om ändrad träfiberprövning
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp ibifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 april 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Rune Molin
1 propositionen föreslås vissa inskränkningar i prövningsplikten enligtlagen (1987:588) om träfiberråvara enligt följande. Skogsindustriella an-läggningar undantas från prövningsplikten. Prövningsplikten bibehålls föreldningsanläggningar men inskränks till att avse endast spån för eldnings-ändamål.
I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 183
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987: 588) om träfiberråvara
dels att 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 4 och 10 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag är tillämplig på an-vändningen av träfiberråvara. La-gens syfte är att motverka bristerinom skogsindustrins råvaruförsörj-ning.
Denna lag är tillämplig på an-vändningen av såg- och kutterspån(spån) för eldningsändamål. Lagenssyfte är att motverka brister inomträskiveindustrins försörjning medspån.
Träfiberråvara får inte utan till-stånd av regeringen eller den myn-dighet som regeringen bestämmeranvändas i
1. eldningsanläggning eller an-läggning för framställning av träd-bränsle om användningen av träfi-berråvara uppgår till minst 10000m3 fast mått per kalenderår,
2. skogsindustriell anläggningom användningen av träfiberråvarauppgår till minst 200000 mJ fastmått per kalenderår.
Spån får inte utan tillstånd avregeringen eller den myndighet somregeringen bestämmer användas ieldningsanläggning eller anläggningför framställning av trädbränsle omanvändningen av spån uppgår tillminst 10000 m3 fast mått per ka-lenderår.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på till-stånd för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodosesyftet med denna lag.
Ett tillstånd skall avse använd-ning av en viss mängd träfiberrå-vara per kalenderår. Tillståndet fårförses med villkor.
Ett tillstånd skall avse använd-ning av en viss mängd spån per ka-lenderår. Tillståndet får förses medvillkor.
10§
Den som uppsåtligen eller av oakt-samhet använder träfiberråvarautan behövligt tillstånd eller brytermot föreskrift eller villkor som harmeddelats med stöd av denna lagskall dömas till böter eller fängelse ihögst sex månader.
Den som uppsåtligen eller avoaktsamhet använder spån utan be-hövligt tillstånd eller bryter mot fö-reskrift eller villkor som har med-delats med stöd av denna lag skalldömas till böter eller fängelse ihögst sex månader.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:183
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Tillstånd, som har meddelats enligt 3 § första stycket 1 i dess äldrelydelse, skall i den utsträckning det anger träfiberråvara i fortsättningenavse spån.
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 183
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991.
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Görans-son, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson,Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink.
Föredragande: statsrådet Molin
Lagen (1987: 588) och förordningen (1987: 589) om träfiberråvara trädde ikraft den 1 juli 1987 och ersatte bestämmelser om hushållning medträfiberråvara i 136 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1981:872).Reglerna innebar en betydande begränsning av prövningsskyldigheten.
Lagen om träfiberråvara syftar till att motverka brister inom skogsindu-strins råvaruförsörjning. Råvaruprövningen avser dels användningen avträfiberråvaror i stora skogsindustriella anläggningar, dels i anläggningarsom använder industridugliga råvaror för eldningsändamål.
Regeringen beslutade den 22 november 1990 om vissa undantag frånkravet på tillstånd för att använda träfiberråvara för eldning, fastställda iförordning (1990:1067) om undantag från vissa föreskrifter i lagen(1987: 588) om träfiberråvara.
Regeringen beslutade i maj 1990 om direktiv för en översyn av lagstift-ningen. Översynen borde enligt direktiven utmynna i förslag om en avreg-lering eller förenklingar i den prövning som sker med stöd av lagen.Landshövding Ingemar Öhrn förordnades som särskild utredare. Arbetethar avrapporterats i betänkandet (SOU 1991:22) Översyn av lagstiftningenom träfiberråvara. Betänkandet har remissbehandlats. Utredarens sam-manfattning av arbetet bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-yttrandena bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Regeringen redovisade i propositionen 1990/91:87 Näringspolitik förtillväxt, huvuddragen i den särskilde utredarens förslag samt angav som sinuppfattning att regleringen på träfiberområdet bör upphävas förutsatt attdetta kan ske utan allvarliga negativa industriella och regionalpolitiskakonsekvenser.
Byggnadslagen upphörde att gälla den 1 juli 1987. Lagens bestämmelserom hushållning med träfiberråvara ersattes med bestämmelser i lagen(1987: 588) om träfiberråvara (träfiberlagen) och förordningen (1987: 589)om träfiberråvara (träfiberförordningen) (prop. 1986/87:105, NU 40, rskr.353).
Syftet med lagen är att motverka brister i skogsindustrins råvaruförsörj-ning. I den proposition som låg till grund för lagstiftningen ansågs sådanabrister kunna uppkomma till följd av otillräckliga avverkningar och oba-lanser på virkesmarknaden. Vidare angavs att försörjningsproblem kundeuppstå på grund av ojämna styrkeförhållanden mellan olika parter påvirkesmarknaden. De stora skogsbolagen konstaterades ha ett avsevärtövertag på virkesmarknaden över de fristående s. k. köpsågverken genomatt de dels ofta är betydande skogsägare, dels bedriver ett organiseratsamarbete vad gäller råvaruinköpen. Råvarubrist inom skogsindustrinansågs kunna bli särskilt problematiskt i glesbygder där industrin ofta harstor betydelse för näringslivet och sysselsättningen.
Energipolitiska stimulanser antogs vidare kunna medföra en snabbtökad trädbränsleanvändning. Som grundprincip angavs att användningenav träfiberråvaror för eldningsändamål, dvs. för eldning eller tillverkningav bränslen, inte borde få hindra skogsindustrins råvaruförsörjning. Iförsta hand borde råvaror som inte är industridugliga eller konkurrensut-satta användas för eldningsändamål.
Träfiberråvara definieras i träfiberlagen som rundvirke och sådan råvarasom härrör från rundvirke, dock inte bark. Prövningen omfattar såledestimmer, massaved och biprodukter från träbearbetning, huvudsakligen flisoch spån från sågverk och hyvlerier. Skogsavfall, klen röjningsved, vedfrån energiskogsodling m.m. omfattas inte av prövningen.
Tillståndsskyldigheten för skogsindustriella anläggningar inträder näranvändningen av träfiberråvara uppgår till minst 200000 m3fub (fast måttunder bark) råvara per kalenderår. Ökning av den medgivna råvarumäng-den med högst 10000 m3fub per år kräver enligt träfiberförordningen intetillstånd. I eldningsanläggningar och i anläggningar för framställning avträdbränsle inträder tillståndsskyldighet när användningen uppgår tillminst 10000 m3f (fast mått) råvara per kalenderår. Prövningen berörsåledes de största skogsindustrierna, dvs. flertalet massabruk, ett 20-talstora sågverk och träskiveindustrier samt de bränsleanläggningar somanvänder skogsindustrielit förädlingsbara råvaror för sin verksamhet. Re-geringen prövar ärenden om råvaruanvändning inom den skogsindustriellasektorn, medan statens industriverk svarar för prövningen inom bränsle-sektorn. Skogsvårdsstyrelserna är tillsynsmyndigheter inom sina respek-tive regioner.
Regeringen får föreskriva om undantag från kravet på tillstånd försådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodose lagenssyfte. Under hösten 1990 beslutade regeringen om undantag från prövnings-
skyldigheten under åren 1990—1991 for de anläggningar i de sju länen i Prop. 1990/91: 183Småland, Blekinge, Skåne och Halland som använder llis från sågverk föreldningsändamål. Bakgrunden till beslutet var att sågverken i dessa län, pågrund av dels egen hög produktion, dels avtagande råvarubehov i massa-bruken, hade fått besvärande stora lager av flis.
Analyser av virkesförrådet, tillväxten och avverkningarna i våra skogarvisar att virkesförrådet ökar. Tillväxten är långt större än avverkningen.Någon risk för råvarubrist för skogsindustrin på grund av avverkningsre-striktioner föreligger sålunda inte totalt sett. Enligt skogsvårdslagen(1979:429) skall skogen och skogsmarken skötas så att man får en hög ochvärdefull uthållig virkesavkastning. Skogspolitiken utvärderas och ses överav 1990 års skogspolitiska kommitté. Kommitténs förslag skall redovisassommaren 1992.
Användningen av trädbränslen har ökat under 1980-talet. Skogsindu-strin använder själv stora mängder trädbränslen, oftast med ursprung i denegna verksamheten. Sågverken använder främst egna biprodukter sombark och spån som bränsle och säljer också biprodukter för extern eldning.Storskalig eldning med trädbränslen sker också i t.ex. kommunala värme-verk och baserar sig främst på skogsavfall, röjningsved och biprodukterfrån skogsindustrin. Småskalig uppvärmning av bostäder med ved ärrelativt vanlig. Under 1980-talet har startats företag som tillverkar träd-bränslen, t. ex. bränsleflis, pellets eller briketter.
Det svenska energisystemet skall i största möjliga utsträckning grundaspå varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor. Riksdagen har iolika sammanhang fastslagit att biobränslen skall ha en viktig roll i omställ-ningen och förnyelsen av energisystemet. Trädbränslen är det hittills vik-tigaste biobränsleslaget i Sverige. Olika stimulanser för att öka använd-ningen av trädbränslen har förekommit under 1980-talet, bl. a. investerings-stöd till eldningsanläggningar och skattebefrielse av bränslet. Den 1 januari1991 infördes en koldioxidskatt på de fossila bränslena olja, kol, naturgas,gasol och bensin och en skatt på svavel från förbränning av olja, kol ochtorv (prop. 1989/90: 111, SkU31, rskr. 357). De nämnda bränslena är ocksåbelagda med allmän energiskatt. Biobränslen, t. ex. bränslen baserade påskogsråvaror, är befriade från sådana styrmedelsskatter, varigenom deraskonkurrenskraft gentemot de fossila bränslena ökar.
I propositionen 1990/91:88 om energipolitiken har regeringen föreslagitatt stöd under en femårsperiod skall lämnas till investeringar i anlägg-ningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Stödsystemet föreslåsträda i kraft den 1 juli 1991. Vidare har regeringen beslutat tillkalla enbiobränslekommission (dir. 1991:11) som skall analysera de långsiktigaförutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen ochlämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft.
Allmänt bedöms det vara möjligt att öka uttaget från skogsmarkerna avt. ex. avverkningsrester och röjningsved. Sådana råvaror är lämpliga attanvända för bränsleändamål men utnyttjas sällan inom skogsindustrin.
Hur mycket av dessa råvaror som kan tas ut från markerna beror bl. a. på Prop. 1990/91: 183vilka ekologiska restriktioner som behövs samt i vilken takt teknik utveck-las för att ta fram råvarorna. Intresset för att elda med trädbränslen avolika slag beror på utvecklingen av eldningsteknik och i hög grad påträdbränslenas pris i relation till alternativa bränslen. Intresset för attanvända industridugliga råvaror för bränsleändamål påverkas också avprisutvecklingen på den skogsindustriella råvarumarknaden. Samhälletsreglering av användningen av träfiberråvara har en roll i detta samman-hang.
Jag kommer i det följande att redovisa mina slutsatser och förslagbeträffande prövningen av träfiberråvara inom skogsindustrin respektivebränslesektorn.
Mitt förslag: Kravet på tillstånd för att använda träfiberråvara iskogsindustriella anläggningar upphävs.
Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig överdenna del av utredarens förslag tillstyrker eller accepterar att prövningenupphör eller att den förenklas avsevärt. Några instanser har framhållit attprövningen har inneburit en möjlighet att få löpande information om destora skogsindustriernas råvaruanvändning, vilket bl.a. underlättar virkes-balansberäkningarna. Denna möjlighet bortfaller om träfiberprövningenupphör.
Skälen för mitt förslag: Enighet har rått om att skogsavverkningarna kanuppgå till åtminstone 75 milj. m3sk (skogskubikmeter) per år utan att denlångsiktiga hushållningen med skogsresursen äventyras. Utredaren har isin översyn av träfiberprövningen påpekat att kapacitetsutnyttjandet un-der en period efter år 1987 har varit extremt högt i massa- och pappersin-dustrin. I den mån avverkningarna inte har hållit jämn takt med det ökaderåvarubehovet, har industrin försörjt sig med importerad råvara. Detta harbidragit till att motverka råvarubrist som annars möjligen kunde ha brom-sat sågverkens produktionsutveckling. Trots den höga produktionen ochråvaruefterfrågan inom industrin har inte någon påtaglig råvarubrist upp-stått. De problem som främst de nordligaste sågverken kan ha haft med sinråvaruförsörjning, har i större utsträckning att göra med de naturliga,skogliga restriktionerna i dessa regioner än konkurrensen gentemot mas-saindustrin.
Utredaren har funnit att träfiberlagen inte har kunnat påverka de styr-keförhållanden som genereras av de stora bolagens samarbete på virkes-marknaden. Bolagen har blivit allt färre och större och deras inflytande på
virkesmarknaden bedöms vara stort, oavsett samarbetet, och oåtkomligtmed en råvarureglering.
Utredarens slutsats är att andra instrument som står till regeringens ochindustrins förfogande visat sig betydligt mer verkningsfulla än träfiberla-gen för att undvika råvarubrist inom skogsindustrin. Utredaren föreslårdärför att prövningen av skogsindustrins råvaruanvändning enligt träfiber-lagen skall upphävas.
Jag anser, liksom utredaren, att lagen inte har visat sig på något avgö-rande sätt bidra till att upprätthålla balans mellan råvaruutbud och efter-frågan på virkesmarknaden. Skogsindustrins råvaruanvändning kan nuavregleras helt genom att bestämmelserna på detta område upphävs i lagenom träfiberråvara. Jag utgår ifrån att den planerade nya näringspolitiskamyndigheten kommer att följa utvecklingen inom skogsindustrin, bl. a.vad gäller råvaruförsörjningen i de regionalpolitiskt viktiga inlandssågver-ken.
Olika myndigheters informationsförsörjning har aldrig varit ett syftemed lagstiftningen. Det får ankomma på berörda myndigheter att på annatsätt tillgodose sitt behov av information om råvaruanvändningen i skogs-industrin.
Mitt förslag: Lagen om träfiberråvara bör inskränkas till att avseprövning av användningen för eldningsändamål av spån från denträbearbetande industrin.
Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att träfiberprövningen upp-hävs även inom bränslesektorn men att prövningen ersätts av ett restitu-tionssystem till stöd för träskiveindustrin.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i utredarensbedömning att de energipolitiska stimulanserna till biobränslen kankomma att höja priset på spån. Några instanser anser att träfiberpröv-ningen ändå bör upphävas utan annan åtgärd, några tillstyrker utredarensförslag om ett restitutionssystem, några anser att träfiberprövningen börbehållas, åtminstone vad gäller användningen av råvaror för bränsleända-mål.
Skälen för mitt förslag: Utredaren har bedömt att de energipolitiskastyrmedelsskatter som har påförts de fossila bränslena, bl. a. för att för-stärka biobränslenas konkurrenskraft, kan komma att avsevärt driva upppriset på spån, om inga särskilda åtgärder vidtas. Flera orsaker anges till attspånråvarans pris påverkas. Bl. a. påpekas att produktionen av bränslenbaserade på skogsavfall fortfarande är liten, varför spånet som redan finnspå marknaden, kan komma att efterfrågas i första hand. Prishöjningarnaskulle särskilt drabba träskiveindustrin som har en stor regionalpolitiskbetydelse. Av övriga skogsindustriella råvaror väntas vissa kvaliteter förmassatillverkning kunna påverkas av en ökad konkurrens med bränslesek-
torn. Utredaren bedömer dock att massabruken kommer att kunna an- Prop. 1990/91: 183passa sin råvaruförsörjning till detta, antingen genom att ändra råvaru-mixen eller genom att importera råvaror.
Träskiveindustrin bedöms inte på motsvarande sätt ha möjlighet attsnabbt manövrera undan från ökade spånpriser. Därför anser utredaren attdet behövs särskilda åtgärder för denna industri om lagen om träfiberrå-vara upphävs i sin helhet. Utredaren föreslår att träskiveindustrin under enfemårsperiod kompenseras för den prishöjning på industrispånet somberor på styrmedel och stimulanser för att öka användningen av biobräns-len. En restitution skall ske till industrin av skillnaden mellan det avenergistyrmedlen påverkade spånpriset och ett med en anvisad metodframräknat normalt pris på industrispån.
Utredaren anser att systemet är internationellt konkurrensneutralt, ef-tersom det skulle hålla relationerna mellan svenska och utländska tillver-kare oförändrade. Systemet bör därför kunna accepteras enligt internatio-nella konventioner mot konkurrenssnedvridande industristöd. Det bördock granskas av EG-kommissionen. Utredaren har inte utformat denärmare detaljerna om restitutionen utan endast skisserat huvudprinci-perna för hur den skulle ske.
Remissinstanserna delar i flertalet fall utredarens uppfattning att olikastöd till biobränslena kan komma att öka spånpriset på ett sätt som blirnegativt för träskiveindustrin. Åsikterna om vilka åtgärder som bör vidtasskiljer sig däremot åt.
Svenska Pappersindustriarbetareförbundet konstaterar att ytterligarestöd för att öka biobränslenas konkurrenskraft skall föreslås av den nyligentillsatta biobränslekommissionen, varför det är olämpligt att nu besluta omatt avskaffa träfiberprövningen i dess helhet.
Kommerskollegium ifrågasätter utredarens slutsats att restitutionssyste-met skulle godkännas vid en granskning enligt GATT- och EG-regler omindustrisubventioners tillåtlighet.
Jag konstaterar för egen del att remissutfallet vad gäller restitutionsför-slaget för träskiveindustrin är splittrat. Jag anser att systemet visserligenskulle innebära att råvaruregleringen kunde upphävas men konstaterarsamtidigt att det nya systemet skulle kräva särskilda tekniska och administ-rativa lösningar. Jag anser också att risk föreligger att restitutionen vidgranskning i EG-kommissionen skulle kunna klassificeras som ett driftstödsom är oacceptabelt från konkurrensneutralitetssynpunkt. Jag anser därförinte att förslaget om restitution bör genomföras.
Jag delar emellertid uppfattningen att det är träskiveindustrins försörj-ning med spån som i första hand kan beröras av utvecklingen på biobräns-lemarknaden. Särskilt om eldningsanläggningar för trädbränslen tillkom-mer i snabb takt men produktionen av bränsleflis av skogsavfall dröjer kanefterfrågan på spån för eldning och därmed priset öka kraftigt. Det voreenligt min bestämda uppfattning olyckligt om energipolitiska styrmedelsom har beslutats bl.a. för att främja biobränsleanvändning i allmänhet,kortsiktigt får ett sådant genomslag på träskiveindustrins råvarupris attproduktion och företag slås ut. Industrin har en stor regionalpolitiskbetydelse. Där finns också utvecklingsbart kunnande och teknik, vilket
manifesteras i ett antal pågående utvecklingsprojekt, för att ta fram och Prop. 1990/91: 183tillverka nya träfibermaterial och produkter, som bl.a. kan ersätta miljö-störande produkter. Inriktningen på detta slag av fiberhantering är naturligför träskiveindustrin men inte inom skogsindustrin för övrigt.
Jag anser att den mycket speciella situationen vad gäller spånråvaranoch träskiveindustrins beroende av denna motiverar att träfiberpröv-ningen behålls. Fortsättningsvis bör prövningen begränsas till att omfattaanvändningen av såg- och kutterspån för eldningsändamål och syfta till attmotverka råvarubrist inom träskiveindustrin. Lagen om träfiberråvara bördärför ändras i de nämnda avseendena. Utvecklingen vad gäller använd-ningen av flis från sågverk för massaproduktion respektive eldning börnoga följas av den näringspolitiska myndigheten.
Tillståndsprövningen bör fullgöras av en förvaltningsmyndighet somregeringen bestämmer. Jag anser vidare att regeringen liksom för närva-rande bör vara bemyndigad att besluta om undantag från prövningsskyl-digheten i sådana fall där prövning inte behövs för att motverka råvaru-brist i industrin. Utredaren har t.ex. visat att energistyrmedlen i vissaregioner i landet inte kan väntas få någon effekt på träskiveindustrinsråvarupris. I sådana regioner bör eldning med eller bränsletillverkning avspån kunna undantas från prövning.
Jag avser, förutsatt att riksdagen antar förslaget, att återkomma tillregeringen med förslag om att inom ramen för träfiberförordningen un-danta de regioner i landet där spån kan användas för eldningsändamål utanatt råvarubrist riskeras inom framför allt träskiveindustrin.
I enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats ettförslag till lag om ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara.
På grund av frågans beskaffenhet skulle lagrådets hörande sakna bety-delse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.
Lagens tillämpningsområde avser idag träfiberråvara. Genom de nu före-slagna förändringarna inskränks tillämpningsområdet till att avse endastspån. Lagens namn är dock numera så inarbetat att någon förändring avnamnet inte föreslås.
1§
Lagen är i dag, enligt 1 §, tillämplig på träfiberråvara. Genom ändringeninskränks tillämpningen till endast en typ av träfiberråvara, nämligen såg-och kutterspån. Dessa produkter är de biprodukter som uppstår vid såg-ning resp, hyvling inom den träbearbetande industrin. För dessa biproduk-ter används i lagtexten i fortsättningen den gemensamma benämningen
spån. Som en konsekvens av denna ändring föreslås den nuvarande 2§, Prop. 1990/91: 183som innehåller en definition av begreppet träfiberråvara, bli upphävd.
Prövning av spånanvändning inskränks till att avse endast sådan använd-ning som sker för eldningsändamål. Med detta avses dels eldning medspån, dels framställning av trädbränslen med spån som råvara. Det börobserveras att prövningsplikt för eldning endast föreligger då eldningensker direkt med spån. Om däremot eldning sker med trädbränslen sombaserar sig på spån är detta inte prövningspliktigt. I det fallet sker iställetprövningen då spånet används för framställning av trädbränslet.
Lagens syfte är idag att motverka brister inom skogsindustrins råvaru-försörjning. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen inskränkssyftet nu till att motverka brister inom träskiveindustrins försörjning medspån.
Med måttenheten fast mått avses fast mått efter omräkning från m3s(stjälpt mått) med en omräkningsfaktor på 0,4.
Genom den föreslagna lagändringen inskränks tillståndsplikten. Det inne-bär att äldre tillstånd som avser anläggningar eller typ av träfiberråvarasom i fortsättningen inte är tillståndspliktiga blir utan verkan. De endatillstånd som i fortsättningen kommer att vara giltiga blir de tillstånd somgäller eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av träd-bränsle och som avser spån. Många sådana tillstånd anger just spån somtillåten träfiberråvara. För dessa tillstånd innebär lagändringen inga pro-blem. Andra tillstånd vid nyssnämnda typ av anläggningar anger däremotinte vilken typ av träfiberråvara som avses utan de anger bara viss mängdträfiberråvara. Åter andra tillstånd anger viss mängd träfiberråvara, varavhögst viss mängd angiven typ av träfiberråvara. Genom punkten 2 iövergångsbestämmelserna kommer dessa tillstånd i fortsättningen att avsespån i den utsträckning de idag avser träfiberråvara utan angivande av visstyp av träfiberråvara.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1987:588) omträfiberråvara.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-den har lagt fram.
Lagen om träfiberråvara syftar till att motverka råvarubrist inom skogsin-dustrin. Den prövning som sker med stöd av lagen avser användningen avträfiberråvaror i stora skogsindustriella anläggningar samt användning avindustridugliga råvaror för eldningsändamål. Råvarubrist antas kunnauppkomma om kapaciteten och därmed virkesanspråken ökar i de storaindustrierna och avverkningarna inte samtidigt ökar i landet. Råvarubristkan också uppkomma i industrin om eldningen med trädbränslen ökar ochanspråken på bränsleråvaror riktar sig mot de industridugliga råvarusla-gen. I första hand har brist bedömts kunna drabba mindre industrier utanegna skogstillgångar och med en svag ställning på rå varumarknaden.
Vid översynen av träfiberlagen har jag konstaterat att den prövning somavser det skogsindustriella området inte spelar någon avgörande roll förbalansen på virkesmarknaden. Det har visat sig under de senaste åren attsamhället och industrin förfogar över mer verkningsfulla medel för attpåverka virkesutbudet och försörjningen. Träfiberlagen innebär t. ex. intenågon lösning på de s. k. köpsågverkens eventuella problem med att hävdasig på virkesmarknaden. Min slutsats är att träfiberlagens regler om pröv-ning av användningen av träfiberråvara inom skogsindustrin kan upphä-vas.
Träfiberlagen är, vad gäller prövningen inom bränslesektorn, inte till-räckligt distinkt för att fungera väl. Lagens avsikt är att skogsindustrin skallha förtur till förädlingsbara råvaror och att endast överskott får användasför eldning. Det är emellertid ogörligt att fastställa i det enskilda fallet hurmycket råvara som kan tillåtas for eldning utan att råvarubrist framgentriskeras i skogsindustrin.
Energipolitiska styrmedel tillkommer nu för att öka intresset för bio-bränslen, bl. a. trädbränslen. Energi- och miljöskatter på olja, kol och gassamt stöd till användning av biobränslen, kan komma att kraftigt drivaupp efterfrågan och pris på framför allt spån, eftersom det blir mycketkonkurrenskraftigt gentemot andra bränslen. Även om priset skulle för-dubblas, skulle det vara lägre än för det billigaste bränslealternativet, somblir kol. Prisökningen kan väntas slå igenom även på priset på spån förindustriell förädling, som framför allt sker i trädskiveindustrin. En sådrastisk kostnadsökning skulle hota denna industris existens. I så fallupphör också tillförseln av svenska skivor till byggnads-, snickeri- ochmöbelindustrin. Min uppfattning är att den utvecklingen är oönskad, inteminst av handels- och regionalpolitiska skäl, och att den är en oförutseddeffekt av de energipolitiska åtgärderna.
Min slutsats är att träfiberlagens regler avseende råvaruanvändning förbränsleändamål inte kan upphävas utan att andra åtgärder vidtas. Jagföreslår därför ett restitutionssystem för träskiveindustrin. Ett prisindexför spån jämförs med ett prisindex för den sammanvägda prisutvecklingenpå timmer och massaved. Dessa råvaror antas följa en normal prisutveck-
Bilaga 1
ling for industrivirke. Restitution skall därefter kunna medges med ett Prop. 1990/91: 183belopp motsvarande skillnaden mellan det av energistyrmedlen påverkade Bilaga 1spånpriset och ett ”normalt” industrispånpris som alltså framräknas medhjälp av virkesprisindex. Systemet ger inte automatiskt restitution, utanbara då man kan konstatera en bränslerelaterad prisökning på spånråva-ran. Det tar också hänsyn till att prisutvecklingen kan variera regionalt.Restitutionssystemet bör få gälla under fem år som en buffert under den tiddet kan ta att få igång en mera betydande produktion av bränsleråvaror avandra slag, t. ex. skogsavfall och energigrödor. Fem år bör vara en tillräck-ligt lång tid for att träskiveindustrin och de trävaruindustrier som levererarspån till marknaden, skall på olika sätt kunna anpassa sig till de nyamarknadsförhållandena. Jag har inte utarbetat de närmare reglerna för hurrestitutionen skall ske till enskilda foretag.
Restitutionssystemet har så långt det varit möjligt granskats med hänsyntill EG-aspekter på dess påverkan på internationella konkurrensförhållan-den. Systemet innebär att träskiveindustrin kan betala bränslemarknads-priset på spånråvaran men det förbättrar inte industrins resultat. Jag anseratt systemet inte är konkurrenssnedvridande utan håller relationerna mel-lan svensk och utländsk träskiveindustri oförändrade. Restitutionen tillfal-ler indirekt spånproducenterna men subventionerar inte dessa, eftersomde annars skulle leverera spånet till eldning. Systemet bör få granskas avEG-kommissionen.
Om det föreslagna restitutionssystemet införs, kan träfiberlagen upphä-vas i sin helhet. Om förslaget av något skäl förkastas, bör en regleringbehållas vad gäller användning för bränsleändamål av de mest hotadeindustriellt förädlingsbara råvarorna.
13 Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kommerskolle-gium, skogsstyrelsen, statens industriverk, statens energiverk, domänver-ket, statens vattenfallsverk (Vattenfall), NäringsfrihetsombudsmannenNO, statens pris- och konkurrensverk (SPK), statens naturvårdsverk, läns-styrelserna i Jönköpings och Västmanlands län, länsstyrelsen i Jämtlandslän vilken har bifogat yttranden av skogsvårdsstyrelsen i länet och ABPersson Invest, länsstyrelsen i Norrbottens län.
Vidare har efter remiss yttrat sig Skogsindustrierna, LantbrukarnasRiksförbund (LRF) gemensamt med Sveriges Skogsägareföreningars Riks-förbund, Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), Svenska Kraftverksför-eningen, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Svenska Trädbräns-leföreningen, Svenska Träindustriarbetareförbundet, Svenska TräskivorService AB, Sågverkens Riksförbund och Värmeverksföreningen.
Sveriges Industriförbund, Svenska skogsarbetareförbundet och Tjänste-männens Centralorganisation (TCO) har avstått från att yttra sig.
De flesta remissinstanser som har yttrat sig över förslaget i denna deltillstyrker eller accepterar att prövningen upphör eller anser att den kanförenklas avsevärt.
Statens industriverk, skogsstyrelsen, domänverket och statens energi-verk har i en skrivelse till regeringen föreslagit hur en förenkling skullekunna ske. Förslaget refereras av utredaren. Enligt myndigheterna skullelagen om träfiberråvara kunna ersättas med en lag om skyldighet attanmäla ökad råvaruförbrukning. Prövning skulle endast ske i de fallökningen bedöms allvarligt hota råvaruförsörjningen för någon annanverksamhet.
Skogsindustrierna: Skogsindustrierna instämmer i allt väsentligt i utred-ningens beskrivning av virkesförsörjningsläget inom industrin och delaruppfattningen att prövningen på industrisidan inte spelar någon avgöranderoll för virkesbalansen. Andra faktorer är av större betydelse för virkesut-budet och virkesförsörjningen. Skogsindustrierna tillstyrker förslaget attupphäva träfiberlagens regler om prövning av användningen av träfiberrå-vara inom skogsindustrin.
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Det är olämpligt att man från samhälletssida avhänder sig de påverkansmöjligheter till skogsråvarans användningsom träfiberlagen ger. Länsstyrelsen anser dock att prövningssystemet börkunna förenklas så att prövning sker på förekommen anledning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Att relativt kort tid förflutit sedan lagen
Bilaga 2
trädde i kraft talar emot ett definitivt avskaffande av lagen i enlighet med Prop. 1990/91: 183betänkandets förslag. Länsstyrelsen förordar i stället myndigheternas för- Bilaga 2slag.
2.1 Följande instanser tillstyrker eller accepterar förslaget:
Statens industriverk, Vattenfall, länsstyrelsen i Jönköpings län, Skogsindu-strierna, SVEBIO, Kraftverksföreningen, Svenska Träskivor Service ABoch Sågverkens Riksförbund.
Statens industriverk: Om ett restitutionssystem av något skäl ej kaninföras bör lagen om träfiberråvara behållas för prövning av användningenför bränsleändamål av de mest hotade industriellt förädlingsbara råva-rorna.
Vattenfall: Med utredningens förslag bör energisektorns och spån- ochträfiberskiveindustrins anspråk på träfiberråvara kunna konkurrera mark-nadsmässigt riktigt utan att olika typer av skatter och avgifter snedvriderkonkurrensen.
Skogsindustrierna: På marknaden för biobränslen råder inte naturligamarknadsförutsättningar. Samhällets energipolitiska beslut ingriper i ochrubbar de normala marknadsvillkoren för skogsråvarorna. De negativaeffekterna av de energipolitiska styrmedlen kommer främst att drabbaträskiveindustrin men är mera generellt och allvarligare.
SVEBIO: De enda känsliga råvarusortiment som finns framöver ärsågspån och kutterspån. I ett läge där värmeverken kan öka sin efterfråganav sågspån kommer säkerligen energieffektiviseringar till stånd och mark-naden tillförs då ökade spånvolymer som verkar prisdämpande.
Svenska Kraftverksföreningen: Föreningen kan acceptera att temporäraåtgärder vidtas för att upprätthålla träskiveindustrin konkurrenskraft.Problematiken är dock mer omfattande än att bara omfatta träskiveindu-strin. Föreningen har tidigare sammanhang påpekat att styrmedelsvaletavseende biobränslen är känsligt eftersom styrningen inte får snedvridakonkurrensen om skogsråvaran och inte heller med annan energiproduk-tion.
Svenska Träindustriarbetareförbundet: Förbundet understryker utreda-rens slutsatser. Skulle hans förslag förkastas måste en reglering behållas vadgäller användning av träfiberråvara för bränsleändamål. Effektiviteten iprövningen måste då ses över.
Svenska Träskivor: Det är viktigt att observera det svenska energisyste-mets olikheter vid jämförelse med andra länders. Få andra länder i Europahar tillnärmelsevis den skatte- och avgiftsbörda som energikonsumenternai vårt land. Förhållandena påverkar för skivindustrins del inte bara dedirekta energikostnaderna utan i hög grad också kostnaderna för vedråva-ran. De åtgärder som vidtages för att motverka detta måste ha en sådan
effekt att inte svensk skivindustri slås ut på grund av dessa sannolikttidsbegränsade styrmedel i energipolitiken.
Sågverkens Riksförbund: Virkesmarknaden skall vara fri såväl gällanderundvirket som sågverksindustrins biprodukter. Riksförbundet tillstyrkerutredarens förslag men anser att träfiberlagen gällande sågverkens bipro-dukter för energianvändning skall upphävas, även om restitutionsförslagetav något skäl ej kan genomföras.
2.2 Följande remissinstanser anser att lagen om träfiberråvara börupphävas i sin helhet utan att någon särskild åtgärd vidtas förträskiveindustrin:
Skogsstyrelsen, statens energiverk, domänverket, länsstyrelsen i Västman-lands län, Näringsfrihetsombudsmannen NO, statens pris- och konkurrens-verk (SPK), LRF/Skogsägarnas Riksförbund, Trädbränsleföreningen.
Skogsstyrelsen: En avveckling av träfiberlagen kan tillstyrkas. Lagen börersättas med ett anmälningsförfarande som tillgodoser vitala delar avsamhällets kunskapsförsörjning och överblick över utvecklingen inomlandets kanske mest betydelsefulla sektor. Eventuella problem i skivindu-strin eller för sysselsättningen inom främst norra och mellersta Sverigesinland bör lösas med befintliga regionalpolitiska stöd.
Statens energiverk: Verket är positivt till ett avskaffande av prövningeni sin helhet. De problem som kan uppstå för industrin bör angripas medregional- eller arbetsmarknadspolitiska medel. Verket hänvisar till attutvecklingen inom råvaruförbrukande verksamheter kan följas genom attdessa åläggs en anmälnings- och uppgiftsskyldighet.
Domänverket: Verket kan förstå att problem med betalningsförmågankan uppstå för skivindustrin om bränslesektorn får en betydligt högrebetalningsförmåga. Verket anser dock att detta får ske genom en normal frikonkurrens och att skivindustrin får anpassa sig till den prisutveckling förråvaran som marknaden skapar. Verket anser att träfiberlagen skall tas borti sin helhet och att något alternativt system inte skall inforas. Slopas lagenhelt torde en ny lag angående rapporteringsskyldighet avseende förbruk-ning få införas. Att en av världens ledande skogsnationer skulle saknacentral statistik för aktuell råvaruförbrukning synes inte tillfredsställande.
NO: NO är på principiella grunder negativ till den offentliga regleringenav träfiberanvändningen. Förslaget till ett restitutionssystem visar hursvårt det kan vara att ta sig ur ett regleringssystem. Ett restitutionssystembör inte införas utan skivindustrin får söka anpassa sig till den nyamarknadssituation för spån som successivt växer fram. Möjligen kanprisutvecklingen på spån behöva följas upp. Vid behov kan användning avskogsavfall för eldning stimuleras.
SPK: Skogsråvaran skall användas inom de sektorer där betalningsför-måga föreligger och inte styras genom administrativa medel till sektorersom saknar sådan. Riskerna för kraftiga prisökningar på spån torde varasmå och restitutionssystemet torde därför inte fylla någon funktion. Ommålet är att stödja sysselsättningssvaga regioner bör i första hand regional-politiska medel användas.
Bilaga 2
Länsstyrelsen i Västmanlands län: I dagsläget bör inte införas någonform av restitution. Marknadskrafterna bör få verka och först om utveck-ling blir sådan att en ogynnsam situation uppstår för träskiveindustrin börprisreglerande åtgärder vidtas. Ett restitutionssystem blir förmodligenadministrativt krångligt. Dessutom finns risk att systemet som gör engrupp av aktörer på marknaden mer okänsliga för priset leder till prisök-ningar.
LRF/Skogsägarnas Riksförbund: Träskiveindustrin torde vara betjäntav att omgående anpassa sig till en öppnare konkurrens om råvaran.
Svenska Trädbränsleföreningen: Vi delar uppfattningen att biobränsle-marknaden kan komma att driva upp priset på skivindustrins råvaror. Detfinns en uppnbar risk för att man genom ett restitutionssystem ökar deregionalpolitiska problemen i slutändan och därmed bäddar för ett krav påförlängning av skyddet. Man kan också förutse att liknande stöd kankomma att krävas av industrier som ursprungligen inte varit avsedda attingå i systemet.
Värmeverksföreningen: Lagen kan vara ett hinder för utveckling avbiobränsleanvändningen.
Kommerskollegium och statens naturvårdsverk förordar att lagen upp-hävs men tar inte ställning till förslaget om restitution.
2.3 Följande remissinstanser anser att en lagstiftning om träfiberråvaranbör behållas:
Länsstyrelserna i Jämtlands län och Norrbottens län (se punkt 1), Skogsin-dustrierna, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet
Skogsindustrierna: Ett restitutionssystem för skivindustrin bör komplet-teras med ett anmälningsförfarande och en statistikuppföljning för bräns-lesektorn som bör gälla rundvirke och de nu prövningspliktiga biproduk-terna. En beredskapslag bör finnas på bränsleområdet som medger införan-det av prövning om utvecklingen motiverar detta.
Svenska Pappersindustriarbetareförbundet: Nuvarande energiskatterinnebär en synnerligen kraftig subventionering av träfiberråvara som bräns-le. Utredningen ger inte tillräckligt underlag för ett beslut om att upphävaträfiberlagen. Konsekvenserna för massaindustrins råvaruförsörjning harinte analyserats. Den nyligen tillsatta Biobränslekommissionen skall belysafrågan om möjligheterna att ta ut avverkningsrester från skogsmarkerna.Om dessa är mindre än utredaren har bedömt, kan ett borttagande avförbudet att elda industriråvara leda till att råvarupriserna för pappers- ochmassaindustrin ökar kraftigt. Träfiberlagen bör inte avskaffas förrän Bio-bränslekommissionen bedömt tillgången på avverkningsrester för eldnings-ändamål.
Kommerskollegium: Införande av nationella regleringar som medför kon-sekvenser för annan industri, i detta fall påverkar priset på insatsvara, ochom kompensation för dessa konsekvenser bör beaktas annorlunda än
Bilaga 2
stödåtgärder införda av andra skäl, har inte prövats i GATT. Det är inteentydigt att införande av statliga stödåtgärder för att bibehålla historiskakonkurrensförhållanden skulle bedömas vara konkurrensneutrala vid eneventuell tvist. Part som anser sig ha fått sina förmåner minskade skullekunna hävda att det förändrade prisläget är den nya marknadssituationenoch att subventionen snedvrider konkurrensen.
I relation till EG- och EFTA-länderna bör i första hand EG:s stödregleruppmärksammas. Huvudfrågan är systemets eventuella konkurrenspåver-kan. Kollegiet känner inte till hur man i EG ser på konsekvensåtgärder avdet slag som det här är fråga om. Allmänt sett bör det bakomliggandemiljömotivet och tidsbegränsningen tala för en positiv bedömning. Detförhållandet att träskiveindustrin är konkurrensintensiv och att det före-kommer en betydande svensk export kan å andra sidan antas föranleda enkritisk inställning till stödet. Systemet bör kunna hävdas vara internatio-nellt konkurrensneutralt, men det är oklart om det skulle undgå kritik viden EG-granskning.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
Bilaga 2