om ändrade regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus
Regeringens proposition 1990/91:61
om ändrade regler för bidrag till avhjälpande Prop.
av fukt- och mögelskador i småhus 1990/91: 61
Regeringen föreslär riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoliet den 1 november 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Ulf Lönnqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna för stödet till fukt- och mögelskadade småhus. Enligt nuvarande regler lämnas bidrag till den del av reparationskostnaden som inte ryms inom fastighetens låneutrymme. I propositionen föreslås att husägaren själv alltid skall svara för den del av reparationskostnaden som motsvarar upplupet underhäll, oavsett vilka kostnader fastigheten kan bära. Efter avdrag för underhållet beräknas bidraget på samma sätt som i dag.
1 Riksdagen 1990191.1 saml. Nr 61
Bostadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordföranden, statsråden Engström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Lönnqvist
Proposition om ändrade regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus
Mitt förslag: Reglerna för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador ändras sä att husets ålder, förslitning m.m. beaktas när bidragets storlek bestäms. I de fall där fastighetsägarens egen insats inte av andra skäl är maximerad till ett basbelopp skall insatsen alltid minst motsvara kostnadema för upplupet underhäll i de delar som berörs av arbetena. Bidrag lämnas fortsättningsvis till den del av reparationskostnaden som inte ryms inom fastighetens låneutrymme, efter avdrag för de beräknade kostnadema för underhållet.
Fonden kan bestämma fastighetsägarens egen insats till lägre belopp om det fmns särskilda skäl för det.
Bidrag skall helt eller delvis kunna återkrävas om fastigheten säljs inom viss kortare tid efter reparationen.
Skälen till mitt förslag: Jag har tidigare i 1990 ärs budgetproposition (prop.1989/90: 100 bil. 13 s. 58-61) redovisat min principiella inställning i den nu aktuella firägan och lämnat förslag till ändringar i reglerna för stöd till fukt- och mögelskadade småhus.
Bakgrunden till mitt tidigare förslag är i korthet följande.
Det helt övervägande antalet ansökningar som nu kommer in till fonden för fukt- och mögelskador avser äldre hus som skall prövas enligt 12 § förordningen (1985: 1119) om den statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m. EnUgt 12 § fondförordningen kan bidrag lämnas i syfte att avhjälpa mer omfattande fukt- och mögelskador i småhus. Bidraget fär dcx:k lämnas endast till den del kosmaden för ätgärdema inte kan bäras av huset i ombyggt skick och under fömtsätming bl.a. att huset är yngre än 30 är och att kostnaden för åtgärderna är skälig med hänsyn till arbetenas art och omfattning. Storleken på bidraget blir härigenom beroende
av fastighetens marknadsvärde efter en reparation och pä de lån som belastar Prop. 1990/91:61 fastigheten före reparationen. Fastighetsägarens egen insats motsvarar säledes i dessa fall skillnaden mellan marknadsvärdet och lånebelastningen. Fondstyrelsen tillämpar i dag ett till 80 % reducerat marknadsvärde när den bedömer vilka reparationskostnader som fastigheten kan bära.
Andra regler gäller i de fall ansökan skall prövas enligt 3-5 §§ fond-förordningen. Dessa fall omfattas inte av förslagen i det följande, annat än vad avser äteibetalning av bidrag i vissa fall.
Pä gmnd av att stöd kan lämnas till reparation av hus som är upp till 30 är gamla, är det naturligt att ätskilliga hus som kan komma i fråga för stöd är i behov av underhälls- och uppmstningsätgärder alldeles oavsett fukt- och mögelskadorna. En reparation av sädana skador medför inte sällan att bostadsutrynunena totahenoveras. I kostnaden ingär dä även åtgärder som kan hänföras till normalt underhäll och som fastighetsägaren annars själv fär svara för. I mänga fall visar det sig att även dräneringen kring huset måste förbättras eller helt göras om för att säkra husets fonbeständ. Normalt ankommer det pä fastighetsägaren an kontrollera dräneringens funktion och vid behov se till att nödvändiga ätgärder vidtas. Stödets nuvarande konstmktion har således innebiuit att fonden i allt större omfattning kommit att ta pä sig kostnader även för normalt underhåll, eftersom inget avdrag kunnat göras för ålder, förslitning m.m. när bidraget beräknas.
Eftersom ett hus normalt behöver underhällas och efter en period om 20-30 är behöver genomgå en mer eller mindre genomgripande uppmstning, är det enligt min mening rimligt att kräva att fastighetsägaren själv får stä för den del av kostnaden i samband med en reparation som kan betraktas som sedvanligt underhäll. Det bör ske genom att husets ålder får inverka pä storleken pä den självrisk som ägaren bör stå för. Vad frågan nu gäller är hur en sädan självrisk skall bestämmas.
I 1990 ärs budgetproposition föreslog jag att effekten av åldrande, förslitning m.m. skulle beaktas vid bidragsgivningen genom en självrisk som schablonmässigt differentieras efter husets ålder och bestäms till 1/30 av reparationskostnaden per är räknat frän färdigställandeäret, dock lägst ett basbelopp. Förslaget innebar att bidrag lämnas för kostnader som överstiger den pä detta sätt beräknade självrisken till den del de inte ryms inom det låneutrymme som finns tillgängligt inom det reducerade marknadsvärdet. Fastighetsägarens egen insats skulle således alltid minst motsvara det pä detta vis schablonberäknade värdet av underhållet, oavsett vilka kostnader fastigheten kan bära.
Vid riksdagsbehandlingen av förslaget våren 1990 uttrycktes farhägor för att regeländringen i enskilda fall skulle fä oönskade konsekvenser. Bostadsutskottet pekade bl:a. pä att den schabloniserade metoden för beräkning av sedvanligt underhäll som utförs i samband med en reparation ibland kan ge dålig överensstämmelse med förhållandena i det enskilda fallet. Övervägandena ledde fram till att utskottet inte ansäg sig kunna ta ställning till förslaget. Enligt utskottet borde frågan om en ändring av bestämmelsema bli föremål
för vidare analys och överväganden (1989/90: BoU 13 s. 56-59). Riks- Prop. 1990/91: 61 dagen anslöt sig till denna uppfatming (rskr. 167).
Bostadsutskottets bedömning mäste enligt min mening vägas mot önskemålet att hanteringen av skadeärendena hos fonden kan ske på ett smidigt och rationellt sätt. En prövning av de faktiska underhällsbehoven i varje enskilt ärende skulle bli utomordentligt arfoetskrävande och leda till att tiden för hanteringen av ärendena förlängs. Jag anser därför att en schablonmetod bör användas för att beräkna underhållets andel av reparationskostnaden och att bestämmelser i denna del bör utformas i enlighet med det tidigare redovisade förslaget. Om emellertid den utredning som alltid görs i skadeärendena visar att huset är väl underhållet eller nyligen har varit föremal för upprusmings-ätgärder i de delar som berörs av reparationen, bör husägarens självrisk jämkas till hans förmån. Även i andra fall bör självrisken kunna jämkas. Det gäller t.ex. när det tillgängliga läneutrymmet är mycket litet och kosmadema för de reparationer som är oundgängligen nödvändiga är sä stora att boendekostnaden skulle bli oskäligt hög. Jag vill i det sammanhanget peka på att fondstyrelsen med stöd av 13 § fondförordningen - om det finns särskilda skäl - kan lämna bidrag oavsett den föreslagna regeländringen.
Erfarenheterna från ärendehanteringen hos fonden visar vidare att problemen med fukt och mögel påfallande ofta uppdagas i samband med över-lätelser av husen. Den nye ägaren märker någon tid efter inflyttningen att det är något fel med inomhusluften. Efter kontakt med en byggnadstekniskt sakkunnig fär han bekräftelse på att huset har fukt- och mögelskador.
Grandprincipen för felansvaret i 4 kap. 19 § jordabalken är att en fastighet säljs sädan den är och att köparen för an oygga sig har skyldighet an göra en undersökning av fastigheten före köpet. Köparen kan i regel inte få ersättning för brister som han har upptäckt eller bort upptäcka vid en sådan undersökning. Säljaren svarar endast för dolda fel, dvs. fel som inte kunde upptäckas vid en med vederbörlig omsorg företagen undersökning av fastigheten.
Erfarenheterna frän fondens hittillsvarande verksamhet visar att köpare cx;h säljare inte tillräckligt uppmärksammar sina skyldigheter enligt jordabalken. Möjlighetema att fä statligt stöd för att reparera fukt- och mögelskador kan vara en orsak till detta. Jag vill därför stryka under an det socialt motiverade stöd som utgår från fonden inte skall fungera som en skyddsnät för säljare eller köpare som bmstit i sin upplysnings- respektive undersökningsplikt. Om det i ärendet är uppenbart an den som ansöker om bidrag från fonden åsidosatt sin undersökningsplikt, bör fondstyrelsen kunna besluta om förhöjd självrisk eller - vid allvarligare försummelser - avslä ansökningen helt. Reglema i fondförordningen bör utformas i enlighet med detta.
Jag vill också framhålla att kosmadema för att reparera fukt- och mögel skador har ökat. I ca 60 % av ärendena bifalls ansökningen. Fondens åtaganden i bifallsärcnden är nu i genomsnitt omkring 160 000 kr. inkl. mervärdeskatt. Till detta kommer kostnader för tekniska utredningar, upp handling, byggkontroll m.m. Det innebär att statens ekonomiska åtaganden i de fall sökanden får bifall i genomsnitt närmar sig 200 OCX) kr. I ett läge där statens ekonomiska åtaganden mäste prövas noggrant är det av avgörande a
betydelse att stödet fär en sådan utformning att inte större bidrag betalas ut än Prop. 1990/91:61 som är sakligt motiverat.
1 1990 års budgetproposition erinrade jag om att stödet från fonden är motiverat i första hand av sociala skäl. Nuvarande regler tar dock ingen hänsyn till syftet med fastighetens belåning. I propositionen redovisade jag som min uppfatming att endast sådana län som har tagits upp i samband med förvärv eller i syfte an förbättra fastigheten borde fä utgöra grand för beräkningen av vilka kosmader huset kan bära i ombyggt skick. Jag står fast vid detta förslag.
Jag föreslog också att, i de fall bidrag har lämnats, en återbetalnings-skyldighet borde införas, om fastigheten säljs inom viss tid. Jag föreslår nu att bidraget skall kunna återkrävas i den mån som fastigheten överlåts ull ett pris som med mer än ett basbelopp överstiger det högsta av beloppen för den låneskuld eller det reducerade marknadsvärde som låg till grund för fondstyrelsens beslut. Ett sådant äterbetalningskrav bör, med gradvis fallande belopp, kunna ställas om huset säljs inom tre är frän utbetalningen av bidraget. Det ankommer pä regeringen att utforma de närmare reglema om återbetalningsskyldigheten.
De av mig föreslagna reglema bör näda i kraft den 1 januari 1991. De bör tillämpas på ärenden som kommer in till fonden efter den 16 november 1990. Jag är alhså inte beredd att gå sä långt att ärenden som kommer in före sistnämnda datum skall omfattas av de nya reglema.
Jag återkommer i samband med 1991 ärs budgetproposition till frågan om ramar och anslag till fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1991/92.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att
godkänna vad jag har föreslagit om det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och beslutar att genom proposition foreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.