('angående organisationen av statens invandrarverk, m. m.',)
Hänvisat till av
Kimgl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969 1
Nr 53
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen av statens invandrarverk, m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till organisation för statens invand rarverk, som enligt statsmakternas beslut på grund av prop. 1968: 142 skall inrättas den 1 juli 1969. Verket skall handlägga dels ärenden enligt utlänningsförfattningarna, dels medborgarskapsärenden, dels sådana frågor om invandrares anpassning som inte ankommer på annan myndighet. Förslagen innebär i huvudsak följande. Verket skall ledas av en gene raldirektör. Under verkschefen skall finnas en avdelningschef, som av lastar denne i första hand handläggningen av utlännings- och medborgar skapsärenden. I övrigt organiseras verket på fyra byråer, nämligen en tillståndsbyrå, som i huvudsak motsvarar nuvarande två fackbyråer hos utlänningskommissionen, en medborgarskapsbyrå, en byrå för anpassningsfrågor och en kanslibyrå. På grund av lättnader i utlänningskontrollen minskar personalbehovet i inledningsskedet med ca 30 tjänster jämfört med utlänningskommissionens nuvarande organisation. På sikt kan ytterligare minskningar väntas. Å andra sidan tillförs det nya verket inemot 40 tjänster för handläggningen av medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor m. m. Verket avses ha 202 tjänster budgetåret 1969/70, varav 180 tjänster beräknas motsvara det stadigvarande personalbehovet. Medelsbehovet beräknas till 9 milj. kr. Under anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare föreslås en uppräk ning med 650 000 kr. till 2 milj. kr. 1 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 53
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 mars 1969.
Närvarande: Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , L ange , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist ,'1 G ustafs son , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson .
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisa tionen av statens invandrarverk m. m. och anför.
Inledning
Enligt beslut av 1968 års riksdag under höstsessionen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående riktlinjer för utlänningspolitiken m. in. (prop. 1968:142, SU 196, rskr 405) skall den nuvarande provisoriska utlänningsmyndigheten, statens utlänningskommission, den 1 juli 1969 er sättas med ett fristående permanent ämbetsverk för invandrarfrågor. Det nya verket skall enligt riksdagsbeslutet handlägga — förutom tillståndsoch kontrollfrågor — frågor rörande invandrares anpassning. Vidare skall myndigheten handlägga ärenden om svenskt medborgarskap (prop. 1968: 158, 1LU 54, rskr 395). Förslagen i prop. 1968: 142 grundades i huvudsak på förslag som utlänningsutredningen1 våren 1967 lade fram i betänkandet »Invandringen. Pro blematik och handläggning» (SOU 1967: 18). Betänkandet, som har remissbehandlats2, innehöll bl. a. förslag beträffande den närmare organisationen av det centrala verket. I prop. 1968: 142 lades i organisatoriskt hänseende fram förslag endast om sammansättningen av det nya verkets styrelse. Vidare föreslogs att råd givande experter skall knytas till verket. Förslag beträffande övriga orga
1 Justitiekansler!! Bengt Lännergren, ordförande, riksdagsledamöterna Bengt Elmgren, Carl Eric Hedin, Jan-Ivan Nilsson och Ingrid Segerstedt Wiberg samt expeditionschefen Eskil Hellner. Sedan Elmgren avlidit, tillkallades den 17 maj 1966 riksdagsledamoten Essen Lindahl som sak kunnig. 2 Beträffande remissinstanser se prop. 1968:142, s. 4—5.
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969 3
nisationsfrågor samt rörande anslagsfrågorna skulle läggas fram för riks dagen under vårsessionen 1969. Beredningen av organisations- och anslagsfrågorna är nu avslutad.
Nuvarande organisatoriska förhållanden
Utlänningskommissionens organisation
Statens utlänningskommission, som f. n. är central utlänningsmyndighet, lick sin nuvarande organisation den 1 januari 1953. Organisationen fram går av en tablå, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Kommissionen består av ordförande och åtta andra ledamöter, av vilka fyra är medborgarrepresentanter och de fyra övriga företräder utrikes departementet, försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och riks polisstyrelsen. Inom kommissionen finns tre byråer (första, andra och tredje byrån). Första och andra byråerna är fackbyråer, som handlägger tillståndsärenden och ärenden om utlännings avlägsnande från riket samt sådana remissären den rörande enskilda utlänningar där beslutanderätten tillkommer annan myndighet än kommissionen. Vid tredje byrån (kanslibyrån) handläggs ärenden om kommissionens personal, administration och ekonomi samt re missärenden av allmän natur och sådana som rör fackbyråernas verksam het men är av principiell karaktär. Tredje byrån har vidare hand om re gisterverksamheten, den inre utlänningskontrollen och den officiella utlänningsstatistiken. Varje fackbyrå förestås av en byråchef och är indelad i två sektioner. Var je sektion leds av en byrådirektör som sektionschef. Som indelningsgrund för arbetsfördelningen mellan de fyra sektionerna gäller att alla slag av utlänningsärenden rörande en nationalitet eller grupp av nationaliteter handläggs vid en sektion. Det sammanlagda antalet tjänstemän på fack byråerna uppgick den 1 juli 1968 till 51, varav 30 biträden. Även kanslibyrån förestås av en byråchef, som biträds av en byrådirek tör. Arbetsuppgifterna vid kanslibyrån är fördelade på ett stort antal en heter. Till byrån hör sålunda en sektion för teknisk utlänningskontroll, varunder kommissionens s. k. centralregister och kontrollregister funktio nellt lyder, samt en enhet för eftergranskning av beslut som har meddelats av andra myndigheter på grundval av generella bemyndiganden av kom missionen. Inom byrån finns vidare en statistiksektion, kommissionens centralarkiv samt en expeditionsenhet som består av en postexpedition, en expedition för allmänheten och personal för utfärdande av främlingspass. Dessutom finns en adress- och intygsenhet, personal- och kassaenheter, maskinskrivningscentral, telefonväxel och eif antal expeditionsvakter. Till
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
kanslibyrån har vidare i organisatoriskt avseende knutits utlänningsnämn dens kansli. Det sammanlagda antalet anställda vid kanslibyrån, ordfö randens sekreterare inräknad, uppgick den 1 juli 1968 till 141, varav 131 biträden eller expeditionsvakter. De senaste åren har vidare en pressombudsman med halvtidstjänstgöring varit knuten till kommissionen. Inom sektionen för teknisk utlänningskontroll utförs kontrollen över att utlänning som vistas i Sverige har erforderliga tillstånd. Bland andra kon trolluppgifter som denna sektion har hand om kan nämnas den kontroll som föranleds av den nordiska passkontrollöverenskommelsen. Centralregist ret utgörs främst av det centrala diariet samt tre förfalloregister. Det cen trala diariet är ett i alfabetisk ordning uppställt diarium över enskilda ut länningsärenden och motsvarar de diarier som förs hos varje annan beslu tande förvaltningsmyndighet. Diariet består av s. k. centralregisterkort som läggs upp dels när ansökan om visering kommer in till kommissionen, dels när ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd första gången kommer in till kommissionen. På registerkortet görs fortlöpande anteckningar om bl. a. samtliga inkommande ansökningsärenden och meddelade beslut som avser utlänningen i fråga. Centralregistret innehåller f. n. mer än 200 000 register kort. Förfalloregistren bildar grundvalen för den inre utlänningskontrollen. De består av ett register för inresekort, ett för förstagångsanmälningar om bostadsupplåtelse samt ett som utvisar när beslut om uppehålls- eller ar betstillstånd går ut. I kontrollregistret, som består av individuella registerkort, antecknas till kommissionen inkomna uppgifter om brott eller förseelser som har be gåtts av utlänning samt andra omständigheter som har betydelse för pröv ningen av utlännings fortsatta vistelse här. Registret omfattar f. n. ca 130 000 kort. Statistiksektionen tar kontinuerligt fram bl. a. uppgifter om antalet utlän ningar med uppehållstillstånd och antalet arbetsanmälda utlänningar samt antalet naturalisationer och i Sverige födda utlänningar. Statistiken publice ras vid varje kvartalsskifte.
Handläggningen av medborgarskapsärenden
Ärenden rörande förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation prövas f. n. av Kungl. Maj :t. Ärendena bereds inom en särskild medborgar skapsenhet i justitiedepartementet. En huvudman med expeditionschefs tjänsteställning leder arbetet på enheten, som i övrigt består av fem de partementssekreterare samt kontorspersonal, sammanlagt 23 personer. En del av arbetsuppgifterna utförs av arvodesavlönade medhjälpare. Under de senaste åren har vid enheten handlagts mellan ca 5 000 och ca 7 000 naturalisationsärenden per år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 5
Handläggningen av anpassningsfrågor
År 1966 tillsattes en arbetsgrupp för invandrarfrågor med uppgift främst att kartlägga de sociala, kulturella och andra problem som möter invand rare samt att ta initiativ till åtgärder för att underlätta deras anpass ning i landet. Gruppens insatser har i första hand kommit att inriktas på olika åtgärder för att nå ut till invandrare med information om förhållandena i Sverige och på att punktvis vidla andra åtgärder i syfte att komma tillrätta med s. k. tröskelproblem som möter invandrare på skilda områden. En in vandrartidning på fem språk ges i detta syfte ut på arbetsgruppens initia tiv av en för ändamålet särskilt bildad stiftelse. I anslutning till tidnings verksamheten bedriver gruppen brevkuratorsverksamhet, som har fått bety dande omfattning. Bland övriga åtgärder kan nämnas utgivning av hand böcker och broschyrer med grundläggande information samt insatser inom undervisningsområdet, bl. a. avseende tolkutbildning. För åtgärder på anpassningsområdet som inte ankommer på andra statliga organ eller kommunala myndigheter har ett särskilt anslag varit uppfört på riksstaten de senaste två budgetåren. Under anslaget har ca 2,4 milj. lo-, hittills anvisats. Arbetsgruppen har ett kansli, som f. n. består av ett tiotal personer, varav flertalet med deltidstjänstgöring. Omräknat i heltidstjänster mot svarar personalen ca sju tjänster. Personalkostnaderna bestrids f. n. dels från inrikesdepartementets kommittéanslag, dels från nyssnämnda anpassningsanslag. Den stiftelse som ger ut invandrartidningen har sex heltids anställda.
Innebörden av statsmakternas beslut år 1968
Riktlinjer för utlänningspolitiken
En utgångspunkt för förslagen i prop. 1968: 142 var att invandringen till Sverige tills vidare måste kontrolleras för att det skall vara möjligt att anpassa den till landets resurser och politik inom andra områden samt upprätthålla principen att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Enligt propositionen skall statsmakterna så långt det är praktiskt möjligt ta det direkta ansvaret för utlänningspolitiken genom att ge närmare riktlinjer för förvaltningsmyn digheternas tillståndsprövning, dvs. den generella utlänningskontrollen. De riktlinjer som lades fram för och godkändes av riksdagen innebär bl. a. att den nuvarande organiserade invandringen av arbetskraft med krav på arbetstillstånd redan före inresan skall bestå och att utrymmet för invand ring som hittills bör bedömas i anslutning till prövningen av tillståndsansökningar eller framställningar om kollektiv rekrytering av arbetskraft. Bedömningen bör ske främst mot bakgrund av tillgången på arbetskraft inom landet samt möjligheterna att erbjuda lämplig bostad och annan sam
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
hällsservice. Arbetsmarknadsparternas nuvarande inflytande på den arbetsmarknadsbetingade invandringen består. Uppehålls- och arbetstillstånd skall enligt riktlinjerna ges för längre tider än nu. Bosättningstillstånd, som f. n. ges efter minst fem års bosätt ning här, skall kunna meddelas redan efter två års bosättning. Dessa ställ ningstaganden innebär betydande lättnader i förhållande till nuvarande tillståndskrav. Dessutom genomförs lättnader i gällande krav på att arbets tillstånd skall avse visst slag av arbete. I sådant syfte har beslutats om änd ring i utlänningslagen (UtlL) den 30 april 1954 (nr 193) med verkan fr. o. m. den 1 juli 1969 (prop. 1968: 158, 2LU 73, rskr 395). Vidare skall frågor om invandrares anpassning i Sverige beredas ökat utrymme. Som framhållits i prop. 1968: 142 har sakkunniga tillkallats med uppgift att kartlägga anpassningsproblemen och lägga fram en plan för anpassningsverksamheten på olika områden och samordningen av denna verksamhet. En del åtgärder, bl. a. på utbildningsområdet, har redan vid tagits för att komma till rätta med invandrarnas anpassningsproblem. Vidare har åtgärder främst av informativ natur vidtagits inom ramen för det upp drag arbetsgruppen för invandrarfrågor har fått. Frågan om vilka ytterli gare initiativ som kan vara motiverade och om samordningen av olika åt gärder, deras inriktning och avgränsning förutsätts komma att bedömas när den nyss nämnda utredningen har lagt fram resultaten av sitt arbete. I avvaktan på detta avses som hittills åtgärder av mera begränsad räck vidd bli vidtagna efter prövning från fall till fall.
Utlänningsfrågornas handläggning
Statsmakternas ställningstaganden beträffande utlänningsfrågornas hand läggning innebär i huvudsak följande. Utlänningsfrågor, som rör områden där utlänningar är i huvudsak jäm ställda med svenska medborgare, t. ex. inom undervisningen, hälso- och sjukvården samt socialvården, skall handläggas av de vanliga fackmyndig heterna. Övriga utlänningsfrågor skall handläggas av en central utlänningsmyndighet. För att klargöra sambandet mellan invandringskontrollen och åtgärder för invandrares anpassning i Sverige skall denna myndighet även ha ansvaret för samordning, initiativ och information inom anpassningsområdet. Den nya myndigheten får i motsats till den nuvarande provisoriska utlänningsmyndigheten karaktären av permanent ämbetsverk. I prop. 1968: 142 framhölls särskilt det angelägna i att anpassningsfrågorna an förtros en myndighet med tyngden hos ett permanent ämbetsverk. Ett annat skäl för att ge myndigheten denna ställning har varit att frågor om svenskt medborgarskap genom naturalisation skall handläggas och avgöras av den centrala utlänningsmyndigheten fr. o. m. den 1 juli 1969. Det nya verket benämns i fortsättningen statens invandrarverk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 7
Invandrarverkets arbetsuppgifter
I likhet med den nuvarande utlänningsmyndigheten blir invandrarver ket beslutande myndighet i frågor om visering samt uppehålls-, arbetsoch bosättningstillstånd. Beslutanderätten får även i fortsättningen dele geras till andra myndigheter, nämligen Sveriges utrikesrepresentation i viseringsärenden samt polismyndigheter och länsarbetsnämnder i ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd. Avslagsbeslut i sistnämnda tillståndsärenden får som hittills meddelas endast av den centrala utlänningsmyndig heten. Vidare skall den centrala utlänningsmyndigheten även i fortsätt ningen vara besluts- och besvärsinstans i ärenden om utlännings avlägsnan de från Sverige samt behålla nuvarande uppgifter i fråga om utlänningars pass och andra legitimationshandlingar. I fråga om den yttre utlänningskontrollen skall den nuvarande ordningen bestå, vilket innebär att polismyndigheterna under tillsyn av rikspolissty relsen skall handha dessa uppgifter. Denna kontroll syftar huvudsakligen till att hindra att utlänning, som saknar godtagbar passhandling eller er forderligt tillstånd eller inte är önskvärd här, reser in i landet. Den inre utlänningskontrollen utövas f. n. centralt av utlänningsmyndig heten och lokalt av polismyndighet. Syftet med kontrollen är att övervaka dels att utlänning inte vistas eller arbetar här utan erforderliga legitima tionshandlingar och tillstånd, dels att fråga om utlännings avlägsnande prö vas om förutsättningar för avlägsnande kan antas föreligga. UtlL ger Kungl. Maj :t befogenhet att meddela bestämmelser om anmälan av utlän nings vistelse och arbetsanställning i landet för att få en grundval för kon trollen. Sådana föreskrifter har meddelats i utlänningskungörelsen (UtlK) den 4 juni 1954 (nr 457). Trots att det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter i fråga om den inre utlänningskontrollen gav föredragande departementschefen i prop. 1968: 142 några synpunkter på de förslag som utlänningsutredningen lagt fram i frågan. Han motiverade detta med att kontrollens utformning har stor betydelse för omfattningen av kontrolluppgifterna. Dessa synpunk ter sammanfattas i det följande, men dessförinnan redovisas kort den nu varande ordningen för kontrollen och ett sammandrag av utredningens förslag. Kontrollen av att viseringspliktig utlänning inte vistas här utöver med given tid utövas på grundval av kontrollkort som avfordras utlänningen vid inresan resp. avresan och sänds till utlänningskommissionen. Kontrollen är samordnad för hela det nordiska passkontrollområdet. Att viseringsfri utlänning söker uppehållstillstånd efter utgången av den tillståndsfria tremånadersperioden kontrolleras genom de bostadsanmälningar, som ome delbart skall inges till polismyndighet av den som upplåter bostad eller tält plats åt annan utlänning än nordbo. Sådana anmälningar från enskilda
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
bostadsupplåtare vidarebefordrar polismyndigheten till utlänningskommissionen. Kontrollen grundas på de anmälningar som avser förstagångsupplåtelse. Att utlänning som haft uppehållstillstånd söker fortsatt sådant kontrolleras på grundval av ett förfalloregister över beviljade tillstånd. Kontrollen av att utlänning har erforderligt arbetstillstånd grundas på arbetsanmälningar från arbetsgivaren. Bostads- och arbetsanmälningar ut gör också underlag för kontroll av inte önskvärda utlänningar. Utredningen har ingående uppehållit sig vid den nuvarande utformningen av den inre utlänningskontrollen och särskilt undersökt om kontrollen grun das på ändamålsenligt material. Enligt vad utredningen har funnit är kon trollmaterialet i stort sett ändamålsenligt utom i ett avseende. Sålunda anser utredningen att bostadsanmälningssvstemet inte är lämpat som grund för kontrollen av viseringsfria utlänningar utan uppehållstillstånd. Enligt ut redningen bör denna kontroll i stället grundas på folkbokföringens uppgifter om inflyttade utlänningar. Bostadsanmälningsskyldigheten bör enligt utred ningen dock behållas tills vidare, i första hand som upplysningskälla för polismyndigheterna i deras brottsförebyggande och brottsuppdagande verk samhet. Utredningens kritik mot bostadsanmälningarna grundar sig framför allt på att anmälningsskyldigheten fullgörs bristfälligt och att den centrala re gistreringen av anmälningarna dels omfattar även vissa korttidsbesökare som saknar intresse från kontrollsynpunkt, dels inte avser de utlänningar som bor på hotell eller pensionat. Flertalet remissinstanser anslöt sig till utredningens förslag. En del av dem, bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge samt statskontoret, ansåg emellertid i likhet med en reservant i utredningen att bostadsanmälnings skyldigheten bör upphävas genast, medan andra, främst rikspolisstyrelsen, betonade anmälningarnas betydelse för polisverksamheten. Centrala folk bokförings- och uppbördsnämnden (CFU) ansåg folkbokföringens uppgifter utgöra ett lämpligt underlag för kontrollen och lämnade synpunkter på hur den centrala myndigheten skulle få del av kontrollmaterialet. Utlänningskommissionen var inte beredd att ta ställning till utredningens förslag förrän det utretts på vilket sätt den centrala myndigheten skall få del av nämnda material. Föredragande departementschefen fann att utredningens kritik var be fogad men var å andra sidan inte beredd att ta ställning till om folkbok föringens invandringsuppgifter är ett tillfredsställande underlag för kon trollen. Mot bakgrund av att det nuvarande kontrollarbetet hos utlänningskommissionen sker manuellt och är mycket personalkrävande hade han föranstaltat om ytterligare utredning, bl. a. för att klarlägga möjligheterna att utnyttja moderna tekniska hjälpmedel, exempelvis automatisk databe handling. Ytterligare överväganden om den inre utlänningskontrollens ut formning och underlag borde enligt departementschefen anstå i avvaktan på resultatet av denna undersökning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 9
Åtgärder för utlänningars anpassning i Sverige skall, som tidigare angetts, i prineip vidtas av de myndigheter som svarar för motsvarande uppgifter i fråga om svenska medborgare medan ansvaret för samordningen skall ligga på invandrarverket. Dess uppgifter blir då i princip att bevaka ut vecklingen inom anpassningsområdet i dess helhet och efter samråd med berörda myndigheter föreslå de åtgärder som behövs för att underlätta anpassningen. Bl. a. skall det åligga myndigheten att tillgodose visst behov av information för utlänningarna i Sverige och att vara kontaktorgan mellan samhället och invandrarna eller deras intressesammanslutningar. Som förut anförts skall utlänningsmyndigheten också handlägga ärenden om utlännings förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation. Dessa ärenden prövas f. n. av Kungl. Maj :t.
Verksstyrelsens sammansättning m. m.
I organisatoriskt hänseende innebär 1968 års riksdagsbeslut i stort sett endast att principerna för sammansättningen av det nya verkets styrelse lagts fast. Ämbetsverket får i likhet med flertalet andra förvaltningsmyn digheter en lekmannastyrelse med verkschefen som ordförande och sex lekmannaledamötcr. De särskilda intressen som inverkar på avgörandet av frågor som verket handlägger skall företrädas genom att rådgivande exper ter knyts till verket. Ledamöter och experter skall utses av Kungl. Maj :t, som därjämte har att avgöra vilka intressen som vid olika tider har sådan betydelse för utlänningspolitiken att de bör företrädas.
Förslag rörande organisations- och handläggningsfrågor
Utlänningsutredningen
Utredningen föreslår att verket med hänsyn till dess omfattning och be tydelse skall ledas av en generaldirektör. Stabsorgan. Enligt utredningen bör till verkschefens förfogande ställas en stab, som skall bestå av ett utrednings-, planerings- och informationsorgan. Dess uppgift skall vara att samla in, ställa samman och analysera uppgifter som har betydelse för bedömningar på invandringspolitikens om råde och för utformningen av denna politik. Vidare skall stabsorganet företa erforderliga utredningar, medverka vid utarbetandet av styrelsens före skrifter och anvisningar, handlägga allmänna organisatoriska frågor inom verket och svara för styrelsens kontakter med press, radio och TV. Dessutom skall myndighetens uppgifter i fråga om invandrarnas anpassning åvila stabsorganet. Utredningen föreslår att stabsorganet skall ledas av en kvalificerad tjäns teman med erfarenhet av samhällsekonomiska, sociala och andra frågor som är av betydelse för invandringspolitiken samt i övrigt bestå av en kva- 1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 53
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
lificerad statistiker, en tjänsteman för informationsuppgifter samt en tjäns teman i biträdeskarriären. Byråorganisation. Verksamheten inom verket bör enligt utredningen för delas på fyra byråer, varav tre fackbyråer och en kanslibyrå. Organisationsförslaget framgår av en tablå som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2. I fråga om handläggningen av tillståndsärenden och ärenden om utlän nings avlägsnande från riket innebär statsmakternas beslut på grund av prop. 1968: 158 att beslutanderätten i ärenden om arbetstillstånd skall ligga kvar hos den centrala utlänningsmyndigheten och inte som utredningen förordat föras över till AMS. Till följd härav och enligt utredningens organisationsförslag i övrigt skall på första och andra byrån handläggas de slag av ärenden som f. n. handläggs på utlänningskommissionens båda fackby råer. Byråerna bör enligt utredningen liksom f. n. vara indelade i sektioner. Arbetsbelastningen kan komma att variera från tid till tid, bl. a. beroende på vilka riktlinjer för tillståndsgivningen som ges. Personalorganisationen måste därför göras elastisk, så att den kan anpassas efter växlande förhål landen. Utredningen grundar sina beräkningar på oförändrat antal tjänster vid fackbyråerna. Den nuvarande fördelningen av beslutanderätten på fackbyråerna, som bl. a. innebär att handläggande personal på samtliga nivåer har viss be slutanderätt men att avslagsbeslut i regel fattas på lägst sektionschef snivå, anser utredningen väl avvägd. Utredningen framhåller dock vikten av att en anpassning efter ändrade förhållanden sker. Tredje byrån motsvaras enligt utredningens förslag av den enhet på justitiedepartementet som handlägger medborgarskapsärenden. Utredningen tar först upp handläggningsordningen enligt följande. Vid beredningen av medborgarskapsärenden i justitiedepartementet sker en uppdelning av ärendena i sådana som bedöms vara av så klar beskaffenhet att ansökningen tveklöst bör bifallas eller avslås om tillämpad praxis följs och sådana som är mera tveksamma. Till övervägande delen (ca två tredjedelar) utgörs ärendena av »klara» bifallsärenden. Enligt utredningen bör beslutanderätten därför i stor utsträckning kunna delegeras till befattningshavare under byråchefsnivå. Den sakhandläggande personalen föreslås bestå av fem tjänstemän förutom byråchefen. Vidare föreslås 17 biträdestjänster. För de tjänstemän som avses få besluta i naturalisationsärende bör uppställas krav på juris kandidatexamen och fullgjord tingstjänstgöring. De arbetsuppgifter, som skall handhas av fjärde byrån, motsvaras till övervägande del av de uppgifter som nu åvilar utlänningskommissionens kanslibyrå, vilken enligt utredningens uppfattning är i stort sett ända målsenligt organiserad. Vissa ändringar föreslås dock som framgår i det följande. Mot bakgrund av sitt förslag att prövningen av arbetstillståndsfrågor skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 11
föras över till AMS räknar utredningen med att den på arbetsgivaranmälningar grundade kontrollen av utt utlänning har erforderligt arbetstillstånd bör handhas av AMS. Vidare tar utredningen upp frågan hur den på grund val av arbetsanmälningar bedrivna statistikproduktionen skall ordnas. En ligt utredningen bör antingen AMS eller, mot bakgrund av den utveckling mot en centralisering av statistikproduktionen som ägt rum under senare år, statistiska centralbyrån producera denna statistik. Utredningens förslag rörande utformningen av den inre utlänningskon trollen har konsekvenser för vissa arbetsenheter inom byrån. Förslagen inne bär, som tidigare redovisats, att kontrollen av att viseringsfria utlänningar söker uppehållstillstånd skall grundas på invandringsanmälningar i stället för på bostadsanmälningar samt att bostadsanmälningar framdeles inte skall registreras hos den centrala utlänningsmyndigheten. Vidare bör enligt utredningen den eftergranskningsenhel som f. n. finns inom kanslibyrån avvecklas. Inom denna arbetsenhet granskas f. n. de be slut som viserings- och polismyndigheter samt länsarbetsnämnder med delar i tillståndsärenden. Enligt utredningens mening torde det vara till räckligt att genom stickprovsundersökning några gånger varje år följa upp myndigheternas tillämpning av tillståndsbestämmelserna och utlänningsmyndighetens föreskrifter. Ansvaret härför bör åvila cheferna för första och andra byråerna. Ett genomförande av nu angivna förslag medför enligt vad utredningen beräknat en besparing motsvarande 30 biträdestjänster, varav 16 på central registret, fyra på centralarkivet, fem på statistik sektionen, tre på eftergranskningsenheten och delar av tjänster på ett antal arbetsstationer som sammanlagt motsvarar två tjänster. Ungefär sju av dessa tjänster skulle, såvitt framgår av en till utredningens förslag fogad, av statskontoret den 7 november 1966 upprättad PM, kunna dras in till följd av förslaget att föra över beslutanderätten i arbetstillståndsärenden och därmed arbetsgivaranmälningarna till AMS. Som framgått av den föregående redogörelsen skall emellertid beslutanderätten i arbetstillståndsärenden ligga kvar hos den centrala utlänningsmyndigheten. Arbetsuppgifterna inom fjärde byrån bör enligt utredningen fördelas på tre sektioner, varav en kontrollsektion, en administrativ sektion och en intendentursektion. Kontrollsektionen innehåller enligt förslaget en efterforskningsgrupp, central- och kontrollregister samt en adress- och intygsgrupp. Den administrativa sektionen föreslås svara för verkets personal frågor, kassa, anslagskontroll och bokföring samt huvuddiarium och registratur. I intendentursektionen skall ingå expeditionskontor, skrivcentral, telefonväxel, expeditionsvakter och centralarkiv. Sammanfattning. Utredningens förslag till organisation av den centrala utlänningsmyndigheten innebär, jämfört med nuvarande personalorganisa tion hos utlänningskommissionen, att antalet tjänstemän minskar med fem
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
och att personalkostnaderna, främst till följd av att arbetsenheten för med borgar skapsärenden inom justitiedepartementet förs över till verket, ökar med 361 500 kr. (1966 års lönenivå).
Remissyttrandena
Utredningens förslag i de organisationsfrågor som kvarstår att lösa god tas i huvudsak av de remissinstanser som har yttrat sig särskilt däröver. De erinringar som förs fram gäller främst utredningens beräkning av personal behovet för handläggning av anpassningsfrågor, medborgarskapsärenden och fjärde byråns uppgifter. Statskontoret, som avstyrkt att ett särskilt verk för invandrarfrågor inrättas, har inte yttrat sig över organisationsförslaget. Åtskilliga remissinstanser, däribland socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, AMS, utlänningskommissionen, arbetsgruppen för invandrarfrågor, länssty relsen i Stockholms län, SACO och TCO, anför att handläggningen av an passningsfrågor kan komma att medföra väsentligt större personal behov än utredningen har räknat med inom ramen för stabsorganet. Arbetsgruppen för invandrarfrågor uppskattar mot bakgrund av vunna erfarenheter behovet till ett 30-tal personer, inberäknat personal för den invandrartidning som startades hösten 1967. Socialstyrelsen anför att ut redningens förslag i realiteten kommer att innebära en nedskärning av den arbetskraft som f. n. är sysselsatt med anpassningsuppgifter. Enligt AMS och utlänningskommissionen kommer anpassningsfrågorna att bli av så stor omfattning och betydelse, att deras handläggning motiverar att en särskild byrå inrättas. Denna uppfattning har även TCO, som anser att arbetsgruppen för invandrarfrågor kan utgöra stomme i en byrå för dessa uppgifter. Endast hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar sig särskilt beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden. Hovrätten har inte något att erinra mot att beslutanderätten i naturalisationsärenden fördelas på tjänstemän även under byråchefsnivå. Utlänningskommissionen anser den föreslagna personalen för medborgar skapsärenden otillräcklig. Antalet sådana ärenden har ökat avsevärt och handläggningen har försvårats genom att sökandena i allt större utsträck ning är medborgare i stater, vilkas medborgarskapslagstiftning inte tidi gare varit känd för den handläggande personalen. Vidare får byrån ökade arbetsuppgifter genom att den blir remissorgan i ärenden som förs vidare till Kungl. Maj :t. Om registreringen av bostads- och arbetsan målningar hos den centrala utlänningsmyndigheten upphör, minskar enligt utlännings kommissionen personalbehovet med endast tolv biträden, varav sju på cen tralregistret, två på sortcringsavdelningen, två på statistiksektionen och ett på arkivet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 13
I fråga om statistikverk sam heten anlägger utlänning skom missionen vidare bl.a. följande synpunkter. Kommissionens statistik om fattar, förutom antalet arbetsanmälda utlänningar, även åtskilliga andra uppgifter, bl. a. antalet utlänningar med uppehållstillstånd fördelade på nationalitet, antalet naturalisationer samt en för det nordiska passkontroll området gemensam resestatistik. Om avsikten är att utlänningsmyndigheten även i framtiden skall upprätta denna statistik — något annat har utred ningen inte ifrågasatt — framstår förslaget att minska statistiksektionens biträdespersonal från sex biträden till ett som oförklarligt. Statistiska centralbyrån avstyrker att den centrala utlänningsmyndigheten får till uppgift att utarbeta utlänningsstatistik samt — även med ut redningens utgångspunkter — att en kvalificerad statistiker ingår i stabs organet. Centralbyrån anser vidare bl. a. att viss undersökning bör ske be träffande behovet att statistiskt följa förändringarna i den utländska arbets kraften på den svenska arbetsmarknaden, m. m. Enligt centralbyrån bör därvid övervägas i vad mån erforderliga uppgifter kan erhållas genom arbetskraftsundersökningar. För eftergranskning bör enligt utlänningskommissionen i fort sättningen finnas en tjänsteman. Kommissionen kan därför endast till styrka att personalen på arbetsenheten för eftergranskning minskas med två biträden. Enligt kommissionen skulle antalet biträden på fjärde byrån vid ett genomförande av utredningens organisationsförslag alltså kunna minskas med sammanlagt 14 biträden. Beträffande utredningens förslag till fördelning av arbetsuppgifterna in om byrån har utlänningskommissionen ingen annan erinran än att ärenden angående intyg och adressförfrågningar bör handläggas på den administra tiva sektionen.
Utlänningskommissionens anslagsframställning för budgetåret 1969/70
Utlänningskommissionen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1969/70 utgått från gällande utlänningslagstiftning och nuvarande organi sation. Kommissionen lämnar inledningsvis en allmän översikt över invand ringen de senaste åren av bl. a. följande innehåll. Invandringen av icke-nordbor under budgetåret 1967/68 var något mindre än under föregående budgetår. Av de uppehållstillstånd som beviljades ickenordbor under budgetåret 1967/68 var 12 590 förstagångstillstånd mot 23 332 resp. 16 524 budgetåren 1965/66 och 1966/67. Antalet icke-nordbor i Sverige med uppehållstillstånd uppgick den 1 juli 1968 till 79 695 mot 67 266 resp. 75 413 vid motsvarande tidpunkt åren 1966 och 1967. Antalet arbetsanmälda utlänningar uppgick den 1 juli 1968 till 169 645, därav 65 594 icke-nordbor. Detta innebär i förhållande till motsvarande tidpunkt år 1967 en ökning med 229 nordbor och en minskning med 2 187 icke-nordbor. Att invand
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
ringens omfattning har minskat torde sammanhänga med utvecklingen på arbetsmarknaden samt att de bestämmelser som trädde i kraft den 1 mars 1967, innebärande bl. a. att arbetstillstånd skall ha meddelats före inresan i landet, gett ökade möjligheter att styra invandringen. Omfattningen av den centrala utlänningsmyndighetens verksamhet beror på faktorer av sådan art att en någorlunda säker prognos svårligen kan gö ras. Kommissionens anslagsframställning sker med utgångspunkt i att en fortsatt invandring av icke-nordbor sker samt att antalet utländska turister i Sverige ökar. Antalet utlänningsärenden som avgjorts av kommissionen under de se naste fem budgetåren framgår av följande sammanställning.
1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68
Ärenden ang. inresa... 24 780 27 951 30 263 28 670 30 707 Ärenden ang. uppe hålls- och arbets Avlägsnande- och verkställighetsären
I anslutning till sammanställningen anför kommissionen bl. a. Total antalet handlagda utlänningsärenden har för kommissionens del varit mindre under budgetåret 1967/68 än under de två föregående budgetåren. Men antalet mera kvalificerade och arbetskrävande ärenden, främst av lägsnande- och verkställighetsärenden, har samtidigt ökat. Hur ärendenas svårighetsgrad ökats kan bl. a. belysas med att utlänningsnämnden yttrat sig över 584 ärenden budgetåret 1967/68 mot 180 föregående budgetår. Antalet remissärenden från Kungl. Maj :t, vilka är särskilt krävande, har vidare ökat avsevärt. Mot bakgrund av dessa förhållanden måste enligt kommis sionen den handläggande personalen på fackbyråerna förstärkas. Nedgången av antalet ärenden påverkar arbetsbördan främst för biträdespersonalen. Med hänsyn till den nuvarande kontorsutrustningens beskaffenhet anser kommissionen dock uteslutet att minska antalet biträdestjänster. Kommissionen föreslår att den handläggande personalen förstärks med två tjänster som byrådirektör på var och en av de två fackbyråerna och vidare med en tjänst som förste byråsekreterare på utlänningsnämndens kansli, där f. n. en byrådirektör är föredragande. Som ytterligare motiv för förstärkningen av fackbyråerna anför kommissionen att fyra av de nuvaran de sju handläggarna av mera komplicerade ärenden under det senaste året
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 15
har varit frånvarande på grund av sjukdom under längre lid än tre måna der vardera och att risk för ytterligare sjukledigheter föreligger. Vidare föreslår kommissionen att tjänstgöringen för pressombudsman nen ökas från halvtidstjänstgöring till heltidstjänstgöring. Kommissionens anslagsframställning innefattar också förslag om en ge nomgripande upprustning av kommissionens möbelbestånd och vissa andra inventarier. Dessa har till större delen inte förnyats sedan kommissionen tillkom år 1944. Ur rationaliseringssynpunkt är det även nödvändigt att viss modernisering sker. Kommissionens förslag innebär en uppräkning av dess anslag med 2 298 000 kr., varav 1 579 000 kr. för löne- och prisomräkning in. in. samt lönekostnadspålägg avseende befintlig personal. Av den reella ökningen, 719 000 kr., hänför sig 343 000 kr. till engångsutgifter för inventarier m. m. och återstoden i huvudsak till den föreslagna personalförstärkningen.
Departementschefen
Bakgrund. Med anledning av förslag i prop. 1968: 142 godkände riksda gen vid höstsessionen 1968 (SU 196, rskr 405) riktlinjer för den framtida utlänningspolitiken och grunder för utlänningsfrågornas handläggning. Vidare beslöts att en permanent central utlänningsinyndighet skall inrättas den 1 juli 1969. Förslagen grundades i huvudsak på det av 1961 års utlänningsutredning framlagda betänkandet »Invandringen. Problematik och handläggning» (SOU 1967:18). Ställningstagandena grundas som jag har berört i det föregående på bedömningen att invandringen till Sverige tills vidare måste kontrolleras, dels för att göra det möjligt att anpassa den till våra resurser och vår politik inom andra områden, bl. a. arbetsmarknads politiken, dels för att upprätthålla principen att invandrare skall ha möj lighet till en levnadsstandard som är jämförlig med den som landets övriga invånare har. De riktlinjer som lades fast innebär bl. a. att den nuvarande organise rade invandringen av arbetskraft med krav på arbetstillstånd redan före inresan skall bestå. Vissa lättnader i förhållande till nuvarande tillståndskrav genomförs emellertid. Uppehålls- och arbetstillstånd skall ges för längre tider än nu. Vidare skall bosättningstillstånd kunna medges redan efter två års bosättning. F. n. krävs i regel minst fem års bosättning. Yrkesbegränsade arbetstillstånd bör i regel kunna undvaras för utlänningar som har arbetat här minst ett år. I enlighet härmed har vissa ändringar gjorts i UtlL (prop. 1968: 158, 2LU 73, rskr 395). De riktlinjer som riks dagen har godkänt innebär vidare att frågor rörande invandrares anpass ning i landet skjuts i förgrunden. För att invandrarna skall få möjlig het att leva på samma standardnivå som befolkningen i övrigt måste anpassningsfrågorna ägnas den största uppmärksamhet.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
De principer som fastställdes för utlänningsfrågornas handläggning in nebär att sådana frågor skall handläggas av de vanliga fackmyndigheterna inom områden där utlänningar är i huvudsak jämställda med svenska med borgare, t. ex. inom undervisningen, hälso- och sjukvården och social vården. Övriga utlänningsfrågor skall handläggas av det nya invandrar verket. Detta får bl a. härigenom ett avsevärt vidgat verksamhetsområde jämfört med statens utlänningskommissions. Vid sidan av tillstånds- och kontrollfrågor skall en huvuduppgift för invandrarverket sålunda vara att handlägga anpassningsfrågor. På detta område får verket främst samordnan de, initiativtagande och informativa uppgifter. Enligt de förslag till ändring ar av medborgarskapslagen som riksdagen antog i samband med att den godkände förslagen till riktlinjer för utlänningspolitiken skall vidare be slutanderätten i naturalisationsärenden föras över från Kungl. Maj :t till i första hand invandrarverket (prop. 1968: 158, 1LU 54, rskr 395). I organisatoriskt hänseende innehöll prop. 1968: 142 förslag endast om sammansättningen av det nya verkets styrelse samt om att rådgivande experter skall knytas till verket. Förslagen, som godkändes av riksdagen, innebär att verkets styrelse skall bestå av verkschefen och sex lekmannaledamöter. Verkets behov av motsvarande sakkunskap, som tillförs den nuvarande utlänningsmyndigheten genom att vissa centrala myndigheter är företrädda i dess styrelse, samt övrig erforderlig sakkunskap skall till godoses genom att experter anlitas. Det ankommer på Kungl. Maj :t att avgöra vilka intressen som vid olika tider har sådan betydelse för utlän ningspolitiken att de bör vara företrädda bland verkets rådgivande experter. Utlänningsutredningens förslag i organisationsfrågan innebär, som jag tidigare har redogjort närmare för, i huvudsak följande. Verksamheten för delas på fyra byråer, av vilka tre i stort sett motsvarar utlänningskommissionens nuvarande två fackbyråer och kanslibyrå samt en avses för hand läggningen av naturalisationsärenden. Ett utrednings-, planerings- och informationsorgan ställs till verkschefens förfogande. Myndighetens uppgifter i fråga om bl. a. invandrares anpassning läggs på detta stabsorgan. Enligt utredningsförslaget skall stabsorganet bestå av tre handläggande tjänstemän och ett biträde. Jämfört med utlänningskommissionens nuva rande personal innebär detta en ökning med en och en halv kvalificerad arbetskraft. I övrigt innebär förslaget att den ökning av personalbehovet som föranleds av att naturalisationsärendena förs över till verket uppvägs av den minskning som följer av utredningens förslag beträffande utlän ningskontrollen. Jag bortser därvid från den minskning som enligt ut redningen skulle följa om arbetsgivaranmälningarna fördes över till AMS, eftersom statsmakternas beslut på grund av prop. 1968: 158 innebär att beslutanderätten beträffande arbetstillstånd och härigenom även den kon troll som sker genom arbetsgivaranmälningarna skall ligga kvar hos den centrala utlänningsmyndigheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969 17
Det övervägande antalet remissinstanser som har yttrat sig över utred ningens förslag i de nu aktuella organisationsfrågorna godtar förslagen. I ett väsentligt avseende är emellertid åtskilliga remissorgan kritiska. De invänder att handläggningen av anpassningsfrågor kan komma att bli av sevärt mer personalkrävande än utredningen har räknat med. Vidare riktar utlänningskommissionen stark kritik mot utredningens beräkning av det antal tjänster som kan sparas in på kanslibyrån. Det nya verket — som bör benämnas statens invandrarverk — övertar alltså i princip de funktioner som enligt UtlL och UtlK f. n. ankommer på utlänningskommissionen samt praktiskt taget alla uppgifter som enligt medborgarskapslagen f. n. ankommer på Kungl. Maj :t och som bereds inom en särskild medborgarskapsbyrå i justitiedepartementet. Vidare får in vandrarverket initiativtagande funktioner på anpassningsområdet och över tar i detta avseende bl. a. de uppgifter som nu ankommer på arbetsgruppen för invandrarfrågor. Vid beredningen inom inrikesdepartementet av organisationsfrågorna har samråd kontinuerligt skett med företrädare för kommissionen, arbetsgrup pen och nämnda arbetsenhet inom justitiedepartementet samt vidare med bl. a. statskontoret, CFU och rikspolisstyrelsen. Åtskilligt statistiskt material av betydelse som underlag för bedömningen av organisationsfrågan har därvid kommit fram. En stor del av det siffermaterial som förslagen i det följande grundas på härrör från detta arbete. Invandrarverkets arbetsuppgifter. För bedömningen av hur invandrar verket bör organiseras har i första hand omfattningen av verkets arbetsupp gifter på dess olika ämnesområden betydelse. Antalet tillståndsärenden som behandlades av statens utlänningskommission uppgick vart och ett av budgetåren 1965/66 och 1966/67 till ca 117 000 men minskade budgetåret 1967/68 till ca 98 000. Som framgår av tidigare redovisad tabell (s. 14) är det ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd som har minskat medan antalet ärenden rörande inresa, dvs. främst viseringsärenden, har hållit sig i stort konstant under samma tid. Till belys ning av invandringens omfattning kan nämnas att ca 12 600 av de uppe hållstillstånd som budgetåret 1967/68 beviljades icke-nordbor var förstagångstillstånd mot ca 23 300 resp. ca 16 500 budgetåren 1965/66 och 1966/67. Nedgången torde som utlänningskommissionen anför i sin anslagsfram ställning främst bero på det ändrade arbetsmarknadsläget under de se naste åren samt de bestämmelser om arbetstillståndsgivningen som infördes den 1 mars 1967. Dessa innebär bl. a., som jag nyss nämnt, att utlänning i regel skall ha erhållit arbetstillstånd redan före hitkomsten och att så dant tillstånd endast undantagsvis beviljas efter inresan i landet. Som ut länningskommissionen har framhållit är det svårt att med större säkerhet bedöma den framtida invandringens omfattning. Antalet ärenden om fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd kan antas
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
minska avsevärt till följd av de längre tillståndstider samt de vidgade möj ligheter att få bosättningstillstånd och arbetstillstånd utan yrkesbegränsning som kommer att gälla fr. o. in. den 1 juli 1969. Antalet ärenden om bosättningstillstånd kan samtidigt väntas öka. Jag förutsätter att denna tillståndsform kommer att utnyttjas i stor utsträckning och räknar med att aktiva åtgärder för information om möjligheterna att få sådant tillstånd skall vidtas. På grund av att flertalet uppehålls- och arbetstillstånd f. n. i regel löper på minst ett år kan en total minskning av antalet ärenden till följd av lättnaderna i tillståndsgivningen väntas inträffa först under budgetåret 1970/71. Ärenden om fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd får efter delegation från den centrala utlänningsmyndigheten i betydande ut sträckning avgöras av lokal polismyndighet medan ärenden om bosättningstillståd alltid skall avgöras av invandrarverket. En vidgad användning av sistnämnda tillståndsform medför därför ökning av antalet ärenden hos verket och minskning av polismyndigheternas arbete. Jag räknar emellertid med att en sådan omfördelning av arbetsbördan skall kunna undvikas bl. a. genom att den centrala utlänningsmyndigheten i väsentligt mindre utsträcking än f. n. kommer att förbehålla sig beslutanderätten i ärenden om fort satt uppehålls- och arbetstillstånd. Sammanfattningsvis kan alltså förenklingarna av tillståndssystemet för verkets del antas innebära att antalet tillståndsärenden minskar betydligt på längre sikt med början under budgetåret 1970/71 men att antalet ären den under 1969/70 blir i stort sett oförändrat jämfört med nuvarande ärendevolym. Den utveckling mot alltmer tidskrävande ärenden, som utlänningskommissionen berört i sin anslagsframställning, kan samtidigt an tas komma att fortsätta. Nuvarande bestämmelser om arbetstillståndsgivningen, vilka ingår som ett led i det system med organiserad invandring som statsmakterna godkände hösten 1968, bidrar till denna ökning. Den ökande tillströmningen av utlänningar som lämnar sitt hemland av politiska eller ekonomiska skäl verkar i samma riktning. Antalet naturalisationsärenden som anhängiggjordes åren 1966—1968 uppgick till ca 6 600, 6 700 resp. 7 200. Under samma år avgjordes i runda tal 7 200, 6 100 resp. 5 700 sådana ärenden. En ärendebalans av ca 6 000 ärenden förelåg den 1 januari 1969. Mot bakgrund av ärendeutvecklingen de senaste åren synes det realistiskt att för nästa budgetår räkna med ca 8 000 medborgarskapsärenden, inräknat remisser i ärenden som överklagas hos Kungl. Maj :t. Härtill kommer den ärendebalans som verket får överta från justitiedepartementet. Antalet naturalisationsärenden kan även i fort sättningen väntas komma att öka. Invandrarverkets uppgifter på anpassningsområdet kan inte beläggas statistiskt på motsvarande sätt som förut berörda ärendegrupper. Härtill kommer att underlag saknas för att fullständigt bedöma omfattningen och inriktningen av verkets uppgifter på området innan invandrarutredningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 19
har redovisat resultatet av sitt arbete. Denna utredning, som tillkallades våren 1968, har till uppgift att klarlägga anpassningsproblemens art och omfattning på kort och lång sikt samt att lägga fram en plan för samhälls insatser på olika områden och för samordning av denna verksamhet. Inom ramen för den organisation på anpassningsområdet som jag nu föreslår är det i första hand angeläget att få till stånd en förbättrad sam ordning av de åtgärder som redan f. n. ankommer främst på statliga och kommunala myndigheter och organ. Vidare föreligger stort behov av fort satta initiativ av den art som nu ankommer på arbetsgruppen för invand rarfrågor. Främst gäller det insatser för att tillgodose invandrares behov av information om förhållandena i Sverige samt åtgärder i syfte att komma till rätta med initialproblem som invandrare möter på olika områden i sam hällslivet. Den brevkuratorsverksamhet som bedrivs i anslutning till in vandrartidningens verksamhet utgör en viktig del av detta arbete. I princip bör det ankomma på verket att planlägga användningen av det särskilda anslag för anpassningsåtgärder som finns uppfört på riksstaten. Även om verkets framtida uppgifter på anpassningsområdet alltså inte nu kan pre ciseras närmare, står det mot den bakgrund jag har tecknat klart att verkets uppgifter inom detta område får en helt annan tyngd än utlänningsutredningen räknade med. Som framgått av vad nyss anförts är det f. n. inte möjligt att mera preci serat ange verkets framtida uppgifter på anpassningsområdet eller den minskning av antalet tillståndsärenden som lättnaderna i tillståndsgivningen medför. En teknisk fråga som det inte heller finns underlag för att lösa är i vad mån handläggningen av de uppgifter som ankommer på verket kan rationaliseras, främst genom utnyttjande av datateknik. Den undersök ning i sistnämnda avseende, som enligt vad min företrädare anförde i prop. 1968: 142 hade påbörjats, resulterade under hösten 1968 i en preliminär systemskiss avseende handläggningen av tillstånds- och kontrollfrågor. Detta arbete fortsätter och får vidgade förutsättningar i och med att även medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor skall handläggas av invand rarverket. Här berörda omständigheter har främst betydelse för dimen sioneringen på lång sikt av verket. Med hänsyn till det anförda räknar jag som framgår närmare i det följande med att invandrarverkets personal organisation i inledningsskedet inte bör bindas så hårt att en smidig an passning till framtida ändrade arbetsuppgifter försvåras. Härför talar också att en närmare kartläggning behövs av olika myndig heters befattning och kontakter med utlänningar och återverkningarna här av på relationerna mellan dessa myndigheter och invandrarverket. Vidare bör klarläggas hur verkets uppgifter på anpassningsområdet bäst kan sam ordnas med övrig verksamhet, i första hand tillstånds- och kontrollsidan. I princip bör eftersträvas att erfarenheter från hela verksamhetsområdet kan beaktas vid verkets ställningstaganden i skilda frågor.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Mot bakgrund av de oklarheter som jag nu berört har undersökningar i syfte att få fram ytterligare underlag för överväganden rörande invandrar verkets organisation på längre sikt påbörjats inom inrikesdepartementet i samråd med företrädare för bl. a. berörda centrala myndigheter och invandrarutredningen. Arbetet innefattar inledningsvis en sådan kartläggning av olika myndigheters befattning med utlänningar som jag nyss nämnde. Erfarenheter som invandrarverket vinner, inte minst rörande lämpliga me toder att samordna verkets uppgifter på anpassningsområdet med övrig verksamhet, bör kunna få stor betydelse för de fortsatta övervägandena. Undersökningen rörande databehandling av vissa uppgifter i verkets rutiner torde i fortsättningen komma att samordnas med detta långsiktiga orga nisationsarbete. De förslag rörande organisationen för invandrarverket fr. o. m. den 1 juli 1969 som jag lägger fram i det följande på grundval av utlänningsutredningens förslag och det material som härutöver framkommit under ärendets beredning i inrikesdepartementet utgör med hänsyn till vad jag nu har an fört inte nödvändigtvis en definitiv lösning. Invandrarverkets organisation. Vid sidan av uppgifter om verkets totala ärendevolym är främst möjligheterna att delegera beslutanderätten till olika nivåer inom verket avgörande för hur organisationen bör se ut. Det ankom mer på Kungl. Maj :t att besluta om vilka grunder för delegation som bör gälla, och jag tar upp denna fråga i det följande endast i den mån det behövs för att ge underlag för de organisatoriska ställningstagandena. Övervägandena baseras till stor del på erfarenheter från utlänningskommissionens verksamhet. I fråga om fördelningen av beslutanderätten i tillståndsärenden på olika nivåer hos utlänningskommissionen gäller f. n. i princip att bifallsbeslut — som meddelas i det stora flertalet ärenden — delegeras till tjänstemän under sektionschefsnivå, medan avslagsbeslut får meddelas av lägst sektionschef. Beträffande avlägsnandeärenden, besvärsärenden och ärenden med anled ning av remiss från Kungl. Maj :t beslutar kommissionens ordförande eller kommissionen i plenum. För samtliga nivåer under ordföranden gäller att ärenden som är svårbedömbara eller som kan föranleda tvekan eller som kan antas bli prejudicerande skall hänslcjutas till närmast högre tjänste man. Följande tablå visar fördelningen på olika beslutsnivåer för tillståndsoch avlägsnandeärenden, administrativa ärenden (kanslibyrån) samt re missärenden som kommissionen handlade under år 1968. Sådan långtgående delegation av beslutanderätten som f. n. tillämpas hos utlänningskommissionen bör enligt min mening i princip eftersträvas också inom det nya verket. En översiktlig granskning av fördelningen under år 1968 tyder emellertid på att en avsevärd del av de ärenden som nu hand läggs av kommissionens ordförande, främst vissa administrativa ärenden men även tillstånds- och avlägsnandeärenden, bör kunna handläggas på
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 21 Antal handlagda ärenden
| Beslutsnivå Fackbyråerna | Kanslibyrån | Summa | |
| Byrå 1 | Byrå 2 | ||
| 438 | 913 | 735 | 2 086 |
| 828 | 927 | 182 | 1 937 |
| 8 911 | 14 508 | 209 | 23 628 |
| Assistent, amanuens/byråsekreterare 39 840 | 39 958 | 79 798 | |
| 50 017 | 56 306 | 1 126 107 449 |
byråchefsnivå. En motsvarande ytterligare delegation bör kunna ske från byråchefsnivå till lägre tjänstemän. Även med en långtgående delegation får emellertid ett betydande antal ärenden antas komma att falla på verks ledningen. I detta sammanhang skall också uppmärksammas att antalet komplicerade ärenden ökar kontinuerligt. Medborgarskapsärendena handläggs f. n. i den ordning som gäller för konselj ärenden, dvs. de bereds under ledning av en expeditionschef, före dras för vederbörande statsråd och anmäls sedan i konselj. Enligt utred ningen är övervägande delen av medborgarskapsärendena av sådan beskaf fenhet att ansökningen tveklöst kan bifallas eller avslås. Jag delar utred ningens uppfattning att beslutanderätten i ärenden av sådan beskaffenhet i det nya verket i princip bör kunna delegeras till tjänstemän under byrå chefsnivå. Över huvud taget bör en långtgående delegation av beslutanderät ten också i medborgarskapsärenden eftersträvas. Trots detta torde det bli ofrånkomligt att ett stort antal ärenden avgörs på verksledningsnivå. Sammanfattningsvis kan sägas att verksledningens uppgifter i fråga om handläggningen av ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen, även om alla möjligheter att delegera beslutanderätten tas till vara, i vart fall inte kan antas bli mindre omfattande än de uppgifter som hittills har fallit på utlänningskommissionens ordförande. Härtill bör tas i betrak tande att frågor om åtgärder i syfte att underlätta invandrares anpassning i det svenska samhället i hög grad förutsätter initiativ och engagemang från verksledningens sida. Dessutom måste verkschefen beredas möjlighet att ak tivt ta del i det fortgående arbetet med verkets organisation. Av nu anförda skäl finner jag det ofrånkomligt att verksledningen förstärks i förhållande till vad utlänningsutredningen föreslagit. Jag förordar därför att en tjänst inrättas mellan verkschefs- och byrå chefsnivå i syfte att avlasta verkschefen i första hand uppgifter rörande till stånds- och avlägsnandefrågor samt medborgarskapsärenden som faller på verksledningen. För verkschefen bör inrättas en generaldirektörstjänst i lö negrad Cp 5. Mot denna löneställning har personalorganisationerna förklarat sig inte ha något att erinra. Förstärkningen av verksledningen bör ske ge nom att en extra ordinarie tjänst som avdelningschef inrättas.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Enligt utlänningsutredningens förslag beträffande byråindelningen m. m. skall handläggningen av medborgarskapsärenden förläggas till en särskild byrå och tillstånds- och avlägsnandeärenden fördelas på två byråer, vilket i princip överensstämmer med nuvarande organisation. I likhet med utredningen förordar jag att medborgarskapsärendena skall handläggas på en särskild byrå. Önskvärdheten av en såvitt möjligt enhetlig bedömning av tillstånds- och avlägsnandeärendena talar enligt min mening starkt för att handläggningen också av dessa ärenden förs samman till en byrå. Den minskning av ärendevolymen som på längre sikt kan förväntas till följd av lättnaderna i tillståndsgivningen talar i sam ma riktning. En viktig förutsättning för en sådan sammanföring är att be lastningen på byråns chef inte blir för stor. Om verksledningen förstärks på sätt jag har förordat och möjligheterna att delegera beslutanderätten även i mera kvalificerade tillståndsärenden tas till vara i enlighet med vad jag förut har berört, bör något hinder för sammanföringen inte föreligga. Som framgått av vad jag tidigare har anfört fäster jag stor vikt vid att frågor om invandrares anpassning i det svenska samhället bereds ökat utrymme i det nya verket. I likhet med flera remissinstanser, bl. a. arbets marknadsstyrelsen och utlänningskommissionen, anser jag därför att en särskild byrå bör inrättas för handläggningen av anpassningsfrågor. Slut ligen bör i principiell överensstämmelse med utredningens förslag finnas en kanslibyrå. Sammanfattningsvis förordar jag alltså att invandrarverket under verks ledningen organiseras på fyra byråer, nämligen en tillståndsbyrå, en medborgarskapsbyrå, en byrå för anpassningsfrågor och en kanslibyrå. Var och en av de fyra byråerna bör förestås av en byråchef. Fyra extra ordinarie tjänster bör inrättas härför. Jag räknar med att tillståndsbyrån bör indelas i två facksektioner och kanslibyrån i fyra sektioner, nämligen en administrativ sektion, en register sektion, som delvis motsvarar den kontrollsektion utredningen föreslår, en utrednings- och statistiksektion, som saknar direkt motsvarighet i utred ningens förslag, samt en kontorsdriftsektion, i huvudsak motsvarande den föreslagna intendentursektionen. Den indelning i sektioner som jag nu har redovisat bör emellertid betraktas endast som en principlösning. Kungl. Maj :t kan komma att behöva besluta om ändring i densamma senare. Tablå över organisationen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3. Som framgår av vad jag tidigare har anfört räknar jag med att invand rarverkets personalorganisation på längre sikt kommer att kunna minskas i förhållande till den personal som behövs under det första budgetåret. Härför talar främst att tillströmningen av tillståndsärenden kan förutses minska och att viss rationalisering av arbetsrutiner bör kunna ske. De beräk ningar av personalbehovet som jag i det följande lägger fram tar sikte endast på förhållandena under budgetåret 1969/70.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 23
Tillståndsbyrån övertar i princip de uppgifter som f. n. ankommer på utlänningskommissionens båda fackbyråer. Jag räknar med oförändrat personalbehov för dessa uppgifter under nästa budgetår. Detta innebär att jag beräknar medel för 48 tjänster på byrån, varav 19 för handläggande personal. Medborgarskapsbyrån. Enligt utlänningsutredningens beräk ning utgör personalbehovet för medborgarskapsbyrån 22 tjänster, byråche fen ej inräknad. Beräkningen har grundats på ett betydligt mindre antal handlagda ärenden per år än som med nuvarande utveckling kan väntas under de närmaste åren. Vid beredningen av organisationsfrågan inom inri kesdepartementet har det framkommit att en del arbetsrutiner kan förenk las. På grund härav räknar jag med att personalbehovet för byrån trots det ökade antalet ärenden kan begränsas till 23 tjänster, varav nio för handläg gande personal. Chefen för byrån har därvid inte medräknats. För budget året 1969/70 beräknar jag härutöver medel för att möjliggöra fortsatt avarbetning av nuvarande ärendebalans. Byrån för anpassningsf rågor. För budgetåret 1969/70 beräk nar jag medel för elva tjänster på byrån för anpassningsfrågor, varav åtta för handläggande personal och brevkuratorer. Förslagen rörande denna byrås dimensionering i inledningsskedet innebär nästan en fördubbling i förhållande till nuvarande personalresurser hos arbetsgruppen för in vandrarfrågor. Kanslibyråns uppgifter kommer i överensstämmelse med utred ningens förslag att i princip motsvara de uppgifter som f. n. ankommer på utlänningskommissionens kanslibyrå. För dimensioneringen av byråns per sonal är det av särskilt intresse om förändringar vidtas beträffande den inre utlänningskontrollen. Det ankommer visserligen, som jag tidigare har framhållit, på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter om formerna för anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning som nuvarande kon troll grundas på. Med hänsyn till att utformningen i betydande mån inverkar på dimensioneringen av invandrarverket vill jag här ändå beröra frågan. Jag knyter därvid an till de synpunkter som föredragande departe mentschefen anförde i prop. 1968: 142 och som väsentligen gäller frågan om det nuvarande bostadsanmälningssystemet skall behållas. Bostadsanmälningssystemet innebär att den som upplåter bostad åt ut länning omedelbart skall anmäla detta till polismyndigheten på orten och därvid i vissa avseenden lämna uppgifter som avfordras utlänningen. Sådana anmälningar från enskild bostadsupplåtare samt vissa anmälningar från hotell sänder polismyndigheten vidare till den centrala utlänningsmyndigheten för att de skall tjäna som underlag för tillståndskontrollen. Utred ningen anser att bostadsanmälningarna inte är ett lämpligt underlag för denna kontroll och föreslår att denna i stället skall grundas på foliebokfö ringens invandringsuppgifter. Bostadsanmälningarna bör enligt utredningen dock behållas som upplysningskälla för polismyndigheterna i deras brotts
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
förebyggande och brottsuppdagande verksamhet. Föredragande departe mentschefen anförde i prop. 1968: 142 att den kritik som utredningen riktat mot bostadsanmälningssystemet hade fog för sig. Han var dock inte beredd att ta ställning till om folkbokföringens invandringsuppgifter utgjorde ett tillfredsställande underlag för kontrollen. De ytterligare undersökningar som nu har företagits tyder på att uppgif ter från folkbokföringen kan tjäna som underlag för kontroll av att perso ner som avser att vistas bär stadigvarande söker uppehållstillstånd. Ytter ligare kontrollunderlag behövs emellertid och bör kunna erhållas bl. a. genom uppgifter från andra myndigheter som i skilda sammanhang får kon takt med utlänningar som vistas i riket. Undersökningarna om hur denna kontroll skall anordnas är inte slutförda ännu. Det är dock klart att bostadsanmälningarna från enskilda bostadsupplåtare kan undvaras. Slopandet av registreringen av bostadsanmälningar hos den centrala utlänningsmyndigheten medför en avsevärd besparing av biträdespersonal, främst för register- och kontrollarbete. Undersökningar i samband med ärendets beredning inom departementet har gett vid handen att även vissa andra registerrutiner bör kunna slopas med ytterligare personal besparingar som följd. Detta gäller dels registreringen i det särskilda kon trollregister jag tidigare har redogjort för, dels vissa noteringar om nor diska arbetstagare i ett särskilt arbetstagarregister. I mån av behov bör in vandrarverket och de lokala tillståndsorganen kunna få uppgifter från det centrala polisregistret om sådana omständigheter som hittills noterats i kon trollregistret. I överensstämmelse med utredningens förslag bör vidare eftergranskningen av beslut som efter delegation från den centrala myndig heten har meddelats av andra myndigheter i regel kunna ske i form av stickprov. Införandet av sådana förenklingar i kontrollverksamheten som jag här pe kat på innebär att för budgetåret 1969/70 30 biträdestjänster kan inbesparas. Enligt den principlösning för invandrarverkets organisation som jag har redovisat i det föregående är avsikten att visst utrednings- och statistikarbete skall bedrivas inom en särskild sektion på kanslibyrån. Sektionen beräknas tills vidare få i huvudsak motsvarande uppgifter som f. n. åvilar utlänningskommissionen i fråga om statistikproduktion. Vid sidan härav bör sektionschefen i betydande omfattning kunna tas i anspråk för utrednings uppgifter åt verksledningen. I de överväganden rörande verkets organisation på längre sikt som inletts torde emellertid i linje med statistiska central byråns uppfattning både det framtida statistikbehovet och frågan om lämpliga metoder att ta fram uppgifterna komma att prövas. Mot bakgrund av de redovisade omständigheterna beräknar jag för bud getåret 1969/70 medel för 110 tjänster på kanslibyrån, inberäknat sekre terare åt verkschefen och avdelningschefen. Av tjänsterna beräknar jag nio för handläggande personal.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
anledas av att personal hos utlänningskommissionen, som blir övertalig, be höver beredas provisorisk fortsatt anställning till dess omplacering till annan tjänstgöring kan ske. För övrig personal som behövs under budgetåret 1969/70, inberäknat förstärkning på medborgarskapsbyrån för avarbetning av ärendebalansen, tar jag upp medel under anslagsposten Avlöningar till till fällig personal. Under delposten Övriga expenser beräknar jag medel för engångsanskaffning av inventarier och kontorsutrustning. Medlen under anslagsposten Utvecklings- och rationaliseringsarbete avses för såväl löpande rationaliseringsåtgärder som mera långsiktiga åtgärder, bl. a. undersökningar om övergång till automatisk databehandling av vissa uppgifter i verkets rutiner. Under anslaget Anpassningsåtgårder för invandrare har för innevarande budgetår anvisats 1 350 000 kr. I prop. 1969: 1 (bil. 13) har anslaget tagits upp med ett preliminärt beräknat belopp av 2 milj. kr. Från anslaget bekostas åtgärder för invandrares anpassning, för vilka medel eljest inte står till för fogande. I huvudsak används anslaget till täckning av underskott hos den stiftelse som ger ut invandrartidningen samt för särskilda punktvis vidtagna åtgärder på anpassningsområdet. Jag förordar att anslaget för nästa bud getår förs upp med 2 milj. kr. Från anslaget bör — utöver underskott på invandrartidningen — bestridas kostnader för publikationer som invand rarverket ger ut som ett led i anpassningsarbetet. Fn betydande del av anslaget kommer även i fortsättningen att behövas för försöksverksamhet på anpassningsområdet. Det bör i första hand ankomma på invandrarverket att planera denna försöksverksamhet. De medel som härigenom ställs till förfogande innebär i realiteten att verket får betydligt större kapacitet på anpassningsområdet än dess stat utvisar. I detta sammanhang vill jag framhålla att det inte är min avsikt att föreslå någon ändring av formerna för utgivning av invandrartidningen. Denna tidning bör alltså även i fort sättningen ges ut av den för ändamålet bildade stiftelsen.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1. bemyndiga Kungl. Maj :t att vid statens invandrarverk inrätta en tjänst för generaldirektör i Cp 5, en extra ordi narie tjänst för avdelningschef samt fyra extra ordinarie tjänster för byråchefer, 2. till Statens invandrarverk för budgetåret 1969/70 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 9 000 000 kr., 3. till Anpassningsåtgårder för invandrare för budgetåret 1969/70 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969 27
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem ställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riks dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Gunnel Anderson
Statens utlänning skommissions organisation lO
00 PLENUM
Ordf. + 8 ledamöter
CROFÖRANDE' o.CHEF
Co 1 + arvode
1/11 K u n g
1 BYRÅN 2 l.
3 BYR M
Ce 1 Ce 1 (vice ordf.)
Ce 1 a j: ts Handsekr. Handsekr. Byråchefens p ro
Handsekr. UTLÄNNINGSNÄMNDEN
1/11 1/11
1/11 W’ p o si tio n
SEKTION 1 SEKTION 2 SEKTION 3 SEKTION 4 Sektion för Personal avd. Expeditions- Statistik- Kassan
nsrtSr
Västtyskar Albaner tekn.utl.kontr
n
Medborgare 1/18-22 1/17 föreståndare 1/26 sektionen 1/15
r
medborgare i Österrikare Bulgarer i övriga \aven adress
Polen, Sovjet o. intyg) 1/19 1/26 1/11 '1/3-9
unionen, samt Östtyskar 1/17 1/15 1/13
stater i Afrika Jugoslaver stater 1/9 1/3-9 1/11 1/9 4/5-9
och Asien även som artister Rumänier 3
å
oavsett med Tjecker borgarskap
Ungrare r
1 9 å$r?}T59iet<,r Wf*. Expeditiensavd. 6
0 9
Sakhandläggande Sakhandläggand Sakhandläggande Sakhandläggande Registergrupp 1 personal personal personal personal 1/26 1/11 2/9 8/3-9 1/28 1/28 1/26 1/26 Maskinskrivn,central Telefonväxel 1/23 2/18-22 1/23 1/18-22 2/18-22 1/19 4/18-22 1/13 3/9 13/3-9 Främlingspass- Registergrupp 2 1/9 2/3-9 avd. 1/17 1/17 1/11 3/9 7/3-9 1/11 1/3-9
Expedition Expedition eg stergrupp 3 Eftergranskning Expeditiona- Exp. för all Expedition Expedition vakter mänheten
1/13 1/9 6/3-9 1/13 1/9 3/3-9 1/13 2/9 5/3-9 1/13 1/9 5/3-9 1/11 3/9 7/3-9 1/11 1/9 o ta
1/11 3/10 3/11 1/9 2/3-9 g s ergrupp Q
«C5 1/11 2/9 8/3-9 o
med o markerade arbetsenheter lyda funktionellt under den Adress- och mtygsavd. tekniska utlänningskontrollen Sorteringsavd. 2/11 6/3-9' 1/11 1/9 4/3-9
Centrali verk för invandrarfrågor (utlänningsutredningens förslag) '
Styrelse
Generaldirektör
Stabsorgan Utredning Handsekr.
Planering Information
K u n
3 Byrån 4 Bgrän Vtl.nämndens g
1 Byrån 2 Byrån (Naturalisation) (Kanslibyrå) kansli l. Bch Avdcli/Bch Bch Bd M a j: ts Handsekr. Handsekr. Handsekr. p
Handsekr.
ro p o si Kontroll- Administra Intend.sek- tio Seklion 1 Seklion 2 Sektion 3 Seklion 4 Sakhandl. n
Bd personal sektion tiv sektion tion Inköp Bd
Bd Bd Bd lokaler (17) n
5 Ad/Bd Bd r
5 Expedition 3
Sakhandl. Sakhandl. Sakhandl. Sakhandl. å personal personal personal Efter Kassa Expeditions r
personal
forskning Bokföring kontor 1 9 Expedition Expedition Expedition Expedition Registratur 6
Postexp.
9 Central Personal Främlingsregister passexp. kontor
Kontroll Exp. för all register mänheten
Skrivcentral ta
adressför —Telex
frågningar a lo Tel. Vxl to CD
Exp.vakter
Centralarkiv
£ g
I*
Statens invandrarverk ö Co
(Departementschefens förslag)
STYRELSE Rådgiv, experter General K direktör u n g l.
Informations- M a
tjänsteman
j.t s
Avdelnings p ro chef p
9 1
4 1 o si
4
Utlännings tio
Medborgar- Byrå för nämndens n Tillståndsbyrå skapsbyrå anpassnings- Kanslibyrå kansli
frågor n r
5 3
å r
Tillst. Tillst. Administrativ Register Utredn.- och Kontorsdrift- 1 sektion 1 sektion 2 sektion sektion statistik sektion 9 sektion 6 9
Tillstånds- och Tillstånds- och Naturalisa- Åtgärder för Administra Centralregister Utredningar åt Skrivcentral avlägsnande- avlägsnande- tionsärenden invandrares tiva och kame (diarium) verksledningen Exp. vakter frågor, vissa frågor, vissa anpassning rala ärenden Tillstånd s- Statistikpro Centr. arkiv nationaliteter nationaliteter Personal kontroll duktion Postexp. Tel. ärenden växel Exp. för främl. pass Exp. för all mänheten