Proposition

Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet om social trygghet

Beteckning: Prop. 2004/05:71
Typ: Proposition
Datum: 2005-02-01

Hänvisat till av

Förarbeten

Bet. 2005/06:MJU23: Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m.
SÖ 2012:21: Tilläggskonvention som ändrar konventionen om social trygghet med Turkiet av den 30 juni 1978 (SÖ 1981:3, SÖ 2002:4), SÖ 2012:21

Regeringens proposition 2004/05:71

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 27 januari 2005

Göran Persson

Berit Andnor (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 som ändrar konventionen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet. Tilläggskonventionen ändrar vissa bestämmelser i konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet (SFS 1981:208, senast ändrad genom SFS 2001:1285, SÖ 1981:3 och SÖ 2002:4). Vidare föreslås att konventionen antas att gälla som lag i Sverige. I huvudsak föranleds ändringarna i konventionen av det reformerade svenska pensionssystemet som i sin helhet trädde i kraft den 1 januari 2003. I anpassningen av konventionen görs inga nya åtaganden som medför kostnader för svenskt vidkommande.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 3

2 Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet 4

3 Ärendet och dess beredning 33

4 Konventionen i huvuddrag 33

5 Sveriges tillträde till tilläggskonventionen 38

6 Konventionens kostnadseffekter 38

Bilaga Tilläggskonvention som ändrar konventionen om social trygghet mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet av den 30 juni 1978 40

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2005 48

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 som ändrar konventionen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet, 2. antar regeringens förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet.

Förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet

Härigenom föreskrivs att konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet om social trygghet, i den lydelse som följer av tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 och tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 mellan de båda staterna, skall gälla som lag här i landet. Konventionens innehåll framgår av en bilaga till denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Bestämmelserna i tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 skall inte föranleda minskning av förmånsbelopp som en person har beviljats enligt konventionen före tilläggskonventionens ikraftträdande. 3. De bestämmelser i konventionen som är i kraft före tilläggskonventionens ikraftträdande skall fortsätta att gälla med avseende på rätt till förmåner som kan fastställas genom tillämpning av konventionen som den gällde före tilläggskonventionens ikraftträdande.

Ärendet och dess beredning

Under 2003 har en tilläggskonvention om social trygghet mellan Sverige och Turkiet förhandlats fram mellan representanter för de båda ländernas regeringar (nedan kallad tilläggskonventionen). En representant från Riksförsäkringsverket ingick även i den svenska förhandlingsdelegationen. Tilläggskonventionen undertecknades i Stockholm, Sverige den 26 augusti 2004. Ärendet har beretts med Riksförsäkringsverket. Propositionen har utarbetats i samråd med vänsterpartiet och miljöpartiet.

Konventionen i huvuddrag

Allmänt om konventionen

Bakgrund

Mellan Sverige och Turkiet gäller sedan den 1 maj 1981 en konvention den 30 juni 1978 rörande social trygghet. Den finns i förordningen (1981:208) om tillämpning av en konvention den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet och SÖ 1981:3. I konventionen finns bestämmelser om likabehandling i fråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationsperioder samt rätt till export (utbetalning i det andra konventionslandet) av vissa förmåner. Bestämmelserna i konventionen avser bl.a. tillämpningen av den svenska lagstiftningen om folkpension och tilläggspension. Endast lagstadgade socialförsäkringsförmåner berörs. Motsvarande gäller för de turkiska förmånerna. Konventionen omförhandlades i mitten av 90-talet och 1997 undertecknades en tilläggsöverenskommelse till konventionen. Den trädde i kraft den 1 februari 2002 (SFS 2001:1285 och SÖ 2002:4).

Arbetet med att revidera konventionen från 1978

Nya omförhandlingar av konventionen inleddes 2003 på svenskt initiativ. Den bakomliggande orsaken är att de svenska reglerna om allmän tilläggspension och folkpension den 1 januari 2003 ersattes av nya regler om inkomstgrundad ålderspension och garantipension samt av anpassade regler om en ny efterlevandepension. Även förtidspension i form av folkpension och allmän tilläggspension är vid samma tidpunkt ersatta av sjukersättning och aktivitetsersättning inom ramen för sjukförsäkringen. De gällande konventionsbestämmelserna måste därför ändras. Tilläggskonventionen, med undantag för övergångsbestämmelserna (avsedda att säkerställa en smidig övergång från den ursprungliga till den reviderade konventionens lydelse), har förts in i konventionen från 1978 (bilagan). Övergångsbestämmelserna finns i föreliggande lagförslag.

Det turkiska socialförsäkringssystemet

Rätten att omfattas av socialförsäkringen fastslås i artikel 60 i den turkiska konstitutionen. I huvudsak styr fyra lagar den turkiska socialförsäkringen; socialförsäkringslagen ”SSK” (lag nr. 506), lagen om ”Bağ-Kur” (lag nr. 1479), pensionsfondslagen ”Emekli Sandiği” (lag nr. 5434) och arbetslöshetslagen (lag nr. 4447). Socialförsäkringslagen gäller de flesta privatanställda och många anställda i den offentliga sektorn. Jordbruksarbetare, egenföretagare och personer som bidrar till någon lagstiftad pensionsfond omfattas dock inte av lagen. Lagen gäller förmåner vid arbetsskada, arbetssjukdom, sjukdom, moderskap, invaliditet, ålderdom och till efterlevande. Försäkringen kan även gälla den försäkrades maka, barn och i vissa fall föräldrar. Socialförsäkringen finansieras genom arbetsgivar- och egenavgifter. Avgifterna beräknas på den försäkrades bruttoinkomst upp till en viss nivå. Den försäkrade har rätt till ålderspension under förutsättning att avgifter har betalats under minst 20 år och att den försäkrade uppnått pensionsåldern (58 år för kvinnor respektive 60 år för män). De försäkrade som inte uppfyller dessa kriterier får en engångssumma vid pension. Pensionens storlek är avhängig inbetalda avgifter och hur lång tid personen har arbetat. Den justeras årligen med konsumentprisindex. Pensionen är pay- as-you-go-finansierad, dvs. pensionssystemet är ett fördelningssystem. Bağ-Kurlagstiftningen försäkrar självständigt förvärvsverksamma, t.ex. hantverkare, småföretagare och egenföretagare inom jordbruket. Utländska arbetare kan inte omfattas av Bağ-Kur. Utländska arbetare med turkiskt ursprung kan dock omfattas av försäkringen. Bağ-Kur omfattar sjukförsäkring, efterlevandepension, förtidspension och ålderspension. Systemet finansieras genom egenavgifter. Pensionfondslagen ”Emekli Sandiği” gäller anställda inom offentlig sektor som är turkiska medborgare och över 18 år. Försäkringen gäller förmåner vid arbetsolyckor, invaliditet, ålderdom och till efterlevande. Försäkringen bekostas av arbetsgivar- och egenavgifter. Arbetslöshetsförsäkringen infördes 2000, är obligatorisk och omfattar dem som är försäkrade enligt socialförsäkringslagen. Personer som inte är turkiska medborgare kan omfattas av arbetslöshetsförsäkringen endast om Turkiet har en bilateral konvention om social trygghet med regler om arbetslöshetsförmåner med personens hemland. I arbetslöshetsförsäkringen ingår arbetslöshetsersättning, sjuk- och moderskapsförsäkring samt viss möjlighet till vidareutbildning. Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivaren, den försäkrade själv och staten. Turkiet har konventioner om social trygghet med ett femtontal länder, de flesta inom EU men även med t.ex. Schweiz, Libyen och Makedonien.

Innehållet i konventionen mellan Sverige och Turkiet om social trygghet

Konventionen mellan Sverige och Turkiet är indelad i fyra avdelningar och tilläggskonventionen innebär ingen förändring av konventionens struktur. De olika avdelningarna i konventionen innehåller därför även fortsättningsvis allmänna bestämmelser, bestämmelser om tillämplig lagstiftning, särskilda bestämmelser om förmåner samt övriga bestämmelser. Till konventionen finns även fogat ett slutprotokoll angående sjukvårdsförmåner i Turkiet för vissa personer. Eftersom regeringen föreslår att konventionen i dess konsoliderade lydelse skall gälla som lag här i landet så följer här en redogörelse av konventionens innehåll. Stora delar av innehållet har inte förändrats i förhållande till tilläggskonventionen. Förändringar resulterade av tilläggskonventionen som bedöms vara av större vikt lyfts fram i det följande.

Avdelning I

I konventionens första avdelning fastställs de definitioner som behövs för att klargöra olika begrepp, den lagstiftning på vilken konventionen skall vara tillämplig, vilka personer som skall omfattas av konventionen liksom regler om likabehandling och export av förmåner. Här anges nu, i enlighet med tilläggskonventionen, att lagstiftningen om sjukersättning och aktivitetsersättning, lagstiftningen om garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner samt lagstiftningen om efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn omfattas av konventionen. Konventionen är inte längre tillämplig på folkpension och kontant arbetsmarknadsstöd eftersom dessa förmåner inte längre existerar i Sverige. Konventionen är inte heller tillämplig på handikappersättning, vårdbidrag och inkomstprövade förmåner såsom bostadstillägg till pensionärer, vilka tidigare var särskilda folkpensionsförmåner. Sedan tidigare är konventionen även tillämplig på den svenska lagstiftningen om sjukförsäkring, föräldraförsäkring, allmänna barnbidrag, arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. För Turkiets del omfattas även fortsättningsvis socialförsäkringslagstiftningen (sjukdom, moderskap, arbetsskador, arbetssjukdomar, invaliditet, ålderdom och dödsfall), lagen om Turkiets pensionsfonder för offentliganställdas pensionsrätt (invaliditet, ålderdom och dödsfall), lagen om socialförsäkring för affärsidkare, hantverkare och andra egenföretagare och lagen om socialförsäkring för egenföretagare inom jordbruket (invaliditet, ålderdom och dödsfall) samt lagstiftningen om pensionsfonder (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador, arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap). I och med tilläggskonventionen omfattar konventionen även den turkiska lagen om arbetslöshetsförsäkring. Likabehandlingsprincipen i konventionen gäller endast för medborgare i de fördragsslutande staterna, flyktingar och statslösa bosatta i någon av de fördragsslutande staterna samt för personer som härleder rättigheter från dessa personer. En av grundreglerna i konventionen, från vilken undantag finns, är att förmåner skall utbetalas vid bosättning i den andra fördragsslutande staten. Vid bosättning i tredjeland, skall förmåner utbetalas till medborgare i det andra fördragsslutande landet, på samma sätt som till den första statens där bosatta medborgare.

Avdelning II

I konventionens andra avdelning finns bestämmelser om tillämplig lagstiftning. De innebär t.ex. att huvudregeln är att den som förvärvsarbetar omfattas av lagstiftningen där denne arbetar. Personer som inte arbetar (även inkluderat en utsänd persons medföljande familjemedlemmar) omfattas av bosättningslandets lagstiftning. Resande personal inom järnväg, flyg och vägtrafik som arbetar både i Turkiet och i Sverige skall omfattas av lagstiftningen i något av dessa länder om den resande är bosatt där. I annat fall gäller lagstiftningen i det land där företaget har sitt säte. Besättning på fartyg skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget seglar under. Konventionen ger också möjlighet till s.k. utsändning. Med utsändning avses den situationen när en person har sänts ut av en arbetsgivare till den andra staten för arbete där för arbetsgivarens räkning. Det är då det senare landets lagstiftning som skall gälla för henne eller honom. För att en utsändning skall anses föreligga fordras ett särskilt administrativt förfarande. I konventionen stadgas att en utsändning längst kan pågå i 12 månader, men utsändningen kan förlängas i ytterligare 12 månader. Tilläggskonventionen innebär inte någon förändring av utsändningsreglerna eller övriga bestämmelser om tillämplig lagstiftning.

Avdelning III

Konventionens tredje avdelning beskriver närmare reglerna för de olika förmånerna som omfattas av konventionen. Bestämmelserna som tidigare fanns i slutprotokollet till konventionen har förts in i artiklarna 13 och 14. Slutprotokollet till konventionen utgår därmed. Bestämmelserna innebär att familjemedlemmar till försäkrade i Sverige, som är bosatta i Turkiet, har rätt till sjukvård i Turkiet endast om avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet. Motsvarande krav för att få rätt till sjukvård i Turkiet ställs även på personer som uppbär svensk pension men som är bosatta i Turkiet. Konventionen har i avdelning tre även anpassats till det reformerade svenska pensionssystemet. I enlighet med internationell praxis finns i artiklarna 15 och 20 i konventionen regler som innebär att försäkringsperioder intjänade i Sverige och Turkiet kan läggas samman. Regler om sammanläggning behövs för att göra det möjligt för personer som har arbetat eller har varit bosatta i två länder att uppfylla eventuella minimikrav enligt ett av ländernas lagstiftning genom att lägga till försäkringsperioder som intjänats enligt det andra landets lagstiftning. En person som inte har tillgodoräknats tillräckliga förmånsgrundande perioder enligt lagstiftningen i ett land kan således tillgodoräkna sig perioder i båda länderna för att "öppna rätten" till en förmån. För svensk del är artikeln om sammanläggning tillämplig på inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. Ett år med pensionspoäng i Sverige och två års försäkring i Turkiet räcker då för att uppfylla kravet på tre år med pensionspoäng för rätt till tilläggspension. Vid beräkning av inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension skall dock hänsyn endast tas till försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning. För garantipension samt sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning krävs enligt den svenska lagstiftningen en försäkringstid (bosättningstid i Sverige) om minst tre år. Försäkringsperioder fullgjorda i Turkiet kan inte sammanläggas med svenska försäkringsperioder för att uppfylla treårskravet. Det innebär att en person som varit försäkrad i Turkiet i många år men som bara varit bosatt i Sverige i två år, inte har rätt till garantiförmån från Sverige genom sammanläggning med försäkringstid i Turkiet. Sammanläggningsreglerna i konventionen innebär inte heller att försäkringstid i Turkiet påverkar storleken av en garantiförmån i Sverige. En person som har varit bosatt i Sverige i tio år och som sedan har varit försäkrad i Turkiet i 25 år, kan vid bosättning i Sverige få 10/40 av garantiförmånen (eftersom pensionen är 40- delsberäknad). Vid fastställande av rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall, enligt konventionens artikel 15, försäkring enligt Turkiets lagstiftning likställas med försäkring enligt den svenska lagstiftningen. Härigenom kan personer som är försäkrade i Turkiet vid tidpunkten för försäkringsfallet i vissa fall, om de uppfyller de medicinska kraven, få svensk inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen beräknas på basis av en antagandeinkomst. Denna grundas på genomsnittet av de tre högsta bruttoårsinkomsterna som intjänats under en given period (5-8 år) före det år som närmast föregått det år då försäkringsfallet inträffat, s.k. ramtid. För rätt till ersättning fordras minst ett år med inkomst i Sverige under ramtiden. Kan endast en eller två bruttoårsinkomster beräknas under ramtiden skall två bruttoårsinkomster respektive en bruttoårsinkomst upptas till noll kronor. Enligt konventionens bestämmelser, beaktas vid beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning, endast inkomster som tjänats in under tid som svensk lagstiftning var tillämplig. Inkomster som har tjänats in under tid då turkisk lagstiftning var tillämplig skall alltså inte ingå i antagandeinkomsten. Exempel: En person som är berättigad till sjukersättning har fyra år med inkomst i Turkiet och dessförinnan ett år med inkomst i Sverige. Ramtiden för personen är fem år. Eftersom förmånen beräknas utifrån de tre åren med högst bruttoårsinkomst fastställs antagandeinkomsten som en tredjedel av summan av den svenska inkomsten under ett år och två år med noll kronor. Om all inkomst intjänad i Sverige skulle hänföra sig till år som ligger före ramtiden är antagandeinkomsten noll kronor och någon inkomstrelaterad ersättning utbetalas då inte. Konventionen reglerar även möjligheten att få en förmån exporterad, dvs. utbetald i det andra konventionslandet. Svensk inkomstgrundad pension samt svensk inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning är fullt exportabla till hela världen redan enligt nationell lagstiftning. Konventionen gör det dock möjligt att exportera förmåner enligt den turkiska lagstiftningen. Garantipensioner, sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt efterlevandestöd till barn kan inte exporteras vare sig med stöd av svensk intern lagstiftning eller av konventionens bestämmelser. Anledningen är att dessa betraktas som bosättningsbaserade förmåner vars motsvarighet inte finns i det turkiska systemet.

Tilläggskonventionen innebär att en ny bestämmelse förs in i artikel 20 i konventionen. Den nya bestämmelsen stadgar att någon sammanläggning av svenska och turkiska försäkringsperioder för att få rätt till en turkisk förmån, inte skall göras om den turkiska försäkringsperioden är kortare än 360 dagar eller 12 månader.

Avdelning IV

I avdelning IV beskrivs närmare de administrativa bestämmelserna för konventionens tillämpning. Tilläggskonventionens övergångsbestämmelser har förts in i föreliggande förslag till lag om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet.

Sveriges tillträde till tilläggskonventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 som ändrar konventionen om social trygghet mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet av den 30 juni 1978 och att konventionen i sin helhet skall införlivas i svensk rätt genom en särskild lag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen inte ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta. Detsamma gäller om överenskommelsen är av större vikt. Eftersom tilläggskonventionen förutsätter att en ny lag stiftas skall den enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. Eftersom konventionen i sin nu överenskomna lydelse berör sådana föreskrifter som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen bör bestämmas i lag bör konventionen därför i sin helhet införlivas i svensk rätt genom en särskild lag. Konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet har införlivats i svensk rätt genom förordning. Införlivandet skedde med stöd av ett bemyndigande i 20 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Eftersom den paragrafen tillkom före den nuvarande regeringsformen kunde konventionen införlivas i svensk rätt genom en förordning. De förmåner som konventionen omfattar regleras nu i flera lagar och bemyndigandet kan därför inte längre användas.

Konventionens kostnadseffekter

Tilläggskonventionen mellan Sverige och Turkiet innebär en anpassning av konventionen den 30 juni 1978 mellan länderna rörande social trygghet till den nya svenska lagstiftningen som gäller från och med den 1 januari 2003. Anpassningen av konventionen innebär inga principiella nya åtaganden. I likhet med vad som gällde enligt de äldre konventionsbestämmelserna kan inte den svenska bosättningsbaserade pensionen exporteras mellan de båda länderna. Inte heller den nya sjuk- och aktivitetsersättningen i form av garantiersättning – som gäller i stället för förtidspension från folkpensioneringen från och med 2003 – kan betalas ut i Turkiet. För att fastställa rätten till inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning, anses försäkring under den turkiska lagstiftningen som försäkring enligt svensk lagstiftning. Detta bedöms dock inte innebära några ändrade kostnader i förhållande till dagens situation.

För Konungariket Sveriges regering: İsveç Krallığı Hükümeti Adına For the Government of the Kingdom of Sweden

Berit ANDNOR Barn- och familjeminister

För Republiken Turkiets regering: Türkiye Cumhuriyeti Hükümeti Adına For the Government of the Republic of Turkey

Enis YETER Guvernör Statssekreterare för departementet för arbetsmarknad och social trygghet

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2005

Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan

Föredragande: statsrådet Andnor

Regeringen beslutar proposition 2004/05:71 Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken Turkiet om social trygghet.