äktenskapscertifikat). Enligt artikel 2 första stycket i konventionen gäller i fråga om lysning, däri inbegripet sättet för hindersprövning, och vigsel lagen i den stat vig­ selmyndigheten tillhör. Visst undantag från denna regel föreskrivs i and­ ra stycket. Lysning enligt vigsellandets lag krävs sålunda inte, om lysning som alltjämt är giltig har fullbordats enligt lagen i någon annan av staterna samt vardera av de trolovade därvid befunnits ha rätt att ingå äktenskapet enligt den lag som i vigsellandet skall läggas till grund vid prövningen av denna fråga. Detta gäller även om bara den ena av de trolovade är medbor­ gare i annan fördragsslutande stat än den vigselmyndigheten tillhör och den andra är medborgare i vigsellandet. Bestämmelser om tillämplig lag i återgångsfall finns i konventionens ar­ tikel 10. Enligt första punkten skall vad i artiklarna 7—9 föreskrivs om hem- och äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning beträffande åter­ gång av äktenskap mellan dem som är och vid äktenskapets ingående var medborgare i fördragsslutande stat. De nämnda artiklarna reglerar frågor om bl. a. tillämplig lag. Frågan om orsak föreligger till återgång av äkten­ skap skall enligt andra punkten dock bedömas enligt den lag som var be­ stämmande för kärandens eller, om talan förs mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äktenskapet. Regler motsvarande de här återgivna konventionsbestämmelserna finns i 1, 2 och 10 §§ i 1931 års förordning.

F amilj erättskommittén

De nordiska kommitterade är eniga om att konventionens regler om in­ gående av äktenskap är förenade med vissa nackdelar. Till följd av den ökande rörligheten över gränserna måste lysningsmyndigheterna i allt flera fall tillämpa främmande lag vid hindersprövningen. Vidare kan lys­ ning i ett nordiskt land i vissa fall inte läggas till grund för vigsel i annat nordiskt land. Misstag i fråga om lysnings giltighet i det avsedda vigsel­ landet kan vålla de trolovade och deras anhöriga avsevärda olägenheter. Bestämmelserna i ämnet medför också tillämpningssvårigheter för vigsel­ myndigheterna. Det föreligger därför ett klart behov av enklare och mera rationella bestämmelser om äktenskaps ingående i internordiska samman­ hang. Enligt de kommitterades mening är det av praktisk betydelse att hin­ dersprövningen i största möjliga utsträckning kan ske enligt lysningslandets lag. De nordiska bestämmelserna om äktenskapshindar är redan nu så enhetliga att en betydande liberalisering av konventionens regler är möjlig. De olikheter som kan komma att stå kvar sedan det pågående reformar - 1 *—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 145

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 45 år 1969

betet avslutats i alla nordiska länder torde dock hindra att lysningslandeis lag utan vidare görs tillämplig för trolovad som är medborgare i annat nor­ diskt land. I syfte att förebygga att de nationella bestämmelserna om äktenskapshinder kringgås bör därför krävas att trolovad, som är medbor­ gare i ett nordiskt land och söker lysning i annat nordiskt land, har viss anknytning till det senare landet för att dess lag skall få tillämpas vid hindersprövningen. I fråga om valet av anknytningsmoment anser familj erättskommittén att det enligt den svenska lydelsen nu gällande kravet på minst tvåårigt hemvist i ett land för att dess lag skall få tillämpas ger konventionen en snävare räckvidd än som är önskvärt och rimligt med hänsyn till rättslik­ heten mellan de nordiska länderna. Kravet bör därför mildras. Härvid lig­ ger det kanske närmast till hands att fordra enbart hemvist i lysningslandet. Det kan emellertid vara svårt att bedöma om en lysningssökande är bosatt i lysningslandet under sådana förhållanden att han fått hemvist där. Kommittén förordar därför alt bosättningen väljs som grundläggande an­ knytningsmoment. Även med en sådan regel torde man i stort sett före­ bygga kringgående av annat nordiskt lands hinderslagstiftning. Kostnader­ na för flyttning och bosättning i främmande land samt de olägenheter och svårigheter som är förenade med ett sådanc steg torde avhålla från skenåt­ gärder. Konsekvenserna av att älctenskapshinder någon gång kringgås kan f. ö. inte betecknas som allvarliga från allmän synpunkt. Beträffande bosättningsbegreppets närmare innebörd anför kommittén att en helt kortva­ rig vistelse inte bör anses tillräcklig för att grunda bosättning i konventio­ nens mening. En trolovad kan inte utan vidare anses bosatt i Sverige därför att han har kyrkobokförts här. Vid hindersprövningen bör en reell pröv­ ning ske beträffande bosättningen och avsteg från kyrkobokföringen kun­ na äga rum, om det finns särskilda skäl att anta att vistelsen här är till­ fällig. I de danska och norska konventionstexterna motsvaras det svenska uttrycket »hemvist» av uttrycken »bosat» resp. »bosatt», och någon änd­ ring härvidlag föreslås inte. Enligt de kommitterades mening bör lysningslandeis lag till eu början kunna tillämpas vid hindersprövning beträffande trolovad som är bosatt i det landet men medborgare i annat nordiskt land. Är en av de trolovade bosatt i lysningslandet, bör vidare dess lag kunna tillämpas också beträf­ fande den andra trolovade, förutsatt att han är medborgare i nordiskt land. Detta bör gälla oavsett om den i lysningslandet bosatte kontrahenten är medborgare i detta land eller i annan fördragsslutande stat eller i utomnordisk stat. Trolovad som är medborgare i annan nordisk stat än lysnings­ landet bör dock ha rätt att kräva att frågan om hans behörighet att ingå äktenskapet prövas enligt lagen i hans hemland. Är ingen av de trolovade bosatt i lysningslandet bör i fråga om nordiska medborgare hemlandets lag tillämpas. Beträffande den som inte är medborgare i fördragsslutande stat

Kiingl. Maj.ts proposition nr 745 år 1969 7

far fragan om tillämplig lag bedömas enligt de allmänna internationellt privaträttsliga reglerna i lysningslandet. De kommitterade anser att lysningsmyndigheten bör kunna kräva att trolovads liindersfrihet styrks genom äktenskapscertifikat, när lagen i an­ nat nordiskt land skall tillämpas. Svenska lysningsmyndigheter, som i mån­ ga fall har erfarenhet av hindersprövning enligt främmande lag, bör dock enligt familjerättskommitténs mening lämpligen underlåta att kräva före­ teende av certifikat, om inga särskilda svårigheter föreligger. Hinderspröv­ ningen sker då enligt de allmänna bestämmelser som nu finns i förord­ ningen (1915: 484), huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutan­ de ej är för handen. Föreligger enligt den främmande lag som tillämpas dispensabelt äktenskapshinder, bör enhgt sakens natur dispensfrågan all­ tid kunna prövas av myndighet som är behörig enligt samma lag. Kommit­ tén anser det emellertid inte uteslutet att dispensprövningen, oavsett vil­ ken lag som tillämpas, kan få företas antingen i trolovads hemland eller i lysningslandet. I övrigt bör i fråga om lysningen gälla lagen i den stat lysningsmynuigheten tillhör. Härmed avses både sättet för hindersprövningen och frå­ gan om hindersprövningen skail vara förenad med kungörande samt hur sådant kungörande skall ske. Med lysning bör i konventionen jämställas också särskild hindersprövning som utan offentliggörande äger rum i för­ drags slutande stat. De kommitterade föreslår att artikel 1 i konventionen utformas i enlig­ het med det sagda. Eftersom bestämmelserna om äktenskapshinder efter reformarbetets av­ slutande kan väntas bli i huvudsak likartade i de nordiska länderna, bör vigsel mellan nordiska medborgare alltid kunna äga rum i ett nordiskt land på grundval av giltig lysning i annat nordiskt land. Det kan enligt familj erättskommitténs mening vara mera tveksamt om detsamma bör gälla, när en av de trolovade eller båda är medborgare i utomnordisk stat. Beträffande utländsk medborgare som vill ingå äktenskap inför svensk myndighet gäller som huvudregel enligt 1 kap. 2 § 1904 års lag att lians ratt att mgå äktenskapet skal! prövas enligt lagen i den stat han tillhör. Motsvarande gäller i Finland, medan frågan i de västnordiska länderna i princip skall bedömas enligt lagen i den stat där vederbörande har sitt hem­ vist. Om lysning för icke-nordisk medborgare har ägt rum i Danmark, Is­ land eller Norge, finns det alltså inga garantier för att hans rätt att ingå äktenskapet har prövats enligt den lag som skall läggas till grund för rät­ ten till vigsel i Finland eller Sverige, i förhållandet mellan de nordiska länderna synes det dock naturligt att lägga avgörande vikt vid hinderspi övningen och fästa mindre avseende vid var vigseln äger rum. Lysning för icke-nordisk medborgare som har ägt rum i fördragsslutande stat och

8 Kungl. Maj:ts proposition nr ihö år 1969

berättigar till vigsel där bör kunna få samma verkan i övriga fördragsslutande stater. En sådan ordning förutsätter att 7 kap. 5 § i 1904 års lag änd­ ras så att det blir möjligt att även beträffande icke-nordiska medborgare avvika från bestämmelserna i 1 kap. 2 § samma lag. I enlighet med önskemål från norsk sida bör konventionen innehålla en bestämmelse om att befrielse från lysning som beviljats av myndighet i fördragsslutande stat skall gälla även i annan sådan stat. När vigsel på grund av dispens eller särskild undantagsbestämmelse skall förrättas utan lysning, bör bestämmelserna i artikel 1 om tillämplig lag äga motsvarande tillämpning vid den hindersprövning som ankommer på vigselmyndighe­ ten. Beträffande vigsel bör i övrigt vigsellandets lag gälla. Frågan om vigsel kan förrättas utan föregående lysning eller därmed jämställd hinderspröv­ ning bör sålunda bedömas enligt vigsellandets lag. Artikel 2 i konventionen bör utformas i enlighet med det sagda. De kommitterade föreslår vidare vissa jämkningar i bestämmelserna om återgång i konventionens artikel 10. För ena maken talan om återgång, bör frågan om det finns orsak till återgång bedömas enligt den lag som tilläm­ pades vid prövningen av kärandens rätt att inga äktenskapet. Om åteigångstalan förs från det allmännas sida mot båda makarna, bör för bifall till talan krävas att den åberopade omständigheten är återgångsgrundande enligt envar lag som tillämpats vid hindersprövningen. Prövades makarnas rätt att ingå äktenskapet enligt olika lagar, skall alltså orsak till återgång föreligga enligt båda lagarna. Detta förslag innebär en viss begränsning av möjligheterna att framtvinga återgång mot båda makarnas vilja.

Remissyttrandena De föreslagna ändringarna har uttryckligen lämnats utan erinran av länsstyrelsen i Gävleborgs län, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Lund, Karlstad och Luleå samt Föreningen Sveriges häradshövdingar och För­ eningen Sveriges stadsdomare. Kommitténs val av bosättningen som anknylningsmoment i fråga om tillämplig lag vid hindersprövning möter vissa erinringar från hovrättshåll. Svea hovrätt godtar i och för sig förslaget men befarar tillämpningssvårigheter. Hovrätten ifrågasätter om inte i enkelhetens intresse bosättning bör anses föreligga, när kyrkobokföring har ägt rum, såvida annat inte är up­ penbart. Göta hovrätt anser att anknytningsmomentet är allför diffust. Ordet »bosat» som förekommer i de danska och norska konventionstexterna markerar dessutom en fastare anknytning till en ort än det svenska »bosatt». Hovrätten föreslår att uttrycket »stadigvarande vistas» används. Svea hovrätt kritiserar också kommitténs uttalanden om ordningen föi dispens- eller tillståndsprövning beträffande äktenskapshinder. Det är otill­ fredsställande om sådan prövning skulle kunna företas antingen i hemlan­

Kungl. Maj. ts proposition nr Hö år 1969 9

det eller i lysningslandet, oavsett vilken lag som tillämpas. Konventionen bör innehålla föreskrift om att prövningen förbehålls myndighet i det land vars lag skall tillämpas.

D epar tementschefen

Svensk rätts allmänna internationellt privaträttsliga regler om äkten­ skaps ingående och upplösning finns i 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. Lagen bygger på den s. k. nationalitetsprincipen, som innebär att medborgarskapslandets lag normalt skall tillämpas. Enligt särskild regel i 7 kap. 5 § lagen kan emellertid Kungl. Maj :t, efter avtal med en eller flera andra nordiska länder, föreskriva avvikelser från lagens bestämmelser i fråga om med­ borgare i fördragsslutande stat. 1931 års äktenskapskonvention mellan de nordiska länderna grundas i stor utsträckning på principen att domicillandets, dvs. hemvistlandets, lag skall tillämpas. Detta är också naturligt med hänsyn till den nära samhörig­ heten mellan dessa länder. Konventionens regler har införlivats med svensk rätt genom 1931 års förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Domicilprincipen tillämpas inte utan inskränkningar i förhållandet mel­ lan de nordiska länderna. I fråga om äktenskaps ingående gäller sålunda att, om medborgare i ett nordiskt land vill gifta sig inför myndighet i annat nordiskt land, frågan om hinder möter mot äktenskapet skall prövas enligt vigsellandets lag bara under förutsättning att den trolovade haft hemvist i det landet sedan minst två år. I annat fall tillämpas medborgarskapslandets lag. Vederbörande myndighet måste därför pröva den ibland vansk­ liga frågan om hemvistets varaktighet. Även den i förekommande fall nöd­ vändiga tillämpningen av främmande lag kan vålla svårigheter. Konventionen innebär vidare att lysning, inbegripet sättet för hinders­ prövning, och vigsel i allmänhet måste ske i samma land. Lysning i ett land får läggas till grund för vigsel i annat land bara under förutsättning att bägge de trolovade vid lysningen befunnits ha rätt att ingå äktenskapet enligt samma lag som skall tillämpas vid frågans prövning i vigsellandet. Detta innebär exempelvis att vigsel kan förrättas i Sverige efter lysning i Finland mellan två i Finland bosatta finländska medborgare eller mellan en finländsk medborgare bosatt i Finland och en svensk medborgare bo­ satt i Sverige. Konventionen reglerar däremot inte det fallet att två med­ borgare i samma nordiska stat vill vigas i hemlandet efter lysning i annat nordiskt land. Och för den som har tvåårigt hemvist i annan nordisk stat än den där han är medborgare kan lysning i domicillandet inte läggas till grund för vigsel i annat nordiskt land eller omvänt. Misstag i fråga om lys­ nings giltighet i vigsellandet kan vålla de trolovade och deras anhöriga av­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1969

sevärda olägenheter. Det kan uppenbarligen också vara svårt för vigsel­ myndigheten att tolka och tillämpa bestämmelserna om rätten till vigsel på grundval av lysning i annat nordiskt land. De nu angivna olägenheterna blir alltmer framträdande till följd av den under senare år allt livligare flyttningen mellan de nordiska länderna. På grund av vad nu har anförts delar jag de nordiska kommitterades uppfattning att det föreligger ett starkt behov av enklare och mera ratio­ nella regler om äktenskaps ingående i internordiska sammanhang. De kom­ mitterades förslag avser att tillgodose detta behov. Förslaget innebär i hu­ vudsak att, om medborgare i ett nordiskt land söker lysning hos myndig­ het tillhörande annat sådant land, hans rätt att ingå äktenskapet skall kun­ na prövas enligt lysningslandets lag, så snart någon av de trolovade är bo­ satt där. Trolovad som är medborgare i annat nordiskt land än lysningslandet skall dock alltid kunna åberopa hemlandets lag. Vidare skall lysning i nordiskt land alltid berättiga till vigsel i annat sådant land oavsett de trolovades medborgarskap. Den föreslagna ordningen förutsätter att de nordiska ländernas lagstift­ ning om äktenskapshinder är i stort sett enhetlig. Denna förutsättning mås­ te anses uppfylld i och med den inledningsvis nämnda revisionen av hin­ der sreglerna. Nämnvärda olikheter kommer att kvarstå främst i fråga om äktenskapsåldern. Åldersgränsen för män är numera 18 år i Finland, Norge och Sverige. I Danmark torde en sänkning av åldersgränsen från 21 till 20 år komma att genomföras den 1 januari 1970. Den kvinnliga åldersgränsen är 17 år i Finland men 18 år i övriga länder. Vidare kan här nämnas att äktenskap mellan ett syskon och ett annat syskons avkomling, till skillnad mot vad som är fallet t. ex. i vårt land, även i fortsättningen blir indispensabelt äktenskapshinder i Finland. De föreslagna konventionsändringarna, som i allmänhet godtagits vid den svenska remissbehandlingen, är enligt min mening i allt väsentligt väl­ grundade. Överenskommelsen överensstämmer med förslaget bortsett från vissa avvikelser av huvudsakligen redaktionell natur. Bl. a. har beaktats att lysningen som civilrättsligt institut hos oss ersatts med fristående hindersprövning utan obligatoriskt kungörelseförfarande. Motsvarande ändring tor­ de komma att genomföras i Danmark. Beträffande överenskommelsens närmare innehåll får jag anföra föl­ jande; Artikel 1 innehåller bestämmelser om tillämplig lag vid hindersprövning hos myndighet tillhörande ett nordiskt land beträffande medborgare i an­ nat nordiskt land. Enligt huvudregeln skall myndigheten tillämpa sitt lands lag, om någon av de trolovade har hemvist i landet, men annars lagen i den stat där den trolovade är medborgare. Vid hindersprövning inför svensk myndighet kan alltså svensk lag tillämpas beträffande en medbor­ gare i annat nordiskt land, om antingen denne själv, båda kontrahenterna eller bara den andra kontrahenten har hemvist i Sverige. I sistnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969 11

fall är det likgiltigt, om medkontrahenten är svensk medborgare eller med­ borgare i annat nordiskt land eller i utomnordisk stat. Är medkontrahenten svensk eller utomnordisk medborgare, bedöms hans rätt att ingå äktenska­ pet enligt giftermålsbalkens bestämmelser resp. svensk rätts allmänna inter­ nationellt privaträttsliga regier. Den angivna huvudregeln avviker från de kommitterades förslag sakligt sett bara i fråga om valet av anknytningsmoment. Man har från finländsk sida hänvisat till att en föreskrift om anknytning genom hemvist bär motsva­ righet i andra delar av konventionen, som nu lämnas oförändrade, och an­ sett det kunna leda till begreppsförvirring, om man i enlighet med de fin­ ländska och svenska kommittéförslagen inför bosättningen som anknyt­ ningsmoment i artikel 1. Viss kritik mot förslaget i denna del har också framkommit vid den svenska remissbehandlingen. Någon ändring av den danska och norska terminologin är inte aktuell. De kommitterades tanke att medborgare i ett nordiskt land aldrig skall vara skyldig att underkasta sig de materiella hindersbestämmelserna i an­ nat nordiskt land återspeglas i överenskommelsen. Trolovad kan alltså vid hindersprövning i annat nordiskt land än hemlandet alltid påkalla tillämp­ ning av medborgarskapslandets lag, även om lagen i det land där hindersprövningen sker enligt huvudregeln får tillämpas. Görs sådan framställning kan myndigheten kräva att den trolovade styrker sin behörighet att ingå äktenskapet genom intyg, utfärdat av myndighet i hemlandet. Härigenom undviks de olägenheter som kan vara förenade med att myndigheten mås­ te tillämpa främmande lag. Familjerättskommittén har uttalat sig för att prövning av frågan om dispens från äktenskapshinder alltid bör kunna få företas antingen i trolovads hemland eller i det land där hindersprövningen sker. Uttalandet bär kritiserats av Svea hovrätt. I likhet med hovrätten anser jag att prövningen bör förbehållas myndighet tillhörande den stat vars lag tillämpas. Detta torde emellertid i avsaknad av bestämmelse i annan riktning följa av sa­ kens natur. Någon uttrycklig föreskrift i ämnet har därför inte tagits upp i överenskommelsen. Artikel 1 föreskriver slutligen att beträffande hindersprövning och lys­ ning i övrigt skall gälla lagen i den stat vederbörande myndighet tillhör. Den nationella lagstiftningen bestämmer sålunda liksom f. n. hos vilken myndighet ansökan får göras och hur förfarandet skall anordnas. Har hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet i fördragsslutande stat skall enligt artikel 2 rättsakten under sin giltighetstid alltid kun­ na läggas till grund för vigsel i annan sådan stat. Ny hindersprövning eller lysning i vigsellandet krävs alltså inte. Vigselförrättaren måste dock själv­ fallet iaktta den i alla nordiska älctenskapslagar föreskrivna skyldigheten att vägra vigsel, om han vet att hinder föreligger mot äktenskapet. Det har under de nordiska överläggningarna rätt enighet om att utomnordiska medborgare bör jämställas med nordiska i fråga om verkan av

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

hindersprövning eller lysning i annat nordiskt land. Jag anser det för egen del naturligt att en hindersprövning eller lysning, som i ett nordiskt land ägt rum för utomnordisk medborgare enligt där gällande internationellt privaträttsliga regler och som i det landet får läggas till grund för vigsel, bör ha samma verkan i övriga nordiska länder. En särskild bestämmelse i ämnet har tagits in i artikel 2. Enligt den avslutande bestämmelsen i artikel 2 i överenskommelsen skall beträffande vigsel i övrigt gälla lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör. Kommittéförslagets regler om verkan av dispens från lysning och om hindersprövning hos vigselmyndigheten har ansetts överflödiga och därför fått utgå. Jag vill erinra om att dessa frågor saknar praktisk betydelse för Sveriges del efter de ändringar i reglerna om äktenskaps ingående som trädde i kraft den 1 juli i år (SFS 1968: 758). Bestämmelserna i artikel 10 om återgång av äktenskap har ändrats i en­ lighet med de kommitterades förslag. Konventionsändringarna avses träda i kraft den 1 januari eller den 1 ju­ li, som infaller näst efter det att samtliga fördragsslutande stater deponerat sina ratifikationshandlingar. Efter önskemål från dansk sida innehåller överenskommelsen vissa särskilda regler rörande konventionens tillämp­ ning på Grönland och Färöarna. Jag anser att Sverige bör tillträda överenskommelsen. Härför krävs riks­ dagens godkännande. Vidare fordras en ändring i 1904 års lag. Som tidigare har framgått är bemyndigandet i 7 kap. 5 § nämnda lag för Kungl. Maj :t att besluta om avvikelse från lagens regler f. n. begränsat till att gälla i förhål­ lande till medborgare i nordiskt land. De föreslagna konventionsändringarna innebär bl. a. att vigsel mellan icke-nordiska medborgare skall kunna ske i Sverige på grundval av giltig hindersprövning eller lysning i annat nordiskt land. Som familjerättskommittén har framhållit förutsätter en sådan ord­ ning att bemyndigandet i 7 kap. 5 § vidgas. I likhet med familj erättskommit­ tén förordar jag att den nuvarande begränsningen tas bort. Ändringen bör träda i kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar. De ändringar i 1931 års förordning om vissa internationella rättsförhål­ landen rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, som föranleds av konventionsändringarna, kräver inte riksdagens medverkan och torde få anmälas senare. I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättals förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. För­ slaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj ds proposition nr lk5 år 1969 13

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten. Ur protokollet: Britta Gyllensten

4 Kungl. Maj:ts proposition nr lko år 1969

Overenskomsl mellem Suomen, Islannin, Norjan, överenskommelse mellan Danmark, Finland, Island, Ruotsin ja Tanskan vålinen Finland, Danmark, Island, Norge og Sverige om send- sopinms 6 päivänä helmi- Norge och Sverige om änd­ ring af den nordiske kon­ kuuta 1931 tehdyn, avioliit- ring av den nordiska kon­ vention af 6. februar 1931 toa, lapseksiotlamista ja hol- ventionen den 6 februari indeholdende international- housta koskevia kansainvå- 1931 innehållande interna­ privatretlige bestemmelser lis-yksityisoikeudellisia mää- tionellt privaträttsliga be­ om segteskab, adoption og räyksiä sisältåvän pohjois- stämmelser om äktenskap, vxrgemål. maisen sopimuksen muut- adoption och förmyndertamisesta. skap.

Regeringerne i Danmark, Suomen, Islannin, Nor­ Regeringarna i Finland, Finland, Island, Norge og jan, Ruotsin ja Tanskan Danmark, Island, Norge och Sverige har aftalt, åt ariik- hallitukset ovat sopineet, ef­ Sverige ha överenskommit, lerne 1, 2 og 10 i den nor­ ta C päivänä helmilcuuta att artiklarna 1, 2 och 10 diske konvention af 6. feb­ 1931 tehdyn, avioliittoa, i den nordiska konventio­ ruar 1931 indeholdende in- lapseksiottamista ja hol- nen den 6 februari 1931 in­ ternationalprivatretlige be­ liousta koskevia kansain- nehållande internationellt stemmelser om segteskab, välis-yksityisoikeudellisia privaträttsliga bestämmel­ adoption og vsergemål skal määräyksiä sisältävän poh- ser om äktenskap, adoption affattes således: joismaisen sopimuksen 1, och förmynderskap skola ha 2 ja 10 artikla muutetaan följande lydelse: näin kuuluviksi:

Artikel 1. 1 artikla Artikel 1 Spger en statsborger i en Milloin jonkin sopimus- Söker medborgare i förkontraherende stat prpvelse valtion kansalainen hakee dragsslutande stat hindersaf segteskabsbetingelserne avioesteiden tutkimista tai prövning eller lysning till eller lysning hos en af de kuuluttamista toisen sopi- äktenskap hos myndighet andre staters myndigheder, musvaltion viranomaiselta, tillhörande annan sådan prpves hans ret til åt ind- tutlsitaan hänen oikeutensa stat, prövas hans rätt att in­ gå segteskab efter loven i mennä avioliittoon tämän gå äktenskapet enligt lagen denne stat, såfremt en af valtion lain mukaan, jos i den staten, om någon av parterne er bosat der, og el- jommailakummalla kihla- de trolovade har sitt hem­ lers efter loven i den stat, tuista on siellä kotipaikka, vist där, men annars enligt hvor han har statsborger- mutta muuten hänen koti- hemlandets lag. Sistnämn­ ret. Den sidstnsevnte lov maansa lain mukaan. Vii- da lag skall dock alltid tillskal dog altid anvendes, når meksi mainittua lakia on lämpas, om sökanden begär den pågseldende anmoder kuitenkin aina sovellettava, det. Skall hemlandets lag derom. Skal retten til åt jos hakija sitä vaatii. Jos tillämpas, kan vederböran­ indgå segteskab prpves ef­ kotimaan lakia on sovellet­ de myndighet ålägga sökan­ ter statsborgerlandets lov, tava, asianomainen virano- den att styrka sin rätt att kan vedkommende myndig­ mainen voi velvoittaa ha- ingå äktenskapet genom in­ hed krseve, åt retten godt- kijan selvittämään oikeu­ tyg från myndighet tillhö­ gpres ved segteskabsattest tensa mennä avioliittoon rande hemlandet. udstedt af statsborgerlan­ esittämällä siitä kotimaan dets myndigheder. viranomaisen todistuksen.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ho år 1969 15

Bilaga 1

Samkomulag milli fslands, Overenskomst meliom Överenskommelse mellan Danmerlciir, Finnlands, No- Norge, Danmark, Finland, Sverige, Danmark, Finland, regs og Svijbjödar um brey- Island og Sverige om end- Island och Norge om änd­ ting ä N ordurlandasamning- ring av den nordiske kon- ring av den nordiska kon­ num frå 6. febr åar 1931 um vensjon 6. februar 1931 in- ventionen den 6 februari alfijööleg einkamålaréttarå- liehaldende internasjonal- 1931 innehållande interna­ kvseäi um hjuskap, xttlei- privatrettslige bestemmelser tionellt privaträttsliga be­ Singu og lögråö. om ekteskap, adopsjon og stämmelser om äktenskap, vergemål. adoption och förmynderskap.

Rikisstjörnir fslands, Dan- Regjeringene i Norge, Regeringarna i Sverige, merkur, Finnlands, Noregs Danmark, Finland, Island Danmark, Finland, Island og Svibjööar hafa oröiö åsåt- og Sverige har avtalt åt ar- och Norge har överenskom­ tar ura, a 8 1., 2. og 10. gr. tildene 1, 2 og 10 i den nor­ mit, att artiklarna 1, 2 och i NorSurlandasamningnum diske konvensjon 6. februar 10 i den nordiska konven­ frå 6. februar 1931 um alb- 1931 inneholdende interna- tionen den 6 februari 1931 jöSleg einkamålaréttaråkvse- sjonal-privatrettslige be­ innehållande internationellt 3i um hjuskap, settleiSingu stemmelser om ekteskap, privaträttsliga bestämmel­ og lögråS skuli hljöSa ])an- adopsjon og vergemål skal ser om äktenskap, adoption nig: lyde: och förmynderskap skall ha följande lydelse:

1. gr. Artikkel 1. Artikel 1. Nu öskar rikisborgari Spker statsborger i en Söker medborgare i föreinhvers samningsrikjanna lcontraherende stat pr0v- öragsslutande stat hinders­ könnunar å hjönavigsluski- ing' av ekteskapsvilkårene prövning eller lysning till lyrSum eSa lysingar hjå eller lysing hos en av de äktenskap hos myndighet stjörnvaldi einhvers hinna andre staters myndigheter, tillhörande annan sådan rikjanna, og skal ]aå kanna blir hans rett til å inngå stat, prövas hans rätt att rétt hans til a8 ganga i hjus­ ekteskap å prpve etter lo­ ingå äktenskapet enligt la­ kap eftir lögum jjess rikis, ven i denne stat, såframt en gen i den staten, om någon enda eigi annaS hjönaefna av brudefolkene er bosatt av de trolovade har sitt bär heimili, en ella eftir der, og ellers etter loven i hemvist där, men annars lögum jjess rikis, bär sem den stat hvor han har stats- enligt hemlandets lag. Sist­ hann å rikisfang. jEtiS skal borgerrett. Sistnevnte lov nämnda lag skall dock all­ bo beita lögum bess rikis, skal likevel alltid anvendes tid tillämpas, om sökanden sem hjönaefniS å rikisfang om vedkommende spker begär det. Skall hemlandets i, ef baS öskar bess. Nu skal krever det. Skal retten til å lag tillämpas, kan vederbö­ kanna rétt til a3 ganga i inngå ekteskap prpves et­ rande myndighet ålägga sö­ hjuskap eftir lögum bess ter statsborgerlandets lov, kanden att styrka sin rätt rikis, bär sem hjönaefni å kan vedkommende myndig­ att ingå äktenskapet genom rikisfang, og getur hluta- het kreve åt retten godtgjp- intyg från myndighet till­ Seigandi stjörnvald bå kra- res ved ekteskapsattest ut- hörande hemlandet. fizt bess, a8 rétturinn sé stedt av statsborgerlandets sannaSur meS vottoröi, sem myndigheter.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1969

Om pr0velsen og lysning­ Avioesteiden tutkimisesta Om hindersprövning och en gaelder i 0vrigt loven i sekä kuuluttamisesta on lysning gäller i övrigt la­ den stat, som vedkommen- muutoin voimassa sen val- gen i den stat prövningsde myndighed tilh0rer. tion laki, johon tutkija- tai eller lysningsmyndigheten kuulutusviranomainen kuu- tillhör. luu.

Artikel 2. 2 artikla Artikel 2 Har pr0velse af aegte- Jos avioesteiden tutkimi- Har hindersprövning el­ skabsbetingelserne eller lys­ nen tai kuuhittaminen on ler lysning ägt rum hos ning fundet sted hos en tapahtunut jonkin sopimus- myndighet tillhörande förkontraherende stats myn­ valtion viranomaisen toi- dragsslutande stat, kan vig­ dighed, kan vielse, så Isen­ mesta, voi toisen sopimus- sel, så länge liindersprövge prpvelsen eller lysning­ valtion viranomainen, niin ningen eller lysningen äger en er gyldig, foretages af kauan kuin avioesteiden giltighet, förrättas av myn­ en anden kontraherende tutkiminen tai kuulutus on dighet tillhörande annan stats myndighed uden for- voimassa, toimittaa vihki- fördragsslutande stat utan nyet prpvelse eller lysning. misen ilman uutta avioes­ ny hindersprövning eller Dette gaelder, uanset om teiden tutkimista tai kuu- lysning. Detta gäller oavsett parterne har statsborgerret luttamista. Mitä tässä on sa- om de trolovade äro med­ i en kontraherende stat. nottu, on voimassa, vaikka borgare i fördragsslutande kihlatut eivät olisi minkään stat. sopimusvaltion kansalaisia. Om vielsen gaelder i 0v- Vihkimisestä on muutoin Om vigsel gäller i övrigt rigt loven i den stat, som voimassa sen valtion laki, lagen i den stat vigselmyn­ vielsesmyndigheden tillhp- johon vihkimisviranomai- digheten tillhör. rer. nen kuuluu.

Artikel 10. 10 artikla Artikel 10 Med hensyn til sager om Sellaisten henkilöiden vä- Beträffande återgång av omstpdelse af aegteskab lisen avioliiton peruutumi- äktenskap mellan dem, som mellem personer, som er og seen, jotka ovat ja avioliit- äro och vid äktenskapets ved aegteskabets indgåelse toa päätettäessä olivat jon­ ingående voro medborgare var statsborgere i de kon­ kin sopimusvaltion kansa­ i fördragsslutande stat, skall traherende stater, finder laisia, on vastaavasti sovel- vad i artiklarna 7—9 är fö­ bestemmelserne i artikler- lettava, mitä 7—9 artiklas- reskrivet äga motsvarande ne 7—9 tilsvarende anven- sa on määrätty. Kysymys tillämpning. Frågan huru­ delse. Spprgsmålet om, siitä, onko peruutumispe- vida orsak till återgång är hvorvidt betingelserne for ruste olemassa, on kuiten- för handen bedömes dock, omstpdelse er til stede, skal lcin, milloin jompikumpi när talan föres av endera dog, hvis sagen rejses af en puolisoista ajaa kannetta, maken, enligt den lag som af aegtefsellerne, bedpmmes ratkaistava sen lain mu- tillämpades vid prövningen efter den lov, som blev an- kaisesti, jota sovellettiin av kärandens rätt att ingå vendt ved bedpmmelsen af tutkittaessa kantajan oike- äktenskapet. Föres talan om sagspgerens ret til åt ind- utta mennä avioliittoon. återgång mot båda makar­ gå segteskabet. Bliver sagen Milloin kanne kohdistetaan na, må ej dömas till åter­ rejst mod begge aegtefaeller, molempiin puolisoihin, ei gång, med mindre det återkan omstpdelse ikke finde avioliittoa ole tuomittava gångsskäl som åberopas ut­ sted, medmindre den oin- peruutumaan, jollei se seik- gör orsak till återgång en-

Kungl. Maj. ts proposition nr lAö år 1969 17

gefiö er ut af stjörnvöldum Jjess rikis, sem J)aÖ å rikisfang i. Um könnunina og lysingu- Om prpvingen og lys- Om hindersprövning och na gilda aö ööru leyti lög ingen gjelder for 0vrig lo­ lysning gäller i övrigt lagen Jiess rikis, sem hlutaöeigan- ven i den stat som vedkom- i den stat prövnings- eller di stjörnvald heyrir til. mende myndighet tilhprer. lysningsmyndigheten till­ hör.

2. gr. Artikkel 2. Artikel 2. Hafi könnun å hjönavigs- Har prpving av ekteskaps- Har hindersprövning el­ luskilyröum eöa lysing ått vilkårene eller lysing fun­ ler lysning ägt rum hos sér staS hjå stjörnvaldi ein- net sted hos en kontrahe- myndighet tillhörande förhvers samningsrikjanna, ge­ rende stats myndighet, kan dragsslutande stat, kan vig­ tur stjörnvald i ööru sam- vigsel, så lenge prpvingen sel, så länge hinderspröv­ ningsriki, meöan könnun eller lysingen er gyldig, fö­ ningen eller lysningen äger eöa lysing er enn i gildi, retas av en annen kontra- giltighet, förrättas av myn­ framkvsemt hjönavigslu ån herende stats myndighet dighet tillhörande annan nyrrar könnunar eöa ly- uten ny prpving eller ly­ fördragsslutande stat utan singar. Gildir J>etta ån tillits sing. Dette gjelder uansett ny hindersprövning eller til J>ess, hvort aöilarnir eiga om hrudefolkene har stats- lysning. Detta gäller oavsett rikisfang i einhverju sam­ borgerrett i en kontralie- om de trolovade äro med­ ningsrikjanna. rende stat. borgare i fördragsslutande stat.

Um hjönavigsluna gilda Om vigselen gjelder for Om vigsel gäller i övrigt aö ööru leyti lög J)ess rikis, 0vrig loven i den stat som lagen i den stat vigselmyn­ sem vigslumaöurinn heyrir vigselmyndigheten tilh0rer. digheten tillhör. til.

10. gr. Artikkel 10. Artikel 10. Um urskurö måla um ögil- Med hensyn til saker om Beträffande återgång av dingu hjuskapar hjöna, sem omst0ting av ekteskap mel- äktenskap mellan dem, som eiga rikisfang i samnings- lom personer som er, og äro och vid äktenskapets rikjunum, og åttu rikisfang ved giftermålet var, stats- ingående voro medborgare J)ar, er hau gengu i hjuska- borgere i de kontraherende i fördragsslutande stat, pinn, skal beita åkvseöum stater, får bestemmelsene i skall vad i artiklarna 7—9 7.—9. gr. eftir J>vi sem viö artiklene 7—9 tilsvarende är föreskrivet äga motsva­ å. Ef mål er höföaö af ööru anvendelse. Sp0rsmålet om rande tillämpning. Frågan hjöna, skal Jm meta skilyröi vilkårene for omstpting er huruvida orsak till åter­ til ögildingar eftir beim til stede, skal likevel, når gång är för handen bedölögum, sem beitt var viö saken blir reist av en av mes dock, när talan föres åkvöröun å rétti saekjanda ektefellene, bedpmmes etter av endera maken, enligt den til aö ganga i hjuskapinn. den lov som ble lagt til lag som tillämpades vid Ef mål til ögildingar er höf­ grunn ved prpvingen av prövningen av kärandens öaö gegn båöum hjönunum, sakspkerens rett til å inngå rätt att ingå äktenskapet. nser ögilding ekki fram aö ekteskapet. Blir saken reist Föres talan om återgång ganga, nema ögildingarå- mot begge ektefeller, kan mot båda makarna, må ej stseöa su, sem uppi er höfö, omstpting ikke finne sted, dömas till återgång, med veiti lieimild til ögildingar med mindre den omstp- mindre det återgångsskäl eftir löggjöf Jjeirra sömu tingsgrunn som påropes, som åberopas utgör orsak

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1969

st0delsesgrund, som påberå- ka, johon peruutumista kos­ ligt lagen i envar stat vars bes, giver grundlag for om- keva vaatimus perustuu, ole lag tillämpades vid pröv­ stpdelse efter loven i hver peruutumisperusteena kus- ningen av makarnas rätt att af de stater, hvis lovgiv- sakin sellaisen valtion lais- ingå äktenskapet. ning blev anvendt ved be- sa, jota sovellettiin tutkitd0mmelsen af segtefseller- taessa puolisoiden oikeutta nes ret til åt indgå aegte- mennä avioliittoon. skab.

Denne overenskomst skal Tämä sopimus on ratifi- Denna överenskommelse ratifieeres og ratifikations- oitava ja ratifioimisasiakir- skall ratificeras, och ratidokumenterne deponeres i jat on talletettava Ruotsin fikationshandlingarna de­ det svenske udenrigsminis- ulkoasiaindepartementtiin. poneras i svenska utrikes­ terium. departementet. Overenskomsten trseder i Sopimus tulee voimaan Överenskommelsen trä­ kraft den 1. januar eller den sen tammi- tai heinäkuun 1 der i kraft den 1 januari 1. juli, efter åt samtlige kon- päivänä, joka lähinnä seu- eller den 1 juli, som infal­ traherende stater har depo- raa sen jälkeen kun kaikki ler näst efter det att samt­ neret deres ratifikationsdo- sopimusvaltiot ovat talletta- liga fördragsslutande stater kumenter. neet ratifioimisasiakirjan- deponerat sina ratifikasa. tionshandlingar. Det danske justitsminis- Tanskan oikeusministeriö Danska justitieministeriet terium kan efter förhand­ voi, neuvoteltuaan muiden kan efter förhandling med ling med de 0vrige kontra- sopimusvaltioiden oikeus- de övriga fördragsslutande herende staters justitsmi- ministeriöiden kanssa, miiä- staternas justitieministerier nisterier bestemme, åt kon­ rätä, että 6 päivänä helmi- bestämma att konventionen ventionen af 6. februar 1931 kuuta 1931 tehtyä sopimusta av den 6 februari 1931 med med senere sendringer skal siihen myöhemmin tehtyine senare ändringar också gaelde för Grpnland. För muutoksineen on sovelletta- skall äga tillämpning på konventionens anven delse va myös Grönlannissa. So- Grönland. För konventio­ för Feerperne og Grpnland velletaessa sopimusta Fär- nens tillämpning på Färöar­ kan det danske justitsminis- saarilla ja Grönlannissa voi na och Grönland kan dan­ terium efter iagttagelse af Tanskan oikeusministeriö ska justitieministeriet efter samme fremgangsmåde fast- mainittua menettelyä nou- iakttagande av samma till­ ssette sådanne afvigelser, dattaen vahvistaa tehtäväk- vägagångssätt fastställa så­ som de saerlige fserpske el­ si sellaisia poikkeuksia, joi- dana avvikelser som de sär­ ler grpnlandske forhold ta Fär-saarten tai Grönlan- skilda färöiska eller grön­ måtte tilsige. nin erityiset olot voivat ländska förhållandena må edellyttää. kräva.

Til bekrseftelse heraf har Tämän vakuudeksi ovat Till bekräftelse härav ha undertegnede befuldmsegti- valtuutetut allekirjoittaneet undertecknade befullmäkgede undertegnet denne tämän sopimuksen. tigade ombud undertecknat overenskomst. denna överenskommelse. Udfserdiget i Stockholm Laadittu Tukholmassa Som skedde i Stockholm den 1969, i et eksem- päivänä kuuta den 1969, plar på hvert af fplgende 1969 yhtenä suomen-, islan- i ett exemplar på finska, sprog: dansk, finsk, is­ nin-, norjan-, ruotsin- ja danska, isländska, norska ländsk, norsk og svensk, for tanskankielisenä kappalee- och svenska språken, och så vidt angår svensk i to na, jossa ruotsiksi on kaksi försåvitt angår svenska telcster, en fra Finland og tekstiä, toinen Suomea ja språket i två texter, en för en fra Sverige. toinen Ruotsia varten. Finland och en för Sverige..

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1969 19

rikja og réttur hjönanna til gir grunnlag for omstpting till återgång enligt lagen i aS ganga i hjuskap var etter loven i hver av de sta­ envar stat vars lag tilläm­ åkvaröaSur eftir. ter hvis lovgivning ble lagt pades vid prövningen av til grunn ved prpvingen av makarnas rätt att ingå äk­ ektefellenes rett til å inngå tenskapet. ekteskapet.

Samkomulag betta skal Denne overenskomst skal Denna överenskommelse fullgilda og skal afhenda ratifiseres, og ratifikasjons- skall ratificeras, och ratififullgildingarskjölin ssenska dokumentene skal depone- kationshandlingarna depo­ utanrikisråSuneytinu. res i det svenske utenriks- neras i svenska utrikesde­ departement. partementet. SamkomulagiS gengur i Overenskomsten trer i Överenskommelsen trä­ gildi 1. januar eSa 1. jiili kraft 1. januar eller 1. ju­ der i kraft den 1 januari nsestan eftir afhendingu full- li etter åt samtlige kontra- eller den 1 juli, som infal­ gildingarskjala allra samn- herende stater har depo- ler näst efter det att samt­ ingsrikjanna. nert sine ratifikasjonsdoku- liga fördragsslutande stater ment. deponerat sina ratifikationshandlingar. Danska dömsmålaråSuney- Det danske justisdeparte- Danska justitieministeritiS getur, aS höfSu samråSi ment kan etter forhandling- et kan efter förhandling viS dömsmålaråSuneyti hin­ er med de 0vrige kontrahe- med de övriga fördragsslu­ na samningsrikjanna, åkve- rende staters justisdeparte- tande staternas justitiemi- ÖiÖ, ad samningurinn frå 6. menter fastsette åt konven- nisterier bestämma att kon­ februar 1931 åsamt siöari sjonen 6. februar 1931 med ventionen av den 6 februa­ breytingum skuli gilda aS senere endringer skal gjel- ri 1931 med senare änd­ bvi er varSar Greenland. AS de for Grpnland. Etter sam­ ringar också skall äga tillb vi er varSar beitingu samn- me framgangsmåte kan det lämpning på Grönland. För ingsins i Fasreyjum og å danske justisdepartement konventionens tillämpning Graenlandi getur danska bestemme åt konvensjonen på Färöarna och Grönland dömsmålaråSuneytiS å saraa for Fserpyene og Grpnland kan danska justitieministehatt åkveSiS bau fråvik, skal gjelde med slike avvik riet efter iakttagande av sem sérstakar aSstseSur i som måtte f0lge av de sser- samma tillvägagångssätt Faereyjum eSa å Graenlandi lige forhold der. fastställa sådana avvikelser kunna aS krefjast. som de särskilda färöiska eller grönländska förhål­ landena må kräva.

bessu til staSfestingar ha- Til bekreftelse herav har Till bekräftelse härav har fa undirritaSir fulltruar un- de undertegnete befulimek- undertecknade befullmäktidirritaS samkomulag betta. tigete undertegnet denne gade ombud undertecknat overenskomst. denna överenskommelse. Gert i Stokkhölmi hinn Utferdiget i Stockholm Som skedde i Stockholm 1969, den 1969 i den 1969, i ett i einu eintaki å islenzku, ett eksemplar på norsk, exemplar på svenska, dan­ dönsku, finnsku, norsku og dansk, finsk, isländsk og ska, finska, isländska och saensku, en aS bvi er ssens- svensk, for så vidt angår norska språken, och såvitt kuna varSar i tveimur tex- svensk i to tekster, en for angår svenska språket i två tum, öSrum fyrir Finnland Finland og en for Sverige. texter, en för Sverige och og hinum fyrir SvibjöS. en för Finland.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 23 oktober 1969.

Närvarande:

justitierådet N ordström , regeringsrådet W alberg , justitierådet W esterlind , justitierådet U lveson .

Enligt lagrådet den 20 oktober 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, den 19 september 1969, har Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skall inhämtas enligt 87 § regeringsformen över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (190å: 26 s. 1) om vissa internationella rättsför­ hållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption. Förslaget, som bifogas detta protokoll, föredrages inför lagrådet av hov­ rättsassessorn Helga Rossipal.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Kungl. Maj:is proposition nr 145 år 1969 21

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , H olmqvist , A spling , S ven -E ric N ilsson , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oherg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmgnderskap och adoption samt anför. Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Som har nämnts i lagrådsremissen är lagförslaget föranlett av den vid remissprotokollet såsom bilaga 1 fogade överenskommelsen om ändring av den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, adoption och förmynderskap. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att dels godkänna överenskommelsen, dels antaga lagförslaget. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall av­ låtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten