om vissa yrkestrafikfrågor och om riksfärdtjänsten
Prop.
1991/92:12
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-gade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 september 1991.
På regeringens vägnar
O dd Engström
Georg Andersson
Riksdagen har med anledning av vad som föreslagits i 1991 års budgetpropo-sition beslutat att transportrådet skall avvecklas. Transportrådets arbetsupp-gifter i fråga om yrkesmässig trafik skall huvudsakligen överföras till trafik-säkerhetsverket. Med anledning härav föreslås att transportrådet ersättsmed trafiksäkerhetsverket i yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik.
I den s.k. storstadsförhandlingen för Malmöregionen har föreslagits enändrad utformning av huvudmannaskapet för den lokala och regionala kol-lektivtrafiken i Malmöhus län innebärande att Malmöhus läns landsting ochMalmö kommun skall vara huvudman i länet. I propositionen läggs bl.a.fram ett förslag om en ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap förviss kollektivtrafik, som gör det möjligt att ansvaret för kollektivtrafiken kanorganiseras så.
De grundläggande målen för riksfärdtjänsten bör ligga fast. Riksfärdtjäns-ten skall göra det möjligt för gravt handikappade att göra längre resor inomlandet till normala kostnader.
Samordnade överläggningar med kommunförbunden om en kommunali-sering av verksamheten bör äga rum. En utgångspunkt för förhandlingarnabör vara att ett genomförande bör ske den 1 januari 1993, då ett nytt, gene-rellt utformat statsbidragssystem avses bli infört.
I avvaktan på resultatet av överläggningarna med kommunförbunden dis-poneras fr.o.m. 1 januari 1992 anslaget för riksfärdtjänsten av en för verk-samheten tillfälligt inrättad myndighet, styrelsen för riksfärdtjänst.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 12
Härigenom föreskrivs att 4 och 23 §§ yrkestrafiklagen (1988:263)* skall haföljande lydelse.
Nuvarande lydelse
i
Frågor om trafiktillstånd prövasav länsstyrelsen i det län där sökan-den är folkbokförd eller, om sökan-den är en juridisk person, där företa-gets ledning finns. Frågor om till-stånd till linjetrafik som berör fleralän skall dock prövas av transportrå-det.
Föreslagen lydelse
2 Frågor om trafiktillstånd prövasav länsstyrelsen i det län där sökan-den är folkbokförd eller, om sökan-den är en juridisk person, där företa-gets ledning finns. Frågor om till-stånd till linjetrafik som berör fleralän skall dock prövas av trafiksäker-hetsverket.
23§
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-marrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning fårdock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor ombeviljande av tillstånd till linjetrafikoch om omprövning av tillstånd en-ligt 11 § får överklagas hos transport-rådet. Transportrådets beslut i så-dana frågor får överklagas hos rege-ringen.
Länsstyrelsens beslut i frågor ombeviljande av tillstånd till linjetrafikoch om omprövning av tillstånd en-ligt 11 § får överklagas hos trafik-säkerhetsverket. Trafiksäkerhetsver-kets beslut i sådana frågor får över-klagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Lagen omtryckt 1988:1499.
2 Senaste lydelse 1991:534
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik
dels att i 1 och 1 a §§ ordet ”landstingskommun” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”landsting” i motsvarande form,
dels att 2, 3 och 5-7 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2§
Huvudman är landstingskommu-nen och kommunerna i länet gemen-samt. I Stockholms län åt landstings-kommunen huvudman och i Got-lands län kommunen.
Landstingskommunen och kom-munerna i ett län kan dock överens-komma att antingen landstingskom-munen eller kommunerna i länetskall vara huvudman.
Föreslagen lydelse
Huvudman är landstinget ochkommunerna i länet gemensamt. IStockholms län är landstinget huvud-man och i Gotlands län kommunen.
Landstinget och kommunerna i ettlän kan dock överenskomma att an-tingen landstinget eller kommunernai länet skall vara huvudman. I Mal-möhus län kan landstinget och kom-munerna överenskomma att lands-tinget och Malmö kommun skallvara huvudman.
3§2
I fall som avses i 2§ första me-ningen handhas huvudmannens upp-gifter av landstingskommunen ochkommunerna i kommunalförbund.Är landstingskommunen och kom-munerna i länet överens därom, fårdock uppgifterna i stället handhasgenom ett aktiebolag, som har bil-dats för ändamålet. Landstingskom-munen och kommunerna skall in-neha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund gäller kommunalförbundslagen (1985:894)om inte annat följer av 4-7§§.
Huvudmannens uppgifter hand-has i kommunalförbund om inte ettlandsting eller en kommun ensam ärhuvudman. Om de som är huvud-man är överens därom, får dockuppgifterna i stället handhas genomett aktiebolag, som har bildats förändamålet. De som är huvudmanskall inneha samtliga aktier i bola-get.
5§
Uppnås inte enighet i fråga om antalet ledamöter som medlem i kommu-nalförbund skall utse i förbundsfullmäktige gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 skalllandstingskommunen utse hälften avledamöterna och kommunerna i lä-net tillsammans hälften.
2. I Malmöhus län skall lands-tingskommunen utse en tredjedel,Malmö kommun en tredjedel ochövriga kommuner tillsammans en
1. Om inte annat följer av 2 skalllandstinget utse hälften av ledamö-terna och kommunerna i länet till-sammans hälften.
2. I Malmöhus län skall, om intehuvudmannens sammansättning harbestämts enligt 2 § andra stycket,landstinget utse en tredjedel, Malmö
1 Senaste lydelse 1988:264.
2 Senaste lydelse 1985:895.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tredjedel av antalet ledamöter. I Gö-teborgs och Bohus län skall lands-tingskommunen utse en fjärdedel,Göteborgs kommun hälften och öv-riga kommuner tillsammans en fjär-dedel av antalet ledamöter.
kommun en tredjedel och övrigakommuner tillsammans en tredjedelav antalet ledamöter.
I Göteborgs och Bohus län skalllandstinget utse en fjärdedel, Göte-borgs kommun hälften och övrigakommuner tillsammans en fjärdedelav antalet ledamöter.
3. Antalet ledamöter som annan kommun än Malmö kommun eller Göte-borgs kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folk-mängden i kommunerna vid ingången av det år då val av förbundsfullmäk-tige förrättas. Varje kommun skall dock utse minst en ledamot.
6§
Uppnås inte enighet i fråga om sättet att mellan medlemmarna i kommu-nalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 eller 3skall landstingskommunen täckahälften av underskottet och kommu-nerna i länet tillsammans återsto-den. Omfattningen av varje kom-muns skyldighet att tillhandahållamedel skall bestämmas i förhållandetill det trafikarbete som har nedlagtsi kommunen under verksamhets-året.
2. I Malmöhus län skall lands-tingskommunen och Malmö kom-mun tillsammans täcka hälften avunderskottet. Omfattningen avlandstingskommunens och kommu-nens skyldighet att tillhandahållamedel skall bestämmas i förhållandetill den andel av länets skatteunder-lag som belöper på vardera för-bundsmedlemmen. Motsvarandegäller i Göteborgs och Bohus län ifråga om landstingskommunen ochGöteborgs kommun.
3. I Malmöhus län och Göteborgsoch Bohus län skall samtliga kom-muner i länet tillsammans täckahälften av underskottet. Omfatt-ningen av varje kommuns skyldighetatt tillhandahålla medel skall be-stämmas i enlighet med vad somföreskrivs i 1.
1. Om inte annat följer av 2 eller 3skall landstinget täcka hälften av un-derskottet och kommunerna i länettillsammans återstoden. Omfatt-ningen av vaije kommuns skyldighetatt tillhandahålla medel skall be-stämmas i förhållande till det trafik-arbete som har nedlagts i kommu-nen under verksamhetsåret.
2.1 Göteborgs och Bohus län skalllandstinget och Göteborgs kommuntillsammans täcka hälften av under-skottet. Omfattningen av landsting-ets och kommunens skyldighet atttillhandahålla medel skall bestäm-mas i förhållande till den andel av lä-nets skatteunderlag som belöper påvardera förbundsmedlemmen. Mot-svarande gäller i Malmöhus län ifråga om landstinget och Malmökommun, om inte huvudmannenssammansättning har bestämts enligt2 § andra stycket.
3.1 Göteborgs och Bohus län skallsamtliga kommuner i länet tillsam-mans täcka hälften av underskottet.Omfattningen av varje kommunsskyldighet att tillhandahålla medelskall bestämmas i enlighet med vadsom föreskrivs i 1. Motsvarande gäl-ler för kommunerna i Malmöhus län,om inte huvudmannens sammansätt-
Nuvarande lydelse
Föreligger synnerliga skäl får rege-ringen efter framställning av lands-tingskommun, kommun som intetillhör landstingskommun ellerminst en tredjedel av de kommuneri visst län som tillhör landstingskom-mun meddela föreskrifter om be-gränsning av huvudmans skyldighetenligt 1 § första stycket och före-skriva eller i särskilt fall besluta omundantag från 5 eller 6 §. Beslut omundantag får förenas med särskildavillkor.
Föreslagen lydelse
ning har bestämts enligt 2 § andrastycket.
7§
Om synnerliga skäl föreligger, fårregeringen efter framställning avlandstinget, kommun som inte tillhörlandstinget eller minst en tredjedelav de kommuner i visst län som till-hör landsting, vilka är huvudman,meddela föreskrifter om begräns-ning av huvudmans skyldighet enligt1 § första stycket och föreskriva elleri särskilt fall besluta om undantagfrån 5 eller 6 §. Beslut om undantagfår förenas med särskilda villkor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1985:449) om rätt att driva visslinjetrafik skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2§
Om det finns särskilda skäl, fårtransportrådet besluta att en trafik-huvudman får utan tillstånd drivalinjetrafik på bestämda linjer somsträcker sig från det län där huvud-mannaskapet gäller in i ett angrän-sande län.
8§
Transporträdets beslut enligt 2§får överklagas hos kammarrätten.
Föreslagen lydelse
1 Om det finns särskilda skäl, fårtrafiksäkerhetsverket besluta att entrafikhuvudman får utan tillstånddriva linjetrafik på bestämda linjersom sträcker sig från det län där hu-vudmannaskapet gäller in i ett an-gränsande län.
2 Trafiksäkerhetsverkets beslut en-ligt 2 § får överklagas hos kammar-rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1988:1502.
2 Senaste lydelse 1988:1502.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1991.
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist,
G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Regeringen föreslog i 1991 års budgetproposition (1990/91:100, bil. 8) atttransportrådet skall avvecklas vid årsskiftet 1991/92.1 propositionen drogsupp riktlinjer för hur rådets arbetsuppgifter skulle överföras på andra organ.Yrkestrafikfrågorna skulle enligt förslaget i huvudsak överföras till trafiksä-kerhetsverket. Överläggningar skulle tas upp med kommunförbunden omöverföring av huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten. Inriktningen skullevara att verksamheten kommunaliseras vid årsskiftet 1991/92. Propositionenföregicks av en utredning (K 1988:04) Översyn av transportrådets verksam-het, som avgett betänkandet (SOU 1990:4) Transportrådet. Riksdagen(TU18, rskr. 176 och TU22, rskr. 187) har såvitt nu är i fråga beslutat i enlig-het med propositionen.
Denna proposition är en uppföljning av de nämnda riksdagsbesluten medförslag om de lagändringar som behövs i anledning av transportrådets av-veckling samt, i anledning av att förhandlingarna med kommunförbundenännu inte har gett avsett resultat, med ett nytt förslag om hur riksfärdtjäns-ten under en övergångsperiod skall organiseras. Vidare läggs fram förslagom förändrad sammansättning av trafikhuvudmannen i Malmöhus län samten viss smärre ändring i fråga om riksfärdtjänsten.
Som inledningsvis nämnts har riksdagen (TU18, rskr. 176) såvitt avser yr-kestrafikfrågorna beslutat, i enlighet med 1991 års budgetproposition, att defrågor som rör inrikes yrkestrafik skall överföras från transportrådet till tra-fiksäkerhetsverket. De lagar som berörs av transportrådets avveckling är yr-kestrafiklagen (1988:263) och lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetra-fik.
Malmöhusförhandlarna, Malmöhus läns landsting och Malmö kommun
har hos regeringen hemställt om ändring i lagen (1978:438) om huvudman- Prop. 1991/92:12naskap för viss kollektiv persontrafik (huvudmannalagen) såvitt avser vemsom skall vara huvudman i Malmöhus län. Frågan är omnämnd i prop.
(1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt.
De frågor som nämnts nu har behandlats i departementspromemorian (Ds1991:24) Författningsändringar i anledning av transportrådets avvecklingoch fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. En sammanfattningav promemorian samt promemorians lagförslag bör fogas till protokollet idetta ärende som bilaga 1 och 2.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-dena bör fogas till protokollet som bilaga 3.
I promemorian har också behandlats frågan om en fortsatt avreglering avlinjetrafiken med buss. Den frågan tas emellertid inte upp i detta samman-hang.
Den inrikes yrkesmässiga trafiken regleras genom yrkestrafiklagen(1988:263) och lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Trafikhu-vudmännens verksamhet bestäms som nämnts genom huvudmannalagen.
Begreppet yrkesmässig trafik
Enligt 1 § yrkestrafiklagen omfattar lagen sådan yrkesmässig trafik som inne-bär att personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller traktorer medtillkopplade släpfordon (traktortåg) jämte förare mot betalning ställs till all-mänhetens förfogande för transport av personer eller gods. Yrkesmässig tra-fik kan enligt 2 § drivas som linjetrafik, taxitrafik, beställningstrafik med busseller godstrafik.
Tillståndsfrågor
Yrkesmässig trafik får enligt 3 § yrkestrafiklagen bedrivas endast av den somhar trafiktillstånd. Tillståndsmyndighet är enligt 4§ länsstyrelsen eller, ifråga om linjetrafik som berör flera län, transportrådet. Tillståndspröv-ningen avser att så långt som möjligt garantera den personliga lämplighetenhos den som skall driva yrkesmässig trafik (se 3 §). I fråga om linjetrafik skallutöver lämplighetsprövningen även göras en skadlighetsprövning gentemotredan etablerad järnvägstrafik och sådan linjetrafik som trafikhuvudmannenbedriver enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik (8 §). Tillstånd skallåterkallas av tillståndsmyndigheten bl.a. vid allvarliga missförhållanden iden yrkesmässiga trafiken (15 —18§§). Linjetrafiktillstånden kan som hu-vudregel omprövas vart tionde år om statens järnvägar eller en trafikhuvud-man begär det.
Överklagande och bemyndigande
Tillståndsmyndighetens beslut får enligt 23 § överklagas hos kammarrättenom inte frågan rör tillstånd till linjetrafik. Länsstyrelsens beslut i sådana frå- 8
gor överklagas i stället hos transportrådet. Rådets beslut får överklagas hos Prop. 1991/92:12regeringen. Beslut om varning får inte överklagas.
Regeringen får enligt 23 § föreskriva eller i enskilda fall medge undantagfrån yrkestrafiklagen. Regeringen får också meddela ytterligare föreskrifteri de avseenden som anges i lagen och föreskrifter avseende yrkesmässig tra-fik till och från Sverige samt i fråga om registrering av tillståndsinnehav m.m.Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndig-heter.
Regeringen har utnyttjat sin delegeringsrätt bl.a. genom att i 17 § yrkes-trafikförordningen (1988:1503) ge transportrådet befogenheter att meddelaföreskrifter om det yrkeskunnande som krävs för att få ett trafiktillstånd.
Huvudmannalagen
I varje län skall det enligt 1 § huvudmannalagen finnas en trafikhuvudmansom ansvarar för den lokala och regionala linjetrafiken för persontranspor-ter. Syftet är att främja en tillfredsställande trafikförsörjning. Vidare skalltrafikhuvudmannen bl.a. enligt 1 a § ägna uppmärksamhet åt taxifrågorna ilänet och verka för en tillfredsställande taxiförsörjning.
Huvudman är enligt 2 § landstingskommunen och kommunerna i länet ge-mensamt. I Stockholms län är landstingskommunen huvudman och i Got-lands län kommunen. Landstingskommunen och kommunerna i länet kandock komma överens om att antingen landstingskommunen eller kommu-nerna i länet skall vara huvudman.
Om landstingskommunen och kommunerna gemensamt är huvudman,handhas huvudmannens uppgifter enligt 3§ av landstingskommunen ochkommunerna i kommunalförbund. Om landstingskommunen och kommu-nerna i länet är ense, får uppgifterna i stället handhas genom ett aktiebolag,som har bildats för ändamålet. Samtliga aktier måste innehas av landstings-kommunen och kommunerna.
Kommunalförbundslagen (1985:894) gäller för kommunalförbunden. I
4-6§§ huvudmannalagen regleras dock hur vissa frågor skall lösas vidoenighet mellan dem som är trafikhuvudman, nämligen frågor om förbunds-ordning för kommunalförbund, ordförande i förbundets fullmäktige ellerstyrelse, antalet ledamöter som medlem i kommunalförbund skall utse i för-bundets fullmäktige och sättet att mellan medlemmarna i förbund fördelaunderskott i verksamheten. I fråga om Malmöhus län finns i 5 — 6 § § särskildaregler i fråga om förbundets fullmäktige och om fördelningen av underskott.Vidare får regeringen enligt 7 § om det föreligger synnerliga skäl på fram-ställning av en landstingskommun, en kommun som inte tillhör landstings-kommun eller minst en tredjedel av de kommuner i ett visst län som tillhörlandstingskommun meddela föreskrifter om begränsning av huvudmannensskyldighet att ansvara för den lokala och regionala trafiken samt föreskrivaeller i särskilt fall besluta om undantag från reglerna om antalet ledamötersom medlem i kommunalförbund skall utse i förbundsfullmäktige eller frånreglerna om hur underskott skall fördelas.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 12
Lagen om rätt att driva viss lir\jetrafik
Enligt 1 § lagen om rätt att driva viss linjetrafik får en trafikhuvudman inomdet egna länet driva linjetrafik utan yrkestrafiktillstånd. Om det finns sär-skilda skäl får transportrådet besluta att trafikhuvudmannen också får drivalinjetrafik på bestämda sträckor från det egna länet in i ett angränsande län,2§.
Verkan av ett beslut om länsgränsöverskridande huvudmannatrafik är en-ligt 4§ att redan meddelade linjetrafiktillstånd på sådana sträckor som om-fattas av beslutet upphör efter två år, då trafikhuvudmannens trafikerings-rätt inträder. Huvudmannen är efter ansökan från tillståndshavaren skyldigatt lösa in fordon och andra tillgångar som används i den linjetrafik för vilkentillståndet upphör.
Transportrådets beslut enligt 2§ får överklagas hos kammarrätten, 8§.
2.2.1 Yrkestrafiklagen och lagen om rätt att driva viss linjetrafik
Mitt förslag: Transportrådet ersätts med trafiksäkerhetsverket i yr-kestrafiklagen och lagen om rätt att driva viss linjetrafik.
Skäl: Trafiksäkerhetsverket skall som nämnts inledningsvis enligt riksda-gens beslut (TU18, rskr. 176) till följd av förslag i 1991 års budgetpropositionöverta transportrådets roll i fråga om den inrikes yrkestrafiken utom vad av-ser ansvaret för vissa kollektivtrafikfrågor. Yrkestrafiklagen och lagen omrätt att driva viss linjetrafik bör ändras i enlighet härmed.
2.2.2 Ändrat huvudmannaskap i Malmöhus län
Mitt förslag: Landstinget och kommunerna i Malmöhus län kan be-sluta att landstinget och Malmö kommun ensamma skall vara trafik-huvudman i länet.
Promemorians förslag: Landstingskommunen och Malmö kommun skallvara trafikhuvudman i länet.
Remissyttrandena: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget ellerlämnat det utan erinran. Kommunförbundet Malmöhus, Malmö kommunoch Malmöhus läns landsting har tillstyrkt förslaget under förutsättning attöverenskommelse kan träffas med kommunerna i länet om finansiering avkollektivtrafiken. Kommunförbundet Malmöhus har anfört att förslaget omett förändrat huvudmannaskap är positivt, eftersom det trafikpolitiska an-svaret för kollektivtrafiken i länet samordnas samt att på sikt huvudmanna-skapsförändringen också borde gagna en totallösning av kollektivtrafiken iSkåne. Lunds kommun har bl.a. anfört att en samplanering givetvis måste
ske mellan kommunernas fysiska planering och trafikhuvudmannens trafik- Prop. 1991/92:12planering.
Svalövs kommun har anfört bl.a. följande. Kommunen, tillsammans medflera andra, känner en viss oro inför de föreslagna förändringarna, då de in-nebär ett visst hot att kollektivtrafiken alltmer kommer att koncentreras tillde större befolkningskoncentrationerna och de tyngre pendlarstråken. Trafi-kens betydelse även i länets glesare bygder är mycket stor. Den hastighetvarmed förändringen drivs igenom är olycklig. Hörby, Burlövs och Ystadskommuner har förespråkat en lösning som omfattar hela Skåne. Vidare harYstads kommun anfört att det i ett läge där landstinget av ekonomiska skälinte längre vill svara för kommunövergripande uppgifter och åtagandeninom landstingsområdet inte är rimligt att landstinget - jämte Malmö kom-mun - behåller det totala inflytandet över verksamheten medan kommu-nerna förutsätts som hittills bidra till täckning av underskotten men helt för-lorar inflytandet.
Skälen for mitt förslag: Parterna i Malmöhusförhandlingarna har somnämnts inledningsvis hemställt om en sådan ändring i huvudmannalagen somgör det möjligt för Malmöhus läns landsting och Malmö kommun att genomett gemensamt kommunalförbund vara huvudman för den lokala och regio-nala kollektivtrafiken i Malmöhus län. De flesta remissinstanserna är posi-tiva till en sådan förändring. Landstinget och Malmö kommun bl.a. har dockframhållit att det är en förutsättning för ändringen av huvudmannaskapet ilänet att samtliga berörda kommuner är överens om hur finansieringen avkollektivtrafiken skall ske. En preliminär överenskommelse har träffats mel-lan storstadsförhandlaren för Malmöregionen, Malmöhus läns landsting ochKommunförbundet Malmöhus i frågan.
De som nu är trafikhuvudman i Malmöhus län bör kunna besluta att lands-tinget och Malmö kommun gemensamt skall få vara trafikhuvudman.
Bestämmelsen i 3 § om formerna för trafikhuvudmannens verksamhet ärutformad efter förutsättningarna att landstingskommunen och kommunernai länet tillsammans är trafikhuvudman. Den bör ändras så att det uttryckli-gen framgår att den gäller även i andra fall där flera tillsammans är trafikhu-vudman. Även 7 § som rör frågor om undantag från vissa av lagens bestäm-melser bör anpassas till en sådan situation.
I 5 och 6 §§ finns för Malmöhus län särskilda regler om hur vid oenighetledamöterna i förbundsfullmäktige skall utses och om hur täckning av under-skott i verksamheten skall ske. När möjligheten öppnas för trafikhuvudman-nen i detta län att besluta om en annan sammansättning av vilka som skallvara huvudman än vad som nu är fallet, bör trafikhuvudmannen ges tillfälleatt i samband med ett sådant beslut även reglera de frågor som avses i 5 och6§§.
I huvudmannalagen bör vidare göras den ändringen att ordet ”landstings-kommun” i olika böjningsformer byts ut mot ”landsting”.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartemen-tet upprättats förslag till
1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), Prop.
2. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollek-tiv persontrafik,
3. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik.
Riksfärdtjänsten inrättades år 1980 som försöksverksamhet. Den permanen-tades år 1984 varvid ansvaret lades på transportrådet.
Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet attgöra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riks-färdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på tillgäng-liga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt.
Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg, taxibilar eller med specialfor-don till ett pris som är anpassat till normala reskostnader med andra klasståg. I vissa fall kan även ledsagare medfölja utan kostnad. Transportrådethar till uppgift att utfärda föreskrifter, fördela medelsramar till kommu-nerna, betala ersättning för genomförda resor, informera och ge råd samt ivissa fall att träffa avtal med trafikföretag.
Riksfärdtjänsten bekostas genom statliga medel som täcker resenärens re-sekostnader exkl. egenavgift. Det är emellertid kommunen som beslutar omfärdtjänsten. Besluten avser bl.a. utfärdande av tillstånd till att anlita riks-färdtjänst, vilket färdmedel som får användas, om ledsagare skall få följamed utan kostnad, andra villkor för resans genomförande såsom särskild ut-rustning för den handikappade m.m. Beställning av resa med taxi eller spe-cialfordon ombesörjs i en del fall av kommunen.
Det är inte ovanligt att det är samma personer i kommunerna som hand-lägger beslut om riksfärdtjänstresor och beslut om tillstånd för kommunalfärdtjänst. Resor som företas med riksfärdtjänst med tåg sker till viss delockså med kommunal färdtjänst, dvs. till och från järnvägsstationen.
Resandet inom riksfärdtjänsten har successivt ökat. Antalet resenärer harstigit från 6600 budgetåret 1981/82 till 23 100 budgetåret 1990/91. Totala an-talet resor per år har ökat ännu snabbare - från 10 600 till 48 900. Detta berorpå att antalet personer som gör många resor per år har ökat kraftigt. Där-emot synes inte längre ske någon ökning av totala antalet resenärer som an-vänder sig av riksfärdtjänsten, tvärtom har antalet minskat mellan åren1989/90 och 1990/91.
En tredjedel av resorna sker på avstånd under 10 mil. En fjärdedel av re-sorna sker uteslutande inom ett och samma län. Samtidigt sker en utvecklinginom den kommunala färdtjänsten som innebär att allt fler resor företas överkommungränserna. I Stockholms län är länet ett enda färdtjänstområde. IÖstergötlands län finns sedan några år tillbaka en länsfärdtjänst som admini-streras av trafikhuvudmannen.
1991/92:12
12 De statliga utgifterna för riksfärdtjänsten har ökat från 12,5 milj.kr. bud- Prop. 1991/92:12getåret 1981/82 till 105,3 milj.kr. för 1990/91.
Tabell 1 Riksfärdljänst 1981/82-1990/91Utveckling av bidrag och resefrekvens.
Budgetår
Anslagmilj,kr.
Utgiftmilj,kr.
Antal
resor
Antal
rese-närer
Bidragper resakr.
Årlig änd-ring avbidrag perresa,procent
Resorperresenär
81/82
20,0
12,5
1,61
82/83
20,0
20,4
-2,8
1,77
83/84
30,0
29,7
14 400
8,0
1,67
84/85
37,7
39,0
10,2
1,78
85/86
48,0
46,8
10,0
1,75
86/87
57,4
49,6
-1,6
1,81
87/88
63,3
60,6
14,0
1,86
88/89
62,4
72,7
23 844
-1,4
1,84
89/90
66,4
88,2
13,3
1,92
90/91
96,5
105,3
15,2
2,12
I 1991 års budgetproposition (1990/91:100, bil. 8, s. 166 f.) anfördes attmånga skäl talar för att det samlade ansvaret för riksfärdtjänsten även i for-mell mening borde ligga på kommunerna. Föredraganden ansåg att över-läggningar borde tas upp med kommunförbunden om ett överförande avriksfärdtjänsten till kommunerna och i Stockholms län till landstinget. In-riktningen borde vara att riksfärdtjänsten kommunaliserades från och medårsskiftet 1991/92.
Trafikutskottet har i sitt betänkande (1990/91:TU22, s. 6 f.) ställt sigbakom de föreslagna riktlinjerna för en kommunalisering. Riksdagen beslu-tade den 27 mars 1991 enligt trafikutskottets hemställan (rskr. 187).
Regeringen bemyndigade den 31 januari 1991 kommunikationsministernatt tillkalla en särskild förhandlare med uppdrag att försöka nå en uppgö-relse om ändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten. Förhandlingarnaskulle vara slutförda senast den 1 juli 1991.
I skrivelse den 25 juni till regeringen anmälde förhandlingsmannen, gene-raldirektören Claes-Eric Norrbom, att han sedan uppdraget gavs haft en radkontakter med kommunförbundens representanter. Vidare har underlags-material tagits fram rörande olika tänkbara ersättningsmodeller. Enligt för-handlingsmannen framgår det emellertid att det för närvarande inte finnsnågot utrymme för att förhandla vidare med kommunförbunden om en kom-munalisering av riksfärdtjänsten. Enligt förbunden är kommuner och lands-ting inte för närvarande beredda att ta på sig en sådan uppgift som riksfärd-tjänsten.
Med hänsyn till nämnda förhållanden bör enligt skrivelsen andra lösningarprövas.
13 Mitt förslag och min bedömning:
- Samordnade överläggningar skall tas upp med kommunförbundenom överföring av huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten till kom-munerna, i Stockholms län till landstinget.
- En utgångspunkt vid överläggningarna bör vara att ett genomfö-rande skall ske den 1 januari 1993.
- I avvaktan på resultatet på överläggningarna läggs ansvaret för riks-färdtjänsten på en nyinrättad myndighet, styrelsen för riksfärd-tjänst.
- Till styrelsen knyts en rådgivande nämnd med företrädare för han-dikappade, kommunerna, landstingen och trafikföretag.
- Finansieringen av styrelsen och dess kansliresurs sker inom ramenför förslagsanslaget G 3. Riksfärdtjänst.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: Med anledning av förslag ibudgetpropositionen (1990/91:100, bil. 8) har riksdagen (TU18, rskr. 176)tillstyrkt att transportrådet skall avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Frågan omhuvudmannaskapet för riksfärdtjänsten måste därför lösas innan dess.
Den omständigheten att förhandlingarna med de båda kommunförbundenom förutsättningarna för en kommunalisering av riksfärdtjänsten ännu intelett till avsett resultat innebär inte att detta alternativ bör överges. De motivför en kommunalisering som framfördes i budgetpropositionen och till vilka,som tidigare nämnts, riksdagen anslutit sig, är fortfarande bärande.
Trafikutskottet framhåller sålunda att en fördel med en kommunaliseringär att denna medför att beslut och kostnadsansvar läggs på samma organ.För handikappade som söker tillstånd till riksfärdtjänst innebär detta ett för-enklat resande med färre inblandade.
Det är utan tvekan så att det finns ett grundläggande fel i nuvarande sy-stem, som innebär att kommunerna beslutar om riksfärdtjänstresorna, me-dan staten står för den allra största delen av kostnaderna.
Jag vill hänvisa till att en fjärdedel av resorna med riksfärdtjänsten skerinom länsgränserna. För denna del av resandet finns ett uppenbart sambandinte bara med den kommunala färdtjänsten utan också med sjukresorna ochden länsfärdtjänst som finns på några håll i landet. Alla dessa verksamhetersyftar till att underlätta för handikappade och äldre att förflytta sig men ärnästan alltid organiserade var för sig på ett sådant sätt att det som regel intesker någon samåkning i fordonen trots att resmålen kan vara desamma.
En mera övergripande och samordnande syn såväl på riks-, läns- och kom-munal färdtjänst som på sjukreseverksamheten bör kunna leda till rationali-seringsvinster, t.ex. i samband med upphandling av transporttjänster fråntaxi och andra transportföretag. Inrättandet av moderna, gemensamma be-ställnings- och samordningsenheter synes också kunna medföra sådana vins-ter, samtidigt som den enskildes kontakter för beställning av resor m.m. un-derlättas. Möjligheterna att påverka resandet i tid och rum och att öka sam-
åkning mellan olika resandekategorier är sannolikt inte obetydliga. Dettabör särskilt kunna gälla om samverkan sker med trafikhuvudmannen i länet.
Genom ökad handikappanpassning av färdmedel och terminaler och ge-nom att inrätta s.k. servicelinjer bör, som erfarenheterna visar från bl.a. Bo-rås, kostnaderna för handikappades resor kunna minska. Sådana anpass-ningsåtgärder inom den kollektiva trafiken ingår som en betydelsefull del ivad som brukar benämnas normaliseringsprincipen för handikappade. Enintegrering av deras resor i det normala resmönstret har störst förutsätt-ningar att lyckas om ansvarsfrågorna samordnas. Genom ett överförande avansvaret för riksfärdtjänsten till kommunerna - i Stockholms län lands-tinget - får trafikhuvudmannen i länet ett ekonomiskt incitament att vidtaanpassningsåtgärder i trafikmedel och terminaler. Kostnadsutvecklingen förriksfärdtjänsten bör härigenom kunna begränsas, samtidigt som man tar ettviktigt steg i riktning mot en normalisering av handikappades resor.
Brister i anpassningen av den kollektiva trafiken för mera gravt handikap-pade har hittills medfört att inte mindre än 78 % av resorna i riksfärdtjänstensker med taxifordon eller specialfordon. Med hänsyn till att varje enskildresa med riksfärdtjänsten föranleder ett tillskott av statliga budgetmedelmed ca 2 200 kr./resa ligger det i sakens natur att samåkning i sådana fordonkan innebära stora besparingar.
En nytillkommande omständighet som ökar behovet av samordning är av-regleringen av taxi med bl.a. ett slopande av den av staten fastställda maxi-mitaxan som följd. Detta innebär att en anbudsupphandling från olika sam-hällsorgans sida av sådana taxitjänster som bekostas av samhället blir ennödvändighet. Utan någon form av anbudsupphandling är det stor risk atttaxikostnaderna kan springa i höjden eftersom taxesättningen är fri. I en ny-ligen framlagd avhandling vid Handelshögskolan i Göteborg om avregle-ringen av taxi påvisas således vilken avgörande betydelse konkurrensen i an-budsgivningen hittills haft för kommunernas kostnader för bl.a. den kommu-nala färdtjänsten. I inte så få fall har kostnaderna kunnat sänkas trots all-mänt sett ökade priser från taxis sida. I de fall anbudsgivningen av olika skälvarit begränsad till ett fåtal eller endast en anbudsgivare har kostnaderna förberörda kommuner däremot ökat kraftigt.
Prissättningen för resor med riksfärdtjänsten synes emellertid inte hittillsha varit föremål för någon form av upphandling även om en viss prispressgentemot taxiföretagen uppges ha förekommit. Med en överföring av ansva-ret från riksfärdtjänsten till kommunerna och i Stockholms län landstingetkommer upphandlingen av taxiresor med riksfärdtjänsten att kunna samord-nas med motsvarande upphandling för den kommunala färdtjänsten. Ge-nom den nyligen beslutade överföringen av ansvaret för sjukresorna tilllandstingen skapas ytterligare incitament för en samordnad upphandling avtaxitjänster i länen. Med en utveckling i riktning mot att sjukresor samt resori kommunal färdtjänst och i riksfärdtjänst inte sällan bör kunna äga rum isamma fordon blir det svårt att se skillnaden mellan transportsätten. Likhe-terna ökar vid en utbyggd länsfärdtjänst med vilken en betydande andel avnuvarande riksfärdtjänstresenärer bör kunna färdas.
Med hänsyn till de stora kostnadsbesparingar som kan uppnås genom enbättre samordning av olika former av samhällsbetalda resor finns det anled-
ning att från statens sida stödja modellprojekt av utvecklingskaraktär. Det Prop. 1991/92:12ligger inom ramen för transportforskningsberedningens program för person-transporter att stödja sådana projekt.
Sammanfattningsvis kvarstår den bedömningen som redovisats till riksda-gen våren 1991 att det är stora fördelar förknippade med en kommunalise-ring av riksfärdtjänsten. Riksdagen har anslutit sig till denna bedömning.Förutsättningarna för ett överförande av verksamheten till kommunerna ochi Stockholms län till landstinget bör därför tas upp i samordnade överlägg-ningar med kommunförbunden. I överläggningarna bör då också närmarebehandlas reglerna för verksamheten samt de ekonomiska ramarna härför.Av detta följer att det bör vara en öppen fråga i överläggningarna på vad sättreglerna för riksfärdtjänsten och därmed också resandets omfattning skallkunna bestämmas av den enskilda kommunen.
En annan utgångspunkt för överläggningarna om en överföring av ansva-ret bör vara att ett genomförande bör ske den 1 januari 1993. Vid dennatidpunkt är det avsikten att ett nytt, generellt utformat system för statensbidragsgivning till kommunerna och landstingen skall införas, grundat påförslag från kommittén (Dir. 1990:20) för utredning av statsbidragen ochkommunernas finansiering (kommunalekonomiska kommittén). Kommit-tén beräknas lägga fram sitt slutbetänkande i december i år. Därefter avsesfölja ett beredningsarbete inför ett riksdagsbeslut under år 1992 angåendeen samordnad statsbidragsgivning till kommunerna och landstingen.
Den angivna tidpunkten som skall bilda utgångspunkt för överläggning-arna är betydelsefull för den organisation för riksfärdtjänsten som måste fin-nas under ett övergångsskede. Förhandlingsverksamhet som sker utan nå-gon angiven tidpunkt för ett genomförande medför generellt sett stora svå-righeter att rekrytera den personal som under mellantiden administrerarverksamheten.
Min avsikt är således att föreslå regeringen att senare återkomma till riks-dagen med de lagförslag och med de förslag till ekonomiska ramar som kom-munaliseringen föranleder.
I avvaktan på resultatet av överläggningarna med kommunförbunden böranslaget G 3. Riksfärdtjänst fr.o.m. den 1 januari 1992 disponeras av en förverksamheten tillfälligt inrättad organisation, nämligen styrelsen för riks-färdtjänst. Till formen blir en sådan styrelse en självständig myndighet.Detta har att göra med att de beslut som styrelsen har att fatta, såsom attfördela statliga medel till kommunerna, meddela föreskrifter för verksamhe-ten, fatta beslut i överklagningsärenden m.m., är beslut som så länge verk-samheten drivs i statlig regi bör fattas av en myndighet enligt reglerna i för-valtningslagen (1986:223). Styrelsens arbetsuppgifter blir - enkelt uttryckt -att under ett övergångsskede fungera som en efterföljare till transportrådeti fråga om riksfärdtjänsten. Författningsmässigt kan detta på ett enkelt sättregleras genom smärre ändringar i förordningen (1989:340) om riksfärd-tjänst.
Till styrelsen bör knytas en rådgivande nämnd med företrädare för handi-kappade, kommuner, landsting och trafikföretag.
Till styrelsens förfogande bör finnas vissa kansliresurser med en kanslichefsom leder den dagliga verksamheten. Finansieringen av kanslifunktionen
bör liksom fallet är nu inom transportrådet ske inom ramen för sakanslaget Prop. 1991/92:12
G 3. Riksfärdtjänst. Detsamma gäller kostnaderna för delegationen i formav styrelsearvoden m.m.
Mitt förslag:
- De grundläggande målen för riksfärdtjänsten ligger fast. Det inne-bär att den som på grund av svårartat bestående handikapp måsteresa på ett särskilt kostsamt sätt bör vara berättigad till riksfärd-tjänst och därmed kunna göra längre resor till normala kostnader.Resorna skall avse rekreation, fritidsverksamhet eller annat av pri-vat natur.
- Vid uppenbara överträdelser av reglerna för riksfärdtjänst skall detvara möjligt att återkalla tillståndet eller avkorta giltighetstiden.
Skälen för mitt förslag: Riksfärdtjänsten är en värdefull tillgång för perso-ner med sådana funktionsnedsättningar som medför svåra problem vid resor.Det är angeläget att riksfärdtjänsten även fortsättningsvis kan fungera enkeltoch smidigt för de personer som behöver den.
Genom riksdagens beslut våren 1989 med anledning av regeringens propo-sition (1988/89:81) om riksfärdtjänsten genomfördes en betydande förenk-ling av beställning och genomförande av resor med riksfärdtjänsten. Detgällde bl.a. beräkningen av resenärernas egenavgifter för olika slag av färd-medel. Avgränsningen mellan begreppen ledsagare och medresenär förenk-lades likaså. Vidare förenklades beställningsförfarandet vid resorna. En an-nan förbättring var att möjligheterna ökade att åka på s.k. röda avgångar iinrikesflyget.
Beslutet innebar också att det grundläggande målet för riksfärdtjänstenligger fast. Det innebär att den som på grund av svårartat bestående handi-kapp måste resa på ett särskilt kostsamt sätt bör vara berättigad till riksfärd-tjänst och därmed kunna göra längre resor till normala kostnader.
Samma målsättning skall gälla även fortsättningsvis. Riksfärdtjänsten ärtillsammans med den kommunala färdtjänsten en viktig tillgång för att un-derlätta handikappades förflyttningsmöjligheter.
För att anslagna medel skall kunna räcka till så många resor som möjligtär det viktigt att kostnaderna hålls under kontroll, både genom att resornaupphandlas och administreras affärsmässigt och genom att tillståndsgiv-ningen sköts enligt föreskrifterna. Det är också viktigt att missbruk av olikaslag så långt möjligt förebyggs. Mot bakgrund av dessa allmänna utgångs-punkter har transportrådet i en skrivelse till regeringen i augusti 1991 pekatpå ett antal frågeställningar som bör övervägas. Det kan enligt transportrå-det vara ändamålsenligt att, när förordningen om riksfärdtjänst ändå måsteändras genom att transportrådet upphör den 31 december 1991, genomföravissa sakliga förändringar i systemet.
Vissa av de föreslagna ändringarna är av administrativ natur och bör enligt
min mening kunna utan vidare genomföras av den styrelse för riksfärdtjänstsom enligt mitt tidigare redovisade förslag får ansvaret efter årsskiftet1991/92.
Andra förslag som lämnas av transportrådet är av den arten att de lämpli-gen bör behandlas inom ramen för förhandlingarna om en kommunaliseringav riksfärdtjänsten. Detta har att göra med att ett genomförande av försla-gen kan påverka de ekonomiska ramarna för verksamheten. Ett sådant för-slag gäller om det är befogat att vidta en begränsning av det antal resor somen riksfärdtjänstberättigad person får göra per år. Enligt rådet bör det över-vägas att sätta en övre gräns för resfrekvensen, förslagsvis till 30 enkelresorper år. Med en sådan gräns blir det ett jämförelsevis litet antal personer somberörs. Transportrådet har beräknat att det för budgetåret 1989/90 skulleröra sig om 192 personer av totalt sett 24400 riksfärdtjänstresenärer. Mot-svarande antal för 1990/91 skulle ha varit 248 personer.
Med en övre gräns för resandet på 30 enkelresor per år skulle besparingenför år 1990/91 blivit ca 5 milj.kr. Om antalet ”storresenärer” ökar lika snabbtunder 1991/92 skulle besparingen detta år bli 7,4 milj.kr.
Vid avvägningen om det skulle vara befogat att sätta en övre gräns för an-talet resor per resenär och år bör beaktas att varje gräns som sätts innebärnya gränsdragningsproblem med önskemål om dispenser som följd. Det kansamtidigt konstateras att när resandet böljar uppgå till uppemot 100 enkelre-sor per år är det fråga om ett resmönster som avsevärt skiljer sig från vadsom är brukligt för andra resor av privat natur. Som en möjlig orsak till ett såomfattande resande anger transportrådet att en del taxiföretag skulle lämna”rabatt” på resenärens egenavgift. Detta är naturligtvis allvarligt eftersomprismekanismen då sätts ur spel med ökade kostnader för det allmänna.
I sin skrivelse till regeringen föreslår transportrådet också att det skall varamöjligt att återkalla ett tillstånd till riksfärdtjänst om resenären inte följer deregler som gäller för verksamheten. Enligt transportrådet förekommer detatt ett litet antal resenärer inte betalar egenavgiften för flyg- och tågresor.Det har också förekommit att resenärer vägrat att betala egenavgiften tilltaxiföraren. En rad andra former av missbruk är också möjliga inom riks-färdtjänsten.
Att utforma de administrativa systemen så att missbruk omöjliggörs kan,som jag ser det, leda till ett omfattande krångel för den stora majoritetenskötsamma resenärer. Det är önskvärt att också i framtiden ha ett enkelt ochsmidigt system som bygger på att såväl resenärer som trafikföretag följer despelregler som gäller. De personer som inte lever upp till förtroendet utanuppenbart missköter sig måste dock kunna avstängas från riksfärdtjänsten.
Om det är uppenbart att en resenär i riksfärdtjänsten t.ex. underlåter attvid ett flertal tillfällen betala sin egenavgift måste det finnas författningsmäs-siga förutsättningar att återkalla tillståndet. Förordningen (1989:340) omriksfärdtjänst bör således kompletteras med en bestämmelse som gör detmöjligt att återkalla tillståndet om resenären gjort sig skyldig till allvarligaeller upprepade överträdelser av de regler som gäller för riksfärdtjänsten.Det skall också vara möjligt att avkorta giltighetstiden för ett s.k. generellttillstånd som sträcker sig över flera år, i det fall då uppenbarligen ett felaktigt
beslut fattats, t.ex. beträffande valet av färdmedel i förhållande till till-ståndshavarens förflyttningsproblem.
Vid en kommunalisering av riksfärdtjänsten får det ankomma på vaije en-skild kommun att avgöra om det är befogat med återkallelse av tillståndeteller avkortning av giltighetstiden för ett sådant.
Mitt förslag: För budgetåret 1991/92 återstående del av förslagsansla-get G 3. Riksfärdtjänst disponeras av styrelsen för riksfärdtjänst.
Skälen för mitt förslag: Som en konsekvens av mitt förslag att ansvaret förriksfärdtjänsten bör överföras till styrelsen för riksfärdtjänst bör återståendedel av för budgetåret 1991/92 anslagna medel under förslagsanslaget G 3.Riksfärdtjänst disponeras av nämnda styrelse.
För innevarande budgetår 1991/92 har riksdagen anvisat ett förslagsanslagpå 96,5 milj.kr. Beloppet togs upp som oförändrat i förhållande till anslagetför år 1990/91.
Jag har tidigare (avsnitt 3.4) föreslagit att kostnaderna för styrelsens egenverksamhet och för dess kanslifunktion bör finansieras inom ramen förnämnda sakanslag. Jag bedömer att för dessa verksamheter är 1500000 kr.erforderligt, räknat för andra halvåret budgetåret 1991/92.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-slår riksdagen
dels att anta förslagen till
1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),
2. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för visskollektiv persontrafik,
3. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetra-fik,
dels att godkänna vad jag anfört om
4. huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten (3.4),
5. mål och riktlinjer för riksfärdtjänsten (3.5),
6. användningen av förslagsanslaget G 3. Riksfärdtjänst (3.6).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen de förslag som föredraganden har lagtfram.
19 Sammanfattning av promemorian (Ds 1991:24)Författningsändringar i anledning av transportrådetsavveckling och fortsatt avreglering av linjetrafikenmed buss, m.m.
Riksdagen har med anledning av vad som föreslagits i 1991 års budgetpropo-sition beslutat att transportrådet skall avvecklas. Transportrådets arbetsupp-gifter skall överföras till andra organ. Med anledning härav bör ett antal för-fattningar ändras, bl.a. yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1985:449) omrätt att driva viss linjetrafik. De aktuella författningarna är upptagna i enbilaga till promemorian.
Som uppföljning av den i budgetpropositionen aviserade fortsatta avregle-ringen av den långväga busstrafiken föreslås ändring i yrkestrafiklagens reg-ler om skadlighetsprövning för linjetrafiken med buss. Förslaget innebär föl-jande. Skadlighetsprövningen slopas i förhållande till järnvägstrafiken utomsåvitt avser redan etablerad trafik på länsjärnväg. Vid skadlighetspröv-ningen skall det åligga trafikhuvudmannen att göra sannolikt att den söktalinjetrafiken blir till skada för sådan järnvägstrafik som skall skyddas ellerför redan etablerad linjetrafik som drivs med stöd av lagen om rätt att drivaviss linjetrafik. Kan han det, skall det sökta tillståndet vägras. En sökt linje-trafik skall dock få komma till stånd oavsett skada om den innebär en väsent-ligt bättre trafikförsörjning.
I den s.k. storstadsförhandlingen för Malmöregionen har föreslagits enändrad utformning av huvudmannaskapet för den lokala och regionala kol-lektivtrafiken i Malmöhus län innebärande att Malmöhus läns landsting ochMalmö kommun skall vara huvudman i länet. Förslag om ändring i lagen(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektivtrafik läggs fram i prome-morian.
Bilaga 1
20 Författningsförslag i promemorian (Ds 1991:24)Författningsändringar i anledning av transportrådetsavveckling och fortsatt avreglering av linjetrafikenmed buss, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4, 8, 11 och 23 §§ yrkestrafiklagen (1988:263)'skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Bilaga 2
Frågor om trafiktillstånd prövasav länsstyrelsen i det län där sökan-den är kyrkobokförd eller, om sö-kanden är en juridisk person, därföretagets ledning finns. Frågor omtillstånd till linjetrafik som berörflera län skall dock prövas av trans-portrådet.
Tillstånd till linjetrafik får ges en-dast om den avsedda trafiken intekan antas bli till skada för redan eta-blerad järnvägstrafik eller,trafik somdrivs enligt lagen (1985:449) om rättatt driva viss linjetrafik. Tillstånd fårdock ges, om sökanden gör sannoliktatt en avsevärt bättre trafikförsörj-ning därigenom skulle uppnås.
Frågor om trafiktillstånd prövasav länsstyrelsen i det län där sökan-den är kyrkobokförd eller, om sö-kanden är en juridisk person, därföretagets ledning finns. Frågor omtillstånd till linjetrafik som berörflera län skall dock prövas av trafik-säkerhetsverket.
Om statens järnvägar eller en tra-fikhuvudman begär det, skall till-stånd till linjetrafik prövas på nyttsenast tio år från dagen för tillstån-det och därefter vart tionde år. Ensådan begäran skall framställas hostillståndsmyndigheten senast ett årföre utgången av den löpande tioårs-perioden. Är tillståndet begränsattill viss tid, skall begäran framställassenast ett år före utgången av den ti-den.
Om trafikhuvudmannen gör san-nolikt att ett sökt linjetrafiktillståndkommer att bli till skada för redanetablerad trafik som en huvudmanbedriver på länsjärnväg eller för tra-fik enligt lagen (1985:449) om rätt attdriva viss linjetrafik, får tillstånd tilllinjetrafik inte meddelas. Tillståndfår dock ges, om en avsevärt bättretrafikförsörjning därigenom skulleuppnås.
§
Om en trafikhuvudman begär det,skall tillstånd till linjetrafik prövaspå nytt senast tio år från dagen förtillståndet och därefter vart tiondeår. En sådan begäran skall framstäl-las hos tillståndsmyndigheten senastett år före utgången av den löpandetioårsperioden. Är tillståndet be-gränsat till viss tid, skall begäranframställas senast ett år före ut-gången av den tiden.
'Lagen omtryckt 1988:1499.
21 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23§
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-marrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning fårdock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor ombeviljande av tillstånd till linjetrafikoch om omprövning av tillstånd en-ligt 11 § får överklagas hos transport-rådet. Transportrådets beslut i så-dana frågor får överklagas hos rege-ringen.
Bilaga 2
Länsstyrelsens beslut i frågor ombeviljande av tillstånd till linjetrafikoch om omprövning av tillstånd en-ligt 11 § får överklagas hos trafik-säkerhetsverket. Trafiksäkerhetsver-kets beslut i sådana frågor får över-klagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
22 Härigenom föreskrivs att 2, 3, 5 och 6 §§ lagen (1978:438) om huvudman-naskap för viss kollektiv persontrafik skall ha följande lydelse.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Huvudman är landstingskommu-nen och kommunerna i länet gemen-samt. I Stockholms län är landstings-kommunen huvudman och i Got-lands län kommunen.
Huvudman är landstingskommu-nen och kommunerna i länet gemen-samt. I Stockholms län är landstings-kommunen huvudman, i Gotlandslän kommunen och i Malmöhus län
landstingskommunen och Malmökommun gemensamt.
Landstingskommunen och kommunerna i ett län kan dock överenskommaatt antingen landstingskommunen eller kommunerna i länet skall vara hu-vudman.
I fall som avses i 2§ första me-ningen handhas huvudmannens upp-gifter av landstingskommunen ochkommunerna i kommunalförbund.Är landstingskommunen och kom-munerna i länet överens därom, fårdock uppgifterna i stället handhasgenom ett aktiebolag, som har bil-dats för ändamålet. Landstingskom-munen och kommunerna skall in-neha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund gällom inte annat följer av 4-7§§.
§2
Huvudmannens uppgifter hand-has i kommunalförbund om inte enlandstingskommun eller en kommunensam är huvudman. Om de som ärhuvudman är överens därom, fårdock uppgifterna i stället handhasgenom ett aktiebolag, som har bil-dats för ändamålet. De som är hu-vudman skall inneha samtliga aktieri bolaget.
kommunalförbundslagen (1985:894)
5§
Uppnås inte enighet i fråga om antalet ledamöter som medlem i kommu-nalförbund skall utse i förbundsfullmäktige gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 skall landstingskommunen utse hälften av le-damöterna och kommunerna i länet tillsammans hälften.
2.1Malmöhus län skall landstings-kommunen utse en tredjedel, Malmökommun en tredjedel och övrigakommuner tillsammans en tredjedelav antalet ledamöter. I Göteborgsoch Bohus län skall landstingskom-munen utse en fjärdedel, Göteborgskommun hälften och övriga kommu-ner tillsammans en fjärdedel av an-talet ledamöter.
2.1 Malmöhus län skall antalet le-damöter som landstingskommunenoch Malmö kommun skall utse be-stämmas av länsstyrelsen i förhål-lande till folkmängden i landstings-kommunen och kommunen vid in-gången av det år då val av förbunds-fullmäktige förrättas.
I Göteborgs och Bohus län skalllandstingskommunen utse en fjärde-del, Göteborgs kommun hälften och
1 Senaste lydelse 1988:264.
2Senaste lydelse 1985:895.
23 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
övriga kommuner tillsammans enfjärdedel av antalet ledamöter.
3. Antalet ledamöter som annan kommun än Malmö kommun eller Göte-borgs kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folk-mängden i kommunerna vid ingången av det år då val av förbundsfullmäk-tige förrättas. Varje kommun skall dock utse minst en ledamot.
Bilaga 2
6§
Uppnås inte enighet i fråga om sättet att mellan medlemmarna i kommu-nalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 eller 3 skall landstingskommunen täcka hälf-ten av underskottet och kommunerna i länet tillsammans återstoden. Om-fattningen av varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel skall be-stämmas i förhållande till det trafikarbete som har nedlagts i kommunen un-der verksamhetsåret.
2.1Malmöhus län skall landstings-kommunen och Malmö kommun till-sammans täcka hälften av underskot-tet. Omfattningen av landstingskom-munens och kommunens skyldighetatt tillhandahålla medel skall bestäm-mas iförhållande till den andel av lä-nets skatteunderlag som belöper påvardera förbundsmedlemmen. Mot-svarande gäller i Göteborgs och Bo-hus län i fråga om landstingskommu-nen och Göteborgs kommun.
3.1 Malmöhus län och Göteborgsoch Bohus län skall samtliga kom-muner i länet tillsammans täckahälften av underskottet. Omfatt-ningen av varje kommuns skyldighetatt tillhandahålla medel skall be-stämmas i enlighet med vad somföreskrivs i 1.
2.1 Malmöhus län skall omfatt-ningen av landstingskommunens ochMalmö kommuns skyldighet atttäcka underskottet bestämmas i för-hållande till den andel av länets skat-teunderlag som belöper på varderaförbundsmedlemmen.
I Göteborgs och Bohus län skalllandstingskommunen och Göteborgskommun tillsammans täcka hälftenav underskottet. Omfattningen avlandstingskommunens och kommu-nens skyldighet att tillhandahålla me-del skall bestämmas iförhållande tillden andel av länets skatteunderlagsom belöper på vardera förbunds-medlemmen.
3.1 Göteborgs och Bohus län skallsamtliga kommuner i länet tillsam-mans täcka hälften av underskottet.Omfattningen av varje kommunsskyldighet att tillhandahålla medelskall bestämmas i enlighet med vadsom föreskrivs i 1.
Föreligger synnerliga skäl får rege-ringen efter framställning av lands-tingskommun, kommun som intetillhör landstingskommun ellerminst en tredjedel av de kommuneri visst län som tillhör landstingskom-mun meddela föreskrifter om be-gränsning av huvudmans skyldighetenligt 1 § första stycket och före-skriva eller i särskilt fall besluta omundantag från 5 eller 6 §. Beslut om
Om synnerliga skäl föreligger, fårregeringen efter framställan avlandstingskommun, kommun sominte tillhör landstingskommun ellerminst en tredjedel av de kommuneri visst län som tillhör landstingskom-mun, vilka är medlem i kommunal-förbund eller delägare i aktiebolagenligt 3§, meddela föreskrifter ombegränsning av huvudmans skyldig-het enligt 1 § första stycket och före-
24 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
undantag får förenas med särskilda skriva eller i särskilt fall besluta omvillkor. undantag från 5 eller 6 §. Beslut om
undantag får förenas med särskildavillkor.
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. I fråga om underskott som uppkommit före ikraftträdandet gäller 6 § i sinäldre lydelse.
25 Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1985:449) om rätt att driva visslinjetrafik skall ha följande lydelse.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
2§
Om det finns särskilda skäl, fårtransportrådet besluta att en trafik-huvudman får utan tillstånd drivalinjetrafik på bestämda linjer somsträcker sig från det län där huvud-mannaskapet gäller in i ett angrän-sande län.
8§
Transportrådets beslut enligt 2§får överklagas hos kammarrätten.
Föreslagen lydelse
1 Om det finns särskilda skäl, fårtrafiksäkerhetsverket besluta att entrafikhuvudman får utan tillstånddriva linjetrafik på bestämda linjersom sträcker sig från det län där hu-vudmannaskapet gäller in i ett an-gränsande län.
2 Trafiksäkerhetsverkets beslut en-ligt 2§ får överklagas hos kammar-rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
'Senaste lydelse 1988:1502.
2 Senaste lydelse 1988:1502.
26 Departementspromemorian (Ds 1991:24)Författningsändringar i anledning avtransportrådets avveckling och fortsatt avregleringav linjetrafiken med buss, m.m.
Efter remiss har yttranden över promemorian såvitt avser trafikhuvudman-nafrågan avgetts av trafiksäkerhetsverket, länsstyrelsen i Stockholms län,länsstyrelsen i Västerbottens län, Länstrafiken Malmöhus, Malmöhus länslandsting, Statstjänstemannaförbundet, Svenska kommunalarbetareförbun-det, Svenska kommunförbundet, Svenska taxiförbundet, Kommunförbun-det Malmöhus samt Eslövs, Hörby, Helsingborgs, Höganäs, Landskrona,Svalövs, Lunds, Staffanstorps, Burlövs, Lomma, Malmö, Svedala, Vellinge,Skurups och Ystads kommuner.
Trafiksäkerhetsverket, Länstrafiken Malmöhus, Svenska kommunalarbe-tareförbundet och Lomma kommun har tillstyrkt förslaget.
Länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län, Statstjänstemannaför-bundet, Svenska kommunförbundet, Svenska taxiförbundet samt Eslövs,Helsingborgs, Höganäs, Landskrona, Lunds, Staffanstorp, Svedala, Vellingeoch Skurups kommuner har i princip inte haft någon erinran mot den före-slagna författningsändringen.
Kommunförbundet Malmöhus, Malmöhus läns landsting och Malmökommun har tillstyrkt förslaget under förutsättning att överenskommelsekan träffas med kommunerna i länet om finansiering av kollektivtrafiken.
Hörby, Svalövs och Burlövs kommuner har haft vissa invändningar motförslaget.
Ystads kommun har avstyrkt förslaget.
Följande sammanställning återger yttrandenas huvudsakliga innehåll:
Länstrafiken Malmöhus har anfört följande. En koncentration av ägandetger ökade möjligheter för trafikhuvudmannen att utveckla kollektivtrafikeninom definierade ekonomiska ramar. Viktigt är att det avtal som förutsättsom övriga kommuners bidrag kommer till stånd så att inte samhällets bidragtill kollektivtrafiken begränsas till de belopp landstinget och Malmö nu anvi-sar för ändamålet. Det är angeläget att trafikhuvudmannen i Malmöhus länges möjlighet till samarbete med motsvarande organ i Danmark i fråga omtåg- och bussförbindelser för att regionerna på båda sidor om Öresund skallkunna bindas samman utan att riksgränsen utgör hinder.
Malmöhus läns landsting, Kommunförbundet Malmöhus och Malmö stad:Enligt den överenskommelse som ingåtts mellan Malmöhus läns landsting,Malmö stad, Kommunförbundet Malmöhus och staten - Malmöhusöverens-kommelsen - skall ansvaret för den lokala och regionala kollektivtrafiken iMalmöhus län organiseras om från den 1 januari 1992. Huvudman för trafi-ken skall vara landstinget och Malmö stad genom ett gemensamt kommunal-förbund. För att reformen skall kunna genomföras måste en överenskom-melse om finansiering träffas med samtliga kommuner i landstingsområdet.
Bilaga 3
27 En preliminär överenskommelse har träffats mellan KommunförbundetMalmöhus, Malmöhus läns landsting och Malmö kommun. Denna skallföreläggas resp, kommunfullmäktige vilket kan ske först i augusti - septem-ber.
Kommunförbundet Malmöhus har vidare anfört: Från allmänna synpunk-ter kan framhållas att förslaget om ett förändrat huvudmannaskap är posi-tivt, eftersom det trafikpolitiska ansvaret för kollektivtrafiken i länet sam-ordnas. På sikt borde huvudmannaskapsförändringen också gagna en total-lösning av kollektivtrafiken i Skåne.
Hörby kommun-. Det bör gemensamt för Malmöhus och Kristianstads länfinnas bara en trafikhuvudman som ansvarar för den lokala och regionalalinjetrafiken för persontransporter.
Svalövs kommun-. Resonemanget om fortsatt bidrag från övriga kommu-ner till trafikhuvudmannen om föreslaget huvudmannaskap införs är otyd-ligt. I de diskussioner som förekommer i länet, nämns i stället en skatteväx-ling innebärande att övriga kommuner sänker sin skatt motsvarande utgif-terna för nuvarande bastrafik; i Svalövs fall preliminärt 43 öre. Samtidigt hö-jer landstinget sin skatt motsvarande genomsnittet för länet 33 öre. Vad gäl-ler trafiken utöver bastrafiken är tanken att den skall betalas till 100 % avden köpande kommunen. En förändring kräver total enighet mellan kom-munerna för hävande av nu gällande konsortieavtal. Svalövs kommun, till-sammans med flera andra, känner en viss oro inför föreslagna förändringar.Förvisso skall nuvarande trafik betraktas som bastrafik och några större ned-läggningar på kortare sikt av denna anledning är inte troliga. Kommunen serdet ändå som ett hot att kollektivtrafiken mer och mer kommer att koncen-treras till de större befolkningskoncentrationerna och de tyngre pendlarstrå-ken. Trafikens betydelse även i länets glesare bygder är mycket stor. Taletom förutsättningarna för en levande landsbygd och regional balans från stat-ligt håll kan komma att bli svåra att förena med den utveckling som demindre kommunerna kan befara. Att befästa det kommunala inflytandetöver trafiken är bl.a. därför en mycket strategisk fråga. Den hastighet var-med förändringen drivs igenom är olycklig. Lagtexten borde formuleras såatt lagen möjliggör föreslagen huvudmannaskapsförändring, inte fram-tvingar den och ett upplösande av nuvarande konsortieavtal och trafikhu-vudman.
Lunds kommun: Samtidigt som det är angeläget att åstadkomma en hel-hetssyn på kollektivtrafiken är det viktigt att tillgodose ett reellt inflytandeöver den lokala trafikförsöijningen för den enskilda kommunen. Båda syn-sätten kan i vissa avseenden vara svåra att förena. Författningen får därvid-lag förutsättas kompletteras med avtal som reglerar kommunens medver-kan. En samplanering måste givetvis ske mellan kommunernas fysiska pla-nering och trafikhuvudmannens trafikplanering.
Staffanstorps kommun: Kommunen anser det väsentligt att länets trafikre-surser samordnas och ser förslaget som ett första steg för att åstadkomma ettsamlat politiskt och ekonomiskt ansvar för länets trafikförsöijning.
Burlövs kommun, kommunstyrelsens arbetsutskott: Den nya huvudman-naorganisationen för den regionala kollektivtrafiken i Malmöhus län är fort-farande delad. Burlöv är tveksam till om förslaget medför några större för-
Bilaga 3
bättringar. När huvudmannaskapet förändras och en tidsenligare regional in-delning skall skapas, är det beklagligt att de regionala organen själva intekan finna en optimal indelning. Regeringen har tydligen inte heller för avsiktatt snarast möjligt föreslå en sådan. Varför slås inte Malmöhus läns landstingoch Malmö kommuns landstingsdel samman? Fördelarna med en ny trafik-huvudmannaindelning är uppenbar och risken måste bedömas som icke obe-tydlig att två jämnstarka ägare även i fortsättningen får svårt att enas. Denmest önskvärda lösningen är att skånelänen och de tre landstingen slås ihop.Hur underskottet skall fördelas framgår bara delvis. En bra underskottsför-delning måste rimligen ta hänsyn till fler variabler, inte minst nettokostnadenför resp, linje.
Ystads kommun: Enligt kommunens mening är de föreslagna ändringarnaen halvmesyr. För det första borde en Skånelösning ha eftersträvats. Dag-pendlingen både vad gäller arbets- och skolresor är stor över länsgränsen ochdet är klart otillfredsställande att det nuvarande systemet med två trafikhu-vudmän permanentas. Även förslaget om ett kommunalförbund med endastMalmö kommun och landstinget som intressenter är mindre bra. I ett lägedär landstinget av ekonomiska skäl inte längre vill svara för kommunövergri-pande uppgifter och åtaganden inom landstingsområdet är det inte rimligtatt landstinget - jämte Malmö kommun - behåller det totala inflytandet öververksamheten. Kommunerna förutsätts som hittills bidra till täckning av un-derskotten men förlorar helt inflytandet.
Bilaga 3
29 Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
1 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)..... 2
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmanna-skap för viss kollektiv persontrafik....................... 3
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva
viss linjetrafik......................................... 6
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september1991...................................................... 7
1 Inledning ............................................. 7
2 Yrkestrafikfrågor....................................... 7
2.1 Nuvarande ordning................................ 8
2.2 Överväganden och förslag i fråga om vissa yrkestrafikfrå-gor ............................................... 10
2.2.1 Yrkestrafiklagen och lagen om rätt att driva viss
linjetrafik.................................. 10
2.2.2 Ändrat huvudmannaskap i Malmöhus län...... 10
2.3 Upprättade lagförslag.............................. 11
3 Riksfärdtjänsten....................................... 12
3.1 Syftet med riksfärdtjänsten, nuvarande organisation.... 12
3.2 Utveckling........................................ 12
3.3 Förslag om kommunalisering........................ 13
3.4 Huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten.............. 14
3.5 Framtida former för riksfärdtjänsten................. 17
3.6 Anslagsfrågor..................................... 19
4 Hemställan............................................ 19
5 Beslut................................................ 19
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (Ds 1991:24) Författ-ningsändringar i anledning av transportrådets avvecklingoch fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. 20
Bilaga 2 Författningsförslag i promemorian (Ds 1991:24) Författ-ningsändringar i anledning av transportrådets avvecklingoch fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. 21
Bilaga 3 Departementspromemorian (Ds 1991:24) Författnings-ändringar i anledning av transportrådets avveckling ochfortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m., re-missammanställning i fråga om föreslagen ändring i hu-vudmannalagen.................................... 27
gotab 40008, Stockholm 1991
Frikommunförsöket
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 13
Rättelse: S. 3 rad 11 står: Ingvar Carlsson. Rättat till: Lena Hjelm-Wallén