Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Hänvisat till av
- Prop. 2004/05:5: Vårt framtida försvar
- Prop. 2004/05:76: Privilegier och immunitet för Europeiska försvarsbyrån, avsnitt 2
- Prop. 2011/12:24: Sekretess hos Försvarsexportmyndigheten, avsnitt 5.2
- Prop. 2015/16:152: Samförståndsavtal om värdlandsstöd, avsnitt 4.2 och 8.1
- Prop. 2019/20:110: Operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland, avsnitt 7.1
- Prop. 2020/21:204: Aggressionsbrottet i svensk rätt och svensk straffrättslig domsrätt
- Prop. 2023/24:141: Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, avsnitt 4.2.1 och 7.1.1
- SOU 2018:31: En lag om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland, avsnitt 7.2.3
- SOU 2018:87: Aggressionsbrottet i svensk rätt och svensk straffrättslig domsrätt
- Fö2022/00983: Uppdrag att se över vissa rättsliga frågor inför ett medlemskap i Nato
- Ds 2023:22: Sveriges tillträde till vissa Natoavtal, avsnitt 4
- Ds 2024:2: Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, avsnitt 4.1.1 och 7.1.1
- Ds 2015:39: Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd, avsnitt 4.2, 8.1.1 och 8.2.4
- Lagrådsremiss, avsnitt 4.2 och 8.1.1
- Lagrådsremiss, avsnitt 7.1
- Lagrådsremiss
- Lagrådsremiss, avsnitt 4.2.1 och 7.1.1
- Bet. 2011/12:KU8: Sekretess hos Försvarsexportmyndigheten samt vissa ändringar om immunitet och privilegier
- SÖ 2005:6: Avtal mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för ..., SÖ 2005:6
Regeringens proposition 2004/05:7
Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete Prop. och internationell krishantering 2004/05:7
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 september 2004
Göran Persson
Leni Björklund (Försvarsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Sverige är medlem i fredssamarbetet Partnerskap för fred (PFF) sedan maj 1994. I samband med medlemskapet ingick Sverige ett avtal om rättslig status för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Avtalet föranledde viss nationell lagstiftning. Efter en genomförd översyn av den befintliga regleringen föreslås nu en lagstiftning som möjliggör en vidgad tillämpning av avtalet. Propositionen innehåller även lagstiftning till följd av det avtal om rättslig status som undertecknades av vissa av FN:s medlemsstater inom samarbetet SHIRB- RIG 2001 (SHIRBRIG SOFA) och det mellan Europeiska unionens medlemsstater i november 2003 undertecknade avtalet om rättslig status för den personal som skall verka inom EU:s krishantering (EU SOFA). Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2005. Propositionen innehåller även förslag till godkännande av de två sistnämnda statusavtalen.
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen dels godkänner 1. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium, och 2. avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium, dels antar regeringens förslag till 3. lag om ändring i brottsbalken, 4. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, 5. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 6. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, 7. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 8. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), och 9. lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 7 b § Om det vid besök i Sverige av en En utlänning som saknar hemfrämmande stats militära styrka vist i Sverige men som befinner sig inom ramen för internationellt här i landet inom ramen för intersamarbete har begåtts brott av den nationellt militärt samarbete eller främmande statens personal som internationell krishantering och hör till styrkan, får åtal för brottet som omfattas av avtal som är i väckas endast efter förordnande av kraft i förhållande till Sverige, får regeringen . åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen . Vad som sägs i första stycket gäller även för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en främmande stats militära styrka. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Senaste lydelse 1996:401.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 § För gärningar som nämns i de För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges. får utlämning inte medges , om inte Vad nu sagts utgör ej hinder att, annat följer av en internationell om gärningen innefattar jämväl överenskommelse som är i kraft brott för vilket utlämning eljest må mellan Sverige och den ansökande ske, utlämna personen för det brot- staten. tet. Detta utgör inte hinder mot att , om gärningen även innefattar brott för vilket utlämning annars får ske, utlämna personen för det brottet.
_____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Senaste lydelse 1994:2066. 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och pri- 1 vilegier i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 § Främmande stats militära styrka För främmande stats militära och dess personal som deltar i styrka och dess personal som beutbildning för fredsfrämjande finner sig i Sverige inom ramen för verksamhet inom ramen för sam- internationellt militärt samarbete arbetet Partnerskap för fred i en- eller internationell krishantering lighet med avtal som är i kraft i och som omfattas av avtal som är i förhållande till Sverige, åtnjuter kraft i förhållande till Sverige, immunitet och privilegier i den skall immunitet och privilegier utsträckning som anges i avtalet gälla såvitt avser avgifter och när det gäller import till och ex- skatter vid bruk av fordon i vägport från Sverige. trafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i följande avtal : 1 . avtalet den 9 maj 1994 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, och 2. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor. För personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att
1 Lagen omtryckt 1994:717. Senaste lydelse 1996:404. 7
ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphöra att gälla vid utgången av 2004.
Senaste lydelse 1996:402. 9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige. Vidare gäller tullfrihet enligt Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i för- villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som hållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet militära styrka eller dess personal, deltar i utbildning för fredsfräm- som befinner sig i landet inom jande verksamhet inom ramen för ramen för internationellt militärt samarbetet Partnerskap för fred samarbete eller internationell eller för en person som hör till en krishantering. sådan styrka.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Senaste lydelse 1996:405. 10
2.6 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap. 3 § Regeringen får besluta att lagen Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för som befinner sig i Sverige inom internationellt samarbete. ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2.7 Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid militärt samarbete och samarbete om krishantering som Sverige bedriver med annan stat eller internationell organisation.
2 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet, efter inbjudan av svensk myndighet, i Sverige deltar i sådant samarbete som sägs i 1 § och det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, skall svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3 Ärendet och dess beredning
Sverige deltar i fredssamarbetet Partnerskap för fred (PFF) sedan maj 1994. Sverige har alltsedan PFF-samarbetets början deltagit aktivt i flera av de övningar som ägt rum och vid ett antal tillfällen stått som värd för sådana aktiviteter. Inom samarbetet finns ett avtal om rättslig status för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium, det s.k. PFF-avtalet. Sverige anslöt sig till PFF-avtalet 1996 och den rättsliga regleringen med anledning av avtalet trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU04, rskr. 1995/96:237). Sedan 1996 har övningsverksamheten och andra samarbetsformer kommit att utvecklas inom fredsfrämjandeområdet. Samtidigt har bruket av statusavtal för den deltagande personalen blivit allt mer vanligt förekommande. PFF-avtalet utnyttjas ofta direkt eller indirekt i dessa sammanhang. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvarsdepartementet den 14 november 2002 en särskild utredare med uppdrag att bl.a. göra en översyn av den rättsliga regleringen som tillkom med anledning av PFF-avtalet. Utredningen fick i uppdrag att se om den nuvarande regleringen på bästa sätt möter de krav som finns i PFFavtalet samt de behov som kan följa av andra internationella samarbetsavtal på fredsfrämjandeområdet (dir. 2002:137). I uppdraget ingick också att föreslå lagstiftning med beaktande av det kommande statusavtalet som vid tidpunkten för direktivet förhandlades fram inom ramen för EU:s krishantering. Utredningen, som antog namnet PFF-utredningen, har redovisat sina slutsatser och förslag i betänkandet Rättslig status vid samverkan inom Partnerskap för fred och EU:s krishantering m.m. – en översyn (SOU 2003:117). En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2 . Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fö2003/2968/RS). Med anledning av att en annan lagstiftningsmetod används än den som föreslogs i betänkandet har vissa remissinstanser fått del av ett utkast till lagrådsremiss som utarbetats inom Regeringskansliet och har beretts tillfälle att komplettera sitt yttrande under hand. En förteckning över dessa myndigheter finns i bilaga 3 och en sammanställning av deras synpunkter finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr som ovan). Lagförslagen i det utkast till lagrådsremiss som beretts med vissa remissinstanser finns i bilaga 4. En särskild insatsstyrka från vissa av FN:s medlemsstater, däribland Sverige, har etablerats för att stärka FN:s snabbinsatsförmåga vid fredsfrämjande insatser. Styrkan kallas SHIRBRIG ( the Multinational Standby High Readiness Brigade for United Nations Operations ). Ett särskilt statusavtal, SHIRBRIG SOFA ( status of forces agreement) , undertecknades av bl.a. Sverige i december 2001. Avtalet träder i kraft för svensk del när ratifikation skett.
Det har inom Europeiska unionen (EU) utarbetats en överenskommelse mellan medlemsstaterna om statusen för militär och civil personal som utstationerats vid EU:s militära stab. Överenskommelsen gäller även de högkvarter och styrkor som kan ställas till EU:s förfogande i samband med förberedelse och genomförande av de uppgifter som beskrivs i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, de s.k. Petersbergsuppgifterna. Överenskommelsen, som även omfattar övningar, gäller också för den militära och civila personal som ställs till EU:s förfogande för att verka i det sammanhanget. Överenskommelsen benämns EU SOFA ( European Union Status of Forces Agreement ). Regeringen beslutade den 16 oktober 2003 att EU SOFA skulle undertecknas, UD/2003/52864, och att en särskild tolkningsförklaring som angav gränserna för en annan stats jurisdiktionsrätt i Sverige skulle avges vid undertecknandet. Överenskommelsen, vilken undertecknades av medlemsstaterna den 17 november 2003, träder i kraft efter det att den sista medlemsstaten har lämnat besked till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd om att de konstitutionella förfarandena för godkännande av överenskommelsen har avslutats. Regeringen föreslår en ändrad lagstiftning med anledning av behovet av att möjliggöra en vidgad användning av PFF-avtalet ( bilaga 5 ) än den som nu gäller. Regeringen tar vidare upp dels frågan om godkännande av SHIRBRIG SOFA ( bilaga 6 ) och EU SOFA ( bilaga 7 ), dels frågan om de lagändringar ett sådant godkännande föranleder.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 juni 2004 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 9 . Regeringen har i propositionen i huvudsak följt de förslag som Lagrådet lämnat. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 8.2.1 och 11.2.
4 Bakgrund
4.1 Behovet av statusavtal
Sverige bedriver tillsammans med andra länder och internationella organisationer ett omfattande och nära samarbete på krishanterings- och fredsfrämjandeområdet. Sverige bidrar till och samarbetar med Förenta Nationerna (FN), Europeiska unionen (EU) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), liksom vi samverkar med Nato inom Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och inom Partnerskap för fred (PFF). Sverige har en viktig roll att fylla i detta sammanhang och det råder bred politisk enighet om att Sverige skall vara en aktiv och framsynt part i arbetet att verka för fred och säkerhet runt om i världen. Samarbetet på krishanterings- och fredsfrämjandeområdet består främst i aktiviteter som förbereder parterna för att kunna genomföra effektiva gemensamma insatser i en krissituation.
Så snart det handlar om en aktivitet eller en övning där militär personal deltar och militär materiel används uppkommer frågor om deltagande personals rättsliga status . Militär verksamhet innehåller med nödvändighet farliga och riskabla inslag och statusavtalen gör att de deltagande parterna redan på förhand vet vad som gäller för det fall att det t.ex. skulle inträffa ett haveri. Om en olycka eller ett haveri skulle inträffa under tjänsteutövningen uppkommer frågor om beräkning och erläggande av skadestånd. Om ett brott begås av någon medlem av den militära styrkan uppkommer frågor om jurisdiktion och vilket land som har rätt att beivra brottet. De militära statusavtalens syfte är att reglera dessa förhållanden och att redan på förhand fördela skyldigheter och rättigheter mellan de deltagande länderna. Det är praktiskt och förutsebart att deltagande personal har samma rättsliga status oavsett i vilken avtalsslutande stat de befinner sig, dvs. att det inte skall spela någon roll om en övning äger rum i Sverige eller i något annat land. I ett avtalslöst tillstånd är de inblandade staterna hänvisade att lösa eventuella tvister med stöd av internationell sedvanerätt. Dessa regler är inte entydiga och ger ett betydande utrymme för olika uppfattningar. Till synes enkla frågor kan därmed bli mycket svårlösta. Som exempel kan man tänka sig att ett militärt luftfartyg havererar inom en annan stats territorium i samband med en flyguppvisning. Skador som uppkommer på marken skall naturligtvis regleras. Men efter vilken stats lagar och regler och vilken stat skall leda eventuella utredningar? Att lagen i den stat där skadan uppkom skall vara styrande är inte självklart, än mindre att den staten skall utreda eventuella fel och brister hos den andra statens statsorgan. Olika folkrättsliga invändningar, exempelvis rörande statsimmunitet, kan därmed leda till att till synes enkla ersättningsärenden blir svårlösta mellanstatliga tvister. En anledning till att militär personal är i behov av immunitet och privilegier har naturligtvis sin grund i att de deltar i statlig verksamhet som ställer särskilda krav och som kan vara förknippad med inte obetydliga risker. Det kan också vara så att aktiviteten kan vara förlagd till ett land som inte har samma rättsordning och syn i frågor om mänskliga rättigheter som den egna staten. Det blir därmed en viktig uppgift för den sändande staten att skydda den egna personalen. Regleringen om bl.a. jurisdiktion har sin utgångspunkt i detta synsätt. För svensk del spelar även våra samarbetsländers krav både på avtalsreglering, i synnerhet vad det gäller statusen för den militära personalen, in. Svenskt deltagande i fredsfrämjande och krishanteringssamarbete och annat internationellt militärt samarbete förutsätter att Sverige är part i och fullt ut tillämpar samma statusavtal som våra samarbetspartners. Bruket av statusavtal sker så fort ett lands militära personal efter inbjudan av den mottagande staten befinner sig på denna stats territorium. Det kan gälla såväl bi- som multilaterala samarbeten. Vad som nämnts ovan om behovet av statusavtal för den militära personalen gäller i tillämpliga delar även för civil personal som deltar t.ex. i en civil krishanteringsinsats. Statusavtalen, som beskrivits ovan, är alltså tillämpbara vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering . Avtal som är aktuella i dessa sammanhang redogörs för närmare i de följande avsnitten.
Det skall understrykas att ett statusavtal endast reglerar vad som gäller i rättsligt avseende när ett lands personal befinner sig på ett annat lands territorium. Frågan om beslut att sända och ta emot personal regleras däremot inte i ett statusavtal.
4.2 Aktuella statusavtal vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
I juni 1995 presenterade Nato ett förslag till en reglering av rättslig status vid PFF-samarbetet mellan de deltagande staterna i PFF-samarbetet; ”Avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor”, det s.k. PFF-avtalet. När det gäller frågor om status hänvisar PFF-avtalet till Nato SOFA. Till PFF-avtalet hör även ett tilläggsprotokoll, i vilket parterna har åtagit sig att inte verkställa en dödsdom mot en medlem i en styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet. Utöver dessa överenskommelser finns även ett kompletterande tilläggsprotokoll som reglerar den rättsliga statusen för militära Nato-högkvarter och deras personal inom parternas territorier samt anger rättslig status för personal som ingår i partnerskapsstaternas väpnade styrkor som är avdelade eller anslutna till militära Nato-högkvarter. Sverige har undertecknat och ratificerat PFF-avtalet med dess tilläggsprotokoll om dödsstraff. I samband med undertecknandet och ratificeringen avgav Sverige en reservation såvitt avsåg möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Avtalet med den svenska reservationen finns i bilaga 5 och dess innehåll redovisas närmare i avsnitt 5. Nato SOFA är det statusavtal som regelmässigt används så snart det handlar om aktiviteter av fredsfrämjande art mellan de avtalsslutande parterna. Detta beror bl.a. på att avtalet på ett uttömmande sätt behandlar frågor om status och att avtalet har använts i över femtio år av Natoländerna. Den mångåriga tillämpningen av avtalet har därmed skapat en praxis och de enskilda länderna är väl förtrogna med avtalet och dess konstruktion. Avtalet har vidare fungerat som förebild för nya statusavtal, såsom t.ex. PFF-avtalet, i vilket en direkt hänvisning till Nato SOFA görs. EU:s nya statusavtal, EU SOFA, överensstämmer i stora delar helt med innehållet i Nato SOFA. Flera av EU:s medlemsstater är också Nato-medlemmar, vilket skulle kunna leda till otillfredsställande resultat för personalen om statusavtal med olika innehåll och reglering skulle användas beroende på om det handlar om fredsfrämjande verksamhet i EU:s eller Natos regi. Dessutom förenklas tillämpningen av avtalen avsevärt med likalydande avtal. Sammanfattningsvis kan alltså förklaringen till Nato SOFA:s breda användning, inklusive som förebild för andra SOFA-avtal, ligga i det faktum att många av de deltagande länderna har tillämpat avtalet under decennier. Även de nya Nato-medlemmarna kan förväntas vilja tillämpa Natos statusavtal. SHIRBRIG SOFA undertecknades av de deltagande staterna i december 2001. Avtalet innebär att Nato SOFA och PFF-avtalet skall tillämpas av avtalsparterna beträffande SHIRBRIG-aktiviteter som äger rum på en
deltagande stats territorium. Avtalet finns i bilaga 6 och dess innehåll redovisas närmare i avsnitt 6.2. EU SOFA undertecknades av medlemsstaterna den 17 november 2003. Avtalet reglerar statusen för den militära och civila personal som medlemsstaterna sekonderar till EU:s militära personal vid högkvarter eller i styrkor som kan ställas till EU:s förfogande under krishanteringsinsatser. EU SOFA finns som bilaga 7. Avtalets innehåll redovisas närmare i avsnitt 7.2.
5 PFF-avtalet
5.1 Innehåll
PFF-avtalet innehåller totalt sex artiklar. I ingressen anges vilka stater som deltar i PFF-samarbetet. Där konstateras att styrkor från en avtalspart efter avtal kan sändas till och mottas på en annan stats område. Beslut om att sända och motta styrkor skall ske efter särskilda överenskommelser mellan de berörda parterna. PFFavtalet reglerar statusen för sådana styrkor när de befinner sig på en annan parts territorium och för detta ändamål hänvisas till vad som följer av Nato SOFA (avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor), upprättat i London den 19 juni 1951. I artikel 1 anges att parterna skall tillämpa bestämmelserna i Nato SOFA som om de alla vore parter i detta avtal. I artikel 2 regleras PFFavtalets geografiska område och anges att den i Nato SOFA angivna geografiska tillämpligheten i detta sammanhang skall omfatta hela PFFområdet. I övrigt innehåller avtalet bestämmelser om tvistlösning och ingående respektive uppsägning av avtalet.
5.2 Tilläggsprotokoll
I Tilläggsprotokoll till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (benämnt tilläggsprotokollet) regleras frågor om dödsstraff. Av tilläggsprotokollet följer att för det fall att en stat har domsrätt enligt avtalet, skall en stat som har biträtt tilläggsprotokollet inte verkställa en dödsdom mot medlem i styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet. I övrigt innehåller tilläggsprotokollet endast bestämmelser om godkännande, ratificering samt ikraftträdandebestämmelser.
5.3 Nato SOFA
5.3.1 Allmänt Nato SOFA är en överenskommelse från 1951 mellan Natos medlemsstater som reglerar den rättsliga statusen för ett Nato-lands styrkor när de
befinner sig på ett annat Nato-lands territorium. Avtalet innehåller totalt 20 artiklar och nedan följer en kort sammanfattning av några av de frågor som regleras i avtalet. Avtalet är bilagt i engelsk originalversion och i den svenska översättningen, se bilaga 5 .
5.3.2 De enskilda bestämmelserna Allmänna bestämmelser (artiklar I–VI)
Avtalets första artikel innehåller definitioner av begrepp som förekommer i avtalstexten, såsom t.ex. styrka, civil komponent samt sändande och mottagande stat. I artikel II slår parterna fast att personkretsen som omfattas av avtalet är skyldig att respektera den mottagande statens lagar samt att avhålla sig från bl.a. politisk verksamhet. Den sändande staten är skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa detta. I artikel III finns bestämmelser om att den sändande statens trupper är undantagna från pass- och viseringsbestämmelser och om hemsändande av utländska soldater från mottagarlandet. De är undantagna från regler i den mottagande staten om kontroll och registrering av utlänningar. I artikel IV regleras frågor om körkort och förarbevis. Reglerna innebär att körkort som har utfärdats av den sändande staten skall godtas även i den mottagande staten. I artikel V uttalas att den sändande statens trupper som regel skall bära uniform i den mottagande staten och att tjänstefordon skall vara försedda med tydliga nationalitetsbeteckningar. Artikel VI reglerar under vilka omständigheter medlemmar av en styrka får inneha och bära vapen på en mottagande stats territorium.
Straffrättslig domsrätt m.m. (artikel VII)
Utgångspunkten är att varje stat har domsrätt i enlighet med respektive stats lagstiftning, men det finns regler som ger den sändande staten eller den mottagande staten exklusiv domsrätt. För brott som är straffbara enligt den sändande statens militärlagstiftning, men som inte är straffbara i den mottagande staten, har den sändande staten getts exklusiv domsrätt. I det omvända fallet har den mottagande staten domsrätt. Om båda staterna har domsrätt har den sändande staten getts domsrätt då det handlar om brott som har begåtts av någon i den egna styrkan eller civila komponenten och som riktar sig mot den egna statens egendom och säkerhet. Den sändande staten har också domsrätt för brott som begåtts i tjänsten av någon ur den egna truppen. I alla andra fall har den mottagande staten företräde till att utöva domsrätt. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om att en stat, som har företräde till domsrätten, skall underrätta den andra staten, om man väljer att inte utöva domsrätten. Det understryks också att bestämmelserna inte medför någon rätt för militärmyndigheterna i den sändande staten att utöva domsrätt över personer som är medborgare eller som har sitt hemvist i den mottagande staten, annat än om de är medlemmar av den sändande statens styrka.
Den sändande staten har enligt Nato SOFA rätt att sätta upp en domstol på den mottagande statens territorium. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om ömsesidigt bistånd med anhållanden och överlämnanden till den myndighet som har domsrätt liksom att staterna skall bistå varandra vid utredning och bevisupptagning samt verkställighet av utdömda fängelsestraff. Myndigheterna i den mottagande staten skall snarast underrätta militärmyndigheterna i den sändande staten om någon medlem av styrkan eller civil komponent eller anhörig har anhållits. Den sändande staten får inte verkställa ett dödsstraff i den mottagande staten, om den staten saknar sådant straff för det aktuella brottet. Artikeln reglerar även frågor om rättskraft och om rättssäkerhet under rättegång. Reglerna innebär att sedan en anklagad har ställts inför rätta och dom har meddelats, får denne inte lagföras på nytt inom samma territorium av en annan parts myndighet. Reguljära militära förband som ingår i en styrka har rätt att utöva polisiär myndighet för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet i de egna förläggningarna och på de egna anläggningarna.
Skadestånd (artikel VIII)
I artikeln ges detaljerade bestämmelser om hur olika skadeståndsanspråk skall hanteras. Artikeln skiljer mellan skadevållande handlingar som sker i tjänsten och skador som sker utanför tjänsten. För skador på offentligt ägd egendom som används i Nato-verksamhet är huvudregeln att ingen av staterna är ersättningsskyldig mot den andra. Om det däremot handlar om skador på annan offentligt ägd egendom skall sådana ersättningskrav avgöras av en skiljeman. Från denna reglering görs undantag i artikel 3 i PFF-avtalet. Enligt denna bestämmelse är parterna skyldiga att förhandla inbördes utan inblandning av någon utanförstående myndighet. Ersättning utgår dock inte för skador av mindre omfattning som understiger ett visst bestämt belopp. När det gäller personskador eller dödsfall avseende medlem av den egna krigsmakten under officiell tjänsteutövning föreskrivs att staterna avstår från krav mot varandra. I stället bestäms personalens rätt till ersättning i sådana fall av de nationella reglerna i den sändande staten. Om medlem av den främmande styrkan eller civil komponent i tjänsten orsakar skada för tredje man kan denne yrka ersättning vid det egna landets domstolar i enlighet med de nationella reglerna. Den mottagande staten betalar ut ersättningen till den skadelidande. Avgörandet är bindande för den sändande staten. Enligt särskilda regler om avräkning mellan staterna kan den sändande staten få svara för högst 75 procent av skadeståndet. Det finns även regler för avräkning då flera stater har varit inblandade i den skadebringande handlingen. Frågan om avräkning mellan staterna kan i vissa fall hänskjutas till avgörande av det Nordatlantiska rådet. Från denna reglering görs undantag i artikel 3 i PFF-avtalet. Enligt denna bestämmelse är parterna som ovan nämns skyldiga att förhandla inbördes utan inblandning av någon utanförstående myndighet. Om medlemmar av en styrka eller en civil komponent utanför tjänsten orsakar skada för tredje man skall den skadelidande framställa sitt krav till den mottagande staten som fastställer eventuell ersättning enligt den 19
egna lagstiftningen. Därefter underrättas den sändande staten som avgör om betalning skall ske ”ex gratia” och, om så är fallet, till vilket belopp. Om den skadelidande accepterar beloppet erläggs betalningen av den sändande staten. Bestämmelserna utesluter inte den skadelidande från att rikta ett anspråk direkt mot den som kan anses vara vållande till skadan. Om det skulle uppstå en tvist om huruvida en skadebringande handling har skett i eller utanför tjänsten skall frågan underställas en skiljedomare. Även här gör PFF-avtalet undantag av innebörd att parterna är skyldiga att förhandla inbördes utan inblandning av någon utanförstående myndighet.
Regler om vistelsen i värdlandet (artiklar IX–X)
I artikel IX finns bestämmelser om villkoren under vistelsen i värdlandet. Där regleras bl.a. inköp av varor, anställningar och sjukvård. Den sändande staten har rätt att få sjuk- och tandvård på samma villkor som mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan ordnas på ett tillfredsställande sätt där styrkan är stationerad. Artikel X innehåller regler rörande beskattningen av den utsända personalen.
Tullbestämmelser (artiklar XI–XII)
En grundläggande princip är att samma regler avseende tull gäller för den sändande statens personal som för mottagarlandets egna medborgare. Tullmyndigheterna i den mottagande staten har rätt att visitera den främmande truppen och dess bagage, genomsöka fordon och ta egendom i beslag. Officiella handlingar under officiell försegling skall dock inte göras till föremål för tullinspektion. Fordon och annan utrustning för tjänsten får dock föras in och föras ut ur mottagarlandet tullfritt. Även personlig utrustning, möbler och fordon för personligt bruk får tas in och föras ut tullfritt. Mottagarlandet är skyldigt att tillhandahålla bl.a. drivmedel för den sändande statens tjänstefordon tull- och skattefritt. Bestämmelserna om skattefritt drivmedel gäller även då det är fråga om transitering av styrkor genom ett medlemslands territorium. Som en följd av artikel 2 i PFF-avtalet gäller detta även vid transitering genom ett partnerlands territorium.
Samverkan kring utredning och bevisupptagning (artikel XIII)
I artikel XIII föreskrivs att den sändande och den mottagande staten skall samverka för att förhindra att det sker överträdelser av skatte- och tullagstiftningen. Staterna skall därvid biträda varandra i utredningar och vid bevisupptagning.
Valutaregler (artikel XIV)
Den sändande statens personal förblir underställda valutalagstiftningen i hemlandet men är även skyldiga att följa de bestämmelser som finns i den mottagande staten. Den sändande och den mottagande staten får utfärda särskilda valutaregler för den främmande styrkan. 20
Avtalets giltighet vid fientligheter riktade mot Nato-staterna (artikel XV)
Som huvudregel är Nato SOFA gällande även om fientligheter riktas mot Nato-staterna. Parterna har dock getts rätt att, till följd av nämnda fientligheter, inom viss tid upphäva tillämpningen av en enskild artikel i avtalet varefter parterna i samråd skall komma överens om regler som kan ersätta den upphävda artikeln.
Avslutande bestämmelser (artiklar XVI–XX)
I artiklarna XVI–XX finns regler om hur man löser tvister om tolkning eller tillämpning av avtalet, om översyn av avtalet och slutligen formaliabestämmelser.
Den svenska reservationen
Enligt allmänna folkrättsliga regler kan varje stat som regel endast utöva domsrätt inom det egna territoriet. Detta följer av staternas suveränitet. Den svenska regeringsformen bygger således på förutsättningen att rättskipning och förvaltning i Sverige skall fullgöras av svenska myndigheter. Främmande länders myndigheter kan alltså inte utan vidare utöva några maktbefogenheter på svenskt territorium. Detta gäller även om maktutövningen riktar sig mot det främmande landets egna medborgare. Enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen kan riksdagen emellertid under vissa förutsättningar överlåta förvaltningsuppgift till bl.a. en främmande stat eller en internationell organisation. Om förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning måste ett sådant beslut fattas antingen i den ordning som gäller för grundlagsändring eller med kvalificerad majoritet. I samband med att Sverige undertecknade PFF-avtalet och anslöt sig till PFF-samarbetet lämnades en reservation mot den möjlighet avtalet lämnar för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium . Reservationen har följande lydelse: ”Sveriges regering anser sig inte vara bunden av artikel 1 i avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor i den utsträckning som denna artikel hänför sig till bestämmelserna i artikel VII i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, som ger de sändande staterna rätt att utöva domsrätt inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat. Reservationen inbegriper inte de åtgärder som vidtas av militärmyndigheterna i en sändande stat, vilka är trängande nödvändiga för att upprätthålla lugn och ordning inom styrkan”, jfr SÖ 1997:51. Som skäl för reservationen anges i förarbetena (jfr prop. 1995/96:37 s. 31, bet. 1995/96:FöU04 s.10–11) främst att jurisdiktionsbestämmelserna är tänkta att reglera rättsliga förhållanden inom ramen för ett betydligt mera långtgående samarbete än Partnerskap för fred där den sändande staten skulle ha en styrka permanent förlagd i den mottagande staten. Vidare framhålls att det i Nato SOFA inte finns någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att döma till dödsstraff då den utövar sin domsrätt, utan endast ett förbud mot verkställighet av ett sådant straff på den mottagande statens territorium. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium bedöms i propositionen strida mot 2 kap. 4 § regeringsformen enligt vilken dödsstraff inte får förekomma. Reservationens innebörd redovisas närmare i avsnitt 8.2.1.
5.4 En vidgad tillämpning av PFF-avtalet
Regeringens bedömning: PFF-avtalet bör kunna ligga till grund även för andra fall av internationellt militärt samarbete och internationell krishantering än övningsverksamhet inom ramen för Partnerskap för fred. Den svenska tolkningen av PFF-avtalet bör alltså vidgas. PFF-avtalet bör tolkas så att det är tillämpligt varje gång en person som är militär eller civil och som tillhör en militär styrka, eller anhörig till en sådan person, efter inbjudan, befinner sig på en annan avtalsparts territorium.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av de instanser som har yttrat sig, bl.a. Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Uppsala universitet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet ställer sig positiva till bedömningen. Sveriges delegation vid Nato delar framför allt synen om att den svenska tillämpningen inte får vara snävare än vad avtalet tillåter. Sveriges ständiga representation vid den Europeiska unionen anser att ett vidgat tillämpningsområde på ett positivt sätt skulle bidra till samarbetsmöjligheterna inom partnerlandskretsen och därmed ytterligare stärka Sveriges totala möjligheter till ett aktivt deltagande i internationellt fredsfrämjande samarbete. Försvarsmakten bedömer att en bredare tillämpning av PFF-avtalet kommer medföra synnerligen positiva effekter på myndighetens internationella arbete, avseende bl.a. utbyten och övningar med andra länder för freds- och säkerhetsfrämjande insatser/samarbeten. Skälen för regeringens bedömning: Alltsedan kalla krigets slut har Sveriges deltagande i fredsfrämjande samarbete, både bilateralt och multilateralt, ökat på ett påtagligt sätt. PFF är ett viktigt exempel, men även samarbetet inom EU och samarbeten som SHIRBRIG och Nordcaps (Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support) utgör tydliga exempel på denna utveckling. Den nu angivna utvecklingen är mycket positiv och bidrar till att stärka förutsättningarna för fred och säkerhet i vår omvärld. I samband med det allt ökande samarbetet med andra länder har regeringen och dess myndigheter som direkt deltar i denna typ av samarbete kunnat notera behovet av en enhetlig avtalsreglering av den deltagande personalens rättsliga status när den befinner sig i ett annat land. Statusavtalens stora betydelse i dessa sammanhang har redogjorts för i avsnitt 4. När Sverige antog PFF-avtalet 1996 och genomförde lagändringar med anledning av detta var utgångspunkten att Sverige endast skulle använda avtalet vid den övningsverksamhet som skulle ske inom ramen för PFFsamarbetet. Övriga parter till Nato SOFA och PFF-avtalet gör emellertid en tolkning av avtalet som möjliggör att avtalet används varje gång en person som är militär eller civil och som tillhör en militär styrka, eller anhörig, efter inbjudan, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Varken avtalets eller anslutningsdokumentens innehåll begränsar avtalets tillämpningsområde. Tvärtom finns det stöd för den tolkning som våra samarbetspartners tillämpar.
Skillnaden i tolkning av PFF-avtalets tillämpningsområde försvårar ett väl fungerande samarbete med andra länder och riskerar i värsta fall att leda till att vissa samarbeten aldrig realiseras. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen den 11 december 2003 tillsatte en utredning med uppgift att utreda hur den internationella militära test- och övningsverksamheten på svenskt territorium skulle kunna utvecklas (dir. 2003:127). Utredningen redovisade sitt uppdrag i juni 2004 (se betänkandet Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77)). I betänkandet understryks vikten av att ha en enhetlig reglering av styrkornas rättsliga status. Utländsk militär personal som skulle komma att delta i militär test- och övningsverksamhet i Sverige förväntas begära att de omfattas av ett statusavtal som i vart fall motsvarar PFF-avtalet. Mot bakgrund av hur viktigt det är att Sverige på ett aktivt sätt deltar i krishanterings- och fredsfrämjandesamarbetet, men även i andra säkerhetsskapande samarbeten, bör den svenska synen på användningen av PFF-avtalet ändras så att den står i bättre överensstämmelse med den avtalstillämpning som våra samarbetspartners har. Idag förekommer situationer där den svenska personalen vid tjänstgöring utomlands åtnjuter större rättigheter än utländsk personal som befinner sig i Sverige. Det är naturligtvis av väsentlig betydelse att principen om reciprocitet upprätthålls mellan avtalsparterna. Det är angeläget att Sveriges relationer till de andra samverkande Nato- och partnerländerna inte onödigt försvåras utan att det internationella samarbetet kan bedrivas så smidigt som möjligt. Den svenska tillämpningen bör därför harmoniseras till den allmänt vedertagna tolkningen att avtalet gäller så snart någon person som omfattas av avtalet befinner sig på svenskt territorium efter inbjudan av svensk myndighet. PFF-samarbetet utgör bara en del av det internationella militära samarbete som Sverige deltar i och som vi i framtiden kan förväntas komma att delta i. Som det har belysts tidigare har statusavtalen en viktig funktion att fylla eftersom de redan på förhand ger svar på frågor t.ex. om hur eventuella tvister ska lösas eller hur ett skadestånd skall regleras. PFF-avtalet har en generell tillämplighet mellan avtalsparterna. Militär personal som deltar i internationellt samarbete har samma behov av skydd oavsett om det handlar om ett samarbete inom ramen för PFF eller samarbete i någon annan form. Den avgörande förutsättningen för att avtalet skall kunna användas är att en avtalsparts styrkor, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Som framgår av avtalsinnehållet som redogjorts för i avsnitten 5.1–5.3 innehåller PFFavtalet i sig inte någon begränsning vad gäller verksamhet och inte heller vad gäller antal personer. Detta innebär att det inte finns formella hinder mot att tillämpa avtalet även när en militär styrka, bestående av en eller flera man, efter inbjudan, befinner sig på svenskt territorium av annat skäl än PFF-samarbetet. SHIRBRIG är ett sådant exempel, men även i andra fall av internationellt militärt samarbete kan den rättsliga statusen för personalen komma att regleras genom användning av PFF-avtalet.
När kan PFF-avtalet bli tillämpligt enligt den nu angivna tolkningen?
PFF-avtalet med Nato SOFA är endast tillämpligt vid militärt samarbete. Det är således endast fråga om personal som är knuten till ett partner- 23
lands stridskrafter som omfattas av avtalen, dvs. främst militär personal. Även en person som är civilanställd i ett partnerlands stridskrafter och som följer med en styrka, som i vissa fall kan bestå av enbart en militär person, åtnjuter vissa rättigheter i enlighet med avtalet. Avtalen är emellertid inte tillämpliga på annan civil personal. Det kan anses rimligt att de personalkategorier som deltar i t.ex. en och samma övning, har samma rättigheter enligt gällande statusavtal. Utformandet av EU SOFA visar också att man idag inte gör samma åtskillnad på militär och civil personal när det gäller synen på särskilda rättigheter. Detta beror bl.a. på att de tidigare rent militära insatserna på fredsfrämjandeområdet alltmer kommit att kompletteras med större civila inslag. PFF-avtalet och Nato SOFA är emellertid framtagna i en annan tid och för ett annat syfte, enligt skäl som presenterats i avsnitt 4. Det har inom Nato förts diskussioner om ett statusavtal för civil personal, dock hittills utan resultat. Detta visar att PFF-avtalet och Nato SOFA inte kan anses tillämpliga på sådan civil personal som inte är knuten till ett lands stridskrafter. Det nu sagda innebär således att PFF-avtalet och Nato SOFA kan anses tillämpliga endast när det är fråga om personal som enligt ovan är knuten till en avtalsparts försvarsmakt. Detta gäller oavsett om arrangemanget i vilket personalen medverkar är anordnat av en militär eller en civil myndighet. Även om det är önskvärt att PFF-avtalet med Nato SOFA även täcker andra personalkategorier än de som nu redogjorts för kan det inte anses vara möjligt att tillämpa avtalet på ett sätt som strider inte bara mot ordalydelsen i avtalet, men också mot den gängse tillämpningen bland våra partnerländer. Internationellt militärt samarbete kan innefatta aktiviteter som kurser och seminarier, övningar samt olika förberedande åtgärder innan en övning kan äga rum. Genomförandefasen av en övning föregås alltid av en planeringsfas, som kan pågå mellan ett halvt år upp till två år beroende på övningens karaktär och omfattning. Planeringsfasen inleds med en serie möten av konferenskaraktär, under vilka övningen planläggs. I slutet av planeringsfasen krävs ofta rekognoscering av övningsområdet och kontroll av befintliga anläggningar som skall användas. Om övningen skall ske inom ramen för PFF och är tänkt att genomföras i Sverige kommer utländsk militär personal och personal från Nato att vistas i Sverige under en viss tid av den beskrivna planeringsfasen utan att det pågår en övning. På motsvarande sätt kommer svensk militär personal att befinna sig utomlands om övningen skall genomföras i ett annat land. Till det internationella militära samarbetet hänförs även t.ex. deltagande i utbildning. PFF-centret i Kungsängen utanför Stockholm tillhandahåller stabsofficersutbildningar, i vilka simuleringsteknik ingår som ett delmoment. Utbildningen ingår som ett led i PFF-samarbetet och riktar sig både till svensk och till utländsk militär personal. Annan utbildning som också kan omfattas av ett samarbete är t.ex. seminarier och kurser i Försvarshögskolans regi. Internationellt militärt samarbete kan vidare ta sig uttryck i att utländsk militär personal befinner sig på officiellt besök i Sverige under en kortare tid. Utländska officerare kan också tjänstgöra vid svenska militära staber eller tjänstgöra i Sverige med stöd av ett utbytesprogram. Sådana aktiviteter kan pågå under flera års tid. Utländska officerare kan också befinna sig i Sverige för att fullgöra ett materielprojekt vid t.ex. Försvarets mate-
rielverk. Vidare kan förbandsbesök äga rum för deltagande i t.ex. en flyguppvisning på svenskt territorium. De nu nämnda aktiviteterna kan beröra allt från enstaka officerare till stora förband med flera hundra soldater, allt beroende på vilken slags verksamhet det handlar om.
6 SHIRBRIG SOFA
6.1 Bakgrund
FN har ett behov av snabbt tillgängliga militära enheter. Stärkandet av FN:s snabbinsatsförmåga har bl.a. skett genom etablerandet av en multinationell snabbinsatsbrigad för FN-insatser (SHIRBRIG). SHIRBRIG är en insatsstyrka i vilken för närvarande fjorton medlemsländer deltar. Dessa länder är Danmark, Finland, Irland, Italien, Kanada, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Slovenien, Spanien, Sverige och Österrike. Chile, Jordanien, Portugal, Senegal, Tjeckien och Ungern har observatörsstatus i samarbetet. Samarbetet syftar till att inom trettio dagar kunna ställa förband upp till brigads styrka till FN:s förfogande. Tanken är att en insats med SHIRB- RIG skall pågå i högst sex månader, varpå en reguljär FN-styrka skall kunna ta över. SHIRBRIG har en stabsfunktion för planering, ett s.k. planeringselement, i Danmark. Planeringselementet utgör kärnan i ett kommande högkvarter i SHIRBRIG. Statusfrågorna inom samarbetet SHIRBRIG har lösts så att en överenskommelse mellan de deltagande länderna i SHIRBRIG om status för deras styrkor när de tjänstgör i annat medlemsland, SHIRBRIG SOFA, har upprättats. Avtalet undertecknades i december 2001. Av överenskommelsen framgår bl.a. att Nato SOFA och PFF-avtalet skall tillämpas av alla avtalsparter beträffande SHIRBRIG-aktiviteter som äger rum på en deltagande stats territorium. Det innebär att de personkategorier som omfattas av dessa avtal är de som även avses i SHIRBRIG SOFA. Avtalet kan i Sverige bli tillämpligt främst när utländsk militär personal befinner sig här i landet på konferens, möte, utbildning eller övning som sker inom ramen för SHIRBRIG. Avtalet, som återges i bilaga 6 , redogörs för närmare nedan.
6.2 De enskilda bestämmelserna
SHIRBRIG SOFA
Ingressen
I ingressen anges att syftet med avtalet är att reglera den rättsliga statusen för en avtalsparts styrka när denna befinner sig på ett annat avtalsparts territorium.
Artikel I
Här definieras vissa begrepp i avtalet.
Artikel II
Artikeln anger att Nato SOFA och PFF-avtalet skall tillämpas vid aktiviteter som utförs på ett avtalsparts territorium inom ramen för SHIRBRIG. Utöver dessa avtal skall statusbestämmelserna i Parisprotokollet från 1952 tillämpas beträffande SHIRBRIG:s planeringselements aktiviteter i Danmark.
Artikel III
I artikeln anges det gränsbelopp för skadeståndsansvar som skall gälla i enlighet med vad som stadgas i artikel VIII 2 f i Nato SOFA.
Artikel IV
Här slås fast att avtalet inte har någon påverkan på andra gällande internationella överenskommelser.
Artikel V
Av artikeln framgår att eventuella tvister mellan parterna med anledning av avtalet skall lösas genom förhandling.
Artiklar VI–IX
I dessa artiklar finns bestämmelser om justering, undertecknande och ratificering, ikraftträdande samt uppsägning av avtalet.
6.3 Sveriges tillträde till SHIRBRIG SOFA
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner SHIRBRIG SOFA med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium.
Utredningen har inte lämnat något förslag såvitt avser frågan om Sveriges tillträde till SHIRBRIG SOFA. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Kriser kan uppstå med mycket kort varsel runtom i världen och det är viktigt att snabbt kunna vara på plats för att hindra spridning och eskalering av en sådan kris. SHIRBRIG är ett viktigt internationellt samarbete som just har till syfte att höja förmågan att inom mycket kort tid kunna skicka militära styrkor till krisdrabbade områden i världen. Regeringen anser det vara en angelägen uppgift att kunna bidra till en sådan förmåga, allrahelst som förmågan sker till stöd för FN:s fredsfrämjande arbete. 26
SHIRBRIG är inte ett stående förband utan varje anmäld enhet, som även kan vara anmäld till andra styrkeregister, ställs till SHIRBRIG:s förfogande efter nationella beslut i det bidragande landet. Beslut om deltagande i insats fattas från fall till fall. Det innebär att insatsberedskapen fortfarande är trettio dagar från nationellt beslut, men att vissa administrativa förberedelser, för att underlätta en insats, görs redan innan beslut om ett deltagande fattats. SHIRBRIG har nyttjats av FN bl.a. i Eritrea och Etiopien 2001 samt i Liberia 2003. Sverige deltar aktivt inom ramen för SHIRBRIG. Svensk personal, när den befinner sig i Danmark eller i flera andra av de stater som är parter i SHIRBRIG, åtnjuter redan nu den rättsliga status som avtalet ger uttryck för. För att utländsk personal som befinner sig på svenskt territorium inom ramen för SHIRBRIG skall kunna komma i åtnjutande av statusavtalets bestämmelser måste Sverige tillträda avtalet. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att så sker. Eftersom SHIRBRIG SOFA hänvisar till Nato SOFA:s jurisdiktionsbestämmelser bör även här göras en reservation beträffande möjligheten för utländska myndigheter att få utöva domsrätt på svenskt territorium. SHIRBRIG SOFA förutsätter lagstiftningsåtgärder och skall därför enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. Förslag till lagstiftning presenteras i avsnitt 8.
7 EU SOFA
7.1 Bakgrund
Alltsedan Amsterdamfördraget trädde i kraft år 1999 har Europeiska unionen en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (ESFP). Enligt Fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget) är det de s.k. Petersbergsuppgifterna; de humanitära insatserna och räddningsinsatserna samt hela spektrumet av fredsfrämjande insatser som skall stå i centrum för ESFP. ESFP består av en militär och en civil del. Deltagandet i en viss insats sker efter nationella beslut av varje enskilt medlemsland. En grundval för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är möjligheten för EU att kunna nyttja resurser av Nato för att kunna genomföra militära krishanteringsinsatser. Den 17 mars 2003 kunde parterna träffa en politisk överenskommelse om generella principer och procedurer om detta samarbete (”Berlin plus” ). Avsikten är att EU skall kunna utnyttja Natos planerings- och ledningsstrukturer för att planera och leda en militär operation. Härigenom undviks kostsamma dubbleringar av resurser. Vad gäller EU:s civila krishanteringsförmåga, dvs. polis, stärkande av rättsstaten, civil förvaltning och räddningstjänst, har de målsättningar som tidigare fastställts nu uppfyllts och EU är därmed operativ på detta område. Detta illustreras bl.a. av de två pågående polisinsatserna i Bosnien-Hercegovina och i Republiken Makedonien samt den pågående rättsstatsinsatsen i Georgien. Man har inom EU börjat undersöka möjligheten
av ytterligare verksamhetsområden för den civila krishanteringen, t.ex. observatörer. Förutom de nya civila och militära resurser som utvecklas inom ramen för ESFP har EU sedan tidigare kompetens som kan användas inom global krishantering, såsom medling, sanktioner samt katastrof- och återuppbyggnadsinsatser. Sverige strävar efter ett helhetsperspektiv och att krishantering bör ses som ett begrepp som inkluderar såväl civila som militära komponenter. EU:s målsättning är också att all krishantering skall behandlas som en samlad verksamhet och att de civila och militära komponenterna skall samverka. Ett statusavtal har nu förhandlats fram för att kunna användas i samband med EU:s krishanteringsinsatser och vid övningar inför sådana insatser. Avtalet, som benämns EU SOFA och återfinns i bilaga 7 , presenteras i det följande avsnittet.
7.2 Avtalets innehåll
7.2.1 Allmänt EU SOFA består av totalt 19 artiklar och avtalet är indelat i fyra olika avsnitt. Innehållsmässigt överensstämmer det i stora delar med Nato SOFA. EU SOFA är tillämpligt för militär och civil personal som medverkar i verksamhet inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som anges i artikel 17.2 i Unionsfördraget, inbegripet övningar. Avtalet är i olika delar tillämpligt på dels militär personal, dels civil personal. Till skillnad från PFF-avtalet behöver den civila personalen inte vara anställd vid en nationell försvarsmakt. Det kan således vara fråga om all civil personal som utstationeras från medlemsstaterna till EU:s institutioner för att förbereda och genomföra krishanteringsinsatser enligt artikel 17.2 i Unionsfördraget. Det kan vidare röra sig om den civila personal som arbetar vid högkvarter eller styrkor eller på annat sätt kan komma att ställas till EU:s förfogande av medlemsstaterna för samma verksamheter. Det kan således vara fråga om personal från t.ex. räddningstjänsten och rättsväsendet. Med hänsyn till att det är inom EU:s krishantering som de civila myndigheterna kan förväntas medverka i störst utsträckning, får den uteblivna statusregleringen för civil personal i PFF-avtalet anses vara av förhållandevis begränsad betydelse.
7.2.2 De enskilda bestämmelserna
EU SOFA
Ingressen
I ingressen anges att avtalet omfattar EU:s medlemsstater, att nationella beslut krävs för utsändande och mottagande av styrkor till varandras territorier vid förberedande och utförande av de uppgifter som anges i artikel 17.2 i Unionsfördraget, inklusive övningar,
att särskilda avtal måste ingås med tredje land i det enskilda fallet, samt att avtalet inte påverkar internationella instrument som rör inrättandet av internationella domstolar, inklusive Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
Del 1 (artiklar 1–6)
Det första avsnittet innehåller gemensamma bestämmelser som är tilllämpliga för all militär och civil personal som verkar inom ramen för EU:s krishantering enligt artikel 17.2 i Unionsfördraget.
Artikel 1
Artikeln innehåller en sammanställning av definitioner av de begrepp som används i avtalet.
Artikel 2
Artikeln innehåller allmänna bestämmelser om att medlemsstaterna skall underlätta inresa, utresa och vistelse för den personal som omfattas av avtalet. Vidare anges att ett individuellt eller kollektivt förflyttningsförordnande eller beslut om utstationering vid EU:s institutioner skall vara tillräckligt.
Artikel 3
Här anges att de personer som omfattas av avtalet skall respektera lagarna i den mottagande staten.
Artikel 4
Artikeln innehåller bestämmelser om godkännande av körkort och körkortstillstånd liksom regler om tillhandahållande av sjuk- och tandvård.
Artikel 5
Enligt artikeln skall personalen bära uniform i enlighet med den sändande statens reglemente.
Artikel 6
Enligt artikeln skall tjänstefordon tillhörigt den sändande staten vara försett med nationalitetsbeteckning.
Del 2 (artiklar 7–8)
Det andra avsnittet innehåller bestämmelser som endast tillämpas på militär och civil personal som har utstationerats till EU:s institutioner av de enskilda medlemsstaterna.
Artikel 7
Artikeln anger att den personal som omfattas av artikeln får bära vapen i enlighet med artikel 13 i avtalet.
Artikel 8
Artikeln innehåller bestämmelser om immunitet. Föreskrifterna om immunitet innebär i korthet att den militära eller civila personalen som har sekonderats till EU:s institutioner åtnjuter immunitet för handlingar i tjänsten och att denna består även efter att tjänstgöringen avslutats. Immuniteten kan under vissa förutsättningar hävas.
Del 3 (artiklar 9–18)
Avtalets tredje del innehåller föreskrifter som endast är tillämpliga på högkvarteren och på styrkorna samt på den militära och civila personal som tjänstgör där.
Artikel 9
Här stadgas att personalen och dess utrustning, vid genomförande av insatser enligt artikel 17.2 i Unionsfördraget, inbegripet övningar, skall tillåtas transitering och tillfällig förläggning på en medlemsstats territorium, förutsatt godkännande av den medlemsstaten.
Artikel 10
Artikeln anger att personalen har rätt till akut läkar- och tandvård samt sjukhusvård under samma förhållanden som motsvarande personalkategorier i den mottagande staten.
Artikel 11
Artikeln anger att, om något avtal inte säger annat, det är mottagande stats ansvar att tillhandahålla byggnader, mark samt tillhörande tjänster som de besökande förbanden kan behöva.
Artikel 12
I artikeln ges det gästande förbandet rätt att, enligt överenskommelse med mottagande staten, utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och andra utrymmen som det uteslutande disponerar. Det gäs-
tande förbandet kan även, efter överenskommelse med den mottagande staten, få utöva polisiär myndighet utanför sådana anläggningar, dock endast i samarbete med den mottagande statens myndigheter och när det är nödvändigt för att upprätthålla disciplin och ordning i det egna förbandet.
Artikel 13
Artikeln anger att personalen får bära vapen efter överenskommelse med den mottagande staten.
Artikel 14
Här anges att högkvarteren och styrkorna skall ges samma lättnader och nedsättningar som de nationella styrkorna i den mottagande staten har beträffande post, telekommunikationer, transporter och avgifter, där regelverket ger sådant utrymme.
Artikel 15
Artikeln anger att ett högkvarters arkiv och andra officiella handlingar skall vara okränkbara, såvida inte högkvarteret hävt immuniteten.
Artikel 16
Artikeln innehåller regler rörande beskattningen av den utsända personalen och syftar till att undvika dubbelbeskattning.
Artikel 17
Artikeln, som behandlar frågan om jurisdiktion, tillerkänner myndigheterna i den sändande staten rätt att utöva all straffrättslig och disciplinär domsrätt som tillkommer den enligt lagen i den sändande staten över såväl militär som civil personal. Förutsättningen är att den civila personalen i lagstiftningshänseende jämställs med militär personal. Föreskrifterna om jurisdiktion överensstämmer i huvudsak med innehållet i artikel VII i Nato SOFA. I linje med den reservation som lämnades beträffande artikel VII i Nato SOFA har Sverige lämnat en tolkningsförklaring i anslutning till artikel 17 i EU SOFA. Förklaringen lyder enligt följande. Sveriges regering förklarar härmed att artikel 17 i detta avtal inte innebär någon rätt för den sändande staten att utöva jurisdiktion på Sveriges territorium. I synnerhet ger denna bestämmelse inte den sändande staten någon rätt att inrätta domstolar eller verkställa domar inom Sveriges territorium. Detta påverkar inte på något sätt fördelningen av jurisdiktion mellan den sändande staten och den mottagande staten enligt artikel 17. Inte heller påverkar det den sändande statens rätt att utöva sådan jurisdiktion inom sitt eget territorium när de personer som omfattas av artikel 17 återvänt till den sändande staten. Detta hindrar inte heller att lämpliga åtgärder som omedelbart krävs för att garantera upprätthållande av ordning och säkerhet inom styrkan vidtas inom Sveriges territorium av den sändande statens militära myndigheter.
Artikel 18
Artikeln innehåller bestämmelser om skadestånd och dessa är likalydande med de i artikel VIII i Nato SOFA, med undantag för bestämmelserna om tvistlösning.
Del 4 (artikel 19)
Avtalets sista avsnitt innehåller bl.a. ikraftträdande- och godkännandebestämmelser samt regler om avtalets tillämplighet. Avtalet är generellt endast tillämpligt på medlemsstaternas territorier men kan under vissa förutsättningar utsträckas till att även omfatta andra länder. Om fråga uppkommer om att ett annat statusavtal även skulle kunna bli tillämpligt föreskriver EU SOFA beträffande den personal som omfattas av avtalets första och tredje avsnitt att parterna skall komma överens om vilket statusavtal som skall ha företräde och äga tillämpning. Om parterna inte kommer överens skall det andra avtalet ha företräde. Innebörden av detta är att om parterna inte kommer överens i en konflikt mellan EU SOFA och PFF-avtalet är det senare avtalet som har företräde.
7.3 Sveriges tillträde till EU SOFA
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner EU SOFA med tolkningsförklaring att artikel 17 i avtalet inte innebär någon rätt för en utländsk stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium.
Utredningen har inte lämnat något förslag såvitt avser frågan om Sveriges tillträde till EU SOFA. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: De gemensamma övningarna och insatserna som sker inom ramen för EU:s krishantering ger upphov till frågor om rättslig status för den personal som deltar. Precis som samarbetet Partnerskap för fred kräver ett så omfattande och kontinuerligt pågående samarbete som EU:s krishantering att de rättsliga frågor som uppstår till följd av samarbetet får en enhetlig och långsiktig reglering. I syfte att åstadkomma en sådan reglering har EU:s medlemsstater kommit överens om det avtal som har redogjorts för i avsnitt 7.2. Regeringen beslutade den 16 oktober 2003 att avtalet skulle undertecknas, samt att en tolkningsförklaring skulle avges vid undertecknandet. Förklaringen i dess engelska version lyder enligt följande. The Government of Sweden hereby declares that Article 17 of the present Agreement does not encompass a right for the sending State to exercise jurisdiction within the territory of Sweden. In particular, the said provision does not confer on the sending State the right to establish courts or to execute sentences within the territory of Sweden. This does in no way affect the allocation of jurisdiction as between the sending and receiving State under Article 17. Nor does it affect the right of a sending State to exercise such jurisdiction within its own territory after the return to the sending State of the persons covered by Article 17. Furthermore, this does not preclude that appropriate measures, which are immediately necessary to ensure the maintenance of order and security within the force, be taken by the military authorities of a sending State within the territory of Sweden.
Beträffande innebörden av tolkningsförklaringen, se vidare avsnitt 8.2.1. Jurisdiktionsbestämmelserna i EU SOFA stämmer i huvudsak överens med motsvarande bestämmelser i Nato SOFA. Det är därför lämpligt att göra en tolkningsförklaring till jurisdiktionsbestämmelserna i detta avtal. Sverige ser EU:s krishanteringsförmåga som ett viktigt instrument för att bidra till fred och stabilitet i omvärlden och har under 2003 deltagit i EU-ledda krishanteringsinsatser i Makedonien ( Concordia ) och i Demokratiska republiken Kongo ( Artemis ). De EU-ledda civila krishanteringsinsatserna i Bosnien-Hercegovina ( EUPM ) och i Makedonien ( Proxima ) inleddes under 2003 och pågår fortfarande. Under 2004 inleddes även en rättsstatsinsats i Georgien. Det är naturligt och viktigt att det finns en enhetlig reglering av den rättsliga statusen för den personal som på olika sätt skall medverka i en krishanteringsinsats eller övningar inför en sådan insats. Som framgått av avsnitt 4 är bruket av statusavtal en grundförutsättning för att en insats eller en övning skall kunna genomföras. Avtalet träder i kraft efter det att den sista medlemsstaten har lämnat besked till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd om att de konstitutionella förfarandena för godkännande av överenskommelsen har avslutats. Det är alltså angeläget att Sverige godkänner avtalet, med den ovan angivna tolkningsförklaringen om inskränkningar i möjligheten för utländsk stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium. I vissa avseenden innebär bestämmelserna i EU SOFA att ändringar måste göras i svensk lagstiftning. Följaktligen krävs enligt 10 kap. 2 § regeringsformen att riksdagen godkänner avtalet innan Sverige kan tillträda det. Regeringen kommer i avsnitt 8 att redogöra för på vilket sätt innehållet i EU SOFA skall införlivas in i svensk rätt.
8 Behovet av lagstiftning
8.1 Lagstiftningsmetod
Regeringens bedömning: Huvudregeln vid införlivandet av internationella överenskommelsers innehåll i svensk rätt är s.k. transformation. Det är också den metod som i huvudsak föreslås användas för de i lagrådsremissen aktuella avtalsbestämmelserna som kräver ändring i svensk lag.
Utredningen har föreslagit att PFF-avtalet och EU SOFA skall inkorporeras i svensk rätt genom en särskild ramlag samt att nya tillkommande statusavtal inom internationellt militärt samarbete skall kunna inkorporeras i denna lag. Remissinstanserna: Det stora flertalet av de instanser som har yttrat sig, bl.a. Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig positiva till förslaget. Skatteverket har inga erinringar mot förslaget om en särskild ramlag. Riksdagens ombudsmän
(JO ), ser risker med den föreslagna konstruktionen och anser att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning. JO anger som möjligt alternativ att avtalen transformeras. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget och efterlyser ytterligare utredning. Riksåklagaren motsätter sig att den föreslagna nya lagen skall tillämpas i stället för utlämningslagen och lagen om internationell rättshjälp i brottmål. Kustbevakningen anser att följderna i annan lag av den av utredningen valda lagstiftningsmetoden inte är tillräckligt belysta. Krisberedskapsmyndigheten ifrågasätter om den föreslagna lagstiftningsmetoden är den lämpligaste. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker förslaget till lagrådsremiss. Kustbevakningen noterar som positivt att förslaget bygger på transformation i stället för inkorporering. Krisberedskapsmyndigheten har inte någon invändning mot den föreslagna lagstiftningsmetoden. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Det krävs särskilda åtgärder för att en internationell överenskommelse skall bli del av den svenska rättsordningen. De två huvudsakliga metoderna för att införliva en internationell överenskommelse i den nationella rätten är transformation och inkorporering. Transformation innebär att bestämmelserna i en internationell överenskommelse införlivas i den nationella rättsordningen genom lagstiftningsåtgärder, antingen genom att avtalstexten översätts och därefter förs in i en svensk författning eller genom att den omarbetas till en mera traditionell svensk författningstext. Inkorporering innebär att överenskommelsens text införs i den nationella rättsordningen i oförändrat skick. Bestämmelserna inkorporeras genom att det i lagtexten görs en hänvisning till överenskommelsen som innebär att överenskommelsen är gällande nationell rätt. Den internationella överenskommelsen kan också biläggas som en bilaga till lagtexten. När PFF-avtalet infördes i svensk rätt 1996 användes huvudsakligen transformationsmetoden. Lagändringar skedde i brottsbalken, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. Dessa lagändringar knöts i stort sett i samtliga fall till övningsverksamhet inom ramen för PFF. Enligt samma princip gjordes vissa ändringar i tillämpliga förordningar. För att möjliggöra ett vidare tillämpningsområde för PFF-avtalet har utredningen valt att föreslå en särskild ramlag. Den föreslagna ramlagen skulle ha företräde framför annan lagstiftning. Flertalet av de lagändringar som gjordes 1996 till följd av PFF-avtalet skulle därför kunna upphävas. Utredningen har som skäl för dess förslag bl.a. pekat på det faktum att inkorporering är en vedertagen metod som används vid införande av internationella överenskommelser i svensk rätt samt att den förordade metoden är tidseffektiv och säker ur ett lagstiftningstekniskt perspektiv. Vid frågan om val av lagstiftningsmetod konstaterar regeringen inledningsvis att de av utredningen angivna skälen för inkorporering av de nu aktuella statusavtalen, men även framtida statusavtal inom internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, har fog för sig. Vi
anser dock, i likhet med JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren, Kustbevakningen och Krisberedskapsmyndigheten , att den föreslagna metoden riskerar föra med sig tillämpningssvårigheter i förhållande till annan lagstiftning. Detta bör särskilt beaktas då PFF-avtalet kan komma att få en vidare användning än vad gällande lagstiftning medger idag. Statusavtalen är inte heller utformade i syfte att fungera som svensk författningstext. Transformation får anses var huvudregeln vid införande av internationella överenskommelser till svensk rätt. Vid en samlad bedömning av för- och nackdelarna mellan alternativen inkorporering och transformation finner vi att tillräckliga skäl för att frångå huvudprincipen i valet av lagstiftningsmetod inte föreligger. Våra förslag bygger därför på att avtalens bestämmelser, där ändring av lag krävs, huvudsakligen skall införas i svensk rätt genom transformation. Inkorporeringsmetoden begränsas till att nyttjas vid de lagändringar som föreslås i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Införlivandet av de nu aktuella avtalsbestämmelserna sker således enligt samma metoder som vid införlivandet av PFF-avtalet 1996.
8.2 Avtalsinnehåll som kräver ändring av svensk lag
I detta avsnitt redogörs för vilka lagändringar som krävs för att vi skall kunna möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet och för att vi skall kunna uppfylla innehållet i SHIRBRIG SOFA och EU SOFA. Vad som anges för PFF-avtalet gäller även för SHIRBRIG SOFA.
8.2.1 Straffrättslig jurisdiktion m.m.
Regeringens förslag: Av 2 kap. 7 b § brottsbalken skall följa att åtal för gärning som har begåtts i Sverige av en person som befinner sig här inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, endast får väckas efter förordnande av regeringen. Lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ändras så att utlämning för militära brott skall vara möjligt inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
Utredningens förslag: 2 kap. 7 b § brottsbalken kan trots bestämmelserna i den nya ramlagen komma att bli tillämplig i vissa fall, varför den inte föreslås bli upphävd. Genom ramlagen kommer lagstiftningen att stå i överensstämmelse med PFF-avtalets krav på utlämning för militära brott. Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) pekar på risken att den föreslagna ramlagens innehåll kan komma i strid med gällande utlämningslagstiftning. Riksåklagaren motsätter sig att den föreslagna nya lagen skall tillämpas i stället för utlämningslagen och lagen om internationell rättshjälp i brottmål. Kustbevakningen gör bedömningen att utredningens förslag innebär att Sverige kan komma att tvingas lämna ut en person som efter utlämning riskerar dödsstraff i det sändande landet.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker regeringens förslag. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Frågor om straffrättslig jurisdiktion regleras i artikel VII i Nato SOFA och i artikel 17 i EU SOFA. Artiklarna är i huvudsak likalydande. I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser som reglerar när den svenska strafflagstiftningen skall tillämpas i internationella sammanhang. Kapitlet har varit föremål för översyn av Internationella straffrättsutredningen i betänkandet Internationella brott och svensk jurisdiktion, se SOU 2002:98. Betänkandet har ännu inte lett till lagstiftning. Ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Om det handlar om ett brott som har begåtts i Sverige är huvudregeln att svensk lag skall tillämpas och att det är svensk domstol som är behörig att döma i målet, jfr 2 kap. 1 § brottsbalken. Regeln gäller oavsett gärningsmannens nationalitet. Oaktat bestämmelserna om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skall domstolen iaktta de begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller av överenskommelser med främmande makt, jfr 2 kap. 7 § brottsbalken. Härmed åsyftas i första hand regler om immunitet. Bestämmelsens innebörd är bl.a. att den straffrättsliga immunitet som följer av allmän folkrätt eller internationella överenskommelser skall tillämpas direkt av de svenska domstolarna. Bestämmelser om immunitet på grund av internationella avtal som Sverige har anslutit sig till finns bl.a. i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Den svenska reservationen respektive tolkningsförklaringen till jurisdiktionsbestämmelserna i PFF-avtalet och EU SOFA innebär att, i de fall som den sändande staten enligt avtalen skall ha företräde vid utövande av jurisdiktion, sådan jurisdiktion inte får utövas på svenskt territorium. Reservationen begränsar däremot inte på något sätt den sändande staten från att utöva sådan jurisdiktion för brott begångna här i landet efter det att personen har återvänt till den sändande staten. Det finns regler i brottsbalken som stadgar att regeringsbeslut krävs för att åtal för brott skall få väckas här i landet, jfr 2 kap. 7 a och b §§ brottsbalken. Bestämmelserna har den praktiska innebörden att regeringen i det enskilda fallet, bl.a. utifrån Sveriges folkrättsliga åtagande, avgör om åtal skall väckas eller inte. Detta kan t.ex. vara fallet när domsrätt i och för sig föreligger för svensk domstol enligt svenska regler, men där en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige stipulerar att annan stat i första hand skall ha rätt att handha lagföringen. I 2 kap. 7 a § brottsbalken föreskrivs att om en utlänning har begått brott vid utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning hos en annan stat eller mellanfolklig organisation, får åtal för brottet endast väckas efter förordnande av regeringen. Syftet med bestämmelsen är att till regeringen överlåta rätten att besluta huruvida åtal skall väckas bl.a. i sådana fall som är politiskt känsliga. 2 kap. 7 a § brottsbalken avser att ge regeringen tillräckligt handlingsutrymme för att göra dessa bedömningar samtidigt som kravet på rättsväsendets självständighet upprätthålls. För att regeln skall bli tillämplig krävs att det är fråga om utövning av tjänst av officiell karaktär, att det är fråga om statlig maktutöv-
ning och att gärningen ingår som ett led i utövandet av nämnda tjänst. Bestämmelserna tar endast sikte på brott som har begåtts i tjänsten. I 2 kap. 7 b § brottsbalken anges att om brott har begåtts av personal som tillhör en främmande stats militära styrka som besöker Sverige inom ramen för internationellt samarbete, krävs förordnande av regeringen för att åtal för brottet skall kunna väckas. Paragrafen infördes i samband med att Sverige anslöt sig till PFF-samarbetet. Till följd av PFF-avtalets bestämmelser om uppdelning av domsrätten mellan den sändande och den mottagande staten ansågs att frågan om svensk jurisdiktion skulle utövas i ett enskilt fall borde ankomma på regeringen. Bestämmelserna är tilllämpliga på samtliga personer som är knutna till styrkan, dvs. således även civilanställd personal. Reglerna är däremot inte tillämpliga på familjemedlemmar som medföljer styrkan. Reglerna om åtalsförordnande gäller både för brott som har begåtts under tjänsteutövning och för brott utanför tjänsten. EU SOFA innehåller i stort sett samma jurisdiktionsbestämmelser som PFF-avtalet. En viktig omständighet för utformningen av den svenska bestämmelsen om åtalsförordnande är dock att EU SOFA även omfattar civil personal som tjänstgör vid en myndighet utan anknytning till en militär styrka. Enligt den nuvarande lydelsen förutsätter 2 kap. 7 b § brottsbalken för sin tillämplighet att den brottsmisstänkte hör till en ”främmande stats militära styrka”. Tillträdet till EU SOFA medför att även personer vid en civil myndighet, utan någon koppling till en militär styrka, kommer att kunna befinna sig i Sverige och omfattas av ett statusavtal. För att Sverige skall uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser är det viktigt att även dessa personer omfattas av den svenska bestämmelsen om krav på särskilt åtalsförordnande. Paragrafen bör därför ändras till att inte enbart avse personal som hör till en främmande stats militära styrka och i övrigt anpassas till de nya förhållanden som tillträdet till EU SOFA innebär. Lagrådet har pekat på att den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen, trots sammanhanget, kan läsas så att envar, och då även svenska medborgare eller utlänningar med hemvist här, som befinner sig i Sverige i någon i paragrafen angiven situation skulle få åtalas för brott endast efter förordnande av regeringen. Lagrådet har därför föreslagit en annorlunda formulering, se Lagrådets yttrande i bilaga 9 . Regeringen delar Lagrådets syn att det remitterade förslaget bör utformas på ett tydligare sätt. Statusavtalens tillämpning i Sverige ger i straffrättsligt hänseende i huvudsak endast den sändande staten vissa rättigheter såvitt avser möjligheten att utöva domsrätt över den egna personalen. Svenska medborgare eller utlänningar med hemvist i Sverige som tillhör Försvarsmakten eller annan svensk myndighet och som verkar inom ramen för militärt samarbete med annan stat eller internationell krishantering omfattas alltså inte av det nu aktuella kravet på åtalsförordnande. I enlighet med artikel VII.4 i Nato SOFA och artikel 17.7 i EU SOFA kan en sändande stat få utöva domsrätt över den mottagande statens medborgare eller annan stats medborgare med hemvist i Sverige, förutsatt att personen i fråga tillhör den sändande statens militära styrka. Det avgörande kriteriet är alltså att vederbörande tillhör den utländska militära styrkan, dvs. är anställd vid den utländska statens försvarsmakt eller agerar i denna under värnpliktsförhållande. Dessa avtalsbestämmelser kan
t.ex. komma i fråga för en svensk medborgare med dubbelt medborgarskap som tjänstgör vid den sändande statens försvarsmakt. Den nya lydelsen av första stycket innebär enligt regeringens uppfattning att innehållet i artikel VII.4 i Nato SOFA och artikel 17.7 i EU SOFA bör komma till tydligt uttryck i bestämmelsen. Sammanfattningsvis bör således bestämmelsen i 2 kap. 7 b § brottsbalken enligt regeringen utformas med utgångspunkt i Lagrådets synpunkter. Den föreslagna lydelsen följer Lagrådets förslag, men innehåller även ett nytt andra stycke med en bestämmelse om att kravet på åtalsförordnande även gäller för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige när personen tjänstgör i en främmande stats militära styrka. I samband med införandet av PFF-avtalet gjordes bedömningen att rättegångsbalkens bestämmelser om förundersökning och handläggning vid de rättsvårdande myndigheterna får anses väl uppfylla de grundläggande krav med avseende på den misstänktes rättigheter som avses i avtalet. Denna bedömning gäller alltjämt för PFF-avtalet, men också för EU SOFA.
Utlämning/överlämnande
I artikel VII punkten 5 a Nato SOFA anges att myndigheterna i de mottagande och sändande staterna skall bistå varandra med bl.a. överlämnande av medlemmar av en styrka eller en civil komponent eller dess anhöriga. Om en sådan person anhållits som misstänkt för en lagöverträdelse skall denne överlämnas till den myndighet som har domsrätt i enlighet med avtalets bestämmelser om jurisdiktion. EU SOFA innehåller inte någon motsvarande artikel. De svenska grundreglerna om utlämning för brott finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen). Sedan den 1 januari 2004 gäller för EU-länder lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). Lagen bygger på ett rambeslut som togs inom EU den 13 juni 2002 (2002/584/RIF). Rambeslutet innebär att i princip all utlämning (eller rättare: överlämnande) inom EU skall ske genom att den europeiska arresteringsordern används. Gällande utlämningskonventioner och andra bestämmelser skall således inte längre tillämpas mellan EU:s medlemsstater. Bestämmelserna om utlämning för brott såvitt avser de övriga nordiska länderna finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen). Utlämningslagen uppställer ett förbud mot utlämning för militära brott medan den nordiska utlämningslagen, liksom arresteringsorderlagen, medger att utlämning kan ske även för sådana brott. Utlämningslagen är alltså oförenlig med PFF-avtalet i denna del. Anledningen till att utlämning enligt huvudregeln inte tillåts när det handlar om militära brott är att det inte anses ligga i en stats intresse att bidra till att upprätthålla ordning och disciplin inom ett annat lands försvar. Om gärningen förutom ett militärt brott även kan klassificeras som ett ordinärt brott kan däremot utlämning tillåtas, jfr prop. 1913:50 s. 31. Eftersom PFF-avtalet endast förväntades få en begränsad användning skedde ingen ny reglering i samband med införlivandet av PFF-avtalet 1996. 38
Vår uppfattning är nu att PFF-avtalet skall användas i en vidare omfattning. Utländsk militär personal kan komma att vistas i Sverige under längre tid, i vissa fall under flera års tid, och under hela denna tid omfattas av avtalet. Detta innebär att det finns risk för att ett partnerland som har personal i Sverige, anhållen för militärt brott, begär att få denne utlämnad. För att den svenska lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med PFF-avtalets krav på utlämning för militära brott krävs att ett uttryckligt undantag görs beträffande de personer och situationer som omfattas av avtalet. De skäl som angavs i förarbetena till nu gällande bestämmelse i utlämningslagen är uttryck för ett synsätt som knappast kan anses vara i överensstämmelse med förhållandena idag när det militära området kännetecknas av nära samarbete med andra länder. Förutom det folkrättsliga åtagande som Sverige gjort i och med antagandet av PFFavtalet får en ändring som nu föreslås anses vara i bättre överensstämmelse med dagens syn på internationellt militärt samarbete. Utlämning enligt den nu föreslagna ändringen i utlämningslagen skall endast vara möjligt när en utländsk person omfattas av ett avtal mellan Sverige och en eller flera stater. De rutiner för utlämnande som anges bl.a. i utlämningslagen och i lagen (2000:562) om internationell rättshjälp i brottmål påverkas inte av en sådan ändring. De principer som Sverige tillämpar i fråga om dödsstraff gäller således även i dessa sammanhang. Förutom den föreslagna ändringen i utlämningslagen avses således ingen ändring av den befintliga regleringen av utlämning eller överlämnande.
Upprätthållande av ordning och säkerhet
PFF-avtalet ger den sändande statens medföljande militärpolis rätt att utöva polisiär myndighet inom det egna förläggningsområdet. Utövande av polisiär myndighet utanför förläggningsområdet får enligt avtalet ske enligt särskilda överenskommelser med den mottagande staten. Artikel 12 i EU SOFA ger uttryck för samma rättigheter, med den skillnaden att de endast får utövas enligt särskilda avtal med den mottagande staten. Artikel 12.1 i EU SOFA omfattar upprätthållandet av ordning inom bl.a. högkvarter och andra anläggningar som uteslutande används av den gästande styrkan, medan artikel 12.2 i EU SOFA omfattar upprätthållandet av ordning utanför sådana anläggningar. I samband med att Sverige avgav sin reservation till PFF-avtalet, uttalades att den svenska reservationen inte skulle omfatta sådana åtgärder som den sändande statens militärpolis var tvungen att vidta för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan. Den tolkningsförklaring som avgavs i samband med undertecknandet av EU SOFA ger uttryck för samma sak, nämligen att lämpliga åtgärder som omedelbart krävs för att garantera upprätthållandet av ordning och säkerhet inom en styrka får vidtas inom Sveriges territorium av den sändande statens militära myndigheter. Rätten för den sändande statens styrka att internt vidta åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan samt för medföljande militärpolis att utöva polisiär myndighet inom förläggningsområdet och liknande utrymmen som styrkan ensamt disponerar får anses följa av vedertagna principer för internationellt militärt samarbete och bör inte krä- 39
va någon uttrycklig bestämmelse i lag. Ett avtal i enlighet med artikel 12.1 i EU SOFA får anses utgöra bekräftelse på de nu nämnda principerna. Det bör emellertid inte komma i fråga att sluta något sådant avtal som ger den sändande statens militärpolis rätt att ingripa även utanför sådana lokaler som disponeras av dess styrka. Ett sådant avtal torde vara att bedöma som överlåtelse av förvaltningsuppgift enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen och kräva den särskilda beslutsordning som föreskrivs där (jfr prop. 1995/96:37 s. 31–32). Behov av vidare reglering i nu nämnda delar bedöms inte föreligga.
8.2.2 Skadestånd
Regeringens förslag: Skadeståndsbestämmelsen i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet ersätts av en ny lag som reglerar svenska statens ansvar för skador som utländska deltagare i militärt samarbete och internationell krishantering vållar i Sverige.
Utredningens förslag: Skadeståndsbestämmelsen i lagen om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphävas och ersättas av innehållet i den föreslagna ramlagen. Remissinstanserna: Kammarkollegiet har inget att invända mot utredningens ställningstaganden avseende skadeståndsrätt. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Artikel VIII i Nato SOFA behandlar frågor om skadestånd och hur dessa skall regleras. Innehållet i artikeln redogörs för i avsnitt 5.3.2. Artikel 18 i EU SOFA har i stort sett samma innehåll, se avsnitt 7.2.2. De deltagande staternas överenskommelser om att i enlighet med PFFavtalets bestämmelser avstå från att kräva ersättning av varandra är att beteckna som ett folkrättsligt åtagande staterna emellan, vilket i sig inte föranleder krav på svensk lagstiftning. Detsamma gäller för PFF-avtalets bestämmelser om regresskrav mellan staterna. Den rättsliga grunden för en skadelidande tredje man att rikta ersättningsanspråk mot svenska staten för skador orsakade av en annan stat eller av en medlem i en utländsk styrka finns nu i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet. Förslaget om att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet samt införandet av SHIRBRIG SOFA och EU SOFA innebär att bestämmelsen i 4 § lagen om utbildning för fredsfrämjande verksamhet blir alltför avgränsad till sitt innehåll. Bestämmelsen är följaktligen för snäv. Eftersom bestämmelsen inte längre endast skall tillämpas vid utbildning inom ramen för fredsfrämjande verksamhet är dagens placering inte längre lämplig. Bestämmelsen bör istället placeras i en annan lag eller i en ny egen lag. Det saknas speciallagar på området där en placering av regeln kan anses vara passande. Den lämpligaste lösningen är därför att frågan regleras i en ny särskild lag. En utvidgad tillämpning av PFF-avtalet och därtill tillkomsten av statusavtal som SHIRBRIG SOFA och EU SOFA, kan medföra en ökning av situationer då skadeståndsskyldighet uppstår för den svenska staten till följd av avtalens bestämmelser om att skador orsakade i tjänsten, som
drabbar tredje man, skall regleras av den mottagande staten. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts under den tid PFF-avtalet har varit i bruk i Sverige kan en ökning av de situationer då skadestånd kan behöva utges inte förväntas bli större än att den kan belasta Försvarsmaktens ordinarie anslag. PFF-avtalet anger rutiner för skadereglering. Detsamma gäller för EU SOFA. På svensk sida har det hittills inte funnits någon utpekad myndighet för denna uppgift. Eftersom det är Försvarsmakten som har ansvaret för att reglera skador som orsakats av den egna personalen besitter myndigheten viss erfarenhet av skadereglering. Det är därför naturligt att Försvarsmakten även anförtros ansvaret för skadereglering såvitt avser skador som orsakats av utländsk personal vid militärt samarbete eller krishantering. Om annan myndighet än Försvarsmakten är arrangör bör dock Försvarsmakten ges möjlighet till regresskrav mot denna myndighet. Den nu angivna ordningen kräver inte ändring av svensk lag.
Trafikskador
Trafikskadeersättningar enligt trafikskadelagen (1975:1410) betraktas inte som skadestånd eftersom ersättningen utgår på försäkringsmässig grund. Trafikskadelagen är tillämpligt då det handlar om skador till följd av trafik med motordrivet fordon. Ersättningssystemet bygger på en i princip obligatorisk försäkringsplikt för fordonsägare och frågan om vem som har varit vållande till en skada är av underordnad betydelse. Enligt 4 § första punkten trafikskadelagen kan regeringen föreskriva om undantag från trafikförsäkringsplikten för fordon som tillhör viss främmande stat. I 9 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359) föreskrivs bl.a. att motordrivet fordon, som ej är registrerat i Sverige, får införas hit och brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring, om det tillhör främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller en person som hör till en sådan styrka. Om ett fordon som enligt 4 § första punkten trafikskadelagen är undantaget från trafikförsäkringsplikten orsakar en skada är det enligt 15 § staten som svarar för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits. En utvidgning av tillämpningen av PFF-avtalet till att omfatta avtalet i hela dess vidd, dvs. att omfatta alla aktiviteter som äger rum inom ramen för PFF-samarbetet och även annat internationellt militärt samarbete mellan de aktuella parterna innebär att den nuvarande lydelsen av 9 § andra stycket trafikförsäkringsförordningen bör justeras. En utvidgad tillämpning av PFF-avtalet kan medföra en ökning av situationer då den svenska staten på grund av avsaknad av trafikförsäkring kan komma att bli skyldig att utge trafikskadeersättning. Ökningen kan dock inte förväntas bli så stor att den inte kan belasta den besökta myndighetens ordinarie anslag.
8.2.3 Indirekt beskattning
Regeringens förslag: PFF-avtalets och SHIRBRIG SOFA:s bestämmelse om undantag från avgifter och skatt för fordon i vägtrafik skall genomföras genom ett tillägg i 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Behov av ytterligare ändring av lag föreligger inte.
Utredningen har inte lämnat något särskilt förslag i denna del, men genom dess förslag om en särskild ramlag skulle även PFF-avtalets bestämmelse om undantag från skatt och avgifter för fordon i vägtrafik ha företräde framför annan lagstiftning. Remissinstanserna: Skatteverket har inga erinringar mot förslaget om en ramlag. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel X i Nato SOFA och artikel 16 i EU SOFA skall sådan lös egendom som en person förfogar över i den mottagande staten enbart på grund av sin tjänstevistelse där vara befriad från skatt. Bestämmelserna avser indirekt skatt (se även tullbestämmelserna nedan). Sådan egendom som avses är t.ex. bohag och tjänstefordon, medan lös egendom som t.ex. aktier och värdepapper inte omfattas av bestämmelserna. Det är endast fråga om egendom som den enskilde för med sig från hemlandet. Avtalen kräver nämligen inte att befrielse från skatt eller avgifter skall ske vid anskaffning av varor och tjänster i Sverige och som omfattas av svenska skattebestämmelser. Bestämmelserna om skattebefrielse för viss lös egendom kräver alltså inte ändring av svensk lag. Enligt artikel XI c i Nato SOFA skall alla tjänstefordon som tillhör en militär styrka eller dess personal vara undantagna från alla skatter som tas ut för fordon i vägtrafik , dvs. sådana skatter som tas ut för att ett fordon nyttjas i vägtrafik . Någon åtskillnad mellan skatt och avgift är inte avsedd. Bestämmelsen avser endast tjänstefordon och alltså inte fordon som skall användas för eget eller anhörigas personliga bruk, jfr frågan om tullfrihet nedan. Skatter och avgifter som kommer i fråga är i första hand fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och vägavgift enligt lagen (1997:137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Även trängselskatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt är en sådan skatt som skulle kunna omfattas av avtalsbestämmelsen. Lagen om trängselskatt träder i kraft den 1 januari 2005. På samma sätt som gäller för personer med diplomatstatus skall alltså de som omfattas av PFF-avtalet och SHIRBRIG SOFA vara undantagna från dessa avgifter och skatter. Avtalen i denna del bör uppfyllas genom en bestämmelse i 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall.
8.2.4 Tull m.m.
Regeringens förslag: Tullfrihet skall gälla för en främmande stats militära styrka och dess personal, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Ändringar skall ske i 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och i 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelse i 4 § lagen om tullfrihet m.m. skall ersättas med en hänvisning till den föreslagna ramlagen. Remissinstanserna: Tullverket anser att då det av ramlagens namn inte framgår vem som är tullfrihetsberättigad bör detta tydliggöras i 4 § lagen om tullfrihet m.m. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Nato SOFA anger att tullfrihet skall gälla vid import och export av vissa varor, bl.a. tjänstefordon. Eftersom EU är en tullunion finns inga motsvarande bestämmelser i EU SOFA. I samband med införandet av PFF-avtalet antogs en lagändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Genom lagändringen gavs utländska styrkor och dess personal rätt att tull- och skattefritt föra in utrustning, förnödenheter, förråd och annan egendom för eget bruk. Samma egendom fick sedan tull- och skattefritt föras ut ur landet. Lagändringen tog endast sikte på de partnerländer som inte är EUmedlemmar, då tull och andra avgifter inte betalas då varor förs mellan EU:s medlemsstater. För att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet behöver bestämmelsen i 7 § i 1976 års lag justeras. På samma sätt som nu blir bestämmelsen i praktiken endast tillämplig för de militära styrkor och dess personal som är från länder som inte är EU-medlemmar. Bestämmelser om tullfrihet finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Ingen bestämmelse i denna förordning ger tullfrihet för militär personal. Enligt artikel 136.1 i förordningen får dock medlemsstaterna medge tullfrihet bl.a. till militär personal som i enlighet med internationella överenskommelser är stationerad inom en medlemsstats territorium men inte lyder under dess befäl. Stöd i EU-lagstiftningen att införa de bestämmelser om tullfrihet som nu föreslås finns således. I lagen om tullfrihet m.m. finns bestämmelser om tullfrihet där gemenskapsrätt inte hindrar att tullfrihet i vissa fall regleras av nationella bestämmelser. PFF-avtalet innehåller en särskild bestämmelse om tillfällig införsel och återutförsel av tjänstefordon. Enligt avtalet skall militär eller civil personal i en styrka, vid uppvisande av särskilt formulär, få göra detta tullfritt. Samma sak gäller för fordon som skall användas för eget eller för anhörigas eget bruk. Som sagts ovan tar bestämmelsen i praktiken endast sikte på de partnerländer som inte är EU-medlemmar, då tull och andra avgifter inte betalas när varor förs mellan EU:s medlemsstater.
Införsel av fordon av person som omfattas av PFF-avtalet och som inte är EU-medborgare, bedöms komma att ske i ytterst begränsad omfattning. För att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet skall lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., som för närvarande har en bestämmelse som enbart hänvisar till samarbetet Partnerskap för fred, ändras.
8.2.5 Rätt att bära vapen
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) om regeringens möjlighet att besluta om undantag från vapenlagens bestämmelser om bl.a. införsel av skjutvapen och ammunition skall förtydligas till att avse tillfällen när en främmande stats militära styrka befinner sig på svenskt territorium inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Någon särskild synpunkt har inte lämnats på förslaget i denna del. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med förslaget. Remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt Nato SOFA har en medlem av en styrka rätt att inneha och bära vapen på den mottagande statens territorium. Enligt EU SOFA har en person, militär eller civil, som ingår i krishanteringen rätt att bära vapen efter godkännande av den mottagande staten. Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att bl.a. föra in skjutvapen och ammunition till Sverige. I 2 kap. 2 § samma lag anges att det är polisen som prövar frågor om tillstånd. Endast i vissa undantagsfall får skjutvapen eller ammunition föras in i Sverige utan särskilt tillstånd, jfr 2 kap. 13 § samma lag. Av 11 kap. 3 § vapenlagen framgår att regeringen har rätt att besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Bakgrunden är att det vid internationellt samarbete av förevarande slag är önskvärt att all materiel, inklusive skjutvapen och ammunition, utan krav på tullhantering och tillstånd kan föras mellan de länder som deltar i samarbetet. Nato SOFA ger en person rätt att bära vapen, medan EU SOFA stipulerar krav på godkännande av den mottagande staten. Av EU SOFA ges således ingen direkt rätt att bära vapen. Även vid det hittillsvarande bruket av Nato SOFA har regeringsbeslut om undantag från vapenlagen meddelats. Lokutionen “vid besök i Sverige” är mindre lämplig eftersom den kan medföra tolkningsproblem. Det finns t.ex. risk för att formuleringen kan komma att förstås så att det endast är en kortare tids vistelse som omfattas av lagen medan däremot längre tids vistelser i Sverige faller utanför lagens tillämpningsområde. För att undvika att missförstånd om lagbestämmelsens tillämplighet uppkommer bör lagtexten ändras. Bestämmelsens tillämplighet bör vidare förtydligas så att det framgår att den är till-
lämplig när en främmande stats militära styrka befinner sig på svenskt territorium inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Detta innebär inte någon skillnad mot vad den nuvarande lagbestämmelsen omfattar, men den föreslagna formuleringen tydliggör bestämmelsens tillämpningsområde. Innehållet i EU SOFA om rätten att bära vapen kräver ingen ändring i vapenlagen. Enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen får regeringen föreskriva att lagen inte skall gälla i fråga om vapen och ammunition som en företrädare för en annan myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige. Sådant undantag har föreskrivits om bl.a. poliser och tulltjänstemän som tillfälligt tjänstgör i Sverige i vissa sammanhang (se 4 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70)). Det finns således möjlighet för regeringen att föreskriva om undantag från vapenlagen även för sådan civil personal som omfattas av EU SOFA.
8.2.6 Immunitet för viss personal samt för vissa arkiv och dokument
Regeringens förslag: Den personal som, inom ramen för EU:s krishantering, har utstationerats vid EU:s institutioner, skall ha immunitet för uttalanden och handlingar som sker i tjänsten. Arkiv och dokument som tillhör ett högkvarter skall vara okränkbara i den utsträckning som anges i EU SOFA. En bestämmelse med detta innehåll skall införas i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Utredningen har inte lämnat något förslag i dessa delar, då den förslagna ramlagen skulle garantera immunitet enligt avtalsbestämmelserna. Remissinstanserna har inte yttrat sig i dessa delar. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med förslaget. Remissinstanserna har inte lämnat något särskilt yttrande i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 8 i EU SOFA skall den militära och civila personal som av en medlemsstat placerats vid en av EU:s institutioner åtnjuta immunitet mot varje slag av rättsligt agerande när det gäller i tjänsten gjorda uttalanden eller handlingar. Immuniteten skall kvarstå även när tjänstgöringen är avslutad. Immuniteten som avser både civil- och straffrättsliga förfaranden gäller dock endast de handlingar som skett i tjänsten under tiden för tjänstgöringen vid EU-institutionen i fråga och kan under vissa förhållanden hävas. Bestämmelsen är tilllämpbar även på svenska tjänstemän i Sverige, både när de tjänstgör vid en EU-institution inom ramen för EU:s krishantering, men även när de har avslutat sin tjänstgöring vid en sådan institution. Exempel på berörda institutioner är kommissionen och rådet med sekretariat. De tjänstemän som kan komma i fråga är alltså militär och civil personal som utstationerats vid en EU-institution särskilt för att delta i förberedandet eller genomförandet av en militär eller civil krishantering, liksom vid krishanteringsövningar. Bestämmelsen, som har sin motsvarighet i bl.a. 1965 års immunitets- och privilegieprotokoll för EG, är vanligt förekommande för internationella organisationer. Dess syfte är att tjänstemän på ett från värdlandet oberoende sätt skall kunna fullgöra de
uppgifter staterna har lämnat organisationen eller organet i fråga. Immuniteten innebär att en talan inför domstol eller en ansökan om verkställighet skall avvisas. Frågor om immunitet och privilegier för internationella organisationer och personer med anknytning till sådana organisationer regleras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. För att uppfylla artikelns innehåll föreslås ett tillägg i denna lag. Artikel 15 anger att ett högkvarters arkiv och andra officiella dokument skall vara okränkbara, såvida inte högkvarteret hävt immuniteten. Bestämmelsen kan bli tillämpbar även om ett högkvarter inte fysiskt finns på svenskt territorium. Dokumentens immunitet gäller nämligen även när en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, har officiella dokument med sig vid vistelse i Sverige. Ett högkvarter kan vara beläget i en av EU:s medlemsstater, upprättat av en eller flera medlemsstater eller av en internationell organisation. Bestämmelsen kan likställas med motsvarande internationella avtalsbestämmelser som finns angående officiella dokument som finns hos eller skickas till eller från en utländsk beskickning. Även denna bestämmelse föreslås uppfyllas genom ett tillägg i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
8.3 Avtalsinnehåll som inte kräver ändring av svensk lag
8.3.1 Pass och visum
Regeringens bedömning: PFF-avtalets, SHIRBRIG SOFA:s och EU SOFA:s bestämmelser om pass och visum kräver inte ändring av svensk lag.
Utredningens förslag: I utlänningsförordningen (1989:547) skall i bestämmelserna för pass och visering göras en hänvisning till den nya ramlagen. Remissinstanserna: Migrationsverket har inget att erinra mot den av utredningen föreslagna ändringen i utlänningsförordningen. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 2 i EU SOFA gäller EU:s bestämmelser vid gränspassage. Bestämmelsen kräver således inga författningsåtgärder. Nato SOFA anger att pass- och viseringsfrihet skall råda. Redan idag gäller detta för det absoluta flertalet av parterna i PFF-samarbetet, då det till största del är fråga om länder som är EU-medlemmar. För vissa länder innebär emellertid avtalets bestämmelser att dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för ett militärt samarbete skall undantas från kraven på pass och visum. I enlighet med avtalet finns krav på idkort och individuell eller kollektiv förflyttningsorder. Vidare föregås en vistelse i landet alltid av en inbjudan. Det är således endast fråga om en mycket begränsad krets av individer som, utöver vad gällande regelverk ger utrymme för, kan komma i åtnjutande av avtalets rättigheter i denna del.
Idag finns det en bestämmelse i utlänningsförordningen (1989:547) som anknyter till samarbetet Partnerskap för fred. För att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalets bestämmelser samt införlivandet av SHIRBRIG SOFA bör utlänningsförordningen justeras.
8.3.2 Körkort
Regeringens bedömning: Avtalsbestämmelserna om körkort i PFFavtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA kräver inte ändring av svensk lag.
Utredningen har inte lämnat någon särskild bedömning i denna del. Remissinstanserna: Vägverket tillstyrker förslagen i betänkandet som helhet. Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar viss tveksamhet till förhållandet att ingen som helst prövning av giltighet eller äkthet av körkort skall ske enligt Nato SOFA. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt PFF-avtalet skall körkort som utfärdats i den sändande staten erkännas i den mottagande staten. Alternativt skall den mottagande staten utan att kräva förarprov själv utfärda körtillstånd eller körkort till medlem av styrka eller civil komponent som innehar motsvarande körtillstånd eller körkort utfärdat av den sändande staten. Enligt EU SOFA skall körkort som utfärdats av de militära myndigheterna i den sändande staten erkännas på den mottagande statens territorium för jämförbara militärfordon i medlemsstaterna. Enligt 6 kap. körkortslagen (1998:488) får en utländsk medborgare här i landet framföra det fordon som hans giltiga nationella körkort berättigar honom till i hemlandet. Körkortet gäller under ett år i Sverige utom vad gäller körkort utfärdade inom EES-område, som gäller lika som ett svenskt körkort. Ett utländskt körkort utanför EES kan inte bytas mot ett svenskt. Om någon med ett EES-lands körkort vill byta sitt nationella körkort sker alltid en giltighets- och äkthetskontroll. Bestämmelserna i Nato SOFA anger inget om prövning av äkthet eller giltighet vid utfärdande av svenskt körtillstånd eller körkort, utan anger endast att något förarprov inte skall krävas. I detta hänseende innebär avtalet alltså inte någon annorlunda tillämpning av befintliga regler. Endast för det fall någon icke EES-medborgare skulle komma att befinna sig i landet längre än ett år, skulle körkortslagens bestämmelse om ettårsgräns komma att påverkas av Nato SOFA:s innehåll. Enligt 10 kap. 1 § körkortslagen får regeringen meddela föreskrifter om undantag från körkortslagen. För att följa avtalets bestämmelser fullt ut bör körkortsförordningen (1998:980) kompletteras med en bestämmelse som ger de rättigheter som avtalet ger uttryck för i denna del.
8.3.3 Bärande av uniform
Regeringens bedömning: PFF-avtalets, SHIRBRIG SOFA:s och EU SOFA:s bestämmelser om rätten att bära uniform tillgodoses genom gällande svensk rätt. Svensk lag behöver inte ändras.
Utredningen har inte uttalat sig särskilt i denna del. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: PFF-avtalet och EU SOFA ger personalen rätt att bära uniform i enlighet med den sändande statens reglementen. EU SOFA ger även civil personal rätt att bära uniform. Enligt 11 § förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) får inte utländsk militär personal bära uniform inom Sveriges landområde utan tillstånd av Försvarsmakten. Ett uttryck för staters suveränitet är det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land bära sin nations uniform. Vid militärt internationellt samarbete är det dock regelmässigt så att besökande staters förband tillåts uppträda i uniform. Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna. EU SOFA möjliggör bärande av uniform även för civil personal. Det finns inga regler som, på sätt som för militär personal, kräver särskilt tillstånd för bärande av civil uniform. Det är således möjligt för t.ex. utländsk polis att i landet bära uniform utan särskilt tillstånd. Trots bestämmelserna i 11 § IKFN-förordningen om att Försvarsmakten har rätt att tillåta utländsk militär att bära uniform i Sverige kan detta även beslutas av regeringen. Behov av författningsändring för att uppfylla avtalens krav på rätt att bära uniform föreligger således inte.
8.3.4 Sjuk- och tandvård
Regeringens bedömning: PFF-avtalets, SHIRBRIG SOFA:s och EU SOFA:s bestämmelser om tillgång till sjuk- och tandvård påverkar inte gällande svensk lag på området.
Utredningen har inte lämnat någon särskild bedömning i denna del. Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att PFF-avtalets bestämmelser om tillgång till sjuk- och tandvård fått en klargörande lösning och har inget att erinra mot förslaget till författning. Riksförsäkringsverket konstaterar att såväl Socialförsäkringslagen (1999:799) som EG-förordningen 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen undantar annan stats statsanställda från bosättningslandets socialförsäkringstillhörighet. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt PFF-avtalet skall den främmande styrkans personal erbjudas sjuk- och tandvård på samma villkor som mottagarlandets personal om sådan vård inte på ett tillfredsställande sätt kan erbjudas inom styrkan. Den gästande personalen skall enligt EU SOFA erhålla omedelbar vård på samma villkor som jämförbar personal i den mottagande staten. EU-medborgare som omfattas av EG-förordningen 1408/71 om tilllämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall erbjudas hälso- och sjukvård på samma villkor som personer bosatta i Sverige. Sedan länge gäller olika sjukvårdskonventioner mellan Sverige och några länder. Sverige har dessutom ingått överenskommelser om sjukvård med vissa länder. Det innebär att personer som omfattas av dessa konventioner eller överenskommelser skall erbjudas akut vård samt akut tandvård vid tillfällig vistelse i Sverige på samma avgiftsvillkor som personer bosatta i Sverige. De patienter som är utländska medborgare och som är bosatta i länder med vilka Sverige saknar konventioner eller överenskommelser erbjuds inte någon subventionerad vård av landstingen. Det betyder att dessa patienter själva får betala den verkliga kostnaden för såväl akut som planerad vård.
8.3.5 Inkomstbeskattning
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om inkomstbeskattning i PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA kräver inte ändring av gällande svensk lag.
Utredningen har bedömt att den föreslagna ramlagen skulle leda till att Sverige uppfyller PFF-avtalets innehåll såvitt avser inkomstbeskattning. Remissinstanserna: Skatteverket har inga erinringar mot förslaget om en ramlag. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Artikel X i Nato SOFA och artikel 16 i EU SOFA anger bl.a. att de perioder under vilka personal befinner sig i ett annat land inom ramen för avtalens tillämpning inte skall räknas som sådan bosättningsperiod som orsakar beskattning i mottagarstaten. De personalkategorier som omfattas av avtalsbestämmelserna är militär eller civil personal anställd vid ett lands försvarsmakt eller annan offentliganställd civil personal som verkar inom ramen för EU:s krishantering, t.ex. räddningstjänstpersonal och poliser. Lön och annan ersättning som utbetalas från den sändande staten i dess egenskap av arbetsgivare skall inte beskattas av den mottagande staten. Syftet med dessa bestämmelser är att undvika att dubbelbeskattning sker. Skatteregleringen ändrades inte i samband med införlivandet av PFF-avtalet i svensk rätt. Skälet för detta var att PFF-övningarna endast skulle komma att äga rum
i Sverige under en högst begränsad tidsperiod. Den svenska regleringen bedömdes därför inte vara i behov av att ändras. En person som är begränsat skattskyldig i Sverige beskattas enligt nuvarande regler i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) i Sverige för inkomst i form av lön etc. som han eller hon förvärvat genom verksamhet här. När, som i nu aktuella fall, arbetsgivaren är hemmahörande i utlandet beskattas sådan förvärvsinkomst enbart om arbetstagaren vistas här under tidsperioder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Detta innebär således att personer som vistas i Sverige i högst sex månader inte blir beskattade här för sina löneinkomster. De skatteavtal som träffats mellan Sverige och andra stater utgör en integrerad del av den svenska skattelagstiftningen. Skatteavtalen är i huvudsak baserade på de principer som följer av det s.k. modellavtal som OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) tar fram. Modellavtalets huvudregel vad gäller löneinkomster är att dessa endast skall beskattas i hemviststaten. Lön som förvärvas genom arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten får dock beskattas i arbetsstaten. När arbetsgivaren inte är hemmahörande eller har ett fast driftställe i den stat där arbetet utförs, beskattas emellertid sådan förvärvsinkomst i arbetsstaten endast om arbetstagaren vistats där under tidsperioder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Dessa regler överensstämmer med vad som gäller enligt SINK. Undantag görs för personer i offentlig tjänst, vilket det är fråga om i de nu aktuella fallen. Lön och liknande som betalas av en avtalsslutande stat till en fysisk person på grund av arbete som utförs i dess tjänst, beskattas endast i denna stat, dvs. hemviststaten i de nu aktuella fallen. Även om det saknas skatteavtal finns det normalt en ordning för de sällsynta fall då dubbelbeskattning, trots reglerna i de interna lagstiftningarna, uppstår. Det är i sådana fall internationell praxis att hemviststaten medger avräkning för den utländska skatt som erlagts på löneinkomster förvärvade utomlands. Det absoluta flertalet av tillfällen när PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA blir tillämpliga för en enskild person kommer även i framtiden inte att överstiga en sammanlagd tidsperiod om sex månader under en tolvmånadersperiod. Vid de få tillfällen det kan bli fråga om en längre tids vistelse löses detta genom befintliga avtal eller principer som angetts ovan. Detta innebär således att det rimligtvis aldrig kan bli fråga om någon dubbelbeskattning av löneinkomster för de personer som omfattas av PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA, när dessa arbetar tillfälligt i Sverige. Således uppfyller vi avtalens syfte och någon lagstiftning krävs inte såvitt gäller frågan om inkomstbeskattning. Bestämmelserna om inkomstbeskattning i artikel X i Nato SOFA och i artikel 16 i EU SOFA behöver således inte införlivas i svensk rätt.
8.3.6 Tillhandahållande av drivmedel, oljor och smörjmedel m.m.
Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen enligt vilken Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till andra länder är inte oförenlig med den svenska mervärdesskattelagstiftningen. EU SOFA:s bestämmelser om en främmande styrkas rätt till samma lättnader som den mottagande statens försvarsmakt avseende post, telekommunikationer och transporter kräver inte ändring av svensk lag.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Som framgår i avsnitt 5.3.2 ålägger Nato SOFA den mottagande staten att skattefritt tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till den sändande statens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i EU SOFA. Huvudregeln i mervärdesskattelagen är att all omsättning av varor och tjänster är skattepliktig, om inte annat stadgas. Flygbensin och flygfotogen är undantagna från skatteplikt. Lagen innehåller vidare bestämmelser om rätt till återbetalning för vissa grupper som inte är skattskyldiga. Sådan rätt till återbetalning tillkommer bl.a. utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Enligt skattebetalningslagen (1997:483) får en skattskyldig helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala mervärdesskatt om det finns synnerliga skäl. Alltsedan PFFavtalets införande i Sverige har bestämmelsen i avtalet lösts på så sätt att Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till de gästande styrkorna. På samma sätt som uttrycktes i prop. 1995/96:37 s. 46 ff. kan frågan om Försvarsmaktens tillhandahållande av fartygsbränsle och drivmedel för fordon komma att omfattas av beskattning eftersom mervärdesskattelagen endast undantar omsättning av flygbränsle. Regeringen anser dock alltjämt att frågan kan lösas genom att bestämmelsen om skattebefrielse tillämpas och att Sverige på så sätt uppfyller PFF-avtalets krav på tillhandahållande av skattefritt drivmedel. Eftersom den svenska mervärdesskattelagstiftningen tillåter återbetalning av skatt till icke skattskyldiga och att skattskyldiga under vissa förutsättningar helt eller delvis får befrias från skyldigheten att betala skatt kan inte den nuvarande ordningen enligt vilken Försvarsmakten tillhandahåller drivmedel till andra länder utan att påföra mervärdesskatt anses oförenlig med svensk lagstiftning. Försvarsmaktens kostnader för att tillhandahålla skattefria drivmedel, oljor och smörjmedel förväntas inte öka i sådan utsträckning att det inte kan omfattas av myndighetens ordinarie anslag.
Post och telekommunikationer m.m.
Enligt artikel 14 i EU SOFA har ett högkvarter eller en utländsk styrka rätt till samma lättnader i fråga om bl.a. post, telekommunikationer och transporter, dvs. resor, som styrkorna i den mottagande staten. Försvarsmakten har inga särskilda lättnader beträffande posthantering, telekommunikationer eller resor som kräver lagändring för att Sverige skall kunna uppfylla avtalet i denna del.
9 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna som rör PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA skall träda i kraft den 1 januari 2005. Regeringens bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Har inte lämnat några synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vid undertecknandet av EU SOFA uttalade medlemsstaterna att de skulle göra sitt yttersta för att så snart som möjligt uppfylla kraven enligt sina egna konstitutionella förfaranden så att avtalet snarast kan träda i kraft. För att Sverige skall kunna ratificera avtalet behöver de föreslagna lagändringarna ha trätt i kraft. Även de föreslagna författningslösningarna med anledning av PFFavtalet och SHIRBRIG SOFA behöver ha trätt i kraft innan ratifikation av det senare dokumentet kan ske. Det är lämpligt att de föreslagna lagändringarna sker samtidigt och de föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2005. Något behov av några särskilda övergångsbestämmelser för de föreslagna lagändringarna bedöms inte föreligga.
10 Ekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: Förslaget till ny lagstiftning kommer att ge förutsättningar för effektivitetsvinster för Försvarsmakten i och med att det internationella militära samarbetet med andra länder torde förenklas betydligt. De länder som ska delta i en planerad aktivitet kommer redan på förhand att veta att PFF-avtalet skall tillämpas, varvid ett omfattande och därmed tids- och penningkrävande förhandlingsarbete kan undvikas. Samma skäl kan anföras för SHIRBRIG SOFA och EU SOFA. De kostnader som till följd av samarbetet kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter skall belasta respektive myndighets ordinarie anslag. Förslagen i sig medför inte några kostnadsökningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Försvarsmakten bedömer att en förändrad syn på tillämpningen av PFF-avtalet kommer medföra synnerligen positiva effekter på myndighetens internationella arbete, avseende bl.a. utbyten och övningar med andra länder för freds- och säkerhetsfrämjande insatser/samarbeten. Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande utgångspunkt för regeringens förslag är att det internationella militära samarbetet mellan Sverige och andra länder skall underlättas och att den militära personalen skall ges samma rättsliga status oavsett om övningen eller aktiviteten äger rum i Sverige eller på något annat lands territorium. Det är av vikt att principen om reciprocitet upprätthålls så att det internationella samarbetet länderna emellan inte försvåras av det faktum att de involverade länderna inte kan garantera den deltagande personalen samma rättsliga status. Den nuvarande ordningen, som innebär att svensk personal erhåller en bättre rättslig status under aktiviteter utomlands än vad motsvarande utländsk personal som deltar i militära aktiviteter i Sverige gör, är otillfredsställande och riskerar att avsevärt försvåra eller rent av att förhindra det internationella samarbetet inom krishantering och fredsfrämjande. Det är därför viktigt att anpassa den svenska tolkningen av PFF-avtalet och dess tillämpningsområde till övriga deltagande länders syn. Förslagen om att PFF-avtalet skall gälla såväl för enskilda officerare som för förband med flera hundra soldater som att avtalet är tillämpligt på alla aktiviteter som sker inom ramen för PFF-samarbetet kan förväntas medföra besparingar genom de effektivitetsvinster som uppstår då Försvarsmaktens arbete kan bedrivas effektivare. Förslaget innebär att Försvarsmakten får det enklare vid ingående av särskilda avtal med de andra deltagande länderna för separata aktiviteter. Ytterligare effektivitetsvinster kan påräknas genom att den praktiska hanteringen och tilllämpningen av avtalet underlättas eftersom förutsebarheten ökar då de inblandade parterna redan på förhand vet hur eventuella tvister eller skadeståndsanspråk skall lösas. Eftersom PFF-avtalets tillämpningsområde inte är begränsat till enbart PFF-verksamhet utan att avtalet även kan omfatta annat internationellt militärt samarbete kan motsvarande effektivitetsvinster och besparingar förväntas även i denna del. Det kan förväntas att PFF-avtalet kommer att vara tillämpligt i större omfattning än vad som varit fallet hittills. Detta kan i sin tur komma att medföra vissa ökade kostnader för Försvarsmakten genom att de t.ex. tvingas att tillhandahålla skattefritt drivmedel till andra länders trupper i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Kostnaderna kan dock inte bedömas vara mer omfattande än att de kan täckas av och belasta Försvarsmaktens ordinarie anslag. Eventuella merkostnader vid tillämpning av statusavtalen i Sverige kommer att motsvaras av lättnader vid motsvarande tillämpning av andra länder. Behovet av särskilda garantier från regeringens sida för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter och statliga verk med anledning av uppkomna skador diskuterades i samband med att PFF-avtalet införlivades i svensk rätt. Något behov för sådana garantier bedömdes inte föreligga.
Även om PFF-avtalet inte längre kommer att gälla endast vid övningar i Sverige och även om andra statusavtal, såsom SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA, kan bli tillämpliga kommer verksamheten inte att bli så omfattande att det finns skäl att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter till följd av internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Kostnaderna skall i stället belasta respektive myndighets ordinarie anslag.
11 Författningskommentar
11.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
2 kap. 7 b § Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8.2.1. Ändringen som bildar ett nytt första stycke följer Lagrådets förslag. Den är föranledd av tillträdet till EU SOFA och innebär att den personkrets som omfattas av bestämmelsen vidgas till att även omfatta civila personer, utan anknytning till en militär styrka, som vistas i Sverige inom ramen för internationell krishantering. Genom andra stycket tydliggörs att kravet på åtalsförordnande även gäller för en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige om personen i fråga tjänstgör vid en utländsk militär styrka. Detta kan t.ex. vara fallet om en person i den sändande militära styrkan även är medborgare i Sverige och befinner sig här inom ramen för internationellt samarbete. Däremot finns det alltså inte krav på åtalsförordnande om den misstänkte är medborgare i Sverige eller har sitt hemvist här, men är del av den sändande statens civila myndigheter, t.ex. inom ramen för internationell civil krishantering (jfr artikel 17.7 i EU SOFA). I övrigt avses inte någon ändring i sak (jfr prop. 1995/96:37 s. 31–33, 57 och 133). Bestämmelsen är således alltjämt avsedd att omfatta samtliga personer som har någon officiell funktion hos den främmande staten. Personalen, som kan vara militär eller civil, skall tjänstgöra vid en militär eller en civil myndighet. Utanför tillämpningsområdet faller personer som helt privat medföljer en styrka, exempelvis familjemedlemmar. Kravet på förordnande av regeringen gäller åtal för alla typer av brott, oavsett om de har begåtts i tjänsten eller utanför denna. Redan nu gäller en extensiv tolkning. Tillstånd skall alltså inhämtas, om det inte står helt klart att sådant inte behövs. Internationellt militärt samarbete avser i detta sammanhang sådant samarbete som bedrivs mellan två eller flera staters försvarsmakter. Syftet för samarbetet kan t.ex. vara att utveckla den nationella förmågan att delta i internationella insatser, enskilt eller tillsammans med andra länder. Syftet med samarbetet kan emellertid också vara rent förtroendeskapande myndigheterna emellan. Militär och civil krishantering ombesörjs av militära och civila myndigheter enligt de riktlinjer som EU, Nato eller någon annan internationell organisation sätter upp.
11.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
5 § Bakgrunden till den ändrade bestämmelsen redovisas i avsnitt 8.2.1. Bestämmelsen medför att utlämning för militära brott kan ske när gällande statusavtal som t.ex. PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA är tillämpliga. Det är således fråga om specifika undantagsfall från huvudregeln att utlämning inte skall ske för militära brott. Det förfarande som gällande lagstiftning ger uttryck för i samband med ett ärende om utlämning för brott påverkas inte av bestämmelsen. Bestämmelsen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag, med den skillnaden att andra stycket har fått en modernare språkdräkt.
11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
7 § Motiven för ändringarna redovisas i avsnitt 8.2.3, 8.2.4 och 8.2.6. Bestämmelsen i första stycket medför att den militära styrka och dess personal som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering skall ha immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i PFF-avtalet och SHIRBRIG SOFA i vissa delar. Privilegierna avser uttag av avgifter och skatter för fordon i vägtrafik samt import och export av viss egendom. Bestämmelsen medför också att den som omfattas av ett annat statusavtal, i vilket hänvisning görs till de aktuella bestämmelserna i PFF-avtalet eller SHIRBRIG SOFA, skall ha samma rättigheter i dessa delar. Undantaget från avgifter och skatter vid brukande av fordon i vägtrafik kommer endast i fråga beträffande tjänstefordon som tillhör militär eller civil personal som är anställda i en utländsk militär styrka. Den berättigade personen skall vidare befinna sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering efter inbjudan av en svensk myndighet. Bestämmelsen om immunitet och privilegier beträffande import och export i förhållande till Sverige omfattar på samma sätt utländsk militär styrka och dess personal. Skillnaden mot den tidigare lydelsen är att bestämmelsen möjliggör en vidgad tillämpning av PFF-avtalets bestämmelser samt motsvarande tillämpning av SHIRBRIG SOFA. Av andra stycket framgår att den civil- och straffrättsliga immuniteten gäller för civil och militär personal som placerats vid någon av EU:s institutioner inom ramen för EU:s krishantering. Immuniteten kvarstår även när tjänstgöringen är avslutad. Immuniteten gäller dock endast de handlingar som skett i tjänsten under tiden för tjänstgöringen vid EUinstitutionen i fråga. Bestämmelsen är tillämpbar även på svensk personal. Artikel 8 i EU SOFA möjliggör ett hävande av immuniteten och anger processen för ett sådant förfarande.
Bestämmelsen reglerar även frågan om ett högkvarters arkiv och officiella dokuments okränkbarhet. Bestämmelsen blir tillämpbar för det fall det inom ramen för EU:s krishantering skulle komma att upprättas ett högkvarter på svenskt territorium, men även beträffande de officiella dokument en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, för med sig vid vistelse i Sverige.
11.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:558) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Bestämmelsen i lagens 4 § om statens skadeståndsansvar under vissa förhållanden föreslås bli ersatt av en särskild lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Bestämmelsen skall således upphävas.
11.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
4 § Ändringen sker mot bakgrund av att PFF-avtalet skall kunna användas i andra sammanhang än renodlad övningsverksamhet inom ramen för PFF samt införlivandet av SHIRBRIG SOFA, se närmare i avsnitt 8.2.4. Tredje styckets nya lydelse innebär således att området för tullfri inoch utförsel av viss egendom utökas. Tullfriheten avser såväl utländsk militär styrka som enskild person inom en sådan styrka i enlighet med vad statusavtalen ger uttryck för.
11.6 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
11 kap. 3 § Motiven för ändringen behandlas närmare i avsnitt 8.2.5. Ändringen innebär ett förtydligande av när regeringen har möjlighet att för vissa fall besluta om undantag från vapenlagens bestämmelser.
11.7 Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Motiven till varför den nya lagen föreslås anges i avsnitt 8.2.2. Lagen fyller samma funktion som den bestämmelse som för närvarande finns i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, se prop. 1995/96:37 s. 58–59. Lagen ger en skadelidande tredje man möjlighet att i svensk domstol yrka ersättning av den svenska staten för skador som orsakats av någon som omfattas av ett statusavtal med särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar för staten, som PFFavtalet eller de nya statusavtalen SHIRBRIG SOFA och EU SOFA. På
samma sätt som tidigare omfattas skador som orsakats av såväl utländsk fysisk som juridisk person. Med utländsk juridisk person skall även förstås utländsk stat. Frågan om skadeståndsskyldighet över huvud taget föreligger skall bedömas enligt de i varje särskilt fall tillämpliga reglerna. På samma sätt som angavs i prop. 1995/96:37 kan bestämmelsen komma i fråga även vid skador till följd av trafik med motordrivet fordon.
Sammanfattning av betänkandet SOU 2003:117
Bilaga 1
Några allmänna utgångspunkter för uppdraget
Partnerskap för fred (PFF) är ett internationellt fredssamarbete mellan Natomedlemmar och andra stater, i huvudsak europeiska. Sverige anslöt sig till PFF-samarbetet i maj 1994. Inför PFF-samarbetet antog Sverige ett avtal om rättslig status för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium – PFF-avtalet – vilket innehållsmässigt utgörs av Nato Status of Forces Agreement (Nato SOFA). Nato SOFA har till syfte att reglera den rättsliga statusen för ett medlemslands styrkor när dessa befinner sig inom ett annat medlemslands territorium. Syftet med PFF-avtalet är att på samma sätt, mellan de länder som ingår i PFF-samarbetet, reglera den rättsliga statusen för ett lands styrkor när de befinner sig på ett annat avtalslands territorium. Utredningen har haft i uppdrag att analysera den rättsliga reglering som tillkommit med anledning av PFF-samarbetet. Uppdraget har också innefattat att genomföra en allmän översyn av hur PFF-avtalet har använts nationellt och internationellt. Utredningen har vidare haft i uppgift att göra en utvärdering av den svenska regleringen på området och därvid analysera om den nationella regleringen på bästa sätt möter dels de krav som finns i PFF-avtalet, dels de behov som följer av andra existerande internationella samarbetsavtal på fredsfrämjandeområdet avseende personals status. Eftersom bestämmelser som motsvarar PFF-avtalet även finns i olika bilaterala samarbetsavtal har utredningen också haft i uppgift att ta sikte på de avtal som för närvarande finns beträffande statusfrågor för personal liksom avtal som kan komma att ingås inom den internationella verksamhet som bedrivs på fredsfrämjande- och krishanteringsområdet. Utredningen har även haft att beakta den krishantering som utvecklas inom ramen för Europeiska unionen, såvitt avser såväl militär som civil personal. Enligt direktiven skulle utredningen vidare beakta att antalet samarbetsavtal på området kan förväntas komma att öka i framtiden liksom att samarbetet kan beröra såväl civil som militär personal. En orsak till utredningens arbete är att den svenska synen på PFFavtalets tillämpningsområde och räckvidd inte är överensstämmande med Natos och de övriga Nato- och partnerländernas syn. Sedan PFF-avtalets införlivande i svensk rätt har avtalets tillämpningsområde i Sverige ansetts begränsat till att enbart omfatta renodlade övningar som äger rum inom ramen för PFF-samarbetet. Vid den praktiska tillämpningen har avtalet vidare kommit att tolkas så att det krävs flera personer för att man ska kunna tala om en styrka, vilket medför att avtalet inte har kunnat användas då enskilda officerare har utfört tjänsteuppdrag på svenskt territorium. Flertalet av de länder som Sverige samarbetar med inom ramen för Partnerskap för fred har generellt gett PFF-avtalet ett vidare tillämpningsområde. Genom praxis har länderna kommit att etablera ett synsätt som innebär att avtalet gäller så snart det är fråga om ett militärt samarbete som innebär att en avtalsparts militära personal befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Det uppställs inga begränsningar om att det måste röra sig om viss bestämd verksamhet eller att den militära styrkan
måste bestå av ett visst minsta antal personer för att avtalet ska vara tilllämpligt. Stöd för denna tolkning finns enligt dessa länder i avtalet och i Bilaga 1 preambeln till avtalet. Diskrepansen mellan den svenska synen och flertalet av de andra ländernas inställning har lett till kritik och irritation mot den svenska begränsade tillämpningen, eftersom denna medför att utländsk militär personal inte ges samma rättsliga status i Sverige som svensk personal under tjänsteutövning erhåller i deras länder. Den grundläggande principen om reciprocitet kan inte upprätthållas. Det nordiska fredsfrämjande samarbetet som äger rum inom ramen för Nordcaps är ett konkret exempel på samarbete som riskerade att avstanna på grund av att Sverige gav PFFavtalet ett snävare tillämpningsområde än Danmark och Norge. En viktig utgångspunkt för utredningens arbete har varit att det internationella fredsfrämjande samarbetet mellan Sverige och andra länder inte ska försvåras eller riskera att hindras utan att det i stället ska kunna bedrivas så smidigt som möjligt. Detta ställningstagande bör ses mot bakgrund av att både riksdagen och regeringen vid ett flertal tillfällen har understrukit vikten av att Sverige ska vara en aktiv aktör inom det internationella fredsfrämjande samarbetet. För att det internationella militära samarbetet som Sverige deltar i ska kunna bedrivas med så stor framgång som möjligt är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att ändra den svenska tillämpningen och komma bort från den restriktiva inskränkande tolkningen av avtalet. Det är inte acceptabelt att svensk personal ska omfattas av avtalet då de befinner sig på annan avtalsparts territorium samtidigt som Sverige vägrar tillerkänna utländsk militär motsvarande rättsliga status då de befinner sig i Sverige. Den grundläggande principen om reciprocitet måste upprätthållas och samma regler gälla oavsett i vilket land den militära personalen befinner sig för att fullgöra ett tjänsteuppdrag inom ramen för internationellt militärt samarbete. För den enskilde är frågan om rättslig status av lika stor betydelse oavsett om det är fråga om en aktivitet som äger rum på svenskt territorium eller i ett annat land.
Tillämpningen av PFF-avtalet nationellt och internationellt Som ett led i arbetet med att se till att det svenska regelverket är så funktionsenligt som möjligt för att det internationella samarbetet ska kunna fungera utan onödiga hinder har utredningen dels inventerat det svenska nationella regelverket liksom den svenska tolkningen och tillämpningen av avtalet, dels sökt utreda hur PFF-avtalet används internationellt av Nato-länderna och de övriga länderna som deltar i PFF-samarbetet. Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har lämnat uppgifter om den nationella tillämpningen av avtalet och de problem som den nuvarande lagstiftningen för med sig. När det gäller den internationella tillämpningen av avtalet har utredningen besökt Danmark och träffat företrädare för det danska Forsvarsministeriet, Forsvarskommandoen, Generalauditören och Beredskapsstyrelsen i Köpenhamn. Med utgångspunkt i dessa besök samt besök vid den svenska Nato-delegationen i Natos högkvarter i Bryssel och Natos militära strategiska operativa högkvarteret i Mons utanför Bryssel, har utredningen kunnat fastställa skillnader mellan Sve-
riges tolkning av avtalet och den mera gängse generella internationella tolkningen samt de problem som den svenska lagstiftningen medför. Bilaga 1
• Enligt svenskt synsätt kan avtalet endast tillämpas när det är fråga om en övning, trots att merparten av de aktiviteter som äger rum inom ramen för PFF-samarbetet inte kan klassificeras som renodlad övningsverksamhet. Förutom mera traditionella övningar i militär mening består PFF-samarbetet bl.a. av seminarier, utbildning och omfattande förberedelseåtgärder inför en övning. Varken PFF-avtalet eller Nato SOFA innehåller någon sådan begränsning såvitt avser aktivitet utan avtalet har generell tillämplighet så snart en avtalsparts militära personal, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Någon sådan begränsning uppställs inte heller i de andra ländernas tillämpning.
• Av rubriken till PFF-avtalet och av dess preambel framgår att avtalet är tillämpligt när en styrka från ett partnerland i tjänsteärende befinner sig på ett annat partnerlands territorium. I Nato SOFA definieras begreppet styrka som personal som tillhör land-, sjö- eller luftstridskrafter. Både Nato och flertalet av de övriga Nato- och partnerländerna anser att avtalet är tillämpligt så snart det handlar om en enskild officer och denne är medlem av personalen/styrkan. Den svenska tolkningen av avtalet i denna del är att det måste vara fråga om minst tre personer för att en styrka ska kunna vara för handen och avtalet bli tillämpligt.
• Den gängse internationella uppfattningen är att PFF-avtalet kan tillämpas även i de fall då avtalsparterna ägnar sig åt annat internationellt militärt samarbete än PFF-samarbetet. Ståndpunkten stöds av det faktum att varken PFF-avtalet eller Nato SOFA innehåller någon begränsning till att enbart omfatta PFF-samarbete. Avtalen anses i stället ha generell tillämplighet och uppställer endast en geografisk begränsning men däremot inte någon materiell begränsning. Tillämpligheten blir beroende av att det handlar om ett Nato- eller PFF-land. Den begränsade svenska tolkningen av avtalet till att endast omfatta renodlade PFF-övningar omöjliggör en svensk användning av avtalet såvitt avser nämnda verksamhet.
• Sverige har tolkat avtalet så att det krävs ett skriftligt avtal för att utländsk militär personal ska få komma till Sverige. Den internationella uppfattningen härvidlag är att det inte finns några formkrav för att ett samtycke ska anses giltigt utan att det kan vara fråga om allt från informella muntliga överenskommelser till mycket detaljerade skriftliga avtal.
• Varken PFF-avtalet eller Nato SOFA reglerar statusfrågor vid civil fredsfrämjande verksamhet. Den internationella synen om att avtalet inte är tillämpligt på civil personal är i denna del överensstämmande med den svenska tolkningen. Däremot omfattas viss civil personal av EU SOFA.
• Vid anslutningen till PFF-avtalet avgav Sverige en reservation av innebörd att utländska stater inte skulle kunna utöva jurisdiktion på Bilaga 1 svenskt territorium. Syftet med den svenska reservationen var att förhindra att en sändande stat upprättar en domstol på svenskt territorium. Omfattningen av den svenska reservationen har dock kommit att missförstås som att den även skulle omfatta sändarstaternas rätt att själv lagföra sin personal.
• Den snäva svenska synen på tillämpningsområdet för PFF-avtalet förhindrar att avtalet kan användas som statusavtal när det är fråga om annat internationellt militärt samarbete, vilket enligt Försvarsmakten skapar onödiga störningar och påverkar Sveriges relationer med andra länder negativt.
• Den nuvarande ordningen med att Försvarsmakten åläggs att tillhandahålla skattefria drivmedel till den sändande statens tjänstefordon har medfört praktiska problem för Försvarsmakten eftersom de utländska styrkorna är hänvisade till särskilda militära bensinstationer och att kostnaderna för det skattefria drivmedlet belastar Försvarsmaktens anslag.
• För att få föra in skjutvapen och ammunition till Sverige krävs enligt huvudregeln tillstånd. Regeringen har rätt att besluta om undantag från vapenlagens krav på tillstånd då en främmande stats militära styrka besöker Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Försvarsmakten menar att den nuvarande ordningen skulle kunna förenklas om inte regeringen i varje enskilt fall måste besluta om dessa undantag.
Val av lagstiftningsmetod En internationell överenskommelse är inte direkt tillämplig i svensk rätt utan måste införlivas i den nationella rätten. I huvudsak finns det två olika metoder – transformering och inkorporering. Vid övervägandet av vilken lagstiftningsmetod som bör väljas såvitt avser PFF-avtalet har utredningen först undersökt om en möjlig och framkomlig väg är att riksdagen bemyndigar regeringen att införliva PFF-avtalets bestämmelser i en förordning, men kommit fram till att detta inte är förenligt med bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen. PFF-avtalet innehåller nämligen bl.a. föreskrifter om jurisdiktion och beskattning och detta är ämnen som faller utanför det delegerbara området och som måste underställas riksdagen. Vid valet mellan transformation och inkorporation har utredningen funnit att inkorporation är den modell som är att föredra. Då det handlar om en internationell överenskommelse är det i allmänhet den metoden som används. Inkorporering är vidare tidseffektiv och en säker metod sett ur ett lagstiftningstekniskt perspektiv. Eftersom bestämmelserna förs över direkt i oförändrat skick till den nationella rättsordningen minimeras riskerna att avtalet införlivas på ett felaktigt sätt. En översättning av avtalet finns vidare redan att tillgå. Att inkorporera PFF-avtalet i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall (nedan kallad 1976 års lag) är ett alternativ men det har utredningen bedömt som mindre Bilaga 1 lämpligt eftersom lagen dels i huvudsak är tillämplig på internationella organisationer och personer med anknytning till sådana organisationer, dels p.g.a. att det är mera ändamålsenligt att lagstiftning om rättslig status för utländska militära enheters personal finns samlade på ett ställe och åtföljs av aktuell avtalstext. Utredningen har i stället bedömt att en egen ramlag av samma typ som 1976 års lag är att föredra. Lagen bör ges ett vitt tillämpningsområde och förutsättningen för att ett avtal ska kunna tas in i lagen är att det är handlar om internationellt militärt samarbete. Lagen ska således inte enbart omfatta PFF-avtalet utan alla internationella avtal som behandlar frågor om rättslig status avseende internationellt militärt samarbete ska kunna föras in i lagen. Det mellan Nato och vissa av medlemsstaterna ingångna kompletterande tilläggsprotokollet kan komma att omfattas av lagen för det fallet att Sverige väljer att underteckna detta och införliva det genom att foga det till ramlagen. Detsamma gäller den nyligen antagna EU SOFA. Den nya lagen bör ges namnet Lag om rättslig status i vissa fall och ska bestå av inledande paragrafer, varefter de avtal som ska inkorporeras i svensk rätt fogas till lagen som bilagor. I den första paragrafen fastställs lagens tillämpningsområde liksom att innehållet i de internationella avtalen som inkorporerats i svensk rätt genom lagen gäller som lag här i landet. I nästföljande paragraf slås fast att bestämmelserna i lagen har företräde framför annan lagstiftning, såvida inte annat uttryckligen sägs. För att undvika fortsatta tillämpningsbekymmer såvitt avser begreppet styrka slås det explicit fast i en paragraf att i begreppet styrka kan innefattas såväl en enskild person som flera personer.
PFF-avtalet och dess tillämpningsområde I preambeln till PFF-avtalet stadgas att de stater som har skrivit under Nordatlantiska fördraget från år 1949 och de länder som antagit inbjudan till Partnerskap för fred och som har antagit ramdokumentet, tillsammans utgör deltagande stater i Partnerskap för fred. Vidare sägs att styrkor från en part i avtalet kan sändas och mottagas efter avtal till en annan parts område. I preambeln konstateras vidare att de deltagande staterna önskar definiera status för sådana styrkor när de befinner sig på annan parts område. Varken avtalet eller anslutningsdokumenten begränsar avtalets tilllämpning till att endast omfatta vissa aktiviteter. Inte heller är avtalets tillämplighet beroende av att det är fråga om ett visst antal personer, eftersom begreppet styrka definieras som personal som tillhör land-, sjöeller luftstridskrafter. Avtalet gäller alltså generellt så snart en avtalsparts styrkor, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Sammantaget innebär detta att avtalet blir tillämpligt på alla militära aktiviteter som avtalsparterna ägnar sig åt och att avtalets tilllämplighet inte begränsar sig till aktiviteter som sker inom ramen för PFF-samarbetet. PFF-avtalet kan således komma att tillämpas på framtida internationellt militärt samarbete som de stater som är parter i nämnda avtal deltar i, även om verksamheten inte bedrivs inom ramen för PFF. PFF-samarbetet utgör bara en del av det internationella militära samarbe-
te som Sverige deltar i och som vi i framtiden kan förväntas komma att delta i. Statusavtalen har en viktig funktion att fylla eftersom de på för- Bilaga 1 hand ger svar på frågor t.ex. om hur skadestånd ska regleras. Statusavtalen har vidare till syfte att tillerkänna den militära personalen rättslig status i form av immunitet och privilegier när de deltar i militär verksamhet. Militär verksamhet innehåller med nödvändighet farliga och riskabla inslag och verksamheten kan dessutom vara förlagd till ett land som inte har samma rättssäkerhet och syn i frågor om mänskliga rättigheter som den egna staten. Det blir därmed en viktig uppgift för den sändande staten att skydda den egna personalen och statusavtalen utgör härvid ett viktigt instrument. Militär personal har samma behov av rättslig status oavsett om det handlar om ett samarbete inom ramen för PFF eller militärt samarbete i någon annan form. Ett avtalslöst tillstånd kan bl.a. leda till att till synes enkla ersättningsärenden, exempelvis bullerskador vid flyguppvisningar, blir svårlösta mellanstatliga tvister. Eftersom PFF-avtalet inte innehåller någon begränsning vad gäller verksamhet och det har godkänts av riksdagen finns det inga formella hinder mot att tillämpa avtalet även när avtalsparts militära styrka befinner sig på svenskt territorium i andra sammanhang så länge det handlar om verksamhet inom ramen för internationellt militärt samarbete. Såväl samarbetet som äger rum inom ramen för Nordcaps som SHIRBRIG faller därmed inom avtalets tillämpningsområde.
EU SOFA
Ett avtal mellan EU:s medlemsstater har ingåtts avseende status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till EU:s förfogande i detta sammanhang. Avtalet benämns EU SOFA och är ett statusavtal av samma modell som PFFavtalet. EU SOFA undertecknades den 17 november 2003 av medlemsstaterna, varefter ratificeringsprocessen tog vid. Innehållsmässigt överensstämmer avtalet i stora delar med PFF-avtalet. Om fråga däremot uppkommer om att även ett annat statusavtal skulle kunna bli tillämpligt föreskriver EU SOFA, beträffande den personal som omfattas av avtalets första och tredje avsnitt, att parterna ska komma överens om vilket statusavtal som ska ha företräde och äga tillämpning. Om parterna ej kommer överens ska det andra avtalet ha företräde. Innebörden av detta är att om parterna inte kommer överens i en konflikt mellan EU SOFA och PFF-avtalet är det det senare avtalet som har företräde. En stor skillnad mellan PFF-avtalet och EU SOFA är dock att EU SOFA även är tillämpligt på civil personal och att kretsen av personer som erhåller rättslig status är betydligt vidare än vad som är fallet med PFF-avtalet. EU SOFA är tänkt att ge rättslig status till t.ex. domare, åklagare, poliser, kriminalvårdspersonal och räddningstjänstpersonal när de deltar i EU-ledda krishanteringsinsatser och i övningar inför sådana insatser.
Ändringar till följd av PFF-avtalets vidgade tillämpningsområde Bilaga 1 Skyldighet att betala inkomstskatt
Enligt huvuddragen i den svenska skattelagstiftningen anses en person stadigvarande bosatt och skattskyldig här i riket efter en sammanhängande vistelse på sex månader eller mera medan Nato SOFA anger att en utsänd ska beskattas i den sändande staten. Utländsk militär personal som under längre tid i Sverige fullgör ett uppdrag inom ramen för internationellt militärt samarbete kommer inte att bli skyldig att betala skatt i Sverige för lön och liknande ersättning som utbetalats av den sändande staten eftersom ramlagen har företräde framför andra lagar och därmed förhindrar att beskattning sker i Sverige.
Utlämning för militära brott
Den svenska lagstiftningen tillåter inte att utlämning sker av en utländsk medborgare som har gjort sig skyldig till militära brott. Om gärningen förutom ett militärt brott även kan klassificeras som ett ordinärt brott kan utlämning dock tillåtas. Den nordiska utlämningslagen tillåter dock utlämning av nordiska medborgare som har gjort sig skyldiga till militära brott. Eftersom den föreslagna ramlagen ges företräde framför annan lagstiftning kan avtalets bestämmelser tillämpas och utomnordiska medborgare som har gjort sig skyldiga till militära brott utlämnas.
Skadeståndsrätt
PFF-avtalet innehåller detaljerade bestämmelser om skadestånd och hur dessa frågor ska regleras. Genom att PFF-avtalet inkorporeras i svensk rätt genom den föreslagna ramlagen kommer avtalet att tillämpas direkt i svensk rätt. Den särskilda skadeståndsbestämmelsen i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet är därmed överflödig och kan upphävas. Den utvidgade tillämpningen av PFF-avtalet kan komma att medföra en ökning av situationer då den svenska staten kan komma att bli skadeståndsskyldig i sin egenskap av mottagande stat. Ökningen kan dock inte förväntas bli så stor att den inte kan belasta Försvarsmaktens ordinarie anslag. Försvarsmakten bör anförtros ansvaret för skaderegleringen även såvitt avser skador som har orsakats av utländsk militär personal under tjänsteutövning på svenskt territorium, eftersom de har kunskap och erfarenhet på området då de redan i dag ansvarar för skaderegleringen såvitt avser den egna personalen. Om annan myndighet än Försvarsmakten är arrangör bör dock Försvarsmakten ges möjlighet till regresskrav mot den myndigheten.
Trafikskador
Enligt trafikförsäkringsförordningen (1976:359) får motordrivet fordon, som tillhör främmande stats militära styrka som i Sverige deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för PFF-samarbetet,
utan att vara registrerade i Sverige föras in och brukas här utan svensk trafikförsäkring. Mot bakgrund av att utredningen anser att PFF-avtalet Bilaga 1 är generellt tillämpligt på allt internationellt militärt samarbete mellan de aktuella länderna utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelsen i trafikförsäkringsförordningen. En hänvisning till ramlagen i trafikförsäkringsförordningen föreslås. Utredningen har inte bedömt att det finns skäl för regeringen att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan komma att uppstå hos de enskilda myndigheterna till följd av det internationella militära samarbetet utan kostnaderna bör i stället belasta respektive myndighets ordinarie anslag.
Straffrättslig jurisdiktion m.m.
Frågor om straffrättslig jurisdiktion regleras i PFF-avtalet. Genom att avtalet inkorporeras i nationell rätt genom ramlagen kommer avtalets bestämmelser att tillämpas direkt i svensk rätt. Bestämmelserna om åtalsförordnande i 2 kap. 7 b § brottsbalken, som tillkom just till följd av det svenska samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred, blir därmed överflödiga såvitt avser den militära samverkan som omfattas av den föreslagna ramlagen. Emellertid är det möjligt att bestämmelsen kan komma att bli tillämplig i andra sammanhang och de bör därför inte upphävas. PFF-avtalet ger den sändande statens medföljande militärpolis rätt att utöva polisiär myndighet inom det egna förläggningsområdet. I samband med att Sverige anslöt sig till PFF-samarbetet och skulle införliva avtalet i svensk rätt avgav Sverige en reservation för att förhindra att en sändande stat upprättar en domstol på svenskt territorium. Av reservationen framgår vidare att den inte avser att förhindra den sändande statens medföljande militärpolis från att vidta sådana åtgärder som man är tvungen att vidta för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan liksom att reservationen inte heller är tänkt att förhindra militärpolisen från att utöva polisiär myndighet inom det egna förläggningsområdet. Enligt vad utredningen erfarit finns det risk för att reservationen även i denna del kommit att missförstås och det kan övervägas om reservationen i sin engelska lydelse kan inskränkas till att bara omfatta domsrätten.
Övriga följdändringar Enligt lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ges främmande stats militära styrka som i Sverige deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för Partnerskap för fred rätt att tullfritt föra in varor i enlighet med avtal som är giltigt i förhållande till Sverige. Enligt utlänningsförordningen (1989:547) är personal som tillhör en främmande stats militära styrka som besöker Sverige inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred undantagna från kravet på pass och visering. Om PFF-avtalet tillämpas fullt ut kan det användas vid varje tillfälle när en avtalsparts styrkor, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Detta innebär att avtalet kan tillämpas även
på andra former av internationellt militärt samarbete än det som äger rum inom ramen för Partnerskap för fred. Som en följd härav skulle bestäm- Bilaga 1 melserna om tullfrihet och undantag från kravet på pass och visering kunna upphävas. Utredningen föreslår dock att hänvisningar till ramlagen görs i de aktuella författningarna.
Försvarsmaktens skyldighet att tillhandahålla skattefria drivmedel PFF-avtalet ålägger den mottagande staten att till den sändande staten skattefritt tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel för tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Huvudregeln i den svenska mervärdesskattelagstiftningen är att all omsättning av varor och tjänster är skattepliktig, om inte annat stadgas. Flygbensin och flygfotogen är undantagna från skatteplikt. Härutöver innehåller lagen bestämmelser om rätt till återbetalning för vissa grupper som inte är skattskyldiga. Sådan rätt till återbetalning tillkommer bl.a. utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Mervärdesskattelagen föreskriver vidare att en skattskyldig kan medges nedsättning eller befrielse från skatt om det föreligger synnerliga skäl. Utredningen bedömer att den nuvarande ordningen med att Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till andra länder inte är oförenlig med den svenska mervärdesskattelagstiftningen. Försvarsmaktens kostnader för att tillhandahålla skattefria drivmedel, oljor och smörjmedel förväntas inte öka i sådan utsträckning att det inte kan omfattas av myndighetens ordinarie anslag.
Undantag från kravet på tillstånd för att föra in skjutvapen och ammunition Det krävs tillstånd för att få föra in skjutvapen och ammunition till Sverige och det är polisen som utfärdar sådana tillstånd. Då en främmande stats militära styrka ska besöka Sverige inom ramen för internationellt samarbete har regeringen möjlighet att besluta att lagen inte ska gälla för de skjutvapen och den ammunition som den främmande staten för med sig. Utredningen anser att det är lämpligt att beslutanderätten i dessa frågor alltjämt åvilar regeringen och föreslår därför inte några ändringar i denna del. Dock bör utformningen och formuleringen av lagtexten justeras till en hänvisning till ramlagen.
Utredningens lagtext
Bilaga 2
1 Förslag till lag om rättslig status i vissa fall
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Främmande stats militära personal och personer med anknytning till sådan främmande militär styrka samt civil personal som anges i bilaga till denna lag åtnjuter vid vistelse i Sverige rättslig status enligt vad som bestämts i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.
2 § Bestämmelserna i denna lag skall gälla trots bestämmelser i andra författningar.
3 § Begreppet styrka omfattar vid tillämpningen av denna lag en eller flera personer som tillhör land-, sjö- eller luftstridskrafter från någon part och som befinner sig på tjänsteuppdrag på svenskt territorium.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bilagan återfinns som propositionens bilaga 5 och har därför inte bilagts lagförslaget här.
Bilaga 2
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bilaga 2
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bilaga 2
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § tredje stycket lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige. Vidare gäller tullfrihet enligt Särskilda bestämmelser om tullvillkor i avtal som är giltigt i för- frihet finns i lagen (2005:xx) om hållande till Sverige för varor som rättslig status i vissa fall. förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller för en person som hör till en sådan styrka.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bilaga 2
5. Förslag till lag om ändring vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 § Regeringen får bestämma att la- Regeringen får bestämma att lagen inte skall gälla skjutvapen och gen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för som befinner sig i riket inom rainternationellt samarbete. men för sådant internationellt militärt samarbete som omfattas av lagen (2005:xx) om rättslig status i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 3 Riksdagens ombudsmän, JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Dalarnas län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Sveriges ständiga representation vid den Europeiska unionen, Sveriges delegation vid Nato, Migrationsverket, Försvarsmakten , Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Tullverket, Statskontoret, Skatteverket, Kammarkollegiet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Vägverket, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västra Götalands läns landsting, Landstingsförbundet, Föreningen Svenskt Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, SEKO – Facket för Service och Kommunikation, Försvarets Civila Tjänstemannaförbund, Officersförbundet, Försvarsförbundet, Svenska polisförbundet, ST-Polisväsende och TULL- KUST.
Förteckning över remissinstanser som beretts möjlighet att avge kompletterande remissvar
Riksdagens ombudsmän, JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Dalarnas län, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket och Kammarkollegiet.
Lagförslag i utkast till lagrådsremiss
Bilaga 4
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 7 b § Om det vid besök i Sverige av en Den som befinner sig i Sverige främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internasamarbete har begåtts brott av den tionell krishantering och som omfrämmande statens personal som fattas av avtal som är i kraft i förhör till styrkan, får åtal för brottet hållande till Sverige, får åtalas för väckas endast efter förordnande av brott som han eller hon har begått regeringen . under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen . _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om Bilaga 4 utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 § För gärningar som nämns i de För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges. får utlämning inte medges. Vad som nu sagts utgör ej hin- Första stycket gäller inte der att, om gärningen innefattar 1. om gärningen även innefattar jämväl brott för vilken utlämning brott för vilken utlämning annars eljest må ske, utlämna personen får ske, eller för det brottet. 2. om ett avslag på denna grund skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om Bilaga 4 immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 § Främmande stats militära styrka Främmande stats militära styrka och dess personal som deltar i och dess personal som befinner sig utbildning för fredsfrämjande i Sverige inom ramen för internaverksamhet inom ramen för sam- tionellt militärt samarbete eller arbetet Partnerskap för fred i en- internationell krishantering, och lighet med avtal som är i kraft i som omfattas av avtal som är i förhållande till Sverige, åtnjuter kraft i förhållande till Sverige, immunitet och privilegier i den åtnjuter immunitet och privilegier i utsträckning som anges i avtalet den utsträckning som anges i avtanär det gäller import till och export let när det gäller skatter och avgiffrån Sverige. ter vid bruk av fordon i vägtrafik samt vid import till och export från Sverige. Härutöver åtnjuter personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i Avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang av den 17 november 2003.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om Bilaga 4 utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphöra att gälla vid utgången av 2004.
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om Bilaga 4 tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige. Vidare gäller tullfrihet enligt Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i för- villkor i avtal som är giltigt i förhållande till Sverige för varor som hållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet militära styrka som befinner sig deltar i utbildning för fredsfräm- här i landet inom ramen för interjande verksamhet inom ramen för nationellt militärt samarbete eller samarbetet Partnerskap för fred internationell krishantering, eller eller för en person som hör till en för en person som hör till en sådan sådan styrka . styrka .
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
6 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67) Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap. 3 § Regeringen får besluta att lagen Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka främmande stats myndighet eller vid besök i Sverige inom ramen för dess personal som befinner sig i internationellt samarbete. Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
7 Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt
Bilaga 4
militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering som Sverige bedriver med annan stat eller internationell organisation och då det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om skadeståndsansvar.
2 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet och som omfattas av en internationell överenskommelse enligt 1 §, efter inbjudan av svensk myndighet befinner sig i Sverige, skall staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005
PFF-avtalet
Bilaga 5
PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på engelska och svenska
Avtal mellan de stater som är Agreement among the states parter i Nordatlantiska för- parties to the North Atlantic draget och de andra stater Treaty and the other states som deltar i Partnerskap för participating in the Partnerfred om status för deras styr- ship for peace regarding the kor status of their forces
De stater som är parter i The States Parties to the Nordatlantiska fördraget upp- North Atlantic Treaty done in rättat i Washington den 4 april Washington on 4 April 1949 and 1949 och de stater som har an- the States which accept the invitagit inbjudan till Partnerskap tation to Partnership for Peace för fred som utfärdades och issued and signed by the Heads undertecknades av stats- och of State and Government of the regeringscheferna i medlemssta- member States of the North terna i Nato i Bryssel den Atlantic Treaty Organisation in 10 januari 1994, och som har Brussels on 10 January 1994 and undertecknat ramdokumentet which subscribe to the Partneravseende Partnerskap för fred, ship for Peace Framework Document; som tillsammans utgör delta- Constituting together the gande stater i Partnerskap för States participating in the Partfred, nership for Peace; som anser att styrkor från en Considering that the Forces part i detta avtal kan sändas och of one State Party to the present mottagas efter avtal till en annan Agreement may be sent and parts område, received, by arrangement, into som är medvetna om att beslut the territory of another State att sända och motta styrkor Party; Bearing in mind that the även fortsättningsvis skall göras decisions to send and to receive till föremål för särskilda avtal Forces will continue to be the mellan berörda parter, subject of separate arrangesom emellertid önskar definie- ments between the States Parra status för sådana styrkor när ties concerned; de befinner sig på annan parts Desiring, however, to define område, the status of such Forces while som åberopar avtalet mellan in the territory of another State parterna i Nordatlantiska för- Party; draget om status för deras styr- Recalling the Agreement bekor som upprättades i London tween the States Parties to the den 19 juni 1951, har kommit North Atlantic Treaty regarding överens om följande. the status of their Forces done at London on 19 June 1951; Have agreed as follows:
Artikel 1 Article 1 Bilaga 5
Om inte annat föreskrivs i detta Except as otherwise provided avtal och eventuella tilläggspro- for in the present Agreement tokoll med avseende på egna and any additional protocol in parter, skall alla parter i detta respect to its own parties, all avtal tillämpa bestämmelserna i States Parties to the present avtalet mellan parterna i Nord- Agreement shall apply the proatlantiska fördraget om status visions of the Agreement beför deras styrkor som upprätta- tween Parties to the North des i London den 19 juni 1951, Atlantic Treaty regarding the härnedan benämnt NATO status of their Forces, done at SOFA, som om alla parter i London on 19 June 1951, heredetta avtal vore parter i NATO inafter referred to as the NATO SOFA. SOFA, as if all State Parties to the present Agreement were Parties to the NATO SOFA.
Artikel 2 Article 2
1. Utöver det område på vilket 1. In addition to the area to NATO SOFA har avseende which the NATO SOFA apskall detta avtal tillämpas för alla plies the present Agreement territorier tillhöriga parterna i shall apply to the territory of all detta avtal vilka inte är parter i States Parties to the present NATO SOFA. Agreement which are not Parties to the NATO SOFA. 2. Vid tillämpning av detta 2. For the purposes of the avtal skall hänvisningar i NATO present Agreement, references SOFA till Nordatlantiska för- in the NATO SOFA to the dragets område anses även inne- North Atlantic Treaty area shall fatta de områden som avses i be deemed also to include the punkt 1 i denna artikel, och territories referred to in parahänvisningar till Nordatlantiska graph 1 of the present Article, fördraget skall anses omfatta and references to the North Partnerskap för fred. Atlantic Treaty shall be deemed to include the Partnership for Peace.
Artikel 3 Article 3
Vid uppfyllande av detta avtal For purposes of implementing med avseende på förhållanden the present Agreement with som gäller stater som inte är respect to matters involving parter i NATO SOFA, skall de Parties that are not Parties to bestämmelser i NATO SOFA the NATO SOFA, provisions som föreskriver att krav skall of the NATO SOFA that proframläggas eller tvister skall vide for requests to be submithänskjutas till Nato-rådet, ord- ted, or differences to be referred föranden i Natorådets ställföre- to the North Atlantic Council, trädareförsamling eller en skil- the Chairman of the North Atlanjedomare, tolkas så att berörda tic Council Deputies or an arbitrator parter är skyldiga att förhandla shall be construed to require the Parties inbördes utan hänvändelse till concemed to negotiate between någon utanförstående myndig- or among themselves without het. recourse to any outside jurisdiction.
Artikel 4 Article 4 Bilaga 5
Detta avtal kan kompletteras The present Agreement may eller ändras i enlighet med in- be supplemented or otherwise ternationell rätt modified in accordance with International Law.
Artikel 5 Article 5
1. Detta avtal skall vara öppet 1. The present Agreement för undertecknande av stat som shall be open for signature by antingen är part i NATO SOFA any State that is either a coneller som antar inbjudan till tracting Party to the NATO Partnerskap för fred och under- SOFA, or that accepts the invitecknar ramdokumentet avseen- tation to the Partnership for de Partnerskap för fred. Peace and subscribes to the Partnership for Peace Framework Document. 2. Detta avtal skall ratificeras, 2. The present Agreement godtas eller godkännas. Ratifi- shall be subject to ratification, kations-, godtagande- och god- acceptance or approval. Instrukännandeinstrument skall de- ments of ratification, acceptance poneras hos Förenta staternas or approval shall be deposited regering som skall notifiera alla with the Government of the signatärmakter om varje sådan United States of America, deponering. which shall notify all signatory States of each such deposit. 3. Trettio dagar efter det att 3. Thirty days after three sigtre signatärstater, av vilka minst natory States, at least one of en är part i NATO SOFA och which is a Party to the NATO en har antagit inbjudan till Part- SOFA and one of which has nerskap för fred och under- accepted the invitation to the tecknat ramdokumentet avse- Partnership for Peace and subende Partnersskap för fred, har scribed to the Partnership for deponerat sina ratifikations-, Peace Framework Document, godtagande eller godkännande- have deposited their instrudokument skall detta avtal träda ments of ratification, acceptance i kraft för dessa stater. Det skall or approval, the present Agreeträda i kraft för varje annan sig- ment shall enter into force in natärstat trettio dagar efter da- respect of those States. It shall gen för deponering av dess in- enter into force in respect of strument. each other signatory State thirty days after the date of deposit of its instrument.
Artikel 6 Article 6
Detta avtal kan sägas upp av The present Agreement may varje part i avtalet efter skriftlig be denounced by any Party to notifikation om uppsägning till this Agremement by giving Förenta staternas regering som written notification of denunskall notifiera signatärstaterna ciation to the Government of om varje sådan notifikation. the United States of America, Uppsägningen skall få rättslig which will notify all signatory verkan ett år efter det att notifi- States of each such notification. kationen mottagits av Förenta The denunciation shall take
staternas regering. Efter utgång- effect one year after receipt of en av denna tidsfrist på ett år the notification by the Gov- Bilaga 5
skall avtalet upphöra att gälla för ernment of the United States of den part som sagt upp det, utom America. After the expiration of vad gäller avgörande av ej av- this period of one year, the pregjorda anspråk som härrör från sent Agreement shall cease to be tiden före den dag då uppsäg- in force as regards the Party that ningen får rättslig verkan, men denounces it, except for the skall fortsätta att vara i kraft för settlement of outstanding daims övriga parter. that arose before the day on which the denunciation takes effect, but shall continue to be in force for the remaining Parties. Till bekräftelse härav har un- In witness whereof, the undertecknade, därtill vederbörli- dersigned, being duly authorised gen befullmäktigade av sina by their respective Governregeringar, undertecknat detta ments, have signed this Agreeavtal. ment. Som skedde i Bryssel den 1995 Done in Brussels, this day of, på engelska och franska språken 1995 in the English and French varvid båda texter är lika giltiga i languages, both texts being ett original som skall deponeras equally authoritative, in a single i Förenta staternas regerings original which shall be deposarkiv. Förenta staternas regering ited in the Archives of the Govskall överlämna bestyrkta kopi- ernment of the United States of or därav till alla signatärstater. America. The Government of the United States of America shall transmit certified copies thereof to all the signatory States.
Tilläggsprotokoll till avtalet Additional Protocol to the Bilaga 5
mellan de stater som är parter i Agreement among the States Nordatlantiska fördraget och Parties to the North Atlantic de andra stater som deltar i Treaty and the other States Partnerskap för fred om status participating in the Partnerför deras styrkor ship for Peace regarding the status of their Forces
Parterna i detta tilläggs- The State Parties to the preprotokoll till avtalet mellan de sent additional Protocol to the stater som är parter i Nordatlan- Agreement among the State tiska fördraget och de andra Parties to the North Atlantic stater som deltar i Partnerskap Treaty and the other States parför fred om status för deras ticipating in the Partnership for styrkor, vilket härnedan be- Peace regarding the status of nämns avtalet, their Forces, hereinafter resom konstaterar att dödsstraff ferred to as the Agreement; inte förekommer i vissa avtals- Considering that the death penparters nationella lagstiftning, alty is not provided for under har kommit överens om följan- the domestic legislation of some de. Parties to the Agreement; Have agreed as follows:
Artikel I Article I
I den mån den har domsrätt Insofar as it has jurisdiction enligt bestämmelserna i avtalet according to the provisions of skall varje stat som är part i det- the Agreement, each State Party ta tilläggsprotokoll inte verk- to the present additional Protoställa en dödsdom med avseende col shall not carry out a death på någon medlem av en styrka sentence with regard to any eller dess civila komponent och member of a force and its civilderas anhöriga från någon annan ian component. and their destat som är part i detta tilläggs- pendents from any other State protokoll. Party to the present Additional Protocol.
Artikel II Article II
1. Detta protokoll skall vara 1. The present Protocol shall öppet för undertecknande av be open for signature by any varje signatärstat av avtalet. signatory of the Agreement. 2. Detta protokoll skall ratifi- 2. The present Protocol shall ceras, godtas eller godkännas. be subject to ratification, accep- Ratifikations-, godtagande- eller tance or approval. Instruments godkännandeinstrument skall of ratification, acceptance or deponeras hos Förenta staternas approval shall be deposited with regering som skall notifiera alla the Government of the United signatärstater om varje sådan States of America, which shall deponering. notify all signatory States of each such deposit. 3. Detta protokoll träder i 3. The present Protocol shall kraft 30 dagar efter dagen för enter into force 30 days after deponering av ratifikations-, the date of deposit of the ingodtagande- eller godkännande- strument of ratification, accepinstrument av tre signatärstater, tance or approval by three sig-
av vilka minst en skall vara part i natory States, at least one of NATO SOFA och en skall vara which is a Party to the NATO Bilaga 5
en stat som har antagit inbjudan SOFA and one of which is a att deltaga i Partnerskap för fred State having accepted the invitaoch har undertecknat ramdo- tion to join the Partnership for kumentet avseende Partnerskap Peace and having subscribed to för fred. the Partnership for Peace Framework Document. 4. Detta protokoll skall träda i 4. The present Protocol shall kraft med avseende på varje annan come into force in respect of signatärstat dagen för deponering each other signatory State on av dess ratifikations-, godtagan- the date of the deposit of its de eller godkännandeinstrument instrument of ratification, achos Förenta staternas regering. ceptance or approval with the Government of the United States of America. Som skedde i Bryssel den 1995 Done in Brussels, this day of, på engelska och franska språken 1995 in the English and French varvid båda texter är lika giltiga i languages, both texts being ett original som skall deponeras equally authoritative, in a single i Förenta staternas regerings original which shall be deposarkiv. Förenta staterna regering ited in the archives of the Govskall överlämna bestyrkta kopi- ernment of the United States of or härav till alla signatärstater. America. The Government of the United States of America shall transmit certified copies thereof to all signatory States.
Avtal mellan parterna i Nordat- Agreement between the parties Bilaga 5
lantiska fördraget om status för to the North Atlantic Treaty deras styrkor. regarding the status of their forces London den 19 juni 1951. London, 19 June, 1951
Parterna i Nordatlantiska för- The Parties to the North Atdraget, som undertecknades i lantic Treaty signed in Washing- Washington den 4 april 1949, ton on 4 April, 1949, som beaktar att styrkor från en Considering that the forces of part efter överenskommelse kan one Party may be sent, by arsändas för att tjänstgöra i annan rangement, to serve in the terriparts område, tory of another Party; som är medvetna om att beslut Bearing in mind that the deciatt sända styrkor och om att sion to send them and the convillkor under vilka de sänds, i ditions under which they will be den mån dessa villkor inte be- sent, in so far as such conditions stäms i detta avtal, fortsätt- are not laid down by the present ningsvis skall göras till föremål Agreement, will continue to be för särskilda avtal mellan berör- the subject of separate arrangeda parter, ments between the Parties consom emellertid önskar faststäl- cerned: Desiring, however, to la status för dessa styrkor när de define the status of such forces befinner sig i annan parts områ- while in the territory of another de, Party; har kommit överens om föl- Have agreed as follows: jande.
Artikel I Article I
1. I detta avtal avses med 1. In this Agreement the expression a. “styrka” den personal som a. ‘force’ means the personnel tillhör land-, sjö- eller luft- belonging to the land, sea or air stridskrafter från någon part när armed services of one Contractden befinner sig på tjänsteupp- ing Party when in the territory drag inom en annan parts terri- of another Contracting Party in torium i Nato-området med the North Atlantic Treaty area förbehåll för att de två berörda in connexion with their official parterna kan komma överens duties, provided that the two om att vissa personer, enheter Contracting Parties concerned eller förband inte skall betraktas may agree that certain individusåsom utgörande eller vara inbe- als, units or formations shall not gripna i en “styrka” vid tillämp- be regarded as constituting or ningen av detta avtal, included in a ‘force’ for the purposes of the present Agreement; b. “civil komponent” de civil- b. ‘civilian component’ means personer som medföljer en the civilian personnel accompastyrka tillhörig någon part och nying a force of a Contracting som är anställda i den partens Party who are in the employ of krigsmakt, och som inte är an armed service of that Constatslösa personer eller medbor- tracting Party, and who are not gare i någon stat som inte är stateless persons, nor nationals part i Nordatlantiska fördraget of any State which is not a Party och inte heller är medborgare i to the North Atlantic Treaty, eller har hemvist i den stat i nor nationals of, nor ordinarily
vilken styrkan tjänstgör, resident in, the State in which the force is located; Bilaga 5
c. “anhörig” maka eller make c. ‘dependent’ means the till medlem av en styrka eller en spouse of a member of a force civil komponent eller barn till or of a civilian component, or a sådan medlem som är beroende child of such member dependav honom eller henne för sitt ing on him or her for support; uppehälle, d. “sändande stat” den part d. ‘sending State’ means the som styrkan tillhör, Contracting Party to which the force belongs; e. “mottagande stat” den part i e. ‘receiving State’ means the vars territorium en styrka eller Contracting Party in the terrien civil komponent är förlagd, tory of which the force or civilvare sig den är stationerad där ian component is located, eller befinner sig på genomresa, whether it be stationed there or passing in transit; f. “den sändande statens mili- f. ‘military authorities of the tär myndigheter“ de myndighe- sending State’ means those auter i en sändande stat på vilka thorities of a sending State who det lagligen ankommer att tryg- are empowered by its law to ga de militära lagarnas efterlev- enforce the military law of that nad i den staten med avseende State with respect to members på medlemmar av dess styrka of its forces or civilian compoeller civila komponent, nents; g. “Nato-rådet” det råd som g. ‘North Atlantic Council’ inrättats enligt artikel 9 i Nord- means the Council established atlantiska fördraget eller något by Article 9 of the North Atlanav dess underlydande organ som tic Treaty or any of its subsidihar befogenhet att handla på ary bodies authorised to act on dess vägnar. its behalf. 2. Detta avtal gäller för par- 2. This Agreement shall apply ternas lokala myndigheter inom to the authorities of political deras territorier för vilka avtalet subdivisions of the Contracting gäller eller kan utsträckas att Parties, within their territories gälla enligt artikel XX, på sam- to which the Agreement applies ma sätt som det gäller för par- or extends in accordance with ternas centrala myndigheter, Article XX, as it applies to the dock med förbehåll för att central authorities of those egendom som ägs av lokala Contracting Parties, provided, myndigheter inte skall betraktas however, that property owned som egendom tillhörig en part by political subdivisions shall enligt artikel VIII. not be considered to be property owned by a Contracting Party within the meaning of Article VIII.
Artikel II Article II
En styrka och dess civila It is the duty of a force and its komponent och dess medlem- civilian component and the mar, liksom anhöriga till dessa, members thereof as well as their är skyldiga att följa lagarna i den dependents to respect the law of mottagande staten och avhålla the receiving State, and to absig från varje handling som är stain from any activity inconsisoförenlig med andan i detta tent with the spirit of the preavtal och särskilt från varje poli- sent Agreement, and, in particu-
tisk verksamhet i den motta- lar, from any political activity in gande staten. Det är likaledes the receiving State. It is also the Bilaga 5
den sändande statens skyldighet duty of the sending State to take att vidta nödvändiga åtgärder i necessary measures to that end. detta syfte.
Artikel III Article III
1. Enligt de villkor som anges i 1. On the conditions specified punkt 2 i denna artikel och un- in paragraph 2 of this Article der iakttagande av bestämm- and subject to compliance with elserna i den mottagande staten the formalities established by avseende inresa och utresa för the receiving State relating to en styrka och dess medlemmar, entry and departure of a force skall dessa vara undantagna från or the members thereof, such pass- och viseringsbestämmelser members shall be exempt from och kontroll vid inresa när de passport and visa regulations reser in i eller lämnar den mot- and immigration inspection on tagande statens territorium. De entering or leaving the territory skall även vara undantagna från of a receiving State. They shall de regler i den mottagande sta- also be exempt from the regulaten som avser registrering och tions of the receiving State on kontroll av utlänningar, men de the registration and control of skall inte anses ha rätt att vara aliens, but shall not be considstadigvarande bosatta i eller ered as acquiring any right to uppta hemvist inom den motta- permanent residence or domigande statens territorium. cile in the territories of the receiving State. 2. Endast följande handlingar 2. The following documents fordras för medlemmar av en only will be required in respect styrka, vilka skall uppvisas på of members of a force. They anmodan: must be presented on demand: a. personligt identitetskort a. personal identity card issued utfärdat av den sändande staten by the sending State showing varav framgår namn, födelse- names, date of birth, rank and datum, grad och registrerings- number (if any), service, and nummer (i förekommande fall), photograph; tjänstegren samt fotografi; b. individuell eller kollektiv b. individual or collective förflyttningsorder utfärdad på movement order, in the landen sändande statens språk samt guage of the sending State and på engelska och franska av be- in the English and French lanhörig myndighet i den sändande guages, issued by an appropriate staten eller av Nato, varav fram- agency of the sending State or går individens eller gruppens of the North Atlantic Treaty status såsom medlem av en Organization and certifying to styrka samt typ av förflytt- the status of the individual or ningsorder. Mottagande stat kan group as a member or members begära att en förflyttningsorder of a force and to the movement skall vara kontrasignerad av ordered. The receiving State behörig företrädare för den sta- may require a movement order ten. to be countersigned by its appropriate representative. 3. Medlemmar av en civil 3. Members of a civilian comkomponent och dess anhöriga ponent and dependents shall be skall i passen betecknas som so described in their passports. sådana.
4. Om en medlem av en styrka 4. If a member of a force or of eller en civil komponent lämnar a civilian component leaves the Bilaga 5
sin anställning i den sändande employ of the sending State and staten och inte hemsändes, skall is not repatriated, the authorimyndigheterna i den sändande ties of the sending State shall staten omedelbart underrätta immediately inform the authorimyndigheterna i den mottagan- ties of the receiving State, giving de staten och lämna nödvändiga such particulars as may be reupplysningar. Myndigheterna i quired. The authorities of the den sändande staten skall likale- sending State shall similarly des underrätta myndigheterna i inform the authorities of the den mottagande staten om varje receiving State of any member medlem som har uteblivit olov- who has absented himself for ligen i mer än 21 dagar. more than twenty-one days. 5. Om den mottagande staten 5. If the receiving State has har begärt att någon medlem av requested the removal from its en styrka eller en civil kompo- territory of a member of a force nent skall förpassas från dess or civilian component or has territorium eller har utfärdat en made an expulsion order against utvisningsorder mot någon tidi- an exmember of a force or of a gare medlem av en styrka eller civilian component or against a en civil komponent eller mot en dependent of a member or exanhörig till en medlem eller member, the authorities of the tidigare medlem, skall myndig- sending State shall be responsiheterna i den sändande staten ta ble for receiving the person emot vederbörande person inom concerned within their own sitt eget territorium eller på territory or otherwise disposing annat sätt ombesörja att han of him outside the receiving omhändertas utanför den mot- State. This paragraph shall apply tagande staten. Denna punkt only to persons who are not avser endast personer som inte nationals of the receiving State är medborgare i den mottagande and have entered the receiving staten och som har kommit in i State as members of a force or den mottagande staten som civilian component or for the medlemmar av en styrka eller en purpose of becoming such civil komponent eller i avsikt att members, and to the dependents bli sådan medlem samt anhöriga of such persons. till sådana personer.
Artikel IV Article IV
Den mottagande staten skall The receiving State shall either antingen a. utan förarprov eller avgift a. accept as valid, without a erkänna såsom giltigt ett körtill- driving test or fee, the driving stånd, körkort eller militärt kör- permit or licence or military tillstånd som har utfärdats av driving permit issued by the den sändande staten eller av en sending State or a sub-division av dess myndigheter till en med- thereof to a member of a force lem av en styrka eller en civil or of a civilian component; or komponent eller, b. utan att kräva förarprov b. issue its own driving permit själv utfärda körtillstånd eller or licence to any member of a körkort till medlem av en styrka force or civilian component who eller en civil komponent som är holds a driving permit or licence innehavare av körtillstånd, kör- or military driving permit issued kort eller militärt körtillstånd by the sending State or a sub-
utfärdat av den sändande staten division thereof, provided that eller av dess myndigheter. no driving test shall be required. Bilaga 5
Artikel V Article V
1. Medlemmar av en styrka 1. Members of a force shall skall som regel bära uniform. normally wear uniform. Subject Om inte annat bestäms i avtal to any arrangement to the conmellan myndigheterna i de sän- trary between the authorities of dande och mottagande staterna the sending and receiving States, skall för bärande av civila kläder the wearing of civilian dress gälla samma villkor som för shall be on the same conditions medlemmar i den mottagande as for members of the forces of statens styrkor. Reguljära för- the receiving State. Regularly band som ingår i en styrka skall constituted units or formations bära uniform vid gränspassering. of a force shall be in uniform when crossing a frontier. 2. Tjänstefordon tillhörande 2. Service vehicles of a force or en styrka eller en civil kompo- civilian component shall carry, nent skall utöver registrerings- in addition to their registration numret vara försett med tydlig number, a distinctive nationality nationalitetsbeteckning. mark.
Artikel VI Article VI
Medlemmar av en styrka får Members of a force may posinneha och bära vapen om de sess and carry arms, on condihar tillstånd här till enligt gäl- tion that they are authorized to lande bestämmelser. Myndighe- do so by their orders. The auterna i den sändande staten skall thorities of the sending State välvilligt behandla begäran från shall give sympathetic considden mottagande staten i detta eration to requests from the hänseende. receiving State concerning this matter.
Artikel VII Article VII
1. Enligt bestämmelserna i 1. Subject to the provisions of denna artikel this Article. a. skall militärmyndigheterna i a. the military authorities of den sändande staten ha rätt att i the sending State shall have the den mottagande staten utöva all right to exercise within the restraffrättslig och disciplinär ceiving State all criminal and domsrätt som tillkommer dem disciplinary jurisdiction conenligt lagen i den sändande sta- ferred on them by the law of the ten över alla personer som lyder sending State over all persons under militär lag i den staten, subject to the military law of that State; b. skall myndigheterna i den b. the authorities of the remottagande staten ha domsrätt ceiving State shall have jurisdicöver medlemmar av en styrka tion over the members of a eller en civil komponent och force or civilian component and dess anhöriga i vad avser lag- their dependents with respect to överträdelser som har begåtts på offences committed within the den mottagande statens territo- territory of the receiving State rium och som är straffbara en- and punishable by the law of ligt detta lands lag. that State. 2.a. Militärmyndigheterna i 2.a. The military authorities of
den sändande staten skall ha the sending State shall have the exklusiv domsrätt över personer right to excercise exclusive ju- Bilaga 5
som lyder under militär lag i den risdiction over persons subject staten beträffande lagöverträd- to the military law of that State elser inklusive lagöverträdelser with respect to offences, includmed avseende på den statens ing offences relating to its secusäkerhet, vilka är straffbara en- rity, punishable by the law of ligt den sändande statens lag the sending State, but not by men inte enligt den mottagande the law of the receiving State. statens lag. b. myndigheterna i den motta- b. The authorities of the regande staten skall ha exklusiv ceiving State shall have the right domsrätt över medlemmar av en to exercise exclusive jurisdiction styrka eller en civil komponent over members of a force or cioch dess anhöriga beträffande vilian component and their delagöverträdelser inklusive lag- pendents with respect to oföverträdelser med avseende på fences, including offences relatden statens säkerhet vilka är ing to the security of that State, straffbara enligt den statens lag punishable by its law but not by men inte enligt den sändande the law of the sending State. statens lag. c. For the purposes of this c. med avseende på denna paragraph and of paragraph 3 of punkt och på punkt 3 i denna this Article a security offence artikel skall en lagöverträdelse against a State shall include: som hotar en stats säkerhet innefatta (i) treason against the State: i) förräderi mot den staten, (ii) sabotage, espionage or ii) sabotage, spionage eller violation of any law relating to överträdelse av någon lag med official secrets of that State, or avseende på statshemligheter secrets relating to the national eller försvarshemligheter i den defence of that State. staten. 3. I de fall där domsrätt till- 3. In cases where the right to kommer båda staterna skall föl- exercise jurisdiction is concurjande regler gälla: rent the following rules shall apply: a. Militärmyndigheterna i den a. The military authorities of sändande staten skall ha företrä- the sending State shall have the de vid utövande av domsrätt primary right to exercise jurisöver en medlem av en styrka diction over a member of a force eller en civil komponent beträf- or of a civilian component in fande relation to i) brott med avseende uteslu- (i) offences solely against the tande på den statens egendom property or security of that och säkerhet eller brott som State, or offences solely against riktar sig uteslutande mot egen- the person or property of andom tillhörig en annan medlem i other member of the force or en styrka eller en civil kompo- civilian component of the State nent från den staten eller dess or of a dependent: anhöriga eller mot deras person, ii) lagöverträdelser som härrör (ii) offences arising out of any från någon handling eller under- act or omission done in the perlåtenhet som begåtts vid tjäns- formance of official duty. teutövning. b. I fråga om varje annan lag- b. In the case of any other överträdelse skall myndigheter- offence the authorities of the
na i den mottagande staten ha receiving State shall have the företräde till att utöva domsrätt. primary right to exercise juris- Bilaga 5
diction. c. Om den stat som har företrä- c. If the State having the pride väljer att inte utöva domsrät- mary right decides not to exerten skall den underrätta myn- cise jurisdiction, it shall notify digheterna i den andra staten så the authorities of the other snart som möjligt. Myndighe- State as soon as practicable. The terna i den stat som har företrä- authorities of the State having de skall välvilligt behandla begä- the primary right shall give ran från myndigheterna i den sympathetic consideration to a andra staten att avstå från sin request from the authorities of rätt om denna andra stat anser the other State for a waiver of att ett sådant avstående skulle its right in cases where that vara av särskild betydelse. other State considers such waiver to be of particular importance. 4. Bestämmelserna i denna 4. The foregoing provisions of artikel skall inte innebära någon this Article shall not imply any rätt för militärmyndigheterna i right for the military authorities den sändande staten att utöva of the sending State to exercise domsrätt över personer som är jurisdiction over persons who medborgare eller har hemvist i are nationals of or ordinarily den mottagande staten annat än resident in the receiving State, om de är medlemmar av den unless they are members of the sändande statens styrka. force of the sending State. 5.a. Myndigheterna i de mot- 5.a. The authorities of the tagande och sändande staterna receiving and sending States skall bistå varandra med att an- shall assist each other in the hålla medlemmar av en styrka arrest of members of a force or eller en civil komponent eller civilian component or their dedess anhöriga inom den motta- pendents in the territory of the gande statens territorium och receiving State and in handing med att överlämna dem till den them over to the authority myndighet som har domsrätt i which is to exercise jurisdiction enlighet med ovannämnda be- in accordance with the above stämmelser. provisions. b. Myndigheterna i den mot- b. The authorities of the retagande staten skall snarast un- ceiving State shall notify derrätta militärmyndigheterna i promptly the military authoriden sändande staten om någon ties of the sending State of the medlem av en styrka eller av en arrest ot any member of a force civil komponent eller deras an- or civilian component or a dehöriga har anhållits. pendent. c. En anklagad medlem av en c. The custody of an accused styrka eller en civil komponent member of a force or civilian över vilken den mottagande component over whom the restaten skall utöva domsrätt ceiving State is to exercise jurisskall, om han är i den sändande diction shall, if he is in the statens förvar, kvarstanna där hands of the sending State, retills åtal har väckts mot honom main with that State until he is av den mottagande staten. charged by the receiving State. 6.a. Myndigheterna i de mot- 6.a. The authorities of the tagande och sändande staterna receiving and sending States skall bistå varandra med utfö- shall assist each other in the rande av all nödvändig utred- carrying out of all necessary
ning av lagöverträdelser och investigations into offences, and upptagning och samman- in the collection and production Bilaga 5
ställning av bevisning inklusive of evidence, including the seibeslagtagande av, och, i före- zure and, in proper cases, the kommande fall, överlämnande handing over of objects conav föremål som sammanhänger nected with an offence. The med överträdelsen. För över- handing over of such objects lämnande av sådana föremål kan may, however. be made subject emellertid ställas som villkor att to their return within the time de skall återlämnas inom angi- specified by the authority delivven tid till den myndighet som ering them. har överlämnat dem. b. Parternas myndigheter skall b. The authorities of the Conunderrätta varandra om vidtagna tracting Parties shall notify one åtgärder i sådana fall där ömse- another of the disposition of all sidig domsrätt föreligger. cases in which there are concurrent rights to exercise jurisdiction. 7.a. En dödsdom skall ej verk- 7.a. A death sentence shall not ställas i den mottagande staten be carried out in the receiving av den sändande statens myn- State by the authorities of the digheter om lagen i den motta- sending State if the legislation gande staten inte har dödsstraff of the receiving State does not för ett sådant fall. provide for such punishment in a similar case. b. Myndigheterna i den mot- b. The authorities of the retagande staten skall välvilligt ceiving State shall give sympapröva en begäran från myndig- thetic consideration to a request heterna i den sändande staten from the authorities of the om biträde avseende verkstäl- sending State for assistance in lande av fängelsestraff som carrying out a sentence of imådömts av myndigheterna i den prisonment pronounced by the sändande staten enligt denna authorities of the sending State artikel inom den mottagande under the provision of this Artistatens territorium. cle within the territory of the receiving State. 8. När en anklagad har ställts 8. Where an accused has been inför rätta i enlighet med be- tried in accordance with the stämmelserna i denna artikel av provisions of this Article by the den ena partens myndigheter authorities of one Contracting och har blivit frikänd eller dömd Party and has been acquitted, or och avtjänar eller har avtjänat has been convicted and is servsitt straff eller har blivit benådad ing, or has served, his sentence får han inte lagföras ånyo för or has been pardoned, he may samma förseelse inom samma not be tried again for the same territorium av en annan parts offence within the same terrimyndigheter. Dock skall be- tory by the authorities or anstämmelserna i denna punkt inte other Contracting Party. Howhindra militärmyndigheterna i ever, nothing in this paragraph den sändande staten att åtala en shall prevent the military aumedlem av sin styrka för någon thorities of the sending State överträdelse av disciplinära reg- from trying a member of its ler som sammanhänger med en force for any violation of rules handling eller en underlåtenhet of discipline arising from an act som utgör en lagöverträdelse för or omission which constituted vilken han har lagförts av den an offence for which he was
andra partens myndigheter. tried by the authorities of another Contracting Party. Bilaga 5
9. När en medlem av en styrka 9. Whenever a member of a eller en civil komponent eller force or civilian component of a dess anhöriga åtalas under en dependent is prosecuted under mottagande stats domsrätt skall the jurisdiction of a receiving han ha rätt till följande: State he shall be entitled: a. en snar och snabb rättegång, a. to a prompt and speedy trial; b. att före rättegången under- b. to be informed, in advance rättas om de anklagelser som of trial, of the specific charge or har framställts mot honom, charges made against him; c. att konfronteras med dem c. to be confronted with the som vittnar mot honom, witnesses against him; d. att inkalla sådana vittnen till d. to have compulsory process sin förmån som befinner sig for obtaining witnesses in his inom den mottagande statens favour, if they are within the domsrätt, jurisdiction of the receiving State; e. att själv välja försvarare eller e. to have legal representation få kostnadsfritt biträde enligt of his own choice for his desamma regler som gäller vid den fence or to have free or assisted aktuella tidpunkten i den mot- legal representation under the tagande staten, conditions prevailing for the time being in the receiving State; f. att, om han så anser nöd- f. if he considers it necessary, vändigt, få tillgång till en kom- to have the services of a compepetent tolk, samt tent interpreter: and g. att få meddela sig med en g. to communicate with a reprepresentant för den sändande resentative of the Government statens regering och, om dom- of the sending State and, when stolens regler så medger, att ha the rules of the court permit, to en sådan representant närvaran- have such a representative prede vid rättegången. sent at his trial. 10.a. Reguljära militära för- 10.a. Regularly constituted band som ingår i en styrka skall military units or formations of a ha rätt att utöva polisiär myn- force shall have the right to dighet i förläggningar, anlägg- police any camps, establishningar och andra utrymmen ments or other premises which som de disponerar enligt avtal they occupy as the result of an med den mottagande staten. agreement with the receiving Styrkans militärpolis får vidta State. The military police of the alla lämpliga åtgärder för att force may take all appropriate säkerställa upprätthållandet av measures to ensure the mainteordning och säkerhet inom des- nance of order and security on sa lokaler. such premises. b. Utanför dessa lokaler skall b. Outside these premises, sådan militärpolis anlitas endast such military police shall be i kraft av avtal med myndig- employed only subject to arheterna i den mottagande staten rangements with the authorities och i samarbete med dessa of the receiving State and in myndigheter och endast i den liaison with those authorities, utsträckning så erfordras för att and in so far as such employupprätthålla disciplin och ord- ment is necessary to maintain ning bland medlemmarna av discipline and order among the
styrkan. members of the force. 11. Varje part skall lägga sig 11. Each Contracting Party Bilaga 5
vinn om att införa sådan lag- shall seek such legislation as it stiftning som den anser vara deems necessary to ensure the nödvändig för att trygga säker- adequate security and protechet och skydd i tillräcklig grad tion within its territory of ininom sitt territorium för an- stallations, equipment, property, läggningar, utrustning, egen- records and official information dom, arkiv och offentliga hand- of other Contracting Parties, lingar tillhörande andra parter and the punishment of persons samt för att bestraffa den som who may contravene laws enbryter mot dessa lagar. acted for that purpose.
Artikel VIII Article VIII
1. Varje part skall avstå från 1. Each Contracting Party anspråk mot varje annan part för waives all its claims against any skador som vållats på egendom other Contracting Party for som den äger och som används damage to any property owned av dess land-, sjö- eller luft- by it and used by its land, sea or stridskrafter om sådan skada air armed services, if such damage: i) har vållats av en medlem (i) was caused by a member or eller anställd i den andra partens an employee of the armed serstyrka under Nato-verksamhet, vices of the other Contracting eller Party in the execution of his duties in connection with the operation of the North Atlantic Treaty; or ii) har vållats av fordon, fartyg (ii) arose from the use of any eller luftfartyg tillhörigt den vehicle, vessel or aircraft owned andra parten vid användning av by the other Contracting Party dess krigsmakt om fordonet, and used by its armed services, fartyget eller luftfartyget som provided either that the vehicle, har vållat skadan antingen an- vessel or aircraft causing the vändes i samband med Nato- damage was being used in converksamhet eller skadan har nection with the operation of vållats på egendom under an- the North Atlantic Treaty, or vändning i sådan verksamhet. that the damage was caused to property being so used. Anspråk på bärgarlön av nå- Claims for maritime salvage gon part gentemot någon annan by one Contracting Party part skall frånträdas under för- against any other Contracting utsättning att det bärgade farty- Party shall be waived, provided get eller lasten ägdes av en part that the vessel or cargo salvaged och användes av dess väpnade was owned by a Contracting styrkor i samband med Nato- Party and being used by its verksamhet. armed services in connection with the operation of the North Atlantic Treaty. 2.a. Vid skada som vållats eller 2.a. In the case of damage uppkommit på sätt som anges i caused or arising as stated in punkt 1 avseende annan egen- paragraph 1 to other property dom tillhörig en part och som owned by a Contracting Party befinner sig inom dess territori- and located in its territory, the um skall, om inte de berörda issue of the liability of any other parterna kommer överens om Contracting Party shall be de-
annat, frågan om annan parts termined and the amount of ansvar avgöras och skadestånds- damage shall be assessed, unless Bilaga 5
beloppet fastställas av en ensam the Contracting Parties conskiljedomare som skall utses i cerned agree otherwise, by a enlighet med b. i denna punkt. sole arbitrator selected in accor- Skiljedomaren skall även avgöra dance with subparagraph b. of motanspråk hänförliga till sam- this paragraph. The arbitrator ma händelse. shall also decide any counterclaims arising out of the same incident. b. Skiljedomare som avses i a. b. The arbitrator referred to in härovan skall utses genom över- subparagraph a. above shall be enskommelse mellan de berörda selected by agreement between parterna bland medborgare i den the Contracting Parties conmottagande staten som innehar cerned from amongst the naeller har innehaft ett högt do- tionals of the receiving State marämbete. Om de berörda who hold or have held high juparterna inte inom två månader dical office. lf the Contracting kan enas om en skiljedomare, Parties concerned are unable, kan vilken som helst av parterna within two months, to agree anmoda ordföranden i Nato- upon the arbitrator, either may rådets ställföreträdarförsamling request the Chairman of the att utse en person som innehar North Atlantic Council Depunämnda kvalifikationer. ties to select a person with the aforesaid qualifications. c. Varje beslut som fattas av c. Any decision taken by the skiljedomaren skall vara bindan- arbitrator shall be binding and de och slutgiltigt för parterna. conclusive upon the Contrating Parties. d. Det belopp som beslutas av d. The amount of any comskiljedomaren som ersättning pensation awarded by the arbiskall fördelas i enlighet med trator shall be distributed in punkt 5 e i), ii) och iii) i denna accordance with the provisions artikel. of paragraph 5 e. (i), (ii) and (iii) of this Article. e. Arvode till skiljedomaren e. The compensation of the skall avtalas mellan parterna och arbitrator shall be fixed by skall tillsammans med nödvän- agreement between the Condiga utgifter som uppkommit tracting Parties concerned and vid utövandet av hans uppdrag shall, together with the necesbestridas i lika delar av parterna. sary expenses incidental to the performance of his duties, be defrayed in equal proportions by them. f. Varje part skall dock avstå f. Nevertheless, each Confrån sina anspråk i de fall ersätt- tracting Party waives its claim in ningsbeloppet understiger: any such case where the damage is less than: Belgien: BEF 70 000 Belgium: B.fr. 70,000. Canada: CanD 1 460 Canada: S 1,160. Danmark: DK 9 670 Denmark: Kr. 9,670. Frankrike: FFR 490 000 France: F. fr. 490,000. Island: ISK 22 800 Iceland: Kr. 22.800. Italien: LIT 850 000 Italy: Li. 850,000. Luxemburg: LFR 70 000 Luxembourg: L. fr. 70.000. Nederländerna: NLF 5 320 Netherlands: Fl. 5.320.
Norge: NK 10 000 Norway: Kr. 10.000. Portugal: ESC 40 250 Portugal: Es. 40,250. Bilaga 5
Förenade Konungariket: United Kingdom: £ 500. L 500 United States: $ 1 400. Förenta staterna USD 1 400
Varje annan part vars egen- Any other Contracting Party dom har skadats vid samma whose property has been damtillfälle skall också avstå från sitt aged in the same incident shall anspråk upp till ovannämnda also waive its claim up to the belopp. I händelse av avsevärd above amount. In the case of variation i växelkurserna mellan considerable variation in the dessa valutor skall parterna rates of exchange between these komma överens om lämplig currencies the Contracting Parjustering av dessa belopp. ties shall agree on the appropriate adjustments of these amounts. 3. Vid tillämpningen av punkt 3. For the purposes of para- 1 och 2 i denna artikel skall ut- graphs 1 and 2 of this Article trycket “tillhörande en part” the expression “owned by a innefatta fartyg som inchartrats Contracting Party” in the case av part på bare boat charter- of a vessel includes a vessel on basis eller fartyg som har rekvi- bare boat charter to that Conrerats på sådana villkor och på tracting Party or requisitioned fartyg som har tagits i beslag av by it on bare boat terms or den parten (utom i den mån seized by it in prize (except to risken för förlust eller skada the extent that the risk of loss bärs av annan person än sådan or liability is borne by some part). person other than such Contracting Party). 4. Varje part avstår från sina 4. Each Contracting Party anspråk mot varje annan part för waives all its claims against any skada eller dödsfall som vållats other Contracting Party for varje medlem av dess krigsmakt injury or death suffered by any under officiell tjänsteutövning. member of its armed services while such member was engaged in the performance of his official duties. 5. Anspråk, (andra än kon- 5. Claims (other than contractraktsbundna anspråk och an- tual claims and those to which språk på vilka punkt 6 och 7 i paragraphs 6 or 7 of this Article denna artikel har avseende) som apply) arising out of acts or härrör från handlingar eller un- omissions of members of a force derlåtenhet av medlem av en or civilian component done in styrka eller en civil komponent the performance of official duty, som företagits i tjänsten eller or out of any other act, omisfrån varje annan handling, un- sion or occurrence for which a derlåtenhet eller händelse för force or civilian component is vilken en styrka eller en civil legally responsible, and causing komponent är lagligen ansvarig damage in the territory of the och vilken vållar skada inom den receiving State to third parties, mottagande statens territorium other than any of the Contractpå tredje man annan än någon av ing Parties, shall be dealt with parterna, skall behandlas av den by the receiving State in accormottagande staten i enlighet dance with the following provimed följande: sions:
a. Anspråk skall registreras, a. Claims shall be filed, conbehandlas och avgöras genom sidered and settled or adjudi- Bilaga 5
överenskommelse eller dom i cated in accordance with the enlighet med den mottagande laws and regulations of the restatens rättsregler vad avser ceiving State with respect to anspråk som härrör från dess claims arising from the activities egna styrkors verksamhet. of its own armed forces. b. Mottagande stat får träffa b. The receiving State may förlikning om varje sådant an- settle any such claims, and payspråk, och betalningen av det ment of the amount agreed överenskomna eller utdömda upon or determinated by adjubeloppet skall erläggas av den dication shall be made by the mottagande staten i dess egen receiving State in its currency. valuta. c. Sådan ersättning skall vara c. Such payment, whether bindande och slutgiltig för par- made pursuant to a settlement terna vare sig den betalas till or to adjudication of the case by följd av en uppgörelse, ett avgö- a competent tribunal of the rerande av behörig domstol i den ceiving State, or the final adjudimottagande staten eller ett slut- cation by such a tribunal denyligt avslag av sådan domstol. ing payment, shall be binding and conclusive upon the Contracting Parties. d. Uppgift om ersättning som d. Every claim paid by the utbetalas av den mottagande receiving State shall be commustaten skall lämnas till berörda nicated to the sending States sändande stater tillsammans concerned together with full med full förklaring och alla de- particulars and a proposed distaljer och förslag till fördelning i tribution in conformity with enlighet med e i), ii) och iii) sub-paragraphs e. (i), (ii) and härnedan. Om svar inte har in- (iii) below. In default of a reply kommit inom två månader skall within two months, the proförslaget till fördelning betrak- posed distribution shall be retas som antaget. garded as accepted. e. Det ersättningsbelopp som e. The cost incurred in satisfyavses i föregående stycken och ing claims pursuant to the prepunkt 2 i denna artikel skall ceding sub-paragraphs and para. fördelas mellan parterna på föl- 2 of this Article shall be distribjande sätt: uted between the Contracting Parties, as follows: i) När en sändande stat är (i) Where one sending State ensam ansvarig skall beloppet alone is responsible, the amount uppdelas i andelen 25 procent awarded or adjudged shall be för den mottagande staten och distributed in the proportion of 75 procent för den sändande 25 per cent. chargeable to the staten. receiving State and 75 per cent. chargeable to the sending State. ii) Om mer än en stat är an- (ii) Where more than one svarig för skadan, skall beloppet State is responsible for the damfördelas lika mellan dem; om age, the amount awarded or emellertid mottagande stat inte adjudged shall be distributed är en av de ansvariga staterna equally among them: however, skall dess andel uppgå till hälf- if the receiving State is not one ten av vardera sändande stats of the States responsible, its andel. contribution shall be half that of each of the sending States.
iii) När skadan har förorsakats (iii) Where the damage was av parternas väpnade styrkor caused by the armed services of Bilaga 5
och den inte kan hänföras till en the Contracting Parties and it is viss eller flera av dessa väpnade not possible to attribute it spestyrkor skall beloppet fördelas cifically to one or more of those jämnt mellan de berörda parter- armed services, the amount na; om emellertid den motta- awarded or adjudged shall be gande staten inte är en av de distributed equally among the stater vilkas väpnade styrkor har Contracting Parties concerned: vållat skadan, skall dess bidrag however, if the receiving State is vara hälften av vardera berörd not one of the States by whose sändande stats bidrag. armed services the damage was caused, its contribution shall be half that of each of the sending States concerned. (iv) Varje halvår skall till be- (iv) Every half-year, a staterörda sändande stater över- ment of the sums paid by the lämnas uppgift om de belopp receiving State in the course of som har utbetalats av den mot- the half-yearly period in respect tagande staten föregående hal- of every case regarding which vårsperiod för varje ärende för the proposed distribution on a vilket föreslagen fördelning på percentage basis has been acprocentbasis har godtagits; des- cepted, shall be sent to the sa uppgifter skall åtföljas av en sending States concerned, tobegäran om återbetalning. Sådan gether with a request for reimåterbetalning skall göras snarast bursement. Such reimbursement möjligt i den mottagande sta- shall be made within the shorttens valuta. est possible time, in the currency of the receiving State. f. Om tillämpningen av be- f. In cases where the applicastämmelserna i b och e i denna tion of the provisions of subpunkt skulle förorsaka en part paragraphs b. and e. of this betydande börda kan den begära paragraph would cause a Conatt Nato-rådet för-anstaltar en tracting Party serious hardship, annan uppgörelse. it may request the North Atlantic Council to arrange a settlement of a different nature. g. En medlem av en styrka g. A member of a force or eller en civil komponent skall civilian component shall not be inte göras till föremål för rätts- subject to any proceedings for liga åtgärder vad gäller verkstäl- the enforcement of any judglande av dom som har meddelats ment given against him in the mot honom i den mottagande receiving State in a matter arisstaten i ärenden som samman- ing from the performance of his hänger med tjänsteutövning. official duties. h. Utom i den mån bestäm- h. Except in so far as submelserna i e i denna punkt är paragraph e. of this paragraph tillämpliga på anspråk som avses applies to claims covered by i punkt 2 i denna artikel skall paragraph 2 of this Article, the dessa inte tillämpas på anspråk provisions of this paragraph som härrör från, eller har upp- shall not apply to any claim stått i samband med, framföran- arising out of or in connexion de eller drift av ett fartyg eller with the navigation or operation lastning, transport eller lossning of a ship or the loading, carav last annat än anspråk avseen- riage, or discharge of a cargo, de dödsfall eller personskada på other than claims for death or
vilka punkt 4 i denna artikel inte personal injury to which paraär tillämplig. graph 4 of this Article does not Bilaga 5
apply. 6. Ersättningsanspråk mot 6. Claims against members of medlemmar av en styrka eller en a force or civilian component civil komponent som härrör arising out of tortious acts or från åtalbara handlingar eller omissions in the receiving State försummelser i den mottagande not done in the performance of staten som inte har gjorts i official duty shall be dealt with tjänsten skall handläggas på in the following manner: följande sätt: a. Myndigheterna i den motta- a. The authorities of the regande staten skall behandla an- ceiving State shall consider the språk och bestämma ersättning claim and assess compensation till käranden på ett riktigt och to the claimant in a fair and just rättvist sätt med hänsyn tagen manner, taking into account all till alla omständigheter i ärendet the circumstances of the case, inklusive den skadelidande per- including the conduct of the sonens uppförande samt upprät- injured person. and shall prepare ta en rapport i ärendet. a report on the matter.
b. Nämnda rapport skall över- b. The report shall be delivlämnas till myndigheterna i den ered to the authorities of the sändande staten vilka sedan utan sending State, who shall then dröjsmål skall besluta om de decide without delay whether skall ge betalning ex gratia och, they will offer an ex gratia payom så är fallet, till vilket belopp. ment, and if so, of what amount.
c. Om ett erbjudande om be- c. If an offer of ex gratia paytalning ex gratia görs och antas ment is made, and accepted by av käranden som full gottgörelse the claimant in full satisfaction för hans anspråk skall myndig- of his claim, the authorities of heterna i den sändande staten the sending State shall make the själva erlägga betalningen och payment themselves and inform meddela myndigheterna i den the authorities of the receiving mottagande staten härom och State of their decision and of the om storleken på det utbetalda sum paid. beloppet. d. Bestämmelserna i denna d. Nothing in this paragraph punkt skall inte inverka på den shall affect the jurisdiction of mottagande statens domstolars the courts of the receiving State rätt att vidta åtgärder mot en to entertain an action against a medlem av en styrka eller en member of a force or of a civilcivil komponent tills full ersätt- ian component unless and until ning har erlagts. there has been payment in full satisfaction of the claim. 7. Anspråk som härrör från 7. Claims arising out of the otillåtet bruk av ett fordon till- unauthorized use of any vehicle hörigt krigsmakten i en sändan- of the armed services of a sendde stat skall behandlas i enlighet ing State shall be dealt with in med punkt 6 i denna artikel accordance with paragraph 6 of utom i de fall en styrka eller en this Article, except in so far as civil komponent är lagligen an- the force or civilian component svarig. is legally responsible. 8. Om tvist uppstår om huru- 8. If a dispute arises as to vida en åtalbar handling eller whether a tortious act or omis-
försummelse av en medlem av sion of a member of a force or en styrka eller en civil kompo- civilian component was done in Bilaga 5
nent har skett i tjänsten eller om the performance of official duty bruk av ett fordon tillhörigt or as to whether the use of any krigsmakten i den sändande stat vehicle of the armed services of har skett olovligen skall saken a sending State was unauthorunderställas en skiljedomare ized, the question shall be subutsedd i enlighet med punkt 2 b mitted to an arbitrator api denna artikel, vars beslut i pointed in accordance with ärendet skall vara slutgiltigt paragraph 2 b. of this Article, bindande. whose decision on this point shall be final and conclusive. 9. Den sändande staten skall 9. The sending State shall not inte åberopa immunitet från claim immunity from the jurisdomstolarnas domsrätt i den diction of the courts of the remottagande staten för medlem- ceiving State for members of mar av en styrka eller en civil force or civilian component in komponent med avseende på respect of the civil jurisdiction den civilrättsliga domsrätt som of the courts of the receiving tillkommer domstolarna i den State except to the extent promottagande staten, utom i den vided in paragraph 5 g. of this utsträckning som avses i punkt Article. 5 g i denna artikel. 10. Myndigheterna i den sän- 10. The authorities of the dande och den mottagande sta- sending State and of the receivten skall i fall som berör dem ing State shall co-operate in the samarbeta vid upptagning av procurement of evidence for a bevisning för en rättvis rätte- fair hearing and disposal of gång och vid bestämmande av claims in regard to which the ersättning av skada. Contracting Parties are concerned.
Artikel IX Article IX
1. Medlemmar av en styrka 1. Members of a force or of a eller en civil komponent och civilian component and their dess anhöriga får köpa varor dependents may purchase lolokalt för eget bruk och erfor- cally goods necessary for their derliga tjänster på samma villkor own consumption, and such som medborgare i den motta- services as they need, under the gande staten. same conditions as the nationals of the receiving State. 2. Lokala varuköp avsedda för 2. Goods which are required försörjning av en styrka eller en from local sources for the subcivil komponent skall normalt sistence of a force or civilian ske genom de enheter som upp- component shall normally be handlar sådana varor för krigs- purchased through the authorimakten i den mottagande staten. ties which purchase such goods För att undvika att dessa varu- for the armed services of the köp får ogynnsam verkan på receiving State. In order to ekonomin i den mottagande avoid such purchases having any staten skall vederbörande myn- adverse effect on the economy digheter i denna stat när så er- of the receiving State, the comfordras ange vilka varor som ej petent authorities of that State får köpas eller som är föremål shall indicate, when necessary, för begränsningar. any articles the purchase of which should be restricted or
forbidden. 3. Med förbehåll för gällande 3. Subject to agreements al- Bilaga 5
avtal eller avtal som härefter kan ready in force or which may komma att ingås mellan befull- hereafter be made between the mäktigade företrädare för de authorized representatives of sändande och mottagande sta- the sending and receiving States, terna skall myndigheterna i den the authorities of the receiving mottagande staten åta sig fullt State shall assume sole responansvar för att vidta lämpliga sibility for making suitable aråtgärder för att till en styrka rangements to make available to eller en civil komponent tillhan- a force or a civilian component dahålla de lokaler och de ut- the buildings and grounds rymmen som denna behöver which it requires, as well as faliksom hithörande anordningar cilities and services connected och tjänster. Dessa avtal och therewith. These agreements arrangemang skall i möjlig ut- and arrangements shall be, as far sträckning stå i överensstäm- as possible, in accordance with melse med de regler som gäller the regulations governing the för förläggning och inkvartering accommodation and billeting of av liknande personal i den mot- similar personnel of the receivtagande staten. I avsaknad av ing State. In the absence of a särskilt avtal med motsatt ver- specific contract to the conkan skall lagarna i den motta- trary, the laws of the receiving gande staten gälla avseende vilka State shall determine the rights rättigheter och skyldigheter and obligations arising out of som är förbundna med besitt- the occupation or use of the ningen eller användningen av buildings, grounds, facilities or byggnaderna, marken, anord- services. ningarna eller tjänsterna. 4. Behov av civil arbetskraft 4. Local civilian labour reför en styrka eller en civil kom- quirements of a force or civilian ponent skall tillgodoses på component shall be satisfied in samma sätt som motsvarande the same way as the comparable behov i den mottagande staten requirements of the receiving och med biträde av myndig- State and with the assistance of heterna i den mottagande staten the authorities of the receiving genom dess arbetsförmedling. State through the employment Anställningsförhållanden och exchanges. The conditions of arbetsförhållanden, särskilt lö- employment and work, in parner, övertidsersättning och arbe- ticular wages, supplementary tarskyddsförhållanden skall vara payments and conditions for the desamma som föreskrivs i den protection of workers, shall be mottagande statens lag. Civilan- those laid down by the legislaställda som anlitas av en styrka tion of the receiving State. Such eller en civil komponent skall civilian workers employed by a inte på något sätt betraktas som force or civilian component tillhörande denna styrka eller shall not be regarded for any denna civila komponent. purpose as being members ot that force or civilian component. 5. När en styrka eller en civil 5. When a force or a civilian komponent på den ort där den component has at the place är stationerad har otillräckliga where it is stationed inadequate medicinska och dentala facilite- medical or dental facilities, its ter får dess medlemmar och members and their dependents deras anhöriga åtnjuta läkarvård may receive medical and dental
och tandvård inklusive intagning care, including hospitalization, på sjukhus under samma förhål- under the same conditions as Bilaga 5
landen som motsvarande perso- comparable personnel of the nalkategorier i den mottagande receiving State. staten. 6. Den mottagande staten 6. The receiving State shall skall ge välvilligast möjliga give the most favourable conprövning av en begäran att till sideration to requests for the medlemmarna av en styrka eller grant to members of a force or en civil komponent ge tillträde of a civilian component of travtill transportmedel och bevilja elling facilities and concessions rabatter för färdbiljetter. Dessa with regard to fares. These fatransportmedel och förmåner cilities and concessions will be skall vara föremål för särskilda the subject of special arrangeavtal mellan de berörda reger- ments to be made between the ingarna. Governments concerned. 7. Om det inte föreligger någ- 7. Subject to any general or ra allmänna eller särskilda finan- particular financial arrangesiella avtal parterna emellan skall ments between the Contracting betalning för varor, inkvartering Parties, payment in local curoch tjänster som tillhandahålles rency for goods, accommodaenligt punkt 2, 3, 4 och, om så tion and services furnished unerfordras, 5 och 6 i denna artikel der paragraphs, 2, 3, 4 and, if erläggas utan dröjsmål i lokal necessary, 5 and 6, of this Artivaluta av styrkans myndigheter. cle shall be made promptly by the authorities of the force. 8. Vare sig en styrka eller en 8. Neither a force, nor a civilcivil komponent eller dess anhö- ian component, nor the memriga eller anställda skall kunna bers thereof, nor their dependåberopa denna artikel för att ents, shall by reason of this Aråtnjuta befrielse från skatter och ticle enjoy any exemption from tullar vid anskaffning av varor taxes or duties relating to puroch tjänster som omfattas av chases and services chargeable den mottagande statens skatte- under the fiscal regulations of bestämmelser. the receiving State.
Artikel X Article X
1. I den mån beskattningen i 1. Where the legal incidence of den mottagande staten beror av any form of taxation in the reuppehållsort eller hemvist skall ceiving State depends upon resiperioder under vilka en medlem dence or domicile, periods durav en styrka eller en civil kom- ing which a member of a force ponent befinner sig i den statens or civilian component is in the territorium enbart på grund av territory of that State by reason att han ingår i en styrka eller en solely of his being a member of civil komponent, inte betraktas such force or civilian composom vistelseperioder däri eller nent shall not be considered as såsom innebärande en ändring periods ot residence therein, or av uppehållsort eller hemvist. as creating a change of residence Medlemmar av en styrka eller en or domicile, for the purposes of civil komponent skall undantas such taxation. Members of a från beskattning i den motta- force or civilian component gande staten för lön och arvode shall be exempt from taxation in som utbetalas till dem i denna the receiving State on the salary egenskap av den sändande staten and emoluments paid to them as liksom från skatt på materiell such members by the sending
lös egendom, vilkens befintlig- State or on any tangible movhet i den mottagande staten helt able property the presence of Bilaga 5
och hållet beror på ägarens till- which in the receiving State is fälliga vistelse där. due solely to their temporary presence there. 2. Ingenting i denna artikel 2. Nothing in this Article shall skall hindra beskattning av en prevent taxation of a member of medlem av en styrka eller en a force or civilian component civil komponent med avseende with respect to any profitable på vinstgivande verksamhet enterprise, other than his emutöver hans anställning som ployment as such member, in sådan; och, utom vad beträffar which he may engage in the hans lön och arvode och den receiving State, and, except as materiella lösegendom som av- regards his salary and emoluses i punkt 1 härovan, skall ing- ments and the tangible movable enting i denna artikel hindra property referred to in parabeskattning som omfattar en graph 1. nothing in this Article sådan person enligt lagen i den shall prevent taxation to which, staten, även om han anses ha sin even if regarded as having his bosättningsort eller hemvist residence or domicile outside utanför den mottagande staten. the territory of the receiving State, such a member is liable under the law of that State. 3. Ingenting i denna artikel 3. Nothing in this Article shall skall vara tillämpligt på “tull” apply to ‘duty’ as defined in enligt definition i artikel XI paragraph 12 of Article Xl. punkt 12. 4. I vad avser denna artikel 4. For the purposes of this skall beteckningen “medlem av Article the term ‘member of a en styrka” inte inbegripa någon force’ shall not include any perperson som är medborgare i den son who is a national of the mottagande staten. receiving State.
Artikel XI Article Xl
1. Med undantag för vad som 1. Save as provided expressly uttryckligen anges av motsatt to the contrary in this Agreeinnebörd i detta avtal skall med- ment, members of a force and of lemmar av en styrka eller en civil a civilian component as well as komponent liksom deras anhö- their dependents shall be subject riga följa de lagar och förord- to the laws and regulations adningar som ges av tullmyndighe- ministered by the customs auterna i den mottagande staten. thorities of the receiving State. Särskilt skall tullmyndigheterna In particular the customs aui den mottagande staten ha rätt, thorities of the receiving State i enlighet med de allmänna vill- shall have the right, under the kor som finns nedlagda i lagar general conditions laid down by och förordningar i den staten, the laws and regulations of the att visitera en medlem av en receiving State, to search memstyrka eller en civil komponent bers of a force or civilian comoch deras anhöriga och att visi- ponent and their dependents tera deras bagage och genomsö- and to examine their luggage ka fordon och beslagta föremål i and vehicles, and to seize artienlighet med dessa lagar och cles pursuant to such laws and förordningar. regulations. 2.a. Tillfällig införsel och åter- 2.a. The temporary importautförsel av tjänstefordon tillhö- tion and the re-exportation of
rigt en styrka eller en civil kom- service vehicles of a force or ponent på egna hjul skall tillåtas civilian component under their Bilaga 5
tullfritt vid uppvisande av ett own power shall be authorized formulär som visas i bilagan till free of duty on presentation ot a detta avtal. triptyque in the form shown in the Appendix to this Agreement. b. Vid tillfällig införsel av for- b. The temporary importation don som inte sker på egna hjul of such vehicles not under their skall tillämpas bestämmelserna i own power shall be governed by punkt 4 i denna artikel och vid paragraph 4 of this Article and återutförsel bestämmelserna i the re-exportation thereof by punkt 8. paragraph 8. c. Tjänstefordon tillhöriga en c. Service vehicles of a force or styrka eller en civil komponent civilian component shall be exskall vara undantagna från alla empt from any tax payable in skatter som uttas för fordon i respect of the use of vehicles on vägtrafik. the roads. 3. Officiella handlingar under 3. Official documents under officiell försegling skall inte official seal shall not be subject göras till föremål för tullinspek- to customs inspection. Courition. Kurir, vilken status han än ers, whatever their status, carrymå ha, som medför dessa do- ing these documents must be in kument måste ha en individuell possession of an individual förflyttningsorder utfärdad i movement order, issued in acenlighet med punkt 2 b i artikel cordance with paragraph 2 b. of III. I denna förflyttningsorder Article III. This movement orskall anges hur många volymer der shall show the number of som ingår och intyg om att des- despatches carried and certify sa endast innehåller officiella that they contain only official dokument. documents. 4. En styrka får tullfritt införa 4. A force may import free of utrustning samt en rimlig duty the equipment for the mängd förnödenheter, förråd force and reasonable quantities och andra varor för uteslutande of provisions, supplies and other eget bruk och, i de fall där så goods for the exclusive use of tillåtes av mottagande stat, för the force and, in cases where bruk av dess civila komponent such use is permitted by the samt anhöriga. Denna tullfria receiving State, its civilian comimport förutsätter deposition ponent and dependents. This hos tullmyndigheterna på inför- duty-free importation shall be selorten – jämte sådana tull- subject to the deposit, at the handlingar varom avtal skall customs office for the place of ingås – av ett tulldokument av entry, together with such cusutseende som har överens- toms documents as shall be kommits mellan den mottag- agreed, of a certificate in a form ande staten och den sändande agreed between the receiving staten, undertecknat av en för State and the sending State detta ändamål av den sändande signed by a person authorized staten vederbörligen befullmäk- by the sending State for that tigad person. Utnämningshand- purpose. The designation of the lingen för den person som är person authorized to sign the befullmäktigad att underteckna certificates as well as specimens intyget samt prov på under- of the signatures and stamps to skrifter och stämplar som skall be used, shall be sent to the användas skall tillställas tull- customs administration of the
myndigheterna i den mottagan- receiving State. de staten. Bilaga 5
5. En medlem av en styrka 5. A member of a force or eller en civil komponent får vid civilian component may, at the första ankomsten för att tillträ- time of his first arrival to take da sin tjänstgöring i den motta- up service in the receiving State gande staten, eller vid den tid or at the time of the first arrival anhöriga först anländer för att of any dependent to join him, ansluta sig till honom, införa import his personal effects and personliga ägodelar och möbler furniture free of duty for the tullfritt för den tid som uppdra- term of such service. get varar. 6. Medlemmar av en styrka 6. Members of a force or civileller en civil komponent får ian component may import tullfritt införa motorfordon temporarily free of duty their tillfälligt för eget och anhörigas private motor vehicles for the bruk. I denna artikel finns inget personal use of themselves and åtagande att bevilja befrielse their dependents. There is no från skatter för privatfordon i obligation under this Article to vägtrafik. grant exemption from taxes payable in respect of the use of roads by private vehicles. 7. Införsel som görs av en 7. Imports made by, the austyrkas myndigheter för annan thorities of a force other than användning än för uteslutande for the exclusive use of that användning av densamma och force and its civilian compodess civila komponent, samt nent, and imports, other than annan införsel än sådan som those dealt with in paragraphs 5 avses i punkt 5 och 6 i denna and 6 of this Article, effected by artikel, som görs av medlemmar members of a force or civilian av en styrka eller en civil kom- component are not, by reason ponent, är enligt denna artikel of this Article. entitled to any inte berättigade till tullfrihet exemption from duty or other eller andra förmåner. conditions. 8. Varor som har införts tull- 8. Goods which have been fritt enligt punkt 2 b, 4, 5 eller 6 imported duty-free under parahärovan graphs 2 b., 4, 5 or 6 above: a. får återutföras fritt under a. may be re-exported freely, förutsättning att, med avseende provided that, in the case of på varor som införts under goods imported under parapunkt 4 a, ett intyg utfärdat i graph 4. a certificate, issued in enlighet med den punkten upp- accordance with that paragraph, visas för tullmyndigheten; tull- is presented to the customs myndigheterna äger emellertid office: the customs authorities, rätt att kontrollera att återutfört however, may verify that goods gods är i det skick som uppges i re-exported are as described in intyget, om sådant finnes, och the certificate, if any, and have att det verkligen har införts in fact been imported under the enligt bestämmelserna i punkt 2 conditions of paragraphs 2 b., 4, b, 4, 5 eller 6, allt efter omstän- 5 or 6 as the case may be: digheterna. b. skall normalt inte kunna b. shall not normally be disavyttras i den mottagande staten posed of in the receiving State vare sig genom försäljning eller by way of either sale or gift: som gåva. Emellertid kan i vissa however, in particular cases such särskilda fall sådan avyttring disposal may be authorized on
tillåtas enligt de villkor som conditions imposed by the auföreskrivs av de berörda myn- thorities concerned of the re- Bilaga 5
digheterna i den mottagande ceiving State (for instance, on staten (t ex vid erläggande av payment of duty and tax and tull och skatter och uppfyllande compliance with the requireav de villkor som gäller för kon- ments of the controls of trade troll av handel och valuta). and exchange). 9. Varor som inköpts i den 9. Goods purchased in the mottagande staten får utföras receiving State shall be exported från denna endast i enlighet med therefrom only in accordance de regler som gäller i mottagan- with the regulations in force in de stat. the receiving State. 10. Särskilda lättnader för 10. Special arrangements for gränspassering skall medges av crossing frontiers shall be tullmyndigheterna för militära granted by the customs authoriförband och enheter under föru- ties to regularly constituted tättning att tullmyndigheterna units or formations, provided vederbörligen har underrättats that the customs authorities på förhand. concerned have been duly notified in advance. 11. Särskilda arrangemang 11. Special arrangements shall skall göras av den mottagande be made by the receiving State staten för att drivmedel, oljor so that fuel, oil and lubricants och smörjmedel avsedda för for use in service vehicles, airtjänstefordon, luftfartyg och craft and vessels of a force or fartyg tillhörande en styrka eller civilian component, may be en civil komponent skall kunna delivered free of all duties and tillhandahållas tull- och skatte- taxes. fritt. 12. I punkt 1–10 i denna arti- 12. In paragraphs 1–10 of this kel avses med “tull” tullavgifter Article: och alla andra avgifter och skat- ‘duty’ means customs duties and ter som skall betalas vid införsel all other duties and taxes payeller utförsel, i förekommande able on importation or exportafall med undantag för avgifter tion, as the case may be, except och skatter som inte är annat än dues and taxes which are no betalning för utförda tjänster, “ more than charges for services införsel“ inbegriper klarerings- rendered; ‘importation’ includes kostnader från tullområdet eller withdrawal from customs waremotsvarande under förutsätt- houses or continuous customs ning att godset inte har odlats, custody, provided that the tillverkats eller framställts i goods concerned have not been mottagande stat. grown, produced or manufactured in the receiving State. 13. Bestämmelserna i denna 13. The provisions of this Arartikel skall tillämpas på ifråga- ticle shall apply to the goods varande varor inte endast när de concerned not only when they införes till eller utföres från den are imported into or exported mottagande staten utan även när from the receiving State but also de befinner sig i transit genom when they are in transit through en parts territorium; i det fallet the territory of a Contracting innefattas i uttrycket “motta- Party, and for this purpose the gande stat” enligt denna artikel expression ‘receiving State’ in varje part genom vars territori- this Article shall be regarded as um godset transiteras. including any, Contracting Party through whose territory
the goods are passing in transit. Bilaga 5
Artikel XII Article XII
1. Tullmyndigheterna och 1. The customs or fiscal auskattemyndigheterna i mottag- thorities of the receiving State ande stat får, som villkor för may, as a condition of the grant beviljande av sådan tull- och of any customs or fiscal exempskattefrihet eller tull- och skat- tion or concession provided for telättnad som avses i detta avtal, in this Agreement, require such kräva att de föreskrifter om conditions to be observed as tullar och skatter skall följas they may deem necessary to som de bedömer nödvändiga för prevent abuse. att förhindra missbruk. 2. Dessa myndigheter kan 2. These authorities may revägra att bevilja undantag som fuse any exemption provided for anges i detta avtal avseende in- by this Agreement in respect of försel till den mottagande staten the importation into the receivav gods som odlats, tillverkats ing State of articles grown, proeller framställts i den staten duced or manufactured in that vilket har utförts därifrån utan State which have been exported erläggande av de skatter och therefrom without payment of, tullar - eller med restitution av or upon repayment of, taxes or skatter och tullar - som skulle duties which would have been ha kunnat uppbäras för sådan chargeable but for such exportautförsel i fall godset inte hade tion. Goods removed from a utförts. Gods som har utklare- customs warehouse shall be rats från tullupplag skall betrak- deemed to be imported if they tas som infört om det har be- were regarded as having been handlats som utfört till följd av exported by reason of being att ha varit deponerat i tullupp- deposited in the warehouse. laget.
Artikel XIII Article XIII
1. För att förhindra överträ- 1. In order to prevent offences delser av lagar och bestämmelser against customs and fiscal laws avseende tullar och skatter skall regulations, the authorities of myndigheterna i de mottagande the receiving and of the sending och sändande staterna biträda States shall assist each other in varandra i utredningar och vid the conduct of enquiries and the upptagning av bevisning. collection of evidence. 2. En styrkas myndigheter 2. The authorities of a force skall ge allt biträde de kan för shall render all assistance within att säkerställa att gods som skall their power to ensure that artibeslagtas av tullmyndigheterna cles liable to seizure by, or on eller skattemyndigheterna i den behalf of, the customs or fiscal mottagande staten, eller på deras authorities of the receiving State vägnar, överlämnas till dessa are handed to those authorities. myndigheter. 3. En styrkas myndigheter 3. The authorities of a force skall med tillgängliga medel shall render all assistance within biträda med indrivande av tullar, their power to ensure the payskatter och böter som hänför sig ment of duties, taxes and penaltill medlemmar av en styrka eller ties payable by members of the en civil komponent eller deras force or civilian component or anhöriga. their dependents.
4. Tjänstefordon och egendom 4 Service vehicles and articles tillhörande en styrka eller en belonging to a force or to its Bilaga 5
civil komponent och inte en civilian component, and not to a medlem av sådan styrka eller member of such force or civilian civilt element och som beslag- component, seized by the autagits av myndigheterna i den thorities of the receiving State mottagande staten i samband in connection with all offence med överträdelse av dess lagar against its customs or fiscal laws eller förordningar avseende tul- or regulations shall be handed lar och skatter skall överlämnas over to the appropriate authoritill behörig myndighet i ifråga- ties of the force concerned. varande styrka.
Artikel XIV Article XIV
1. En styrka och dess civila 1. A force, a civilian compokomponent och medlemmar nent and the members thereof, härav samt deras anhöriga skall as well as their dependents, shall förbli underställda valutalag- remain subject to the foreign stiftningen i den sändande sta- exchange regulations of the ten och skall även vara skyldiga sending State and shall also be att följa förordningarna i den subject to the regulations of the mottagande staten. receiving State. 2. Valutamyndigheterna i de 2. The foreign exchange ausändande och mottagande sta- thorities of the sending and the terna får utfärda särskilda för- receiving States may issue speordningar gällande en styrka cial regulations applicable to a eller en civil komponent eller force or civilian component or dess medlemmar samt deras the members thereof as well as anhöriga. to their dependents.
Artikel XV Article XV
1. Med förbehåll för punkt 2 i 1. Subject to paragraph 2 of denna artikel skall avtalet förbli i this Article, this Agreement kraft om sådana fientligheter shall remain in force in the utbryter som avses i Nordatlan- event of hostilities to which the tiska fördraget, med undantag North Atlantic Treaty applies, för att bestämmelserna för att except that the provisions for avgöra ersättningsanspråk i arti- settling claims in paragraphs 2 kel VIII punkt 2 och 5 inte skall and 5 of Article Vlll shall not tillämpas för krigsskada, och att apply to war damage, and that bestämmelserna i detta avtal och the provisions of the Agreesärskilt i artiklarna III och VII ment, and, in particular of Artiomedelbart skall ses över av cles III and VII, shall immediberörda parter, vilka kan komma ately be reviewed by the Conöverens om sådana förändringar tracting Parties concerned, who som de anser vara önskvärda may agree to such modifications avseende tillämpningen av avta- as they may consider desirable let mellan dem. regarding the application of the Agreement between them. 2. Vid sådana fientligheter 2. In the event of such hostiliskall varje part ha rätt att för sitt ties, each of the Contracting vidkommande med sextio da- Parties shall have the right, by gars varsel till de övriga parterna giving 60 days’ notice to the upphäva tillämpningen av vilken other Contracting Parties, to som helst av bestämmelserna i suspend the application of any
detta avtal. Om denna rätt ut- of the provisions of this Agreeövas, skall parterna omedelbart ment so far as it is concerned. If Bilaga 5
samråda i syfte att komma över- this right is exercised, the Conens om lämpliga bestämmelser tracting Parties shall immedisom skall ersätta de bestämmel- ately consult with a view to ser som har upphävts. agreeing on suitable provisions to replace the provisions suspended.
Artikel XVI Article XVI
Alla tvister mellan parterna All differences between the avseende tolkningen eller till- Contracting Parties relating to lämpningen av detta avtal skall the interpretation or application lösas genom förhandlingar dem of this Agreement shall be setemellan utan hänvändelse till tled by negotiation between någon utanförstående myndig- them without recourse to any het. Utom i de fall där det finns outside jurisdiction. Except uttryckliga bestämmelser av where express provision is made motsatt innebörd i detta avtal to the contrary in this Agreeskall tvister som inte kan lösas ment, differences which cannot genom direkta förhandlingar be settled by direct negotiation hänskjutas till Natorådet. shall be referred to the North Atlantic Council.
Artikel XVII Article XVII
Varje part får när som helst Any Contracting Party may at begära översyn av varje artikel i any time request the revision of detta avtal. Framställning härom any Article of this Agreement. skall lämnas till Nato-rådet. The request shall be addressed to the North Atlantic Council.
Artikel XVIII Article XVIII
1. Detta avtal skall ratificeras 1. The present Agreement och ratifikationsinstrumenten shall be ratified and the instruskall så snart som möjligt depo- ments of ratification shall be neras hos Förenta staternas re- deposited as soon as possible gering som skall notifiera varje with the Government of the signatärstat om dag för depone- United States of America, ringen. which shall notify each signatory State of the date of deposit thereof. 2. Trettio dagar efter det att 2. Thirty days after four signafyra signatärstater har deponerat tory States have deposited their sina ratifikationsinstrument instruments of ratification the skall detta avtal träda i kraft för present Agreement shall come dem. Det träder i kraft för varje into force between them. It signatärstat trettio dagar efter shall come into force for each deponeringen av dess ratifika- other signatory State thirty days tionsinstrument. after the deposit of its instrument of ratification. 3. Sedan detta avtal har trätt i 3. After it has come into force, kraft skall det, med förbehåll för the present Agreement shall, godkännande av Nato-rådet och subject to the approval of the på sådana villkor som detta råd North Atlantic Council and to kan besluta, vara öppet för an- such conditions as it may, de-
slutning för varje stat som an- cide, be open to accession on sluter sig till Nordatlantiska behalf of any State which ac- Bilaga 5
fördraget. Anslutningen skall cedes to the North Atlantic träda i kraft genom deponering Treaty. Accession shall be efav ett anslutningsinstrument fected by the deposit of an inhos Förenta staternas regering, strument of accession with the som skall meddela varje signa- Government of the United tärstat och anslutande stat om States of America, which shall datum för deponeringen. I för- notify each signatory and accedhållande till stat för vilken an- ing State of the date of deposit slutningsinstrument har depo- thereof. In respect of any State nerats, träder avtalet i kraft tret- on behalf of which an instrutio dagar efter dagen för depo- ment of accession is deposited, neringen av sådant instrument. the present Agreement shall come into force thirty days after the date of the deposit of such instrument.
Artikel XIX Article XIX
1. Detta avtal kan sägas upp av 1. The present Agreement varje part efter utgången av en may be denounced by any Contidsperiod på fyra år från dagen tracting Party after the expiraför avtalets ikraftträdande. tion of a period of four years from the date on which the Agreement comes into force. 2. Uppsägning av avtalet av 2. The denunciation of the någon part skall ske med skrift- Agreement by any Contracting lig notifikation från den parten Party shall be effected by a writtill Förenta staternas regering ten notification addressed by som skall notifiera alla andra that Contracting Party to the parter om varje sådan notifika- Government of the United tion och om datum för dess States of America which shall mottagande. notify all the other Contracting Parties of each such notification and the date of receipt thereof. 3. Uppsägningen träder i kraft 3. The denunciation shall take ett år efter det att Förenta sta- effect one year after the receipt ternas regering har mottagit of the notification by the Govnotifikationen. Efter utgången ernment of the United States of av denna tidsfrist på ett år skall America. After the expiration of avtalet upphöra att gälla för den this period of one year, the part som säger upp det, men det Agreement shall cease to be in skall fortsätta att vara i kraft för force as regards the Contracting de övriga parterna. Party which denounces it, but shall continue in force for the remaining Contracting Parties.
Artikel XX Article XX
1. Med förbehåll för bestäm- 1. Subject to the provisions of melserna i punkt 2 och 3 i denna paragraphs 2 and 3 of this Artiartikel skall avtalet tillämpas cle, the present Agreement shall endast på en parts moderland. apply only to the metropolitan territory of a Contracting Party. 2. Varje stat kan emellertid vid 2. Any State may, however, at deponering av ratifikations- the time of the deposit of its
instrumentet eller anslutnings- instrument of ratification or instrumentet, eller när som helst acccession or at any time there- Bilaga 5
därefter genom notifikation after, declare by notification som lämnas till Förenta stater- given to the Government of the nas regering förklara att avtalet United States of America that skall utsträckas (beroende på the present Agreement shall om den stat som gör förklaring- extend (subject, if the State en anser detta vara nödvändigt making the declaration considför slutande av ett särskilt avtal ers it to be necessary, to the mellan den staten och var och conclusion of a special agreeen av de berörda sändande sta- ment between that State and terna) till alla eller något av de each of the sending States conterritorier för vars internationel- cerned), to all or any of the terla förbindelser den staten är ritories for whose international ansvarig i Nato-området. Detta relations it is responsible in the avtal skall då utsträckas till det North Atlantic Treaty area. The eller de territorier som nämns present Agreement shall then däri trettio dager efter det att extend to the territory or terri- Förenta staternas regering har tories named therein thirty days mottagit notifikationen, eller after the receipt by the Govtrettio dagar efter slutande av ernment of the United States of erforderliga särskilda avtal eller America of the notification, or när det har trätt i kraft enligt thirty days after the conclusion artikel XVIII, beroende på vil- of the special agreements if reken tidpunkt som inträffar sist. quired, or when it has come into force under Article XVIII, whichever is the later. 3. En stat som har gjort en 3. A State which has made a förklaring enligt punkt 2 i denna declaration under paragraph 2 of artikel som utsträcker detta this Article excending the preavtal till att omfatta ett territo- sent Agreement to any territory rium för vars internationella for whose international relaförbindelser den är ansvarig kan tions it is responsible may desäga upp avtalet uteslutande nounce the Agreement sepamed avseende på detta territori- rately in respect of that territory um i enlighet med bestämmel- in accordance with the proviserna i artikel XIX. sions of Article XIX. Till bekräftelse härav har under- In witness whereof the undertecknade befullmäktigade un- signed Plenipotentiaries have dertecknat detta avtal. signed the present Agreement. Som skedde i London den Done in London this nineteenth 19 juni 1951 på engelska och day of June, 1951, in the English franska språken varvid båda and French languages, both texter är lika giltiga i ett original texts being equally authoritasom skall deponeras i Förenta tive, in a single original which staternas regerings arkiv. Fören- shall be deposited in the arta staternas regering skall över- chives of the Government of the lämna bestyrkta kopior av det United States of America. The till alla stater som undertecknar Government of the United eller ansluter sig till avtalet. States of America shall transmit cerified copies thereof to all the signatory and acceding States.
Sveriges reservation vid undertecknande av avtalet och Bilaga 5
tilläggsprotokollet
Sveriges regering anser sig inte The Government of Sweden vara bunden av artikel I i avtalet does not consider itself bound mellan de stater som är parter i by article I of the Agreement Nordatlantiska fördraget och de among the States Parties to the andra stater som deltar i Part- North Atlantic Treaty and the nerskap för fred om status för other States Participating in the deras styrkor i den utsträckning Partnership for Peace regarding som denna artikel hänför sig till the status of their Forces, to the bestämmelserna i artikel VII i extent that this Article refers to avtalet mellan parterna i Nord- the provisions of Article VII of atlantiska fördraget om status the agreement between Parties för deras styrkor, som ger de to the North Atlantic Treaty sändande staterna rätt att utöva regarding the status of their domsrätt inom en mottagande Forces, which gives sending States stats territorium, när Sverige är the right to exercise jurisdiction mottagande stat. Reservationen within the territory of a receivinbegriper inte de åtgärder som ing State, when Sweden is such a vidtas av militärmyndigheterna i receiving state. The reservation en sändande stat, vilka är träng- does not cover appropriate measande nödvändiga för att upp- ures taken by the military authorirätthålla lugn och ordning inom ties of sending States which are styrkan. immediately necessary to ensure maintenance of order and security within the force.
SHIRBRIG SOFA
Bilaga 6 Avtal mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor
De stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FNinsatser (SHIRBRIG), som åberopbar avsiktsförklaringen om samarbete om den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 15 december 1996, som åberopar samförståndsavtalet om styrkommittén , som ursprungligen undertecknades av Danmark den 9 mars 1997, som åberopar samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för planeringselementet i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 14 mars 1997, som åberopar samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för den multinationella snabbinsatsbrigaden för FNinsatser, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 16 april 1998, som beaktar att styrkor från en part får sändas till och tas emot inom en annan parts territorium med stöd av en särskild överenskommelse, som likväl önskar fastställa sådana styrkors rättsliga ställning när de befinner sig inom en annan parts territorium, har kommit överens om följande.
Artikel I Definitioner
1. I detta avtal används följande definitioner: a) SHIRBRIG: den multinationella snabbinsatsbrigaden för FNinsatser, som är en i förväg upprättad (icke permanent) multinationell brigad med hög beredskap, bestående av bidrag till Förenta nationernas beredskapssystem, vilken efter beslut av respektive land kan ställas till förfogande för att genomföra fredsbevarande insatser med stöd av FNmandat. b) Planeringselementet: den multinationella komponent som utgör den permanenta delen av SHIRBRIG:s stab, som är uppsatt för att understödja brigaden genom att utföra funktioner före insats och som vid själva insatsen skall utgöra kärnan till den insatta snabbinsatsbrigadens stab. c) SHIRBRIG-aktiviteter: utöver planeringselementets rutinaktiviteter skall dessa anses omfatta alla aktiviteter före insats, såsom konferenser, möten, utbildning och övningar.
Artikel II Tillämpliga instrument
1. I den mån inte annat bestäms i denna artikel, skall parterna i detta avtal, a) vad gäller SHIRBRIG-aktiviteter, som äger rum inom en parts territorium, i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i
i) avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, upprättat i London den 19 juni 1951, nedan kallat NATO Bilaga 6 SOFA, och ii) avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, upprättat i Bryssel den 19 juni 1995, nedan kallat PFF-avtalet, och tilläggsprotokollet till PFF-avtalet, upprättat i Bryssel den 19 juni 1995, nedan kallat PFF:s tilläggsprotokoll, med avseende på reservationer och uttalanden som gjorts av de stater som är parter i dessa avtal, b) vad gäller SHIRBRIG:s planeringselements aktiviteter inom Danmarks territorium, utöver de bestämmelser som nämns i punkt 1 a i denna artikel, i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i protokollet om status för internationella militära högkvarter uppsatta med stöd av Nordatlantiska fördraget, upprättat i Paris den 28 augusti 1952, nedan kallat Parisprotokollet.
2. För att i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i de instrument som nämns i punkt 1, skall följande tolkningar gälla: a) När det gäller förhållanden i NATO SOFA, om vilka det föreskrivs att framställningar skall riktas till eller tvister hänskjutas till Natorådet, ordföranden i Natorådets ställföreträdareförsamling eller en skiljedomare, skall de bestämmelserna i NATO SOFA tolkas som att betyda att de berörda parterna är skyldiga att lösa förhållandet i enlighet med bestämmelserna i artikel V i detta avtal. b) Termen part i Nordatlantiska fördraget, som används i de tillämpliga instrumenten, är liktydig med stat som är part i detta avtal. c) Termen Natoområdet, som används i de tillämpliga instrumenten, är liktydig med de staters territorier som är parter i detta avtal. d) Termen allierat högkvarter, som används i de tillämpliga instrumenten, är liktydig med SHIRBRIG:s planeringselement.
Artikel III Ersättningsanspråk
För att tillgodose reciprocitet mellan parterna i fråga om avstående från anspråk upp till ett visst belopp i enlighet med artikel VIII.2 f i NATO SOFA, skall det belopp som anges i den artikeln avseende Danmark (9670 danska kronor) gälla alla parter.
Artikel IV Begränsningar
Detta avtal skall inte inkräkta på gällande internationella avtal eller överenskommelser.
Artikel V Tvistlösning
Alla tvister mellan parterna om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skall lösas genom förhandlingar mellan parterna.
Artikel VI Ändringar Bilaga 6 Detta avtal får ändras genom konsensusbeslut av alla parterna. Ändringar träder i kraft enligt artikel VIII.1 i detta avtal.
Artikel VII Ratifikation och undertecknande
1. Detta avtal skall stå öppet för undertecknande av stater som har undertecknat samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för planeringselementet i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser och/eller samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser.
2. Detta avtal skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos Danmarks regering, som skall underrätta alla signatärstaterna om deponeringen.
3. När detta avtal har trätt i kraft, får en stat som har undertecknat de samförståndsavtal som avses i punkt 1 ansluta sig till det.
Artikel VIII Ikraftträdande
1. Sextio dagar efter det att tre signatärstater har deponerat sina instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande träder avtalet i kraft för dem. Avtalet träder i kraft för varje annan signatärstat sextio dagar efter dagen för deponeringen av dess instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande. Den status för planeringselementet som avses i artikel II b i detta avtal skall börja gälla när Danmark har ratificerat detta avtal.
2. Skriftväxlingar mellan Danmarks regering och en annan signatärstat om status för planeringselementet i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser (SHIRBRIG) och dess personal skall upphöra att gälla den dag detta avtal träder i kraft mellan Danmark och den berörda staten.
3. Danmarks regering skall registrera detta avtal hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel IX Uppsägning
En part får säga upp detta avtal genom skriftligt meddelande till Danmarks regering, som skall underrätta alla signatärstaterna därom. En uppsägning träder i kraft ett år efter Danmarks regerings mottagande av meddelandet. Efter utgången av denna ettårsperiod skall avtalet upphöra att gälla med avseende på den uppsägande parten, utom vad gäller fullgörande av utestående skyldigheter som har uppstått före den dag då uppsägningen började gälla. Avtalet skall dock fortsätta att gälla för de återstående parterna.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndi- Bilaga 6 gade av sina regeringar, undertecknat detta avtal.
Upprättat i Köpenhamn den 13 december 2001 på engelska språket i ett enda original, som skall deponeras i Danmarks regerings arkiv. Danmarks regering skall sända alla signatärstaterna bestyrkta avskrifter av avtalet.
För Konungariket Danmarks regering: Anders Troldborg Statssekreterare Försvarsministeriet
För Republiken Italiens regering: Antonio Catalano di Melilli Ambassadör Italiens ambassad
För Konungariket Nederländernas regering: Johannes A.F.M. Förster Nederländernas ambassadör
För Konungariket Norges regering: Dagfinn Stenseth Ambassadör Norges ambassad
För Rumäniens regering: Alexandru Dodan Chargé d’affaires a.i. Rumäniens ambassad
För Konungariket Sveriges regering: Carl-Magnus Hyltenius Ambassadör Sveriges ambassad
EU SOFA
Bilaga 7 EUROPEISKA UNIONENS RÅD
Bryssel den 4 november 2003 (OR. en) 13028/03
JUR 375 PESC 548
RÄTTSAKTER OCH ANDRA INSTRUMENT __________________________________________________________
Ärende: Avtal mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (EU SOFA (EU-avtal om styrkornas status))
Bilaga 7
AVTAL
MELLAN EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER OM STATUS FÖR DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL SOM UT- STATIONERAS VID EUROPEISKA UNIONENS MILITÄRA STAB, FÖR DE HÖGKVARTER OCH DE STYRKOR SOM KAN KOMMA ATT STÄLLAS TILL EUROPEISKA UNIONENS FÖRFOGANDE INOM RAMEN FÖR FÖRBEREDANDE OCH GENOMFÖRANDE AV DE INSATSER SOM AVSES I ARTIKEL 17.2 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN, INBEGRIPET ÖVNINGAR, SAMT FÖR DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL FRÅN MEDLEMS- STATERNA SOM STÄLLS TILL EUROPEISKA UNIONENS FÖR- FOGANDE I DETTA SAMMANHANG (EU SOFA (EU-AVTAL OM STYRKORNAS STATUS))
FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA EUROPEISKA Bilaga 7 UNIONENS MEDLEMSSTATER, FÖRSAMLADE I RÅDET, HAR INGÅTT FÖLJANDE AVTAL
med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen (FEU), särskilt avdelning V i detta, och
av följande skäl:
(1) Europeiska rådet har i enlighet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) beslutat att ge EU de resurser som krävs för att fatta och genomföra beslut om hela den skala av uppgifter inom konfliktförebyggande och krishantering som fastställs i FEU.
(2) Nationella beslut om att utsända styrkor från Europeiska unionens medlemsstater (nedan kallade “medlemsstater”) till/på andra medlemsstaters territorium och ta emot sådana styrkor från medlemsstater, i samband med förberedande och utförande av de uppgifter som nämns i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, kommer att fattas i enlighet med bestämmelserna i avdelning V i FEU, och särskilt artikel 23.1 i detta, och kommer att bli föremål för särskilda arrangemang mellan de berörda medlemsstaterna.
(3) Särskilda avtal måste ingås med berörda tredje länder vid övningar eller operationer utanför medlemsstaternas territorium.
(4) Enligt bestämmelserna i detta avtal kommer parternas rättigheter och skyldigheter enligt internationella avtal och andra internationella instrument om inrättande av internationella domstolar, inbegripet Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, inte att påverkas.
DE HAR ENATS OM FÖLJANDE.
DEL I
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR ALL MILITÄR OCH CI- VIL PERSONAL
ARTIKEL 1
1. I detta avtal avses med uttrycket
1. militär personal
a) den militära personal som utstationeras från medlemsstaterna till rådets generalsekretariat för att bilda Europeiska unionens militära stab (EUMS),
b) annan militär personal än personalen från EU:s institutioner, vilken EUMS kan anlita från medlemsstaterna för tillfällig för-
stärkning om Europeiska unionens militära kommitté (EUMC) begär det, för verksamhet inom ramen för förberedande och ge- Bilaga 7 nomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
c) militär personal från medlemsstater, vilka är utstationerade vid de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller personalen vid dessa,
2. civil personal: den civila personal som utstationeras från medlemsstaterna till EU:s institutioner för verksamheter inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller den civila personal, med undantag av lokalanställd personal, som arbetar vid högkvarter eller styrkor eller på annat sätt kan komma att ställas till EU:s förfogande av medlemsstaterna för samma verksamheter,
3. underhållsberättigad person: en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som medlem av den militära eller civila personalens hushåll i den sändande statens lag; om denna lag som familjemedlem eller medlem av hushållet betraktar endast den som är samboende med en medlem av den militära eller civila personalen, skall detta villkor anses vara uppfyllt, om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av denne,
4. styrka: individer som ingår i eller enheter sammansatta av militär personal och civil personal enligt definitionen i punkterna 1 och 2, i den mån berörda medlemsstater enas om att vissa individer, förband, formeringar eller andra enheter inte skall anses utgöra eller ingå i en sådan styrka som detta avtal åsyftar,
5. högkvarter: högkvarter beläget inom medlemsstaternas territorium, upprättat av en eller flera medlemsstater alternativt av en internationell organisation, vilket kan ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och utförande av uppgifter som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
6. sändande stat: den medlemsstat som den militära eller civila personalen eller styrkan sorterar under,
7. mottagande stat: den medlemsstat på vars territorium den militära eller civila personalen, styrkan eller högkvarteret befinner sig, antingen vid utpostering, basering eller vid transitering i samband med ett individuellt eller kollektivt uppdragsförordnande eller förordnande om utstationering till EU:s institutioner.
ARTIKEL 2 Bilaga 7 1. Medlemsstaterna skall vid behov underlätta inresa, vistelse och utresa å tjänstens vägnar för den personal och de underhållsberättigade personer som avses i artikel 1. Det kan emellertid krävas att personal och underhållsberättigade personer bevisar att de hör till de kategorier som avses i artikel 1.
2. För detta ändamål, och utan att det påverkar tillämpningen av relevanta regler som gäller för personers fria rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen, skall ett individuellt eller kollektivt förflyttningsförordnande eller beslut om utstationering vid EU:s institutioner vara tillräckligt.
ARTIKEL 3
Den militära och civila personalen och deras underhållsberättigade personer är skyldiga att respektera den mottagande statens lag och avstå från all verksamhet som inte överensstämmer med innebörden i detta avtal.
ARTIKEL 4
För detta avtal skall följande gälla:
1. Körkort som utfärdas av de militära myndigheterna i den sändande staten skall erkännas på den mottagande statens territorium för jämförbara militärfordon i medlemsstaterna.
2. Hälso- och sjukvård och tandvård får tillhandahållas av legitimerad personal från vilken medlemsstat som helst till personalen vid styrkor och högkvarter från alla övriga medlemsstater.
ARTIKEL 5
Militär och civil personal som berörs skall bära uniform enligt de reglementen som gäller i den sändande staten.
ARTIKEL 6
Fordon med en särskild registreringsskylt för den sändande statens väpnade styrkor eller förvaltning skall förutom registreringsnumret ha en tydlig nationalitetsbeteckning.
DEL II Bilaga 7 BESTÄMMELSER SOM BARA ÄR TILLÄMPLIGA PÅ DE MILI- TÄR OCH CIVIL PERSONAL SOM UTSTATIONERAS TILL EU:s INSTITUTIONER
ARTIKEL 7
Militär och civil personal som utstationeras till EU:s institutioner får inneha och bära vapen i enlighet med artikel 13 när de arbetar vid högkvarter eller styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av sådana insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller när de deltar i uppdrag i samband med sådana insatser.
ARTIKEL 8
1. Militär och civil personal som utstationeras till EU:s institutioner skall åtnjuta immunitet mot varje slag av rättsligt förfarande när det gäller i tjänsten gjorda, skriftliga eller muntliga uttalanden samt i tjänsten utförda handlingar; immuniteten skall kvarstå även när de har avslutat sin tjänstgöring.
2. Den immunitet som avses i denna artikel skall beviljas i EU:s intresse och inte till förmån för de berörda personerna.
3. Både den behöriga myndigheten i den sändande staten och de berörda EU-institutionerna skall upphäva immuniteten för militär eller civil personal som är utstationerad till EU:s institutioner, om immuniteten skulle hindra att rättvisa skipas och om denna behöriga myndighet och den berörda EU-institutionen kan göra detta utan att det skadar Europeiska unionens intressen.
4. EU:s institutioner skall alltid samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta rättskipningen och skall vidta åtgärder för att hindra missbruk av den immunitet som tillerkänns enligt denna artikel.
5. Om en behörig myndighet eller rättsinstans i en medlemsstat anser att missbruk av immunitet som tillerkänns enligt denna artikel har förekommit, skall den behöriga myndigheten i den sändande staten och den berörda EU-institutionen på begäran samråda med den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten för att avgöra om sådant missbruk verkligen har förekommit.
6. Om samrådet inte leder till ett för båda parter tillfredsställande resultat, skall tvisten prövas av den berörda EU-institutionen i syfte att finna en lösning.
7. Om tvisten inte kan lösas, skall den berörda EU-institutionen anta detaljerade arrangemang för dess lösning. Vad rådet beträffar, skall såda- Bilaga 7 na arrangemang antas enhälligt.
DEL III
BESTÄMMELSER SOM ENDAST ÄR TILLÄMPLIGA PÅ HÖG- KVARTEREN OCH PÅ STYRKORNA SAMT PÅ DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL SOM TJÄNSTGÖR DÄR
ARTIKEL 9
Inom ramen för förberedandet och genomförandet av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, skall högkvarteren och styrkorna och den personal vid dessa som avses i artikel 1 samt deras utrustning tillåtas transitering och tillfällig förläggning på en medlemsstats territorium med förbehåll för godkännande från den statens behöriga myndigheter.
ARTIKEL 10
Militär och civil personal skall erhålla akut läkar- och tandläkarvård samt sjukhusvård på samma villkor som jämförbar personal i den mottagande staten.
ARTIKEL 11
Med förbehåll för de avtal och arrangemang som är i kraft eller som kan komma att ingås av de behöriga myndigheterna i den mottagande staten och den sändande staten efter det att detta avtal har trätt i kraft, skall enbart den mottagande statens myndigheter ha ansvar för att vidta lämpliga åtgärder för att byggnader och mark som förbanden, de operativa enheterna och de övriga organen kan behöva samt tillhörande tjänster ställs till deras förfogande. Avtalen och arrangemangen skall i möjligaste mån överensstämma med reglementena om inkvartering och förläggning av liknande förband, operativa enheter och övriga organ i den mottagande staten.
Såvida det inte finns ett arrangemang som föreskriver motsatsen, skall den mottagande statens lagar gälla för de rättigheter och skyldigheter som vistelsen i eller användningen av byggnader, mark och tjänster medför.
ARTIKEL 12
1. Förband, operativa enheter och organ som normalt består av militär eller civil personal skall ha rätt att enligt avtal med den mottagande staten upprätthålla ordningen i alla de läger, inrättningar, högkvarter eller andra anläggningar som uteslutande används av dem. Förbandens, de
operativa enheternas och organens polis får vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet i anläggningarna. Bilaga 7
2. Utanför anläggningarna skall den polis som avses i punkt 1 användas endast efter överenskommelse med den mottagande statens myndigheter och i samarbete med dessa, och endast i den mån det är nödvändigt för att upprätthålla disciplin och ordning bland medlemmarna av förbanden, de operativa enheterna eller organen.
ARTIKEL 13
1. Militär personal får inneha och bära tjänstevapen, under förutsättning att de har tillstånd till detta genom order och efter överenskommelse med myndigheterna i den mottagande staten.
2. Civil personal får äga och bära tjänstevapen, under förutsättning att de har tillstånd till detta enligt nationella föreskrifter i den sändande staten och efter medgivande av myndigheterna i den mottagande staten.
ARTIKEL 14
Högkvarteren och styrkorna skall ha rätt till samma lättnader i fråga om post och telekommunikationer, transportlättnader och nedsatta avgifter som styrkorna i vistelsestaten, i enlighet med regler och föreskrifter i den staten.
ARTIKEL 15
1. Ett högkvarters arkiv och andra officiella dokument som förvaras i lokaler som används av högkvarteret eller som innehas av vederbörligen godkända medlemmar av högkvarteret skall vara okränkbara, utom om högkvarteret har avstått från denna typ av immunitet. Högkvarteret skall på begäran av den mottagande staten och i närvaro av en företrädare för den staten styrka dokumentens art, för att man skall kunna bekräfta att de omfattas av immunitet enligt denna artikel.
2. Om en behörig myndighet eller en rättslig instans i den mottagande staten anser att ett missbruk av den okränkbarhet som ges genom denna artikel har ägt rum, skall rådet på begäran samråda med de behöriga myndigheterna i den mottagande staten för att fastställa huruvida ett sådant missbruk har ägt rum.
3. Om samrådet inte leder till ett för båda berörda parter tillfredsställande resultat, skall tvisten prövas av rådet i syfte att finna en lösning. Om tvisten inte kan lösas, skall rådet enhälligt anta detaljerade arrangemang för dess lösning.
ARTIKEL 16
För undvikande av dubbelbeskattning gäller följande, vid tillämpningen av konventioner om dubbelbeskattning ingångna mellan medlemsstater,
utan att det påverkar den mottagande statens rätt att beskatta militär och civil personal som är medborgare i eller som har sin hemvist i den motta- Bilaga 7 gande staten:
1. Om beskattning av något slag i den mottagande staten beror av den skattskyldiges bostad eller hemvist, skall de perioder då militär eller civil personal befinner sig på den mottagande statens territorium enbart i egenskap av militär eller civil personal inte räknas som en bosättningsperioder eller som perioder som skapar ändring av bostad eller hemvist vid beskattningen.
2. Militär och civil personal skall i den mottagande staten vara befriade från skatt på löner och ersättningar som utbetalas till dem av den sändande staten i deras egenskap av sådan personal samt från skatt på allt lösöre som tillhör dem och som finns i den mottagande staten enbart på grund av deras tillfälliga närvaro i den staten.
3. Denna artikel skall inte förhindra beskattning av militär eller civil personal för all annan lönsam verksamhet som de kan tänkas ägna sig åt i den mottagande staten, utöver anställningen som sådan personal, och, utom när det gäller den lön, de ersättningar och det lösöre som avses i punkt 2, skall denna artikel inte utgöra något hinder för beskattning som militär eller civil personal är underkastad enligt den mottagande statens lag, även om han/hon anses ha sin bostad eller sitt hemvist utanför denna stats territorium.
4. Denna artikel skall inte tillämpas på avgifter: 'Avgift' innebär tullar och alla övriga avgifter och skatter som skall betalas på import eller export i förekommande fall, utom pålagor och skatter som endast utgör betalning för utförda tjänster.
ARTIKEL 17
1. Den sändande statens myndigheter skall ha rätt att utöva all jurisdiktion i brottmål och disciplinärenden som den sändande statens lagstiftning ger dem gentemot såväl militär som civil personal om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av dess utstationering vid dessa styrkor.
2. Den mottagande statens myndigheter skall ha rätt att utöva sin jurisdiktion gentemot militär och civil personal och dess underhållsberättigade personer för brott som begås på den mottagande statens territorium och är straffbelagda enligt denna stats lagstiftning.
3. Den sändande statens myndigheter skall ha rätt att utöva exklusiv jurisdiktion gentemot såväl militär som civil personal, om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av deras utstationering vid dessa styrkor, för brott som är straffbelagda enligt den sän-
dande statens lagstiftning, inklusive sådana brott mot den sändande statens säkerhet som inte omfattas av den mottagande statens lagstiftning. Bilaga 7 4. Den mottagande statens myndigheter skall ha rätt att utöva exklusiv jurisdiktion gentemot militär och civil personal och dess underhållsberättigade personer för brott som är straffbelagda enligt den mottagande statens lagar, inklusive sådana brott mot den mottagande statens säkerhet som inte omfattas av den sändande statens lagstiftning.
5. Följande skall anses utgöra brott mot statens säkerhet enligt punkterna 3, 4 och 6 i denna artikel:
a) Förräderi.
b) Sabotage, spioneri eller brott mot lagstiftningen om statshemligheter eller mot det nationella försvaret.
6. Vid fall av konkurrerande jurisdiktion skall följande regler tillämpas:
a) Den sändande statens behöriga myndigheter skall ha rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion gentemot såväl militär som civil personal, om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av dess utstationering vid dessa styrkor, i fråga om följande:
i) Brott som endast skadar den sändande statens säkerhet eller egendom eller brott som endast skadar militär eller civil personal från den sändande staten eller underhållsberättigade personer i fråga om person eller egendom.
ii) Brott till följd av handling eller försummelse i tjänsten.
b) Vid andra brott skall den mottagande statens myndigheter med förtur utöva sin jurisdiktion.
c) Om den stat som har rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion beslutar att avstå från denna rätt, skall den snarast möjligt underrätta den andra statens myndigheter om detta. Myndigheterna i den stat som har rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion skall välvilligt behandla en begäran från den andra statens myndigheter om att avstå från denna rätt om den andra staten anser detta vara av särskild vikt.
7. Bestämmelserna i denna artikel skall inte medföra rätt för den sändande statens myndigheter att utöva jurisdiktion gentemot medborgare i den mottagande staten eller personer som har sitt hemvist där, såvida de inte är medlemmar av den sändande statens väpnade styrkor.
ARTIKEL 18 Bilaga 7 1. Varje medlemsstat skall avstå från att begära ersättning av en annan medlemsstat för skador som uppstått på egendom som tillhör staten och som används inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
a) om skadan orsakas av militär eller civil personal från den andra medlemsstaten vid tjänsteutövning inom ramen för de ovannämnda insatserna, eller
b) om skadan orsakas av den andra medlemsstatens fordon, fartyg eller luftfartyg, när dessa används av dess styrkor, förutsatt antingen att det fordon, fartyg eller luftfartyg som orsakade skadan användes inom ramen för de ovannämnda insatserna eller att skadan orsakades på egendom som används under samma villkor.
En medlemsstat skall även avstå från att begära ersättning för bärgning tills sjöss från andra medlemsstater, förutsatt att det fartyg eller den last som bärgats är en medlemsstats egendom och används av dess väpnade styrkor inom ramen för de ovannämnda insatserna.
2. a) Vid andra skador än skador som orsakas eller uppstår så som anges i punkt 1 på en medlemsstats egendom som är belägen på medlemsstatens territorium skall den andra medlemsstatens ansvar och skadebeloppet avgöras genom förhandling mellan de medlemsstaterna, om de inte enas om annat.
b) Varje medlemsstat skall emellertid avstå från att begära skadestånd, om skadan understiger ett visst belopp, som skall fastställas genom enhälligt beslut av rådet.
Varje annan medlemsstat vars egendom har skadats vid samma olycka skall också avstå från sitt krav upp till de belopp som anges ovan.
3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 skall uttrycket “en medlemsstats egendom” omfatta fartyg som chartrats obemannade av en medlemsstat eller rekvirerats av medlemsstaten med ett kontrakt om obemannad charter eller tagits såsom pris, utom den del av förlustrisken och ansvaret som ett annat organ än medlemsstaten står för.
4. Varje medlemsstat skall avstå från att begära skadestånd av en annan medlemsstat, om militär eller civil personal vid dess styrkor har skadats eller omkommit i tjänsten.
5. Skadeståndskrav (utom till följd av avtal eller på grund av att punkt 6 eller 7 är tillämplig) på grund av en handling eller underlåtenhet som militär eller civil personal har begått i tjänsten eller på grund av en annan handling, underlåtenhet eller olycka som en styrka är lagligen ansvarig för och som på den mottagande statens territorium skadat en annan
tredje part än någon av medlemsstaterna skall behandlas av den mottagande staten enligt följande bestämmelser: Bilaga 7
a) Skadeståndskrav skall lämnas in, behandlas och regleras eller prövas i enlighet med de lagar och andra författningar i den mottagande staten som är tillämpliga på krav som härrör från dess egna väpnade styrkors verksamheter.
b) Den mottagande staten får bedöma alla sådana krav och betala det belopp som överenskommits eller fastställs genom dom i dess egen valuta.
c) Betalningen skall vara slutgiltigt bindande för de berörda medlemsstaterna, vare sig den följer av en direkt uppgörelse i ärendet, av ett avgörande i den behöriga domstolen i den mottagande staten eller av ett slutligt avgörande i en sådan domstol om nekad betalning.
d) Skadestånd som betalas av den mottagande staten skall meddelas de berörda medlemsstaterna, som samtidigt skall få del av alla detaljer och ett förslag till fördelning i enlighet med leden e i, ii och iii. Om inget svar har inkommit inom två månader, skall förslaget till fördelning anses vara godkänt.
e) Kostnaden för att uppfylla krav enligt leden a-d och punkt 2 skall fördelas mellan medlemsstaterna på följande sätt:
i) När endast en sändande stat är ansvarig, skall skadeståndsbeloppet fördelas med 25 % av beloppet för den mottagande staten och 75 % för den sändande staten.
ii) När mer än en stat är ansvarig för skadan, skall skadeståndsbeloppet fördelas lika mellan de ansvariga staterna; om den mottagande staten inte är en av de ansvariga staterna, skall emellertid dess bidrag vara hälften av varje sändande stats bidrag.
iii) Om skadan har orsakats av medlemsstaternas styrkor utan att det är möjligt att tydligt tillskriva en eller flera av styrkorna skadan, skall skadeståndsbeloppet fördelas lika mellan de berörda medlemsstaterna; om den mottagande staten inte är en av de stater vars styrkor har orsakat skadan, skall emellertid dess bidrag vara hälften av varje sändande stats bidrag.
iv) Varje halvår skall en förteckning över de belopp som den mottagande staten betalat under det föregående halvåret för de ärenden där en förslagen procentuell fördelning har godkänts skickas till de berörda sändande staterna tillsammans med en begäran om återbetalning. Återbetalningen skall göras snarast, i den mottagande statens valuta.
f) I de fall då en medlemsstat, på grund av att bestämmelserna i leden b och e tillämpas, åläggs en alltför betungande kostnad, kan Bilaga 7 denna medlemsstat begära att de övriga berörda medlemsstaterna reglerar ärendet genom förhandling sinsemellan på en annan grundval.
g) En dom mot militär eller civil personal får inte verkställas, om domen har avkunnats i den mottagande staten i en tvist som har sin grund i tjänstens utförande.
h) Utom om led e skall tillämpas på ett skadeståndskrav som omfattas av punkt 2, skall bestämmelserna i denna punkt inte tillämpas på krav med anledning av eller i samband med framförande eller drift av ett fartyg, lastning eller lossning eller transport av en last, utom krav för dödsfall eller personskada på vilka punkt 4 inte är tillämplig.
6. Krav riktade mot militär eller civil personal på grundval av ohederliga handlingar eller försummelser utanför tjänsten skall behandlas på följande sätt:
a) Den mottagande statens myndigheter skall utreda skadeståndskravet och fastställa ett rättvist och rimligt skadestånd för käranden, med beaktande av alla omständigheter i fallet, inklusive den skadelidande personens uppförande, samt utarbeta en rapport om ärendet.
b) Rapporten skall skickas till den sändande statens myndigheter, som skyndsamt skall avgöra om de skall utbetala ett skadestånd i godo och i så fall vilket beloppet.
c) Om ett erbjudande om skadestånd i godo framförs och godtas som fullständig ersättning av käranden, skall den sändande statens myndigheter själva betala skadeståndet och underrätta vistelsestatens myndigheter om sitt beslut och det belopp som utbetalats.
d) Bestämmelserna i denna punkt skall inte påverka behörigheten för domstolarna i den mottagande staten att pröva anspråk mot militär eller civil personal så vitt en fullt tillfredsställande betalning inte har gjorts.
7. Skadeståndskrav som grundar sig på otillåten användning av en sändande stats styrkors fordon skall behandlas i enlighet med punkt 6, utom om förbandet, den operativa enheten eller organet i fråga är lagligen ansvarigt.
8. Vid tvist om huruvida militär eller civil personals otillbörliga handling eller försummelse har ägt rum i tjänsten eller huruvida användningen av ett fordon som tillhör den sändande statens styrkor har varit otillåten skall ärendet regleras genom förhandling mellan de berörda medlemsstaterna.
9. Den sändande staten får inte, när det gäller den civilrättsliga behö- Bilaga 7 righeten för den mottagande statens domstolar, åberopa immunitet mot den mottagande statens domstolars behörighet för militärer och civil personal, utom i den omfattning som anges i punkt 5 g.
10. Den sändande statens och den mottagande statens myndigheter skall bistå varandra i anskaffandet av det bevismaterial som behövs för rättvisa förhandlingar och beslut avseende skadeståndskrav som berör medlemsstaterna.
11. Eventuella tvister i samband med regleringen av krav vilka inte kan regleras genom förhandlingar mellan de berörda medlemsstaterna skall hänskjutas till en skiljedomare som, genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna, skall utses bland sådana medborgare i den mottagande staten vilka innehar eller har innehaft ett högt domarämbete. Om de berörda medlemsstaterna inte inom två månader kan enas om en skiljedomare, kan var och en av de berörda medlemsstaterna begära att ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol utser en person med ovan nämnda kvalifikationer.
DEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
ARTIKEL 19
1. Detta avtal skall godkännas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav.
2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd anmäla när de har avslutat de konstitutionella förfarandena för godkännande av detta avtal.
3. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter att den sista medlemsstaten har inkommit med anmälan om att dess konstitutionella förfaranden som avses i punkt 2 har avslutats.
4. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie för detta avtal. Depositarien skall i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra detta avtal och, efter det att de konstitutionella förfarandena i punkt 2 har avslutats, ett meddelande om dess ikraftträdande.
5. a) Detta avtal skall endast vara tillämpligt på Europeiska unionens medlemsstaters moderland.
b) Varje medlemsstat kan meddela generalsekreteraren för Europeiska unionens råd att detta avtal även skall tillämpas på andra territorier för vilkas internationella förbindelser staten är ansvarig.
6. a) Bestämmelserna i delarna I och III i detta avtal endast vara till- Bilaga 7 lämpliga på sådana högkvarter och styrkor samt den personal vid dessa som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i EU-fördraget, inbegripet övningar, i den mån dessa högkvarters eller styrkors samt deras personals status inte regleras genom något annat avtal.
b) I de fall då dessa högkvarters och styrkors och deras personals status regleras genom ett annat avtal och då dessa högkvarter och styrkor samt deras personal är verksamma i ovan nämnda sammanhang, får särskilda arrangemang ingås mellan EU och de berörda staterna och organisationerna för att avgöra vilket avtal som skall tillämpas på den berörda operationen eller övningen.
c) I de fall där det inte har varit möjligt att ingå sådana särskilda arrangemang skall det andra avtalet förbli tillämpligt för den berörda operationen eller övningen.
7. I de fall då tredje länder deltar i verksamhet på vilken det här avtalet är tillämpligt får avtal eller arrangemang som reglerar sådan medverkan inbegripa en bestämmelse om att det här avtalet inom ramen för de verksamheterna även är tillämpligt på dessa tredje stater.
8. Bestämmelserna i detta avtal får ändras genom enhällig skriftlig överenskommelse mellan företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet.
BILAGA
UTTALANDEN
UTTALANDE AV EU:S MEDLEMSSTATER
När detta avtal har undertecknats kommer medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att så snart som möjligt uppfylla kraven enligt sina egna konstitutionella förfaranden, så att detta avtal snarast kan träda i kraft.
UTTALANDE AV SVERIGE
Sveriges regering förklarar härmed att artikel 17 i detta avtal inte innebär någon rätt för den sändande staten att utöva jurisdiktion på Sveriges territorium. I synnerhet ger denna bestämmelse inte den sändande staten någon rätt att inrätta domstolar eller verkställa domar inom Sveriges territorium.
Detta påverkar inte på något sätt fördelningen av jurisdiktion mellan den sändande staten och den mottagande staten enligt artikel 17. Inte heller påverkar det den sändande statens rätt att utöva sådan jurisdiktion inom
sitt eget territorium när de personer som omfattas av artikel 17 återvänt till den sändande staten. Bilaga 7
Detta hindrar inte heller att lämpliga åtgärder som omedelbart krävs för att garantera upprätthållande av ordning och säkerhet inom styrkan vidtas inom Sveriges territorium av den sändande statens militära myndigheter.
Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 8
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 1 7 b § Om det vid besök i Sverige av en Den som befinner sig i Sverige främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internasamarbete har begåtts brott av den tionell krishantering och som omfrämmande statens personal som fattas av avtal som är i kraft i förhör till styrkan, får åtal för brottet hållande till Sverige, får åtalas för väckas endast efter förordnande av brott som han eller hon har begått regeringen . under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen . _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1 Senaste lydelse 1996:401.
Bilaga 8
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 5 § För gärningar som nämns i de För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges. får utlämning inte medges. Vad som nu sagts utgör ej hin- Första stycket gäller inte der att, om gärningen innefattar 1. om gärningen även innefattar jämväl brott för vilken utlämning brott för vilken utlämning annars eljest må ske, utlämna personen får ske, eller för det brottet. 2. om ett avslag på denna grund skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1 Senaste lydelse 1994:2066. 135
Bilaga 8
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och pri- 1 vilegier i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 7 § Främmande stats militära styrka För främmande stats militära och dess personal som deltar i styrka och dess personal som beutbildning för fredsfrämjande finner sig i Sverige inom ramen för verksamhet inom ramen för sam- internationellt militärt samarbete arbetet Partnerskap för fred i en- eller internationell krishantering lighet med avtal som är i kraft i och som omfattas av avtal som är i förhållande till Sverige, åtnjuter kraft i förhållande till Sverige, immunitet och privilegier i den skall immunitet och privilegier utsträckning som anges i avtalet gälla såvitt avser avgifter och när det gäller import till och ex- skatter vid bruk av fordon i vägport från Sverige. trafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i följande avtal : 1 . avtalet den 9 maj 1994 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, och 2. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor. För personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens
1 Lagen omtryckt 1994:717. 2 Senaste lydelse 1996:404. 136
militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att Bilaga 8 ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om ut-
Bilaga 8
bildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för freds- 1 främjande verksamhet skall upphöra att gälla vid utgången av 2004.
1 Senaste lydelse 1996:402. 138
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tull-
Bilaga 8
frihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 4 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige. Vidare gäller tullfrihet enligt Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i för- villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som hållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet militära styrka eller dess personal, deltar i utbildning för fredsfräm- som befinner sig i landet inom jande verksamhet inom ramen för ramen för internationellt militärt samarbetet Partnerskap för fred samarbete eller internationell eller för en person som hör till en krishantering. sådan styrka.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1 Senaste lydelse 1996:405. 139
Bilaga 8
6 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap. 1 3 § Regeringen får besluta att lagen Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för som befinner sig i Sverige inom internationellt samarbete. ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1 Senaste lydelse 1996:67. 140
Bilaga 8
7 Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid militärt samarbete och samarbete om krishantering som Sverige bedriver med annan stat eller internationell organisation.
2 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet, efter inbjudan av svensk myndighet i Sverige deltar i sådant samarbete som sägs i 1 §, och det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, skall svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bilaga 9
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2004-06-15
Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, f.d. justitierådet Inger Nyström och regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson.
Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Enligt en lagrådsremiss den 3 juni 2004 (Försvarsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i brottsbalken, 2. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, 3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 4. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, 5. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., 6. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), 7. lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael Andersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Bilaga 9 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
2 kap. 7 b §
I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser om tillämpligheten av svensk lag och svensk domstols behörighet. För brott som begåtts i Sverige är huvudregeln att lagföringen skall äga rum här. Gärningsmannens nationalitet och hemvist saknar därvid betydelse. Enligt 7 § skall domstolen emellertid iaktta de begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller av överenskommelse med främmande makt.
Bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ innebär att i vissa angivna situationer frågan om åtal i det enskilda fallet skall avgöras av regeringen. Enligt 7 b § krävs sålunda regeringens förordnande om brott har begåtts av personal som tillhör en främmande makts militära styrka som besöker Sverige inom ramen för internationellt samarbete.
Den nu föreslagna ändringen av 7 b § är föranledd av att EU:s nya avtal om status för personal vid viss verksamhet, EU SOFA, omfattar såväl militär som civil personal. Paragrafen måste därför utvidgas till att avse även den sist nämnda kategorin. Samtidigt har en justering vidtagits för att undanröja tolkningsproblem som kan uppkomma med lokutionen ”vid besök i Sverige”, eftersom t.ex. uppdrag inom ramen för internationell krishantering skulle kunna medföra en längre tids vistelse i landet.
Förslagets formulering ”den som befinner sig i Sverige” kan emellertid, trots sammanhanget, enligt Lagrådets mening enligt ordalydelsen läsas så att envar, och då även svenska medborgare eller utlänningar med hemvist här, som befinner sig i Sverige i någon i paragrafen angiven situation finge åtalas för brott endast efter förordnande av regeringen. Lagrådet föreslår därför, med hänsynstagande till de lokutioner som används bl.a. i 2 kap. 2 och 7 a §§ brottsbalken och i det remitterade förslaget till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, att 2 kap. 7 b § ges följande lydelse:
”En utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.”
Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott
5 §
I gällande lydelse innehåller 5 § första stycket utlämningslagen ett förbud mot utlämning för militära brott. Enligt andra stycket utgör 143
detta förbud inte hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet. Bilaga 9
Innebörden av det remitterade förslaget är att utlämning för militära brott skall vara möjligt inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Enligt Lagrådets mening skulle detta undantag komma till tydligare uttryck om det knöts direkt till förbudet i första stycket. Det kan också anmärkas att den i remissen föreslagna omredigeringen av andra stycket har medfört en saklig ändring av det nu gällande undantaget.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att 5 § första stycket ges följande lydelse och att andra stycket lämnas oförändrat:
”För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges, om inte annat följer av en internationell överenskommelse som är i kraft mellan Sverige och den ansökande staten.”
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 september 2004 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Engqvist, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Lövdén, Ringholm, Y. Johansson, Sommestad, Karlsson, Lund, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin Föredragande: statsrådet Björklund
Regeringen beslutar proposition 2004/05:7 Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.