om verksamheten i Studsvikskoncernen, m.m.
Prop.
1990/91:184
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp ibifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 april 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Rune Molin
I propositionen redovisas inriktningen för en omstrukturering avverksamheten och ägarförhållandena i koncernen Studsvik AB meddotterbolag.
Ett övergripande mål är att dela upp verksamheterna inom koncernenpå tre delar som var och en får ägarförhållanden och andra förutsättning-ar som är mest lämpliga för respektive del.
Förhandlingar har inletts om en överlåtelse av de kärntekniska anlägg-ningarna inklusive forskningsreaktorn R2 till kärnkraftsproducenterna.
En försäljning till industriella intressenter av koncernens kommersielltutvecklingsbara delar bör eftersträvas.
Regeringen kommer senare denna dag att överföra ägarfunktionen förStudsvik AB till statens vattenfallsverk (Vattenfall). Härigenom får verketförutsättningar att fortsätta och avsluta de förhandlingar som har inlettsom försäljning av verksamheter inom koncernen. Vattenfall bör behållafastigheten och de delar av Studsvikskoncernen som inte avskiljs ochsäljs.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 184
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsrådenGöransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist,
G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson,Asbrink
Föredragande: statsrådet Molin
AB Atomenergi bildades år 1947 med uppgift att handha det målbundnaforsknings- och utvecklingsarbetet på kärnenergiområdet (prop. 1947:313, SU217, rskr. 403). Staten tecknade aktier för 2 milj.kr. av dettotala aktiekapitalet om 3,5 milj.kr. Resterande aktier tecknades avkommunala och privata kraftföretag och industriföretag. Ar 1956fastställde riksdagen (prop. 1956:176, 3LU22, rskr. 344) allmännariktlinjer för bolagets verksamhet. Riktlinjerna har sedan modifierats vidflera tillfällen i samband med riksdagens prövning av anslag till bolaget.
Under åren 1957 - 1964 uppfördes forskningsanläggningen i Studsvik,innefattande bl.a. materialprovningsreaktorn R2. Investeringarna uppgicktotalt till 250 milj.kr.
Ar 1968 upprättades ett tioårigt konsortialavtal mellan staten ochdåvarande ASEA AB. Merparten av ASEAs atomverksamhet och delarav AB Atomenergis resurser, överfördes till ett av staten och ASEAsamägt företag, Asea-Atom. Företagets aktiekapital fastställdes till 60milj.kr. (prop. 1968:160, SU199, rskr. 408).
Samtidigt avtalades mellan staten och AB Atomenergi att bolaget skullebedriva visst reaktor- och bränsletekniskt utvecklingsarbete parallellt medforskning av mera långsiktig karaktär, huvudsakligen i Studsvik.Resurserna skulle stå till förfogande för såväl Asea-Atom som andraföretag.
Ar 1969 övertog staten samtliga aktier i AB Atomenergi. Aret däreftergodkände riksdagen (prop. 1970:1, bil 15, s. 97, SU13, rskr. 13)särskilda riktlin jer för bolagets kärnenergiverksamhet under femårsperiod-en 1970/71 - 1974/75. Dessa riktlinjer innebar bl.a. att bolaget skulleintensifiera ansträngningarna att uppnå en mera marknadsinriktadverksamhet och öka volymen betalda uppdrag.
Vid femårsperiodens slut år 1975 redovisade bolaget ett underskott i Prop. 1990/91:184den löpande verksamheten på 40 milj.kr. Underskottet täcktes med hjälpav realisationsvinster på försåld egendom.
I propositionen 1975/76:109 om anslag till Aktiebolaget Atomenergiför budgetåret 1976/77, m.m., angavs att Atomenergis ställning som ettcentralt kämfbrskningscentrum innebar att även bedriva viss verksamhetsom utifrån rent företagsekonomiska kriterier inte kan motiveras. Försådana kostnader borde bolaget liksom tidigare ges särskild ersättning.Samtidigt betonades i propositionen att de redovisade riktlinjerna ochanslagsberäkningarna innebar krav på en påtaglig begränsning ochrationalisering av bolagets verksamhet.
I propositionen 1977/78:110 om energiforskning m.m., angavs endelvis ny inriktning för bolagets verksamhet. AB Atomenergi föreslogsfå omfattande uppgifter utöver det kärntekniska området, främstutveckling av inhemska bränslen. Verksamheten kom därvid att tillbetydande del finansieras genom energiforskningsprogrammet.
Ar 1978 bytte AB Atomenergi namn till Studsvik Energiteknik AB ochomorganiserades.
I november 1981 avstyrkte statens kämkraftinspektion av säkerhetsskälen ansökan från Studsvik Energiteknik AB om fortsatt koncession fördrift av R2-reaktom. Anledningen till detta var s.k. försprödning avreaktortanken. Bolagets styrelse och ledning beslutade att reaktortankenskulle bytas ut. Beslutet verkställdes år 1984.
En successivt ökad andel av verksamheten vid Studsvik kom attfinansieras genom intäkter från kommersiella uppdrag och tjänster, inteminst på den internationella marknaden. Samtidigt hade bolaget i enlighetmed statsmakternas intentioner gjort betydande satsningar utanförkämenergiområdet, företrädesvis inom teknikområdet förgasning ochförbränning av kol och inhemska bränslen.
På grund av R2-reaktoms avställning i åtta månader för byte avreaktortank samt vikande orderingång från affärsområden som varitexpansiva uppvisade bolaget år 1985 en förlust. För det förlängdaräkenskapsåret 1 juli 1984 - 31 december 1985 redovisade koncernen ettunderskott, efter finansiella intäkter och kostnader, med drygt 20 milj.kr.Omsättningen var under perioden ca 720 milj.kr.
För verksamhetsåret 1986 uppvisade Studsvik ett förlustresultat efterfinansiella intäkter och kostnader på drygt 60 milj.kr. Före bokslutsdispo-sitioner och skatt blev resultatet en förlust om 72,8 milj.kr. Det stod idetta läge klart att de planer för bolagets verksamhet som hade legat tillgrund för av riksdagen beslutade statsanslag till Studsvik inte hade kunnatförverkligas.
Bolaget förbrukade kapital i betydande omfattning. Soliditeten sjönkmed 10 procentenheter från 25 % år 1985 till ca 15 % år 1987.
Mot denna bakgrund beslutade styrelsen i Studsvik AB om ettåtgärdspaket som siktade på en reduktion av kostnaderna med 30-35milj.kr. för år 1986. Bl.a. minskades personalstyrkan med ca 200personer. Riksdagen godkände också regeringens hemställan om ettkapitaltillskott med 50 milj.kr. till Studsvik för att rekonstruera bolagetsfinansiella ställning (prop. 1987/88:25, bil. 10, NU12, rskr. 112).
1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 184
För budgetåret 1988/89 beviljade riksdagen (prop. 1987/88:90, NU40, Prop. 1990/91:184rskr. 375) ett ytterligare ägartillskott om 40 milj.kr.
Verksamheten i Studsvik finansieras till en del av statliga anslag inomenergiforskningsprogrammet. För budgetåret 1990/91 har riksdagenanslagit sammanlagt 63 milj.kr., varav 24 milj.kr. avser bidrag tilldriften av R2-reaktom. Övriga medel avser såväl kärnkraftstekniskt somannat forsknings- och utvecklingsarbete.
Det svenska kärntekniska programmet har medfört att radioaktivt avfallhar lagrats i Studsvik i avvaktan på ett slutligt omhändertagande.Hanteringen av detta avfäll har t.o.m. år 1988 finansierats överstatsbudgeten. Ar 1988 tillkom lagen (1988:1597) om finansiering avhanteringen av visst radioaktivt avfäll m.m. (Studsvikslagen) i syfte attreglera finansieringen av de framtida kostnaderna för hantering ochslutförvaring av det radioaktiva avfallet.
Regeringen uppdrog våren 1990 åt naturvetenskapliga forskningsrådet(NFR) att redovisa behov och finansiering av en förskningsreaktor försvenska universitet och högskolor. I december samma år ställde sig NFRi allt väsentligt bakom en rapport från en särskilt utsedd utrednings-grupp. På grundval av rapporten anser NFR att verksamheten i Studsvikbör fortsätta under en treårsperiod, under förutsättning att förändringargörs av forskningens organisation och verksamhetsinriktning samt attforskningsmiljön förstärks. Vidare anser NFR bl.a. att ökade medel börställas till förfogande för ökat utnyttjande av neutronforsk-ningsanläggningar utanför Sverige, särskilt om neutronforskningen vidR2-reaktom skulle upphöra. Även remissinstanserna instämmer ihuvudsak med rapporten och dess slutsatser.
Studsvik AB är i dag ett helstatligt bolag. Verksamheten bedrivs inom tredivisioner, Nuclear, Energy och Instrument. I divisionerna ingår någradotterbolag som uppvisar tillfredsställande lönsamhet. Är 1990 omsattekoncernen 520 milj.kr., fördelat på Nuclear 251 milj.kr., Energy 107milj.kr. och Instruments 122 milj.kr. Av Nuclear-divisionens 251 milj.kr.hänförs 55 milj.kr. till R2-reaktom. Koncernen som helhet har, som jagnyss beskrivit, under lång tid gått med förlust.
För år 1990 beräknas de sammanlagda förlusterna, före bokslutsdis-positioner och skatter, uppgå till drygt 60 milj.kr. I detta belopp ingårvissa engångskostnader för de omstruktureringsåtgärder som vidtagitsunder 1990.
Staten har som ägare ställt kravet att Studsvikskoncernen skall uppnåkommersiell lönsamhet. Inom företaget har tagits fram ett åtgärdsprogramsom skall leda till bl. a. en ny och kostnadseffekti vare koncernstruktur förden kommersiella verksamheten, med förbättrad lönsamhet. Åtgärdernahar, som nyss nämnts, inletts under år 1990. Vissa olönsamma verksam-heter är redan avvecklade eller under avveckling.
Ett speciellt problem utgör de kostnader som orsakas av de fasta Prop. 1990/91:184anläggningarnas felaktiga dimensionering i förhållande till den nuvarandeverksamheten. Fastigheten som Studsvik AB äger är på 183 hektar.Under kämkraftsepokens inledning på 1950- och 1960-talen dimensione-rades investeringarna i byggnader och servicesystem m.m. för enbetydligt större verksamhet än vad som någonsin förekommit på området.Kostnaderna för denna kraftigt överdimensionerade infrastruktur harsedan dess varit en bidragande orsak till koncernens stora ekonomiskaproblem.
Reaktorn var tyngdpunkten i den ursprungliga verksamheten och avstort värde för möjligheterna att bygga upp erforderlig kompetens ocherfarenhet för det omfattande kärnkraftsprogram som planerades.Reaktorn har hela tiden använts för såväl forskningssyften som förmaterialprovning m.m. avseende kämkraftsproduktion, tillförlitlighet ochsäkerhet. Den kommersiella användningen av reaktorn inleddes år 1975och expanderade kraftigt de följande åren. Huvudverksamheten ärprovning av kraftreaktorbränsle (s.k. rampprovning), där R2-reaktorn haren betydande del av världsmarknaden. Mot denna bakgrund beslötföretagsledningen att investera i en ny reaktortank och i samband därmedarrangera för fortsatt grundläggande neutronforskning, som bedrivs avUppsala universitets neutronforskningslaboratorium. Byte av reaktor-tanken genomfördes år 1984.
Under åren 1985 och 1986 var beläggningen på reaktorn låg, och såvälpersonalstyrkan som drifttiden minskades. Efter år 1987 har beläggningenpå reaktorn ökat. Trots en ökad beläggning har reaktorverksamheten inteuppnått full kostnadstäckning, främst på grand av att de internationelltlåga priserna för motsvarande reaktortjänster inte medgivit en förR2-reaktom kostnadstäckande prissättning. De internationellt lågapriserna beror på de omfattande statliga bidragen till reaktorer av dettaslag.
När det gäller de övriga verksamheterna inom koncernen har StudsvikNuclear, som bedriver bl.a. service- och konsultverksamhet inom detkärntekniska området, främst tillkommit som "avknoppning" från denursprungliga kärntekniska verksamheten. Studsvik Energy tillkom motbakgrund av 1970-talets oljekriser och behovet att minska oljeberoendetoch inriktades mot utveckling av energiomvandlingsprocesser förinhemska bränslen. Studsvik Instrument startades inom koncernen genomförvärv av teknik och bolag för att snabbt nå en marknadsposition.Därefter har verksamheten kompletterats genom utveckling och kommer-sialisering av egna produkter.
Flera av dessa verksamheter ligger i dotterbolag inom Studsvikskoncer-nen och vissa har en tillfredsställande lönsamhet.
Mitt ställningstagande: Verksamheten i Studsvikskoncernen bördelas upp på tre delar som var och en får de ägarförhållanden ochandra förutsättningar som är mest lämpliga för respektive del. Dendirekta statliga ägarrollen bör minskas så långt som möjligt.
Skälen för mitt ställningstagande: Studsvikskoncernen innehållerverksamheter med olikartade inriktningar och förutsättningar. Även omkoncernen som helhet går med förlust har vissa delar kunnat uppvisa entillfredsställande lönsamhet.
Det är angeläget att koncernens ekonomiska svårigheter, som främstär kopplade till den överdimensionerade fastigheten, inte hindrar delönsammare enheterna inom koncernen från att utvecklas. Samtidigtmåste under lång tid framöver reaktorn och därmed sammanhängandekärntekniska verksamheter skötas under stort ansvar och med storkompetens, oavsett möjligheterna att uppnå företagsekonomisk lönsamheti den delen.
Jag anser att koncernen, med hänsyn till verksamheternas olikakaraktär, lämpligen kan delas upp i följande tre delar.
Delen "kärntekniska anläggningar" med R2-reaktom och övriga kärn-tekniska anläggningar
En "kommersiellt utvecklingsbar del" där verksamheter som bedrivspå kommersiell grund, bl.a. i de kärntekniska anläggningarna, ochmed relativt god lönsamhet har sammanförts. Denna del utgörhuvudverksamheten i den nuvarande Studsvikskoncernen.
En "fastighetsdel" med marken, byggnader för icke-kämtekniskverksamhet och andra serviceanläggningar.
Genom en sådan uppdelning bör en lämplig framtida struktur ochägarbild kunna uppnås för varje del. Det är inte minst från sys-selsättningssynpunkt angeläget att skapa långsiktiga förutsättningar förden fortsatta verksamheten i Studsvik AB.
Intäkterna från de kommersiella verksamheterna vid R2-reaktom täckerinte kostnaderna för drift och underhåll av reaktorn. Ett viktigt skäl är,som jag tidigare har nämnt, att prisnivån för motsvarande tjänster är lågpå den internationella marknaden. Detta hindrar en kostnadstäckandeprissättning även för R2-reaktom.
De kärntekniska anläggningarna omfattar huvudsakligen anläggningarför sådan forsknings- och provningsverksamhet som har ingått i det
svenska kämkraftsprogrammets uppbyggnadsskede. I allt väsentligt är det Prop. 1990/91:184fråga om verksamhet för vilken kärnkraftsproducentema erlägger avgiftför dekontaminering, omhändertagande av avfäll och rivning enligt dens.k. Studsvikslagen (1988:1597). Mot den bakgrunden har frågan omkraftproducenternas övertagande av dessa anläggningar tagits upp vidöverläggningar med representanter för branschen.
Överläggningarna har, förutom de verksamheter vars kostnader skalltäckas av avgift enligt den s.k. Studsvikslagen, även omfattat ettövertagande av driftansvaret för R2-reaktorn samt för de kostnader, bl.a.för det radioaktiva avfallet, som fortlöpande uppstår under nuvarandedrift.
Ett övertagande skulle således, enligt de överläggningar som har förts,omfatta ett heltäckande ansvar för den personal och de anläggningar somberörs samt omhändertagande av allt radioaktivt avfall m.m. som avserden hittillsvarande och framtida driften av R2-reaktorn.
Kärnkraftproducentema har konstaterat att det inte föreligger någonskyldighet för dem att göra ett sådant, i förhållande till den s.k.Studsvikslagen, utökat åtagande. Vid överläggningarna har dockframkommit att det finns goda förutsättningar för ett avtal om ettfullständigt övertagande av verksamheten vid R2-reaktorn.
Jag vill i detta sammanhang understryka att ett övertagande frånkraftproducenterna av R2-reaktorn inte skall innebära någon förändringav gällande principer för bränslehantering m.m. När det gäller bränslettill R2-reaktom levereras detta från Department of Energy i USA ochgällande avtal bygger på att leverantören återtar bränslet efter använd-ningen. De nya ägarna bör således överta de rättigheter och förpliktelsersom är förknippade med nu gällande avtal beträffande reaktorbränslet. Idenna fråga har jag samrått med chefen för miljödepartementet.
Den "kommersiellt utvecklingsbara delen" omfattar verksamheter somi vissa fäll ligger i dotterbolag och i andra fäll direkt i Studsvik AB.Dessa verksamheter utgör tillsammans Studsvikskoncernens nuvarandehuvudverksamhet, Förhandlingskontakter har förekommit med in-dustriföretag som visat intresse för köp av denna del av koncernen.
"Fastighetsdelen" omfattar marken med byggnader och fasta servicean-läggningar m.m. Denna del av Studsvikskoncernen bör för statensräkning förvaltas av Vattenfall. Därigenom får Vattenfall ansvar föruthyrning av fastigheter m.m. på marknadsmässiga villkor till de övrigaverksamheterna på området.
Med hänsyn till Studsvikskoncernens nuvarande relativt kompliceradestruktur och affärsförhållanden kommer en strukturförändring av det slagsom jag nu har redovisat att kräva förhandlingar mellan olika parterunder en viss tid. Inte minst de ömsesidiga kopplingar som finns mellanett antal verksamheter inom koncernen kan kräva tid att klarlägga. Detär därför väsentligt att snarast skapa bästa möjliga förutsättningar försådana förhandlingar.
Riksdagens godkännande av den allmänna inriktningen för omstrukture-ringen av Studsvikskoncernen bör inhämtas. För riksdagens kännedomvill jag även nämna att Vattenfall, av de skäl som jag tidigare redovisat,
snarast kommer att få överta det direkta ägaransvaret för hela Studsviks-koncemen. Det blir således en uppgift för Vattenfall att som ägare till"fastighetsdelen" fortsätta de redan inledda förhandlingarna om försälj-ning av de kärntekniska anläggningarna och den kommersiellt utveck-lingsbara delen av koncernen, samt de förhandlingar om hyror m.m. somingår i eller blir följden av sådana försäljningar.
Statens ägaransvar gentemot Studsvikskoncernen utövas idag avindustridepartementet. Jag avser att senare denna dag föreslå regeringenatt uppdra åt statens vattenfallsverk att förvalta statens aktier i StudsvikAB och därvid överta det direkta ägaransvaret för bolaget.
Vissa delar av Studsvikskoncernen kommer således att ingå bland detillgångar som skall överföras från affärsverket till det aktiebolag somden 1 januari 1992 övertar huvuddelen av Vattenfalls verksamhet.Värderingen av de verksamheter och tillgångar i Studsvikskoncernen somsenare skall föras över till aktiebolaget kommer att ske i enlighet med deriktlinjer härför som regeringen föreslagit i propositionen (1990/91:87)om näringspolitik för tillväxt (s. 169).
Jag vill ta upp några frågor som är av allmänt intresse i samband med enomstrukturering av Studsvikskoncernen.
En väsentlig fråga gäller framtiden för R2-reaktorn. Reaktorn levererari dag kontrakterade provningstjänster till vissa kunder. Som jag tidigarehar redovisat täcker intäkterna från denna verksamhet inte kostnaderna.Jag vill understryka att ett överförande av reaktordelen till en ny ägareinnebär att denne övertar det fulla ekonomiska ansvaret för den fortsattadriften. Agaren måste därvid ha rätt att självständigt besluta om driftenskall fortsätta eller reaktorn skall läggas ned, och i så fåll vid vilkentidpunkt nedläggningen skall ske.
Vid sidan av den intäktsfinansierade verksamheten utnyttjas reaktornäven för forskningsverksamhet som bedrivs genom det till Uppsalauniversitet knutna neutronforskningslaboratoriet (NFL). För dessaförskningstjänster ges statliga bidrag till reaktordriften. Så längereaktordriften pågår, och förskningstjänster tillhandahålls som hittills,kommer de statliga bidragen till reaktorn att ges i nuvarande omfattninginom det gällande forskningsprogrammet. Så länge R2-reaktom drivs börforskningen vid NFL således inte påverkas av ändrade ägarförhållanden.
Om det visar sig att R2-reaktom skall avvecklas upphör reaktorägarensansvar för att tillhandahålla dessa förskningstjänster. Enligt min meningbör motsvarande tjänster, främst tillgång till neutroner, då tillgodoses påannat sätt. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepar-tementet.
Som en följd av riksdagens forskningspolitiska beslut år 1990 bildadesett programråd vid Studsvik AB. Programrådet skall enligt sin instruktion(1990:942) beställa sådana insatser vid bolaget, inom området för ickekärnteknisk forskning och utveckling, som finansieras med statsanslag.
Programrådet svarar även för att dessa insatser samordnas med andrainsatser inom energiforskningen. För budgetåret 1990/91 uppgår anslagettill den icke-kämtekniska energiforskningen vid Studsvik AB till 20milj.kr.
Programrådet är administrativt knutet till statens energiverk. Denorganisatoriska tillhörigheten för programrådet kommer att prövas isamband med att att energiverkets uppgifter på energiforskningensområde förs över till en ny näringspolitisk myndighet den 1 juli 1991.
En annan väsentlig fråga är om kärnsäkerheten eller strålskyddet kankomma att påverkas av en omstrukturering av Studsvikskoncernen.
Tillsyn över kärnsäkerheten utövas av statens kärnkraftinspektion(SKI). Statens strålskyddsinstitut (SSI) utövar tillsyn över strålskyddet.Den nu redovisade omstruktureringen av verksamheten i Studsvikskoncer-nen kommer inte att nämnvärt påverka förutsättningarna för dessamyndigheters arbete. Självfallet kommer även framdeles utvecklingen idetta avseende att följas med stor uppmärksamhet. En sänkning avkärnsäkerhets- eller strålskyddsnivån i något avseende kan givetvis inteaccepteras. I denna fråga har jag samrått med chefen för miljödeparte-mentet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna den inriktning av omstruktureringen av verksamheteni Studsvikskoncernen som jag nu har redovisat.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta förslaget som föredragandenhar lagt fram.
gotab 98581, Stockholm 1991