Prop. 2008/09:70

Typ: Proposition

Regeringens proposition 2008/09:70

Genomförande av tredje penningtvättsdirektive t Prop. 2008/09:70

Regeringen överlämnar denna p roposition till riksdagen.

St ockholm den 13 november 2008

Fredrik Reinfeldt

Ma ts Odell (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om åtgärder mot penningtv ätt och finansiering av terrorism. Den gällande penningtvättslagen fö reslås upphävd. Genom den nya lagen genomförs det s.k. tredje pen ningtvättsdirektivet (2005/60/EG). Direktivet omfattar även åtgärder mot finansiering av terrorism . Det föreslås därför att samma åtgärder som används för att bekäm pa penningtvätt även nyttjas för att förhindra finansiering av terrorism. Den nya penningtvättslagen föreslås dessutom bli tillämplig p å fler aktörer än enligt nu gällande bestämmelser, bl.a. kommer registre rade revisionsbolag och verksamhet som består i att yrkesmässigt er bjuda bokföringstjänster eller revisionstjänster att omfattas. Även yrkesm ässig verksamhet som består i bildande av juridiska personer, försäljni ng av nybildade aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juri diska personer, tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en posta dress och därmed sammanhängande tjänster till en juridisk person eller en tru st eller en liknande juridisk konstruktion samt förvaltning av en trust eller liknande juridisk konstruktion, kommer att omfattas. Likaså komm er den nu gällande bestämmelsen om att fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig handel eller auktionsförsäljning, där k ontant betalning sker med ett belopp motsvarande minst 15 000 euro , att utsträckas till att avse alla varor. Vissa begränsningar i jämförelse med nu gällande regler införs däremot beträffande lagens tillämpni ng på försäkringsförmedlare och fastighetsmäklare. Det tredje penningtvättsdirektivet har en riskbaserad utgångspunkt. Det innebär att direktivet i grunden utgår från att riskerna skiljer sig åt mellan olika länder, kunder och verksamhetsområden samt att förändringar i

olika hänseenden kan ske över tiden. Det är således tänkt att resu rserna Prop. 2008/09:70 ska användas där behoven finns. Kraven på de aktörer som omfatt as av bestämmelserna innebär att de ska ha tillräckliga rutiner och tillrä cklig kunskap för att kunna bedöma om en situation innebär en ris k för penningtvätt eller finansiering av terrorism, för att sedan kunna ag era därefter. I linje med denna utgångspunkt införs i den nya penningtv ättslagen vissa grundläggande krav på kundkännedom, som även kompletteras med bestämmelser om situationer där undantag från dessa grundläggande krav kan göras och situationer där skärpt a krav ska tillämpas. Även tidpunkten för kundkontrollen författningsregleras. Huvuddragen i utformningen av rapporteringsskyldigheten kv arstår från gällande penningtvättslagstiftning. Däremot undantas även vissa andra grupper än advokater och biträdande jurister från rapporter ingsskyldighet när de bedömer en klients rättsliga situation. Det nuvaran de undantaget för advokater och biträdande jurister från förbudet at t meddela att granskning har genomförts, eller att uppgifter har lämn ats till behöriga myndigheter, tas bort. I propositionen föreslås även att samtliga aktörer som omfattas av det tredje penningtvättsdirektivet ska stå under tillsyn avseende pennin gtvätt och finansiering av terrorism. Huvudprincipen är att nuvarande till synsmyndigheter och självreglerande organ även fortsättningsvis ska ha det operativa tillsynsansvaret över detta. För de aktörer som omfatta s av gällande regler om penningtvätt men inte står under någon form av tillsyn, samt för aktörer som tillkommer enligt direktivet, fö reslås ansvaret för tillsynen över att bestämmelserna om penningtvätt o ch terrorismfinansiering efterlevs läggas på tre utvalda länsstyrelser. Et t s ärskilt organ inrättas inom Finansinspektionen för att samordn a tillsynen över de aktörer som omfattas av det nya regelverket. Nya och skärpta in gripanderegler införs för vissa av tillsynsmyndigheterna. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 15 mars 2009.

1 Förslag till riksdagsbes lut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om åtgärder mot penningtvä tt och finansiering av terr orism, 2. lag om ändring i rättegångsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1987:667) om e konomiska föreningar, 4. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220), 5. lag om ändring i fastighetsmäklarlagen (1995:400), 6. lag om ändring i l agen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet, 7. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 8. lag om ändring i lagen (1999:268) o m betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 9. lag om ändring i kasinolagen (1999 :355), 10. lag om ändring i revisionslagen (1999:1079), 11. lag om ändring i tullagen (2000:1281), 12. lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finan siering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m., 13. lag om ändring i lagen (2004:299) om inlå ningsverksamhet, 14. lag om ändring i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 15. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551), 16. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att för hindra vissa särskilt allvarl iga brott, 17. lag om ändring i lagen (2009:000) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott.

2 Lagtex t

2.1 Förslag till lag om åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terrorism

1 Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområd e och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och a nnan näringsve rksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

2 § Denna lag gäller för fy siska och juridiska personer som driver 1. bank- eller finansie ringsrörelse enligt lagen (2004:297) om banko ch finansieringsrörelse, 2. livförsäkringsrörelse, 3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (200 7:528) om värdepappersmarknaden, 4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos F inansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseend e viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamh et, 5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkri ngsförmedling, ifråga om sådan verksamhet röra nde livförsäkring, bedriven a v andra än anknutna försäkringsförmedlare, 6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt l agen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, 8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig regist rering enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400), 9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355), 10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller regist rerat revisionsbolag, 11. yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster men som inte omfattas av 10, 12. yrkesm ässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare) , 13. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande juri st på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket, 14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som avses i 13, till den del verksamheten avser tjänster so m anges i 3 § första stycket,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15, Celex 32005L0060).

15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tj änster Prop. 2008/09:70 som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10–14, eller 16. yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten av ser försäljning mot kontant betalning som uppgår minst till ett belopp som m otsvarar 15 000 euro.

3 § Tjänster som avses i 2 § 13 och 14 omfattar 1. att handla i en klients namn för den nes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter, 2. att hjälpa till vid planering eller genomfö rande av transaktioner för en klients räkning vid a) köp och försäljning av fastigheter eller företag, b) förvaltning av klientens pengar, värdepappe r eller andra tillgångar, c) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton, d) anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, drift eller ledn ing av företag, eller e) bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar, stiftelser eller truster. Tjänster som avses i 2 § 15 omfattar 1. bildande av juridiska personer, försäljning av nybildade aktie bolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer, 2. fullgörande av funktion som styrelseledamot eller bolagsrä ttsligt ansvarig, som bolagsman i handels- eller kommanditbolag eller i någon liknande ställning i förhållande till a ndra juridiska personer, 3. tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en postad ress och därmed sammanhängande tjänster till en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion, 4. förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion, o ch 5. funktion som nominell aktieägare för en verklig huvudmans räkning.

4 § I fråga o m verksamheter som avses i 2 § 1–7 gäller lagen även filialer i Sverige till utländsk a juridiska personer med huvudkontor i utlandet.

Definitioner

5 § I denna lag betyder 1. affärsförbindelse : en affärsmässig förbindelse som när kont akten etableras förväntas ha en viss varaktighet, 2. brevlådebank : ett utländskt institut som är registrerat in om en jurisdiktion inom vilken det saknar verklig etablering och lednin g och där institutet inte heller ingår i en finansiell grupp som omfat tas av tillsyn, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. finansiering av terroris m : insamling, tillhandahållande eller mottagande av tillgångar i syfte att de ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå sådan brottslighet som avses i 2 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, 9

5. kund : den som har trätt i avtalsförbindelse med sådan ve rksam- Prop. 2008/09:70 h etsutövare som avses i denna la g, 6. penningtvätt : sådana åtgärder a) med brottsligt förvärvad egendom, som kan medföra att egendo mens samband med brott döljs, att den brottslige får möjlighet att undand ra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras , samt sådana åtgärder som inn efattar förfogande över och förvärv, innehav eller b rukande av egendomen, b) med annan egendom än som avses i a, om å tgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning, 7. person i politiskt utsatt ställning : personer som har eller tidigar e har haft viktiga offentliga funktioner och sådana personers närm aste familjemedlemmar och kända medarbetare, 8. verklig huvudman : en fysisk person för vars räkning någon annan person handlar, eller om kunden är en juridisk person, den som utöva r ett bestämmande inflytande över kunden, och 9. verksamhetsutövare : en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag.

2 kap. Kundkännedom

Krav på riskbaserad kundkännedom

1 § En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom. Omfattningen av dess a åtgärder ska anpassas efter risken för p nningtvätt eller finansiering av terrorism. e I 4 och 5 §§ kasinolagen (1999:355 ) finns särskilda bestämmelser om i den titetskontroll av kasinobesökare.

Situationer som kräver kundkännedom

2 § En verksamhetsutövare ska vidta grundläggande åtgärder fö r att uppnå kundkännedom enligt 3 § 1. vid etableringen av en affärsförbindelse, 2. vid enstaka transaktioner som uppgår till ett belopp motsvarande 1 5 000 euro eller mer, 3. vid transaktioner som understig er ett belopp motsvarande 15 000 e uro men kan antas ha samband med en eller flera andra transakt ioner och som tillsammans uppgår till minst detta belopp, och 4. vid osäkerhet om tillförlitligheten eller tillräckligheten av tidigare mottagna uppgifter om kundens identitet. Om det finns misstankar om penning tvätt eller finansiering av terrorism, ska åtgärder som anges i första styc ket vidtas, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp.

Grundläggande åtgärder för kundkännedom

3 § Med grundläggande åtgärder för kundkännedom avses

1. kontroll av kundens identitet genom identitetshandling, re gister- Prop. 2008/09:70 utdrag eller på annat tillförlitligt sätt, 2. kontroll av den verkliga huvudmannens identitet, och 3. inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och art . Verksamhetsutövare ska vid tillämpning av första stycket 2 ut reda kundens ägarförhållanden och kontrollstruktur. Verksamhetsutövare får förlita sig på åtgärder som har utförts av en utomstående som anges i 4 § för att uppnå kundkännedom enligt för sta stycket, om verksamhetsutövaren på begäran, och utan dröj smål, kan få del av de uppgifter om kunden som den ut omstående har inhämtat.

4 § Med utomstående i 3 § tredje stycket avses 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3 och 5–7, godkända eller auktoriserade revisorer och advo kater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–3 och 5–7, godkända eller auktoriserade revisorer och adv okater med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerad e i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Eu ropaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 20 05 om åtgärder för att förhindr a att det finansiella systemet används för 2 penningtvätt och finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

Undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom

5 § Bestämmelserna om grundläggande kundkännedom och om fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser i 3, 4 och 10 §§ gälle r inte för 1. svenska myndigheter, 2. verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7, och som har hemvist a) inom EES, b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärde r mot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärd er för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvä tt och 3 finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs, c) inom EES och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europarlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 a pril 2004 om marknader för 4 finansiella instrument och om ändrin g av rådets direktiv 85/611/EG och

2 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 3 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt Prop. 2008/09:70 upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, eller, d) utanför EES och vars överlåtbara värdepapper är upptagn a till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationss kyldighet som företag under c, 3. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett be lopp motsvarande högst 1 000 euro e ller engångspremien uppgår till ett b elopp motsvarande högst 2 500 euro, 4. pensionsförsäkringar enligt 58 kap. 4–16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) som inte får återköpas, 5. pensionsavtal och pensionsrätter för anställda eller i den försäk rades förvärvsverksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lö n och överlåtelse av rättigheter inte är tillåten, eller 6. elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 150 euro, eller b) när det gäller elektroniska medier so m kan laddas, det penningvärde s om omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, 7. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identite t kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran, eller b) i en stat utanför EES, om uppgifter om de verkliga huvudmä nnens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begära n och advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvät t och finansiering av 5 terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter uppfylls.

Skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom

6 § Trots bestämmelserna i 5 § ska en verksamhetsutövare alltid vidta skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom, om risken för pennin gtvätt och finansiering av terrorism är hög. Sådana åtgärder ska vara mer omfattande än åtgärd erna i 3 §. Vid bedömning enligt första stycket ska särskild uppmärksamhet ri ktas mot de risker för penningtvätt eller finansiering av terro rism som kan uppstå när det gäller produkter eller transaktioner som skulle kunna underlätta anonymitet. Om omständigheterna i det enskilda fallet inte visar motsatsen, sk a hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses finnas 1. när en affärsförbindelse etableras eller e n enstaka transaktion utförs med någon på distans, 2. när en affärsförbindelse etableras eller en enstaka transaktion utförs med en person i politiskt utsatt ställning som är bosatt utomlands, och

5 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

3. vid förbindelser mellan ett svenskt kreditinstitut och ett krediti nstitut Prop. 2008/09:70 med hemvist utanför EE S.

7 § Med skärpta åtgärder enligt 6 § tredje stycket 2 avses alltid 1. lämpliga åtgärder för att ta reda på varifrån de tillgånga r som hanteras inom ramen för affärsförbindelsen eller den enstaka transaktionen kommer, 2. skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbinde lsen, och 3. att inhämta godkännande från behörig beslutsfattare.

8 § Med skärpta åtgärder enligt 6 § andra stycket 3 avses alltid 1. att inhämta tillräckligt med information om motparten för att kunna förstå verksamheten samt bedöma dess anseende och tillsynens kva litet, 2. att bedöma motpartens kontroller för att förhindra penningtvä tt och finansiering av terrorism, 3. att dokumentera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder och de åtgärder som det vidtar, 4. att inhämta godkännande från behörig beslutsfattare, och 5. att förvissa sig om att motparten har kontrollerat identitet en på kunder som h ar direkt tillgång till konton hos kreditinstitutet och fortlöpande följer upp dessa kunder samt på begäran kan lämna relevanta kunduppgifter.

Tidpunkt för kundkännedom

9 § Kontroll av kunden och den verkliga huvudmannens identit et ska slutföras innan en affärsförbindelse etableras eller en enstaka trans aktion utförs. Identi tetskontroll av förmånstagare till livförsäkring behöver dock inte göras förrän i samband med första utbetalningen av försäk ringsersättning eller när annan rättighet enligt försäkringsavtalet utöva s för första gången. Om det är nödvändigt för att inte avbryta verksamhetens normala gång och risken för penningt vätt eller finansiering av terrorism är låg, får kontroll med anledning av en ny affärsförbindel se göras senare än enligt första stycket men ska dock alltid slutföras i n ära anslutning till att förbindelsen har etablerats.

Fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser

10 § En verksamhetsutövare ska fortlöpande följa pågående affä rsförbindelser genom att kontrollera och dokume ntera att de transaktioner som utförs stämmer överens med den kunskap som verksamhetsutövaren har om kunden, dennes affärs- och riskprofil och, om det behövs, varifrån kundens ekonomiska medel kommer. Handlingar, uppgifte r och upplysningar rörande kontrollen ska hållas aktuella.

Konsekvenser av att kundkännedom inte uppnås

11 § En verksamhetsutövare får inte etablera en affärsförbindelser eller utföra en enstaka transaktion om kundkännedom inte uppnås. Om affärsförbindelsen redan har etablerats enligt 9 § ska den avslutas. 13

Om förhållandena är sådana att penningtvätt eller finansierin g av Prop. 2008/09:70 terrorism kan misstänkas, ska verksamhetsutövaren lämna upp gifter enligt 3 kap. 1 §. Första och andra styckena tillämpas inte i de situationer som an ges i 3 kap . 2 och 3 §§ .

Filialer och dotterföretag med hemvist utanför EES

12 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 ska till ämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. även för sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med he mvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt h antera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämme lserna s m anges i första stycket in o te kan tillämpas samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

Bevarande av handlingar eller uppgifter

13 § En verksamhetsutövare ska i minst fem år bevara handlingar och uppgifter om åtgärder som vidtagits för att uppnå kund kännedom. Tiden ska räknas från det att åtgärderna utfördes eller, i de fall då en affärsförbindelse har etablera ts, affärsförbindelsen upphörde.

Förbud mot anonyma konton

14 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 får inte föra anonyma konton eller utfä rda anonyma motböcker.

3 kap. Rapporteringskrav

Uppgifts- och granskningsskyldighet

1 § En verksamhetsutövare ska granska transaktioner för att ku nna upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstän ka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansierin g av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen. En verksamhetsutövare ska avstå från att utföra transaktioner so m den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i pennin gtvätt eller finansiering av terrorism. Om det inte är möjligt att låta bli att u tföra en misstänkt transaktion, eller om den vidare utredningen annars s kulle kunna försvåras, får transaktioner utföras och uppgifter lämnas om edelbart i efterhand. På begäran av Rikspolisstyrelsen ska verksamhetsutövaren eller den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, ska även andra f ysiska Prop. 2008/09:70 eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2–4 §§ lämna de uppgifte r för utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism som myndigheten begär. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns även i 14 a § kasin olagen (1 999:355).

2 § Advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra ober oende jurister, godkända och auktoriserade revisorer samt skatterådgiv are är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 1 § om vad som anförtrott s dem då de försvarar eller företräder en klient i eller i fråga om ett rä ttsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rä ttsligt förfarande. Detta gäller oavs ett om de har fått informationen före, under eller efter ett sådant förfarande.

3 § Advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra ober oende jurister, godkända och auktoriserade revisorer samt skatterådgiv are är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 1 § när det gäller information som avser en klient och som de har fått i samband med att de bedömer klientens rättsliga situ ation.

Meddelandeförbud

4 § Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseleda möter eller anställda får inte röja för kunden eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats enligt 1 eller 7 § eller att en undersökn ing utförs eller kan komma att utföras. Första stycket hindrar inte att en sådan uppgift lämnas till en tillsynsmyndighet i ett disciplinärende eller annat ärende som motiv erar att en sådan uppgift lämnas.

6 EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32004R0885). 7 EUT L 207, 18.8.2003, s. 1 (Celex 32003R1435).

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt Prop. 2008/09:70 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperat iv framgår att bestämmelserna i andra stycket ska tillämpas ocks å på ledamöter i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan. I 29 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551), 13 kap. 2 § la gen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 5 kap. 2 § stiftels elagen (1994:1220) och 37 § revisionslagen (1999:1079) finns särskilda be stämmelser om ansvar för reviso rer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, s ftelser och vissa andra företag. ti

Tillsynsmyndigheters underrättelseskyldighet

6 § Om en tillsynsmyndighet vid en inspektion av en fysisk eller ju ridisk person eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan an tas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av t errorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Rikspolisstyrelsen om detta.

System för att besvara förfrågningar

7 § En verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 ska ha ett sy stem för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysnin gar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med en viss person och, om så sku lle vara fallet, om förbindelsens art.

4 kap. Registerfrågor

Tillämpningsområde

1 § Verksamhetsutövare få r när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism behandla pe rsonuppgifter och föra register enligt bestämmelserna i 2–9 §§, vilka gäller utöver personuppgiftslagen (1998:20 4).

Personuppgiftsbehandling

2 § Personuppgifter som framgår av en kunds pass eller identitetsh andling och som avser identitet, medborgarskap, bostadsort, annan vi stelseort samt offentlig fu nktion får behandlas om det är nödvändigt för att 1. bedöma om kun den omfattas av 2 kap. 6 § tredje stycket 2, 2. bevara handlinga r eller uppgifter enligt 2 kap. 13 §, eller 3. uppfylla uppgifts- och granskningsskyldigheten enligt 3 kap. 1 § första och andra styckena.

Ändamål för register

3 § Register får föras av en fysisk eller juridisk person som avses i 1 kap. 2–4 §§ 1. för att förhindra medverkan vid transaktioner som utgör penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt denna lag, och

2. för att kunna uppfylla uppgifts- och granskningsskyldighe ten i Prop. 2008/09:70 3 kap. 1 § första och andra stycke na.

Innehåll

4 § Ett register som avses i 3 § får endast innehålla 1. namn, person-, samordnings- eller or ganisationsnummer och adress, 2. kontonummer eller motsvarande, samt 3. de övriga uppgifter som framkommit vid granskning enl igt 3 kap. 1 § första stycket eller lämnats en ligt andra stycket i samma paragraf.

Information till den registrerade

5 § Uppgift er ur ett register som avses i 3 § får inte lämnas ut till den registrerade .

Gallring

6 § En uppgift i ett register som avses i 3 § ska gallras 1. om Rikspolisstyrelsen beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism, 2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av de lämnade uppgifterna, 3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit l aga kraft med anledni ng av de lämnade uppgifterna, eller 4. senast t re år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 3 kap. 1 §.

Samkörning

7 § En verksamhetsutöv ares register som avses i 3 § får inte samköras med motsvarande register hos någon annan.

Rättelse och skadestånd

8 § Bestämme lserna i 28 och 48 §§ personuppgiftslagen (1998:204) om rät telse och s kadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.

Tystnadsplikt

9 § Den som är verksam hos en verksamhetsutövare får inte obehörigen röj a uppgift i ett register som avses i 3 §. Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.

5 kap. Riskbaserade rutiner, utbildning och skydd av anställda s amt Prop. 2008/09:70

förbud mot förbindelser med brevlådeban ker

Riskbaserade rutiner och utbildning

1 § Verksamhetsutövare ska ha riskbaserade rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terr orism och ska svara för att de anställda fortlöpande får den information oc h den utbildning som behövs. Om en fysisk person som omfattas av 1 kap . 2 §, driver sin verksamhet som anställd hos en juridisk person, ska s yldigheten att upprätth k ålla rutiner gälla den juridiska personen.

Skydd av anställda

2 § Verksamhetsutövare ska ha rutiner och vidta de åtgärder i övrig t som behövs för att skydda a nställda från hot eller fientliga åtgärder till följd av att de granskar eller rapporterar misstankar om penningtvätt eller fina nsiering av terrorism.

Förbindelser med brevlådebanker

3 § Kreditinstitut får inte etablera eller upprätthålla förbindelser med brevlådebanker och s ka se till att sådana förbindelser inte heller etableras eller upprätthålls med kreditinstitut som tillåter att deras konton används av sådana ban ker.

6 kap. Tillsyn

1 § I fråga om tillsyn över verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 11, 12 och 14–16 tillämpas detta kapitel. Bestämmelser om tillsyn över annan verksamhet som avses i 1 kap . 2 § finns i de lagar som reglerar dessa verksamhetsutövare.

2 § Tillsynen syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering a v terrorism. Genom tillsynen kontrolleras att ve rksamheten drivs enligt denna lag samt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

3 § Den som har för avsikt att bedriva verksamhet som avses i 1 ka p. 2 § 11, 12 och 14–16 ska anmäla detta till Bolagsverket.

4 § Verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 11, 12 och 14–16 får inte bed rivas om anmälan enligt 3 § inte har gjorts. Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhet som avses i första stycket utan att ha anmält detta att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om det finns skyldighet att göra anmälan enligt 3 §. Lämnas inte sådana upplysningar, ska

tillsynsmyndigheten förelägga den som driver verksamheten att up phöra Prop. 2008/09:70 med denna .

5 § En verksamhetsutövare som har gjort anmälan enligt 3 § men som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksam het eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet få r av tillsynsmyndigheten föreläggas a tt vidta rättelse eller, om detta inte är möjligt, upphöra med verksamheten. Om verksamhetsutövaren är en juridisk person, gäller första st ycket även den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juri diska personen eller ingår i dess ledning. Med kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt äga nde i företaget, om innehavet representerar tio procent eller mer av kap italet eller av samtliga röster e ller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

6 § När en person som står under tillsyn enligt detta kapitel får känn edom om att förändringar ha r skett i den krets som har ett kvalificerat innehav i företag et eller ingår i dess ledning, ska personen anmäla förändringen till tillsynsmyndigheten.

7 § Tillsynsmyndigheten får utöver det som framgår av 4 § föreläg ga den som driver verksamhet som omfattas av detta kapitel att lämn a de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsyn en. Tillsynsmyndigheten får, när den anser det nödvändigt, genomföra en undersökning hos en verksamhetsutövare som är anteckna d i Bolagsverkets register.

8 § Om en fysisk eller juridisk person som är antecknad i Bolagsverkets register anmäler att verksamheten har upphört ell er om det på annat sätt framgår att så är fallet, ska verket avföra personen ur registret.

9 § Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.

10 § Beslut enligt 4 § andra stycket eller 7 § första stycket får in te överklagas. Beslut i övrigt enligt detta kapitel får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I sådana ärenden får tillsynsmyndigheten bestämma att beslutet ska gälla omede lbart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till k ammarrätten.

7 kap. Ansvarsbestämmelse

1 § Till böter döms den som uppsåtligen elle r av grov oaktsamhet 1. åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 1 §, eller 2. bryter mot meddelandeförbudet i 3 kap. 4 §.

8 kap. Bemyndigande n Prop. 2008/09:70

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få r meddela föreskrifter om 1. riskbedömningen enligt 2 kap. 1 §, 2. grundläggande åtgärder för kundkännedom enligt 2 kap. 3 §, 3. undantag från bestäm melser om grundläggande åtgärder för kundk ännedom enligt 2 kap. 5 §, 4. vilka stater utanför EES som uppfyller villkoren i 2 kap . 5 § 2 b och d, 7 b samt uppfyller villkor för til lämpning av bestämmelserna om utomstående enligt 2 kap. 3 § tredje stycket, 5. skärpta åtgärder för kundkännedom och vad som avses med pers oner i politiskt utsatt ställning enligt 2 kap. 6 §, 6. åtgärder för fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen enligt 2 kap. 10 § och hur dessa ska dokumenteras, 7. hur handlingar eller uppgifter som använts för att uppnå kundkänned om ska bevaras enligt 2 kap. 13 §, 8. granskning och uppgiftslämnande enligt 3 kap . 1 §, 9. rutiner som ska följas samt vilken information och utbildning som ska tillhand ahållas anställda enligt 5 kap. 1 §, och 10. nödvändiga åtgär der och rutiner för att skydda anställda enligt 5 kap . 2 §.

1. Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009, då lagen (1993:76 8) om åtgärder mot penningtvätt och lagen (1999:163) om penningtvättsre gister ska upphöra att gälla. 2. Verksamhetsutövare ska vidta åtgä rder för att uppnå kundkännedom när det gäller affärsförbindelser som har etablerats före ikraftträdandet, när det kan anses lämpligt utifrån en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsba lken Prop. 2008/09:70

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 33 § rättegångsbalken ska ha föl jande lydels e.

27 k ap.

33 §

Om det gäller sekretess enligt 2 kap. 1 eller 2 §, 5 kap. 1 § eller 9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) för uppgifter som avses i 32 §, s ka en underrättelse enligt 31 § skjutas upp till dess att sekretess inte längre gäller. Har det på grund av sekretess enligt första stycket inte kunnat läm nas någon underrättelse inom ett år från det att förundersökn ingen avslut ades, får underrättelsen underlåtas. En underrättelse enligt 31 § ska inte lämnas, om förundersökn ingen angår 1. brott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalke n, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel, 2. brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 § brottsbalken, 3. brott som avses i 18 kap. 1, 3, 4, 5 eller 6 § eller 19 kap. 1, 2, 3 , 4, 5, 6 , 7, 8, 9, 10, 12 eller 13 § brotts bal ken, 4. brott som avses i 3 eller 4 k a p. brottsbalken, om brottet är av det slag som anges i 18 kap. 2 § eller 19 k ap. 11 § samma balk, 5. brott som avses i 2 § lag e n 5. brott som avses i 2 § lagen (2003:148) om straff för terrori s t- (2003:148) om straff för terr oristbrott eller 3 § lag en (2002:444) o m b rott eller 3 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt straff för finansiering av sä rskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, allvarlig brottslighet i viss a fall, m.m., eller eller 6. försök, förberedelse eller stämpling till brott som anges i 1–5 eller underlåtenhet att avslöja sådant brott, om gärningen är belagd med straff.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

1 Senaste lydelse 2007:981.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667 ) om Prop. 2008/09:70 ekonomiska förening ar

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonom iska f reningar ska ha följande lyde ö lse.

13 k ap.

2 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
En revisor är ersättningsskyldi g enligt de grunder som anges i 1 § . Revisorn ansvarar även för sk ad a som uppsåtligen eller av oaktsam het orsakas av revisorns me d hjälpare. I fall som avses i 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mo t penningtvätt svarar dock revisor n	En revisor är ersättningssk yldig enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn ansvarar även för sk ada som uppsåtligen eller av o aktsamhet orsakas av revi sorns medhjälpare. I fall som avses i 3 kap. 1 § lagen (2009:000 ) om åtgärder mot penningtvätt och

endast för skada på grund a v finansiering av terrorism s varar oriktiga uppgifter som reviso r n dock revisorn endast för sk ada på eller re visorns medhjälpare ha r grund av oriktiga uppgifter som haft skälig anledning att anta va r revisorn eller revisorns medo riktiga. hjälpare har haft skälig anle dning att anta var oriktiga.

Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen. Om en sammanslutning eller ett revisi onsorgan som avses i 8 kap. 4 § är revisor, åligger ersättningsskyldigheten den som har förrättat revisionen och den som har u tsett honom eller henne.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

1 Senaste lydelse 2004:1184.

2.4 Förslag till lag om ändring i stiftelsela gen Prop. 2008/09:70 (1994:1220 )

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) sk a ha föl jande lydels e.

5 ka p.

2 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
En revisor är ersättningsskyldi g enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn ansvarar även för sk ad a som uppsåtligen eller av oaktsam het orsakas av revisorns me dhjälpare. I fall som avses i 9 § lagen (1993:768) om åtgärder m ot penningtvätt svarar dock revisor n	En revisor är ersättningss kyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn ansvarar även för sk ada som uppsåtligen eller av oakt samhet orsakas av revi sorns medhjälpare. I fall som av ses i 3 kap. 1 § lagen (2009:00 0) om åtgärder mot penningtvätt och

endast för skada på grund a v finansiering av terrorism sv arar oriktiga uppgifter som reviso rn dock revisorn endast för sk ada på eller re visorns medhjälpare h ar grund av oriktiga uppgifter som haft skälig anledning att anta v ar revisorn eller revisorns medoriktiga. hjälpare har haft skälig anledni ng att anta var or iktiga. Om ett revisionsb olag är revisor, är det bolaget och den som är huvudansvarig för revisionen som är ersä ttningsskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

1 Senaste lydelse 2004:1185.

2.5 Förslag till lag om ändring i fastighetsmäklarl agen Prop. 2008/09:70 (1995:400 )

1 H ärigenom föreskrivs i fråga om fastighetsmäklarlagen (1995: 400) dels att 7 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lyd else.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

4 a § Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver ve rksamhet som fastighetsmäklare med fullständig registrering enligt denna lag finns i lag en (2009:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

7 § Tillsyn över de fastighe t s- Tillsyn över de fasti ghetsmäklare som är registrerade enl ig t mäklare som är registrerade enligt 5 § utövas av Fastighetsmäkla r- 5 § utövas av Fastighetsmä klarnämnden. Nämnden skall se till at t nämnden. Nämnden ska se ti ll att fastighets mäklarna i sin verksam - fastighetsmäklarna i sin ve rkhet iakttar sina skyldigheter enlig t samhet iakttar sina skyldig heter denna lag. enligt denna lag. Nämnden ska inom sitt verksamhetsom råde utöva tillsyn även enligt lagen

(2009:000 ) om åtgärder mot

penningtvätt och finansierin g av terrorism och föreskrifter so m har meddelats med stöd av den lagen. En registrerad mä klare är skyldig att låta Fastighetsmäklarnämnden g ranska akter, bokföring och övriga ha ndlingar som hör till verksamh eten samt att lämna de uppgifter som be gärs för tillsynen.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006 ) om Prop. 2008/09:70 anmälningsplikt avseende viss finan siell verksamh et 1 Härigenom föreskrivs att 3, 4, 7 och 10 §§ samt rubriken närmas t före 4 § lagen (1996:1006) om an mälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet ska ha följande lydelse.

3 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Den som i väsentlig utsträcknin g	Den som i väsentlig utsträckn ing

har åsidosatt skyldigheter i har åsidosatt skyldighete r i näringsverksamhet eller i andr a näringsverksamhet eller som har ekonomiska angelägenheter ell er gjort sig skyldig till all varlig som har gjort sig skyldig t ill brottslighet får inte ägna s ig åt allvarlig ekonomisk brottslighet f år verksamhet som är anmälningsinte ägna sig åt verksamhet som är pliktig enligt 2 § första st ycket. anmälningspliktig enligt 2 § för s ta För en juridisk person gäller detta stycket. För juridiska persone r förbud den som har ett kvali ficerat gäller detta krav den som har ett innehav av andelar i den jur idiska kvalificerat innehav i institutet personen eller ingår i dess led ning. eller ingår i dess ledning. Med kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i det finansiella institutet, om innehav et representerar tio procent eller m er av kapitalet eller av samtliga röst e r eller annars möjliggör ett väs entligt inflytande över ledningen av ins ti tutet. När ett finansiellt institut so m När ett finansiellt institut s om anmält sin verksamhet enligt 2 § anmält sin verksamhet enlig t 2 § första stycket får kännedom om a tt första stycket får kännedom om att förändringar har skett i den kre ts förändringar har skett i den krets som anges i första stycket, ska ll som anges i första stycket, ska institutet snarast anmäla föränd - institutet snarast anmäla fö rändringen till Finansinspektionen. Om ringen till Finansinspektionen. Om en juridisk person har e tt en juridisk person har ett kvalificerat innehav i institute t, kvalificerat innehav i institu tet, skall den juridiska personen ska den juridiska personen snarast snarast anmäla ändringar av vilka anmäla ändringar av vilka som som ingår i dess ledning till ingår i dess ledning till inspektionen. inspektionen.

Åtgärder mot penningtvä tt Åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terro rism

3 4 § Bestämmelser om skyldighet fö r Bestämmelser om skyldighe t för fysiska eller juridiska person e r fysiska eller juridiska per soner som ägnar sig åt valutaväxlin g i som ägnar sig åt valutaväx ling i väsentlig omfattning, pennin g - väsentlig omfattning, pen ningöverföring eller annan finansie ll överföring eller annan finansi ell verksamhet att medverka till at t verksamhet att medverka till att förhindra penningtvätt finns i förhindra penningtvätt eller lagen (1993 :768) om åtgärder mo t finansiering av terrorism finns i penningtvätt. lagen (2009:000) om åtgärde r mot penni ngtvätt och finansiering av terrorism .

4 7 § Finansiella institut som ha r Finansiella institut som har anmält sin verksamhet enligt 2 § anmält sin verksamhet enligt 2 § första stycket ska på begära n första stycket ska på beg äran lämna Finansinspektionen d e lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamhete n upplysningar om verksamhet en som behövs för att inspektione n som behövs för att inspektione n ska kunna kontrollera att institute n ska kunna kontrollera att insti tuten följer lagen (1993:768) om följer lagen (2009:000) o m åtgärder mot penningtvätt, lag e n åtgärder mot penningtvätt och (2002:444) om straff f ö r finansiering av terrorism , la gen finansiering av särskilt allvarl i g (2002:444) om straff för brottslighet i vissa fall , m.m. oc h finansiering av särskilt all varlig förordn ingen (EG) nr 1781/200 6 brottslighet i vissa fal l och om information om betalaren som förordningen (EG) nr 1781/2006 s kall åtfölja överföringar av om information om betalaren som medel. ska åtfölja överföringar av me del.

5 1 0 § Finansinspektionen får föreläg g a ett finansiellt institut att göra rättelse om 1. upplysningar enligt 7 § inte l ämnas, eller 2. institutet, efter en anmäla n 2. institutet, efter en anm älan enligt 2 § första stycket, överträ de r enligt 2 § första stycket, över träder en bestämmelse i lagen (1993:768) en bestämmelse i lagen (2009:000) om åtgärder mot pen ningtvätt eller om åtgärder mot penningtvätt och en föreskrift som m eddelats med finansiering av terrorism eller en stöd av den lagen el ler en bestäm- föreskrift som har meddelats med

3 Senaste lydelse 2008:100. 4 Senaste lydelse 2008:100. 5 Senaste lydelse 2008:100.

melse i förordningen (EG) n r stöd av den lagen eller en best äm- Prop. 2008/09:70 1781/2006 om information om melse i förordningen (EG ) nr betalaren som skall åtfölja öv e r- 1781/2006 om information om fö ringar av medel. betalaren som ska åtfölja överföringen av medel. Om rättelse inte görs, får inspektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.7 Förslag till lag om ändring i skattebetalningsl agen Prop. 2008/09:70 (1997:483 )

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1 a § skattebetalnings lagen ( 997:483) ska ha följande lydel 1 se.

14 k ap.

1 a §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
En näringsidkare som omsätte r	En näringsidkare som omsä tter

investeringsguld som avses i investeringsguld som avs es i 1 kap. 18 § mervärdesskattelage n 1 kap. 18 § mervärdesskatte lagen (1994:200) i Sverige eller till et t (1994:200) i Sverige eller till et t annat EG-land skall v i d annat EG-land ska vid tra nsaktransaktioner som uppgår till e tt tioner som uppgår till ett be lopp belopp motsvarande 10 000 kron o r motsvarande 10 000 kronor eller eller mer kontrollera identitete n mer kontrollera identiteten h os hos köparen. Detsamma gäller o m köparen. Detsamma gäller o m transaktionen understiger 10 00 0 transaktionen understiger 10 000 kronor men kan antas ha samban d kronor men kan antas ha sam band med en annan transaktion o c h med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår t i ll tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summa n minst detta belopp. Om sum man inte är känd vid tidpunkten för e n inte är känd vid tidpunkten f ör en transaktion, skall identiteten ko n - transaktion, ska identiteten ko nt rolleras så snart summan a v trolleras så snart summan av transaktionerna uppgår till min st transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor. 10 000 kronor. Bestämmelserna i 4 § tred je Bestämmelserna i 2 kap. 2 § stycket, 4 a § första stycket 1 oc h första stycket 1, 3 § första stycket 6 § lagen (19 93:768) om åtgärde r 2, 5 § 2 a och 6 § lage n mot penningtvätt skall även gäl la (2009:000) om åtgärder mot v id transaktioner som avses i penningtvätt och finansierin g av första stycket. terrorism ska även gälla vid transaktioner som avses i första stycket. Säljaren skall föra antecknin ga r Säljaren ska föra anteck ningar om iden titetskontrollen. Regerin - om identitetsk ontrollen. Regering en eller den myndighet regerin g- gen eller den myndighet som en bestämmer meddelar närmar e regeringen bestämmer me ddelar föreskrifter om anteckningssky l- närmare föreskrifter om ant eckdigheten. ningsskyldigheten. Hand lingar eller uppgifter som Ha ndlingar eller uppgifter som använts vid identitetsk ontroll skall använts vid identitetskontroll ska bevaras under sju år e fter utgången bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår kontrollen av det kalenderår kontrollen gjordes. gjordes.

1 Senaste lydelse 2004:1186.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 20 09.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:268) o m Prop. 2008/09:70 betalningsöverföringar inom Europeiska ekonom iska samarbetsområd et

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1999:268) om betaln ingsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

7 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Det belopp som en betalning söverföring avser skall överföra s till den bank som betalning s-	Det belopp som en betaln ingsöverföring avser ska överföras till den bank som betaln ings-

mottagaren anlitar senast fö r e mottagaren anlitar senast före utgången av femte bankdagen f rå n utgången av femte bankdage n från acceptdagen, om inte beställare n acceptdagen, om inte beställ aren och den anlitad e banken uttryck - och den an litade banken uttryckl igen har kommit överens o m ligen har kommit överen s om någon annan tid. någon annan tid. Den bank som beställaren anlita r Den bank som beställaren an litar är inte bunden av den angivn a är inte bunden av den ang ivna tidsfristen eller överenskomm e n tidsfristen eller överenskom men tidsfrist om den vidtar åtgärde r tidsfrist om den vidtar åtgä rder m ed stöd av lagen (1993:768) om med stöd av lagen ( 2009:000) om åtgärder mot penningtvätt . åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism .

9 § Den bank som betalning s- Den bank som betaln ingsmottagaren anlitar skall göra d et mottagaren anlitar ska göra det belopp som betalningsmottagare n belopp som betalningsmotta garen skall erhålla tillgängligt för hono m ska erhålla tillgängligt för ho nom före utgången av bankdagen eft e r eller henne före utgången av d n då beloppet överförd e es ti ll bankdagen efter den då bel oppet b anken, om inte betalningsm ot - överfördes till banken, om inte tagaren och banken har komm it betalningsmottagaren och ba nken överens om någon annan tid. har kommit överens om n ågon annan tid. Den bank som betalning s- Den bank som betal ningsmottagaren anlitar är inte bunde n mottagaren anlitar är inte bun den av den ang ivna tidsfristen elle r av den angivna tidsfristen eller överenskommen tids frist om de n överensk ommen tidsfrist om den v dtar åtgärder med s i töd av lagen vidtar åtgärder med stöd av lagen ( 1993:768) om åtgärder mot (200 9:000) om åtgärder mot pen ningtvätt . pen ningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.9 Förslag till lag om ändring i kasinola gen Prop. 2008/09:70 (1999:35 5)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om kasinolagen (1999:355) dels at t 2, 14 och 17 §§ och rubriken närmast före 17 § ska ha följande l ydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 14 a–14 c §§, av följande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

2 § Kasinospel får inte anordnas utan tillstånd. Tillstånd till kasinospel får även omfatta spel på penningautoma ter och andra automatspel som avses i 6 § lotterilagen (1994:1000). Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag fin ns i lagen (2009:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

14 § Lotteriinspektionen skall utö v a Lotteriinspektionen ska ut öva tillsyn över att denna lag och d e tillsyn över att denna lag oc h de villkor och bestämmelser som h ar villkor och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen följs . meddelats med stöd av lagen följs. Inspektionen ska vidare inom sitt verksamhetsområde u töva tillsyn enligt lagen (2009:000 ) om åtgärder mot p enningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

14 a § Lotteriinspektionen har rä tt att på begäran få de upplysninga r och ta del av de handlin gar som behövs för tillsynen. Lotteriinspektionen får, när den anser det nödvändigt, geno mföra en undersökning hos ett kasino.

14 b § Prop. 2008/09:70 Lotteriinspektionen får me ddela de förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av de nna lag, av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna l ag, eller med stöd av lagen (2009:000) om åtgärder mot pennin gtvätt och finansiering av terrorism.

14 c § Förelägganden och fö rbud enl igt denna lag får förenas med vite .

1 § 7

Förbud mot överklagande Överklagande

Beslut som meddelats med stö d Beslut i ärenden om tills yn i av denna lag får inte överklagas. fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism e nligt denna lag eller enligt föreskri fter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos al lmän förvaltn ingsdomstol. I sådana ärenden får Lotteriinspektio nen bestämma att beslutet sk a gälla omedelbart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande t ill kammarrätten. Övriga beslut som har meddelats med stöd av denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.10 Förslag till lag om ändring i revisionsla gen Prop. 2008/09:70 (1999:1079 )

Härigenom föreskrivs att 37 § revisionslagen (1999:1079) sk a ha föl jande lydels e.

37 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
En revisor som när han eller ho n	En revisor som när han elle r hon

fullgör sitt uppdrag uppsåtli ge n fullgör sitt uppdrag uppsåt ligen eller av oaktsamhet skadar fö r e- eller av oaktsamhet skadar företaget skall ersätta skadan. De t- taget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfog as samma gäller när skadan till fogas någon annan genom överträdels e någon annan genom överträ delse av denna lag eller tillämplig la g av denna lag eller tillämpli g lag om årsredovisning. En revis or om årsredovisning. En reviso r ska skall även ersätta skada so m även ersätta skada som uppså tligen uppsåtligen eller av oaktsamhe t eller av oaktsamhet vållas av vållas av revisorns medhjälpare. I revisorns medhjälpare. I fall som fall som avses i 9 § lag e n avses i 3 kap. 1 § lagen (1993:768) om åtgärder m ot (2009:000) om åtgärder mot penningtvätt svarar dock revisor n penningtvätt och finansierin g av endast för skada på grund a v terrorism svarar dock rev isorn oriktiga uppgifter som revisor n endast för skada på grund a v eller revi sorns medhjälpare h ar oriktiga uppgifter som re visorn haft skälig anledning att anta var eller revisorns medhjälpare har oriktiga. haft skälig anl edning att anta var oriktiga. Om ett registrerat revisionsbolag är revisor, är det detta bolag och den f ör revisionen huvudansvarige som är ers ättningsskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

1 Senaste lydelse 2004:1189.

2.11 Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1 281) Prop. 2008/09:70

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 2 § tullagen (2000:1281) sk a ha följande lydelse.

10 k ap.

2 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Ansvar för tullförseelse inträde r inte, om gärningen är belagd me d	Ansvar för tullförseelse inträd er inte, om gärningen är belagd m ed

straff i brottsbalken, lage n straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smugg - (2000:1225) om straff för smu ggling, lagen (2002:444) om stra ff ling, lagen (2002:444) om st raff för finansiering av särsk i lt för finansiering av sä rskilt allvarlig brottslighet i v issa fall , allvarlig bro ttslighet i vissa fall m.m. eller lagen (2 003:148) om eller lagen (2003:148) om straff straff för terroristbrott. för terroristbrott.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

1 Senaste lydelse 2007:271.

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:444 ) om Prop. 2008/09:70 straff för finansiering av särskilt allv arlig brottslighet i vissa fall, m .m.

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:44 4) om straff för f inansiering av särskilt allvarlig brottslig het i vissa fall, m.m. dels att 8–22 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken till lagen samt 1 § ska ha följand e lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

Lag (2002:444) om straff f ö r Lag (2002:444) om straff för finansiering av särskilt a llvarlig finansiering av sä rskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. brottslighet i vissa fall

1 § Denna lag innehåller bestäm - Denna lag inn ehåller melser för genomförande av de n straffrättsliga bestämmelser för internationella konventionen o m genomförande av den interbekämpande av finansiering a v nationella konventionen om terrorism som antogs a v Fören ta bekämpande av finansierin g av nat ionernas generalförsamling de n terrorism som antogs av F örenta 9 december 1999 (54/109). nationernas generalförsamlin g den 9 december 1999 (54/109). I lagen (2009:000) om åtgä rder mot penningtvätt och finansi ering av terrorism finns ytterl igare bestämmelser för att geno mföra konventionen. De avser åtg ärder som den som bedriver finan siell verksamhet och annan när ingsverksamhet är skyld ig att vidta för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller fin ansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299 ) om Prop. 2008/09:70 inlåningsverksamh et

1 Härigenom föreskrivs att 10 och 18 §§ samt rubriken närmast före 10 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska ha följande ly delse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

10 §

Åtgärder mot penningtvätt Åtgärder mot penn ingtvätt och finansiering av terrorism

Bestämmelser om skyldighet fö r Bestämmelser om skyldighe t för företag som driver inlåningsverk - företag som driver inlåning ssamhet enligt denna lag at t verksamhet enligt denna lag att medverka till att förhindr a medverka till att förhin dra penningtvätt fi nns i lage n penningtvätt finns i l agen ( 1 993:768 ) om åtgärder mo t (2009:00 0) om åtgärder mot p enningtvätt. penningtvätt och finansierin g av terrorism . Ett företag som är registrer at Ett företag som är regist rerat enligt 7 § skall på begäran lämn a enligt 7 § ska på begäran lä mna Finansinspektionen de upply s- Finansinspektionen de up plysningar om verksamheten so m ningar om verksamheten som b ehövs för att inspektionen ska ll behövs för att inspektione n ska kunna kontrollera att lagen om kunna kontrollera att lagen om åtgärder mot penningtvätt följs . åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism följs. Finansinspektionen får, när den anser det nödvändigt, genomföra en undersökning hos företaget .

18 § Finansinspektionen får förelägga ett företag som driver in lån ingsverksamhet att göra rättelse om företaget 1. inte uppfyller kravet i 5 § fö r sta stycket eller 6 § första stycket, 2. överträder en bestämmelse i 9 §, 10 § andra stycket, 11 §, 12 § eller 14 § andra stycket, 3. överträde r en bestämmelse i 3. överträder en bestämme lse i lagen ( 1993:768 ) om åtgärder mo t lagen ( 2009:000)om åtgärder mot penningtvätt eller en föreskrift penningtvätt och finansiering av som har meddelats med stöd av terrorism , eller en föreskrift som den lagen, eller har meddelats med stöd av den lagen, e ller

4. överträder någon annan bestämmelse i en författning som re glerar Prop. 2008/09:70 företagets inlåningsverksamhet. Om en innehavare som avses i 6 § andra stycket inte uppfyller k ravet i 6 § första stycket, får inspektionen förelägga denne att avyttra så st or del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, att byta ut den i dess ledning diskvalificerade personen. Om ett företag inte gör rättels e Om ett företag inte gör rä ttelse får inspektionen avföra det ut får inspektionen avföra de t ut registret. Ett företag skall ock så registret. Ett företag ska o ckså avföras ur registret om det anmäle r avföras ur registret om det anm äler att det inte längre drive r att det inte längre dr iver inlåningsverksamhet eller om de t inlåningsverksamhet eller om d et på annat sätt framgår a tt på annat sätt framgår att i låning n sverksamheten har i nlåningsverksamheten har uppu pphört. hört.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2005:405 ) om försäkringsförmedli ng

1 Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § samt 8 kap. 1 o ch 10 §§ lagen (2 005:405) om försäkringsförmedling ska ha följande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

7 kap.

3 § Finansinspektionen har tillsy n Finansinspektionen har till syn över att denna lag och föreskrift e r över att den som ut övar som har m eddelats med stöd a v försäkringsförmedling följer d enna lagen följs . lag , föreskrifter som har meddela ts med stöd av lagen och andra författningar som reg lerar försäkringsförmedlarens verksamhet sa mt föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda författningar.

8 kap.

1 § Om en försäkringsförmedla r e Om en försäkringsförmedlare har åsidosatt sina skyldighete r har åsidosatt sina skyldi gheter enligt d enna lag eller föreskrifte r enligt denna lag, enligt föresk rifter som har meddelats med stöd a v som har meddelats med stöd av lagen, skall Finansinspektione n lagen, eller enligt andra förf atingripa. tningar som reglerar försäkringsförmedlarens verks amhet , samt föreskrifter som h ar meddelats med stöd av sistnäm nda författningar, ska Finansin spektionen ingripa. Finansinspektionen skall d å Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att vi dt a utfärda ett föreläggande att vidta åtgärd inom viss tid, ett förbud a tt åtgärd inom viss tid, ett förbu d att verkställa beslut eller en a nmärk - verkställa beslut eller e n anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ning. Om överträdelsen är allvarlig skall försäkringsförmedlarens till- ska försäkringsförmedlaren s tillstånd återkallas eller, om det är stånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. tillräcklig t, varning meddelas.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträde lse är ringa eller ursäktlig, om försäkringsförmedlaren gör rättelse ell er om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot försäkringsförmedl aren och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 0 § Om en utländsk försäkrin g s- Finansinspektionen får före lägga förmedlare som utövar försäk r- en utländsk försäkringsförm edlare ingsförmedling i Sverige enligt 3 som utövar försäkringsförm edling kap. 1 § bryter mot denna lag elle r i Sverige enligt 3 kap. 1 § at t göra föreskrifter som har meddela ts rättelse om försäkringsförmed laren med stöd av lagen eller på anna t 1. har brutit mot denna lag eller sätt visar sig olämplig att utöv a föreskrifter som har me ddelats försäkringsförmedling, få r med stöd av lagen, Finansi nspektionen förelägga fö r- 2. har brutit mot andra försäkringsförmedlaren att gö ra fattningar som reglerar f örrättelse. säkringsförmedlarens verksamhet, samt föres krifter som har meddelats med stöd av sistnäm nda författningar, eller 3. på annat sätt visat sig olämplig att utöva försäk ringsförmedling. Om rättelse inte sker, får insp e ktionen förbjuda försäkringsförm edlaren att utöva försäkringsförmedling h är i landet Finansinspektionen skall unde r- Finansinspektionen ska u nderrätta behörig myndighet i försä k- rätta behörig myndi ghet i försäkr gsförmedlarens hemland om in ringsförmedlarens hemland om åtgärder som har v idtagits med åtgärder som har vidtagits med s töd av denna paragraf. stöd av denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.15 Förslag till lag om ändring i aktiebolagsl agen Prop. 2008/09:70 (2005:551 )

2 Härigenom föreskrivs att 9 kap. 42 och 43 §§ samt 29 kap. 2 § akt iebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

9 kap.

42 § En revisor skall vidta d e En revisor ska vidta de åtgä rder åtgärder som anges i 43 och 44 § § , som anges i 43 och 44 §§, om han om han eller hon finner att det ka n eller hon finner att det ka n misstänkas att en styrelseledam o t misstänkas att en styrelsele damot eller den verkställande direktöre n eller den verkställande direk tören inom ramen för bolagets verk - inom ramen för bolagets ver ksamhet har g jort sig skyldig ti ll samhet ha r gjort sig skyldig till b rott enligt någon av följande brott enligt någon av föl jande bestämmelser: bestämme lser: 1. 9 kap. 1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ , 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 § brottsbalken, och 2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrotts lagen (1971:69). Om revisorn finner att en misstanke av det slag som a vses i första stycket bör föranleda honom eller henne att lämna upp gifter enligt 3 kap. 1 § lagen (000 :000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 43 och 44 §§ inte vidtas.

43 § En revisor som finner att d et En revisor som finner att det föreligger sådan brottsmisstan ke föreligger sådan brottsmisstanke som avses i 42 § skall utan osk ä- som avses i 42 § ska utan oskäligt ligt dröjsmål underrätta styrelse n dröjsmål underrätta styrelsen om om sina iakttagelser . Om reviso rn sina iakttagelser. finner att en misstanke om br ott bör föranleda honom eller hen ne att lämna uppgifter enligt 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, skall dock den i 11 § andra stycket samma lag angivna

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15, Celex 32005L0060).

tidsfristen iakttas . Prop. 2008/09:70 Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan anta s att styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder m ed anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl fr amstår so m meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigh eten.

29 kap.

2 § En revisor, lekmannareviso r En revisor, lekmannarevi sor eller särskild granskare ä r eller särskild granskare är ersättningsskyldig enligt d e ersättningsskyldig enligt d e grunder som anges i 1 §. Han ell er grunder som anges i 1 §. Han eller hon skall även ersätta skada som hon ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhe t uppsåtligen eller av oaktsam het vållas av hans eller henn es vållas av hans eller h ennes medhjälpare. I de fall som avse s i medhjälpare. I de fall som a vses i 9 kap. 44 § denna lag och 9 § 9 kap. 44 § denna lag och 3 ka p. lagen (1993:768) om åtgärder m ot 1 § lagen ( 2009 : 000 ) om åtgä rder penningtvätt svarar dock revisor n mot penningtvätt och finansi ering endast för skada på grund a v av terrorism svarar dock rev isorn oriktiga uppgifter som reviso rn endast för skada på grund av eller re visorns med hjälpare h ar oriktiga uppgifter som rev isorn haft skälig anledning att anta var eller revisorns medhjälpare har oriktiga. haft skälig anledning att ant a var oriktiga. Om ett registrerat r evisionsbolag ä r revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller g ranskningen som är ersättningsskyldiga .

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) om Prop. 2008/09:70 åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2007:979) om åtgärder f ör att förhindra vissa särskilt allvarliga brott ska ha följande lyd else.

1 §

Tillstånd till hemlig teleavlyssning enligt 27 kap. 18 § första st ycket rättegångsbalken, hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19 § f örsta stycket rättegångsbalken eller hemlig kameraövervakning enlig t 1 § lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning får meddelas, o m det med hänsyn till omständigheterna finns särskild anledning att anta att en p erson kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar 1. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsbal ken, 2. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning , sjöeller lu ftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1, 2, 3, 5 a e ller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § sa mma kapitel, 3. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medborg erlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken, 4 . högförräderi, krigsanstiftan, spio neri, grovt spioneri, grov obeh örig befattning med hemlig uppgift el l er grov olovlig underrättelseverksam het enligt 19 kap. 1, 2, 5, 6 eller 8 § el ler 10 § tredje stycket brottsbalke n, 5. terroristbrott enligt 2 § lage n 5. terroristbrott enligt 2 § l agen (2003:148) om terroristbrott elle r (2003:148) om terroristbrott el ler grovt brott enligt 3 § andra styc k et grovt brott enligt 3 § a ndra stycket l agen (2002:444) om straff för lagen (2002:444) om stra ff för finansiering av särskilt allvarlig finansiering av särskilt allv arlig brottslighet i vissa fall , m.m. , eller brottslighet i vissa fall, eller 6. mord, dråp, grov misshandel, människorov eller olaga fr ihetsberövande enligt 3 k ap. 1, 2 eller 6 § eller 4 kap. 1 § eller 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att påverka offentliga organ eller den som y rkesmässigt bedriver nyhetsförmedling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hä mnas en åtgärd.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

2.17 Lag om ändring i lagen (2009:000) om åtgärde r för att utreda vissa samhällsfarliga b rott

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2009:000) om åtgärder för att ut reda vissa samhällsfarliga brott ska ha följande lydelse.

1 §

Tillstånd till hemlig teleavlyssning enligt 27 kap. 18 § första st ycket rättegångsbalken, hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19 § första stycket rättegångsbalken eller hemlig kameraövervakning enlig t 1 § lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning får meddelas, o m det med hänsyn till omständigheterna finns särskild anledning att anta att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar Ti llstånd till hemlig teleavlyssning enligt 27 kap. 18 § första stycket rätteg ångsbalken, hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 19 § första stycket r ättegångsbalken eller hemlig kameraövervakning enligt 27 kap. 20 a § första stycket rättegångsbalken får meddelas, om det med hänsy n till omständigheterna finns särskild anledning att anta att en person ko mmer att utöva brottsligverksamhet som innefattar 1. sabotage eller grovt sabotage enligt 13 kap. 4 eller 5 § brottsb alken, 2. mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, ka pning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage enligt 13 kap. 1 , 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om brottet innefattar sabotage enligt 4 § samma kapitel, 3. uppror, väpnat hot mot laglig ordning eller brott mot medbo rgerlig frihet enligt 18 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken, 4. högförräderi, krigsanstiftan , spioneri, grovt spioneri, grov obe hörig befattning med hemlig uppgift e l ler grov olovlig underrättelseverks amhet enligt19 kap. 1, 2, 5, 6 eller 8 § el ler 10 § tredje stycket brottsbalken , 5. terroristbrott enligt 2 § 5. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om terroristbro tt lagen (2003:148) om terroristbr ott eller grovt brott enligt 3 § an d ra eller grovt brott enligt 3 § an dra stycket lagen (2002:444) om straff stycket lagen (2002:444) om s traff för finansiering av särskilt för finansiering av sä rskilt allvarlig brottslighet i vissa fall , allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. , eller eller 6. mord, dråp, grov misshandel, människorov eller olaga frihetsberövande enli gt 3 kap. 1, 2 eller 6 § eller 4 kap. 1 § eller 2 § första stycket brottsbalken i avsikt att p åverka offentliga organ eller den som yrkesmässigt bedriver nyhetsförme dling eller annan journalistik att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd.

Denna lag träder i kraft den 15 mars 2009.

3 Ärendet och dess beredni ng

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit dire ktivet 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra a tt det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av 1 terrorism ( tredje penningtvättsdirektivet ), se bilaga 1 . Däreft er har Europeiska kommissionen i enlighet med ett i det tredje pen ningtvättsdirektivet föreskrivet kommittéförfarande antagit en rättsakt som kompletterar direktivet. Denna rättsakt är kommissionens direk tiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifte r för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG med avseen de på definitionen av person i politiskt utsatt ställning , samt tekniska kri terier för att kunna tillämpa lägre krav på kundkontroll och göra undanta g på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i m ycket 2 begränsad omfattning ( genomförandedirektivet ), se bilaga 2. Regeringen uppdrog den 16 mars 2006 åt en särskild utredare a tt se över frågor om vilka åtgärder som behöver vidtas för att ytterl igare effektivisera bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism. Utredningen antog namnet Utredning en om åtgärder mot penningtvätt och terrorismfinansiering. Regeringen beslutade om tilläggsdirektiv till utredningen den 21 december 2006. Utredningen överlämnade i mars 2007 betänkandet Genomföran de av tredje penningtvättsdirektivet (SOU 2007:23). Betänkandet har re missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och de som på eget initiativ har yttrat sig finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgän gliga i Finansdepartementet (dnr Fi2007/2472). De förslag i betänkandet som gäller tillsynsfrågor fick emellertid stark remisskritik. Regeringen bedömde det därför som nödvändi gt att komplettera beredningsunderlaget innan ett förslag om hur tillsyn en på området bör organiseras skulle kunna läggas fram för riks dagen. Statskontoret gavs därför i januari 2008 i uppdrag att utreda saken. Statskontoret överlämnade i mars 2008 rapporten Tredje Penningtv ättsdirektivet – tillsyn och organisation (2008:2). Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . Remissyt trandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2007/2472).

L agrådet

Regeringen beslutade den 9 oktober 2008 att inhämta Lagrådets ytt rande över de lagförslag som finns i bilaga 5 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 6 . Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter och förslag beh and las i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.1.1) och i författningskommentaren, avsnitt 8. Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar i lagtextförslagen gjorts.

1 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 2 EUT L 214, 4.8.2006, s. 29 (Celex 32006L0070).

Regeringen föreslår i propositionen, till skillnad från lagrådsrem issen, Prop. 2008/09:70 också följande lagändringar; lag om ändring i rättegångsbalken, la g om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, lag om ändr ing i stiftelselagen (1994:1220), lag om ändring i skattebetalnings lagen (1997:483), lag om ändring i lagen (1999:268) om betalning söverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, lag om ä ndring i revisionslagen (1999:1079), lag om ändring i tullagen (2000:1281 ), lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa s ärskilt allvarliga brott och lag om ändring i lagen (2009:000) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. Vidare föreslås ett tillägg i 3 ka p. 1 § fjärde stycket i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansieri ng av terrorism som inte fanns med i lagrådsremissen. Samtliga nu nä mnda ändringar har bedömts vara frågor av så enkel beskaffenhet att Lagr ådets hörande skulle sak na betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats i den delen.

4 Bakgrun d

4.1 Internationellt arbete för att bekämpa penning tvätt och finansiering av terrorism

Brottslighet genererar vinster och penningtvätt syftar till att på olik a sätt dölja ursprunget till dessa illegala tillgångar. Ett vanligt förfara nde i sammanhanget är att regelmässigt använda det finansiella systemet – via investeringar eller konsumtion – för att föra in medlen i den l egala ekonomin. Det är givetvis av vikt att det vidtas åtgärder mot detta förfaringssätt, främst för att hindra organiserad brottslighet, men äve n för att skydda stabiliteten hos det finansiella systemet. Åtgärder mot penningtvätt är således brottsförebyggande till sitt syfte men regelv erket är av administrativ art. Penningtvätt kan emellertid även angripas med straffrättsliga metoder. Åtgärder inriktades inledningsvis mot penningtvätt där förbrotte t var narkotikabrott. Det har sedan skett en utveckling mot en vidare defi nition av penningtvätt som grundas på flera typer av underliggande brott. Utvecklingen avspeglas i regelverket på internationell nivå geno m det arbete som bedrivs i Financial Action Task Force (FATF) och på EUnivå genom antagande av flera penningtvättsdirektiv. Det första penningtvättsdirektivet (91/308/EEG) antogs 1991. S yftet med direktivet var att samordna insatserna för att förhindra att fri heten för kapitalrörelser och friheten att tillhandahålla finansiella tjän ster utnyttjades för penningtvätt. Direktivet omfattade kreditinstitut o ch finansiella institut som de definierades i direktivet. Dessa institut å lades en skyldighet att kontrollera sina kunders identitet och att anmäla alla förhållanden som kunde tyda på penningtvätt till behöriga myndig heter samt att bevara handlingar och uppgifter från identitetskontrollen. Krav fanns också på att underlåta att utföra misstänkta transaktioner, att i nföra rutiner för att hindra att den egna verksamheten utnyttjade s för penningtvätt samt att informera och utbilda de anställda i frågor so m rörde transaktioner av medel som härrör från brott. Ändringar i det första penningtvättsdirektivet beslutades 2001 g enom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 dece mber 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder fö r att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av p engar ( andra penningtvättsdirektivet ). Genom det direktivet utvidgades til lämpningsområdet till att omfatta även vissa verksamheter utanfö r den finansiella sektorn: revisorer, skatterådgivare, fastighetsmäklare, s.k. oberoende jurister, vissa handlare när betalning görs kontant och med höga belopp samt kasinoverksamhet. Kretsen av förbrott utökades t ill att omfatta även andra brott än narkotikabrott. Detta direktiv genomfö rdes i svensk lagstiftning med ikraftträdande från den 1 januari 2005. B åda direktiven var minimidirektiv, dvs. möjligheten fanns att natio nellt besluta om strängare regler. Dessa två direktiv på området har ersatts genom det nu aktuella Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används

för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningt vätts- Prop. 2008/09:70 direktivet) .

FATF:s rekommendatione r

FATF är ett mellanstatligt organ med ansvar för frågor kring bekäm pning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Det har för närvaran de 34 medlemmar från olika delar av världen. Dess arbete har haft stort inflytande på ö vriga internationella regelverk, inte minst EG:s direktiv om penningtvätt. Arbetet utförs på flera områden; fastställande av standarder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, utvärd ering av medlemsländer samt analys och studier av metoder och trender på aktuella områden. Vidare tillämpar FATF sanktioner för de lände r och territorier som inte har tillräckligt effektiva system för bekämpni ng av penningtvätt och fi nansiering av terrorism. En av sanktionerna innebär en möjlighet att svartlista länder. För närvarande förekommer inget l and på FATF:s svarta lista. FATF har antagit 40 rekommendationer för bekämpning av pen ningtvätt, vilka reviderats under årens lopp. Rekommendationerna inne håller krav på ländernas legala system, såväl i straffrättsligt hänseend e som beträffande administrativa regler. Grundläggande och centrala är de rekommendationer som rör kraven på kundkännedom för verksam hetsutövarna. Vidare finns krav på att det ska finnas en finans underrättelseenhet för att motta underrättelser om misstänkta transaktion er och att den myndigheten ska ha tillräckliga resurser. Internationellt sam arbete betonas och krav finns på tillträde till vissa FN-konventioner på om rådet. FATF:s mandat utvidgades 2001 till att o mfatta även bekämpning av finansiering av terrorism. I anledning härav har FATF antagit nio specialrekommendationer. Alla FATF:s rekommend ationer omfattar sedan 2003 även bekämpning av finansiering av terrorism .

4.2 Det tredje penningtvättsdirektivet

Det tredje penningtvättsdirektivet bygger, liksom de tidigare direkti ven, i huvudsak på de 40 rekommendationer som har utfärdats av F ATF. Direktivet har således tillkommit som en följd av utvecklingen p å det internationella området och ett önskemål om att reg leringen på gemenskapsnivå ska stå i samklang med utvecklingen inom FATF , där rekommendationerna under år 2003 blev föremål för en omfa ttande revidering, bl.a. utvidgades tillämpningsområdet. Detta var i sin t ur en del av händelseutvecklingen efter den 11 september 2001. Ett annat önskemål var att konsolidera de två tidigare direktiv en på området. Dessa direktiv har därför upphävts och ersatts av det t redje penningtvättsdirektivet, som dock i vissa delar helt byg ger på de tidigare direktiven. Definitionen av penningtvätt är numera mer omfattande genom att den grundas på en vidare krets av förbrott. I direktivet betonas dessutom att reglerna ska täcka inte bara vinning av brott, utan även insamling av medel som kan användas för terrorismändamål.

På samma sätt som tidigare direktiv bygger det tredje penningtv ätts- Prop. 2008/09:70 direktivet på hörnstenarna identitetskontroll samt gransknings- och rapporteringsskyldighet som åligger vissa verksamhetsutövare, främ st inom den finansiella sektorn. När det gäller skyldigheten att iden tifiera kunden har kravet funnits tidigare, däremot har sättet på hur detta sk a ske i nte varit föremål för reglering på internationell nivå. Artikel 1 innehåller, förutom en definition av penningtvätt, även en definition av begreppet finansiering av terrorism, vilken hänvis ar till rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpand e av terrorism. Med finansiering av terrorism avses tillhandahålland e av medel, oavsett tillvägagångssätt, direkt eller indirekt, i uppsåt att dessa ska användas, eller med vetskap om att dessa, helt eller delvis, ko mmer att användas för att genomföra något av de brott som anges i näm nda rambeslut. De fall där lagligt åtkomna medel överförs för finansiering av terrorism omfattas därmed av direktivet. Artikel 2 anger vilka verksamhetsutövare som omfattas av bestämmelserna. Vissa kom pletteringar har skett sedan tidigare direktiv, bl.a. har tillhandahålla re av tjänster till truster och bolag tillkommit. Definitioner återfinns i arti kel 3 . Nya definitioner har tillkommit beträffande s.k. verklig förmånst agare, person i politiskt utsatt ställning, affärsförbindelse och brevlåde bank. Beträffande dessa definitioner har kommissionen möjlighet att, me d stöd av artikel 40, anta tillämpningsbestämmelser i form av ”förtydligan de av de tekniska aspekterna”. Detta har redan skett i viss utsträckning. Genom artikel 4 åläggs medlemsstaterna en skyldighet att ut vidga bestämmelserna till att omfatta även andra yrken och kategori er av verksamhetsutövare, om sannolikheten är särskilt stor för pennin gtvätt e ller finansiering av terrorism beträffande dessa. Artikel 5 innebä r att strängare regler än de som direktivet stadgar får införas eller beh ållas inom det område som direktivet omfattar. I artikel 6–10 , under rubriken Krav på kundkontroll, anges de åtgär der som verksamhetsutövaren måste vidta för att säkerställa att d e har kännedom om sina kunder och förstår vilken verksamhet dessa ägn ar sig åt. Bestämmelserna skiljer sig från de tidigare genom att mer detalj erat ange vilka förfaranden som krävs. En grundläggande utgångspunkt är att omfattningen av dessa kontroller ska bygga på en ”riskbaserad an alys”. Artikel 6 innehåller ett uttryckligt förbud mot att föra anonyma kon ton. I Artikel 7 beskrivs vilka situationer som kräver kundkontroller. Dett a ska ske vid etableringen av en affärsförbindelse, vid enstaka transaktio ner uppgående till minst 15 000 euro, vid misstanke om penningtvä tt och finansiering av terrorism och vid osäkerhet om huruvida tidigare kunduppgifter är korrekta. Artikel 8 innehåller de specificerade krav en på identitetskontroll, informationsinhämtning och övervakning av affärsförbindelsen. Relevanta tidpunkter för framför allt identitetskontrollen framgår av artikel 9 , liksom vissa undantag och konsekv enser av att erforderlig kontroll inte kan utföras. Affärsförbindelsen ska i dessa situationer inte inledas, alternativt avbrytas och rapport till finansun derrättelseenheten övervägas. Denna bestämmelse behöver dock inte tillämpas på vissa yrkesgrupper, bl.a. oberoende jurister och revisorer under vissa angivna förutsättningar. Huvudregeln är att kundkontroll bör genomföras innan affärsförbindelsen ingås, men bestämmelsen öppnar

för att en sådan förbindelse kan inledas medan identifieringsprocesse n Prop. 2008/09:70 fortfarande pågår. I artikel 10 behandlas regler för kasinon. I artikel 11 anges för vilka aktörer lägre krav på kundkontro ll kan tillämpas, eftersom de kännetecknas av en låg risk för penningtvä tt och finansiering av terrorism. Det är fråga om kunder av visst slag (t.ex. myndigheter), vissa produkter och transaktioner (t.ex. vissa l ivförsäkringar) och vissa fall där, efter beslut från kommissionen, vi ssa tekniska kriterier kan sägas vara uppfyllda. Om kommissionen be slutar att ett tredje land inte uppfyller villkoren för undantag med avseen de på låg risk och viss rapportering, ska medlemsstaterna förbjuda tilläm pning av lägre krav på kundkontroll beträffande institut och börsno terade företag i det landet. Detta framgår av artikel 12 . I artikel 13 beskrivs de situationer där riskerna för pennin gtvätt generellt är större och där kraven därmed är hårdare. I artikeln ang es tre olika fall, nämligen de fall när kunden inte är närvarande fysisk t, vid korrespondentbankförbindelser över gränserna och förbindelser med personer i politiskt utsatt ställning. För sistnämnda fall har kommissionen genom det ovan nämnda genomförandedirektivet fastställt ytter ligare kriterier. Artikel 14–19 finns under rubriken Utförande genom tredje part. Dessa bestämmelser kan sägas ha till syfte att undvika onödig överlappn ing av kundidentifieringen, något som kan verka hämmande på närings - och yrkesverksamhet. De som omfattas av direktivet har således, även o m det slutliga ansvaret ligger kvar på dem, möjlighet att i vissa fall förli ta sig på en tredje part för att uppfylla kraven på identifikation av kunde n och syftet med en affärsförbindelse. Den tredje parten har å sin si da en skyldighet att tillhandahålla d en information som den fått i dessa hänseenden ( artikel 18 ). Vid s.k. outsourcing eller vid agen turförhållanden anses leverantören eller agenten som en del av den person som omfattas av direktivet ( artikel 19 ). I direktivet behandlas vidare rapporteringsskyldighet. Artiklarna l 20– 27 innehåller de allmänna bestämmelserna. I Artikel 20 fastslå s att medlemsstaterna ska kräva att de som omfattas av direktivet ä gnar särskild uppmärksamhet åt verksamhet som på grund av sin natur in nebär en särskild risk för penningtvätt och finansiering av terrorism, i synn erhet komplicerade eller ovanligt omfattande transaktionsmönster utan ekonomiskt eller påvisbart lagligt syfte. Finansunderrättelseenhe tens uppgifter beskrivs i artikel 21 . I dessa uppgifter ingår att ta emot, analysera och till behöriga myndigheter sprida information. I de n mån det är tillåtet enligt inhemsk lagstiftning får den också begära uppg ifter. Rapporteringsbestämmelserna beträffande dem som omfatt as av direktivet är huvudsakligen desamma som i tidigare direktiv ( artike l 22 ). Oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare omfattas enligt artikel 23 som tidigare inte av rapporteringsskyldighet när de analyser ar sin klients rättsliga situation eller vid rättsliga förfaranden. Huvudregeln i direktivet ( artikel 24) är att de institut och personer som omfattas av direktivet ska avstå från att utföra transaktioner som d e vet har eller misstänker har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, till dess att rapportering har skett till finansunderrättelseenheten. Om det inte går att underlåta att utföra en transaktion, eller om underlåtenheten skulle försvåra utredningen får dock transaktionen 49

utföras. När transaktionen väl är genomförd ska uppgifter om d etta Prop. 2008/09:70 omedelbart lämnas till finansunderrättelseenheten. I artikel 25 behandlas de behöriga myndigheternas underrä ttelseskyldighet till finansunderrättelseenheten och i artikel 26 att fullgö rande av underrättelseskyldighet i god tro inte ska innebära överträdelse av t ystnadsplikt. Medlemsstaternas möjlighet att låta vissa yrkesutövare underrätta sina klienter om rapportering har utmönstrats. Röjande av uppgiften at t rapport har lämnats eller att en undersökning pågår, till kunden elle r till någon tredje person, är förbjudet ( artikel 28 ). Undantag gälle r för behöriga myndigheter och uppgifter mellan personer eller institut. Som röjande av uppgift avses inte ett fall där revisorer, skatterådgivar e och oberoende jurister försöker avråda en kund från att ge sig in på ol aglig verksamhet. Artikel 27 stadgar att medlemsstaterna ska vidta alla nödvä ndiga åtgärder för att skydda anställda hos dem som omfattas av direktivet m ot hot eller fientliga åtgärder till följd av att de rapporterat misst ankar om p enningtvätt eller finansiering av terrorism. Bestämmelsen är ny oc h har införts på grund av frågans stora betydelse för direktivets effektivite t. Under rubriken Bevarande och statistik återfinns artikel 30–33 . De n tidigare gällande bestämmelsen att handlingar och uppgifter ska be varas under fem år kvarstår enligt artikel 30 . Kreditinstitut och finan siella institut som de definieras i direktivet ska så långt möjligt till ämpa direktivets bestämmelser om kundidentifiering även vid filialer och dotterbolag utanför EU ( artikel 31 ). System ska, enligt artikel 32 , in rättas så att förfrågningar från myndigheter till vissa finansiella företa g om deras affärsförbindelser ka n besvaras snabbt och fullständigt. Artikel 33 i nnehåller krav på att omfattande statistik ska föras, både beträf fande antalet rapporter och uppföljningen av dessa. Dessa statistiska rapp orter ska dessutom offentliggöras. Under rubriken Tillämpningsföreskrifter återfinns regler om in terna förfaranden, utbildning och feedback, tillsyn, samarbete och sank tioner ( artikel 34–39) . Växlingskontor och leverantörer av tjänster till tr uster och företag ska omfattas av tillståndsplikt eller vara registrerade och kasinon ska inneha tillstånd. Möjlighet ska finnas att vägra licensi ering eller registrering i de fall då de personer som styr verksamheten in te är lämpade för detta ( artikel 36 ). Myndigheterna som övervaka r att direktivets krav följs ska enligt artikel 37 ha erforderliga befogenh eter och resurser för detta. För vissa företag – kreditinstitut, finan siella institut och kasinon – ska möjlighet till inspektioner på plats fin nas. Artikel 38 anger att kommissionen ska lämna hjälp för att unde rlätta samordning, bl.a. informationsutbyte mellan finansunderrät telseenheterna. I artikel 39 finns bestämmelserna om sanktioner, vi lka, i likhet med de administrativa åtgärderna, ska vara effe ktiva, proportionerliga och avskräckande. I samma artikel behandlas juri diska personers ansvar. När det gäller genomförande av direktivet får kommissionen e nligt artikel 40 , i enlighet med ett förfarande som beskrivs i artikel 41 , förtydliga och fastställa vissa tekniska kriterier, bl.a. med avseende på vilka kriterier som konstituerar låg eller hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. En särskild kommitté skapas med ändamålet att 50

biträda kommissionen med dessa frågor. I slutbestämmelserna ang es att Prop. 2008/09:70 kommissionen vart tredje år ska utarbeta en rapport om genomföra ndet. Medlemsstaterna åläggs att senast den 15 december 2007 vidta nödvändiga författningsändringar ( artikel 45 ).

4.3 Kommissionens genomförandedirektiv

Kommissionen har beslutat om tillämpningsföreskrifter avseend e det tredje penningtvättsdirektivet: kommissionens direktiv 2006/70/E G av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlam entets och rådets direktiv 2005/60/EG med avseende på definitionen av ”p erson i politiskt utsatt ställning”, samt tekniska kriterier för att kunna till ämpa lägre krav på kundkontroll och göra undantag på grund av fina nsiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfat tning. (genomförandedirektivet). De föreskrifter som finns i genomförandedirektivet grundar sig som nämnts på delegation i artikel 40 i tredje penningtvättsdirek tivet. Möjlighet finns för kommissionen att med stöd av den artikeln fas tställa t.ex. kriterier för huruvida en situation innebär en hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt förtydligande av vissa definitioner och av artiklar som rör kundkontroll. Kommissione n har även getts mandat att justera vissa belopp som anges i direktivet oc h att fatta beslut huruvida tredjeländer uppfyller vissa villkor. I nu näm nda hänseenden har kommissionen dock ännu inte fattat några beslut. Genomförandedirektivet innehåller i huvudsak följande enlig t de inledande skälen till direktivet. Kommissionen anser att möjligheter na att tillämpa lägre krav på kundkontroll bör inskränkas till ett begränsa t antal fall. Dessutom ska den fortlöpande kontrollen över affärsförbin delsen bestå. Viss exemplifiering görs i direktivet av faktorer hänf örliga antingen till de varor eller tjänster som tillhandahålls (vissa försäkrin gar), till om verksamheten är begränsad eller tillfällig (valutaväxling på h otell) eller till kunden som sådan (Europeiska centralbanken). Generellt gäller att detaljerade kriterier ska uppfyllas för att lägre krav ska kun na tillämpas. Viss finansiell verksamhet, betalningsförmedlings tjänster, anses särskilt sannolika att använda för penningtvätt eller för att finansiera terrorism och ska inte undantas f rån tillämpningsområdet. Även detta direktiv ska vara genomfört se nast den 15 december 2007.

4.4 FATF:s utvärdering av Sverige

FATF utvärderade Sveriges uppfyllande av organisationens re kommendationer i februari 2006 och besökte därför under hösten 2005 företrädare för myndigheter, organisationer och berörda sek torer. Utvärderingsrapporten innehåller en beskrivning bl.a. av det sv enska rättsliga systemet, myndigheters arbete, faktisk tillämpning av relev ant lagstiftning, men även om resurstilldelning. Utvärderingen summeras i en sammanställning, vari betygssättning genomförs genom en värdering av graden av genomförande för var och en av rekommendationerna, tillsammans med en redovisning av de faktorer som ligger till grund för

betygen. Betygsskalan består av fyra steg – uppfyller inte, upp fyller Prop. 2008/09:70 delvis, uppfyller huvudsakligen och uppfyller helt. Några viktiga punkter i kritiken avsåg att gällande penningtvättsr egler inte omfattar alla de aktörer som rekommendationerna avser sam t att tillsynen är för svag över de aktörer som inte står under F inansinspektionens tillsyn. När det gäller tillsynen över icke-finansiella fö retag kritiserar FATF särskilt att ingen ansvarig tillsynsmyndighet t ydligt utsetts, men ansåg ändå att rekommendationerna på detta områd e var delvis uppfyllda. Vidare ansågs Finanspolisen och Finansinspektion en ha avsatt för lite resurser till penningtvättsfrågor, samtidigt som polise n och Ekobrottsmyndigheten ansågs behöva vidta kompetenshöjande åtgä rder på området. Även här menade dock FATF att Sverige delvis upp fyller rekommendationerna. FATF pekade också i sin utvärdering på att penningtvättslagstiftn ingen inte omfattar personer i politiskt utsatt ställning samt att den inte tar hand om gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser, rekomm endationer som FATF ansåg att Sverige inte uppfyller alls. Vidare a nsågs Sverige inte ha säkerställt att icke vinstdrivande organisationer – en grupp som framför allt omfattar vissa typer av ideella och ekono miska föreningar samt vissa stiftelser – inte ska kunna utnyttjas för pe nningtvätt. Andra områden där Sverige bara delvis uppfyllde rekomm endationerna var statistik, rapportering av misstänk ta transaktioner, uppmärksamhet på högriskländer, utländska filialer, krav på information om personer i ledande ställning och frysning av tillg ångar.

4.5 Nuvarande svensk rättslig reglering

De grundläggande straffrättsliga bestämmelserna finns i 9 kap. 6–7 a §§ brottsbalken. Penningtvätt är kriminaliserat som penninghäleri eller penninghäleriförseelse. Enligt svensk lag straffas inte den som b egått även förbrottet särskilt för penninghäleri eller annat brott som in nebär penningtvätt. Det bör noteras att Sverige, till skillnad från vissa andra länder således inte kriminaliserat ”självtvätt”. Finansiering av terrorism är för närvarande kriminaliserat genom lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslig het i viss fall m.m. Lagen genomför FN- konventionen om bekämpning av f inansiering av terrorism. Förutom straffrättsliga bestämmelser inne håller lagen även bestämmelser för verksamhetsutövare inom den finansi ella sektorn, motsvarande dem som finns i penningtvättslagen, rö rande gransknings- och rapporteringsplikt m.m. Det första penningtvättsdirektivet (91/308/EEG) genomfördes i s vensk rätt genom lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. Den lagen har bestått i sina huvuddrag, men ändringar har gjorts vid ett antal tillfällen. De senaste trädde i kraft den 1 januari 2005 i samband med genomförandet av det andra penningtvättsdirektivet (prop. 2003/04: 156, bet. 2004/05:JuU07, rskr. 2004/05:70). Genom lagstiftningen gen omfördes således de administrativa, förebyggande åtgärder som åvilar vissa verksamhetsutövare inom främst den finansiella sektorn. Lagen innehåller i huvudsak följande. Första paragrafen definierar penningtvätt. Med penningtvätt avses sådana åtgärder med avseende på 52

egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att d enna Prop. 2008/09:70 egenskap fördöljs, att den brottslige får möjlighet att undandra si g rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras , samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav el ler brukande av egendomen. Med penningtvätt avses även åtgärde r med annan egendom, om åtgär derna är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Lagens tillämpningsområde anges i 2 § som de fysiska och juri diska personer (verksamhetsutövare) som bedriver verksamhet av uppr äknat slag enligt hänvisning till den lagstiftning som, i förekommande fall, reglerar verksamheten. Lagen gäller endast verksamhet riktad mot kunder och även filialer i Sverige till vissa utländska juridiska pers oner. Vissa personer är enbart uppgiftsskyldiga enligt 9 c §. De verksamhetsutövare som omfattas av lagen får inte med vetet medverka vid transaktioner som kan antas utgöra pennin gtvätt. Skyldigheterna innebär att de ska identifiera kunden genom att denne legitimerar sig när en affärsförbindelse inleds (4 §). Detsamma gäll er vid transaktioner som uppgår till motsvarande 15 000 euro eller me r. S.k. distanskunder föranleder ytterligare åtgärder. Vissa undantag finn s från kravet på identitetskontroll, vilka anges i 4 a och 5 §§. Om det kan antas att kunden inte handlar för egen räkning, ska verksamhetsutövar en på lämpligt sätt söka skaffa sig kännedom om identiteten (6 §). Om d et kan antas att en transaktion innebär penningtvätt, ska kontroll alltid u tföras (7 §). Handlingar ska bevaras under fem års tid (8 §). Gransknings - och rapporteringsskyldigheten, liksom vissa undantag härifrån, regleras i 9– 9 c §§. Undantag gäller för bl.a. advokat under vissa förhållanden . När uppgifter har lämnats till Finanspolisen ska även annan person läm na uppgifter för utredningen som myndigheten begär. Polisens be gäran måste alltså omfatta frågor i ett pågående ärende. Förhållandet till eventuell tystnadsplikt regleras i 10 §. Uppgifter s om lämnas i tro att de bör lämnas innebär inte ansvar för åsidosatt tystnadsplikt. Den fy siska eller juridiska personen får inte röja för kunden eller för n ågon utomstående att granskning eller rapportering ägt rum. Finansinspektionen ska enligt 12 § underrätta Finanspolisen om myndigheten får kännedom om transaktioner som kan antas u tgöra penningtvätt. Krav på rutiner, information och utbildning för anst ällda regleras i 13 §. Innehållet i 14 § är an svarsbestämmelser. Genom fö rordningen (2002:552) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall har Finansinspektionen bemyndigats att utfärda föreskrifter. Så har skett genom FFFS 2005:5, som även innehåller allmänna råd.

5 Allmänna utgångspunk ter

En viktig utgångspunkt vid genomförandet av det tredje penni ngtvättsdirektivet är givetvis att åstadkomma en effektiv bekämpni ng av penningtvätt. Ett finansiellt system där det förekommer stora flöd en av illegalt åtkomna medel kan riskera att destabilisera finansmarkn aden, med betydande negativa konsekvenser som följd. Det är därför ange läget att regelverket på områ det även fortsättningsvis ger förutsättningar för s unda och stabila institut. Det är även av vikt att motverka att det finansiella systemet utn yttjas för att finansiera terrorismverksamhet. Genom det tredje penningt vättsdirektivet utvidgas tillämpningsområdet för reglerna till att även avse sådan verksamhet. Samma åtgärder som används för att bekäm pa penningtvätt ska således även förhindra finansiering av terrorism. I direktivet införs en väsentlig förändring i jämförelse med tid igare regler genom att ett riskbaserat förhållningssätt introduceras. Utg ångspunkten är således att riskerna skiljer sig åt mellan olika länder, k under och verksamhetsområden samt att förändringar i dessa hänseende n kan ske över tiden. Mer detaljerade krav ställs också på vad de aktörer som omfattas av direktivet ska ta reda på om sina kunder. Identitetsko ntroll, vetskap om affärsförbindelsens syfte och art samt en kontinuerl ig uppföljning är grundläggande delar. Resurserna ska därför användas där behoven finns. Regelverket kan därigenom göras mer flexibel t och tillämpningen anpassas efter riskerna. Det underlättar även en ak tiv tillämpningen av reglerna, snarare än ett rutinmässigt förhållningssä tt. En ytterligare viktig förändring är att fler aktörer kommer att om fattas av det nya direktivet. De nya aktörer som omfattas är i huvu dsak registrerade revisionsbolag, fysiska och juridiska personer som y rkesmässigt bedriver revisionsverksamhet, erbjuder bokföringstjänste r, eller tjänsterna företagsbildning, försäljning av n ybildade aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer sam t all yrkesmässig verksamhet som innebär handel med varor där ko ntantbetalning sker med belopp på 15 000 euro eller mer. Det tredje penningtvättsdirektivet är i vissa delar ett minimidirek tiv. Medlemsstaterna har således möjlighet att välja om de vill införa sk ärpta krav i förhållande till direktivet. De kan även i vissa delar välja o m de ska vidta åtgärder, s.k. nationella val. Sådana val finns bl.a. för att ku nna anpassa regleringen till särskilda nationella förhållanden. Vid genomförandet av ett enskilt direktiv är det givetvis viktigt att ta hänsyn till de aktuella reglernas syfte, i det här fallet en ef fektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism . En utgångspunkt för genomförandet av direktivet är således att hitta lösningar som på bästa sätt uppfyller detta syfte. En annan, del vis motstridig utgångspunkt, är att inte införa regler som riskerar att hä mma en väl fungerande inre marknad för finansiella tjänster, där en vi ktig förutsättning för att uppnå detta mål är ett i grundläggande delar harmoniserat regelverk. Dessutom bör inte strängare regler än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med regleringen införas, för att inte i onödan förstöra möjligheterna till att driva en effektiv näringsverksamhet inom de områden som omfattas av reglerna om penningtvätt och

finansiering av terrorism. Vid införlivandet av direktivet får därf ör en Prop. 2008/09:70 avvägning göras mellan dessa utgångspunkter. Sammanfattningsvis bör således nu beskrivna utgångspunkter lig ga till grund för bedömningen om huruvida strängare regler än de som s tadgas enligt direktivet är att föredra på vissa områden och om möjlighetern a till nat ionella val ska utnyttjas.

6 Överväganden och försla g

6.1 Lagteknisk lösning och tillämpningsområdet

Regeringens förslag: En ny lag om åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terrorism införs. Den nu gällande penningtvättslagen upphävs . I den nya lagen införs en inledande bestämmelse som beskriver lagens syfte. Med finansiering av terrorism avses den brottslighet som anges i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.

Utredningens förslag: Penningtvättslagen behålls i sin nuvarande s truktur, med det utökade syftet att förhindra att finansiell verksa mhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för finansiering av terrorism. Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna yttrar sig över utredningens förslag i denna del. Skälen för regeringens förslag: Det tredje penningtvättsdire ktivet innehåller krav på åtgärder på gemenskapsnivå för att förh indra finansiering av terrorism och har därmed ett utvidgat syfte i förhål lande till tidigare direktiv på området. Direktivet syftar således till att förh indra penningtvätt och finansiering av terrorism, för att på så sätt skydd a det finansiella systemets stabilitet – ett system som kan användas såv äl för att dölja vinning av brott som för att överföra medel för terro rismändamål. Det innehåller som nämnts även en stor mängd andra ändr ingar och tillägg i jämförelse med t idigare direktiv på området. Denna mängd n yheter kan svårligen införas i nuvarande lagstruktur. Vid genomför ande av direktivet bör därför en ny lag om åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terrorism införas. Definitionen av penningtvätt i direktivet motsvarar den tid igare gällande och det saknas skäl att ändra den nu gällande definition en i penningtvättslagen. Med finansiering av terrorism avses enligt artikel 1.4 i tredje penni ngtvättsdirektivet tillhandahållande eller insamling av medel, oa vsett tillvägagångssätt och oavsett om det sker direkt eller indirekt, om u ppsåt eller vetskap finns om att medlen helt eller delvis kommer att anvä ndas för att genomföra något av de brott som anges i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpand e av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002 s. 3). Den brottskatalog som finns i rådets rambeslut har införts i svensk rätt genom en definitio n av terroristbrott i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Den sv enska definitionen av finansiering av terrorism föreslås emellertid bli något vidare än enbart finansiering av terroristbrott enligt den l agen. Finansiering av terrorism bör i stället kopplas till den brottskatalog som finns i 2 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall (finansieringslagen; vars rubrik i propositionen föreslås ändrad genom att ”,m.m.” stryks). I denna brottskatalog ingår terroristbrott som ett av fyra brott som är straffbara att finansiera.

Finansieringslagen tillkom för att uppfylla kraven i Förenta nation ernas Prop. 2008/09:70 internationella konvention om bekämpande av finansiering av terr orism som undertecknades av Sverige den 15 oktober 2001. För att inte finansiering av terrorism och finansiering av särskilt allvarlig brott slighet ska få olika innebörd, och för att fortsatt uppfylla kraven i FNkonventionen, bör därför finansieringslagens brottskatalog även användas vid de finitionen av finansiering av terrorism den i nya penningtvättslagen. Dessutom bör det i sammanhanget nämnas att den gransknings- och rapporteringsskyldighet avseende finansiering av särskilt all varlig brottslighet som åligger finansiella företag enligt 8 § finansieringsl agen, och som är ett krav enligt FN-konventionen, upphävs och ersä tts av bestämmelserna i 3 kap. 1 § i den nya penningtvättslagen. Syftet är att bestämmelserna i de båda lagarna inte ska överlappa varandra. Gen om att finansiering av terrorism i nya penningtvättslagen föreslås definieras som finansiering av de brott som räknas upp i 2 § finansieringslagen kvar står gransknings- och rapporteringsskyldigheten för samtliga br ott i finansieringslagen. Gällande penningtvättslag saknar en inledande ”portalparagraf ” om syftet med lagstiftningen. Sådana paragrafer brukar beskriva det övergripande syftet med lagen och inom vilket område den ska verka. Den lägger normalt fast en lämplig ram för att leda läsaren på rätt spår om var lagstiftningen befinner sig i det rättsliga systemet. I den n ya penningtvättslagen bör det fastslås att syftet med bestämmelserna är att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller f inansiering av terrorism.

6.1.1 Tillämpningsområdet

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för den nya pen ningtvättslagen ändras i jämförelse med tidigare lagstiftning på följande sätt . Den nya lagen ska, utöver godkända och auktoriserade revisorer, även omfatta registrerade revisionsbolag. Den ska också omfatta andra fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt driver revisionsverksamhet eller erbjuder bokföringstjänster. Även tjänsterna att yrkesmässigt bilda juridiska personer, att sälja nybildade aktiebolag och förmedla svenska eller utländska juridiska personer omfattas, liksom att yrkesmässigt fullgöra en funktion som styrelseledamot eller bolagsrättsligt ansvarig, som nominell aktieägare för en verklig huvudmans räkning, som bolagsman i handels- eller kommanditbolag eller i någon liknande ställning i förhållande till andra juridiska personer, att yrkesmässigt tillhandahålla ett registrerat kontor eller en postadress och därmed sammanhängande tjänster till en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk person samt att yrkesmässigt förvalta en trust eller en liknande juridisk konstruktion. Dessutom ska all yrkesmässig verksamhet som innebär handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro ingå. Detsamma gäller förmedling av livförsäkringar av andra än anknutna

försäkringsförmedlare. Fastighetsmäklare med enbart registrering för Prop. 2008/09:70 hyresförmedlare ska dock undantas från lagens tillämpning.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regerin gens förslag men föreslår ingen reglering av den som tillhandahåller de tj änster till företag och truster som regleras i artikel 3.7 b–e. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att utredningen i nte i tillräcklig omfattning har utrett vilka tjänster som finns eller inom e n snar framtid kan komma att etableras i Sverige och som bör omfattas a v det nya regelverket. Detta gäller enligt inspektionens uppfattning särskilt s.k. kontorshotell. Rikspolisstyrelsen (RPS) föreslår att ytterligare aktö rer bör omfattas av lagen såsom företag som tillhandahåller konto- eller k reditkortstjänster, företag som bedriver factoringverksamhet och uppräkni ngsverksamhet samt ideella organisationer. Skatteverket påpekar att det är lämpligt att förmedlare av utländska juridiska personer också omfatta s av lagen. Beträffande verksamhet som innebär tillhandahållande av k ontor, postadress eller liknande administrativa funktioner visar såväl skattekontroller som brottsutredande verksamhet att sådan verksa mhet används i Sverige, bl.a. för penningtvättsändamål. RPS ifrågasätter även om inte all spelverksamhet som tillhandahålls av Svenska Spel borde omfattas av lagen, eftersom spelkonton och ATG-verksamheten enligt styrelsens uppfattning används för penningtvätt. Svenska Spel AB del ar däremot utredningens bedömning att reglerna även fortsättningsvis s ka begränsas till kasinospel och menar att kasinoverksamheten omgärd as av ett regelverk som bl.a. innebär att säkerhetsrutinerna är sådan a att möjligheterna till penningtvätt i praktiken är mycket begränsad e. Motsvarande rutiner gäller inte i övrig spelverksamhet i landet. A ndra former av spelverksamhet kan visserligen – enligt Svenska S pel – innebära kontantbetalning, där det inte helt kan utesluta s att verksamheten skulle kunna användas till penningtvätt, men betalning arna uppgår i dessa fall, till skillnad mot kasinospel, sällan till belop p på 15 000 euro eller mer. Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB instäm mer i utredningens bedömning att hyresförmedlare bör undantas från penningtvättsreglerna. Skälen till detta är enligt Mäklarsamfund et att risken för att verksamheten ska utnyttjas för penningtvätt och terrorismfinansiering är mycket liten med hänsyn till det begrän sade arvod e som tillåts i de n förmedlingsverksamheten. FAR SRS anser att företagsmäklare bör omfattas av lagen och – beträffande advokater och biträdande jurister – att även överlåtelser av andelslägenheter och bostadsrätter bör omfattas.

Skälen för regeringens försl ag Prop. 2008/09:70

Inledning

Vid genomförandet av det andra penningtvättsdirektivet utvidga des lagens tillämpningsområde till att omfatta företag som driver fondverksamhet samt till oberoende jurister, godkända och auktoris erade revisorer, skatterådgivare, fastighetsmäklare, kasinon samt till person er som yrkesmässigt handlar med varor av högt värde, såsom antikvi teter, konst, ädelstenar, metaller och transportmedel. Oberoende j urister omfattas av penningtvättslagens bestämmelser bara när de deltar i vissa finansiella transaktioner och företagstransaktioner för en klients räkn ing. Den svenska lagstiftningen omfattar i dag således aktörer inom följande områden: bank- eller finansieringsrörelse, livförsäkringsrö relse, värdepappersrörelse, verksamhet som kräver anmälan eller ansöka n hos Finansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplik t och lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet – dvs. penningöverfö ring, valutaväxling och annan finansiell verksamhet samt inlåningsverks amhet – försäkringsförmedling, verksamhet för utgivning av elektro niska pengar, fondverksamhet, verksamhet som fastighetsmäklare, verksa mhet för kasinospel, verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor, el ler skatterådgivare. Bestämmelserna gäller även för advokater och andra oberoende jurister när de bedriver verksamhet av visst angivet slag , samt för den som driver yrkesmässig handel med eller auktionsförsäljn ing av antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transportmede l i de fall betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 eur o eller mer. Det tredje penningtvättsdirektivet innebär vissa nyheter när det g äller vilka aktörer som omfattas, se artikel 2. Direktivet är tillämpligt äv en på andra revisorer än de som är godkända eller auktoriserade, om de yrkesmässigt driver revisionsverksamhet. Vidare ska fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt tillhandahåller bokföringstj änster omfattas, jfr ”external accountants” i direktivets engelska version. Det ska även tillämpas på tillhandahållare av tjänster till truster eller bolag utöver de som utförs av revisorer, skatterådgivare och oberoende j urister (se artikel 2.1 c och definitionen i artikel 3.7). Det omfattar vida re all yrkesmässig verksamhet som innebär handel med eller au ktionsförsäljning av varor där kontantbetalning sker med belopp på 15 00 0 euro eller mer. Direktivet innehåller vidare ett krav på att medlemsstatern a ska överväga om även annan verksamhet bör omfattas av den nationella lagstiftningen (artikel 4). Av skäl 34 till direktivet framgår dessutom att det inte ska tillämpas p å personer som endast omvandlar pappersdokument till elektronisk form på grundval av ett underliggande kontrakt m ed ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut.

Fastighetsmäklare

Med fastighetsmäklare avses i fastighetsmäklarlagen (1995:400) fysiska personer som yrkesmässigt förmedlar fastigheter, delar av fastigheter,

byggnader på annans mark, tomträtter, bostadsrätter, andelsrät ter Prop. 2008/09:70 avseende lägenhet, arrenderätter eller hyresrätter. För att kunna verka som fastighetsmäklare krävs registrering, vilket förutsätter att fasts tällda krav såsom tillfredsställande utbildning och redbarhet är uppfyllda. En registrering ska avse antingen yrkesmässig förmedling av sam tliga förmedlingsobjekt (fullständig registrering) eller av enbart hyres rätter (registrering för hyresförmedlare). Personer i sistnämnd kategori ä r inte fastighetsmäklare i direktivet s mening och bör därför inte omfattas inte av penningtvättslagstiftningen.

Revisorer m.fl.

För närvarande omfattar penningtvättslagen de revisorer som ang es i revisorslagen (2001:883) och som därmed står under tillsyn av Revisorsnämnden, dvs. godkända och auktoriserade revisorer. Ä ven andra personer och företag utför emellertid revision och dä rmed närliggande verksamhet. Vid genomförandet av det andra pen ningtvättsdirektivet framhölls dock som rimligt och tillräckligt för ak tuellt syfte, att begränsa omfattningen till att avse godkända och auktoris erade revisorer. Även om någon språklig ändring inte gjorts i det tredje penningtvättsdirektivet framstår det emellertid som klart att gru ppen personer som ska omfattas av den nya lagen bör utökas. Detta visar inte minst den kritik som FATF framförde i den utvärdering av Sverige som gjordes under år 2006. Kritiken avsåg det faktum att den sv enska lagstiftningen inte omfattar vissa typer av konsulter. Av FA TF:s rekommendationer nr 12 och 16 framgår att personer som ut för revisionstjänster eller bokföringstjänster, även när dessa personer i nte är kvalificerade revisorer, omfattas. I detta sammanhang bör även no teras att de personer som i den svenska översättningen av direktivet ben ämns ”revisorer” i stället benämns ”auditors” och ”external accountants” i den engelska översättningen. Sistnämnda begrepp torde omfatta både revisorer och personer som tillhandahåller bokföringstjänster, dv s. en vidare krets. Med hänsyn till direktivets syfte får en sådan v idare definition anses ge bäst uttryck för vilka grupper som lämpligen bör omfattas av penningtvättslagstiftningen. Även verksamhet som bes tår i att yrkesmässigt erbjuda bokföringstjänster eller revisionstjänster bör således omfattas av denna lagstiftning. Utöver godkända och auktoriserade revisorer bör även registre rade revisionsbolag omfattas av den nya penningtvättslagen, vilke t har förordats av Skatteverket . Sammantaget innebär detta att lagens tillämpningsområde utsträcks till att gälla ett stort antal redovisningskonsulter, redov isningsbyråer och liknande. Däremot kommer inte personer som är anställda h os ett företag för att utföra det företagets bokföring, såsom personal på företagets ekonomiavdelning, att omfa ttas.

Försäkringsförmedling

Viss osäkerhet har rått huruvida all försäkringsförmedling omfattas av penningtvättslagstiftningen, dvs. såväl skadeförsäkrings- som livförsäkringsförmedling (se 2 § p 5 penningtvättslagen, som innehåller en

generell hänvisning till lagen om försäkringsförmedling). Man bö r särs- Prop. 2008/09:70 kilt uppmärksamma att direktivet endast omfattar försäkringsförm edling av livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade tjänster – dock med undantag för s.k. anknutna försäkringsförmedlare (se artikel 2 oc h definitionen av finansiellt institut i artikel 3.2 e). Anknutna försäkringsförmedlare definieras i artikel 2.7 i Eu ropaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling. Av definitionen följer att ansvaret att följa bl.a. penningtvättslagstiftningen ligger på försäkringsföretaget när detta använder sig av anknutna försäkringsmäklare. Enligt den sv enska lagstiftningen om försäkringsförmedling tar försäkringsföretaget det fulla ansvaret för anknutna försäkringsförmedlare. Det är därför rimligt att – som penningtvättsdirektivet föreskriver – undanta denna kat egori försäkringsförmedlare från penningtvättsreglerna. En annan fråga är om skadeförsäkringsverksamhet generellt bör omfattas (jfr artikel 4). Det kan konstateras att missbru k av skadeförsäkringar främst sker genom bedrägerier och att missb ruket lämpligen angrips genom beivrande av den typen av brottslighet. S käl saknas därför att närmare utreda förutsättningarna för att låta såd an försäkringsverksamhet omfattas av regelverket. Penningtvättsl agens tillämpningsområde bör således i detta hänseende avgränsa s till förmedling av livförsäkringar enligt lagen om försäkringsförmedling. Undantag bör dock göras för den försäkringsförmedling som utförs av anknutna försäkringsförmedlare enligt den lage n.

Tillhandahållare av tjänster till truster eller företag

Artikel 2.3 c anger att direktivet är tillämpligt på tillhandahålla re av tjänster till truster och bolag utöver dem som anges i leden a och b (revisorer, skatterådgivare och oberoende jurister när dessa utför vissa åtgärder). I artikel 3.7 definieras sedan begreppet: en fysisk eller ju ridisk person som affärsmässigt tillhandahåller någon av följande tjänst er till tredje part: a) Bildande av företag eller andra typer av juridiska person er. b) Fullgörande av funktion som styrelseledamot eller bolagsrä ttsligt ansvarig (”Company Secretary”), som bolagsman i ett handels- eller kommanditbolag eller i någon liknande ställning i förhållande till andra juridiska personer eller åtgärder för att någon annan person ska kunna utföra sådana funktioner. c) Tillhandahållande av ett registrerat k ontor eller en tillfällig postadress, korrespondensadress eller admini strativ adress och andra därmed sammanhängande tjänster för ett aktiebol ag, ett handelsbolag eller någon annan form av juridisk person eller ju ridisk konstruktion. d) Förvaltning av en klassisk trust eller liknande ju ridisk konstruktion eller åtgärder för att någon annan person ska kunna utföra en sådan funktion. e) Funktion som nominell aktieägare för en ve rklig förmånstagares räkning eller åtgärder för att någon annan person, so m inte är ett företag som är noterat på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen eller som är underkastad motsvarande internationella normer, ska kunna utföra en sådan funktion. Motsvarande innehåll har FATF:s

rekommendationer med den definition som finns upptagen i FA TF:s Prop. 2008/09:70 ”Glossary”. Uppräkningen är uttömmande. Det är emellertid svårt att avgöra vilka tjänster som egentligen avses och i vilken utsträckning dessa erbj uds i Sverige. Finansinspektionen anser att utredningen inte i tillrä cklig omfattning utrett vilka tjänster som finns på marknaden i dag eller vilka som beräknas finnas där inom en snar framtid. Vad som kan konst ateras är att det förekommer företag som har specialiserat sig på att er bjuda lagerbolag och att bilda bolag. Dessa tjänster kan erbjudas äv en av skatterådgivare och ekonomiska konsulter av olika slag. Det får anses att även försäljning av ett lagerbolag omfattas av definitionen i direk tivets artikel 3.7 a. Ändamålsskäl talar således för att låta verksamheter som innefattar handel med lagerbolag omfattas av penningtvättslagstiftni ngen (se t.ex. Ekobrottsmyndighetens rapport Lagerbolag och ekono misk brottslighet, december 2000). De tjänster som behandlas i punkterna b–e är uppenbarligen av sedda för en ann an rättslig miljö än den svenska. Följande kan sägas om i v ilken utsträckning dessa tjänster yrkesmässigt erbjuds på den sve nska marknaden. Tjänsten som ”Company Secretary” i punkten b torde avse e n ställföreträdarfunktion med ansvar att företräda bolaget i bl.a. kon takter med myndigheter och tjänsterna som uppräknas i nämnda punk t ska erbjudas till tredje part. Tjänsten förekommer inte i Sverige m en är vanligt förekommande i andra medlemsländer som t.ex. i Storbritan nien. När det gäller att yrkesmässigt erbjuda tjänsten som styrelseled amot framgår av skäl 17 att man inte tillhandahåller en sådan tjänst som av ses i direktivet enbart genom att vara utsedd till styrelseledamot i ett b olag. Motsvarande tillämpning borde även göras avseende funktionen so m bolagsman i handels- eller kommanditbolag. Definitionen omfat tar endast perso ner som fullgör dessa funktioner på tredje parts vägnar och på affärsmässig grund. Detta är inte förenligt med gällande s vensk associationsrätt vilket gör att tjänsterna inte erbjuds på sv enska marknaden. En trust bildas när en fysisk eller juridisk person avsätter fast elle r lös egendom eller rättigheter för ett visst ändamål och överlåter egend omen med besittningsrätt till en annan person (trustee) som har uppdrag et att f örvalta egendomen. Trusten kan jämföras med en stiftelse til l sin konstruktion med den skillnaden att trusten inte är en juridisk p erson. Någon reell motsvarighet till truster finns således inte i Sverig e för närvarande. Nominella aktieägare finns i bl.a. Storbritannien. Där innefattar begreppet en fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt säljer tjä nsten att agera aktieägare, utan att några juridisk rättigheter avseende a ktien överförs till den nominella aktieägaren, och utan insyn i vem som ä r den verkliga huvudmannen. Detta är närmast att jämföra me d ett bulvanförhållande som innebär att någon (bulvanen) utåt framstå r som ägare av viss egendom eller rättighet, me n i verkligheten har innehavet för annans räkning. Den tjänst man köper är således främst anonymitet. Den närmast jämförbara funktionen i svensk rätt torde vara förvaltarregistrering av aktier, med den viktiga skillnaden att det för dessa alltid finns insyn i vem som är den verklige ägaren. 62

Som redogjorts för ovan finns tjänsterna som räknas upp i artikel 3.7 b, Prop. 2008/09:70 d och e inte på den svenska marknaden, vilket skulle tala för att dessa inte behöver inkluderas i den svenska penningtvättslagen. Däremo t kan dessa tjänster, som Lagrådet påpekat, utövas genom gränsöverskri dande verksamhet från Sverige. En verksamhetsutövare i Sverige kan fö rvalta egendom för en trust eller erbjuda någon av de ovanstående tjänster på en marknad där detta är tillåtet. Om detta sker genom gränsöverskri dande verksamhet ska den omfattas av svensk penningtvättslagstiftning, vilket motiverar att tjän sterna inkluderas i tillämpningsområdet (se prop. 1992/93:207 s. 13). Punkten c avser verksamhet som innebär tillhandahållande a v ett registrerat kontor eller av tjänster som postadress eller lik nande administrativa funktioner. Både Finansinspektionen och Skatte verket anser att sådan verksamhet förekommer i Sverige i dag och att de n kan vara förknippad med oseriös verksamhet. Verksamheten bör omfat tas av penningtvättslagstiftningen. Gemensamt för alla de tjänster som omfattas av artikel 3.7 i dire ktivet är att den verksamhet som bedrivs av ”tillhandahållaren”, som kan vara en fysisk eller juridisk person, affärsmässigt tillhandahålls till tredje part. Avgränsningen torde bäst kunna göras genom införande av rekvisitet yrkesmässighet i lagen.

Varuhandel till högt värde och valutaväxling

Sedan den 1 januari 2005 omfattas fysiska och juridiska persone r som yrkesmässigt bedriver handel med, eller auktionsförsäljning a v, antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transportmed el av penningtvättslagen, då betalning görs kontant med ett belopp m otsvarande 15 000 euro eller mer. Tid igare gällde att denna grupp endast omfattades av en bestämmelse om uppgiftsskyldighet. Rättssäkerhe tsskäl motiverade att det i lagen angavs vilka kategorier av handlare som omfattades (se prop. 2003/04:156 s. 50). Enligt det nya direktivet ska all yrkesmässig handel med varor till höga värden omfattas (artikel 2.3 e). Framför allt är det fråga om sådan verksamhet som redan finns uppräknad i lagen men därutöver kan även annan verksamhet – där det förekommer kontantbetalningar motsva rande 15 000 euro el ler mer – komma att omfattas. Som tidigare innebär lagstiftningen främst en skyldighet att identifiera kunden och rapportera misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism i dess a fall. Omfattningen av denna handel är emellertid mycket svår att bedöm a, se vidare avsnitt 6.5 . Beträffande valutaväxlingsverksamhet är det, mot bakgrun d av bestämmelsen i kommissionens direktiv 2006/70/EG om tillämp ningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG , med avseende på definitionen av person i politiskt utsatt ställning, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav på kundkontro ll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning (genomförandedirektivet) oklart hur stor omfattningen av verksamheten måste vara för att den ska omfattas av lagen. Frågan aktualiseras också för annan finansiell verksamhet som

innebär yrkesmässig verksamhet som huvudsakligen består i att utfö ra en Prop. 2008/09:70 eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycke t 2, 3 och 5–12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. I art ikel 4 i genomförandetillämpningsdirektivet anges kriterier för vad som av ses med verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfatt ning. Dessa begränsningar bör överensstämma med de avgränsningar som finns i nationella regler, vilket för svenskt vidkommande är lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet . Då denna lag sannolikt kommer att revideras med anledning a v genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/6 4/EG om betaltjänster på den inre marknade n finns inte skäl att i detta lagstiftningsarbete föregå en sådan översyn.

Ska ytterligare aktörer omfattas av lagen?

Direktivet innehåller ett krav på att medlemsstaterna ska överväg a om även annan verksamhet än sådan som anges i direktivet helt eller d elvis bör omfattas av den nationella lagstiftningen på området. Kravet gäl ler när sannolikheten är särskilt stor att verksamheten använd s för penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 4). Utgångspu nkten för genomförandet av direktivet är – som nämnts i avsnitt 5 – at t inte införa strängare bestämmelser än direktivet, om det inte är sä rskilt motiverat. En avvägning bör således göras mellan direktivets syft e och ändamål samt den fysiska eller juridiska personens intresse av att driva en effektiv verksamhet. Mot denna bakgrund bör följande verksam heter belysas och analyseras särskilt. Målet vid penningtvätt är att kunna utnyttja vinningen från den brottsliga verksamheten utan att dess brottsliga ursprung upptäcks.. Detta kan ske genom konsumtion som betalas med konto- eller kred itkort. Konto- eller kreditkortstjänster tillhandahålls av företag s åsom exempelvis American Express. Korten ger möjligheter att konsum era vinningen från verksamhet i ett land medan medlen finns i ett annat land, vilket givetvis försvårar utredningen om tillgångarnas ursprung. F ATF ifrågasatte vid utvärderingen av Sverige behandlingen av kredi tkortsföretag och varför inte dessa omfattades av den svenska lagen. Äve n Rikspolisstyrelsen (RPS) har anfört att dessa företag bör omfatta s av penningtvättslagstiftningen. Det får dock anses att kreditkortsföre tagen driver betalningsförmedling och inte kreditgivning (se prop. 2002/03:139). Detta innebär att det vid sådan betalningsförmedl ing föreligger anmälningsskyldighet enligt lagen om anmälning splikt avseende viss finansiell verksamhet . Dessa företag får således a nses omfattas av bestämmelserna redan enligt gällande regler. Finansinspe ktionen har utrett frågan särskilt och kommit fram till samma slut sats. Ytterligare åtgärder bedöms därför inte vara nödvändiga när det g äller kreditkortsföretagen. RPS har vidare föreslagit att factoringverksamhet och id eella organisationer ska omfattas av penningtvättslagstiftningen. När det gäller factoringverksamhet omfattas den redan i dag av lagen om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet och därmed också av penningtvättslagstiftningen (se definitionen av annan finansiell

verksamhet i 1 § i nyss nämnd lag som hänvisar bl.a. till 7 kap. 1 § andra Prop. 2008/09:70 stycket 3 lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). När det sedan gäller ideella organisationer pågår för närvaran de ett arbete inom regeringskansliet med anledning av FATF:s spe cialrekommendation VIII. Rekommendationen behandlar Non-P rofit Organisations (NPO) och ålägger medlemsländerna att se över lagstiftning och övrig rättslig reglering som berör organisationer oc h andra juridiska personer som kan missbrukas för finansierin g av terrorism. Under våren 2009 ska Sverige redovisa för FATF vilka åtgärder som vidtagits mot bakgrund av specialrekommendatione n och FATF:s utvärdering av Sverige under hösten 2005. Det kan in te nu föregripas vilka ställningstaganden som kan komma att göras mot bakgrund av detta. RPS har vidare anfört att uppräkningsverksamhet av kontanter an vänds för penningtvätt och att verksamheten därför bör omfattas av pe nningtvättslagstiftningen. Tillräcklig utredning finns dock inte för att kunna hävda att det föreligger en särskilt stor risk för att uppräkn ingsverksamhet används i detta syfte. En viktig fråga i sammanhanget är i vilken mån bankerna, som har många berörda företag som kunde r, har möjlighet att kontrollera insättningar från uppräkningscentraler. Fr ågan kräver således en djupare analys än vad det finns utrymme för i detta lagstiftningsarbete. Dessutom torde den fortsatta tillsynen a v de finansiella marknaderna kunna utvisa i vilken omfattning denna verksamhet är involverad i brottsliga sammanhang och föranleder b ehov av reglering. Nu gällande penningtvättslagstiftning omfattar köp och försäljni ng av fastigheter eller företag som advokater eller biträdande jurister utför. FAR SRS menar att även advokaters och juristers överlåtelse av andelslägenheter och bostadsrätter bör omfattas av lagen. Frågan om huruvida köp och försäljning av bostadsrätter också skulle omfat tas av lagen har behandlats i ett tidigare lagstiftningsärende (se prop. 2003/04:156 s. 49). Det ställningstagande som gjordes då var att de t inte fanns skäl att gå utöver direktivets ram som i detta sammanhang in nebär att endast vissa angivna transaktioner där risken för penningtvätt be döms vara som störst omfattas. Direktivets bestämmelser beträffande vilka typer av transaktioner som utförs av advokater och jurister som om fattas har inte ändrats. Det finns inga skäl att nu göra en annan bedöm ning. Advokaters och biträdande juristers medverkan vid köp och försä ljning av bostadsrätter och andelslägenheter ska således inte omfatt as av lagstiftningen. FAR SRS anser att även företagsmäklare bör omfattas av la gens tillämpningsområde. Synpunkten får stöd av RPS (Finanspolisen ) som uppger att personer involverade i grov brottslig verksamhet i flera f all har direkt eller indirekt koppling till företagsmäklarverksamhet o ch då särskilt kontantintensiv verksamhet såsom restauranger, hår- och hudvård, flyttfirmor, åkeriverksamhet och livsmedelsgrossister. D et får därför anses klarlagt att sannolikheten är särskilt stor att företag smäklarverksamhet användas för penningtvätt eller terrorismfinansiering. Den bör därför omfattas av penningtvättslagstiftningen. Skatteverket har hävdat att även förmedlare av utländska juridiska personer bör omfattas. Anledningen är att det förekommer att brittiska 65

”ettpundsbolag” med filialregistrering i Sverige tillhandahålls på den Prop. 2008/09:70 svenska marknaden. I dessa bolag ges t.ex. möjlighet för personer med näringsförbud att driva näringsverksamhet. Även företagsm äklarverksamhet med denna inriktning bör således omfattas av reglerna. Sverige har också fått kritik av FATF för att ”investment compa nies” inte omfattas av den gransknings- och uppgiftsskyldighet avsee nde finansiering av terrorism, som finns i 8 § lagen (2002:444) om stra ff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. Det f örslås nu att fondföretag i framtiden ska omfattas av nya penningtvättsla gen, vilket innebär att dessa företag omfattas av en gransknings- och uppgiftsskyldighet. Spelverksamhet slutligen, är en fråga som har berörts i remissvare n av både Svenska Spel AB och RPS . Frågan har behandlats i tid igare lagstiftningsärenden på penningtvättsområdet och har lett fram till a tt det finns en upplysningsskyldighet (svarsplikt) i lagen för den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet att på begäran lämna uppg ifter till Finanspolisen (se 3 kap. 1 § fjärde stycket och prop. 2003/04:156 s. 52). Svenska Spel AB instämmer i utredni ngens bedömning att reglerna även fortsättningsvis bör begränsas till kasin ospel och inte omf atta övrig spelverksamhet medan RPS å sin sida anser att all spelverksamhet bör omfattas, då den kan misstänkas innebära ris k för penningtvätt. Det finns all anledning att överväga om även annan spelverksamh et än kasinospel fullt ut bör omfattas av penningtvättslagstiftningen. Fö r ett sådant ställningstagande krävs emellertid att det görs en dj upare riskbaserad analys av spelområdet. På så sätt kan klarlägga s om verksamheten innebär särskilt stor risk för att användas för penningt vätt eller finansiering av terrorism. En huvudfråga i denna analys är v ilken del av spelverksamheten som i så fall ska omfattas. Eftersom utredn ingen En stärkt och moderniserad spelreglering (dir. 2007:79) bl.a . ska analysera och lämna förslag på om fler aktörer än de nu verksamm a bör ges möjlighet att verka på den reglerade svenska marknaden, fin ns det skäl att avvakta denna utredning innan ett ställningstagande i frågan görs. Utredningen ska komma med sitt betänkande senast den 15 dece mber 2008. Avslutningsvis bör anmärkas att den fortsatta utvecklingen på området får utvisa om även annan verksamhet, där sannolikheten är särskilt stor att den används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska omfattas av lagen.

6.2 Kundkännedo m Prop. 2008/09:70

6.2.1 Krav på riskbaserad kundkänne dom

Regeringens förslag: Krav på ett riskbaserat förhållningssätt införs i den nya penningtvättslagen. Innebörden av detta är att risker ska bedömas och situationer ska hanteras olika beroende på de specifika riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. I lagen fastställs när det åligger en verksamhetsutövare att vidta grundläggande åtgärder för kundkännedom. Med sådana åtgärder avses att kundens identitet ska kontrolleras och information om affärsförbindelsens syfte och art ska inhämtas. I förekommande fall ska den verkliga huvudmannens identitet kontrolleras. Affärsförbindelser ska fortlöpande följas upp. Tidpunkten för identitetskontroll författningsregleras liksom konsekvenser av att kundkännedom inte uppnås. Verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom beträffande sådana affärsförbindelser som har etablerats före den 15 mars 2009, vid tillfällen när det kan anses lämpligt utifrån en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Ett uttryckligt förbud för kreditinstitut och finansiella institut att föra anonyma konton införs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de åtgärder som krävs för att uppnå grundläggande kundkännedom.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regerin gens, men saknar en bestämmelse med förbud mot anonyma konton. Remissinstanserna: Juridiska Fakulteten vid Lunds universite t anser att svåra bedömningar läggs över på verksamhetsutövare, efterso m det saknas klara riktlinjer för det riskbaserade förhållningssätt som in förs i penningtvättslagen. Det bör därför föras en integritets- och rätts säkerhetsdiskussion i detta sammanhang. Fakulteten menar vidare att d et är oklart hur långt skyldigheten att sätta sig in i ägarskapsförhållande n och kontrollstruktur går. Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB har lik nande synpunkter och anser vidare att de rättsliga konsekvenserna av att fastighetsmäklare kan bli skyldiga att avsluta förmedlingsuppdrag inte i tillräcklig utsträckning har belysts av utredningen. Vidare menar M äklarsamfundet, i likhet med Finansbolagens förening , att det kan fi nnas beaktansvärda skäl för att tillåta temporära handlingar vid iden titetskontroller, exempelvis då en asylsökande inte kan eller endas t med svårigheter kan erhålla identitetshandlingar från hemlandet. Sve riges Advokatsamfund föreslår att det införs en generell regel om att identitetskontroll i form av dokumentation av pass och körkor t inte erfordras när det uppenbarligen är obehövligt. Advokatsamfundet pekar vidare på att det av utredningen behandlade fallet med en asylsö kande illustrerar att det kan finnas fall då en person, som saknar identitetshandlingar, inte redan på denna grund bör nekas rätten till biträde av en advokat i en rättsstat. Advokatsamfundet anser mot denna bakgrund att det bör, såsom hittills, ankomma på samfundet att utforma

tillämpningsföreskrifter för sina ledamöter. Advokatsamfundet på pekar Prop. 2008/09:70 vidare att fall där en transaktion påbörjats eller genomförts med st öd av en undantagsregel och senare måste avslutas knappast torde gene rellt föranleda krav på återgång av prestationer och att det i många fal l inte ens är praktiskt möjligt. Inte ens vid rättshandlingar i strid mot legala förbud är det säkert att rättshandlingar blir civilrättsligt ogiltiga oc h ska återgå. Det får enligt allmänna civilrättsliga principer prövas från f all till fall. Detta bör även gälla beträffande avbrutna kundförbindelser. V idare menar Advokatsamfundet att det faktum att paragrafen hänvisar till en bestämmelse som inte anger vilka ytterligare åtgärder som ska vidt as (se 6 a §) utgör en otydlighet i lagstiftningen. Svenska Bankföreningen anser att undantaget i artikel 9.4 i penningtvättsdirektivet beträffande öpp nande av bankkonto innan kontroller har slutförts bör införas i pen ningtvättslagen. Bankföreningen välkomnar vidare en övergångsbestämm else av det slag som utredningen har föreslagit, men understryker a tt en riskbedömning av kunder i finansiella företag är komplicerad och innefattar många känsliga ställningstaganden. Enligt Bankförenin gens mening är det därför nödvändigt att det direkt i övergångsbestämm elsen eller i författningskommentaren anges att en riskbedömning av kundstocken behöver ha genomförts först sex månader efter l agens ikraftträdande. Bankföreningen menar vidare att 11 b § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti bör ändras så att det framgår att bl.a. kreditinstitut har rätt att avsluta en viss kunds konto om institutet inte k an skaffa sig sådan erforderlig kännedom om kunden som av ses i penningtvättslagen eller om institutet anmält kunden som misstänk t för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Sveriges Försäkringsför bund har en liknande synpunkt beträffande 3 kap. 1 § försäkringsavtals lagen (2005:104). Fondbolagens Förening anser att det råder oklarh et om bestämmelser rörande identitetskontroll i penningtvättslagen går före skyldigheten att ta emot betalning och utfärda andelar enligt 4 kap. 10 § lagen (2004:46) om investeringsfonder. Finansbolagens För ening framhåller praktiska svårigheter med att uppdela kunder i olika riskklasser. Kundstocken i finansiell a företag innehåller inte sällan flera tusen personer. En allmän v aksamhet och en god inblick i kundens affärsverksamhet inom ramen f ör ”känn din kund principen” borde därför enligt föreningen anses vara tillräcklig.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

I artiklarna 6–19 i penningtvättsdirektivet finns bestämmelser rö rande kundkontroll. Tidigare penningtvättsdirektiv och gällande svensk lagstiftning innehåller krav på kontroll av kunders identitet, men sa knar regler om hur dessa kontroller ska utföras. Bestämmelser om identitetsk ontroll finns i 4–6 §§ i den nu gällande lagen. I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:5) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall finns föreskrifter rörande identitetskontroller för den finansiella sektorn.

Krav på grundläggande kundkännedom finns i artikel 8.1 i pen ning- Prop. 2008/09:70 tvättsdirektivet. Med detta uttryck avses, förenklat, kontroll av ku ndens identitet och, i förekommande fall, den verkliga huvudmannens iden titet. Information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form ska inh ämtas och förbindelsen fortlöpande följas upp så att de transaktioner som ut förs överensstämmer med vad som är känt om kunden, dennes affärs - och riskprofil och, i nödvändiga fall, källan till medlen. Enligt artike l 8.2 i direktivet ska verksamhetsutövare vidta samtliga nämnda åtgärder f ör att uppnå kundkännedom, men får själva avgöra hur omfattande så dana åtgärder ska vara utifrån en riskbaserad analys av typen av kund, affärsförbindelse, produkt eller transaktion. Något som kan ses so m ett utslag av direktivets riskbaserade förhållningssätt. Utöver krav på riskbaserad kundkännedom finns i direktivet bestämmelser om sk ärpta krav på kundkännedom när risken för penningtvätt eller finansierin g av terrorism är hög (se avsnitt 6.2.4). Direktivet medger också vissa undantag från kravet på grundläggande kundkännedom (se avsnitt 6 .2.3). Huvuddragen i artiklarna 6–19 i penningtvättsdirektivet föreslås föras in i den nya penningtvättslagen, som därmed får ett utökat och mer detaljerat innehåll i jämförelse med tidigare gällande regler. E n av hörnstenarna i bekämpandet av penningtvätt och finansierin g av terrorism är principen om kundkontroll som tillämpas inom den finansiella sektorn. Vad denna princip innebär framgår bl.a. i allm änna råd i nyss nämnda föreskrifter och allmänna råd utfärdade av F inansinspektionen. Där anges att företag i relevant utsträckning bör in hämta uppgifter om kundens bakgrund, pengars eller andra tillgångars ursp rung, kundrelationens syfte och tänkta användning av produkter och tjänst er. Vidare anges att företag löpande bör följa upp kundförhållandet när det gäller till exempel förändringar i kundens verksamhet och d ennes användning av företagets produkter och tjänster. Artikel 8 i penningtvättsdirektivet avspeglar p rincipen om kundkontroll som tidigare redogjorts för. När det gäller terminologi anser vi att uttrycket kundkontroll är mindre lämpligt att använda. Fortsättningsvis används därför uttry cket kundkännedom i stället.

Ett riskbaserat förhållningssätt

I artikel 8.2 i penningtvättsdirektivet anges att verksamhetsutövar e ska tillämpa vart och ett av kraven på kundkännedom som anges i artik el 8.1 a–d i penningtvättsdirektivet, men får själva avgöra hur omfa ttande sådana åtgärder ska vara utifrån en riskbaserad analys av typen av kund, affärsförbindelse, produkt eller transaktion. Där anges vidare att verksamhetsutövare ska kunna bevisa för behöriga myndighete r att åtgärdernas omfattning är lämplig med hänsyn till risken för pennin gtvätt eller finansiering av terrorism. Dessa bestämmelser är nya. Tillsam mans med kravet p å fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser är nämligen det riskbaserade förhållningssättet en av de större nyheterna i penningtvättsdirektivet. För att ytterligare lyfta fram detta anser vi att innehållet i artikel 8.2 i penningtvättsdirektivet bör placeras i en separat bestämmelse.

Juridiska Fakulteten vid Lunds universitet har framfört att svåra Prop. 2008/09:70 bedömningar läggs över på verksamhetsutövaren eftersom klara riktlin jer för det riskbaserade förhållningssättet inte ges och att det av detta skäl bör föras en integritets- och rättssäkerhetsdiskussion i detta samman hang. Liknande synpunkt har Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB . V i har förståelse för remissinstansernas synpunkter. Det ligger emeller tid i sakens natur att ett riskbaserat förhållningssätt är förenat med viss osäkerhet om vad som t. ex. kan anses vara tillräckliga åtgärder fö r att uppnå kundkännedom i enskilda fall. Det faktum att det riskbas erade förhållningssättet kan skilja sig åt mellan olika verksamhetsutöv are beroende på typ av verksamhet, kundkrets, storlek etc. gör emellert id att det inte är möjligt att närmare precisera hur tillämpningen i enskild a fall kommer att se ut eller vilka åtgärder som kan anses utgöra erforde rliga åtgärder för att uppnå kundkännedom i enskilda fall. Den fråga n får därför lämpligen hanteras av de behöriga tillsynsmyndigheterna, t. ex . genom utfärdande av föreskrifter. Den integritetsproblematik som fö ljer av penningtvättslagen behandlas i avsnitt 6.4. I ett riskbaserat förhållningssätt ingår erforderliga riskbaserade r utiner för att hantera olika situationer och en beredskap för de risker som påvisats. Resurserna ska användas där riskerna är störst. För att det ta ska vara möjligt fordras en kontinuerlig bedömning av var riskerna finn s, hur metoderna för penningtvätt och finansiering av terrorism utveckla s och en analys av vilka åtgärder som är verksamma mot dessa företeelse r. En allmän vaksamhet och god inblick i kundens affärsverksamhet utgör därför normalt inte, som Finansbolagens Förening förespråka r, en tillräcklig nivå av kundkännedom. Om man tillämpar principen på e tt fall där en kund vill etablera en affärsförbindelse med en verksamhetsutö vare ska således, i ett första steg, en bedömning av risken för penningtvä tt och finansiering av terrorism göras för att kunna avgöra vilken gra d av kundkännedom som behövs; grundläggande åtgärder eller sk ärpta åtgärder. Därefter fordras en bedömning av hur omfattande de aktu ella åtgärderna ska vara och, såvitt avser skärpta åtgärder för att up pnå kundkännedom, även vilka ytterligare åtgärder som ska vidta s på grundval av den aktuella risken för penningtvätt eller finansierin g av terrorism. Vad som avses med grundläggande åtgärder för kundkännedom behandlas nedan. När väl affärsförbindelsen har etablerats ska förbindelsen, m ed beaktande av risken för penningtvätt och finansiering av terro rism, fortlöpande följas upp. Hur denna process i praktiken ser ut ko mmer sannolikt att skilja sig åt mellan olika verksamhetsutövare beroen de på typ av verksamhet, kundkrets, storlek etc. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har framfört att det inte framgår hur det riskbasera de förhållningssättet kan sanktioneras. Enligt artikel 8.2 i penningtv ättsdirektivet ska verksamhetsutövare kunna bevisa för tillsynsmyndigh eter att de åtgärder som har vidtagits har varit lämpliga med hänsyn till ri sken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En bestämmelse av detta slag bör övervägas för att markera verksamhetsutövares skyldigh eter i förhållande till behöriga myndigheter. En sådan bestämmelse skulle kunna förtydliga på vilka grunder en verksamhetsutövare kan sanktioneras. Vi anser emellertid att det inte är nödvändigt med en sådan bestämmelse eftersom den möjligheten finns redan i dag genom den 70

befintliga tillsynsstrukturen. En tillsynsmyndighet som t. ex. Fi nans- Prop. 2008/09:70 inspektionen kan således vidta åtgärder med stöd av bestämme lser i rörelselagstiftningen i förhållande till en verksamhetsutövare som inte kan visa att de åtgärder som har vidtagits varit anpassade till den ak tuella risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämme r ges dessutom rätt att i föreskrift er närmare precisera hur riskbedömningen ska gå till och dokumenteras.

Situationer som kräver kundkännedom

Av artikel 7 i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom vid etableringen av en affärsförbindelse, vid icke regelbundet återkommande transaktione r som uppgår till 15 000 euro eller mer, oavsett om transaktionen genomfö rs på en gång eller i flera led som verkar ha samband, om det finns miss tankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, oavsett event uella undantag, befrielser eller tröskelbelopp, och om det råder osäker het om tidigare erhållna kunduppgifters tillförlitlighet eller tillräcklig het. Uttrycket ”etablering av affärsförbindelser” föreslås användas ge nomgående i den nya penningtvättslagen. Det är en nyhet i förhållan de till den nu gällande penningtvättslagen och till utredningens förslag , men syftar främst till att undvika vissa oklarheter avseende när kontroll er ska ske. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Med affärsförbindelse avses, enligt artikel 3.9 i penningt vättsdirektivet, en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindel se som hänger samman med den yrkesmässiga verksamheten och so m när kontakten etableras förväntas ha en viss varaktighet. Någon uttry cklig definition av affärsförbindelse finns inte i tidigare penningtvättsdire ktiv och inte heller i gällande svensk lagstiftning. I tidigare lagstiftningsärende har uttalats att uttrycket affärsförbindelse för sv enskt vidkommande avser en förbindelse av mer stadigvarande slag och exempelvis inte att en person vid ett enstaka tillfälle växlar sedla r eller mynt (se prop. 1992/93:207 s. 16). I linje med detta, och för att göra lagstiftningen tydligare, föreslås att begreppet definieras i den nya penningtvättslagen som en affärsmässig förbindelse som när kon takten etableras förväntas ha en viss varaktighet. Finansbolagens Förening har efterfrågat ett förtydligande avse ende när en affärsförbindelse anses ha etablerats. Det är dock beroen de av vilken tjänst eller produkt som förbindelsen rör, vilket gör att de t inte är möjligt att närmare förtydliga detta begrepp. Såsom Mäklarsamf undet Bransch i Sverige AB har uppgett föreligger dock normal t en affärsförbindelse vid mellanhavanden som grundas på ett avtal. Den närmare innebörden av uttrycket får överlämnas till rättstillämpning en. Artikel 7 i penningtvättsdirektivet motsvaras närmast av 4 och 7 §§ i den nu gällande penningtvättslagen. En nyhet är do ck att åtgärder för att uppnå kundkännedom ska vidtas när det råder osäkerhet om tidigare erhållna kunduppgifters tillförlitlighet eller tillräcklighet. Detta regleras i artikel 7 d i penningtvättsdirektivet. En bestämmelse av detta slag är därför nödvändig att införa i den nya penningtvättslagen.

Det finns även anledning att införa en bestämmelse som uttryck ligen Prop. 2008/09:70 stadgar att grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom v idtas om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terr orism ska, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp, (se m er om detta nedan ).

Grundlä ggande åtgärder för kundkännedom – kontroll av kundens identitet

I artikel 8.1 a i penningtvättsdirektivet anges att verksamhetsutövare ska identifiera kunden och styrka kundens identitet på grundva l av handlingar, uppgifter eller upplysningar från tillförlitliga och obero ende källor. Ovan har framgått att den nu gällande penningtvätts lagen innehåller bestämmelser om att kunders identitet ska kontrolleras. T redje penningtvättsdirektivet innebär inte någon omedelbar förändring av d essa krav. Tillgången till personnummer och den utbredda förekomste n av identitetshandlingar innebär i praktiken att kontrollen av fy siska personers identitet, för svenskt vidkommande, inte utgör något s törre problem. När det gäller juridiska personer ska identiteten liksom tid igare kontrolleras genom registerutdrag och andra behörighetshandl ingar. Svårigheter kan dock uppstå när det gäller såväl utländska fy siska personer som utländska juridiska personer. Detta har utredningen, även om det skedde i ett annat sammanhang, exemplifierat med fall rö rande kontroll av asylsökandes identitet. Den bedömning som gjord es av utredningen var att temporära handlingar i dessa fall kunde godtas f ör att kontrollera identiteten, och att riskbedömningen i stället kunde föra nleda en mer aktiv uppföljning av kundförhållandet. Finansinspektionen har dock framfört att regeringen bör av vakta förslagen från utredningen om identitetskort för personer som inte h ar svenskt medborgarskap (IJ 2007:03) innan ett sådant undantag från kravet på identitetskontroll införs. Sveriges Advokatsamfund ans er att fallet med en asylsökande, som behandlades av utredningen (se s .114), illustrerar att det kan finnas fall då en person som s aknar identitetshandlingar inte redan på denna grund bör nekas rätte n till biträde av en advokat i en rättsstat. Både Finansbolagens Förenin g och Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB delar utredningens bedöm ning att det kan finnas skäl att i dessa fall godta temporära handlinga r. De handlingar som sannolikt åsyftats av utredningen är de s. k. LMA -kort som Migrationsverket utfärdar. Identitetskort (id-kort) för persone r som är folkbokförda i Sverige har, såsom ovan framgått, nyligen varit fö remål för utredning (ID-kort för folkbokförda i Sverige, SOU 2007:1 00). I betänkandet utreddes bl.a. hur det kan säkerställas att det finns möj lighet för personer som inte är svenska medborgare, men som har rätt at t vara bosatta i Sverige att få id-kort. I detta syfte behandlades även de ovan nämnda LMA-korten (se s. 49 f). Av denna behandling har framg ått att kortens ändamål är att sökanden ska kunna bevisa att han eller hon är asylsökande i landet. Korten anges inte kunna användas som id-handling allmänt i samhället. De kan dock användas vid kontakter med kommuner och landsting, men det ansågs oklart om korten kan godtas även i andra

sammanhang. Banker angavs exempelvis inte godta LMA-kort s om id- Prop. 2008/09:70 handling. Kraven i penningtvättsdirektivet innebär att kundens identite t ska styrkas på grundval av handlingar, uppgifter eller upplysninga r från tillförlitliga och oberoende källor. En källa är oberoende om uppgi fterna verifieras av en annan person än kunden, som dock kan tillhandah ålla de relevanta uppgifterna och handlingarna. Det avgörande är att ve rifikationen har gjorts av någon annan. Om det uppstår svårigheter att be döma om en källa är tillförlitlig kan flera källor användas. Kontroll av id entitet endast på grundval av temporära handlingar, såsom exempelvis LMAkort, kan enligt vår bedömning inte anses vara tillräckligt för att ve rifiera identiteten enligt kraven i penningtvättsdirektivet. Däremot kan s ådana temporära handlingar i förening med andra handlingar eller upp gifter vara godtagbara. En bedömning av om tillräcklig grad av verifierin g har uppnåtts får verksamhetsutövare göra i varje enskilt fallet. Det är så ledes inte fråga om något undantag från identitetskontroll på det sätt som Finansinspektionen har framfö rt. När temporära handlingar har använts på detta sätt torde riskbedömningen även föranleda en mer aktiv uppföljning av kundförhållandet. Liksom i dag får regeringen eller den myndighet regeringen bestäm mer meddela föreskrifter om identitetskontroll och andra åtgärder som k rävs för att uppnå kundkännedom. Sveriges Advokatsamfund anser att det i advokatverksamhet finns starka skäl att underlåta identitetsko ntroll genom infordrande av pass eller körkort när det i förhållande till kända klienter är obehövligt och har därför föreslagit att det införs en ge nerell regel om att identitetskontroll i form av dokumentation av pass eller körkort inte erfordras när det uppenbarligen är obehövligt. Vi delar i nte den bedömningen. Enligt artikel 8.1 a i penningtvättsdirektivet ska identiteten, såsom ovan framgått, verifieras. Något generellt und antag från detta finns inte (se dock reglerna om undantag från de gr undläggande åtgärderna för kundkännedom, avsnitt 6.2.3). En bestäm melse med det innehåll Advokatsamfundet har föreslagit kan därför inte a nses vara förenligt med penningtvättsdirektivet. Det förhållandet att kund en är ”känd” i nu angiven mening är dock något som kan beaktas inom ram en för riskbedömningen, vilket innebär att de åtgärder som vidtas f ör att verifiera kundens identitet i dessa fall inte behöver vara särsk ilt omfattande. I normalfallet utgår lagstiftningen från att kunden är fysiskt närvarande för kontroll av identiteten. Om så inte är fallet ska skä rpta åtgärder för att uppnå kundkännedom tillämpas. Det behandlas i avsnitt 6.2.4.

Grundläggande åtgärder för kundkännedom – den verkliga huvudmannens identitet ska kontrolleras

Av artikel 8.1 b i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsut övare i förekommande fall ska identifiera den verkliga huvudmannen och vi dta riskbaserade och lämpliga åtgärder för att kontrollera dennes identitet, så att verksamhetsutövaren är förvissad om att den känner till vem den verklige förmånstagaren är och även, när det gäller juridiska personer, truster och liknande juridiska konstruktioner, vidta riskbaserade och

lämpliga åtgärder för att sätta sig in i kundens ägarskapsförhållanden och Prop. 2008/09:70 kontrollstruktur. Tidigare penningtvättsdirektiv innehåller en be stämmelse som i viss utsträckning svarar mot innehållet i artikel 8. 1 b i penningtvättsdirektivet. Detsamma gäller den nu gällande pe nningtvättslagen (se 6 §). Av sistnämnda bestämmelse framgår att verksamhetsutövare ska, om det kan antas att den som vill inled a en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion inte handlar för ege n räkning, på lämpligt sätt söka skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning han handlar. Något krav på at t en verksamhetsutövare ska vägra att verkställa en viss transaktion enba rt på den grunden att uppdragsgivarens identitet inte har kunnat fasts tällas ställdes dock inte upp i lagen, även om det konstaterades att en icke fastställd identitet normalt borde innebära att viss försiktighet iakttog s (se prop. 1992/93:207 s. 18). I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:5) om åtgärder mot penningtvätt och finansierin g av särskilt allvarlig brottslighet har i ett allmänt råd besk rivits omständigheter som kan tyda på att en kund inte handlar fö r egen räkning. Användande av generalfullmakt, en komplex ägarstruktu r som det inte går att få en klar bild av eller plötsligt ändrad verksamhetsi nriktning anges vara exempel på omständigheter som kan tyda på att en kund inte handlar för egen räkning. Enligt utredningens förslag (se 4 § femte stycket) ska verk samhetsutövare i förekommande fall förvissa sig om vem som är den verkliga huvudmannen (se 4 § femte stycket). I betänkandets allm änna motivering och författningskommentar anges bl.a. att kundens ägarförhållanden ska klargöras. Vi anser emellertid att skyldigheten att kontrollera den verkliga huvudmannen bör utformas närmare i en lighet med lydelsen i artikel 8.1 b i penningtvättsdirektivet. Av dett a skäl föreslås i den nya penningtvättslagen en bestämmelse om att ve rksamhetsutövare ska kontrollera den verkliga huvudmannens identitet. Även skyldigheten att sätta sig in i kundens ägarförhållanden och kont rollstruktur bör framgå direkt av penningtvättslagen. Uttrycket ”i förekommande fall” som utredningen föreslår är överflödigt eftersom d et får anses ligga i sakens natur att den verkliga huvudmannens identite t inte kontrolleras om någon sådan inte finns. Beträffande frågan hur den verkliga huvudmannens identitet ska k unna kontrolleras kan följande anges. Av skäl 10 till direktivet framg år att verksamhetsutövare för att uppfylla kraven i nu aktuellt hänseende s jälva får avgöra om de vill använda offentliga register över verk liga huvudmän, be sina kunder om relevanta uppgifter eller er hålla uppgifterna på annat sätt med beaktande av att omfattningen av så dana krav ska anpassas till risken för penningtvätt och finansierin g av terrorism Den risken beror i sin tur bl.a. på typen av kund, affärsförbindelse, produkt och transaktion. Frågan om tillgän gliga register för ändamålet behandlas i avsnitt 6.4. En inledande åtgärd för att kontrollera den verkliga huvudma nnens identitet kan vara att fråga kunden om den verkliga huvudmanne n, om det inte omedelbart framgår. Beroende på svaret kan verksamhetsutövaren nöja sig eller gå vidare i sin undersökning. Finns det anledning att ifrågasätta uppgifterna kan ytterligare kontrollåtgärder behöva vidtas, exempelvis genom kontroll av olika register. En kund som varken kan 74

eller vill redogöra för ägarförhållanden eller kontrollstruktur kan Prop. 2008/09:70 motivera en utökad kontroll. En komplicerad ägarstruktur behöver inte i sig innebära potentiell brottslighet, men ökar behovet av närm are undersökning. Juridiska Fakulteten vid Lunds Universitet har ifrå gasatt hur långt skyldigheten att sätta sig in i ägarförhållanden sträcker sig . Hur omfattande åtgärder som ska vidtas i enskilda fall beror på risk en för penningtvätt och finansiering av terrorism. Exempelvis kan det f örutsättas att en kund som driver i detta avseende särskilt risk fylld verksamhet bör föranleda mer långtgående åtgärder för att kl argöra ägarförhållanden och kontrollstruktur än andra kunder. Detsamma gäl ler kunder vars verkliga huvudman utgör en politiskt utsatt person eft ersom risken för penningtvätt och finansiering av terrorism normalt är h ögre i dessa fall. Definitionen av verklig huvudman återfinns i artikel 3.6 i pen ningtvättsdirektivet. Med verklig huvudman avses den fysiska person som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den fysiska person fö r vars räkning en transaktion eller en verksamhet utförs. I artikeln (a o ch b) anges därefter vad detta innebär för juridiska personer och vissa juri diska konstruktioner. När det gäller juridiska personer framgår att inn ehav, direkt eller indirekt, av minst 25 procent plus en aktie eller rösträtts andel innefattas i definitionen av verklig huvudman. Dock inte inneha v i företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel p å en reglerad marknad och omfattas av informationsskyldighet s om överensstämmer med gemenskapslagstiftningen eller motsva rande internationella normer. Även kontroll på annat sätt över förvaltning en av en juridisk person innefattas i definitionen av verklig huvudman. N är det gäller juridiska personer som förvaltar och fördelar medel, t.ex. stif telser och juridiska konstruktioner med samma syfte såsom truster, så om fattas den fysiska person som är framtida förmånstagare till tillgångarn a hos den juridiska person eller juridiska konstruktion som förvaltar o ch fördelar medel. Förutsättningen är att de framtida förmånstaga rna är innehavare av 25 procent eller mer av tillgångarna i en sådan ju ridisk person eller juridisk konstruktion. Om det inte kan fastställas vilka personer som är framtida förmånstagare ska i stället fastställas den grupp av personer i vars främsta intresse den juridiska personen eller ju ridiska konstruktionen har inrättats eller bedriver verksamhet för. Ti ll sist omfattar definitionen av verklig huvudman den eller de fysiska pe rsoner som utövar betydande kontroll över 25 procent eller mer av tillgång arna i en sådan juridisk person eller juridisk konstruktion. Utredningen har föreslagit att det närmare innehållet i artiklarna 3.6 a och 3.6 b bör återfinnas i författning av lägre valör. Finansinspekt ionen menar att den föreslagna definitionen av verklig huvudman i förslag et till penningtvättslag och förordning om åtgärder mot pen ningtvätt och finansiering av terrorism (se 1 kap. 7 § 1) inte överensstämmer med varandra. I den nya penningtvättslagen tas nu in en grundläggande definition av begreppet verklig huvudman (se även närmare om denna fråga i författningskommentaren till 1 kap. 5 § i denna del).

Grundläggande åtgärder för kundkännedom – informatio n om Prop. 2008/09:70 affärsförbindelsens syfte och art ska inhäm tas

Av artikel 8.1 c i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsut övare ska skaffa information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form. Varken tidigare penningtvättsdirektiv eller gällande svensk lagstift ning innehåller krav på att verksamhetsutövare ska införskaffa sådan information. En bestämmelse av det slag som återfinns i artikel 8 .1 c i penningtvättsdirektivet bör därför införas i penningtvättslagen och det mer heltäckande uttrycket ”affärsförbindelsens syfte och art” bör användas. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:5) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av sä rskilt allvarlig brottslighet i vissa fall innehåller allmänna råd principe n att känna sin kund. Ett led i principens tillämpning enligt de allmänna råden är att inhämta uppgifter om kundens bakgrund, pengars eller andra tillgångars ursprung, kundrelationens syfte och tänkta användni ng av produkter och tjänster. Innebörden av bestämmelsen i penningtvätts lagen är att verksamhetsutövaren ska få en klar bild av hur det egna före tagets produkter och tjänster ska användas av kunden och vad motp artens affärsverksamhet går ut på. I flertalet fall torde affärsförbindelsens syf te och art framgå redan vid e tableringen av förbindelsen. Den information som inhämtas med stöd av förevarande bestämmelse har betydelse för den riskbedömning som görs.

Tidpunkten för kundkännedom

Av artikel 9.1 i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsutö vare ska kontrollera kundens och den verkliga huvudmannens identitet innan en affärsförbindelse etableras eller en transaktion utförs. Vark en i tidigare penningtvättsdirektiv eller i gällande svensk lagstiftnin g är tidpunkten för identitetskontroll uttryckligen reglerad. Denna tid punkt bör författningsregleras, särskilt eftersom vissa undantag från d enna tidpunkt aktualiseras. Utredningens föreslagna bestämmelse (se 4 b § första stycket) bör dock justeras eftersom det inte framgår att äve n den verkliga huvudmannens identitet ska kontrolleras före viss tidpunkt . Undantagen från bestämmelsen finns i artiklarna 9.2–9.4 i direkti vet. I likhet med utredningen anser vi att undantagen i artiklarna 9.2 oc h 9.3 bör införas i den nya penningtvättslagen. Innehållet i dessa artiklar sam t artikel 9.4 behandlas nedan. Av artikel 9.2 i penningtvättsdirektivet framgår att kontrolle n av kundens eller den verkliga huvudmannens identitet får fullgöras under det att en affärsförbindelse etableras, om detta är nödvändigt för att inte avbryta den normala verksamheten och om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten. Syftet med bestämmelsen, även o m det inte uttryckligen anges i direktivet, torde vara att en kundkännedo msprocess i ett normalfall där riskerna typiskt sett är låga inte ska b ehöva fördröja verksamhetens normala gång. För att underlätta fö r verksamhetsutövarnas kontroller av sina kunder anser vi att undantaget i artikel 9.2 i direktivet bör införas i den nya penningtvättslagen. Vad som avses med uttrycket ”under det att en affärsförbindelse etableras” är dock oklart, varför det finns skäl att närmare granska bestämmelsen. En viktig

fråga är om en verksamhetsutövare, med stöd av undantaget i artikel 9.2, Prop. 2008/09:70 får utföra transaktioner eller motsvarande innan erforderliga kont roller för att uppnå kundkännedom har slutförts. Undantaget medge r att kontrollerna slutförs under det att en affärsförbindelse ingås, v ilket implicit innebär att kontrollerna ska vara slutförda senast i nnan förbindelsen är etablerad. När en affärsförbindelse kan ans es ha etablerats kommer att variera beroende på vilken produkt eller tjänst so m affärsförbindelsen avser. Under alla omständigheter måste den dock anses vara etablerad när verksamhetsutövaren och kunden ko mmer överens om att utföra en transaktion eller motsvarande. Ett avtal o m att utföra transaktionen föreligger i alla händelser vid denna tidpunkt. U tförs en transaktion eller motsvarande efter denna tidpunkt, så innebä r det således att åtgärder vidtas efter det att affärsförbindelsen har etablerats. Något som inte stämmer överens med ordalydelsen i artikel 9. 2 i penningtvättsdirektivet (”under det att en affärsförbindelse etablera s”). I motsats till utredningen anser vi därför att artikel 9.2 i penningt vättsdirektivet måste tolkas som att verksamhetsutövare kan slutföra vissa kontroller i nära anslutning till att en affärsförbindelse har etablerats. D ock, får inte transaktioner eller motsvarande utföras innan kontro llerna har slutförts. De civilrättsliga följder som Sveriges Advokatsamfund pekar på , bl.a. om transaktioner måste återgå på grund av att kundkännedom inte uppnås, uppkommer inte heller på samma sätt med denna tolkning . Vi bedömer att bestämmelsens föreslagna utformning ger verksam hetsutövare tillräcklig flexibilitet att genomföra kontroller under vad so m kan betecknas som en kundkännedomsprocess. För att tydliggöra at t det n ärmast är fråga om att avbryta en process anser vi att uttry cket ”verksamhetens normala gång” är lämpligt att använda. Någon skilln ad i sak i förhållande till utredningens förslag är dock inte avsedd. När det gäller frågan huruvida undantaget i artikel 9.2 i penningtvättsdirektivet även kan tillämpas beträffande affärsförbin delser som etableras på distans gör vi följande bedömning. En förutsättnin g för att undantaget ska kunna tillämpas är, som ovan framgått, att riske n för penningtvätt eller finansiering av terrorism är låg. Fall där kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering omfattas av skärpta åtgärd er för kundkännedom med anledning av att risken för penningtvätt el ler finansiering av terrorism typiskt sett anses vara hög. En strikt tolkn ing av ordalydelsen talar därför för att undantaget inte kan tillämpas beträf fande distanskunder. Det finns dock skäl som talar mot den tolkningen. I skäl 27 till direktivet framförs att en affärsverksamhet inte ska b ehöva drabbas av förseningar och ineffektivitet pga. upprepade k undidentifieringsförfaranden. Även skälet avser förfaranden där iden titeten har kontrollerats av en utomstående, har det viss bäring på önske målet om en fungerande marknad. Det finns dessutom skäl att skilja på den abstrakta risken för penningtvätt eller finansiering av terrori sm – distanskunder innebär per se en hög risk – och den konkreta risk en för penningtvätt eller finansiering av terrorism. I flertalet fall torde en kund inte innebära en konkret risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, även om kundförhållandet etableras på distans. Vi bedömer, i likhet med utredningen, att sistnämnda skäl i föreliggande fall väger tyngre. En inställning som delas av Finansinspektionen , Fondbolagens 77

Förening och Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB . En m otsatt Prop. 2008/09:70 bedömning skulle, såsom Mäklarsamfundet anmärker, medföra prak tiska problem för verksamheter där ett stort antal affärsförbindelser etab leras på distans. Riskbedömningen får avgöra huruvida en affärsförbin delse som etableras på distans i konkreta fall är förenad med hög eller lå g risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. Såsom Fi nansinspektionen betonar kan undantaget givetvis inte tillämpas genere llt på en verksamhetsutövares samtliga distanskunder utan endast efter en b edömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Av artikel 9.3 i penningtvättsdirektivet framgår vidare att när det g äller livförsäkringsverksamhet får identitetskontrollen av den som enligt försäkringsbrevet är förmånstagare utföras efter det att affärsförbindelse n har etablerats. Kontrollen av förmånstagarens identitet ska då äga ru m före eller i samband med utbetalningen av försäkringsersättning, eller innan, eller senast vid, det tillfälle då förmånstagaren avser att utö va de rättigheter som försäkringsavtalet medför. Av artikel 9.4 i penningtvättsdirektivet framgår att ett bankkon to får öppnas om det finns tillräckliga garantier för att säkerstä lla att transaktioner inte kan genomföras av kunden eller för kundens rä kning innan ett slutgiltigt klarläggande erhållits om att ovan nämnda be stämmelser fullständigt uppfylls. Bestämmelsen tar sikte på fall där kontr oller utförs efter det att affärsförbindelsen etableras, dvs. själva öppnand et av bankkontot. Utredningen har gjort bedömningen att det in te är nödvändigt att införa den undantagssituation som nu redogjort s för eftersom den får anses falla under tillämpningsområdet för artikel 9.2 i penningtvättsdirektivet. Svenska Bankföreningen anser dock att u ndantaget som finns i artikel 9.4 i penningtvättsdirektivet bör infö ras i penningtvättslagen. Enligt Bankföreningen är undantaget så res triktivt utformat att ett införande i penningtvättslagen inte torde påverka risk en för penningtvätt. I motsats till utredningen anser vi att undantag en i artiklarna 9.2 och 9.4 i penningtvättsdirekt ivet delvis rör olika situationer. Trots detta är vi inte beredda att föreslå att en bestämmelse av detta slag införs i den nya penningtvättsla gen eftersom något uttryckligt behov av en sådan bestämmelse inte torde finnas.

Fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen

Av artikel 8.1 d i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsu tövare ska utöva fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen och dä rvid kontrollera att de transaktioner som utförs överensstämmer med kunskaperna om kunden, dennes affärs- och riskprofil och, i nödvä ndiga fall, källan till medlen, och se till att handlingar, uppgifter och up plysningar hålls uppdaterade. Varken tidigare penningtvättsdirektiv eller gällande svensk lagstiftning innehåller krav på att affärsförbind elsen fortlöpande ska övervakas. En bestämmelse av detta slag behöver därför införas i den nya penningtvättslagen. I förhållande till tidigare reg ler innebär det att det inte längre är tillräckligt att kontrollera kundens identitet när en affärsförbindelse etableras. Det faktum att affärsförbindelser fortlöpande ska övervakas är en av de större nyheterna i penningtvättsdirektivet. Mot denna bakgrund anser vi

att skyldigheten att fortlöpande övervaka affärsförbindelser bör place ras i Prop. 2008/09:70 en separat bestämmelse. I bestämmelsen bör tydliggöras vad skyldigheterna i nu aktuellt hänseende består i, dvs. kontroll och dokumentation av att de transaktioner som utförs stämmer överen s med den kunskap som verksamhetsutövaren har om kunden och om d ennes verksamhet. Om det kan anses nödvändi gt ska det även kontrolleras varifrån en kunds ekonomiska medel kommer. Kravet på att fortlöpande följa upp affärsförbindelser syftar t ill att finna avvikelser i förhållande till vad som är känt om kunden samt dennes affärs- och riskprofil. Det kan t. ex. under affärsförbinde lsens gång uppkomma frågetecken om för vems räkning kunden ha ndlar. Kundens verksamhet kan också ändras eller kunden kan börja an vända produkter och tjänster på ett nytt sätt. Av penningtvättsdirektivet fr amgår inte närmare hur kravet på fortlöpande uppföljning av affärsförbind elser ska fullgöras. Något som Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB efterfrågat. Vissa verksamhetsutövare, framförallt en del s tora internationellt verksamma banker, har installerat elektro niska övervakningssystem. Genom dessa system jämförs genom förda transaktioner med ett antal kundprofiler. Dessa innefattar ett antal kriterier för vad som är normalt för olika typer av kunder, t.ex . vad beträffar antal transaktioner, belopp, avsändare, mottagare, geogr afiska destinationer m.m. Om en kund utför transaktioner som avviker frå n vad som är normalt för denne avges en rapport som granskas. Däre fter undersöks närmare om transaktionen överensstämmer med kunskape rna om kunden och vad denne uppgett rörande syftet med affärsförbindel sen. Penningtvättslagstiftningens förhållande till personuppgift slagen behandlas i avsnitt 6.4. Huvuddelen av verksamhetsutövarna torde emellertid alltjämt vä lja att sköta uppföljningen utan hjälp av särskilda elektroniska systemstöd . Hur detta ska fullgöras får avgöras utifrån de förutsättningar som före ligger för enskilda verksamhetsutövare, med beaktande av att syftet me d den fortlöpande uppföljningen av affärsförbindelser är att finna avvike lser i förhållande till vad som är känt om kunden samt dennes affärs- och riskprofil. Rutiner erfordras för att uppmärksamma att kundens age rande är sådant att det avviker från det förväntade och en beredskap fö r hur detta ska hanteras krävs. Kravet på fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser kan inte heller fullgöras utan tillräcklig dokumen tation om affärsförbindelsen. Det är således även viktigt att hand lingar, uppgifter och upplysningar rörande kon trollen hålls aktuella. Frågan hur omfattande den fortlöpande uppföljningen av affärsförbindelsen i enskilda fall kommer att vara beror på risken för penningtvätt och finansiering av terrorism, vilken i sin tur är avhängigt av typen av kund, affärsförbindelse, produkt eller transaktion.

Konsekvenser av att kundkännedom inte uppnås

Av artikel 9.5 i penningtvättsdirektivet framgår att en verksamhetsutövare som inte kan kontrollera identiteten tillfredsställande eller inhämta information om affärsförbindelsens syfte och art, inte ska tillåta kunden att utföra en transaktion via ett bankkonto, etablera en

affärsförbindelse eller utföra en transaktion. Om en affärsförbin delse Prop. 2008/09:70 redan har etablerats ska den avbrytas och verksamhetsutövaren ska dessutom överväga att lämna en rapport om kunden till fi nansunderrättelseenheten. En bestämmelse bör därför införas i den nya penningtvättslagen som reglerar konsekvenserna av att vissa åtgärd er för kundkännedom inte kan utföras. Innebörden av bestämmelsen bör dock analyseras närmare. En fråga är i vilka situationer som redan etab lerade affärsförbindelser ska avslutas. Enligt vår mening kräver inte penn ingtvättsdirektivet generellt att etablerade och sedan länge g iltiga affärsförbindelser ska avslutas. I stället syftar skyldigheten att av sluta etablerade affärsförbindelser främst till de situationer som besk rivs närmare i artiklarna 9.2–9.4 i direktivet. Om en affärsförbindelse följs upp och det inom ramen för denna exempelvis uppkommer osäk erhet rörande kundens identitet, ska förnyade kontroller utföras. Om d essa kontroller misslyckas ska verksamhetsutövaren överväga att l ämna uppgifter till Finanspolisen. Någon skyldighet att avsluta såd ana e tablerade affärsförbindelser bedöms dock inte följa av penn ingtvättsdirektivet. Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB anser att de rätts liga konsekvenserna av att fastighetsmäklare kan bli skyldiga att av sluta förmedlingsuppdrag inte har belysts i tillräcklig omfattning av utredningen. Konsekvenser av att olika verksamhetsutövare tvingas avbryta etablerade affärsförbindelser får emellertid besvaras utifrån allmänna avtalsrättsliga principe r.

Särskilt om s.k. kontraheringsplikt

Enligt 11 b § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti är institut som erbjuder sig att ta emot vissa insättningar skyldiga att ta emot s ådana insättningar av var och en, om det inte finns särskilda s käl. I propositionen om reformerade regler för bank- och finansieringsrö relse framgår att bestämmelsen ger uttryck för att ett institut som erbjud er sig att ta emot garanterade insättningar inte får neka någon möjlighet at t sätta in sådana medel, dvs. alla oavsett medborgarskap ska ha en möjligh et att placera sina pengar på ett säkert sätt (se prop. 2002/03:139 s. 598). Särskilda skäl som kan motivera undantag från huvudregeln kan enligt nämnda proposition vara att en kund tidigare varit ohederlig mot en bank eller ett annat institut, att det föreligger misstanke om penningtvätt eller att det finns risk för att en företrädare för ett institut genom att ta emot garanterade medel på något sätt främjar brott. I 3 kap. 1 § fö rsäkringsavtalslagen (2005:104) finns en bestämmelse liknande den i l agen om insättningsgaranti. Svenska Bankföreningen anser att 11 b § lage n om insättningsgaranti bör ändras så att det framgår att bl.a. kreditinstit ut har rätt att avsluta en viss kunds konto om institutet inte kan skaffa sig sådan erforderlig kännedom om kunden som avses i penningtvättslagen eller institutet anmält kunden som misstänkt för penningtvätt eller finans iering av terrorism. En fråga att ta ställning till är om institutet kan vägra att ingå avtal, i strid med kontraheringsplikten, om tillfredsställande kundkännedom inte uppnås. I nyss nämnda proposition anges, avseende kontraheringsplikten

i lagen om insättningsgaranti, att ett institut under alla omständig heter Prop. 2008/09:70 enligt penningtvättslagstiftningen måste kontrollera identiteten ho s den som vill etablera en affärsförbindelse med institutet. En följd av detta torde bli att om dessa kontroller misslyckas ska en affärsförbindels e inte etableras, oavsett den föreliggande kontraheringsplikten. Någon an nan tolkning skulle innebära att penningtvättslagstiftningens regler om identitetskontroll avsevärt urholkas. När det gäller frågan om misst ankar om penningtvätt utgör sådana särskilda skäl som medger avsteg från kontraheringsplikten så p åpekas detta särskilt i förarbetena till lagen (prop. 2002/03:139 s. 598). För det fall åtgärderna för att uppnå kundkännedom genomfö rs på avsett vis, men misstanke om penningtvätt uppstår på annat sätt, up pstår frågan om instituten är skyldiga enligt artikel 9.5 att vägra ingå affärsförbindelsen. Artikeln är enligt vår bedömning inte tillämp lig i detta fall eftersom det inte avser en situation där en person eller institution inte kan uppfylla kraven på kundkännedom enligt art. 8. 1 a–c. Reglerna om rapporterings skyldighet och förbud mot att genomföra transaktioner till dess sådan rapportering har skett enligt artiklar na 22 och 24 blir i stället aktuella. Samma synsätt bör kunna tillämpas på skyldigheten att av sluta affärsförbindelser som har inletts stöd av undantagen i art. 9.2–5 . Om kundkännedom inte uppnås ska förbindelserna, utan hinder av kontraheringsplikt, avslutas. Någon skyldighet att avsluta sedan tid igare etablerade affärsförbindelser på grundval av den fortlöpande övervakningen av affärsförbindelsen finns inte. Inte heller för det fa ll då uppgifter lämnas till Finanspolisen. Sveriges Försäkringsförbund har anfört att lagstiftaren även bör b eakta frågan om kontraheringsplikt i försäkringsavtalslagen (2005 :104) eftersom förarbetena inte beaktar situationer då penningtvätt miss tänks från försäkringsbolagets sida. Enligt 3 kap. 1 § försäkringsavtalslag en får ett försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en s ådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten när de t har fått de uppgifter som behövs, om det inte finns särskilda skäl för v ägran med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den befarade s kadans omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet. En likartad bestämmelse om personförsäkring fi nns i 11 kap. 1 § samma lag. Ingenting nämns i förarbetena till försäk ringsavtalslagen om kontraheringspliktens förhållande till penningt vättslagstiftningen. Samma resonemang som förs avseende kontraheringsplikten i l agen om insättningsgaranti bör dock även kunna tillämpas här. Det inne bär att försäkringsbolaget har en skyldighet enligt penningtvättslagstiftn ingen att utföra en identitetskontroll hos den som vill etablera en affärsförbindelse med bolaget och, oaktat kontraheringsplikt, avst å från att ingå en sådan avtalsförbindelse om kontrollen misslyckas. Det ligger även i linje med kravet i såväl 3 kap. 1 § som 11 kap. 1 § f örsäkringsavtalslagen att det som en förutsättning för att rätten att in gå försäkring ska kvarstå krävs att ”försäkringsbolaget har fått de uppgifter som behövs”. I detta ligger enligt propositionen om ny försäkringsavtalslag att försäkringsbolaget, när det gäller t. ex. personförsäkringar, ska kunna begära att få in, och kunna verifiera, uppgifter om personens 81

hälsa, vilket i sin tur torde omöjliggöras om försäkringsbo laget Prop. 2008/09:70 misslyckas med att kontrollera identiteten hos den som ansöker (se prop. 2003/04:150 s. 498 och vidare i avsnitt ovan om vilka krav som stä lls på identifikation). I förarbetena till försäkringsavtalslagen, till skillnad mot förarb etena till insättningsgarantilagen, nämns inte om misstankar om pennin gtvätt kan utgöra särskilda skäl för vägran att ingå avtal. I propositionen till ny försäkringsavtalslag (se a. prop. s. 245) anges emellertid att ” socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otil lräckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika s orters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av vikt att en försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd so m är anpassat efter hans behov”. Syftet med kontraheringsplikten i denn a lag är således, i likhet med motsvarande kontraheringsplikt i lage n om insättningsgaranti, att garantera medborgarna tillgång till en viktig tjänst i samhället. Det ska således inte förekomma att en försäkringsans ökan, som enligt en försäkringsmässig bedömning kunnat beviljas, avsl ås på osakliga grunder. Som särskilda skäl för att frångå denna huvud regel anförs i propositionen bl.a. omständigheter där det finns en uttala d s.k. moralisk risk. Med detta avses enligt propositionen att försäkringsta garen riskerar att utnyttja försäkringen på ett ohederligt sätt. Vår bedömnin g är att syftet med lagstiftningen mot penningtvätt, att förhindra allv arlig brottslighet, måste anses ligga väl i linje med det som åsyf tas i lagrummet och således utgör sådana särskilda skäl som gö r att kontraheringsplikten viker. Mot denna bakgrund anser vi inte at t en ändring av lagen om insättningsgaranti eller försäkringsavtalslag en är nödvändig. Enligt Fondbolagens Förening råder vidare oklarhet om b estämmelserna i penningtvättslagen går före skyldigheten att ta emot beta lning och utfärda andelar enligt 4 kap. 10 § lagen (2004:46) om investeri ngsfonder och fondbestämmelser. Av bestämmelsen i lagen om invester ingsfonder, som grundas på det s k. UCITS-direktivet (85/611/EEG), fra mgår att andelarna i en investeringsfond ska vara lika stora och medför a lika rätt till den egendom som ingår i fonden och att en fondandel in te får utfärdas innan betalning för andelen har tillförts fonden. Någo n skyldighet för fondbolag att utfärda fondandelar omedelba rt när betalning inkommit kan dock inte utläsas ur den bestämmelsen. På samma sätt som gäller i dag ska följaktligen ko ntroller enligt penningtvättslagen slutföras, oavsett att betalning för andelen har skett innan denna tidpunkt.

Anonyma konton och motböcker

Av artikel 6 i penningtvättsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska förbjuda sådana verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 a tt föra anonyma konton eller utfärda anonyma motböcker. Tidigare regl er om detta i direktiv eller gällande svensk lagstiftning saknas. Det bör därför övervägas om en bestämmelse av detta slag bör införas i den nya penningtvättslagen. Enligt penningtvättsdirektivet krävs, som ovan framgått, att verksamhetsutövare vidtar omfattande åtgärder för att uppnå kundkännedom.

Kundens och den verkliga huvudmannens identitet ska kontrolleras. Prop. 2008/09:70 Information rörande affärsförbindelsens syfte och art ska inhä mtas. Handlingar och uppgifter ska bevaras viss tid. Om kundkännedom inte uppnås ska en affärsförbindelse inte etableras och i vissa fall kräv s att etablerade affärsförbindelser måste avslutas. En affärsförbin delse etableras normalt vid mellanhavanden som grundas på avtal, exem pelvis tillhandahållande av bankkonto. Redan av kraven i penningt vättsdirektivet följer således att verksamhetsutövare inte kan tillhand ahålla anonyma konton eller motböcker. Något som även gäller beträ ffande sådana kunder som omfattas av undantag från kravet på grundlägg ande åtgärder för att uppnå kundkännedom eftersom, såsom fram gått i avsnitt 6.2.2, kontroller i dessa fall inte helt kan utelämnas. Det finns även bestämmelser i andra sammanhang som förhi ndrar anonymitet. I lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kont rolluppgifter finns bestämmelser om kontrolluppgifter som lämnas till ledning för bl.a. taxering, bestämmande av underlag för olika skatte r och avgifter och beskattning utomlands. Kontrolluppgifter är uppgift er som lämnas om annan än uppgiftslämnaren själv. Banker och andra finansiella företag lämnar i dag vissa uppgifter om kunder till Sk atteverket. Enligt bestämmelser i 8–12 kap. lagen om självdeklaratione r och kontrolluppgifter ska kontrolluppgifter normalt lämnas för bl.a. ränteinkomster, avkastning och avyttring av delägarrätter. Vidare finns kontrolluppgiftsskyldighet för pensionsförsäkringar och pensions sparkonton, kapitalförsäkringar samt vid vissa betalningar till och från utlandet. Enligt 14 kap. 8 § lagen om självdeklaration och kon trolluppgifter ska kontrolluppgiften bl.a. innehålla identifikationsuppg ifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften har lämnats för. I 8 kap. 1 § förordningen (2001:1244) om självdeklarationer och kontrolluppgifter framgår att kontrolluppgifter ska innehålla iden tifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och för den kontrolluppgif ten har lämnats för såsom namn, postadress och om sådant nummer finns personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. F ör det fall personnummer eller samordningsnummer saknas ska kontr olluppgiften i vissa fall i stället innehålla uppgift om födelsedatum och födelseort. Andra förfaranden som försvårar anonymitet behand las i avsnitt 6.2.4. Vad som nu sagts tord e innebära att kraven i penningtvättslagen och andra lagar medför att tillhandahållandet av anonyma konton eller motböcker förhindras. I likhet med Svenska Bankfö reningen anser vi emellertid att ett uttryckligt förbud är nödvändigt för att på ett tydligt sätt uppfylla kravet i direktivet.

Affärsförbindelser som har etablerats före den 15 mars 2009

Enligt artikel 9.6 i penningtvättsdirektivet ska verksamhetsut övare tillämpa krav på kundkännedom inte endast på nya kunder, utan äv en på befintliga kunder om det efter en riskbedömning kan anses lämpligt. En bestämmelse av detta slag är nödvändig att införa i den nya penningtvättslagen. I likhet med utredningen anser vi att innehållet i artikel 9.6 i penningtvättsdirektivet bör genomföras i en övergångsbestämmelse till

den lagen. Utredningen har föreslagit att verksamhetsutövare ska Prop. 2008/09:70 tillämpa krav på fortlöpande uppföljning beträffande affärsförbind elser som har etablerats före lagens ikraftträdande. Någon skyldighet att vidta övriga åtgärder för att uppnå kundkännedom, som beskrivits ovan, finns med utredningens förslag därmed inte. Det kan inte anses vara fö renligt med artikel 9.6 i penningtvättsdirektivet. Kraven i artikel 9.6 i penni ngtvättsdirektivet kan enligt vår mening inte tolkas på annat sätt än att kundens och den verkliga huvudmannens identitet ska kontrolleras samt information om affärsförbindelsens syfte och art inhämtas. Det be döms inte vara nödvändigt att, på sätt utredningen föreslagit, reglera vad som gäller för den fortlöpande uppföljningen av affärsförbindelser. Detta eftersom skyldigheterna härom inte är beroende av när affärsförbindel sen i tiden etablerades. Svenska Bankföreningen understryker att en riskbedömning av kun der i finansiella företag är komplicerad och innefattar många kä nsliga ställningstaganden. Företagen måste därför ges ytterligare tidsm ässigt utrymme för att genomföra en sådan bedömning. Enligt Bankföreni ngens mening är det därför nödvändigt att direkt i övergångsbestämmelsen eller i författningskommentaren ange att en riskbedömning av kundstoc ken behöver ha genomförts först sex månader efter lagens ikraftträda nde. Finansbolagens Förening har liknande synpunkter. I artikel 9.6 i penningtvättsdirektivet anges inte när åtgärder för att uppnå k undkännedom beträffande befintliga kunder senast ska uppnås. Detta inn ebär att skyldigheten att vidta åtgärder i förhållande till befintliga k under inträder redan vid genomförandet av penningtvättsdirektivet. E n övergångsperiod av det slag som Svenska Bankföreningen och Fi nansbolagens Förening har föreslagit kan därför inte anses vara förenligt med artikel 9.6 i penningtvättsdirektivet. I den svenska versione n av penningtvättsdirektivet är det dock något oklart när åtgärder ska vi dtas beträffande befintliga kunder. I både den engelska och den da nska versionen av artikel 9.6 i penningtvättsdirektivet framgår tydligare att verksamhetsutövare ska vidta åtgärder vid tillfällen när det kan anses lämpligt och att detta ska ske utifrån en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Det bör framgå direkt av den aktuella övergångsbestämmelsen. Något som ger verksamhetsutöv are tillräcklig flexibilitet att utföra kompletterade åtgärder för att uppn å kundkännedom . Om de åtgärder beträffande befintliga kunder som tidigare har vidtagits bedöms uppfylla kraven på kundkännedom i penningtvättslagen behöver naturligtvis inte ytterligare åtgärder i nu aktuellt hänseende vidtas. De åtgärder so m har vidtagits bör dokumenteras.

6.2.2 Åtgärder utförda av utomstående

Regeringens förslag: Verksamhetsutövare får förlita sig på åtgärder för att uppnå kundkännedom som utförts av en utomstående. Detta förutsätter dock att verksamhetsutövaren på begäran, och utan dröjsmål, kan få del av de uppgifter om kunden som den utomstående har inhämtat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämme r får Prop. 2008/09:70 meddela föreskrifter om vilka stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som uppfyller villkoren enligt denna lag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regerin gens. Vad som i regeringens förslag betecknas som utomstående benämns emellertid i utredningens förslag som tredje part. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att utredningens f örslag om att vissa åtgärder för kundkännedom kan utföras av tredje part är i linje med strävan att minska ineffektiviteten med uppre pade identifieringsförfaranden, men avstyrker förslaget om att den tredje parten skulle kunna utgöras av annan än de finansiella aktörer som uppräknas. Inspektionen menar att de företag som står under inspektionens tillsyn endast ska kunna använda sig av andra finan siella företag under tillsyn som tredje parter. Vidare menar Finansinspekti onen att myndigheten bör ges bemyndigande att meddela föreskrifter g ällande rutiner och kontrollsystem vid användande av tredje part. Enligt Fastighetsmäklarnämnden skulle det vara önskvärt att verksam hetsutövaren får förlita sig på identitetskontroller och vissa andra å tgärder som utförts av tredje part utan att kunden direkt har hänvisa ts till verksamhetsutövaren från den tredje parten. Motorbranschens Riksförbund betonar att bilhandelsföretag såvitt avser bilaffärer som gör s med köpare utanför landets gränser knappast kommer att kunna ha ntera kundkännedomskraven i penningtvättslagen på egen hand. Något s om i praktiken innebär att exportaffärer med nya kunder måste gå gen om en tredje part. Riksförbundet menar därför att det är av största vi kt att bilhandelsföretag när behov uppstår ska ha möjlighet att på ett enk elt sätt skaffa sig information om t.ex. vilka banker eller finansbolag i kö parens hemland som kan verka som tredje part. Skälen för regeringens förslag: I artiklarna 14–19 i penn ingtvättsdirektivet finns bestämmelser rörande tredje parter som medlem sstaterna har möjlighet att införa. Med stöd av dessa regler får verksamhetsutövare förlita sig på åtgärder för att uppnå kundkänn edom som utförts av en annan part, en s.k. tredje part. Regler om tredje parter finns varken i tidigare penningtvättsdirektiv eller i gällande svensk rätt. I artikel 14 i penningtvättsdirektivet framgår att medlemsstaterna får tillåta att verksamhetsutövare anlitar tredje part för uppfyllandet av de k rav på kundkännedom som föreskrivs i artikel 8.1 a–c c i penn ingtvättsdirektivet (om grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom, se avsnitt 6.2.1). Förenklat så ger regelverket möjlig het för verksamhetsutövare att förlita sig på en tredje parts kontroll av ku ndens och den verkliga huvudmannens identitet samt att skaffa informatio n om affärsförbindelsens syfte och art. Artikel 14 i penningtvättsdirek tivet hänvisar, som ovan framgått, inte till artiklarna 8.1 d eller 8.2 i penn ingtvättsdirektivet. Det innebär bl.a. att verksamhetsutövare som förli tar sig på åtgärder utförda av en tredje part, alltjämt är skyldiga att fortlöpande följa upp affärsförbindelsen samt i övrigt kan behöva anpassa kontrollåtgärder till den aktuella risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det slutliga ansvaret för uppfyllandet av kraven ska, enligt

artikel 14 i penningtvättsdirektivet, även fortsättningsvis ligga ho s den Prop. 2008/09:70 verksamhetsutövare som har förlitat sig på tredje part. Av skäl 27 till direktivet framgår att syftet med regelverket rö rande tredje parter är att undvika att upprepade kundidentifieringsförfar anden leder till att affärsverksamheten drabbas av förseningar och ineffektiv itet. Det betonas även att ansvaret för verksamhetsutövaren och den tredje parten kvarstår fullt ut, dvs. även kravet på att rapportera miss tänkta transaktioner och bevara uppgifter. Av artikel 19 i penningt vättsdirektivet framgår att reglerna rörande tredje parter inte ska tillämp as på fall av s k. outsourcing eller vissa agenturförhållanden, vilka i detta avseende anses vara en del av verksamhetsutövaren. Begreppet tredje part är snarlikt tredje man, men används i en annan betydelse i detta sammanhang. Begreppet utomstående torde därför bät tre återspegla betydelsen i detta sammanhang (se även författn ingskommentaren till 2 kap. 3 §). Nedan används därför sistnämnt be grepp genomgående, utom när en direkt referens till texten i direktivet gör s. Inledningsvis bör ställning tas till om regler beträffande utomst ående bör införas i penningtvättslagen och i så fall vilka verksamhetsutövare som bör ges möjlighet att förlita sig på åtgärder utförda av en s ådan. Utredningen har gjort bedömningen att regler som möjliggö r att verksamhetsutövare får förlita sig på utomstående bör utnyttjas i de fall det finns ett praktiskt användbart tillämpningsområde och där det ka n ske utan att regelverkets syfte förfelas. Finansinspektionen anser att u tredningens förslag om att vissa åtgärder för kundkännedom kan utföras a v utomstående är i linje med strävan att minska ineffektiviteten m ed upprepade identifieringsförfaranden. Vi anser inte att det finns sk äl att ifrågasätta den bedömningen och ans er därför att regler av detta slag bör i nföras i penningtvättslagen. När det gäller kretsen av verksam hetsutövare som ges möjlighet att förlita sig på åtgärder utförda a v en utomstående gör vi följande bedömning. Av artikel 15.1 i penningtvättsdirektivet framgår att en medlem sstat som tillåter kreditinstitut eller finansiella institut att bli betrodda so m tredje parter, i enlighet med artikel 14 i penningtvättsdirektivet , ska tillåta motsvarande verksamhetsutövare som är belägna på d ess territorium att erkänna och godta resultatet av de åtgärder för att u ppnå kundkännedom som har utförts av ett institut i en annan medlem sstat. Det gäller oavsett om de handlingar eller uppgifter som ligger till grund för dessa åtgärder är annorlunda än dem som krävs i den medlemsst at till vilken kunden hänvisas. Motsvarande gäller, enligt artikel 1 5.1 i penningtvättsdirektivet, för valutaväxlings- och betalningsöverfö ringsverksamhet samt även vissa verksamhetsutövare som driver i ckefinansiell verksamhet, såsom revisorer, skatterådgivare och ober oende jurister. Enligt utredningens förslag bör kretsen av möjliga utomstående begränsas till att gälla verksamhetsutövare med verksamhet som an ges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5–7 i nu gällande penningtvättslag samt advokater och godkända och auktoriserade revisorer. Finansinspektionen har emellertid avstyrkt förslaget om att vissa ick efinansiella aktörer ska kunna bli betrodda som utomstående. Enligt inspektionen skulle en avgränsning till ovan angivna finansiella aktörer möjliggöra en bättre kontroll över användandet av utomstående. Inspektionen anser dessutom att en god internationell samverkan mellan 86

EU:s tillsynsmyndigheter möjliggör en god kontroll över utomst ående Prop. 2008/09:70 som finns utanför Sveriges gränser. Vi delar inte Finansinspekti onens bedömning. Ovan har framgått att ansvaret kvarstår fullt ut fö r den verksamhetsutövare som förlitar sig på en utomstående. I den m ån utomstående har brustit i de åtgärder som krävs för att u ppnå kundkännedom, kan tillsynsmyndigheten på sedvanligt vis in gripa gentemot verksamhetsutövare under inspektionens tillsyn med s töd av bestämmelser i den tillämpliga rörelselagstiftningen. När en verksamhetsutövare under Finansinspektionens tillsyn förlitar sig på åtg ärder för kundkännedom som utförs av en icke-finansiell aktör såsom en godkänd eller auktoriserad revisor ligger det i sakens natu r att verksamhetsutövaren säkerställer att de åtgärder som den utomst ående vidtar för att uppnå kundkännedom är i överensstämmelse med kr aven i penningtvättslagen. Det sistnämnda behandlas nedan. Vi anser där för att användandet av regler beträffande utomstående är självreglerande på så sätt att det ligger i verksamhetsutövarens intresse att säkerställa att de rutiner som en utomstående har vidtagit är tillfredsställande. Till detta kommer att advokater och godkända och auktoriserade revisorer om fattas av tills yn. Vad Finansinspektionen i övrigt framfört är inte av det slaget att en annan bedömning avseende kretsen av möjliga utomståend e kan göras. Finansinspektionen har vidare efterfrågat bemyndigande att m eddela föreskrifter gällande rutiner och kontrollsystem vid användande av utomstående. Detta bör enligt inspektionen innefatta vilka verksam hetsutövare som kan accepteras som utomstående och hur rutiner för detta ska se ut. Såsom framgått anser vi att utredningens föreslagna kret s av möjliga utomstående inte bör ändras. Något bemyndigande f ör Finansinspektionen att meddela avgränsningar från denna krets är därför inte aktuellt att införa. På samma sätt som i dag har inspek tionen möjlighet att meddela föreskrifter rörande rutiner, vilket även kan innefatta användandet av utomstående. Därutöver kan Finansi nspektionen meddela föreskrifter med stöd av rörelselagstiftningen. Det måste anses vara tillräckligt för att tillse att användandet av utomst ående hanteras på ett för inspektionen godtagbart vis. En verksamhetsutövare kan även förlita sig på åtgärder utförda av en utomstående utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vilka krav som ställs på sådana utomstående regleras i artikel 16.1 i penni ngtvättsdirektivet. Av artikeln framgår att de enligt lag ska vara registreringsskyldiga, tillämpa bestämmelser om krav på kundkänn edom och bevarande av uppgifter i enlighet med eller motsvarande dem som föreskrivs i penningtvättsdirektivet och kontrollen av att de ver kligen uppfyller penningtvättsdirektivets krav sker i enlighet med vad som följer av vissa bestämmelser i penningtvättsdirektivet (avsnitt 2 kapitel V ) eller de är verksamma i ett tredje land vars krav motsvarar kra ven i penningtvättsdirektivet. Enligt artikel 16.2 i penningtvättsdirektivet sk a medlemsstaterna underrätta varandra och kommissionen om fall där d e anser att ett tredjeland tillämpar krav motsvarande dem som återfin ns i penningtvättsdirektivet. Av artikel 17 i penningtvättsdirektivet framgår att kommissionen med stöd av artikel 40.4 i penningtvättsdirektivet kan fatta beslut om att ett tredje land inte uppfyller erforderliga krav. Kommissionen har däremot inte befogenhet att fatta beslut om en lista 87

över länder som anses tillämpa krav motsvarande dem i pen ning- Prop. 2008/09:70 tvättsdirektivet. Kommissionen har emellertid bistått medlemssta terna med att sammanställa en gemensam lista över länder som upp fyller erforderliga krav. Listan är inte bindande, men kan på frivillig väg genomföras av medlemsstaterna. Vi anser emellertid inte att d et är lämpligt att direkt i penningtvättslagen ange vilka länder som i detta hänseende uppfyller erforderliga krav. Ytterligare länder kan exemp elvis efter viss tid tillkomma. Regeringen eller den myndighet regering en bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om vi lka stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som uppfy ller villkoren beträffande sådana stater i penningtvättslagen. Motorbranschens Riksförbund har i detta sammanhang betona t att bilhandelsföretag ska ha möjlighet att på ett enkelt sätt skaff a sig information om t.ex. vilka banker eller finansbolag i köparens hem land som kan verka som utomstående. Det är knappast möjligt inom ramen för detta lagstiftningsärende att ange vilka utländska verksamhetsutövare som kan verka som utomstående. Det ankommer därför p å verksamhetsutövaren själv att skaffa sådan information. Den beh öriga utländ ska tillsynsmyndigheten bör dock kunna vara behjälplig med information om exempelvis penningtvättslagstiftning i den utländska staten.

Förutsättningar för att använda en utomstående m.m.

De förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en verksamhetsutöv are ska kunna tillämpa reglerna om utomstående finns i artikel 18 i penningtvättsdirektivet. Av artikel 18.1 i direktivet framgår att tredj e part är skyldig att ha den information om kunden som har begärts in, i enlighet med kraven i artikel 8.1 a–c i penningtvättsdirekt ivet, omedelbart tillgänglig för den verksamhetsutövare som kunden hänv isats till. Enligt artikel 18.2 i penningtvättsdirektivet ska berörd tredje pa rt på begäran och utan dröjsmål vidarebefordra kopior av identifierings - och kontrolluppgifter och annan relevant dokumentation rörande kunden eller den verkliga huvudmannen till den verksamhetsutövare som ku nden hänvisats. Ovan har framgått att artikel 18 i penningtvättsdirektivet är utfo rmad som ett krav på utomstående att tillhandahålla vissa uppgifter beträffa nde kunden. Det torde emellertid vara tämligen verkningslöst att rik ta ett sådant krav mot en utomstående som finns i ett annat land. Innehål let i artikel 18 i penningtvättsdirektivet får därför närmast ses som vi llkor för att kunna utnyttja en utomstående. Detta betyder inte att dokument som styrker uppgifterna alltid måste sändas över, men för att kunna fu llfölja sina skyldigheter gentemot tillsynsmyndigheterna måste rel evant dokumentation enligt art. 18.2 kunna vidarebefordras utan dröjsmål. Enligt Fastighetsmäklarnämnden skulle det vara önskvär t att verksamhetsutövaren får förlita sig på identitetskontroller och vissa andra åtgärder som utförts av utomstående utan att kunden direkt har hänvisats till verksamhetsutövaren från den utomstående. Detta skulle enligt Fastighetsmäklarnämnden exempelvis innebära att fastighetsmäklare i vissa fall gavs möjlighet att förlita sig på bankernas identitetskontroll av

en köpare. En sådan modell skulle enligt Fastighetsmäklarnämnde n vara Prop. 2008/09:70 att föredra, särskilt som de flesta köpare redan innan undertecknan det av köpekontraktet har trätt i affärsförbindelse med en bank i anlednin g av överlåtelsetransaktionen. Mäklarens verksamhet skulle genom det ta kunna effektiviseras eftersom identifieringsförfaranden i vissa fa ll inte skulle behöva upprepas. Såsom framgått av artikel 18 i pen ningtvättsdirektivet ska utomstående tillhandahålla vissa uppgifter fö r den verksamhetsutövare som kunden hänvisats till. Fastighetsm äklarnämndens förslag synes därvid gå utöver innebörden i artikel 18 i penningtvättsdirektivet. Det är därför inte aktu ellt att justera bestämmelsen på sätt Fastighetsmäklarnämnden förespråkar.

6.2.3 Undantag från b estämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom

Regeringens förslag: Bestämmelserna om grundläggande åtgärd er för kundkännedom gäller inte för vissa kunder, produkter och transaktioner som är förenade med låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Undantag i nuvarande lagstiftning som saknar motsvarighet i penningtvättsdirektivet införs inte i den nya penningtvättslagen. Detta gäller bl.a. en bestämmelse om att identitetskontroll inte behöver göras med anledning av betalningar som görs från ett konto som har öppnats hos ett kreditinstitut som hör hemma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare fall där bestämmelserna om kundkännedom inte behöver tillämpas beträffande sådana kunder, produkter, och transaktioner som uppfyller de tekniska kriterier som fastställs av kommissionen i enlighet med artikel 40 i penningtvättsdirektivet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regerin gens, men saknar dels en bestämmelse om att undantag från bestämmelser o m grundläggande åtgärder för kundkännedom kan tillämpas beträf fande verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvalt as av advokater eller andra oberoend e jurister, dels en bestämmelse om att sådana undantag kan tillämpas beträffande kunder, produkte r och transaktioner som utgör låg risk för penningtvätt eller finansierin g av terrorism, om regeringen eller de myndigheter regeringen bestämm er har meddelat föreskrifter rörande detta. Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund tillstyrker u tredningens förslag rörande de produkter som omfattas av lägre krav på kundkännedom, men önskar ett förtydligande beträffande förhål landet mellan de försäkringsprodukter som omfattas av lägre kra v på kundkännedom och skärpta krav på kundkännedom. Riksgäldskontoret är positiv till att svenska myndigheter omfattas av lägre krav p å kundkännedom eftersom det tydliggör en fråga som tidigare varit oklar. S venska Bankföreningen anser att artikel 11.2 b i penningtvättsdirektivet rörande lägre krav på kundkännedom beträffande verkliga huvudmän bakom klientmedelskonton som tillhandahålls av advokater, revisorer 89

och fastighetsmäklare bör införas i penningtvättslagen. Finansbolage ns Prop. 2008/09:70 Förening har hänvisat till att Finanstilsynet i Danmark remitter at ett utkast till förslag som under vissa förutsättningar bl.a. undantar vissa produkter från det nya penningtvättsregelverkets tillämpningsom råde. Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB menar att det tydligt bör fr amgå av penningtvättslagen att lägre krav på kundkännedom inte inneb är att kontroll helt kan utelämnas. FAR SRS menar att den kret s av företag som om fattas av lägre krav på kundkännedom har gjorts för snäv.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

I artikel 11 i penningtvättsdirektivet fastställs att undantag från krave t på att vidta grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom får g öras beträffande vissa kunder, produkter och transaktioner. Tidi gare penningtvättsdirektiv innehåller vissa undantag som har införts i de n nu gällande penningtvättslagen (se 4 a § och 5 §). Bestämmelserna rö rande undantag från kravet att vidta grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom är förhållandevis detaljerade i penningtvättsdirekt ivet. Det är dock inte en uttömmande beskrivning, utan medlemsstaterna kan, efter det att kommissionen fastställt tekniska kriterier i enlighet m ed artikel 40.1 b i penningtvättsdirektivet, fastställa ytterligare situat ioner där det kan ställas lägre krav på kundkännedom. Detta har skett g enom kommissionens genomförandedirektiv (2006/70/EG). I direktivet fastställs tillämpningsföreskrifter beträffande de tekniska aspektern a av definitionen av personer i politiskt utsatt ställning, tekniska kriterie r för att bedöma huruvida en situation utgör en låg risk för penningt vätt eller f inansiering av terrorism samt tekniska kriterier för att kunna till ämpa lägre krav på kundkontroll och göra undantag på grund av fina nsiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning . Tredje penningtvättsdirektivet medger således att undantag kan göras från kravet på åtgärder för grundläggande kundkännedom i fall dä r risk typiskt sätt är lägre. Om omständigheterna i det enskilda fallet pek ar på hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism ska eme llertid skärpta krav på kundkännedom vidtas även i dessa situationer. En första fråga är om man i dessa situationer helt kan avstå fr ån att vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom. Av artiklarna 11.1 och 11 .2 i penningtvättsdirektivet framgår att man i vissa fall inte behöver till ämpa bestämmelserna om åtgärder för att uppnå grundläggande ku ndkännedom, dvs. artikel 7 punkterna a, b och d samt artiklarna 8 och 9.1 i penningtvättsdirektivet. Det innebär avvikelser från centrala delar av de åtgärder som erfordras för att uppnå kundkännedom. Det rör si g om åtgärder som kontroll av kunden och den verkliga huvudmanne ns identitet, inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och art och skyldigheten att fortlöpande följa upp förbindelsen. Det bör do ck betonas att regelverket ändå ställer vissa krav på kundkännedom. Till att börja med måste tillräcklig information samlas in för att fastställa om en undantagssituation föreligger, vilket framgår av artikel 11.3 i penningtvättsdirektivet. Vid kundförhållanden bör identiteten därmed

kontrolleras. Såsom framgått ger artiklarna 11.1 och 11.2 i pen ning- Prop. 2008/09:70 tvättsdirektivet inte möjlighet till undantag från artikel 7 c som st adgar att verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att uppnå kundkänn edom, om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terr orism, oavsett eventuella undantag befrielser eller tröskelbelopp. Artiklarna 11.1 och 11.2 i penningtvättsdirektivet hänvisar inte heller till artikel 22 i penningtvättsdirektivet som bl.a. stadgar att verksam hetsutövare på begäran ska förse finansunderrättelsenheten med erfor derliga uppgifter. Detsamma gäller skyldigheten i artikel 32 i penningtv ättsdirektivet att inrätta system som gör det möjligt att snabbt och fullständigt lämna upplysningar om huruvida de har, eller under de senaste fem åren har haft, en affärsförbindelse med en viss fysisk eller juridisk person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur. Något som implicit innebär att verksamhetsutövare dels bör kontro llera identiteten på ifrågavarande kund, dels bevara uppgifter om kunden . Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB anser att det bör framgå direkt i penningtvättslagen att kontroller i dessa fall inte helt kan utelämn as. Vi anser dock inte att det är nödvändigt. Det får ändå anses stå kl art att institut och personer som omfattas av den nya penningtvättslage n ska samla tillräckligt med information för att kunna fastställa om kun den är berättigad till ett undantag samt tillräckligt med information fö r att uppfylla penningtvättslagens övriga bestämmelser. Av vad som nu sagts följer således att verksamhetsutövare, även om de är undant agna bestämmelserna om kundkännedom, inte helt undantas ifrån krav en på att vidta åtgärder för att uppnå viss såda n kännedom om kunden. När risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är låg behöver dock inte kontrollerna vara särskilt om fattande.

Undantag beträffande vissa kunder

Av artikel 11.1 i penningtvättsdirektivet framgår att lägre kr av på kundkännedom kan ställas om kunden är en sådan verksamhetsu tövare som avses i 1 kap. 2 § 1–7 i den nya penningtvättstvättslagen eller motsvarande institut i ett tredje land som fastställer krav som mots varar dem som fastställs i penningtvättsdirektivet och vars överensstämm else med dessa krav är föremål för tillsyn Den enda nyheten i artikel 1 1.1 i penningtvättsdirektivet är att d et uttryckligen anges att institut utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska omfattas av t illsyn beträffande fullgörandet av motsvarande krav som föreskri vs i penningtvättsdirektivet. Även detta bör givetvis beaktas vid g enomförandet av direktivet i denna del. Enligt artikel 11.2 a i penningtvättsdirektivet behöver åtgärder inte vidtas för att uppnå kundkännedom beträffande börsnoterade företa g vars aktier handlas på en reglerad marknad i den mening som avses i di rektiv 2004/39/EG i en eller flera medlemsstater och börsnoterade företag från tredje land som omfattas av insynskrav som överensstämmer med gemenskapslagstiftningen. I likhet med utredningen anser vi att innehållet i artikel 11.2 a bör författningsregleras. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med ordalydelsen i artikeln. För att bättre överensstämma med den

terminologi som används i bl.a. lagen (2007:528) om värdepap pers- Prop. 2008/09:70 marknad anser vi dock att den föreslagna bestämmelsen behöver ju steras i flera avseenden. I stället för uttrycket ”börsnoterat företag” an vänds exempelvis uttrycket ”företag vars […] handlas på en reglerad mark nad”. Någon skillnad i sak är inte avsedd. I den svenska versione n av penningtvättsdirektivet framgår att det är aktier som ska handlas på en reglerad marknad. I den engelska versionen av penningtvättsdire ktivet anges dock att det är värdepapper (”securities”) som ska vara uppt agna till handel på en reglerad marknad. Den danska versionen av penningtvättsdirektivet har en liknande utformning. Därmed har den svenska versionen av artikel 11.2 i penningtvättsdirektivet get ts en snävare utformning. Det kan inte ha varit avsikten. Bestämmelse n bör därför justeras på detta sätt. Uttrycket ”överlåtbara värdepapper” an vänds i direktiv 2004/39/EG, till vilken artikel 11.2 a i penningtvättsdire ktivet hänvisar, och bedöms därför kunna användas i detta sammanhang. Även företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska sama rbetsområdet, vars överlåtbara värdepapper är upptagna till motsva rande handel och omfatt as av motsvarande informationsskyldighet som företag i nom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, omfattas av lägre k rav på kundkännedom. Enligt artikel 11.2 b i penningtvättsdirektivet omfattas ve rkliga huvudmän bakom gemensamma konton (”pooled accounts”) som förvaltas av notarius publicus eller oberoende jurister av undantag et att uppnå kundkännedom enligt artiklarna 7 a, 7 b, 7 d, 8 och 9.1. Regl er om detta saknas i tidigare direktiv och i gällande svensk lagstift ning. Utredningen har gjort bedömningen att bestämmelsen inte är releva nt för svenska förhållanden och har därför inte föreslagit att en bestämmels e av detta slag införs i penningtvättslagen. Svenska Bankföreningen a nser emellertid att innehållet i artikel 11.2 b i penningtvättsdirektive t bör införas i penningtvättslagen eftersom bestämmelsen tar sikt e på klientmedelskonton hos advokater som omfattas av tystnads plikt. Bankföreningen har även framfört att ett motsvarande undanta g bör införas för revisorer och fastighetsmäklare. Det finns bl.a. mot d enna bakgrund skäl att närmare analysera den nu aktuella bestämmelsen. Enligt den svenska versionen av artikel 11.2 b i penningtvättsdirek tivet undantas verkliga huvudmän till notarius publicus. I både den eng elska och den danska versionen av penningtvättsdirektivet undantas emel lertid notarier (eng. notaries). I propositionen Skärpta regler mot penning tvätt diskuterades bl.a. innebörden av uttrycket ”notarie” i tidigare pen ningtvättsdirektiv (se prop. 2003/04:156 s. 48). Där angavs att sådana no tarier som avses i detta sammanhang kan ha myndighetsliknande upp gifter samt viss självständig rådgivande verksamhet. Med det använ da begreppet notarier avses inte svenska tings-, läns- eller överrättsnotarier. I ingressen till penningtvättsdirektivet (se ingressats 23) framg år att undantaget som gäller identifieringen av verkliga huvudmän b akom gemensamma konton som förvaltas av notarius publicus eller a ndra oberoende jurist er inte bör påverka de skyldigheter som åvilar dessa notarius publicus eller andra oberoende jurister enligt direktivet. Detta inbegriper skyldigheten för dessa notarius publicus eller andra oberoende jurister att själva identifiera huvudmännen till de gemensamma konton som de förvaltar. 92

I likhet med Bankföreningen anser vi att artikel 11.2 b i penn ing- Prop. 2008/09:70 tvättsdirektivet för svenskt vidkommande främst rör advok aters klientmedelskonton. Omfattningen av advokaters tystnadsplikt bör d ärför närmare analyseras. Enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken är en ad vokat skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning n är god advokatsed kräver detta. I 34 § i Advokatsamfundets stadgar återf inns en i huvudsak likalydande bestämmelse. Advokaters tystnadsplikt är straffsanktionerat genom 20 kap. 3 § brottsbalken. En advokat som bryt er mot nämnda tystnadsplikt kan även bli föremål för disciplinära åtgärder enligt 8 kap. 7 § rättegångsbalken. I Advokatsamfundets stadgar finns även bestämmelser rörande förvaltning av klienters medel. Om en ad vokat öppnar ett konto i klientens namn kan banken genom de uppgifte r som lämnas av advokaten normalt kontrollera kundens identitet, dvs . den verkliga huvudmannen. Däremot kan motsvarande kontroll av identiteten normalt inte göras beträffande de klienter vars medel förvalt as på advokatens eller advokatbyråns klientmedelskonto, vilka är att anse s om verkliga huvudmän. I likhet med Bankföreningen anser vi därför att ett undantag motsvarande artikel 11.2 b i penningtvättsdirektivet bör in föras i den nya penningtvättslagen, åtminstone vad gäller advokater. När det gäller frågan huruvida andra än advokater bör undant as på samma sätt gör vi följande bedömning. Endast advokater omfa ttas i Sverige av lagstadgad tystnadsplikt. Det är något som talar fö r att undantaget bör begränsas till advokater. Det finns emellertid skäl som talar för att lägre krav på kundkännedom ska tillämpas beträffande andra oberoende jurister än advokater. I riskhänseende förefalle r det exempelvis inte vara någon skillnad att låta även biträdande juris ter på advokatbyrå och andra oberoende jurister omfattas. Det kan helle r inte anses vara lämpligt om biträdande jurister på advokatbyrå och ad vokat, som kan använda samma klientmedelskonto, omfattas av skilda re gler i kontrollhänseende. Mot denna bakgrund anser vi att bestämmels en bör gälla advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra ober oende jurister. Däremot anser vi inte att ovan nämnda undantag även bör gäl la verkliga huvudmän till fastighetsmäklare och revisorer, på det sätt B ankföreningen har framfört. Det är något som går utöver undanta get i penningtvättsdirektivet och som fordrar ytterligare analys, vilket i nte är möjligt inom ramen för detta lagstiftningsärende. En förutsättning för att bestämmelsen ska kunna tillämpas är att uppgifter rörande den verkliga huvudmannens identitet kan göras tillgängliga på begäran. Klientmedelskonton tillhandahålls normalt av en bank. Med stöd av denna bestämmelse kan en advokat utan hind er av tystnadsplikt lämna uppgifter rörande en klient till exempelvis en bank. Undantaget ska även kunna tillämpas beträffande verkliga huvudm än till advokater och andra oberoende jurister som hör hemma utanför EE S. En förutsättning är att dessa omfattas av krav motsvarande dem som föreskrivs i penningtvättsdirektivet och där fullgörandet av dessa bestämmelser är föremål för tillsyn. Det bör noteras att advokate r och andra oberoende jurister som omfattas av nu aktuellt undantag på sedvanligt vis ska vidta åtgärder för att uppnå kännedom om sina kunder enligt nya penningtvättslagen. Enligt artikel 11.2 c i penningtvättsdirektivet omfattas nationella myndigheter av undantaget. Med myndigheter avses alla typer av 93

myndigheter, oavsett nivå eller storlek. Samtliga myndigheter på lokal, Prop. 2008/09:70 regional och nationell nivå omfattas därmed. Däremot omfattas inte några statliga eller kommunala bolag, även om de tillhandahåller n yttigheter som vatten eller liknande. Sådana får i stället hanteras inom det normala regelverket, även om omfattningen av åtgärderna naturl igtvis kan anpassas till riskerna – vilka vanligtvis torde vara låga.

Undantag beträffande vissa produkter och transaktioner

I artikel 11.5 i penningtvättsdirektivet finns även ett motsva rande undantag för ett antal produkter. Av artikel 11.5 a i penningtvät tsdirektivet framgår att man kan ställa lägre krav på kundkänned om avseende livförsäkringar, med vissa beloppsmässiga begränsni ngar. Tidigare penningtvättsdirektiv innehåller en motsvarande bestämm else, liksom den nu gällande penningtvättslagen (se 5 §). Någon sa klig skillnad i detta avseende innebär inte penningtvättsdirektivet. En b estämmelse med detta innehåll bör således införas i den nya penni ngtvättslagen. I artikel 11.5 b och c behandlas undantagen för pensionsförsäk ringar respektive pensioner och pensionsrätter. För pensionsförsäkringar a nges som förutsättning att försäkringen inte får innehålla någon åter köpsklausul och inte användas som säkerhet för lån. För pensioner eller motsvarande pensionsförmåner för anställda gäller att inbetalning ska göras i form av avdrag på lön; någon överlåtelse av rättigheter tillå ts inte heller. Regler med detta innehåll har inte funnits tidigare, vark en i direktiv eller i gällande svensk lagstiftning. Bestämmelserna be döms vara relevanta för svenska förhållanden och bör därför införas i de n nya penningtvättslagen. Den flytträtt för pensionsförsäkringar som f inns i Sverige är att bedöma som en överföring av försäkringens värde m ellan försäkringsbolag. Detta innebär dock inte något utflöde av kapita l till kunden. Bestämmelsen att inbetalning skall ske som avdrag på lön sk ulle också i teorin kunna begränsa användningsområdet och enbart om fatta s.k. löneväxling. Pensionsavtal regleras för svenskt vidkommande dock normalt i kollektivavtal. En pensionsförsäkring kan, under vissa förhållanden, vilka anges i 58 kap. 4–16 §§ inkomstskattelagen, öve rlåtas (i fall av ändrade tjänsteförhållanden, på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller genom bodelning). Pensionsavtal är emellertid utfo rmade på olika sätt i olika länder. Nu aktuella bestämmelser i penningt vättsdirektivet torde kunna läsas så att de är att bedöma som prod ukter förknippade med låg risk med hänsyn till avtalens karaktär, till de in stitut som hanterar avtalen och i viss mån, till kopplingen till förv ärvsverksamhet. Att en inbetalning ska ske i form av avdrag på lö n bör således inte tas alltför bokstavligt – det står klart att även o m den anställde själv skulle verkställa betalning så är det avgörande kri teriet kopplingen till ett anställningsförhållande. Förhållandena i Sv erige bedöms således inte utesluta en tillämpning av penningtvättsdirek tivets undantagsmöjligheter vare sig för pensionsförsäkringar eller tjänstepensioner. Sveriges Försäkringsförbund har efterlyst ett förtydligande rörande förhållandet mellan de försäkringsprodukter som omfattas av lägre krav

på kundkännedom och situationer där affärsförbindelsen etableras på Prop. 2008/09:70 distans innebärandes skärpta krav på kundkännedom. Sveriges Fö rsäkringsförbund anser att utredningens föreslagna lagtext medger a tt en produkts riskprofil i penningtvättshänseende väger tyngre än det sä tt som avtal tecknats på. Därmed skulle t.ex. pensionsförsäkringar som tecknas via Internet vara undantagna från kraven på kundkännedom enligt 4 a §. Vi delar den uppfattningen. Det faktum att affärsförbindelsen etabl eras på distans medför inte att skärpta åtgärder för att u ppnå kundkännedom behöver vidtas, om inte omständigheterna föranleder det. I artikel 11.5 d i penningtvättsdirektivet finns en bestämmelse rö rande elektroniska pengar. Med detta avses enligt 1 kap. 2 § lagen (2002 :149) om utgivning av elektroniska pengar ett penningvärde som represen terar en fordran på utgivaren och som, utan att finnas på ett individual iserat konto, är lagrat på ett elektroniskt medium och godkänns som betalningsmedel av andra företag än utgivaren. För att undantaget skall kunna tillämpas krävs att begränsade summor kan lagras eller lösas u t. Elektroniska pengar förekommer i begränsad omfattning i Sverige . För att bättre överensstämma med den terminologi som används i lage n om utgivning av elektroniska pengar bör det av utredningen föres lagna undantaget justeras i viss utsträckning. Be träffande elektroniska medier som kan laddas tydliggörs att summan 2 500 euro avser belopp som sammanlagt omsätts på det elek troniska mediet.

Något om genomförandedirektivet

Ovan har framgått att kommissionen i genomförandedirektivet fas tställt tekniska kriterier för att bedöma om vissa kunder, produkter och transaktioner utgör låg risk för penningtvätt och finansiering av terr orism och därmed kan omfattas av lägre krav kundkännedom. Enligt artik el 3.1 i genomförandedirektivet får medlemsstater anse att kunder so m är offentliga myndigheter eller offentliga organ och som uppfyller vissa kriterier omfattas av låg risk för penningtvätt och finansieri ng av terrorism. Det krävs att kunden ifråga har tilldelats offentliga funktion er genom fördraget om Europeiska unionen, fördragen om gemenskaper na eller sekundärlagstiftning, kundens identitet är allmänt öppen och säk er, kundens verksamhet och redovisningsmetoder medger insyn och k unden är ansvarig inför en gemenskapsinstitution eller en medlem sstats myndigheter, eller det finns lämpliga kontrollsystem för att överv aka kunden. Vidare får medlemsstater enligt artikel 3.2 i genomförandedire ktivet anse att kunder som är juridiska personer, men inte offe ntliga myndigheter eller organ, utgör låg risk för penningtvätt eller finans iering av terrorism. Förutsättningarna är att kunden ifråga driver fina nsiell verksamhet som ligger utanför tillämpningsområdet för artikel 2 i penningtvättsdirektivet, men som genom nationell lagstiftning om fattas av skyldigheterna i det direktivet, att kundens identitet är allmänt öppe n, tillgänglig och säker, att kunden omfattas av ett allmänt obligatoriskt auktorisationskrav enligt bestämmelser i nationell lag som är tillämpliga på företag som driver finansiell verksamhet och auktorisation kan nekas av myndigheter om dessa inte är övertygade om att de personer som styr

eller kommer att styra ett sådant företags verksamhet är redbara eller Prop. 2008/09:70 lämpliga personer samt att kunden står under övervakning i den m ening som avses i artikel 37.3 i penningtvättsdirektivet och underlåtenhe t från kundens sida att uppfylla vissa krav omfattas av effektiva, proporti onella och avskräckande sanktioner. Enligt artikel 3.3 i genomförandedirektivet får medlemsstatern a, vid tillämpning av artikel 11.5 i penningtvättsdirektivet, tillåta verksam hetsutövare att anse att produkter som uppfyller vissa villkor innebär låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Utmärkande fö r de produkter som anses utgöra låg risk är att de anknutna transaktio nerna sker via konto i ett kreditinstitut, är baserade på skrivna avtal, in te är anonyma och kan jämföras med ett månatligt sparande. Vidare k an produkten inte realiseras med en tredje part som förmånstagare, uto m vid vissa fastställda händelser (dödsfall, uppnådd ålder etc.) och förmånerna kan bara realiseras på längre sikt. Det anges även att produkten i nte ska kunna användas som säkerhet för lån, inte heller får finnas åter köpsklausuler eller liknande. Enligt artikel 3.4 i genomförandedirektivet ska medlemsstatern a vid bedömningen av huruvida kunder, produkter eller transaktioner enligt ovan innebär låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism , vara särskilt uppmärksamma på all verksamhet som dessa kunder bed river eller alla typer av produkter eller transaktioner som genom sin art inn ebär att det finns stor sannolikhet för att de kan användas eller missbruka s för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Enligt artikel 4 f inns möjlighet för medlemsstaterna att anse att vissa verksamhetsutövare som driver finansiell verksamhet tillfälligt eller i mycket begrän sad omfattning inte omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 3. 1 och 3.2. Om det finns information som tyder på att risken för penni ngtvätt eller finansie ring av terrorism är hög, kan undantaget från b estämmelserna om kundkännedom inte tillämpas ifråga om de ku nder, produkter eller transaktioner som avses i artiklarna 3.1–3.3 i pen ningtvättsdirektivet. FAR SRS har framfört att kretsen av kunder som omfatta s av undantaget från bestämmelserna om kundkännedom har gjorts för snäv och menar att detta t.ex. innebär att bestämmelserna om kundkänn edom ska tillämpas på t.ex. IKEA eller beträffande statliga företag. FAR SRS anser att sannolikheten för att dessa företag skulle tvätta pengar eller finansiera terrorism förefaller vara mycket ringa. Finansbola gens Förening har hänvisat till att Finanstilsynet i Danmark remitte rat ett utkast till förslag som under vissa förutsättningar bl.a. undantar vissa produkter från det nya penningtvättsregelverkets tillämpningsom råde. Utredningen har dock inte identifierat någon produkt, förutom de i penningtvättsdirektivet angivna, som uppfyller kraven i genomföra ndedirektivet och därmed generellt ska anses innebära låg risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Något utrymme inom r amen för detta lagstiftningsärende att göra överväganden rörande ytterl igare kunder, produkter eller transaktioner finns inte. Det är i stället lämpligt att bemyndiga regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter rörande ytterligare undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom som kan

komma ifråga för verksamhetsutövare att tillämpa, med beaktan de av Prop. 2008/09:70 ovan nämnda tekniska kriterier i genomförandedirekt ivet.

6.2.4 Skärpta åtgärder för att uppnå kundkänne dom Prop. 2008/09:70

Regeringens förslag: Skärpta åtgärder för att uppnå kundkänn edom införs i den nya penningtvättslagen. Det innebär att i situationer som till sin natur kan innebära hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska verksamhetsutövare med beaktande av denna risk vidta mer omfattande åtgärder för att uppnå kundkännedom. Vid denna bedömning ska särskild uppmärksamhet riktas mot de eventuella risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan uppstå med avseende på produkter eller transaktioner som skulle kunna underlätta anonymitet. Om omständigheterna i det enskilda fallet inte visar motsatsen, ska hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses finnas i de fall; där kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering (distanskunder), affärsförbindelser med eller enstaka transaktioner för personer i politiskt utsatt ställning som är bosatt utomlands och vid förbindelser med institut som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Förbud mot förbindelser med s.k. brevlådebanker införs. Lämpliga åtgärder ska dessutom vidtas för att tillse att förbindelser inte etableras e ller upprätthålls med institut som tillåter att dess konton använd s av brevlådebanker. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får m eddela föreskrifter om skärpta åtgärder för att uppnå kundkän nedom samt vad som avses med personer i politiskt utsatt ställning.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringen s. Remissinstanserna: Skatteverket ifrågasätter utredningens bedöm ning om att det inte finns anledning att generellt bedöma vissa juri diska personer som högriskkunder, när de kommer från lågskattel änder (skatteparadis). Svenska Spel AB anser att förslaget rörande kontro ll av personer i politiskt utsatt ställning bör utgå, då det skulle vara m ycket svårt att tillämpa i praktiken. Svenska Spel menar vidare att det äve n kan innebära en kränkning av den personliga integriteten för de t fall kasinogästerna ska behöva lämna uppgifter om familjeförhållan den i samband med kasinobesök. Ekobrottsmyndigheten pekar på att det i utredningens förslag finns en tillsynes uttömmande bestämmelse (s e 6 §) beträffande när ytterligare, skärpta åtgärder för att uppnå kundkänne dom ska vidtas, men att regeringen eller den myndighet regeringen bestä mmer ändå får meddela föreskrifter om ytterligare fall av lägre kra v på kundkännedom. Svenska Bankföreningen betonar att verksamhetsut övare för att kontrollera om någon är en person i politiskt utsatt ställnin g kan behöva rikta särskild uppmärksamhet mot personer som kommer från länder som är kända för att ha en utbredd korruption. Bankföreni ngen anser att det är angeläget att det klargörs att ett sådant förfarand e inte utgör olaga diskriminering. Enligt Sveriges Försäkringsförbund bö r det tydligt framgå av lagtexten att politiskt utsatta personer och d ess familjemedlemmar ska vara bosatta utomlands. Försäkringsförb undet efterlyser en författningsreglering som gör det möjligt att, utan hinder av banksekretessen, kontrollera från vems bankkonto en insättning gjorts och om en förmånstagares konto verkligen är dennes. Liknande synpunkter framförs av Fondbolagens Förening och Finansbolagens 98

Förening . Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB påpekar att det i nte är Prop. 2008/09:70 praktiskt genomförbart i fastighetsmäklarnas verksamhet att hand lägga ett kundärende på en högre nivå. Detta eftersom fastighetsmäklar e ofta bedriver egen verksamhet och är personligen ansvariga för förmed lingsuppdraget. Vidare menar Mäklarsamfundet att det framstår so m en nästintill omöjlig uppgift för fas tighetsmäklare att fastställa ursprunget till en politiskt utsatt persons medel.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

I avsnitt 6.2.1 har redogjorts för krav på riskbaserad kundkänned om. I situationer som innebär en högre risk för penningtvätt och finansieri ng av terrorism fordras att ytterligare, skärpta åtgärder vidtas för att uppnå kundkännedom. Dessa skärpta krav på kundkännedom behan dlas i artiklarna 13.1–13.6 . Av artikel 13.1 framgår att verksamhetsu tövare ska, utifrån en riskbedömning, uppfylla skärpta krav på kundkänne dom, utöver de åtgärder som anges i artiklarna 7, 8 och artikel 9.6, i situa tioner som genom sin natur kan medföra högre risk för penningtvät t och finansiering av terrorism. Vissa situationer har emellertid på fö rhand bedömts typiskt sett innebära högre risker i detta avseende.. Dessa regleras i artiklarna 13.2–13.4 och innebär att ytterligare, skärpta åtg ärder för att kundkännedom ska vidtas vid fall där kunden inte är fy siskt närvarande för identifiering (artikel 13.2), vid gränsöverskrid ande korrespondentbankförbinde lser med motpart som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (artikel 13.3) och vid affärsförbindelser med eller enstaka transaktioner för personer i p olitiskt utsatt ställning (artikel 13.4). De åtgärder som beskrivs i artiklarna utgör minimikrav, dvs. åtminstone de beskrivna åtgärderna måste utföras. I tidigare pen ningtvättsdirektiv finns krav på att särskilda och lämpliga åtgärder ska vi dtas för att bemöta den större risk för penningtvätt som uppstår när affärsförbindelser upprättas eller en transaktion inleds med en kund som inte varit fysiskt närvarande för identifiering. Bestämmelsen har genomförts i den nu gällande penningtvättslagen (se 4 §). Fö r den finansiella sektorn finns i Finansinspektionens föreskrifter och all männa råd (FFFS 2005:5) om åtgärder mot penningtvätt och finansieri ng av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall bestämmelser avseend e hur kontroller av detta slag ska utföras. Krav på att ytterligare, sk ärpta åtgärder ska vidtas saknas dock såväl i tidigare direktiv som i nu g ällande svensk lagstiftning. De bestämmelser som finns i artiklarna 13.1– 13.4 i penningtvättsdirektivet bör införas i den nya penningtvättslagen. U töver detta inför penningtvättsdirektivet förbud mot att etablera eller upprätthålla korrespondentbankförbindelser (artikel 13.5) med brev lådebanker samt krav på att verksamhetsutövare riktar särskild u ppmärksamhet mot förfaranden som underlättar anonymitet (artikel 13.6). Innehållet i dessa artiklar behandlas nedan. Utredningen har föreslagit att det i penningtvättslagen anges att ovanstående situationer fordrar skärpta åtgärder för kundkännedom,

medan det i författning av lägre valör regleras vilka åtgärder som ska Prop. 2008/09:70 vidtas. Av tydlighetsskäl anser vi dock att de skärpta åtgärder som ska vidtas för att uppnå kundkännedom bör framgå direkt av den nya penningtvättslagen. Det innebär att i situationer som till sin natu r kan innebära hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism , ska verksamhetsutövaren med beaktande av denna risk vidta mer omfat tande åtgärder för att uppnå kundkännedom. Vilka konkreta åtgärder som vidtas i sådana fall får avgöras med beaktande av den aktuella riske n för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Vid denna bedömning ska särskild uppmärksamhet riktas mot de eventuella risker för penningt vätt eller finansiering av terrorism som kan uppstå med avseen de på produkter eller transaktioner som skulle kunna underlätta anonymitet. Om omständigheterna i det enskilda fallet inte visar motsatsen ska hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses finnas när det är fråga om distanskunder, personer i politiskt utsatt ställning och grän söverskridande förbindelser med kreditinstitut med hemvist utanför EES.

Särskild uppmärksamhet ska riktas mot förfaranden som underlätta r anonymitet

Av artikel 13.6 i penningtvättsdirektivet framgår att medlemsstatern a ska se till att verksamhetsutövare riktar särskild uppmärksamhet p å de eventuella risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan uppstå med avseende på produkter eller transaktioner som skulle kunna underlätta anonymitet och vid behov vidta åtgärder för att förebyg ga att dessa används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. V arken tidigare direktiv eller gällande svensk lagstiftning innehåller be stämmelser av detta slag. Artikel 13.6 i penningtvättsdirektivet motsv aras närmast av FATF:s rekommendation nr. 8, som dock uttryckligen anger att det är ny teknologi som bör uppmärksammas. Såsom tidigar e har angetts har penningtvättsdirektivet ett riskbaserat förhållning ssätt. Utvecklingen är sådan att risker kan uppstå när nya produkter infö rs på marknaden. Befintliga tjänster kan komma att användas på ett icke a vsett sätt. Internetbetalningar och användning av kort av olika slag ut gör exempel, liksom betalningar via mobiltelefon (se bl.a. FATF:s Repo rt on new payments methods från oktober 2006). Sverige fick, i den utvärdering som gjordes av FATF i början av år 2006, viss kritik f ör att det inte fanns några klara riktlinjer beträffande den tek niska utvecklingen. Artikel 13.6 i penningtvättsdirektivet kan sägas inne bära ett specificerat krav på den riskbaserade analys som ska göras av den egna verksamhetens risker i penningtvättshänseende. Det finns därför skäl att införa en bestämmelse av detta slag. Utredningen har föres lagit att skyldigheterna härom bör placeras i författning av lägre valör ä n lag (se 2 § förslag till förordning om åtgärder mot penningtvätt o ch finansiering av terrorism m.m.). Vi delar inte den bedömningen. Skyldigheterna att rikta särskild uppmärksamhet mot de eventuella risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan uppstå med avseende på produkter eller transaktioner som skulle kunna underlätta

anonymitet är av central betydelse för riskbedömningen och bör därför Prop. 2008/09:70 framgå direkt av den nya penningtvättslage n.

Distanskunder

Av artikel 13.2 i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsutöv are, i sådana fall där kunden inte är fysiskt närvarande för identifierin g, ska vidta särskilda och lämpliga åtgärder för att kompensera för den högre risken. I artikeln anges därefter vilka åtgärder som kan vidtas . Till exempel kan ytterligare handlingar, uppgifter eller information be höva inhämtas och andra kompletterande åtgärder behöva vidtas f ör att kontrollera eller verifiera handlingarnas innehåll eller äkthet. Ett a nnat kreditinstitut kan t.ex. bekräfta dessa handlingars äkthet eller bekräf ta att en betalning görs från ett konto öppnat i kundens namn hos kreditinstitutet. Fondbolagens Förening och Sveriges Försäk ringsförbund anser att det bör införas ett författningsreglerat undantag från den s k. banksekretessen i 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank - och finansieringsrörelse som banker omfattas av. Detta för att bl.a. ku nna kontrollera från vems bankkonto en insättning har gjorts. Unde r alla omständigheter önskar Fondbolagens förening ett förtydli gande uttalande. Finansbolagens Förening har beklagat att utredningen s tannat vid att konstatera att banker på grund av banksekretessen inte ans er sig kunna besvara frågor om en betalning sker från en viss persons k onto. Detta kan enligt Föreningen försvåra penningtvättskontrollen i de fa ll det skulle krävas ytterligare kontrollåtgärder. Av artikel 13.2 i penningtvättsdirektivet kan inte utläsas någon skyldighet att vidta kontrollåtgärd på så sätt att ett kreditinstitut bek räftar att en betalning görs från ett konto hos kreditinstitutet, öppnat i kun dens namn. Åtgärderna i artikeln är endast exemplifierande. Något utry mme för överväganden av de slag som remissinstanserna framfört finns i nte. Innebörden av kraven i artikel 13.2 i penningtvättsdirektivet är att ytterligare handlingar inhämtas eller ytterligare åtgärder vidtas fö r att kontrollera de handlingar och uppgifter som finns Identitetskont rollen kan exempelvis göras på grundval av skriftliga underlag och uppgi fter som inhämtas från kunden eller tillförlitliga externa källor, såsom register som finns tillgängliga hos myndigheter eller kreditu pplysningsföretag. Valet av särskilda och lämpliga åtgärder bör anpassa s efter den särskilda situ ation som råder, och ingår i den riskbedömning som ska göras. Det grundläggande är att verksamhetsutövaren har sådana r utiner på plats att distansfallen uppmärksammas särskilt. Ytterligare hand lingar ska inhämtas och kompletterande åtgärder ska vidtas om omständi gheterna så kräver. Som nämns föreslås i detta sammanhang en presumtionsregel – om omständigheterna i det enskilda fallet inte visar motsatsen ska hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses finnas när d et är fråga om distanskunder. Regeringen eller den myndighet som regeri ngen bestämmer får meddela föreskrifter om skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom. I detta bemyndigande ingår möjligheten att meddela föreskrifter om hur kontroller av distanskunder ska utföras. De kontrollåtgärder som den finansiella sektorn i nu aktuellt hänseende

tillämpar, genom Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd Prop. 2008/09:70 (FFFS 2005:5) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av sä rskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, bedöms i huvudsak motsvara krav en på ytterligare, skärpta åtgärder som fordras enligt penningtvättsdirek tivet.

Affärsförbindelser me d eller enstaka transaktioner för personer i politiskt utsatt ställning

Av artikel 13.4 i penningtvättsdirektivet framgår att verksamhetsutövar e när det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med person er i politiskt utsatt ställning som är bosatta i ett annat medlemsland eller i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska vidta ytterligare, skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom. Med perso ner i politiskt utsatt ställning avses, enligt artikel 3.8 i penningtvättsdirek tivet, fysiska personer som har eller tidigare har haft viktiga offe ntliga funktio ner och sådana personers närmaste familjemedlemmar och kända m edarbetare. Vad som avses med en politiskt utsatt person beha ndlas nedan. Enligt artikel 13.4 i penningtvättsdirektivet ska verksamhetsutö varen ha de riskbaserade förfaranden som behövs för att avgöra om kunde n i fråga är en person i politiskt utsatt ställning. Verksamhetsutövare n ska även enligt den artikeln inhämta ledningens godkännande i nnan affärsförbindelser etableras med sådana kunder, vidta lämpliga åtgär der för att fastställa källan till förmögenheten och medlen som hä nger samman med affärsförbindelsen eller affärstransaktionen och be driva skärpt fortlöpande uppföljning övervakning av affärsförbindelsen. S yftet med att införa regler rörande personer i politiskt utsatt ställn ing i penningtvättsdirektivet torde främst ha att göra med kampen mot korruption. I ingressen till direktivet (se skäl 25) anges exempelv is att affärsförbindelser med enskilda som innehar, eller har innehaft, v iktiga offentliga positioner, särskilt när det är fråga om personer från l änder med utbredd korruption kan göra den finansiella sektorn sårbar f ör angrepp på renommé och/eller rättsliga risker samt att internati onella insatser för att bekämpa korruption motiverar också ett behov av at t ge särskild uppmärksamhet åt sådana fall. Givet relevanta uppgifter b estår svårigheterna inte i att bedöma vem som är en politiskt utsatt person utan snarare i att bedöma vilka förfaranden som åläggs verksamhetsutöva ren. Ingressen (se skäl 1 och 2) till kommissionens genomförandedi rektiv (2006/ 70/EG) ger viss vägledning till vilka krav som å läggs verksamhetsutövaren. Där anges att verksamhetsutövare utifrå n en riskbaserad analys ska uppfylla skärpta krav på kundkännedom nä r det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med personer i politiskt u tsatt ställning som är bosatta i en annan medlemsstat eller i ett tredje land och att det är lämpligt att resurser koncentreras på sådana produkte r och transaktioner som kännetecknas av att de innebär en hög risk för penningtvätt. Vidare anges att det kan förekomma att verksam hetsutövare inte lyckas identifiera en kund som tillhörande en av de kategorier som definieras som personer i politiskt utsatt ställning, även om de har vidtagit rimliga och lämpliga åtgärder för detta ändamål. Under sådana omständigheter anges att medlemsstaterna bör ta

vederbörlig hänsyn till behovet av att undvika att verksamhetsutöv arna Prop. 2008/09:70 automatiskt ådrar sig ansvar för detta misslyckande. Av d enna beskrivning framgår bl.a. att verksamhetsutövaren ska utifrån en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terr orism uppfylla skärpta krav på kundkännedom och att vederbörlig hänsy n bör tas till svårigheterna, under förutsättning att rimliga och läm pliga åtgärder har vidtagits. De skyldigheter som åligger verksamhetsu tövare består därför närmast i att ha rutiner grundade på en riskbedömni ng, en beredskap för hur tänkbara fall ska hanteras och utbildning av anstäl lda. Det förhållandet att en verksamhetsutövare inte lyckas faststä lla en politiskt utsatt person som sådan kan vara godtagbart, under förutsä ttning att de åtgärder som har vidtagits kan anses vara tillräckliga. I pra ktiken torde en politiskt utsatt person kunna identifieras av en verksam hetsutövare redan genom de grundläggande åtgärder för kundkännedom , som behandlats i avsnitt 6.2.1. En inledande åtgärd för att identifiera s ådana personer kan exempelvis vara att tillfråga kunden – om vederböran de är bosatt utomlands – om denne är en politiskt utsatt person, antingen själv eller genom sin ställning av närstående. Om svaret är nekande finns normalt ingen anledning att gå vidare, om inte andra omständigheter t alar för att ytterligare undersökningar är påkallade. Sannolikt torde ty pfallet innebära att personen i fråga kommer från ett land med ut bredd korruption och/eller att det är fråga om en transaktion som till sitt b elopp är omfattande och att dessa faktorer leder till en utökad kontroll. Svenska Bankföreningen anser att det är angeläget att det klarg örs att ett sådant förfarande inte utgör olaga diskriminering. Det är att mä rka att alla som i och för sig bedöms vara personer i politiskt utsatt ställn ing – vederbörande må komma från ett land som inte är känt för sin utbre dda korruption – omfattas av regelverket med dess utökade krav. Det f aktum att uppmärksamhet kan behöva riktas mot länder med omfa ttande korruption utgör därför inte diskriminering. En annan praktisk inle dande åtgärd för att identifiera politiskt utsatta personer kan vara att til lfråga kunden om dess yrke. Svenska Spel AB anser att utredningens fö rslag beträffande kontroll av personer i politiskt utsatt ställning bör utgå eftersom det kommer att innebära stora praktiska problem i ka sinoverksamheten att bedöma vilka kasinogäster som är att betrakta som politiskt utsatta personer. I praktiken anser Svenska Spel att kasinog äster kommer att behöva tillfrågas om deras yrke eller familjeförhålla nden. Det sistnämnda anser Svenska Spel kan komma att innebära en kränkning av den personliga integriteten för kasinogäster. I avsnitt 6.2.1 har redogjorts för att penningtvättsdirektivet med dess riskba serade förhållningssätt medför att svåra överväganden måste tas beträf fande, exempelvis, omfattning av de åtgärder som krävs för att uppnå kundkännedom. Vi har därför förståelse för de synpunkter som Sv enska Spel framför. Emellertid är kravet rörande kontroller av politiskt u tsatta personer betingade av ett EG-direktiv som Sverige har att genom föra. Det faktum att kunder tillfrågas om yrke och huruvida de är närstående till en politiskt utsatt person kan enligt vår mening inte anses vara en kränkning av den personliga integriteten. Detsamma gäller de övriga åtgärder som en verksamhetsutövare har att utföra för att uppnå kundkännedom.

Av artikel 2.1 i genomförandedirektivet framgår att en pers on i Prop. 2008/09:70 politiskt utsatt ställning innefattar fysiska personer med vissa offe ntliga funktioner, som preciseras närmare däri, samt dess familjemedlem mar och kända medarbetare. Familjemedlemmar och kända medarbe tare i Sverige till en utomlands bosatt person med viktiga offentliga funk tioner omfattas därför inte av definitionen av politiskt utsatt person. En a nnan tolkning av penningtvättsdirektivet skulle i praktiken innebär a en skyldighet för verksamhetsutövare att rutinmässigt kontrollera k under utifrån denna aspekt. Något förtydligande i penningtvättslagen om att även familjemedlemmar ska vara bosatta utomlands, på sätt Sve riges Försäkringsförbund önskat, behövs inte eftersom det framgår a v den närmare definitionen (se nedan). Det kan i detta sammanhang konstat eras att FATF:s rekommendation nr. 6 har en något annorlunda utformning a v definitionen av politiskt utsatt person. I FATF:s rekommend ation anknyter inte reglerna till att personen ifråga ska ha sin bosä ttning utomlands. Istället är det avgörande att vederbörande har en viss off entlig funktion i ett annat land. Denna skillnad får konsekvenser. En p erson som har offentliga funktioner i ett annat land, men under en perio d har sin bosättning i Sverige omfattas exempelvis för svensk vidkomm ande inte av definitionen av politiskt utsatt person i penningtvättsdirek tivet. Det ligger emellertid i sakens natur att en sådan person måste anses v ara förenad med hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrori sm på samma sätt. Som nämnts föreslås nu införas en presumtionsregel även för dess a fall – om omständigheterna i det enskilda fallet inte visar motsatsen sk a hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses finnas n är en affärsförbindelse etableras eller en enstaka transaktion utförs m ed en person i politiskt utsatt ställning. Om hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism anses finnas ska de skärpta åtgärderna för att uppnå kundkännedom alltid avse lämpliga åtgärder för att ta reda på varifrån tillgångarna kommer, sk ärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen och att inhämta godkännande från behörig beslutsfattare (se närmare i författnings kommentaren till 2 kap. 4 och 5 §§). Något krav på teknisk lösning för att kontrollera politiskt u tsatta personer följer inte av penningtvättsdirektivet. Huruvida en såda n är lämplig att införa får därför avgöras av den enskilde verksamhetsutövaren. Den tekniska lösningen måste natu rligtvis även vara förenlig med bl.a. personuppgiftslagen (1998:204). Va d som gäller i detta avseende utvecklas i avsnitt 6.4.

Närmare om definitionen av politiskt utsatt person

Med personer i politiskt utsatt ställning avses, enligt artikel 3.8 i penningtvättsdirektivet, fysiska personer som har eller tidigare har h aft viktiga offentliga funktioner och sådana personers närmaste familj emedlemmar och kända medarbetare. I artikel 2 i genomförandedirektivet återfinns en utvidgad definition av politiskt utsatt person. Det är genomgående fråga om de högsta nivåerna i ett land (stats- och regeringschefer, ministrar, domare i högsta domstolen, höga officerare

etc.). Inga tjänstemän på mellannivå eller lägre omfattas. Där emot Prop. 2008/09:70 omfattas personer med höga befattningar på europeisk och internat ionell nivå. I artiklarna 2.2 och 2.3 i genomförandedirektivet definieras vad som avses med ”närmaste familjemedlemmar” respektive ”k ända medarbetare”. Med närmaste familjemedlemmar avses enligt artikel 2.2 i genomförandedirektivet maka/make, partner som enligt natione ll lag jämställs med maka/make, barn och deras makar eller partner, sam t föräldrar. Med kända medarbetare avses enligt artikel 2.3 i g enomförandedirektivet fysiska personer om vilka det är känt att de geme nsamt med den person som avses i punkt 1 är verkliga huvudmän till juri diska personer eller juridiska konstruktioner, eller som på annat sätt haft nära affärsförbindelser med en politiskt utsatt person eller fysiska person er som är ensamma förmånstagare till juridiska enheter eller jurid iska konstruktioner om vilka det är känt att de egentligen har upprätta ts till förmån för en politiskt utsatt person. Av ingressen till genomförand edirektivet (se skäl 5) framgår att en politiskt utsatt person betrakta s som en sådan under en övergångsperiod efter det att denne lämnat sin offentliga funktion. Av artikel 2.4 i penningtvättsdirektivet framg år att verksamhetsutövare ska, utan att det påverkar tillämpningen av sk ärpta krav på kundkännedom, utifrån en riskbaserad analys inte längre vara skyldiga a tt anse att en person har en politiskt utsatt ställning om personer i fråga sedan minst ett år har upphört att utöva viktiga offentliga funktioner.

Gränsöverskridande förbindelser med kreditinstitut med hemvist uta nför EES

Av artikel 13.3 i penningtvättsdirektivet framgår att kreditinstitut i fråga om gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med motpar t i ett tredjeland ska se till att ytterligare, skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom vidtas. Begreppet korrespondentbankförbindelse ä r inte definierat i penningtvättsdirektivet eller i FATF:s rekommendat ioner. Normalt torde dock avses en sådan förbindelse som ett kreditinstit ut har med en annan, utländsk bank i syfte att sköta framförallt betaln ingsförmedling för de egna kunderna. Även andra tjänster är dock tän kbara (se FATF:s Methodology for Assessing Compliance with the FA TF 40 Recommendations and the FATF 9 Special Recommendations s. 75 ). En anledning till att korrespondentbankförbindelser med motpart i tredje land anses vara förenad med hög risk är att det institut som utför betalningen oftast saknar direktkontakt med de parter som är involverade i transaktionen, och därmed saknar kunskap om vad transaktione n rör. De allra högsta riskerna utgörs av fall där motparten inte har någon fysisk närvaro i något land. Sådana institut benämns brevlådebanker och behandlas nedan. Enligt artikel 13.3 i penningtvättsdirektivet ska kreditinstitut sam la in tillräckligt med information om motparten för att fullt ut kunna förstå dennes affärsverksamhet och utifrån offentligt tillgänglig information bedöma det berörda institutets renommé och kvaliteten i tillsynen, göra en bedömning av motpartens kontroller för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, inhämta godkännande från sin ledning innan de

ingår nya korrespondentbankförbindelser, dokumentera varje institu ts Prop. 2008/09:70 respektive ansvarsområden, och ifråga om så kallade ”payable thro ugh”konton förvissa sig om att korrespondentkreditinstitutet har kontro llerat kundernas identitet och fortlöpande övervakar kunder som har direkt tillgång till det institutets konton, och att de på begäran kan för se det andra kreditinstitutet med relevanta uppgifter som behövs för att uppfylla k ravet på kundkontroll. Ovan har framgått att artikel 13.3 i penningtvättsdirektivet ska tillämpas av kreditinstitut, vilka är definierade som sådana som om fattas av artikel 1.1 i direktivet 2000/12/EG (numera ändrat genom d irektiv 2006/48/EG). I utredningens förslag framgår inte vilka verksam hetsutövare som ska tillämpa den nu aktuella bestämmelsen. I betänkand et (s. 123) anges kortfattat att den svenska lagstiftningen i huvudsak t räffar verksamhet i form av bank- eller finansieringsrörelse. Oklarhete n är enligt vår mening en brist. Kreditinstitut definieras i artikel 4 i di rektiv 2006/48/EG såsom dels företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel o ch att bevilja krediter för egen räkning, dels institut för elektroniska pe ngar i enlighet med direktiv 2000/46/EG. För svenskt vidkommande om fattas därför banker, kreditmarknadsföretag och institut för elektroniska pe ngar av krav på att vidta särskilda åtgärder beträffande förbindelser av det ta slag. Det bör framgå direkt av den aktuella bestämmelsen. A ndra verksamhetsutövare än banker, kreditmarknadsföretag och instit ut för elektroniska pengar undantas emellertid inte direkt från skyldighe ter att vidta åtgärder för förbindelser av liknande karaktär. Huruvida åtgär der i dessa fall ska vidtas får avgöras inom ramen för den riskbedömning som ska göras. Även i detta fall föreslås nu införas en presum tionsregel – om o mständigheterna inte visar motsatsen ska hög risk för penningtvät t eller finansiering av terrorism anses finnas vid förbindelser mellan ett sv enskt kreditinstitut och ett kreditinstitut med hemvist utanför EES. Om hög risk i dessa avseenden anses finnas ska de skärpta åtgär derna för att uppnå kundkännedom alltid avse att inhämta tillräckligt med information om motparten för att kunna förstå verksamheten, dess anseende och tillsynens kvalitet, att bedöma motpartens kontroller för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, att dokume ntera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder och de åtgä rder som det vidtar, att inhämta godkännande från behörig beslutsfattare och att förvissa sig om att motparten har kontrollerat id entiteten på kunder som har direkt tillgång till konton hos krediti nstitutet och fortlöpande följer upp dessa kunder samt på begäran kan lämna relevanta kunduppgifter.

Förbud mot förbindelser med brevlådebanker

Enligt artikel 13.5 i penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna för bjuda kreditinstitut att etablera eller upprätthålla förbindelser med brev lådebanker och ska begära att kreditinstituten vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de inte etablerar eller fortsätter att upprätthålla korrespondentbankförbindelser med en bank som tillåter att dess konton används av brevlådebanker. Varken i tidigare direktiv eller i gällande svensk

lagstiftning finns förbud mot brevlådebanker. En bestämmelse av detta Prop. 2008/09:70 slag behöver därför införas i den nya penningtvättslagen. I F inansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:5) om åt gärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall finns dock ett allmänt råd rörande brevlådebanker. I det allm änna rådet anges att ett kundförhållande inte bör etableras om det kan antas att kunden utgör en s k. brevlådebank (shellbank). I likhet med bestämmelsen beträffande gränsöverskridande förbindelser mellan kreditinstitut ska förbudet tillämpas av b anker, kreditmarknadsföretag och institut för elektroniska pengar. Någo t som följer av ordalydelsen till artikel 13.5 i penningtvättsdirektivet. N är det gäller förbindelser med en bank som tillåter att dess konton använ ds av en brevlådebank har utredningen föreslagit ett förbud mot d etta i penningtvättslagen. Enligt artikel 13.5 i penningtvättsdirektivet krävs dock endast att åtgärder vidtas för att tillse att sådana förbindelse r inte etableras eller upprätthålls. Det bör framgå direkt av bestämmelsen i den nya penningtvättslagen. Av artikel 13.5 i den engelska versione n av penningtvättsdirektivet framgår vidare att bestämmelsen riktar si g mot banker som är kända för att tillåta att brevlådebanker använde r dess konton. Den danska versionen av penningtvättsdirektivet har en lik nande utformning. Det faktum att banken i fråga ska vara känd för att till åta nu aktuella förbindelser återfinns dock inte i den s venska versionen av penningtvättsdirektivet. Något som inte kan vara avsikten. Utredningens förslag till bestämmelse justeras därför i detta avseende.

6.2.5 Filialer och majoritetsägda dotterföretag utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Regeringens förslag: Vissa verksamhetsutövare ska till ämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt den lagen även vid sina filialer och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om detta inte kan ske, ska verksamhetsutövaren vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism samt skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regerin gens, men saknar en bestämmelse om vad verksamhetsutövaren ska vidt a för åtgärder om bestämmelserna om kundkännedom och bevarand e av handlingar enli gt den nya penningtvättslagen inte kan tillämpas. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det bör tydli ggöras att inspektionen ska underrättas även i de fall när verksamhetsutövare n inte kan få inblick i en filials interna regler på grund av värdla ndets sekretessregler. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 31.1 i penningt vättsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare som anges 1 kap. 2 § 1–7 i den nya penningtvättslagen vid sina filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer i förekommande fall tillämpar åtgärder som är minst likvärdiga med dem som anges i penningtvättsdirektivet i fråga om kundkännedom och bevarande av 107

uppgifter. Om tredjelandets lagstiftning inte tillåter tillämpning av s ådana Prop. 2008/09:70 likvärdiga åtgärder, ska medlemsstaterna enligt andra stycket ställa som krav att berörda institut underrättar behöriga myndigheter i de hemmedlemsstaten om detta. Enligt artikel 31.3 i penningtvättsdire ktivet ska medlemsstaterna kräva att sådana verksamhetsutövare som n ämnts ovan vidtar ytterligare åtgärder för att på ett effektivt sätt hantera ri sken för penningtvätt eller finansiering av terrorism då tredjela ndets lagstiftning inte tillåter tillämpning av de åtgärder som krävs enligt p unkt 31.1 första stycket. Varken tidigare direktiv eller nuvarande sv ensk lagstiftning innehåller regler av detta slag. I Finansinspektion ens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:5) om åtgärder mot pen ningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall m.m. finns emellertid allmänna råd rörande koncernförhållanden. Härvid an ges att styrelsen eller verkställande moderbolaget för ett moderbolag i en koncern bör verka för etablering av en koncernövergripande polic y för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt all varlig brottslighet, gemensamma interna principer vid utformningen av vi ssa rutiner och gemensamma interna principer för utförande av riska nalys och tillämpning av principen om kundkännedom. Vidare ange s att Finansinspektionen omgående bör informeras om en koncern bedri ver verksamhet genom utländska filialer eller dotterbolag och för etaget finner att dess interna regler mot penningtvätt eller finansierin g av särskilt allvarlig brottslighet inte kan tillämpas på grund av brister i det landets reglering inom detta område. FATF:s utvärdering av Sv erige innehöll viss kritik (se s. 96 f.) i nu aktuellt hänseende eftersom bin dande reglering saknades. Enligt ordalydelsen i artikel 31.1 i penn ingtvättsdirektivet rör bestämmelsen majoritetsägda dotter bolag i tred jeland (majority-owned subsidiary enligt den engelska versionen av pen ningtvättsdirektivet. Därmed undantas verksamhet sutövare från skyldigheten a tt vidta åtgärder i förhållande till andra juridiska personer än bolag . Det kan inte vara avsikten. För att tydliggöra detta används, i likhe t med utredningen, uttrycket majoritetsägt dotterföretag. Enligt utredningens förslag bör en bestämmelse om att filiale r och dotterbolag ska tillämpa motsvarande regler som föreskrivs i pen ningtvättsdirektivet rörande kundkännedom och bevarande av uppgifter f öras till penningtvättslagen, vari nu anges att lagen även gäller filia ler i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlan det. I förslaget till förordning om åtgärder mot penningtvätt och finansieri ng av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall m.m. (se 15 §) har utredni ngen vidare föreslagit en bestämmelse om att Finansinspektionen b ör informeras om företaget finner att dess interna regler inte kan tillä mpas på grund av tredje lands reglering på området. Vi delar utredninge ns bedömning att regler av det slag som återfinns i artikel 31.1 bör författningsregleras. Däremot anser vi inte att regler av detta sla g bör föras till en paragraf som behandlar lagens tillämpningsområde. Inte heller anser vi att verksamhetsutövares underrättelseskyldighet bör återfinnas i författning av lägre valör. Finansinspektionen anser att det bör tydliggöras att inspektionen ska underrättas även i de fall när verksamhetsutövaren inte kan få inblick i en filials interna regler på grund av värdlandets sekretessregler. Inspektionens förslag utgör enligt vår bedömning en utvidgning av 108

artikel 31.3 i penningtvättsdirektivet. I avsaknad av beredningsund erlag Prop. 2008/09:70 är vi inte beredda att föreslå en ändring av utredningens förslag på sät t Finansinspektionen förordar. Det är heller inte ett krav i penning tvättsdirektivet att ta del av interna regler för att sedan underrätta inspek tionen, även om det naturligtvis är önskvärt. Det avgörande är att verksam hetsutövaren försäkrar sig om att motsvarande åtgärder för kundkänned om och bevarande av handlingar som föreskrivs i penningtvätts lagen tillämpas. Rutiner för att säkerställa intern rapportering av dett a slag fordras dock. När det gäller ytterligare åtgärder för att effektivt ha ntera risken i de fall åtgärder inte kan vidtas på grund av tredjel andets lagstiftning har utredningen inte föreslagit en bestämmelse av detta slag. Det är en brist. Vi föreslår därför att en bestämmelse av detta slag införs i den nya penningtvättslagen.

6.3 Rapporteringskra v Prop. 2008/09:70

6.3.1 Uppgifts- och granskningsskyldighet

Regeringens förslag: Huvuddragen i bestämmelserna i de n nu gällande penningtvättslagen om granskning, uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud införs i den nya lagen. Det ska således finnas rutiner för hanteringen av särskilt riskfylld verksamhet och ovanliga transaktioner ska granskas. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen (Finanspolisen). Detta ska ske vid misstanke om, eller då skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism finns. En misstänkt transaktion ska inte genomföras förrän rapportering har skett. Om det inte är möjligt att underlåta att utföra en misstänkt transaktion, eller om underlåtenheten skulle försvåra den f ortsatta utredningen, får transaktionen utföras och uppgifter lä mnas omedelbart i efterhand. På begäran från Finanspolisen ska alla erforderliga uppgifter som behövs för deras utredning lämnas utan dröjsmål, även om föregående rapportering inte har skett. Om en behörig tillsynsmyndighet vid en inspektion eller på annat sätt har upptäckt omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Finanspolisen om transaktionerna. Genom ett bemyndigande ges regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, möjlighet att utforma mer detaljerade bestämmelser angående uppgifts- och granskningsskyldigheten. En skyldighet införs för alla tillsynsmyndigheter att utan dröjsmål rapportera till Finanspolisen, om de vid en inspektion av en aktör eller på annat sätt har upptäckt omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även andra oberoende jurister än advokater och biträdande jurister, samt godkända eller auktoriserade revisorer och skatterådgivare undantas från uppgiftsskyldigheten i samband med att de bedömer en klients rättsliga situation.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringen s. Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen (RPS) anser att det är b ra att det i lagförslaget förtydligas att uppgifter ska lämnas utan dröjsm ål, då det hittills i många fall tagit allt för lång tid innan Finanspolisen e rhållit uppgifterna från rapportörerna och att det är önskvärt med viss vägledning när det gäller vad som avses med detta begrepp. RPS h ävdar vidare att en effektiv hantering och analys av penningtvättsrapporte rna förutsätter att informationen överförs i elektronisk form, vilket bör vara det normala förfarandet. Elektroniskt informationsflöde är avgöran de för kvaliteten och möjligheten för finansunderrättelseenhetens arbete. RPS anser dessutom att det finns behov av att även de myndigheter som i sin verksamhet kontrollerar, övervakar eller utreder transaktioner, rapporterar transaktioner som skäligen kan antas härröra från penning-

tvätt eller finansiering av terrorism. Nuvarande sekretessbestämm elser Prop. 2008/09:70 hindrar enligt RPS myndigheter från att rapportera transaktioner so m de upptäcker genom sin verksamhet och som de bedömer vara avvi kande eller som skäligen antagen penningtvätt. Finansinspektionen ser po sitivt på förslaget att uppgifter till Finanspolisen ska lämnas utan dröj smål efter granskning. Det kan ifrågasättas – menar inspektionen – om inte företag ska lämna uppgifter utan dröjsmål även då Finanspolisen begär det. FAR SRS anser att omfattningen av revisorers granskningsskyldi ghet enligt penningtvättslagen är oklar och att inget klargörande helle r av utredningen. Dessutom införs en ny reglering avseende lö pande övervakning av affärsförhållandet som är utformad för den finansi ella sektorn. FAR SRS önskar därför ett förtydliganden om att granskn ingen inte ska gå utöver vad som följer av god revisionssed. Fast ighetsmäklarnämnden ser positivt på utredningens förslag att en uttry cklig bestämmelse om att meddelandeförbudet inte omfattar uppgifter som lämnas till tillsynsmyndigheten förs in i lagen, men hävdar at t den föreslagna ändringen torde kräva ytterligare sekretessbestämmelser för nämndens vidkommande. Sveriges Advokatsamfund anser att de t inte framgår vilken grad av misstanke som krävs för att en skyldig het att rapportera ska inträda. En bättre lösning är enligt samfundet att u tforma rapporteringsskyldigheten på samma sätt som i direktivet. Sv enska Bankföreningen välkomnar en ökad användning av elektronisk kommunikation och anser att Finanspolisen bör ta initiativ till en fo rtsatt utveckling av elektroniska lösningar i nära samarbete med upp giftslämnarna. Svenska Försäkringsförmedlares Förening påtalar olägen heten med att under vissa förhållanden inte kunna utföra vissa transak tioner och samtidigt inte kunna berätta om skälet. Risk för felk ällor i bedömningen som måste göras är enligt föreningen större för en fysisk person än för ett större institut som har tillgång till stödsystem för övervakning m.m. Kronofogdemyndigheten, som hanterar stora penningbelopp i samband med auktio nsförsäljning, anser att det bör klargöras om myndigheten ska anses omfattas av rapporteringsskyldigheten.

Skälen för regeringens förslag

Granskning av transaktioner

Artikel 20 i direktivet anger de allmänna förutsättningarna för rapporteringsskyldigheten. Detta innebär att de rapporteringsskyldig a ska ägna särskild uppmärksamhet åt verksamhet som de på grund a v dess natur anser kunna innebära särskild risk för penningtvätt el ler finansiering av terrorism, i synnerhet komplicerade eller ov anligt omfattande transaktioner eller alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något ekonomiskt eller påvisbart ekonomiskt syfte. Det senare ledet är nytt, men i övrigt motsvaras artikel 20 av artik el 5 i tidigare penningtvättsdirektiv, vilken lett till det krav på granskn ing av transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt i nuvarande lagstiftning. Artikel 20 är generellt utformad och motsvarar strängt taget ett krav på förhöjd uppmärksamhet, med exemplifiering av situationer som typiskt sett kan innebära en förhöjd risk. Den kan med andra ord ses

som ett led i den bedömning av kunder och verksamhet som ska göras Prop. 2008/09:70 enligt reglerna om kundkännedom. Särskilt i elektroniska övervakn ingssystem kan vissa transaktioner detekteras och ”flaggas” med använ dande av riskindikatorer för att därefter sållas ut efter närmare undersöknin g. Den nuvarande bestämmelsen i penningtvättslagens 9 § är utfo rmad som ett krav på en granskning av alla transaktioner som skälige n kan utgöra penningtvätt. Det är nu lämpligt att göra en språklig förändri ng av vilka transaktioner som ska granskas, för att på så sätt uppnå en nä rmare överensstämmelse med direktivets ordalydelse. Någon ändring i s ak är inte avsedd. Granskning ska ske av alla transaktioner då misstanke om, eller skälig grund för misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism föreligger. I och med att bestämmelsen knyts till direkti vets utformning, medför det såsom Advokatsamfundet påpekat, att granskningsskyldigheten får en viss begränsning. Av motiven t ill nu gällande bestämmelse (prop. 1992/93:207 s. 20) framgår att de flesta transaktioner i det finansiella systemet utförs på elektronisk väg. N ågon reell möjlighet att granska enskilda transaktioner föreligger inte, u tan det får i praktiken bli fråga om att granska transaktioner som redan har genomförts. Vid en sådan granskning kan t.ex. samband mellan transak tioner visa att de härröra från brottslig verksamhet. För a tt en granskningsskyldighet ska föreligga nämns vidare att det ska finnas skä l att anta att transaktionen avser medel som härrör från brottsligt fö rvärv finns. Det som ska bedömas är i första hand arten och omfattning en av transaktionen men också andra omständigheter som till exempel ku ndens uppträdande. FAR SRS har hävdat att granskningsskyldigheten för revisorer bö r vara begränsad till transaktioner som klienten genomför med revisorn o ch inte transaktioner i klientens redovisning gentemot omvärlden. Reger ingen anser dock att det är olämpligt att på förhand klart ange var gränse n för gransknings- och rapporteringsskyldigheten går. Granskningssky ldigheten får i stället bedömas utifrån rapportörens verksamhet och ans varet inom verksamhetsutövningen. För en revisor bör utgångspunkten vara hur ett revisionsuppdrag normalt sett ska utövas. Om revisorn i nom uppdragets ram upptäcker omständigheter som kan ge uppho v till misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism, bör detta rapporteras till Finanspolisen. Ytterst torde en bedömning av den ak tuella situationen och vad som förevarit göras av tillsynsmyndigheten, s om i efterhand får avgöra om rapportören har följt de krav som lage n och tillsynsmyndigheten ställer. Eftersom en granskning, som medfört att en misstänkt transa ktion upptäckts, senare ska analyseras och rapporteras torde detta me dföra något slag av dokumentation av den misstänkta transaktionen för vi dare rapportering. Analysen av en upptäckt transaktion kan medföra at t den aktuella transaktionen inte längre är misstänkt. Då bortfaller giv etvis skyldigheten att rapportera. Det är därför viktigt att påtala att en viss analys måste göras innan en rapportering sker, för att därigenom ut föra i vart fall en översiktlig sållning av uppgifter som sedan ska hanteras av Finanspolisen. Vid osäkerhet om ”graden” av misstanke bör rapportering ske. Med hänsyn till att begreppet granskning är vedertaget och till att stadgandet dessutom är straffsanktionerat, avstår vi från att, såsom

utredningen, föreslå någon genomgripande förändring av innehå llet i Prop. 2008/09:70 bestämmelsen .

Rapporteringsskyldigheten

I direktivet anges att de institut och personer som omfattas av de tta på eget initiativ och utan dröjsmål ska rapportera en transaktion när ve tskap, misstanke eller skälig grund att misstänka penningtvätt eller finans iering av terrorism föreligger (artikel 22.1 a). Detta regleras nu i lagens 9 § andra stycke som anger att rapportering ska ske till RPS elle r den myndighet som regeringen bestämmer. Rapporteringsskyldig är varje aktör som omfattas av lagens rapporteringskrav. Normalt sett ä r den faktiskt ansvarige den som utsetts som ansvarig i enlighet med artik el 34, dvs. den som ansvarar för företagens interna rutiner. Finansinspekt ionen har i sina föreskrifter (FFFS 2005:5) närmare reglerat beslutsfunk tionen ”central funktionsansvarig” – detta med anledning bl.a. av F ATFs rekommendationer. Denna centralt beslutsansvarige ska ha en leda nde befattning i företaget och vara direkt underställd de n verkställande direktören samt utgöra ett centralt stöd i frågor om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. Transaktionerna ska således såsom tidigare angetts granskas oc h vid misstanke analyseras vidare. Hur lång den interna s.k. observationst iden ska vara varierar från situation till situation och ska följa den kontinuerliga kundkontroll då misstänkt penningtvätt och finansieri ng av terrorism ska upptäckas i system hos rapportören. Om misstanke dä refter kvarstår ska rapportering ske till Finanspolisen. En av de punkter som FATF kritiserade Sverige för i sin utvärder ing år 2006 var att det inte finns bestämmelser om när rapportering ska göras. Uppgifterna ska enligt tredje penningtvättsdirektivet lämnas på eget initiativ och utan dröjsmål, vilket innebär att ansvaret för att rapp ortera ligger på den rapporteringsskyldige. En sådan skyldighet tas nu in i den nya lagen. I skyldigheten att rapportera utan dröjsmål ligger ock så att sådan rapportering ska ske på eget initiativ, vilket därför inte p åtalas särskilt i lagen. RPS har i sitt remissvar efterfrågat en vägledning av vad som avses med ”utan dröjsmål”. Rapporteringen bör enligt vår bedömnin g ske skyndsamt och så fort det är möjligt ur ett objektivt perspektiv . De interna rutinerna f ör rapporteringen ska vara effektiva och de utgör förutsättningen för hur lång tid som får förflyta innan rapportering sker. En bestämmelse om krav på sådana interna rutiner för att för hindra penningtvätt och finansiering av terrorism bör införas på en lägre fö rfattningshierarkisk nivå. Närmare kan sägas att rapporteringstiden är beroende av vilken ty p av rapportör som avses och ibland också på vilken grad av misstank e som transaktionen vilar. För enklare transaktioner som t.ex. valutaväxlin g och penningöverföring bör rapportering kunna ske samma dag som tr ansaktionen genomförs eller senast dagen efter. För mer komplicerade transaktioner och transaktioner i flera led kan förhållandena vara sådana att det krävs flera dagars bearbetning eller utredning innan rapportering kan genomföras. Rapporteringen av misstänkta transaktioner som ändå

genomförs ska göras snarast efter det att transaktionen genom förts Prop. 2008/09:70 eftersom misstanke finns. Om rapportering inte sker skyndsamt sk a det finnas särskilda omständigheter som föranlett fördröjningen. Syftet med de rapporterade uppgifterna är att polisen så snabbt som möjlig t ska kunna ta del av uppgifterna, bearbeta dessa och göra den utredning som krävs. I utredningar och analysarbete är snabbheten givetvis en vikt ig och ofta avgörande faktor för möjligheten att klara upp brott. RPS peka r i sitt remissvar på vikten av att rapportering sker snabbt och på att det h ittills många gånger tagit allt för lång tid. De rutiner som finns för rapport ering ska emellertid säkerställa en effektiv och ändamålsenlig hantering av rapporteringsprocessen. RPS har även framfört önskemål om att få ta del av de upp gifter avseende utlandsöverföringar på över 150 000 kronor som årligen lä mnas in av bankerna till Skatteverket. Det är visserligen vår bedömning att ett sådant informationsutbyte skulle vara värdefullt i Finanspolisens a nalysarbete, men frågan kräver en övergripande analys byggd på en nogg rann avvägning av vilka uppgifter polisen i stort ska ha rätt att ta del av. En sådan omfattande analys ryms inte inom ramen för denna proposition.

Utökad rapporteringsskyldighet för myndigheter?

Behöriga myndigheter ska, enligt artikel 25 i direktivet, utan drö jsmål underrätta finansunderrättelseenheten (Finanspolisen i Sverige) o m de upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvät t eller finansiering av terrorism. Behöriga myndigheter är tillsynsmyndigh eterna på området, se artikel 37. Andra myndigheter omfattas således i nte av direktivet eller av rapporteringsskyldigheten. I den nu gällande pennin gtvättslagen regleras rapporteringsskyldigh eten för dessa myndigheter i 12 §. Enligt den bestämmelsen åligg er det Finansinspektionen att rapportera relevanta uppgifter med kopplin g till penningtvätt till Finanspolisen. RPS anser att det finns behov av att även övriga myndigheter som i sin verksamhet kontrollerar, övervakar eller utreder transaktioner, dessut om rapporterar de transaktioner som skäligen kan antas härröra från penningtvätt eller finansiering av terrorism. Nuvarande sekretessbestäm melser hindrar enligt RPS (Finanspolisen) myndigheter frå n att rapportera. Liknande synpunkter har även framförts av FATF vid den utvärdering av Sverige som gjordes år 2006. I detta sammanhang togs bl.a. frågan om rapport eringsskyldighet upp av FATF-delegationen som p ekade på bristen i att Sverige har myndigheter som kommer i ko ntakt med penningtvätt och finansiering av terrorism men som inte ha r en rapporteringsskyldighet och därför rekommenderar FATF att s ådan 3 skyldighet bör införas . Vi delar Finanspolisens bedömning att det är viktigt att även be rörda myndigheter som kommer i kontakt med omständigheter som tyder på penningtvätt eller finansiering av terrorism lämnar rapporter om uppgifter som utvisar misstanke eller skälig grund för misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Därigenom kan ett effektivt

3 Se Table 2: Recommended Action Plan to Improve the AML/CFT System, punkt 4 rek 16.

och ändamålsenligt informationsutbyte mellan berörda myndig heter Prop. 2008/09:70 säkerställas. En regelmässig rapportering skulle underlätta arbete t hos Finanspolisen och dessutom efterlevs de rekommendationer som FA TF har lämnat beträffande upplysningsskyldiga i Sverige. Den rapporteringsskyldighet som nu endast avser Finansinspektione n bör därför nu i den nya penningtvättslagen utökas till att omfatta alla övriga tillsynsmyndigheter, dvs. även Fastighetsmäklarnämnden, Rev isorsnämnden, Lotteriinspektionen och aktuella länsstyrelser. Regel n bör utformas som en skyldighet för de behöriga tillsynsmyndigheter na att utan dröjsmål rapportera till Finanspolisen, om de vid en inspektion av en aktör eller på annat sätt har upptäckt omständigheter som kan an tas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terroris m. Det kan dock förekomma att även andra myndigheter i sin verksa mhet att kontrollera, övervaka eller utreda transaktioner upptäcker tra nsaktioner som skäligen kan antas utgöra en del av penningtvät t eller finansiering av terrorism. Även dessa myndigheter bör ha möjlighe t att rapportera misstänkta transaktioner till Finanspolisen. Frågan om myndigheters uppgiftsskyldighet påverkas a v de sekretessregler som gäller för de uppgiftsskyldiga företagen och myndigheterna. Sekretessproblematiken berördes i tidigare lag stiftningsärende (prop. 1998/99:19 s. 49 ff.) om ändringar i lagen (1993 :768) om åtgärder mot penningtvätt, m.m. I propositionen hänvisa s till förarbetena till den ursprungliga penningtvättslagen (prop. 1992/9 3:207 s. 22) där det bl.a. anges att en underrättelse som lämnas med stöd av en författning aldrig kan anses vara obehörig, men att det däremot kräv s att de i lagen uppställda förutsättningarna för underrättelse förel igger. Vidare påpekas där att inledandet av en förundersökning anses bryta sekretessen medan situationen fram till dess är annorlunda. Hos Finanspolisen gäller samma sekretessbestämmelser som inom polisväsendet i övrigt. Endast behörig personal hos Finanspolisen får gå i n i registret med rapporterade uppgifter. Ett företag kan således inte vän da sig till Finanspolisen och få information om huruvida en kund är k änd i penningtvättssammanhang. För uppgifterna gäller omvänt skaderek visit till skydd för den enskilde, dvs. uppgifter får lämnas ut endast om de t står klart att ett utlämnande inte förorsakar skada eller men för den be rörda personen eller någon anhörig till denne. Finanspolisen har påtalat problematiken med att berörda myndig heter av sekretesskäl anser sig vara förhindrade att avlämna rapporte r om misstänkta transaktioner och även att besvara de följdfrågor s om Finanspolisen kan behöva ställa efter erhållen rapport. Myndigheterna har redan i dag en skyldighet att samarbeta (6 § förvaltningslagen [1986:223] och myndighetsförordningen [2007: 515]). Myndigheter ska verka för att genom samarbete med myndighete r och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Myndigheten ska vidare tillhandahålla information om dess verksamhet och följa sådana förhållanden utanför myndigheten so m har betydelse för denna. Eftersom sekretess som huvudregel inte bara gäller gentemot enskilda, utan även mellan myndigheter och i vissa fall även inom en myndighet, se 1 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena sekretesslagen, kan dock sekretess utgöra hinder för en myndighet att lämna en annan myndighet information. Enligt 15 kap. 5 § sekretesslagen 115

ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna upp gifter Prop. 2008/09:70 som den förfogar över i den mån hinder inte möter på grun d av bestämmelser om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gån g. Denna bestämmelse anses utgöra en precisering av den allm änna samverkansskyldighet myndigheter emellan som gäller enligt 6 § förvaltningslagen (Sekretesslagen – En kommentar Regner m.fl. s. 15:15). Myndigheters skyldighet att lämna information till andra myndigheter är vidare mer vidsträckt än myndigheters skyldigh et att lämna uppgifter till allmänheten, eftersom den förstnämnda skyldig heten omfattar varje uppgift myndigheten förfogar över, alltså inte bara uppgifter ur allmänna handlingar (jfr 15 kap. 4 § sekretesslagen). Även om huvudregeln är att det gäller sekretess mellan myndighet er finns det vissa s.k. sekretessbrytande bestämmelser i sekretesslagen. Av 14 kap. 1 § sekretesslagen följer att sekretess inte hindr ar att uppgift lämnas till bl.a. annan myndighet om uppgiftsskyldighet fö ljer av lag eller förordning. För att en bestämmelse om uppgiftsskyldigh et ska ha sekretessbrytande effekt krävs det att den har viss konk retion. (Sekretesslagen – En kommentar Regner m.fl. s. 15:15). Den upp giftsskyldighet som finns i 12 § penningtvättslagen utgör en sådan sek retessbrytande uppgiftsskyldighet. Detta gäller givetv is även bestämmelsen om tillsynsmyndigheters underrättelseskyldighet i den nya penning tvättslagen som föreslås omfatta alla tillsynsmyndigheter. I 14 kap. 2 § har det införts sekretessbrytande bestämmelser som i nnebär att myndigheter har möjlighet att rapportera brottsmisstankar u nder vissa förutsättningar. Enligt paragrafens andra stycke hindrar sek retess inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till bl.a. polismyndighe t om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas f öranleda annan påföljd än böter. Beträffande vissa typer av sek retess finns det specialbestämmelser i 14 kap. 2 § femte till nionde sty ckena sekretesslagen. När det gäller frågan vilken grad av misstanke som krävs för att en myndighet ska få lämna uppgifter om misstänkt brottslighet med st öd av 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen uttalades i förarbetena att det är angeläget att de uppgifter som lämnas ut är så tillförlitliga och kon kreta som möjligt samt att uppgifter om brott bara får lämnas ut med st öd av bestämmelsen om de är av viss kvalitet. I den promemoria som l åg till grund för regeringens förslag hade det föreslagits att en förutsättnin g för uppgiftslämnande skulle vara att det ”skäligen kunde antas” att brott hade begåtts. Föredragande statsrådet ansåg att uttrycket i och för s ig rätt väl beskrev vad som kunde krävas. Uttrycket hade emellertid kritis erats av remissinstanserna för att vara oklart och kunna leda tankarn a till ”skälig misstanke”, ”sannolika skäl” etc. som var etablerade i a ndra sammanhang. Föredraganden ansåg att det var svårt att välja ett uttryck som från alla synpunkter tedde sig som det lämpligaste oc h att bedömningen av i vilka fall misstankarna var av sådan styrka att u ppgift borde lämnas därför borde överlåtas åt myndigheterna själva. Han underströk att den omständigheten att regeringen inte hade föreslag it någon generell skyldighet för myndigheter att rapportera misstankar om brott inte innebar att myndigheterna skulle vara passiva när det uppkom sådana misstankar. Han ansåg tvärtom att det var önskvärt att myndigheterna utnyttjade de möjligheter att lämna uppgifter om brott som den 116

nya bestämmelsen innebar. Han erinrade också om att en myndighe t, när Prop. 2008/09:70 den har rätt att lämna ut en uppgift, också ska lämna ut den om den begärs av en annan myndighet (prop. 1983/84:142 s. 23 ff., jfr. även prop. 2001/02:191 s. 46 ff.). Myndigheter har vidare möjligheter att lämna uppgifter om miss tankar om bötesbrott i vissa fall, se 1 kap. 5 § och 14 kap. 3 § sekretes slagen, och uppgifter om förestående brott i vissa fall, se bl.a. 14 kap. 3 § sekretesslagen och prop. 2001/02:191 s. 48. Det sagda innebär att även andra myndigheter än de som föresl ås bli uppgiftsskyldiga i den nya penningtvättslagen har vissa möjlighet er att lämna uppgifter om misstänkt brottslighet till Finanspolisen enligt gällande rätt. Sådan information är som nämnts en viktig pusse lbit i Finanspolisens analysarbete. Som nämnts tidigare bör myndigheter i nte vara passiva när de misstänker brott utan utnyttja de möjlighete r till uppgiftslämnande som 14 kap. 2 § fjärde stycket och vissa andra sekretessbrytande bestämmelser erbjuder. Det finns inte utrymm e att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en översyn av om det, utöver de möjligheter till uppgiftslämnande som r edan finns, finns skäl att även införa en uppgiftsskyldighet för andra myndigheter än d e som föreslås omfattas av uppgiftsskyldighet i den nya lagen. Vad slutligen gäller Finanspolisens synpunkt att Svenska Spel AB bör omfattas av rapporteringsskyldigheten hänvisas till vad so m tidigare anförts om spelverksamhet, dvs. att frågor om spelverksamhet bör hanteras inom ramen för det EG-rättsliga sam arbetet på området.

Uppgiftsskyldighet utan föregående rapportering

En viktig fråga vid genomförandet av det tredje penningtvättsdire ktivet rör Finanspolisens frågerätt. Denna frågerätt motsvaras av en skyldig het att lämna upplysningar för den som omfattas av rapporteringskr avet. I direktivet anges att den som omfattas av rapporteringskravet på be gäran av finansunderrättelseenheten utan dröjsmål ska förse denna me d alla erforderliga uppgifter (artikel 22.1 b). Frågeställningen regle ras i nuvarande penningtvättslag i 9–9 c §§. Där framgår att sedan uppgi fter (rapport) lämnats ska rapportören på begäran av myndigheten läm na de ytterligare uppgifter som behövs för utredningen. Denna uppgiftssky ldighet infördes i samband med de ändringar i penningtvättslagen som föranleddes av Penningtvättsutredningens betänkande (SOU 1997 :36). Genom detta lagstiftningsärende (prop. 1998/99:19) infördes en sk yldighet för de aktörer som omfattas av lagen att besvara frågor från Finanspolisen. Bakgrunden till bestämmelsen var att bristen på fråg erätt från Finanspolisen ansågs utgöra ett hinder mot ökad effektiv itet i kampen mot penningtvätt och att det därför kunde finnas anledni ng att skärpa kontrollen genom att införa en skyldighet att på begäran l ämna uppgifter till Finanspolisen. Utformningen av nuvarande bestämmelse innebär att det föreligger en skyldighet för de rapporteringsskyldiga att efter avlämnad rapport på förfrågan från Finanspolisen lämna de upplysningar som behövs för utredningen om penningtvätt. Det är alltså inte en självständig skyldighet

som avses utan den inträder först sedan initiativ tagits från rappor tören Prop. 2008/09:70 att lämna information. En motsvarande bestämmelse om upplysn ingsskyldighet, dock utan föregående rapportering, gäller för den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet (9 c §). Denna g rupp omfattas dock inte av direktivets övriga regler utan endas t av rapporteringsskyldigheten. Det är dock viktigt att notera att ett kra v på föregående rapportering för att upplysningsskyldighet ska före ligga varken finns i gällande direktiv eller i tidigare penningtvättsdirek tiv. I arbetet med genomförandet av gällande direktiv har den a ktuella diskrepansen mellan det gamla direktivet och nuvarande lag upp märksammats. För att överensstämmelse med direktivet ska föreligga måste den svenska bestämmelsen ändras så att det inte krävs en föreg ående rapportering för att frågerätt eller upplysningsskyldighet ska uppkom ma för berörda objekt. Enligt Finanspolisen innebär dessutom den begränsning av up plysningsskyldigheten som finns idag, med krav på föregående rapport ering, att Finanspolisen är förhindrad att i ett tidigt skede i en brottsutred ning hämta in relevanta uppgifter från rapportörerna. Detta kan givetvis u tgöra ett hinder i arbetet. Dessutom hindrar den nuvarande bestämm elsen Finanspolisen att besvara de internationella förfrågningar som de får med begäran att lämna information om brott med internationell anknytn ing, om det inte föreligger en tidigare rapport i ärendet. Detta in nebär ineffektivitet och sämre internationellt samarbete på området penn ingtvätt och finansiering av terrorism enligt Finanspolisen. Vid utformningen av en reviderad frågerätt bör följande beakta s. En upplysningsskyldighet och motsvarande frågerätt för Finanspolisen förutsätter att det är befogat att göra en förfrågan. Såsom påpekas i p rop. 1998/99:19 förutsätter en frågerätt att det finns en konkret misstank e om att penningtvätt eller finansiering av terrorism förekommer. Inna n en förfrågan ställs måste polisen exempelvis genom tips eller i anslut ning till en annan brottsutredning ha fått information av någorlunda konk ret art. Det räcker således inte med en allmän insikt om att illegala medel brukar vara i omlopp i branschen. Detta innebär att polisens frågor måste vara specificerade. Sådana krav på stöd eller skäl för en åtgärd är dessutom sedvanliga krav vid myndighetsutövning. I och med dessa krav får förutsättas att frågor ställs när skäl för detta finns. Mot bakgrund av vad som nu sagts bör det, i enlighet med direk tivets krav, införas en upplysningsskyldighet utan krav på föreg ående rapportering. Därige nom ges Finanspolisen bättre verktyg att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och det ger den dessutom möjlighet till att effektivt samarbeta med i nternationell polis i dessa frågor. Som nämnts har Finanspolisen ansvaret f ör att inte fråga utan giltig grund för detta.

Ytterligare undantag från rapporteringsskyldighet

Bestämmelsen om undantag från rapporteringsskyldigheten i direktivet (artikel 23) omfattade tidigare endast advokater och biträdande jurister. Även andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare är numera undantagna från rapporteringskravet i samband med att de bedömer en

klients rättsliga situation, eftersom direkt jämförbara tjänster m åste Prop. 2008/09:70 behandlas på samma sätt när de utförs av någon av de yrkeskate gorier som omfattas av direktivet. Bakgrunden till utvidgningen av direk tivets regler är att även revisorer och skatterådgivare kan utföra dessa tjän ster i vissa medlemsländer. En bestämmelse med detta innehåll bör såled es införas i den nya penningtvättslagen. Undantaget innefattar information som de inhämtar om en kl ient i samband med att de analyserar den rättsliga situation som en klient befinner sig i, i samband med att de försvarar eller företräder kl ienten eller erhåller i anslutning till rättsliga förfaranden. Även rådgivning om talan ska väckas eller rättegång ska undvikas omfattas. Bestämm elsen gäller oavsett om informationen erhålls eller inhämtas före, under eller efter det rättsliga förfarandet. Så har bestämmelsen också tilläm pats. Någon avgörande skillnad jämfört med dagens regelverk är det såled es inte fråga om. Undantaget avser även information som de nämnda verksam hetsutövarna har får ta del av i samband med att de bedömer en kl ients rättsliga situation. Att bedöma en klients rättsliga situation ä r inte synonymt med rådgivning. All rådgivning undantas inte f rån rapporteringsplikten, inte ens all juridisk rådgivning. Finansiell rådgivning eller allmänt hållen juridisk rådgivning som inte är kopplad till en konkret situation omfattas in te av undantaget.

Rätt att utföra vissa transaktioner

Huvudregeln i direktivet (artikel 24) är att de institut och personer som omfattas av direktivet ska avstå från att utföra transaktioner som d e vet om eller misstänker har samband med penningtvätt eller finansierin g av terrorism till dess att rapportering har skett till Finanspo lisen. Anledningen till det är att dessa personer och institut inte ska medv erka, bidra eller underlätta otillåten verksamhet som penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bestämmelsen berör till viss del de n s.k. kontraheringsplikten som vissa aktörer omfattas av. För bedömni ng av kontraheringspliktens betydelse i samband med skyldigheten för rapportörer att avstå från att utföra en misstänkt transaktion, se a vsnitt 6.2.1. Det bör i sammanhanget dock betonas att även transaktioner som inte utförs på grund av misstanke om samband med penningtvät t eller finansiering av terrorism ska rapporteras. Om det inte går att underlåta att utföra en transaktion, elle r om underlåtenheten skulle försvåra utredningen, får dock transakt ionen utföras, se artikel 24.2. Det kan exempelvis vara så att om transakti onen inte genomförs skulle detta motverka försök att få tag i dem som gy nnas av en misstänkt transaktion. I dessa fall är det möjligt att geno mföra transaktionen trots att misstanke finns om penningtvätt eller finansiering av terrorism. I direktivet anges inga närmare förutsättningar för möjligheten att under dessa omständigheter utföra transaktionen. Ansvarig person får göra en bedömning av under vilka förutsättningar det ska vara möjligt.

En bestämmelse med detta innehåll bör införas i den nya Prop. 2008/09:70 lagstiftningen. Härigenom ges berörda aktörer möjlighet att u nder nämnda förutsättningar hantera en oklar situation med en miss tänkt transaktion på ett smidigt sätt. När transaktionen väl är genomför d ska uppgifter om detta lämnas till Finanspolisen omedelbart och på eget initiativ. Det är givetvis viktigt att informationen lämnas direkt efte r det att transakt ionen genomförts eftersom det rör sig om en misstänkt transaktion.

Elektroniska rapporter

Beträffande kvaliteten på rapporterna och hanteringen av dess a så tillhandahåller Finanspolisen i dag en blankett för att underlätta rap porteringen. Rapportörerna faxar oftast in uppgifterna med bila gor i pappersform. Dessa uppgifter hanteras sedan manuellt i Finanspo lisens analysdatabas. Hanteringen är enligt Finanspolisen mycket r esurskrävande och svårarbetad. En utveckling pågår dock på området f ör att kunna hantera elektronisk rapportering, något som skulle underlätta både för de rapporterande och för Finanspolisen. Ele ktronisk rapportering får också betydelse för den återkoppling som nämns nedan eftersom även denna underlättas genom att en sådan möjlighet ges. Fördelarna med elektronisk hantering är många. Dels går det fortar e att lämna en rapport på elektronisk väg, dels blir det komm ande analysarbetet enklare och smidigare om det kan genomföras elektroni skt. En kvalitetshöjande åtgärd skulle vara att ställa krav på hur rapporteringen ska genomföras, något som skulle främja tillgänglig heten av uppgifterna och uppföljningen av arbetet. Det är därför lämpligt att g e ett bemyndigande till berörda tillsyn smyndigheter så att dessa får m öjlighet att utforma detaljerade bestämmelser i detta avseende , dvs. ställa de krav på rapportören som behövs för att dessa ska lämnas på ett sådant sätt att det underlättar analysarbetet. Krav på t.ex. elektronisk anmälan av samtliga rapporterade uppg ifter bör möjliggöra tidigare upptäckt av i sammanhanget värdefulla upp gifter och ett bättre analysarbete. Kraven kan se olika ut för olika rappor törer och bör vara anpassade till den berörda verksamheten utifrån verksamhetens art och risk. Genom att ansvarig myndighet ges möjl ighet att utforma kraven på hur rapporterna med tillhörande uppgifter ska redovisas, bör effektiviteten av bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism öka. Införande av krav på rappor tering förutsätter naturligtvis att de krav på skydds- och säkerhetsåtgärder som följer av annan lagstiftning, t.ex. personuppgiftslagen, beaktas. Inga författningsändringar av annat materiellt innehåll föreslås därför nu. En ändring bör kunna öka effektiviteten i Finanspolisens analysarbete, vilket FATF efterfrågade vid utvärderingen av Sverige.

6.3.2 Meddelandeförbud et Prop. 2008/09:70

Regeringens förslag: Huvuddragen i den nuvarande penningtvättsla gens bestämmelser om meddelandeförbud införs i den nya lagen. Meddelandeförbudet ska inte hindra att information ges till en behörig tillsynsmyndighet om det finns behov av informationen. Den särskilda bestämmelsen – i den nuvarande penningtvättslagen – om förbud mot att medverka vid vissa transaktioner förs inte in i den nya lagen. Det s.k. 24timmarsundantaget för advokater och revisorer tas bort.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringen s. Remissinstanserna : Ekobrottsmyndigheten anser att utredni ngens förslag att upphäva förbudet att medverka till penningtvätt är svårt att förstå och anser att det förhållandet att det i vissa fall kan u ppstå gränsdragningsproblem inte rimligtvis bör leda till att förbudet he lt tas bort. Vidare framförs att en fråga som inte tas upp är hur en revis or ska förfara i situationer där brottsmisstankarna omfattar flera typer a v brott men där inte alla brott föranleder revisorn att lämna rapport. Sv enska Bankföreningen instämmer i utredningens kritik mot meddelan deförbudet som försätter personal med kundkontakter i mycket svåra situationer. För bankerna är det självklart att man inte ska info rmera kunden i de fall misstankar har uppkommit men i praktiken ställs personalen ofta inför alternativen att ljuga för kunden eller att bryt a mot meddelandeförbudet. Bankföreningen anser därför att det är angeläget att förbudets utformning ses över och att det därvid görs uttalanden o m dess tillämpning. Bankföreningen ifrågasätter i likhet med utredninge n om bestämmelsen bör vara straffsanktionerad. FAR SRS anser bl.a. att b rottet penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § Brottsbalken bör strykas ur b rottskatalogen i 9 kap. 42 § aktiebolagslagen. I annat fall kan detta ge up phov till missförstånd eftersom penninghäleri alltid är penningtvätt och så ledes innebär att revisorn inte får agera enligt 43 och 44 §§ aktiebolagsl agen.. Sveriges Advokatsamfund uppger att en advokat till följd a v de advokatetiska reglerna måste frånträda sitt uppdrag när advo katen rapporterar misstanke om penningtvätt eller finansiering av terror ism. I ett sådant fall måste advokaten, precis som utredningen framhåller, s om skäl för sitt frånträdande kunna åberopa att han eller hon misstänk er att klienten främjar orätt, d.v.s. vidtar åtgärder som innefattar pennin gtvätt (eller finansiering av terrorism). En sådan åtgärd står inte i strid med meddelandeförbudet, enligt samfundet. Fastighetsmäklarnämnde n ser positivt på en uttrycklig bestämmelse om att meddelandeförbudet inte omfattar uppgifter som lämnas till tillsynsmyndigheten. Nämnden pekar dock på att den föreslagna ändringen torde kräva ytterl igare s ekretessbestämmelser för nämnden. Mäklarsamfundet Bransch i Sv erige AB ser positivt på förslaget att meddelandeförbudet inte om fattar uppgiftslämnande till tillsynsmyndighet i disciplinärende. Förbun det är emellertid starkt kritisk till att den kvarstående regeln om straffrä ttsligt ansvar för den som bryter mot meddelandeförbudet. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 11 § första stycket penningtvättslagen innebär att den fysiska eller juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter lämnats 121

eller att polisen genomför en undersökning (jfr 3 kap. 4 § i den nya Prop. 2008/09:70 penningtvättslagen). Bestämmelsen är straffsanktionerad. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot meddelandeför budet döms till böter enligt 14 § 2 penningtvättslagen (jfr 7 kap. 1 § i den nya penningtvättslagen). Såvitt känt har ingen dömts för detta b rott. Meddelandeförbudet är inte undantagslöst. I sammanhanget måste understrykas att frågor som ställs till en kund i syfte att bringa klarh et i t.ex. ägarförhållanden naturligtvis inte innebär att den anställde b ryter mot förbudet att berätta att rapportering skett eller kan komma att ske, s.k. ”tipping off”. I artikel 28 i penningtvättsdirektivet finns regler om förbud mot röjande av uppgifter. Där beskrivs även ett antal situationer som inte träffas av förbudet. Detta har inte reglerats i tidigare direktiv. T ill att börja med gäller röjandeförbudet inte i förhållande till behöriga my ndigheter, dvs. tillsynsmyndigheter och eventuella självreglerande organ . Det har rått tveksamhet huruvida meddelandeförbudet enligt nu gäl lande lagstiftning har medgett att sådan information lämnas till en mynd ighet. Det kan förekomma att t.ex. en revisor eller en fastighetsmäklare som gjort en anmälan om penningtvätt blir föremål för tillsynsärend e hos Revisorsnämnden respektive Fastighetsmäklarnämnden. Han elle r hon bör då kunna förklara sitt handlande med att rapportering skett e nligt penningtvättslagen. Det är således lämpligt att i den nya lagen infö ra en uttrycklig bestämmelse om att meddelandeförbudet inte om fattar uppgifter som lämnas till tillsynsmyndighet. Detta kan i sin tur naturligtvis föranleda frågor om sekretes s hos myndigheten och huruvida sekretessen kan kvarstå. När det gäl ler sekretessbestämmelser för revisorer har Utredningen om revisore r och revision lagt fram ett förslag till lagändring (se SOU 2008:79 s. 53 f . och 175 f.). Beträffande påpekandet från Fastighetsmäklarnämnden om behovet av en ändring i sekretessbestämmelserna för fastighetsmä klare gör vi bedömningen att den sekretessbestämmelse som finns i sekretesslagen 8 kap. 6 § är tillräcklig i sammanhanget. Bestämm elsen innebär att sekretess råder för uppgifter hos myndighet beträffa nde verksamhet som består av bl.a. tillståndsgivning och tillsyn. Ordet til lsyn bör inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fal l där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion i förhål lande till näringslivet, se prop. 1979/80:2 del A s. 235. Den tillsyn som F astighetsmäklarnämnden utövar regleras i fastighetsmäklar lagen (1995:400) och den tillsyn som den nya penningtvättslagen inneb är för Fastighetsmäklarnämnden torde ingå i begreppet tillsyn och dä rmed omfattas av sekretess. Övriga undantag i direktivet behandlar fall där förbudet inte hindrar at t uppgifter lämnas mellan olika institut i olika fall. Utredningen men ar att det kan diskuteras om dessa bestämmelser är att se som lättnader eller anvisningar för tillämpning i förhållande till förbudet, eller om de är att betrakta som påbud i syfte att effektivisera penningtvättbekämpn ingen genom att underlätta informationsflödet. I förstnämnda fall kan det finnas andra regler som förhindrar att uppgifter lämnas inom koncerner, rättsliga enheter eller ett nätverk med gemensamt ägande eller gemensam ledning. För den tolkningen talar vad som anges i skäl 33, nämligen att röjande av uppgifter enligt artikel 28 till tredjeland bör göras i enlighet 122

med det s.k. dataskyddsdirektivet (95/46/EG). Bestämmelserna får vidare Prop. 2008/09:70 inte inkräkta på nationell lagstiftning om skydd av personuppgifter och tystnadsplikt. Vi delar den bedömning som utredningen har gjort att direktiv et bör tolkas som att det kan finnas legitima behov av att informera o m att rapportering skett utan att det införs några uttryckliga krav på lätt nader. En generell lättnad består i att det inte anses som ett röjande att fö rsöka avråda en kund från att ge sig in på olaglig verksamhet (artikel 8.6). Detta kan framstå som självklart och motsatt ståndpunkt sku lle få märkliga konsekvenser. På samma sätt är det inte ett röjande att ställa frågor till kunden inom ramen för de grundläggande krave n om kundkännedom. Som anges i direktivet finns situationer då uppgifte r bör lämnas av innebörden att en anmälan har skett. Det skulle föra a lltför långt att lagreglera dessa undantag. Meddelandeförbudet bör i stället främst träffa direkta, uppsåtliga röjanden till den anmälda kunden . Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det är verkningsfullt att straffsanktionera bestämmelsen om meddelandeförbud utanför området för rent uppsåtliga röjanden. Straffbestämmelserna är dock inte aktuella att se över i detta lagstiftn ingsärende.

Medverkansförbudet

Meddelandeförbudet i den svenska lagen vållar således svårighete r vid tillämpningen. Å ena sidan får man inte medverka till penningtvä tt och ska agera vid misstanke, å andra sidan skulle anmälan och åtgärder s om verksamhetsutövaren önskar vidta i samband med anmälan k unna innebära ett röjande i strid med meddelandeförbudet. Efter en an mälan kan fråga, såvida inte affärsförbindelsen brutits, uppstå om verk samhetsutövaren i något avseende medverkar till penningtvätt geno m att förhålla sig passiv. Ordalydelsen i 3 § i den nuvarande pen ningtvättslagen har bidragit till denna tvekan. I 3 § första stycket hänvis as till att förfaranden i 1 § kan vara straffbara som penninghäleri eller penninghäleriförseelse enligt brottsbalken. Andra stycket ang er att ”Fysiska och juridiska personer… får inte heller annars me dvetet medverka vid transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt”. Penningtvätt innefattar inget förfarande som utgör brott enligt en eg en straffbestämmelse. Dessa brottsliga handlingar bedöms utifrån rekv isiten i det lagrum som kan vara aktuellt, t.ex. medhjälp till skattebrott o ch enligt de objektiva och subjektiva rekvisit som gäller. Bestämme lsen i 3 § första stycket avses endast utgöra en hänvisning till förfaranden som kan utgöra brottslig handling och som beskrivs såväl i brottsbalken som i specialstraffrättslig lagstiftning. Det finns därför anledning att t a bort hela bestämmelsen, eftersom den knappast fyller någon funktion . Den straffrättsliga regleringen påverkas naturligtvis inte av försl aget. Alternativet, att tydligare hänvisa till den lagstiftning som kan inne fatta förfaranden som innebär penningtvätt, innebär svårigheter när det gäller möjligheterna att vara heltäckande och bidrar knappast till att underlätta tillämpningen för berörda verksamhetsutövare. När det gäller finansiering av terrorism föreslås dock att definitionen utgår från den

straffrättsliga regleringen enligt lagen (2002:444) om straff för Prop. 2008/09:70 finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.

Det s.k. 24-timmarsundantaget

Ett undantag från meddelandeförbudet finns för närvarande i 11 § andra stycket penningtvättslagen. För advokater, biträdande jurister, god kända eller auktoriserade revisorer gäller röjandeförbudet under 24 timma r från det att granskning har inletts, uppgifter har lämnats till polisen eller polisen inlett en undersökning. Efter 24 timmar anses således advo katen kunna avträda sitt uppdrag och samtidigt meddela sin klient orsa kerna härför. Före den tidpunkten måste ett eventuellt avträdande göras p å ett sådant sätt så att det inte avslöjas att rapportering skett. Vissa yrkesutövare står i en speciell relation till sina klienter , med avseende på yrkesetik och frånträdandekrav Det gäller advokater (oberoende jurister), revisorer och i vissa hänseenden fastighetsmäklar e. Det tredje penningtvättdirektivet medger dock inte några särlösningar för nämnda yrkesgrupper. Därmed måste lagen ändras så att meddelandeförbudet gäller lika för alla verksamhetsutövare.

Konsekvenser för advokaters och andra oberoende juristers verksam het

När det gäller advokater innebär en anmälan enligt penningtvättslag en att dessa av advokatetiska skäl bör avsäga sig uppdraget. En oh ållbar situation skulle uppstå om advokaten skulle göra en anmälan och av säga sig uppdraget utan att kunna meddela sin klient varför. Samma situ ation k an sägas vara för handen beträffande t.ex. revisorer och fastighetsmäklare, men advokatens särskilda lojalitetsplikt mot kli enten intar en särställning, vilket Advokatsamfundet också har påpekat. Ett undantag från rapporteringsskyldigheten gäller då advokater el ler andra oberoende jurister uppträder som försvarare eller företräd er en klient vid ett rättsligt förfarande eller bedömer en klients rä ttsliga situation, naturligtvis under förutsättning att det inte är fråga om en medverkanssituation. Som tidigare framgått är undantaget nu utst räckt även till revisorer och skatterådgivare (artikel 23.2) när dessa före träder en klient i denna situation. Såsom tidigare måste därför bedömas hur bestämmelserna om undantag ska tolkas och hur omfattande rapporteringsskyldigheten för en oberoende jurist egentligen är. Någon nationell praxis finns inte, äve n om den diskuterats i doktrinen (se framför allt Skärpta regler mot penningtvätt; advokater i en ny och oprövad roll som angivare av klienter, Axel Calissendorf, Juridisk tidskrift 2004-05 nr 3 s. 553 ff ). En belgisk domstol begärde emellertid förhandsavgörande såvitt gäller advokater och deras rapporteringsskyldighet. EG-domstolen tog i en dom den 26 juni 2007 ställning till frågan om artikel 1.2 i det andra penningtvättdirektivet (2001/97/EG) strider mot rätten till en rättv is rättegång i enlighet med artikel 6 i Europakonventionen med hänsyn till att även advokater omfattas (mål C-305/05). Domstolen framhöll att den i direktivet föreskrivna skyldigheten för en advokat att lämna uppgifter och samarbeta med myndigheter gällde i den mån advokaten hjälpte till

vid planering eller genomförande av vissa typer av transakti oner. Prop. 2008/09:70 Domstolen konstaterade att sådana uppdrag i allmänhet saknade ko ppling till ett rättsligt förfarande, och föll utanför tillämpningsområdet för rätten till en rättvis rättegång. Domstolen fann också att eftersom dire ktivet gjorde ett undantag i skyldigheten för advokaten att rapportera när denne hjälpt till vid en transaktion som omfattades av direktivet och anlit as för att försvara eller företräda klienten i ett rättsligt förfarande elle r för rådgivning beträffande inledande eller undvik ande av ett rättsligt förfarande, upprätthölls rätten till en rättvis rättegång. I princip är detta vad som anges i skälen till såväl det andra som tr edje penningtvättdirektivet. Enligt dessa omfattas juridisk rådgivni ng fortfarande av kravet på tystnadsplikt, såvida inte den juri diska rådgivningen ges i penningtvättssyfte eller juristen känner till ell er har skäl att tro att klienten begär juridisk rådgivning i ett sådant syfte . EUkommissionen har i enlighet med vad som angetts i direktivet utfö rt en utvärdering av det andra penningtvättsdirektivet och den särs kilda behandlingen av advokater och oberoende jurister. The Council o f Bars and Law Societies of Europe (CCBE), liksom Inter national Bar Association (IBA) är aktiva i frågan och har framfört kritik rörand e det förhållandet att framförallt advokater alls omfattas av regelverket. Den fråga som i hög grad aktualiseras för advokater är hur de ska förfara när de anser sig ha anledning att göra en anmälan enligt penningtvättslagen. Enligt de advokatetiska reglerna måste en adv okat i denna situation frånträda sitt uppdrag och dessutom upplysa kliente n om skälen härför. Situationen innebär onekligen en viss konflikt m ellan regelverk och är en svårhanterlig situation rent praktiskt. Till att börja med måste en utgångspunkt vara att regelverket för åtgärde r mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har till syfte att änd ra det grundläggande förhållandet mellan advokat och klient. I sammanh anget kan återigen påpekas att den advokat (eller revisor) som försöker a vråda en klient från att ge sig in på olaglig verksamhet, inte bryter mot n ågot röjandeförbud. Detta anges särskilt i direktivets artikel 28.6. Den ad vokat som befinner sig i en anmälningssituation och som kanske tidigare avrått klienten från vissa förfaranden bör rimligen kunna avträda med förklaringen att han eller hon som advokat inte kan främja orätt, dvs. transaktioner som innebär penningtvätt eller finansiering av t errorism. En annan sak är att den klient som är insatt i penningtvättslagstiftningen då kan dra slutsatsen att en anmälan k an ha gjorts. Advokaten kan dock knappast anses ha åsidosatt meddelandeförbudet i denna situation.

Konsekvenser för revisorers verksamhet

För revisorer har på samma sätt som för advokater gällt ett undanta g från det generella meddelandeförbudet genom 24-timmarsregeln. Tack vare detta undantag från meddelandeförbudet kunde en samordning m ed reglerna i aktiebolagslagen om revisorns skyldigheter att under rätta styrelsen vid misstanke om brott komma till stånd (se aktiebolagslagen 9 kap. 42–44 §§ och prop. 2003/04:156 s. 77–79). Penningtvättslagens meddelandeförbud skulle annars vara oförenligt med aktiebolagslagens bestämmelser om att revisorn ska underrätta bolagets styrelse om

misstänkt brottslighet. Den lagtekniska lösning som valdes lanserad es av Prop. 2008/09:70 Lagrådet. Enligt lagrådsremissens förslag skulle, då revisorn fann anledning att lämna uppgifter enligt penningtvättslagen, åtgärder enligt aktiebolagslagen inte vidtas. Lagrådet ifrågasatte att aktiebolagslag en helt sätts ur spel i fall då revisorn blir skyldig att lämna uppgifte r om misstänkt penningtvätt. Lagrådet pekade vidare på att den föresl agna lösningen kan medföra tveksamhet. Lagrådets förslag, som alltså genomfördes, innebär i stället att aktiebolagslagens regler ska gälla fullt ut även när en anmälan om penningtvätt har gjorts, men att penningtvättslagens tjugofyratimmarsregel ska iakttas. Lagstiftaren har nyligen gjort bedömningen att aktiebolagslagens regler om revisorns skyldighet att anmäla misstänkt brottslighet i allt väse ntligt ska kvarstå oförändrade (se prop. 2004/05:85 s. 325 f). En a nnan bedömning görs dock av Utredningen om revisorer och revisio n, (se SOU 2008:32 s. 203 f). Enligt Lagrådets bedömning bör aktieb olagslagens regler så långt möjligt gälla fullt ut. Den slopade möjligheten att undanta revisorer från meddelandeförbudet omöjliggör dock i prak tiken Lagrådets ändamålsenliga lösning. Bestämmelsen om att revisorn måste avgå från uppdraget kan ju inte gärna tillämpas om syftet med meddelandeförbudet ska uppnås och en särskild anmälan till åk lagare tillför knappast något om en anmälan enligt penningtvättslagen reda n har gjorts. Det torde då återstå att genomföra något av de två huvudalter nativ som diskuteras i prop. 2003/04:156 s. 79. Det ena är att i a ktiebolagslagen införa särskilda regler för revisorns skyldigheter vid misstanke om brott och som tar sikte på fall där revisorn också anser sig föranledd att lämna uppgifter enligt penningtvättslagen. Det andra alternativet, som valdes i lagrådsremissen, är att för denna situation h elt eller delvis undanta aktiebolagslagens regler från tillämpning. Det finns inte nu anledning att göra någon annan bedömning i sak än den som gjordes i lagrådsremissen, dvs. att det andra alternativet bör vä ljas. Lagtekniskt borde detta enligt lagrådsremissen först och främst föra nleda att brottet penninghäleri utgår i uppräkningen av brott i 9 kap. 42 § aktiebolagslagen. Tanken är att en misstanke om penning häleri undantagslöst torde leda till att revisorn blir skyldig att lämna upp gifter enligt penningtvättslagen. Det är dock inte alldeles uteslutet att de t kan förekomma fall av penninghäleri som inte träffas av penningtvättsl agens regelverk. Av det skälet, och för att så långt möjligt beakta Lagr ådets synpunkter, bör brottet penninghäleri vara kvar i uppräkningen. Med denna justering innebär lösningen att det i aktiebolagslagen införs en ny bestämmelse om att revisorn inte ska tillämpa aktiebolagslag ens regler om han eller hon har gjort en anmälan enligt penningtvätts lagen. En sådan bestämmelse behövs oavsett om penninghäleri är m ed i uppräkningen av brott eller inte eftersom penningtvätt kan innefatta annat slag av brott. Visserligen går det inte att bortse från att bestämmels erna blir komplicerade. En svårighet för revisorn i vissa fall är att avgöra hur de oegentligheter som han eller hon har upptäckt i bolaget ska bed ömas straffrättsligt. Att i det enskilda fallet, och kanske med kunskap om enbart vissa faktiska omständigheter, avgöra om ett misstänkt skattebrott eller bokföringsbrott innefattar ett förfarande som omfattas av penningtvättslagen kan säkerligen vara svårt. Denna svårighet har dock

inte, om den här förordade lösningen väljs, bäring på tillämpning en av Prop. 2008/09:70 aktiebolagslagen. En annan svårighet med lösningen omtalas i prop. 2003/04:156 s. 79. Revisorn har enligt god revisionssed, en skyldighet att vidta de åt gärder som krävs för att rätta till felaktigheter och missförhållanden i bo lagets bokföring och redovisning (se 9 kap. 6 § aktiebolagslagen). Detta låter sig enligt propositionen knappast göras om inte revisorn tillåts rö ja för klientens ledningsorgan att han eller hon har genomfört en grans kning enligt penningtvättslagen. 9 kap. 6 § aktiebolagslagen har em ellertid säkerligen sin motsvarighet i andra medlemsstater och penning tvättsdirektivet måste rimligen kunna förenas med den typen av bestämm else. I de internationella revisionsstandarder, som om några år kan antas vara antagna inom hela EU, finns också regler om att revisorn ska be rätta för företagsledningen om ”audit matters of governance int erest” (International Standards on Auditing, ISA 260–11). Det sägs vida re att detta uppgiftslämnande inte får stå i strid med lagstiftning (ISA 26 0-20; för övrigt konstateras i denna bestämmelse att ”the potential co nflicts with the audito r’s ethical and legal obligations of confidentiality and reporting may be complex” och att ”the auditor may wish to consult wi th legal counsel”). Sammanfattningsvis bör såsom utredningen föreslår 9 ka p. 6 § aktiebolagslagen även fortsättningsvis tolkas mot bakgrund av a tt det följer av penningtvättslagen att revisorn inte ska göra erinringa r och påpekanden som avslöjar att uppgifter enligt penningtvättslagen har lämnats. Däremot ska revisorn vara oförhindrad att för ledningen påt ala att det finns tecken på oegentligheter eller fel i redovisningen . En näraliggande fråga är vilka upplysningar som revisorn ska lä mna i revisionsberättelsen om förhållanden som kan ha samband med penningtvätt (jfr 9 kap. 31–35 §§ aktiebolagslagen, 8 kap. 13 § lage n om ekonomiska föreningar m.fl. lagbestämmelser). På motsvarande s ätt som när det gäller revisorns påpekanden till företagsledningen, bör revisorn kunna anmärka på missförhållanden utan att explici t röja för ledningen att han eller hon har genomfört en granskning enligt p enningtvättslagen.

6.3.3 Finansunderrättelseenhetens roll och ansvar

Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör ge lämplig återkoppling till rapportörerna om uppföljningen av inkomna uppgifter när så är möjligt. Dessutom bör information och uppgifter om metoder och tillvägagångssätt m.m. lämnas för att ge rapportörerna större möjlighet att upptäcka misstänkta transaktioner.

Utredningens bedömning: överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser det vara vi ktigt och nödvändigt att Finanspolisen och andra berörda ger återkoppling till rapportörerna om vad de lämnande uppgifterna leder till. RPS vill understryka att återrapportering till verksamhetsutövarna är betydelsefull för att dessa ska kunna förbättra och utveckla sitt förebyggande arbete 127

kring penningtvätt och finansiering av terrorism. Även om det ta av Prop. 2008/09:70 sekretesskäl svårligen kan göras i enskilda ärenden är det viktigt m ed en mer generell återkoppling till rapportörerna. Denna bör bl.a. om fatta eventuella synpunkter på rapportörens uppgiftslämnande. Härutöv er är det viktigt att rapportörerna kontinuerligt får information om råd ande trender och metoder m.m. inom området för penningtvätt och f inansiering av terrorism. Skälen för regeringens bedömning: De krav som ställs på med lemsstaterna är enligt artikel 21 i penningtvättsdirektivet att det ska finn as en särskild central finansunderrättelseenhet. Enheten ska centralt ansva ra för att ta emot, begära, analysera samt till behöriga myndigheter sprida uppgifter som gäller möjlig penningtvätt eller finansiering av terro rism. Den ska ges tillräckliga resurser och ha direkt eller indirekt tillgån g till de finansiella och administrativa uppgifter som behövs. Vidare fram går av artikel 35.2 och 35.3 att de aktörer som omfattas av direktivet s ka ha tillgång till aktuell information om tillvägagångssätt vid penningtvä tt och finansiering av terrorism samt till uppgifter som gör det möjlig t att upptäcka misstänkta transaktioner. I d e fall det är möjligt ska lämplig å terkoppling avseende effektiviteten och uppföljningen av in givna rapporter om misstänkta transaktioner ges. Vi gör liksom utredningen bedömningen att bestämmelserna redan genom dagens regelverk i huvudsak är uppfyllda. Sedan tidigare f ullgör Finanspolisen rollen som finansunderrättelseenhet i Sverige. F inanspolisen har till uppgift att centralt ta emot de rapporter som ges in samt att bearbeta dessa uppgifter för vidarebefordran till berörda myndigh eter. Beträffande uppgiften att sprida information till andra myndigheter t orde en särskild reglering om detta inte krävas. Den följer av allm änna bestämmelser om myndigheters skyldigheter. Bestämmelserna om tillgång till finansiella och administ rativa uppgifter samt uppgifter om brottsbekämpning är inte av den karakt ären att den självständigt ålägger medlemsstaterna några förplik telser. Bestämmelserna bör ses som en uppmaning att se över eventuella h inder för informationsinhämtning för en finansunderrättelseenhet, oavset t hur den administrativt är organiserad, något som kan skilja sig mellan olika medlemsstater. I första hand torde avses hinder mellan myndig heter. Några direkta sådana har inte uppmärksammats. Direktivets bestämmelser om tillgång till aktuell information och återkoppling när så är lämpligt är självfallet regler av värde f ör rapportörerna. Eftersom mönster och metoder inom området penningt vätt och finansiering av terrorism ofta är komplicerade är det viktigt att sprida information om dessa för att öka möjligheterna att förebygga, upp täcka och förhindra dessa aktiviteter. Incitamentet att rapportera misst änkta transaktioner ökar troligen om det leder till resultat. Återkopplinge n kan också ge indikationer på om rapporteringen ligger på rätt nivå gen erellt sett. Det finns således många fördelar för berörda parter om det finns fungerande rutiner för återkopplingen, vilket också har framför ts av finansbranschen. Bestämmelsen är av den karaktären att den inte k räver en uttrycklig lagreglering. Redan i dag tillhandahåller Finanspolisen viss information, men återkopplar endast i begränsad utsträckning till de rapporterande . Bestämmelser om förundersökningssekretess och liknande kan också 128

göra att det inte är möjligt att återrapportera i enskilda fall. Ibland k an det Prop. 2008/09:70 bero på svårigheter att följa ärendets vidare hantering, vilket beror på att Finanspolisen kan ha svårt att få besked. Av större betydel se är förmodligen återkoppling av mer allmänt slag om rådande trende r och metoder inom området och liknande. Genom en sådan återko ppling effektiviseras informationsutbytet mellan rapportörerna och F inanspolisen. Inte heller angående detta är det nödvändigt att införa en sä rskild bestämmelse. Däremot är det av stor vikt att Finanspolisen i möjlig aste mån gör den återkoppling som behövs för att rapportörerna ska f å den kuns kap och information de behöver för att leva upp till lagstadgade krav.

6.3.4 De anställda ska skyddas från hot vid rapportering

Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i den nya penningtvättslagen som innebär en skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda anställda från hot eller fientliga åtgärder i samband med rapporteringsskyldigheten.

Utredningens förslag: Utredningen avstår från att lämna försl ag i frågan. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen pekar på hotbilde n mot de anställda och att det är angeläget att de möjligheter som finns för att skydda deras identitet utnyttjas. Finansförbundet poängterar att hotbi lden mot anställda är en viktig fråga och att det finns en risk för att hotb ilden kvarstår även efter själva rapporteringstillfället. Skälen för regeringens förslag : Det tredje penningtvättsdire ktivet (artikel 27) ålägger medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtg ärder för att skydda anställda från att utsättas för hot eller fientliga åtgärd er till följd av att de rapporterat misstankar om penningtvätt eller finansi ering av terrorism, internt eller till underrättelseenheten. De anstä lldas beredvillighet att anmäla när det finns skäl till det är central fö r en effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terro rism. Systemet blir inte effektivt om reglerna om rapportering inte fö ljs på grund av rädsla för hot och repressalier. Bestämmelserna om rapporteringskrav är i huvudsak utformade som rutiner för tillvägag ångssätt och lämnar åt den berörde att göra egna bedömninga r och ställningstaganden utifrån fastställda interna regler. Dessa intern a regler följs vanligtvis på ett bra sätt, men det finns yttre omständighete r som påverkar efterlevnaden. En sådan omständighet är risken för ho t och påtryckningar. Arbetsgivaren har ansvar för att tillhandahålla rutin er och riktlinjer åt sina anställda samt att ge tillräcklig utbildning och stöd. Utan att innebära ett hot i egentlig mening medför utfrågande t och ifrågasättandet som bankpersonalen måste göra av kunders beteende ofta ett visst obehag för dem. Kunderna å sin sida kan känna sig ifrå gasatta och misstänkliggjorda. Utan att vara ett uttalat hot kan kundens agerande upplevas som obehagligt eller hotfullt av den anställde. Detta kan innebära ett hinder för den anställda som kan känna sig tvungen att underlåta att ställa frågor eller att agera på ett adekvat sätt eller kanske på 129

ett mer subtilt sätt undvika att vara uppmärksam på misstänkt bete ende Prop. 2008/09:70 hos kunder eller på att upptäcka misstänkta transaktioner. Det ta är naturligtvis oacceptabelt. Finansförbundet har i enkäter tillfrågat sina medlemmar hur de uppfattar kraven på att ställa frågor till kundern a. Av svaren framgår att hot eller hotfulla situationer upplevs som ett reellt problem. Anställda efterf rågar stöd i organisationen genom exempelvis i nformation och utbildning. Hot riktade mot anställda är straffbelagt som olaga hot, någo t som omfattas av rättsväsendet åtgärder. Frågan kan också behandlas som en arbetsmiljöfråga, för vilken arbetsgivaren har ansvaret. Inge tdera angreppssättet räcker för att fullt ut följa kravet på att de anställd a ska skyddas. De anställda kan påverkas av en hotfull situation dels i sam band med att frågor ställs till kunden, dels i samband med underrättel se till Finanspolisen samt slutligen när underrättelsen når förundersökn ingsstadiet. Därutöver kan en hotfull situation uppkomma eller fortgå äv en efter det rättsliga förfarandet och få en långsiktig effekt s åsom Finansförbundet påpekat. Artikel 27 i direktivet är inte avsedd att styra rättsskipnin gen i medlemsländerna. Det finns heller inte skäl till att se över reglerna som berör straffrätten i vid mening. De regler som normalt gäller för vit tnen och andra aktörer är tillämpliga. Ett visst skydd finns numer a för uppgifter om vittnens personuppgifter och adresser m.m. Dett a förhållande hindrar dock inte att det är befogat att se över det tid igare skedet i processen och överväga om det finns åtgärder att vidta . När det gäller själva kundmötet kan följande noteras. Sam tliga verksamhetsutövare har en skyldighet att identifiera kunden geno m att någon form av identitetshandling kontrolleras och dokumenteras men också genom att ställa frågor om affärsförbindelsens syfte oc h art. Självfallet kan många kunder uppfatta detta som störande och kanske stötande. I takt med att denna typ av kontroller blir vanligare ko mmer troligen acceptansen och medvetenheten om kontrollskyldigheten a tt öka vilket kan minska risken för ifrågasättande. Redan i dag finn s förmodligen en ökande förståelse för skyldigheten att identifiera sig i olika sammanhang Den acceptans som redan finns kan dock förstärkas g enom informationsinsatser av olika slag som särskilt inriktas på informatio n om penningtvätt och finansiering av terrorism. Så har t.ex. Bankfören ingen tagit fram en informationsbroschyr som förklarar varför frågor ställ s och syftet med dessa. En ökad informationsinsats riktad mot allmänheten kan erfordras även från myndigh etshåll liksom informationsinsatser riktade m ot vissa verksamhetsutövare. Fastighetsmäklarnämnden har se dan 1 april 2006 i sin tillsyn haft en särskild granskningspolicy såvitt avser penningtvätt. Även sådana åtgärder är av betydelse för att öka medvetenheten om regelverket. Rutiner innebär i sig ett skydd för de anställda genom att det kan vara lättare att hänvisa till att alla kunder genomgår samma rutiner som i sin tur följer av lag. Dessutom omfattas alla aktörer i berörda bransch er av samma krav och regler vilket gör att inte särskilda grupper av anställd a pekas ut. Det har framförts att ett sätt att skydda de anställda skulle vara att införa en regel om att alla transaktioner över ett visst tröskelbelopp automatiskt rapporteras. Ett sådant förfarande skulle dock knappast vara ändamålsenligt. Ett högt belopp är ett av flera möjliga kriterier för 130

penningtvätt och skulle innebära informationssamlande som sedan ändå Prop. 2008/09:70 måste bedömas. Förfarandet kan bara delvis avlasta den enski lde tjänstemannen. Direktivet bygger trots allt på vissa grundstenar i fo rm av kundkännedom som i sin tur bygger på en personlig kontakt n är det gäller identifiering av kunden, dennes bakgrund, syftet med af färsförbindelsen etc. Kravet på kundkännedom kan helt enkelt inte alltid uppfyllas utan denna personliga kontakt. I det inledande skedet är de medel som står till buds för att minska risken för hot; bättre informatio n, bättre utbildning, genomförande av likartade rutiner hos samtliga verksamhetsutövare och en ökad medvetenhet hos allmänheten . I det efterföljande skedet då en anmälan eventuellt är aktuell är förfarandet redan idag hos t.ex. större banker sådant att det är en sä rskilt utsedd person som är penningtvättsansvarig. Vederbörande gör ocks å ofta anmälan och detta innebär ett skydd för den anställde som sjä lv inte är ansvarig för anmälan. Det är inte alltid nödvändigt att ange nam net på den anställde som handlagt ärendet förutsatt att andra relevanta upp gifter finns tillgängliga. Däremot kan anonyma anmälningar inte accepter as. Även om det redan i dag finns vissa rutiner som kan utgöra ett st öd för den anställde i hotfulla situationer finns det skäl att ytterligare för bättra och utveckla åtgärderna vid risk för hot och påtryckningar mot ans tällda. Frågan är viktig och vi anser att det finns skäl att införa en sä rskild bestämmelse som innebär en uttrycklig skyldighet att vidta nödvä ndiga åtgärder för att skydda anställda från hot eller fientliga åtgärd er i samband med rapporteringsskyldigheten. Det innebär att arbetsgiva ren ska se till att det finns tillräckliga rutiner för detta. Därigenom säke rställs ett grundläggande skydd för anställda i form av rutiner och handlingsregler anpassade till respektive verksamhet utifrån beho v och hotbild. Arbetsgivaren ska sträva efter att i möjligaste mån minim era riskerna och m ed hjälp av styrdokument och processer skapa en rimlig arbetsform för de anställda som berörs. Detta kommer självfallet att bygga på en bedömning av risk, hotbild, verksam hetens art och liknande omständigheter.

6.3.5 Rutiner och utbildning av anställda

Regeringens förslag: Det ska finnas interna regler för verksamheten som syftar till att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Anställda ska fortlöpande ges den information och utbildning som behövs.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringen s. Remissinstanserna: RPS anser att det bör finnas en informationsskyldighet för rapportörerna i förhållande till tillsynsmyndighetern a när det gäller deras arbete med rutiner samt information och utbildn ing till anställda. Ett effektivt och kvalitativt förebyggande och be kämpande arbete hos verksamhetsutövarna ställer krav på att dessa måste ha väl fungerande rutiner samt erbjuda kontinuerlig utbildning av sina anställda avseende penningtvätt och finansiering av terrorism. Enligt Finanspolisens erfarenheter förekommer dock vissa brister på detta område.

Skälen för regeringens förslag: Ett generellt krav på att Prop. 2008/09:70 verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att förhindra att verksam heten utnyttjas för penningtvätt finns redan idag, liksom att de anställda s ka erhålla behövlig information och utbildning för ändamålet. S edan tidigare gäller att det kravet åvilar den juridiska personen om en f ysisk person driver sin verksamhet som anställd hos en juridisk person . Det nya direktivet innebär inga förändringar i detta hänseende. D et är däremot något mer detaljerat när det gäller i vilka avseenden de t ska finnas rutiner och riktlinjer för det interna arbetet med att förebygga och förhindra transaktioner som har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, se artikel 34. Det ska således f innas tillfredsställande och lämpliga rutiner för kundkontroll, rapporte ring, bevarande av uppgifter, internkontroll, riskbedömning, riskhant ering, efterlevnadskontroll och kommunikation. Omfattningen av dessa r utiner måste självfallet bero på typen av verksamhet och hur omfattande d en är. Det är stor skillnad på banker med anställda i flera länder och d et lilla f öretaget med ett fåtal anställda som bedriver fastighetsm äklarverksamhet. Av artikel 35.1 framgår att anställda som berörs av regelverke t ska delta i fortlöpande utbildningsprogram för att lära sig känna igen transaktionsmönster som har samband med penningtvätt och finansi ering av terrorism samt få vägledning om hur de ska handla i sådana fal l. När det gäller krav på anställda framfördes vid FATF:s utvärderin g av Sverige att anställda i vissa hänseende borde vara föremål för ”scre ening procedures”. Det finns dock inte någon anledning att närmare gå i n på den frågan. Vilka undersökningar en arbetsgivare får göra av arbetst agare styrs i vis s utsträckning av kollektivavtal. Flertalet verksamheter under F inansinspektionens tillsyn innebär krav på ledningen i ett antal hänseenden bland annat att dessa inte ska ha begått vissa brott u nder senare tid. På grund av ett påpekande från FATF bör en mindre ändring göras bestående i att det särskilt anges i lagen att utbildningen sk a ske fortlöpande. Därmed markeras vikten av att följa utvecklinge n på området. Det är annars tillsynsmyndigheternas uppgift att finna en l ämplig nivå för vad kravet på rutiner ska innebära i olika branscher. Ge nom ett bemyndig ande ges möjlighet till regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att utforma mer preciserade bestämmelser om vilka nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda anställda som kan vara lämpliga.

6.4 Registerfrågor, bevarande av uppgifter, statisti k och Prop. 2008/09:70 informationsutby te

6.4.1 Personuppgiftsbehandling

Inledning

Av skälen till penningtvättsdirektivet (se skäl 33) framgår att det rö jande av uppgifter som föreskrivs i artikel 28, som rör meddelandeförb udet, bör göras i enlighet med bestämmelserna för överförin g av personuppgifter till ett tredje land i enlighet med Europaparlamente ts och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för en skilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om d et fria flödet av sådana uppgifter (personuppgiftsdirektivet). Vidare fram går också att bestämmelserna enligt artikel 28 i penningtvättsdirektiv et inte får inkräkta på nationell lagstiftning om skydd av personuppgifte r och tystnadsplikt. I övrigt har inte integritetsskyddsfrågor särskilt upp märksammats i penningtvättsdirektivet. Det är en brist eftersom k raven angränsar till myndigheters brottsutredande arbete och bygger på att verksamhetsutövare så långt det är möjligt ska känna sina kunder. Ne dan behandlas vissa frågor rörande kraven på kundkännedom i penningtvättslagen och dera s förenligheten med personuppgiftslagen (1998:204).

Personuppgiftslagen

Personuppgiftslagen trädde i kraft den 24 oktober 1998 och bygg er på Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för en skilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om d et fria flödet av sådana personuppgifter. Syftet med personuppgiftslagen är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks ge nom behandling av personuppgifter. Av 5 § personuppgiftslagen framgår at t lagen gäller för sådan behandling av personuppgifter som är hel t eller delvis automatiserad. Lagen gäller även för annan behandling a v personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ing å i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sö kning eller sammanställning enligt särskilda kriterier (s.k. manuella reg ister). Grundläggande krav på behandling av personuppgifter återfinns i 9 § personuppgiftslagen. Härav framgår bl.a. att den personuppgiftsans varige ska tillse att personuppgifter får behandlas endast om det är lagli gt, att personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet m ed god sed, att personuppgifter bara får samlas in för särskilda uttry ckligt angivna och berättigade ändamål, att de personuppgifter som beha ndlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandli ngen och att de personuppgifter som behandlas är riktiga och om d et är nödvändigt aktuella. I 10 § personuppgiftslagen anges när behandling av personuppgifter är tillåten. Enligt paragrafen får personuppgifter behandlas bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för att bl.a. den personuppgiftsansvarige ska 133

kunna fullgöra en rättslig skyldighet, vitala intressen för den registr erade Prop. 2008/09:70 ska kunna skyddas, en arbetsuppgift av allmänt intresse ska k unna utföras eller ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige ska kunna tillgodoses, om detta intresse v äger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot den perso nliga integriteten. Enligt 13 § personuppgiftslagen är det förbjudet att behan dla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska å sikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening . Det är också förbjudet att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Undantag från detta förbud att behandla s k. kän sliga personuppgifter finns, bl.a. för den situationen att den registrerade ha r lämnat sitt uttryckliga samtycke till behandlingen eller på ett tydlig t sätt offentliggjort uppgifterna. Personuppgiftslagen innehåller ett förbud för andra än myndighete r att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administr ativa frihetsberövanden (21 §). Datainspektionen får meddela föreskrifte r om undantag från förbudet eller i enskilda fall besluta om undantag från förbudet. Enligt personuppgiftslagen har den registrerade rät t till information på sätt som regleras i 23–27 §§. Den perso nuppgiftsansvarige ska självmant lämna information om behandlinge n av uppgifterna. I vissa fall behöver inte information lämnas. När det g äller uppgifter som samlats in från annan källa än den registrerade själv behöver information inte lämnas om det finns bestämmelse r om registrerandet eller utlämnandet av personuppgifterna i annan förfat tning eller om det skulle visa sig omöjligt eller innebära en oproportionerl igt stor arbetsinsats att lämna informationen. Rätt till registerutdrag regleras i 26 §. Vissa undantag – exempelvis 5 § lagen (1999:163) om penningtvättsregister – från den bestämmelsen finns.

6.4.2 Elektroniska systemstöd och förenligheten med personuppgiftslagen

Regeringens förslag och bedömning: Undantag från personuppgiftslagen (1998:204) införs för att kunna bedöma om en p erson omfattas av skärpta krav på kundkännedom enl igt penningtvättslagen och för elektronisk lagring av identitetshandlingar som innehåller känsliga uppgifter samt för att kunna uppfylla uppgiftsoch granskningsskyldigheten. Något generellt krav på att använda elektroniska systemstöd vid kontroller enligt penningtvättslagen bör inte införas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvu dsak med regeringens. Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten betonar att effektiviteten i bekämpningen av penningtvätt ökar genom tillgång till elektroniskt överförbar information. Det bör därför enligt Ekobrottsmyndigheten övervägas om inte ett krav bör införas om att t.ex. inrapporteringar till Finanspolisen i framtiden ska ske elektroniskt. Datainspektionen delar 134

utredningens uppfattning att det är nödvändigt med en författn ings- Prop. 2008/09:70 bestämmelse rörande behandlingen av personuppgifter om person er i politiskt utsatt ställning. Datainspektionen har emellertid v issa invändningar mot att det är enskilda företag som tillhanda håller uppgifterna för de aktuella kontrollerna. Enligt Datainspektionen bö r det därför tydliggöras i vilken omfattning det är tillåtet för verksam hetsutövare att kontrollera kunduppgifter i nu aktuellt hänse ende. Datainspektionen anser vidare att kontroll av personer mot den s. k. OFAC-listan ska regleras genom lag eller förordning. Datainspek tionen har inget att erinra mot att personuppgifter som framgår av en kunds pass eller identitetshandling och personuppgifter som avser iden titet, medborgarskap, bostadsort, annan vistelseort samt offentlig funkti on får behandlas för de ändamål som föreslagits av utredningen. Svenska Spel AB instämmer i utredningens förslag beträffande kontroll av perso ner i politiskt utsatt ställning genomförs, att det uttryckligen bör fram gå av penningtvättslagen att personuppgifter får behandlas för att kunna bedöma om en kund är en person i politiskt utsatt ställning, för att ku nna bevara handlingar eller uppgifter i samband med identitetskontroll o ch för att kunna tillhandahålla uppgifter till Rikspolissty relsen. Mäklarsamfundet Bransch i Sverige delar utredningens förslag om avvikelse från personuppgiftslagen för användande av särskilda data baser för visst ändamål och att identitetshandlingar ska kunna lagras elektroniskt. Svenska Bankföreningen anser att rätten att beh andla personuppgifter för kundkännedom måste regleras på ett tydligare s ätt än vad utredningen har föreslagit. Om lagstiftaren inte föreslår en tydli gare rätt till behandling av personuppgifter är det mycket angeläget at t det istället görs tydliga uttalanden till ledning för den intresseavvägnin g som annars måste göras mellan kundens integritet och kraven på verksamhetsutövare som omfattas av penningtvättslagen. Vidare menar Bankföreningen att det finns ett berättigat intresse att behandla upp gifter om tidigare brottslighet eftersom det i dessa fall finns en förhöjd ri sk för penningtvätt. Bankföreningen har även pekat på att det även kan in föras en möjlighet för Finansinspektionen eller annan myndighet att, efter ansökan meddela tillstånd att behandla uppgifter om lagöverträdelser. Därvid bör begränsning ske till de brottstyper som anses releva nta i sammanhanget. Bankföreningen har vidare framfört att bestämm elsen som möjliggör elektronisk lagring av identitetshandlingar som inne håller känsliga uppgifter enligt 13 § perso nuppgiftslagen har gjorts för snäv. Vid are menar Bankföreningen att uttrycket ”släktskap” bör tilläggas utredningens föreslagna bestämmelse rörande kontroll av personer i politiskt utsatt ställning (se 16 §), eftersom en sådan person även innefattar närmaste familjemedlemmar.

Skälen för regeringens förslag och bedömn ing Prop. 2008/09:70

Situationer som kan föranleda personuppgiftsbehan dling

I tidigare avsnitt har framgått att penningtvättsdirektivet s täller långtgående krav på att verksamhetsutövare vidtar åtgärder fö r att kontrollera kunden. För verksamhetsutövare med en stor kun dkrets innebär detta särskilda utmaningar beträffande hur detta ska hanter as på ett praktiskt och lagenligt sätt. I skäl 36 till penningtvättsdire ktivet framgår att i synnerhet kreditinstitut och större finansiella institut b ör ha tillgång till elektroniska system. Det uttalandet i ingressen syftar f rämst på inrättande av system för besvarande av förfrågningar enligt artike l 32 i penningtvättsdirektivet, men visar ändå på behovet av elektron iska systemstöd vid tillämpning av kraven i penningtvättsdirektivet. I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2005:5) och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allv arlig brottslighet i vissa fall finns ett allmänt råd som anger att den ö kade automatiseringen i det finansiella systeme t, såväl i Sverige som u tomlands, gör att det finns skäl att överväga användande t av elektroniska system vid granskningen av ärenden. Vid åtminstone tre skeden kan det vara aktuellt att beh andla personuppgifter; då kunden kontrolleras vid etableringen av en affärsförbindelse eller utförande av en enstaka transaktion, vid uppföljningen av förbindelsen och slutligen vid en gransknings - och rapporteringssituation. I dessa situationer kan frågor om förenlig heten med personuppgiftslagen uppkomma. Vad som gäller om detta beha ndlas nedan. Vid etableringen av en affärsförbindelse eller utförande av en e nstaka transaktion kan det finnas behov av att utföra kontroller mot vissa listor eller databaser, som innehåller namn på personer och organisatione r. Kontroll av sanktionslistor vars användning särskilt regleras genom EGförordningar är ett exempel på fall där kontroller erfordras vid etableringen av en affärsförbindelse eller utförande av en staka transaktion. För finansiella företag, främst banker, aktualiseras även behov av att utföra kontroller mot den s.k. OFAC-listan. Datainspektionen har i beslut av den 24 april 2006 och den 17 septem ber 2007 gett vissa banker tidsbegränsade tillstånd att behandla pe rsonuppgifter om lagöverträdelser i enlighet med deras ansökan. Bakgr unden till besluten är följande. USA har ekonomiska sanktioner mot flera länder, företag och personer vars tillgångar man försöker blockera eller frysa. Dessa sanktioner administreras av Office of Foreign Assets Control (OFAC), en myndighet under amerikanska Finansdepartem entet. OFAC ger ut en lista med dessa länder, företag och personer som äv en är tillgänglig på myndighetens hemsida. Grunderna för uppförand et på listan anges inte, men det torde vanligen vara på grund av misstank e om brottslig verksamhet såsom terrorism, handel med narkotika eller vape n etc. Sanktionerna innebär, för svenskt vidkommande, att transaktioner som görs till eller via USA, eller via finansiella företag i andra länder som använder sig av OFAC-listan, riskerar att frysas. Det finns därför ett behov att kunna kontrollera om betalningsavsändaren eller mottagaren

finns på listan. Kontroll erfordras vid alla utlandsbetalningar o avsett Prop. 2008/09:70 valuta och mottagarland eftersom utlandsbetalningar ofta genomför s i en kedja av finansiella företag i olika länder som använder sig av l istan. Motivet till att kontrollera OFAC-listan är i huvudsak betinga d av svenska bankers affärsrelationer med amerikanska banker. Fö r att accepteras som samarbetspartners krävs, enligt uppgift, att sv enska banker kan utföra kontroller mot OFAC-listan. I Datainspektion ens beslut av den 24 februari 2006 gjordes bedömningen att nedladdni ng av OFAC-listan och den kontroll mot listan som bankerna i an sökan önskade göra var en sådan förbjuden personuppgiftsbehandling so m avses i 21 § personuppgiftslagen och att möjligheterna till undanta g ska utnyttjas restriktivt. Sammanfattningsvis ansågs kontroller mot listan innebära risker för intrång i den personliga integriteten, men att s kälen för att få utföra personuppgiftsbehandlingen vägde tyngre än det integritetsintrång som bankernas behandling av personuppgifter kan komma att innebära. I Datainspektionens beslut av den 17 septem ber 2007 bedömdes dessa skäl kvarstå. I det inledande skedet kan det vidare finnas behov av att kontr ollera personer i politiskt utsatt ställning genom särskilda databaser. D essa personer kan sökas med hjälp av listor, som dock inte tillhandahå lls av någon myndighet. Det finns utländska företag vars affärsidé är att tillhandahålla särskilda databaser som innehåller uppgifter om b land annat politiskt utsatta personer. Enligt uppgift kan olika tjänster och olika delar av databasen tillhandahållas beroende på önskemål. Den so m är abonnent kan kontrollera en person genom en förfrågan om vederbör ande är registrerad. Ett särskilt problem kan vara att bedöma kvalitete n på uppgifterna i databa sen. Abonnenten kan i stället välja att ladda ner uppgifterna från databasen, eller samköra sitt kundregister mot uppgifterna. En förutsättning är att en sådan behandling är tillåten en ligt tillämplig lagstiftning. För vissa verksamhetsutövare kan det vidare finnas behov av att med hjälp av elektroniska systemstöd följa upp sina affärsförbindelser . Av penningtvättsdirektivet framgår inte hur detta ska fullgöras. Fle rtalet företag, framförallt större internationellt verksamma banker, har installerat elektroniska övervakningssystem. Genom dessa s ystem jämförs genomförda transaktioner med ett antal kundprofiler. D essa innefattar ett antal kriterier för vad som är normalt för olika typ er av kunder, exempelvis när det gäller transaktionernas antal, be lopp, avsändare, mottagare, geogra fiska destinationer m. m. Om en kund utför transaktioner som avviker från vad som är normalt för d ennes vidkommande avges en rapport som granskas manuellt. Beroende p å hur granskningen utfaller kan en rapport till Rikspolisstyrelsen enligt penningtvättslagen aktualiseras. Enligt artikel 32 i penningtvättsdirektivet finns vidare krav på att verksamhetsutövare ska inrätta system som gör det möjligt att bl.a. snabbt lämna upplysningar om huruvida affärsförbindelse har fu nnits med viss person . Redan i dag ställer Finansinspektionen krav (se 14 § i FFFS 2005:5) på att kopior av vissa identitetshandlingar ska bevaras. För en snabb åtkomst av en sådan handling kan det finns behov av att skanna handlingen för att ha den elektroniskt tillgänglig vid uppföljning av kundförhållandet. 137

Elektroniska övervakningssystem m. m. Prop. 2008/09:70

I penningtvättsdirektivet finns som nämnts inte något krav p å att verksamhetsutövare ska inrätta elektroniska system för att fu llgöra kraven på kundkännedom, även om det i skälen till penningtv ättsdirektivet (se skäl 36), i ett annat sammanhang, konstateras att i synnerhet kreditinstitut och större finansiella institut bör ha tillgån g till system av detta slag. Innehållet i penningtvättsdirektivet ska tillämp as av olika verksamhetsutövare, av olika storlek och med skilda verksam heter. Något Svenska Försäkringsförmedlares Förening pekar på. Det fi nns därför inte tillräckliga skäl för att Sverige ska införa krav på elektro niska systemstöd i lagstiftningen. Ekobrottsmyndigheten har dock beton at att effektiviteten i bekämpningen av penningtvätt ökar genom tillgån g till elektroniskt överförbar information. En ökad användning av handli ngar i elektronisk form vid inrapporteringar och annan informationsöverf öring skulle sannolikt öka effektiviteten betydligt hos bl.a. Finanspolisen . Det bör därför enligt Ekobrottsmyndigheten övervägas om inte ett krav bör införas om att t.ex. inrapporteringar till Finanspolisen i framtiden sk a ske elektroniskt. Vi delar Ekobrottsmyndighetens bedömning och har därför föreslagit att regeringen eller den myndighet regeringen bestämm er får meddela föreskrifter om hur rapportering ska gå till. Oavsett det fa ktum att legala krav för användande av elektroniska systemstöd inte infö rs kan det, särskilt för verksamhetsutövare med en stor kundkrets, vara kostnadseffektivt att använda sig av elektroniska system. En förutsä ttning är emellertid att detta är förenligt med personuppgiftslagen. Vad som gäller om detta behandlas nedan. Enligt 10 § personuppgiftslagen får personuppgifter behandlas ba ra om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen ell er om behandlingen kan hänföras till ett sådant fall av tillåten behandling som anges i punkt a – f samma paragraf. Enligt 10 § b får personuppg ifter behandlas om behandlingen är nödvändig för att den pe rsonuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet. Vad som avses med det sistnämnda har behandlats i Datalagskommit téns betänkande (SOU 1997:39 s. 361). Härvid har angetts att lagar och förordningar samt författningar av lägre valör kan grunda rät tsliga skyldigheter. Detsamma gäller förpliktelser som har ålagts g enom myndighetsbeslut. Av penningtvättsdirektivet framgår inte hur krav en på kundkännedom ska fullgöras. Något hinder mot att inhämta kundens s amtycke föreligger inte vid nu aktuella kontroller. Ett samtycke ka n ges på flera sätt. Det är vid tvist den personuppgiftsansvarige som har bevisbördan för att den registrerade har lämnat sitt samtycke t ill att uppgifterna används för att vidta åtgärder. Svenska Bankföreningen har framhållit att inga banker använder s ig av samtycke i samband med behandling av personuppgifter, eftersom det inte går att bygga upp system för personuppgiftsbehandling av detta slag. Om samtliga banker uppställer krav på samtycke i samband med såd ana kontroller kan giltigheten av samtycket även ifrågasättas efterso m ett sådant måste vara frivilligt. Det kan därför ifrågasättas om inhämtande av kundens samtycke i dessa fall är ett realistiskt förfaringssätt. Ett automatiserat förfarande bör, för verksamhetsutövare med en stor kundkrets, medföra påtagliga förenklingar och även vara kostnads-

effektivt. Det är normalt tillräckligt för att personuppgiftsbehandli ngen Prop. 2008/09:70 kan anses vara nödvändig i den mening som avses i 10 § personuppgiftslagen. Det fordras dock dessutom att den personuppg iftsansvarige fullgör en rättslig skyldighet genom behandlingen a v personuppgifter för att denna ska vara tillåten enligt den ak tuella bestämmelsen. Skyldigheten att kontrollera politiskt utsatta pe rsoner består bl.a. i att ha rutiner för att kontrollera kunden och fortlöpande följa upp affärsförbindelsen. Det kan i vissa fall göras helt utan ett automatiserat förfaringssätt. En automatiserad behandling av för ändamålet relevanta uppgifter kan dock påtagligt förenkla och effektivisera hanteringen och kan därför vara nödvändig i den m ening som avses i personuppgiftslagen. Eftersom det rör sig om en r ättslig skyldighet att vidta kontrollåtgärder som följer av penningtvättslagen, är det i sådana fall fråga om en tillåten behandling av personuppgifter i den mening som avses i 10 § b personuppgiftslagen. Något utrymme, på det sätt som Svenska Bankföreningen har anfört, att ytterligare tydlig göra tillåtligheten av den personuppgiftsbehandling som följer av penningtvättslagen finns inte inom ramen för detta lagstiftningsär ende. Det ankommer därför på verksamhetsutövaren att tills e att personuppgifter behandlas enligt kraven i personuppgiftslagen. N ågot som bl.a. innebär att uppgifterna ska behandlas enligt de grundläg gande förutsättningar som anges i 9 § personuppgiftslagen, exempelv is att uppgifterna behandlas på ett korrekt sätt, att inte fler personupp gifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen etc. I detta sammanhang kan även konstateras at t Datainspektionen kan ge närmare vägledning i frå ga om intresseavvägningen i 10 § f personuppgiftslagen. Datainspektionen har bl.a. gett ut en informationsskrift rörande denna intresseavvägning..

Användande av särskilda databaser för kontroll av personer i politi skt utsatt ställning och hantering av OFAC-listan

En verksamhetsutövare som etablerar en affärsförbindelse med en kund eller utför en enstaka transaktion kan, som ovan framgått, ha ett beh ov av att utföra kontroller genom användande av särskilda databaser eller listor som innehåller namn på personer eller organisationer. En databa s som endast innehåller uppgifter om namn, medborgarskap och offen tlig funktion är inte omfattade av förbudet mot att behandla personupp gifter om lagöverträdelser m m. i 21 § personuppgiftslagen. Inte heller be höver behandling av uppgifter från en databas med ett så begränsat in nehåll träffas av förbudet mot att behandla känsliga personuppgifter i 13 § personuppgiftslagen. Personer i politiskt utsatt ställning är registre rade i kraft av att de innehar eller har innehaft en viktig offentlig funktion, och inte för sina politiska åsikter. Möjligheten finns att genom en förf rågan kontrollera om en person innehar viktiga offentliga funktioner. I de n mån uppgifterna laddas ner till det egna systemet eller om de samkörs m ed det egna kundregistret får personuppgifterna endast behandlas enligt vad som följer av personuppgiftslagen. Eftersom det rör sig om en rättslig skyldighet att vidta kontrollåtgärder ger 10 § b personuppgiftslagen stöd för att behandla för ändamålet nödvändiga och relevanta personuppgifter.

För att behandla känsliga personuppgifter gäller ytterligare krav . En Prop. 2008/09:70 sådan behandling måste ha stöd i 15–19 §§ personuppgiftslagen . Vi bedömer dock att det endast undantagsvis behöver bli fråga om att behandla känsliga personuppgifter i den mening som avses i 13 § personuppgiftslagen. I sådana fall torde det inte föreligga hinder m ot att inhämta kundens uttryckliga samtycke till att behandla uppgiften. I likhet med Datainspektionen anser vi emellertid att kravet på tydlighet o ch förutsebarhet i lagstiftningen motiverar en författningsbestämm else rörande den personuppgiftsbehandling som behövs för att kontro llera politiskt utsatta personer genom användande av särskilda data baser. Datainspektionen har dock haft vissa invändningar mot det faktu m att uppgifterna i en databas av nu aktuellt slag tillhandahålls av ensk ilda företag. Något som enligt inspektionens mening kan innebära risk er för intrång i den enskildes personliga integritet. Registrering kommer in te att ske med de registrerades samtycke. Det är vidare svårt att säkerstä lla att uppgifterna i en databas av nu aktuellt slag är t.ex. riktiga och ak tuella och i övrigt att leva upp till personuppgiftslagens och datask yddsdirektivets krav på information till de registrerade. Till detta komm er att en utländsk kommersiell databas av nu aktuellt slag kan tänkas inne hålla fler slags uppgifter än identitets- och relationsuppgifter, exemp elvis kreditupplysningsinformation och uppgifter om tidigare ekono misk brottslighet. Det bör därför enligt Datainspektionen tydliggöras i v ilken omfattning det är tillåtet för verksamhetsutövare att kontro llera kunduppgifter i nu aktuellt hänseende. En sådan reglering bör klar lägga att kontroll av personer i politiskt utsatt ställning endast får ske mot listo r som innehåller uppgifter om den registrerades identitet. Ovan har angetts att det ankommer på verksamhetsutövaren att tillse att personuppgifter behandlas enligt kraven i personuppgiftslagen o ch att detta bl.a. innebär att uppgifterna ska behandlas enligt de grundlägg ande förutsättningarna som anges i 9 § samma lag. Något som bl.a. inneb är att uppgifterna ska behandlas på ett korrekt sätt, att inte fler personupp gifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen etc. Motsvarande gäller även i det förevarande f allet. Verksamhetsutövare ska således i egenskap av personuppgiftsansv ariga se till att endast behandla uppgifter i en databas av nu aktuellt slag som uppfyller de krav på behandling av personuppgifter i personuppgifts lagen som gäller för verksamhetsutövarens egen behandling av uppgift erna. Det kan göras genom att verksamh etsutövaren förvissar sig om att de u ppgifter som tillhandahålls av leverantören är av sådan kvalitet . Mot den bakgrunden anser vi inte att det är nödvändigt att inför a ett förtydligande att kontroll endast får ske mot listor som enbart inn håller uppgifter om den registrerades identitet När det gäller kontroller via OFAC-listan är dessa som framg ått av betydelse främst för banker. Enligt 21 § personuppgiftslagen ä r det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifte r om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuel la tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Den personup pgiftsbehandling som kontroller via OFAC-listan aktualiserar omfattas, enligt vår bedömning, av förbudet mot att behandla uppgifter om lagöverträdelser m.m. i 21 § personuppgiftslagen. Behandling av det slaget är därför i princip förbehållen myndigheter. Enligt 9 § person- 140

uppgiftsförordningen kan Datainspektionen dels meddela föresk rifter Prop. 2008/09:70 rörande undantaget från förbudet i 21 § personuppgiftslagen, d els i enskilda fall besluta om undantag från förbudet. Datainspektione n har som nämnts vid två tillfällen beslutat om sådana undantag (beslut av den 24 februari 2006 och den 17 september 2007). Frånvaro av kontroller i nu aktuellt hänseende skulle enligt Sv enska Bankföreningen (enligt skäl i Datainspektionens beslut) kunna m edföra att affärsrelationer måste avvecklas. Datainspektionen anser att kontro ller i nu aktuellt hänseende bör regleras genom författning i lag eller förordning. Följderna av ett avslagsbeslut medför enligt inspektion en att det finns risk att inspektionens beslut inte grundas på en bedömni ng av eventuella risker för den personliga integriteten utan istället grund as på ett allmänt intresse som det inte kan ankomma på Datainspektionen att ta ställning till. Utredningen har (se s. 156) avstått från författningsfö rslag beträffande nu aktuella kontroller utan konstaterat att frågan kan p rövas genom ett förnyat tillståndsförfarande hos Datainspektionen. Vi anser mot denna bakgrun d att det finns skäl att närmare granska frågan om kontroller via OFAC-listan bör författningsregleras på sätt Datainspektionen önskar. Ovan har framgått att Datainspektionen har bemyndigats att me ddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag från 21 § personuppgiftslagen. Innebörden av bemyndigandet har behand lats i Datalagskommitténs betänkande (SOU 1997:39 s. 320 ff. och 37 8 ff.) och av regeringen (se prop. 1997/98:44 s. 56 ff.). Bemyndigandet i 50 § personuppgiftslagen överensstämmer med Datalagskommitténs fö rslag. Enligt Datalagskommittén (s. 319 f) innehåller personuppgiftsdire ktivet generella regler som behöver preciseras och konkretiseras för a tt ge vägledning för de personuppgiftsansvariga och andra som har att til lämpa reglerna. En ordning som innebär att varje liten justering i regelv erket kräver en sedvanlig lagstiftningsprocess via regering och ri ksdag framstod därför för kommittén som onödigt omständlig och ohan terlig. Kommittén betonade även att den avvägning och konkretisering so m kan göras i dag naturligen måste omprövas i takt med samhällsutveck lingen och när nya typer av behandlingar uppträder. Det ansågs, bl.a. av des sa skäl, inte finnas någon annan möjlighet än att lita till att regeringe n och Datainspektionen inom den ram som den föreslagna persondatalage n drar upp preciserar och konkretiserar regleringen. Flera remissinstanser ansåg dock att delegationen av normgivningsmakt gick alltför lång t och förordade att flera bestämmelser i stället gavs i lag. Regeringen g jorde dock i prop. 1997/98:44 s. 56 f. bedömningen att en generell lag s om i princip avser att reglera all icke-privat användning av personuppg ifter i datorer och manuella register inte gärna kan innehålla annat än generel la principer och de allra viktigaste undantagen från dessa. Lagen s kulle annars bli alldeles för otymplig. De generella principer som lagen innehåller och som bygger på personuppgiftsdirektivet ansågs v idare vara tämligen beständiga, medan behov av närmare preciseringa r och undantag av naturliga skäl kommer att växla över tiden oc h kan uppkomma hastigt. Det beror bl.a. på den snabba tekniska utvecklingen, framväxten av nya, i dag oförutsägbara sätt att samla in och utnyttja personuppgifter och värderingsförändringar. Regeringen ansåg mot denna bakgrund att det fanns ett behov av att delegera normgiv- 141

ningskompetens på området. Av det anförda framgår således att Prop. 2008/09:70 regeringen, genom bemyndigande till Datainspektionen att me ddela föreskrifter eller beslut om undantag i enskilda fall, beaktat det faktu m att ytterligare behov av precisering och konkretisering framledes k an komma att uppstå. De skäl som framfördes av regeringen i prop. 1997/98:44 kan även appliceras beträffande de kontroller via OFAC-listan som främst ba nker önskar att utföra. I likhet med utredningen anser vi därför att fråga n om kontroller via OFAC-listan får hanteras av Datainspektionen enligt den ordning som finns i dag. Det innebär att Datainspektionen får me ddela föreskrifter om undantag från förbudet att behandla personuppgifte r om lagöverträdelser eller i enskilda fall besluta om undantag från förb udet. Vi avstår därför i likhet med utredningen från författningsförslag beträffande kontroller via OFAC-listan. För svenskt vidkommande vore det även främmande att direkt i lag eller förordning reglera kontrol ler av en sank tionslista, såsom OFAC-listan, som tillhandahålls av en annan stat.

Elektronisk lagring av vissa identitetshandlingar

Vid uppföljningen av affärsförbindelsen, vid granskning av transak tioner och vid rapportering till Finanspolisen kan det som nämnts ovan f innas behov för verksamhetsutövare att elektroniskt lagra identitetshandli ngar. I 13 § personuppgiftslagen finns ett förbud mot att behandla känsl iga personuppgifter, bl.a. sådana som avslöjar ras eller etniskt ursp rung. Passhandlingar innehåller bild som i förening med namn och uppgi ft om medborgarskap kan avslöja såväl ras som etniskt ursprung. Därm ed är den förbjuden enligt 13 § personuppgiftslagen. För en snabb åtkom st av sådana passhandlingar och andra identitetshandlingar som inneh åller känsliga uppgifter i personuppgiftslagens mening, och för att k unna uppfylla nya penningtvättslagens skyldigheter avseende bevarand e av handlingar samt skyldigheten att granska transaktioner och lä mna uppgifter om misstänkta transaktioner till Finanspolisen, anser vi a tt det finns behov av att kunna lagra dessa handlingar elektroniskt . En elektronisk hantering är också i praktiken av stort värde hos verksamhetsutövare med ett stort antal kunder . Mot bakgrund av det anförda bör undantag från personuppgiftsl agens förbud mot behandling av känsliga personuppgifter införas i de n nya penningtvättslagen. Svenska Bankföreningen har framfört att det med bestämme lsens utformning är tveksamt om utrymme finns att överföra uppgifter t ill ett annat företag i samma koncern om ifrågavarande person även önsk ar bli kund i detta företag. Vidare menar Bankföreningen att begränsninge n till bevarande av handlingar enligt utredningens förslag (se 8 § f örsta stycket) gjorts alltför snäv, eftersom det inte kan uteslutas att kän sliga uppgifter lämnas också i samband med att affärsförbindelsens syfte undersöks. Såsom angetts ovan förutsätts dock att kundens samtycke inhämtas när bestämmelser rörande utomstående används. Någon justering av bestämmelsen på sätt Bankföreningen anfört bedöms därför inte vara nödvändig. När det gäller begränsningen till bevarande av

handlingar anser vi inte heller att det finns skäl att göra en ändri ng av Prop. 2008/09:70 utredningens föreslagna bestämmelse. Tidigare har angetts att inneb örden av skyldigheten att inhämta uppgifter rörande affärsförbindelsens syfte och art är att verksamhetsutövaren bör få en bild av hur det eg na företagets produkter och tjänster ska användas av kunden och v ad motpartens affärsverksamhet går ut på. Något ytterligare behov av undantag från 13 § personuppgiftslagen bedöms därför inte aktualiseras.

Övrigt om personuppgiftsbehandling

Verksamhetsutövare är skyldiga att fortlöpande följa upp sina affärsförbindelser och därvid kontrollera att de transaktioner som ut förs överensstämmer med kunskaper om kunden och dennes affärs- och riskprofil och, i nödvändiga fall, källan till medlen. Sve nska Bankföreningen har i sitt remissvar gjort gällande att det finn s ett berättigat intresse att behandla uppgifter om tidigare brotts lighet eftersom det i dessa fall finns en förhöjd risk för pennin gtvätt. Bankföreningen har även pekat på att det även kan införas en möjl ighet för Finansinspektionen eller annan myndighet att, efter ansökan, me ddela tillstånd att behandla uppgifter om lagöverträdelser. Enligt 21 § personuppgiftslagen är det förbjudet för andra än myndighete r att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administ rativa frihetsberövanden. Den personuppgiftsbehandling som Bankföreni ngen efterfrågar omfattas således av förbudet mot att behandla uppgift er om lagöverträdelser m.m. i den bestämmelsen. Vi delar Bankföreni ngens bedömning att viss tidigare brottslighet kan utgöra en omständighet som i sig föranleder högre risk för penningtvätt eller finansiering av terrori sm. Det Bankföreningen efterfrågar måste dock anses utgöra ett bety dande ingrepp i enskildas personliga integritet, varför förslage t knappast låter sig bedömas inom ramen för detta lagstiftningsärende. Som tidigare framgått kan Datainspektionen meddela föreskrifter eller, i en skilda fall, besluta om undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen.

6.4.3 Undantag från personuppgiftslagen regleras i den ny a penningtvättslagen

Regeringens för slag: Lagen (1999:163) om penningtvättsregister upphävs. Detsamma gäller motsvarande bestämmelser i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. I huvudsak likalydande bestämmelser tas in i den nya penningtvättslagen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Datainspektionen anser att det bör tydliggöras om det inom ramen för ändamålet att behandla personuppgifter ingår att behandla personuppgifter innan uppgifter lämnats till Rikspolisstyrelsen. Datainspektionen har även liknande synpunkt beträffande registrets

innehåll. Vidare delar Datainspektionen utredningens bedömnin g att Prop. 2008/09:70 olika verksamhetsutövare inte ska få samköra penningtvättsregi ster. Finansinspektionen betonar att det finns företag som för register utan särskilda sökkriterier och att personuppgiftslagen därmed inte om fattar sådana register. I stället menar Finansinspektionen att penningtvätt slagen bör stadga att verksamhetsutövare ska ha ett centralt penningt vättsregister, men att det får föras på det sätt som anges i personuppgifts lagen om det är ett sådant register som avses i denna. Om inte lagen än dras i detta hänseende anser Finansinspektionen att bemyndigande bör ge s på detta område. Svenska Bankföreningen menar att banker bö r ges möjlighet att ta del av varandras anmälningar om misstänkt pennin gtvätt eller finansiering av terrorism till Rikspolisstyrelsen. Bankföreningen har även synpunkter på utredningens föreslagna utformning av bestämm elsen (se 21 §). Enligt Bankföreningen omöjliggör utformningen att fö retag inom samma koncern samkör sina penningtvättsregister och det to rde även omöjliggöra ett gemensamt penningtvättsregister för en koncer n. Något som Bankföreningen menar allvarligt skulle förs ämra effektiviteten i en koncerns åtgärder mot penningtvätt och går dess utom stick i stäv mot kraven i penningtvättsdirektivet på en en hetlig koncernpolicy när det gäller penningtvättsbekämpning. Bankföreni ngen har vidare pekat på att det kan inträffa att verksamhetsutövare avstår från att etablera affärsförbindelse med viss person om krav på kundkänn edom inte uppnås. Det bör enligt Bankföreningen anges i penningtvättsla gen att denna typ av uppgifter får bevaras. Svenska Spel AB instämme r med utredningens bedömning att det uttryckligen bör framgå av penn ingtvättslagen att behandling av personuppgifter får ske. Skälen för regeringens förslag: Lagen (1999:163) om pen ningtvättsregister gäller utöver personuppgiftslagen vid behandlin g av personuppgifter i fråga om sådan penningtvätt som avses i 1 § i d en nu gällande penningtvättslagen. Med stöd av den nu gällande lage n om penningtvättsregister får verksamhetsutövare föra register över så dana uppgifter som de har lämnat till Finanspolisen. Ändamålet ska, enlig t 3 § samma lag, vara att förhindra medverkan vid transaktioner som ut gör penningtvätt och för att kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten till Rikspolisstyrelsen. I lagen om penningtvättsregister finns även be stämmelser rörande bl.a. vad registret får innehålla och om förbud mot samkörning av penningtvättsregister. Lagen (2002:444) om stra ff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. inne håller även registerfrågor som i materiellt hänseende motsvarar vad som f inns i lagen om penningtvättsregister. I likhet med utredningen anser vi att undantag från personuppgiftslagen i nu aktuellt hänseende bör regleras i penningtvättslagen. Lagen om penningtvättsregister och 15–22 §§ lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i viss a fall föreslås därför upphävas. I materiellt hänseende föreslås emellertid inte några ändringar, med undantag för bestämmelsen om gallring som behandlas separat nedan. Datainspektionen anser att det bör tydliggöras om det inom ram en för registrets ändamål ingår att behandla personuppgifter innan uppgifter lämnats till Rikspolisstyrelsen. På samma sätt anser Datainspektionen att det bör tydliggöras om ett register av detta slag får innehålla uppgifter som är nödvändiga under granskningsstadiet. När det gäller ändamåls- 144

bestämmelsen i 4 kap. 3 § penningtvättslagen så reglerar den inte Prop. 2008/09:70 tillåtligheten av den personuppgiftsbehandling som kan föreko mma innan anmälan gjorts till Rikspolisstyrelsen. Någon ändring i detta avseende bedöms därför inte nödvändig. Tillåtligheten av den p ersonuppgiftsbehandlingen får bedömas enligt förutsättningarna i pe rsonuppgiftslagen, som tidigare har behandlats. Någon ändring p å sätt Datainspektionen betonat är därför inte nödvändig. Vilka uppgifte r som får ingå i ett register av nu aktuellt slag återfinns i 4 kap. 4 § i för slaget till penningtvättslag. Av bestämmelsen som i huvudsak överensstä mmer med gällande rätt, framgår att registret endast får innehålla namn, p ersonsamordnings- eller organisationsnummer och adress, kontonumme r eller motsvarande, samt de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 3 k ap. 1 och 7 §§ andra stycket penningtvättslagen. I den sistnämnda bes tämmelsen anges att verksamhetsutövare ska lämna uppgifte r till Rikspolisstyrelsen om alla omständigheter som kan tyda på pennin gtvätt eller finansiering av terrorism. Innehållet i ett register av nu aktuel lt slag bedöms inte föranleda några ändringar på grundval av den ö kande personuppgiftshanteringen. Liksom tidigare ska samtliga omständigh eter som kan tyda på penningtvätt rapporteras till Rikspolisstyrelsen och dessa uppgifter kan även bevaras oavsett om de härrör från tid i nnan rapportering till Rikspolisstyrelsen gjordes. En annan sak är a tt de uppgifter som registreras ska vara adekvata och relevanta för ändam ålet. Något som i sig medför en avgränsning av uppgifter. De överväg anden som gjordes i tidigare lagstiftningsärende rörande innehåll be döms alltjämt kunna ligga till grund för ett registers ändamål och inneh åll (se prop. 1998/99:19). När det gäller förbudet mot samkörning av uppgifter i registret har Svenska Bankföreningen framfört att banker bör ges möjlighet att ta del av varandras anmälningar till Rikspolisstyrelsen rörande misstän kt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Utbyte av denna inform ation är enligt Bankföreningen motiverad eftersom det är vanligt at t en transaktion endast utgör ett led i en lång kedja av transaktioner som b erör flera finansiella företag. Ofta utnyttjar de aktuella personerna flera olika företag i sin verksamhet just för att minska möjligheterna att kart lägga och komma åt betalningsströmmarna. Samkörning ökar enligt Bankföreningen möjligheten att se mönster i transaktioner som syft ar till penningtvätt. Vidare har Bankföreningen synpunkter på utredni ngens föreslagna utformning av bestämmelsen (se 21 §). Enligt Bankfören ingen omöjliggör utformningen att företag inom samma koncern samk ör sina penningtvättsregister och det torde även omöjliggöra ett gemen samt penningtvättsregister för en koncern. Något som Bankföreningen m enar allvarligt skulle försämra effektiviteten i en koncerns åtgärder mot penningtvätt och går dessutom stick i stäv mot kraven i pen ningtvättsdirektivet på en enhetlig koncernpolicy när det gäller penningtvättsbekämpning. Motivet till att införa en bestämmelse rörand e förbud mot samkörning av uppgifter grundar sig i skydd för de n personliga integriteten (se prop. 1998/99:19 s. 78). Även om vi har förståelse för de synpunkter som Bankföreningen framfört anser vi, i likhet med Datainspektionen , att tillräckliga skäl inte finns för att ändra tidigare gjorda bedömning rörande förbudet mot samkörning av uppgifter. Något krav på ett gemensamt register för en koncern kan, på 145

sätt Bankföreningen framfört, inte heller utläsas av penningt vätts- Prop. 2008/09:70 direktivet. Vad som gäller för filialer och majoritetsägda dotterfö retag har tidigare behandlats i avsnitt 6.2.5. Bankföreningen har vidare anfört att det kan inträffa att verk samhetsutövare avstår från att etablera en affärsförbindelse med en kund beroende på att tillräckliga uppgifter inte ges för att krav et på kundkännedom ska anses vara uppfyllt. Det finns enligt Bankföreni ngen i sådana fall ett berättigat behov av att, framförallt hos s törre verksamhetsutövare, spara uppgifter om sådana kunder i syft e att undvika att kunden återkommer till verksamhetsutövaren via en annan kanal där kännedom att den första kontakten saknas. Vi har förståel se för Bankföreningens synpunkter. Emellertid kan det finnas fullt godtag bara skäl till varför kundkännedom inte uppnås, exempelvis kan asylsök ande (som redogjorts för i avsnitt 6.2.1) ha svårigheter att verifier a sin identitet. Det saknas därför tillräckliga skäl att införa en möjligh et att föra register över sådana uppgifter som Bankföreningen efterfrågar. Finansinspektionen har betonat att det finns företag som för re gister utan särskilda sökkriterier och att personuppgiftslagen inte om fattar sådana register. Inspektionen menar därför att penningtvättslage n bör ändras så att sådana register även ska omfattas av bestämmelserna i 16- 21 och 23 §§ i utredningens förslag. Regeringen ser emellertid in te att något sådant behov föreligger. Sådana register som inte faller inom ramen för personuppgiftslagens tillämpningsområde har av lagsti ftaren bedömts som mindre allvarliga ingrepp i den personliga integriteten . Några särskilda restriktioner har därför inte ålagts sådana i lag. Efterso m dessa bestämmelser i den nya penningtvättslagen är undantag frå n det generella förbudet mot att registrera personuppgifter som finns i 13 § personuppgiftslagen blir där en sådant tillägg därför onödigt. Finansinspektionen har dessutom föreslagit att penningtvättslage n bör stadga att verksamhetsutövare ska ha ett centralt penningtvättsreg ister, men att det får föras på det sätt som anges i lagen om det är ett s ådant register som avses i denna. Om inte lagen ändras i detta hänseende anser Finansinspektionen att bemyndigande bör ges på detta område. Vad Finansinspektionen efterfrågar är inte ett direkt krav som följer av penningtvättsdirektivet. Inte heller är det någ ot som utredningen har behandlat. I avsaknad av beredningsunderlag är vi därför inte beredda att föreslå att verksamhetsutövare generellt ska ha ett sådant centralt penningtvättsregister som Finan sinspektionen avser.

6.4.4 Gallring av uppgifter

Regeringens förslag: Uppgifter i ett sådant register s om avses i 4 kap. 3 § i den nya penni gtvättslagen ska ga lras senast tre år efter det at n l t uppgifter lämnats till Rikspolisstyrelsen med stöd av 3 kap. 1 § den lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen tillstyrker utredningens förslag, men betonar betydelsen av att gallringsfristen överensstämmer 146

med vad som gäller enligt polisdatalagen (1998:622), som för närva rande Prop. 2008/09:70 är under översyn. Det sistnämnda pekar även Finansbolagens Före ning på. Datainspektionen har ingen erinran mot att gallringsfristen fö rlängs till tre år. Mäklarsamfundet Bransch i Sverige AB delar utredn ingens bedömning att gallringsfristen förlängs. Skälen för regeringens förslag: Av 6 § 4 lagen (1999:163 ) om penningtvättsregister framgår att en uppgift i penningtvättsregistret ska gallras senast ett år efter det att uppgifter lämnats till Rikspolissty relsen enligt 9 § andra stycket nuvarande penningtvättslagen. Detta förutsa tt att inte någon annan i bestämmelsen angivna händelser dessfö rinnan inträffat (nedlagd utredning, förundersökning eller dom eller beslut som vunnit laga kraft). Denna tidsrymd har av FATF kritiserats som a lltför kort (se s. 86 i utvärderingsrapporten av Sverige). Frågor med anknytning till lagen om penningtvättsregister har bl.a. behandlats i prop. 1998/99:19. I detta lagstiftningsarbete (se s. 55) betonades att integ ritetsfrågor måste ställas i förgrunden vid bedömningen av hu ruvida personuppgifter ska få hanteras med hjälp av automatiserad databehandling. Regeringen ansåg då att en gallringstid om ett år var ri mligt. Regeringen har vid andra tillfällen övervägt gallringsfristen (se prop. 2001/02:149 och prop. 2003/04:156). Tillräck liga skäl att frångå den bedömning som gjordes i samband med penningtvättslagens i kraftträdande ansågs emellertid inte föreligga. Det finns skäl att inom ramen för detta lagstiftningsärende nä rmare granska huruvida gallringsfristen alltjämt kan anses vara rimlig. L iksom tidigare måste integritetsfrågor ställas i förgrunden. De skäl som förts fram i tidigare lagstiftningsärenden har gått ut på att en gallringsfri st om ett år utgör en lämplig avvägning i förhållande till intresset att värn a den enskildes personliga integritet. Detta skäl är fortfarande giltigt. Pen ningtvätt och finansiering av terrorism utgör emellertid ofta ett led i en omfattande brottslighet där aktivitet kan pågå under flera å r. En gallringsfrist om ett år är därvid ofta för kort för att effektivt bek ämpa dessa företeelser. Något som FATF i sin utvärderingsrapport av Sve rige, såsom ovan framgått, konstaterat. I likhet med utredningen anser vi att tre år kan anses vara en lämplig avvägning i förhållande till intres set att värna den enskildes personliga integritet. Finansinspektionen har tillstyrkt utredningens förslag rö rande gallringsfrist i penningvättslagen, men betonar betydelsen av att de nna överensstämmer med vad som gäller enligt polisdatalagen (1998 :622). Enligt 21 § polisdatalagen ska uppgifter i ett kriminalunderrät telseregister om en registrerad person gallras senast tre år efter de t att uppgifter om att denne skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet senast infördes. D enna tidsperiod kritiserades av FATF (se s. 57 i utvärderingsrapport en av Sverige) för att vara alltför kort för att möjliggöra en ef fektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. P olisdatalagen är för närvarande under översyn. En promemoria lades f ram i december 2007 (Ds 2007:43 Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet). Promemorian innehåller förslag till en ny lag om behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. Lagen föreslås ersätta polisdatalagen. I promemorian föreslås särskilda bestämmelser för penningtvättsregister som förs av 147

Rikspolisstyrelsen. Uppgifter i ett sådant register ska enligt försl aget i Prop. 2008/09:70 promemorian gallras senast fem år efter utgången av det kalender år då den senaste registreringen avseende personen gjordes. Promemori an bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det faktum att promemorian är under beredning medför även att det knappast är m öjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende, på sätt bl.a. Fi nansinspektionen framfört, göra överväganden be träffande överensstämmelsen av de gallringsfrister som nu har behandlats.

6.4.5 Övriga registerfrågor

Regeringens bedömning : Penningtvättsdirektivet föranleder inte nå gra ä dringar av den ass n ociationsrättsliga eller stiftelserättsliga lagstiftningen om offentliga register.

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen och Kronofogdemyndighet en anser att ett aktieägarregister bör införas. Rikspolisstyrelsen underst ryker att uppgifter om ägarförhållanden i aktiebolag är betydelsefulla f ör det förebyggande och brottsbekämpande arbetet när det gäller pennin gtvätt och finansiering av terrorism. Rikspolisstyrelsen påpekar vidare att det är möjligt att verka anonymt genom ideella organisationer, vilket inn ebär att det finns risk för att denna organisationsform utnyttjas för att be driva penningtvätt och finansiering av terrorism Rikspolisstyrelsen bet onar därför att det av brottsbekämpande skäl är önskvärt att s ådana organisationer omfattas av en registreringsplikt. Skatteverket påpekar att identifiering av den verkliga huvudmannen är av betydelse vi d bekämpning av penningtvätt och skattebrott. Detta eftersom det vid d essa företeelser sker omfattande åtgärder från brottslingars sida för att skapa anonymitet. Skatteverket anser därför att det är viktigt att pågåend e a rbeten som rör register slutförs. Vidare ifrågasätter Skatteve rket utredningens bedömning om att det inte finns anledning att gene rellt bedöma vissa juridiska personer som högriskkunder, när de juri diska personerna kommer från lågskatteländer (skatteparadis). Skälen för regeringens bedömning: De kontroller som en verksamhetsutövare har att utföra bygger i hög grad på att upp gifter verifieras mot olika offentliga register. Penningtvättsdirektivet inne håller inte något uttryckligt krav på att medlemsstaterna ska upprätthålla en viss standard på de register som tillhandahålls. Det är emellertid av vik t att registren så långt möjligt täcker behovet av verifikation av läm nade uppgifter och att kvaliteten är hög vad gäller innehållet. Såvitt a vser fysiska personer som är bosatta i Sverige finns, exempelvis ge nom statens personadressregister (SPAR), goda möjligheter till detta. Beträffande juridiska personer kan kontroller bl.a. göras geno m de register som Bolagsverket för. I aktiebolag ska det dessutom finnas en aktiebok som bl.a. innehåller uppgift om aktieägarnas namn och personnummer. För bolag, som inte är avstämningsbolag, ska aktieboken enligt 5 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551) hållas tillgänglig för alla som vill ta del av den. En aktieägare i ett avstämningsbolag som lämnat 148

sina aktier till någon annan för förvaltning kan, enligt 5 kap. 14 § Prop. 2008/09:70 aktiebolagslagen, på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Det ska i aktieboken anmärkas att aktien inneh as för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktie boken samma uppgifter som för aktieägare. I lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument finns bestämmelser om bl.a. förvaltarregistrering av aktier i avstämnings bolag. Av 3 kap. 12 § den lagen framgår att en förvaltare ska, på begäran av den centrala värdepappersförvararen, lämna uppgift till värdepap persförvararen om de aktieägare vars aktier han förvaltar. Uppgiftern a ska bl.a. avse aktieägarnas namn och personnummer. Hos den centrala vär depappersförvararen ska det vidare, enligt 3 kap. 13 § den, för varje avstämningsbolag finnas en sammanställning över aktieägare me d mer än 500 förvaltarregistrerade aktier i bolaget. Var och en har rätt a tt mot ersättning för kostnaderna få en utskrift av sammanställningen frå n den centrala värdepappersförvararen. Det förekommer enligt utredninge n (se s. 147) att en registrerad förvaltares kund inte själv är ägare till ak tierna utan en förvaltare som i sin tur har anlitats antingen av den s lutlige ägaren eller av ytterligare en förvaltare. I regel anges dessa vara ban ker och värdepappersföretag. Svårigheterna att kontrollera ägarkretsen består enligt utredningen i att den som är registrerad förvaltare inte har oc h ofta inte kan få någon uppgift om den bakomliggande innehavskedjan un der sin kund. Av skälen till penningtvättsdirektivet (se skäl 10) framg år att verksamhetsutövare själva får avgöra om de vill använda offe ntliga register över verkliga huvudmän eller om kontroll ska ske på annat sätt, exempelvis genom att be kunden om relevanta uppgifter. Kontrolle r i nu aktuellt hänseende behandlas i avsnitt 6.2.1. Rikspolisstyrelsen och Kronofogdemyndigheten anser att ett aktieägarregister bör införas. Frågan om inrättandet av ett aktieägarre gister har nyligen utretts. Aktiebolagskommittén fick i tilläggsdirek tiv i uppdrag att lägga fram ett förslag som innebär att samtliga aktieä gare i alla bolag utom avstämningsbolag ska finnas antecknade i ett ce ntralt register (SOU 2001:1 bilaga Aktieägarregister). Aktiebolagskomm itténs förslag innebär dock endast att dagens avstämn ingsregister utökas till att omfatta samtliga aktiebolag. Någon ytterligare information om den bakomliggande i nnehavskedjan föreslås inte föras in. Beredning av förslaget pågår fortfarande inom Regeringskansliet.

Något om stiftelser

Stiftelser ska enligt 10 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220) regist reras i stiftelseregistret. Registreringsmyndighet för en stiftelse är den länsstyrelse som ska vara tillsynsmyndighet för stiftelsen. Stiftelser som har tillgångar värda mindre än tio prisbasbelopp behöver dock inte registreras annat än om en registreringsskyldighet följer av stif telseförordnandet. I den utvärdering som FATF gjorde av Sverige (se bl .a. s. 140) kritiserades bl.a. det faktum att vissa mindre stiftelser helt var undantagna från registreringsplikt. Registrering av stiftelser och huvudmannaskap för registren har varit föremål för utredning. Utredaren redovisade uppdraget i februari 2007 (Ds 2007:7 Vissa frågor i

stiftelselagen m.m.). I promemorian föreslås att alla stiftelser ska v ara Prop. 2008/09:70 registrerade och tilldelas organisationsnummer. Med registreringen följer att stiftelsens styrelse eller förvaltare införs i stiftelseregistret. Det föreslås också att tillsynen koncentreras till färre länsstyrelser. Fö rslag lämnas vidare om bokföring och revision av stiftelser. Vissa ytterl igare krav föreslås för s.k. insamlingsstiftelser. Promemorian har remissehandlats och förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Något om ideella organisationer

Enligt FATF:s specialrekommendation VIII ska medlemsländern a se över lagstiftning och övrig rättslig reglering som berör organisatione r och andra juridiska personer (Non-Profit Organisations) som kan missb rukas för finansiering av terrorism. Ideella organisationer som ägnar si g helt eller delvis åt insamlingsverksamhet, bistånd eller välgörenhet ut pekas som särskilt sårbara i detta hänseende. Uttrycket ”Non-Profit Organisation” i rekommendationen innebär för svenskt vidkommande at t bl.a. ideella eller ekonomiska föreningar, stiftelser eller olika bolags former kan omfattas av definitionen. I den utvärdering som FATF gjor de av Sverige (se bl.a. s. 139 f) kritiserades bl.a. det faktum att ideella o rganisationer inte omfattades av en registreringsplikt. Utredningen g jorde bedömningen att det inte var möjligt att föreslå förändringar med b äring endast på registrering för ideella organisationer. Tidsskäl ansågs även tala emot ett sådant arbete. Rikspolisstyrelsen har påpekat att det är möjligt att verka anonymt genom ideella organisationer och att det av brottsbekämpande skäl är önskvärt att sådana organisationer omfattas av registreringsplikt. För närvarande är genomförandet av FATF:s specialrekommendat ion VIII under beredning inom Regeringskansliet.

Slutsatser

Det kan konstateras att fysiska personers identitet i hög grad kan verifieras genom de offentliga register som finns tillgängliga i Sv erige. Uppgifter om vem som i realiteten äger eller kontrollerar en ju ridisk person kan emellertid i vissa fall vara svårare att verifiera, äve n om skyldigheten att föra aktiebok är till mycket god hjälp. För dessa fa ll kan dock kundens egna uppgifter eller ytterligare uppgifter och hand lingar användas om det bedöms vara nödvändigt. Till skillnad från kontro ll av fysiska kunders identitet är det tillräckligt att verksamhetsutövaren är förvissad om att den känner till vem d en verkliga huvudmannen är. De svårigheter som en verksamhetsutövare har vid kontroll av kund eller verkliga huvudmän får sedan beaktas inom ramen för den riskbedömning som görs. Mot denna bakgrund avstår vi i nuläget från att lägga fram några egna förslag i nu aktuellt hänseende.

6.4.6 Bevarande av handlingar och uppgi fter Prop. 2008/09:70

Regeringens förslag : Handlingar och uppgifter som använt s vid åtgärder för att uppnå kundkännedom ska bevaras i fem år. Tiden ska räknas på samma sätt som i dag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om i vilken utsträckning handlingar eller uppgifter som använts vid åtgärder för att uppnå kundkännedom ska bevaras.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringen s. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att utredni ngens föreslagna bemyndigande bör förtydligas så att den inte enbart inne fattar handlingar eller uppgifter från identitetskontroll. Skatteverket ans er att skyldigheten att bevara uppgifter bör omfattas av ansvarsbestämme lsen i 14 § penningtvättslagen. FAR SRS pekar på att skyldigheten att b evara handlingar eller uppgifter uppgår till minst fem år från den tidpu nkten affärsförbindelsen upphörde. Något som innebär att revisionsföretag kan komma att behöva bevara handlingar i över femtio år eftersom det förekommer att familjeföretag i flera generationer anlitar s amma revisionsföretag. Ett arkiveringskrav på över tio år kan inte anses vara nödvändigt, varför lagtexten bör justeras så att tiden begränsas till högst tio år. Svenska Bankföreningen understryker att det är angeläge t att skyldigheten att bevara uppgifter inte leder till en administ rativt betungande ordning för verksamhetsutövare. Enligt Bankföreni ngen måste det framgå att bevarande av uppgifter kan ske elektron iskt. Finansbolagens Förening anser det vara oklart vilka handlinga r och uppgifter som ska bevaras. Mäklarsamfundet Bransch i Sverig e AB är positiv till att penningtvättslagen kompletteras med en uttr ycklig bestämmelse om att även andra handlingar och uppgifter som lega t till grund för affärsförbindelsen eller transaktionen ska arkiveras i fem år. Skälen för regeringens förslag: Artikel 30 i penningtvättsdire ktivet behandlar skyldigheterna för verksamhetsutövare att bevara vissa handlingar och uppgifter. I artikel 30 a i penningtvättsdirektivet ang es att verksamhetsutövare när det gäller krav på kundkännedom, ska beva ra en kopia av eller uppgifter om den bevisning som krävs under minst f em år efter det att affärsförbindelsen med kunden upphörde. Skyldigheten att bevara vissa uppgifter har funnits med i tidigare penningtvättsdire ktiv och motsvaras av 8 § i den nu gällande penning tvättslagen. Av den nämnda paragrafen framgår att handlingar eller uppgifter som an vänts vid identitetskontroll ska bevaras i minst fem år och att tiden ska r äknas från det att identitetskontrollen utfördes eller, i de fall d å en affärsförbindelse etablerats, affärsförbindelsen upphörde. Tidigare har framgått att kraven på kundkännedom utökats. Mot bakgrund härav har skyldigheterna att bevara handlingar och uppgi fter utökats i penningtvättsdirektivet till att omfatta även annat än såd ana handlingar och uppgifter som använts vid identitetskontroll. Utredningen har med anledning härav föreslagit att 8 § i den nu gällande penningtvättslagen behålls oförändrad, men kompletteras med ett nytt stycke vari det anges att handlingar och uppgifter som legat till grund för 151

affärsförbindelsen eller transaktionen ska bevaras. Det bedöms emellertid Prop. 2008/09:70 inte nödvändigt på sätt utredningen föreslagit att göra en åtsk illnad mellan vilka handlingar och uppgifter verksamhetsutövare ska be vara. Vidare är det med utredningens förslag oklart om verksamhetsutöva re är skyldig att bevara exempelvis handlingar eller uppgifter som har införskaffats i syfte att kontrollera den verkliga huvudmannen eller uppgifter rörande affärsförbindelsens syfte och art. Mot denna bakg rund anser vi att det i en bestämmelse i den nya penningtvätts lagen uttryckligen bör anges att handlingar och uppgifter som har använ ts vid åtgärder för att uppnå kundkännedom ska bevaras i fem år. Tide n ska räknas från det att åtgärderna utfördes eller, i de fall då en a ffärsförbindelse har etablerats, affärsförbindelsen upphörde. Det sistnä mnda motsvarar i huvudsak gällande rätt. FAR SRS pekar på att skyldigh eten att bevara handlingar eller uppgifter uppgår till minst fem år från den tidpunkten affärsförbindelsen upphörde. Något som innebä r att revisionsföretag kan komma att behöva bevara handlingar i över f emtio år eftersom det förekommer att familjeföretag i flera generationer a nlitar samma revisionsföretag. Ett arkiveringskrav på över tio år kan enligt FAR SRS inte anses vara nödvändigt, varför lagtexten bör justeras så att tiden begränsas till högst tio år. Vi delar inte FAR SRS bedöm ning. Skyldigheten att bevara handlingar eller uppgifter i penningtvättslag en viss tid följer direkt av artikel 30 i penningtvättsdirektivet. Något undantag från denna tidpunkt finns inte. Svenska Bankföreningen betonar vikten av att bestämmelsen inte l eder till en administrativt betungande ordning samt att handlingar kan be varas elektroniskt och att det inte finns en skyldighet att b evara originalhandlingarna i pappersform. Finansbolagens Förening ans er det vara oklart vilka handlingar och uppgifter som ska bevaras. I likhe t med vad som gäller i dag är avsikten att regeringen eller de myndig heter regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka handlingar eller uppgifter som ska bevaras enligt bestämmelsen. Vad Bankföreninge n och Finansbolagens Förening anfört får därför övervägas i ett a nnat sammanhang. Finansinspektionen anser att utredningens föresl agna bemyndigande bör förtydligas så att den inte enbart innefattar handl ingar eller uppgifter från identitetskontroll. Vi delar den bedömnin gen. Bemyndigandet bör av detta skäl utformas i överensstämmelse med den ändring som nu föreslås i den nya penningtvättslagen. Något utry mme inom ramen för detta lagstiftningsärende att överväga en liknande ansvarsbestämmelse som finns i 14 § i den nu gällande penningtvättslagen beträffande åsidosättande av gransknings- eller uppgiftsskyldigheten eller meddelandeförbudet, på sätt Skatteverket an fört, finns inte. Det är heller inte ett krav i penningtvättsdirektivet.

6.4.7 System för besvarande av förfrågningar

Regeringens förslag: Fysiska eller juridiska personer som anges i 1 kap. 2 § 1–7 i den nya penningtvättslagen ska inrätta system som gör det möjligt att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om

huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbin delse Prop. 2008/09:70 med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med reg erin gens. Remissinstanserna kommenterar inte utredningens särskilt. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 32 i penning tvättsdirektivet ska verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1–7 i de n nya penningtvättslagen inrätta system som gör det möjligt för dem att på förfrågningar från finansunderrättelsenheten eller från andra my ndigheter, snabbt och fullständigt lämna upplysningar om huruvida d e har eller under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med specificerade fysiska eller juridiska personer och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur. Varken i tidigare penningtvättsdi rektiv eller i nu gällande lagstiftning finns någon motsvarighet. I F inansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:5) om åtg ärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall m.m. finns emellertid ett allmänt råd om att företag bör ha s ystem och rutiner så att handlingar som bevaras kan tas fram inom en skäl ig tid. I likhet med utredningen anser vi att en bestämmelse av detta slag bö r författningsregleras. Enligt utredningens förslag (se 11 § andra sty cket i förslag till förordning om åtgärder mot penningtvätt och finansieri ng av terrorism m.m.) ska handlingar och uppgifter som legat till grun d för identitetskontroll, affärsförbindelser eller transaktioner sparas så att de snabbt och fullständigt kan tillhandahållas tillsynsmyndigheter oc h brottsutredande myndigheter. I motsats till utredningen anser vi do ck att bestämmelsen bör utformas såsom ett krav på att inrätta ett syste m för besvarande av förfrågningar. Det följer av ordalydelsen i artike l 32 i penningtvättsdirektivet. Hur detta system ser ut och vilka rutine r som tillämpas kan anpassas av verksamhetsutövarna själva. Något krav på att inrätta elektroniska system följer, som ovan framgått, emellertid i nte av artikel 32 i penningtvättsdirektivet. Bestämmelsen bör placeras i de n nya penningtvättslagen. Det framstår även som mindre lämpligt, p å sätt utredningen föreslagit, att låta andra än verksamhetsutövare som a nges i 1 kap. 2 § 1–7 i penningtvättslagen omfattas av en tämligen långt g ående skyldighet att inrätta system för att snabbt tillhan dahålla upplysningar. Det är heller inte något som följer av artikel 32 i penningtvättsdirektivet. Vi anser därför, mot denna bakgrund, a tt den föreslagna bestämmelsen b r egränsas till att gälla dessa verksamhetsutövare . ö b

6.4.8 Uppgiftslämnande och statistik

Regeringens bedömning: Det pågår ett flertal utvecklingspr ojekt inom rättsväsendet. Dessa erbjuder goda möjligheter att ta fram statistikuppgifter av högre kvalitet än vad som för närvarande är fallet. Regeringen har gett Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att, i samverkan med Rikspolisstyrelsen, analysera behovet av och föreslå nödvändiga förändringar i myndigheters rutiner och system för att Sverige ska kunna uppfylla kraven på statistik enligt artikel 33 i penningtvättsdirektivet och FATF:s rekommendation nr 32. Uppdraget 153

utgör ett viktigt komplement till de utvecklingsprojekt som p ågår Prop. 2008/09:70 inom rättsväsendet och skapar förutsättningar för att system och rutiner ska utvecklas så att statistikkraven i anledning av p nningtvättsdirektivet kan uppfyllas. e

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med r egeringens. Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten delar inte utrednin gens bedömning om att det inte är meningsfullt att ställa nya krav på systemutveckling innan resultat av den pågående utveckling kan ses . Vid den utvärdering av Sveriges som gjordes av FATF i början av år 2006 framfördes allvarlig kritik i den här delen. Behovet av bättre statis tik är enligt Ekobrottsmyndigheten påtagligt och en förbättring är nödv ändig för att Sverige ska kunna uppfylla de krav som ställs internationellt. Att invänta de långsiktiga projekt som i dag bedrivs inom rättsväs endet skulle ta alltför lång tid. Rikspolisstyrelsen betonar att nuvarande datasystem inom rättsväsendet ger begränsade eller obefintliga möjlig heter att följa den av Finanspolisen delgivna informationen vidare hos andra myndigheter. För en förbättrad statistik krävs enligt Rikspolisstyrels en att rapportering, finansiell information och delgivning av information sker elektroniskt, varav det sistnämnda bör kunna spåras hos de samverk ande myndigheterna. Br ottsförebyggande Rådet upplyser om att brottskoder för penninghäleri och penninghäle riförseelse som tas upp av utredningen infördes i maj 2007.

Skälen fö r regeringens bedömning

Inledning

Penningtvättsdirektivet innehåller under rubriken Bevarande och st atistik vad som krävs av medlemsstaterna i statistikhänseende. Enligt a rtikel 33.1 i direktivet ska medlemsstaterna se över effektiviteten i sina sy stem för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism geno m att föra omfattande statistik över frågor av betydelse för dessa sy stems effektivitet. Enligt artikel 33.2 i direktivet ska sådan statistik åtmins tone omfatta antalet rapporter om misstänkta transaktioner som lämnats til l finansunderrättelsenheten och uppföljningen av dessa rapporter sam t på årsbasis ange antalet fall som undersökts, antalet personer som å talats, antalet personer som dömts för brott som rör penningtvätt eller finansiering av terrorism och omfattningen av frysta, beslagtagna eller förverkade tillgångar. Slutligen ska, enligt artikel 33.3 i direk tivet, medlemsstaterna tillse att en konsoliderad översyn av dessa statis tiska rapporter offentliggörs. I FATF:s rekommendation nr 32 finn s en liknande bestämmelse rörande krav på viss statistik. Vid den utvärd ering som gjordes av FATF (se s. 171) ansågs att Sverige inte lö pande utvärderade systemets effektivitet och det pekades bl.a. på brister i underlaget. Frågor om effektivitet är svåra. Begreppet är inte entydigt. Antalet anmälningar är i sig knappast ett uttömmande mått på effektivitet. Väl

fungerande rutiner för att kontrollera kunder förhindrar penningtvä tt och Prop. 2008/09:70 finansiering av terrorism och torde medföra ett färre antal anmäln ingar. En förklaring till svårigheterna att uppfylla kravet på statistik st år att finna i det faktum att s. k. ”självtvätt” inte är kriminaliserat i svensk rätt. En person som genererat pengar på illegal väg och som sedan för in dessa medel i den legala ekonomin genom t.ex. ett fastighetsfö rvärv straffas inte särskilt för det senare förfarandet. Antalet penninghäle ribrott i Sverige är förhållandevis få till antalet, sett till antalet åtal och fä llande domar. Redan av det skälet kan det förefalla som Sverige inte är eff ektivt i sin brottsbekämpning. De siffror som kan presenteras blir under dessa förhållanden missvisande sett utifrån ett effektivitetsperspektiv. En an nan viktig förklaring till att Sverige inte har kunnat uppfylla krav en på statistik är hänförlig till svårigheterna att identifiera brott och misst ankar rörande penningtvätt i myndigheternas ärendehanteringssystem o ch att det saknas rutiner för hur information om att förbrottet misstänkts utgöra ett led i penningtvätt ska vidarebefordras i samband med att är enden lämnas från Finanspolisen till annan myndighet. Sverige måste på ett tillgängligt sätt kunna presentera siffror som kan relateras till penningtvätt och finansiering av terrorism utifrån vårt sätt att brottsbekämpa. Vidare a nalys blir annars omöjlig och det blir svårt att påvisa att brottsbekämpningen är effektiv. Vilka åtgärder som kan vidtas i detta syfte återges nedan.

En förbättrad statistik behövs

Ett flertal myndigheter är involverade i rättskedjan. Sammanställning en i statistikhänseende blir därmed komplicerad. Ett samlat grepp på den svenska offentliga statistiken och/eller kriminalstatistiken blir dä rvid, såsom utredningen betonar, svårt att ta. Därtill finns det många and ra ändamål och önskemål som styr vad som ingår i en sådan sta tistik. Utgångspunkten bör vara att inom ramen för befintlig stat istik, myndighetsstruktur och arbetssätt ta vara på de möjligheter som fi nns. Löpande statistik inom det aktuella området finns dels inom den officiella kriminalstatistiken, dels som verksamhetsuppföljning h os myndigheter. I sistnämnda fall används ofta verksamhetsstöd i form av ärendehanteringssystem som rymmer exempelvis brottskod elle r lagrumskod. Brottskoder för penninghäleri och penninghälerifö rselse infördes nyligen och dessutom finns en kod för brott et finansiering av terrorism. Brottsförebyggande rådet (Brå) har i en promemoria som bilagts utredningen analyserat vilka frågor om statistik och effekti vitetsuppföljning som Sverige måste lösa för att genomföra artikel 33 i penningtvättsdirektivet och FATF:s rekommendation nr 32. Genom ett nytt ärendehanteringssystem som har införts under 2006 tillsammans med det webbrapporteringssystem som är under utvec kling inom Finanspolisen ökar kvaliteten i underlaget. Ett projektdirekti v för verksamhetsanpassning av Finanspolisens register har överlämnats till Rikspolisstyrelsen för beslut om vidareutveckling av systemet. Projektdirektivet omfattar bl.a. webbrapportering av misstänkt penningtvätt, färdigställande av statistikfunktion och elektronisk överföring av information från Tullverket angående deklaration av kontanta medel.

Webbrapporteringen är en förutsättning för att få struktur erad Prop. 2008/09:70 information elektroniskt istället för via fax. Detta är en förutsättning för att kunna ta ut en mer detaljerad statistik. Andra fördelar finns som inte direkt har att göra med statistik, bl.a. bättre resursutnyttjande. Elektr onisk överföring från Tullverket över deklarationer av kontanta medel s kulle också kunna ge bättre statistik. I dag sker detta genom en ma nuell hantering, vilket kräver resurser och innebär lång tid för att öve rföra informationen. När systemet är färdigutvecklat kommer mer deta ljerad information kunna rapporteras in och Finanspolisen kommer därm ed att uppfylla den detaljeringsgrad som FATF:s rekommendation nr 32 stä ller. Rikspolisstyrelsen har betonat att nuvarande datasystem inom rättsväsendet ger begränsade eller obefintliga möjligheter att följa d en av Finanspolisen delgivna informationen vidare till andra myndighe ter i rättskedjan eller hos andra icke brottsbekämpande myndigheter, t.ex. Skatteverket, Tullverket och Finansinspektionen. För en förb ättrad statistik kring de uppgifter som Finanspolisen förfogar över bör e nligt Rikspolisstyrelsen rapporteringen ske elektroniskt och den finan siella informationen överföras på samma sätt. Dessutom bör Finanspo lisen kunna delge informationen elektroniskt till samverkande mynd igheter och delgiven information bör kunna spåras hos dessa myndigheter. Det finns i dag, såsom ovan framgått, svårigheter att följa den av Fina nspolisen delgivna informationen vidare till andra myndighe ter i rättskedjan. En bättre uppföljning skulle, såsom Rikspolisstyr elsen betonar, kunna ske om den kunde göras på elektronisk väg. Idag sa knas möjlighet att i den fortsatta hanteringen identifiera ärenden som by gger på underrättelseinformation i aktuellt hänseende. Åklagarväsende ts nya I T-stöd Cåbra, som har införts under år 2007, har dock ö ppnat möjligheter för att göra markeringar i systemet som visar att ärend en är baserat på en penningtvättsanmälan. I artikel 33.2 i penningtvättsdirektivet ställs även krav på statistik ö ver förundersökningar, åtal och fällande domar. En svårighet att ta fram en fullständig statistik över gärningar som innebär penningtvätt beror på det sätt Sverige har valt att kriminalisera penningtvätt. För b rotten penninghäleri och penninghäleriförseelse saknades det även enligt utredningen särskilda brottskoder. Brå har emellertid uppgett att s ådana brottskoder infördes i maj 2007, varför möjligheterna att ta fram statistik i enlighet med artikel 33.2 i penningtvättsdirektivet har förbättrats sedan utredningen överlämnades. Dock saknas fortfarande möjlighet att få fram information om vilka brott med andra brottskoder som har begåtts som ett led i penningtvätt. I syfte att tillgodose de behov av bättre information som finns inom rättsväsendet och samhället i övrigt om brott pågår det inom sama rbetet för Rättsväsendets informationsförsörjning (RIF) ett gemensamt p rojekt – STUK. Ett viktigt mål är att bidra till ett utvidgat underla g för kriminalstatistiken. STUK kan beskrivas som en informationsmode ll för elektronisk registrering och kommunikation om brott i rättsväse ndets myndigheter. I STUK kan flera utvecklingsspår noteras som ger möjlighet att identifiera och följa upp ärenden som rör penningtvätt. Det är dock avgörande att behovet av att kunna registrera information om penningtvätt tillgodoses i STUK. Utvecklingsarbetet tar tid och det kan

komma att dröja flera år innan ett helt tillfredsställande statistikun derlag Prop. 2008/09:70 över penningtvättärenden kan tas fram. Enligt artikel 33.2 i penningtvättsdirektivet fordras även sta tistik rörande uppgifter om frysta, beslagtagna och förverkade tillgånga r. Det finns i dag små möjligheter att sammanställa statistik över straffprocessuella tvångsmedel liksom över beslut om förverkanden i do mstol. Det beror bland annat på att dokumentationen i huvudsak sker ge nom manuella rutiner. I domstolsväsendets ärendehanteringssystem Vera kommer sannolikt utsökningen av beslut om kvarstad och förverka nden i framtiden att förbättras. Förbättringar även på detta område kan för väntas i och med att Cåbra har tagits i bruk. Det är i dag t.ex. lättare att ta fram uppgifter om inledda förundersökningar, antalet misstänkta transaktio ner, förekomsten av tvångsmedelsanvändning, antalet väckta åtal oc h hur stora värden som förverkats även om en del av uppgifterna alltjämt måste sammanställas manuellt. Cåbra gör det även möjligt att särskilt reg istrera penningtvätts- och brottsutbytesåtgärder. För tillfället pågår diskus sioner mellan Rikspolisstyrelsen och Ekobrottsmyndigheten som syftar till att ta fram rutiner för att sådana uppgifter ska kunna föras över från polismyndigheterna till Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndighete n. De sistnämnda myndigheterna har även för avsikt att använda den särski lda registreringsfunktionen i Cåbra även för registrering av ärende n om utlämning och internationell rättslig hjälp som innefattar misstank e om penningtvätt. I syfte att förbättra och förenkla ärendehanteringen och dokum entationen av straffprocessuella tvångsmedel för berörda myndig heter inleddes 2005 utvecklingsprojektet SPRÅNG, etapp II. Tanken är att projektet ska leverera en generell tjänst för hantering a v de straffprocessuella tvångsmedlen som också kommer att fungera so m ett gemensamt datalager för de rättsvårdande myndigheterna. Fler talet utvecklingsprojekt inom rättsväsendet, däribland STUK och SPR ÅNG, erbjuder på sikt goda möjligheter att ta fram statistikuppgifter enlig t de krav som ställs i tredje penningtvättsdirektivet och i FA TF:s rekommendationer. Ett problem att uppfylla statistikkraven förelig ger i tidshänseende. Flera av projekten är under utveckling och det ta r tid innan allt är på plats. I sammanhanget måste också beaktas att a ktuellt utvecklingsarbete i vissa avseenden kräver förändringar i lagstiftn ingen. Som framgår ovan har klara förbättringar skett på området sedan utredningen överlämnades sitt betä nkande, bl.a. finns numera särskilda brottskoder för redovisning av penninghäleri och penninghäleriförse else.

Uppdrag till Brottsförebyggande rådet

Enligt artikel 33.3 i penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att en konsoliderad översyn av ovanstående statistiska rapp orter offentliggörs. Utredningen har inte föreslagit några åtgärder fö r att omhänderta nu aktuell artikel utan endast konstaterat att Brottsfö rebyggande rådet generellt sett har ansvar för den officiella statistiken som rymmer förundersökningar, åtal och domar. Kriminalstatistiken innehåller uppgifter om såväl anmälnings- som lagföringsstatistik. I anmälningsstatistiken ingår uppgifter om antal inledda och avslutade

förundersökningar. Nedläggningsgrunder redovisas särskilt. Statis tiken Prop. 2008/09:70 innehåller också uppgift om typ av lagföring (antal åtal, straf förelägganden och åtalsunderlåtelser). Ur lagföringsstatistiken kan även utläsas påföljder och tid för utdömda fängelsestraff. Det sätt som kriminalstatistiken är uppbyggt på möjliggör således den statistikfö ring av de uppgifter rörande kriminalstatistiken som efterfrågas. Statis tiken bygger på inrapportering av uppgifter som registreras av myndighet er inom rättsväsendet. Dessa rapporteras till Brå på elektronisk väg. Dett a är en förutsättning för att kunna följa delgivna underrättelser v idare genom rättskedjan. Av vad som sagts tidigare har framgått att det pågår ett antal utvecklingsprojekt inom rättsväsendet som på sikt erb juder möjligheter att ta fram statistikuppgifter av högre kvalitet än vad so m för närvarande är fallet. För att kunna ta fram dessa uppgifter är det av vikt att rutiner och tillräckligt väl utvecklade ärendehanteringssystem f inns för inrapportering, sammanställning och statistikföring av uppgifte r och underrättelseinformation rörande penningtvätt och finansierin g av terrorism samt för att kunna följa uppgifter mellan olika myndig heters system. Utan tillräckliga rutiner och system spelar det mindre ro ll att vissa myndigheter kan ta fram uppgifter av visst slag. För att omhän derta detta och i övrigt för att möjliggöra genomförande av artikel 33.3 i penningtvättsdirektivet har Brottsförebyggande rådet getts ett upp drag att, i samverkan med Rikspolisstyrelsen och i samråd med Ekobr ottsmyndigheten, bl.a. analysera behovet av och föreslå nödvän diga förändringar i myndigheters rutiner eller system för att utveckla statistiken om penningtvätt och finansiering av terrorism. Uppdraget ska redovisas den 31 december 2008.

6.5 Tillsy n Prop. 2008/09:70

6.5.1 Övergripande om organisation av tillsyn över penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: Samtliga aktörer som omfattas av tredje penningtvättsdirektivet ska stå under tillsyn avseende penningtvätt och finansiering av terrorism. Huvudprincipen är att nuvarande tillsynsmyndigheter även fortsättningsvis ska ha det operativa tillsynsansvaret. De aktörer som omfattas av nu gällande penningtvättsregler och står under tillsyn, om än inte uttryckligen avseende penningtvätt, ska fortsättningsvis stå under tillsyn avseende penningtvätt och finansiering av terrorism hos de myndigheter som har det allmänna tillsynsansvaret över dessa verksamhetsutövare. För de aktörer som omfattas av gällande regler om penningtvätt men inte står under någon form av tillsyn, samt för aktörer som tillkommer enligt tredje penningtvättsdirektivet, ska ansvaret för penningtvättstillsynen läggas på en av tre länsstyrelser. Ett särskilt organ ska inrättas inom Finansinspektionen för att samordna tillsynen över de aktörer som omfattas av det nya regelverket.

Statskontorets förslag överensstämmer i huvudsak med regerin gens f örslag. Statskontoret föreslår dock att en särskild nämndmynd ighet inrättas för samordning av tillsynen över efterlevnad av regler o m penningtvätt och finansiering av terrorism. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiv a till förslaget att låta det operativa ansvaret för tillsyn över aktörern a som omfattas av den nya lagen ligga kvar hos de tillsynsmyndigheter so m har motsvarande ansvar enligt gällande regelverk, att ansvaret för till synen över resterande aktörer läggs på tre länsstyrelser och att samtidigt in rätta ett nytt samordningsorgan. Ingen remissinstans vill samla tillsynen på en enda nyinrättad myndighet. Endast Rikspolisstyrelsen motsätter sig att tillsynen över i hu vudsak tillkommande aktörer läggs på länsstyrelserna.

Nuvarande regler

Nu gällande penningtvättslag omfattar ett antal kategorier av finansiella aktörer som står under Finansinspektion ens tillsyn avseende efterlevnad av regler om penningtvätt. Därutöver omfattar lagen dels aktö rer som visserligen står under någon form av tillsyn, men inte uttryck ligen avseende penningtvätt, dels en grupp aktörer som inte står under någ on form av tillsyn, bl.a. de så kallade handlarna. Ett vedertaget sätt att beskriva olika former och omfattning av till syn är att skilja på direkt och indirekt tillsyn (det senare även kallat systemtillsyn). Direkt tillsyn innebär att tillsynsorganet självt u tför tillsynen, vilket bland annat sker igenom inspekterande kontroller. Den indirekta tillsynen innebär i stället att myndigheten granskar internkontrollsystem hos företagen under tillsyn för att se att dessa har vidtagit tillräckliga åtgärder för att uppnå regelefterlevnad. Tillsynen enligt penningtvättslagen kan sägas innehålla inslag av både direkt och indirekt

tillsyn, men huvudprincipen är indirekt tillsyn i samtliga fall utom f ör de Prop. 2008/09:70 företag som står under Finansinspektionens tillsyn, där myndigh etens ansvar är något mer omfattande. Enligt penningtvättslagen ska aktörerna under tillsyn kontro llera identiteten hos den som vill inleda en affärsförbindelse. Vidare s ka de granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningt vätt. För att kunna åstadkomma detta ska de ha rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och de ska se till att de anst ällda får behövlig information och utbildning för ändamålet. De t är verksamhetsutövaren under tillsyn som svarar för att rapp ortera misstänkt penningtvätt till Finanspolisen och för att den har tillräck liga rutiner och system för sådan inrapportering. Tillsynsuppdraget hos samtliga myndigheter och självreglerande or gan som har någon form av tillsyn över att reglerna om penningtvätt föl js – Fastighetsmäklarnämnden, Finansinspektionen, Lotteriinspekt ionen, Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund – innebär sålede s ett säkerställande av att aktörerna under tillsyn har rutiner för att kont rollera identiteten hos personer som vill inleda en affärsförbindelse och att dessa personer inte utnyttjar verksamheten för penningtvätt. Finansins pektionens tillsynsuppdrag är dock som nämnts mer långtgående än ö vriga tillsynsmyndigheters på en punkt. Finansinspektionen ska, u töver kontrollen över de interna rutinerna hos tillsynsobjekten, under rätta Finanspolisen om den, i samband med en inspektion, får kännedom om transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt. Effekten av den gällande ordningen är att alla tillsynsobjekt utom de som ligger under Finansinspektionen står under en indirekt tillsyn där myndigheten så ledes inte direkt granskar om penningtvätt förekommer i den da gliga verksamheten. Till detta kommer en grupp aktörer som omfattas av penningtvättsreglerna men som inte står under någon form av til lsyn. Detta har lett till att Sv erige fått hård kritik från FATF för bristande kontroll över huruvida det finansiella systemet och annan näringsverksamhet i samhäl let utnyttjas för penningtvätt eller brott kopplade till penningtvätt.

FATF:s utvärdering av Sverige

FATF gör utvärderingar av hur olika länder uppfyller de 40 re kommendationerna och de nio specialrekommendationerna mot penning tvätt och finansiering av terrorism. FATF rapporterar också de briste r som finns i ländernas finansiella system. Under slutet av 2005 och början av 2006 genomförde FATF en utvärdering av Sverige. Resultate t av granskningen presenterades i rapporten Third Mutual Evaluati on / Detailed Assessment Report Anti-Money Laundering and Combating the Financing of Terrorism (17 February 2006), se även avsnitt 4.4. I utvärderingsrapporten understryks behov av förbättringa r av penningtvättsbekämpningen i Sverige. Det framhålls bl.a. att S verige saknar en övergripande riskanalys vad gäller penningtvätt och finansiering av terrorism. När det gäller tillsyn och samordning mellan förebyggande, granskande och lagförande åtgärder konstaterar FATF att samordning sker mellan de berörda myndigheterna, men att detta arbete i

större utsträckning kan fokuseras på penningtvätt och finansiering av Prop. 2008/09:70 terrorism. Det konstateras också att det finns förbättringspotential n är det gäller policykoordinering mellan de myndigheter som arbetar med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. I rap porten efterlyses även en översyn av effektiviteten i den svenska p enningtvättsbekämpningen. När det gäller lagstiftning och tillsyn kritiseras Sverige för bris tande genomförande av FATF:s rekommendationer 23 och 24. Kr itiken avseende rekommendation 23 om lagstiftning och tillsyn över finan siella företag, innebär att Sverige delvis anses följa rekommendati onen. Huvudpunkterna i kritiken är att investeringsföretag och vissa kr editkortsföretag inte omfattas av penningtvättslagstiftningen sam t att omfattningen av ledningsprövningen för tillståndspliktiga företag avser en alltför snäv krets. När det gäller penningöverförare och valutav äxlare anses tillsynen i Sverige allmänt otillräcklig, eftersom bolagen enda st har anmälningsplikt och tillsynsmyndigheten inte har rätt att göra platsb esök. När det gäller rekommendation 24 om tillsyn över icke-finansi ella företag som omfattas av FATFs regelverk anses Sverige över huvud taget inte uppfylla kraven. Kritiken bottnar i att penningtvättslagen inne bär att icke-finansiella företag visserligen omfattas av den sv enska lagstiftningen, men bara står under begränsad tillsyn, eller i flera fa ll, inte står under tillsyn alls. Det sistnämnda gäller för så kallade handlare , dvs. fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig handel med eller auktionsförsäljning av antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skro t eller transportmedel i de fall betalning görs kontant med ett b elopp motsvarande 15 000 euro eller mer samt för tillhandahållare av tjän ster till truster eller företag (se avsnitt 6.1.1). Vidare kritiserar FATF att oberoende jurister, revisionsbolag och icke auktoriserade revisorer inte specifikt står under tills yn avseende penningtvätt, samt att Lotteriinspektionen har alltf ör begränsade befogenheter.

Tredje penningtvättsdirektivet

I syfte att bekämpa finansiering av terrorism har EU genom EGförordningar genomfört ett par av de nio specialrekommendatione r som FATF har antagit. Dessutom bygger EU:s tredje penningtvättsdire ktiv i huvudsak på de rekommendationer som utfärdats av FATF och önskemålen om att gemenskapsregleringen ska harmoniera med FA TF:s globala arbete. Vad gäller tillsynen över att reglerna om penningtvätt efterlevs in nebär det tredje penningtvättsdirektivet i viss mån ett förtydligand e av bestämmelserna i första och andra penningtvättsdirektivet. U nder rubriken Tillämpningsföreskrifter återfinns regler om interna förfaranden, utbildning och feedback, tillsyn, samarbete och sanktion er, artikel 34–39. Artikel 36 och 37 avser enbart tillsyn. Växlingskonto r och tillhandahållare av tjänster till truster eller företag ska omfattas av tillståndsplikt eller vara registrerade och kasinon ska inneha tillstånd. Möjlighet ska finnas att vägra licensiering eller registrering i de fall då de personer som styr verksamheten inte är lämpade för detta (artikel 36). Myndigheterna som övervakar att direktivets krav följs ska enligt artikel

37 ha erforderliga befogenheter och resurser härför. För vissa före tag – Prop. 2008/09:70 kreditinstitut, finansinstitut och kasinon – ska möjlighet till inspek tioner på plats finnas. Enligt samma artikel slås fast att när det gäller till synen över icke-finansiella företag får medlemsstaterna införliva bestämm elsen så att tillsynen bedrivs med ett riskbaserat förhållningssätt beträ ffande alla aktörer utom kasinon. Det riskbaserade förhållningssättet åt erkommer i flera artiklar i direktivet. När det gäller tillsynen kan detta förhållningssätt tolkas som att de ansvariga myndigheterna ska k unna göra en bedömning av risken för att en viss kategori av tillsynso bjekt används för penningtvätt och särskilt inrikta tillsynsinsatserna på d essa kategorier. Artikel 38 anger att kommissionen ska lämna hjälp för att underlätta samo rdning, bl.a. informationsutbyte, mellan finansunderrättelseenheterna.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande tillsynsmyndigheter ska även fortsättningsvis ha det oper ativa tillsynsansvaret för penningtvätt och finansiering av terrorism

Både Statskontoret och utredningen har övervägt alternativet att å lägga en enda myndighet ansvaret för all penningtvättstillsyn. En sådan lö sning förkastas dock av båda instanser – ett ställningstagande som delas av samtliga remissinstanser. Skälen för detta ställningstagande har sin g rund i den viktiga organisatoriska aspekten att en helt ny myndighet skul le bli liten, och därmed sårbar. Vidare finns principiella invändningar – a ntalet statliga myndigheter ska minska snarare än öka över tiden – och kostnadsaspekten. Det kan också ifrågasättas om det vore effekti vt att bryta ut ansvaret över just penningtvättstillsyn och samla det p å en myndighet. Effektiv tillsyn bygger på att företaget under tillsyn har förtroende för myndigheternas arbete. Sådant förtroende skapas g enom att tillsynen har god kännedom om verksamheten och f örstår förutsättningarna för denna. Den penningtvättrelaterade kunskape n får anses vara underordnad kunskap om affärsmodeller, organisation o ch interna rutiner i företaget under tillsyn. Behovet att känna företaget u nder tillsyn får således anses vara överordnat kravet på kompetens o ch erfarenhet som specifikt rör penningtvättens former och utvec kling. Regeringens förslag bör därför utgå ifrån att det skulle vara mer ef fektivt att låta redan väl fungerande tillsyn hos de myndigheter som har tillsynsansvar kvarstå och låta den omfatta även penningtvättsfrågor. Den bilden förstärks dessutom av att penningtvätt är en förän derlig företeelse som kräver en anpassningsbar tillsynsorganisation. S tatskontorets undersökningar hos de brottsutredande och lagföra nde myndigheterna bekräftar den bilden. Formerna för penningtvätt va rierar över tiden, något som även framhålls i det tredje penningtvättsdirek tivet. I penningtvättsdirektiven pekas ett antal sektorer ut där riske n för penningtvätt bedöms som störst och det kan komma att ske förändri ngar i penningtvättsmönstren allteftersom bekämpningen blir mer effektiv. Förändrade sådana mönster skulle i sin tur innebära ett behov av att engagera nya myndigheter i tillsynsarbetet. Att vid ett givet tillfälle bryta ut tillsynen ur de fyra nu aktuella myndigheterna riskerar därför att på

sikt försvåra en anpassning av tillsynen till nya former för pennin gtvätt Prop. 2008/09:70 inom andra sektorer. Snarare talar även förändrade penningtvättsm önster för en flexibel organisationslösning där det finns möjlighet att eng agera olika myndigheter utifrån penningtvättens utveckling och omfattning. Mot denna bakgrund bör det operativa tillsynsansvaret ligger k var på de myndigheter och självreglerande organ som har ett allmänt ti llsynsansvar över aktörer som omfattas av förslaget – Fastighetsmä klarnämnden, Revisorsnämnden , Finansinspektionen, Lotteriinspektionen och Sveriges Advokatsamfund.

Tillsynen över tillkommande aktörer läggs på tre länsstyrelser

I utredningen dryftas alternativet att Finansinspektionen skulle kun na bli tillsynsmyndighet för de tillkommande branscher som i och med tredj e penningtvättsdirektivet kommer att omfattas av den nya penning tvättslagen. Statskontoret bedömer dock att det finns flera argument mot det ta förslag. Ett är risken för att mindre seriösa företag drar nytta av a tt de i allmänhetens ögon uppfattas vara föremål för Finansinspek tionens åtgärder, trots att ingen aktiv tillsyn sannolikt skulle kunna bedriv as av Finansinspektionen. Detta skulle vara vilseledande eftersom F inansinspektionen endast skulle utöva en tillsyn som inskränker sig ti ll att kontrollera om företagen har rutiner för att förhindra att deras verksa mhet används för penningtvätt. Ett ännu tyngre argument mot att göra Finansinspektionen till tillsynsmyndighet även för denna grupp ä r att inspektionen saknar grundläggande kunskap om dessa aktör ers branschstruktur, rutiner och förutsättningar. Att föra i n omfattande nya grupper av företeelser och företag under Finansinspekti onens ansvarsområde skulle också riskera att ta fokus från inspekti onens nuvarande kärnuppgift att svara för den finansiella tillsynen. Detta resonemang leder till följdfrågan om det finns någon annan myndighet som har, eller har förutsättningar att bygga upp, kunska p om så disparata verksamheter som skatterådgivare, icke auktoriserade eller godkända revisorer, oberoende jurister, tillhandahållare av tjänst er till truster eller företag, fysiska och juridiska personer som handlar med värdefull lös egendom där betalning sker kontant till belopp som överstiger 15 000 euro. Bolagsverket och Skatteverket skulle kunna vara möjliga alte rnativ. Bolagsverkets register gör att de har viss kännedom om verksamh eten i det berörda företaget under tillsyn i de fall det drivs som juridisk p erson. Det finns dock flera argument mot att låta myndigheten hantera ti llsyn över tillkommande aktörer. Inledningsvis är tillsynsuppgiften art främmande i förhållande till myndighetens övriga uppdrag som delvis kan beskrivas som näringsfrämjande. Myndigheten har i dag inga til lsynsuppgifter som liknar tillsynsuppdraget vid de fyra myndigh eterna Fastighetsmäklarnämnde n, Finansinspektionen, Lotteriinspektionen och Revisorsnämnden. Även om Bolagsverket förvaltar register som innefattar flera av de tillkommande företagen som ska ställas under tillsyn avseende penningtvätt saknas nödvändig kunskap om de aktuella branschernas funktionssätt.

Skatteverket är förvaltningsmyndighet för skatt, folkbokföring och Prop. 2008/09:70 bouppteckningar. Det kan vara likartade transaktioner som syftar t ill skattefusk och penningtvätt. Det är också samma önskan att dölja den verkliga innebörden av en affär, samma rådgivare och lik artat användande av t.ex. bolag i skatteparadis. Skatteverket samverkar p å det nationella och internationella planet med andra myndigheter kring bl.a. penningtvättsfrågor. Ett argument som skulle tala för Skatteverket som tillsynsmyndighet för tillkommande verksamheter är sålede s att skattefusk kan vara nära besläktat med penningtvätt, och att de fy siska och juridiska personer som är benägna att skattefuska också h ar en benägenhet att begå penninghäleribrott. Det finns också en rad pra ktiska argument för Skatteverket. En minsta gemensamma nämnare för sam tliga företag under tillsyn är att deras verksamhet förutsätter en F-skatte sedel. Skatteverket har vidare en landsomfattande organisation, vilket skul le ge förutsättningar för en regional tillsynsorganisation. Men motargum enten väger, enligt regeringens bedömning, tyngre. Skatteverket har fram hållit att deras uppdrag inte är av tillsynskaraktär utan snarare handlar o m att säkerställa skatteuppbörden på grundval av frivilligt inlämnade uppg ifter. Det är endast på förekommen anledning som Skatteverket beg är in kompletterande uppgifter. Ett tillsynsuppdrag avseende pennin gtvätt skulle enligt Skatteverket innebära att myndigheten i grunden tvin gades förändra sin organisation och sitt arbetssätt. Det förändrade arbetssättet skulle inte minst gälla hur olika uppgifter som Skatteverket samlar i n ska hanteras utifrån ett sekretessperspektiv. Regeringen föreslår i stället att tre länsstyrelser kan ta sig a n de tillkommande verksamheter som ska stå under tillsyn enligt tredje penningtvättsdirektivet. Länsstyrelsen ska verka för att nationella m ål får genomslag i länet samtidigt som hänsyn tas till regionala förhålla nden och förutsättningar. Vidare ska den utifrån ett statligt helhetspersp ektiv samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsom råde. Länsstyrelserna är även engagerade i Ekorådets myndighetssamv erkan mot ekonomisk brottlighet. Även om länsstyrelserna inte har något tillsynsuppdrag enligt nu gällande penningtvättslag så finns vid d e 21 länsstyrelserna god kännedom om generell tillsynsmetodik. Flera a v länsstyrelsernas tillsynsuppdrag bär likheter med penningtvättstills ynen, såsom till exempel uppdraget att utöva tillsyn över stiftelser med eg en förvaltning enligt stiftelselagen (1994:1220). Karaktären i länsstyr elsens uppdrag, erfarenheten av tillsynsarbete, om än inte på penningt vättsområdet, samt den djupa lokalkännedomen är argument som s töder länsstyrelsen som tillsynsmyndighet även avseende penningtvät t. Av praktiska skäl torde det dock inte vara möjligt att sprida penningtv ättstillsynen på alla länsstyrelser, varför den föreslås koncen treras till de tre största länen. Förslaget att utse tre länsstyrelser – i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län – till tillsynsmyndigheter för de aktörer som idag inte står under någon form av tillsyn ligger i linje med Statskontorets förslag, som i stort fått remissinstansernas stöd.

Ett särskilt organ inom Finansinspektionen inrättas för att sam ordna Prop. 2008/09:70 tillsynen inom område t.

Utredningen föreslår att Finansinspektionen ges huvudansvaret f ör samordningen av penningtvättstillsynen. Regeringen anser dock, l iksom Statskontoret, att det finns ett antal invändningar mot en sådan lö sning. Visserligen har Finansinspektionen mest erfarenhet av tillsyn enlig t nu gällande penningtvättslag och är sannolikt även den myndighet som i dag genomför de mest omfattande tillsynsinsatserna som kan kopplas till denna. Men att helt överlåta samordningsansvaret till Finansinspek tionen kan ge en bild av att förekomsten av penningtvätt är knuten främst ti ll de finansiella systemen. För att lyfta betydelsen av penningtvättsbe kämpning i de övriga tillsynsorganisationernas operativa verksamhet kräv s ett arbetssätt som bygger på deltagande från samtliga berörda myndighet ers ledning, inte att Finansinspektionen vid behov får uppgiften att fö rse de berörda myndigheterna med relevant information och råd. Av FATF:s utvärdering av Sverige framgår att det finns ett ökat behov av policykoordinering mellan de myndigheter som arbetar med bek ämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism – ett ställningstaga nde som delas av regeringen. En förutsättning för att tillsynsmyndighe terna ska kunna utöva effektiv tillsyn är givetvis en god kännedom om formerna för och förekomsten av penningtvätt och finansierin g av terrorism. Övergripande och samlad kännedom saknas i dag vid de berörda myndigheterna. Flera av myndigheterna saknar även metode r för att analysera behovet av tillsynsinsatser och kännedom o m penningtvättens nationella och internationella utveckling. B land myndigheterna finns dock en insikt om att utvecklad kunskap om penningtvätt och finansiering av terrorism är nödvändigt för att kunna svara mot det förslag till ny penningtvättslag som följer av tredje penningtvättsdirektivet. Myndigheterna ser även behov av erfarenhetsutbyte och närmare samverkan då det gäller förekomste n och omfattningen av penningtvätt inom respektive tillsynsområde. Statskontorets föreslår att en ny nämndmyndighet inrättas med a nsvar för samordning av den övergripande tillsynen över penningtvätt o ch finansiering av terrorism. Regeringens generella riktlinje r på förvaltningsområdet anger emellertid att nämndmyndighetsformen e ndast bör användas i begränsad omfattning och att antalet nämndmyndi gheter ska minska. När det är möjligt bör denna form av myndighet i stället ersättas med särskilda beslutsfunktioner inom andra myndigheter. Mot denna bakgrund föreslås därför att det i stället för en ny nämndmyndighet inrättas ett särskilt organ inom F inansinspektionen med ansvar för samordning av penningtvättstillsyn och med motsva rande arbetsuppgifter som de som Statskontoret föreslår för en ny nä mndmyndighet. Ett sådant beslutsorgan bedöms kunna uppnå samma res ultat som en ny nämndmyndighet, men till en lägre kostnad. I samordningsorganet under Finansinspektionen föreslås ledninge n för de berörda tillsynsorganisationerna – Fastighetsmäklarnämnden, Fin ansinspektionen, Lotteriinspektionen, Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund – finnas representerad, i Advokatsamfundets fall på frivillig grund. Samordningsorganet ska fungera som informationsnav, men även vara en brygga och återkoppla kunskap från respektive

tillsynsområde. Förmågan att se likheter och skillnader inom respek tive Prop. 2008/09:70 tillsynsområde och att betrakta tillsynsuppdragen som delar a v en sammanhållen tillsynsprocess saknas i dag, men torde – som näm nts – vara en förutsättning för en effektiv penningtvättsbekämpning. Till följd av förslaget att göra länsstyrelserna till tillsynsmyndigheter för d e i huvudsak tillkommande verksamheterna i tredje penningtvättsd irektivet, b ör även representanter för länsstyrelserna ingå i beslutsorganet. Samordningsorganet ska till huvudsaklig uppgift 1) ha en in itiativskyldighet att väcka frågor hos regeringen, 2) samråda innan ti llsynsmyndigheterna utfärdar föreskrifter och allmänna råd, 3) utarbeta m etodstöd till berörda myndigheter, 4) utbilda tillsynsmyndighete r och branschaktörer, 5) vara kontaktyta mellan Finanspolisen och til lsynsmyndigheterna samt 6) utgöra stöd till regerin gskansliet i sakfrågor samt i det internationella samarbetet kring penningtvätt.

6.5.2 Kompletterande regler om tillsyn över de aktörer som omfattas av allmänna tillsynskrav i penningtvättslage n

Regeringens förslag: Den lagstiftning som omfattar fastighetsmä klare, kasinon och försäkringsförmedlare förtydligas så att respektive tillsynsmyndighet ges ett uttryckligt stöd för att utöva tillsyn enligt den nya penningtvättslagen. Finansinspektionen får rätt att genomföra undersökningar hos företag som driver inlåningsverksamhet. En motsvarande rätt till undersökning på plats ges till Lotteriinspektionen vad gäller kasinon. Lotteriinspektionen får även rätt att på begäran få de u plysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen över p k asinon, samtidigt som inspektionen även ges vissa ingripandemöjligheter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna lämnar förslagen i huvudsak utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Som utvecklats i avsnitt 6.5.1 s ka de aktörer som tidigare omfattas av allmänna tillsynskrav fortsättnin gsvis stå under penningtvättstillsyn hos samma myndigheter som ha r det operativa ansvaret för den allmänna tillsynen. Detta gäller exem pelvis advokater, revisorer, fastighetsmäklare och kasinon. I tidigare lag stiftningsärende har konstaterats att det för dessa kategorier får förutsätt as att respektive tillsynsorgan kommer att bevaka att de skyldigheter som penningtvättslagen uppställer efterlevs (prop. 2003/04:156 s. 81–82 ). Vid den utvärdering som gjordes av FATF framhölls det emellertid so m en brist att ingen myndighet direkt utpekats som behörig. I förtydlig ande syfte bör därför Fastighetsmäklarnämnden och Lotteriinspektionen ges ett uttryckligt lagstöd för att utöva tillsyn enligt penningtvättslagen. Äv en lagen (2005:405) om försäkringsförmedling bör förtydligas så a tt det uttryckligen framgår att Finansinspektionens tillsyn enligt den lagen även innefattar åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Skäl att införa ett motsvarande förtydligande i revisorslagen (2001:883) saknas emellertid, eftersom den är mer allmänt hållen när det gäller Revisorsnämndens tillsyn. Det följer nämligen av god revisorssed att 166

revisorer ska göra en anmälan vid misstanke om att en klient vi dtagit Prop. 2008/09:70 penningtvättsåtgärder. Av detta följer att det ingår i Revisorsnäm ndens tillsynsuppdrag att se till att revisorer har rutiner för att rapporte ra om förekomsten av penningtvätt hos klienter och att nämnden enligt gä llande bestämmelser får meddela föreskrifter om hur revisorer ska förhåll a sig till regelverket om pen ningtvätt. Därför torde ingen ändring i revisorslagen vara nödvändig. När det gäller kreditinstitut, finansiella institut och kasinon sk a de behöriga myndigheterna, enligt penningtvättsdirektivet art. 37.3 , ha förstärkta övervakningsbefogenheter, i synnerhet möjligheter att u tföra inspektioner på plats. För att genomföra direktivet på denna punkt bör den lagstiftning som reglerar bank och kreditmarknad kompletteras. Finansinspektione n ska således ges rätt att genomföra platsundersökningar hos företag som enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet bedriver sådan rörelse. Vad gäller kasinon kan följande sägas. I det senaste la gstiftningsärendet rörande genomförande av det andra penningtvättsdire ktivet (se prop. 2003/04:156) konstaterades att de bestämmelser om tillträd e till kasinon och den registrering som görs av besökare begränsar m öjligheterna till penningtvätt. Den bedömningen kvarstår. De mate riella bestämmelserna i kasinolagen (1999:355) uppfyller kravet i artik el 10, som innebär att alla kasinokunder ska identifieras och iden titeten kontrolleras om de köper eller växlar spelmarker till ett värde av 2 000 euro eller mer. Enligt 4 § kasinolagen får inte den som inte är kän d och inte heller legitimerar sig ges tillträde till ett kasino. Vidare fö rs ett register över besökarna i brottsbekämpande syfte (5–8 §§). För att o rdna kasinospel krävs tillstånd av regeringen. Tillståndskravet i artikel 36 är därmed tillgodosett. När det gäller tillsyn har Lotteriinspektionen enligt kasinolagen uppg iften att utöva tillsyn över att de villkor och bestämmelser som meddelats med stöd av lagen följs. Som n ämnts föreslås nu att Lotteriinspektionen ges ett uttryckligt lagstöd för att utöva penningtvättstillsyn. Vad som trots detta kan ifrågasättas är om tillsynen i Sveri ge är anordnad på ett sådant sätt att direktivet och FATF:s rekommenda tioner följs. Den statliga kasinoverksamheten har nyligen varit förem ål för utredning genom Internationella kasinon i Sverige – En utvärd ering (SOU 2006:64). Såväl frågor om befarad penningtvätt på kasinon a som Lotteriinspektionens tillsyn granskades. Utredaren konstaterade bland annat att reglerna om tillsyn, till skillnad mot vad som vanligen är fallet, är allmänt formulerade och därmed svåra att lägga till grund för t illsyn och att Lotteriinspektionens ingripandeformer är svaga och skulle kunna göras effektivare. Med hänsyn till bland annat penningtvättsutredn ingens arbete avstod dock kasinoutvärderingsutredningen från förslag (s. 1 06 f). Utredningen redovisade dock den tillsyn som de facto bedri vs av Lotteriinspektionen, vilken bland annat inkluderar platsbesök och vissa ingripanden (s. 48 ff). Det är av vikt att Lotteriinspektionens tillsyn regleras på ett tyd ligare sätt i kasinolagen. Lotteriinspektionen bör få rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen över kasinon samt rätt att genomföra undersökningar hos kasinon. Dessutom bör Lotteriinspektionen ges vissa ingripandemöjligheter. Bestäm- 167

melserna bör, med hänsyn även till avgränsningssvårigheter, göras Prop. 2008/09:70 generellt tillämpliga, dvs. inte begränsas till tillsynsåtgärder som e nbart rör penningtvättslagen. För Lotteriinspektionens vidkommande bör de föreslagna föränd ringarna inte innebära någon egentlig förändring av verksamheten . De tillsynsbeslut som fattas med stöd av bestämmelsern a bör dock vara överklagbara, till skillnad mot vad som gäller idag.

6.5.3 Tillsynen över nya aktörer som föreslås omfattas av penningtvättstillsyn samt över aktörer som inte omfatta s av allmänna tillsynskrav enligt gällande penningtvättslag

Regeringens förslag: Alla nya aktörer som föreslås omfatt as av penningtvättstillsyn enligt tredje penningtvättsdirektivet samt de aktörer som inte sedan tidigare omfattas av allmänna tillsynskrav ska underkastas anmälningsplikt. Bolagsverket ska föra register över de personer som har gjort anmälan. Dessa förhållanden regleras i den nya penningtvättslagen.

Utredningens förslag: Utredningen anser inte att de nya ti llsynsobjekten, med undantag för gruppen tillhandahållare av tjän ster till truster eller företag, ska underkastas någon tillstånds- eller anmälningsplikt. Remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag: Fle rtalet remissinstanser har inte särskilt kommenterat frågan om anmälning splikt för tillkommande aktörer. Ekobrottsmyndigheten är dock positiva t ill en generell anmälningsplikt för tillkommande aktörer och betonar sam tidigt vikten av att den ansvariga tillsynsmyndigheten i fråga har vederb örliga sanktionsmöjligheter. Skatteverket anser att exempelvis kontanthandla re ska åläggas någon form av registreringsskyldighet. Rikspolisstyr elsen pekar på behovet av en helhetssyn och att någon form av åtgärd er är nödvändiga för att fånga in de tillsynsobjekt som det i dag sa knas kännedom om. Svenska Bankföreningen betonar vikten av att till synen över alla företag som omfattas av penningtvättslagen i princip bör ligga på samma nivå, eftersom det annars finns risk för att de oeg entliga transaktionerna söker sig till de sektorer där tillsynen är svagast. Statskontorets förslag överensstämmer i huvudsak med regeri ngens förslag. Statskontoret menar att en kartläggning av företagen under tillsyn, och då särskilt av tillkommande aktörer, är en viktig utgå ngspunkt för att kunna utöva den tillsyn som anges i tredje penning tvättsdirektivet. Statskontoret föreslår att ett register först upprättas oc h att överväganden kring sanktioner m.m. först därefter görs. Remissinstanserna lämnar Statskontorets förslag i huvudsak u tan erinran. Skälen för regeringens förslag: Penningtvättstillsyn förutsätter g od kunskap och förståelse för de marknader och verksamheter som aktörer under tillsyn verkar inom. En effektiv tillsyn kräver dessutom att de berörda myndigheterna har kännedom om vilka aktörerna under tillsyn är samt att de ges möjlighet att på begäran få de upplysningar och ta del av 168

de handlingar som behövs för tillsynen. I det sammanhanget är de t även Prop. 2008/09:70 av vikt att tillsynsmyndigheten har rätt att utföra platsundersökning ar och att den ges vissa ingripandemöjligheter. Här skiljer sig förutsättnin garna åt mellan de tillsynsmyndigheter som i dag utövar penningtvättsti llsyn. Lotteriinspektionen har till exempel endast tillsyn över fyra ka sinon medan Revisorsnämnden utövar tillsyn över fler än 4 000 godkänd a och auktoriserade revisorer samt registrerade revisionsbolag. Gemensam t för dessa tillsynsmyndigheter är ändå att de har tillsynsansvar öv er en begränsad krets objekt, vilkas verksamhet i samtliga fall kräver någ on form av registrering eller tillståndsplikt som gör dem känd a för respektive tillsynsmyndighet. När det gäller tillsynen över de nya aktörer som föreslås omfatt as av penningtvättstillsyn och över de penningtvättsaktörer som inte sedan tidigare omfattas av allmänna tillsynskrav saknas denna kännedom . Det är fråga om yrkesmässig verksamhet avseende bokföringstjänster eller revisionstjänster, när det inte rör sig om verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag, skatterådgi vare, andra oberoende jurister än advokat eller biträdande juri st på advokatbyrå och yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning till ett belopp som motsvarar 15 000 euro. Dessutom omfattas bildande av jur idiska personer, försäljning av nybildade aktiebolag, förmedling av sv enska eller utländska juridiska personer, tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en postadress eller därmed sammanhängande tjänster t ill en juridisk person eller en trust eller en liknande juridisk konstru ktion, förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktio n och funktion som nominell aktieägare för en verklig huvudmans räkning . Antalet fys iska och juridiska personer som nu kommer att omfattas av tillsyn är sannolikt stort. Penningtvättsutredningen uppskattar exem pelvis antalet oberoende jurister till 2000 och antalet redovisningskonsult er till omkring 5000. I FATF:s utvärderingsrapport av Sverige kritiseras svensk lagsti ftning och tillsyn bl.a. mot bakgrunden att det finns grupper av aktörer som omfattas av penningtvättsregler, men som faller utanför de existe rande systemen för tillsyn. Det påpekas att det inte utsett någon myndigh et att övervaka icke-finansiella aktörers efterlevnad av penningtvätts regler, samt att ingen myndighet utsetts som kan vidta åtgärder om det up ptäcks att dessa aktörer bryter mot regler om penningtvätt eller finansierin g av terrorism. FATF underkänner också att Finansinspektionen är den e nda myndighet som ges föreskriftsrätt avseende penningtvätt. Som nämnts innebär det tredje penningtvättsdirektivet att medl emsstaternas behöriga myndigheter ska effektivt övervaka och vi dta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de institut och persone r som omfattas av direktivet uppfyller dess krav. En av förutsättningarna för en sådan effektiv övervakning är att tillsynsmyndigheten får kännedo m om vilka dessa aktörer är. Den nu gällande penningtvättslagen omfattar även skatterådgi vare, oberoende jurister i vissa situationer och handlare av vissa varor i de fall betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Någon tillsyn över att dessa aktörer följer penningtvättsregleringen finns inte och det förekommer endast någon enstaka rapportering till 169

Finanspolisen från dessa grupper. Dessa aktörer ställs nu under ti llsyn Prop. 2008/09:70 tillsammans med en rad nya aktörer. Regeringen delar i det sammanhanget Rikspolisstyrelsens uppfattning att en bättre helhetssyn behövs och att någon form av åtgärder är nödvändiga för att fån ga in tillsynsobjekt som det i dag saknas kännedom om. Direktivet k räver visserligen inte uttryckligen att anmälningsplikt införs för alla dessa aktörer, men kravet på effektiv övervakning i direktivet och från FA TF:s sida måste tillgodoses. Dessa problem kan svårligen lösas på anna t sätt än att anmälningsplikt införs för alla nya aktörer som nu fö reslås omfattas av penningtvättstillsyn och de penningtvättsaktörer so m inte sedan tidigare omfattas av allmänna tillsynskrav. Denna effektivitetsaspekt måste emellertid vägas mot integr itetsintressen, men även mot intresset av att inte införa nya regler som lä gger en onödigt stor administrativ börda på företagen. Det bör där för i sammanhanget påtalas att de flesta aktörerna sannolikt förekom mer i Bolagsverkets register över företag, främst aktiebolagsregistre t och handelsregistret. Införs nu anmälningsplikt bör Bolagsverket ålägg as att föra register över de aktörer som har gjort anmälan. För att inte lägg a för stor administrativ börda på de företag som redan är regi strerade, bör p enningtvättsregistret i dessa fall endast innehålla grundläg gande uppgifter om organisationsnummer, namn och tillsynsmyndighet. Ur ett integritetsperspektiv kan sägas att det huvudsakligen komm er att röra sig om registrering av juridiska personer, där integritetshänsy n inte lika tydligt gör sig gällande. När det gäller fysiska personer rör d et sig dessutom om personer som registreras på grund av att de utövar näri ngsverksamhet inom områden där det anses finnas förhöjd risk för pen ningtvätt och finansiering av terrorism. Viktigt att betona i sammanhan get är dessutom att det inte föreslås att några känsliga personupp gifter registreras. Mot bakgrund av vad som nu har sa gts bör intresset av en e ffektiv penningtvättsbekämpning ges företräde framför nu redov isade integritetsintressen. En registrering av nu beskrivet omfång innebär heller inte en onödigt stor administrativ börda för företagen. Regeringen anser därför, i likhet med Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket , att en anmälningsplikt med nu aktuellt omfång bör in föras. Denna ståndpunkt ligger även i linje med Svenska Bankföreningen s åsikt att alla företag som omfattas av penningtvättslagen bör omfattas a v lika omfattande tillsyn – detta bl.a. för att försvåra kringgåenden och f ör att undvika att oseriös verksamhet söker sig till de branscher där tills ynen inte är lika omfattande. Bolagsver ket bör föra register över de personer som har gjort anmälan. Av effektivitets- och kostnadsskäl bör anmälan ske till Bolagsv erket, som sedan kan meddela aktuell tillsynsmyndighet att registrerin g har skett. Den vandelsprövning som tillsynsmyndigheten åläggs får ske i efterhand. Kännedom om vilka aktörer som omfattas av penningtvättsregler na är givetvis inte nog. Samarbetet och erfarenhetsutbytet inom det nya sam ordningsorganet inom Finans inspektionen som nu föreslås – beträffande bl.a. analys och metoder för tillsyn – torde dock vara avgörande för att skapa den helhetsbild över aktörerna som krävs för att länsstyrelserna i dessa fall ska kunna effektivt övervaka och bidra till att bekämpa förekomsten av penningtvätt. 170

Det kan sägas att de tre länsstyrelserna som åläggs tillsynsansvare t för Prop. 2008/09:70 denna restgrupp visserligen får en stor grupp att övervak a. I sammanhanget bör dock framhållas att det rör sig om eff ektiv övervakning enligt direktivet, och inte om direkt tillsyn på det sä tt som t.ex. Finansinspektionen utövar över tillståndspliktiga finansiella in stitut (se resonemang om skillnaden mellan direkt och indirekt tillsyn un der avsnitt 6.5.1). Således bör anmälningsplikten inte heller i detta avse ende innebära någon avsevärd administrativ börda för de tillkomm ande aktörerna. Dessutom bör länsstyrelserna tillämpa ett riskk änsligt förhållningssätt. Den lokalkännedom om aktörerna som finns hos länsstyrelserna, och som är ett av skälen varför tillsynsansvaret läggs p å just dessa, kan komma till nytta vid bedömningen av risken för att ens kilda aktörer eller grupper av aktörer inte har vederbörliga rutiner för t.ex. identitetskontroll eller andra förpliktelser enligt regelverket. Det riskkänsliga förhållningssättet borde bidra till att tillsynsuppdrag et blir hanterligt trots mängden tillkommande aktörer som ska stå under til lsyn. Tillsynen över de nya aktörer som föreslås omfattas av penn ingtvättstillsyn och över de penningtvättsaktörer som inte redan tid igare omfattas av allmänna tillsynskrav bör regleras i den nya penningtvättslagen. Eftersom syftet med tillsynen är att f örhindra att verksamhet som omfattas av lagen drivs på ett sätt som inte är önsk värt bör bestämmelserna om tillsyn ges följande huvudsakliga innehåll. Den som avser att bedriva en verksamhet som omfattas av lagen ska, om verksamheten inte redan står under tillsyn, anmäla detta till Bolagsverket. Har en anmälan inte gjorts bör verksamheten in te få bedrivas. Drivs den ändå bör den efter föreläggande av tillsynsmyndigheten kunna fås att upphöra. Detsamma bör gälla då en anmälan visserligen gjorts men verksamheten ändå – t.ex. på gru nd av verksamhetsutövarens brottsliga verksamhet – inte ska få bedrivas . När det genom rättelse är möjligt att undanröja ett fel som annars skull e leda till att verksamheten inte få r bedrivas, bör tillsynsmyndigheten kunna förelägga verksamhetsutövaren att vidta rättelse. För att kunna fullgöra dessa uppgifter bör tillsynsmyndigheten ha rätt att begära upplysningar och genomföra undersökningar.

6.6 Bör en central databas inrättas i enlighet med FA TF:s Prop. 2008/09:70 rekommendation nr 19 ?

Regeringens bedömning : En central databas i enlighet med FATF:s rekommendation nr 19 bör inte inrättas.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ekobrottsmyndigheten ifrågasätter utrednin gens bedömning att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att föres lå en central databas som samlar transaktioner över ett visst b elopp. Ekobrottsmyndigheten menar att utredningen borde ha gjort en nä rmare analys över hur en databas skulle kunna användas och anser att f rågan bör prioriteras av regeringen. Rikspolisstyrelsen förespråkar inrätt andet av en central databas med uppgifter om större transaktioner som sker elektroniskt. Genom en samlad information om sådana transak tioner skulle möjligheterna att bedriva effektivt förebyggande och bekäm pande arbete på det aktuella området förbättras. Tullverket menar att en central databas med uppgifter om gränsöverskridande valutatransaktioner s kulle vara ett effektivt verktyg för bekämpandet av grov organiserad brot tslighet, men även i det dagliga kontrollarbetet. Tullverket anser det dä rför vara olyckligt att utredningen inte funnit skäl att närmare utred a en nationell databas för informationsöverföring. Svenska B ankföreningen delar utredningens bedömning att det inte finns tillräckliga skäl att föreslå en central databas för transaktion er över ett visst belopp.

Bak grund – FATF:s rekommendation nr 19.

FATF:s rekommendation nr 19 lyder i sin helhet:

Countries should consider the feasibility and utility of a system w here banks and other financial institutions and intermediaries would rep ort all domestic and international currency transactions above a fixed am ount, t o a national central agency with a computerised data base, availab le to competent authorities for use in money laundering or terrorist fina ncing cases, subject to strict safeguards to ensure proper use of the inform ation.

Någon bestämmelse, motsvarande FATF:s rekommendation n r 19, finns inte i penningtvättsdirektivet. Kravet i FATF:s rekommendat ion nr 19 gäller att överväga huruvida en central databas ska inrättas. Om detta bedöms lämpligt får inrättandet av databasen ske i ett annat sammanhang. Vid den utvärdering av Sverige som FATF gjorde i b örjan av år 2006 konstaterades (se s. 90 f i utvärderingen) att Sverige inte p å ett adekvat sätt övervägt inrättandet av en central databas i enlighet med FATF:s rekommendation nr. 19. I utvärderingen hänvisades till det arbete som gjorts i rapporten ”internationella ekobrott” (Ds 1997: 51). I rapporten redovisades det amerikanska systemet FINCen (Fina ncial Crimes Enforcement Network). I korthet framgick följande. FinCen tillämpas sedan 1996. Tidigare fanns ett system som blandade rutinmässiga rapporter med misstänkta transaktioner. Flödet ansågs betungande och svåröverskådligt. Ordningen bygger på en kombination

av formella kriterier (t.ex. belopp) och en subjektiv bedömning av Prop. 2008/09:70 transaktionen från penningtvättsynpunkt. FinCen har ingen funktio n som filter eller sortering. De registrerade rapporterna är tillgängliga f ör ett antal anslutna myndigheter, som t. ex. kan använda dem vid brotts utredning. I vissa fall utför FinCen, på begäran, vissa analysuppgifter sam t analyser av övergripande karaktär om utvecklingslinjer etc. Även vissa strategiska bedömningar kan förekomma. Resultatet av verksamheten anges som svår att mäta. Det sakn as ett tolkningsuttalande (”interpretative note”) till FATF:s rekommendati on nr 19. I metodologin till FATF:s rekommendationer (Methodolog y for assessing compliance with the FATF 40 recommendations and the FATF 9 special recommendations) finns beskrivet vissa ytterligare önsk värda kriterier för uppfyllelse av rekommendationen. Den närmare inneb örden av rekommendationen har dock inte beskrivits. Olika länder har olika system för rapportering av transaktioner. I vissa länder ska verk samhetsutövare dels rapportera vid misstanke om penningtvätt el ler finansiering av terrorism, dels vid transaktioner överstigande et t visst belopp. I andra länder, såsom Sverige, ska verksamhetsutövare endast rap portera vid misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ingendera lösning är fel utifrån innehållet i FATF:s rekommendat ion nr 19. Ingenting i rekommendationen hindrar att ett land använder s ig av databaser med ett innehåll som kan användas även för andra, v idare ändamål än enbart penningtvättsbekämpning. I Norge finns t.e x. ett valutare gister. I detta registreras gränsöverskridande transaktioner, växling och kontantdeklarationer. Ett antal myndigheter har tillgång till registret.

Utformningen och omfattningen av en central databas

Utredningen har gjort följande bedömning beträffande utformningen och omfattningen av en central databas. Ett system som innebär att ett antal myndigheter får tillgång till registrerade uppgifter kan naturl igtvis användas i ett bredare sammanhang än bara för bekämpning a v penningtvätt eller finansiering av terrorism. Något som aktua liserar grundläggande frågor om skyddet för den personliga integriteten oc h kanske även i grunden förhållandet till hur brottsbekämpning ska g å till. Det väcker betänkligheter att inrätta ett system där informatio n kan ”fiskas” av ett flertal myndigheter. Vad som bör övervägas är därf ör en databas som används av Finanspolisens och Ekobrottsmyndig hetens underrättelsetjänst för underrättelseändamål. Aktuella belopp b ör i sådana fall ligga betydligt lägre än 15 000 euro eller motsvarande. Det bör vara så pass lågt att det innebär svårigheter att dela upp transaktionerna för att undvika upptäckt, o ch bör därför ligga på 30 000 kr – 50 000 kr. Informationen i databasen bör lämpligen behandlas såsom underrättelseinformation och kan hanteras inom ramen för penningtvättsregistret. Uppgiftsskyldigheten bör begränsas till banker och andra aktörer inom det finansiella området.

Effekterna av att inrätta en central data bas Prop. 2008/09:70

Utredningen har gjort följande bedömning av effekterna av att inrät ta en central databas. Den samlade informationsmängden skulle k unna användas i förebyggande arbete på så sätt att möjligheterna att skaffa sig överblick över transaktionsmönster skulle vara betydande. Tra nsaktionskedjor skulle kunna följas upp och deras förgreningar kunna ut redas på ett annat sätt jämfört med dagens förhållanden. Därmed s kulle möjligheterna till strategiskt användbar information öka och ge sv ar på frågor om vilken typ av företag eller vilka metoder som används f ör att tvätta pengar eller finansiera terrorism. Denna information kan sedan användas för att öka kunskapen hos de rapporteringsskyldiga föret agen. Databasen kan också användas för effektivisering vid den in itiala bedömningen av de uppgifter som lämnas, liksom för den efterfölja nde utredningen. Möjligheterna att upptäckta penningtvätt eller finansi ering av terrorism skulle sannolikt öka. Jämfört med dagens ma nuella hantering i pappersformat vid anmälan och efterföljande förfrågn ingar skulle tidsåtgången kunna minska väsentligt. En minskad tidsåtgån g för utredning kan antas ha betydelse även beträffande möjligheten att åt erta vinning från brott. En viktig omständighet som talar mot att upprä tta en central databas enligt vad som ovan framförts består i kostnad erna. Redan i dag får banker och andra företag inom den finansiella se ktorn lägga ner stora belopp på att bekämpa penningtvätt och finansierin g av terrorism. Ytterligare krav genererar ytterligare kostnader. En da tabas som enbart skulle användas för underrättelseändamål måste, mot bakgrund av de stora kostnader den skulle innebära, anses som begr änsad i förhållande till nyttan. Skälen för regeringens bedömning: Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen anser att en central databas bör inrättas, eftersom det skulle effektivisera bekämpningen av penningtvätt och finansieri ng av terrorism. Ekobrottsmyndigheten hänvisar till att erfarenheter från USA och resten av Europa visar att effektiviteten i bekämpningen a v penningtvätt ökar genom tillgång till elektroniskt överförbar inform ation och databaser där de brottsbekämpande myndigheterna har möjlighe t att inhämta erforderlig information. Ekobrottsmyndigheten menar därfö r att utredningen borde ha gjort en närmare analys över hur en databas skulle kunna användas och anser att frågan bör prioriteras av regeri ngen. T ullverket menar att en central databas med uppgifter om gränsöverskridande valutatransaktioner skulle vara ett effektivt ve rktyg för bekämpandet av grov organiserad brottslighet, men även i det da gliga kontrollarbetet. I likhet med vad Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelse n har framfört finns det enligt regeringen skäl som talar för att en c entral databas, där samtliga transaktioner över ett visst belopp ingår, skulle kunna öka effektiviteten i bekämpningen av penningtvätt oc h finansiering av terrorism. Något underlag som ger en bredare analy s av nyttan finns dock inte att tillgå i utredningen och är inte möjligt att ta fram inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Vidare saknas en närmare analys av vilket intrång i den personliga integriteten som inrättandet av en central databas skulle innebära. Det kan dock ifrågasättas om rapportering över ett visst belopp är den effektivaste metoden att

bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism. Beträffand e det Prop. 2008/09:70 sistnämnda kan det vara fråga om mindre belopp som samlas in och förmedlas vidare. Dessa skulle knappast upptäckas med föreva rande databas. Att inrätta en sådan central databas skulle dessutom sannolikt, sås om utredningen har funnit, vara förenad med stora kostnader. En bety dande del av kostnaderna skulle hamna på staten för ett systembygge av en central databas enligt vad som framförts ovan. Även kostnader f ör förvaltning och metodutveckling för analysverktyg uppkommer. För banker och andra finansiella företag som skulle omfattas av en så dan rapporteringsskyldighet skulle kostnaderna öka, bl.a. eft ersom skyldigheten att anmäla misstänkta transaktioner består. I sammanh anget bör också beaktas att genomförandet av penningtvättsdirektivet i sv ensk rätt förväntas få positiva effekter på bekämpningen av penningtvätt o ch finansiering av terrorism. Även andra initiativ ökar transaktio ners spårbarhet, exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 om information om betalaren som ska åtfölja överfö ringar av medel. Innan effekterna av dessa åtgärder har utvärderats anser regering en att det inte finns skäl att föreslå att en central databas i en lighet med FATF:s rekommendation nr 19 inrättas. Detta utesluter givetvis inte att en sådan databas kan komma att inrättas vid en senare tidpunkt.

7 Konsekvensutrednin g

7.1 Varför behövs en ny reglering om penningt vätt?

Brottslighet genererar vinster och penningtvätt syftar som tid igare nämnts till att på olika sätt dölja ursprunget till dessa illegala tillgån gar. Ett vanligt förfarande i dessa sammanhang är att regelmässigt an vända det finansiella systemet för att föra in medlen i den legala ekonom in via investeringar eller konsumtion. Det finns således skäl – som när mare utvecklats i avsnitt 5 – att vidta åtgärder mot detta förfaringssätt, fr ämst för att hindra organiserad brottslighet, men även för att s kydda stabiliteten hos det finansiella systemet. Internationella åtgärder mot penningtvätt inriktades inledningsvis på de fall där förbrottet var narkotikabrott. Det har sedan skett en utve ckling mot en vidare definition av penningtvätt som grundas på flera typer av underliggande brott. Utvecklingen avspeglas i regelverket på internat ionell nivå genom det arbete som bedrivs i Financial Action Task F orce (FATF) och på EU-nivå genom antagande av flera penningtvättsdirekt iv. Det första penningtvättsdirektivet (91/308/EEG) antogs 1991. Syftet med direktivet var att samordna insatserna för att förhindra att friheten för kapitalrörelser och friheten att tillhandahålla finansiella tjänster utny ttjas för penningtvätt. Ändringar i det första penningtvättsdirektivet beslu tades 2001 genom införande av det andra penningtvättsdire ktivet (2001/97/EG). Direktivet genomfördes i svensk lag med ikraftträ dande från den 1 januari 2005. Båda direktiven var minimidirektiv, dvs. m öjligheten fanns att nationellt besluta om strängare regler. D e två direktiven har nu ersatts genom det nu aktuella tredje penningt vättsdirektivet. Även det tredje penningtvättsdirektivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna kan välja att genomföra strängare regler. Et t syfte med genomförandet är att uppnå en harmonisering inom EU avseende bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terro rism. En annan viktig faktor för regleringen på finansmarknadsområd et är emellertid att inte införa strängare regler än vad som är motiverat m ed hänsyn till syf tet med regleringen – detta för att inte i onödan hämma möjligheterna till att driva en effektiv näringsverksamhet inom de områden som omfattas av reglerna om penningtvätt och finansieri ng av terrorism.

7.2 Budgetära konsekvenser för berörda myndigheter och organ

I dag sker tillsynen över de aktörer som omfattas av penningtvättsl agen av Fastighetsmäklarnämnden, Finansinspektionen, Lotteriinspekti onen, Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund. Fastighetsmäklarnämnden har tillsynen över fastighetsmäklare, Finansinspektionen över finansiella aktörer, Lotteriinspektionen över kasinoverksamhet, Revisorsnämnden över auktoriserade och godkända revisorer och Sveriges

Advokatsamfund över advokater och biträdande jurister. I och med Prop. 2008/09:70 genomförandet av det tredje penningtvättsdirektivet kommer nu fler grupper av aktörer att omfattas av penningtvättstillsyn. E nligt propositionens förslag ska nuvarande tillsynsmyndigheter även fortsättningsvis ha det operativa tillsynsansvaret för sina resp ektive områden. Tillsynen över tillkommande aktörer föreslås däremot l äggas på tre länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Skåne, Stockhol m och Västra Götaland. Vidare föreslås att ett samordningsorgan för penni ngtvättstillsyn inrättas inom Finansinspektionen. Nedan redogör s för de budgetära konsekvenserna för de myndigheter som berörs av förslag et. Tredje penningtvättsdirektivet ställer också krav på statisti k om penningtvätt som får konsekvenser för berörda myndigheter och o rgan. Regeringen har uppdragit åt Brottsförebyggande rådet att i samverka n med Rikspolisstyrelsen analysera behovet av och föreslå nödvändi ga förändringar i myndigheters rutiner eller system för att utv eckla statistiken om penningtvätt och finansiering av terrorism. De tta är nödvändigt för att Sverige ska uppfylla dels kraven på statistik en ligt artikel 33 i tredje penningtvättsdirektivet, dels FATF:s rekommend ation 32. De kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda myndigheter kan först bedömas när utredning ens kartlagt eventuella förändringsbehov i statistikinsamlingen kring penningtvätt (se avsnitt 6.4.6 om uppgiftslämnande och statisti k).

7.2.1 Finansinspektionen

Finansinspektionen ansvarar i dag för penningtvättstillsynen över den finansiella sektorn, en grupp aktörer som i dag uppgår till omkring 3 700. Förslaget i propositionen medför inga förändringar för Finansinspektionen i det avseendet, utan inspektionen ska äv en i fortsättningen ha det operativa tillsynsansvaret för dessa aktörer. D enna tillsynsverksamhet ska också fortsättningsvis finansieras via an slag på statsbudgeten och genom att Finansinspektionen därefter ta r ut motsvarande belopp från företagen under tillsyn vilka förs till statsbudgeten. Enligt förslaget ska den samordnande funktionen av penningt vättstillsynen förläggas till ett särskilt nyinrättat samordningsorgan ino m Finansinspektionen. Samordningsorganet tillförs medel via F inansinspektionens anslag och denna tillkommande del ska inte deb iteras företagen som görs för övrigt, ut an ska i helhet belasta statsbudgeten. Kostnaderna för det nya samordningsorganet beräknas till 4,5 miljoner kr per år, bl.a. utifrån bedömningen att det nya samordningsorganet ska ha tre årsarbetskrafter. I budgetpropositionen för 2009 föreslås a tt detta belopp tillförs Finansinspektionen.

7.2.2 Länsstyrelserna i Skåne, Stockholm och Västra Götaland

Enligt lagförslaget ska länsstyrelserna i Skåne, Stockholm och Västra Götaland utöva tillsyn över de nya aktörer som nu föreslås omfattas av penningtvättstillsyn och som inte sedan tidigare omfattas av allmänna

tillsynskrav. Eftersom det inte finns någon kännedom om det e xakta Prop. 2008/09:70 antalet tillkommande aktörer har det varit svårt att uppskatta länsstyrelsernas ökade resursbehov. Sannolikt finns vissa stordriftsfö rdelar med länsstyrelsernas övriga tillsynsverksamhet, men enligt Statskontorets bedömning bör ytterligare totalt två till tre årsarbetsk rafter avsättas under 2009 för tillsyn avseende penningtvätt hos de tre be rörda länsstyrelserna. Denna tillsynsverksamhet ska finansieras via de tre länsstyrelsernas anslag och beräknas kosta 1,8 miljoner kr. I bu dgetpropositionen för 2009 föreslås att detta belopp tillförs de utp ekade länsstyrelserna. Med hänsyn till svårigheten att initialt beräkna om fattningen av länsstyrelsernas tillsyn suppdrag ämnar dock regeringen noga följa kostnadsutvecklingen.

7.2.3 Bolagsverket

Enligt lagförslaget ska Bolagsverket bygga upp ett register öv er de tillkommande aktörerna som nu föreslås omfattas av tillsyn. Efterso m det är oklart hur många aktörer som ingår i denna grupp är det svårt a tt göra en exakt skattning av hur stora kostnaderna blir för att bygga upp detta register. Verksamheten ska emellertid anslagsfinansieras i upps tartsskedet och startkostnaderna och kostnaden för det första årets dr ift av registret beräknas uppgå till maximalt 1 miljon kr. Medel för detta ändamål föreslås tillföras Finansinspektionens anslag från bud getåret 2009 och Bolagsverket ska kunna rekvirera medel från inspektionen för att kunna fullgöra sina uppgifter med att upprätta penningtvättsregistret.

7.2.4 Övriga berörda myndigheter och organ

Enligt gällande regler ansvarar Finansinspektionen för penningt vättstillsynen avseende tillståndspliktiga finansiella institut, m edan Fastighetsmäklarnämnden, Lotteriinspektionen, Revisorsnämnden och Sveriges Advokatsamfund ansvarar för aktörerna inom sina respe ktive områden. Gällande regler innebär att dessa inom ramen för den allm änna tillsynen över de aktörer de har ansvar för ser till att aktörerna även följer regler om penningtvätt. Enligt den nya lagen förtydligas tillsynsans varet för Fastighetsmäklarnämnden och Lotteriinspektionen jämfört m ed gällande ordning, på så sätt att de utpekas som särskilt ansvarig a för penningtvättstillsyn. Dessa myndigheter föreslås dessutom få föreskriftsrätt och blir underrättelseskyldiga till Finanspolisen i de fall de i samband med en inspektion får kännedom om transaktioner som kan tänkas utgöra penningtvätt. En viss ökad arbetsbörda kom mer att uppstå, men förväntas rymmas inom befintliga ramar. Den skärpta tillsyn en kan sannolikt också leda till att Finanspolisen får fler rapporter att bedöm a.

7.3 Ekonomiska konsekvenser för berörda företag

De svenska penningtvättslagstiftningen omfattar i dag bank- och finansieringsrörelse, livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse, verk-

samhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspekt ionen Prop. 2008/09:70 enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt och lagen (2004:299 ) om inlåningsverksamhet, försäkringsförmedling, verksamhet för utgi vande av elektroniska pengar, fondverksamhet, fastighetsmäklare, kasinon samt verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor. Den omfattar även skatterådgivare, oberoende jurister och fysiska och juridiska pe rsoner som driver handel med vissa typer av varor om kontant betalning sker med ett belopp över 15 000 euro. Tillsynen avseende penningtvätt för de som omfattas av gällande reg ler är i praktiken inte enhetlig. Finansinspektionen utövar en aktiv tillsyn avseende penningtvätt, medan andra ovan nämnda ansvariga til lsynsmyndigheter och självreglerande organ utövar en mer allmän tillsy n över objekten. Vissa grupper står inte under någon tillsyn, trots att de om fattas av gällande regelverk, bl.a. skatterådgivare, oberoende jurister, och vi ssa handlare som tar emot kontant betalning över 15 000 euro. I och m ed förslag i propositionen utökas gruppen som ställs under tillsyn t ill att omfatta även dessa grupper. Dessutom tillkommer enligt förslaget en rad nya aktörer under tillsyn. Utöver de som omfattas i dag ska även bl.a. registrerade revisionsbolag, fysiska och juridiska personer som y rkesmässigt bedriver revisionsverksamhet utan att vara godkända eller auktoriserade revisorer, tillhandahåller bokföringstjänster eller tjän sten bolagsbildning samt all yrkesmässig verksamhet som innebär handel med varor där kontantbetalning sker med belopp på 15 000 euro elle r mer omfattas. Detta följer av tredje penningtvättsdirektivet. Det är svårt att uppskatta de eventuellt ökade kostnaderna f ör de tillkommande aktörerna att uppfylla de nya regler som föreslås. Dels saknas kännedom om det exakta antalet nya aktörer som komm er att omfattas, dels är det svårt att kvantifiera dessa aktörers tidsåtgång eller kostnad som skulle kunna följa av de nya reglerna. För vissa ak törer, såsom icke auktoriserade revisorer, tillhandahållare av vissa b olagstjänster och oberoende jurister torde konsekvenserna i praktiken vara m er långtgående än för exempelvis handlarna, eftersom de sistnämnd a har valet att inte ta emot kontant betalning över beloppsgränsen. D et bör dock i sammanhanget betonas att nu föreslaget tillämpningso mråde endast till en mycket liten del går utöver penningtvättsdirek tivets omfattning. Tillsynen ska enligt tredje penningtvättsdirektivet och enligt förslag et ske med utgångspunkt i ett riskbaserat förhållningssätt, vilket inneb är att tillsynsinsatserna kan särskilt riktas in på de grupper av aktörer där r isken för förekomsten av penningtvätt är högre. Utgångspunkten är att risk erna skiljer sig åt mellan olika länder, kunder och verksamhetsområden samt att förändringar i transaktionstyper kan ske över tiden. Förslaget u tgår ifrån att resurserna för att bekämpa penningtvätt bör använda s där behoven finns. Det riskbaserade förhållningssättet ger därför de n nödvändiga flexibiliteten i tillsynssystemet. På så sätt undviks en o nödig börda för aktörer som visserligen faller in under tillämpningso mrådet, men där risken för förekomsten av penningtvätt bedöms som låg. Det riskbaserade förhållningssättet innebär däremot inte att olika aktörer inom en och samma grupp kan behandlas olika eller har olika krav att uppfylla enligt förslaget, varför förslaget bedöms vara konkurrensneutralt. 179

8 Författningskomment ar

8.1 Förslaget till lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. Tillämpningsområd e och definitioner

La gens tillämpningsområde

1 §

I en ny portalparagraf slås lagens syfte fast. I lagrådsremissen föreslogs, i ett andra stycke, att lagen bara sku lle gälla för verksamhet inriktad mot kunder. En sådan regel får dock , som Lagrådet påpekat, anses vara onöd ig. Det framgår nämligen av lagen v ilka verksamheter som omfattas av b estämmelserna och motsatsvis att den inte gäller för övriga verksamheter. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.1.1.

2 §

Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets fö rslag, motsvarar delvis 2 § i 1993 års penningtvättslag (se prop. 1992/93: 207 s. 12 och prop. 2003/04:156 s. 87). Den innehåller en uppräkning a v de verksamheter som omfattas av penningtvättslagen och genomför art ikel 2 i direktivet. Punkten 1 gäller verksamhetsutövare som driver bank- och finansieringsrörelse . Det bör noteras att definitionen av finansiellt in stitut i artikel 3.2 i tredje penningtvättsdirektivet avviker på väsentliga punkter från den definition av finansiellt institut som finns i 1 kap. 5 § 7 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Direktivets definit ion är betydligt vidare och omfattar, utöver definitionen i nämnda lag, bl.a. livförsäkringsrörelse, tillståndspliktig värdepappersrö relse, fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder samt v issa försäkringsförmedlare. Försäkringsförmedling i punkten 5 inskränks – i enlighet med a rtikel 3.2 e i direktivet – till sådan verksamhet rörande livförsäkring , som drivs av andra än anknutna försäkringsförmedlare. Även omfattn ingen beträffande fastighetsmäklare i punkten 8 inskränks. Innebörden a v att endast fastighetsmäklare med fullständig registrering omfattas ä r att hyresförmedlare faller utanför lagens tillämpning. Punkten 10 har h ittills endast omfattat godkända och auktoriserade revisorer. Till detta lägg s nu registrerade revisionsbolag. Direktivet får dock anses kräva att ä ven andra personer ska omfattas i de fall de yrkesmässigt erbj uder bokförings- eller revisionstjän ster. I punkten 11 kompletteras lagens tillämpningsområde därför med denna grupp. Det innebär att nya yrkesgrupper såsom redovisningskonsulter träffas av regelverket. Kravet på yrkesmässighet innebär att den som på ideell basis utför revisionstjänster inte omfattas.

Punkterna 13 och 14 – tillsammans med 3 § första stycket – inne håller Prop. 2008/09:70 bestämmelser delvis motsvarande de i 2 a § i 1993 års penningtvä ttslag (se prop. 2003/04:156 s. 87 f.), dvs. yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, till den del verksam heten avser tjänster som anges i 3 § första stycket. Gruppen ”andra obero ende jurister” har av systematiska skäl brutits ut jämfört med 19 93 års penningtvättslag och lagts i en särskild punkt 14 (se författningsk ommentarerna till 3 § andra stycket och 6 kap.). Ytterligare en grupp av verksamhetsutövare – ”tillhandahålla re av tjänster till truster eller bolag” har tillkommit i direktivet (se artikel 2.1.3 c och definitionen i artikel 3.7). Det är här enligt punkten 15 fråga om sådana verksamhetsutövare som – utan att vara revisorer, s katterådgivare eller oberoende jurister – yrkesmässigt erbjuder vissa tj änster som preciseras i 3 § andra stycket (se närmare i författningskomme ntaren till sistnämnd bestämmelse). Punkten 16 motsvarar delvis 2 b § i 1993 års penningtvättslag. Be stämmelsen genomför artikel 2.1 e i direktivet. Nuvarande bestäm melse omfattar fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig h andel med eller auktionsförsäljning avseende vissa angivna slag av varo r, i de fall betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Begränsningen avseende vissa angivna slag av varor har tagits bort. All yrkesmässig kontanthandel med varor till angivet minimib elopp omfattas således. Även auktionsförsäljning av varor, som n ämns uttryckligen i den nuvarande bestämme lsen, omfattas. Förutom de var uslag som för närvarande nämns uttry ckligen omfattas exempelvis rot poster av skog och smycken. Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 6.1.1.

3 §

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets fö rslag. Paragrafens första stycke ska läsas tillsammans med 2 § 13 oc h 14. Innehållet motsvarar huvudsakligen 2 a § i 1993 års penningtvättsla g och genomför artikel 2.3 b i–v i direktivet. Till de tjänster som omfattas l äggs även i punkten 2 e bildande, drift och ledning av truster (se neda n om gränsöverskridande verksamhet). Paragrafens andra stycke genomför artikel 3.7 och ska läsas tillsammans med 2 § 15. De tjänster som avses är bildande av juridiska p ersoner ( punkten 1 ) och fullgörande av funktion som styrelseled amot eller bolagsrättsligt ansvarig ( punkten 2) . Sistnämnd punkt är tillä mplig även på den som yrkesmässigt vidtar åtgärder för att någon anna n ska kunna utföra dessa funktioner. Enligt punkten 3 omfattas yrkesmässig försäljning av nyb ildade aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska pers oner och enligt punkten 4 omfattas den som yrkesmässigt tillhandahåll er ett registrerat kontor eller en tillfällig postadress och därmed sam manhängande tjänster till en juridisk person eller en trust eller en lik nande juridisk konstruktion samt förvaltning av en trust eller en likn ande juridisk konstruktion. Slutligen är punkten 5 tillämplig på den som yrkesmässigt erbjuder funktionen nominell aktieägare. Den omfattar även att man yrkesmässigt vidtar åtgärder för att någon annan ska kunna utföra denna funktion, om 181

inte åtgärden erbjuds ett företag som är noterat på en reglerad mark nad Prop. 2008/09:70 som omfattas av informationsskyldighet i överensstämmelse med gemenskapslagstiftning eller som är underkastat motsvarande internationella normer. Flera av de tjänster som nu föreslås omfattas av lagstiftn ingen förekommer inte i Sverige, bl.a. av legala skäl. Exempel på d etta är truster, nominella aktieägare och bolagsrättsligt ansvariga. Dessa funktioner kan emellertid, som Lagrådet påpekat, utövas gränsöverskrid ande av en verksamhetsutövare i Sverige. Gränsöverskridande verksa mhet som sker från svenska företag eller utländska företags etablering ar i Sverige ska omfattas av svenska penningtvättsregler (se prop. 1992/93:207 s. 13). Av den anledningen bör även nu aktuella tjänst er tas in i lagen (se författningskommentaren till 4 § när det gäller filialer) . Det är viktigt att betona att den verksamhet som omfattas är fy siska och juridiska personer som yrkesmässigt – till en utomstående – erbj uder dessa tjänster. Bestämmelserna omfattar således inte verksamhetsutövare s om personligen har getts i uppdrag att verk a som styrelseledamot eller bolagsman i handelsbolag eller kommanditbolag. B estämmelsen behandlas även i avsnitt 6.1.1.

4 §

Lagrådet har efterfrågat ett klarläggande av hur de artiklar i direk tivet som behandlar filialer bör tolkas och genomföras. I paragrafen kla rgörs att lagen, i fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7, även ska tillämpas på filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet. Av artikel 3.2 f framgår att bestämm elsen omfattar filialer inom EES. Filialer som ligger inom EES, men ut anför Sverige, och som är filialer till juridiska personer med huvudko ntor i Sverige omfattas emellertid av den nationella penningtvättslagstif tning som finns i landet där filialen är belägen (se prop. 1992/93:207 s. 13). Bestämmelserna motsvaras delvis av 2 § andra stycket, andra mening en i 1993 års penningtvättslag och genomför delvis artikel 3.1 samt ar tikel 3.2 f. Även 2 kap. 12 § – som genomför artikel 31.1 och 31.3 – bör uppmärksammas i sammanhanget. Enligt denna paragraf finns d et en s kyldighet för verksamhetsutövaren att tillse att dess filialer o ch maj oritetsägda dotterbolag utanför EES tilläm par regler om kundkännedom och b evarande av handlingar som motsvarar bestämmelserna i d irek tivet. Den svenska lagen ska således inte tillämpas direkt på dessa. B estämmelsen behandlas även i avsnitt 6.1.1.

Definitioner

5 §

Bestämmelsen, som har utformats enligt förslag från Lagrådet , inne håller ett antal definitioner som är grundläggande för förståelsen av lagen. I punkten 1 definieras affärsförbindelse som en affärsmässig förbindelse med viss varaktighet. Från detta ska således skiljas transak tioner som är av engångskaraktär. Punkten 2 innehåller en definition av brevlådebank. Med detta avses ett utländskt institut som är registrerat inom en jurisdiktion inom vilken det saknar verklig etablering och ledning och där institutet inte heller ingår i 182

en finansiell grupp som omfattas av tillsyn. Det sistnämnda avser gr upper Prop. 2008/09:70 av finansiella företag som omfattas av konsoliderad tillsyn, exem pelvis finansiella konglomerat. I punkten 3 definieras EES som det Europeiska ekonomiska sam arbetsområdet. Punkten 4 innehåller en definition av begreppet finansierin g av terrorism. Definitionen hänvisar till den uppräkning av brott som f inns i 2 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt all varlig brottslighet m.m. (finansieringslagen). Begreppet är något utvi dgat i förhållande till definitionen i artikel 1.4 i tredje penningtvättsdirek tivet. I 8 § finansieringslagen fanns tidigare en koppling till 1993 års penn ingtvättslag genom en skyldighet för verksamhetsutövare enligt 2 § första stycket 1–6 att granska alla transaktioner som skäligen kunde anta s avse tillgångar som var föremål för brott enligt finansieringslagen. Geno m att det sakliga innehållet i 8–22 §§ i finansieringslagen nu har flytta ts till den nya penningtvättslagen, efter att tillämpningsområdet har utök ats till finansiering av terr orism, försvinner den kopplingen. En koppling mellan de båda lagarna görs i stället här i definitionen genom hänvisningen till 2 § finansieringslagen. I punkten 5 definieras kund som den som har trätt i avtalsförbindel se med sådan verksamhetsutövare som avses i lagen. För att omfat tas av begreppet är det oväsentligt hur man i en viss bransch beteckna r dem man säljer sina varor eller tjänster till. En klient till en advokat är så ledes att betraktas som kund enligt denna lag. Av ordalydelsen följer själv fallet att leverantörer till verksamhetsutövaren inte omfattas. Punkten 6 innehåller en definition av penningtvätt motsvarande den i 1 § i 1993 års penningtvättslag (se prop. 1992/93:207 s. 12). I punkten 7 definieras person i politiskt utsatt ställning. Med d etta avses personer som har eller tidigare har haft viktiga offe ntliga funktioner och sådana personers närmaste familjemedlemmar och kända medarbetare. Efter påpekande från Lagrådet har orden ”utom lands bosatt” utgått ur definitionen. I stället har 2 kap. 5 § kompletterat s med en föreskrift om skärpt kontroll av personer i politiskt utsatt stä llning som är bosatta utomlands (jfr artikel 3.8 och 13.4). Det är fråga om fysiska personer som har eller tidigare har h aft de högsta ämbetena i ett land och deras närmaste familjemedlemm ar. I artikel 3.8 i kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets d irektiv 2005/60/EG med avseende på definitionen av ”person i politiskt utsatt ställning”, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre kr av på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning (genomfö randedirektivet) finns en närmare beskrivning av vilka personer som om fattas av definitionen (se artikel 2). Där framgår att det är de allra h ögsta nivåerna som träffas av bestämmelsen, dvs. stats- och regeringsc hefer, ministrar, parlamentsledamöter, domare i högsta instans, sty relseledamöter i centralbanker, ambassadörer och vissa personer som i nnehar de högsta posterna i statsägda företag. Med ”närmaste familjemedlemmar” avses make, maka eller partner med motsvarande ställning, barn och deras makar eller partner och föräldrar. Med ”kända medarbetare” avses fysiska personer som tillsammans med en politiskt utsatt person är 183

verklig huvudman till en juridisk person eller juridisk konstruktio n (se Prop. 2008/09:70 avsnitt 6.2.1 om truster) eller på annat sätt har nära affärsförbind elser med en politiskt utsatt person. Sistnämnda kategori behöver dock inte särskilt efterforskas utan i den delen gäller kravet om förbindels en är allmänt känd. I uttrycket ”känd medarbetare” omfattas även fy siska personer som ensamma är verkliga huvudmän till juridiska personer eller juridiska konstruktioner, om vilka det är känt att de egentlige n har upprättats till förmån för en politiskt utsatt person. I normalfallet s ka en person i politiskt utsatt ställning behandlas som sådan under ett år efter det att vederbörande har lämnat sitt uppdrag. En bedömning av riske n för penningtvätt eller finansiering av terrorism krävs dock. Om ri sken bedöms vara fortsatt hög omfattas vederbörande alltjämt av regelver ket. I punkten 8 definieras verklig huvudman. Med detta avses en f ysisk person för vars räkning någon annan handlar eller, om kunden är en juridisk person, en fysisk person som utövar ett bestämmande infly tande över kunden. Den första situationen avser fall där kunden utf ör en t ransaktion eller driver en verksamhet i eget namn, men för a nnans räkning. Egendom kan avsättas i en stiftelse eller en trust för att använ das i enlighet med den upprättade stiftelse- eller trusturkunden. För såväl förmånstagare till trustoregendom som förmånstagare till egen dom förvaltad av stiftelser aktualiseras artikel 3.6 i penningtvättsdirektiv et när en fysisk person är förmånstagare till 25 procent eller mera av egendomen. Om sådana förmånstagare inte har fastställts räcker d et att fastställa den eller de fysiska personer som är avsedda att vara stifte lsens eller trustens förmånstagare. Paragrafen innefattar även den ell er de fysiska personer som på annat sätt utövar kontroll över 25 procen t eller mer av egendomen. I svenska översättningen till direktivet ang es att betydande kontroll ska utövas över 25 procent eller mer av egendom en. I vare sig den engelska, franska eller danska versionen av direktivet finns någon motsvarighet till ordet ”betydande”. Den svenska versionen blir också otydlig till sitt innehåll genom en osäkerhet om vad betydand e syftar till. Något annat än att kontroll ska utövas över 25 procent eller mer av egendomen torde, som Lagrådet har påpekat, därför in te ha åsyftats. Den andra situationen avser fall där den fysiska personen utöv ar ett bestämmande inflytande över en kund och är tillämplig på sam tliga övriga associationsformer som kunden kan ha, förutsatt att det är en juridisk person. En fysisk person anses ha ett bestämmande inflyt ande över en kund, som är en juridisk person, om den fysiska personen y tterst, direkt eller indirekt, innehar minst 25 procent plus en aktie eller rösträttsandel i den juridiska personen, eller på annat sätt kontro llerar förvaltningen av den juridiska personen. Det sistnämnda avser exempelvis fall där en fysisk person har rätt att utse eller avsätta m er än hälften av ledamöterna i de n juridiska personens styrelse eller motsvarande förvaltningsorgan, t ex. genom ett aktieägaravtal. I punkten 9 definieras en verksamhetsutövare som en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas av denna lag, dvs. de aktörer som omfattas av 1 kap. 2 §.

2 kap. Kundkännedo m Prop. 2008/09:70

Krav på riskbaserad kundkänned om

1 §

Den föreslagna bestämmelsen genomför artikel 8.2 i direktivet. Med kund avses enligt 1 kap. 5 § 5 den som har trätt i affärsförbindels e med sådan verksamhetsutövare som avses i denna lag, dvs. oavsett gängse terminologi inom olika branscher (klient, uppdragsgivare etc.). Av första stycket framgår att omfattningen av de åtgärder för att u ppnå kundkännedom som vidtas ska anpassas efter risken för pennin gtvätt eller finansiering av terrorism. För att återspegla detta har parag rafen placerats först i kapitlet. En bedömning av risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism krävs således alltid. Utgångspunkten för d enna bedömning är bl.a. typen av kund, affärsförbindelse, produkt och transaktion. En riskbaserad bedömning kan t.ex. leda till att verk samhetsutövaren anser att risken i ett enskilt fall är hög och att sk ärpta åtgärder enligt 6 § därför ska vidtas. Bedömningen kan också leda till a tt de grundläggande åtgärder enligt 3 § som verksamhetsutövare n ska utföra kan göras mindre omfattande därför att risken bedöms var a låg. Enligt 5 § kan även undantag från att utföra grundläggande åtgärd er för kundkännedom göras i särskilda fall. Viss information om sin kund måste verksamhetsutövaren dock alltid inhämta för att kunna up pfylla lagens övriga krav. Det är även värt att notera att om risken i det ensk ilda fallet bedöms vara hög ska alltid skärpta åtgärder enligt 6 § vidtas, även om situationen omfattas av undantag enligt 5 §. Detsamma gäl ler om misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism före ligger, eftersom det i sådana situationer alltid måste anses föreligga hög ri sk (se närmare om dett a i författningskommentaren till 2 § andra stycket). Av andra stycket framgår att särskilda bestämmelser om identitetskontroll av kasinobesökare finns i 4 och 5 §§ kasinolagen. (jfr artikel 10.1 i direktivet). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om riskbedömnin gen enligt förevarande paragraf (se 8 kap. 1 § 1). Bestä mmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1.

Situationer som kräver kundkännedom

2 §

Bestämmelsen motsvarar delvis 4 § i 1993 års penningtvättslag. Den föreslagna bestämmelsen genomför artikel 7 i direktivet. I parag rafen anges vilka tillfällen som kräver att grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom vidtas. Punkterna 1 och 2 anger att åtgärder för att uppnå grundläg gande kundkännedom ska vidtas vid etableringen av en affärsförbin delse respektive vid enstaka transaktioner med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Ordet ”enstaka” har i förtydligande syfte lagts till under punkten 2. Av punkten 3 framgår att även flera transaktioner, som kan antas ha samband med varandra, och som tillsammans uppgår till minst ett belopp som motsvarar 15 000 euro, träffas av bestämmelsen. Be-

greppen affärsförbindelse och transaktion har samma betydelse som Prop. 2008/09:70 tidigare. Medan affärsförbindelsen avser en affärsmässig förbindelse med viss förväntad varaktighet, är en transaktionen en enstaka händ else. Liksom tidigare används begreppet transaktion även beträffand e de händelser som äger rum inom ramen för en affärsförbindelse. O m en affärsförbindelse etableras och avtal om ytterligare produkter eller tjänster träffas inom ramen för denna förbindelse, behöver kontrol ler normalt inte utföras på nytt. Detsamma gäller vid transak tioner överstigande ett belopp motsvarande 15 000 euro som sker inom ra men för en pågående affärsförbindelse. Båda dessa förhållanden ingår däremot som ett led i den fortlöpande uppföljningen av affärsförbindelsen som en verksamhetsutövare har att utföra (se 10 §). Under punkten 4 upptas en situation som saknar motsvarighet i 4 § i 1993 års penningtvättslag. Om osäkerhet om tillförlitligheten eller tillräckligheten av tidigare mottagna kunduppgifter uppkommer , ska åtgärder vidtas för att uppnå grundläggande kundkännedom enlig t 3 § göras. Den bristande tillförlitligheten kan vara hänförlig till identi teten som såda n samt dokumentationens kvalitet. Identiteten kan i sådana fall b ehöva verifieras genom att ytterligare handlingar begärs in och granskas. I andra stycket , som tillkommit efter förslag från Lagrådet , ange s att grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom, oavsett undan tag, befrielser eller tröskelbelopp, alltid ska vidtas om misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism föreligger. Bestämm elsen motsvarar artikel 7 c i direktivet. Bestämmelsens placering i dire ktivet ger intryck av att endast grundläggande åtgärder för kundkännedo m ska vidtas när konkreta misstankar föreligger, medan skärpta åtgärder ska vidtas om det finns en mer abstrakt högre risk för penningtvät t och finansiering av terrorism. Det ligger emellertid i sakens natur att det vid k onkret misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism även måste anses föreligga hög risk för att detta ska inträffa, vilket inneb är att även skärpta åtgärder enligt 6 § ska vidtas i dessa situationer. Bestämmelsen i 4 § tredje stycket i 1993 års penningtvättslag o m de särskilda åtgärder som krävs för att säkerställa identiteten i de fall n är en affärsförbindelse eller en transaktion sker med någon på distans pla ceras i 6 §. Hänvisningen till kasinolagen i 4 § fjärde stycket i 1993 års p enningtvättslag har placerats i 1 § andra styc ket. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om riskbedömningen en ligt förevarande paragraf (se 8 kap. 1 § 1). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1.

Grundläggande åtgärder för kundkännedom

3 §

Bestämmelsen motsvarar till viss del 4 § i 1993 års penningtvättslag . Den genomför artikel 8.1 a–c i direktivet. I första och andra styckena beskrivs det som avses med grundläggande åtgärder för kundkännedom. Enligt punkten 1 i första stycket ska kundens identitet kontrolleras med hjälp av identitetshandling, registerutdrag eller på annat tillförlitligt sätt. Identiteten ska kunna verifieras. I 186

artikel 8.1 a i penningtvättsdirektivet uttrycks identitetskravet på s å sätt Prop. 2008/09:70 att kunden ska identifieras och identiteten verifieras på grundv al av handlingar, uppgifter eller upplysningar från tillförlitliga och obero ende källor. Enbart kundens egna uppgifter är inte tillräckliga. Juri diska personer förutsätts kontrolleras på de sätt som sker i dag. De l egala företrädarna får kontrolleras på samma sätt som fysiska per soner. Normalt torde sedvan liga identitetshandlingar kunna användas, liksom utdrag ur olika register. Punkten 2 rör kontrollen av den verkliga huvudmannens iden titet. Verksamhetsutövare ska vidta riskbaserade och lämpliga åtgärder f ör att kontrollera dennes identitet och vara förvissad om vem som ä r den verkliga huvudmannen. En bedömning av risken för penningtvä tt och finansiering av terrorism krävs för att utröna hur omfattande oc h hur långtgående åtgärderna bör vara krävs således. Till skillnad från s ådana fall som avses i punkten 1 anges inte i paragrafen hur kontroll sk a ske. Verksamhetsutövare får själva avgöra om de vill använda offe ntliga register över verkliga huvudmän, be sina kunder om relevanta upp gifter eller erhålla uppgifterna på annat sätt. Finns det offentliga uppgift er att tillgå bör dock sådana normalt användas. Det innebär att kraven på kontroll inte är lika långtgående som skyldigheten att kontrolle ra en kunds identitet. I punkten 3 anges att verksamhetsutövare ska inhämta informatio n om affärsförbindelsens syfte och art. Innebörden av bestämmelsen är att verksamhetsutövare ska inhämta tillräckligt med information fö r att bedöma hur det egna företagets produkter eller tjänster ska använd as av kunden och vad motpartens affärsverksamhet går ut på; hur den be drivs och vilken omfattning den har. I vissa fall framgår detta reda n vid etableringen av förbindelsen, medan det i andra fall krävs mer in gående efterforskningar. Av andra stycket framgår att verksamhetsutövare vid kontrollen a v den verkliga huvudmannens identitet även ska utreda kundens ägarförhållanden och kontrollstruktur. Skyldigheterna består i att vidta riskbaserade och lämpliga åtgärder för att analysera hur kunden äg s eller kontrolleras. Detta träffar både juridiska personer och juri diska konstruktioner, såsom exempelvis trustförhållanden. Av tredje stycket framgår att en verksamhetsutövare får förlita sig på åtgärder för att uppnå grundläggande kundkännedom som har utfö rts av en utomstående. I den svenska översättningen av artikel 14 i direkt ivet används begreppet tredje part i stället för utomstående. Detta begre pp är snarlikt tredje man, men används i en annan betydelse i detta sammanhang. I stället för att åsyfta en part utanför ett avtalsförhå llande avser begreppet att ange en part skild från verksamhetsutö varen. Begreppet utomstående torde därför, som Lagrådet påpekat, bättre återspegla betydelsen i detta sammanhang. Bestämmelsen gäller inte alla utomstående utan endast de som a nges i 4 §. Det kontroller som kan utföras av en utomstående avser kunden s och den verkliga huvudmannens identitet samt inhämtande av inform ation om affärsförbindelsens syfte och art. För att bestämmelsen ska kunna utnyttjas krävs att den information som en utomstående har inhämtat kan göras tillgänglig och på begäran vidarebefordras till verksamhetsutövaren utan dröjsmål. Verksamhetsutövaren ska innan affärsförbindelsen 187

etableras ha tillgång till erforderliga kundkännedomsuppgifter. Det Prop. 2008/09:70 innebär att verksamhetsutövaren, innan affärsförbindelsen etabl eras, måste säkerställa att de uppgifter som inhämtats en utomståend e är tillräckliga för att uppnå kundkännedom i det enskilda fallet. Om inte, måste kompletterande åtgärder vidtas. Vidare måste verksam hetsutövaren säkerställa att den utomstående utan hinder av exem pelvis sekretess eller tillämplig personuppgiftsreglering, kan överlämna uppgifterna. För svenskt vidkommande förutsätts detta ske med hjä lp av kundens samtycke. Kopior på dokument som verifierar de rele vanta kunduppgifterna behöver dock bara hämtas in om verksamhetsutö varen anser att det finns behov av detta, t. ex. på grund av deras bedömni ng av risken i det enskilda fallet. Bestämmelsen tar inte sikte på rent kontraktuella arrangemang , där någon köper en tjänst som består i att utföra identitetskontroll er åt huvudmannen. I sådana fall svarar verksamhetsutövaren som om åtgärden utförts av honom själv. Det bör betonas att det slutliga ansvaret för att kraven enligt lagen uppfylls kvarstår hos den verksamhetsutövare som har förlitat s ig på åtgärder utförda av en utomstående. Det innebär t.ex. att omfattning en av de åtgärd er som en utomstående har vidtagit kan behöva ändras för att motsvara den aktuella risken för penningtvätt och finansiering av terrorism. Regeringen eller den myndighet som reger ingen bestämmer får m eddela föreskrifter om grundläggande åtgärd er för kundkännedom enli gt förevarande paragraf (se 8 kap. 1 § 2). Bestämmelsen behandlas i avsnitten 6.2.1 och 6.2.2.

4 §

A v bestämmelsen framgår vilka utomstående som en verksamhetsutö vare får förlita sig på för att utföra åtgärder för att uppnå grundläg gande kundkännedom. Bestämmelsen genomför artikel 16 i direktivet. Med utomstående avses enligt punkten a fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1– 3 och 5–7, godkänd eller auktoriserad revisor och advokat inom EES som har tillstånd eller är registrerad i ett särskilt yrkesregister. Den utomst ående ska således ha tillstånd för att driva den ifrågavarande verksamheten eller vara registrerad i ett särskilt yrkesregister. Det sistnämnda syftar p å den registrering av vissa yrkeskategorier som krävs för att utöva yrket, exempelvis de register som Advokatsamfundet eller Revisorsnäm nden för. För det andra avses enligt punkten b motsvarande verksamhet s om i a, men där den fysiska eller juridiska personen har hem vist utanför EES, o h har tillstånd eller är registrerad i ett särskilt yrkesregister, om dessa c tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i penningtvättsdirektivet och där fullgörandet av dessa bestämmelser är föremål för tillsyn.

Undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för Prop. 2008/09:70

kundkännedom

5 §

Bestämmelsen motsvarar delvis 4 a och 5 §§ i 1993 års penningtvät tslag. Den genomför artiklarna 11.1, 11.2 a–c och 11.5 a–d i di rektivet. Lydelsen av punkterna 4 och 5 har justerats efter förslag från Lagrå det . I praktiken är det fråga om ett förenklat förfarande i situationer som karakteriseras av att risken för penningtvätt eller finansierin g av terrorism är låg. De åtgärder för att uppnå grundläggande kundkänn edom enligt 3 § behöver därför inte utföras. Enligt bestämmelsen behöver åtgärder för att uppnå grundläg gande kundkännedom inte vidtas beträffande svenska myndigheter ( punkt en 1 ). Med svenska myndigheter avses samtliga svenska myndigheter, o avsett om de finns på statlig, kommunal eller regional nivå, och oavsett st orlek eller något annat förhållande. Nationella statliga eller kommunala b olag, räknas inte till myndigheter, oavsett eventuellt allmännyttigt verk samhetsområde. Andra länders myndigheter omfattas inte. Inte h eller gemenskapens institutioner eller organ. De är dock att bedöma som lågriskkunder enligt genomförandedirektivet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från kravet att vidta åtgärder för att uppnå grundläg gande kundkännedom (se 8 kap. 1 § 3). Enligt punkten 2 a kan undantaget tillämpas på verksamhetsutö vare enligt 1 kap. 2 § 1–7 som har hemvist inom EES. I punkten 2 b ti lläggs att verksamhetsutövare enligt 2 a som är hemmahörande utanför EE S ska omfattas av tillsyn för fullgörande av krav motsvarande dem som föreskrivs i tredje penningtvättsdirektivet för att omfattas av undant aget. Bestämmelsen i punkten 2 c avser fall där verksamhetsutövaren enligt ovan är ett företag som har överlåtbara värdepapper upptagna till h andel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europarlamente ts och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknade r för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EG och 93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Överlåtbara värdep apper definieras i 1 kap. 4 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmark naden såsom sådana värdepapper, utom betalningsmedel, som kan bli f öremål för handel på kapitalmarknaden. Bestämmelsen i punkten 2 d avser fall där verksamhetsutövaren är ett företag som har hemvist utanför EES och vars överlåtbara värdepapp er är upptagna till motsvarande handel och omfattas av motsvarande inf ormationsskyldighet som företag under punkten 2 c. Uttrycket ”motsvar ande informationsskyldighet” syftar till de skyldigheter att offentl iggöra information som följer av Europaparlamentets och rådets d irektiv 2 004/1 9/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av in 0 synskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapp er är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av di rektiv 2001/34/EG (öppenhetsdirektivet). Tredjelandsfrågor i öppenhetsdirektivet (se artikel 23) behandlas i prop. 2006/07:65 s. 281 ff. Enligt punkten 3 omfattas livförsäkringar under i bestämmelsen angivna förutsättningar och enligt punkten 4 omfattar bestämmelsen 189

pensionsförsäkringar enligt 58 kap. 4–16 §§ inkomstskattelagen som inte Prop. 2008/09:70 får återköpas. Såväl privata pensionsförsäkringar som alla form er av tjänstepension som tryggas genom försäkring, både kollektivavtala d och individuellt avtalad omfattas. Tjänstepension kan tryggas även på andra sätt än genom försä kring, även om det är det i Sverige vanligaste sättet. Andra lösningar är att pensionen tryggas genom att arbetsgivaren skuldför pensionskostna derna i sin balansräkning (s.k. kontotryggande) eller genom avsättning till pensionsstiftelse. I penningtvättsdirektivet anges att kravet p å kundkännedom inte behöver tillämpas i fråga om pensions avtal, pensionsrätter eller liknande som innebär pensionsförmåner för anst ällda, när inbetalning sker i form av avdrag på lön och systemet inte t illåter överlåtelse av rättigheter. Det är således inte formen som är föremå l för undantaget utan den placering som kan ske för att trygga pensi onsförmånen. En sådan undantagsregel rörande pensionsavtal och pensionsrätter tas nu in i punkten 5 . Bestämmelsen i punkten 6 upptar ett undantag för elektroniska pen gar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar. Med detta avses enligt 1 kap. 2 § samma lag ett penningvärde som representera r en fordran på utgivaren och som, utan att finnas på ett individual iserat konto, är lagrat på ett elektroniskt medium och godkänns s om betalningsmedel av andra företag än utgivaren. För att undantaget skall kunna tillämpas krävs att begränsade summor kan lagras eller lösas in. Av punkten 7 framgår att undantaget kan tillämpas även beträff ande verkliga huvudmän bakom gemensamma konton som förvaltas av vissa advokater och andra oberoende jurister. Med uttrycket ”gemens amma konton” avses för svenskt vidkommande klientmedelskonton. Dessa tillhandahålls som regel av banker. Innebörden av bestämmelsen är att identitetskontroll av klienter bakom gemensamma konton som förv altas av exempelvis advokat inte behöver göras. En förutsättning är emel lertid att uppgifter om den verkliga huvudmannens identitet, dvs. den k lient som har pengar på klientmedelskontot, kan göras tillgängliga för verksamhetsutövaren (exempelvis banken), på dennes begäran. N ågon identitetskontroll av den verkliga huvudmannen på samma sätt so m vid kundförhållanden behöver således inte göras, däremot kv arstår advokatens skyldigheter i detta avseende. Det är bör understyrkas att om verksamhetsutövaren bedömer att risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism av något skäl är hö g i ett fall som omfattas av undantaget i denna paragraf, ska skärpta åt gärder enligt 6 § under alla förhållanden vidtas Trots undantaget i denna paragraf ska verksamhetsutövaren alltid vidta de åtgärder för kundkännedom som krävs för att kunna uppfylla l agens övriga förpliktelser, t. ex. enligt 11 § och 3 kap. 1 §. Givetvis ska til lräckligt med information alltid inhämtas för att kunna pröva om något undantag enligt denna paragraf är tillämpligt. Bestämmelsen i 4 a § andra stycket i 1993 års penningtvättslag, om att identitetskontroll inte erfordras om en transaktion görs till ett konto som tillhör någon vars identitet redan har kontrollerats, utmönstras eftersom motsvarande undantag inte finns i det tredje penningtvättsdirektivet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämme r får Prop. 2008/09:70 meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser om grundlägga nde å tgärder för kundkännedom enligt före varande paragraf (se 8 kap. 1 § 3). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6 .2.3.

Skär pta åtgärder för att uppnå kundkännedom

6 §

Bestämmelsen motsvarar till viss del 4 § tredje stycket i 19 93 års penningtvättslag. Bestämmelsen genomför artikel 13.1 i penningt vättsdirektivet. I första stycket anges att verksamhetsutövaren alltid – dvs. utan h inder av undantagsbestämmelsen i 5 § – ska vidta skärpta åtgärder f ör att uppnå kundkännedom om risken för penningtvätt eller finansierin g av terrorism är hög samt att sådana åtgärder ska vara mer omfattande än de grundläggande åtgärderna i 3 §. En sådan ökad risk kan t.e x. ha identifierats genom verksamhetsutövarens rutiner för riskbedöm ning enligt 1 § eller i föreskrifter som meddelats av regeringen ell er den myndighet som regeringen bestämmer. Även vid valet av vilka sk ärpta åtgärder som ska vidtas ska den riskbedömning som verksam hetsutövaren har gjort vara vägledande, vilket innebär att ju högre r isken bedöms vara, desto mer omfattande åtgärder ska vidtas. Exemp el på skärpta åtgärder är att identitetskontrollen görs på grundval av både skriftliga underlag och uppgifter som inhämtas från kunden eller tillförlitliga externa källor, såsom register som finns tillgänglig a hos myndigheter eller kreditupplysningsföretag. Kompletteringar kan vi dare göras av handlingar och uppgifter. Handlingar kan exempelvis best yrkas. Även elektroniska metoder är tänkbara, genom användande av s .k. elegitimation eller andra legitimationsmetoder. I andra stycket anges att särskild uppmärksamhet ska riktas m ot de risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan uppst å när det gäller produkter eller transaktioner som skulle kunna underlätta anonymitet. Användandet av ny teknik utgör exempel på risker som i detta hänseende särskilt bör uppmärksammas. Tredje stycket pekar ut tre tillfällen där skärpta åtgärder allti d ska vidtas, om inte riskbedömningen i det enskilda fallet ger vid hand en att risken är låg. Verksamhetsutövaren ska således utgå från att hö g risk föreligger, om inte konkr et information visar på motsatsen. Dessa situationer är till sin natur sådana som innebär hög risk för pennin gtvätt eller finansiering av terrorism, vilket motiverar att verksamhetsutö varen ska vidta skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom, dvs. åtgä rder utöver de som föreskrivs i 3 §. Enligt punkten 1 ska skärpta åtgärder vidtas när en affärsförbindel se etableras eller en enstaka transaktion utförs med någon på distans . Det faktum att kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering motiv erar att utgångspunkten bör vara att det föreligger hög risk för penni ngtvätt eller finansiering av terrorism. Exempel på skärpta åtgärder som kan vidtas är att ytterligare handlingar, uppgifter eller information inhämtas eller att kompletterande åtgärder för att kontrollera eller bestyrka de uppvisade handlingarnas innehåll vidtas. Ett annat kreditinstitut kan t.ex.

bekräfta dessa handlingars äkthet eller bekräfta att en betalning görs från Prop. 2008/09:70 ett konto öppnat i kundens namns hos kreditinstitutet. Lydelsen av punkten 2 har justerats efter påpekande av Lagr ådet. Enligt denna ska särskilda åtgärder vidtas när en affärsförbin delse etableras eller en enstaka transaktion utförs av en person i politiskt utsatt ställning som är bosatt utomlands. Att så är fallet kan fastställas g enom att kunden i ett första skede tillfrågas om yrke och om han eller hon är att bedöma som en person i politiskt utsatt ställning. Det finns äv en kommersiella databaser tillgängliga som anger politiskt utsatta pers oner. Hur personuppgiftslagen (1998:204) förhåller sig till detta behand las i avsnitt 6.4.1. Av 7 § framgår vilka skärpta åtgärder som alltid ska v idtas i denna situation. Även andra åtgärder kan dock komma i fråga. Enligt punkten 3 ska särskilda åtgärder vidtas vid förbindelser m ellan ett svenskt kreditinstitut och ett kreditinstitut med hemvist utanför EES. Av 8 § framgår vilka skärpta åtgärder som alltid ska vidtas i d enna situation. Även här kan andra åtgärder komma i fråga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämme r får meddela föresk rifter om skärpta åtgärder för kundkännedom och vad som a vses med personer i politiskt utsatt st ällning enligt förevarande paragraf (se 8 kap . 1 § 5). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.4.

7 §

Bestämmelsen genomför artikel 13.4 i tredje penningtvättsdirektive t. Av denna framgår vilka skärpta åtgärder som ska vidtas vid utföran de av enstaka transaktioner eller affärsförbindelser med en politiskt utsatt person. Enligt punkten 1 ska lämpliga åtgärder vidtas för att fas tställa varifrån de tillgångar som hanteras inom ramen för affärsförbin delsen eller den enstaka transaktionen kommer. Det får i praktiken ske genom att kunden ombeds lämna en redogörelse där dessa uppgifter fram går. I punkten 2 framgår att verksamhetsutövaren ska bedriva skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen. Med detta avses den fortlöpande uppföljning som föreskrivs i 10 §. Uppföljningen föru tsätts därmed göras noggrannare. Det kan, exempelvis, innebära att ett ä rende handläggs på en högre hierarkisk nivå inom ett företag än vad s om annars skulle vara fallet eller att varje transaktion som utförs inom ra men för affärsförbindelsen granskas särskilt. Under alla omständighete r bör särskild uppmärksamhet fästas vid transaktioner till och från lände r med utbredd korruption. Innan en affärsförbindelse får etable ras krävs, enligt p unkten 3 godkännande från en h os verksamhetsutövaren behörig besl utsfattare. Med detta avses en person från en hierarkisk nivå ovanför den person som begär att sådant godkännande. Vilken nivå detta in nebär för enskilda verksamhetsutövare bör framgå av interna regler. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.4.

8 §

Bestämmelsen genomför artikel 13.3 i penningtvättsdirektivet . De skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom som krävs vid förbindelser mellan ett svenskt kreditinstitut och ett kreditinstitut med hemvist utanför EES innefattar ett antal åtgärder som ska utföras innan förbindelsen etableras. Information ska enligt punkten 1 inhämtas för att kunna förstå 192

motpartens verksamhet och bedöma dess anseende och tillsy nens Prop. 2008/09:70 kvalitet. Bedömningen kan göras med hjälp av offentligt tillgän gliga uppgifter. Kvaliteten på tillsynen kan anses fullgod om motp arten omfattas av motsvarande tillsyn som kreditinstitutet. Enligt punkten 2 ska en bedömning göras av motpartens kontroller för att förh indra penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessutom ska – enligt punkten 3 – respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder dokumenteras, samtidigt som det, efter förslag från Lagrådet , även ställ s krav på dokumentation av vilka åtgärder det faktiskt har genomfört. D et är fråga om dokumentation av främst de olika kontrollåtgärder som ska vidtas av respektive institut för att förhindra penningtvätt eller finansiering av terrorism. Information rörande förbindelser med b revlådebanker enligt 5 kap. 3 § penningtvättslagen omfattas. L iksom uppgifter som i övrigt är nödvändiga för att säkerställa att resp ektive institut genomför tillräckliga åtgärder för att förhindra penningtvätt eller finansiering av terrorism. Kravet på dokumentation bestäms ytterst av affärsförbindelsens omfattning och art. De åtgärder som faktiskt v idtas ska sedan – som nämnts – dokumenteras. För att en förbindelse mellan ett svenskt kreditinstitut oc h ett kreditinstitut med hemvist utanför EES ska kunna etableras krävs enligt punkten 4 att kreditinstitutet inhämtar godkännande från sin be höriga beslutsfattare. Med detta avses en person från en hierarkisk nivå o vanför den person som begär att sådant godkännande. Vilken nivå detta in nebär för enskilda verksamhetsutövare bör framgå av interna regler. Punkt en 5 gäller endast för sådana kreditinstitut som har gett motpartens kunder dire kt tillgång till konton (”payable-through accounts” ) hos kreditinstitutet. Bestämmelsen behandlas vidare i avsnitt 6.2.4.

Tidpunkt för kundkännedom

9 §

Bestämmelsen, som har justerats efter förslag från Lagrådet , geno mför artikel 9.1–9.3 i direktivet. Enligt första stycket ska kontroll av kundens och den ve rkliga huvudmannens identitet slutföras innan en affärsförbindelse etab leras eller en enstaka transaktion utförs. I livförsäkringsverksamhet får dock identitetskontrollen av förmånstagaren ske vid en senare tidpunkt än då affärsförbindelsen inleds, nämligen i samband med första utbetal ningen av försäkringsersättning eller när annan rättighet utövas enligt försäkringsavtalet. Av andra stycket framgår att verksamhetsutövare i vissa fa ll får slutföra ovanstående kontroller i nära anslutning till att en a ffärsförbindelse har etablerats. Några transaktioner eller motsvarande få r dock inte genomföras av verksamhetsutövaren förrän kundkänned omsprocessen är avslutad. Förutsättningen för att bestämmelsen ska ku nna tillämpas är att det är nödvändigt för att inte avbryta verksamh etens normala gång och risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är låg. Det förstnämnda syftar till fall där det är fråga om att avbryta en för verksamheten normal process, exempelvis köp eller försäljning av finansiella instrument. Det faktum att risken för penningtvätt eller 193

finansiering av terrorism ska vara låg innebär att en bedömning i detta Prop. 2008/09:70 avseende krävs. Detta innebär i praktiken att verksamhetsutövare även behöver skaffa information om affärsförbindelsens syfte och art eft ersom dessa uppgifter har betydelse för denna bedömning. Uttrycket ”i nära anslutning till” syftar till att tydliggöra att kon trollerna ska vara slutförda så snart som möjligt efter den första inle dande kontakten. Det krävs således att kontrollerna ska vara slutförda inom en begränsad tidsperiod. Enstaka transaktioner utgör inte en a ffärsförbindelse och omfattas därför enligt 2 § första stycket 2 inte av undantaget. Om kontroller av något skäl inte kan slutföras får affärsförbind elsen inte etableras eller om den redan har etablerats ska den avslutas (om d etta, se 11 §). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1.

Fort löpande uppföljning av affärsförbindelser

10 §

B estämmelsen, som har justerats efter förslag från Lagrådet , geno mför artikel 8.1 d i penningtvättsdirektivet. Paragrafen innebär att verksamhetsutövare fortlöpande ska följ a upp pågående affärsförbindelser genom att kontrollera att de transak tioner som utförs överensstämmer med kunskaperna om kunden och d ennes affärs- och riskprofil. Uppföljningen ska även dokumenteras på läm pligt sätt. Dessa skyldigheter består under hela den tid affärsförbindel sen föreligger. De transaktioner som vidtas inom ramen för a ffärsförbindelsen bör vara i linje med vad som är känt om kunden och d ennes affärs och riskprofil. Handlingar, uppgifter och upplysningar rö rande kontrollen ska hållas aktuella. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot eventuella förändringar av kundens normala beteende och d en betydelse detta kan ha såvitt avser penningtvätt och finansiering av terrorism. Som exempel på avvikelser kan nämnas transaktioner av mindre belopp till samlingskonton varifrån sedan större uttag eller överföringar sker. För att bättre kunna följa upp en affärsförbindelse är det i viss a fall nödvändigt att kontrollera varifrån en kunds ekonomiska medel komm er. Det bör ske när risken för penningtvätt och finansiering av terrorism f öranleder det och kan ske genom att verksamhetsutövaren ber ku nden om uppgifterna. Något krav på teknisk lösning för den fortlöpa nde uppföljninge n av affärsförbindelsen finns inte i direktivet och krävs inte h eller enligt den förevarande lagen. Omfattningen av de åtgärder som ska vidtas ska även här anpa ssas efter utfallet av den riskbedömning som verksamhetsutövaren ska göra enligt 1 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får me ddela föreskrifter om åtgärder för fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen och hur dessa ska dokumenteras enligt förevarande paragraf (se 8 kap. 1 § 6). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1.

Konsekvenser av att kundkännedom inte upp nås Prop. 2008/09:70

11 §

Bestämmelsen genomför artikel 9.5 första stycket i pennin gtvättsdirektivet. Enligt första stycket ska verksamhetsutövare inte etabler a en affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion om kundkänn edom inte uppnås. Om affärsförbindelsen redan har etablerats i enlighet m ed 9 §, ska den avslutas. Det finns dock ingen skyldighet att avsluta redan etablerade affärsförbindelser på grund av att det inom ramen fö r den fortlöpande uppföljningen enligt 10 § har uppstått en osäkerh et om huruvida kunduppgifterna är korrekta. Om förhållandena är sådana att penningtvätt eller finansieri ng av terrorism kan misstänkas, ska verksamhetsutövaren enligt andra st ycket lämna uppgifter enligt 3 kap. 1 §. Oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare undantas, enligt tredje stycket , från de krav som ställs i första och andra styckena n är det gäller sådana situationer som beskrivs i 3 kap 2 och 3 §, dvs. i sam band med att dessa yrkesgrupper bedömer kundens rättsliga situation eller försvarar eller företräder kunden vid rättsliga förfaranden. De är därmed inte skyldiga att avsluta förbindelsen m ed kunden, trots att de inte kan få full vetskap om t.ex. deras identitet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1.

Filialer och dotterföretag med hemvist utanför EE S

12 §

Paragrafen genomför artiklarna 31.1 och 31.3 i direktivet. Enligt första stycket ska verksamhetsutövare som anges i 1 kap. 2 § 1– 7 tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarand e av handlingar enligt detta kapitel även beträffande sina filiale r och majoritetsägda dotterföretag med hemvist utanför EES, om inte hemvistlandets lag hindrar detta. Den förevarande lagen är inte direkt tillämplig på dessa filialer utan skyldigheten ligger på den verk samhetsutövare som har filial i tredje land att se till att den filialen tillä mpar regler som motsvarar de svenska. Uttrycket dotterföretag är inte definierat i direktivet, men a nsluter sig för svenskt vidkommande till definitionen av dotterföretag i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Det faktum att dotterföretaget ska vara majoritetsägt innebär att verksamhetsutövaren ska inneha mer än h älften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i den juridiska personen . Av andra stycket framgår att ytterligare åtgärder ska vidtas f ör att effektivt hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terro rism, om sådana åtgärder som nämnts ovan inte kan vidtas på grund a v exempelvis brister i hemvistlandets lagstiftning. Det är fråga om åtg ärder som motverkar den i dessa situationer ökande risken fö r penningtvätt eller finansiering av terrorism. Vilka åtgärder som ska vidtas beror på föreliggande omständigheter, såsom den risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som verksamheten är förenad med och vilka åtgärder som kan vidtas enligt den utländska statens lagstiftning.

Finansinspektionen, som utövar tillsyn över de verksamhetsutö vare Prop. 2008/09:70 som anges i 1 kap. 2 § 1–7, ska skriftligen underrättas om åtgärder enligt första stycket förhindras. Underrättelse bör göras utan dröjsmål vid de n tidpunkt då verksamhetsutövaren fått kännedom om att åtgärder som avses i första stycket inte kan tillämpas. Bestä mmelsen behandlas i avsnitt 6.2.5.

B evarande av handlingar eller uppgifter

13 §

Bestämmelsen motsvaras i sak av 8 § i 1993 års penningtvättslag . Den genomför artikel 30 i direktivet. Handlingar eller uppgifter som använts vid åtgärder för att u ppnå kundkännedom ska bevaras i minst fem år. Innebörden av bestämm elsen är att verksamhetsutövaren ska bevara handlingar och uppgifter som använts vid identitetskontroll, för att kontrollera den verkliga huvu dmannen samt för att utreda affärsförbindelsens syfte och art. I fle rtalet fall torde handlingar eller uppgifter sparas redan i dag, på grun d av bestämmelser i bokföringslagen (1999:1078). Tiden räknas från d et att identitetskontrollen utfördes eller, i de fall då en affärsförbindels e har etablerats, denna upphörde. Det sistnämnda utgör inte någon skill nad i förhållande till gällande rätt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö reskrifter om hur handlingar eller u p pgifter som använts för att uppnå kundkännedom ska bevaras enligt förevarande paragraf (se 8 ka p. 1 § 7). Bestämmelsen behandlas i av snitt 6.4.3.

Förbud mot anonyma konton

14 §

Bestämmelsen genomför artikel 6 i penningtvättsdirektivet. Bestämmelsen innehåller ett förbud för kreditinstitut och fina nsiella institut att föra anonyma konton eller utfärda anonyma motbö cker. Förbudet omfattar alla slags konton och förbudet mot anonymitet g äller i förhållande till behöriga myndigheter. Motböcker har i dag ingen praktisk an vändning men det utesluter inte att så skulle kunna bli fallet i en framtid. I linje med direktivets text förbjuds därför även anon yma motböcker i bestämmelsen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.2.1.

3 k ap. Rapporteringskrav

Uppgifts- och granskningsskyldighet

1 §

Bestämmelsen, som justerats efter förslag från Lagrådet , motsvarar i sak 9 § i 1993 års penningtvättslag och genomför artikel 22 och 24 i direktivet.

Förändringen i första stycket är inte av materiell art. Som tidigare krävs Prop. 2008/09:70 att det görs en generell granskning för att kunna upptäcka miss tänkta transaktioner. I andra stycket anges att, om misstanke kvarstår efter närmare a nalys, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvät t eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisst yrelsen (Finanspolisen). Jämfört med 9 § andra stycket i 1993 års penningt vättslag har tidsaspekten förtydligats genom hänvisningen till att inform ationen ska ges utan dröjsmål. I detta begrepp ligger även att detta s ka ske på eget initiativ. Bestämmelsen innebär också att om verksam hetsutövarens riskrutiner fångar upp en misstänkt transaktion så sk a en närmare analys av denna göras innan rapport ges in till Finanspo lisen. Någon mer eller mindre slentrianmässig rapportering av sam tliga transaktioner som vid en första anblick, eller genom en signal i ett datoriserat system, verkar misstänkta ska således inte ske ut an en närmare analys av den specifika transaktionen ska först genom föras. Först om misstanken kvarstår efter en sådan analys ska rapportering ske. Tredje stycket inleds med huvudregeln att verksamhetsutövare n ska avstå från att utföra transaktioner som den vet, eller misstänk er är kopplade till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Förbud et att genomföra transaktionen kvarstår till dess rapportering till Finanspo lisen har skett. Misstanken ska på samma sätt som i andra stycket grun da sig på en analys av det enskilda fallet. Det kan dock förekomma situat ioner då ett avbrytande av en transaktion inte är möjligt eller skulle kunna försvåra den vidare utredningen. I sådana fall får uppgifter läm nas omedelbart i efterhand. I fjärde stycket revideras den frågerätt som Finanspolisen har enl igt gällande lagstiftning. Förändringen innebär att uppgiftsskyld ighet framdeles föreligger för en verksamhetsutövare eller den som y rkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet även utan föregå ende rapportering. Finanspolisen kan således ställa frågor som är föranled da av misstankar som kommer från annat håll än verksamhetsutöv aren. Frågerätten förutsätter dock att det finns en konkret misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Jämfört med lagrådsrem issen har de som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet också kommit att omfattas av bestämmelsen, vilket överensstämmer med gällande reglering. I femte stycket finns en precisering av att en uppgiftsskyldighet enligt andra stycket även finns för andra fysiska och juridiska personer ä n den verksamhetsutövare som har rapporterat misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, om myndigheten begär det. I sjätte stycket framgår att bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i kasinolagen. Bestämmelsen motsvarar i sak 2 § tredje stycket i 199 3 års penningtvättslag. Den förändrade hänvisningen till kasinol agen (1999:355) föranleds av att det sakliga innehållet i 9 c § i 1993 års penningtvättslag har flyttats till 14 a § kasinolagen (se prop. 1998/99:19 s. 73). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om granskning och uppgiftslämnande enligt förevarande paragraf (8 kap. 1 § 8). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.1. 197

2 §

Bestämmelsen motsvaras delvis av 9 a § i 1993 års penningtvättsla g (se prop. 2003/04:156 s. 91) och genomför artikel 23.2 i direktivet. Den föreskriver undantag från rapportskyldigheten i 1 § för advo kater, biträdande jurister, auktoriserade revisorer samt skatterådgivare i fråga om information de fått när de försvarar eller företräder en klient e ller i fråga om ett rättsligt förfarande. Bestämmelsen o mfattade endast advokater och biträdande jurister i 199 3 års penningtvättslag. B estämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.1.

3 §

Bestämmelsen, som justerats efter förslag från Lagrådet , mots varas delvis av 9 b § i 1993 års penningtvättslag (se prop. 2003/04:156 s . 91) och genomför artikel 23.2 i direktivet. Den omfattar för närvar ande endast advokater och biträdande jurister. Även oberoende juri ster, godkända och auktoriserade revisorer samt skatteråd givare blir nu u ndantagna från rapporteringskravet angåe nde information som de får del av i samband med att de bedömer en klients rättsliga situation. Bestämmelsen be handlas i avsnitt 6.3.1.

Meddelandeförbud

4 §

Bestämmelsen motsvarar delvis 11 § i 1993 års penningtvättslag och genomför artikel 28 i direktivet. I första stycket finns ett meddelarförbud med innebörden a tt de utpekade personerna inte får röja för kunden ifråga eller någon utomstående att en granskning har genomförts, att uppgifter har läm nats till Finanspolisen e ller att en undersökning genomförs eller kommer att genomföras. Bestämmelsen motsvarar i sak 11 § första stycket i 199 3 års penningtvättslag, men ett mindre förtydligande har införts (se prop. 2003/04:156 s. 92). I 11 § i 1993 års penningtvättslag finns ett undantag från meddel andeförbudet under 24 timmar för advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, samt godkända och auktoriserade revisorer. Detta har tagits bort, eftersom det tredje penningtvättsdirektivet inte medg er något avsteg f rån meddelandeförbudet. I andra stycket anges att meddelandeförbudet inte omfattar uppgiftsläm nade till tillsynsmyndighet när ett utlämnande är motiverat. Ett sådant uppgiftslämnade kan bli aktuellt i exempelvis disciplinärenden. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.2.

5 §

Bestämmelsen föres kriver att den som lämnar uppgifter med stöd av 1 § inte får göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt om han eller hon var i god tro. Bestämmelsen motsvarar 10 § i 1993 års penningtvättslag (se prop. 2003/04:156 s. 92, prop. 1992/93:207 s. 21 f.) och genomför artikel 26 i direktivet.

Tillsynsmyndigheters underrättelseskyldig het Prop. 2008/09:70

6 §

Bestämmelsen genomför artikel 25 i penningtvättsdirektivet. Den m otsvaras i sak av 12 § i 1993 års penningtvättslag, men har utvidgats så at t det åligger samtliga tillsynsmyndigheter att underrätta Finanspolis en om omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra pennin gtvätt eller finansiering av terrorism som de får reda på, antingen v id en inspektion av en verksamhetsutövare eller på annat sätt (se prop. 1992/93:207 s. 22). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6 .3.1.

Syst em för att besvara förfrågningar

7 §

Bestämmelsen behandlar system för besvarande av förfrågningar. D en genomför artikel 32 i penningtvättsdirektivet. Av bestämmelsen framgår att fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § 1–7 ska inrätta system för att sna bbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de und er de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art. Något krav på att inrätta elektroniska system följer inte av bestämmelsen. I stället får verk samhetsutövare med hänsyn till den egna verksamhetens art och omfa ttning anpassa system och rutiner utifrån kraven i bestämmelsen, dvs. att sna bbt och fullständigt lämna upplysningar om viss affä rsförbindelse. Bestämmelsen omfattar inte enstaka transaktioner som inte är att karaktärisera som en affärsförbind else enligt definitionen i denna lag. Bestämmelsen beh andlas i avsnitt 6.4.7.

4 kap. Registerfrågo r

Tillämpningsområde

1 §

Bestämmelsen saknar motsvarighet i 1993 års penningtvättslag. De n har utformats efter förebild i 1 och 2 §§ lagen (1999:163) om pe nningtvättsregister (penningtvättsregisterlagen) – prop. 1998/99:19 s. 76 f . och 2003/04:156 s. 96 – samt tidigare 15 § lag (2 002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. (fi nansieringslagen) – prop. 2001/02:149 s. 63. Av bestämmelsen framgår att verksamhetsutövare får behandla personuppgifter och föra register enligt 2–9 §§, vilka gäller utöver personuppgiftslagen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.1.

Personuppgiftsbehandlin g Prop. 2008/09:70

2 §

Av bestämmelsen framgår att vissa personuppgifter får behandlas f ör att dels kunna bedöma om en kund omfattas av bestämmelserna i 2 ka p. 6 § om politiskt utsatta personer, dels för att kunna bevara handlingar o ch uppgifter, dels för att kunna uppfylla uppgifts- och granskningsskyldigheten som åligger verksamhetsutövare enligt 3 k ap. 1 § första och andra styckena. För dessa syften får verksamhetsut övare behandla uppgifter om identitet (namn), medborgarskap, bostadsor t eller annan vistelseort samt offentlig funktion. Bestämmelsen ger utrymm e för att ladda ner eller på annat sätt behandla uppgifter om personer i politisk t utsatt ställning i den mån sådana uppgifter finns att tillgå samlat. Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att kraven på behandlin g av personuppgifter är uppfyllda, dvs. att personuppgifterna bl.a. är riktiga och aktuella i enlighet med 9 § personuppgiftslagen. Av paragrafen framgår vidare att passhandlingar och vissa iden titetshandlingar ska kunna samlas in och lagras elektroniskt. S ådana handlingar kan i dag omfatta s av förbud mot behandling av personu ppgifter i 13 § a–c personuppgiftsla gen, eftersom de i vissa fall kan avslöja ras eller etnis kt ursprung. Bestämmelsen beh andlas i avsnitt 6.4.1.

Ändamål för register

3 §

Bestämmelsen anger för vilka ändamål som en verksamhetsutövare får föra register enli gt denna lag. Bestämmelsen motsvarar i sak 3 § i p enningtvättsregisterlagen (se prop. 2003/04:156 s. 96) och 16 § i fi nansieringslagen (se prop. 2001/02:149 s. 64 och prop. 2003/04: 156s. 98). Bestä mmelsen behandlas i avsnitt 6.4.1.

Innehåll

4 §

B estämmelsen anger vilka uppgifter som får förekomma i ett register enligt lagen. Bestämmelsen motsvarar 4 § i penningtvättsregisterlagen (se prop. 1998/99:19 s. 77 f.) och 17 § i finansieringslagen (se prop. 2 01/02:149 s. 64). 0 Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.1.

Information till den registrerade

5 §

Bestä mmelsen anger att uppgifter ur r egister som förs enligt denna lag inte får lämnas ut till den registrerade. Bestämmelsen motsvarar 5 § i penningtvättsregisterlagen (se prop. 1998/99:19 s. 78) och 18 § i finansieringslagen (se prop. 2001/02:149 s. 64). Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.1.

Gallring Prop. 2008/09:70

6 §

Bestämmelsen, som har justerats efter förslag från Lagrådet , ang er när uppgifter ska gallras ur register som förs enligt denna lag. Den mot svarar delvis 6 § i penningtvättsregisterlagen (se prop. 1998/99:19 s. 78 ) och 19 § i finansieringslagen (se prop. 2001/02:149 s. 6 4), med den skillnaden att gallringsfristen har utsträ ckts till tre år som längst. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.4.2.

Samk örning

7 §

I bestämmelsen föreskrivs att uppgifter ur ett register som en verksamhetsutövare för enligt lagen inte får samköras med motsva rande register hos någon annan. Bestämmelsen motsvarar 7 § i pen ningtvättsregisterlagen (se prop. 1998/99:19 s. 78 och 2003/04:156 s. 97) och 20 § i finansieringslagen (se prop. 2003/04:156 s. 98 och prop. 2001/02:149 s. 64).

Rättelse och skadestånd

8 §

Av bestämmelsen följer att bestämmelserna i 28 och 4 8 §§ personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd ska tillä mpas vid behandling av personuppgifter enligt denna lag. Bestämmelsen motsvaras av 8 § penningtvättsregisterlagen (se prop.1998/99:19 s. 79) och 21 § finansieringslagen (se prop. 2001/02:149 s. 64).

Tystnadsplikt

9 §

Bestämmelsen föreskriver att den som är verksam hos en verk samhetsutövare inte obehörigen får röja uppgift i register enligt lagen samt att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken inte följer för den som bry ter mot förb udet. Bestämmelsen motsvarar 9 § i penningtvättsregisterlagen (se prop. 1998/99:19 s. 79 och 2003/04:156 s. 97) och 22 § i finansieringslagen (se prop. 2001/02:149 s. 64 och prop. 2003/04 :156 s. 98).

5 kap. Riskbaserade rutiner, utbildning oc h skydd av anställda samt för bud mot förbindelser med brevlådebanker

Riskbaserade rutiner och utbildning

1 §

Bestämmelsen motsvarar delvis 13 § i 1993 års penningtvättslag och genomför artikel 34.1 i tredje penningtvättsdirektivet Ett generellt krav på riskbaserade rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för

penningtvätt eller finansiering av terrorism ställs upp. Kravet finns äve n i Prop. 2008/09:70 1993 års penningtvättslag men har blivit mer detaljerat. Bestämm elsen innebär att det bl.a. ska finnas tillfredsställande rutiner för kund kännedom, rapportering, bevarande av uppgifter, internkontroll, riskbedömning, riskhantering, efterlevnadskontroll och kommunikation . Det täcker såväl förfaranden som de analyser som rutinerna grundas på , t.ex. riskbedömningar avseende kunder en ligt 2 kap. 1 §. Information om r utinerna ska ges löpande till de anställda. Omfattningen av kravet på riskbedömning är beroende av den verksamhet som bedrivs. Underlag för den bedömningen är känn edom om vilka typiska risker som den egna branschen är utsatt för, vilket givetvis kan variera över tiden. Ytterligare ledning bör ges i föreskr ifter. Där bör i huvudsak anges i vilka hänseenden det krävs rutiner , hur identitetskontrollen ska utföras, hur granskningen ska ske och hur handlingar ska bevaras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämme r får meddela föreskrifter om rutiner som ska följas samt vilken information o ch utbildning som ska tillhandahållas anställda enligt förevarande p ragraf (8 kap. 1 § 9). a Bestämmelsen b ehandlas även i avsnitt 6.2.1.

Skydd av anställda

2 §

Bestämmelsen genomför artikel 27i tredje penningtvättsdirektivet och innebär en skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder och att ha rutin er för att skydda anställda mot hot eller fientliga åtgärder till följd av granskning eller rapportering av penningtvätt eller finansierin g av terrorism. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att press och ho t från omgivningen ska riskera att medföra att anställda inte vågar granska och rapportera misstänkta transaktioner. Det är arbetsgivaren som ska s e till att det finns nödvändiga rutiner och en bra hantering av dessa. Ytterl igare v ägledning bör ges i myndighetsföreskrifte r. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om nödvänd iga åtgärder och rutiner för att skydda anställda enligt förevarande paragr af (se 8 kap. 1 § 10). B estämmelsen behandlas även i avsnitt 6.3.4.

Förbindelser med brevlådebanker

3 §

Paragrafen, som behandlar förbindelser med brevlådebanker, genom för artikel 13.5 i tredje penningtvättsdirektivet. Brevlådebank definiera s i 1 kap. 5 § som ett utländskt institut som är registrerat inom en jurisd iktion inom vilken det saknar verklig etablering och ledning oc h där institutet inte heller ingår i en finansiell grupp som omfattas av tillsyn . Bestämmelsen ska enbart tillämpas av kred itinstitut, vilket överensstämmer med lydelsen av artikel 13.5. Av bestämmelsen följer även att kreditinstitut inte får etablera eller upprätthålla förbindelser med andra kreditinstitut som tillåter att deras konton används av brevlådebanker. 202

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6. 2.3. Prop. 2008/09:70

6 kap. Tillsy n

I lagrådsremissen föreslogs att den nya penningtvättslagen skulle kompletteras med en ny lag om tillsyn över de verksamhetsutövare so m omfattas av gällande regler om penningtvätt men inte står under någon form av tillsyn, samt över de aktörer som tillkommer enligt det tredje penningtvättsdirektivet (lagen om tillsyn över vissa verksamhetsu tövare som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansieri ng av terrorism). Som Lagrådet påpekat får det emellertid anses lämpligt att slå s amman dessa två lagar genom att bestämmelser na i den sistnämnda lag en i allt väsentligt infogas i förevarande lag geno m ett nytt 6 kap. Bestä mmelserna i kapitlet behandlas även i avsnitt 6.5.

1 §

Paragrafen behandlar i första stycket tillämpningsområdet för dessa tillsynsregler, dvs. verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 11, 12 och 14 –16. Det är fråga om yrkesmässig verksamhet avseende bokföringstjä nster eller revisionstjänster, när det inte rör sig om verksamhet som godkä nd eller auktoriserad revisor eller registrerat revisionsbolag (punk t 11), skatterådgivare (punkt 12), andra oberoende jurister än advoka t eller biträdande jurist på advokatbyrå (punkt 14) och yrkesmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betaln ing som uppgår minst till ett belopp som motsvarar 15 000 euro (punk t 16). Dessutom omfattas i punkt 15 bildande av juridiska personer, försäl jning av nybildade aktiebolag, förmedling av svenska eller utländska juri diska personer, tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en post adress och därmed sammanhängande tjänster till en juridisk person eller e n trust eller en liknande juridisk konstruktion, förvaltning av en trust ell er en lik nande juridisk konstrukt ion och funktion som nominell aktieägare f ör en verklig huvudmans räkning. Dessa verksamhetsutövare omfattas dock inte av punkt 15 om verksamhetsutövaren är en sådan person som omfattas av punkterna 10–14. I andra stycket finns upplysning om att det i andra lagar fi nns tillsyn sbestämmelser för andra verk samhetsutövare än de som omfattas av bestämmelserna i detta kapitel. Bestämmelsen avviker från Lagrådets förslag, eftersom en hänvisning till lagar för bara vissa verk samhetsutövare bedöms inte vara tillräcklig.

2 §

Paragrafen innehåller en beskrivning av syftet med tillsynsreglern a i kapitlet. Där läggs emellertid även tillsynens omfattning fas t. Tillsynen om fattar endast de åtgärder som verksamhetsutövarna har att vidta enligt den förevarande lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna (kundkännedom, granskning, rapportering etc.). Den omfattar således inte tillsyn över hur verksamheterna i fråga bedrivs i övrigt.

3 § Bestämmelsen innehåller en anmälningsplikt för de verksamhetsut övare som omfattas av kapitlet. Det är här fråga om de aktörer som omfat tas av gällande penningtvättsregler – men som inte står under någon fo rm av tillsyn – och de nya aktörer som nu föreslås omfattas av penn ingtvättstillsyn. Anmä lan ska ske till Bolagsverket, som ska föra register över dessa personer.

4 §

I bestämmelsens första stycke läggs fast att den verksamhet so m är anmälningspliktig enligt 3 § inte får drivas om en anmälan inte har gj orts. Tillsynsmyndigheten får med stöd av andra stycket förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av kapitlet – utan att ha anmält d enna – att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs fö r att myndigheten ska kunna bedöma om den är registreringspliktig. Läm nas inte sådana upplysningar ska tillsynsm yndigheten förelägga den som driv er verksamheten att upphöra med denna.

5 §

Paragrafen innehåller i första stycket ett vandelskrav för de ve rksamhetsutövare som omfattas av detta kapitel. Den har utformats med förebild i annan lagstiftning på det finansiella området. En verksamhetsutövare som har gjort anmälan enligt 3 §, men som inte uppfyller vandelskravet i paragrafen, ska inte få bedriva verksamh eten. När det genom rättelse är möjligt att undanröja ett fel som annars s kulle leda till att verksamheten inte får bedrivas, kan tillsynsmyndigh eten förelägga verksamhetsutövaren att vidta rättelse. I andra stycket läggs fast att om verksam hetsutövaren är en juridisk person, gäller första stycket även den som har ett kvalificerat innehav av and elar i den juridiska personen eller ingår i dess ledning. I tredje stycket definieras kvalificerat innehav.

6 §

Paragrafen innehåller krav på verksamhetsutövaren att an mäla förändringar som sker beträffande kvalificerat innehav eller ledning.

7 §

Paragrafen behandlar upplysningar från och undersökningar hos verksamhetsutövare som omfattas av detta kapit el. Tillsynsmyndigheten får således förelägga verksamhetsutövaren att lämna upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får vidare – när den anser det nödvändigt – genomföra en undersöknin g hos den som har anmält sin verksamhet till Bolagsverket.

8 §

Bolagsverket ska avföra registrerade verksamhetsutövare ur registret om verksamhetsutövaren anmäler att verksamheten har upphört eller om det på annat sätt framgår att så är fallet.

9 § Av paragrafen framgår att förelägganden enligt denna lag får fö renas med vite .

10 §

I paragrafen föreskrivs att alla beslut – utom förelägganden att lämna upplysningar om verksamheten enligt 4 § andra stycket och 7 § a ndra stycket – får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol o ch att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätte n. Tillsynsmyndigheten får förordna att ett tillsynsbeslut ska gälla omedelbart.

7 k ap. Ansvarsbestämmelse

1 §

Bestämmelsen motsvarar 14 § i 1993 års penningtvättslag (se prop. 1998/99:19 s. 76) och 12 § i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. Jfr artikel 39 i tredje penningtvättsdirektiv et.

8 kap. Bemyndigande

1 §

Bestämmelsen motsvarar delvis 13 a § i 1993 års penningtvättslag. Enligt artikel 40.1 i tredje penningtvättsdirektivet får kommissionen i en lighet med ett särskilt förfarande som anges i artikel 41.2, anta ett antal geno mförandeåtgärder. Dessa omfattar bl. a. beslut om förtydligande av defi nitioner, men också fastställande av kriterier för bedömningen av o m en situation innebär låg, respektive hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller om det är motiverat att inte till ämpa direktivet alls vid begränsad eller tillfällig finansiell verksa mhet. Kommissionen har beslutat om vissa tillämpningsföreskri fter i genomförandedirektivet (2006/70/EG). De författningsändringar som behövs med anledning av genomförandedirektivet införlivas lämp ligen genom författningar av lägre valör än lag. Enligt bestämmelsen får regeringen eller de myndigheter rege ringen bestämmer meddela föreskrifter om åtgärder för riskbaserad kundkännedom enligt 2 kap. 1 §, vilket inkluderar hur riskbedömninge n bör utföras och dokumenteras. Bestämmelsen omfattar även hur identitetskontroll och andra åtg ärder för att uppnå grundläggande kun dkännedom enligt 2 kap. 3 § ska utföras och dokumenteras samt i vilka situationer skärpta åtgärder för att u ppnå kundkännedom enligt 2 kap. 6 § ska användas samt hur sådana åtgär der ska utformas. Även vilka personer som anses vara i en politiskt utsatt ställning enligt 2 kap. 6 § omfattas. Dessutom får föreskrifter m eddelas om ytterligare undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom enligt 2 kap. 5 § samt om vilka stater utanför EES som uppfyller vissa villkor enligt denna lag eller vars lagstiftning förhindrar tillämpning av likvärdiga åtgärder enligt denna lag.

Föreskrifter får vidare även meddelas avseende hur fortlöp ande Prop. 2008/09:70 uppföljning av affärsförbindelser ska ske enligt 2 kap. 10 § sam t hur detta ska dokumenteras. Möjligheten att meddela föreskrifter omfattar även hur hand lingar eller uppgifter som används för att uppnå kundkännedom ska bev aras enligt 2 kap. 13 § samt om åtgärder för granskning eller u ppgiftslämnande till behörig myndighet enligt 3 kap. 1 §. Föreskrifter får även meddelas avseende hur riskbaserade rutiner enligt 5 kap. 1 § ska utformas samt vilken information och utbildning om det ta som ska tillhandahållas anställda för att förhindra att verksamh eten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism sam t hur nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda anställda ska utformas och tillämpas enligt 5 kap. 2 §.

Ikraftträdande- och övergångsbe stämmelser

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 15 mars 2009. Vid d enna tidpunkt ska 1993 års penningtvättslag och lagen (1999:16 3) om penningtvättsregister upphöra att gälla. Enligt andra punkten, som genomför artikel 9.6 i tredje penningt vättsdirektivet, ska verksamhetsutövare vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom även beträffande sådana affärsförbindelser som har etabl erats före den 15 mars 2009. Detta ska ske vid tillfällen när det kan an ses lämpligt utifrån en bedömning av risken för penningtvätt och finansi ering av terrorism. Kompletterande kontroller kan exem pelvis göras i anslutning till att kund ingår avtal om n ya produkter eller tjänster. Om de uppgifter som har inhämtats tidigare bedöms uppfylla kraven enligt denna lag behöver dock kompletterande åtgärder inte vidtas. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 6.2.1.

8.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken (1942:740)

27 kap.

33 §

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafen med anledning av den ändrade rubriken till lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottlighet, m.m.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667 ) om Prop. 2008/09:70 ekonomiska förening ar

13 kap.

2 §

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafen med anledning av att lagen om åtgärder mot penningt vätt och finansiering av terrorism ersätter den nuvarande penningtvättslagen.

8.4 Förslaget t ill lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

5 k ap.

2 §

En redaktionell ändring har g jorts i paragrafen med anledning av att lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ersätter den nuvarande penningtvättslagen.

8.5 Förslaget till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen (1995:400)

4 a §

I pa ragrafen, som är ny, finns en upplysning om att bestämmelsen som finn s i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism är tillämplig på fastighetsmäklare med fullständig registrering.

7 §

De aktörer som för närvarande omfattats av allmänna tillsynskra v ska även fortsättningsvis omfattas av penningtvättstillsyn från respek tive tillsynsorgan – i detta fall Fastighets mäklarnämnden. Detta får anses gälla utan uttryckligt lagstöd (se prop. 2003/04:156 s. 81 och 82). I förtydligande syfte ges dock Fastighetsmäklarnämnden nu ett sådant lagstöd genom ett tillägg till första stycket .

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1006) o m anmälningsplikt avseende viss finansiell verksam het

3 §

Efter förslag från Lagrådet har första stycket ändrats så att det överensstämmer med den föreslagna lydelsen av 6 kap. 5 § i nya penningtvättslagen.

4 §

I rubriken före paragrafen och i paragrafens innehåll har gjorts redaktionella ändringar i anledning av att lagen om åtgärder mot 207

penningtvätt och finansiering av terrorism ersätter den nuvaran de Prop. 2008/09:70 penningtvättslagen .

7 och 10 §§

I paragraferna har det gjorts redaktionella ändringar i anledning a v att lagen om penningtvätt oc h finansiering av terrorism ersätter den nuvarande penningtvättslagen.

8.7 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

14 ka p.

1 a §

Innehållet i bestämmelsen föreslås ändrad på grund av den nya penningtvättslagen. Eftersom nya penningtvättslagen är omdisp onerad i v sentliga delar, bl.a. avseende vilka åtgärder som ska vidtas för att ä uppnå kundkännedom, så får bestämmelsen en något vidgad innebörd.

8.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

7 och 9 §§

Redaktionella ändringar har gjorts i paragraferna med anledning av att lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ersätter den nuvarande penningtvättslagen.

8.9 Förslaget till lag om ändring i kasinolagen (1999:3 55)

2 §

I ett n ytt tredje stycke har tagits in en erinran om att det i lagen om åtgär der mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser som är tillämpliga på verksamhet för kasinospel (1 kap. 2 § första stycket 9).

14 §

De aktörer som för närvarande omfattats av allmänna tillsynskra v ska även f ortsättningsvis omfattas av penningtvättstillsyn från respektive tillsynsorgan – i detta fall Lotteriinspektionen. Detta får anses gälla utan uttryckligt lagstöd (se prop. 2003/04:156 s. 81 och 82). I förtydligande syfte ges dock Lotteriinspektionen nu ett sådant lagstöd i ett nytt andra stycke .

14 a–14 c §§ Prop. 2008/09:70 Paragraferna är nya och anger vilka befogenheter Lotteriinspektione n har vid bedrivandet av tillsyn. Inspektionen har rätt att på begäran få d e upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tills ynen. Lotteriinspektionen får även, när inspektionen anser det nödvän digt, genomföra platsundersökningar på kasinon. Dessutom får inspek tionen meddela förelägganden och förbud. Föreläggandena får förenas med vite.

17 §

Enligt den nuvarande lydelsen av paragrafen får beslut som med delats med stöd av lagen inte överklagas. Den nya lydelsen innebär a tt får tillsynsbeslut i fråga om penningtvätt och finansiering av terroris m får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd kräv s vid överklagande till kammarrätten. Lotteriinspektionen får förordna a tt ett tillsynsbeslut ska gälla omedelbart. Övriga be slut får, i likhet med det som för närvarande gäller, inte överklagas.

8.10 Förslaget till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)

37 §

En redaktionell ändring har g jorts i paragrafen med anledning av att lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ersätter den nuvarande penningtvättslagen.

8.11 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2000:1281)

10 kap.

2 §

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafen med anledning av den ändrade rubriken till lagen (2002:444) om straff för finansieri ng av särskilt allvarlig brottlighet, m.m.

8.1 2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottsli ghet i vissa fall m.m.

1 §

Rubriken till lagen och paragrafen har ändrats med anledning av att d e administrativa bestämmelserna i 8–22 §§ har upphävts och motsva rande bestämmelser tagits in i lagen om åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terrorism. I lagen kvarstår således endast straffrättsliga bestämmelser. I första stycket anges att lagen numera innehåller endast straffrättsliga bestämmelser för genomförandet av FN-konventionen om bekämpandet av finansiering av terrorism. I andra stycket finns en hänvisning till att 209

det i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terro rism Prop. 2008/09:70 finns ytterligare bestämmelser för genomförandet av konventione n. Dessa avser åtgärder som den som bedriver finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet ska vidta för att förhindra att verksam heten utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Som en fö ljd av d tta har även lagens rubrik ändrats, genom att tillägget ”, m.m.” strukits. e

8.13 Förslaget till lag o m ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet

10 §

Rubriken närmast före paragrafen och paragrafens första styck e har ändrats på grund av den nya lagen om penningtvätt och finansieri ng av terrorism. I ett nytt tredje stycke ges Finansinspektionen, när inspektionen a nser det nödvändigt, rätt att genomföra en platsundersökning hos företag som drive r inlåningsverksamhet enligt lagen.

18 §

Ändringen i första stycket 3 är föranledd av den nya lagen om åtgärder m t penningtvätt och finansiering av terrorism. o

8.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005: 405) om försäkringsförmedling

7 kap.

3 §

Ändringarna i paragrafen består i att tillsynen anges omfatta såväl t illsyn enligt försäkringsförmedlingslagen och föreskrifter som meddelats med stöd a v den lagen som andra författningar. Därigenom omfattar tillsynen även uppfyllande a v bestämmelserna i den nya lagen om åtgärder mot pen ningtvätt och finansiering av terrorism.

8 kap.

1 §

Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektion ska ingripa o m en försäkringsförmedlare åsidosätter sina skyldigheter, inte bara e nligt försäkringsförmedlingslagen och enligt föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, utan även enl igt andra författningar som reglerar förm edlarens verksamhet, t.ex. penningtvättslagen. Om försäkringsförmedlaren åsidosätter sina skyldigheter enligt penningtvättslagen, kan således Finansinspektionen ingripa på det sätt som anges i andra och tredje styckena.

10 § Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot utländska bolag som utövar försäkringsförmedling i Sverige. Pe nningtvättslagens bestämmelser gäller även för utländska bolags f ilialer här. På motsvarande sätt som i 1 § tydliggörs att ingripanden kan s ke även mot d en som bryter mot annan författning än lagen om försäkringsförmedling.

8.15 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

9 ka p.

42 §

Paragrafens första stycke reglerar tillsammans med de båda fö ljande paragraferna revisorns skyldighet att agera vid misstanke om b rott i bolaget. I andra stycket , som är nytt, finns ett undantag från rev isorns skyldigheter enligt första stycket. Om revisorn således finner att de t har förekommit t ransaktioner som föranleder att han eller hon blir skyldig att vidt a åtgärder enligt penningtvättslagen, gäller i stället den lagens bestämmelser.

43 §

Paragrafen behandlar revisorns skyldighet att underrätta styrelsen vid misstanke om brott i bolaget. Ändringen innebär att det hittillsva rande begränsade undantaget för den situationen att brottsmisstanken föran leder revisorn att lämna uppgifter enligt lagen (1993:768) om åtgärder m ot penningtvätt tas bort. Att revisorn över huvud taget inte ska tillä mpa paragrafen i denna situation följer numera av 42 §.

29 kap.

2 §

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafen med anledning av att lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ersätter den nuvarande penningtvättslagen.

8.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:979) o m åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga b rott

1 §

En redaktionell ändring har gjorts i paragrafen med anledning av den ändrade rubriken till lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottlighet, m.m.

8.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (000:000 ) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

1 §

Innehållet i bestämmelsen föreslås ändrad på grund av den ändra de rubriken till lagen (20 02:444) om straff för finansiering av särskilt allv arlig brottlighet, m.m.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60 /EG Bilaga 1 av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhi ndra att det finansiella systemet används för penning tvätt och finansiering av terrorism .

Bilaga 1

Europaparlamentets direktiv 2006/70/EG av de n 1 Bilaga 2 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60 /EG med avseende på definitionen av "person i politis kt utsatt ställning", samt tekniska kriterier för att kun na tillämpa lägre krav på kundkontroll och göra unda ntag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning.

Bilaga 2

Remissinstanser som yttrat sig över betänkan det

Bilaga 3

Genomförande av tredje penningtvättsdirekt ivet (SOU:2007:23 )

Sveriges riksbank, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Stockh olms tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten , Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Brot tsförebyggande Rådet (BRÅ), Revisorsnämnden, Exportkreditnämnden , Riksgäldskontoret, Tullverket, Finansinspektionen, Skatteverket, L otteriinspektionen, Bokföringsnämnden, Datainspektionen, Svenska Spe l AB, Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet, Konsumentverket, Fastig hetsmäklarnämnden, Konkurrensverket, Patent- och Registreringsver ket, Bolagsverket, Sveriges Advokatsamfund, Svenskt Näringsliv, FAR , Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Försäkringsmäklares Förening, Fi nansbolagens Förening Finansförbundet, Fondbolagens Förening , Mäklarsam fundet, Sveriges Fastighetsmäklarförbund, Stockholmsbörsen AB, Motorbranschens Riksförbund (MRF) och Kronofogdemyndigheten.

Remissinstanser som yttrat sig över Statskonto rets

Bilaga 4

rapport Tredje penningtvättsdirektivet – tillsyn och organisation

Sveriges riksbank, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyr elsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Rik spolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Brottsförebyggande Rådet (BRÅ), Re visorsnämnden (RN), Finansinspektionen, Lotteriinspektionen, Datain spektionen, Svenska Spel AB, Juridiska fakulteten vid Lunds Univer sitet, Konsumentverket, Fastighetsmäklarnämnden, Bolagsverket, Sver iges advokatsamfund, Företagarna, FAR SRS, Försäkringsförbundet, Sven ska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Finansbol agens f rening, Fondbolagens F ö örening, Mäklarsamfundet och Motorbranschens Riksförbund (MRF).

Lagrådsremissens lagförsl ag

Bilaga 5

Förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt och finansi ering av terrorism

1 Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområ de och definitioner

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som syftar till att förhindr a att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för pe nningtvätt eller finansiering av terrorism. Lagen gäller bara för verksamhet som är inriktad mot kunder.

2 § Bestämmelserna i denna lag gäller för fysiska och juridiska pe rsoner som driver 1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse, 2. livförsäkringsrörelse, 3. verksamhet av det slag som beskrivs i 2 kap. 1 § lagen (2007: 528) om värdepappersmarknaden, 4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos F inansinspektionen enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseend e viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:2 99) om inlåningsverksamhet, 5. försäkringsförmedling enligt lagen (2005:405) om försäkri ngsförmedling, ifråga om sådan verksamhet röra nde livförsäkring, bedriven av andra än anknutna försäkringsförmedlare, 6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, 7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, 8. verksamhet som fastighetsmäklare med fullständig regist rering enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400), 9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355), 10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor, registrerat revisionsbolag eller annan verksamhet som består i att yrkesmässi gt erbjuda bokföringstjänster eller revisionstjänster, 11. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare) , 12. yrkesmässig verksamhet som består i bildande av juridiska personer, försäljning av nybildade aktiebolag och förmedling av s venska eller utländska juridiska personer,

13. yrkesmässig verksamhet som består i att erbjuda ett registrerat Prop. 2008/09:70 kontor eller en postadress och därmed sammanhängande tjänste r till Bilaga 5 företag, eller 14. yrkesmässig verksamhet som innebär förvaltning av en trust eller liknande juridisk konstruktion. I fråga om verksamheter som avses i första stycket 1–7 gäller lagen även fili aler i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i u andet. tl

3 § Bestämmelserna i denna lag gäller även för advokater och biträd ande jurister på advokatbyrå samt andra oberoende jurister som dri ver yrkesmässig verksamhet när de 1. hjälper till vid planering eller genomföran de av transaktioner för en k lients räkning vid a) köp och försäljning av fastigheter eller företag, b) förvaltning av klientens pengar, värdepappe r eller andra tillgångar, c) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskont on, d) anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, d rift eller ledning av företag, e) bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar och stiftelser, eller 2. handlar i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter.

4 § Bestämme lserna i denna lag gäller även för fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig handel med eller auktionsförsäljning av varor i de fa ll betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer.

D efinitioner

5 § I denna lag betyder 1. penningtvätt: sådana åtgärder a) med brottsligt förvärvad egendom, som kan medföra att egend omens s amband med brott döljs, att den brottslige får möjlighet att undand ra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egen domen försvåras, samt s ådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, inneha v eller brukande av egendomen, b) med annan egendom än som avses i a, om åtgärderna är ägna de att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning, 2. finansiering av terrorism: insamling, tillhandahållande eller mottagande av tillgångar i syfte att de ska användas eller med vetskap o m att de är avsedda att användas för att begå sådan särskilt allvarlig b rottslighet som avses i 2 § lagen (2002:444) om straff f ör finansiering av särsk ilt allvarlig brottslighet i vissa fall m.m., 3. verklig huvudman : en fysisk person för vars räkning någon annan person handlar, eller om kunden är en juridisk person, den som utövar ett bestämmande inflytande över kunden, 4. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 246

5. tredje part : Prop. 2008/09:70 a) fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 2 § Bilaga 5 första stycket 1–3 och 5–7, godkända eller auktoriserade revisore r och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller är registrerad e i ett särskilt yrkesregister, eller b) fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 2 § första stycket 1–3 och 5–7, godkända eller auktoriserade revisore r med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett s ärskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedo m och bevarande av handlingar som motsvarar kraven i Europaparlamente ts och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder f ör att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvä tt och 2 finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa be stämmelser följs, 6. person i politiskt utsatt ställning : utomlands bosatta persone r som har eller tidigare har haft viktiga offentliga funktioner och så dana personers närmaste familjemedlemmar och kända medarbetare, 7. brevlådebank : ett utländskt institut som är registrerat ino m en jurisdik tion inom vilken det saknar verklig etablering och ledning och d är institutet inte heller ingår i en finansiell grupp som omfatt as av tillsyn, 8. affärsförbindelse : en affärsmässig förbindelse som när kon takten etableras förväntas ha en viss va raktighet, och 9. verksamhetsutövare : en fysisk eller juridisk person som utför verksamhet som omfattas a v denna lag.

2 kap. Kundkännedom

Krav på riskbaserad kundkännedom

1 § En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom. Omfattningen av dessa åtgärder ska anpassas efter risken för penningtvätt eller finansiering av te rrorism. I 4 och 5 §§ kasinolagen (1999:355 ) finns särskilda bestämmelser om identitetskontroll för kasinon.

Situationer som kräver kundkännedom

2 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

4. vid osäkerhet om tillförlitligheten eller tillräckligheten av tid igare Prop. 2008/09:70 mottagna uppgifter om kundens identi tet. Bilaga 5

Grundläggande åtgärder för kundkänned om

3 § Med grundläggande åtgärder för kundkännedom avses 1. kontroll av kundens identit et genom identitetshandling, registeru tdrag eller på annat tillförlitligt sätt, 2. kontroll av den verkliga huvudmannens identitet, och 3. inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och art . Verksamhetsutövare ska vid tillämpning av första stycket 2 ut reda kundens ägarförhållanden och kontrollstruktur. Verksamhetsutövare får förlita sig på åtgärder som har utförts a v en tredje part för att uppnå kundkännedom enligt första stycket, om verksamhetsutövaren på begäran, och utan dröjsmål , kan få del av de uppgifter om kunden som den tredje parten har i nhämtat.

Skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom

4 § En verksamhetsutövare ska alltid vidta skärpta åtgärder för att uppnå kundkännedom om risken för penningtvätt och finansiering av terr orism är hög. Sådana åtgärder ska vara mer omfattande än åtgärderna i 3 § . Vid bedömning enligt första stycket ska särskild uppmärksamhet ri ktas mot de risker för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan uppstå när det gäller produkter eller transaktioner som skulle k unna underlätta anonymitet. Om omständighete rna i det enskilda fallet inte visar motsatsen ska hög r isk för penningtvätt eller finansiering av terrorism anses finnas 1. när en affärsförbindelse etableras el ler en enstaka transaktion utförs m ed någon på distans, 2. när en affärsförbindelse etableras eller e n enstaka transaktion utförs med en person i politiskt utsatt ställning, och 3. vid förbindelser mellan ett svenskt kreditinstitut och ett kreditin stitut med hemvist utanför EES.

5 § Med skärpta åtgärder enligt 4 § tredje stycket 2 avses alltid 1. lämpliga åtgärder för att ta reda på varifrån de tillgångar som hanteras inom ramen för affärsförbindelsen eller den enstaka transaktionen kommer, 2. skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen, och 3. att inhämta godkännande från behörig beslutsfattare.

6 § Med skärpta åtgärder enligt 4 § andra stycket 3 avses alltid 1. att inhämta tillräckligt med information om motpa rten för att kunna f örstå verksamheten, dess anseende och tillsynens kvalitet, 2. att bedöma motpartens kontroller för att förhindra penningtvät t och finansiering av terrorism, 3. att dokumentera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder, 4. att inhämta godkännande från behörig beslutsfattare, och 5. att förvissa sig om att motparten har kontrollerat identiteten på kunder som har direkt tillgång till konton hos kreditinstitutet och 248

fortlöpande följer upp dessa kunder samt på begäran kan lämna rele vanta Prop. 2008/09:70 kunduppgifte r. Bilaga 5

Undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kund kännedom

7 § Bestämm elserna om grundläggande kundkännedom i 2 och 3 §§ gäller inte för 1. svenska myndigheter, 2. verksamhet sutövare som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–7, och som har hemvist a) inom EES, b) i en stat utanför EES om staten har bestämmelser om åtgärder m ot penningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlam entets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärd er för att förhindra att det fi nansi ella systemet används för penningtvät t och 3 finansiering av terrorism och om det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs, c) inom EES och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till h andel på en reglerad marknad i den mening som avses i Europarlamente ts och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknad er för 4 finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/E G och 93/6/EEG och Europarlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, eller, d) utanför EES och vars överlåtbara värdepapper är upptagn a till motsvarande handel och omfattas av motsvarande informationssky ldighet som företag under c, 3. livförsäkringar, om den årliga premien uppgår till ett b elopp motsvarande högst 1 000 euro eller engångspremien uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro, 4. pensionsförsäkringar enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999: 1229), 5. pensionsavtal för anställda eller i den försäkrades förvärvs verksamhet, om inbetalning sker i form av avdrag på lön och överlåtel se av rättigheter inte är tillåten, eller 6. elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar a) om det penningvärde som kan lagras på ett elektroniskt medium som inte kan laddas uppgår till högst 150 euro, eller b) när det gäller elektroniska medier som kan laddas, det penni ngvärde som omsätts under ett kalenderår inte överstiger 2 500 euro och högst 1 000 euro kan lösas in under samma period, 7. när det gäller verkliga huvudmän bakom gemensamma konto n som förvaltas av advokater eller andra oberoende jurister som har hemvist a) inom EES, om uppgifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutöva rens begäran, eller b) i en stat utanför EES, om uppg ifter om de verkliga huvudmännens identitet kan göras tillgängliga på verksamhetsutövarens begäran och

3 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

advokaten eller den oberoende juristen omfattas av skyldigheter som Prop. 2008/09:70 motsvarar dem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets di rektiv Bilaga 5 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra a tt det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering a v 5 terrorism och om det finns tillsyn över att dessa skyldigheter up pfylls.

Tidpunk t för kundkännedom

8 § Kontroll av kunden och den verkliga huvudmannens identite t ska slutföras innan en affärsförbindelse etableras eller en enstaka transa ktion utförs. Om det är nödvändigt för att inte avbryta verksamhetens normala gång och risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är låg, få r åtgärder enligt första stycket slutföras i nära anslutning till a tt en affärsförbindelse har etablerats. I livförsäkringsverksamhet får identitetskontrollen av förmånstag aren u tfö ras vid första utbetalningen av försäkringsersättning eller när rättigheter i övrigt enligt försäkringsavtalet utövas.

Fortlöpande uppföljning av affärsförbindelser

9 § En verksamhetsutövare ska fortlöpande följa pågående affä rsförbindelser genom att kontrollera att de transaktioner som utförs stäm mer överens med den kunskap om kundens verksamhet som finns. Om det kan anses nödvändigt ska det även kontrol leras varifrån en kunds ekonom iska medel kommer.

Konsekvenser av att kundkännedom inte uppnås

10 § En verksa mhetsutövare får inte etablera affärsförbindelser eller utföra enstaka transaktioner om kundkännedom inte uppnås. Om affärsförbindelsen redan har etablerats enligt 8 § andra eller tredje st ycket ska den avslutas. Om förhållandena är sådana att penningtvätt eller finansierin g av t errorism kan m isstänkas, ska verksamhetsutövaren lämna uppgifter enligt 3 kap. 1 §. Första och andra stycket tillämpas inte i de situationer som anges i 3 kap. 2 och 3 §§.

Filialer och dotterföretag med hemvist utanför EES

11 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1– 7 ska tillämpa bestämmelserna om kundkännedom och bevarande av handlingar enligt 2 kap. i denna lag även för sina filialer och majoritet sägda dotterföretag med hemvist utanför EES, o m inte hemvistlandets lag hindrar detta. En verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism om bestämmelserna

5 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

som anges i första stycket inte kan tillämpas samt skriftligen und errätta Prop. 2008/09:70 Finansinspektionen om dett a. Bilaga 5

Bevarande av handlingar eller uppgi fter

12 § En verksamhetsutövare ska bevara handlingar och uppgifte r som använts vid åtgärder för att uppnå kundkännedom i minst fem år. T iden ska räknas från det att åtgärderna utfördes eller, i de fall då en affä rsförbindelse har etablerats, affärsförbindelsen upphörde.

Förbud mot anonyma konton

13 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1–7 får inte föra anonyma konton eller anonyma motböcker.

3 kap. Rapporteringskrav

Uppgifts- och granskningsskyldighet

1 § En verksamhetsutövare ska granska transaktioner för att kunna upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att miss tänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansieri ng av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen. En verksamhetsutövare ska avstå från att utföra transaktioner som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningt vätt eller finansiering av t errorism. Om det inte är möjligt att låta bli att utföra en misstänkt transaktion, eller om den vidare utredningen annars s kulle kunna försvåras, får transaktioner utföras och uppgifter lämnas omedelbart i efterhand. På begäran av Rikspolisstyrelsen ska verksamhetsutövaren utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om pen ningtvätt eller finansiering av terrorism. När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, ska även andra fy siska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2 § första stycket samt 1 kap . 3 och 4 §§ lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt som myndigheten begär. Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra fysiska och juridiska personer finns i 14 a § kasinolagen (1999:355).

2 § Advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra ober oende jurister, godkända och auktoriserade revisorer samt skatterådgiv are är i te skyldiga att lämna uppg n ifter enligt 1 § om vad som anförtrotts dem då de försvarar eller företräder en klient i eller i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detta gäller oavsett om de har fått informationen före, under eller efter ett sådant förfarande.

3 § Advokater och biträdande jurister på advokatbyrå, andra obero ende Prop. 2008/09:70 jurister, godkända och auktoriserade revisorer samt skatterådgiva re är Bilaga 5 inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 1 § när det gäller informatio n som avser en klient och som de har fått medan de bedömer klientens rät tsliga situation .

Meddelandeförbud

4 § Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseleda möter eller anställda får inte röja för kunden eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats enligt 1 eller 7 § eller att en undersökning utförs eller kan komma att utföras. Första stycket hindrar inte att en sådan uppgift lämnas t ill en tillsynsmyndighet i ett disciplin ärende eller annat ärende som motiverar att en sådan uppgift lämnas.

5 § En fysisk eller juridisk person som lämnar uppgifter med stöd a v 1 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, om den fy siska eller juridiska personen hade anledning att räkna med att uppgiften borde lämnas. Den som lämnar uppgifter med stöd av 7 § får inte heller göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt. Detsamma gäller en styrelseledamot eller en anställd som lämnar uppgifter för den fysiska eller juridiska personens räkning. I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett s ådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) 6 nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 2 2 juli 7 2003 om stadga för euro peiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) t illämpas bestämmelsen om styrelseledamot i första stycket på leda mot i tillsynsorganet. Detsamma gäller bestämmelsen om styrelseledamöter i 4 § om meddelandeförbud. Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakoope rativ framgår att bestämmelserna i andra stycket ska tillämpas också på ledamöter i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan. I 29 kap. 2 § aktiebolag slagen (2005:551), 13 kap. 2 § lagen ( 987:667) om ekonomiska föreningar, 5 1 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) och 37 § revisionslagen (1999:1 079) finns särskilda bestämm lser om ansvar för revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, e stiftelser och vissa andra företag.

Tillsynsmyndigheters underrättelseskyldighet

6 § Om behöriga tillsynsmyndigheter v id en inspektion av en fysisk eller juridisk person eller på annat sätt ha r upptäckt omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av

6 EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32004R0885). 7 EUT L 207, 18.8.2003, s. 1 (Celex 32003R1435).

terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Rikspolissty relsen Prop. 2008/09:70 om transaktionern a. Bilaga 5

Sy stem för att besvara förfrågnin gar

7 § Verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1– 7 ska inrätta system för att snabbt och fullständigt kunna lämna upplys ningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsfö rbindelse med en viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens art.

4 kap. Registerfråg or

Tillämpningsområde

1 § Verksamhetsutövare får när det gäller penningtvätt och fin ansiering av terrorism behandla personuppgifter och föra register enligt bestämmelserna i 2–9 §§, vilka g äller utöver personuppgiftslagen (1998:204).

Personuppgiftsbehandling

2 § Personuppgifter som framgår av en kunds pass eller iden titetshandling och som avser identitet, nationalitet, medborgarskap, bo stadsort, annan vistelseort samt offentlig funktion får behandlas om d et är nödvändigt för att 1. bedöma om kunden omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje sty cket 2, 2. bevara handling ar eller uppgifter enligt 2 kap. 12 §, eller 3. uppfylla uppgifts- och granskningsskyldigheten enligt 3 kap. 1 §.

Ändamål för register

3 § Register får föras av en fysisk eller juridisk person som av ses i 1 kap. 2 –4 §§ 1. för att förhindra medverkan vid transaktioner som utgör penningtvätt eller fin ansiering av terrorism enligt denna lag, och 2. för att kunna uppfylla uppgiftsskyldigheten i 3 kap. 1 och 7 §§.

Innehåll

4 § Ett register som avses i 3 § får endast innehålla 1. namn, person-, samordning s- eller organisationsnummer och adress, 2. kontonummer eller motsvarande, samt 3. de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 3 kap. 1 och 7 §§ .

Information till den registrerade

5 § Uppgifter ur ett register som avses i 3 § får inte lämnas ut till den registrerade.

Gallring Prop. 2008/09:70 Bilaga 5

6 § En uppgift i ett register som avses i 3 § ska gallras 1. om den myndighet som avses i 3 kap. 1 § beslutar att inte i nleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt eller finansieri ng av t errorism, 2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med a nledning av de lämnade uppgifterna, 3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga kraft m ed anledning av de lämnade uppgifterna, eller 4. senast t re år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 3 kap. 1 §.

Samkörning

7 § En verksamhetsutövares register so m avses i 3 § får inte samköras med motsvarande regist er hos någon annan.

Rättelse och skadestånd

8 § Bestäm melserna i 28 och 48 §§ personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och s kadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.

Tystnadsplikt

9 § Den som är verksam hos en verksamhetsutövare får inte obeh örigen röja uppgift i ett register som avses i 3 §. Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.

5 kap. Riskbaserade rutiner, utbil dning och skydd av anställda samt förbud mot förbindelser med brevlådebanker

Riskbaserade rutiner och utbildning

1 § Verksamhetsutövare ska ha riskbaserade rutiner för att förhin dra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terro rism och ska s vara för att de anställda fortlöpande får den information som behövs och utbildni ng för ändamålet. Om en fysisk person som omfattas av 1 kap. 2–4 §§, d river sin verksamhet som anställd hos en juridisk person, ska skyldigheten att upprätthålla rutiner gälla den juri diska personen.

Skydd av anställda

2 § Verksamhetsutövare ska vidta nödvändiga åtgärder och ha rutiner för att skydda anställda från hot eller fientliga åtgärder till följd av att de granskar eller rapporterar misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Förbindelser med brevlådebank er Prop. 2008/09:70 Bilaga 5

3 § Kreditinstitut får inte etablera eller upprätthålla förbindelser med brevlådebanker. Dessutom ska lämpliga åtgärder vidtas för att se t ill att sådana förbindelser inte etableras eller upprätthålls med kreditin stitut som tillåter att deras konton används av brevlådebanker.

6 kap. Ansvarsbestämmelse

1 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 1. åsidosätter gransknings- eller uppgiftssk yldigheten enligt 3 kap. 1 §, eller 2. bryter mot meddelandeförbudet i 3 kap. 4 §.

7 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. riskbedömningen enligt 2 kap. 1 §, 2. grundläggande åtgärder för kundkännedom enligt 2 kap. 3 §, 3. skärpta åtgärder för kundkännedom och vad som avses med pe rsoner i politiskt utsatt ställning enligt 2 kap. 4 §, 4. undantag från bestämmelser om grundläggande åtgärder för kundkännedom enligt 2 kap. 7 §, 5. vilka stater utanför EES som uppfyller villkoren i 2 kap . 7 § 2 b och d, 7 b samt uppfyller villkor fö r tillämpning av bestämmelserna om tredje part enligt 2 kap. 3 § tredje stycket, 6. åtgärder för fortlöpande uppföljning av affärs förbindelsen enligt 2 kap. 9 § och hur dessa ska dokumenteras, 7. hur handlingar eller uppgifter som använts för att uppnå kundkännedom ska bevaras enligt 2 kap. 12 §, 8. granskning och uppgiftslämnande enligt 3 kap. 1 §, 9. rutiner som ska följas samt vilken information och utbildning som sk a tillhandahållas an ställda enligt 5 kap. 1 §, och 10. om nödvändiga åtgärder och rutiner för att skydda anställda enligt 5 kap. 2 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009, då lagen (1993:768 ) om åtgärder mot penningtvätt och lagen (1999:163) om penningtvättsreg ister ska upphöra att gälla. 2. Verksamhetsutövare ska vidta åtgärder för att uppnå kundkännedom när det gäller affärsförbindelser som har etablerats före ikraftträdandet, när det kan anses lämpligt utifrån en bedömning av risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Förslag till lag om tillsyn över vissa verksamhetsutövare som Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

omfattas av lagen (000:000) om åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terroris m

8 Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för vissa fysiska och juri diska personer som enligt följande bestämmelser i lagen (000:000)om åtg ärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism yrkesmässigt driver 1. verksamhet som består i att erbjuda bokföringstjänster eller revisionstjänster, enligt 1 kap. 2 § första stycket 10, dock utan a tt vara g odkända eller auktoriserade revisorer eller registrerade revisionsbo lag, 2. verksamhet som skatterådgivare, enligt 1 kap. 2 § första stycke t 11, 3. verksamhet som, utan att omfattas av annan verksamhet i den l agen, består i bildande av juridiska personer, försäljning av nybildade aktieb olag och förmedling av svenska eller utländska juridiska pers oner, enligt 1 kap. 2 § första stycket 12, 4. verksamhet som består i att erbjuda ett registrerat kontor eller en postadress och därmed sammanhängande tjänster till företag, enligt 1 kap. 2 § första stycket 13, 5. verksamhet som innebär förvaltning av trust eller liknande ju ridisk konstruktion, enligt 1 kap. 2 § första stycket 14, 6. verksamhet som annan oberoende jurist än advokat och biträ dande jurist , enligt 1 kap. 3 §, eller 7. handel med eller auktionsförsäljning av varor i de fall betalning görs kontant med ett bel opp motsvarande 15 000 euro eller mer, enligt 1 kap. 4 §.

A nmälningsplikt

2 § En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva verksamhet enligt denna lag ska anmäla verksamheten till Bolagsverket. Bolagsverket ska föra register ö ver personer som har gjort anmälan enligt första stycket.

Krav på ägare och ledning i visst fall

3 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ägna sig åt verksamhet som är anmälningspliktig enlig t 1 § 3. För juridiska personer gäller detta krav den som har ett kval ificerat innehav i företaget eller ingår i dess ledning.

8 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15, Celex 32005L0060).

Med kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägan de i Prop. 2008/09:70 företaget, om innehavet representerar tio procent eller mer av kap italet Bilaga 5 eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt infly tande över ledningen av företaget. När en fysisk eller juridisk person som avses i 1 § 3 får kännedo m om att förändringar har skett i den krets som har ett kvalificerat inn ehav i företaget eller ingår i d ess ledning, ska anmälan om förändringen ges in till tillsynsmyndigheten.

Tillsyn

4 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet so m är tillsynsmyndighet. En fysisk eller jurid isk person som omfattas av denna lag står under tillsyn av den myndigheten.

5 § Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt d enna lag samt lagen (000:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terr orism och föreskrifte r som har meddelats med stöd av den lagen. För verksamhetsutövare som avses i 1 § 3 omfattar tillsynen även att denna lag följs.

6 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen och får när den anser det nödvändigt genomföra en undersökning hos den som har anmä lt sin verksamhet enligt 2 § första stycket.

7 § Om en fysisk eller juridisk person driver sådan verksamhet som avses i denna lag utan att ha gjort anmälan enligt 2 §, ska tillsynsmyndigh eten förelägga personen att upphöra med verksamheten. Är det osäkert om anmälningsskyldighet finns, får tillsynsmyndi gheten förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysning ar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.

8 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhe t som avses i 1 § 3 att göra rättelse om kravet i 3 § första stycket inte uppf ylls. Om rättelse inte görs, ska Bolagsverket avföra den fysiska eller ju ridiska personen ur registret. Detsamma gäller om den fysiska eller juridiska personen anmäler att den inte längre driver verksamhet enligt denna lag, eller om det på a nnat sätt framgår att verksamheten har upph ört.

9 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag ska följas.

10 § Förelägganden och förbud enligt denna lag få r förenas med vite.

Överklagande

11 § Beslut enligt 7 § andra stycket får inte överklagas.

Beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltn ings- Prop. 2008/09:70 domstol. I sådana ärenden får tillsynsmyndigheten bestämma att be slutet Bilaga 5 ska gälla omedelbart. Prövningstillstånd k rävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Förslag till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen (1995 :400) Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

1 Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsmäklarlagen (1995: 400) dels att 7 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 a § Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag fin ns i lagen (000:000) om åtgärde r mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

7 §

Tillsyn över de fastighetsm äklare som är registrerade enlig t 5 § utövas av Fastighetsmä klarnämnden. Nämnden ska se till at t fastighetsmäklarna i sin verksamhet iakttar sina skyldighe ter enligt denna lag. Nämnden ska även inom sitt verksamhetsom råde utöva tillsyn enligt lagen (000:000 ) om åtgärde r mot penningtvätt och finansierin g av terrorism och föreskrifter so m har meddelats med stöd av den lagen.

En registrerad mä klare är skyldig att låta Fastighetsmäklarnämnden granska akter, bokfö ring och övriga handlingar som hör till verksamheten samt att lämna de uppgifter som b egärs för tillsynen.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

anmälningsplikt avseende viss finansiell verksam het

1 Härigenom föreskrivs att 4, 7 och 10 §§ samt rubriken närmast före 4 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansi ell ver ksamhet ska ha följande lydelse.

4 §

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Åtgärder mot penningtvätt Bestämmelser om skyldighet f ö r	Åtgärder mot pen ningtvätt och finansiering av terrorism Bestämmelser om skyldighet för

fysiska eller juridiska person e r fysiska eller juridiska per soner som ägnar sig åt valutaväxling i som ägnar sig åt valutaväxl ing i väsentlig omfattning, pennin g - väsentlig omfattning, pen ningöverföring eller annan finansiel l överföring eller annan finansi ell verksamhet att medverka till a tt verksamhet att medverka ti ll att förhindra pe nningtvätt finns i förhindra penningtvätt eller l agen ( 1993:768) om åtgärder mo t finansiering av terrorism finns i penningtvätt. lagen (000:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism .

3 7 § Finansiella institut som ha r Finansiella institut som har anmält sin verksamhet enligt 2 § anmält sin verksamhet enligt 2 § första stycket ska på begära n första stycket ska på be gäran lämna Finansinspektionen d e lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamhete n upplysningar om verksam heten som behövs för att inspektione n som behövs för att inspekt ionen ska kunna kontrollera att institute n ska kunna kontrollera att insti tuten följer lagen (1993:768) o m följer lagen (000:000) om åtg ärder åtgärder mot penningtvätt, lage n mot penningtvätt och finansi ering (2002:444) om straff f ö r av terrorism , lagen (2002:444 ) om finansiering av särskilt allvarli g straff för finansiering av särs kilt brottsl ighet i vissa fall , m.m. oc h allvarlig brottslig het i vissa fall f rordningen (EG) nr 1781/2006 ö m.m. och förordningen (EG) nr om information om betalaren som 1781/2006 om information om skall åtfölja överföringar av betalaren som skall åtfölja medel. överföringar av medel.

4 10 § Finansinspektionen får förelägga ett finansiellt institut att göra rättelse Bilaga 5 om 1. upplysningar enligt 7 § inte lä m nas, eller 2. institut efter en anmäla n 2.institut efter en anmälan enlig t enligt 2 § första stycket överträd er 2 § första stycket överträd er en en bestämmelse i lagen (1993:76 8) bestämmelse i lagen (000:000 ) om om åtgärder mot penningtvätt el l er åtgärder mot penningtvätt och en föreskrift som meddelats m e d finansiering av terrorism el ler en stöd av den lagen eller en bestäm - föreskrift som har meddelats med melse i förordningen (EG) n r stöd av den lagen eller en best äm- 1781/2006 om information o m melse i förordningen (EG ) nr betalaren som s ka åtfölja öve r- 1781/2006 om information om föringar av medel. betalaren som ska åtfölja överföringen av medel. Om rättelse inte gö rs, får inspektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

4 Senaste lydelse 2008:1000.

Förslag till lag om ändring i kasinolagen (1999:3 55) Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

1 Härigenom föreskrivs i fråga om kasinolagen (1999:355) dels att 2, 14 och 17 §§ och rubriken närmast före 17 § ska ha föl jande l ydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 14 a–14 c §§, av föl jande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

2 § Kasinospel får inte anordnas utan tillstånd. Tillstånd till kasinospel får även omfatta spel på penningautoma ter och andra automatspel som avses i 6 § lotterilagen (1994:1000). Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag fin ns i lagen (000:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

14 § Lotteriinspektionen ska utöva t illsyn över att denna lag och de vil lkor och bestämmelser som har medde lats med stöd av lagen följs. Inspektionen ska vidare i nom sitt verksamhetsområde u töva tillsyn enligt lagen (000:000) om åtgärder mot p enningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har medd elats med stöd av den lagen.

14 b § Lotteriinspektionen får me ddela de förelägganden och f örbud som behövs för efterlevnaden av denna

lag, av föreskrifter som har Prop. 2008/09:70 meddelats med stöd av denn a lag, Bilaga 5 eller med stöd av lagen (000 :000) om åtgärder mot penningtvät t och finansiering av terroris m.

1 4 c § Förelägganden och f örbud enl igt denna lag får förenas med vite .

1 7 §

Förbud mot överklagande Överklagande

Beslut som meddelats med stö d Beslut i ärenden om tills yn i av denna lag får inte överklagas. fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism enligt denna lag eller enligt föresk rifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos al lmän förvaltningsdomstol. I så dana ärenden får Lotteriinspektionen bestämma att beslutet ska gäl la omedelbart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Övriga beslut som har meddelats med stöd av denna lag får i nte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m .m.

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:444) om straff f ör f inansiering av särskilt allvarlig brott slighet i vissa fall, m.m. dels att 8–22 §§ ska upphöra att gälla, dels att 1 § ska ha följande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser f ör Denna lag innehåller straffrättslig a begenomförande av den internatione lla stämmelser för genomförande a v den konventionen om bekämpande av internationella konventionen om bekä mpanfinansiering av terrorism som antogs av de av finansiering av terrorism som ant ogs För enta nationernas generalförsamling den 9 av Förenta nationernas generalförsa mling december 1999 (54/109). den 9 december 1999 (54/109). I lagen (000:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av te rrorism finns ytterligare bestämmelser för genomförandet som avser åtgärder so m den som bedriver finansiell verksamhe t och annan näringsverksamhet är skyld ig att vidta f ör att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

inlåningsverksamh et

1 Härigenom föreskrivs att 10 och 18 §§ samt rubriken närmast före 10 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska ha följande ly delse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Åtgärder mot penningtvätt Åtgärder mot pen ningtvätt och finansiering av terrorism

Ett företag som är registrera t Ett företag som är regist rerat enligt 7 § skall på begäran lämn a enligt 7 § ska på begäran lä mna Finansinspektionen de upply s- Finansinspektionen de uppl ysningar om verksamheten so m ningar om verksamheten som be hövs för att inspektionen ska ll behövs för att inspekti onen ska kunna kontrollera att lagen om kunna kontrollera att lage n om åtgärder mot penningtvätt följs . åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism följs. Finansinspektionen får, när den anser det nödvändigt, gen omföra en undersökning hos företag et.

18 § Finansinspektionen får förelägga ett företag som driver in låningsverksamhet att göra rättelse o m företaget 1. inte uppfyller kravet i 5 § fö r sta stycket eller 6 § första stycket, 2. överträder en bestämmelse i 9 §, 10 § andra stycket, 11§, 12 § el ler 14 § andra stycket, 3. överträde r en bestämmelse i 3. överträder en bestämme lse i lagen (1993:768) om åtgärder m ot lagen (000:000)om åtgärder mot penningtvätt eller en föreskrift penningtvätt och finansiering av som har meddelats med stöd av terrorism , eller en föreskri ft som den lagen, eller har meddelats med st öd av den lagen, e ller

4. överträder någon annan bestämmelse i en författning som reg lerar Bilaga 5 företagets inlåningsverksamhet. Om en innehavare som avses i 6 § andra stycket inte uppfyller kr avet i 6 § första stycket, får inspektionen förelägga denne att avyttra så st or del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en j uridisk person, att byta ut den i dess ledning d iskvalificerade personen. Om ett företag inte gör rättelse får inspektionen avföra det ut reg istret. Ett företag ska också avföras ur registret om det anmäler att de t inte längre driver inlåningsverksamh et eller om det på annat sätt framgår att inlåningsverksamhete n har upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Förslag till lag om ändring i lagen (2005:405) om Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

försäkringsförmedlin g

1 Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § samt 8 kap. 1 och 10 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska ha följande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

7 kap.

3 § Finansinspektionen har tills y n Finansinspektionen har till syn över att denna lag och föreskrif t er över att den som utövar som har meddelats med stöd a v försäkringsförmedling följer d enna l gen a följs . lag , föreskrifter som har meddela ts med stöd av lagen och andr a författn ingar som reglerar försäkringsförmedlarens verksamhet.

8 kap.

1 § Om en försäkringsförmedla re Om en försäkringsförmedlare har åsidosatt sina skyldighete r har åsidosatt sina skyldi gheter enligt denna lag eller föreskrift er enligt denna lag, enligt föresk rifter som har meddelats med stöd a v som har meddelats med st öd av lagen, skall Finansinspektione n lagen, eller enligt andra förfatingripa. tningar som reglerar försäkringsförmedlarens verksa mhet , ska Finansinspektionen ingrip a. Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att vidta åt gärd inom viss tid, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning . Om överträdelsen är allvarlig ska försäkringsförmedlarens tillstånd åter kallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå frå n ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om för säkrin gsförmedlaren gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidt agi t åtgärder mot försäkringsförmedl aren och dessa åtgärder bedöms tillrä c kliga.

med stöd av lagen eller på ann at 1. har brutit mot denna lag eller Prop. 2008/09:70 sätt visar sig olämplig att utöv a föreskrifter som har medd elats Bilaga 5 försäkringsförmedling, få r med stöd av lagen, Finansinspektionen förelägga för - 2. har brutit mot and ra säkringsförmedlaren att gör a författningar som reglera r rättelse. försäkringsfö rmedlarens verksamhet, eller 3. på annat sätt visa t sig olämpli g att utöva försäkringsförmedling. Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda försäkringsförm edlaren att utöva försäkringsförmedling här i landet. Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i fö rsäkringsförmedlarens he mland om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Förslag till Prop. 2008/09:70

Bilaga 5

lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:5 51)

2 Härigenom föreskrivs att 9 kap. 42 och 43 §§ aktiebolagsl agen (2005:551) ska ha följande lydelse.

N varande lydelse u Föreslagen lydelse

9 kap.

42 § En revisor skall vidta de åtgärder som an ges En revisor ska vidta de åtgärder som ange s i i 43 och 44 §§, om han eller hon finner att 43 och 44 §§, om han eller hon finne r att det det kan misstänkas att en styrelseledam ot kan misstänkas att en styrelseledam ot eller eller den verkställande direktören in om den verkställande direktören inom ra men för ramen för bolagets verksamhet har gjort si g bolagets verksamhet har gjort sig sk yldig till s kyldig till brott enligt någon av följande brott enligt någon av följande bestämmelser: bestämmelser: 1. 9 kap. 1, 3, 6 a och 9 §§, 10 kap. 1, 3, 4 o ch 5 §§, 11 kap. 1, 2, 4 och 5 §§, 17 kap. 7 § samt 20 kap. 2 § b rottsbalken, och 2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrotts lagen (1971:69). Om revisorn finner at t en misstanke av det slag som av ses i första stycket bör föranleda honom eller henne att lämna upp gifter enligt 3 kap. 1 § lagen (000 :000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 43 och 44 §§ inte vidtas.

43 § En revisor som finner att d et En revisor som finner at t det föreligger sådan brottsmisstan k e föreligger så dan brottsmisstanke som avses i 42 § skall utan osk ä- som avses i 42 § ska utan oskäligt ligt dröjsmål underrätta styrelse n dröjsmål underrätta styrelsen om om sina iakttagelser . Om reviso rn sina iakttagelser. finner att en misstanke om br ott bör föranleda honom eller hen ne att lämna uppg ifter enligt 9 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, skall dock den i 11 § andra stycket samma lag angivna tidsfristen iakttas .

Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om det kan anta s att Prop. 2008/09:70 styrelsen inte skulle vidta några skadeförebyggande åtgärder med Bilaga 5 anledning av underrättelsen eller en underrättelse av annat skäl fra mstår so m meningslös eller stridande mot syftet med underrättelseskyldigh eten.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2009.

Lagrådets yttrande

Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-1 0-28

Närvarande: F.d. justitierådet Bo Sv ensson, f.d. regeringsrådet Leif Lindstam och justitierådet Lars Dahllöf.

Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet

E nlig t en lagrådsremiss den 9 oktober 2008 (Finansdepartementet) h ar re g er ingen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag ti ll 1. lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrori sm, 2. lag om tillsyn över vissa verksamhetsutövare s om omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terr orism, 3. lag om ändring i fastighe tsmäklarlagen (1995:400), 4. lag om ändring i lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet, 5. lag om ändring i kasinolagen (1999:355 ), 6. lag om ändring i lagen (2002:444) om straff för finansi ering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall m.m., 7. lag om ändring i lagen (2004:299) om inlå ningsverksamhet, 8. lag om ändring i lagen (2005:405) om försäkringsförmedl ing, 9. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551 ).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av dep artementssekreteraren Johan Fallenius och ämnesrådet Tord Gransbo.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet :

En eller två lagar?

Som framgår av uppräkningen ovan föreslås bl.a. en lag om åtgä rder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) och en lag om tillsyn över vissa verksamhetsutövare som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (tillsynslagen ). Denna uppdelning av den föreslagna regleringen på två lagar är en ligt Lagrådets mening inte självklar. Den närmast till hands liggan de lösningen är tvärtom att de verksamhetsutövare som omfatta s av penningtvättslagen ska stå under tillsyn som regleras i samma lag . Med en enda lag blir det möjligt att undvika upprepningar och göra lagtexten mera överskådlig och lättillgänglig. En uppdelning på två lagar kan godtas endast om det föreligger mycket starka sakliga skäl för det.

Tanken med den föreslagna uppdelningen av tillsynen på två lag ar är följande. Den tillsyn som idag sker med stöd av 1993 års penningtvättslag över vissa verksamhetsutövare ska även i fortsättningen regleras i de lagar som styr de ifrågavarande verksamheterna. Tillsynen över nya verksamheter som läggs under myndighetstillsyn genom den nu

föreslagna penningtvättslagen ska däremot regleras i den föresl agna Prop. 2008/09:70 tillsynslagen . Bilaga 6

Det synes sålunda i mycket vara historiska skäl som förestavat den föreslagna uppdelningen. Dessa skäl har emellertid enligt Lagrådets mening inte sådan tyngd att d e bör hindra att den föreslagna nyordningen gen omförs genom en enda lag.

En sammanslagning av de två lagarna kan nämligen förhål landevis enkelt göras genom att tillsynslagen i allt väsentligt infogas i pennin gtvättslagen. En sådan åtgärd skulle medföra ändringar i 1 kap. 2 § penningtvättslagen och införande av nya paragrafer i den lage n,

förslagsvis i ett nytt 6 kap. Lagrådet behandlar dessa ändring ar i

sam band med övriga förslag till ändringar av förslaget till penningtvättslag.

Fö rslaget till lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 1 §

Avsikten med det föreslagna andra stycket är att säga att lagen gäl ler för de i 2–4 §§ angivna verksamhetsutövarna bara i den del av deras verksamhet som är inriktad mot kunder. Motsatsvis gäller lagen in te när en verksamhetsutövare träder i förbindelse med andra avtalsparter och exempelvis köper råvaror och maskiner, hyr verksamhetslokal, anst äller personal, etc. Lagrådet vill ifrågasätta om detta behöver sägas. De t framgår av lagen vilka verksamheter som omfattas av bestämmelser na och för övriga verksa mheter, som lagen förbigår med tystnad, gäller den inte. Samtidigt kan det vara på sin plats att definiera vad som avses med ett så centralt ord som kund. Detta kan lämpligen ske som en ny pun kt 10 i föreslagna 1 kap. 5 §.

I enlighet härmed föreslår Lagrådet att paragrafen får följand e lydelse:

1 § Denna lag syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsve rksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

1 kap. 2 §

Paragrafens första stycke innehåller en uppräkning i 14 punkter av vissa verksamhetsutövare. I de närmast följande två paragraferna anges ytterligare verksamhetsutövare som ska omfattas av lagen.

Det är inte uppenbart vilka fördelar som är f örenade med den valda metoden jämförd med metoden att ange personerna i en enda paragraf. I direktivet har den senare metoden använts, låt vara att bestämningen i direktivet av de personer som ska omfattas av lagstiftningen delvis framgår av definitionen av ”tillhandahållare”. 272

Lagrådet förordar att de berörda bestämmelserna förs samma n i en Bilaga 6 paragraf .

Beträffande de enskilda punkterna i paragrafen kan följande säg as.

Punkt 1 avser bank- eller finansieringsrörelse. Det kan noteras att definitionen av finansiellt institut i art. 3.2 i tredje penningtvätts direktivet på väsentliga punkter avviker från den definition av finansiellt i nstitut som finns i 1 kap. 5 § 7 lagen (2004:297) om bank- och finansieri ngsrörelse (bankrörelselagen). Direktivets definition är betydligt vidare och omfattar, utöver bankrörelselagens definition, bl.a. livförsäkrin gsrörelse, tillståndspliktig värdepappersrörelse, fondverksamhet enligt la gen (2004:46) om investeringsfonder samt vissa försäkringsförmedlare.

Punkt 10 avser både revisorer som står under tillsyn av Revisors nämnden och andra revisorer samt personer som utför bokföringstjänster . Om, som Lagrådet föreslår, tillsynslagen förs ihop med penningstvättslagen bö r punkten 10 omfatta endast godkända och auktoriserade revisorer o ch regi strerade revisionsbolag medan övriga kategorier tas in i en följande punkt 11 . Till följd härav bör punkt 11 om skatterådgivare numreras 12 .

Såvitt framgår av lagförslaget är avsikten att advokater och biträdand e jurister på advokatbyrå ska stå under tillsyn av Svenska Advokatsamfundet medan andra oberoende jurister ska stå unde r tillsyn av myndighet enligt den nu aktuella lagstiftningen. I punkt 13 kan därför tas in en bestämmelse om advokater och biträdande jurister p å advokatbyrå medan andra oberoende jurister bör behandlas i punkt 14.

I punkt 15 bör tas in bestämmelser om andra personer än revisorer, advokater m.fl. som avses i punkterna 10 och 13.

Det kan noteras att artikel 3.7.b och 3.7.e (fullgörande av viss fun ktion som styrelseledamot respektive nominell aktieägare) saknar mots varighet i lagförslaget. En nominell aktieägare får inte utöva en aktieägare s rätt i

bolaget eftersom inga med aktien förenade rättigheter har överförts på

honom eller henne. Därmed skiljer sig den nominelle aktieägaren från exempelvis den som i Sverige lånar aktier och registrerar sig som ägare till dessa. I Storbritannien och andra länder som erkänner instit utet nominella aktieägare är det inte heller m öjligt att få veta vem som är den verklige ägaren till de aktier som står registrerade på den nomin elle. Det kan jämföras med svenska förvaltarregistrerade aktier där en förva ltare står registrerad som ägare till aktierna samtidigt som det förs regis ter över dem som i verkligheten äger aktierna.

Ingende ra funktionen synes kunna förekomma i Sverige. Något hinder mot att en svensk person fullgör sådana funktioner i ett annat land där de kan förekomma synes inte finnas. Enligt Lagrådets mening bör därför övervägas om bestämmelser motsvarande de nu berörda bör tas in i lagen.

I en särskild punkt, punkt 16 , kan föras in vad som i remissens lagf örslag Bilaga 6 är 2 kap. 4 §, dvs. bestämmelser om större kontantaffärer. Det får antas att avsikten är att den bestämmelsen ska omfatta den som driver yrkesmässig handel och yrkesmässig auktionsförsäljning. Det synes dock inte nödvändigt att i lagtexten särskilt nämna auktionsförsäljn ing, eftersom denna kan ses som handel med v aror. Frågan kan i stället lä mpligen beröras i författningskommentaren.

Paragrafens första stycke föreslås få följande lydelse:

Denn a lag gäller fysiska och juridiska personer som driver - - - -

10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor eller registre rat revisionsbolag, 11. yrkesmässig verksamhet avseende bokföringstjänster eller revisionstjänster och som inte omfattas av 10 §, 12. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsi kt att påverka storleken på en skatt eller avgift (skatterådgivare), 13 yrkesmässig verksamhet som advokat eller biträdande juri st på advokatbyrå, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket, 14. yrkesmässig verksamhet som annan oberoende jurist än som a vses i 13, till den del verksamheten avser tjänster som anges i 3 § första stycket, 15. yrkesmässig verksamhet till den del verksamheten avser tjän ster som anges i 3 § andra stycket och verksamhetsutövaren inte är en sådan person som avses i 10 eller 13, 16 . yrk esmässig handel med varor, till den del verksamheten avser försäljning mot kontant betalning som uppgår minst till ett belopp som motsvarar 15 000 euro.

De begränsningar av lagens tillämpningsområde som gäller beträffa nde vissa personer, vilkas verksamhet måste omfatta vissa slag av tjän ster för att lagen ska tillämpas, finns i lagförslaget dels i punkterna 12–14 i

paragrafens första stycke, dels i 3 §. Som en följd av Lagrådets förslag

bet räffande paragrafens första stycke bör dessa begränsningar tas in i en särskild paragraf, 3 §. Det bör också beaktas att direktivet (ar tikel 2.1.3.v) omfattar även truster medan lagförslaget (3 § 1 e) inte gör det. Truster bör därför läggas till i bestämmelsen.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke, som innebär att filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utland et omfattas av lagen, bör flyttas och bilda en ny 4 §. Paragrafen begr änsar, i överensstämmelse med artikel 3.2.f i direktivet, lagens tilläm pningsområde till filialer till personer som avses i första stycket 1–7 och lämnar därmed filialer till personer som avses i övriga punkter i nämnda stycke utanför. I 2 kap. 11 § första stycket föreskrivs vissa skyldigheter för verksamhetsutövare med filialer och dotterföretag utanför EES.

Lagrådet noterar att definitionen av finansiellt institut i artikel 3 .2 Prop. 2008/09:70 omfattar ”(i)nom gemenskapen belägna filialer till finansiella instit ut” Bilaga 6 med huvudkontor inom eller utanför gemenskapen. Det bör i det fo rtsatta beredningsarbetet klarläggas hur denna bestämmelse förhåller sig till d e i remissen föreslagna bestämmelserna om fili aler.

1 kap. 3 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört ovan bör 3 § ges följande lydelse:

Tjänster som avses i 2 § 13 och 14 omfattar 1. att handla i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter, 2. att hjälpa till vid planering eller genomförande av transaktioner för en klien ts räkning vid a. köp oc h försäljning av fastigheter eller företag, b. förvaltning av klientens pengar, värdepapper eller andr a tillgån gar, c. öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värd epapperskonton, d. anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, drif t eller ledning av företag, eller e. bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar, stiftelser eller truster. Tjänster som avses i 2 § 15 omfattar 1. bildande av juridiska personer, försäljning av nybildade aktie bolag och förmedling av svenska eller utländs ka juridiska personer, 2. tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en postad ress och därmed sammanhängande tjänster till en juridisk person eller en trust eller en l iknande juridisk konstruktion, 3. förvaltn ing av en trust eller en liknande juridisk konstruktion.

1 kap. 4 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört ovan kan 4 § ges följande ly delse:

I fråga om verksamheter som avses i 2 § 1–7 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlande t.

1 kap. 5 §

I paragrafen finns definitioner av termer och uttryck som anv änds i lagen. Definitionerna går tillbaka på bestämmelser i direktivet. I paragrafen tas definitionerna upp i en annan ordn ing än i direktivet. Vad skälet är till den valda ordningen framgår inte av remissen. Enligt Lagrådets mening bör ordningen i den svenska lagen antingen överensstämma med direktivets eller vara alfabetisk. Detta bör beaktas vid den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.

Punkt 3 definierar ”verklig huvudman”. Bestämmelsen går tillbak a på Prop. 2008/09:70 artikel 3.6.b.iii som anger, enkelt uttryckt, att en fysisk person ska anses Bilaga 6 vara verklig förmånstagare om han eller hon utövar ” betydande ko ntroll över 25 procent ” eller mer av tillgångarna i en juridisk konstruktio n eller juridisk enhet. Uttrycket ”betydande kontroll över 25 procent” väc ker frågan hur stor andel av samtliga tillgångar som personen måste kontrollera för att han eller hon ska anses vara en verklig fö rmånstagare. I den danska och engelska versionen av artikeln finns i nte någon motsvarighet till ordet ”betydande”. Lagrådet förordar att artikelbestäm melsen genomförs i svensk rätt med bortseende från ordet ”betydande” .

I punkt 5 , som avser ”tredje part”, definieras inte denna term. I stäl let an ges vilka tredje parter som en verksamhetsutövare får förlita sig på för att uppnå kundkännedom.

Termen tredje part används i direktivet (artiklarna 14–19). Varför ju st denna term valts framgår inte. Termen ”utomstående” synes h a samma innebörd, om inte avsikten med valet av ”tredje part” varit att mark era att den verksamhetsutövare som ska skaffa sig kundkännedom inte får förlita sig på kunden för att få denna kännedom. Om termen utomstående används i stället för tredje part, behövs ingen särskild definition.

De bestämmelser som i den föreslagna lagen finns som en definitio n i 1 kap. 5 § 5 bör kunna ta s in i 2 kap. och där bilda en ny fjärde paragraf. Åt gärden kräver en ändring i 2 kap. 3 § tredje stycket. Detta stycke och den nya 2 kap. 4 § föreslås få följande lydelse: 2 kap. 3 § tredje stycket

Verksamhetsutövare får förlita sig på åtgärder som har utförts av en utomstående s om anges i 4 § för att uppnå kundkännedom enligt första stycket, om verksamhetsutövaren på begär an, och utan dröjsmål, kan få del av de uppgifter om kunden som den utomstående har inhämtat .

2 kap. 4 § Med utomstående i 3 § tredje stycket avses 1. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5–7, godkända eller auktoriserade rev isorer och advokater med hemvist inom EES, som har tillstånd eller ä r registrerade i ett särskilt yrkesregister, eller 2. fysiska eller juridiska personer med verksamhet som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1–3 och 5–7, godkända eller auktoriserade reviso rer med hemvist utanför EES, som har tillstånd eller är registrerade i ett särskilt yrkesregister, om de tillämpar bestämmelser rörande kundkännedom och bevara nde av handlingar som motsvarar kraven i Eur opaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och det finns tillsyn över att dessa bestämmelser följs.

I punkt 6 definieras ”person i politiskt utsatt ställning”. Definition en går Prop. 2008/09:70 tillbaka på artikel 3.8. Artikelbestämmelsen innehåller emellertid i nte Bilaga 6 något krav på att personen ska vara bosatt utomlands. Detta ska jäm föras med artikel 13.4. som föreskriver skärpt kontroll av personer i p olitiskt utsatt ställning, om de är bosatta utomlands. Motsatsvis framgår av sistnämnda bestämmelse att om sådana personer är bosatta här i landet ska de underkastas kontroll av normal omfattning. Lagrådet föreslå r därför att orden ”utomlands bosatt” utgår ur definitionen. Dessuto m bör 2 kap 5 § kompletteras med en föreskrift om skärpt kontr oll av personer i politiskt utsatt ställning som är bosatta utomlands, se nedan.

I en ny punkt 10 bör anges att med kund enligt denna lag avses den som trät t i affärsförbindelse med sådan verksamhetsutövare som avses i denna lag.

2 kap. 2 §

I paragrafen anges i fyra punkter när grundläggande åtgärder för att uppnå kundkännedom ska vidtas. Bestämmelsen går tillbaka p å artikel 7 i direktivet. Den artikeln innehåller en bestämmelse om att sådan a åtgärder också ska vidtas ”(o)m det finns misstankar om penningtvätt el ler finansiering av terrorism, oavsett eventuellt undantag, befriels er eller tröskelb elopp”. Enligt Lagrådets mening bör en motsvarande bestämmelse tas in i paragrafen som ett nytt sista stycke av följande lydelse:

Om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism ska, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp, åtgärder som anges i första stycket vidtas. 2 kap. 3–7 §§

I 3–7 §§ behandlas åtgärder för kundkännedom. Paragrafseri en består av grundläggande åtgärder (3 §), skärpta åtgärder (4–6 §§) och u ndantag från grundläggande åtgärder (7 §) . Enligt Lagrådets mening är den naturliga ordningen: grundläggand e åtgärder, undantag från grundläggande åtgärder och skärpt a åtgärder. Lagrådet föreslår att paragraferna sätts i denna ordning.

2 kap. 5 § (i remissen betecknad 7 §)

Punkt 4 väcker frågan om hänvisningen till 58 kap. inkomstsk attelagen är för vid och därmed omfattar mer än vad som avses med artike l 11.5.b. Enligt vad som upplysts vid fö redragningen bör hänvisningen preciseras genom att orden ”58 kap. inkomst skattelagen (1999:1229),” ersätts med ”58 kap. 4-16 §§ inkomstskattela gen (1999:1229) som inte får återköpas,”. Vidare bör i punkt 5 orden ”och pensionsrätter” infogas omedelbart efter ”pensionsavtal”.

2 kap. 6 § (i remissen betecknad 4 §)

De inledande orden i 6 § bör vara ”Utan hinder av 4 § ska en verks amhet Prop. 2008/09:70 …”. Bilaga 6

Lagrådet föreslår vidare att artikel 13.4 om skärpta åtgärder beträ ffande utomlands bosatta politiskt utsatta personer genomförs genom att det i tredje stycket 2 om edelbart efter ordet ”ställning” införs orden ”som är bos att utomlands”.

2 kap . 8 § (i remissen betecknad 6 §)

I punkten 3 anges som en skärpt åtgärd ”att dokumentera respektiv e instituts ansvar (för) att vidta kontrollåtgärder”. Föreskriften innebä r att institutet ska ha skrivna instruktioner för sin kontrollverksamhet, m en den ålägger inte institutet att dokumentera vilka åtgärder so m det faktiskt vidtar. Lagrådet menar att detta är en brist och att föreskrifter bör med delas som ålägger institutet att föra ”loggbok” i kontrollverksamheten. Lagrådet föreslår att punkten får följande lydelse:

3 . att dokumentera respektive instituts ansvar att vidta kontrollåtgärder och de åtgärder som det vidtar.

2 kap. 9 § (i remissen betecknad 8 §)

Lagrådet föreslår att paragrafens första två stycken ges följande lydel se:

Kontroll av kunden och den verkliga huvudmannens identitet ska slutföras innan en affärsförbindelse etableras eller en enstaka tra nsaktion utförs. Identitetskontro ll av förmånstagare till livförsäkring behöver dock in te företas förrän i samband med första utbetalningen av försäkringsersättning eller när annan rättighet enligt försäkringsa vtalet utövas för första gången.

Om det är nödvändigt för att inte avbryta verksamhetens normala gång och risken för penningtvätt elle r finansiering av terrorism är låg, får ko ntroll som företas med anledning av en ny affärsförbindelse ske senare än enligt första stycket men skall d ock alltid slutföras i nära anslutning till att fö rbindelsen har etablerats.

2 kap. 10 § (i remissen betecknad 9 §)

I paragrafen behandlas fortlöp ande uppföljning av affärsförbindelser. Den går tillbaka på artikel 8.1.d. Där föreskrivs bl.a. en skyldighet att hålla handlingar, uppgifter och upplysningar uppdaterade. För att u ppnå bättre överensstämmelse med artikelbestämmelsen föreslår Lagr ådet att paragrafen ges följande lydelse:

En verksamhetsutövare ska fortlöpande följa pågående affärsförbindelser genom att kontrollera och dokumentera att de transaktioner som utförs stämmer överens med den kunskap som verksamhetsutövaren har om

kunden, dennes affärs- och riskprofil och, om det behövs, va rifrån Prop. 2008/09:70 kundens ekonomiska medel kommer. Handlingar, uppgifter o ch Bilaga 6 upplysningar rörande kontrollen ska hållas aktuel la.

3 kap. 1 §

Lagråd et föreslår att de två sista styckena i paragrafen ges följande lydelse:

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, ska även andra f ysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2 § första stycket samt 1 k ap. 3 och 4 §§ lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism som myndigheten begär. Bestämm elser om uppgiftsskyldighet finns även i 14 a § kasinolagen (1999:35 5).

3 kap. 3 §

Lagrådet föreslår att ordet ”medan” byts mot ”i samband med att”; jfr o rdalagen i a rtikel 23.2.

4 kap. 6 §

Efters om det bara är Rikspolisstyrelsen som utreder misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism bör punkten 1 ges föl jande lydelse:

1. om Rikspolisstyrelsen beslutar att inte inleda eller att lägga ned utredningen om penningtvätt eller finansiering av terrorism,

6 kap. (motsvarar tillsynslagen i lagrådsrem issen)

Som redan nämnts förordar Lagrådet att tillsynslagens bestämmelser infogas i penningtvättslagen som ett nytt 6 kap.

Kapitlet kan inledas med en upplysning om att bestämmelser om tillsyn av vissa verksamheter finns i annan lagstiftning och i övrigt ha väsentligen samma innehåll som tillsynslage n.

Eftersom syftet med tillsynen är att förhindra att verksamhet som omfattas av lagen drivs på ett sätt som inte är önskvärt bör bestäm melserna om tillsyn översiktligt ha följande innehåll.

Den som avser att bedriva en verksamhet som omfattas av lagen sk a, om verksamheten inte redan står under tillsyn, anmäla detta till en myndighet, enligt förslaget i remissen Bolagsverket. Har en anmälan inte gjorts bör verksamheten inte få drivas. Drivs den ändå bör den efter föreläggande av tillsynsmyndigheten kunna bringas att upphöra. Detsamma bör gälla då en anmälan visserligen gjorts men verksamheten ändå, t.ex. på grund av verksamhetsutövarens brottsliga verksamhet, inte

ska få bedrivas. När det genom rättelse är möjligt att undanröja ett fel Prop. 2008/09:70 som annars skulle leda till att verksamheten inte får bedrivas, bör Bilaga 6 tillsynsmyndigheten kunna förelägga verksamhetsutövaren att vid ta rättelse. För att kunna fullgöra dessa uppgifter bör tillsynsmyndigh eten ha rät t att begära upplysningar och genomföra undersökn ingar.

Med denna utgångspun kt föreslår Lagrådet att bestämmelserna i 6 kap. u ormas på följande sätt. tf

6 kap. 1 §

Uppräkningen i 1 § i den föreslagna tillsynslagen kan ersättas m ed en kortare hänvisning till vissa bestämmelser i penningtvättsl agen och i övrigt inneh ålla en hänvisning till tillsynsbestämmelser i annan

lagstiftning .

Paragrafen föreslås få följande lydelse:

I fråga om tillsyn över verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 11, 12 o ch 14– 16 tillämpas detta kapitel. Bestämmelser om tillsyn över annan verksamhet som avses i 1 ka p. 2 § första stycket finns i fastighetsmäklarlagen (1995:400), lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseend e viss finansiell verksamhet, kasi nolagen (1999:355), lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och lagen (20 05:405) om försäkringsförmedling.

6 kap. 2 §

I e n andra paragraf kan på samma sätt som gjorts beträffande lagens syfte markeras vad syftet med tillsynen ska vara. Paragrafen kan förs lagsvis ges följande utformning:

Tillsynen syftar till att förhindra att finansiell verksamhet oc h annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism . Genom tillsynen kontrolleras att verksamheten driv s enligt den na lag samt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

De efterföljande paragraferna i kapitle t föreslås få följande lydelse:

3 § Den som ämnar bedriva verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 11, 1 2 och 14–16 ska anmäla detta till Bola gsverket.

4 § Verksamhet som avses i 1 kap. 2 § 11, 12 och 14–16 får inte bed rivas, om anmälan enligt 3 § inte gjorts.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den som driver verksamhet som avses i första stycket utan att ha anmält detta att lämna de upplysningar om 280

verksamheten som behövs för att bedöma om det föreligger skyl dighet Prop. 2008/09:70 att göra anmälan enligt 3 §. Lämnas inte sådana upplysningar ska Bilaga 6 tillsynsmyndigheten förelägga den som driver verksamheten att up phöra med denna .

5 § En verksamhetsutövare som gjort anmälan enligt 3 § men som i vä sentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet el ler som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får av tillsynsmyndighe ten föreläggas att vidta rättelse eller, om detta inte är möjligt, upphöra med verksamheten.

Om verksamhetsutövaren är en juridisk person gäller första styck et även den som har ett kvalifi cerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess ledning.

Med kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägand e i företaget, om innehavet represen terar tio procent eller mer av kapitalet eller av sam tliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget. 6 § När en person som står under tillsyn enligt detta kapitel får känned om om att förändringar har skett i den krets som har ett kvalificerat innehav i för etaget eller ingår i dess ledning, ska personen anmäla förändringen till tillsynsmyndigheten.

7 § Tillsynsmyndigheten får utöver vad som framgår av 4 § förelägga den som driver verksamhet som omfattas av detta kapitel att lämna d e upplysningar och ge tillgång till de handlingar som beh övs för tillsynen.

Tillsyn smyndigheten får, när den anser det nödvändigt, genomföra en undersökning hos en verksamhetsutövare som är antecknad i Bolagsverkets register.

8 § Om en fysisk eller juridisk person som är antecknad i Bolagsverkets register anmäler att verksamheten har upphört eller om det på annat sätt framgår att så är fallet, ska verket avföra personen ur registret.

9 § Bilaga 6 Förelägganden enligt denna lag får förenas med v ite.

10 § Beslu t enligt 4 § andra stycket eller 7 § första stycket får inte överklagas.

Beslut i övrigt enligt detta kapitel får överklagas hos allmän förv altningsdomstol. I sådana ären den får tillsynsmyndigheten bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten .

Kapitel 6 i r emissens lagförslag bör betecknas 7 och kapitel 7 bör betecknas 8.

Fö rslaget till lag om ändring i lagen om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet

Lagrådet föreslår i nära överensstämmelse med de förslagna bestämmelserna i 6 kap. 5 § i penningtvättslagen att 3 § första stycket i förevarande lag ändras på följande sätt:

Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näring sverksamhet eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ägna sig åt verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 § fö rsta stycket. För en juridisk person gäller detta förbud den som har ett kvalificerat innehav av andelar i den juridisk a personen eller ingår i dess ledning.

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

I remissen föreslås ändringar i 9 kap. 42 och 43 §§ aktiebolagslagen. I betänkandet Avskaffande av revisionsplikten för små företag ( SOU 2008:32) föreslår utredningen om revisorer och revision at t bl.a. 9 kap. 42 –44 §§ aktiebolag slagen upphävs och ersätts med en generell reglering i revisorslagen av anmälningsskyldighet för revisorer i alla typer a v företag. Förslaget har remissbehandlats och ärendet bereds nu i Justitiedepartementet.

I det nämnda betänkandet behandlas inte revisorns skyldighet att anmäla m isstanke om pen ningtvätt. Genomförs utredningens förslag att u önstra 9 kap 42–44 §§ ur aktiebolagslagen bör de nu remitterade tm l agförslagen överföras till revisorslagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

Finansdepartemente t

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 november 2008 Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Bildt, Ask, Husmark Pehrsson, Larsson, E rlandsson, Torstensson, Hägglund, Carlsson, Littorin, M almström, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling Föredragande: statsrådet Odell

Reg eringen beslutar p roposition 2008/09:70 Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, up p- b akomliggande EGhäver eller up prepar regler ett normgiv ningsbemyndigande

Lag om åtgärder mot 8 kap. 1 § 32005L0060 penningtv ätt och finansiering av terrorism