Ändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m.
Prop.
1992/93:228
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för Försvarsde-partementet.
Stockholm den 25 mars 1993
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anders Björck
Propositionen innehåller förslag till ändringar i värnpliktslagen (1941:967).Ändringarna innebär att värnpliktiga som tas ut för grundutbildning till tolkoch förhörsledare får lika lång grundutbildningstid oavsett vid vilken för-svarsgren de tas ut. Förslaget innebär också en förkortning av grundutbild-ningstiden för dessa värnpliktiga. Vidare föreslås en sänkning av den minstagrundutbildningstiden för vissa värnpliktiga i specialistbefattningar, bl.a. lä-kare. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1993.
I propositionen behandlas också riktlinjer i fråga om värnpliktiga i mobili-serings- och förplägnadstjänst.
1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 228
Överbefälhavaren har i en skrivelse den 18 december 1992 (dnrFo92/2912/RS) föreslagit ändringar i 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967)innebärande en samordning av grundutbildningstiden för värnpliktiga somutbildas till tolk och förhörsledare oavsett inom vilken försvarsgren denvärnpliktige skall utbildas. I skrivelsen föreslås också att grundutbildningsti-den avkortas för dessa värnpliktiga.
I en skrivelse den 12 september 1991 (dnr Fo91/1795/4) har Överbefälha-varen tidigare föreslagit en sänkning av den minsta grundutbildningstidenför värnpliktiga läkare, läkarassistenter (tandläkare) och apotekare.
Under beredningen av detta ärende har synpunkter inhämtats från Över-befälhavaren, Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvap-net, Försvarets civilförvaltning, Värnpliktsverket, Vapenfristyrelsen, För-svarets sjukvårdsstyrelse, försvarets tolkskola, Sveriges centrala värnplikts-råd, Sveriges vapenfrias medinflytandeorganisation samt personalorganisa-tionerna inom försvarsmakten.
Frågan om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst behandla-des i 1992 års totalförsvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12,rskr. 1991/92:337). Riksdagen godtog härvid i princip regeringens förslag attinföra värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Genom en samti-digt beslutad ändring i värnpliktslagen utökades tjänstgöringstiden för så-dana värnpliktiga (prop. 1991/92:101). Vid ärendets behandling framhölldock Försvarsutskottet att volymen och de närmare förutsättningarna för attutnyttja dessa värnpliktiga i krigsorganisationen samt utbildningens innehållborde beslutas först sedan Pliktutredningen (Fö 1991:02) hade lämnat sinaförslag.
Försvarsutskottet förutsatte att regeringen utan tidsspillan skulle åter-komma till riksdagen med förslag i frågan.
I regleringsbrevet avseende Försvarsdepartementets verksamhetsområdeför budgetåret 1992/93 angav regeringen att Chefen för armén, med beak-tande av riksdagens beslut, skulle fortsätta sådana förberedelser som möjlig-gör att mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga kan påbörja sin befatt-ningstjänstgöring på förbanden den 1 juli 1993.
Chefen för armén gavs samtidigt i uppdrag att senast den 15 augusti 1992lämna en redovisning av bl.a. vilka krigsförband som har behov av sådanavärnpliktiga som det här gäller.
Sedan Chefen för armén lämnat den begärda redovisningen, begärdes syn-punkter på redovisningen av Pliktutredningen.
Pliktutredningen inkom till Försvarsdepartementet den 27 oktober 1992med en redogörelse för sina bedömningar (dnr Fo92/2374/MIL). Utred-ningen erinrade härvid om att den i sitt betänkande skulle återkomma tillprinciperna för användningen av värnpliktiga i stödproduktionen inom detmilitära försvaret.
Regeringen uppdrog genom beslut den 10 december 1992 ät Chefen för Prop. 1992/93:228armén att - med beaktande av Pliktutredningens synpunkter - genomförautbildning av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst för krigsor-ganisationens behov. Bakgrunden till beslutet var att Chefen för arménmåste få möjlighet att påbörja utbildningen av de värnpliktiga som redan varinkallade.
1 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 5, s. 66-67) har rege-ringen redovisat sina ställningstaganden i frågan. Samtidigt har aviserats attregeringen avser återkomma till riksdagen, sedan bl.a. Pliktutredningen av-gett sina förslag.
Den 28 januari 1993 överlämnade Pliktutredningen till regeringen sitt be-tänkande Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139). Betänkandet remissbehandlasför närvarande.
Regeringens förslag: Värnpliktslagen ändras så att grundutbildningsti-den blir densamma för alla värnpliktiga som tas ut för utbildning tilltolk och förhörsledare. Detta sker genom att tolk och förhörsledare ilagen anges som en särskild specialistbefattning med en lika lång ut-bildningstid. Grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga skall om-fatta minst 360 och högst 380 dagar, vilket innebär att utbildningstidenblir ungefär två månader kortare än för närvarande.
Den kortaste grundutbildningstiden för till specialistbefattningaruttagna värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare blir 120 dagar.
De hörda instanserna: Försvarets sjukvårdsstyrelse har anfört att benäm-ningen läkarassistent i värnpliktslagen bör bytas ut mot benämningen tandlä-kare. Övriga instanser har inte haft något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Av 27 § 1 mom. värnpliktslagen framgåratt värnpliktiga tas ut för utbildning i olika befattningar som hör till någonförsvarsgren. Utbildningstiden för varje befattning är angiven med en minstaoch en högsta tid och varierar mellan försvarsgrenarna. Av paragrafen fram-går vidare att värnpliktiga kan tas ut för utbildning till någon av vissa uppräk-nade särskilda specialistbefattningar, såsom meteorologer eller fältpräster.För sådana specialistbefattningar är utbildningstiden i allmänhet densammaoavsett vid vilken försvarsgren utbildningen sker.
En värnpliktig skall tjänstgöra det antal dagar som anges i värnpliktsut-bildningsförordningen (1980:1035). Enligt 3 § förordningen får Överbefälha-varen föreskriva att värnpliktiga som har uttagits för utbildning till vissa sär-skilda befattningar skall tjänstgöra längre eller kortare tid än vad som sägsi förordningen. Tiden får dock inte under- eller överstiga vad som anges ivärnpliktslagen.
Värnpliktiga tas ut för utbildning till tolk och förhörsledare vid såväl ar- 3
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 228
mén, marinen som flygvapnet. Tolkar och förhörsledare är alltid plutonsbe-fälsuttagna värnpliktiga och hänförs i armén till kategorin plutonsbefäl i sär-skilt kvalificerad befattning. I 27 § 1 mom. värnpliktslagen föreskrivs engrundutbildningstid för dessa värnpliktiga inom armén om minst 395 ochhögst 450 dagar. Utbildningstiden för plutonsbefälsuttagna värnpliktiga ärinom flottan minst 410 och högst 525 dagar, inom kustartilleriet minst 410och högst 435 dagar samt inom flygvapnet minst 335 och högst 360 dagar.
Utbildningen till tolk och förhörsledare inleds med en allmän militär ut-bildning. Därefter utbildas de värnpliktiga vid försvarets tolkskola. Medhänsyn till krigsorganisationens behov tas de värnpliktiga under utbild-ningen vid skolan ut för utbildning vid någon försvarsgren. Utbildningen avde värnpliktiga sker dock vid tolkskolan. När utbildningen vid tolkskolan äravslutad, krigsplaceras de värnpliktiga i försvarsmaktens krigsorganisation.
Överbefälhavaren har anfört att utbildningstiden bör vara lika lång för allavärnpliktiga tolkar och förhörsledare, oberoende av vilken försvarsgren detillhör och har därför föreslagit att dessa värnpliktiga i likhet med t.ex. me-teorologer och fältpräster bildar en särskild specialistbefattning med sammautbildningstid. På så sätt kan, i motsats till i dag, utbildningstiden bestämmasoberoende av vilken utbildningstid som gäller för andra plutonsbefälsut-tagna värnpliktiga vid respektive försvarsgren.
Överbefälhavaren har vidare anfört att grundutbildningstiden för tolkaroch förhörsledare bör avkortas till minst 360 och högst 380 dagar. Som skälhar anförts att utbildningsmålen kan uppnås med denna kortare utbildnings-tid.
Regeringen delar Överbefälhavarens uppfattning att dessa värnpliktigasutbildningstid bör vara lika lång oavsett vilken försvarsgren de tillhör ochföreslår därför att 27 § 1 mom. värnpliktslagen ändras så att i en ny punktdenna kategori hänförs till en särskild befattning. Regeringen delar ävenÖverbefälhavarens uppfattning att utbildningstiden för tolkar och förhörsle-dare kan förkortas. Vi föreslår därför att de får en utbildningstid om minst360 och högst 380 dagar.
Regeringen går härefter över till förslaget om grundutbildningstider för devärnpliktiga läkarna m.fl.
Genom ett riksdagsbeslut hösten 1989 bestämdes nya riktlinjer för den mi-litära utbildningen av läkare (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87). Tidigare ge-nomgick värnpliktiga läkare under pågående civila studier en grundutbild-ning som var uppdelad på tre eller flera tjänstgöringsperioder. De nya rikt-linjerna innebär att en värnpliktig läkare i regel tas ut till befälsutbildningoch genomför sin grundutbildning som andra värnpliktiga i ett sammanhang.Efter avlagd läkarexamen ändras uttagningen. Därefter genomförs komplet-terande militärmedicinsk utbildning i form av fackkurser. Ändringen av lä-karnas utbildning kunde genomföras inom ramen för den gällande lagstift-ningen. De nya riktlinjerna föranledde därför inte några ändringar i värn-pliktslagen.
När det nya utbildningssystemet infördes, fanns det omkring 400 värnplik-tiga läkare som hade påbörjat sin militära utbildning enligt det äldre syste-met och ännu inte avslutat sin grundutbildning. Enligt värnpliktslagen skalldessa värnpliktiga fullgöra en grundutbildning om minst 200 dagar. I dagslä-
get har dessa värnpliktiga genomfört endast omkring 120 dagars grundut-bildning. Överbefälhavaren anser detta vara en tillräcklig grundutbildningför att dessa värnpliktiga skall kunna krigsplaceras i försvarsmaktens krigs-organisation.
Även grundutbildningen för värnpliktiga apotekare och läkarassistenterfår enligt Överbefälhavarens bestämmande genomföras i olika omgångar.Numera har denna uppdelning av grundutbildningen upphört. Vissa av dessavärnpliktiga har påbörjat grundutbildningen enligt det äldre systemet ochfullgjort endast 120 dagar. Överbefälhavaren anser att även dessa kategoriervärnpliktiga har fullgjort en tillräcklig grundutbildning.
Regeringen delar Överbefälhavarens uppfattning och föreslår att värn-pliktslagen ändras på så sätt att den nedre gränsen för grundutbildningstidenför dessa specialistbefattningar sänks till 120 dagar.
Regeringen föreslår också att - i enlighet med Försvarets sjukvårdsstyrel-ses förslag - benämningen läkarassistent i värnpliktslagen byts ut mot be-nämningen tandläkare.
Även om regeringen för närvarande inte ser något behov av en uppdeladgrundutbildning, kan det dock inte uteslutas att det i framtiden visar sig attgrundutbildningen till någon enstaka krigsbefattning bör kunna genomförasi omgångar. Vi anser därför att en sådan möjlighet även i fortsättningen börfinnas kvar.
115 § värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) föreskrivs bl.a. att värn-pliktiga har rätt till utryckningsbidrag på 3 000 kronor, om tjänstgöringenhar varat sammanlagt i minst 180 dagar. Eftersom nu de läkare, tandläkareoch apotekare som tagits ut till utbildning till specialistbefattning inte kom-mer att fullgöra en så lång tjänstgöring, bör de kunna få utryckningsbidragredan efter 120 dagars tjänstgöring. Det är regeringens uppfattning att nöd-vändiga författningsändringar bör göras med anledning av detta.
Regeringens forslag: Utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- ochförplägnadstjänst genomförs i huvudsak i enlighet med regeringensuppdrag till Chefen för armén den 10 december 1992.
Uppfyllnaden av mobiliserings- och förplägnadsorganisationenskall ske genom att de militära myndigheterna i krigsorganisationenunder uppbyggnadstiden utnyttjar
dels samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen ochsom går att krigsplacera,
dels flertalet merbehovsutbildade kockar inom marinen för krigs-placering inom förplägnadstjänsten.
Uppsättningstiden av mobiliserings- och förplägnadsförbanden börvara 15 år.
Åtgärderna bör vara av en sådan omfattning att uppsägning av civil-anställda kan begränsas så långt som möjligt. På Gotland och i nuva-rande Övre Norrlands militärområde skall civilanställda som berörsav införandet av utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärn-pliktiga enbart avvecklas genom naturlig avgång.
Skälen för regeringens forslag: Uppsättandet av mobiliserings- och för-plägnadsförband är en följd av strävan att ha så liten skillnad som möjligtmellan organisationen i fred och i krig.
Förrådstjänsten genomgår för närvarande en omfattande förändring moten mer centraliserad och rationell hantering av materiel.
En resurssnålare förrådshållning måste dock kombineras med åtgärder föratt snabbt höja mobiliseringsberedskapen. Därför behövs en effektiv mobili-seringsorganisation.
Nuvarande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga saknar rätt utbild-ning för de uppgifter som skall lösas i den nya mobiliseringsstrukturen.Dessa värnpliktiga bör ersättas med särskilda mobiliseringsförband.
Traditionellt har förplägnadsfunktionen i krigsorganisationen lösts genomatt varje kompanienhet såväl i fältförbanden som i territorialarmén förfogatöver en kokgrupp.
Detta har fördelar men också nackdelar. För stora delar av det territoriellaförsvaret men också för fältförbanden i vissa lägen är det mer rationellt attutnyttja tillgängliga storkök. Därav följer ett behov av att förändra värn-pliktsutbildningen i detta avseende.
En bättre effekt erhålls om förplägnadsfunktionen i fältförbanden harkompetens att, beroende på situationen, antingen utnyttja storkök eller till-reda mat fältmässigt.
En sådan inriktning kräver att en kokgrupp har kompetens inom båda om-rådena. Denna kompetens måste erhållas under grundutbildningen. Genomatt samtliga ges utbildning i både militära storkök och fältkök uppnås erfor-derlig kompetens. Utöver detta erfordras särskilda förplägnadsplutoner för
territorialförsvarets behov. Värnpliktiga i dessa plutoner utbildas i huvudsakför storköksbefattningar.
I augusti 1992 redovisade Chefen för armén vilka krigsförband som harbehov av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga. Vidare redovisadesdessa krigsförbands uppgifter, antalet värnpliktiga som berörs i respektiveförband och antalet anställda som till följd härav blir övertaliga.
Enligt Chefens för armén redovisning finns ett behov av 11 776 värnplik-tiga i mobiliseringstjänst och 4 407 i förplägnadstjänst för att åstadkommaden planerade krigsorganisationen. Chefen för armén anger att krigsorgani-sationsbehovet innebär att ca 2 500 mobiliserings- och förplägnadsvärnplik-tiga årligen behöver genomgå grundutbildning, varav ca 1 160 utgörs av mo-biliseringsvärnpliktiga. Detta skulle kunna ge en teoretisk möjlighet attminska antalet förråds- och förplägnadsanställda med ca 900. De reella ra-tionaliseringsmöjligheterna bedöms dock av Chefen för armén stanna vid enminskning med ca 800 anställda.
Efter de minskningar av försvarsmaktens grundorganisation som 1992 årsförsvarsbeslut innebär kommer enligt regeringens bedömning arméns totalabehov av civilanställd personal att uppgå till sammanlagt ca 3 200 personerfrån mitten av 90-talet. Huvuddelen av dessa civilanställda kan krigsplace-ras.
Det rådande arbetsmarknadspolitiska läget gör det enligt regeringens me-ning angeläget att försöka lindra effekterna för de civilanställda av att mobi-liserings- och förplägnadsförband införs.
Pliktutredningen föreslog i sin redogörelse att uppfyllande av mobilise-rings- och förplägnadsorganisationen skall ske genom att de militära myndig-heterna i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden utnyttjar
- samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och som gåratt krigsplacera,
- fler värnpliktiga med lämplig bakgrund som kan föras över från fältför-banden eller merbehovsutbildningen inom marinen,
- personal från frivilligorganisationerna och
- värnpliktiga som direktrekryteras för att genomgå grundutbildning föruppgifter i mobiliserings- och förplägnadstjänsten.
Pliktutredningen ansåg också att uppsättningstiden borde göras längre änplanerade 12 år. Utredningen angav också att man avsåg att i sitt betänkandeåterkomma till principerna för användningen av värnpliktiga i stödproduk-tionen inom det militära försvaret.
I Pliktutredningens betänkande redovisas allmänna principer för uttag-ning till stödproduktion. Härvid anges att en helt avgörande förutsättningför att pliktpersonal skall få tas ut till stödproduktion är att de får en uppgifti krigsorganisationen eller att de behövs för beredskap i fred. Vidare angerman att det är viktigt att utnyttja de civilanställda som i krigsorganisationenkan utföra de uppgifter som de har i den fredstida produktionen. Slutligenpåpekas att omsättningen av pliktpersonal inte får vara större än vad som ärmotiverat av de uttagnas förmåga att lösa uppgifterna. De värnpliktiga somomsätts bör inte samtliga överföras till personalersättningsreserven, utanflertalet bör ges nya krigsbefattningar.
Enligt regeringens mening bör vid införandet av mobiliserings- och för-
plägnadsförband följande gälla för att minska antalet uppsägningar av civil- Prop. 1992/93:228anställda.
Uppsättningstiden av mobiliserings- och förplägnadsförbanden förlängsfrän 12 till 15 år. Därigenom kan ytterligare civilanställda behållas i organisa-tionen. Vidare bör de inom marinen årligen ca 120 merbehovsutbildadekockarna utnyttjas i förplägnadsförbanden. Härutöver bör samtliga civilan-ställda utnyttjas som blir kvar i grundorganisationen och som går att krigs-placera.
De reduceringar som blir följden av införandet av mobiliserings- och för-plägnadsförband bör genomföras så att civilanställda på Gotland och inomnuvarande Övre Norrlands militärområde, där stor arbetslöshet råder, intedrabbas av uppsägningar. I dessa områden bör personalen avvecklas enbartgenom naturlig avgång.
Att utnyttja frivilligpersonal, som Pliktutredningen föreslagit, bedömsinte möjligt, då det redan i dag råder brist på frivilliga i hemvärnets förpläg-nadsorganisation. Hemvärnet skall dessutom öka i storlek.
Sammantaget konstaterar regeringen att med dessa åtgärder endast ca 550civilanställda blir övertaliga vid införandet av utbildningen av mobiliserings-och förplägnadsvärnpliktiga. Behovet av civilanställda inom armén kommerdärmed att uppgå till ca 3 450 personer från mitten av 90-talet. När avveck-lingen av civilanställda genom naturlig avgång slutförts i början av 2000-taletbör antalet civilanställda inom armén vara 3 290 personer.
Genom 1992 års totalförsvarsbeslut har riksdagen godkänt principen omatt värnpliktiga används i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Utbildnings-tiden för dessa värnpliktiga har lagts fast genom samtidigt beslutade änd-ringar i värnpliktslagen. De riktlinjer som regeringen har redovisat bör liggatill grund för genomförandet.
I enlighet med vad som nu har anförts har inom Försvarsdepartementet upp-rättats ett förslag till
lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967).
Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna be-tydelse.
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar lagförslaget och
2. godkänner de riktlinjer vi anfört om värnpliktiga i mobiliserings- ochförplägnadstjänst.
Förslag till
Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Härigenom föreskrivs att 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967) skall haföljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
27 §
1.1 De värnpliktigas utbildningstid
Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbild-ning. Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, sär-skilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobiliseringsöv-ningar.
A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid armén, skall fullgöragrundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,
2. menig kategori E minst 265 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalifice-rad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,
3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,
4. plutonsbefäl minst 325 och högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificeradbefattning, minst 395 och högst 450 dagar,
5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid flottan, skall fullgöra grundut-bildning som omfattar för
1. menig kategori G minst 385 och högst 425 dagar,
2. menig kategori F minst 325 och högst 455 dagar,
3. menig kategori E minst 505 och högst 525 dagar,
4. gruppbefäl minst 325 och högst 455 dagar,
5. plutonsbefäl minst 410 och högst 525 dagar eller, om den värnpliktigehar avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 410 och högst 455 da-gar,
6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid kustartilleriet, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 240 och högst 265 dagar,
2. menig kategori E minst 400 och högst 425 dagar eller, i befattning i kust-jägarförband, minst 290 och högst 315 dagar,
3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,
4. plutonsbefäl minst 410 och högst 435 dagar,
5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.Värnpliktig, som uttagits för utbildning vid flygvapnet, skall fullgöra
grundutbildning som omfattar för
1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,
2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,
3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar, eller, i särskild befattning iunderhålls-, underrättelse- eller markförsvarstjänst, minst 260 och högst 300dagar,
4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,
'Senaste lydelse 1992:523.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.Värnpliktig, som uttagits för utbildning till någon av följande särskilda be-fattningar, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för
1. apotekare minst 200 och högst
225 dagar,
2. läkare minst 200 och högst 225dagar,
3. läkarassistent minst 230 och
högst 255 dagar,
1. apotekare minst 120 och högst225 dagar,
2. läkare minst 720 och högst 225dagar,
3. tandläkare minst 720 och högst255 dagar,
4. fältpräst minst 320 och högst 345 dagar,
5. personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar,
6. tekniker vid armén minst 320 och högst 345 dagar,
7. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,
8. meteorolog minst 340 och högst 8. meteorolog minst 340 och högst
365 dagar. 365 dagar,
9. tolk och förhörsledare minst 360och högst 380 dagar.
Värnpliktig, som uttagits till bevaknings- eller depåtjänst, skall fullgöragrundutbildning som omfattar minst 220 och högst 245 dagar.
B. Värnpliktig skall fullgöra vid armén och flygvapnet högst fem, vid flot-tan högst två och vid kustartilleriet högst fyra krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövning skall vid armén omfatta för värnpliktig i befattningför
1. menig högst 21 eller, i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst
25 dagar,
2. gruppbefäl högst 25 dagar,
3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.
Krigsförbandsövning skall vid marinen omfatta för värnpliktig i befattningför
1. menig högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för menig eller ibefattning för menig kategori E i kustjägarförband, högst 20 dagar,
2. gruppbefäl högst 20 dagar,
3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.
Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befatt-ning för
1. menig högst 15 dagar,
2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbe-fäl, högst 22 dagar,
3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar.
För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermäs-tare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogö-rare kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst tvådagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.
Krigsförbandsövningarna inom armén får delas upp på två delövningar omsammanlagt högst 23 dagar för meniga och gruppbefäl och högst 30 dagar förplutons- och kompanibefäl.
Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning.
C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnplik-tig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan åläggasatt fullgöra högst fem särskilda övningar.
Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samthögst fyra dagar vid flygvapnet.
Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse
10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vidförband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kor-tare tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan åläg-gas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åttadagar.
Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning.
Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om denvärnpliktige medger det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask
Statsrådet Björck anmäler fråga om ändrade grundutbildningstider för vissavärnpliktiga, m.m.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen omändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. i enlighet medbilaga till detta protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
gotab 43428, Stockholm 1993