Ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)
Prop.
1995/96:33
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 oktober 1995
Ingvar Carlsson
Mats Hellström
(Utrikesdepartementet)
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse omändring av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse, det s.k.Helsingforsavtalet. Genom ändringen införs bl.a. principen om lika-behandling for medborgare i de nordiska länderna i Helsingforsavtalet.Ändringen syftar också till effektivare arbetsformer inom Nordiska rådet.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 33
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Ärendet och dess beredning....................... 3
3 Bakgrund.................................... 5
3.1 Reformeringen av det nordiska samarbetet........ 5
3.2 Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip .... 6
4 Förändringar i Nordiska rådets organisation och
arbetssätt.................................... 8
5 Ändringarna i Helsingforsavtalet ................... 9
6 Godkännande av överenskommelsen................. 9
Bilaga
Överenskommelse om ändring av samarbetsöverenskommelsen
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.............11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 oktober 1995 ................................ 14
Regeringen föreslår att riksdagengodkänner överenskommelsen om ändring av samarbetsöverenskom-melsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
Helsingforsavtalet är den grundläggande nordiska samarbetsöverens-kommelsen. I avtalet anges de övergripande målsättningarna för detnordiska samarbetet samt formerna för det nordiska samarbetet inomNordiska rådet och Nordiska ministerrådet.
Avtalet ingicks ursprungligen år 1962. Det har därefter ändrats sexgånger, senast år 1993 (prop. 1992/93:247, bet. 1992/93 :UU29, rskr.1992/93:339).
Helsingforsavtalet kompletteras av en rad andra nordiska samarbetsavtalinom olika områden samt av mer detaljerade bestämmelser iarbetsordningar m.m. för verksamheten inom Nordiska rådet resp.Nordiska ministerrådet.
Den senaste ändringen av Helsingforsavtalet år 1993 gjordes motbakgrund av den översyn av det nordiska samarbetet som initierades avde nordiska statsministrarna år 1991. Syftet med ändringen var bl.a. attmarkera vikten av nordiskt samråd i europeiska och andra internationellafrågor, statsministrarnas ansvar för den övergripande samordningen ochNordiska rådets roll i budgetarbetet.
De nordiska statsministrarna begärde i juli 1993 en utredning omproblem som kan uppstå för nordiska medborgare när de arbetar, studerareller på annat sätt uppehåller sig i ett annat nordiskt land.
I sin rapport i november samma år föreslog utredningsmannen, f.d.statsrådet Nils G. Asling, bl.a. att man skulle göra en närmare utredningav möjligheterna och ändamålsenligheten av en nordisk icke-diskrimineringsprincip. Åsling fick i december 1993 i uppdrag avNordiska ministerrådet att med stöd av juridisk expertis från ländernaklarlägga de formella förutsättningarna för en sådan princip.
I rapporten Lika behandling i Norden (Tema Nord 1995:549) föreslogÅsling i januari 1995 att en nordisk likabehandlingsregel skulle införas iHelsingforsavtalet. Rapporten innehöll också en principskiss till en sådanklausul.
Rapporten har remissbehandlats i de nordiska länderna. I Sverige haryttranden kommit in från Justitieombudsmannen, Hovrätten för VästraSverige, Justitiekanslem, Kammarrätten i Stockholm, Handikappinstitutet,Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatte-verket, Statens arbetsgivarverk, Centrala studiestödsnämnden, Statens
skolverk, Verket för högskoleservice, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens Prop. 1995/96:33invandrarverk, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänste-männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen,Handikappförbundens Samarbetsorgan. Sveriges Förenade Studentkårer.
Flertalet av remissinstanserna hade ingen erinran mot förslaget ellerställde sig positiva. Remissyttrandena finns tillgängliga hos Utrikes-departementet (dnr R 346-1995).
Statsministrarna och Nordiska rådets presidium beslutade i november1994 att tillsätta en gemensam arbetsgrupp (reformgruppen) för attanalysera det nordiska samarbetet och lämna förslag till den framtidainriktningen av samarbetet. Reformgruppens rapport överlämnades tillstatsministrarna och Nordiska rådets presidium den 27 februari 1995.
Förslaget behandlades på Nordiska rådets session i mars 1995. Dågodkände rådet målen och prioriteringarna i rapporten ochrekommenderade Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernasregeringar att i samråd med Nordiska rådet utarbeta förslag till ändringari Helsingforsavtalet. Nordiska rådet beslutade också att fortsättauppföljningen av rapportens förslag beträffande Nordiska rådets internaorganisation.
Reformarbetet har efter Nordiska rådets session följts upp inomNordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Nordiska ministerrådetlämnade i september 1995 bl.a. ett ministerrådsförslag till Nordiska rådetom ändringar i Helsingforsavtalet. I ministerrådets förslag till ändringarav Helsingforsavtalet ingick som en central punkt ett förslag om ennordisk likabehandlingsregel, vilken i stort överensstämde med det förslagsom hade lagts fram i rapporten Lika behandling i Norden i januari.
Regeringen beslutade den 28 september 1995 att Sverige skulleunderteckna en överenskommelse om ändring av Helsingforsavtalet.
Nordiska rådet behandlade ministerrådsförslaget under sin extrasessionden 29 september 1995. Därvid antog rådet en rekommendation (rek.23/1995) till regeringarna i de nordiska länderna att göra vederbörligaändringar i Helsingforsavtalet.
Efter Nordiska rådets behandling fastställde Nordiska ministerrådet(samarbetsministrama) samma dag ändringarnas lydelse i enlighet medNordiska rådets rekommendation. Därefter undertecknade samarbets-ministrama överenskommelsen om ändring av Helsingforsavtalet.
Överenskommelsen har upprättats på de fem nordiska språken ochtexterna har lika giltighet. Den svenska texten till överenskommelsenfogas som bilaga till propositionen.
Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag då samtligaavtalsslutande parter godkänt den. Avsikten är att överenskommelsen skallträda i kraft den 1 januari 1996.
3.1 Reformeringen av det nordiska samarbetet
Utvecklingen i Europa, särskilt den europeiska integrationsprocessen, varen utgångspunkt for den reformering av det nordiska samarbetet somsedan år 1991 bedrivits på initiativ av statsministrarna. Syftet medreformarbetet har varit att finna former för ett stärkt och vitaliseratnordiskt samarbete inom en europeisk ram.
Det politiska samarbetet har stärkts och utvecklats i europeiska ochregionala samarbetsfrågor, bl.a. genom tätare möten på statsminister- ochutrikesministemivå. Verksamheten inom Nordiska ministerrådet harkoncentrerats. Särskild tonvikt har lagts på satsningar på kultur- ochutbildningssamarbetet. Samarbetet med närområdet har utvidgats ochmiljöfrågorna har getts hög prioritet.
Genom att Finland och Sverige har blivit medlemmar i EU är nu trenordiska länder medlemmar i unionen. Island och Norge har ett närasamarbete med unionen genom EES-avtalet.
För att analysera det nordiska samarbetet i*denna nya situation beslutadestatsministrarna och Nordiska rådets presidium i november 1994 atttillsätta en gemensam arbetsgrupp. I gruppen ingick de nordiskasamarbetsministrama och parlamentariker från Nordiska rådet. Denna s.k.reformgrupp presenterade i februari 1995 i sin rapport Nordiskt samarbetei en ny tid förslag till inriktning av det framtida samarbetet.
Reformgruppens mening är att nordiskt samarbete även i framtidenkommer att fylla en viktig funktion. Det officiella nordiska samarbetetmellan regeringar och parlament bör föras vidare och fördjupas.
Enligt reformgruppen behöver dock samarbetet förnyas, moderniserasoch rationaliseras och innehållet koncentreras. Arbetsformerna måstevitaliseras och anpassas till den nya situation som råder efterfolkomröstningarna om medlemskap i EU i Finland, Norge och Sverige.Utvecklingen har visat att det nordiska samarbetet inte är ett alternativutan en del av ett bredare europeiskt samarbete. Det är därför av betydelseatt sambanden mellan den nationella, den nordiska och den europeiskanivån stärks, för att säkerställa att varje sakfråga hanteras i rättsammanhang och för att undvika dubbelarbete.
Enligt rapporten skall samarbetet koncentreras till följande trehuvudområden:
- samarbete inom Norden
- Norden och Europa/EU/EES
- Norden och dess närområden.
Samarbetet inom Norden avser samhällsuppgifter som utvecklar dennordiska värdegemenskapen och där samnordiska lösningar ger fördelarför medborgarna framför nationella eller vidare internationella lösningar.
Norden och Europa/EU/EES avser samverkan i frågor där de nordiskaländerna har en värdegemenskap och sammanfallande intressen. Detnordiska samarbetet skall utgöra en plattform för initiativ i frågor där
länderna vill påverka den europeiska dagordningen. Det nordiska Prop. 1995/96:33samarbetet skall också kunna medverka till att göra uppföljningen avdirektiv och andra EU/EES-regler enhetlig.
Norden och dess närområden avser utvecklingen i Östersjöregionen ochArktis. Frågorna är av stor politisk vikt for de nordiska länderna. Ettutbyggt samarbete med de baltiska staterna och nordvästra Ryssland är ettviktigt bidrag till stabilitet och demokrati i regionen.
Det framhölls i rapporten att satsningen på kultur- och undervisnings-samarbetet bör fortsätta. Samtidigt bör en politisk värdering genomförasav institutioner inom Nordiska ministerrådets område och en granskninggöras av projektverksamheten.
En generell regel för lika behandling av medborgare i de nordiskaländerna bör vara vägledande för det framtida samarbetet.
I avseende på Nordiska rådets organisation och arbetsformer lämnadeockså reformgruppen en rad förslag. Man menade att partigruppernas rollbör stärkas, att ledningsfunktionen bör tydliggöras och att utskotts-organisationen bör göras om. Även Nordiska rådets mötesformer börförändras så att man håller en årlig session och vid behov temamöten ellerspecialsessioner.
Reformgruppens rapport överlämnades till statsministrarna och Nordiskarådets presidium vid deras gemensamma möte den 27 februari 1995.Statsministrarna konstaterade att rapporten utgjorde ett gott underlag föranpassning av samarbetets former och prioriteringar inför framtiden.
3.2 Införandet av en nordisk likabehandlingsprincip
Som förut har sagts lades fram ett förslag till en nordisklikabehandlingsregel i Helsingforsavtalet i rapporten Lika behandling iNorden (Tema Nord 1995:549). I rapporten betonas att förslaget integäller en icke-diskrimineringsklausul av samma juridiska natur somEG-rättens. Den principen ingår i ett överstatligt rättssystem, som heltskiljer sig från traditionella nordiska samarbetsformer. Förslaget harvisserligen hämtat sin inspiration i EG-rätten men utgått från det nordiskasamarbetets karaktär, där enhällighet i gemensamma beslut är ett viktigtelement. Det var också angeläget att undvika oklarheter och eventuellakonflikter mellan EG-rättens princip och en nordisk princip. En sådanprincip kan inte heller bli nationellt tillämplig utan måste införlivas medden nationella rättsordningen. För att markera skillnaden valdeutredningen beteckningen likabehandlingsprincip.
Nordiska ministerrådet överlämnade med en positiv signal i februari1995 rapporten till Nordiska rådet. Vid Nordiska rådets behandling vannförslagen i rapporten allmänt gillande.
Förslaget har sedan bearbetats ytterligare. Ett förslag som i huvudsaköverensstämde med rapporten ingick i Nordiska ministerrådets förslag iseptember 1995 till Nordiska rådet om ändringar i Helsingforsavtalet. Pånågra punkter skedde dock ändringar.
Ministerrådsförslaget innebär att den nya klausulen ersätter den Prop. 1995/96:33nuvarande formuleringen i artikel 2 i Helsingforsavtalet, som innehålleren allmän politisk viljeförklaring att fortsätta verka för största möjligarättsliga likställighet mellan nordiska medborgare som vistas i annatnordiskt land än det egna, och vistelselandets medborgare. Förslaget tillny formulering innebär att det införs ett mera långtgående, klartfolkrättsligt åtagande att likabehandla medborgare från andra nordiskaländer. Det finns därför ingen anledning att behålla den nu gällandeartikel 2.
Förslaget innebär en princip om likabehandling som skall beaktas vidutformningen av lagar och andra föreskrifter i de nordiska länderna.Principen riktar sig därför till alla offentliga normgivande organ, dvs.riksdagar, regeringar och andra myndigheter i Norden.
Ministerrådsförslaget innebär inte något krav på att länderna skall göraen nationell inventering av befintliga regler för att göra eventuellajusteringar. I stället bör en nödvändig anpassning ske om och när det visarsig att nationella regler inte leder till likabehandling.
Det är nödvändigt med en möjlighet till avsteg från principen i vissasituationer. Förslaget innebär att undantag kan göras i de fall krav påmedborgarskap är fastlagda i grundlag, eller följer av ländernasinternationella förpliktelser. Härmed avses bl.a. förpliktelserna inom EUoch EES. Undantag kan också göras när det i övrigt av särskilda skäl ärnödvändigt. Någon närmare precisering av vad som avses med särskildaskäl har inte gjorts. Det råder dock enighet om att möjligheten tillundantag skall utnyttjas restriktivt, men att det i sista hand är varje landsom självt avgör när avsteg måste ske.
Från svenskt håll har under diskussionerna om klausulerna som exempelnämnts bl.a. medborgarskapskrav för kommunal rösträtt och valbarhet (iden mån det inte regleras av EG-regler eller nordiska överenskommelser)som inte regleras i grundlag i Sverige. Andra frågor som nämnts ärmedborgarskapskrav för innehav av vissa tjänster med hänsyn tillnationell säkerhet, rätten till studiestöd där oinskränkt likabehandling kanleda till stora finansiella konsekvenser för länderna, samt i övrigt områdensom redan regleras i särskilda nordiska avtal.
För att få till stånd en kontroll av hur länderna uppfyller sina åtagandenom likabehandling bör någon form av förfarande skapas på nordisk nivå.Ett sådant förfarande kan emellertid inte gälla överprövning i enskildaärenden, vilket är en sak som måste hanteras nationellt. Det bör i ställetsyfta till att identifiera områden där befintliga nationella regler intemedför likabehandling och starta en procedur som leder till en ändring ireglerna.
Det förekommer redan nu i viss utsträckning att det framförs klagomålom bristande likabehandling till de nordiska samarbetsorganen. Hur enmera systematisk hantering av sådana frågor kan se ut kräver närmareöverväganden, och behandlas inte i ministerrådsförslaget. Det bör närmastankomma på Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet att diskuterafrågan. Den kan regleras i beslut av de nordiska samarbetsorganen.
Mot bakgrund av bl.a. reformgruppens förslag avser Nordiska rådet attgenomföra en förändring i sin interna organisation, något som ocksåkommer att påverka arbetssättet inom rådet.
Syftet är att anpassa organisationen till de förändrade förutsättningarnai omvärlden och därmed skapa möjlighet för att på ett effektivare sättkunna hantera nya politiska frågor. För detta krävs förenklademötesformer och en mer ändamålsenlig intern organisation som följer avrådets beslut på grundval av reformrapporten.
Vid Nordiska rådets session i mars 1995 slogs fast att det är nödvändigtatt organisationen utvecklas, moderniseras och rationaliseras så att den blirmer effektiv och resultatorienterad med en starkare koppling till denationella parlamenten. Samarbetsformema bör förenklas för attåstadkomma en koncentration till politiskt viktiga frågor. Dubbelarbetebör undvikas. Nordiska rådets sessioner skall inriktas på mer breda,genuint politiska frågor, bl.a. genom temasessioner.
Innebörden av de organisatoriska förändringar som nu görs är bl.a. attNordiska rådets presidium skall vara rådets ledningsorgan bestående av11-13 medlemmar. Strävan är att fa en starkare representation förpartigrupperna i presidiet.
Vidare skall Nordiska rådets nuvarande sex utskott ersättas med tre nyautskott som svarar mot de tre huvudområdena för det framtida nordiskasamarbetet. Det innebär att det inrättas ett Nordenutskott för den konkretaoch praktiskt inriktade verksamheten bl.a. på kultur- och utbildnings-området, ett Europautskott med uppgift att i ett tidigt skede av deneuropeiska beslutsprocessen identifiera frågor lämpliga för nordiskaparlamentariska initiativ och ett Närområdesutskott för utveckling avkontakterna med samarbetspartners i närområdet.
En särskild kontrollkommitté inrättas för kontroll av den verksamhetsom finansieras över Nordiska ministerrådets budget.
De ändringar som föreslås i Helsingforsavtalet syftar till att tillgodosede organisatoriska förändringar som Nordiska rådet önskar genomförasamt till att lyfta av Helsingforsavtalet en del bestämmelser som i ställetkommer att regleras i Nordiska rådets arbetsordning. Därmed blirinnehållet i Helsingforsavtalet mer övergripande med avseende påNordiska rådets organisation och en bättre överensstämmelse nås medregleringen av Nordiska ministerrådets verksamhet i detta avseende.
Arbetet inom Nordiska rådet med att revidera arbetsordningen pågår f.n.med sikte på att beslut om en ny arbetsordning skall kunna tas i sambandmed sessionen i november 1995. Avsikten är att arbetsordningen skallträda i kraft samtidigt med ändringarna i Helsingforsavtalet.
I inledningen markeras att de nordiska länderna önskar ytterligare förnyaoch utveckla det nordiska samarbetet i ljuset av de nordiska ländernasutvidgade deltagande i europeiskt samarbete.
Artikel 2 får en helt ny utformning. Den tidigare skrivningen om störstamöjliga rättsliga likställighet mellan medborgare i nordiskt land somvistas i annat nordiskt land än det egna, ersätts med den nya lika-behandlingsregeln.
Artikel 48 ändras som följd av ändringar i artiklarna 52, 53 och 54. Ikonsekvens med dessa ändringar utgår i tredje stycket de tidigarereferenserna till dessa artiklar så att endast hänvisningen till artikel 58andra stycket, kvarstår.
I artikel 51 andra stycket, införs det nya begreppet ”temasession”.
I artikel 52 byts i första stycket ”år” ut mot ”kalenderår” och ”förstaårliga ordinarie session” mot ”årlig ordinarie session”. I andra stycketändras skrivningen om hur presidiet skall vara sammansatt. Närmarebestämmelser om detta kommer i stället att tas in i Nordiska rådetsarbetsordning. Andra stycket ändras också så att det reflekterar strävan attföreträdare för varje partigrupp skall ingå i presidiet. Det nuvarande tredjestyckets bestämmelser om fyllnadsval till presidiet utgår helt. Avsikten äratt i stället ta in en sådan bestämmelse i Nordiska rådets arbetsordning.Ett nytt sista stycke om rotation av presidentskapet i rådet tillkommer.
I artikel 53 utgår i första stycket reglerna om antalet medlemmar iutskotten. Dessa regler förs i stället in i Nordiska rådets arbetsordning.
I artikel 54 anpassas reglerna i första stycket om presidiesekretariatetoch det s.k. sekreterarkollegiet till motsvarande bestämmelser omNordiska ministerrådets sekretariat. Reglerna i nuvarande andra stycketom de nationella delegationerna utgår helt och regleras i stället nationellt.
I artikel 55 utgår det nuvarande andra stycket om beredningen avförslag inom Nordiska rådet. Detta kommer i stället att regleras i Nordiskarådets arbetsordning.
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner överenskommelsen omändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland,Island, Norge och Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Ett nära samarbete mellan de nordiskaländerna är viktigt. Efter folkomröstningarna i Finland, Norge och Sverigeom medlemskap i EU inleddes en ny reformprocess i det nordiska
samarbetet i syfte att anpassa det till de nya förutsättningarna och göradet mer effektivt och koncentrerat. Sverige är pådrivande i detta arbete.Regeringen vill bidra till att det kulturella samarbetet stärks, till attnordiska intressen och värderingar får genomslag i EU och till attsamarbetet med Nordens närområden intensifieras.
Genom ändringar i Helsingforsavtalet under åren har det nordiskasamarbetet fördjupats.
De förslag till ändringar som undertecknades i Köpenhamn den 29september 1995 är ett led i den pågående reformeringen av det nordiskasamarbetet. Förslagen har lagts fram mot bakgrund av initiativ från denordiska statsministrarna och Nordiska rådets presidium och förslag frånden s.k. reformgruppen. Förslagen har därefter behandlats både inomNordiska rådet och Nordiska ministerrådet. De är därför väl förankradei den nordiska samarbetsorganisationen.
De föreslagna ändringarna är enligt regeringens mening väl motiverade.De bör bidra till att säkra en likabehandling av nordiska medborgare somvistas i andra nordiska länder. Ändringarna bör också leda till effektivarearbetsformer inom Nordiska rådet.
Liksom tidigare ändringar av Helsingforsavtalet bör de nu aktuellaändringarna godkännas av riksdagen.
10 ÖVERENSKOMMELSE
Bilaga
om ändring av samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark,Finland, Island, Norge och Sverige
Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,som genom överenskommelser den 13 februari 1971, den 11 mars1974, den 15 juni 1983, den 6 maj 1985, den 21 augusti 1991 och den18 mars 1993 ändrat samarbetsöverenskommelsen av den 23 mars 1962mellan de nordiska länderna, och
som önskar ytterligare förnya och utveckla det nordiska samarbetet iljuset av de nordiska ländernas utvidgade deltagande i europeisktsamarbete,
har kommit överens om följande:
I
Samarbetsöverenskommelsens artiklar 2, 48, 51, 52, 53, 54 och 55ändras och far följande ordalydelse:
Artikel 2
Vid utformningen av lagar och andra rättsregler i de nordiska ländernaskall medborgare i de övriga nordiska länderna behandlas lika medlandets egna medborgare. Det gäller inomsamarbetsöverenskommelsens tillämpningsområde.
Undantag från första stycket kan dock göras, om krav påmedborgarskap är grundlagsfäst, nödvändigt på grund av andrainternationella åtaganden eller det i övrigt av särskilda skäl bedömsnödvändigt.
Artikel 48
Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valdamedlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna samt avFäröarnas och Grönlands i andra stycket nämnda delegationer. Finlandsdelegation består av de av riksdagen valda medlemmarna och de avregeringen utsedda representanterna samt av Ålands i andra stycketnämnda delegation. För ettvart av de övriga länderna bestårdelegationen av de av folkrepresentationen valda medlemmarna och deav regeringen utsedda representanterna.
11 Färöarnas delegation består av de av lagtinget valda medlemmarna ochde av landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation bestårav de av landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utseddarepresentanterna. Ålands delegation består av de av lagtinget valdamedlemmarna och de av landskapsstyrelsen utsedda representanterna.
Med "delegation" förstås i artikel 58, andra stycket, landets delegation.
Artikel 51
Plenarförsamlingen utgöres av alla medlemmar av rådet.
Plenarförsamlingen håller ordinarie session minst en gång om året.Extra session eller temasession hålles när presidiet så beslutar eller närminst två regeringar eller minst tjugofem valda medlemmar begär det.
Rådets befogenheter utövas av plenarförsamlingen, om icke annat ärsärskilt föreskrivet.
Plenarförsamlingens förhandlingar är offentliga, om plenarförsamlingenicke beslutar annat.
Artikel 52
Plenarförsamlingen utser för ett kalenderår vid årlig ordinarie sessionett presidium bestående av en president och det antal andra medlemmarsom anges i arbetsordningen för Nordiska rådet.
Olika politiska meningsriktningar skall vara företrädda i presidiet.Varje land skall vara representerat i presidiet.
Medlem av presidiet skall vara vald medlem av rådet.
Presidiet handhar rådets löpande angelägenheter och företräder i övrigtrådet i den utsträckning som framgår av denna överenskommelse ochrådets arbetsordning.
Presidentskapet i rådet roterar mellan de nordiska länderna på det sättsom framgår av arbetsordningen för Nordiska rådet.
Artikel 53
Plenarförsamlingen bestämmer utskottens antal ochverksamhetsområden. Utskotten har till uppgift att förbereda sakernasbehandling i rådet.
Bilaga
Artikel 54
Rådet bistås i sin verksamhet av ett presidiesekretariat.
Artikel 55
Regeringarna, Färöarnas landsstyre, Grönlands landsstyre, Ålandslandskapsstyrelse, ministerrådet, rådets presidium och utskotten samtmedlem har rätt att väcka förslag i rådet.
II
Överenskommelsen träder i kraft femton dagar efter den dag dåsamtliga parter meddelat det finska utrikesministeriet attöverenskommelsen godkänts.
Det finska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna ommottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten föröverenskommelsens ikraftträdande.
III
Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos detfinska utrikesministeriet, som tillställer de övriga parterna bestyrktakopior därav.
Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombudenundertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Köpenhamn den 29 september 1995 i ett exemplar pådanska, finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtligatexter äger lika giltighet.
Bilaga
13 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,
Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Hellström
Regeringen beslutar proposition 1995/96:33 Ändring av samarbets-överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge ochSverige (Helsingforsavtalet).
gotab 49080, Stockholm 1995