Prop. 2011/12:35

2006 års sjöarbetskonvention

Regeringens proposition

2011/12:35

2006 års sjöarbetskonvention

Regeringens proposition 2011/12:35

2006 års sjöarbetskonvention Prop. 2011/12:35

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 november 2011

Fredrik Reinfeldt

Catharina Elmsäter-Svärd

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I februari 2006 antog FN:s internationella arbetsorganisation (ILO) 2006 års sjöarbetskonvention som ersätter ett antal ILO-konventioner på sjöfartens område och syftar till att tillförsäkra sjömän drägliga arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartyg. Konventionen reglerar frågor om bl.a. arbetsmiljö, löner och social trygghet. Dessutom ställs krav på att vissa fartyg ska ha s.k. sjöarbetscertifikat. Konventionen omfattar sjömän ombord på fartyg som inte uteslutande går i inre fart och som normalt används i kommersiell verksamhet, utom fiskefartyg och traditionsfartyg. Genom Sveriges anslutning till de tidigare ILOkonventionerna är stora delar av konventionen redan genomförd i svensk rätt.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Sveriges anslutning till 2006 års sjöarbetskonvention. Vidare lämnas förslag på de författningsändringar som krävs för att Sverige ska ha genomfört hela konventionen. Förslagen avser ändringar i bl.a. sjömanslagen (1973:282), fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken.

Samtidigt genomförs rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG.

Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter att en viss andel av världshandelsflottans flaggstater anslutit sig till konventionen. Ikraftträdandet förmodas ske under år 2012. Även om Sverige inte ratificerar sjöarbetskonventionen måste direktivet genomföras i svensk rätt. För att svenska fartyg ska hinna certifieras dessförinnan bör vissa av lagförslagen träda i kraft den 1 mars 2012.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention,

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

2. lag om ändring i mönstringslagen (1983:929),

3. lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän,

4. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),

5. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),

6. lag om ändring i socialförsäkringsbalken.

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om sjömanslagen (1973:282)

dels att 3, 38, 39, 43, 44 och 58 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 37 a, 38 a och 61 a §§, samt närmast före 61 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med fartygsarbete: sådant arbete för fartygets räkning som utföres ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,

befattning på fartyg: sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål,

sjöman: sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget,

väntetid: sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen ej har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att utföra arbete eller i form av fritid åtjnuter vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete.

I denna lag avses med fartygsarbete: sådant arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,

befattning på fartyg: sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål,

sjöman: sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han eller hon tjänstgör ombord har befattning på fartyget,

väntetid: sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att utföra arbete eller i form av fritid får ersättning för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete,

inre fart: fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund om inte annat särskilt anges.

1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).

37 a §

Befälhavaren ska sörja för att en sjöman, som har befattning på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, får oundgänglig tandvård.

38 §

Arbetsgivaren skall bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.

Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar.

Arbetsgivaren ska betala kostnaden för vård av en sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.

Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han eller hon lämnar befattning på fartyg eller om han eller hon får en sjukdom eller en skada under väntetid, ska arbetsgivaren betala kostnaden för vård av sjömannen i högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt, i högst 112 dagar om fartyget inte uteslutande går i inre fart och i annat fall i högst 84 dagar.

38 a §

Arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård för en sjöman som har befattning på ett sådant fartyg som inte uteslutande går i inre fart.

39 §

Arbetsgivarens skyldighet att bestrida kostnad för vård enligt 38 § andra stycket upphör, om vården ej har åtnjutits inom sex månader från det sjömannens behov av vård inträdde. Har sjömannen under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sådan befattning.

Visar sjöman att han på grund av omständighet, som han ej råder över, har saknat möjlighet att åtnjuta vården inom den tid som anges i första stycket, förlänges

Arbetsgivarens skyldighet att betala kostnad för vård enligt 38 § andra stycket upphör, om vården inte har getts inom sex månader från det att sjömannens behov av vård inträdde. Har sjömannen under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sådan befattning.

Visar en sjöman att han eller hon på grund av omständighet, som han eller hon inte råder över, har saknat möjlighet att vården inom den tid som anges i första

arbetsgivarens skyldighet att bestrida sjukhusvård och därmed sammanhängande kostnader till ett år.

stycket, förlängs arbetsgivarens skyldighet att betala sjukhusvård och därmed sammanhängande kostnader till ett år.

43 §

Kostnad för sjömans begravning och kostnad som föranledes av eldbegängelse skall bestridas av arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.

Kostnad för en sjömans begravning och kostnad som föranleds av eldbegängelse ska betalas av arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.

44 §

Har arbetsgivaren enligt denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han enligt lagen ej skyldig att bestrida kostnaden, ersätter statsverket denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på statsverket.

Har arbetsgivaren enligt denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han eller hon enligt lagen inte skyldig att betala kostnaden, ersätter staten denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på staten.

58 §2

Befälhavaren skall se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. Befälhavaren skall även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.

Befälhavaren ska se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. På fartyg som används i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska. Befälhavaren ska även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.

2 Senaste lydelse 2003:369.

Tillsyn

61 a §

Bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364) .

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

2.2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)

Härigenom föreskrivs1 att 19 § mönstringslagen (1983:929) ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga får dock gälla i fyra år.

Upphör intyget att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.

Om intygets giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss, fortsätter intyget ändå att gälla till dess att fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda intyg. Tiden från det att giltighetstiden löpte ut och till dess att ett nytt läkarintyg utfärdas får dock inte överstiga tre månader. Befälhavaren ska se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän

Härigenom föreskrivs1 att 5 § lagen (1998:958) om vilotid för sjömän ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.

Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden ska ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.

Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildningsprogram för sådana sjömän.

Undantag enligt andra stycket förutsätter att arbetet inte skadar sjömännens hälsa eller välbefinnande. Innan undantag medges ska berörda redar- och sjöfolksorganisationer höras.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).

2.4. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 4 kap. 5 § och 5 kap. 1 §fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

I denna lag avses med

1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt,

2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra,

3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt,

4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation, och

5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §.

4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation,

5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §,

6. sjöarbetscertifikat: ett bevis om att fartyget vid tidpunkten för certifikatets utfärdande har uppfyllt de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag, sjömanslagen (1973:282) , mönstringslagen (1983:929) , lagen ( 1998:958 ) om vilotid för sjömän och av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar, och

7. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som enligt 2006 års sjöarbetskonvention ska bli föremål för tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna krav.

4 kap.

5 §1

Den kost som de ombordanställda får skall vara tillräcklig och av fullgod kvalitet.

Vatten för de ombordanställdas behov skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.

Den kost som de ombordanställda får ska vara tillräcklig och av fullgod kvalitet. Kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder.

Vatten för de ombordanställdas behov ska finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och de EG-förordningar som kompletteras av den lagen.

5 kap.

1 §2

Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller

Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen när det gäller

1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation,

2. säkring av last som ännu inte har förts ombord,

3. rederiers säkerhetsorganisation, och

4. arbetsmiljön ombord.

3. rederiers säkerhetsorganisation,

4. arbetsmiljön ombord, och

5. arbets- och levnadsförhållandena ombord.

När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen.

I frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar följs.

Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

I frågor som avser arbetsmiljön samt arbets- och levnadsförhållandena ombord avser tillsynen även sjömanslagen (1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1 Senaste lydelse 2006:830. 2 Senaste lydelse 2010:1544.

1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG som omfattas av tillsynsansvar enligt föreskrifter meddelade med stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160).

Tillsyn enligt tredje och fjärde styckena utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket.

1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG som omfattas av tillsynsansvar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160).

Tillsyn enligt tredje och fjärde styckena utövas såvitt avser arbetsmiljön i samverkan med Arbetsmiljöverket.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen (2006:804).

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

2.5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364)

dels att 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 9 a och 9 b §§, samt närmast före 3 kap. 9 a och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Sjöarbetscertifikat

9 a §

Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat. Detta gäller dock inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen

9 b §

Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller dock inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

6 kap.

1 §1

Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att

1. fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten, 2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall,

2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden,

3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,

4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,

5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,

6. rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006,

7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte efterlevs och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbetstagarnas hälsa och säkerhet,

8. väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön,

9. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMOidentifikationsnummer, eller

10. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav avseende sådana handlingar med fartygshistorik som ska finnas ombord på fartyget.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett.

Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2009:59.

Hänvisningar till S2-5

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 7

2.6. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §

Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

Arbete som sjöman på ett svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Arbete som sjöman på ett handelsfartyg från tredjeland ska också anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282) .

Andra stycket gäller inte fiskefartyg eller traditionsfartyg.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen ska anses som sjöman.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas på arbete som utförs efter ikraftträdandet.

3. Ärendet och dess beredning

Vid en sjöfartssession i februari 2006 antog FN:s internationella arbetsorganisation (International Labour Organisation, ILO) genom sin beslutande församling Internationella arbetskonferensen det dokument som på svenska kallas 2006 års sjöarbetskonvention (MLC – Maritime Labour Convention, 2006). Konventionen finns på engelska och i svensk översättning i bilaga 1.

Regeringen beslutade den 12 januari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs för att Sverige ska kunna ratificera sjöarbetskonventionen. I december 2009 överlämnade MLC-utredningen betänkandet Sjöarbetskonventionen – om Sveriges anslutning (SOU 2009:95). I betänkandet görs bedömningen att Sverige bör ansluta sig till konventionen samt lämnas förslag på de författningsändringar som krävs för att genomföra konventionens bestämmelser i svensk rätt. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3 och utredningens lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 och en sammanställning av remissinstansernas yttranden finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2009/9913/TE).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 oktober 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.3.3, 6.1.1, 6.1.3, 6.4.3, 6.8.1, 6.8.4 samt i författningskommentaren. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts.

I lagförslag 2.1 föreslås ändringar av endast smärre och språklig art i några paragrafer.

Hänvisningar till S3

4. Om 2006 års sjöarbetskonvention

4.1. Konventionen i korthet

2006 års sjöarbetskonvention syftar till att tillförsäkra sjömän världen över drägliga arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartygen. Konventionen innehåller ett stort antal bestämmelser om sjömäns arbets- och levnadsförhållanden vars efterlevnad ska uppfylla syftet.

Konventionen är tillämplig på alla fartyg som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte fiske- eller traditionsfartyg. Örlogsfartyg och deras hjälpfartyg är uttryckligen undantagna från konventionen. För tillämplighet krävs vidare att fartyg inte navigerar enbart i inlandsvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten eller i områden där hamnregler gäller.

Såväl konventionens syfte som dess innehåll och tillämpningsområde behandlas utförligare i kommande avsnitt.

4.2. Allmänt om Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner

ILO:s huvuduppgift är att utarbeta normer för arbetslivet. Normer kan manifesteras i form av konventioner eller rekommendationer. De förstnämnda är avsedda att ratificeras av medlemsstaterna och har bindande verkan, medan rekommendationerna snarast är avsedda att beaktas vid lagstiftningen.

Medlemsstaterna blir emellertid inte automatiskt bundna av en konvention, utan måste själva aktivt agera efter att ha avgjort om det är möjligt för dem att ratificera konventionen. Ratifikationsdokumentet sänds därvid till Internationella arbetsbyrån för registrering vilket är ett krav för att konventionen ska bli bindande för medlemslandet.

ILO har hittills antagit cirka 190 konventioner och ungefär lika många rekommendationer. Av dessa rör 39 av konventionerna och cirka 30 av rekommendationerna arbetsförhållanden till sjöss.

4.3. Antagandet av sjöarbetskonventionen

Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention hade föregåtts av ett flerårigt förberedelsearbete inom Internationella arbetsorganisationen (ILO). År 2001 antog ILO:s sjöfartskommission (Joint Maritime Commission, JMC) en resolution om behovet av en översyn av relevanta konventioner och rekommendationer i syfte att ta fram ett sammanhållet dokument som konsolidierar så många som möjligt av de befintliga ILOinstrumenten på sjöfartens område.

De befintliga sjöfartsrelaterade ILO-instrumenten – det äldsta från 1920 – täcker ett brett spektrum av frågor, såsom minimiålder, vilotider och socialförsäkringsfrågor. Vissa konventioner har emellertid inte ratificierats av tillräckligt många medlemsstater för att träda i kraft, medan många andra visserligen trätt i kraft men tolkas och tillämpas på olika sätt. Andra problem som konstaterats är att vissa konventioner innehåller mycket detaljerade bestämmelser som försvårat tillämpningen i vissa länder, att förfarandet för att ändra dem är komplicerat samt att konventionerna ofta överlappar varandra så de blir svåra att förstå och tillämpa.

På JMC:s rekommendation tillsatte ILO:s styrelse en s.k. trepartsarbetsgrupp med representanter från sjöarbetsgivarna och sjöarbetstagarna. Arbetsgruppen tog fram ett förslag till ett samlat dokument som behandlades av en förberedande teknisk sjöfartskonferens (Preparatory Technical Maritime Conference, PTMC) under 2004. Efter ytterligare arbete kunde konventionen antas i februari 2006.

Det förberedande arbetet finns beskrivet i en ILO-rapport1 där även kommentarer till de olika bestämmelserna i konventionen lämnas.

1 ILO: Report I (1A) Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards, International Labour Conference, 94th (Maritime) Session, 2006.

4.4. Syfte och innehåll

4.4.1 Syfte 2006 års sjöarbetskonvention utgör ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbetet och livet till sjöss. Genom att den innehåller regler om sjöfolks rätt till anständiga arbetsförhållanden skapar den möjlighet till rättvis konkurrens mellan medlemsstaterna. Dess utformning bidrar till att reglerna tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt.

När konventionen träder i kraft kommer den att bli den fjärde pelaren i den internationella regleringen av sjöfarten. De andra pelarna är 1974 års internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (Safety of Life at Sea; SOLAS), 1978 års konvention om utbildning, certifiering och vakthållning (Standards of Training, Certification and Watchkeeping för Seafarers; STCW) och 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg (Prevention of Pollution from Ships; MARPOL).

4.4.2. Innehåll

Sjöarbetskonventionen innehåller en mängd materiella bestämmelser som rör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord. Det handlar om vitt skilda saker som t.ex. rätten till vilotid, krav på läkarintyg, rätt till anställningsavtal, krav på bostäder och mat samt bestämmelser om sjukvård och social trygghet på samma villkor som landanställda.

En nyhet jämfört med tidigare konventioner är de dokument, s.k. sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, som vissa av de fartyg som omfattas av konventionen är skyldiga att ha. Certifikatet och försäkran är ett bevis på att fartyget varit föremål för tillsyn och att konventionens krav i nationella författningar då befunnits uppfyllda.

Vidare ger konventionen möjlighet för hamnstaten att inspektera alla utländska fartyg som anlöper staten. Inspektionen sker i syfte att försäkra sig om att fartyget uppfyller konventionens krav.

4.4.3. Utformning

Sjöarbetskonvention består av en icke bindande inledning (Preamble) och tre olika men sinsemellan förbundna delar: artiklar, regler och kod (Articles, Regulations och Code). Koden består av en del A med obligatoriska standarder (Standards) och en del B med icke-obligatoriska anvisningar (Guidelines). Detta finns reglerat i artikel VI och kommenterat i bilaga D i den nämnda ILO-rapporten (se fotnot 1). Enligt kommentaren är en ratificerande stat bunden av de åtaganden som framgår av artiklarna, reglerna och del A av koden. När det gäller del B är däremot statens enda skyldighet att undersöka ”in good faith” i vilken utsträckning den vill sätta de bestämmelserna i kraft för att tillämpa de

obligatoriska delarna. Staten kan vidta andra åtgärder än de i del B angivna så länge åtagandena i övriga delar av konventionen respekteras.

4.4.4. Artiklar

I artiklarna regleras bl.a. allmänna skyldigheter, definitioner och tillämpningsområde. Således anges i artikel III att varje medlemsstat ska se till att bestämmelserna i dess lagar och andra författningar som styrs av denna konvention respekterar vissa grundläggande rättigheter. Dessa är bl.a. föreningsfrihet och faktiskt erkännande av rätten att sluta kollektivavtal, eliminering av alla former av tvångsarbete samt faktiskt avskaffande av barnarbete.

I artikel IV anges att alla sjömän har rätt till en säker och trygg arbetsplats, skäliga anställningsvillkor, anständiga arbets- och levnadsförhållanden på fartyg samt hälso- och sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former av socialt skydd. Rättigheterna uppnås, enligt punkt 5, om en fördragsslutande stat försäkrar sig om att rättigheterna införs i statens lagstiftning, genom kollektivavtal, genom andra åtgärder eller i praktiken i enlighet med konventionens krav.

I artikel X räknas de 37 sjöfartsrelaterade konventioner upp som revideras genom sjöarbetskonventionen.

4.4.5. Regler och kod

Efter den inledande preambeln och artiklarna kommer fem kapitel (Titles) varunder regler och kod är grupperade enligt följande.

1. Minimikrav för att sjöpersonal ska få arbeta på fartyg. Bestämmelserna bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 7 och 58) om minimiålder för arbete till sjöss (reviderad), (nr 73) om läkarundersökning av sjömän och (nr 179) om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän.

2. Anställningsförhållanden. Bestämmelserna bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 8) om ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande, (nr 22) om sjömäns anställningsavtal, (nr 145) om kontinuitet i sysselsättningen (sjöpersonal), (nr 146) om semester för sjöpersonal, (nr 166) om sjömäns hemresa (reviderad), och (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg.

3. Bostad, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad. Kapitlet bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 68 och 69) om kosthåll och utspisning (för fartygsbesättningar) respektive behörighetsbevis för skeppskockar, (nr 92 och 133) om besättningsbostäder, nr (163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn samt nr (164) om hälso- och sjukvård för sjömän.

4. Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet. De konventioner som detta kapitel bygger på och reviderar är bl.a. (nr 55) om redares förpliktelser i fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, (nr 134) om förebyggande av olycksfall (sjöpersonal), (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, (nr 164)

om hälso- och sjukvård för sjömän och (nr 165) om socialförsäkringsskydd för sjömän (reviderad).

Under utarbetandet av sjöarbetskonventionen ingick även konvention (nr 71) om pensionering av sjömän i detta kapitel, men ströks senare inför antagandet.

5. Uppfyllelse och tillämpning. Bestämmelserna i detta kapitel bygger på och reviderar bl.a. konvention (nr 178) om tillsyn av sjömäns arbets- och levnadsförhållanden. Utformningen med både bindande och icke-bindande bestämmelser innebär att konventionen skiljer sig från tidigare ILO-konventioner som inte innehållit sistnämnda bestämmelser. Dessa har i stället funnits i rekommendationerna.

4.5. Medlemsstaternas genomförande av konventionen

I artikel V beskrivs allmänt hur en medlemsstat genom bl.a. lagstiftning och tillsyn av fartyg under dess egen flagg ska ta ansvar för att sjömännens rättigheter garanteras.

Enligt artikel VI punkt 3 kan en medlemsstat som inte kan införa rättigheter och principer på det sätt som anges i del A i koden tillämpa del A genom bestämmelser i lagar och andra författningar som i huvudsak är likvärdiga med bestämmelserna i del A.

4.6. Ikraftträdande

Sjöarbetskonventionen träder i kraft tolv månader efter det att 30 medlemsländer som tillsammans står för minst 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat den. Redan i november 2009 hade det senare kravet uppfyllts genom att Bahamas, Liberia, Marshallöarna, Panama och Norge ratificerat konventionen. Dessa fem länder står tillsammans för mer än 40 procent av världshandelstonnaget. I november 2011 har ytterligare 15 länder ratificerat konventionen.

När konventionen träder i kraft kommer de länder som ratificerat den inte längre att vara bundna av de tidigare konventioner på sjöarbetsområdet som de ratificerat. Det kommer dock de länder som inte ratificerar sjöarbetskonventionen att fortsätta att vara. Däremot är det inte möjligt för nya länder att ratificera de äldre konventionerna.

4.7. EU och konventionen

4.7.1. Arbetsmarknadens parter i EU

Enligt artikel 154 i EUF-fördraget (f.d. artikel 138 FEG) ska kommissionen bl.a. samråda med arbetsmarknadens parter på unionsnivå innan den lägger fram förslag på det socialpolitiska området. Arbetsmarknadens parter kan avge ett yttrande eller en rekommendation till kommissionen. Dialogen mellan parterna kan också leda till ingående av

avtal. EUF-fördraget – liksom dess föregångare – ger således arbetsmarknadens parter en viktig roll när det gäller socialpolitiska frågor.

Efter sjöarbetskonventionens antagande kontaktade kommissionen sjöarbetsmarknadens parter på unionsnivå för att undersöka det lämpliga i att utveckla den gällande unionsrätten med hänsyn till konventionens innehåll. European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (EFT) undertecknade i maj 2008 ett avtal om konventionen. Avtalets bestämmelser överensstämmer i huvudsak med konventionens.

Hänvisningar till S4-7-1

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.2

4.7.2. Direktiv om genomförande av sjöarbetskonventionen

I december 2008 antogs rådets direktiv 2009/13/EG om genomförande av det avtal som ingåtts av ECSA och EFT2, se närmast föregående avsnitt. Avtalet i fråga finns som bilaga 1 till direktivet. Genom förslaget införs stora delar av sjöarbetskonventionens innehåll i unionsrätten. Direktivet träder i kraft när konventionen träder i kraft och måste således genomföras i medlemsländerna oavsett om de ratificerat konventionen eller inte. Om däremot ratificering skett har inte direktivet någon självständig betydelse i det landet.

Härutöver har rådet beslutat att bemyndiga medlemsstaterna att i de delar som faller under gemenskapens behörighet ratificera konventionen. Det anges att detta bör ske så snart som möjligt, helst före den 31 december 2010. Vid detta datum hade dock endast Bulgarien och Spanien bland medlemsstaterna ratificerat den.

5. Anslutning, införlivande och tillämpningsområde

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6

5.1. Anslutning till konventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention.

Regeringens bedömning: Anslutningen bör ske så snart som möjligt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Alla de remissinstanser – Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Arbetsmiljöverket,

ILO-kommittén, LO, SEKO, Sjöbefälsförbundet, Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) och Sveriges Fartygsbefälsförening – som yttrar sig i frågan anser att Sverige ska ratificera konventionen. Arbetsmiljöverket framhåller därvid att de arbetsmässiga och ekonomiska följderna

2 Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Association (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).

kan bli negativa om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen och ILO-kommittén förordar att påtalade ratifikationshinder undanröjs så att en ratifikation blir möjlig snarast. SEKO anför att konventionen kommer att öka standarden på den internationella fartygsflottan och därmed också ge sjöfolket en mycket säkrare och bättre arbetsplats.

Skälen för regeringens förslag: Såsom beskrivits har genom åren ett stort antal ILO-konventioner avseende arbetsförhållanden till sjöss antagits. Förutom svårigheter i överskådligheten har flera konventioner kommit att bli otidsenliga och andra har inte erhållit tillräckligt antal ratifikationer för att kunna träda i kraft. Syftet med 2006 års sjöarbetskonvention är därför att införa ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbete till sjöss.

Om Sverige väljer att ratificera konventionen åtar sig Sverige som stat folkrättsligt gentemot andra stater att tillämpa konventionens bestämmelser. Om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen uppstår den situationen att svenska fartyg, när de utsätts för hamnstatskontroll och krav på efterlevnad av konventionens bestämmelser i utländska hamnar, inte kan visa upp ett s.k. sjöarbetscertifikat. Denna brist berättigar hamnstaten till en mer ingående inspektion vilket kan leda till att fartyget drabbas av stora förseningar i lastning, lossning och avgång. Detta får sin tur ekonomiska och arbetsrättsliga konsekvenser i form av ökade kostnader och minskade intäkter för fartygets ägare vilket även drabbar arbetstagarna.

Sverige har tidigare ratificerat och genomfört de allra flesta av de ILOkonventioner som nu samlas i sjöarbetskonventionen. Enligt regeringens uppfattning är det därför ett naturligt ställningstagande att ansluta sig till konventionen, även om vissa ändringar och tillägg i svensk lagstiftning är nödvändiga. Regeringen konstaterar också att ingen remissinstans motsatt sig en anslutning till konventionen. Skälen är således starka för att Sverige bör ansluta sig till konventionen. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention.

Konventionen träder i kraft 12 månader efter att 30 medlemsstater som tillsammans står för minst 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat konventionen. När konventionen träder i kraft ska alla dess krav vara uppfyllda i nationell rätt. Detta innebär bl.a. att fartyget ska kunna visa upp ett sjöarbetscertifikat från och med dagen för konventionens ikraftträdande. För att kunna erhålla ett sådant krävs emellertid att ett certifieringsförfarande påbörjats långt tidigare. Den behöriga myndigheten, Transportstyrelsen, ska hinna besiktiga och certifiera alla fartyg och de materiella ändringar och tillägg i svenska författningar som krävs för konventionens uppfyllande ska ha beslutats och trätt ikraft. Några av de förslag som lämnas i denna proposition bör således träda i kraft i god tid innan konventionen träder ikraft. I linje härmed bör anslutningen till konventionen ske så snart som möjligt.

5.2. Konventionens införlivande

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i 2006 års sjöarbetskonvention införlivas i svensk rätt genom transformation. Detta sker i befintliga författningar.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens

Arbetsgivareförbund (SARF) uttalar sig specifikt i frågan och delar därvid uppfattningen att införlivande bör ske genom transformation.

Skälen för regeringens bedömning: Sveriges anslutning till tidigare konventioner på området innebär att stora delar av 2006 års sjöarbetskonvention redan är gällande svensk rätt. Bestämmelserna återfinns i transformerad form i ett flertal olika författningar. De lagar som aktualiseras enligt förslagen i denna proposition är sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken. Mot bakgrund av det nuvarande författningstekniska införlivandet ser regeringen inga skäl till ett annorlunda förhållningssätt när det gäller de nya bestämmelserna. 2006 års sjöarbetskonvention bör således införlivas i svensk rätt genom transformation och detta bör ske i befintliga författningar.

5.3. Tillämpningsområde – fartyg, farvatten, inre fart och sjömän

5.3.1. Vilka fartyg?

Regeringens bedömning: Sjöarbetskonventionen omfattar inte statsfartyg. Det finns inte skäl att tillämpa konventionen i större omfattning än den kräver.

Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.

Utredningen har bedömt att konventionens bestämmelser bör tillämpas även på civila statsfartyg.

Remissinstanserna: Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt anför att konventionen synes ha en snävare förståelse för vad som är traditionsfartyg och finner det nödvändigt att den tolkas på det sätt som utredningen föreslår. Kustbevakningen har anfört att det strider mot konventionens anda att dess fartyg omfattas samt att anställda vid myndigheten inte omfattas av vissa lagar som konventionen aktualiserar.

Skälen för regeringen bedömning: Konventionens tillämpningsområde regleras i artikel II där det för det första anges i punkt 1 (i) att med fartyg avses ett fartyg som inte enbart navigerar i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller. För det andra föreskrivs i punkt 4 att konventionen, om inte annat uttryckligen föreskrivs, är tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana

fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Vidare görs ett uttryckligt undantag för örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg. Av regel 3.1.2 framgår att krav, som handlar om fartygs byggnad och utrustning, gäller endast fartyg byggda den dag eller efter det att konventionen trätt i kraft för ett medlemsland.

Vad gäller fiskefartyg är dessa till stora delar redan undantagna från de svenska bestämmelser som genomför tidigare ILO-konventioner på området (nr 92 och 133 om besättningsbostäder). I de fall sjöarbetskonventionens genomförande kräver att nya bestämmelser införs i svensk rätt bör således fiskefartyg undantas i enlighet med artikel II punkt 4.

Traditionsfartyg är enligt 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal sådana fartyg som Transportstyrelsen beslutat ska anses vara traditionsfartyg. Det kan handla om fartyg som t.ex. är av kulturhistoriskt värde eller som är byggda på ett sådant sätt att traditionella färdigheter och traditionellt sjömanskap uppmuntrats och främjats. I enlighet med konventionen bör även dessa undantas från de bestämmelser varigenom konventionen genomförs i svensk rätt. Dhower eller djonker, som nämns som traditionellt byggda fartyg i artikeln, finns inte i Sverige. SU har påtalat att konventionen har en snävare betydelse än vad utredningen tolkat. Regeringen kan emellertid inte uppfatta någon motstridighet härvidlag.

Örlogsfartyg och deras hjälpfartyg är uttryckligen undantagna från konventionen. I svensk rätt är såväl örlogs- som andra statsfartyg redan undantagna från vissa bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

För det fall konventionens genomförande kräver nya bestämmelser bör således undantag för örlogsfartyg och deras hjälpfartyg föreskrivas även här.

Kriteriet att fartyget normalt ska användas i kommersiell verksamhet innebär att inte heller de svenska civila statsfartygen kommer att omfattas. Visserligen finns det inget som hindrar Sverige från att tillämpa konventionen i större omfattning än vad som föreskrivs i den, men frågan är om detta är aktuellt när det gäller civila statsfartyg. Kustbevakningen har motsatt sig att omfattas av konventionen. Regeringen ser inte heller skäl att tillämpa konventionen i större omfattning än vad som krävs. Det är inte förhållandena ombord på civila statsfartyg som förvaltas av Kustbevakningen eller andra myndigheter som konventionen i första hand avser att komma till rätta med. Det får förutsättas att svenska staten tillhandahåller sådana arbets- och levnadsförhållanden ombord på sina fartyg att en utvidgning av konventionen inte är nödvändig. För övrigt kan inte situationen ombord på t.ex. ett av Kustbevakningens fartyg jämföras med de ombord på ett långväga handelsfartyg. I sammanhanget är för övrigt att beakta att bestämmelserna om arbetsmiljö i fartygssäkerhetslagen (2003:364) gäller även för statsfartyg varför stora delar av konventionens arbetsmiljökrav redan är gällande rätt i Sverige.

Hänvisningar till S5-3-1

5.3.2. Vilka farvatten?

Regeringens bedömning: Sjöarbetskonventionen omfattar inte fartyg som uteslutande går i inre fart. Sverige bör inte tillämpa konventionen i vidare omfattning än vad som krävs enligt denna.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges Fartygsbefälsförening förordar att även inre fart ska omfattas av konventionen och anför följande till stöd för sin uppfattning. Utredningens tolkning att konventionen enligt artikel II punkt 1 (i) inte är tillämplig på fartyg som enbart navigeras i inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten eller i områden där hamnregler gäller har inte stöd i konventionen. I artikel II föreskrivs också att om inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig bl.a. på alla fartyg som normalt används i kommersiell verksamhet. I kommentarerna till konventionen sägs bl.a. att det är viktigt att notera skillnaden mellan en definition (punkt 1) och en tillämpningsbestämmelse. Om förslaget om att undanta fartyg i inre fart genomförs kommer det att försvåra en svensk ratifikation av konventionen. Det uttalade syftet med konventionen är att bibehålla – inte reducera – nuvarande normer. Sjöarbetsmarknadens parter på europeisk nivå har i ett avtal enats om att inte inkludera den dispositiva skrivningen i artikel II punkt 6 i konventionen. Sjöbefälsförbundet har en liknande inställning och anför att utredningen dragit för enkla slutsatser när den konstaterat att det inte uppställs något krav på att fartyg i inre fart behöver omfattas av konventionens regler. Utredningen förbiser helt inledningen av artikeln och bortser från de övriga punkterna under artikel

II. Förslaget strider även mot artikel 19.8 i ILO:s stadga. Sjöfartens

Arbetsgivareförbund (SARF) noterar att konventionen inte är tillämplig på svensk s.k. inre fart och att konsekvensen blir att huvuddelen av skärgårdstrafiken inte kommer att omfattas.

Skälen för regeringens bedömning

Utgångspunkt

Utredningen har inledningsvis konstaterat att enligt artikel II punkt 1 (i) är konventionen inte tillämplig på bl.a. fartyg som enbart navigeras i inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller (s.k. inre fart). Utredningen har därefter lämnat förslag på vilken av de definitioner av begreppet inre fart, som finns i svensk rätt, som ska användas vid införlivandet av konventionen. Utredningen har således, utan att uttryckligen diskutera saken, intagit den ställningen att Sverige inte ska tillämpa konventionen i större omfattning än vad den föreskriver. De remissinstanser som uttalat sig i frågan har uppehållit sig vid denna grundläggande fråga om tillämpningsområdets omfattning och därmed inte aktualiserat utredningens konkreta förslag i begreppsfrågan. Regeringen ser därför skäl att först besvara den grundläggande frågan. Mot bakgrund av vad några remissinstanser anfört vill regeringen också uttömmande utreda konventionsbestämmelsernas innebörd.

I vilka farvatten är konventionen tillämplig?

Artikel II har rubriken ”Definitioner och tillämpningsområde” och inleds med punkt 1 där det föreskrivs att ”(o)m inte annat följer av särskilda bestämmelser används i denna konvention följande beteckningar med de betydelser som här anges:”. Därefter följer ett antal definitioner varav (i) lyder ”fartyg: ett fartyg som inte navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i området där hamnregler gäller,”.

Punkt 4 lyder ”(o)m inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Konventionen är inte tillämplig på örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.”. Denna punkt har behandlats i närmast föregående delavsnitt.

Enligt punkt 5 ska den behöriga myndigheten, om det är tveksamt huruvida konventionen är tillämplig på ett fartyg eller en särskild kategori av fartyg, avgöra frågan efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, s.k. trepartssamtal. Och slutligen, enligt punkt 6: om myndigheten fastställer att det inte skulle vara rimligt eller möjligt att tillämpa vissa moment i koden ska så inte ske i den mån frågan hanteras på annat sätt i nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal. Ett sådant beslut får endast tas efter s.k. trepartssamtal och endast gälla fartyg med mindre än 200 tons bruttodräktighet som inte används i internationell fart.

I ILO:s rapport I (1A) från Internationella arbetskonferensens antagande av sjöarbetskonventionen3 beskrivs bakgrunden till konventionen och kommenteras de olika bestämmelserna. Precis som Sveriges

Fartygsbefälsförening påtalar anges det där att det är en skillnad mellan en allmän definition av begrepp som används i konventionen (punkt 1) och en bestämmelse som har med tillämpningsområdets omfattning att göra (punkt 2 och 4). Tanken är att dels kunna kombinera vissa definitioner med möjligheten att snäva in dem vid tillämpningen av vissa bestämmelser, dels kunna bestämma tillämpningsområdet i visst fall efter s.k. trepartssamtal. När det gäller definitionen av ”fartyg” i punkt 1 (i) utgör alltså innehållet i punkt 4 en insnävning av definitionen genom att endast vissa fartygstyper räknas upp där.

Det förhållandet att punkt 4 inleds med ”except as expressly provided otherwise” innebär vidare att konventionen ger möjlighet att föreskriva ytterligare undantag från tillämpningsområdet, om så uttryckligen föreskrivs (a.a. s. 16–17). Så har också skett i ett fall, nämligen i punkt 6. Där anges att de undantagsbeslut som den behöriga myndigheten i samråd med berörda organisationer (trepartssamtalen) kan fatta endast får gälla vissa mindre fartyg (bruttodräktighet 200) som inte används i internationell sjöfart. Anledningen till att just denna undantagsmöjlighet infördes var att konventionen annars skulle lägga oacceptabla administrativa och ekonomiska bördor på redare om de var tvungna att tillämpa

3 ILO: Report I (1A) Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards, International Labour Conference, 94th (Maritime) Session, 2006 part II s. 15.

konventionens alla bestämmelser på alla fartyg oavsett storlek och sort (dvs. förutom de som faller utanför definitionen av ett fartyg eller som redan är undantagna enligt punkt 4). För att uttrycka det tydligare: av de fartyg som inte navigerar endast i inlandsfarvatten och liknande farvatten och som normalt används i kommersiell verksamhet, men som inte är fiskefartyg, traditionellt byggda fartyg, örlogsfartyg eller deras hjälpfartyg, får ändå undantag göras från konventionens tillämpning i ett fall, nämligen för fartyg under 200 brutto som inte används i internationell sjöfart.

Ett sådant undantag skulle kunna vara aktuellt när ett lands geografiska vattenområde medför att en nationell rutt går mellan fastland och öar som inte ligger i inlandsvatten. Typexemplet är fartyg i grekiska farvatten där många öar ligger långt från fastlandet och grekisk inre fart. Fartyg under 200 brutto på denna rutt skulle alltså inte behöva tillämpa konventionen, fastän de inte går i enbart inlandsfarvatten. Undantagets omfattning till fartyg som ”inte används i internationell sjöfart” ska inte förväxlas med grunddefinitionen ”navigerar enbart i inlandsfarvatten etc”. Denna undantagsmöjlighet ändrar således inte definitionen.

Härutöver finns en undantagsbestämmelse i regel 3.1.2 enligt vilken konventionens krav på fartygs byggnad och utrustning endast gäller för fartyg som byggts när konventionen träder i kraft i den berörda medlemsstaten.

I sammanhanget bör även nämnas det avtal på europeisk nivå, som

Sveriges Fartygsbefälsförening hänvisat till och som beskrivits i avsnitt 4.7.1. Såsom föreningen påpekat har inte möjligheten till nämnda undantag för vissa fartyg tagits med i avtalet. Direktivet4 – som avtalet ingår i – är därmed förmånligare för sjömännen på så sätt att undantag inte får ske. Detta har emellertid ingen bäring på frågan om konventionens omfattning.

Sjöbefälsförbundet har ansett att ett undantag från tillämpningen för sjömän på fartyg i inre fart är i strid med artikel 19.8 i ILO:s stadga.

Regeringen finner att artikeln föreskriver att antagandet av en ny konvention eller ett medlemslands ratifikation inte anses påverka någon lag som tillerkänner berörda arbetstagare mer gynnsamma villkor än de som föreskrivs i konventionen. Artikeln innebär att en lägre standard i ett ILO-instrument jämfört med en stats befintliga regelverk inte får tas till intäkt för försämringar i statens regelverk. Regeringen har inte för avsikt att införa några försämringar för någon, utan konstaterar endast att sjömän på fartyg i inre fart inte omfattas av konventionen.

Sammanfattningsvis är det enligt regeringens uppfattning klart att sjöarbetskonventionen inte omfattar fartyg som enbart går i vad som i svensk rätt benämns inre fart. Definitionen i artikel II punkt 1 (i) är klar och entydig. Oaktat konventionens omfattning står det givetvis varje medlemsland fritt att tillämpa konventionen i vidare omfattning än vad som krävs. Regeringen gör dock bedömningen att detta inte är aktuellt för Sveriges del. De fartyg som går i sådan trafik som inte omfattas av konventionen utgörs för Sveriges del huvudsakligen av skärgårds- och Vänertrafiken. Flertalet av konventionens bestämmelser, t.ex. gällande

4 Se fotnot 2.

vilotid och bostadsförhållanden, aktualiseras inte i samma utsträckning på dessa fartyg eftersom arbets- och levnadsförhållandena ombord ser annorlunda ut där än på fartyg i trafik på vidare vatten. Det är i första hand sjömännens situation ombord på sistnämnda fartyg som sjöarbetskonventionens bestämmelser riktar sig till. Regeringen anser att den särart som trafiken i svensk inre fart utgör ska beaktas och att en utökad tillämpning av konventionen för Sveriges del inte är lämplig.

Den fråga som återstår är att besvara dock hur inre farts-trafiken ska definieras och avgränsas.

Hänvisningar till S5-3-2

5.3.3. Avgränsning av begreppet inre fart

Regeringens förslag: En definition av begreppet inre fart införs i sjömanslagen. Med inre fart avses enligt lagen fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i

Kalmarsund.

Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.

Utredningen bedömde att konventionens definition på tillämpningsområde närmast motsvaras av begreppet inre fart i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och föreslog en hänvisning till förordningen.

Remissinstanserna: Institutet för sjö- och transporträtt vid Stockholms universitet tillstyrker utredningens förslag att begreppet baseras på behörighetsförordningens bestämning.

Skälen för regeringens förslag: I svensk rätt finns det olika fartområdesindelningar i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och inkomstskattelagen (1999:1229). Även i sjölagen (1994:1009) och mönstringslagen (1983:929) finns klassificeringar av de olika fartområden som ett fartyg kan gå i. Ett fartområde är ett geografiskt område, men gränserna för dessa varierar i de olika författningarna beroende på syftet med författningen. När regeln i artikel II punkt 1 (i) med definitionen av fartyg – som utgörs av en hänvisning till i vilka farvatten fartyget går – ska införas i svensk rätt skulle således problem kunna uppstå. Utredningen har emellertid konstaterat att definitionen som begrepp inte har någon självständig betydelse. Eftersom svensk rätt genom bestämmelser i olika regelverk redan täcker stora delar av konventionens krav kommer de tillägg och ändringar, som behöver göras, att i de flesta fall genomföras i befintliga författningar – där begreppet således redan är definierat. Där så inte är fallet bör däremot en hänvisning till relevant fartbegrepp ske.

Sjömanslagen är ett exempel på när sistnämnda situation är för handen. När det gäller de bestämmelser som föreslås införas i sjömanslagen, se avsnitt 6.4 och 6.6, har utredningen bedömt att hänvisning bör se till begreppet inre fart såsom det definieras i 1 kap. 3 § förordningen om behörigheter för sjöpersonal. Regeringen delar i och för sig den uppfattningen, men konstaterar samtidigt att ändringar gjorts i bl.a. aktuell bestämmelse i sjömanslagen i tiden efter det att utredningen lämnade sitt förslag (prop. 2009/2010:161Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän). Förslagen handlar om

bl.a. sjömäns rätt till sjuklön vilka aktualiserar de särskilda skattebestämmelser som gäller för sjömän och sjöinkomst enligt inkomstskattelagen. I förarbetena konstaterades att sjöarbetskonventionens begrepp i princip motsvarar begreppet inre fart i inkomstskattelagen, även om det senare är något snävare (a.prop. s. 24). Det anfördes vidare att det framstår som mindre lämpligt att införa ytterligare en fartområdesindelning för att uppnå exakt överensstämmelse med sjöarbetskonventionen än att låta konventionen tillämpas på ett område marginellt större än vad som krävs. Förslaget var således att i 34 § sjömanslagen ange att med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 februari 2011.

Mot bakgrund av den nyligen införda bestämmelsen i sjömanslagen som hänvisar till inre fartsbegreppets definition i inkomstskattelagen liksom med tanke på syftet med bestämmelsen finner regeringen det olämpligt att i nu aktuella förslag ändra bestämmelsen i enlighet med utredningens förslag. Eftersom hänsyn togs till sjöarbetskonventionens bestämmelser vid den gjorda ändringen och hänvisningen till inkomstskattelagen innebär att konventionen tillämpas på ett något större område än vad som krävs, skulle det vara naturligt att bedömningen är densamma nu. Definitionen i artikel II punkt 1 (i) borde alltså förstås på samma sätt som i inkomstskattelagen när det gäller tillämpningen av sjömanslagen.

Lagrådet har emellertid uppmärksammat att användningen av inkomstskattelagens definition av inre fart har fått en mindre lämplig utformning i förslaget. Lagrådet syftar på det förhållandet att en bestämmelse om att ett fartyg ”till övervägande del” går i inre fart, inte går att tillämpa tillsammans med kriteriet i konventionen att fartyget ”inte uteslutande” ska gå i sådan fart. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att uttrycket ”inre fart” bör definieras självständigt i sjömanslagen.

För att i möjligaste mån undvika att ge begreppet ytterligare en betydelse i svenska författningar bör enligt regeringens mening den nya definitionen i sjömanslagen ansluta till någon av de nuvarande definitionerna snarare än att direkt återge den svenska översättningen av konventionen - detta givetvis utan att inkräkta på konventionens tillämpningsområde. I sjömanslagen föreslås därför en bestämmelse där det anges att med inre fart avses i denna lag fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund, om inte annat särskilt anges. I 34 § finns ett sådant annat angivande av vad som avses med inre fart i den bestämmelsen.

I enlighet med Lagrådets påpekande bör följdändringar göras i 38 och 38 a §§.

5.3.4. Sjömän

Regeringens bedömning: Konventionens ”seafarer” överensstämmer med ”sjöman” i svensk lagstiftning.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Stockholms Universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt undrar om alla sjömän enligt konventionen täcks av motsvarande svensk lagstiftning.

Skälen för regeringens bedömning: De sjömän (eng. seafarer) vars intressen omhändertas i konventionen definieras i artikel II punkt 1 (f) som ”varje person som är anställd, sysselsatt eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg på vilket denna konvention är tillämplig”.

Enligt punkt 2 är konventionen tillämplig på alla sjömän om inte annat uttryckligen föreskrivs.

Begreppet sjöman finns definierat i 3 § sjömanslagen (1973:282). En sjöman är en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget. Med fartygsarbete avses arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget. Med befattning på fartyg menas befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål.

I förarbetena till sjömanslagen (prop. 1973:40 s. 40) anges att befattning ombord innebär att arbetet ska ha samband med fartygets nyttjande eller drift och innefatta mera stadigvarande eller regelbundet återkommande sysslor. Till personal med sådana uppgifter räknas alltså inte bara medlemmarna av den egentliga besättningen utan också sådana arbetstagare som t.ex. läkare. Utanför faller den som visserligen är anställd av redaren och arbetar ombord men vars arbete inte berör fartygets nyttjande, såsom en rederianställd konstruktör som följer med för studier inför ett kommande fartygsbygge. Den som har rent tillfälliga sysslor, t.ex. tillfälligt underhålls- eller reparationsarbete, kan inte anses ha befattning ombord. Vidare anges att i den situationen där driften inom serviceavdelningarna, huvudsakligen på större passagerarfartyg, överlåts på en företagare utanför rederiet, vilken anställer personal intar personalen i fråga om arbetsuppgifter samma ställning som om den varit anställd i rederiet.

Begreppet sjöman återfinns även i bl.a. mönstringslagen (1983:929). Enligt 3 § har det samma betydelse som i sjömanslagen. Av mönstringslagens förarbeten framgår att även s.k. intendenturpersonal är sjömän (prop. 1983/84:1 s. 72). Med intendenturpersonal menas t.ex. köks- och serverings- och annan servicepersonal samt butiks- och ekonomipersonal.

Inför antagandet av konventionen diskuterades begreppet seafarer särskilt. I ILO:s rapport5 konstateras att det finns ett antal personer som arbetar ombord, särskilt på passagerarfartyg, som inte är involverade i själva framförandet i fartyget, t.ex. träningsinstruktörer och underhållare. Att utelämna dessa kategorier till medlemsländernas nationella bestämmelser skulle riskera att skapa orättvisa på den internationella arbetsmarknaden. Den vida formuleringen i artikel II (f) avser alltså att omfatta även dessa arbetstagare i begreppet sjöman.

Däremot finns i konventionen, på samma sätt som för fartyg, en bestämmelse som medger viss flexibilitet genom möjligheten att undanta vissa kategorier av sjömän från vissa bestämmelser i konventionen, jfr avsnitt 5.3.2. Enligt artikel II punkt 2 ska konventionen tillämpas på alla sjömän om inte annat uttryckligen föreskrivs (except as expressly provided otherwise). Till skillnad från vad som gäller för fartyg kom

5 Se fotnot 1, s. 19.

emellertid inte den slutliga konventionstexten att innehålla någon sådan uttrycklig föreskrift.

Stockholms Universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt har undrat om alla sjömän enligt konventionen täcks av motsvarande svensk lagstiftning. Regeringen konstaterar att konventionen visserligen inte är begränsad till att omfatta enbart anställda sjömän vilket innebär att även egenföretagare omfattas. Vissa svenska författningar, bl.a. sjömanslagen (1973:282) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, omfattar endast anställda sjömän. I dessa lagar regleras emellertid endast sådana frågor som aktualiseras i ett anställningsförhållande. Frågor om t.ex. arbetsmiljö regleras däremot i arbetsmiljölagen (1977:1160) och fartygssäkerhetslagen (2003:364) som inte begränsar tillämpningen till vissa sjömän.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att konventionens definition av sjömän är mycket vid och omfattar inte enbart fartygs- och maskinbefäl eller andra personalgrupper som handhar själva framförandet av fartyget. Begreppet seafarer i sjöarbetskonventionen har därmed samma innebörd som sjöman i svenska författningar. Någon möjlighet till undantag på nationell nivå har inte lämnats.

Hänvisningar till S5-3-4

6. Genomförande av konventionens bestämmelser

2006 års sjöarbetskonvention innehåller en stor mängd materiella bestämmelser inom olika områden som handlar om sjömännens levnads- och arbetsförhållanden ombord. Som redovisats i avsnitt 5 är redan stora delar av bestämmelserna gällande rätt i Sverige. I detta avsnitt behandlas endast de bestämmelser där motsvarande regler saknas i svensk rätt och som därför måste genomföras för att Sverige ska uppfylla konventionens krav. Någon redovisning av konventionens redan genomförda bestämmelser lämnas inte.

Hänvisningar till S6

6.1. Minimikrav för arbete på fartyg

I kapitel 1 i sjöarbetskonventionens finns bestämmelser om minimikrav för arbete på fartyg. Det handlar om minimiålder, krav på läkarintyg, utbildning och kvalifikationer samt rekrytering och arbetsförmedling. Sverige uppfyller redan till allra största delen dessa krav, men vissa tillägg måste göras för att uppnå full överensstämmelse.

6.1.1. Undantag från kravet på nattarbetsbegränsning

Regeringens förslag: Undantag från kravet på nattarbetsbegränsning för sjömän under 18 år enligt lagen om vilotid för sjömän får medges under förutsättning att arbetet inte skadar sjömännens hälsa eller välbefinnande. Innan undantag medges ska berörda redar- och sjöfartsorganisationer höras.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) anför endast att det inte har några erinringar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt standard A1.1.2 i konventionen får ingen som inte fyllt 18 år arbeta nattetid ombord på ett fartyg.

Nattetiden ska omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00. Enligt standard A1.1.3 får undantag medges om (a) utbildningen av de berörda sjömännen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller (b) tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att vederbörande tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfartsorganisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.

I 5 § första stycket lagen (1998:958) om vilotid för sjömän finns motsvarande bestämmelse om nattetidsarbete samt, i andra stycket, en möjlighet att göra undantag från första stycket om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildningsprogram. Någon bestämmelse om skyldighet att höra någon innan beslut fattas finns däremot inte.

Utredningen föreslår att en bestämmelse om samrådsskyldighet med berörda redar- och sjöfartsorganisationer läggs till i ett tredje stycke i paragrafen. Regeringen delar denna uppfattning i sak. Vid utformningen av förslaget följer regeringen Lagrådets förslag i fråga om tydligare formulering av bestämmelsen.

Hänvisningar till S6-1-1

6.1.2. Läkarintygs giltighetstid

Regeringens bedömning: Giltighetstiden för läkarintyg avseende syn- och hörselförmåga får inte vara längre än två år. Någon ändring i de svenska bestämmelserna är dock inte nödvändig.

Utredningens förslag: Utredningen föreslog en ändring i 19 § mönstringslagen (1983:929) som innebär att giltighetstiden för läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga sänks från fyra år till två år.

Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) har inga erinringar mot förslaget, men anför att måhända bör dock en dispensmöjlighet övervägas avseende synkraven för maskinpersonal. Transportstyrelsen noterar att förslaget inte får så stor betydelse i praktiken eftersom syn- och hörselintygen förekommer endast på fartyg som inte omfattas av konventionens tillämpningsområde.

Skälen för regeringens förslag: I standard A1.2.7 a) föreskrivs att ett läkarintyg för sjömän får gälla högst två år. I den svenska bestämmelsen,

19 § mönstringslagen, föreskrivs två års giltighetstid för intyg avseende allmän medicinsk lämplighet och fyra års giltighetstid för intyg avseende syn- och hörselförmåga. Fråga är om den sistnämnda giltighetstiden måste minskas till två år för att konventionens krav ska vara uppfyllt.

Transportstyrelsen har påpekat att förslaget inte får så stor betydelse i praktiken eftersom syn- och hörselintygen förekommer endast på fartyg som inte omfattas av tillämpningsområdet. Vad styrelsen åsyftar är det förhållandet att det i 18 § andra stycket mönstringslagen anges att för sjömän på fartyg som uteslutande används i inre fart får läkarundersökning begränsas till syn- och hörselförmåga. Om så skett innebär det att det intyg som utfärdas efter undersökningen endast omfattar syn- och hörselförmåga. Eftersom fartyg i inre fart inte omfattas av konventionen, jfr avsnitt 5.3.2, skulle en ändring i detta sammanhang inte spela någon roll.

Regeringen instämmer i resonemanget. Läkarintyg som enbart avser syn- och hörselförmåga får enligt mönstringslagen endast utfärdas för sjöman på fartyg som uteslutande används i inre fart och som därmed inte omfattas av konventionen. För övriga sjömän ska i stället ett mer omfattande läkarintyg utfärdas. För dessa intyg är redan en tvåårig giltighetstid föreskriven, varför det inte finns skäl att ändra de svenska bestämmelserna. I och med denna bedömning är SARF:s synpunkt inte aktuell.

Hänvisningar till S6-1-2

6.1.3. Förlängd giltighetstid för läkarintyg i vissa fall

Regeringens förslag: Ett läkarintyg vars giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss, fortsätter att gälla till dess fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda läkarintyg. Tiden från det att giltighetstiden löpte ut och till dess att ett nytt läkarintyg utfärdas får dock inte överstiga tre månader.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i sak. Remissinstanserna: Endast Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) och Socialstyrelsen uttalar sig uttryckligen i frågan och tillstyrker därvid förslaget.

Skälen för regeringens beslut: I standard A1.2.9 i konventionen föreskrivs att om giltighetstiden för ett läkarintyg går ut under en sjöresa, ska det fortsätta att gälla till nästa hamn där personen i fråga kan få ett läkarintyg från en behörig läkare, på villkor att fristen inte överstiger tre månader.

I 19 § andra stycket mönstringslagen (1983:929) anges att om ett läkarintyg upphör att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, ska befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Däremot finns det ingen bestämmelse om att ett läkarintyg som upphört att gälla ändå ska ha fortsatt giltighetstid. Såsom utredningen föreslagit bör därför ett tillägg göras i 19 § mönstringslagen där det framgår att läkarintyget får fortsatt giltighet i högst tre månader i dessa fall.

I paragrafen regleras i dag även befälhavarens skyldighet att se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Denna

skyldighet bör kvarstå även efter att paragrafen ändrats för att uppfylla kraven i sjöarbetskonventionen. Lagrådet har kommenterat detta förhållande.

Hänvisningar till S6-1-3

6.2. Anställningsförhållanden

I kapitel 2 i sjöarbetskonventionen regleras frågor om sjömäns anställningsförhållanden vilka innefattar bl.a. rätt till anställningsavtal samt bestämmelser om lön, arbetstider och bemanningskrav. Det är således fråga om sådana grundläggande krav som i de allra flesta fall redan är reglerade i svensk rätt. Några av bestämmelserna i kapitlet har dock inte några svenska motsvarigheter varför följande ändringar och tillägg föreslås.

6.2.1. Anställningsavtalet

Regeringens förslag: På fartyg som används i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) motsätter sig förslaget och anför att det förhållandet att redaren erhållit ett s.k. sjöarbetscertifikat innebär att det på goda grunder kan antas att all relevant dokumentation inklusive tillämpliga kollektivavtal noga genomgåtts vid tillsynsförrättningen när certifikatet erhölls. Därefter finns ingen anledning att närmare undersöka befintlig ombord förvarad dokumentation annat än under vissa förhållanden. Sveriges Redareförening instämmer i yttrandet. Transportstyrelsen efterlyser ett förtydligande av vad som menas med att kollektivavtalen måste finnas ”tillgängliga” på fartyget.

Skälen för regeringens förslag: I standard A2.1.2 i konventionen föreskrivs att en kopia av det kollektivavtal som utgör hela eller en del av anställningsavtalet för sjömän ska finnas tillgänglig ombord. Om språket i avtalet är annat än engelska ska det även finnas tillgängligt på engelska, utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart.

Enligt 4 § sjömanslagen (1973:282) ska arbetsgivaren sörja för att anställningsavtal med sjöman är skriftligt. Ett anställningsavtal hänvisar ofta till villkoren i ett tillämpligt kollektivavtal. I 58 § sjömanslagen föreskrivs att tillämpliga kollektivavtal ska finnas tillgängliga på fartyget. Däremot finns ingen bestämmelse om att avtalet även måste finnas på engelska.

SARF och Sveriges Redareförening har ansett det tillräckligt att det vid erhållandet av sjöarbetscertifikatet konstaterats att konventionens krav är uppfyllda och att det därför saknas anledning att kräva att kollektivavtal på engelska även fortsättningsvis måste finnas ombord. Regeringen konstaterar inledningsvis att bestämmelsen i standard A2.1.2 inte lämnar utrymme för någon valmöjlighet. Härtill kan anföras att kravet på kollektivavtal på engelska ombord fyller en funktion i sjömännens intresse eftersom inte alla sjömän talar samma språk som det i fartygets

flaggstat. Genom den engelska versionen kan även dessa sjömän, i vart fall i större utsträckning än annars, tillgodogöra sig innehållet i avtalen.

Transportstyrelsen har undrat vad det innebär att avtalen måste finnas ”tillgängliga” på fartyget. Enligt regeringens uppfattning kan det inte krävas att avtalen finns i utskriven pappersversion för att konventionens krav ska vara uppfyllt. Mot bakgrund av den digitalisering som fortlöpande omfattar allt fler områden måste kravet på tillgänglighet anses uppfyllt genom att elektroniska versioner på t.ex. CD-skivor eller rederiets intranät finns att tillgå på fartygen.

Regeringen föreslår således att ett tillägg görs i sjömanslagen med det innehållet att tillämpliga kollektivavtal ska finnas även på engelska på fartyg som används i internationell fart. Därmed är konventionens krav uppfyllt.

Hänvisningar till S6-2-1

6.2.2. Övriga bestämmelser

Utredningen har bedömt att övriga bestämmelser om anställningsförhållanden i kapitel 2 i konventionen är uppfyllda genom befintliga regler i svensk författning och kollektivavtal. Regeringen delar denna bedömning.

6.3. Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad

Sjöarbetskonventionens bestämmelser om bostäder och rekreationsmöjligheter som återfinns i kapitel 3 har redan sina motsvarigheter i svensk lag. Däremot saknas vissa bestämmelser med anknytning till mat och förplägnad.

6.3.1. Mat anpassad till kulturell och religiös bakgrund

Regeringens förslag: Maten ombord ska vara anpassad till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Livsmedelsverket anser att även kravet på att maten ska ha lämpligt näringsvärde bör läggas till i den föreslagna bestämmelsen. Verket menar att begreppet näringsvärde inte ska uppfattas som liktydigt med att kosten ombord ska vara av fullgod kvalitet.

Skälen för regeringens förslag: I regel 3.2.1 i sjöarbetskonventionen föreskrivs att fartyg ska medföra och servera mat och dricksvatten av lämplig kvalitet, näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig för fartygets behov och är anpassat till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I 4 kap.5 och 6 §§fartygssäkerhetslagen (2003:364) finns bestämmelser om mat och vatten ombord. Dessa bestämmelser motsvarar kraven i regel 3.2.1 förutom i fråga om kravet om hänsyn till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I likhet med utredningen anser

regeringen att ett tillägg med sådan innebörd bör göras i fartygssäkerhetslagen.

Livsmedelsverket har påtalat att begreppen ”näringsvärde” och ”fullgod kvalitet” inte är liktydliga och att ett tillägg därför bör göras i lagen.

Regeringen konstaterar att regel 3.2.1 visserligen är formulerad som att maten ska uppfylla tre olika kriterier – ”lämplig kvalitet” (kursiv. här), ”näringsvärde” och ”kvantitet”. I 4 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs redan i dag att kosten ska vara tillräcklig och av ”fullgod kvalitet” (kursiv. här). Fartygssäkerhetslagens krav på matens kvalitet synes i vart fall inte vara lägre än konventionens. I kriteriet ”fullgod kvalitet” måste rimligtvis, enligt regeringens uppfattning, ligga att maten innehåller lämpligt näringsvärde.

Hänvisningar till S6-3-1

6.3.2. Utbildning, certifikat och ålderskrav för fartygskockar

I konventionen finns bestämmelser om att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade, kvalificerade och ha befunnits kompetenta för sin befattning ombord. Vidare att de ska anses behöriga endast om de antingen tjänstgjort till sjöss under en viss tid eller avlagt examen som kock. När det gäller fartyg som framförs med en besättning om mindre än tio är kraven något lättare. Här gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord.

Vidare finns en bestämmelse om att ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock.

För att uppfylla dessa konventionskrav behöver de svenska bestämmelserna ändras. Ändringarna kan dock ske på lägre författningsnivå än i lag varför några förslag härom inte lämnas i denna proposition.

6.4. Hälso- och sjukvård, särskilt tandvård

Kapitel 4 i konventionen är omfattande och behandlar områdena hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet. Den inledande delen i konventionskapitlet, regel 4.1, handlar om sjuk- och tandvård ombord och i land och syftar till att skydda sjömännens hälsa samt att tillförsäkra dem snabb tillgång till vård.

Hänvisningar till S6-4

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.3

6.4.1. Gällande svenska regler om sjukvård och tandvård

Rätten till vårdförmåner i Sverige regleras främst genom hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125).

Med hälso- och sjukvård avses enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Med tandvård avses enligt 1 § tandvårdslagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Enligt 3 § HSL och 5 § tandvårdslagen ska landstingen erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till dem som bor i landstingets

område. Landstingen ska, enligt 4 respektive 6 §§ erbjuda dem som inte är bosatta inom området omedelbar hälso- och sjukvård respektive omedelbar tandvård.

För sjömän finns dessutom bestämmelser i sjömanslagen (1973:282) som reglerar bl.a. förhållanden när sjöman är sjuk eller har skadats.

I socialförsäkringsbalken (SFB) regleras främst frågor om ersättningar vid olika arbetshinder, t.ex. på grund av sjukdom eller ålderdom. Inom EU-rätten förekommer bestämmelser som reglerar vilket lands sociala trygghetssystem som migrerande EU-medborgare ska omfattas av. Denna EU-rättsliga reglering finns främst i EG-förordningen nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen6.

6.4.2. Konventionens bestämmelser om sjuk- och tandvård

I regel 4.1.1 och 4.1.2 i konventionen föreskrivs att varje medlemsstat ska se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord samt att tillgången är i princip kostnadsfri. Vidare ska, enligt regel 4.1.3, sjömän ombord på fartyg inom medlemsstatens territorium ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land om sjömännen behöver omedelbar sjukvård.

I standard A4.1.1 anges närmare att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att sjömännen har tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive vad som på engelska benämns ”essential dental care”. Åtgärderna ska bl.a. säkerställa att sjömännen ges hälso- och sjukvård som i största möjliga utsträckning är jämförbar med det skydd och den vård som vanligen finns för landbaserad personal, att hälso- och sjukvården är kostnadsfri i den mån det är förenligt med medlemsstatens nationella lagstiftning samt att den inte är begränsad till att avse behandling av sjuka eller skadade utan också omfattar förebyggande åtgärder.

Kraven i regel 4.1.1 och 4.1.3 är delvis uppfyllda genom 4 § HSL respektive 6 § tandvårdslagen tillsammans med 37 § sjömanslagen. I sistnämnda bestämmelse pekas befälhavaren ut som den som ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land. Vården omfattar också bl.a. läkarbehandling och läkemedel. Om sjömannen är sjuk eller skadad under väntetid vilar ansvaret på arbetsgivaren. Med väntetid avses sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande. Ytterligare bestämmelser finns i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2000:21) om sjukvård och apotek på fartyg.

De nämnda bestämmelserna uppfyller således konventionens krav såvitt avser sjuk eller skadad sjöman. När det gäller nödvändig tandvård finns dock endast bestämmelsen i 6 § tandvårdslagen som föreskriver att landstingen ska erbjuda dem som visats i landstingskommunen utan att vara bosatta där omedelbar tandvård, se närmare nästa avsnitt.

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004 s. 1, Celex 32004R0883).

Hänvisningar till S6-4-2

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.4.3

6.4.3. Förslag avseende sjömännens tandvård

Regeringens förslag: Befälhavaren ska sörja för att en sjöman som har befattning på ett fartyg som inte uteslutande går i inre fart, får oundgänglig tandvård.

Arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård.

Utredningens förslag: Bestämmelserna skiljer sig begrepps-, utformnings- och dispositionsmässigt något från regeringens.

Remissinstanserna: Stockholms universitet – Institutet för sjö- och transporträtt anser att översättningen av ”essential dental care” till ”akut tandvård” är missvisande och att det i stället är ”nödvändig tandvård” som avses i konventionen. Enligt Socialstyrelsen bör begreppet vidgas till att innefatta även sådan tandvård som inte kan anstå eftersom även en måttlig fördröjning av behandlingen kan medföra allvarliga följder ur ett odontologiskt perspektiv. Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) önskar ett klargörande av huruvida även eventuella transportkostnader ska ersättas av arbetsgivaren.

Skälen för regeringens förslag

Rätt till oundgänglig tandvård

Som beskrivits i avsnitt 6.4.2 framgår av standard A4.1.1 att hälso- och sjukvård innefattar även ”essential dental care”. Någon motsvarighet till 37 § sjömanslagen (1973:282) om att befälhavaren ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman får betryggande vård ombord eller i land finns inte när det gäller sjöman i behov av sådan tandvård. Regeringen delar utredningens uppfattning att en bestämmelse måste införas för att Sverige ska uppfylla konventionens krav när det gäller tandvård. Bestämmelsen bör ha samma utformning som 37 § som innebär att befälhavaren pekas ut som den som ska sörja för att sjömannen får tandvården.

För att inte gå utöver konventionens tillämpningsområde bör bestämmelsen begränsas till att avse sjöman på fartyg som inte uteslutande går i inre fart. I avsnitt 5.3.3 redovisas förslaget att införa en bestämmelse i 3 § sjömanslagen med en definition av vad som avses med inre fart i lagen. Vidare bör, som utredningen föreslagit, bestämmelsen placeras i en ny paragraf, 37 a §.

Stockholms universitet – Institutet för sjö- och transporträtt liksom Socialstyrelsen har haft synpunkter på förslaget att översätta ”essential dental care” till ”akut tandvård”. Regeringen anser att synpunkterna är välgrundade. Lagrådet har ansett det olämpligt att använda begreppet ”nödvändig tandvård” eftersom det finns i andra författningar där det har en annan innebörd. Regeringen föreslår därför i stället begreppet ”oundgänglig tandvård”. Den faktiska skillnaden mellan sådan tandvård och akut tandvård ska dock inte tillmätas för stor betydelse. Fortfarande avses en vård som inte kan anstå utan besvärliga följder.

Betalning av kostnader

Av regel 4.1.2 framgår att sjömännens tillgång till hälso- och sjukvård enligt punkt 1, dvs. hälso- och sjukvård inklusive nödvändig tandvård, ska vara i princip kostnadsfri. Att arbetsgivaren ska betala kostnaden för vården av sjuk eller skadad sjöman regleras i 38 § sjömanslagen. Någon motsvarande bestämmelse som gäller tandvård finns däremot inte. För att uppfylla konventionens bestämmelse bör således ett tillägg göras i lagen med den innebörden att arbetsgivaren ska betala kostnaden även för oundgänglig tandvård för sjöman som har befattning på sådant fartyg som avses i 37 a §. Regeringens förslag skiljer sig språkligt något från utredningens. Genom att bestämmelsen placeras i en egen paragraf, 38 a §, uppnås dessutom bättre överensstämmelse med lagens övriga disposition.

Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) har undrat huruvida eventuella transportkostnader ska ersättas av arbetsgivaren. Regeringen finner inget stöd för en sådan tolkning av konventionen och konstaterar att i förarbetena till 38 § sjömanslagen (prop. 1973:40 s. 164) talas enbart om kostnader för erforderlig ”sjukvård”. Härmed avses rimligtvis debitering av sjukvårdsavgift o.dyl. För det fall även kringkostnader i form av t.ex. transportkostnader skulle omfattas torde detta ha omnämnts särskilt. Det finns inte skäl till annan bedömning när det gäller tandvårdskostnadernas omfattning.

6.5. Redarens ansvar för lön vid sjömäns sjukdom och skada

Regel 4.2 i konventionens kapitel om hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet handlar om redarens ansvar för lön och kostnader vid sjömäns sjukdom och skador. Bestämmelserna syftar till att säkerställa att sjömän är skyddade mot ekonomiska konsekvenser av sjukdom, skada eller dödsfall som har samband med anställningen.

Hänvisningar till S6-5

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.6

6.5.1. Gällande svenska regler om sjömäns ersättning vid sjukdom

Enligt det allmänna sjukförsäkringssystemet har arbetstagare rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön). Detta regleras i lagen (1991:1047) om sjuklön, härefter SjLL. Enligt SjLL utges sjuklön under 13 dagar efter den inledande karensdagen vilket arbetsgivaren är skyldig att betala. Sjuklönen uppgår till 80 procent av anställningsförmånerna. I 1 § SjLL anges att lagen inte inskränker den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag.

Efter den period då arbetsgivaren är skyldig att betala sjuklön har arbetstagaren rätt till sjukpenning från Försäkringskassan enligt socialförsäkringsbalken (SFB). Utöver sjukpenningen kan kompletterande ersättningar utges i form av t.ex. kollektivavtalade försäkringar.

I sjömanslagen finns bestämmelser om sjömäns rätt till ersättning vid sjukdom eller skada. Dessa bestämmelser är således en specialreglering i

förhållande till SjLL och SFB. Härutöver finns kollektivavtalsreglerade förmåner för sjömän.

Den aktuella bestämmelsen i sjömanslagen, 34 §, är dispositiv såtillvida att det är tillåtet att avtala om utvidgade förmåner för arbetstagaren (prop. 1973:40 s. 162). Enligt gällande kollektivavtal på området har arbetstagarna rätt till lön under sjukdom i upp till 150 dagar, beroende på hur länge de varit anställda i rederiet. Därefter får sjömannen sjukpenning från Försäkringskassan enligt de allmänna reglerna om sjukförsäkring.

6.5.2. Konventionens bestämmelser om sjuklön

I standard A4.2.3 finns bestämmelser om att redaren ska betala sjuklön, när sjukdom eller skada leder till sjömannens arbetsoförmåga. Enligt A4.2.3 a) ska full lön betalas så länge den skadade eller sjuka personen är kvar ombord eller till dess denne rest hem, och enligt A4.2.3 b) ska full eller partiell lön betalas till sjömannen enligt föreskrifterna i nationella lagar eller andra författningar eller kollektivavtal från den tidpunkt sjömannen rest hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess han eller hon är berättigad till kontant ersättning enligt medlemsstatens lagstiftning, om detta inträffar tidigare.

I standard A4.2.4 anges vidare att medlemsstaten i lag eller förordning kan begränsa redarens ansvar för att betala lön helt eller delvis för sjömän som inte är ombord till en tid som inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar, från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.

Härutöver finns en bestämmelse i anvisning B4.2.2 enligt vilken det i nationella lagar eller andra författningar får föreskrivas att en redare inte längre ska svara för kostnaderna för sjuk eller skadad sjöman från den tidpunkt då förmåner kan utgå från ett system med obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller arbetstagarersättning för olyckor. Utredningen har beaktat denna bestämmelse även i samband med frågan om lön vid arbetsoförmåga.

6.5.3. Utredningens tolkning av konventionen

Utredningen har i sitt betänkande föreslagit en ändring i sjömanslagen med den innebörden att redaren ska betala lön under minst 112 dagar, för sjöman som har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg för vilka konventionen gäller.

Utredningen konstaterar dock att konventionens reglering av frågan om sjuklön inte är helt klar, och anför att tolkningen av konventionen kan ifrågasättas. Den oklarhet som utredningen syftar på är förhållandet mellan standard A4.2.3 b) och anvisningen B4.2.2 å ena sidan och standard A4.2.4 å andra sidan. De förra bestämmelserna tycks medföra att redarens skyldighet att betala lön kan upphöra vid den tidpunkt då medlemsstatens socialförsäkringssystem ger sjömannen rätt till ersättning från detta. Den senare bestämmelsen synes i stället innebära att den tid, under vilken redaren ska betala lön till sjuk eller skadad sjöman som inte

längre är ombord, inte får begränsas i nationell lagstiftning till en tid som understiger 112 dagar.

Hänvisningar till S6-5-3

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.5.5

6.5.4. Sjömanslagens bestämmelser om sjuklön – prop. 2009/10:161

Vid tiden för betänkandets avlämnande hade 34 § sjömanslagen en lydelse som innebar att lön utgick till sjöman när denne hade befattning på fartyg, även om han var arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Vidare att lönen utgick under ett visst antal dagar – 60 respektive 30 beroende på utrikes eller inrikes fart – från den dag sjömannen lämnade befattning om han då hade sjukdom eller skada och var arbetsoförmögen på grund därav.

I prop. 2009/10:161, som beslutades i mars 2010, föreslogs ändringar i bl.a. 34 § sjömanslagen med den innebörden att för sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, behålls rätten till lön så länge sjömannen är ombord. För tid därefter ska sjömannen ha rätt till ersättning enligt SjLL och SFB. För sjömän i inre fart togs bestämmelserna om lön enligt sjömanslagen bort, vilket innebar att dessa sjömän i stället skulle uppbära ersättning enligt de allmänna sjukförsäkringsreglerna i SjLL och SFB.

Syftet med de föreslagna ändringarna var att likställa sjuklöneförhållandena mellan sjömän i inre fart och landanställda, eftersom de historiska skillnaderna i arbetsförhållandena mellan sjömän och landanställda inte längre kunde anses föreligga såvitt gällde sjömän i inre fart. Därför skulle ersättning utgå enligt det allmänna försäkringssystemet för dessa sjömän (a.prop. s. 21 ff).

Eftersom sjöarbetskonventionen redan hade antagits när propositionen utarbetades och beslutades togs även konventionens bestämmelser i beaktande. Regeringen gjorde därvid den bedömningen att konventionens bestämmelser om sjuklön rimligen måste förstås så att standard A4.2.4 om skyldighet för redaren att betala lön i minst 112 dagar, endast kan avse den situationen när en stat inte har något sjukersättningssystem med ersättning från det allmänna. I annat fall skulle inte bestämmelsen i A4.2.3 b) fylla någon funktion (a.prop. s. 27).

Ändringarna i sjömanslagen trädde i kraft den 1 februari 2011.

6.5.5. Är konventionens krav avseende sjömäns sjuklön uppfyllt?

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om lön vid sjukdom (arbetsoförmåga) är uppfyllda genom nuvarande bestämmelser i svensk rätt.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslog en ändring i sjömanslagen (1973:282) med den innebörden att sjömännen har rätt till lön under minst 112 dagar när de lämnar befattningen på fartyget.

Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) önskar ett klargörande av innebörden i konventionstexten.

Skälen för regeringens bedömning: Det grundläggande syftet med regel 4.2 är att se till att sjömän är skyddade mot ekonomiska förluster på grund av sjukdom eller skada i samband med deras anställning. För

Sveriges del uppnås syftet genom bestämmelsen i 34 § sjömanslagen som ger sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart rätt till lön enligt sjömanslagen så länge sjömannen är kvar ombord, och genom de allmänna sjukförsäkringsregler som berättigar till ersättning för tid därefter. Såsom konstaterades i prop. 2009/10:161 är konventionens krav enligt standard A4.2.3 b) därmed uppfyllt, se närmast föregående avsnitt.

Regeringen vidhåller således sin tidigare uppfattning om hur konventionens krav måste förstås. Denna uppfattning överensstämmer inte med utredningens tolkning att rätt till lön enligt sjömanslagen måste utgå under minst 112 dagar innan det allmänna sjukförsäkringssystemet träder in. Såsom beskrivits i avsnitt 6.5.3 anförde utredningen dock att dess tolkning kan ifrågasättas.

Regeringens uppfattning innebär att sjömanslagen inte behöver ändras för att konventionens krav på sjuklön ska vara uppfyllda i svensk rätt.

Hänvisningar till S6-5-5

6.6. Redarens ansvar för sjukvårdskostnader m.m.

Regel 4.2 innehåller, som beskrivits inledningsvis i avsnitt 6.5, även bestämmelser om redarens ansvar för kostnader vid sjömannens ohälsa. Bestämmelserna behandlas i detta delavsnitt.

Hänvisningar till S6-6

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.3

6.6.1. Rätt till ersättning för kostnader för sjukvård i visst antal dagar

Regeringens förslag: Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han eller hon lämnar befattning på fartyg ska arbetsgivaren betala kostnader för vård under högst 112 dagar om sjömannen vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt och fartyget inte uteslutande går i inre fart.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.

Utredningens förslag innebar ett större kostnadsansvar för arbetsgivaren än vad sjöarbetskonventionen kräver.

Remissinstanserna: Endast Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) berör frågan och uttalar därvid att det inte motsätter sig förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I standard A4.2.1 a) föreskrivs att redare ska svara för de kostnader som uppstår för sjömän som arbetar på deras fartyg till följd av sjukdom och skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag de anses vederbörligen hemsända, eller som härrör från deras anställning mellan dessa datum. Enligt standard A4.2.2 kan nationella lagar eller andra författningar begränsa redarens ansvar för att betala kostnaderna för sjukvård, kost och logi till en period som dock inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.

I den svenska lagstiftningen regleras frågan i 38 § sjömanslagen (1973:282). Bestämmelsen är uppdelad i kostnadsansvar för vård under

den tid sjömannen har befattning på fartyg och för vård under tiden därefter om sjömannen var sjuk eller skadad när han lämnade befattningen. En sjöman anses lämna sin befattning när han eller hon inte tjänstgör på fartyget.

I 38 § första stycket föreskrivs att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg. Någon begränsning i tid anges inte i detta fall. I förarbetena till sjömanslagen (prop. 1973:40, s. 163164) anges att så länge sjömannen har befattning ombord på fartyget bestrids kostnaden för all erforderlig sjukvård av arbetsgivaren. I denna del motsvarar således den svenska lagstiftningen det som konventionen kräver. I nämnda proposition (a.a., s. 164) förklaras vidare att också om sjömannen lämnar befattningen bör han, under en begränsad tid därefter, få fri sjukvård på arbetsgivarens bekostnad. I 38 § andra stycket sjömanslagen regleras således arbetsgivarens skyldighet att bestrida kostnaderna i de fall sjömannen har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller när han får sjukdom eller skada under väntetid. Kostnadsansvaret sträcker sig då högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar. Eftersom konventionen föreskriver ett kostnadsansvar endast till och med den dag sjömannen anses vederbörligen hemsänd, är den svenska bestämmelsen mer generös för sjömannen i de fall vårdkostnaderna avser tid i det land där han eller hon är bosatt. Arbetsgivarens kostnadsansvar fortgår ju härvid under totalt 42 dagar. I propositionen (a.a., s. 164) anges också att detta gäller oavsett om sjömannen stannar kvar i anställningen eller inte när han lämnar befattningen på fartyget. Eftersom artikel 19.8 i ILO:s stadga föreskriver att antagandet av en ny konvention eller ett medlemslands ratifikation inte anses påverka någon lag som tillerkänner berörda arbetstagare mer gynnsamma villkor än de som föreskrivs i konventionen, bör inte 38 § andra stycket ändras i denna del. Regeringen konstaterar således att konventionens krav är mer än väl uppfyllt härvidlag och bortser därmed från utredningens förslag som ålade ett större kostnadsansvar för arbetsgivaren.

När det däremot gäller en sjöman som under sin sjukdom eller skada vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt är förhållandet annorlunda. I den situationen kan sjömannen inte anses vederbörligen hemsänd än vilket innebär att konventionens krav med kostnadsansvar under 16 veckor, dvs. 112 dagar, sträcker sig längre än sjömanslagens 84 dagar. Bestämmelsen i 38 § andra stycket sjömanslagen bör således ändras från 84 dagar till högst 112 dagar som arbetsgivaren ska betala kostnader för vård av sjömannen. Det bör noteras att av förarbetena framgår att praxis har tolkats så att en sjöman, som hemsänds från utlandet för fortsatt vård i hemlandet, vid hemkomsten kan komma i åtnjutande av vård på arbetsgivarens bekostnad under den tid som återstår av stadgade tolv veckor, dvs. 84 dagar (a.prop. s. 164). Det innebär att arbetsgivarens kostnadsansvar även täcker in resan hem vilket i sin tur innebär en överensstämmelse med konventionens krav på ”vederbörligen hemsänd”.

Det bör noteras att diskussionen om oklara bestämmelser och tolkningssvårigheter från närmast föregående avsnitt om sjömannens rätt till lön vid arbetsoförmåga inte aktualiseras här, trots att de båda situa-

tionerna regleras under samma standard A4.2 om redarens ansvar. Någon bestämmelse som motsvarar A4.2.3 (b), som handlar om begränsning av redarens ansvar att betala lön till dess sjömannen är berättigad till ersättning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, finns inte när det gäller redarens ansvar för kostnader för sjukvård m.m. Visserligen finns den tidigare nämnda bestämmelsen i anvisningarna i del B (B4.2.4) vilken utredningen behandlat såsom tillhörande bestämmelserna om lön, inte kostnader för sjukvård. Oavsett vilken reglering i del A som bestämmelsen kompletterar, kan regeringen emellertid konstatera dels att den återfinns i del B av koden som inte är bindande, dels att om regeringen ändå skulle välja att beakta den, skulle det innebära en mindre gynnsam situation för sjömännen än vad som gäller enligt A4.2.2.

Hänvisningar till S6-6-1

6.7. Social trygghet

Regel 4.5 i konventionen handlar om socialförsäkring och syftar till att säkerställa att sjömännen får tillgång till socialförsäkringsskydd. Enligt de närmare föreskrifterna i regel 4.5.2 och 4.5.3 åtar sig varje medlemsstat att successivt ordna ett fullständigt socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.

6.7.1. Gällande svenska regler om socialförsäkring

Bosättningsbaserade och arbetsbaserade förmåner

Bestämmelser om socialförsäkring finns sedan den 1 januari 2011 samlade i socialförsäkringsbalken (SFB). Dessförinnan återfanns bestämmelserna i ett stort antal olika författningar.

Socialförsäkringsförmånerna är enligt 4 kap. 2 § SFB uppdelade i bosättningsbaserade förmåner (5 kap.), arbetsbaserade förmåner (6 kap.) och övriga förmåner (7 kap.).

Enligt 5 kap. 2 § SFB anses en person vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Enligt 5 kap. 3 § SFB anses den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år vara bosatt i landet. Han eller hon har därmed rätt till de bosättningsbaserade förmånerna som utgörs av t.ex. föräldrapenning på grundnivå, handikappersättning, garantipension, efterlevandestöd och bostadsbidrag.

Den som arbetar i Sverige har dessutom rätt till de arbetsbaserade förmånerna som syftar till att täcka inkomstbortfall, se 6 kap. 6 § SFB. Dessa utgörs av bl.a. föräldrapenning på sjukpenningnivå, sjukpenning, aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och inkomstrelaterad efterlevandepension.

Arbete som sjöman

Arbete som sjöman på svenskflaggat handelsfartyg anses enligt 6 kap. 3 § SFB som arbete i Sverige. Det är således flaggstatsprincipen som råder. Detsamma gäller om arbetet utförs i anställning på utländskt

handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat (s.k. bareboat charter), om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat. Detsamma gäller också anställning hos ägaren till ett svensk handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat. Arbetet som sjöman på ett utländsk handelsfartyg i övriga fall anses inte som arbete i Sverige. Enligt 6 kap. 3 § andra stycket avses med sjöman den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman.

6.7.2. EU-regler om socialförsäkring

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen7 trädde i kraft den 1 maj 2010. Syftet med förordningen är, liksom den samtidigt upphävda förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen8, dels att garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels att undvika uppkomsten av dubbelförsäkring. Personer ska också ha rätt till intjänade rättigheter när de flyttar till en annan stat. För EESländerna kommer förordningen 883/2004 att tillämpas genom ett särskilt avtal som förväntas kunna träda i kraft under år 2011. Fram till dess gäller fortfarande förordningen 1408/71. För Schweiz finns ännu inte något särskilt avtal om att tillämpa förordningen 883/2004 varför förordningen 1408/71 förfarande gäller i förhållande till Schweiz.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar9 är förordningen 883/2004 också tillämplig på tredjelandsmedborgare. För Schweiz gäller dock tills vidare förordningen 859/2003 om tredjelandsmedborgares rättigheter. Förutsättningarna härför är att personen lagligen vistas i en medlemsstat och inte enbart på grund av sitt medborgarskap redan är omfattad av förordningen.

En grundläggande princip i förordning (EG) nr 883/2004 är att en person, på vilken förordningen är tillämplig, ska omfattas av lagstiftningen i endast ett land. Som huvudregel är det arbetslandets lagstiftning som är tillämplig. Det är således arbetslandets nationella regler som träder i kraft för rätten till en socialförsäkringsförmån. Den nationella utformningen av de olika socialförsäkringsförmånerna kan dock variera mellan länderna.

Särskilda regler för sjömän finns i förordningen. För personer anställda ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagg är det detta land (flaggstatens) lagstiftning som är tillämplig enligt förordningen.

7 EUT L 166, 30.4.2004 s. 1 (Celex 32004R0883). 8 EGT L 149, 5.7.1971 s. 2 (Celex 31971R1408). 9 EUT L 344, 29.12.2010 s. 1 (Celex 32010R1231).

Sverige har också träffat bilaterala avtal om social trygghet med vissa länder. I flera av avtalen finns bestämmelser om sjömäns socialförsäkringstillhörighet vilka i samtliga fall bygger på flaggstatsprincipen.

Hänvisningar till S6-7-2

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.7.5

6.7.3. Konventionens bestämmelser

Socialförsäkringsskyddets omfattning

Enligt regel 4.5.1 ska varje medlemsstat se till att alla sjömän har tillgång till socialförsäkringsskydd enligt koden och ska, enligt regel 4.5.2, åta sig att successivt ordna ett fullständigt sådant skydd. I regel 4.5.3 anges att skyddet inte ska vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.

I standard A4.5.1 räknas de områden upp där det fullständiga socialförsäkringsskyddet ska införas, nämligen hälso- och sjukvård, familjeförmåner, förmåner vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom, arbetsskada och moderskap samt förmåner vid invaliditet och till efterlevande. Skyddet ska komplettera det skydd som ges enligt regel 4.1 om hälso- och sjukvård och 4.2 om redares ansvar. Enligt standard A4.5.2 ska det skydd som varje medlemsstat ska tillhandahålla innefatta minst tre av de nio områden som räknas upp i A4.5.1.

Bosättningsprincipen

Av standard A4.5.3 framgår att varje medlemsstat ska vidta åtgärder för att ge det kompletterande skyddet till alla sjömän som vanligtvis bor på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Enligt konventionen är det således bosättningsprincipen som gäller.

Bosättningsprincipen kan dock frångås. I standard A4.5.4 föreskrivs att medlemsstaten genom bi- eller multilaterala avtal eller särskilda regler inom regionala organisation för ekonomisk integration får fastställa andra regler om den socialförsäkringslagstiftning som sjömännen lyder under. Exempel på detta är de rättsakter där frågor reglerats med stöd av EU-kompetens.

Hänvisningar till S6-7-3

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.7.5

6.7.4. Sammanfattning

Enligt sjöarbetskonventionen råder bosättningsprincipen, dvs. lagstiftningen i det land där sjömannen är bosatt ska tillämpas. Enligt svensk rätt gäller enligt SFB att den som arbetar i Sverige är berättigad till de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna. Sjömän som visserligen är bosatta i Sverige men som inte arbetar på ett svenskflaggat fartyg anses inte arbeta i Sverige och har följaktligen bara rätt till de bosättningsbaserade förmånerna. För att uppfylla konventionen som föreskriver att alla sjömän som bor på en medlemsstats territorium ska ha ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal i det landet har, måste dessa sjömän även få rätt till svenska arbetsbaserade förmåner.

Eftersom undantag får göras från konventionens bosättningsprincip genom t.ex. multilaterala avtal, innebär det emellertid att endast sjömän som arbetar på fartyg från tredjeland berörs. Sjömän som arbetar på fartyg där flaggstaten är ett EU/EES-land, omfattas nämligen i stället av EU-lagstiftningen och därmed av hela socialförsäkringen i flaggstaten. Detsamma gäller för sjömän som arbetar på fartyg vars flaggstat Sverige har ingått ett avtal om social trygghet med. Dessa sjömän omfattas av de delar av socialförsäkringen i flaggstaten som avtalet gäller.

6.7.5. Förslag om utvidgat socialförsäkringsskydd

Regeringens förslag: Arbete som sjöman på ett handelsfartyg från tredjeland ska anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i

Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282). Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Regeringens förslag är utformat i enlighet med konventionens tillämpningsområde.

Remissinstanserna: Försäkringskassan och Penstionsmyndigheten anför att de inte har några synpunkter på förslaget. Arbetsförmedlingen noterar att förmåner vid arbetslöshet inte omnämns i betänkandet.

Skatteverket tillstyrker förslaget men anför också att antalet personer som har rätt till socialförsäkringsförmåner, men för vilka socialavgifter inte kan tas ut på grund av att personerna inte är skattskyldiga i Sverige, kan komma att öka. Sjöbefälsförbundet kritiserar förslaget och anför att förslaget innebär att samtidigt som sjömän i inre fart undantas från konventionen anses det befogat att se till att sjömän, som arbetar utanför

EU/EES-området eller i ett icke konventionsbundet land, erhåller ett fullt socialförsäkringsskydd genom sitt boende i Sverige. Landbaserad personal som arbetar på motsvarande sätt erhåller inte skydd i Sverige.

Skälen för regeringens förslag: För att uppfylla sjöarbetskonventionens krav på att alla sjömän som vanligtvis bor i Sverige har ett fullständigt socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har, måste lagstiftningen ändras. I annat fall har inte sjömän som är bosatta i Sverige men som arbetar på tredjelandsflaggat fartyg rätt till de arbetsbaserade svenska socialförsäkringsförmånerna.

Utredningen har prövat olika alternativ för att kunna uppfylla konventionens krav och därvid förordat en ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) med den innebörden att för en sjöman som är bosatt i Sverige ska även arbete på utländskt fartyg anses som arbete i Sverige. På så sätt får sjömannen tillgång även till de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna. Regeringen delar uppfattningen att detta alternativ är det mest ändamålsenliga.

Arbetsförmedlingen har påtalat att förmåner vid arbetslöshet inte omnämns i betänkandet. Regeringen erinrar om att av de nio områden som räknas upp i standard A4.5.1 endast tre behöver omfattas av det fullständiga skyddet för att konventionens krav ska vara uppfyllt, se

avsnitt 6.7.3. Skatteverket har anfört att antalet personer som har rätt till socialförsäkringsförmåner, men för vilka socialavgifter inte kan tas ut på grund av att personerna inte är skattskyldiga i Sverige, kan komma att öka. Frågan om uttagande av socialavgifter i internationella förhållanden behandlas dock inte inom ramen för detta lagstiftningsärende. Sjöbefälsförbundet har kritiserat förslaget och gjort en jämförelse mellan sjömän i inre fart och sjömän utanför EU/EES-området. Regeringen kan härvid endast konstatera att konventionens krav måste genomföras i svensk rätt, om konventionen ratificeras. Såsom redovisats i avsnitt 5.3.2 anser regeringen inte att konventionen bör tillämpas i större omfattning än den kräver.

Utredningen har föreslagit att arbete på utländskt fartyg ska anses som arbete i Sverige. Enligt regeringens uppfattning skulle den definitionen dock även innefatta fartyg flaggade i EU- och EES-länderna, vilket medför att för sjömän som arbetar ombord på sådana fartyg skulle såväl bosättnings- som flaggstatsprincipen komma att gälla, se avsnitt 6.7.2 och 6.7.3. För att undvika dels en situation med parallella lagvalsprinciper för vissa kategorier sjömän, dels koncentrera regleringen till de sjömän som avses bör i stället begreppet fartyg från tredjeland användas i författningstexten. För överensstämmelse med dels kravet på kommersiell verksamhet i artikel II punkt 4 i konventionen dels den befintliga terminologin i den paragraf som reglerar området bör dessutom anges att det är fråga om handelsfartyg.

Härutöver bör bestämmelsen preciseras ytterligare för att begränsa personkretsen till de sjömän som konventionen omfattar. För det första bör det anges att det är sjömän som är bosatta i Sverige som avses i den nya bestämmelsen. För det andra bör det anges att det endast är arbete på fartyg som inte uteslutande går i inre fart som omfattas, jfr. avsnitt 5.3.2 och 5.3.3. Enligt Lagrådet kan det i och för sig sättas i fråga om det finns tillräckliga skäl för att göra ett sådant undantag. Syftet med förslagen är emellertid endast att införliva sjöarbetskonventionens regler i svensk lagstiftning. Det saknas enligt regeringens uppfattning därför anledning att i detta sammanhang utvidga socialförsäkringsreglerna till vad som ligger utanför konventionen. Vidare bör undantag föreskrivas för fiskefartyg och traditionsfartyg vilka enligt artikel II punkt 4 inte omfattas av konventionen även om de används i kommersiell verksamhet.

Regeringen vill upplysningsvis påminna om att socialförsäkringslagen upphörde att gälla i och med socialförsäkringsbalkens införande den 1 januari 2011, men de aktuella bestämmelserna har överförts oförändrade till balken. Regeringens föreslagna författningsändring avser således socialförsäkringsbalken.

Hänvisningar till S6-7-5

6.8. Sjöarbetscertifikat m.m.

I kapitel 5 i sjöarbetskonventionen finns bestämmelser om medlemsstaternas ansvar för att genomföra och tillämpa de principer och rättigheter som fastställs i artiklarna i konventionen och de särskilda skyldigheter som föreskrivs i kapitel 1–4.

Hänvisningar till S6-8

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 7

6.8.1. Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen

Regeringens förslag: Definitioner av uttrycken sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen införs i fartygssäkerhetslagen.

Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Något uttryckligt undantag för statsfartyg föreslogs dock inte.

Remissinstanserna: Kustbevakningen anför att fartyg som förvaltas av myndigheten inte ska omfattas av kraven på sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse. Fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift är normalt undantagna från krav på innehav av certifikat och dokument enligt fartygssäkerhetslagen.

Skälen för regeringens förslag

Flaggstatens ansvar

Regel 5.1 handlar om flaggstatens ansvar och har till syfte att säkerställa att varje medlemsstat fullgör sina skyldigheter enligt konventionen med avseende på fartyg som för statens flagg. Medlemsstaterna ska därför inrätta ett system för inspektion och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss och se till att arbets- och levnadsförhållandena för personal på fartyget uppfyller standarderna i konventionen. Ett sjöarbetscertifikat tillsammans med en försäkran om överensstämmelse med konventionen ska därvid utgöra ett tillräckligt bevis vid första påseendet, s.k. prima facie-bevis, för att medlemsstaten har inspekterat det fartyg som bär dess flagg liksom att konventionens krav har uppfyllts i den omfattning certifikatet visar.

Definitioner

Av regel 5.1.3.3 framgår att ett sjöarbetscertifikat utgör ett intyg över att sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget har varit föremål för tillsyn och att kraven i nationella lagar och andra författningar är uppfyllda. En försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen består, enligt standard A5.1.3.10, av två delar, en som upprättas av den behöriga myndighet som inspekterat fartyget och en som redaren ska upprätta. Denna försäkran ska bifogas certifikatet.

Dokumenten sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med konventionen finns i dag inte reglerade i svensk rätt. I fartygssäkerhetslagen (2003:364) finns dock föreskrifter om de andra certifikat som krävs för fartyget, t.ex. fartcertifikat och fribordscertifikat.

Regeringen finner i likhet med utredningen att det är lämpligt att i fartygssäkerhetslagen införa bestämmelser där begreppen sjöarbetscertfikat och försäkran om överensstämmelse med konventionen definieras. Lagrådet har påtalat att för att definitionen av sjöarbetscertifikat ska överensstämma med regel 5.1.3.3 bör definitionen kompletteras med att fartyget har uppfyllt inte bara de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av fartygssäkerhetslagen (2003:364) och sjömanslagen (1973:282) utan även av mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagarna. Regeringen delar denna uppfattning och föreslår en sådan lydelse av bestämmelsen.

Utfärdande eller förnyelse av certifikat

Ett sjöarbetscertifikat ska enligt regel 5.1.3.6 utfärdas eller förnyas när det efter en tillsynsförrättning har konstaterats att ett fartyg uppfyller eller fortsätter att uppfylla kraven i konventionen. Certifikatet ska registreras i ett register som ska vara tillgängligt för allmänheten. Enligt regel 5.1.3.3 ska fartyget också medföra och bevara certifikatet.

I regel 5.1.3.1 föreskrivs att bestämmelserna om certifikat och försäkran är tillämpliga på fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell sjöfart eller som för en medlemsstats flagg och opererar från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land. Om redaren gör en framställning därom ska bestämmelserna även tillämpas på fartyg av samma storlek som inte går i internationell fart. Med internationell fart avses enligt samma regel sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet.

I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen finns bestämmelser om att ett fartyg ska ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett certifikat ska visa att fartyget vid en besiktning före utfärdandet av certifikatet motsvarade föreskrivna krav. I 3 kap. samma lag finns bestämmelser om krav för användning av fartyg, bl.a. att det ska ha vissa certifikat.

Såsom utredningen föreslagit bör tillägg göras i fartygssäkerhetslagen där krav på innehav av sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen föreskrivs. Eftersom konventionen inte är tillämplig på fiskefartyg eller traditionsfartyg, vilket däremot fartygssäkerhetslagen är, bör tilläggen innehålla undantag för dessa fartygstyper. Utformningen av regeringens förslag avviker något från utredningens.

Kustbevakningen har anfört att dess fartyg bör undantas från kravet på certifikat och försäkran. Utredningen har inte heller föreslagit certifikatskrav för dessa fartyg utan synes ha ansett att de inte faller in under kriterierna i regel 5.1.3.1. Regeringen har i avsnitt 5.3.1 bedömt att statsfartyg över huvudtaget inte bör omfattas av konventionens bestämmelser.

Ett uttryckligt undantag från kraven på sjöarbetscertifikat och överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör föreskrivas.

Övrigt

Av Transportstyrelsens föreskrifter om tillsyn (TSFS 2009:2) framgår att ombord på fartyget ska finnas bl.a. de certifikat och övriga dokument som har utfärdats för fartyget. Konventionens bestämmelse om att fartyget ska medföra och bevara sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse föranleder därför inget tillägg i befintliga författningar.

6.8.2. Tillsyn av svenska fartyg

Regeringens förslag: Transportstyrelsen utövar tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena ombord. Tillsynen avser, förutom fartygssäkerhetslagen, även sjömanslagen, arbetsmiljölagen, mönstringslagen och lagen om vilotid för sjömän samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.

Utredningen lämnade inget förslag när det gäller omnämnandet av de författningar som tillsynen avser.

Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.

Skälen för regeringens förslag

Tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena ombord

Transportstyrelsen utövar i dag tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen och enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen när det gäller fartyget och dess utrustning och drift m.m., säkring av last som ännu inte har förts ombord, rederiers säkerhetsorganisation och arbetsmiljön ombord. I tillsynen ingår såväl den inledande besiktningen, som kan leda fram till att certifikat utfärdas, som därefter följande besiktningar och kontroller för att se till att gällande föreskrifter efterlevs liksom för att förnya certifikaten. Tillsynen omfattar även inspektioner vilka görs när tillsynsmyndigheten finner det motiverat.

När det gäller sjöarbetskonventionen föreskrivs i standard A5.1.3.1 och A5.1.2.3 att det utfärdade certifikatet gäller i högst fem år och att det ska gälla med förbehåll för en mellanliggande inspektion inom viss tid. Den mellanliggande inspektionen ska vara lika omfattande och grundlig som den som görs för att förnya certifikatet.

Det är naturligt att Transportstyrelsen tilldelas detta nya tillsynsansvar i linje med en av sina huvuduppgifter att vara tillsynsmyndighet inom transportområdet.

Vilka förhållanden blir föremål för tillsyn?

I standard A5.1.3.1 hänvisas till tillägg A5-1 till konventionen där de förhållanden som måste besiktigas och konstateras uppfylla konventionens krav i nationella lagar och andra författningar räknas upp. Det är

fråga om minimiålder, läkarintyg, sjömännens utbildning och kvalifikationer, sjömännens anställningsavtal, användning av privata rekryterings- och förmedlingskontor, arbetstid och vilotid, bemanningsnivåer, bostäder och rekreationsmöjligheter ombord, mat och förplägnad, skydd av hälsa och säkerhet samt förebyggande av olyckor, sjukvård ombord, rutiner för klagomål ombord och utbetalning av löner.

Förslag

I likhet med utredningen föreslår regeringen ett tillägg i 5 kap. 1 § första stycket fartygssäkerhetslagen som innebär att Transportstyrelsens tillsyn även ska omfatta arbets- och levnadsförhållandena ombord. Lagrådet har föreslagit att av förenklingsskäl kan tillägget avseende arbets- och levnadsförhållandena ombord sammanföras med den nuvarande punkten 4 om arbetsmiljön ombord. Regeringen instämmer i och för sig i förenklingsresonemanget men föredrar av tydlighetsskäl att placera bestämmelsen om det nya tillsynsområdet i en egen punkt.

I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet finns de närmare föreskrifterna om den tillsyn som styrelsen utövar i dag. Föreskrifterna stöder sig på bemyndiganden i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen (2003:438). De närmare föreskrifter som krävs för att uppfylla konventionens krav angående tillsynens innehåll, certifikatets giltighetstid m.m. meddelas lämpligast på samma sätt.

I 5 kap. 1 § tredje stycket anges att i frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar följs. Lagrådet har påpekat att det på motsvarande sätt bör anges att tillsynen över arbets- och levnadsförhållandena ombord ska avse nämnda lagar samt även sjömanslagen (1973:282) och mönstringslagen (1983:929). Regeringen delar denna uppfattning och följer Lagrådets förslag till utformning av tredje stycket.

I sjömanslagen (1973:282) bör införas en ny paragraf som anger att bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen. Detta eftersom sjömanslagen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn, men däremot om förhållanden som ska ingå i tillsynen av sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord.

6.8.3. Inspektion av utländska fartyg

En medlemsstat får inspektera alla utländska fartyg som i sin normala verksamhet eller av driftstekniska skäl angör en hamn i medlemsstaten. Inspektionen får ske i syfte att granska efterlevnaden av sjöarbetskonventionens krav avseende sjömännens arbets- och levnadsförhållanden. Även fartyg som är registrerade i en stat som inte ratificerat konventionen får inspekteras. Bestämmelser om detta finns i artikel V punkt 4 och regel 5.2.1 i konventionen. Vidare anges i regel 5.2.2 att varje medlemsstat ska godkänna ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med konventionen som bevis på efterlevnaden av

kraven i konventionen. Inspektionen ska därför huvudsakligen begränsas till en granskning av certifikatet och försäkran.

I fartygssäkerhetslagen finns liknande bestämmelser om tillsyn i form av inspektion av utländska fartyg. I 5 kap. 9 § föreskrivs att inspektionen, när det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, ska begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget avviker från uppgifterna i certifikatet i något väsentligt avseende.

I konventionens standard A5.2.1.1–5 finns en uppräkning av de omständigheter som kan leda till en mer ingående inspektion för att fastställa hur arbets- och levnadsförhållandena är ombord. Så är fallet om certifikatet och intyget inte visas upp, inte hålls aktuella, inte innehåller den information som krävs eller av annat skäl är ogiltiga. Detsamma gäller när det finns uppenbara skäl att tro att förhållandena på fartyget inte uppfyller kraven i konventionen, när det finns rimliga skäl att tro att fartyget skiftat flagg för att undvika efterlevnad av konventionen eller när det finns klagomål om att konventionen inte efterlevs.

Om det vid den grundligare inspektionen visar sig att arbets- och levnadsförhållandena inte är i enlighet med kraven ska inspektören göra fartygets befälhavare uppmärksam på bristerna och fastställa ett slutdatum för avhjälpande av dem. Om bristerna är betydande ska berörda redar- och sjöfolksorganisationer i hamnstaten upplysas därom.

Konventionens bestämmelser om när och hur en mer ingående inspektion ska ske genomförs lämpligast i Transportstyrelsens föreskrifter med stöd av bemyndiganden i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen, se närmast föregående avsnitt. Några lagbestämmelser om detta behövs inte.

6.8.4. Inskränkningar i rätten att nyttja fartyg

Regeringens förslag: Ett fartygs resa får förbjudas om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) anför endast att de delar utredningens uppfattning.

Skälen för regeringens förslag

Konventionens bestämmelse

I standard A5.2.1.6 anges följande. Om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion inte befinns uppfylla kraven i konventionen och a) förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, eller b) den bristande efterlevnaden utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i konventionen, ska inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överens-

stämmelse har rättats till eller inspektören har godkänt en åtgärdsplan och är förvissad om att planen kommer att genomföras snabbt.

Vad som avses är således en möjlighet för hamnstaten att kvarhålla fartyget.

Svenska bestämmelser

I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs att ett svenskt fartyg ska ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Transportstyrelsen kan förklara ett certfikat ogiltigt om förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots föreläggande, inte har avhjälpts eller fartyget inte undergår föreskriven tillsyn. Enligt 6 kap. 2 § får ett fartygs resa förbjudas bl.a. om fartyget saknar ett certifikat ombord som det ska ha.

Med stöd av 6 kap. 1 § 2 samma lag får ett fartygs resa också förbjudas om det i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa och olycksfall. Fartygets ägare eller redare kan med stöd av 6 kap. 11 § i stället föreläggas att inom viss tid avhjälpa bristen eller uppfylla kravet.

I 6 kap. 3 § 3 anges att ett fartygs resa ska förbjudas om någon brist som anges i 1 § medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning eller passagerare och vissa där nämnda åtgärder inte är tillräckliga för att undanröja faran.

Förslag

För det fall ett svenskt fartyg saknar sjöarbetscertifikat – vilket det enligt förslaget i avsnitt 6.8.1 kommer att finnas krav på – får fartygets resa förbjudas med stöd av 6 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen. Detsamma gäller enligt 6 kap. 1 § 2 om fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall. Är bristerna så allvarliga att det föreligger en omedelbar fara för bl.a. liv, ska nyttjandeförbud beslutas.

Konventionens bestämmelser är således i huvudsak redan uppfyllda genom fartygssäkerhetslagen. Det som saknas är en möjlighet att meddela nyttjandeförbud när bristerna är så allvarliga att förhållandena är klart farliga även för sjömännens trygghet, jfr beskrivningen av innehållet i standard A5.2.1.6 ovan. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § 2 fartygssäkerhetslagen bör därför ändras i form av ett tillägg avseende otrygghet.

Utredningen har emellertid föreslagit att bestämmelsen också omformuleras på så sätt att ”i något väsentligt avseende har brister i etc” byts ut mot ”brister i skyddet som är farliga för etc” för bättre överensstämmelse med konventionen och för att uppnå språklig logik. Inom parentes sagt noterar regeringen att det i regel A5.2.1.6 talas om ”förhållanden som är klart farliga för etc”. Frågan är om kravet i konventionen, så som det är formulerat, medför att fartygssäkerhetslagens bestämmelse måste ändras eller om konventionens krav är uppfyllt i och med nuvarande lydelse.

Regeringen konstaterar att den aktuella bestämmelsen i 6 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen överfördes oförändrad från den förra fartygssäkerhetslagen (1988:49) vilken i sin tur motsvarar bestämmelsen i föregångaren, lagen (1965:719) om säkerhet till sjöss. Av förarbetena till

sistnämnda lag (prop. 1965:132, s. 118) som ersatte lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg (härefter tillsynslagen) framgår dock följande. ”Tillsynslagens bestämmelse om att fartygs resa får förbjudas om brister i fartyget är av den beskaffenheten att en fortsatt resa kan antagas medföra livsfara för de ombordvarande, har utsatts för hård kritik eftersom den hindrar ingripanden i uppenbara fall och hämmar en effektiv tillsyn.” Bestämmelsen omformulerades därför till den nuvarande lydelsen vilket innebar att bl.a. kriteriet ”livsfara” togs bort. Det anfördes dock att det ska vara fråga om ett påtagligt åsidosättande av väsentliga sjösäkerhetskrav.

Det kan diskuteras huruvida brister som är ”farliga” eller ”klart farliga” innebär ett högre eller lägre krav än bestämmelsens nuvarande ”i något väsentligt avseende har brister i”. Enligt regeringens uppfattning är det inte självklart att utredningens förslag medför att kravet sänks, dvs. att möjligheten att kunna kvarhålla ett fartyg ökar. Det kan således finnas en risk för det motsatta vilket kan anses strida mot artikel 19.8 i ILO:s stadga. Mot bakgrund härav och med tanke på den aktuella bestämmelsens långa historik, anser regeringen att den bör kvarstå oförändrad i denna del.

Enligt Lagrådet bör det framgå direkt av paragrafen att den otrygghet som avses är sådan som gäller arbets- och levnadsförhållanden. Regeringen föreslår att paragrafen utformas i enlighet härmed.

Hänvisningar till S6-8-4

6.9. Övrigt

Förslaget att Sverige ska ansluta sig till 2006 års sjöarbetskonvention kräver inte bara de i detta avsnitt redovisade lagförslagen utan även att vissa ändringar sker på lägre författningsnivå. I de fall dessa lägre författningsändringar kan förutses medföra kostnader eller andra konsekvenser redovisas dessa i avsnitt 8.

Hänvisningar till S6-9

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Vissa av de föreslagna bestämmelserna träder i kraft den 1 mars 2012, medan övriga bestämmelser träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De föreslagna bestämmelserna i socialförsäkringsbalken ska tillämpas på arbete som utförs efter ikraftträdandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.

Utredningen har föreslagit att samtliga bestämmelser ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Vid tiden för utredningens förslag var det emellertid omöjligt att förutse närmare vilken dag konventionen skulle komma att träda i kraft.

Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts. Skälen för regeringens förslag: Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter den dag då minst 30 medlemsländer som tillsammans står för 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat den. Per den

20 november 2011 har 20 medlemsländer som tillsammans står för mer än nämnda procent av världshandelstonnaget ratificerat konventionen. Det är således inte känt vilken dag konventionen träder i kraft, men det är rimligt att förutsätta att så kommer att ske under år 2012. De länder som ratificerat den måste därmed senast samma dag ha genomfört konventionens krav i sina nationella författningar.

Bland konventionens bestämmelser finns kravet på sjöarbetscertifikat och intyg om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Dessa dokument utgör ett bevis på att fartygets flaggstat inspekterat fartyget och att konventionens krav på sjömännens arbets- och levnadsförhållanden är uppfyllda. Om ett fartyg vid en inspektion i en hamnstat inte kan visa upp ett sådant certifikat har hamnstaten rätt att kvarhålla fartyget. Dessa förhållanden har beskrivits i avsnitt 6.8.

För att möjliggöra för Transportstyrelsen att kunna utöva tillsyn i form av besiktning av fartyg och därefter utfärda certifikat efter konstaterad uppfyllelse med konventionen, måste vissa bestämmelser träda i kraft innan konventionen träder i kraft. I annat fall riskerar svenskflaggade fartyg att efter sistnämnda datum kvarhållas i en annan stats hamn på grund av att redaren inte kan uppvisa ett sjöarbetscertifikat. Det är därför önskvärt att ett ikraftträdande av nödvändiga bestämmelser kan ske redan den 1 mars 2012 vilket regeringen föreslår. Detta gäller dock endast vissa av förslagen. Bestämmelserna i 3 kap.9 a och 9 b §§fartygssäkerhetslagen om skyldighet att inneha sjöarbetscertifikat m.m. eller bestämmelsen i 6 kap. 1 § samma lag om inskränkningar i rätten att nyttja ett fartyg behöver inte träda i kraft förrän samtidigt med konventionen. Detsamma gäller förslaget om fortsatt giltighetstid för läkarintyg i mönstringslagen (1983:929).

Vidare utvidgas, enligt förslag i avsnitt 2.5, den personkrets som är berättigad till arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner. Inte heller detta förslag bör träda i kraft förrän konventionen börjar gälla. Ändringen i socialförsäkringsbalken bör således träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Vidare bör undvikas att utvidgningen av socialförsäkringen får en retroaktiv tillämpning. Vissa arbetsbaserade förmåner gäller t.ex. från och med den första dagen av anställningstiden. Även om retroaktiv utbetalning av förmåner inte aktualiseras därför att vederbörligt anmälnings- eller ansökningsförfarande har inte gjorts tidigare, bör föreskrivas att den nya bestämmelsen ska tillämpas på sådant arbete som utförs efter ikraftträdandet. I annat fall kommer konventionen att tillämpas i större utsträckning än vad som krävs. Enligt Lagrådet framstår det som oklart om övergångsbestämmelsen ger avsett resultatet vid beräkning av pensionsgrundande inkomst på så sätt att sådan inkomst skulle beräknas utifrån årsinkomsten från anställningen som sjöman, även om ikraftträdandet skulle ske vid en annan tidpunkt än ett årsskifte. Frågan bör enligt Lagrådet övervägas närmare. Regeringen anser emellertid att den föreslagna övergångsbestämmelsen ger avsett resultat, se vidare författningskommentaren angående den bestämmelsen.

8. Kostnader och andra konsekvenser

Hänvisningar till S8

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.9

8.1. Det allmänna

8.1.1. Transportstyrelsen

Transportstyrelsen kommer att bli tillsyns- och föreskriftsmyndighet över sjöarbetskonventionens efterlevnad i Sverige. Den nya verksamheten kommer att utgöras av faktiskt tillsynsarbete, utfärdande av certifikat, utarbetande av föreskrifter och rutiner samt diverse övrig administration.

Inspektörer kommer att behöva utbildas för att kunna genomföra den tillsyn som krävs innan certifikat kan utfärdas för svenskflaggade fartyg och när utländska fartyg i svenska hamnar ska inspekteras. Förutom en grundläggande utbildning är det rimligt att tänka sig att viss fortbildning kommer att vara nödvändig. Detta kommer att generera kostnader.

När det gäller själva tillsynen av svenska fartyg kommer denna verksamhet dock att finansieras med hjälp av avgifter såsom sedan lång tid sker inom sjöfartsområdet och som sedan år 2011 sker inom även övriga transportslag rörande Transportstyrelsens verksamhet i form av tillsyn (jfr. prop. 2010/11:30). Införandet av sjöarbetskonventionen kan därigenom komma att påverka myndighetens avgiftssättning.

Transportstyrelsen har vidare själv påtalat att den utsätts för ett antal årliga externa revisioner av bl.a. EU och IMO, och att det därför inte är omöjligt att även ILO-revisioner kan komma att aktualiseras efter en ratificering av sjöarbetskonventionen. Sådana revisioner tar i anspråk arbetskraft från Transportstyrelsen i varierande grad.

Vidare innebär anslutningen till konventionen en utökning av myndighetens verksamhet i form av löpande föreskriftsarbete, förvaltning av verksamheten och upprätthållande av kompetens inom området. Tillsammans medför detta kostnader.

Det är troligt att Transportstyrelsen även kommer att bli ansvarig för uppgiften att kontrollera utbildningen av och certifiera fartygskockar. Eftersom detta är ett nytt område kan uppstartskostnader av olika slag påräknas.

Transportstyrelsen kommer slutligen att hålla register över genomförd tillsyn av konventionens efterlevnad. Detta innebär att befintligt datasystem kommer att behöva utökas eller anpassas.

Sammanfattningsvis innebär anslutningen till sjöarbetskonventionen att Transportstyrelsens får nya uppgifter som motsvarar två till tre årsarbetskrafter under uppbyggnadsskedet och minst en och en halv årsarbetskraft under förvaltningsskedet. I mångt och mycket finns det dock synergieffekter att uppnå i form av t.ex. samordnad tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena och befintliga tillsynsområden. Regeringen gör sammantaget bedömningen att tillkommande uppgifter inte kommer att inverka på befintliga anslagsramar.

8.1.2. Utökade socialförsäkringsförmåner

Socialförsäkringsuttag

Enligt nuvarande svenska bestämmelser har sjömän som är bosatta i Sverige och som arbetar på ett fartyg som för annan än svensk eller EUflagg inte rätt till de svenska arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna, se avsnitt 6.7. För att uppfylla sjöarbetskonventionens krav på att alla sjömän ska ha tillgång till ett visst socialförsäkringsskydd måste således svensk rätt ändras. I propositionen föreslås därför att socialförsäkringsbalken ändras så att även arbete på handelsfartyg från tredjeland anses som arbete på svenskt fartyg. Därmed får alla i Sverige bosatta sjömän – oavsett på vilket fartyg de arbetar – del av såväl de bosättningsbaserade som de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna.

Förslaget innebär följaktligen att antalet personer som är berättigade att utnyttja socialförsäkringssystemet ökar. Det är mycket svårgörligt att kunna presentera en exakt siffra på hur många som berörs, dels eftersom sjömän normalt inte mönstrar på utländska fartyg, dels eftersom det inte finns någon klar definition på vem som är sjöman. I andra sammanhang har dock en uppskattning gjorts på grundval av antal utfärdade s.k. SID (Seafarers ID Cards). Med beaktande härav samt med tanke på att de flesta i Sverige bosatta sjömän som inte arbetar på svenskflaggade fartyg i stället arbetar på fartyg med EU/EES-flagg, gör regeringen bedömningen att det rör sig om högst cirka 1 000 personer som arbetar på tredjelandsfartyg.

När det gäller påverkan på statens kostnader för hanteringen och uttaget av de arbetsbaserade förmånerna för dessa personer görs bedömningen att den blir högst marginell. Enligt AKU (Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning) för maj 2011 ingår för närvarande cirka 5 miljoner personer i arbetskraften vilka därmed är potentiella mottagare av de arbetsbaserade förmånerna. En ökning av den gruppen med cirka 1 000 personer ger endast en försumbar påverkan på utgifterna.

Administration m.m.

Förutom Försäkringskassans verksamhet i samband med den utökade tillgången till socialförsäkringsuttaget kommer Skatteverkets verksamhet att beröras. Skatteverket aktualiseras när det gäller debitering av arbetsgivaravgifter och egenavgifter som ligger till grund för det statliga socialförsäkringssystemet. De nya bestämmelserna kan komma att medföra utökad administration framför allt i förhållande till de utländska arbetsgivarna.

Mot bakgrund av den förhållandevis begränsade grupp sjömän förslaget handlar om kan det dock med fog antas att verksamheten inte kommer att växa i någon större utsträckning. De utökade kostnader som förslaget kan komma att medföra bedöms därför inte påverka den befintliga anslagsramen.

Hänvisningar till S8-1-2

8.2. Sjöfartsnäringen

Allmänt

Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention har på det stora hela välkomnats av sjöfartsnäringen. Det gäller såväl det faktum att överskådligheten av de olika rättsområden som aktualiseras förenklas avsevärt i och med ett samlat dokument, som att de frågor som regleras uppfattas som väsentliga för en säker och ändamålsenlig sjöfart. Det är också av vikt att den stat som ratificerat konventionen får rätt att inspektera alla fartyg som anlöper dess hamnar, oavsett om fartygens flaggstater har ratificerat konventionen eller inte.

Förslaget att inte också inkludera fartyg som endast går i inre fart i bestämmelsernas tillämpningsområde innebär att i stort sett hela skärgårdsflottan faller utanför. Detta är naturligtvis till fördel ekonomiskt sett för de små rederier som annars skulle ha berörts.

Såsom framhållits tidigare är redan merparten av konventionens bestämmelser gällande rätt i Sverige. Detta innebär att de konsekvenser som följer av ett genomförande av konventionen i sin helhet är förhållandevis begränsade. Följande kostnader och konsekvenser kan dock förutses.

Tillsyn och utfärdande av certifikat

Av de fartyg som omfattas av konventionens bestämmelser ska de med en bruttodräktighet över 500, som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land, ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. För att få ett certifikat och en försäkran måste fartyget genomgå en initialbesiktning och därefter, för att förnya certifikatet och försäkran, underkastas regelbunden tillsyn. Den tid som fartyget ställs till tillsynsmyndighetens förfogande innebär givetvis ett avbräck i redarens intäkter. Transportstyrelsen samordnar dock sin verksamhet inom de olika tillsynsområden vilket minimerar denna tid. Den sammanlagda tillsynstiden för fartyget bör därför inte utökas särskilt mycket.

Transportstyrelsens verksamhet i form av bl.a. tillsyn och ärendehandläggning är avgiftsbelagd vilket innebär att redaren kommer att få betala för tillsynsförrättningarna och utfärdandet av de två dokumenten. Beloppen kommer rimligtvis att ligga i paritet med nuvarande liknande avgifter.

I augusti 2011 fanns 192 fartyg med en bruttodräktighet över 500 registrerade i det svenska fartygsregistret.

Bestridande av tandvårdskostnader

Bestämmelsen om arbetsgivarens ansvar för betalning av sjömännens kostnader för oundgänglig tandvård är ny. Såsom framhålls i avsnitt 6.4.3 och 9.1 är det fråga om tandvård som omfattar begränsade åtgärder av närmast akut art, och inte tandvård i allmänhet. Det finns dessutom inget som talar för att sjömän av i dag är utsatta för värre tandbesvär än arbetstagare i allmänhet. Området är även begränsat på så sätt att det

gäller för sjömän under den tid de har befattning på fartyg. Det bör vidare beaktas att denna fråga, liksom övriga frågor som regleras i sjöarbetskonventionen, handlar om att tillförsäkra sjömännen en miniminivå i form av drägliga arbetsförhållanden. Detta tillhopa föranleder regeringen att göra den bedömningen att de kostnader som kan komma att uppstå är försumbara.

Övrigt

Redaren kommer att få bekosta utbildning för de sjömän som arbetar som fartygskockar.

Enligt standard A3.2.3 i konventionen ska fartygskockar vara utbildade, kvalificerade och kompetenta för sin befattning. Kraven omfattar bl.a. kunskap om praktisk matlagning, livsmedelshygien, miljöskydd och hälsa. Av anvisning B3.2.2.1 följer att sjömän bör vara behöriga som fartygskockar endast om de har a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid som den behöriga myndigheten föreskriver, eller b) avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskriver eller examen vid en godkänd utbildning som kockar. Certifikat kan utfärdas direkt av myndigheten eller vid en godkänd kockutbildning som står under myndighetens tillsyn. För att uppfylla konventionens krav måste ett tillägg ske i svenska bestämmelser. Detta regleras emellertid lämpligast på lägre författningsnivå varför denna proposition inte innehåller några förslag till riksdagen härvidlag.

Det kommer att åligga myndigheten att besluta om den närmare utformningen av kockutbildningen. Härav följer att det för närvarande inte är möjligt att ange ett bestämt belopp för den kostnad som kommer att belasta redaren.

Konventionens krav på att gällande kollektivavtal ska finnas tillgängliga på engelska innebär att redaren måste ombesörja en översättning i förekommande fall. Detta måste emellertid anses vara en högst marginell kostnad.

Hänvisningar till S8-2

8.3. Den enskilde

Sjöarbetskonventionen innebär att de sjömän som omfattas av konventionen garanteras anständiga arbets- och levnadsförhållanden ombord. Reglerna om att tillsyn ska kunna genomföras på alla fartyg som anlöper en hamn i ett medlemsland – oavsett om fartygets flaggstat ratificerat konventionen eller inte – innebär en ökad säkerhet för alla sjömän.

Kravet om att alla sjömän ska ha tillgång till ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har, innebär att vissa sjömän kommer att kunna nyttja fler svenska socialförsäkringsförmåner. Detta gäller de sjömän som är bosatta i Sverige och som arbetar på utländskt fartyg som inte för EU/EES-flagg eller vars flaggstat omfattas av någon annan bilateral konvention om social trygghet.

Den enskilde sjömannen kommer också att få rätt till nödvändig tandvård när denne har befattning på fartyget.

9. Författningskommentar

9.1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:242)

Paragrafen ändras genom ett tillägg där det anges vad som i denna lag avses med inre fart om inte annat särskilt anges. Med inre fart avses fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. För det fall det i någon annan bestämmelse i lagen anges vad som avses med inre fart, gäller den bestämmelsen.

Bestämmelsen har införts efter påpekande från Lagrådet och har behandlats i avsnitt 5.3.3.

37 a §

I en ny paragraf, 37 a §, föreskrivs att befälhavaren ska sörja för att en sjöman som har befattning på fartyg som inte uteslutande går i inre fart får oundgänglig tandvård. I förslaget till ändring i 3 § anges vad som avses med inre fart i sjömanslagen.

Genom bestämmelsen genomförs kravet i standard A4.1.1 i sjöarbetskonventionen där det anges att sjömän förutom hälso- och sjukvård även ska ha tillgång till ”essential” tandvård. Den nya paragrafen införs efter 37 § sjömanslagen, där det föreskrivs att befälhavaren ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land.

Bestämmelsen innebär att befälhavaren pekas ut som den som ska se till att sjömannen får oundgänglig tandvård när han eller hon behöver sådan.

Exempel på oundgänglig tandvård enligt sjömanslagen är, förutom sådana akuta besvär som medför att sjömannen inte kan utföra sitt arbete, även sådant som vållar stora obehag. Smärre besvär, regelbundna kontroller eller tandvård av estetisk art faller däremot inte in under paragrafens tillämplighet. Med befattning på fartyg avses enligt 3 § sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål. En sjöman anses ha lämnat sin befattning på fartyg när han eller hon inte längre tjänstgör på fartyget, t.ex. under semester eller avmönstring såväl i hemlandet som under fartygets resa. Det innebär alltså inte nödvändigtvis att sjömannen avslutar sin anställning. Att sjömannen under sin vilotid väljer att gå i land, om så är möjligt och tillåts, i stället för att stanna ombord, innebär inte att sjömannen lämnat sin befattning på fartyget. Paragrafen har utformats med beaktande av synpunkter från Lagrådet.

Skyldigheten är också begränsad till att avse sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, vilket överensstämmer i sak med sjöarbetskonventionens bestämmelse i artikel II punkt 1 (i) om dess tillämpningsområde. Paragrafen följer 37 § utformningsmässigt i aktuella delar.

Lagrådet har påtalat det olämpliga med den utformning som föreslogs i lagrådsremissen när det gäller vad som avses med inre fart. På Lagrådets inrådan föreslås därför att 3 § ändras, vilket föranleder följdändringar i bl.a. 37 a §, se kommentaren till 3 § och vad som anförs i avsnitt 5.3.3.

Bestämmelsen om tandvård har kommenterats i avsnitt 6.4.3. I avsnitt 5.3.2 och 5.3.3 behandlas frågan om inre fart.

38 §

I standard A4.2.1 a) i sjöarbetskonventionen föreskrivs att arbetsgivaren ska svara för kostnader på grund av sjukdom eller skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag sjömännen anses vederbörligen hemsända och i standard A4.2.2 att perioden inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar. I 38 § andra stycket sjömanslagen regleras arbetsgivarens ansvar för bestridande, dvs. betalning, av sjukvårdskostnader för sjömän som är sjuka eller skadade när de lämnar befattning på fartyg. För att uppfylla kravet i konventionen utvidgas därför kostnadsansvaret från 84 dagar till 112 dagar när det gäller sjömän som vårdas i annat land än det där han eller hon är bosatt. Som ytterligare krav gäller att fartyget inte uteslutande går i inre fart.

Ändringen innebär att när det gäller sjömän som vårdas i det land där de är bosatta är kostnadsansvaret oförändrat, dvs. högst 42 dagar. Dessa sjömän är redan vederbörligen hemsända som konventionen föreskriver varför nuvarande reglering i 38 § andra stycket sträcker sig längre än konventionens krav. Om sjömännen vårdas i annat land än där de är bosatta utökas däremot ansvaret från högst 84 till högst 112 dagar.

För att inkludera en sjöman som är bosatt utomlands men vårdas i Sverige (vårdas i annat land än där han är bosatt) gäller utökningen under förutsättning att fartyget inte enbart går i inre fart, dvs. det måste vara ett fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen. Om fartyget i stället enbart går i inre fart gäller fortfarande högst 84 dagars kostnadsansvar oavsett var sjömannen vårdas respektive är bosatt, så länge detta är olika länder.

Om sjukvårdskostnaderna upphör innan respektive högsta antal dagar har nåtts, upphör givetvis också arbetsgivarens kostnadsansvar.

När det gäller begreppet befattning på fartyg hänvisas till kommentaren till 37 a § sjömanslagen.

I paragrafen görs också en ändring till modernare språkbruk genom utbyte av ordet ”bestrida” till ”betala”.

Även denna paragraf har utformats efter Lagrådets påpekande avseende 37 a § när det gäller begreppet inre fart, se kommentaren till 3 och 37 a §§ samt avsnitt 5.3.3.

Genom förslaget, som behandlats i avsnitt 6.6.1, uppfylls kravet i standard A4.2.1 a) och A4.2.2 i sjöarbetskonventionen.

Härutöver görs språkliga ändringar i paragrafen.

38 a §

I en ny paragraf införs en bestämmelse om att arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård för sjöman som har befattning på sådant fartyg som inte uteslutande går i inre fart. De sjömän som omfattas är de som har befattning på fartyg, och de fartyg som avses är sådana som inte enbart går i inre fart. Begreppet befattning på fartyg har kommenterats under 37 a §. De kostnader som avses är företrädesvis de direkta tandvårdskostnaderna i form av avgifter för vården, inte kringkostnader i form av t.ex. transportkostnader för att nå vården.

Förslaget har justerats i förhållande till lagrådsremissens efter

Lagrådets yttrande avseende 37 a §, se kommentaren till den paragrafen liksom till 3 § sjömanslagen samt avsnitt 5.3.3.

Genom bestämmelsen genomförs kravet i regel 4.2 i konventionen. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.3.

39, 43 och 44 §

Några smärre språkliga ändringar görs i paragraferna.

58 §

Genom ett tillägg i paragrafen föreskrivs att på fartyg som går i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska. Med internationell fart menas annan fart än den som går mellan hamnar i Sverige. Kravet på tillgänglighet innebär inte nödvändigtvis att avtalet måste finnas i pappersform utan anses uppfyllt om avtalet finns att tillgå i elektronisk form, t.ex. på CD-skiva eller via rederiets eller fartygets intranät.

Härutöver görs språkliga ändringar i paragrafen. Bestämmelsen genomför kravet i standard A2.1.2 i konventionen och har behandlats i avsnitt 6.2.1.

61 a §

Av en ny paragraf framgår att regler om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Härmed avses tillsyn över efterlevnaden av sjömanslagens bestämmelser om sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord. Tillsynsreglerna finns i 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen, se avsnitt 9.4. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen har redovisats i avsnitt 6.8.2.

Hänvisningar till S9-1

  • Prop. 2011/12:35: Avsnitt 8.2

9.2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)

19 §

I andra stycket införs en ändring som innebär att om ett läkarintygs giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss fortsätter intyget att gälla till dess fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda intyg. Den fortsatta giltighetstiden får dock vara högst tre månader. I övrigt kvarstår befälhavarens skyldighet enligt paragrafen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelsen behöver inte träda i kraft förrän konventionen träder i kraft dvs. den dag regeringen bestämmer.

Konventionens bestämmelser om läkarintyg finns i standard A1.2.9. Den föreslagna bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1.3.

9.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän

5 §

I första stycket görs endast en redaktionell ändring.

I tredje stycket införs en skyldighet att höra berörda redar- och sjöfolksorganisationer innan undantag enligt andra stycket får medges. Bestämmelsen, som utformats enligt Lagrådets förslag, genomför i allt

väsentligt kravet i konventionens standard A1.1.3 och har redovisats i avsnitt 6.1.1.

9.4 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

Såväl förslag 9.4 som 9.5 avser förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Anledningen till uppdelningen i två förslag är att de båda lagarna föreslås ha olika ikraftträdandedatum.

Ikraftträdandebestämmelserna har behandlats i avsnitt 7.

1 kap.

4 §

I två nya punkter anges vad som i lagen avses med sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Motsvarande bestämmelser finns i regel 5.1.3.3 och 5.1.3.4 i konventionen.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I avsnitt 6.8.1 har förslaget redovisats.

4 kap.

5 §

I paragrafen görs ett tillägg i första stycket om att kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Tillägget är föranlett av bestämmelsen i regel 3.2.1 i konventionen som har motsvarande innehåll.

I andra stycket görs endast en redaktionell ändring. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.1.

5 kap.

1 §

I första stycket räknas de områden upp över vilka Transportstyrelsen utövar tillsyn enligt lagen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. I en ny punkt föreskrivs att detta gäller även arbets- och levnadsförhållandena ombord. Härmed avses alla de områden som ingår i sjöarbetskonventionens bestämmelser och som genomförts i olika författningar i svensk rätt eller som nu föreslås genomföras. I Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2009:2 finns bestämmelser om vilka områden som blir föremål för tillsyn och hur denna ska gå till. Tillsynens materiella innehåll regleras i standard A5.1.3.1 med hänvisning till tillägg A5–1 i konventionen. Tillsyn över arbets- och levnadsförhållanden omfattar mer än själva arbetsmiljön som regleras i punkt 4 i paragrafen. Dessutom görs en språklig ändring i stycket.

I tredje stycket görs ett tillägg vari anges vilka föreskrifter som tillsynen över arbets- och levnadsförhållandena avser. För att förenkla stycket sammanförs tillägget med den nuvarande bestämmelsen när det

gäller frågan som avser arbetsmiljön. Första och tredje styckena har utformats i linje med Lagrådets förslag.

I fjärde stycket görs endast en språklig justering. I femte stycket görs en ändring till följd av förslaget i tredje stycket. Den tillsyn som i dag sker enligt tredje och fjärde styckena utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket. Detta förhållandena bör kvarstå, men bestämmelsen omformuleras för att klargöra att samverkan även fortsättningsvis endast gäller frågor som avser arbetsmiljön. Utformningen av bestämmelsen följer Lagrådets förslag.

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8.2.

9.5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

3 kap.

9 a och 9 b §

I två nya paragrafer anges vilka fartyg som är skyldiga att ha ett sjöarbetscertifikat respektive en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Bestämmelserna genomför regel 5.1.3 i konventionen.

Fartyget ska vara svenskt och ha en bruttodräktighet om minst 500. Med internationell fart avses sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet. Således omfattas ett svenskflaggat fartyg som går till eller från Sverige till eller från en hamn i ett annat land liksom fartyg som går mellan två andra länder. Med inrikes fart i ett annat land menas ett annat land än Sverige. Ett fartyg som visserligen är svenskt och har en bruttodräktighet om minst 500, men som endast går i inrikes fart i Sverige omfattas alltså inte av kravet på certifikat och försäkran.

Undantag för fiskefartyg, traditionsfartyg och statsfartyg görs för att uppfylla huvudregeln i artikel II punkt 4 avseende konventionens omfattning som har behandlats i avsnitt 5.3.1

Förslagen i övrigt har behandlats i avsnitt 6.8.1.

6 kap.

1 §

Genom ett tillägg i punkt 2 föreskrivs att ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden. Ordalydelsen ändras för att anpassas till standard A5.2.1.6 i konventionen där det föreskrivs bl.a. att om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion inte befinns uppfylla kraven i konventionen och förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, ska inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överensstämmelse har rättats till.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8.4.

Ikraftträdandebestämmelsen

I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Syftet är att möjliggöra för regeringen att anpassa ikraftträdandet till tidpunkten för konventionens ikraftträdande.

Bestämmelsen har redovisats i avsnitt 7.

9.6. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

6 kap.

3 §

I 6 kap. 3 § första stycket socialförsäkringsbalken (SFB) görs endast en språklig ändring.

I ett nytt andra stycke i paragrafen införs en bestämmelse om att för en sjöman ska även arbete på handelsfartyg från tredjeland anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282), dvs. fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. Tillägget innebär en utvidgning i förhållande till vad som föreskrivs i första stycket om att arbete på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige.

Ändringen är en följd av standard A4.5.3 i konventionen där det anges att varje medlemsstat ska vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge det kompletterande socialförsäkringsskydd som avses i punkt 1 till alla sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Genom den nya bestämmelsen i andra stycket regleras försäkringstillhörigheten för den aktuella personkretsen när det gäller den arbetsbaserade grenen av socialförsäkringen. Den som uppfyller villkoren i bestämmelsen blir därmed försäkrad för arbetsbaserade förmåner.

Med handelsfartyg från tredjeland avses fartyg som används i kommersiell verksamhet och som för en flagg från ett land utanför EU/EESområdet. Bosättningsbegreppet är detsamma som i 5 kap. 2 och 3 §§ SFB. Genom kriteriet att fartyget inte uteslutande går i inre fart avgränsas bestämmelsens tillämpningsområde till det som konventionen omfattar enligt artikel II punkt I (i).

I ett nytt tredje stycke föreskrivs ett undantag från andra stycket när det gäller fiskefartyg och traditionsfartyg. Även om dessa fartyg är handelsfartyg och kriterierna i andra stycket i övrigt är uppfyllda gäller inte det stycket på fiskefartyg och traditionsfartyg. Andra stycket är således överhuvudtaget inte aktuellt när det gäller fiskefartyg och traditionsfartyg. Härmed uppnås överensstämmelse med artikel II punkt 4 i konventionen. Med traditionsfartyg avses vissa traditionellt byggda fartyg. Enligt 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal är det Transportstyrelsen som beslutar vilka fartyg som ska vara traditionsfartyg.

Bestämmelsen har betydelse för personer som har anställning enbart på nu avsedda fartyg. Den som utöver anställning som sjöman på sådant

fartyg har annat arbete i Sverige är nämligen redan på denna grund försäkrad för arbetsbaserade förmåner.

Om en person som uppfyller arbetsvillkoret senare bosätter sig i Sverige, blir han eller hon försäkrad för tiden efter bosättningen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att de nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Härmed möjliggörs för regeringen att besluta om ikraftträdande samtidigt med konventionen.

Övergångsbestämmelsen innebär att de nya bestämmelserna tillämpas på arbete som utförs efter ikrafttträdandet. Härigenom undviks retroaktiv tillämpning. För den som redan före ikraftträdandet har anställning som sjöman på sådant fartyg som avses i 6 kap. 3 § andra stycket innebär det att arbetet som sjöman anses som arbete i Sverige för tiden efter ikraftträdandet. En sådan person blir således försäkrad för de arbetsbaserade förmånerna för tiden efter ikraftträdandet, såvida han eller hon inte på grund av ett annat arbete redan är försäkrad för sådana förmåner.

Det förhållandet att en sjöman är försäkrad för arbetsbaserade förmåner för tiden efter ikraftträdandet innebär att han eller hon kan få arbetsbaserade förmåner som beräknas på arbete som utförs efter ikraftträdandet. Av detta följer exempelvis att beräkning av sjukpenninggrundande inkomst ska göras utifrån den inkomst sjömannen efter ikraftträdandet kan antas komma att tills vidare få från anställningen som sjöman.

När det gäller pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs sådan enligt 59 kap. 5 § första stycket SFB för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensionsgrundande. Inkomster från ett arbete som enligt 6 kap. 3 § andra stycket ska anses som arbete här i Sverige utgör inkomster här i landet. För den som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § när de träder i kraft kommer PGI att fastställas första gången för ikraftträdandeåret. PGI kommer då att beräknas utifrån det årets årsinkomst från anställningen som sjöman, även om ikraftträdandet skulle ske vid annan tidpunkt än vid ett årsskifte.

PGI för ett år (intjänandeåret) utgörs enligt 59 kap. 4 § första stycket SFB av summan av den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete för det året. När PGI ska fastställas för ett arbete som omfattas av 6 kap. 3 § andra stycket SFB klargör övergångsbestämmelsen att inkomstberäkningen ska bygga endast på de arbetsinkomster som den försäkrade har fått från och med det intjänandeår under vilket de nya bestämmelserna träder i kraft, dvs. någon PGIberäkning kan aldrig komma i fråga för tidigare intjänandeår för arbetsinkomster på nu aktuella fartyg. Bestämmelsen har utformats med beaktande av synpunkter från Lagrådet.

Förslaget har redovisats i avsnitt 6.7 och 7.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

70

MLC Maritime Labour Convention,

2006

2006 års sjöarbetskonvention

The General Conference of the International

Labour Organization, having been convened

at Geneva by the Governing Body of the

International Labour Office, and having met

in its Ninety-fourth Session on 7 February

2006, and

desiring to create a single, coherent

instrument embodying as far as possible all

up-to-date standards of existing interna-

tional maritime labour Conventions and

Recommendations, as well as the funda-

mental principles to be found in other

international labour Conventions, in

particular:

– the Forced Labour Convention, 1930 (No.

29);

– the Freedom of Association and Protec-

tion of the Right to Organise Convention,

1948 (No. 87);

– the Right to Organise and Collective

Bargaining Convention, 1949 (No. 98);

– the Equal Remuneration Convention,

1951 (No. 100);

– the Abolition of Forced Labour

Convention, 1957 (No. 105);

– the Discrimination (Employment and

Occupation) Convention, 1958 (No. 111);

– the Minimum Age Convention, 1973

(No. 138);

– the Worst Forms of Child Labour

Convention, 1999 (No. 182); and

mindful of the core mandate of the

Organization, which is to promote decent

conditions of work, and

recalling

the

ILO

Declaration

on

Fundamental Principles and Rights at Work,

1998, and

Internationella

arbetsorganisationens

allmänna konferens, som har sammankallats

till Genève av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån och samlats där den 7 februari

2006 till sitt nittiofjärde möte,

önskar skapa ett enhetligt, sammanhållet

instrument som så långt möjligt innefattar

alla aktuella standarder i gällande interna-

tionella konventioner och rekommenda-

tioner om arbete till sjöss och de grund-

läggande principer som finns i andra interna-

tionella arbetskonventioner, och särskilt i

följande:

– Konvention (nr 29) om tvångs- eller

obligatoriskt arbete, 1930,

– Konvention (nr 87) om föreningsfrihet

och skydd för organisationsrätten, 1948,

– Konvention (nr 98) om organisations-

rätten och den kollektiva förhandlingsrätten,

1949,

– Konvention (nr 100) om lika lön, 1951,

– Konvention (nr 105) om avskaffande av

tvångsarbete, 1957,

– Konvention (nr 111) om diskriminering

(anställning och yrkesutövning), 1958,

– Konvention (nr 138) om minimiålder,

1973,

– Konvention (nr 182) om de värsta

formerna av barnarbete, 1999,

är medveten om organisationens centrala

mandat att främja anständiga arbets-

förhållanden,

erinrar

om

ILO:s

deklaration

om

grundläggande principer och rättigheter i

arbetslivet, 1998,

2006 års sjöarbetskonvention

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

71

mindful also that seafarers are covered by

the provisions of other ILO instruments

and have other rights which are established

as fundamental rights and freedoms

applicable to all persons, and

considering that, given the global nature of

the shipping industry, seafarers need special

protection, and

mindful also of the international standards

on ship safety, human security and quality

ship management in the International

Convention for the Safety of Life at Sea,

1974, as amended, the Convention on the

International Regulations for Preventing

Collisions at Sea, 1972, as amended, and the

seafarer training and competency require-

ments in the International Convention on

Standards of Training, Certification and

Watchkeeping for Seafarers, 1978, as

amended, and

recalling

that

the

United

Nations

Convention on the Law of the Sea, 1982,

sets out a general legal framework within

which all activities in the oceans and seas

must be carried out and is of strategic

importance as the basis for national, regional

and global action and cooperation in the

marine sector, and that its integrity needs to

be maintained, and

recalling that Article 94 of the United

Nations Convention on the Law of the Sea,

1982, establishes the duties and obligations

of a flag State with regard to, inter alia,

labour conditions, crewing and social

matters on ships that fly its flag, and

recalling paragraph 8 of article 19 of the

Constitution of the International Labour

Organisation which provides that in no case

shall the adoption of any Convention or

Recommendation by the Conference or the

ratification of any Convention by any

Member be deemed to affect any law, award,

custom or agreement which ensures more

favourable conditions to the workers

concerned than those provided for in the

Convention or Recommendation, and

determined that this new instrument should

be designed to secure the widest possible

är medveten om att sjömän omfattas av

bestämmelserna i andra ILO-instrument och

har andra rättigheter som fastställts som

grundläggande rättigheter och friheter för

alla människor,

anser att sjömän med hänsyn till sjöfarts-

näringens globala natur behöver särskilt

skydd,

är också medveten om de internationella

standarder för fartygs säkerhet, människors

trygghet samt god fartygsdrift och underhåll

som finns i 1974 års internationella konven-

tion om säkerheten för människoliv till sjöss

med ändringar, 1972 års konvention om

internationella regler till förhindrande av

kollisioner till sjöss med ändringar, och

kraven på utbildning och kompetens i den

internationella konventionen om normer för

sjöfolks

utbildning,

certifiering

och

vakthållning, 1978, med ändringar,

erinrar om att Förenta nationernas

havsrättskonvention från 1982 fastställer en

allmän rättslig ram inom vilken all

verksamhet på oceaner och hav måste

bedrivas och är av strategisk betydelse som

en grund för nationellt, regionalt och globalt

handlande och samarbete i sjöfartssektorn,

och att dess integritet måste bevaras,

erinrar om att artikel 94 i Förenta

nationernas havsrättskonvention 1982 fast-

ställer flaggstatens uppgifter och skyldig-

heter ifråga om bl.a. arbetsförhållandena,

bemanningen och den sociala situationen på

fartyg som för dess flagg,

erinrar om artikel 19 punkt 8 i

Internationella arbetsorganisationens stadga,

enligt vilken det faktum att konferensen

antar en konvention eller rekommendation

eller att en medlemsstat ratificerar en

konvention under inga förhållanden skall

anses påverka lag, dom, bruk eller avtal som

tillförsäkrar de berörda sjömännen bättre

villkor än vad som föreskrivs i konventionen

eller rekommendationen,

har beslutat att detta nya instrument skall

utformas så att det når största möjliga

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

72

acceptability among governments, ship-

owners and seafarers committed to the

principles of decent work, that it should be

readily updateable and that it should lend

itself to effective implementation and

enforcement, and

having decided upon the adoption of certain

proposals for the realization of such an

instrument, which is the only item on the

agenda of the session, and

having determined that these proposals shall

take the form of an international

Convention;

adopts this twenty-third day of February of

the year two thousand and six the following

Convention, which may be cited as the

Maritime Labour Convention, 2006.

acceptans bland regeringar, redare och

sjömän som hyllar principerna för ett

anständigt arbete samt att det skall vara lätt

att uppdatera och att genomföra och

tillämpa effektivt,

har beslutat anta vissa förslag för att

genomföra ett sådant instrument, vilket är

det enda ärendet på mötets dagordning,

har beslutat att dessa förslag skall utformas

som en internationell konvention, och

antar denna dag, den 23 februari 2006,

följande konvention, som kan kallas 2006 års

sjöarbetskonvention.

General Obligations

Article I

1. Each Member which ratifies this

Convention undertakes to give complete

effect to its provisions in the manner set out

in Article VI in order to secure the right of

all seafarers to decent employment.

2. Members shall cooperate with each other

for the purpose of ensuring the effective

implementation and enforcement of this

Convention.

Allmänna skyldigheter

Artikel I

1. Varje medlemsstat som ratificerar denna

konvention åtar sig att tillämpa bestäm-

melserna i den fullt ut på det sätt som

fastställs i artikel VI, så att alla sjömän

tillförsäkras rätt till en anständig anställning.

2. Medlemsstaterna skall samarbeta med

varandra så att denna konvention genomförs

och tillämpas effektivt.

Definitions and Scope of Application

Article II

1. For the purpose of this Convention and

unless provided otherwise in particular

provisions, the term:

(a) competent authority means the minister,

government department or other authority

having power to issue and enforce

regulations, orders or other instructions

having the force of law in respect of the

subject matter of the provision concerned;

(b) declaration of maritime labour compli-

ance means the declaration referred to in

Definitioner och tillämpningsområde

Artikel II

1. Om inte annat följer av särskilda bestäm-

melser används i denna konvention följande

beteckningar med de betydelser som här

anges:

(a) behörig myndighet: minister, regerings-

organ eller annan myndighet som är behörig

att utfärda och genomdriva bestämmelser,

order eller andra instruktioner med laga

kraft inom det sakområde den berörda

bestämmelsen avser,

(b) försäkran om överensstämmelse med

sjöarbetskonventionen: den deklaration som

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

73

Regulation 5.1.3;

(c) gross tonnage means the gross tonnage

calculated in accordance with the tonnage

measurement regulations contained in

Annex I to the International Convention on

Tonnage Measurement of Ships, 1969, or

any successor Convention; for ships covered

by the tonnage measurement interim

scheme adopted by the International

Maritime Organization, the gross tonnage is

that which is included in the REMARKS

column of the International Tonnage

Certificate (1969);

(d) maritime labour certificate means the

certificate referred to in Regulation 5.1.3;

(e) requirements of this Convention refers

to the requirements in these Articles and in

the Regulations and Part A of the Code of

this Convention;

(f) seafarer means any person who is

employed or engaged or works in any

capacity on board a ship to which this

Convention applies;

(g) seafarers'

employment

agreement

includes both a contract of employment and

articles of agreement;

(h) seafarer recruitment and placement

service means any person, company, institu-

tion, agency or other organization, in the

public or the private sector, which is

engaged in recruiting seafarers on behalf of

shipowners or placing seafarers with

shipowners;

(i) ship means a ship other than one which

navigates exclusively in inland waters or

waters within, or closely adjacent to,

sheltered waters or areas where port

regulations apply;

(j) shipowner means the owner of the ship

or another organization or person, such as

the manager, agent or bareboat charterer,

who has assumed the responsibility for the

operation of the ship from the owner and

who, on assuming such responsibility, has

agreed to take over the duties and

responsibilities imposed on shipowners in

avses i regel 5.1.3,

(c) bruttodräktighet:

bruttotonnaget

beräknat enligt bestämmelserna för mätning

av tonnage i bilaga I till International

Convention on Tonnage Measurement of

Ships, 1969, eller eventuella efterföljare till

den konventionen; för fartyg som omfattas

av den provisoriska ordning för mätning av

dräktighet som Internationella sjöfarts-

organisationen antagit är bruttodräktigheten

det som ingår i kolumnen REMARKS i det

internationella mätbrevet (1969).

(d) sjöarbetscertifikat: det certifikat som

avses i regel 5.1.3,

(e) föreskrifter enligt denna konvention:

krav enligt dessa artiklar och regler och

enligt del A i koden i denna konvention,

(f) sjöman: varje person som är anställd,

sysselsatt eller arbetar i någon funktion

ombord på ett fartyg på vilket denna

konvention är tillämplig,

(g) sjömans anställningsavtal: innefattar

både ett anställningskontrakt och ett

anställningsavtal,

(h) sjömansförmedling:

varje

person,

företag, institution, agentur eller annan

organisation i den offentliga eller privata

sektorn som sysslar med rekrytering av

sjöman på uppdrag av redare eller förmedlar

sjöman till redare,

(i) fartyg: ett fartyg som inte navigerar

enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller

nära skyddade farvatten, eller i områden där

hamnregler gäller,

(j) redare: fartygets ägare eller annan

organisation eller person, såsom en manager,

agent eller tidsbefraktare, som har övertagit

ansvaret för fartygets drift från ägaren och

som vid övertagandet av detta ansvar har

gått med på att ta över det ansvar och de

skyldigheter som vilar på redare enligt denna

konvention, oberoende av om någon annan

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

74

accordance with this Convention, regardless

of whether any other organization or

persons fulfil certain of the duties or

responsibiities on behalf of the shipowner.

2. Except as expressly provided otherwise,

this Convention applies to all seafarers.

3. In the event of doubt as to whether any

categories of persons are to be regarded as

seafarers for the purpose of this Conven-

tion, the question shall be determined by the

competent authority in each Member after

consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned with this

question.

4. Except as expressly provided otherwise,

this Convention applies to all ships, whether

publicly or privately owned, ordinarily

engaged in commercial activities, other than

ships engaged in fishing or in similar

pursuits and ships of traditional build such

as dhows and junks. This Convention does

not apply to warships or naval auxiliaries.

5. In the event of doubt as to whether this

Convention applies to a ship or particular

category of ships, the question shall be

determined by the competent authority in

each Member after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned.

6. Where the competent authority deter-

mines that it would not be reasonable or

practicable at the present time to apply

certain details of the Code referred to in

Article VI, paragraph 1, to a ship or

particular categories of ships flying the flag

of the Member, the relevant provisions of

the Code shall not apply to the extent that

the subject matter is dealt with differently

by national laws or regulations or collective

bargaining agreements or other measures.

Such a determination may only be made in

consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned and may

only be made with respect to ships of less

than 200 gross tonnage not engaged in

international voyages.

organisation eller person tar visst ansvar

eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag

av redaren.

2. Om inte annat uttryckligen föreskrivs är

denna konvention tillämplig på alla sjömän.

3. Vid tveksamhet skall frågan huruvida

kategorier av personer skall betraktas som

sjöman enligt denna konvention avgöras av

den behöriga myndigheten i varje medlems-

statsland efter samråd med berörda redar-

och sjöfolksorganisationer.

4. Om inte annat uttryckligen föreskrivs är

denna konvention tillämplig på alla fartyg,

offentlig- eller privatägda, som normalt

används i kommersiell verksamhet, dock

inte sådana fartyg som används för fiske

eller liknande ändamål och traditionellt

byggda fartyg som dhower och djonker.

Konventionen är inte tillämplig på örlogs-

fartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.

5. Vid tveksamhet huruvida denna konven-

tion är tillämplig på ett fartyg eller en

särskild kategori av fartyg skall frågan

avgöras av den behöriga myndigheten i

respektive medlemsstat efter samråd med

berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

6. Om den behöriga myndigheten fastställer

att det vid den aktuella tidpunkten inte

skulle vara rimligt eller möjligt att tillämpa

vissa moment i den kod som avses i artikel

VI punkt 1 på ett fartyg eller särskilda

kategorier av fartyg som för medlemsstatens

flagg, skall dessa delar av koden inte

tillämpas i den mån frågan hanteras på annat

sätt i nationella lagar och andra författningar

eller kollektivavtal. Ett sådant beslut får

endast tas i samråd med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer och får endast gälla

fartyg med mindre än 200 tons brutto-

dräktighet som inte används i internationell

sjöfart.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

75

7. Any determinations made by a Member

under paragraph 3 or 5 or 6 of this Article

shall be communicated to the Director-

General of the International Labour Office,

who shall notify the Members of the

Organization.

8. Unless expressly provided otherwise, a

reference to this Convention constitutes at

the same time a reference to the Regulations

and the Code.

7. Varje beslut som en medlemsstat tar

enligt punkt 3, 5 eller 6 i denna artikel skall

meddelas till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör, som skall underrätta

organisationens medlemsstater.

8. Om inte annat uttryckligen föreskrivs

utgör en hänvisning till denna konvention

samtidigt en hänvisning till reglerna och

koden.

Fundamental Rights and Principles

Article III

Each Member shall satisfy itself that the

provisions of its law and regulations respect,

in the context of this Convention, the

fundamental rights to:

(a) freedom of association and the effective

recognition of the right to collective

bargaining;

(b) the elimination of all forms of forced or

compulsory labour;

(c) the effective abolition of child labour;

and

(d) the elimination of discrimination in

respect of employment and occupation.

Seafarers' Employment and Social

Rights

Article IV

1. Every seafarer has the right to a safe and

secure workplace that complies with safety

standards.

2. Every seafarer has a right to fair terms of

employment.

3. Every seafarer has a right to decent

working and living conditions on board

ship.

4. Every seafarer has a right to health

Grundläggande rättigheter och

principer

Artikel III

Varje medlemsstat skall se till att bestäm-

melserna i dess lagar och andra författningar

som styrs av denna konvention respekterar

följande grundläggande rättigheter:

(a) föreningsfrihet och faktiskt erkännande

av rätten att sluta kollektivavtal,

(b) eliminering av alla former av tvångs-

eller obligatoriskt arbete,

(c) faktiskt avskaffande av barnarbete, och

(d) avskaffande av diskriminering när det

gäller anställning och sysselsättning.

Sjömans anställning och sociala

rättigheter

Artikel IV

1. Alla sjömän har rätt till en säker och trygg

arbetsplats som uppfyller säkerhetsnormer.

2. Alla sjömän har rätt till skäliga

anställningsvillkor.

3. Alla sjömän har rätt till anständiga arbets-

och levnadsförhållanden på fartyg.

4. Alla sjömän har rätt till hälso- och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

76

protection, medical care, welfare measures

and other forms of social protection.

5. Each Member shall ensure, within the

limits of its jurisdiction, that the seafarers'

employment and social rights set out in the

preceding paragraphs of this Article are fully

implemented in accordance with the require-

ments of this Convention. Unless specified

otherwise in the Convention, such imple-

mentation may be achieved through national

laws or regulations, through applicable

collective bargaining agreements or through

other measures or in practice.

Implementation and Enforcement

Responsibilities

Article V

1. Each Member shall implement and

enforce laws or regulations or other

measures that it has adopted to fulfil its

commitments under this Convention with

respect to ships and seafarers under its

jurisdiction.

2. Each Member shall effectively exercise its

jurisdiction and control over ships that fly

its flag by establishing a system for ensuring

compliance with the requirements of this

Convention, including regular inspections,

reporting, monitoring and legal proceedings

under the applicable laws.

3. Each Member shall ensure that ships that

fly its flag carry a maritime labour certificate

and a declaration of maritime labour

compliance as required by this Convention.

4. A ship to which this Convention applies

may, in accordance with international law,

be inspected by a Member other than the

flag State, when the ship is in one of its

ports, to determine whether the ship is in

compliance with the requirements of this

Convention.

5. Each Member shall effectively exercise its

jurisdiction and control over seafarer

recruitment and placement services, if these

are established in its territory.

sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former

av socialt skydd.

5. Varje medlemsstat skall inom sin

jurisdiktion se till att sjömännens rättigheter

i anställnings- och sociala hänseenden enligt

föregående punkter i denna artikel tillgodo-

ses helt enligt kraven i denna konvention.

Om inte annat anges i konventionen kan

detta uppnås genom nationella lagar och

andra författningar, gällande kollektivavtal

eller praktisk tillämpning.

Ansvar för genomförande och

tillämpning

Artikel V

1. Varje medlemsstat skall genomföra och

tillämpa de lagar och andra författningar

som den har antagit för att uppfylla sina

åtaganden enligt denna konvention med

avseende på fartyg och sjöpersonal under

dess jurisdiktion.

2. Varje medlemsstat skall effektivt utöva sin

jurisdiktion och kontroll över fartyg som för

dess flagg genom att inrätta ett system för

att säkerställa efterlevnaden av kraven i

denna konvention, bland annat regelbundna

inspektioner, rapportering, övervakning och

rättsliga förfaranden enligt gällande lagar.

3. Varje medlemsstat skall se till att fartyg

som för dess flagg har ett sjöarbetscertifikat

och en försäkran om överensstämmelse med

sjöarbetskonventionen enligt kraven i denna

konvention.

4. Ett fartyg på vilket denna konvention är

tillämplig får enligt internationell lag

inspekteras av en annan medlemsstat än

flaggstaten när fartyget är i en av dess

hamnar, för att fastställa om fartyget

uppfyller kraven i denna konvention.

5. Varje medlemsstat skall effektivt utöva sin

jurisdiktion och kontroll över rekryterings-

och förmedlingskontor för sjöman, om

sådana finns etablerade på dess territorium.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

77

6. Each Member shall prohibit violations of

the requirements of this Convention and

shall, in accordance with international law,

establish sanctions or require the adoption

of corrective measures under its laws which

are adequate to discourage such violations.

7. Each Member shall implement its

responsibilities under this Convention in

such a way as to ensure that the ships that

fly the flag of any State that has not ratified

this Convention do not receive more

favourable treatment than the ships that fly

the flag of any State that has ratified it.

Regulations and Parts A and B of the

Code

Article VI

1. The Regulations and the provisions of

Part A of the Code are mandatory. The

provisions of Part B of the Code are not

mandatory.

2. Each Member undertakes to respect the

rights and principles set out in the Regula-

tions and to implement each Regulation in

the manner set out in the corresponding

provisions of Part A of the Code. In

addition, the Member shall give due con-

sideration to implementing its responsibili-

ties in the manner provided for in Part B of

the Code.

3. A Member which is not in a position to

implement the rights and principles in the

manner set out in Part A of the Code may,

unless expressly provided otherwise in this

Convention, implement Part A through

provisions in its laws and regulations or

other measures which are substantially

equivalent to the provisions of Part A.

4. For the sole purpose of paragraph 3 of

this Article, any law, regulation, collective

agreement or other implementing measure

shall be considered to be substantially

equivalent, in the context of this

Convention, if the Member satisfies itself

that:

6. Varje medlemsstat skall förbjuda över-

trädelse av kraven i denna konvention och

skall enligt internationell lag införa sådana

sanktioner eller kräva tillämpning av sådana

åtgärder för rättelse enligt dess lagar som är

tillräckliga för att motarbeta sådana

överträdelser.

7. Medlemsstaterna skall uppfylla sina

skyldigheter enligt denna konvention på ett

sådant sätt att de försäkrar sig om att fartyg

som är flaggade i en stat som inte har

ratificerat konventionen inte får en förmån-

ligare behandling än fartyg som är flaggade i

en stat som har ratificerat den.

Reglerna och delarna A och B i koden

Artikel VI

1. Reglerna och bestämmelserna i del A i

koden är obligatoriska. Bestämmelserna i del

B i koden är inte obligatoriska.

2. Varje medlemsstat åtar sig att respektera

de rättigheter och principer som fastställs i

reglerna och att genomföra varje regel på det

sätt som fastställs i motsvarande bestäm-

melser i del A i koden. Dessutom skall

medlemsstaten överväga att fullgöra sina

skyldigheter enligt del B i koden.

3. En medlemsstat som inte kan införa

rättigheter och principer på det sätt som

anges i del A i koden kan, om inte annat

uttryckligen föreskrivs i denna konvention,

tillämpa del A genom bestämmelser i dess

lagar och andra författningar som i huvudsak

är likvärdiga med bestämmelserna i del A.

4. Enbart när det gäller punkt 3 i denna

artikel skall varje lag eller annan författning,

kollektivavtal eller annan tillämpningsåtgärd

anses vara i huvudsak likvärdig, inom ramen

för denna konvention, om medlemsstaten

förvissar sig om att:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

78

(a) it is conducive to the full achievement of

the general object and purpose of the

provision or provisions of Part A of the

Code concerned; and

(b) it gives effect to the provision or

provisions of Part A of the Code concerned.

Consultation with Shipowners' and

Seafarers' Organizations

Article VII

Any derogation, exemption or other flexible

application of this Convention for which the

Convention requires consultation with

shipowners' and seafarers' organizations

may, in cases where representative organiza-

tions of shipowners or of seafarers do not

exist within a Member, only be decided by

that Member through consultation with the

Committee referred to in Article XIII.

Entry into Force

Article VIII

1. The formal ratifications of this Conven-

tion shall be communicated to the Director-

General of the International Labour Office

for registration.

2. This Convention shall be binding only

upon those Members of the International

Labour Organization whose ratifications

have been registered by the Director-

General.

3. This Convention shall come into force

12 months after the date on which there

have been registered ratifications by at least

30 Members with a total share in the world

gross tonnage of ships of 33 per cent.

4. Thereafter, this Convention shall come

into force for any Member 12 months after

the date on which its ratification has been

registered.

(a) den medverkar till att det allmänna syftet

och ändamålet med berörd(a) bestäm-

melse(r) i del A i koden helt uppnås, och

(b) den ger kraft åt berörd(a) bestäm-

melse(r) i del A i koden.

Samråd med redar- och sjöfolks-

organisationer

Artikel VII

I fall då representativa redar- och sjöfolks-

organisationer inte finns inom en medlems-

stat, får varje inskränkning, undantag eller

annan flexibel tillämpning av denna konven-

tion, för vilken konventionen kräver samråd

med redar- och sjöfolksorganisationer,

endast fastställas av den medlemsstaten

genom samråd med den kommitté som avses

i artikel XIII.

Ikraftträdande

Artikel VIII

1. Formella ratifikationer av denna konven-

tion skall sändas till Internationella arbets-

byråns generaldirektör för registrering.

2. Denna konvention skall vara bindande

endast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen vars ratifikationer har

registrerats hos generaldirektören.

3. Denna konvention träder i kraft

12 månader efter den dag då ratifikationer

från minst 30 av ILO:s medlemsstater som

tillsammans svarar för minst 33 % av

världstonnaget har registrerats.

4. Därefter träder konventionen i kraft för

varje annan medlemsstat 12 månader efter

den dag då dess ratifikation har registrerats.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

79

Denunciation

Article IX

1. A Member which has ratified this Con-

vention may denounce it after the expiration

of ten years from the date on which the

Convention first comes into force, by an act

communicated to the Director-General of

the International Labour Office for

registration. Such denunciation shall not

take effect until one year after the date on

which it is registered.

2. Each Member which does not, within the

year following the expiration of the period

of ten years mentioned in paragraph 1 of

this Article, exercise the right of

denunciation provided for in this Article,

shall be bound for another period of ten

years and, thereafter, may denounce this

Convention at the expiration of each new

period of ten years under the terms provided

for in this Article.

Uppsägning

Artikel IX

1. En medlemsstat som har ratificerat denna

konvention kan säga upp den sedan tio år

har förflutit från den dag då konventionen

först träder i kraft, genom en skrivelse som

sänds till Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. En sådan

uppsägning får inte verkan förrän ett år efter

den dag då den har registrerats.

2. Varje medlemsstat som inte inom det år

som följer på utgången av den i föregående

punkt nämnda tioårsperioden gör bruk av

sin uppsägningsrätt enligt denna artikel,

skall vara bunden för ytterligare en period

om tio år och kan därefter säga upp

konventionen vid utgången av varje ny

tioårsperiod på de villkor som föreskrivs i

denna artikel.

Effect of Entry into Force

Article X

This Convention revises the following

Conventions:

Minimum Age (Sea) Convention, 1920

(No. 7)

Unemployment Indemnity (Shipwreck)

Convention, 1920 (No. 8)

Placing of Seamen Convention, 1920

(No. 9)

Medical Examination of Young Persons

(Sea) Convention, 1921 (No. 16)

Seamen's

Articles

of

Agreement

Convention, 1926 (No. 22)

Repatriation of Seamen Convention, 1926

(No. 23)

Officers'

Competency

Certificates

Convention, 1936 (No. 53)

Effekt av ikraftträdandet

Artikel X

Genom denna konvention revideras följande

konventioner:

Konvention (nr 7) Minimiålder för arbete

till sjöss, 1920

Konvention (nr 8) Ersättning för

arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande,

1920

Konvention (nr 9) Arbetsförmedling för

sjömän, 1920

Konvention (nr 16) Läkarundersökning av

minderåriga vid arbete till sjöss, 1921

Konvention

(nr

22)

Sjömäns

anställningsavtal, 1926

Konvention (nr 23) Hemsändning av

sjömän, 1926

Konvention (nr 53) Kompetens hos befäl på

handelsfartyg, 1936

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

80

Holidays with Pay (Sea) Convention, 1936

(No. 54)

Shipowners' Liability (Sick and Injured

Seamen) Convention, 1936 (No. 55)

Sickness Insurance (Sea) Convention, 1936

(No. 56)

Hours of Work and Manning (Sea)

Convention, 1936 (No. 57)

Minimum Age (Sea) Convention (Revised),

1936 (No. 58)

Food and Catering (Ships' Crews)

Convention, 1946 (No. 68)

Certification of Ships' Cooks Convention,

1946 (No. 69)

Social Security (Seafarers) Convention, 1946

(No. 70)

Paid Vacations (Seafarers) Convention, 1946

(No. 72)

Medical

Examination

(Seafarers)

Convention, 1946 (No. 73)

Certification of Able Seamen Convention,

1946 (No. 74)

Accommodation of Crews Convention,

1946 (No. 75)

Wages, Hours of Work and Manning (Sea)

Convention, 1946 (No. 76)

Paid Vacations (Seafarers) Convention

(Revised), 1949 (No. 91)

Accommodation of Crews Convention

(Revised), 1949 (No. 92)

Wages, Hours of Work and Manning (Sea)

Convention (Revised), 1949 (No. 93)

Wages, Hours of Work and Manning (Sea)

Convention (Revised), 1958 (No. 109)

Accommodation of Crews (Supplementary

Konvention (nr 54) Holidays with Pay

(Sea), 1936 (nr 54)

Konvention (nr 55) Redares förpliktelser i

fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall

eller döden, 1936

Konvention (nr 56) Sjukförsäkring för

sjömän, 1936

Konvention (nr 57) Hours of Work and

Manning (Sea), 1936

Konvention (nr 58) Minimiålder för arbete

till sjöss (reviderad), 1936

Konvention (nr 68) Kosthåll och utspisning

(för fartygsbesättningar), 1946

Konvention (nr 69) Behörighetsbevis för

skeppskockar, 1946

Konvention (nr 70) Social trygghet för

sjömän, 1946

Konvention (nr 72) Paid Vacations

(Seafarers), 1946

Konvention (nr 73) Läkarundersökning av

sjömän, 1946

Konvention (nr 74) Behörighetsbevis för

matroser, 1946

Konvention (nr 75) Accommodation of

Crews, 1946

Konvention (nr 76) Löner, arbetstid och

bemanning på fartyg, 1946

Konvention (nr 91) Semester med

bibehållen hyra för sjömän (reviderad), 1949

Konvention (nr 92) Besättningsbostäder

(reviderad), 1949

Konvention (nr 93) Löner, arbetstid och

bemanning på fartyg (reviderad), 1949

Konvention (nr 109) Löner, arbetstid och

bemanning på fartyg (reviderad), 1958

Konvention (nr 133) Besättningsbostäder

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

81

Provisions) Convention, 1970 (No. 133)

Prevention

of

Accidents

(Seafarers)

Convention, 1970 (No. 134)

Continuity of Employment (Seafarers)

Convention, 1976 (No. 145)

Seafarers' Annual Leave with Pay Conven-

tion, 1976 (No. 146)

Merchant Shipping (Minimum Standards)

Convention, 1976 (No. 147)

Protocol of 1996 to the Merchant Shipping

(Minimum Standards) Convention, 1976

(No. 147)

Seafarers' Welfare Convention, 1987

(No. 163)

Health Protection and Medical Care

(Seafarers) Convention, 1987 (No. 164)

Social Security (Seafarers) Convention

(Revised), 1987 (No. 165)

Repatriation of Seafarers Convention

(Revised), 1987 (No. 166)

Labour Inspection (Seafarers) Convention,

1996 (No. 178)

Recruitment and Placement of Seafarers

Convention, 1996 (No. 179)

Seafarers' Hours of Work and the Manning

of Ships Convention, 1996 (No. 180).

Depositary Functions

Article XI

1. The Director-General of the International

Labour Office shall notify all Members of

the International Labour Organization of

the registration of all ratifications,

acceptances and denunciations under this

Convention.

2. When the conditions provided for in

paragraph 3 of Article VIII have been

fulfilled, the Director-General shall draw the

attention of the Members of the

(tilläggsbestämmelser), 1970

Konvention (nr 134) Förebyggande av

olycksfall (sjöpersonal), 1970

Konvention (nr 145) Kontinuitet i

sysselsättningen (sjöpersonal), 1976

Konvention (nr 146) Semester för

sjöpersonal, 1976

Konvention (nr 147) Miniminormer i

handelsfartyg, 1976

Protokoll till 1976 års konvention (nr 147)

om miniminormer i handelsfartyg, 1996

Konvention (nr 163) Sjömäns välfärd till

sjöss och i hamn, 1987

Konvention (nr 164) Hälso- och sjukvård

för sjömän, 1987

Konvention (nr 165) Socialförsäkringsskydd

för sjömän (reviderad), 1987

Konvention (nr 166) Sjömäns hemresa

(reviderad), 1987

Konvention (nr 178) Tillsyn av sjömäns

arbets- och levnadsförhållanden, 1996

Konvention (nr 179) Rekrytering av och

arbetsförmedling för sjömän, 1996

Konvention (nr 180) Sjömäns arbetstid och

bemanningen på fartyg, 1996.

Depositariefunktioner

Artikel XI

1. Internationella arbetsbyråns general-

direktör skall underrätta samtliga medlem-

mar av Internationella arbetsorganisationen

om registreringen av alla ratifikationer,

godkännanden och uppsägningar enligt

denna konvention.

2. När villkoren i artikel VIII punkt 3 är

uppfyllda skall generaldirektören underrätta

medlemsstaternas organisationer om datum

för konventionens ikraftträdande.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

82

Organization to the date upon which the

Convention will come into force.

Article XII

The Director-General of the International

Labour Office shall communicate to the

Secretary-General of the United Nations for

registration in accordance with Article 102

of the Charter of the United Nations full

particulars of all ratifications, acceptances

and denunciations registered under this

Convention. Special Tripartite Committee

Article XIII

1. The Governing Body of the International

Labour Office shall keep the working of this

Convention under continuous review

through a committee established by it with

special competence in the area of maritime

labour standards.

2. For matters dealt with in accordance with

this Convention, the Committee shall

consist of two representatives nominated by

the Government of each Member which has

ratified

this

Convention,

and

the

representatives of Shipowners and Seafarers

appointed by the Governing Body after

consultation with the Joint Maritime

Commission.

3. The Government representatives of

Members which have not yet ratified this

Convention may participate in the

Committee but shall have no right to vote

on any matter dealt with in accordance with

this Convention. The Governing Body may

invite other organizations or entities to be

represented on the Committee by observers.

4. The votes of each Shipowner and Seafarer

representative in the Committee shall be

weighted so as to ensure that the Ship-

owners' group and the Seafarers' group each

have half the voting power of the total

number of governments which are represen-

ted at the meeting concerned and entitled to

vote.

Artikel XII

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall, för registrering i enlighet med artikel

102 i Förenta nationernas stadga, lämna

Förenta nationernas generalsekreterare full-

ständiga upplysningar om alla ratifikationer,

godkännanden och uppsägningar som har

registrerats enligt denna konvention. Den

speciella trepartskommittén

Artikel XIII

1. Internationella arbetsbyråns styrelse skall

kontinuerligt övervaka hur denna konven-

tion fungerar genom en kommitté som den

inrättar och som har specialkompetens inom

sjöfartens arbetsnormer.

2. I frågor som handläggs enligt denna

konvention skall kommittén bestå av två

representanter utsedda av regeringen i varje

medlemsstat som har ratificerat denna

konvention och de representanter för redare

och sjömän som styrelsen har utsett efter

samråd med Joint Maritime Commission.

3. Regeringsföreträdare från medlemsstater

som ännu inte har ratificerat denna

konvention får medverka i kommittén men

skall inte ha rösträtt i någon fråga som

handläggs enligt konventionen. Styrelsen får

bjuda in andra organisationer eller enheter

att representeras i kommittén genom

observatörer.

4. Rösterna från varje representant för

redare och sjöman i kommittén skall vägas

så att vardera gruppen har halva röststyrkan

hos det totala antalet röstberättigade

regeringar som är företrädda vid det aktuella

mötet.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

83

Amendment of this Convention

Article XIV

1. Amendments to any of the provisions of

this Convention may be adopted by the

General Conference of the International

Labour Organization in the framework of

article 19 of the Constitution of the

International Labour Organisation and the

rules and procedures of the Organization

for the adoption of Conventions. Amend-

ments to the Code may also be adopted

following the procedures in Article XV.

2. In the case of Members whose ratifica-

tions of this Convention were registered

before the adoption of the amendment, the

text of the amendment shall be communica-

ted to them for ratification.

3. In the case of other Members of the

Organization, the text of the Convention as

amended shall be communicated to them for

ratification in accordance with article 19 of

the Constitution.

4. An amendment shall be deemed to have

been accepted on the date when there have

been registered ratifications, of the amend-

ment or of the Convention as amended, as

the case may be, by at least 30 Members

with a total share in the world gross tonnage

of ships of at least 33 per cent.

5. An amendment adopted in the framework

of article 19 of the Constitution shall be

binding only upon those Members of the

Organization whose ratifications have been

registered by the Director-General of the

International Labour Office.

6. For any Member referred to in paragraph

2 of this Article, an amendment shall come

into force 12 months after the date of

acceptance referred to in paragraph 4 of this

Article or 12 months after the date on which

its ratification of the amendment has been

registered, whichever date is later.

7. Subject to paragraph 9 of this Article, for

Members referred to in paragraph 3 of this

Article, the Convention as amended shall

come into force 12 months after the date of

Ändring av denna konvention

Artikel XIV

1. Internationella

arbetsorganisationens

allmänna konferens kan anta ändringar av

någon av bestämmelserna i denna konven-

tion enligt artikel 19 i ILO-stadgan och

organisationens regler och förfaranden för

antagande av konventioner. Ändringar av

koden kan också antas enligt förfarandet i

artikel XV.

2. Beträffande medlemsstater vars ratifika-

tioner av denna konvention registrerades

innan ändringen antogs, skall ändringstexten

tillställas dem för ratifikation.

3. Beträffande andra stater som är

medlemmar av organisationen skall den

ändrade konventionstexten tillställas dem

för ratifikation enligt artikel 19 i stadgan.

4. En ändring skall anses ha accepterats den

dag då ratifikationer av ändringen respektive

den ändrade konventionen från minst 30 av

ILO:s medlemsstater som tillsammans

svarar för minst 33 % av världstonnaget har

registrerats.

5. En ändring som antagits enligt artikel 19 i

stadgan skall vara bindande endast för de

medlemmar av Internationella arbetsorgani-

sationen vars ratifikationer har registrerats

hos Internationella arbetsbyråns general-

direktör.

6. För medlemsstater som avses i punkt 2 i

denna artikel skall en ändring träda i kraft 12

månader efter den dag den accepteras enligt

punkt 4 i denna artikel, eller 12 månader

efter den dag då ratifikation av ändringen

registrerades, varvid det senaste av dessa

datum skall gälla.

7. Med förbehåll för punkt 9 i denna artikel

skall den ändrade konventionen, för

medlemsstater som avses i punkt 3 i denna

artikel, träda i kraft 12 månader efter den

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

84

acceptance referred to in paragraph 4 of this

Article or 12 months after the date on which

their ratifications of the Convention have

been registered, whichever date is later.

8. For those Members whose ratification of

this Convention was registered before the

adoption of an amendment but which have

not ratified the amendment, this Conven-

tion shall remain in force without the

amendment concerned.

9. Any Member whose ratification of this

Convention is registered after the adoption

of the amendment but before the date

referred to in paragraph 4 of this Article

may, in a declaration accompanying the

instrument of ratification, specify that its

ratification relates to the Convention with-

out the amendment concerned. In the case

of a ratification with such a declaration, the

Convention shall come into force for the

Member concerned 12 months after the date

on which the ratification was registered.

Where an instrument of ratification is not

accompanied by such a declaration, or where

the ratification is registered on or after the

date referred to in paragraph 4, the

Convention shall come into force for the

Member concerned 12 months after the date

on which the ratification was registered and,

upon its entry into force in accordance with

paragraph 7 of this Article, the amendment

shall be binding on the Member concerned

unless the amendment provides otherwise.

Amendments to the Code

Article XV

1. The Code may be amended either by the

procedure set out in Article XIV or, unless

expressly provided otherwise, in accordance

with the procedure set out in the present

Article.

2. An amendment to the Code may be

proposed to the Director-General of the

International Labour Office by the

government of any Member of the

Organization or by the group of Shipowner

representatives or the group of Seafarer

dag den accepteras enligt punkt 4 i denna

artikel, eller 12 månader efter den dag då

deras ratifikationer av konventionen

registrerades, varvid det senaste av dessa

datum skall gälla.

8. För medlemsstater vars ratifikation av

denna konvention registrerades innan en

ändring antas men som inte har ratificerat

ändringen skall konventionen förbli i kraft

utan den berörda ändringen.

9. Varje medlemsstat vars ratifikation av

denna konvention registreras efter det att

ändringen antas men före det datum som

avses i punkt 4 i denna artikel får i en

förklaring som åtföljer ratifikationsinstru-

mentet specificera att dess ratifikation avser

konventionen utan den berörda ändringen.

För en ratifikation med en sådan förklaring

skall konventionen för den berörda

medlemsstatens del träda i kraft 12 månader

efter det datum då ratifikationen registre-

rades. När ett ratifikationsinstrument inte

åtföljs av en sådan förklaring, eller när

ratifikationen registreras på eller efter det

datum som anges i punkt 4, skall konven-

tionen för den berörda medlemsstatens del

träda i kraft 12 månader efter det datum då

ratifikationen registrerades, och efter dess

ikraftträdande enligt punkt 7 i denna artikel

skall ändringen vara bindande för den

berörda medlemsstaten om inte ändringen

föreskriver annat.

Ändringar av koden

Artikel XV

1. Koden kan ändras, antingen genom det

förfarande som fastställs i artikel XIV eller,

om inte annat uttryckligen föreskrivs, enligt

det förfarande som fastställs i denna artikel.

2. Förslag om ändring av koden kan ställas

till generaldirektören för Internationella

arbetsbyrån av regeringen i någon medlems-

stat eller de grupper av företrädare för redare

eller sjömän som har utsetts till kommittén

enligt artikel XIII. En ändring som en

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

85

representatives who have been appointed to

the Committee referred to in Article XIII.

An amendment proposed by a government

must have been proposed by, or be

supported by, at least five governments of

Members that have ratified the Convention

or by the group of Shipowner or Seafarer

representatives referred to in this paragraph.

3. Having verified that the proposal for

amendment meets the requirements of

paragraph 2 of this Article, the Director-

General shall promptly communicate the

proposal, accompanied by any comments or

suggestions deemed appropriate, to all

Members of the Organization, with an

invitation to them to transmit their

observations or suggestions concerning the

proposal within a period of six months or

such other period (which shall not be less

than three months nor more than nine

months) prescribed by the Governing Body.

4. At the end of the period referred to in

paragraph 3 of this Article, the proposal,

accompanied by a summary of any

observations or suggestions made under that

paragraph, shall be transmitted to the

Committee for consideration at a meeting.

An amendment shall be considered adopted

by the Committee if:

(a) at least half the governments of

Members that have ratified this Convention

are represented in the meeting at which the

proposal is considered; and

(b) a majority of at least two-thirds of the

Committee members vote in favour of the

amendment; and

(c) this majority comprises the votes in

favour of at least half the government voting

power, half the Shipowner voting power and

half the Seafarer voting power of the

Committee members registered at the

meeting when the proposal is put to the

vote.

5. Amendments adopted in accordance with

paragraph 4 of this Article shall be

submitted to the next session of the

Conference for approval. Such approval

shall require a majority of two-thirds of the

regering föreslår måste föreslås eller stödjas

av minst fem regeringar i medlemsstater som

har ratificerat konventionen eller de grupper

av företrädare för redare respektive sjömän

som avses i denna punkt.

3. Generaldirektören skall, sedan han

verifierat att ändringsförslaget uppfyller

kraven i punkt 2 i denna artikel, genast

skicka det med eventuella kommentarer eller

förslag till alla organisationens medlems-

stater och uppmana dem att lämna

synpunkter eller förslag inom sex månader

eller den tidsfrist styrelsen föreskriver (som

skall vara minst tre månader och högst nio

månader).

4. Vid slutet av den period som nämns i

punkt 3 skall förslaget, med en samman-

fattning av eventuella synpunkter eller

förslag som lämnats enligt den punkten,

skickas till kommittén för att behandlas vid

ett möte. Kommittén skall anses ha antagit

en ändring om:

(a) minst hälften av regeringarna i de

medlemsstater som har ratificerat denna

konvention är representerade i det möte där

förslaget behandlas,

(b) en majoritet på minst två tredjedelar av

kommittémedlemmarna

röstar

för

ändringen, och

(c) denna majoritet omfattar jaröster som

representerar minst hälften av röststyrkan

hos de kommittémedlemmar som represen-

terar regeringarna, redarna respektive

sjömännen och som registrerats vid det

möte där röstning om förslaget sker.

5. Ändringar som antas enligt punkt 4 i

denna artikel skall läggas fram vid konfe-

rensens nästa möte för godkännande. Sådant

godkännande skall kräva två tredjedels

majoritet av rösterna från de närvarande

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

86

votes cast by the delegates present. If such

majority is not obtained, the proposed

amendment shall be referred back to the

Committee for reconsideration should the

Committee so wish.

6.

Amendments

approved

by

the

Conference shall be notified by the

Director-General to each of the Members

whose ratifications of this Convention were

registered before the date of such approval

by the Conference. These Members are

referred to below as the ratifying Members .

The notification shall contain a reference to

the present Article and shall prescribe the

period for the communication of any formal

disagreement. This period shall be two years

from the date of the notification unless, at

the time of approval, the Conference has set

a different period, which shall be a period of

at least one year. A copy of the notification

shall be communicated to the other

Members of the Organization for their

information.

7. An amendment approved by the

Conference shall be deemed to have been

accepted unless, by the end of the prescribed

period, formal expressions of disagreement

have been received by the Director-General

from more than 40 per cent of the Members

which have ratified the Convention and

which represent not less than 40 per cent of

the gross tonnage of the ships of the

Members

which

have

ratified

the

Convention.

8. An amendment deemed to have been

accepted shall come into force six months

after the end of the prescribed period for all

the ratifying Members except those which

had formally expressed their disagreement in

accordance with paragraph 7 of this Article

and have not withdrawn such disagreement

in accordance with paragraph 11. However:

(a) before the end of the prescribed period,

any ratifying Member may give notice to the

Director-General that it shall be bound by

the amendment only after a subsequent

express notification of its acceptance; and

(b) before the date of entry into force of the

amendment, any ratifying Member may give

delegaterna. Om denna majoritet inte

uppnås, skall den föreslagna ändringen åter-

remitteras till kommittén för förnyad

behandling om kommittén så önskar.

6. Generaldirektören skall anmäla ändringar

som konferensen godkänt till alla

medlemsstater vars ratifikationer av denna

konvention registrerats före det datum då

konferensen godkände ändringarna. Dessa

medlemsstater kallas nedan ”ratificerande

medlemsstater”. Anmälan skall göras med

hänvisning till denna artikel och skall

föreskriva en tidsfrist för inlämnande av

eventuella formella invändningar. Denna

frist skall vara två år från anmälningsdatum

om konferensen inte vid tiden för

godkännandet fastställde någon annan

tidsfrist, som skall vara minst ett år. En

kopia av anmälan skall skickas till organisa-

tionens övriga medlemsstater för kännedom.

7. En ändring som konferensen godkänt

skall anses ha accepterats om general-

direktören vid utgången av den föreskrivna

fristen inte har fått formella invändningar

från mer än 40 % av de medlemsstater som

har ratificerat konventionen och som

representerar minst 40 % av bruttotonnaget

av fartygen i de medlemsstater som har

ratificerat konventionen.

8. En ändring som anses ha accepterats skall

träda i kraft sex månader efter utgången av

den föreskrivna fristen för alla ratificerande

medlemsstater utom de som anfört formella

invändningar enligt punkt 7 i denna artikel

och inte återtagit dessa invändningar enligt

punkt 11. Dock kan

(a) innan den föreskrivna fristen löpt ut,

varje ratificerande medlemsstat till general-

direktören anmäla att den skall vara bunden

av ändringen endast efter en senare uttryck-

lig anmälan att den godkänt denna, och

(b) före den dag då ändringen träder i kraft,

varje ratificerande medlemsstat till general-

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

87

notice to the Director-General that it will

not give effect to that amendment for a

specified period.

9. An amendment which is the subject of a

notice referred to in paragraph 8(a) of this

Article shall enter into force for the Member

giving such notice six months after the

Member has notified the Director-General

of its acceptance of the amendment or on

the date on which the amendment first

comes into force, whichever date is later.

10. The period referred to in paragraph 8(b)

of this Article shall not go beyond one year

from the date of entry into force of the

amendment or beyond any longer period

determined by the Conference at the time of

approval of the amendment.

11. A Member that has formally expressed

disagreement with an amendment may

withdraw its disagreement at any time. If

notice of such withdrawal is received by the

Director-General after the amendment has

entered into force, the amendment shall

enter into force for the Member six months

after the date on which the notice was

registered.

12. After entry into force of an amendment,

the Convention may only be ratified in its

amended form.

13. To the extent that a maritime labour

certificate relates to matters covered by an

amendment to the Convention which has

entered into force:

(a) a Member that has accepted that amend-

ment shall not be obliged to extend the

benefit of the Convention in respect of the

maritime labour certificates issued to ships

flying the flag of another Member which:

(i) pursuant to paragraph 7 of this Article,

has formally expressed disagreement to the

amendment and has not withdrawn such

disagreement; or

(ii) pursuant to paragraph 8(a) of this

Article, has given notice that its acceptance

is subject to its subsequent express notifica-

direktören anmäla att den inte kommer att

låta ändringen träda i kraft under en angiven

tid.

9. En ändring som anmälts enligt punkt 8 a i

denna artikel skall för den anmälande

medlemsstatens del träda i kraft sex månader

efter det att medlemsstaten har anmält till

generaldirektören att den

accepterar

ändringen, eller den dag då ändringen först

träder i kraft, varvid det senaste av dessa

datum skall gälla.

10. Den period som avses i punkt 8 b i denna

artikel skall inte överskrida ett år från den

dag då ändringen träder i kraft, eller den

längre tidsfrist som konferensen fastställer

när ändringen godkänns.

11. En medlemsstat som har framfört

formella invändningar mot en ändring får

när som helst ta tillbaka sina invändningar.

Om generaldirektören får en anmälan om

återtagande sedan ändringen trätt i kraft,

skall denna för medlemsstatens del träda i

kraft sex månader efter det datum då

anmälan registrerades.

12. Sedan en ändring trätt i kraft får konven-

tionen endast ratificeras i sin ändrade form.

13. I den mån ett sjöarbetscertifikat avser

frågor som omfattas av en ändring i

konventionen som har trätt i kraft

(a) skall en medlemsstat som har godkänt

ändringen inte vara skyldig att tillämpa

konventionen

med

avseende

sjöarbetscertifikat utfärdat till fartyg som är

flaggat i en annan medlemsstat som:

(i) enligt punkt 7 i denna artikel formellt har

framfört invändningar mot ändringen och

inte har återtagit dessa invändningar, eller

(ii) enligt punkt 8 a i denna artikel har

anmält att dess godkännande gäller med

förbehåll för en senare uttrycklig anmälan

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

88

tion and has not accepted the amendment;

and

(b) a Member that has accepted the

amendment shall extend the benefit of the

Convention in respect of the maritime

labour certificates issued to ships flying the

flag of another Member that has given

notice, pursuant to paragraph 8(b) of this

Article, that it will not give effect to that

amendment for the period specified in

accordance with paragraph 10 of this Article.

och inte har godkänt ändringen, och

(b) skall en medlemsstat som har godkänt

ändringen tillämpa konventionen med

avseende på sjöarbetscertifikat utfärdat till

fartyg som är flaggat i en annan medlemsstat

som enligt punkt 8 b i denna artikel har

anmält att den inte kommer att låta

ändringen träda i kraft under den tidsfrist

som anges i punkt 10 i denna artikel.

Authoritative Languages

Article XVI

The English and French versions of the text

of this Convention are equally authoritative.

Explanatory Note to the Regulations

and Code of the Maritime Labour

Convention

1. This explanatory note, which does not

form part of the Maritime Labour

Convention, is intended as a general guide

to the Convention.

2. The Convention comprises three different

but related parts: the Articles, the

Regulations and the Code.

3. The Articles and Regulations set out the

core rights and principles and the basic

obligations of Members ratifying the Con-

vention. The Articles and Regulations can

only be changed by the Conference in the

framework of article 19 of the Constitution

of the International Labour Organisation

(see Article XIV of the Convention).

4. The Code contains the details for the

implementation of the Regulations. It

comprises Part A (mandatory Standards)

and Part B (non-mandatory Guidelines).

The Code can be amended through the

simplified procedure set out in Article XV

of the Convention. Since the Code relates to

detailed implementation, amendments to it

must remain within the general scope of the

Articles and Regulations.

Giltiga språk

Artikel XVI

De engelska och franska versionerna av

texten till denna konvention är lika giltiga.

Förklaring till reglerna och koden i

sjöarbetskonventionen

1. Denna förklaring, som inte ingår i sjö-

arbetskonventionen, är avsedd som en

allmän vägledning till konventionen.

2. Konventionen består av tre olika men

sinsemellan förbundna delar: artiklarna,

reglerna och koden.

3. Artiklarna och reglerna fastställer centrala

rättigheter och principer och grundläggande

skyldigheter

för

medlemsstater

som

ratificerar konventionen. Enligt artikel 19 i

ILO-stadgan kan artiklar och regler endast

ändras av konferensen (se artikel XIV i

konventionen).

4. I koden finns tillämpningsföreskrifter för

reglerna. Den omfattar del A (obligatoriska

standarder) och del B (icke obligatoriska

anvisningar). Koden kan ändras genom det

förenklade förfarande som fastställs i artikel

XV i konventionen. Eftersom koden avser

detaljer i tillämpningen, måste ändringar i

den rymmas inom den ram artiklarna och

reglerna skapar.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

89

5. The Regulations and the Code are orga-

nized into general areas under five Titles:

Title 1: Minimum requirements for seafarers

to work on a ship

Title 2: Conditions of employment

Title 3: Accommodation,

recreational

facilities, food and catering

Title 4: Health protection, medical care,

welfare and social security protection

Title 5: Compliance and enforcement

6. Each Title contains groups of provisions

relating to a particular right or principle (or

enforcement measure in Title 5), with

connected numbering. The first group in

Title 1, for example, consists of Regulation

1.1, Standard A1.1 and Guideline B1.1,

relating to minimum age.

7. The Convention has three underlying

purposes:

(a) to lay down, in its Articles and Regula-

tions, a firm set of rights and principles;

(b) to allow, through the Code, a considera-

ble degree of flexibility in the way Members

implement those rights and principles; and

(c) to ensure, through Title 5, that the rights

and principles are properly complied with

and enforced.

8. There are two main areas for flexibility in

implementation: one is the possibility for a

Member, where necessary (see Article VI,

paragraph 3), to give effect to the detailed

requirements of Part A of the Code through

substantial equivalence (as defined in Article

VI, paragraph 4).

9. The second area of flexibility in

implementation is provided by formulating

the mandatory requirements of many

provisions in Part A in a more general way,

thus leaving a wider scope for discretion as

to the precise action to be provided for at

the national level. In such cases, guidance on

implementation is given in the non-

mandatory Part B of the Code. In this way,

Members which have ratified this

5. Reglerna och koden är uppställda under

följande fem huvudrubriker:

Kapitel 1: Minimikrav för att sjömän skall få

arbeta på fartyg

Kapitel 2: Anställningsförhållanden

Kapitel 3: Bostad, rekreationsmöjligheter,

mat och förplägnad

Kapitel 4: Hälso- och sjukvård, välfärd och

social trygghet

Kapitel 5: Uppfyllelse och tillämpning

6. I varje kapitel finns grupper av regler

knutna till en särskild rätt eller princip (eller

tillämpningsåtgärd i kapitel 5) med nummer.

Den första gruppen i kapitel 1 består

exempelvis av regel 1.1, standard A1.1 och

anvisning

B1.1,

som

handlar

om

minimiålder.

7. Konventionen har tre syften:

(a) att i artiklar och regler ställa upp en fast

serie rättigheter och principer,

(b) att genom koden skapa goda möjligheter

för medlemsstaterna att på ett flexibelt sätt

tillämpa dessa rättigheter och principer, och

(c) att genom kapitel 5 säkerställa att

rättigheter och principer uppfylls och

tillämpas väl.

8. Det finns utrymme för flexibilitet inom

två viktiga tillämpningsområden: ett är

möjligheten för en medlemsstat att, vid

behov (se artikel VI punkt 3), låta de

detaljerade kraven i del A i koden träda i

kraft genom huvudsaklig överensstämmelse

(enligt definitionen i artikel VI punkt 4).

9. Det andra området för flexibilitet i

genomförandet skapas genom att de

obligatoriska kraven i många regler i del A

formuleras mera allmänt, så att man får

större frihet att välja vilken åtgärd som skall

vidtas på nationell nivå. Då ges anvisningar

för tillämpningen i den icke obligatoriska del

B i koden. På detta sätt kan medlemsstater

som har ratificerat denna konvention få reda

på vilka åtgärder de kan väntas vidta under

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

90

Convention can ascertain the kind of action

that might be expected of them under the

corresponding general obligation in Part A,

as well as action that would not necessarily

be required. For example, Standard A4.1

requires all ships to provide prompt access

to the necessary medicines for medical care

on board ship (paragraph 1(b)) and to carry

a medicine chest (paragraph 4(a)). The

fulfilment in good faith of this latter

obligation clearly means something more

than simply having a medicine chest on

board each ship. A more precise indication

of what is involved is provided in the corre-

sponding Guideline B4.1.1 (paragraph 4) so

as to ensure that the contents of the chest

are properly stored, used and maintained.

10. Members which have ratified this

Convention are not bound by the guidance

concerned and, as indicated in the provisions

in Title 5 on port State control, inspections

would deal only with the relevant

requirements of this Convention (Articles,

Regulations and the Standards in Part A).

However, Members are required under

paragraph 2 of Article VI to give due

consideration to implementing their

responsibilities under Part A of the Code in

the manner provided for in Part B. If, having

duly considered the relevant Guidelines, a

Member decides to provide for different

arrangements which ensure the proper

storage, use and maintenance of the

contents of the medicine chest, to take the

example given above, as required by the

Standard in Part A, then that is acceptable.

On the other hand, by following the

guidance provided in Part B, the Member

concerned, as well as the ILO bodies

responsible for reviewing implementation of

international labour Conventions, can be

sure without further consideration that the

arrangements the Member has provided for

are adequate to implement the response-

bilities under Part A to which the Guideline

relates.

motsvarande allmänna skyldighet i del A och

vilka som inte är helt nödvändiga. Standard

A4.1 kräver exempelvis att alla fartyg skall se

till att mediciner som är nödvändiga för

sjukvård ombord på fartyg skall kunna tas

fram snabbt (punkt 1 b) och att de har ett

fartygsapotek (punkt 4 a). Att i god tro

uppfylla den senare skyldigheten har helt

klart en djupare innebörd än att enbart ha

ett apotek ombord på varje fartyg. En mera

exakt indikation på vad som krävs för att

garantera att lådans innehåll lagras, används,

fylls på och ersätts på ett riktigt sätt finns i

anvisning B4.1.1 punkt 4.

10. Medlemsstater som har ratificerat denna

konvention är inte bundna av anvisningarna,

och som anges i reglerna i kapitel 5 om

hamnstatskontroll, handlar inspektioner

endast om tillämpliga krav enligt denna

konvention (artiklar, regler och standarder i

del A). Medlemsstaterna är dock enligt

artikel VI punkt 2 skyldiga att genomföra

sina skyldigheter enligt del A i koden på det

sätt som föreskrivs i del B. Om en

medlemsstat enligt kraven i standarden i del

A, efter att vederbörligen ha övervägt

gällande anvisningar, beslutar att göra andra

arrangemang

varigenom

medicinlådans

innehåll lagras, används och underhålls på

ett riktigt sätt, för att nämna det exempel

som togs upp ovan, kan detta godtas. Å

andra sidan kan den berörda medlemsstaten

och de organ inom ILO som ansvarar för

tillsynen av hur internationella arbets-

konventioner tillämpas, genom att följa de

anvisningar som ges i del B, utan vidare

övervägande vara säkra om att de arrange-

mang medlemsstaten gjort är tillräckliga för

att uppfylla de skyldigheter i del A som

anvisningarna avser.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

91

The Regulations and the Code

Title 1.

Minimum Requirements for Seafarers to Work

on a Ship

Regulation 1.1 – Minimum age

Purpose: To ensure that no under-age

persons work on a ship

1. No person below the minimum age shall

be employed or engaged or work on a ship.

2. The minimum age at the time of the initial

entry into force of this Convention is 16

years.

3. A higher minimum age shall be required

in the circumstances set out in the Code.

Standard A1.1 – Minimum age

1. The employment, engagement or work on

board a ship of any person under the age of

16 shall be prohibited.

2. Night work of seafarers under the age of

18 shall be prohibited. For the purposes of

this Standard, night shall be defined in

accordance with national law and practice. It

shall cover a period of at least nine hours

starting no later than midnight and ending

no earlier than 5 a.m.

3. An exception to strict compliance with

the night work restriction may be made by

the competent authority when:

(a) the effective training of the seafarers

concerned, in accordance with established

programmes and schedules, would be

impaired; or

(b) the specific nature of the duty or a

recognized training programme requires that

the seafarers covered by the exception

perform duties at night and the authority

determines, after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned, that the work will not be

detrimental to their health or well-being.

Reglerna och koden

Kapitel 1.

Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på

fartyg

Regel 1.1 – Minimiålder

Syfte: Att säkerställa att inga minderåriga

arbetar på ett fartyg

1. Ingen som inte har uppnått minimiåldern

skall vara anställd, sysselsatt eller arbeta på

ett fartyg.

2. Minimiåldern vid tidpunkten för denna

konventions första ikraftträdande är 16 år.

3. En högre minimiålder skall krävas i de fall

som fastställs i koden.

Standard A1.1 – Minimiålder

1. Ingen som inte har fyllt 16 år får anställas,

sysselsättas eller arbeta ombord på ett

fartyg.

2. Ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får

arbeta nattetid. Natt skall i denna standard

definieras enligt nationell lag och praxis.

Den skall omfatta minst nio timmar med

början senast vid midnatt och slut tidigast

klockan 05.00.

3. Den behöriga myndigheten får medge att

nattarbetsbegränsningen

inte

behöver

uppfyllas strikt om

(a) utbildningen av de berörda sjömännen

enligt uppgjorda program och scheman

skulle försämras, eller

(b) tjänstens specifika art eller ett erkänt

utbildningsprogram kräver att den sjöman

som undantaget omfattar tjänstgör på natten

och myndigheten efter samråd med berörda

redar- och sjöfolksorganisationer konsta-

terar att arbetet inte kommer att skada

personalens hälsa eller välbefinnande.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

92

4. The employment, engagement or work of

seafarers under the age of 18 shall be

prohibited where the work is likely to

jeopardize their health or safety. The types

of such work shall be determined by

national laws or regulations or by the

competent authority, after consultation with

the shipowners' and seafarers' organizations

concerned, in accordance with relevant

international standards.

Guideline B1.1 – Minimum age

1. When regulating working and living

conditions, Members should give special

attention to the needs of young persons

under the age of 18.

Regulation 1.2 – Medical certificate

Purpose: To ensure that all seafarers are

medically fit to perform their duties at sea

1. Seafarers shall not work on a ship unless

they are certified as medically fit to perform

their duties.

2. Exceptions can only be permitted as

prescribed in the Code.

Standard A1.2 – Medical certificate

1. The competent authority shall require

that, prior to beginning work on a ship,

seafarers hold a valid medical certificate

attesting that they are medically fit to

perform the duties they are to carry out at

sea.

2. In order to ensure that medical certifi-

cates genuinely reflect seafarers' state of

health, in light of the duties they are to

perform, the competent authority shall,

after consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned, and

giving due consideration to applicable

international guidelines referred to in Part B

of this Code, prescribe the nature of the

medical examination and certificate.

3. This Standard is without prejudice to the

International Convention on Standards of

Training, Certification and Watchkeeping

4. Anställning, sysselsättning eller arbete

skall vara förbjudet för sjömän som inte fyllt

18 år om det kan antas äventyra deras hälsa

eller säkerhet. Vilket arbete som är av sådan

art skall fastställas i nationella lagar och

andra författningar eller av den behöriga

myndigheten efter samråd med berörda

redar- och sjöfolksorganisationer enligt

relevanta internationella normer.

Anvisning B1.1 – Minimiålder

1. När bestämmelser utformas för arbets-

och levnadsförhållanden, bör medlemsstater

ägna särskild uppmärksamhet åt behoven

hos ungdomar som inte fyllt 18 år.

Regel 1.2 – Läkarintyg

Syfte: Att säkerställa att alla sjömän är

medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter

till sjöss

1. Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg om

de inte har intyg på att de är medicinskt

lämpliga att utföra sina uppgifter.

2. Undantag kan medges endast i de fall som

anges i koden.

Standard A1.2 – Läkarintyg

1. Den behöriga myndigheten skall kräva att

sjömän, innan arbete på ett fartyg påbörjas,

innehar ett giltigt läkarintyg som intygar att

de är medicinskt lämpliga att utföra sina

uppgifter till sjöss.

2. För att säkerställa att läkarintyg ger en

korrekt bild av sjömannens hälsotillstånd

skall den behöriga myndigheten, mot

bakgrund av de uppgifter sjömannen skall

utföra, efter samråd med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer och med vederbörlig

hänsyn till de gällande internationella

anvisningar som avses i del B i denna kod,

föreskriva hur läkarundersökning och

läkarintyg skall utformas.

3. Denna standard skall inte påverka tillämp-

ningen av den internationella konventionen

om normer för sjöfolks utbildning, certifie-

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

93

for Seafarers, 1978, as amended ( STCW ). A

medical certificate issued in accordance with

the requirements of STCW shall be accepted

by the competent authority, for the purpose

of Regulation 1.2. A medical certificate

meeting the substance of those require-

ments, in the case of seafarers not covered

by STCW, shall similarly be accepted.

4. The medical certificate shall be issued by a

duly qualified medical practitioner or, in the

case of a certificate solely concerning

eyesight, by a person recognized by the

competent authority as qualified to issue

such a certificate. Practitioners must enjoy

full professional independence in exercising

their medical judgement in undertaking

medical examination procedures.

5. Seafarers that have been refused a

certificate or have had a limitation imposed

on their ability to work, in particular with

respect to time, field of work or trading

area, shall be given the opportunity to have a

further examination by another independent

medical practitioner or by an independent

medical referee.

6. Each medical certificate shall state in

particular that:

(a) the hearing and sight of the seafarer

concerned, and the colour vision in the case

of a seafarer to be employed in capacities

where fitness for the work to be performed

is liable to be affected by defective colour

vision, are all satisfactory; and

(b) the seafarer concerned is not suffering

from any medical condition likely to be

aggravated by service at sea or to render the

seafarer unfit for such service or to endanger

the health of other persons on board.

7. Unless a shorter period is required by

reason of the specific duties to be performed

by the seafarer concerned or is required

under STCW:

(a) a medical certificate shall be valid for a

maximum period of two years unless the

seafarer is under the age of 18, in which case

the maximum period of validity shall be one

year;

ring och vakthållning, 1978, med ändringar

(STCW-konventionen).

Den

behöriga

myndigheten skall godta ett läkarintyg som

utfärdats enligt kraven i STCW som ett

intyg enligt regel 1.2. När det gäller sjömän

som inte omfattas av STCW skall ett

läkarintyg som i huvudsak uppfyller dessa

krav likaså godkännas.

4. Läkarintyget skall vara utfärdat av en

behörig läkare eller, när det endast gäller ett

intyg från en synundersökning, av en person

som den behöriga myndigheten godkänt

som behörig att utfärda ett sådant intyg.

Läkare som genomför läkarundersökningar

måste vara helt oberoende i sina yrkes-

mässiga bedömningar.

5. Sjöman som har vägrats intyg eller har

nedsatt arbetsförmåga, särskilt när det gäller

arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område,

skall kunna få ytterligare en undersökning

gjord hos en annan oberoende behörig

läkare eller en oberoende medicinsk

skiljedomare.

6. Varje läkarintyg skall särskilt ange att den

berörda personen

(a) har en tillfredsställande hörsel och syn,

vilket även skall avse färgseendet när det

gäller en person som skall arbeta i funk-

tioner där lämpligheten för det arbete som

skall utföras kan påverkas av brister i

färgseendet, och

(b) inte lider av något medicinskt tillstånd

som kan komma att förvärras av tjänstgöring

till sjöss, göra vederbörande olämplig för

sådan tjänstgöring eller äventyra andra

ombordvarandes hälsa.

7. Om inte en kortare period krävs med

hänsyn till de speciella arbetsuppgifter som

personen skall utföra, eller krävs enligt

STCW

(a) skall ett läkarintyg gälla högst två år om

inte sjömannen är under 18 år, då den

längsta giltighetstiden skall vara ett år,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

94

(b) a certification of colour vision shall be

valid for a maximum period of six years.

8. In urgent cases the competent authority

may permit a seafarer to work without a

valid medical certificate until the next port

of call where the seafarer can obtain a

medical certificate from a qualified medical

practitioner, provided that:

(a) the period of such permission does not

exceed three months; and

(b) the seafarer concerned is in possession

of an expired medical certificate of recent

date.

9. If the period of validity of a certificate

expires in the course of a voyage, the

certificate shall continue in force until the

next port of call where the seafarer can

obtain a medical certificate from a qualified

medical practitioner, provided that the

period shall not exceed three months.

10. The medical certificates for seafers

working on ships ordinarily engaged on

international voyages must as a minimum be

provided in English.

Guideline B1.2 – Medical certificate

Guideline B1.2.1 – International guidelines

1. The competent authority, medical practi-

tioners, examiners, shipowners, seafarers'

representatives and all other persons

concerned with the conduct of medical

fitness examinations of seafarer candidates

and serving seafarers should follow the

ILO/ WHO Guidelines for Conducting

Pre-sea and Periodic Medical Fitness

Examinations for Seafarers, including any

subsequent versions, and any other

applicable international guidelines published

by the International Labour Organization,

the International Maritime Organization or

the World Health Organization.

(b) skall ett intyg om färgseende gälla högst

sex år.

8. I trängande fall får den behöriga myndig-

heten medge att en person arbetar utan

giltigt läkarintyg till nästa angöringshamn

där en kompetent legitimerad läkare kan

utfärda ett sådant, under förutsättning

(a) att medgivandet skall gälla högst tre

månader, och

(b) att personen ifråga har ett utgånget men

nyligen utfärdat läkarintyg.

9. Om giltighetstiden för ett intyg går ut

under en sjöresa, skall det fortsätta att gälla

till nästa angöringshamn där personen ifråga

kan få ett läkarintyg från en behörig läkare,

på villkor att fristen inte överskrider tre

månader.

10. Läkarintyg för sjömän som arbetar på

fartyg som normalt går i internationell

sjöfart måste som ett minimum utfärdas på

engelska.

Anvisning B1.2 – Läkarintyg

Anvisning

B1.2.1

Internationella

anvisningar

1. Den behöriga myndigheten, behöriga

läkare, examinatorer, redare, företrädare för

sjömän och alla andra personer som berörs

av genomförandet av medicinska lämplig-

hetsundersökningar

av

sökande

och

tjänstgörande sjömän bör följa ILO/WHO:s

anvisningar för läkarundersökning av sjömän

(Guidelines for Conducting Pre-sea and

Periodic Medical Fitness Examinations for

Seafarers) och eventuella senare versioner,

samt eventuella andra tillämpliga interna-

tionella anvisningar som offentliggörs av

Internationella arbetsorganisationen, FN:s

internationella sjöfartsorganisation eller

Världshälsoorganisationen.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

95

Regulation 1.3 – Training and qualifications

Purpose: To ensure that seafarers are trained

or qualified to carry out their duties on board

ship

1. Seafarers shall not work on a ship unless

they are trained or certified as competent or

otherwise qualified to perform their duties.

2. Seafarers shall not be permitted to work

on a ship unless they have successfully

completed training for personal safety on

board ship.

3. Training and certification in accordance

with the mandatory instruments adopted by

the International Maritime Organization

shall be considered as meeting the

requirements of paragraphs 1 and 2 of this

Regulation.

4. Any Member which, at the time of its

ratification of this Convention, was bound

by the Certification of Able Seamen

Convention, 1946 (No. 74), shall continue

to carry out the obligations under that

Convention unless and until mandatory

provisions covering its subject matter have

been adopted by the International Maritime

Organization and entered into force, or

until five years have elapsed since the entry

into force of this Convention in accordance

with paragraph 3 of Article VIII, whichever

date is earlier.

Regulation 1.4 – Recruitment and placement

Purpose: To ensure that seafarers have access

to an efficient and well-regulated seafarer

recruitment and placement system

1. All seafarers shall have access to an

efficient, adequate and accountable system

for finding employment on board ship

without charge to the seafarer.

2. Seafarer recruitment and placement

services operating in a Member's territory

shall conform to the standards set out in the

Code.

3. Each Member shall require, in respect of

Regel 1.3 – Utbildning och kvalifikationer

Syfte: Att säkerställa att sjömän är utbildade

eller kvalificerade att utföra sina uppgifter

ombord på fartyg

1. Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg, om

de inte har utbildning eller intyg på att de är

kompetenta eller på annat sätt kvalificerade

att utföra sina uppgifter.

2. Sjömän skall inte tillåtas arbeta på ett

fartyg om de inte med godkänt resultat har

fullgjort en utbildning i personlig säkerhet

ombord på fartyg.

3. Utbildning och certifiering enligt de

obligatoriska instrument som Interna-

tionella sjöfartsorganisationen antagit skall

anses uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i

denna regel.

4. Varje medlemsstat som när den ratific-

erade denna konvention var bunden av 1946

års konvention (nr 74) om behörighetsbevis

för matroser skall fortsätta att uppfylla sina

skyldigheter enligt den konventionen om

inte och fram till dess obligatoriska regler

som täcker dess ämnesområde har antagits

av Internationella sjöfartsorganisationen och

trätt i kraft, eller tills fem år har förflutit

efter denna konventions ikraftträdande

enligt artikel VIII punkt 3, beroende på

vilket som inträffar först.

Regel 1.4 – Rekrytering och arbetsförmedling

Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till

ett effektivt och väl reglerat system för

rekrytering och förmedling av sjömän

1. Alla sjömän skall ha tillgång till ett

effektivt, väl fungerande och ansvarsfullt

system för att finna anställning ombord på

fartyg utan kostnad för sjömännen.

2. Rekryterings- och arbetsförmedlings-

kontor för sjömän som agerar på en

medlemsstats territorium skall uppfylla de

standarder som fastställs i koden.

3. Varje medlemsstat skall, när det gäller

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

96

seafarers who work on ships that fly its flag,

that shipowners who use seafarer recruit-

ment and placement services that are based

in countries or territories in which this

Convention does not apply, ensure that

those services conform to the requirements

set out in the Code.

Standard A1.4 – Recruitment and placement

1. Each Member that operates a public

seafarer recruitment and placement service

shall ensure that the service is operated in an

orderly manner that protects and promotes

seafarers' employment rights as provided in

this Convention.

2. Where a Member has private seafarer

recruitment and placement services opera-

ting in its territory whose primary purpose

is the recruitment and placement of sea-

farers or which recruit and place a significant

number of seafarers, they shall be operated

only in conformity with a standardized

system of licensing or certification or other

form of regulation. This system shall be

established, modified or changed only after

consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned. In the

event of doubt as to whether this Conven-

tion applies to a private recruitment and

placement service, the question shall be

determined by the competent authority in

each Member after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned. Undue proliferation of private

seafarer recruitment and placement services

shall not be encouraged.

3. The provisions of paragraph 2 of this

Standard shall also apply - to the extent that

they are determined by the competent

authority, in consultation with the ship-

owners' and seafarers' organizations con-

cerned, to be appropriate - in the context of

recruitment and placement services operated

by a seafarers' organization in the territory

of the Member for the supply of seafarers

who are nationals of that Member to ships

which fly its flag. The services covered by

this paragraph are those fulfilling the

following conditions:

sjömän som arbetar på fartyg som för dess

flagg, kräva att redare som utnyttjar

rekryterings- och förmedlingskontor som

har sitt säte i länder eller territorier som inte

tillämpar denna konvention försäkrar sig om

att kontoren uppfyller de krav som fastställs

i koden.

Standard A1.4 – Rekrytering och arbets-

förmedling

1. Varje medlemsstat som driver offentliga

rekryterings- och förmedlingskontor för

sjömän skall se till att kontoren drivs på ett

ordnat sätt så att sjömännens arbetsrätt

enligt denna konvention skyddas och

främjas.

2. Om det finns privata rekryterings- och

förmedlingskontor på en medlemsstats

territorium vars primära syfte är rekrytering

av och arbetsförmedling för sjömän, eller

som rekryterar och förmedlar sjömän i

betydande omfattning, skall dessa drivas helt

enligt ett standardiserat system för

licensiering, certifiering eller annan form av

reglering. Detta system skall inrättas,

modifieras eller ändras endast efter samråd

med berörda redar- och sjöfolksorganisa-

tioner. Uppstår tveksamhet om denna

konvention är tillämplig på privata

rekryterings- och förmedlingskontor, skall

frågan avgöras av den behöriga myndigheten

i varje medlemsstat efter samråd med

berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

Ohämmad spridning av privata rekryterings-

och förmedlingskontor för sjömän skall

inte uppmuntras.

3. Bestämmelserna i punkt 2 i denna

standard skall – i den mån den behöriga

myndigheten i samråd med berörda redar-

och sjöfolksorganisationer bedömer dem

som lämpliga – också tillämpas på rekryte-

ring och arbetsförmedling som bedrivs av en

organisation för sjömän på medlemsstatens

territorium för att rekrytera sjömän som är

medborgare i den medlemsstaten till fartyg

som för dess flagg. De kontor som omfattas

av denna punkt är sådana som uppfyller

följande villkor:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

97

(a) the recruitment and placement service is

operated pursuant to a collective bargaining

agreement between that organization and a

shipowner;

(b) both the seafarers' organization and the

shipowner are based in the territory of the

Member;

(c) The Member has national laws or

regulations or a procedure to authorize or

register the collective bargaining agreement

permitting the operation of the recruitment

and placement service; and

(d) the recruitment and placement service is

operated in an orderly manner and measures

are in place to protect and promote

seafarers' employment rights comparable to

those provided in paragraph 5 of this

Standard.

4. Nothing in this Standard or Regulation

1.4 shall be deemed to:

(a) prevent a Member from maintaining a

free public seafarer recruitment and place-

ment service for seafarers in the framework

of a policy to meet the needs of seafarers

and shipowners, whether the service forms

part of or is coordinated with a public

employment service for all workers and

employers; or

(b) impose on a Member the obligation to

establish a system for the operation of

private seafarer recruitment or placement

services in its territory.

5. A Member adopting a system referred to

in paragraph 2 of this Standard shall, in its

laws and regulations or other measures, at a

minimum:

(a) prohibit seafarer recruitment and place-

ment services from using means, mecha-

nisms or lists intended to prevent or deter

seafarers from gaining employment for

which they are qualified;

(b) require that no fees or other charges for

seafarer recruitment or placement or for

providing employment to seafarers are

borne directly or indirectly, in whole or in

(a) rekryterings- och arbetsförmedlings-

kontoren drivs enligt ett kollektivavtal

mellan den organisationen och en redare,

(b) både personalorganisationen och redaren

har sitt säte på medlemsstatens territorium,

(c) medlemsstaten har nationella lagar och

andra författningar eller ett förfarande för

att auktorisera eller registrera det kollektiv-

avtal

som

medger

bedrivande

av

rekryterings- och förmedlingskontor, och

(d) rekryterings- och förmedlingskontoren

bedrivs med ordning och reda, och det är

sörjt för att sjömännens arbetsrätt skyddas

och stöds på ett sätt som motsvarar det som

föreskrivs i punkt 5 i denna standard.

4. Ingenting i denna standard eller regel 1.4

skall anses

(a) hindra en medlemsstat från att upprätt-

hålla fria kontor för rekrytering och förmed-

ling av sjömän enligt ett program för att

uppfylla sjömännens och redarnas behov,

oavsett om kontoren ingår i eller är

samordnade med en offentlig arbetsförmed-

ling för alla sjömän och arbetsgivare, eller

(b) tvinga på en medlemsstat en skyldighet

att inrätta system för att bedriva privat

rekrytering eller förmedling av sjömän på

dess territorium.

5. En medlemsstat som inrättar ett system

som avses i punkt 2 i denna standard skall i

sina lagar och andra författningar,

åtminstone

(a) förbjuda rekryterings- och arbets-

förmedlingskontor för sjömän att använda

medel, system eller listor avsedda att hindra

eller avhålla sjömän från att få anställning

som den är kvalificerad för,

(b) kräva att inget arvode eller andra avgifter

för rekrytering eller förmedling av sjömän

eller för att skaffa anställning till sjömän

bekostas direkt eller indirekt, helt eller

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

98

part, by the seafarer, other than the cost of

the seafarer obtaining a national statutory

medical certificate, the national seafarer's

book and a passport or other similar

personal travel documents, not including,

however, the cost of visas, which shall be

borne by the shipowner; and

(c) ensure that seafarer recruitment and

placement services operating in its territory:

(i) maintain an up-to-date register of all

seafarers recruited or placed through them,

to be available for inspection by the

competent authority;

(ii) make sure that seafarers are

informed of their rights and duties under

their employment agreements prior to or in

the process of engagement and that proper

arrangements are made for seafarers to

examine their employment agreements

before and after they are signed and for

them to receive a copy of the agreements;

(iii) verify that seafarers recruited or

placed by them are qualified and hold the

documents necessary for the job concerned,

and that the seafarers' employment agree-

ments are in accordance with applicable laws

and regulations and any collective bargaining

agreement that forms part of the employ-

ment agreement;

(iv) make sure, as far as practicable, that

the shipowner has the means to protect

seafarers from being stranded in a foreign

port;

(v) examine and respond to any

complaint concerning their activities and

advise the competent authority of any

unresolved complaint;

(vi) establish a system of protection, by

way of insurance or an equivalent

appropriate measure, to

compensate

seafarers for monetary loss that they may

incur as a result of the failure of a

recruitment and placement service or the

relevant shipowner under the seafarers'

employment agreement to meet its

obligations to them.

6. The competent authority shall closely

supervise and control all seafarer recruit-

ment and placement services operating in

the territory of the Member concerned. Any

licences or certificates or similar authoriza-

tions for the operation of private services in

delvis, av sjömannen, annat än kostnaden för

läkarintyg som den nationella lagstiftningen

föreskriver, nationell sjömansbok och pass

eller liknande personliga resehandlingar,

dock inte kostnaden för visum, som redaren

skall svara för, och

(c) se till att rekryterings- och förmedlings-

kontor för sjömän som verkar på dess

territorium:

(i) håller ett aktuellt register över alla

sjömän som de rekryterat eller förmedlat,

vilket skall vara tillgängligt för inspektion av

den behöriga myndigheten,

(ii) säkerställer att sjömän före eller

under anställningsförfarandet får informa-

tion om sina rättigheter och skyldigheter

enligt anställningsavtalen, att korrekta

arrangemang görs för att sjömännen skall

kunna granska sina anställningsavtal före

och efter det att de undertecknats, och att

den får en kopia av avtalen,

(iii) verifierar att sjömän som

rekryterats eller förmedlats av dem är

kompetent och har de handlingar som

behövs för det berörda arbetet, och att

anställningsavtalen följer gällande lagar,

andra

författningar

och

eventuella

kollektivavtal som ingår i anställningsavtalet,

(iv) så långt möjligt ser till att redaren

har möjlighet att skydda sjömän från att bli

strandsatt i en främmande hamn,

(v) undersöker och tar ställning till

eventuella klagomål på deras verksamhet och

underrättar den behöriga myndigheten om

eventuella olösta klagomål,

(vi) inrättar ett system för skydd,

genom försäkring eller på annat likvärdigt

sätt, så att sjömän kompenseras för

ekonomiska förluster de kan drabbas av om

en rekryterings- eller arbetsförmedlings-

tjänst eller redare inte uppfyller sina

skyldigheter enligt sjömännens anställnings-

avtal.

6. Den behöriga myndigheten skall noga

övervaka och kontrollera alla rekryterings-

och förmedlingskontor för sjömän som

verkar på medlemsstatens territorium.

Eventuella licenser, tillstånd eller liknande

bemyndiganden att driva privata kontor på

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

99

the territory are granted or renewed only

after verification that the seafarer recruit-

ment and placement service concerned

meets the requirements of national laws and

regulations.

7. The competent authority shall ensure that

adequate machinery and procedures exist for

the investigation, if necessary, of complaints

concerning the activities of seafarer recruit-

ment and placement services, involving, as

appropriate, representatives of shipowners

and seafarers.

8. Each Member which has ratified this

Convention shall, in so far as practicable,

advise its nationals on the possible problems

of signing on a ship that flies the flag of a

State which has not ratified the Convention,

until it is satisfied that standards equivalent

to those fixed by this Convention are being

applied. Measures taken to this effect by the

Member that has ratified this Convention

shall not be in contradiction with the

principle of free movement of workers

stipulated by the treaties to which the two

States concerned may be parties.

9. Each Member which has ratified this

Convention shall require that shipowners of

ships that fly its flag, who use seafarer

recruitment and placement services based in

countries or territories in which this

Convention does not apply, ensure, as far as

practicable, that those services meet the

requirements of this Standard.

10. Nothing in this Standard shall be

understood as diminishing the obligations

and responsibilities of shipowners or of a

Member with respect to ships that fly its

flag.

Guideline B1.4 – Recruitment and placement

Guideline B1.4.1 – Organizational and

operational guidelines

1. When fulfilling its obligations under

Standard A1.4, paragraph 1, the competent

authority should consider:

(a) taking the necessary measures to pro-

territoriet skall utfärdas eller förnyas först

sedan det verifierats att de berörda

rekryterings- och förmedlingskontoren

uppfyller kraven i nationella lagar och andra

författningar.

7. Den behöriga myndigheten skall se till att

det finns lämpliga organ och förfaranden för

att vid behov utreda klagomål över verksam-

heten på rekryterings- och förmedlings-

kontor för sjömän, där så är lämpligt under

medverkan av representanter för redare och

sjömän.

8. Varje medlemsstat som har ratificerat

denna konvention skall så långt möjligt ge

råd till sina medborgare om de problem som

kan uppstå när man tar anställning på ett

fartyg som är flaggat i en stat som inte har

ratificerat konventionen, tills det står klart

att normer som är likvärdiga med dem som

fastställs i denna konvention tillämpas.

Åtgärder som den medlemsstat som har

ratificerat konventionen vidtar i detta syfte

får inte strida mot principen om fri rörlighet

för sjömän som föreskrivs i de fördrag där

de två berörda staterna kan ingå som parter.

9. Varje medlemsstat som har ratificerat

denna konvention skall kräva att redare för

fartyg som för dess flagg och som använder

rekryterings- och förmedlingskontor med

säte i länder eller territorier där denna

konvention inte tillämpas, så långt möjligt

ser till att kontoren uppfyller kraven i denna

standard.

10. Inget i denna standard skall anses minska

redares eller en medlemsstats skyldigheter

och ansvar med avseende på fartyg som för

dess flagg.

Anvisning B1.4 – Rekrytering och arbets-

förmedling

Anvisning B1.4.1 – Anvisningar för organisation

och verksamhet

1. När den behöriga myndigheten uppfyller

sina skyldigheter enligt standard A1.4 punkt

1, bör den:

(a) vidta de åtgärder som behövs för att

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

100

mote effective cooperation among seafarer

recruitment and placement services, whether

public or private;

(b) the needs of the maritime industry at

both the national and international levels,

when developing training programmes for

seafarers that form the part of the ship's

crew that is responsible for the ship's safe

navigation and pollution prevention opera-

tions, with the participation of shipowners,

seafarers and the relevant training

institutions;

(c) making suitable arrangements for the

cooperation of representative shipowners'

and seafarers' organizations in the organiza-

tion and operation of the public seafarer

recruitment and placement services, where

they exist;

(d) determining, with due regard to the

right to privacy and the need to protect

confidentiality, the conditions under which

seafarers' personal data may be processed by

seafarer recruitment and placement services,

including the collection, storage, combina-

tion and communication of such data to

third parties;

(e) maintaining an arrangement for the

collection and analysis of all relevant

information on the maritime labour market,

including the current and prospective supply

of seafarers that work as crew classified by

age, sex, rank and qualifications, and the

industry's requirements, the collection of

data on age or sex being admissible only for

statistical purposes or if used in the

framework of a programme to prevent

discrimination based on age or sex;

(f) ensuring that the staff responsible for the

supervision of public and private seafarer

recruitment and placement services for

ship's crew with responsibility for the ship's

safe navigation and pollution prevention

operations have had adequate training,

including approved sea-service experience,

and have relevant knowledge of the

maritime industry, including the relevant

maritime international instruments on

training, certification and labour standards;

främja ett effektivt samarbete mellan

rekryterings- och förmedlingskontor för

sjömän, offentliga såväl som privata,

(b) beakta sjöfartsnäringens behov, natio-

nellt såväl som internationellt, när utbild-

ningsprogram tas fram för besättnings-

medlemmar som ansvarar för en säker

navigation av fartyget och för åtgärder som

hindrar förorening, under medverkan av

redare, sjömän och relevanta utbildnings-

institutioner,

(c) göra lämpliga arrangemang för att

representativa redar- och sjöfolksorganisa-

tioner skall samarbeta om att organisera och

driva offentliga rekryterings- och förmed-

lingskontor för sjömän, där sådana kontor

finns,

(d) med vederbörlig hänsyn till rätten till

privatliv och behovet av sekretesskydd,

fastställa på vilka villkor rekryterings- och

förmedlingskontor för sjömän får behandla

sjömännens personuppgifter, bland annat

insamling, lagring, sammanställning och

utlämnande av sådana uppgifter till tredje

part,

(e) samla in och analysera all relevant

information på den maritima arbets-

marknaden, bland annat löpande och

framtida tillgång på sjömän som ingår i

fartygets besättning, uppdelad på ålder, kön,

rang och kvalifikationer, och näringens krav,

varvid insamling av data om ålder eller kön

är tillåten endast för statistiska syften eller

om uppgifterna skall användas i ett program

för att hindra diskriminering grundad på

ålder eller kön,

(f) se till att den personal som ansvarar för

övervakning av offentlig och privat

rekrytering och förmedling av sjömän till

fartygsbesättningar med ansvar för en säker

navigering av fartyget och åtgärder för att

motverka föroreningar är väl utbildade och

har godkänd erfarenhet från tjänstgöring till

sjöss och relevant kunskap om sjöfarts-

näringen, inklusive relevanta maritima

internationella instrument för utbildning,

certifiering och arbetsnormer,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

101

(g) prescribing operational standards and

adopting codes of conduct and ethical

practices for seafarer recruitment and

placement services; and

(h) exercising supervision of the licensing or

certification system on the basis of a system

of quality standards.

2. In establishing the system referred to in

Standard A1.4, paragraph 2, each Member

should consider requiring seafarer recruit-

ment and placement services, established in

its territory, to develop and maintain

verifiable operational practices. These

operational practices for private seafarer

recruitment and placement services and, to

the extent that they are applicable, for public

seafarer recruitment and placement services

should address the following matters:

(a) medical examinations, seafarers' identity

documents and such other items as may be

required for the seafarer to gain

employment;

(b) maintaining, with due regard to the right

to privacy and the need to protect

confidentiality, full and complete records of

the seafarers covered by their recruitment

and placement system, which should include

but not be limited to:

(i) the seafarers' qualifications;

(ii) record of employment;

(iii) personal data relevant to employ-

ment; and

(iv) medical

data

relevant

to

employment;

(c) maintaining up-to-date lists of the ships

for which the seafarer recruitment and

placement services provide seafarers and

ensuring that there is a means by which the

services can be contacted in an emergency at

all hours;

(d) procedures to ensure that seafarers are

not subject to exploitation by the seafarer

recruitment and placement services or their

personnel with regard to the offer of

engagement on particular ships or by

particular companies;

(e) procedures to prevent the opportunities

(g) föreskriva standarder för verksamheten

och inrätta uppförandekoder och etiska

regler för rekrytering och förmedling av

sjömän, och

(h) utöva tillsyn över system för licensiering

eller certifiering på grundval av ett system

för kvalitetsnormer.

2. Varje medlemsstat bör, när den inrättar

det system som avses i standard A1.4 punkt

2, överväga krav på att de rekryterings- och

förmedlingskontor för sjömän som verkar

på dess territorium skall ta fram och

upprätthålla arbetsrutiner som går att

verifiera. Dessa arbetsrutiner för privata och,

i tillämpliga fall, offentliga rekryterings- och

förmedlingskontor för sjömän bör inriktas

på följande punkter:

(a) läkarundersökningar, identitetshandling-

ar för sjömän och annat som kan behövas

för att sjömännen skall få anställning,

(b) med vederbörlig hänsyn till rätten till

privatliv och behovet av sekretesskydd, att

hålla fullständiga register över sjömän som

omfattas av deras system för rekrytering och

arbetsförmedling och som bör innefatta men

inte begränsas till:

(i) sjömännens kvalifikationer,

(ii) förteckning över anställningar,

(iii) personuppgifter av betydelse för

anställning, och

(iv) medicinska data av betydelse för

anställning,

(c) att hålla aktuella besättningslistor för de

fartyg åt vilka kontoret tillhandahåller

besättning, samt säkerställa att det går att

kontakta kontoret i en nödsituation vid alla

tider på dygnet,

(d) rutiner för att säkerställa att sjömän inte

utsätts för exploatering från kontorets eller

dess personals sida när det gäller

erbjudanden om anställning på vissa fartyg

eller hos vissa rederier,

(e) rutiner för att hindra att sjömän

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

102

for exploitation of seafarers arising from the

issue of joining advances or any other

financial transaction between the shipowner

and the seafarers which are handled by the

seafarer recruitment and placement services;

(f) clearly publicizing costs, if any, which

the seafarer will be expected to bear in the

recruitment process;

(g) ensuring that seafarers are advised of any

particular conditions applicable to the job

for which they are to be engaged and of the

particular shipowner's policies relating to

their employment;

(h) procedures which are in accordance with

the principles of natural justice for dealing

with cases of incompetence or indiscipline

consistent with national laws and practice

and, where applicable, with collective

agreements;

(i) procedures to ensure, as far as

practicable, that all mandatory certificates

and documents submitted for employment

are up to date and have not been

fraudulently obtained and that employment

references are verified;

(j) procedures to ensure that requests for

information or advice by families of

seafarers while the seafarers are at sea are

dealt with promptly and sympathetically and

at no cost; and

(k) verifying that labour conditions on ships

where seafarers are placed are in conformity

with applicable collective bargaining agree-

ments concluded between a shipowner and a

representative seafarers' organization and, as

a matter of policy, supplying seafarers only

to shipowners that offer terms and condi-

tions of employment to seafarers which

comply with applicable laws or regulations

or collective agreements.

3. Consideration should be given to encour-

aging international cooperation between

Members and relevant organizations, such

as:

(a) the systematic exchange of information

on the maritime industry and labour market

exploateras i samband med utbetalning av

förskottslega eller någon annan ekonomisk

transaktion mellan redaren och sjömannen,

som sköts av rekryterings- och förmedlings-

kontoret,

(f) att klart tillkännage vilka kostnader sjö-

mannen skall bära, om rekryterings-

processen är förenad med sådana,

(g) att se till att sjömannen får besked om

särskilda villkor som kan gälla det arbete för

vilket de skall anställas och om rederiet har

särskilda principer som rör anställningen,

(h) rutiner för att hantera fall av

inkompetens eller bristande disciplin som

uppfyller vedertagna rättviseprinciper och är

förenliga med nationell lag och sedvänja

samt i tillämpliga fall med kollektivavtal,

(i) rutiner för att så långt möjligt säkerställa

att alla obligatoriska intyg och handlingar

som visas upp för anställning är aktuella och

inte har skaffats på olaglig väg samt att

anställningsreferenser verifieras,

(j) rutiner för att säkerställa att en begäran

om upplysningar eller råd från anhöriga till

sjömän medan de är till sjöss behandlas

snabbt, välvilligt och utan kostnad, och

(k) att verifiera att arbetsförhållandena på

fartyg där sjömän är placerade följer gällande

kollektivavtal mellan en redare och en

representativ organisation för sjömän och

har som princip att förmedla personal endast

åt sådana redare som erbjuder sjömännen

anställningsvillkor

och

anställnings-

förhållanden som uppfyller gällande lagar

eller andra bestämmelser eller kollektivavtal.

3. Internationellt

samarbete

mellan

medlemsstater och relevanta organisationer

bör främjas. Sådant samarbete kan omfatta

(a) ett systematiskt utbyte av information

om sjöfartsnäringen och arbetsmarknaden

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

103

on a bilateral, regional and multilateral basis;

(b) the exchange of information on

maritime labour legislation;

(c) the harmonization of policies, working

methods and legislation governing recruit-

ment and placement of seafarers;

(d) the improvement of procedures and

conditions for the international recruitment

and placement of seafarers; and

(e) workforce planning, taking account of

the supply of and demand for seafarers and

the requirements of the maritime industry.

på bilateral, regional och multilateral nivå,

(b) utbyte av information om arbetsrättslig

lagstiftning inom sjöfarten,

(c) harmonisering av handlingsprogram,

arbetsmetoder och lagstiftning som styr

rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän,

(d) förbättring av rutiner och villkor för

internationell rekrytering av och arbets-

förmedling för sjömän, och

(e) arbetskraftsplanering, med beaktande av

tillgången och efterfrågan på sjömän samt

sjöfartsnäringens krav.

Title 2. Conditions of Employment

Regulation 2.1 – Seafarers' employment

agreements

Purpose: To ensure that seafarers have a fair

employment agreement

1. The terms and conditions for employ-

ment of a seafarer shall be set out or referred

to in a clear written legally enforceable

agreement and shall be consistent with the

standards set out in the Code.

2. Seafarers' employment agreements shall

be agreed to by the seafarer under

conditions which ensure that the seafarer

has an opportunity to review and seek advice

on the terms and conditions in the

agreement and freely accepts them before

signing.

3. To the extent compatible with the

Member's national law and practice,

seafarers' employment agreements shall be

understood to incorporate any applicable

collective bargaining agreements.

Standard

Standard A2.1 – Seafarers' employment

agreements

1. Each Member shall adopt laws or regula-

tions requiring that ships that fly its flag

comply with the following requirements:

Kapitel 2. Anställningsförhållanden

Regel 2.1 – Anställningsavtal för sjömän

Syfte: Att säkerställa att sjömän har rättvisa

anställningsavtal

1. Sjömäns anställningsvillkor och anställ-

ningsförhållanden skall anges eller åberopas i

ett klart formulerat, rättsligt verkställbart

avtal och skall uppfylla de standarder som

fastställs i koden.

2. Sjömännen skall godkänna anställnings-

avtalet under förhållanden som garanterar

att de har möjlighet att granska och söka råd

om villkoren och förhållandena enligt avtalet

och frivilligt godkänner dessa före

undertecknandet.

3. I den mån det är förenligt med

medlemsstatens nationella lag och praxis

skall anställningsavtal för sjömän anses

innefatta eventuella gällande kollektivavtal.

Standard

Standard A2.1 – Anställningsavtal för sjömän

1. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som kräver att fartyg

som för dess flagg uppfyller följande krav:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

104

(a) seafarers working on ships that fly its

flag shall have a seafarers' employment

agreement signed by both the seafarer and

the shipowner or a representative of the

shipowner (or, where they are not

employees, evidence of contractual or

similar arrangements) providing them with

decent working and living conditions on

board the ship as required by this

Convention;

(b) seafarers signing a seafarers' employment

agreement shall be given an opportunity to

examine and seek advice on the agreement

before signing, as well as such other facilities

as are necessary to ensure that they have

freely entered into an agreement with a

sufficient understanding of their rights and

responsibilities;

(c) the shipowner and seafarer concerned

shall each have a signed original of the

seafarers' employment agreement;

(d) measures shall be taken to ensure that

clear information as to the conditions of

their employment can be easily obtained on

board by seafarers, including the ship's

master, and that such information, including

a copy of the seafarers' employment agree-

ment, is also accessible for review by officers

of a competent authority, including those in

ports to be visited; and

(e) seafarers shall be given a document

containing a record of their employment on

board the ship.

2. Where a collective bargaining agreement

forms all or part of a seafarers' employment

agreement, a copy of that agreement shall be

available on board. Where the language of

the seafarers' employment agreement and

any

applicable

collective

bargaining

agreement is not in English, the following

shall also be available in English (except for

ships engaged only in domestic voyages):

(a) a copy of a standard form of the

agreement; and

(b) the portions of the collective bargaining

agreement that are subject to a port State

inspection under Regulation 5.2.

(a) sjömän som arbetar på fartyg som för

dess flagg skall ha ett anställningsavtal för

sjömän undertecknat av såväl sjömannen

som redaren eller en representant för denne

(eller, om sjömannen inte är anställd, bevis

på kontrakts- eller liknande arrangemang)

som ger möjlighet att arbeta och leva under

anständiga förhållanden ombord på fartyget

enligt kraven i denna konvention,

(b) sjömän som undertecknar ett anställ-

ningsavtal för sjömän skall ges möjlighet att

granska och söka råd om avtalet innan det

undertecknas, samt andra möjligheter som

är nödvändiga för att garantera att sjö-

mannen har ingått avtalet av fri vilja och

med tillräcklig förståelse av sina rättigheter

och skyldigheter,

(c) den berörda redaren och sjömannen skall

vardera ha ett undertecknat original av

anställningsavtalet,

(d) det skall garanteras att sjömän, även

fartygets befälhavare, har lätt tillgång

ombord till tydlig information om deras

anställningsförhållanden, och att denna

information, bland annat en kopia av

anställningsavtalet, också finns tillgänglig

för granskning av tjänstemän från en

behörig myndighet, bland annat myndig-

heter i hamnar som besöks, och

(e) sjömän skall få en handling med en

redogörelse för deras anställning ombord på

fartyget.

2. När ett kollektivavtal utgör hela eller en

del av ett anställningsavtal för sjömän, skall

en kopia av detta avtal finnas tillgänglig

ombord. Om språket i anställningsavtalet

och ett eventuellt gällande kollektivavtal inte

är engelska, skall följande också finnas

tillgängligt på engelska (utom för fartyg som

endast går i inrikes sjöfart):

(a) en kopia av ett avtalsformulär i

standardformat, och

(b) de delar av kollektivavtalet som ingår i

en hamnstatsinspektion enligt regel 5.2.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

105

3. The document referred to in paragraph

1(e) of this Standard shall not contain any

statement as to the quality of the seafarers'

work or as to their wages. The form of the

document, the particulars to be recorded

and the manner in which such particulars are

to be entered, shall be determined by

national law.

4. Each Member shall adopt laws and

regulations specifying the matters that are to

be included in all seafarers' employment

agreements governed by its national law.

Seafarers' employment agreements shall in

all cases contain the following particulars:

(a) the seafarer's full name, date of birth or

age, and birthplace;

(b) the shipowner's name and address;

(c) the place where and date when the

seafarers' employment agreement is entered

into;

(d) the capacity in which the seafarer is to

be employed;

(e) the amount of the seafarer's wages or,

where applicable, the formula used for

calculating them;

(f) the amount of paid annual leave or,

where applicable, the formula used for

calculating it;

(g) the termination of the agreement and

the conditions thereof, including:

(i) if the agreement has been made for

an indefinite period, the conditions entitling

either party to terminate it, as well as the

required notice period, which shall not be

less for the shipowner than for the seafarer;

(ii) if the agreement has been made for a

definite period, the date fixed for its expiry;

and

(iii) if the agreement has been made for

a voyage, the port of destination and the

time which has to expire after arrival before

the seafarer should be discharged;

(h) the health and social security protection

benefits to be provided to the seafarer by

3. Den handling som avses i punkt 1 e i

denna standard skall inte innehålla någon

uppgift om kvaliteten på sjömannens arbete

eller om lönen. Handlingens utformning, de

uppgifter som skall tas upp och hur sådana

uppgifter skall föras in skall fastställas i

nationell lag.

4. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som tar upp de uppgifter

som skall ingå i alla anställningsavtal för

sjömän som lyder under dess nationella lag.

Anställningsavtal för sjömän skall alltid

innehålla följande uppgifter:

(a) den anställdes fullständiga namn,

födelsedatum eller ålder och födelseort,

(b) redarens namn och adress,

(c) ort och datum för anställningsavtalets

undertecknande,

(d) vilken funktion anställningen gäller,

(e) lön eller i tillämpliga fall den formel som

skall användas för att beräkna denna,

(f) semesterns längd eller i tillämpliga fall

den formel som skall användas för att

beräkna denna,

(g) upphävande av avtalet och villkoren för

detta, bland annat:

(i) om avtalet har slutits på obestämd

tid, de förhållanden som berättigar endera

parten att upphäva det, och den uppsäg-

ningstid som skall gälla, vilken inte skall vara

kortare för redaren än för den anställde,

(ii) om avtalet har slutits på viss tid, det

datum då det skall löpa ut, och

(iii) om avtalet har slutits för en resa,

destinationshamnen och vid vilken tidpunkt

efter ankomsten som anställningen skall vara

avslutad,

(h) det skydd för hälsa och social trygghet

som redaren skall tillhandahålla:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

106

the shipowner;

(i) the seafarer's entitlement to repatriation;

(j) reference to the collective bargaining

agreement, if applicable; and

(k) any other particulars which national law

may require.

5. Each Member shall adopt laws or

regulations establishing minimum notice

periods to be given by the seafarers and

shipowners for the early termination of a

seafarers' employment agreement. The

duration of these minimum periods shall be

determined after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned, but shall not be shorter than

seven days.

6. A notice period shorter than the

minimum may be given in circumstances

which are recognized under national law or

regulations

or

applicable

collective

bargaining

agreements

as

justifying

termination of the employment agreement

at shorter notice or without notice. In

determining those circumstances, each

Member shall ensure that the need of the

seafarer to terminate, without penalty, the

employment agreement on shorter notice or

without notice for compassionate or other

urgent reasons is taken into account.

Guideline

Guideline B2.1 – Seafarers' employment

agreements

Guideline B2.1.1 – Record of employment

1. In determining the particulars to be

recorded in the record of employment

referred to in Standard A2.1, paragraph 1(e),

each Member should ensure that this

document contains sufficient information,

with a translation in English, to facilitate the

acquisition of further work or to satisfy the

sea-service requirements for upgrading or

promotion. A seafarers' discharge book may

satisfy the requirements of paragraph 1(e) of

that Standard.

(i) den anställdes rätt till hemresa,

(j) i tillämpliga fall, hänvisning till

kollektivavtalet, och

(k) eventuella andra detaljer som kan krävas

i nationell lag.

5. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som stipulerar kortaste

tillåtna uppsägningstid om sjömän och

redare vill säga upp ett anställningsavtal i

förtid. Längden på dessa minimitider skall

bestämmas efter samråd med berörda redar-

och sjöfolksorganisationer, men får inte

understiga sju dagar.

6. En uppsägningstid som är kortare än

minimitiden kan tillämpas i fall som

godkänns i nationella lagar och andra

författningar eller gällande kollektivavtal

som motiv för upphävande av anställnings-

avtal med kortare uppsägningstid eller utan

uppsägning. Varje medlemsstat skall när den

fastställer sådana skäl beakta att den

anställde av barmhärtighetsskäl eller av

andra trängande skäl utan att bli

skadeståndsskyldig kan behöva säga upp

avtalet med kortare varsel eller utan

uppsägning.

Anvisning

Anvisning B2.1 – Anställningsavtal för sjömän

Anvisning B2.1.1 – Förteckning över anställningar

1. Varje medlemsstat bör, när den fastställer

de punkter som skall tas upp i den

redogörelse för anställningen som avses i

standard A2.1 punkt 1 e, se till att det finns

tillräcklig information i denna, med en

översättning till engelska, för att göra det

lätt att skaffa nytt arbete eller att tillgodose

kraven på ombordanställning för en högre

tjänst eller befordran. En sjömansbok kan

uppfylla kraven i punkt 1 e i den standarden.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

107

Regulation

Regulation 2.2 – Wages

Purpose: To ensure that seafarers are paid for

their services

1. All seafarers shall be paid for their work

regularly and in full in accordance with their

employment agreements.

Standard

Standard A2.2 – Wages

1. Each Member shall require that payments

due to seafarers working on ships that fly its

flag are made at no greater than monthly

intervals and in accordance with any

applicable collective agreement.

2. Seafarers shall be given a monthly account

of the payments due and the amounts paid,

including wages, additional payments and

the rate of exchange used where payment

has been made in a currency or at a rate

different from the one agreed to.

3. Each Member shall require that ship-

owners take measures, such as those set out

in paragraph 4 of this Standard, to provide

seafarers with a means to transmit all or part

of their earnings to their families or

dependants or legal beneficiaries.

4. Measures to ensure that seafarers are able

to transmit their earnings to their families

include:

(a) a system for enabling seafarers, at the

time of their entering employment or during

it, to allot, if they so desire, a proportion of

their wages for remittance at regular

intervals to their families by bank transfers

or similar means; and

(b) a requirement that allotments should be

remitted in due time and directly to the

person or persons nominated by the

seafarers.

5. Any charge for the service under

paragraphs 3 and 4 of this Standard shall be

reasonable in amount, and the rate of

currency exchange, unless otherwise

Regel

Regel 2.2 – Lön

Syfte: Att säkerställa att sjömän får betalt för

sina tjänster

1. Alla sjömän skall få regelbunden och full

betalning för sitt arbete i enlighet med deras

anställningsavtal.

Standard

Standard A2.2 – Lön

1. Varje medlemsstat skall kräva att sjömän

som arbetar på fartyg som för dess flagg får

lön med högst månatliga intervall och i

enlighet med eventuella gällande kollektiv-

avtal.

2. Sjömän skall få en månatlig redovisning av

upplupna betalningar och utbetalade belopp,

bland annat lön, tilläggsbetalningar och

tillämpad valutakurs när betalning har gjorts

i en valuta eller till en kurs som avviker från

den som överenskommits.

3. Varje medlemsstat skall kräva att redare

vidtar åtgärder, såsom de som fastställs i

punkt 4 i denna standard, för att bereda

sjömännen möjlighet att överföra hela eller

en del av sina inkomster till sina familjer,

anhöriga eller rättsliga förmånstagare.

4. Åtgärder för att säkerställa att sjömän kan

överföra sina inkomster till sina familjer

innefattar bland annat:

(a) ett system genom vilket sjömän när de

påbörjar en anställning eller under denna,

om de så önskar, kan anvisa en del av sin lön

för avsändning med regelbundna intervall till

sina familjer genom banköverföringar eller

på liknande sätt, och

(b) ett krav på att anvisningarna skall skickas

i rätt tid och direkt till den eller de personer

som sjömännen utsett.

5. Eventuell avgift för tjänsten enligt

punkterna 3 och 4 i denna standard skall

vara rimlig till sitt belopp, och växelkursen

skall om inte annat föreskrivs i nationella

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

108

provided, shall, in accordance with national

laws or regulations, be at the prevailing

market rate or the official published rate and

not unfavourable to the seafarer.

6. Each Member that adopts national laws or

regulations governing seafarers' wages shall

give due consideration to the guidance

provided in Part B of the Code.

Guideline

Guideline B2.2 - Wages

Guideline B2.2.1 - Specific definitions

1. For the purpose of this Guideline, the

term:

(a) able seafarer means any seafarer who is

deemed competent to perform any duty

which may be required of a rating serving in

the deck department, other than the duties

of a supervisory or specialist rating, or who

is defined as such by national laws, regula-

tions or practice, or by collective agreement;

(b) basic pay or wages means the pay,

however composed, for normal hours of

work; it does not include payments for

overtime worked, bonuses, allowances, paid

leave or any other additional remuneration;

(c) consolidated wage means a wage or

salary which includes the basic pay and other

pay-related benefits; a consolidated wage

may include compensation for all overtime

hours which are worked and all other pay-

related benefits, or it may include only

certain benefits in a partial consolidation;

(d) hours of work means time during which

seafarers are required to do work on account

of the ship;

(e) overtime means time worked in excess of

the normal hours of work.

Guideline B2.2.2 - Calculation and payment

1. For seafarers whose remuneration

includes separate compensation for overtime

worked:

lagar eller andra författningar vara rådande

marknadskurs eller officiellt offentliggjord

kurs och får inte vara ofördelaktig för

sjömännen.

6. Varje medlemsstat som antar nationella

lagar och andra författningar som styr

sjömäns lön skall vederbörligen beakta

anvisningarna i del B i koden.

Anvisning

Anvisning B2.2 - Lön

Anvisning B2.2.1 – Särskilda definitioner

1. I denna anvisning avses med

(a) matros: sjöman som bedöms vara

kompetent att utföra alla uppgifter som kan

krävas av manskap i däckstjänstgöring, utom

de uppgifter som åligger manskap i förmans-

ställning eller specialistställning, eller sjö-

män som definieras som matroser enligt

nationella lagar och andra författningar,

praxis eller kollektivavtal,

(b) basbetalning eller grundlön: betalning i

olika former för normal arbetstid; den

innefattar inte övertidsbetalning, bonus,

traktamenten, betald ledighet eller eventuell

annan tilläggsersättning,

(c) enhetslön: lön, innefattande grundlön

och andra lönerelaterade förmåner; enhets-

lön kan innefatta ersättning för all övertid

som arbetas och alla andra lönerelaterade

förmåner, eller endast vissa förmåner:

partiell enhetslön,

(d) arbetstid eller arbetstimmar: den tid

under vilken sjömän är ålagda att arbeta för

fartygets räkning,

(e) övertid: den tid som arbetas utöver

normal arbetstid.

Anvisning B2.2.2 - Beräkning och betalning

1. För sjöman vars ersättning innefattar

särskild ersättning för arbetad övertid gäller

följande:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

109

(a) for the purpose of calculating wages, the

normal hours of work at sea and in port

should not exceed eight hours per day;

(b) for the purpose of calculating overtime,

the number of normal hours per week

covered by the basic pay or wages should be

prescribed by national laws or regulations, if

not determined by collective agreements,

but should not exceed 48 hours per week;

collective agreements may provide for a

different but not less favourable treatment;

(c) the rate or rates of compensation for

overtime, which should be not less than one

and one-quarter times the basic pay or wages

per hour, should be prescribed by national

laws or regulations or by collective

agreements, if applicable; and

(d) records of all overtime worked should be

maintained by the master, or a person

assigned by the master, and endorsed by the

seafarer at no greater than monthly

intervals.

2. For seafarers whose wages are fully or

partially consolidated:

(a) the seafarers' employment agreement

should specify clearly, where appropriate,

the number of hours of work expected of

the seafarer in return for this remuneration,

and any additional allowances which might

be due in addition to the consolidated wage,

and in which circumstances;

(b) where hourly overtime is payable for

hours worked in excess of those covered by

the consolidated wage, the hourly rate

should be not less than one and one-quarter

times the basic rate corresponding to the

normal hours of work as defined in

paragraph 1 of this Guideline; the same

principle should be applied to the overtime

hours included in the consolidated wage;

(c) remuneration for that portion of the

fully or partially consolidated wage

representing the normal hours of work as

defined in paragraph 1(a) of this Guideline

should be no less than the applicable

minimum wage; and

(a) vid löneberäkning bör den normala

arbetstiden till sjöss och i hamn inte

överskrida åtta timmar per dygn,

(b) vid beräkning av övertid bör den

normala arbetstid per vecka som omfattas av

basbetalning eller grundlön föreskrivas i

nationella lagar och andra författningar, om

den inte bestäms i kollektivavtal, men den

bör inte överskrida 48 timmar per vecka,

varvid kollektivavtal kan föreskriva en annan

men inte mindre förmånlig behandling,

(c) tarifferna för övertidsersättning, som

inte bör understiga 125 % av basbetalningen

eller grundlönen per timme, bör föreskrivas i

nationella lagar och andra författningar eller,

i tillämpliga fall, i kollektivavtal, och

(d) journal över all arbetad övertid bör föras

av befälhavaren eller en person som denne

utsett, och godkännas av sjömnnen minst en

gång i månaden.

2. För sjömän vars lön helt eller delvis utgår

som enhetslön gäller följande:

(a) anställningsavtalet bör i tillämpliga fall

klart ange det antal arbetstimmar som

förväntas av sjömannen som motprestation

för denna ersättning, samt eventuella

ytterligare ersättningar som kan utgå utöver

enhetslönen och villkoren för detta,

(b) om övertidsersättning skall betalas för

timmar som arbetas utöver den tid på vilken

enhetslönen beräknas, bör timtaxan inte

underskrida 125 % av den basbetalning som

utgår

för

normal

arbetstid

enligt

definitionen i punkt 1 i denna anvisning, och

samma princip bör tillämpas på den övertid

som ingår i enhetslönen,

(c) ersättningen för den del av full eller

partiell enhetslön som motsvarar normal

arbetstid enligt definitionen i punkt 1 a i

denna anvisning bör inte understiga den

gällande minimilönen, och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

110

(d) for seafarers whose wages are partially

consolidated, records of all overtime worked

should be maintained and endorsed as

provided for in paragraph 1(d) of this

Guideline.

3. National laws or regulations or collective

agreements may provide for compensation

for overtime or for work performed on the

weekly day of rest and on public holidays by

at least equivalent time off duty and off the

ship or additional leave in lieu of

remuneration or any other compensation so

provided.

4. National laws and regulations adopted

after

consulting

the

representative

shipowners' and seafarers' organizations or,

as appropriate, collective agreements should

take into account the following principles:

(a) equal remuneration for work of equal

value should apply to all seafarers employed

on the same ship without discrimination

based upon race, colour, sex, religion,

political opinion, national extraction or

social origin;

(b) the seafarers' employment agreement

specifying the applicable wages or wage rates

should be carried on board the ship;

information on the amount of wages or

wage rates should be made available to each

seafarer, either by providing at least one

signed copy of the relevant information to

the seafarer in a language which the seafarer

understands, or by posting a copy of the

agreement in a place accessible to seafarers

or by some other appropriate means;

(c) wages should be paid in legal tender;

where appropriate, they may be paid by

bank transfer, bank cheque, postal cheque or

money order;

(d) on termination of engagement all

remuneration due should be paid without

undue delay;

(e) adequate penalties or other appropriate

remedies should be imposed by the

competent authority where shipowners

unduly delay, or fail to make, payment of all

remuneration due;

(d) för sjömän vars lön är partiell enhetslön,

bör journal över all arbetad övertid föras och

godkännas enligt regeln i punkt 1 d i denna

anvisning.

3. I nationella lagar, andra författningar eller

kollektivavtal kan föreskrivas kompensation

för övertid eller för arbete som utförts på

den veckodag som är vilodag eller på allmän

helgdag med minst lika lång fritid borta från

fartyget, eller kompensationsledighet i

stället för ersättning, eller eventuell annan

kompensation.

4. I nationella lagar och andra författningar

som antas efter samråd med representativa

redar- och sjöfolksorganisationer eller i

tillämpliga fall kollektivavtal, bör följande

principer beaktas:

(a) lika ersättning för likvärdigt arbete bör

tillämpas på alla sjömän som är anställda på

samma fartyg utan diskriminering grundad

på ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt,

nationell härkomst eller socialt ursprung,

(b) sjömännens anställningsavtal vari

gällande löner eller lönetariffer anges, bör

finnas tillgängliga på fartyget och uppgifter

om lönebelopp eller lönetariffer bör hållas

tillgängliga för alla berörda, antingen genom

att minst ett undertecknat exemplar av de

relevanta uppgifterna lämnas till var och en

på ett språk som denne förstår, eller genom

att ett exemplar av avtalet anslås på en plats

som är tillgänglig för besättningen, eller på

annat lämplig sätt,

(c) lön bör betalas i lagligt betalningsmedel,

och där så är lämpligt kan den betalas genom

banköverföring, bank- eller postcheck eller

postanvisning,

(d) när anställningen upphör bör all

utestående ersättning betalas utan onödigt

dröjsmål,

(e) den behöriga myndigheten bör ålägga

påföljder eller andra lämpliga sanktioner om

redare otillbörligen dröjer med eller

underlåter att betala all utestående

ersättning,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

111

(f) wages should be paid directly to

seafarers' designated bank accounts unless

they request otherwise in writing;

(g) subject to subparagraph (h) of this

paragraph, the shipowner should impose no

limit on seafarers' freedom to dispose of

their remuneration;

(h) deduction from remuneration should be

permitted only if:

(i) there is an express provision in

national laws or regulations or in an

applicable collective agreement and the

seafarer has been informed, in the manner

deemed most appropriate by the competent

authority, of the conditions for such

deductions; and

(ii) the deductions do not in total

exceed the limit that may have been

established by national laws or regulations

or collective agreements or court decisions

for making such deductions;

(i) no deductions should be made from a

seafarer's remuneration in respect of

obtaining or retaining employment;

(j) monetary fines against seafarers other

than those authorized by national laws or

regulations, collective agreements or other

measures should be prohibited;

(k) the competent authority should have the

power to inspect stores and services

provided on board ship to ensure that fair

and reasonable prices are applied for the

benefit of the seafarers concerned; and

(l) to the extent that seafarers' claims for

wages and other sums due in respect of their

employment are not secured in accordance

with the provisions of the International

Convention on Maritime Liens and

Mortgages, 1993, such claims should be

protected in accordance with the Protection

of Workers' Claims (Employer's Insolvency)

Convention, 1992 (No. 173).

5. Each Member should, after consulting

with

representative

shipowners'

and

seafarers' organizations, have procedures to

(f) lön bör betalas direkt till det bankkonto

sjömannen angivit om den inte skriftligt

begär annat,

(g) med förbehåll för stycket h i denna

punkt bör redaren inte begränsa sjömannens

frihet att förfoga över sin ersättning,

(h) avdrag från ersättning bör medges

endast i fall då:

(i) det finns en uttrycklig bestämmelse i

nationella lagar och andra författningar eller

i gällande kollektivavtal och sjömannen på

det sätt som den behöriga myndigheten

bedömer lämpligast har blivit informerad

om villkoren för sådana avdrag, och

(ii) de totala avdragen inte överskrider

den gräns som eventuellt anges i nationella

lagar och andra författningar, kollektivavtal

eller domstolsbeslut om sådana avdrag,

(i) inga avdrag bör göras från sjömannens

ersättning för att han eller hon skall få eller

behålla en anställning,

(j) penningbestraffningar mot sjömän i

annan form än som godkänns av nationella

lagar och andra författningar eller

kollektivavtal bör vara förbjudna,

(k) den behöriga myndigheten bör ha rätt

att inspektera förnödenheter och tjänster

som tillhandahålls ombord för att kunna

förvissa sig om att rättvisa och skäliga priser

tillämpas till gagn för de berörda sjömännen,

och

(l) i den mån sjömännens fordringar på

utestående lön och andra belopp som avser

deras anställning inte är skyddade enligt

bestämmelserna om sjöpant i 1993 års

internationella konvention om sjöpanträtt

och fartygshypotek, bör dessa fordringar

skyddas enligt 1992 års konvention (nr 173)

om skydd av arbetstagares fordran i händelse

av arbetsgivarens insolvens.

5. Varje medlemsstat bör efter samråd med

representativa redar- och sjöfolksorganisa-

tioner ha förfaranden för att undersöka

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

112

investigate complaints relating to any matter

contained in this Guideline.

Guideline B2.2.3 – Minimum wages

1. Without prejudice to the principle of free

collective bargaining, each Member should,

after consulting representative shipowners'

and seafarers' organizations, establish proce-

dures for determining minimum wages for

seafarers. Representative shipowners' and

seafarers' organizations should participate in

the operation of such procedures.

2. When establishing such procedures and in

fixing minimum wages, due regard should be

given to international labour standards

concerning minimum wage fixing, as well as

the following principles:

(a) the level of minimum wages should take

into account the nature of maritime

employment, crewing levels of ships, and

seafarers' normal hours of work; and

(b) the level of minimum wages should be

adjusted to take into account changes in the

cost of living and in the needs of seafarers.

3. The competent authority should ensure:

(a) by means of a system of supervision and

sanctions, that wages are paid at not less

than the rate or rates fixed; and

(b) that any seafarers who have been paid at

a rate lower than the minimum wage are

enabled to recover, by an inexpensive and

expeditious judicial or other procedure, the

amount by which they have been underpaid.

Guideline B2.2.4 – Minimum monthly basic

pay or wage figure for able seafarers

1. The basic pay or wages for a calendar

month of service for an able seafarer should

be no less than the amount periodically set

by the Joint Maritime Commission or

another body authorized by the Governing

Body of the International Labour Office.

Upon a decision of the Governing Body, the

Director-General shall notify any revised

amount to the Members of the

klagomål över alla förhållanden som

behandlas i denna anvisning.

Anvisning B2.2.3 – Minimilöner

1. Utan att det påverkar tillämpningen av

principen om fri avtalsrätt bör varje

medlemsstat, efter samråd med representa-

tiva redar- och sjöfolksorganisationer,

inrätta förfaranden för att fastställa minimi-

löner för sjömän. Representativa redar- och

sjöfolksorganisationer bör medverka i

hanteringen av sådana förfaranden.

2. När dessa förfaranden inrättas och

minimilöner fastställs, bör vederbörlig

hänsyn tas till internationella arbetsnormer

för fastställande av minimilöner och följande

principer tillämpas:

(a) minimilönernas nivå bör fastställas med

hänsyn till karaktären av anställning i

handelsflottan, fartygs bemanningsnivåer

och sjömännens normala arbetstid, och

(b) minimilönernas nivå bör anpassas till

levnadskostnadsutvecklingen

och

sjömännens behov.

3. Den behöriga myndigheten bör

(a) genom ett system för övervakning och

sanktioner, säkerställa att den lön som

betalas inte understiger det/de belopp som

fastställts, och

(b) se till att sjömän som har fått en lön som

understiger minimilönen genom ett billigt

och snabbt rättsligt eller annat förfarande

kan få ut det belopp den har att fordra.

Anvisning B2.2.4 – Lägsta månatliga

basbetalning eller grundlön för matroser

1. Basbetalningen eller grundlönen för en

kalendermånads tjänst för en matros bör

inte understiga det belopp som periodiskt

fastställs av Joint Maritime Commission

eller annat organ som Internationella arbets-

byråns styrelse bemyndigat. Efter styrelsens

beslut skall generaldirektören underrätta

organisationens medlemsstater om varje

ändring av beloppet.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

113

Organization.

2. Nothing in this Guideline should be

deemed to prejudice arrangements agreed

between shipowners or their organizations

and seafarers' organizations with regard to

the regulation of standard minimum terms

and conditions of employment, provided

such terms and conditions are recognized by

the competent authority.

Regulation

Regulation 2.3 - Hours of work and hours of

rest

Purpose: To ensure that seafarers have

regulated hours of work or hours of rest

1. Each Member shall ensure that the hours

of work or hours of rest for seafarers are

regulated.

2. Each Member shall establish maximum

hours of work or minimum hours of rest

over given periods that are consistent with

the provisions in the Code.

Standard

Standard A2.3 - Hours of work and hours of rest

1. For the purpose of this Standard, the

term:

(a) hours of work means time during which

seafarers are required to do work on account

of the ship;

(b) hours of rest means time outside hours

of work; this term does not include short

breaks.

2. Each Member shall within the limits set

out in paragraphs 5 to 8 of this Standard fix

either a maximum number of hours of work

which shall not be exceeded in a given

period of time, or a minimum number of

hours of rest which shall be provided in a

given period of time.

3. Each Member acknowledges that the

normal working hours' standard for

seafarers, like that for other workers, shall

be based on an eight-hour day with one day

2. Inget i denna anvisning bör anses påverka

arrangemang som överenskommits mellan

redare eller deras organisationer och

sjöfolksorganisationer ifråga om reglering av

miniminormer för anställningsvillkor och

anställningsförhållanden,

under

förutsättning att den behöriga myndigheten

erkänner dessa miniminormer.

Regel

Regel 2.3 - Arbetstid och vilotid

Syfte: Att säkerställa att sjömän har reglerad

arbetstid och vilotid

1. Varje medlemsstat skall se till att

sjömännens arbetstid och vilotid är reglerad.

2. Varje medlemsstat skall fastställa den

längsta arbetstid eller den kortaste vilotid

under en given tidsperiod som uppfyller

föreskrifterna i koden.

Standard

Standard A2.3 - Arbetstid och vilotid

1. I denna standard avses med

(a) arbetstid eller arbetstimmar: den tid

under vilken det krävs att sjömän arbetar för

fartygets räkning,

(b) vilotid eller vilotimmar: annan tid än

arbetstid; termen innefattar inte korta raster.

2. Inom de gränser som anges i punkterna 5–

8 i denna standard skall varje medlemsstat

fastställa antingen ett högsta antal arbetst-

immar som inte får överskridas under en

given tidsrymd, eller ett minsta antal vilo-

timmar som skall tillhandahållas under en

given tidsrymd.

3. Varje medlemsstat erkänner att normen

för sjömäns liksom för andra arbetstagares

normalarbetstid skall baseras på en

åttatimmarsdag med en vilodag per vecka

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

114

of rest per week and rest on public holidays.

However, this shall not prevent the Member

from having procedures to authorize or

register a collective agreement which

determines seafarers' normal working hours

on a basis no less favourable than this

standard.

4. In determining the national standards,

each Member shall take account of the

danger posed by the fatigue of seafarers,

especially those whose duties involve

navigational safety and the safe and secure

operation of the ship.

5. The limits on hours of work or rest shall

be as follows:

(a) maximum hours of work shall not

exceed:

(i) 14 hours in any 24-hour period; and

(ii) 72 hours in any seven-day period;

or

(b) minimum hours of rest shall not be less than:

(i) ten hours in any 24-hour period; and

(ii) 77 hours in any seven-day period.

6. Hours of rest may be divided into no

more than two periods, one of which shall

be at least six hours in length, and the

interval between consecutive periods of rest

shall not exceed 14 hours.

7. Musters, fire-fighting and lifeboat drills,

and drills prescribed by national laws and

regulations and by international instru-

ments, shall be conducted in a manner that

minimizes the disturbance of rest periods

and does not induce fatigue.

8. When a seafarer is on call, such as when a

machinery space is unattended, the seafarer

shall have an adequate compensatory rest

period if the normal period of rest is

disturbed by call-outs to work.

9. If no collective agreement or arbitration

award exists or if the competent authority

determines that the provisions in the

agreement or award in respect of paragraph

7 or 8 of this Standard are inadequate, the

och vila på allmänna helgdagar. Detta skall

dock inte hindra medlemsstaten från att

tillämpa förfaranden för att godkänna eller

registrera kollektivavtal som fastställer

sjömäns normala arbetstid på en nivå som

inte är mindre förmånlig än denna norm.

4. Varje medlemsstat skall, när den fast-

ställer nationella normer, ta hänsyn till den

fara som utmattade sjömän utgör, särskilt de

vars skyldigheter innefattar navigations-

säkerhet och ett riskfritt och säkert

framförande av fartyget.

5. Gränserna för arbets- och vilotid skall

vara följande:

(a) den längsta arbetstiden får inte över-

skrida:

(i) 14 timmar under en 24-timmars-

period, och

(ii) 72 timmar under en sjudagarsperiod,

och

(b) den kortaste vilotiden får inte underskrida:

(i) 10 timmar under en 24-timmars-

period, och

(ii) 77 timmar under en sjudagarsperiod.

6. Vilotiden får delas upp på högst två

perioder, varav en skall vara minst sex

timmar lång, och intervallet mellan på

varandra följande viloperioder får inte

överskrida 14 timmar.

7. Uppställningar, brand- och livbåts-

övningar och övningar som föreskrivs i

nationella lagar och andra författningar och

internationella instrument skall genomföras

med minsta möjliga störning av viloperiod-

erna och så att de inte leder till utmattning.

8. När sjömän har beredskapstjänst, som när

ett maskinutrymme är obemannat, och den

normala vilotiden störs av utryckningar till

arbete, skall lämplig kompensationsledighet

utgå.

9. Om inget kollektivavtal eller skiljedom

finns, eller om den behöriga myndigheten

finner att reglerna i avtal eller skiljedom som

rör punkt 7 eller 8 i denna standard är

otillräckliga, skall den fastställa regler som

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

115

competent authority shall determine such

provisions to ensure the seafarers concerned

have sufficient rest.

10. Each Member shall require the posting,

in an easily accessible place, of a table with

the shipboard working arrangements, which

shall contain for every position at least:

(a) the schedule of service at sea and service

in port; and

(b) the maximum hours of work or the

minimum hours of rest required by national

laws or regulations or applicable collective

agreements.

11. The table referred to in paragraph 10 of

this Standard shall be established in a

standardized format in the working language

or languages of the ship and in English.

12. Each Member shall require that records

of seafarers' daily hours of work or of their

daily hours of rest be maintained to allow

monitoring of compliance with paragraphs 5

to 11 inclusive of this Standard. The records

shall be in a standardized format established

by the competent authority taking into

account any available guidelines of the

International Labour Organization or shall

be in any standard format prepared by the

Organization. They shall be in the languages

required by paragraph 11 of this Standard.

The seafarers shall receive a copy of the

records pertaining to them which shall be

endorsed by the master, or a person

authorized by the master, and by the

seafarers.

13. Nothing in paragraphs 5 and 6 of this

Standard shall prevent a Member from

having national laws or regulations or a

procedure for the competent authority to

authorize or register collective agreements

permitting exceptions to the limits set out.

Such exceptions shall, as far as possible,

follow the provisions of this Standard but

may take account of more frequent or

longer leave periods or the granting of

compensatory leave for watchkeeping

seafarers or seafarers working on board

ships on short voyages.

tillförsäkrar de berörda sjömännen tillräcklig

vila.

10. Medlemsstaterna skall kräva att en

arbetsordning för fartyget anslås på en

lättillgänglig plats, och den skall för varje

befattning ange åtminstone

(a) ett schema för tjänstgöringen till sjöss

och i hamn, och

(b) den längsta arbetstid som medges eller

den kortaste vilotid som föreskrivs i

nationella lagar och andra författningar eller

i gällande kollektivavtal.

11. Den arbetsordning som avses i punkt 10

i denna standard skall upprättas enligt ett

standardformulär på det eller de arbetsspråk

som används på fartyget, och på engelska.

12. Varje medlemsstat skall kräva att

journaler över sjömännens dagliga arbetstid

eller dagliga vilotimmar sparas för att

möjliggöra övervakning av att punkterna 5–

11 i denna standard uppfylls. Journalerna

skall vara i standardformat som fastställts av

den behöriga myndigheten med beaktande

av eventuellt tillgängliga anvisningar från

Internationella arbetsorganisationen eller ett

standardformat som utformats av organisa-

tionen. De skall vara på språk som krävs i

punkt 11 i denna standard. Sjömännen skall

få en kopia av de journaler som berör dem

och skall vara underskrivna av befälhavaren

eller en person som denne bemyndigat, och

av sjömännen.

13. Ingenting i punkterna 5 eller 6 i denna

standard får hindra en medlemsstat från att

ha nationella lagar och andra författningar

eller ett förfarande som tillåter den behöriga

myndigheten att godkänna eller registrera

kollektivavtal som medger undantag från de

fastställda gränserna. Sådana undantag skall

så långt möjligt följa bestämmelserna i denna

standard men får beakta oftare före-

kommande eller längre ledighetsperioder

eller kompensationsledighet för vaktgående

sjömän eller sjömän som arbetar ombord på

fartyg som gör korta resor.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

116

14. Nothing in this Standard shall be

deemed to impair the right of the master of

a ship to require a seafarer to perform any

hours of work necessary for the immediate

safety of the ship, persons on board or

cargo, or for the purpose of giving assistance

to other ships or persons in distress at sea.

Accordingly, the master may suspend the

schedule of hours of work or hours of rest

and require a seafarer to perform any hours

of work necessary until the normal situation

has been restored. As soon as practicable

after the normal situation has been restored,

the master shall ensure that any seafarers

who have performed work in a scheduled

rest period are provided with an adequate

period of rest.

Guideline

Guideline B2.3 - Hours of work and hours of rest

Guideline B2.3.1 – Young seafarers

1. At sea and in port the following

provisions should apply to all young

seafarers under the age of 18:

(a) working hours should not exceed eight

hours per day and 40 hours per week and

overtime should be worked only where

unavoidable for safety reasons;

(b) sufficient time should be allowed for all

meals, and a break of at least one hour for

the main meal of the day should be assured;

and

(c) a 15-minute rest period as soon as

possible following each two hours of

continuous work should be allowed.

2. Exceptionally, the provisions of paragraph

1 of this Guideline need not be applied if:

(a) they are impracticable for young

seafarers in the deck, engine room and

catering departments assigned to watch-

keeping duties or working on a rostered

shift-work system; or

(b) the effective training of young seafarers

in accordance with established programmes

and schedules would be impaired.

14. Ingenting i denna standard får inskränka

rätten för ett fartygs befälhavare att kräva att

sjömän fullgör den arbetstid som behövs för

fartygets, de ombordvarandes eller lastens

omedelbara säkerhet, eller för att lämna

hjälp åt andra fartyg eller personer i sjönöd.

Därför får befälhavaren tillfälligt upphäva

schemat för arbetstid eller vilotid och ålägga

sjömän att fullgöra den arbetstid som

behövs tills normalläget är återställt. Snarast

möjligt efter det att normalläget är återställt

skall befälhavaren se till att sjömän som har

utfört arbete under en schemalagd

viloperiod får en tillräcklig viloperiod.

Anvisning

Anvisning B2.3 - Arbetstid och vilotid

Anvisning B2.3.1 – Unga sjömän

1. Till sjöss och i hamn bör följande regler

tillämpas på alla unga sjömän som inte fyllt

18 år:

(a) arbetstiden bör inte överskrida 8 timmar

per dag och 40 timmar per vecka, och

övertidsarbete bör förekomma endast om

det är oundvikligt av säkerhetsskäl,

(b) tillräcklig tid bör anslås till alla måltider,

och en rast på minst en timme för dagens

huvudmål bör medges, och

(c) 15 minuters vila snarast möjligt efter

varje sammanhängande period på två

arbetstimmar bör medges.

2. I undantagsfall behöver bestämmelserna i

punkt 1 i denna anvisning inte tillämpas om

(a) de är ogenomförbara för unga sjömän på

däck, i maskinrum och utspisnings-

avdelningar med vakttjänst eller som arbetar

i skift med tjänstgöringslista, eller

(b) en effektiv utbildning av unga sjömän

enligt fastställda program och scheman

skulle försvåras.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

117

3. Such exceptional situations should be

recorded, with reasons, and signed by the

master.

4. Paragraph 1 of this Guideline does not

exempt young seafarers from the general

obligation on all seafarers to work during

any emergency as provided for in Standard

A2.3, paragraph 14.

Regulation

Regulation 2.4 – Entitlement to leave

Purpose: To ensure that seafarers have adequate

leave

1. Each Member shall require that seafarers

employed on ships that fly its flag are given

paid annual leave under appropriate condi-

tions, in accordance with the provisions in

the Code.

2. Seafarers shall be granted shore leave to

benefit their health and well-being and with

the operational requirements of their

positions.

Standard

Standard A2.4 – Entitlement to leave

1. Each Member shall adopt laws and regula-

tions determining the minimum standards

for annual leave for seafarers serving on

ships that fly its flag, taking proper account

of the special needs of seafarers with respect

to such leave.

2. Subject to any collective agreement or

laws or regulations providing for an

appropriate method of calculation that takes

account of the special needs of seafarers in

this respect, the annual leave with pay

entitlement shall be calculated on the basis

of a minimum of 2.5 calendar days per

month of employment. The manner in

which the length of service is calculated shall

be determined by the competent authority

or through the appropriate machinery in

each country. Justified absences from work

shall not be considered as annual leave.

3. Sådana undantagssituationer bör tas upp i

en motiverad rapport som undertecknas av

befälhavaren.

4. Punkt 1 i denna anvisning undantar inte

unga sjömän från den allmänna skyldighet

att arbeta i ett nödläge som åligger alla

sjömän enligt standard A2.3 punkt 14.

Regel

Regel 2.4 – Rätt till ledighet

Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillräcklig

ledighet

1. Varje medlemsstat skall kräva att sjömän

som är anställda på fartyg som för dess flagg

ges betald semester på skäliga villkor enligt

reglerna i koden.

2. Sjömän skall beviljas landpermission för

att främja deras hälsa och välbefinnande så

långt detta är förenligt med de praktiska

krav arbetsuppgifterna ställer.

Standard

Standard A2.4 – Rätt till ledighet

1. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som fastställer minimi-

normer för semester för sjömän som tjänst-

gör på fartyg som för dess flagg, med

vederbörlig hänsyn till sjömännens speciella

behov när det gäller sådan ledighet.

2. Med förbehåll för eventuella kollektivavtal

eller lagar och andra författningar som

föreskriver en lämplig beräkningsmetod som

beaktar sjömännens speciella behov i detta

avseende skall betald semester utgå med

minst 2,5 kalenderdagar per anställnings-

månad. Metoden för beräkning av

tjänstgöringens längd skall fastställas av den

behöriga myndigheten eller på annat

lämpligt sätt i respektive land. Berättigad

frånvaro från arbetet skall inte betraktas som

semester.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

118

3. Any agreement to forgo the minimum

annual leave with pay prescribed in this

Standard, except in cases provided for by the

competent authority, shall be prohibited.

Guideline

Guideline B2.4 - Entitlement to leave

Guideline B2.4.1 - Calculation of entitlement

1. Under conditions as determined by the

competent authority or through the

appropriate machinery in each country,

service off-articles should be counted as part

of the period of service.

2. Under conditions as determined by the

competent authority or in an applicable

collective agreement, absence from work to

attend an approved maritime vocational

training course or for such reasons as illness

or injury or for maternity should be counted

as part of the period of service.

3. The level of pay during annual leave

should be at the seafarer's normal level of

remuneration provided for by national laws

or regulations or in the applicable seafarers'

employment agreement. For seafarers

employed for periods shorter than one year

or in the event of termination of the

employment relationship, entitlement to

leave should be calculated on a pro-rata

basis.

4. The following should not be counted as

part of annual leave with pay:

(a) public and customary holidays

recognized as such in the flag State, whether

or not they fall during the annual leave with

pay;

(b) periods of incapacity for work resulting

from illness or injury or from maternity,

under conditions as determined by the

competent authority or through the

appropriate machinery in each country;

(c) temporary shore leave granted to a

seafarer while under an employment

agreement; and

3. Varje överenskommelse om avstående

från den betalda minimisemester som

föreskrivs i denna standard skall vara

förbjuden, utom i fall som den behöriga

myndigheten bestämmer.

Anvisning

Anvisning B2.4 - Rätt till ledighet

Anvisning B2.4.1 - Beräkning av rätten

1. På villkor som fastställs av den behöriga

myndigheten eller på annat lämpligt sätt i

respektive land, bör tjänst utanför

anställningsavtalet räknas som en del av

tjänstgöringstiden.

2. På villkor som fastställs av den behöriga

myndigheten eller i gällande kollektivavtal

bör frånvaro från arbetet för att genomgå en

godkänd yrkesutbildning med anknytning

till anställningen eller av skäl som sjukdom,

skada eller barnafödande räknas som en del

av tjänstgöringstiden.

3. Ersättningsnivån under semester bör vara

den anställdes normala ersättning enligt

nationella lagar och andra författningar eller

gällande anställningsavtal för sjömän. För

sjömän som är anställda för kortare tid än

ett år eller vid anställningens upphörande

bör rätten till semester beräknas med hänsyn

till anställningstidens längd.

4. Följande bör inte ingå i betald semester:

(a) allmänna och traditionella helgdagar som

är erkända som sådana i flaggstaten, oavsett

om de infaller under den betalda semestern

eller ej,

(b) perioder av arbetsoförmåga beroende på

sjukdom, skada eller barnafödande, på

villkor som fastställs av den behöriga

myndigheten eller på annat lämpligt sätt i

respektive land,

(c) tillfällig landpermission som beviljats

sjömän under ett anställningsavtal, och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

119

(d) compensatory leave of any kind, under

conditions as determined by the competent

authority or through the appropriate

machinery in each country.

Guideline B2.4.2 - Taking of annual leave

1. The time at which annual leave is to be

taken should, unless it is fixed by regulation,

collective agreement, arbitration award or

other means consistent with national

practice, be determined by the shipowner

after consultation and, as far as possible, in

agreement with the seafarers concerned or

their representatives.

2. Seafarers should in principle have the

right to take annual leave in the place with

which they have a substantial connection,

which would normally be the same as the

place to which they are entitled to be

repatriated. Seafarers should not be required

without their consent to take annual leave

due to them in another place except under

the provisions of a seafarers' employment

agreement or of national laws or regulations.

3. If seafarers are required to take their

annual leave from a place other than that

permitted by paragraph 2 of this Guideline,

they should be entitled to free transporta-

tion to the place where they were engaged or

recruited, whichever is nearer their home;

subsistence and other costs directly involved

should be for the account of the shipowner;

the travel time involved should not be

deducted from the annual leave with pay due

to the seafarer.

4. A seafarer taking annual leave should be

recalled only in cases of extreme emergency

and with the seafarer's consent.

Guideline B2.4.3 – Division and accumulation

1. The division of the annual leave with pay

into parts, or the accumulation of such

annual leave due in respect of one year

together with a subsequent period of leave,

may be authorized by the competent

authority or through the appropriate

machinery in each country.

(d) kompensationsledighet av olika slag, på

villkor som fastställs av den behöriga

myndigheten eller på annat lämpligt sätt i

respektive land.

Anvisning B2.4.2 – Semesteruttag

1. Vid vilken tid semestern skall tas ut bör,

om det inte fastställs i förordning,

kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt i

enlighet med nationell praxis, avgöras av

redaren i samråd och, så långt möjligt, i

samförstånd med berörd sjöman eller

representanter för denna.

2. Sjömän bör i princip ha rätt till semester

på en plats till vilken den har väsentlig

anknytning, normalt densamma som den

plats till vilken den är berättigad till hem-

resa. Det bör inte krävas att sjömannen mot

sin vilja tar ut intjänad semester på någon

annan plats, om detta inte föreskrivs i ett

anställningsavtal för sjömän eller nationella

lagar och andra författningar.

3. Om sjöman måste ta ut sin semester från

en annan plats än den som medges i punkt 2

i denna anvisning, bör den vara berättigad

till fri resa till den plats där den mönstrade

på eller rekryterades, beroende på vilken

som ligger närmast hemorten; traktamente

och andra direkta kostnader bör betalas av

redaren, och restiden bör inte dras från den

intjänade semestern.

4. Sjöman som tar semester bör kallas

tillbaka endast i yttersta nödfall och med

vederbörandes medgivande.

Anvisning B2.4.3 – Uppdelning och sparande

1. Uppdelning av semester eller sparande av

intjänad semester för ett år tillsammans med

en följande ledighetsperiod får godkännas av

den behöriga myndigheten eller på annat

lämpligt sätt i respektive land.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

120

2. Subject to paragraph 1 of this Guideline

and unless otherwise provided in an

agreement applicable to the shipowner and

the seafarer concerned, the annual leave with

pay recommended in this Guideline should

consist of an uninterrupted period.

Guideline B2.4.4–- Young seafarers

1. Special measures should be considered

with respect to young seafarers under the

age of 18 who have served six months or any

other shorter period of time under a

collective

agreement

or

seafarers'

employment agreement without leave on a

foreign-going ship which has not returned

to their country of residence in that time,

and will not return in the subsequent three

months of the voyage. Such measures could

consist of their repatriation at no expense to

themselves to the place of original engage-

ment in their country of residence for the

purpose of taking any leave earned during

the voyage.

Regulation

Regulation 2.5 – Repatriation

Purpose: To ensure that seafarers are able to

return home

1. Seafarers have a right to be repatriated at

no cost to themselves in the circumstances

and under the conditions specified in the

Code.

2. Each Member shall require ships that fly

its flag to provide financial security to

ensure that seafarers are duly repatriated in

accordance with the Code.

Standard

Standard A2.5 – Repatriation

1. Each Member shall ensure that seafarers

on ships that fly its flag are entitled to

repatriation in the following circumstances:

(a) if the seafarers' employment agreement

expires while they are abroad;

(b) when the seafarers' employment agree-

2. Med förbehåll för punkt 1 i denna

anvisning och om inte annat föreskrivs i att

avtal som är tillämpligt på redaren och

berörd sjöman skall den semester som

rekommenderas i denna anvisning bestå av

en sammanhängande period.

Anvisning B2.4.4 – Unga sjömän

1. Speciella åtgärder bör övervägas för

sjömän som inte fyllt 18 år och som har

arbetat sex månader eller kortare tid enligt

ett kollektivavtal eller anställningsavtal för

sjömän utan ledighet på ett fartyg i utrikes

fart, och som inte har återvänt till sitt

hemland under den tiden och inte kommer

att återvända under de följande tre

månaderna av resan. Sådana åtgärder kan

bestå av en hemresa utan kostnad för dem

själva till platsen där de mönstrade på i

bosättningslandet för att ta ut den ledighet

de tjänat in under resan.

Regel

Regel 2.5 – Hemresa

Syfte: Att säkerställa att sjömän kan återvända

hem

1. Sjömän har rätt till hemresa utan kostnad

för dem själva under de förhållanden och på

de villkor som anges i koden.

2. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg

som för dess flagg ställer ekonomisk garanti

för att säkerställa att sjömännen kan resa

hem enligt koden.

Standard

Standard A2.5 – Hemresa

1. Varje medlemsstat skall säkerställa att

sjömän på fartyg som för dess flagg är

berättigade till hemresa under följande

förhållanden:

(a) om anställningsavtalet går ut medan sjö-

männen befinner sig utanför landets gränser,

(b) när anställningsavtalet bryts:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

121

ment is terminated:

(i) by the shipowner; or

(ii) by the seafarer for justified reasons;

and also

(c) when the seafarers are no longer able to

carry out their duties under their employ-

ment agreement or cannot be expected to

carry them out in the specific circumstances.

2. Each Member shall ensure that there are

appropriate provisions in its laws and regula-

tions or other measures or in collective

bargaining agreements, prescribing:

(a) the circumstances in which seafarers are

entitled to repatriation in accordance with

paragraph 1(b) and (c) of this Standard;

(b) the maximum duration of service

periods on board following which a seafarer

is entitled to repatriation - such periods to

be less than 12 months; and

(c) the precise entitlements to be accorded

by shipowners for repatriation, including

those relating to the destinations of repatria-

tion, the mode of transport, the items of

expense to be covered and other arrange-

ments to be made by shipowners.

3. Each Member shall prohibit shipowners

from requiring that seafarers make an

advance payment towards the cost of

repatriation at the beginning of their

employment, and also from recovering the

cost of repatriation from the seafarers' wages

or other entitlements except where the

seafarer has been found, in accordance with

national laws or regulations or other

measures or applicable collective bargaining

agreements, to be in serious default of the

seafarer's employment obligations.

4. National laws and regulations shall not

prejudice any right of the shipowner to

recover the cost of repatriation under third-

party contractual arrangements.

5. If a shipowner fails to make arrangements

for or to meet the cost of repatriation of

seafarers who are entitled to be repatriated:

(a) the competent authority of the Member

(i) av redaren, eller

(ii) av sjömannen av grundad anledning,

och

(c) när sjömännen inte längre kan fullgöra

sina uppgifter enligt anställningsavtalet eller

inte kan väntas fullgöra dem under rådande

förhållanden.

2. Varje medlemsstat skall säkerställa att det

finns lämpliga föreskrifter i dess lagar och

andra författningar eller i kollektivavtal som

föreskriver:

(a) de omständigheter under vilka sjömän är

berättigade till hemresa enligt punkt 1 b och

1 c i denna standard,

(b) den maximala varaktigheten av tjänst-

göringsperioder ombord efter vilka en

sjöman är berättigad till hemresa, som måste

vara mindre än 12 månader, och

(c) exakt vilka förmåner redare skall betala

för hemresa, inberäknat förmåner som hör

samman med hemresans destinationer,

transportsättet, vilka utgiftsposter som skall

ingå och andra arrangemang som redare skall

svara för.

3. Varje medlemsstat skall förbjuda att

redare kräver sjömän på betalning i förskott

till sin hemresa när de börjar sin anställning,

liksom att redaren kompenserar sig för

kostnaden för hemresan från sjömännens

lön eller andra förmåner, utom när

personalen enligt nationella lagar, andra

författningar eller gällande kollektivavtal har

befunnits allvarligt ha åsidosatt sina

skyldigheter enligt anställningsavtalet.

4. Nationella lagar och andra författningar

skall inte påverka redarens eventuella rätt att

återkräva kostnaden för hemresa enligt

tredjepartsavtal.

5. Om en redare inte kan ordna eller bekosta

hemresa för sjömän som är berättigade till

sådan gäller följande:

(a) den behöriga myndigheten i den

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

122

whose flag the ship flies shall arrange for

repatriation of the seafarers concerned; if it

fails to do so, the State from which the

seafarers are to be repatriated or the State of

which they are a national may arrange for

their repatriation and recover the cost from

the Member whose flag the ship flies;

(b) costs incurred in repatriating seafarers

shall be recoverable from the shipowner by

the Member whose flag the ship flies;

(c) the expenses of repatriation shall in no

case be a charge upon the seafarers, except as

provided for in paragraph 3 of this Standard.

6. Taking into account applicable interna-

tional instruments, including the Interna-

tional Convention on Arrest of Ships, 1999,

a Member which has paid the cost of

repatriation pursuant to this Code may

detain, or request the detention of, the ships

of the shipowner concerned until the

reimbursement has been made in accordance

with paragraph 5 of this Standard.

7. Each Member shall facilitate the repatria-

tion of seafarers serving on ships which call

at its ports or pass through its territorial or

internal waters, as well as their replacement

on board.

8. In particular, a Member shall not refuse

the right of repatriation to any seafarer

because of the financial circumstances of a

shipowner or because of the ship-owner's

inability or unwillingness to replace a

seafarer.

9. Each Member shall require that ships that

fly its flag carry and make available to

seafarers a copy of the applicable national

provisions regarding repatriation written in

an appropriate language.

Guideline

Guideline B2.5 - Repatriation

Guideline B2.5.1 - Entitlement

1. Seafarers should be entitled to repatria-

tion:

medlemsstat vars flagg fartyget för skall

ordna hemresa för de berörda sjömännen;

om den inte kan göra det, får den stat från

vilken sjömännen skall resa hem eller den

stat där sjömännen är medborgare ordna

hemresan och återkräva kostnaden från den

medlemsstat vars flagg fartyget för,

(b) den medlemsstat vars flagg fartyget för

skall från redaren kunna återkräva kostnader

som uppstår för sjömännens hemresa,

(c) kostnaderna för hemresa får under inga

omständigheter belasta sjömännen, utom i

fall som anges i punkt 3 i denna standard.

6. Med beaktande av tillämpliga interna-

tionella instrument, däribland International

Convention on Arrest of Ships från 1999,

får en medlemsstat som har betalat

kostnaden för hemresa enligt denna kod

kvarhålla eller begära kvarhållande av den

berörda redarens fartyg tills återbetalning

har skett enligt punkt 5 i denna standard.

7. Varje medlemsstat skall underlätta hem-

resa för den sjöman som tjänstgör på fartyg

som angör dess hamnar eller passerar genom

dess territorialvatten eller inre vatten och

deras ersättare ombord.

8 Framförallt får en medlemsstat inte vägra

någon sjöman rätt till hemresa på grund av

en redares ekonomiska omständigheter eller

oförmåga eller bristande vilja att ersätta en

sjöman.

9. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg

som för dess flagg medför en kopia av

gällande nationella föreskrifter om hemresa

på ett lämpligt språk och håller den

tillgänglig för sjömännen.

Anvisning

Anvisning B2.5 - Hemresa

Anvisning B2.5.1 - Berättigande

1. Sjömän bör vara berättigade till hemresa

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

123

(a) in the case covered by Standard A2.5,

paragraph 1(a), upon the expiry of the

period of notice given in accordance with

the provisions of the seafarers' employment

agreement;

(b) in the cases covered by Standard A2.5,

paragraph 1(b) and (c):

(i) in the event of illness or injury or

other medical condition which requires their

repatriation when found medically fit to

travel;

(ii) in the event of shipwreck;

(iii) in the event of the shipowner not

being able to continue to fulfil their legal or

contractual obligations as an employer of

the seafarers by reason of insolvency, sale of

ship, change of ship's registration or any

other similar reason;

(iv) in the event of a ship being bound

for a war zone, as defined by national laws

or regulations or seafarers' employment

agreements, to which the seafarer does not

consent to go; and

(v) in the event of termination or

interruption of employment in accordance

with an industrial award or collective agree-

ment, or termination of employment for any

other similar reason.

2. In determining the maximum duration of

service periods on board following which a

seafarer is entitled to repatriation, in

accordance with this Code, account should

be taken of factors affecting the seafarers'

working environment. Each Member should

seek, wherever possible, to reduce these

periods in the light of technological changes

and developments and might be guided by

any recommendations made on the matter

by the Joint Maritime Commission.

3. The costs to be borne by the shipowner

for repatriation under Standard A2.5 should

include at least the following:

(a) passage to the destination selected for

repatriation in accordance with paragraph 6

of this Guideline;

(b) accommodation and food from the

moment the seafarers leave the ship until

they reach the repatriation destination;

(a) i fall som omfattas av standard A2.5,

punkt 1 a, när uppsägningstiden enligt

bestämmelserna i anställningsavtalet löpt ut,

(b) i fall som omfattas av standard A2.5,

punkterna 1 b och 1 c:

(i) vid sjukdom, skada eller annat

medicinskt skäl som kräver att de reser hem

när de är friska nog för att resa,

(ii) vid förlisning,

(iii) om redaren till följd av insolvens,

försäljning eller omregistrering av fartyget

eller av något annat liknande skäl inte kan

fullfölja sina skyldigheter enligt lag eller

avtal som sjömännens arbetsgivare,

(iv) om ett fartyg är destinerat till en

krigszon enligt definition i nationella lagar

och andra författningar eller anställnings-

avtal för sjömän, dit sjömännen inte går med

på att åka, och

(v) om anställningen upphör eller

avbryts enligt industriell skiljedom eller

kollektivavtal, eller om anställningen upphör

av något annat liknande skäl.

2. När den längsta tjänstgöringstiden

ombord efter vilken en sjöman är berättigad

till hemresa fastställs enligt denna kod, bör

hänsyn tas till faktorer som påverkar

arbetsmiljön. Varje medlemsstat bör i

möjligaste mån söka korta av tiden mot

bakgrund av tekniska förändringar och kan

få vägledning i frågan i rekommendationer

från Joint Maritime Commission.

3. De kostnader för hemresa som redaren

bör svara för enligt standard A2.5 bör

innefatta minst följande:

(a) resa till den destination som valts för

hemresan enligt punkt 6 i denna anvisning,

(b) kost och logi från det att sjömannen

lämnar fartyget tills han eller hon når

hemresedestinationen,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

124

(c) pay and allowances from the moment

the seafarers leave the ship until they reach

the repatriation destination, if provided for

by national laws or regulations or collective

agreements;

(d) transportation of 30 kg of the seafarers'

personal luggage to the repatriation destina-

tion; and

(e) medical treatment when necessary until

the seafarers are medically fit to travel to the

repatriation destination.

4. Time spent awaiting repatriation and

repatriation travel time should not be

deducted from paid leave accrued to the

seafarers.

5. Shipowners should be required to

continue to cover the costs of repatriation

until the seafarers concerned are landed at a

destination prescribed pursuant to this Code

or are provided with suitable employment

on board a ship proceeding to one of those

destinations.

6. Each Member should require that

shipowners

take

responsibility

for

repatriation arrangements by appropriate

and expeditious means. The normal mode of

transport should be by air. The Member

should prescribe the destinations to which

seafarers

may

be

repatriated.

The

destinations should include the countries

with which seafarers may be deemed to have

a substantial connection including:

(a) the place at which the seafarer agreed to

enter into the engagement;

(b) the place stipulated by collective

agreement;

(c) the seafarer's country of residence; or

(d) such other place as may be mutually

agreed at the time of engagement.

7. Seafarers should have the right to choose

from among the prescribed destinations the

place to which they are to be repatriated.

8. The entitlement to repatriation may lapse

(c) betalning och traktamenten från det att

sjömännen lämnar fartyget tills de når

hemresedestinationen, om detta föreskrivs i

nationella lagar, andra författningar eller

kollektivavtal,

(d) transport av 30 kg av sjömännens

personliga bagage till hemresedestinationen,

och

(e) vid behov, läkarvård tills vederbörande är

frisk nog för att resa till hemrese-

destinationen.

4. Väntetid och restid för hemresa bör inte

dras av från intjänad semestertid.

5. Det bör krävas att redare fortsätter att

svara för kostnaderna för hemresa tills

vederbörande gått i land på en destination

som föreskrivs i denna kod eller har fått

lämplig anställning på ett fartyg som är på

väg till en av dessa destinationer.

6. Varje medlemsstat bör kräva att redare på

ett lämpligt och snabbt sätt tar ansvar för

hemresearrangemang.

Det

normala

transportsättet bör vara flyg. Medlemsstaten

bör föreskriva de destinationer till vilka

sjömännen får resa hem. Destinationerna

bör innefatta de länder med vilka sjömännen

kan bedömas ha väsentlig anknytning, bland

annat

(a) den plats där sjömannen accepterade

anställningen,

(b) den plats som föreskrivs i kollektivavtal,

(c) sjömannens bosättningsland, eller

(d) annan plats som kan ha överenskommits

vid anställningstidpunkten.

7. Sjömän bör ha rätt att bland de

föreskrivna destinationerna välja vart den

skall resa hem.

8. Rätten till hemresa kan förverkas om den

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

125

if the seafarers concerned do not claim it

within a reasonable period of time to be

defined by national laws or regulations or

collective agreements.

Guideline B2.5.2 – Implementation by Members

1. Every possible practical assistance should

be given to a seafarer stranded in a foreign

port pending repatriation and in the event of

delay in the repatriation of the seafarer, the

competent authority in the foreign port

should ensure that the consular or local

representative of the flag State and the

seafarer's State of nationality or State of

residence, as appropriate, is informed

immediately.

2. Each Member should have regard to

whether proper provision is made:

(a) for the return of seafarers employed on a

ship that flies the flag of a foreign country

who are put ashore in a foreign port for

reasons for which they are not responsible:

(i) to the port at which the seafarer

concerned was engaged; or

(ii) to a port in the seafarer's State of

nationality or State of residence, as

appropriate; or

(iii) to another port agreed upon

between the seafarer and the master or ship-

owner, with the approval of the competent

authority or under other appropriate

safeguards;

(b) for medical care and maintenance of

seafarers employed on a ship that flies the

flag of a foreign country who are put ashore

in a foreign port in consequence of sickness

or injury incurred in the service of the ship

and not due to their own wilful misconduct.

3. If, after young seafarers under the age of

18 have served on a ship for at least four

months during their first foreign-going

voyage, it becomes apparent that they are

unsuited to life at sea, they should be given

the opportunity of being repatriated at no

expense to themselves from the first suitable

port of call in which there are consular

services of the flag State, or the State of

berörda sjömannen inte gör anspråk på den

inom rimlig tid som skall fastställas i

nationella lagar, andra författningar eller

kollektivavtal.

Anvisning B2.5.2 – Medlemsstaternas genom-

förande

1. All möjlig praktisk hjälp bör ges till en

sjöman som blir strandsatt i en främmande

hamn i väntan på hemresa, och om denna

försenas bör den behöriga myndigheten i

den främmande hamnen se till att flagg-

statens konsul eller lokala representant och

den stat där sjömannen är medborgare eller

bosatt genast informeras.

2. Varje medlemsstat bör se till att lämpliga

arrangemang görs för

(a) återvändande av sjömän som är anställda

på ett fartyg som för ett annat lands flagg

och som sätts i land i en främmande hamn av

skäl som den inte rår över:

(i) till den hamn där den berörda

personen anställdes, eller

(ii) till en hamn i det land där personen

är medborgare eller bosatt, eller

(iii) till en annan hamn enligt överens-

kommelse mellan personen och befälhavaren

eller redaren, med godkännande från den

behöriga myndigheten eller under annan

lämplig garanti,

(b) hälso- och sjukvård och uppehälle för

sjömän som är anställda på ett fartyg under

ett annat lands flagg, som sätts i land i en

utländsk hamn till följd av sjukdom eller

skada som uppkommit i tjänstgöringen på

fartyget och inte beror på egen uppsåtlig

vårdslöshet.

3. Om det, när sjömän som inte fyllt 18 år

har tjänstgjort på ett fartyg i minst fyra

månader under sin första utländska sjöresa,

visar sig att han eller hon inte är lämplig för

sjölivet, bör möjlighet ges till hemresa utan

kostnad för sjömannen från första lämpliga

angöringshamn där flaggstaten eller den stat

där personen är medborgare eller bosatt har

konsulatstjänster. Sådan hemresa och skälen

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

126

nationality or residence of the young

seafarer. Notification of any such

repatriation, with the reasons therefor,

should be given to the authority which

issued the papers enabling the young

seafarers concerned to take up seagoing

employment.

Regulation

Regulation 2.6 – Seafarer compensation for the

ship's loss or foundering

Purpose: To ensure that seafarers are

compensated when a ship is lost or has

foundered

1. Seafarers are entitled to adequate

compensation in the case of injury, loss or

unemployment arising from the ship's loss

or foundering.

Standard

Standard A2.6 – Seafarer compensation for the

ship's loss or foundering

1. Each Member shall make rules ensuring

that, in every case of loss or foundering of

any ship, the shipowner shall pay to each

seafarer on board an indemnity against

unemployment resulting from such loss or

foundering.

2. The rules referred to in paragraph 1 of

this Standard shall be without prejudice to

any other rights a seafarer may have under

the national law of the Member concerned

for losses or injuries arising from a ship's

loss or foundering.

Guideline

Guideline B2.6 – Seafarer compensation for

the ship's loss or foundering

Guideline B2.6.1 – Calculation of indemnity

against unemployment

1. The indemnity against unemployment

resulting from a ship's foundering or loss

should be paid for the days during which the

för denna bör anmälas till den myndighet

som utfärdade de dokument som gjorde det

möjligt för personen ifråga att få anställning

till sjöss.

Regel

Regel 2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget

förloras eller förliser

Syfte: Att säkerställa att sjömän får ersättning

när ett fartyg förloras eller förliser

1. Sjömän har rätt att få tillräcklig ersättning

för skada, förlust eller arbetslöshet som

uppstår till följd av att ett fartyg förloras

eller förliser.

Standard

Standard A2.6 – Ersättning till sjömän när

fartyget förloras eller förliser

1. Varje medlemsstat skall utforma regler

som säkerställer att redaren när ett fartyg

förlorats eller förlist till alla sjömän ombord

alltid betalar en ersättning för arbetslöshet

som sådan förlust eller förlisning ger upphov

till.

2. De regler som avses i punkt 1 i denna

standard skall inte påverka tillämpningen av

eventuella andra rättigheter som sjömän kan

ha enligt den berörda medlemsstatens

nationella lagstiftning rörande skada eller

förlust till följd av att ett fartyg förloras eller

förliser.

Anvisning

Anvisning B2.6 – Ersättning till sjömän när

fartyget förloras eller förliser

Anvisning

B2.6.1

Beräkning

av

arbetslöshetsersättning

1. Ersättning för den arbetslöshet som

uppstår till följd av att ett fartyg förloras

eller förliser bör betalas för de dagar då

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

127

seafarer remains in fact unemployed at the

same rate as the wages payable under the

employment agreement, but the total

indemnity payable to any one seafarer may

be limited to two months' wages.

2. Each Member should ensure that seafarers

have the same legal remedies for recovering

such indemnities as they have for recovering

arrears of wages earned during the service.

Regulation

Regulation 2.7 - Manning levels

Purpose: To ensure that seafarers work on

board ships with sufficient personnel for the

safe, efficient and secure operation of the ship.

1. Each Member shall require that all ships

that fly its flag have a sufficient number of

seafarers employed on board to ensure that

ships are operated safely, efficiently and

with due regard to security under all

conditions, taking into account concerns

about seafarer fatigue and the particular

nature and conditions of the voyage.

Standard

Standard A2.7 –- Manning levels

1. Each Member shall require that all ships

that fly its flag have a sufficient number of

seafarers on board to ensure that ships are

operated safely, efficiently and with due

regard to security. Every ship shall be

manned by a crew that is adequate, in terms

of size and qualifications, to ensure the

safety and security of the ship and its

personnel, under all operating conditions, in

accordance with the minimum safe manning

document or an equivalent issued by the

competent authority, and to comply with

the standards of this Convention.

2. When determining, approving or revising

manning levels, the competent authority

shall take into account the need to avoid or

minimize excessive hours of work to ensure

sufficient rest and to limit fatigue, as well as

the principles in applicable international

instruments, especially those of the

sjömannen faktiskt är arbetslös och med

samma belopp som den lön som skulle ha

utgått enligt anställningsavtalet, men den

totala ersättning som skall betalas till var

och en får begränsas till två månaders lön.

2. Varje medlemsstat bör se till att

sjömännen har samma rättsliga möjlighet att

få ut sådan ersättning som när det gäller

resterande intjänad lön.

Regel

Regel 2.7 - Bemanningsnivåer

Syfte: Att säkerställa att sjömän arbetar på

fartyg med tillräcklig personal för att fartyget

skall kunna framföras säkert, effektivt och

utan risker.

1. Varje medlemsstat skall kräva att alla

fartyg som för dess flagg har en tillräcklig

besättning för att säkerställa att fartyget

framföras på ett säkert och effektivt sätt och

med vederbörlig hänsyn till att riskerna

minimeras i alla lägen, med beaktande av

sjöresans strapatser och särskilda art och

villkor.

Standard

Standard A2.7 –- Bemanningsnivåer

1. Varje medlemsstat skall kräva att alla

fartyg som för dess flagg har en tillräcklig

besättning för att säkerställa att fartyget

framförs på ett säkert och effektivt sätt och

med vederbörlig hänsyn till risker. Alla

fartyg skall ha en fullgod besättning med

avseende på storlek och kvalifikationer, för

att skapa säkerhet och trygghet för fartyget

och dess personal under alla driftsförhåll-

anden, enligt beslut om säkerhetsbesättning

eller likvärdig handling utfärdad av den

behöriga myndigheten, och för att uppfylla

standarderna i denna konvention.

2. När den behöriga myndigheten fastställer,

godkänner eller reviderar bemannings-

nivåerna, skall den ta hänsyn till behovet av

att undvika eller minimera övertid för att

säkerställa tillräcklig vila och begränsa

utmattning, och till principerna i tillämpliga

internationella instrument, särskilt sådana

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

128

International Maritime Organization, on

manning levels.

3. When determining manning levels, the

competent authority shall take into account

all the requirements within Regulation 3.2

and Standard A3.2 concerning food and

catering.

Guideline

Guideline B2.7 - Manning levels

Guideline B2.7.1 - Dispute settlement

1. Each Member should maintain, or satisfy

itself that there is maintained, efficient

machinery for the investigation and

settlement of complaints or disputes

concerning the manning levels on a ship.

2. Representatives of shipowners' and

seafarers' organizations should participate,

with or without other persons or

authorities, in the operation of such

machinery.

Regulation

Regulation 2.8 - Career and skill development

and opportunities for seafarers' employment

Purpose: To promote career and skill

development and employment opportunities

for seafarers

1. Each Member shall have national policies

to promote employment in the maritime

sector and to encourage career and skill

development and greater employment

opportunities for seafarers domiciled in its

territory.

Standard

Standard A2.8 – Career and skill development

and employment opportunities for seafarers

1. Each Member shall have national policies

that encourage career and skill development

and employment opportunities for seafarers,

in order to provide the maritime sector with

a stable and competent workforce.

från Internationella sjöfartsorganisationen,

om bemanningsnivåer.

3. När bemanningsnivåerna fastställs skall

den behöriga myndigheten ta hänsyn till alla

krav enligt regel 3.2 och standard A3.2

rörande mat och förplägnad.

Anvisning

Anvisning B2.7 – Bemanningsnivåer

Anvisning B2.7.1 – Biläggande av tvister

1. Varje medlemsstat bör hålla sig med eller

se till att det finns effektiva organ för att

granska och lösa klagomål eller tvister som

rör bemanningsnivåerna på ett fartyg.

2.

Representanter

för

redar-

och

sjöfolksorganisationer bör medverka i

arbetet i dessa organ, med eller utan andra

personer eller myndigheter.

Regel

Regel 2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter

och anställningsmöjligheter för sjömän

Syfte: Att främja utveckling av karriär,

färdigheter och anställningsmöjligheter för

sjömän

1. Varje medlemsstat skall ha nationella

program för att främja anställning i sjöfarts-

sektorn och att uppmuntra utveckling av

karriär, färdigheter och bättre möjligheter

till anställning för sjömän som har hemvist

på dess territorium.

Standard

Standard A2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter

och anställningsmöjligheter för sjömän

1. Varje medlemsstat skall ha nationella

program som främjar utveckling av karriär,

färdigheter och bättre möjligheter till

anställning för sjömän för att förse sjö-

fartssektorn med stabil och kompetent

arbetskraft.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

129

2. The aim of the policies referred to in

paragraph 1 of this Standard shall be to help

seafarers strengthen their competencies,

qualifications

and

employment

opportunities.

3. Each Member shall, after consulting the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned, establish clear objectives for the

vocational guidance, education and training

of seafarers whose duties on board ship

primarily relate to the safe operation and

navigation of the ship, including ongoing

training.

Guideline

Guideline B2.8 – Career and skill

development and employment opportunities

for seafarers

Guideline B2.8.1 – Measures to promote

career and skill development and employment

opportunities for seafarers

1. Measures to achieve the objectives set out

in Standard A2.8 might include:

(a) agreements providing for career develop-

ment and skills training with a shipowner or

an organization of shipowners; or

(b) arrangements for promoting employ-

ment through the establishment and

maintenance of registers or lists, by

categories, of qualified seafarers; or

(c) promotion of opportunities, both on

board and ashore, for further training and

education of seafarers to provide for skill

development and portable competencies in

order to secure and retain decent work, to

improve individual employment prospects

and to meet the changing technology and

labour market conditions of the maritime

industry.

Guideline B2.8.2 - Register of seafarers

1. Where registers or lists govern the

employment of seafarers, these registers or

lists should include all occupational

2. Det program som nämns i punkt 1 i denna

standard skall syfta till att hjälpa sjömännen

att stärka sin kompetens och sina

kvalifikationer och anställningsmöjligheter.

3. Varje medlemsstat skall efter samråd med

berörda redar- och sjöfolksorganisationer

fastställa tydliga mål för yrkesvägledning,

teoretisk och praktisk utbildning samt

fortbildning av sjömän vars uppgift ombord

i första hand är att navigera fartyget säkert.

Anvisning

Anvisning B2.8 – Utveckling av karriär,

färdigheter och anställningsmöjligheter för

sjömän

Anvisning B2.8.1 – Åtgärder för att främja

utveckling av karriär, färdigheter och

anställningsmöjligheter för sjömän

1. Åtgärder för att uppnå de mål som

fastställs i standard A2.8 kan innefatta

följande:

(a) överenskommelser som skapar karriär

och ger utbildning i färdigheter med en

redare eller en redarorganisation, eller

(b) arrangemang för att främja anställning

genom inrättande och förande av register

eller listor, per kategori, över kompetenta

sjömän, eller

(c) främjande av möjligheter, både ombord

och i land, till vidareutbildning och

utbildning av sjömän för att utveckla

färdigheter och flyttbar kompetens och

därmed trygga och behålla ett anständigt

arbete, förbättra individens anställnings-

möjligheter och svara mot förändringar i

tekniken och arbetsmarknadssituationen

inom sjöfartsnäringen.

Anvisning B2.8.2 - Sjöfolksregister

1. Där register eller listor styr sjömännens

anställning, bör dessa register eller listor

innefatta alla kategorier av sjömän enligt vad

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

130

categories of seafarers in a manner

determined by national law or practice or by

collective agreement.

2. Seafarers on such a register or list should

have priority of engagement for seafaring.

3. Seafarers on such a register or list should

be required to be available for work in a

manner to be determined by national law or

practice or by collective agreement.

4. To the extent that national laws or

regulations permit, the number of seafarers

on such registers or lists should be

periodically reviewed so as to achieve levels

adapted to the needs of the maritime

industry.

5. When a reduction in the number of

seafarers on such a register or list becomes

necessary, all appropriate measures should

be taken to prevent or minimize detrimental

effects on seafarers, account being taken of

the economic and social situation of the

country concerned.

som fastställs i nationell lag eller praxis eller

i kollektivavtal.

2. Sjömän i sådana register eller listor bör ha

företräde till sysselsättning inom sjöfarten.

3. Det bör krävas att sjömän i sådana register

eller listor finns tillgänglig för arbete på ett

sätt som bestäms i nationell lag eller praxis

eller i kollektivavtal.

4. I den mån nationella lagar och andra

författningar medger detta bör antalet

personer i sådana register eller listor ses över

med jämna mellanrum för att anpassas till

sjöfartsnäringens behov.

5. När det blir nödvändigt att minska antalet

personer i ett sådant register eller lista, bör

alla rimliga åtgärder vidtas för att hindra

eller minimera skadlig inverkan på

sjömännen, varvid hänsyn bör tas till det

berörda landets ekonomiska och sociala

situation.

Title 3. Accommodation, Recreational

Facilities, Food and Catering

Regulation

Regulation 3.1 – Accommodation and

recreational facilities

Purpose: To ensure that seafarers have decent

accommodation and recreational facilities on

board

1. Each Member shall ensure that ships that

fly its flag provide and maintain decent

accommodations and recreational facilities

for seafarers working or living on board, or

both, consistent with promoting the

seafarers' health and well-being.

2. The requirements in the Code

implementing this Regulation which relate

to ship construction and equipment apply

only to ships constructed on or after the

date when this Convention comes into force

for the Member concerned. For ships

constructed

before

that

date,

the

Kapitel 3. Bostad, rekreations-

möjligheter, mat och förplägnad

Regel

Regel 3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter

Syfte: Att säkerställa att sjömännen har god-

tagbara bostäder och rekreationsmöjligheter

ombord

1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg

som för dess flagg tillhandahåller och

underhåller

anständiga

bostäder

och

rekreationsmöjligheter för sjömän som

arbetar och/eller bor ombord, och som är

ägnade att främja personalens hälsa och

välbefinnande.

2. Kraven i koden som genomför denna

regel och som handlar om fartygs byggnad

och utrustning gäller endast för fartyg som

byggts på eller efter det datum då denna

konvention träder i kraft för den berörda

medlemsstaten. För fartyg som byggts före

detta datum skall de krav på fartygs

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

131

requirements relating to ship construction

and equipment that are set out in the

Accommodation of Crews Convention

(Revised), 1949 (No. 92), and the

Accommodation of Crews (Supplementary

Provisions) Convention, 1970 (No. 133),

shall continue to apply to the extent that

they were applicable, prior to that date,

under the law or practice of the Member

concerned. A ship shall be deemed to have

been constructed on the date when its keel

is laid or when it is at a similar stage of

contruction.

3. Unless expressly provided otherwise, any

requirement under an amendment to the

Code relating to the provision of seafarer

accommodation and recreational facilities

shall apply only to ships constructed on or

after the amendment takes effect for the

Member concerned.

Standard

Standard A3.1 – Accommodation and recreational

facilities

1. Each Member shall adopt laws and

regulations requiring that ships that fly its

flag:

(a) meet minimum standards to ensure that

any accommodation for seafarers, working

or living on board, or both, is safe, decent

and in accordance with the relevant

provisions of this Standard; and

(b) are inspected to ensure initial and

ongoing compliance with those standards.

2. In developing and applying the laws and

regulations to implement this Standard, the

competent authority, after consulting the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned, shall:

(a) take into account Regulation 4.3 and the

associated Code provisions on health and

safety protection and accident prevention, in

light of the specific needs of seafarers that

both live and work on board ship, and

(b) give due consideration to the guidance

konstruktion och utrustning som fastställs i

1949 års konvention (nr 92) om

besättningsbostäder (reviderad) och 1970

års konvention (nr 133) om besättnings-

bostäder (tilläggsbestämmelser) fortsätta att

gälla i den omfattning de gällde före detta

datum enligt den berörda medlemsstatens

lagstiftning eller praxis. Ett fartyg skall anses

vara byggt det datum då det kölsträcks eller

befinner

sig

ett

motsvarande

byggnadsstadium.

3. Om inte annat uttryckligen föreskrivs,

skall alla krav i en ändrad version av koden

som gäller sjömäns bostäder och rekrea-

tionsmöjligheter tillämpas endast på fartyg

som byggts vid tidpunkten för eller efter det

att ändringen träder i kraft för den berörda

medlemsstaten.

Standard

Standard A3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter

1. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som kräver att fartyg

som för dess flagg

(a) uppfyller minst den standard som

tillförsäkrar alla sjömän som arbetar

och/eller bor ombord en bostad som är

säker, anständig och uppfyller relevanta

bestämmelser i denna standard, och

(b) inspekteras för att säkerställa att de från

början och fortlöpande uppfyller denna

standard.

2. När lagar och andra författningar ut-

formas och tillämpas för att uppfylla denna

standard skall den behöriga myndigheten,

efter samråd med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer

(a) beakta regel 4.3 och tillhörande regler i

koden om skydd av hälsa och säkerhet och

förebyggande av olyckor, mot bakgrund av

de särskilda behoven hos sjömän som både

bor och arbetar ombord på fartyg, och

(b) ta vederbörlig hänsyn till anvisningarna i

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

132

contained in Part B of this Code.

3. The inspections required under

Regulation 5.1.4 shall be carried out when:

(a) a ship is registered or re-registered; or

(b) the seafarer accommodation on a ship

has been substantially altered.

4. The competent authority shall pay

particular

attention

to

ensuring

implementation of the requirements of this

Convention relating to:

(a) the size of rooms and other accommoda-

tion spaces;

(b) heating and ventilation;

(c) noise and vibration and other ambient

factors;

(d) sanitary facilities;

(e) lighting; and

(f) hospital accommodation.

5. The competent authority of each Member

shall require that ships that fly its flag meet

the minimum standards for on-board

accommodation and recreational facilities

that are set out in paragraphs 6 to 17 of this

Standard.

6. With respect to general requirements for

accommodation:

(a) there shall be adequate headroom in all

seafarer accommodation; the minimum per-

mitted headroom in all seafarer accom-

modation where full and free movement is

necessary shall be not less than 203

centimetres; the competent authority may

permit some limited reduction in headroom

in any space, or part of any space, in such

accommodation where it is satisfied that

such reduction:

(i) is reasonable; and

(ii) will not result in discomfort to the

seafarers;

del B i denna kod.

3. De inspektioner som krävs enligt regel

5.1.4 skall genomföras

(a) när ett fartyg registreras eller åter-

registreras, eller

(b) när sjömännens bostäder på ett fartyg

har ändrats väsentligt.

4. Den behöriga myndigheten skall lägga

särskild vikt vid tillämpningen av kraven i

denna konvention när det gäller:

(a) storleken på hytter och andra bostads-

utrymmen,

(b) värme och ventilation,

(c) buller, vibrationer och andra miljö-

faktorer,

(d) hygienutrymmen,

(e) belysning, och

(f) sjukvårdsutrymmen.

5. Den behöriga myndigheten i varje

medlemsstat skall kräva att fartyg som för

dess flagg håller minst den standard på

bostäder och rekreationsmöjligheter om-

bord som fastställs i punkterna 6-17 i denna

standard.

6. Följande allmänna krav skall ställas på

bostaden:

(a) det skall finnas tillräcklig takhöjd i alla

bostadsutrymmen. Den minsta tillåtna

takhöjden i alla bostadsutrymmen där full

rörelsefrihet är nödvändig får inte understiga

203 centimeter; den behöriga myndigheten

får medge viss begränsad minskning av den

fria höjden i ett utrymme, eller del av ett

utrymme, i sådana bostäder om den är

övertygad om att denna minskning:

(i) är rimlig, och

(ii) inte innebär någon olägenhet för

sjömännen,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

133

(b) the accommodation shall be adequately

insulated;

(c) in ships other than passenger ships, as

defined in Regulation 2(e) and (f) of the

International Convention for the Safety of

Life at Sea, 1974, as amended (the SOLAS

Convention ), sleeping rooms shall be

situated above the load line amidships or aft,

except that in exceptional cases, where the

size, type or intended service of the ship

renders any other location impracticable,

sleeping rooms may be located in the fore

part of the ship, but in no case forward of

the collision bulkhead;

(d) in passenger ships, and in special ships

constructed in compliance with the IMO

Code of Safety for Special Purpose Ships,

1983, and subsequent versions (hereinafer

called special purpose ships ), the competent

authority

may,

on

condition

that

satisfactory arrangements are made for

lighting and ventilation, permit the location

of sleeping rooms below the load line, but in

no case shall they be located immediately

beneath working alleyways;

(e) there shall be no direct openings into

sleeping rooms from cargo and machinery

spaces or from galleys, storerooms, drying

rooms or communal sanitary areas; that part

of a bulkhead separating such places from

sleeping rooms and external bulkheads shall

be efficiently constructed of steel or other

approved substance and be watertight and

gas-tight;

(f) the materials used to construct internal

bulkheads, panelling and sheeting, floors

and joinings shall be suitable for the purpose

and conducive to ensuring a healthy

environment;

(g) proper lighting and sufficient drainage

shall be provided; and

(h) accommodation and recreational and

catering facilities shall meet the require-

ments in Regulation 4.3, and the related

provisions in the Code, on health and safety

protection and accident prevention, with

respect to preventing the risk of exposure to

(b) bostadsutrymmena skall vara väl

isolerade,

(c) på fartyg som inte är passagerarfartyg

enligt definitionen i regel 2 e och 2 f i 1974

års internationella konvention om säker-

heten för människoliv till sjöss (SOLAS-

konventionen), med ändringar, skall sovrum

vara belägna ovanför lastvattenlinjen,

antingen midskepps eller akterut, men i

undantagsfall, när fartygets storlek, typ eller

avsedda användningsområde omöjliggör

varje annan förläggning, får sovrum vara

belägna i den förliga delen av fartyget, dock

inte i något fall för om kollisionsskottet,

(d) på passagerarfartyg, och på fartyg

inrättade för särskild verksamhet som är

byggda enligt SPS-koden (IMO Code of

Safety for Special Purpose Ships, 1983) och

efterföljande versioner, nedan kallade

”fartyg inrättade för särskild verksamhet”,

får den behöriga myndigheten, under förut-

sättning att tillfredsställande arrangemang

finns för belysning och ventilation, tillåta

placering av sovrum under lastvattenlinjen,

men de får inte under några omständigheter

placeras omedelbart under arbetsgångar,

(e) det får inte finnas några direkta ingångar

till sovrum från lastrum, maskinrum,

köksutrymmen, förrådsutrymmen, torkrum

eller gemensamma hygienutrymmen; den del

av skott som skiljer sådant utrymme från

sovrum, och sovrums ytterskott, skall vara

tillverkade av stål eller annat godkänt

material så att de fungerar väl och vara

vatten- och gastäta,

(f) material som används till innerskott,

paneler och skivor, durkar och fogar skall

vara ändamålsenliga och bidra till att skapa

en hälsosam miljö,

(g) det skall finnas god belysning och

tillräckligt avlopp, och

(h) bostäder, rekreations- och förplägnads-

utrymmen skall uppfylla de krav som ställs i

regel 4.3 och relaterade bestämmelser i

koden om skydd av hälsa och säkerhet och

förebyggande av olyckor, när det gäller att

förebygga risken för exponering för skadliga

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

134

hazardous levels of noise and vibration and

other ambient factors and chemicals on

board ships, and to provide an acceptable

occupational

and

on-board

living

environment for seafarers.

7. With respect to requirements for

ventilation and heating:

(a) sleeping rooms and mess rooms shall be

adequately ventilated;

(b) ships, except those regularly engaged in

trade where temperate climatic conditions

do not require this, shall be equipped with

air conditioning for seafarer accommoda-

tion, for any separate radio room and for

any centralized machinery control room;

(c) all sanitary spaces shall have ventilation

to the open air, independently of any other

part of the accommodation; and

(d) adequate heat through an appropriate

heating system shall be provided, except in

ships exclusively on voyages in tropical

climates.

8. With respect to requirements for lighting,

subject to such special arrangements as may

be permitted in passenger ships, sleeping

rooms and mess rooms shall be lit by natural

light and provided with adequate artificial

light.

9. When sleeping accommodation on board

ships is required, the following requirements

for sleeping rooms apply:

(a) in ships other than passenger ships, an

individual sleeping room shall be provided

for each seafarer; in the case of ships of less

than 3,000 gross tonnage or special purpose

ships, exemptions from this requirement

may be granted by the competent authority

after consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned;

(b) separate sleeping rooms shall be

provided for men and for women;

(c) sleeping rooms shall be of adequate size

and properly equipped so as to ensure

reasonable comfort and to facilitate tidiness;

buller- och vibrationsnivåer, andra miljö-

faktorer och kemikalier ombord, och att ge

sjömännen en acceptabel arbets- och

livsmiljö.

7. Beträffande ventilation och uppvärmning

skall följande krav tillgodoses:

(a) sovrum och mässar skall vara tillräckligt

ventilerade,

(b) fartyg, utom sådana som går i reguljär

fart i tempererat klimat där detta inte krävs,

skall ha luftkonditionering för sjömännens

bostäder, för varje separat radiohytt och för

varje insides beläget maskinkontrollrum,

(c) alla hygienutrymmen skall ha ventilation

till uteluften, oberoende av andra delar av

fartygets bostadsutrymmen, och

(d) tillräcklig värme skall vara ordnad genom

ett lämpligt uppvärmningssystem, utom i

fartyg som uteslutande går i fart inom

tropiska klimatzoner.

8. När det gäller krav på belysning skall

sovrum och mässar, med undantag för de

specialinrättningar som får tillåtas på

passagerarfartyg, ha naturligt dagsljus och

tillräcklig artificiell belysning.

9. När sovplatser ombord krävs, ställs

följande krav på sovrum:

(a) på fartyg som inte är passagerarfartyg

skall alla sjömän ha enkelrum; på fartyg

under 3 000 bruttoton eller fartyg inrättade

för särskild verksamhet kan den behöriga

myndigheten medge undantag från detta

krav efter samråd med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer,

(b) män och kvinnor skall ha separata

sovrum,

(c) sovrum skall vara tillräckligt stora och

väl utrustade så att de ger rimlig komfort

och är lätta att hålla rena,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

135

(d) a separate berth for each seafarer shall in

all circumstances be provided;

(e) the minimum inside dimensions of a

berth shall be at least 198 centimetres by 80

centimetres;

(f) in single berth seafarers' sleeping rooms

the floor area shall not be less than:

(i) 4.5 square metres in ships of less

than 3,000 gross tonnage;

(ii) 5.5 square metres in ships of 3,000

gross tonnage or over but less than 10,000

gross tonnage;

(iii) 7 square metres in ships of 10,000

gross tonnage or over;

(g) however, in order to provide single berth

sleeping rooms on ships of less than 3,000

gross tonnage, passenger ships and special

purpose ships, the competent authority may

allow a reduced floor area;

(h) in ships of less than 3,000 gross tonnage

other than passenger ships and special

purpose ships, sleeping rooms may be

occupied by a maximum of two seafarers;

the floor area of such sleeping rooms shall

not be less than 7 square metres;

(i) on passenger ships and special purpose

ships the floor area of sleeping rooms for

seafarers not performing the duties of ships'

officers shall not be less than:

(i) 7.5 square metres in rooms accom-

modating two persons;

(ii) 11.5 square metres in rooms

accommodating three persons;

(iii) 14.5 square metres in rooms

accommodating four persons;

(j) on special purpose ships sleeping rooms

may accommodate more than four persons;

the floor area of such sleeping rooms shall

not be less than 3.6 square metres per

person;

(k) on ships other than passenger ships and

special purpose ships, sleeping rooms for

seafarers who perform the duties of ships'

officers, where no private sitting room or

day room is provided, the floor area per

(d) alla sjömän skall ha tillgång till egna

sovplatser,

(e) det invändiga måttet på en sovplats skall

vara minst 198x80 centimeter,

(f) i enkelhytt får golvytan inte understiga

följande mått:

(i) 4,5 m2 på fartyg mindre än 3 000

bruttoton,

(ii) 5,5 m2 på fartyg om minst 3 000

bruttoton men mindre än 10 000 bruttoton,

(iii) 7 m2 på fartyg om minst 10 000

bruttoton,

(g) för att kunna tillhandahålla enkelhytt

med egen sovplats på fartyg som är mindre

än 3 000 bruttoton, passagerarfartyg och

fartyg inrättade för särskild verksamhet kan

den behöriga myndigheten dock tillåta en

mindre golvyta,

(h) på fartyg som är mindre än 3 000

bruttoton och inte är passagerarfartyg eller

fartyg inrättade för särskild verksamhet får

sovrum inte härbärgera mer än två sjömän,

och golvytan i sådana sovrum får inte

understiga 7 m2,

(i) på passagerarfartyg och fartyg inrättade

för särskild verksamhet får golvytan i

sovrum för sjömän som inte tjänstgör som

fartygsbefäl inte understiga följande mått:

(i) 7,5 m2 i rum för två personer,

(ii) 11,5 m2 i rum för tre personer,

(iii) 14,5 m2 i rum för fyra personer,

(j) på fartyg inrättade för särskild

verksamhet får sovrum vara bebodda med

mer än fyra personer, men golvytan i sådana

sovrum får inte understiga 3,6 m2 per

person,

(k) på fartyg som inte är passagerarfartyg

eller fartyg inrättade för särskild verksamhet

får sovrum för sjömän som tjänstgör som

fartygsbefäl, när det inte finns eget

vardagsrum eller dagrum, inte understiga

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

136

person shall not be less than:

(i) 7.5 square metres in ships of less

than 3,000 gross tonnage;

(ii) 8.5 square metres in ships of 3,000

gross tonnage or over but less than 10,000

gross tonnage;

(iii) 10 square metres in ships of 10,000

gross tonnage or over;

(l) on passenger ships and special purpose

ships the floor area for seafarers performing

the duties of ships' officers where no private

sitting room or day room is provided, the

floor area per person for junior officers shall

not be less than 7.5 square metres and for

senior officers not less than 8.5 square

metres; junior officers are understood to be

at the operational level, and senior officers

at the management level;

(m) the master, the chief engineer and the

chief navigating officer shall have, in

addition to their sleeping rooms, an

adjoining sitting room, day room or

equivalent additional space; ships of less

than 3,000 gross tonnage may be exempted

by the competent authority from this

requirement after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned;

(n) for each occupant, the furniture shall

include a clothes locker of ample space

(minimum 475 litres) and a drawer or

equivalent space of not less than 56 litres; if

the drawer is incorporated in the clothes

locker then the combined minimum volume

of the clothes locker shall be 500 litres; it

shall be fitted with a shelf and be able to be

locked by the occupant so as to ensure

privacy;

(o) each sleeping room shall be provided

with a table or desk, which may be of the

fixed, drop-leaf or slide-out type, and with

comfortable seating accommodation as

necessary.

10. With respect to requirements for mess

rooms:

(a) mess rooms shall be located apart from

the sleeping rooms and as close as

practicable to the galley; ships of less than

följande mått:

(i) 7,5 m2 på fartyg som understiger

3 000 bruttoton,

(ii) 8,5 m2 på fartyg om minst 3 000

bruttoton men mindre än 10 000 bruttoton,

(iii) 10 m2 på fartyg om 10 000 brutto-

ton eller mer,

(l) på passagerarfartyg och fartyg inrättade

för särskild verksamhet skall golvytan för

sjömän som tjänstgör som fartygsbefäl, när

privat vardagsrum eller dagrum inte finns,

vara minst 7,5 m2 per person för

underordnat befäl och minst 8,5 m2 för

överordnat befäl; med underordnat befäl

avses befäl på driftsnivå och med överordnat

befäl avses befäl på ledningsnivå,

(m) befälhavare, teknisk chef och överstyr-

man skall utöver sovrum ha ett angränsande

vardagsrum, dagrum eller motsvarande extra

utrymme; den behöriga myndigheten kan

efter samråd med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer undanta fartyg under

3 000 bruttoton från detta krav,

(n) för varje boende skall möblemanget

innefatta ett rymligt klädskåp (minst 475

liter) och en byrå eller motsvarande

utrymme på minst 56 liter; om byrån är

inbyggd i klädskåpet skall den sammanlagda

volymen vara minst 500 liter; klädskåpet

skall vara försett med en hylla, och den

boende skall kunna låsa det till skydd mot

obehörigt tillträde,

(o) varje sovrum skall vara inrett med ett

bord eller skrivbord, som kan vara av fast,

nedfällbar eller utdragbar typ, och med

bekväma sittmöbler efter behov.

10. Följande krav skall ställas på mässar:

(a) mässar skall vara åtskilda från sov-

rummen och placerade så nära köks-

utrymmen som möjligt; den behöriga

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

137

3,000 gross tonnage may be exempted by

the competent authority from this require-

ment after consultation with the shipowners'

and seafarers' organizations concerned; and

(b) mess rooms shall be of adequate size and

comfort and properly furnished and

equipped (including ongoing facilities for

refreshment), taking account of the number

of seafarers likely to use them at any one

time; provision shall be made for separate or

common mess room facilities as appropriate.

11. With respect to requirements for

sanitary facilities:

(a) all seafarers shall have convenient access

on the ship to sanitary facilities meeting

minimum standards of health and hygiene

and reasonable standards of comfort, with

separate sanitary facilities being provided for

men and for women;

(b) there shall be sanitary facilities within

easy access of the navigating bridge and the

machinery space or near the engine room

control centre; ships of less than 3,000 gross

tonnage may be exempted by the competent

authority from this requirement after

consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned;

(c) in all ships a minimum of one toilet, one

wash basin and one tub or shower or both

for every six persons or less who do not

have personal facilities shall be provided at a

convenient location;

(d) with the exception of passenger ships,

each sleeping room shall be provided with a

washbasin having hot and cold running fresh

water, except where such a washbasin is

situated in the private bathroom provided;

(e) in passenger ships normally engaged on

voyages of not more than four hours'

duration, consideration may be given by the

competent authority to special arrangements

or to a reduction in the number of facilities

required; and

(f) hot and cold running fresh water shall be

available in all wash places.

myndigheten kan undanta fartyg mindre än

3 000 bruttoton från detta krav efter samråd

med berörda redar- och sjöfolksorganisa-

tioner, och

(b) mässar skall vara bekväma, av tillräcklig

storlek och väl möblerade och utrustade

(med ständig tillgång till förfriskningar),

och hänsyn skall tas till det antal sjömän

som kan förväntas använda dem samtidigt;

mässarna får vara gemensamma eller åtskilda

beroende på omständigheterna.

11. Följande krav skall ställas på hygien-

utrymmen:

(a) alla sjömän skall ha bekväm tillgång

ombord till hygienutrymmen som uppfyller

miniminormer för hälsa, hygien och rimlig

komfort och är åtskilda för män och

kvinnor,

(b) det skall finnas hygienutrymmen som är

lätt tillgängliga från fartygets brygga och

maskinområden eller ligger nära maskin-

rummets kontrollcenter; den behöriga

myndigheten kan undanta fartyg mindre än

3 000 bruttoton från detta krav efter samråd

med berörda redar- och sjöfolksorganisa-

tioner,

(c) i alla fartyg skall det på en lätt tillgänglig

plats finnas minst en toalett, ett tvättställ

och ett badkar och/eller dusch per sex

personer eller mindre som inte har privata

bekvämligheter,

(d) med undantag för passagerarfartyg skall

varje sovrum vara utrustat med ett tvättställ

med rinnande varmt och kallt färskvatten,

utom i de fall då sådant tvättställ finns i

privat badrum,

(e) på passagerarfartyg som normalt går i

fart med mindre än fyra timmars varaktighet

kan den behöriga myndigheten överväga

speciella arrangemang eller kräva ett mindre

antal anläggningar, och

(f) rinnande varmt och kallt färskvatten skall

finnas på alla tvättplatser.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

138

12. With respect to requirements for

hospital accommodation, ships carrying 15

or more seafarers and engaged in a voyage of

more than three days' duration shall provide

separate hospital accommodation to be used

exclusively for medical purposes; the

competent authority may relax this

requirement for ships engaged in coastal

trade; in approving on-board hospital

accommodation, the competent authority

shall ensure that the accommodation will, in

all weathers, be easy of access, provide

comfortable housing for the occupants and

be conducive to their receiving prompt and

proper attention.

13. Appropriately situated and furnished

laundry facilities shall be available.

14. All ships shall have a space or spaces on

open deck to which the seafarers can have

access when off duty, which are of adequate

area having regard to the size of the ship and

the number of seafarers on board.

15. All ships shall be provided with separate

offices or a common ship's office for use by

deck and engine departments; ships of less

than 3,000 gross tonnage may be exempted

by the competent authority from this

requirement after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned.

16. Ships regularly trading to mosquito-

infested ports shall be fitted with

appropriate devices as required by the

competent authority.

17. Appropriate

seafarers'

recreational

facilities, amenities and services, as adapted

to meet the special needs of seafarers who

must live and work on ships, shall be

provided on board for the benefit of all

seafarers, taking into account Regulation 4.3

and the associated Code provisions on

health and safety protection and accident-

prevention.

18. The competent authority shall require

frequent inspections to be carried out on

board ships, by or under the authority of the

master, to ensure that seafarer accommoda-

tion is clean, decently habitable and

12. Fartyg som har minst 15 personers

besättning och är sysselsatta i resor av mer

än tre dygns varaktighet skall ha separat

sjukvårdsutrymme

uteslutande

för

medicinskt bruk; den behöriga myndigheten

får lätta på detta krav för fartyg i kustnära

fart; vid godkännande av sjukvårdsutrymme

ombord skall den behöriga myndigheten se

till att detta är lätt tillgängligt under alla

väderförhållanden och att de personer som

brukar det får tillräckligt härbärge och kan

omhändertas omgående och få lämplig vård.

13. En lämpligt placerad och inredd

tvättinrättning skall finnas tillgänglig.

14. Alla fartyg skall ha ett eller flera

områden på öppet däck med tillräcklig yta i

förhållande till besättningens och fartygets

storlek där sjömännen kan uppehålla sig

under sin fritid.

15. Alla fartyg skall vara försedda med

separat eller gemensamt kontor för däcks-

och maskinavdelningarna, men den behöriga

myndigheten får undanta fartyg under 3 000

bruttoton från detta krav efter samråd med

berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

16. Fartyg som reguljärt anlöper hamnar

som plågas av mygg skall vara försedda med

lämpliga inrättningar enligt den behöriga

myndighetens bestämmelser.

17. Lämpliga rekreationsmöjligheter och

trivselförmåner som anpassats för att

uppfylla de speciella behoven för sjömän

som måste bo och arbeta ombord skall

tillhandahållas för att användas av alla

sjömän, med beaktande av regel 4.3 och

tillhörande kodbestämmelser om skydd för

hälsa och säkerhet och förebyggande av

olyckor.

18. Den behöriga myndigheten skall kräva

att inspektioner görs med täta intervall

ombord på fartyg, av eller på uppdrag av

befälhavaren, för att säkerställa att

bostäderna hålls rena, rimligt beboeliga och i

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

139

maintained in a good state of repair. The

results of each such inspection shall be

recorded and be available for review.

19. In the case of ships where there is need

to take account, without discrimination, of

the interests of seafarers having differing

and distinctive religious and social practices,

the competent authority may, after

consultation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned, permit

fairly applied variations in respect of this

Standard on condition that such variations

do not result in overall facilities less

favourable than those which would result

from the application of this Standard.

20. Each Member may, after consultation

with the shipowners' and seafarers' organiza-

tions concerned, exempt ships of less than

200 gross tonnage where it is reasonable to

do so, taking account of the size of the ship

and the number of persons on board in

relation to the requirements of the following

provisions of this Standard:

(a) paragraphs 7(b), 11(d) and 13; and

(b) paragraph 9(f) and (h) to (l) inclusive,

with respect to floor area only.

21. Any exemptions with respect to the

requirements of this Standard may be made

only where they are expressly permitted in

this Standard and only for particular

circumstances in which such exemptions can

be clearly justified on strong grounds and

subject to protecting the seafarers' health

and safety.

Guideline

Guideline B3.1 – Accommodation and

recreational facilities

Guideline B3.1.1 - Design and construction

1. External bulkheads of sleeping rooms and

mess rooms should be adequately insulated.

All machinery casings and all boundary

bulkheads of galleys and other spaces in

which heat is produced should be adequately

insulated where there is a possibility of

resulting heat effects in adjoining

gott skick. Resultaten av inspektionerna

skall protokollföras och hållas tillgängliga

för granskning.

19. På fartyg där det är nödvändigt att utan

diskriminering ta hänsyn till intressen hos

sjömän som har olika och särskiljande

religiösa och sociala sedvänjor, får den

behöriga myndigheten efter samråd med

berörda redar- och sjöfolksorganisationer

tillåta en rimlig grad av avvikelse från denna

standard, under förutsättning att sådana

avvikelser inte resulterar i att bekvämlig-

heterna totalt sett blir mindre fördelaktiga

än de skulle vara om standarden följdes.

20. Varje medlemsstat får, efter samråd med

berörda redar- och sjöfolksorganisationer

och när det är rimligt med hänsyn till

fartygets storlek och antalet personer

ombord, undanta fartyg under 200 brutto-

ton från kraven i följande föreskrifter i

denna standard:

(a) punkterna 7 b, 11 d och 13, och

(b) punkt 9 f och 9 h-l, endast med avseende

på golvyta.

21. Undantag från kraven i denna standard

får medges endast när standarden uttryckligt

tillåter det, och bara i särskilda fall när

sådana undantag klart kan motiveras på

starka grunder och med hänsyn till att

sjömännens hälsa och säkerhet skyddas.

Anvisning

Anvisning B3.1 – Bostad och rekreations-

möjligheter

Anvisning B3.1.1 – Utförande och konstruktion

1. Skott mot utsida i sovrum och mässar bör

vara tillräckligt isolerade. Alla maskinkappar

och alla avgränsningsskott för kökutrym-

men och andra områden där det alstras

värme bör vara tillräckligt isolerade när det

finns risk för värmeöverföring till angräns-

ande bostadsutrymmen eller korridorer.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

140

accommodation or passageways. Measures

should also be taken to provide protection

from heat effects of steam or hot-water

service pipes or both.

2. Sleeping rooms, mess rooms, recreation

rooms and alleyways in the accommodation

space should be adequately insulated to

prevent condensation or overheating.

3. The bulkhead surfaces and deckheads

should be of material with a surface easily

kept clean. No form of construction likely

to harbour vermin should be used.

4. The bulkhead surfaces and deckheads in

sleeping rooms and mess rooms should be

capable of being easily kept clean and light

in colour with a durable, nontoxic finish.

5. The decks in all seafarer accommodation

should be of approved material and

construction and should provide a non-slip

surface impervious to damp and easily kept

clean.

6. Where the floorings are made of

composite materials, the joints with the

sides should be profiled to avoid crevices.

Guideline B3.1.2 – Ventilation

1. The system of ventilation for sleeping

rooms and mess rooms should be controlled

so as to maintain the air in a satisfactory

condition and to ensure a sufficiency of air

movement in all conditions of weather and

climate.

2. Air-conditioning systems, whether of a

centralized or individual unit type, should be

designed to:

(a) maintain the air at a satisfactory

temperature and relative humidity as

compared to outside air conditions, ensure a

sufficiency of air changes in all air-

conditioned spaces, take account of the

particular characteristics of operations at sea

and not produce excessive noises or

vibrations; and

(b) facilitate easy cleaning and disinfection

to prevent or control the spread of disease.

Åtgärder bör också vidtas till skydd mot

värmeöverföring från ångrör och/eller

hetvattenrör.

2. Sovrum, mässar, rekreationsutrymmen

och korridorer i bostadsutrymmen bör vara

tillräckligt isolerade för att förhindra

kondensbildning och överhettning.

3. Skott och tak bör vara av material som är

lätt att hålla rent. Ingen konstruktionsform

bör användas som erbjuder fäste för

skadedjur eller ohyra.

4. Skott och tak i sovrum och mässar bör

vara lätta att hålla rena och ha ljusa färger

med slitstark, giftfri ytbehandling.

5. Durkar i alla utrymmen för sjömän bör

vara av godkänt material och konstruktion

och bör ha en halkskyddande och fukt-

beständig yta som är lätt att hålla ren.

6. Om durkbeläggning är tillverkad av

kompositmaterial, bör sidoskarvarna vara

profilerade för att undvika sprickbildning.

Anvisning B3.1.2 – Ventilation

1. Ventilationssystemet för sovrum och

mässar bör vara styrt så att en tillfreds-

ställande luftkvalitet kan upprätthållas och

att luftväxlingen blir tillräcklig under alla

väder- och klimatförhållanden.

2. Luftkonditionerings-system, centrala eller

individuella, bör vara konstruerade för att

(a) hålla en tillfredsställande lufttemperatur

och relativ luftfuktighet jämfört med

uteluften, säkra tillräcklig luftväxling i alla

luftkonditionerade utrymmen, beakta de

speciella förhållanden som råder vid drift till

sjöss och inte alstra mera buller och

vibrationer än nödvändigt, och

(b) underlätta en enkel rengöring och

desinfektion för att hindra eller bekämpa

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

141

3. Power for the operation of the air condi-

tioning and other aids to ventilation required by

the preceding paragraphs of this Guideline

should be available at all times when seafarers

are living or working on board and conditions so

require. However, this power need not be

provided from an emergency source.

Guideline B3.1.3 – Heating

1. The system of heating the seafarer

accommodation should be in operation at all

times when seafarers are living or working

on board and conditions require its use.

2. In all ships in which a heating system is

required, the heating should be by means of

hot water, warm air, electricity, steam or

equivalent. However, within the accom-

modation area, steam should not be used as

a medium for heat transmission. The heating

system should be capable of maintaining the

temperature in seafarer accommodation at a

satisfactory level under normal conditions of

weather and climate likely to be met within

the trade in which the ship is engaged. The

competent authority should prescribe the

standard to be provided.

3. Radiators and other heating apparatus

should be placed and, where necessary,

shielded so as to avoid risk of fire or danger

or discomfort to the occupants.

Guideline B3.1.4 – Lighting

1. In all ships, electric light should be

provided in the seafarer accommodation. If

there are not two independent sources of

electricity for lighting, additional lighting

should be provided by properly constructed

lamps or lighting apparatus for emergency

use.

2. In sleeping rooms an electric reading lamp

should be installed at the head of each berth.

3. Suitable standards of natural and artificial

lighting should be fixed by the competent

authority.

smittspridning.

3. Kraft till att driva luftkonditionering och

andra ventilationsanläggningar enligt krav i

föregående punkter i denna anvisning bör

alltid finnas tillgänglig när sjömän bor eller

arbetar ombord och när omständigheterna

så kräver. Reservkraft behövs inte för detta.

Anvisning B3.1.3 – Uppvärmning

1. Värmeanläggningen

för

sjömännens

bostäder bör alltid vara i drift när sjömännen

bor eller arbetar ombord och omständig-

heterna kräver att den används.

2. I alla fartyg där värmeanläggning behövs

bör uppvärmningen ske med varmvatten,

varmluft, elektricitet, ånga eller mot-

svarande. Emellertid bör ånga som medium

för värmeöverföring inte användas i bostads-

området. Värmeanläggningen bör kunna

hålla temperaturen i sjömännens bostäder på

en tillfredställande nivå under normala

väder- och klimatförhållanden som kan

förväntas uppträda i de fartområden där

fartyget sysselsätts. Den behöriga myndig-

heten bör föreskriva vilken standard som

skall gälla.

3. Radiatorer

och

andra

uppvärm-

ningsapparater bör vara placerade och om

nödvändigt avskärmade på ett sådant sätt att

risk för brand, fara eller obehag för de

boende undviks.

Anvisning B3.1.4 – Belysning

1. Elektrisk belysning bör finnas i sjö-

männens bostäder på alla fartyg. Om det

inte finns två av varandra oberoende

strömförsörjningskällor till belysningen, bör

det finnas extra belysning i form av

ändamålsenliga lampor eller anläggning för

nödbelysning.

2. I sovrum bör en elektrisk läslampa vara

installerad vid kojplatsens huvudända.

3. Den behöriga myndigheten bör föreskriva

lämpliga normer för naturlig och artificiell

belysning.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

142

Guideline B3.1.5 – Sleeping rooms

1. There should be adequate berth arrange-

ments on board, making it as comfortable as

possible for the seafarer and any partner

who may accompany the seafarer.

2. Where the size of the ship, the activity in

which it is to be engaged and its layout make

it reasonable and practicable, sleeping rooms

should be planned and equipped with a

private bathroom, including a toilet, so as to

provide reasonable comfort for the

occupants and to facilitate tidiness.

3. As far as practicable, sleeping rooms of

seafarers should be so arranged that watches

are separated and that no seafarers working

during the day share a room with

watchkeepers.

4. In the case of seafarers performing the

duty of petty officers there should be no

more than two persons per sleeping room.

5. Consideration should be given to

extending the facility referred to in Standard

A3.1, paragraph 9(m), to the second

engineer officer when practicable.

6. Space occupied by berths and lockers,

chests of drawers and seats should be

included in the measurement of the floor

area. Small or irregularly shaped spaces

which do not add effectively to the space

available for free movement and cannot be

used for installing furniture should be

excluded.

7. Berths should not be arranged in tiers of

more than two; in the case of berths placed

along the ship's side, there should be only a

single tier where a sidelight is situated above

a berth.

8. The lower berth in a double tier should be

not less than 30 centimetres above the floor;

the upper berth should be placed

approximately midway between the bottom

of the lower berth and the lower side of the

deckhead beams.

9. The framework and the lee-board, if any,

of a berth should be of approved material,

Anvisning B3.1.5 – Sovrum

1. Det bör finnas tillräckliga kojplatser om-

bord för att det skall bli så bekvämt som

möjligt för sjömännen och eventuellt

medföljande partner.

2. Om det är rimligt och möjligt med

hänsyn till fartygets storlek, verksamhet och

utformning, bör sovrum vara planlagda för

och utrustade med privat badrum, inklusive

toalett, för att tillgodose rimlig komfort och

god ordning.

3. Så långt möjligt bör sovrum för

vaktgående sjömän vara åtskilda och skilda

från sovrum för dagarbetande sjömän.

4. För sjömän som tjänstgör som förmän,

bör högst två personer dela sovrum.

5. Det bör övervägas om de bekvämligheter

som nämns i standard A3.1 punkt 9 m bör

utvidgas till att även gälla 2:e fartygsingenjör

när detta låter sig göra.

6. Golvyta som upptas av kojer och skåp,

byråar och sittplatser bör inkluderas i

måtten för föreskriven golvyta. Små eller

oregelbundna golvytor som inte bidrar till

golvyta där man kan röra sig fritt, och som

inte kan användas till möblering, bör

uteslutas.

7. Kojer bör inte vara placerade mer än två i

höjd, och om de placeras längs fartygssidan

bör inte våningskojer användas när en

sidolanterna befinner sig ovanför en koj.

8. Den undre kojen i en våningskoj bör inte

vara placerad lägre än 30 centimeter ovanför

golvytan; den övre kojen bör vara placerad

ungefär halvvägs mellan den undre kojens

botten och den undre sidan av takets spant.

9. Sovplatsens ram och dess slingerbräda,

om sådan finns, bör vara av godkänt

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

143

hard, smooth, and not likely to corrode or

to harbour vermin.

10. If tubular frames are used for the

construction of berths, they should be

completely sealed and without perforations

which would give access to vermin.

11. Each berth should be fitted with a

comfortable mattress with cushioning

bottom or a combined cushioning mattress,

including a spring bottom or a spring

mattress. The mattress and cushioning

material used should be made of approved

material. Stuffing of material likely to

harbour vermin should not be used.

12. When one berth is placed over another, a

dust-proof bottom should be fitted beneath

the bottom mattress or spring bottom of the

upper berth.

13. The furniture should be of smooth, hard

material not liable to warp or corrode.

14. Sleeping rooms should be fitted with

curtains or equivalent for the sidelights.

15. Sleeping rooms should be fitted with a

mirror, small cabinets for toilet requisites, a

book rack and a sufficient number of coat

hooks.

Guideline B3.1.6 – Mess rooms

1. Mess room facilities may be either

common or separate. The decision in this

respect should be taken after consultation

with seafarers' and shipowners' representa-

tives and subject to the approval of the

competent authority. Account should be

taken of factors such as the size of the ship

and the distinctive cultural, religious and

social needs of the seafarers.

2. Where separate mess room facilities are to

be provided to seafarers, then separate mess

rooms should be provided for:

(a) master and officers; and

(b) petty officers and other seafarers.

material, som är hårt, slätt och inte kan

förväntas korrodera eller bli tillhåll för

ohyra.

10. Är ramen tillverkad av rör, bör dessa vara

fullständigt tillslutna och inte vara försedda

med perforering, genom vilken ohyra kan

komma in.

11. Varje koj bör vara försedd med en

bekväm madrass med stoppad botten eller

en kombinerad stoppad madrass och en

fjädrande

botten

eller

resårmadrass.

Materialet till madrasser och stoppning bör

vara godkänt. Stoppning av material som kan

bli tillhåll för ohyra bör inte användas.

12. Är en koj placerad över en annan koj bör

en dammtät botten finnas under överkojens

madrass eller fjäderbotten.

13. Möbler bör vara av slätt och hårt

material som inte kan förväntas slå sig eller

korrodera.

14. Sovrum bör vara försedda med gardiner

eller liknande framför fönster.

15. Sovrum bör vara försedda med en spegel,

badrumsskåp för toalettartiklar, en bokhylla

och ett tillräckligt antal klädkrokar.

Anvisning B3.1.6 – Mässar

1. Mässar kan vara gemensamma eller

separata. Beslut om detta bör tas efter

samråd med representanter för redare och

sjömän och efter godkännande av den

behöriga myndigheten. Hänsyn bör tas till

faktorer som fartygets storlek och sjö-

männens specifika kulturella, religiösa och

sociala behov.

2. När sjömännen skall ha separata mässar

bör det finnas mässar för

(a) befälhavare och befäl, och

(b) förmän och övriga sjömän.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

144

3. On ships other than passenger ships, the

floor area of mess rooms for seafarers

should be not less than 1.5 square metres

per person of the planned seating capacity.

4. In all ships, mess rooms should be

equipped with tables and appropriate seats,

fixed or movable, sufficient to accommodate

the greatest number of seafarers likely to use

them at any one time.

5. There should be available at all times

when seafarers are on board:

(a) a refrigerator, which should be

conveniently situated and of sufficient

capacity for the number of persons using the

mess room or mess rooms;

(b) facilities for hot beverages; and

(c) cool water facilities.

6. Where available pantries are not accessible

to mess rooms, adequate lockers for mess

utensils and proper facilities for washing

utensils should be provided.

7. The tops of tables and seats should be of

damp-resistant material.

Guideline B3.1.7 – Sanitary accommodation

1. Washbasins and tub baths should be of

adequate size and constructed of approved

material with a smooth surface not liable to

crack, flake or corrode.

2. All toilets should be of an approved

pattern and provided with an ample flush of

water or with some other suitable flushing

means, such as air, which are available at all

times and independently controllable.

3. Sanitary accommodation intended for the

use of more than one person should comply

with the following:

(a) floors should be of approved durable

material, impervious to damp, and should be

properly drained;

(b) bulkheads should be of steel or other

3. På fartyg som inte är passagerarfartyg bör

golvytan i mässar för sjömännen vara minst

1,5 m2 per person multiplicerat med det

planerade antalet sittplatser.

4. På alla fartyg bör mässar vara försedda

med bord och lämpliga sittplatser, fasta eller

flyttbara, i tillräckligt antal för att kunna

hysa det största antal personer som kan

förväntas använda dem samtidigt.

5. När sjömän är ombord bör det alltid

finnas

(a) ett kylskåp, som bör vara lämpligt

placerat och ha tillräcklig kapacitet för det

antal personer som använder mässen eller

mässarna,

(b) utrustning för varma drycker, och

(c) utrustning för kylt vatten.

6. När tillgängliga pentryn inte kan nås från

mässar, bör lämpliga skåp för förvaring av

mässredskap samt lämpliga inrättningar för

disk finnas att tillgå.

7. Den övre ytan på bord och sittplatser bör

vara av fukttåligt material.

Anvisning B3.1.7 – Hygienutrymmen

1. Tvättställ och badkar bör vara tillräckligt

stora och tillverkade av godkänt material

med en slät yta som inte kan förväntas

spricka, flagna eller korrodera.

2. Alla toaletter bör vara av godkänd typ

med riklig spolning med vatten eller annat

lämpligt spolmedium, exempelvis tryckluft,

som alltid är i drift och kan regleras separat

för varje toalett.

3. Hygienutrymmen som är avsedda för mer

än en person bör uppfylla följande krav:

(a) durkar bör vara av godkänt och slitstarkt

material, fukttåliga och väl dränerade,

(b) skott bör vara av stål eller annat godkänt

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

145

approved material and should be watertight

up to at least 23 centimetres above the level

of the deck;

(c) the accommodation should be

sufficiently lit, heated and ventilated;

(d) toilets should be situated convenient to,

but separate from, sleeping rooms and wash

rooms, without direct access from the

sleeping rooms or from a passage between

sleeping rooms and toilets to which there is

no other access; this requirement does not

apply where a toilet is located in a

compartment between two sleeping rooms

having a total of not more than four

seafarers; and

(e) where there is more than one toilet in a

compartment, they should be sufficiently

screened to ensure privacy.

4. The laundry facilities provided for

seafarers' use should include:

(a) washing machines;

(b) drying machines or adequately heated

and ventilated drying rooms; and

(c) irons and ironing boards or their equivalent.

Guideline B3.1.8 – Hospital accommodation

1. The hospital accommodation should be

designed so as to facilitate consultation and

the giving of medical first aid and to help

prevent the spread of infectious diseases.

2. The arrangement of the entrance, berths,

lighting, ventilation, heating and water

supply should be designed to ensure the

comfort and facilitate the treatment of the

occupants.

3. The number of hospital berths required

should be prescribed by the competent

authority.

4. Sanitary accommodation should be

provided for the exclusive use of the

occupants of the hospital accommodation,

either as part of the accommodation or in

material och bör vara vattentäta upp till

minst 23 cm över durken,

(c) bostäderna bör ha tillräcklig belysning,

uppvärmning och ventilation,

(d) toalettrum bör vara bekvämt belägna i

förhållande till sovrum och tvättrum, men

avskilda från dessa, utan direkt ingång från

sovrum eller från korridor mellan sovrum

och toalettrum till vilka det inte finns någon

ingång från annat håll; detta krav gäller dock

inte toalettrum beläget mellan två sovrum i

vilka sammanlagt högst fyra personer är

inhysta, och

(e) om det finns mer än en toalett i en

avdelning bör de vara tillräckligt avskärmade

från varandra för att garantera ostördhet.

4. I tvättinrättningar för sjömän bör bland

annat finnas:

(a) tvättmaskiner,

(b) torktumlare eller tillräckligt uppvärmda

och ventilerade torkrum, och

(c) strykjärn och strykbord eller motsvarande.

Anvisning B3.1.8 – Sjukvårdsutrymmen

1. Sjukvårdsutrymmet bör vara utformat på

sådant sätt att det underlättar konsultationer

och lämnande av medicinsk första hjälp och

bidrar till att förhindra spridning av smitt-

samma sjukdomar.

2. Ingången, vårdplatserna, belysningen,

ventilationen, uppvärmningen och vatten-

försörjningen bör ha sådan utformning att

patienternas bekvämlighet tillgodoses och

deras behandling underlättas.

3. Den behöriga myndigheten bör föreskriva

antalet erforderliga vårdplatser.

4. Hygienutrymmen bör finnas för att

användas enbart av patienter som är intagna i

sjukvårdsutrymmet, antingen som en del av

detta eller i dess omedelbara närhet. Sådana

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

146

close proximity thereto. Such sanitary

accommodation

should

comprise

a

minimum of one toilet, one washbasin and

one tub or shower.

Guideline B3.1.9 – Other facilities

1. Where separate facilities for engine

department personnel to change their

clothes are provided, they should be:

(a) located outside the machinery space but

with easy access to it; and

(b) fitted with individual clothes lockers as

well as with tubs or showers or both and

washbasins having hot and cold running

fresh water.

Guideline B3.1.10 – Bedding, mess utensils

and miscellaneous provisions

1. Each Member should consider applying

the following principles:

(a) clean bedding and mess utensils should

be supplied by the shipowner to all seafarers

for use on board during service on the ship,

and such seafarers should be responsible for

their return at times specified by the master

and on completion of service in the ship;

(b) bedding should be of good quality, and

plates, cups and other mess utensils should

be of approved material which can be easily

cleaned; and

(c) towels, soap and toilet paper for all

seafarers should be provided by the ship-

owner.

Guideline B3.1.11 – Recreational facilities,

mail and ship visit arrangements

1. Recreational facilities and services should

be reviewed frequently to ensure that they

are appropriate in the light of changes in the

needs of seafarers resulting from technical,

operational and other developments in the

shipping industry.

2. Furnishings for recreational facilities

should as a minimum include a bookcase and

facilities for reading, writing and, where

hygienutrymmen bör omfatta minst en

toalett, ett tvättställ och ett badkar eller en

dusch.

Anvisning B3.1.9 – Andra utrymmen

1. När maskinavdelningens personal har

separata utrymmen för klädbyte, bör dessa

vara:

(a) belägna utanför maskinrumsområdet

men lätt åtkomliga från detta, och

(b) försedda med personliga klädskåp och

badkar och/eller dusch och tvättställ med

rinnande varmt och kallt färskvatten.

Anvisning B3.1.10 – Sängutrusning, mäss-

redskap och diverse bestämmelser

1. Varje medlemsstat bör överväga att

tillämpa följande principer:

(a) redaren bör tillhandahålla rena säng-

kläder och mässredskap för sjömännens

bruk vid tjänstgöring ombord, och sjö-

männen bör ansvara för att de återlämnas vid

tidpunkter som befälhavaren anger och när

tjänstgöringen ombord avslutas,

(b) sängkläder bör vara av god kvalitet, och

tallrikar, koppar och andra mässredskap bör

vara av godkänt material och lätta att hålla

rena, och

(c) redaren bör tillhandahålla alla sjömän,

handdukar, tvål och toalettpapper.

Anvisning B3.1.11 – Rekreationsmöjligheter,

post och besök ombord

1. Rekreationsmöjligheter och tjänster bör

tas upp till granskning ofta för att säkerställa

att de är lämpliga med hänsyn till

förändringar i sjömännens behov beroende

på teknisk, operativ och annan utveckling

inom sjöfartsnäringen.

2. Möbler och inventarier i rekreations-

utrymmen bör minst bestå av en bokhylla

och möjligheter till läsning, skrivning och,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

147

practicable, games.

3. In connection with the planning of

recreation facilities, the competent authority

should give consideration to the provision

of a canteen.

4. Consideration should also be given to

including the following facilities at no cost

to the seafarer, where practicable:

(a) a smoking room;

(b) television viewing and the reception of

radio broadcasts;

(c) showing of films, the stock of which

should be adequate for the duration of the

voyage and, where necessary, changed at

reasonable intervals;

(d) sports equipment including exercise

equipment, table games and deck games;

(e) where possible, facilities for swimming;

(f) a library containing vocational and other

books, the stock of which should be

adequate for the duration of the voyage and

changed at reasonable intervals;

(g) facilities for recreational handicrafts;

(h) electronic equipment such as a radio,

television, video recorders, DVD/CD

player, personal computer and software and

cassette recorder/player;

(i) where appropriate, the provision of bars

on board for seafarers unless these are

contrary to national, religious or social

customs; and

(j) reasonable access to ship-to-shore

telephone communications, and email and

Internet facilities, where available, with any

charges for the use of these services being

reasonable in amount.

5. Every effort should be given to ensuring

that the forwarding of seafarers' mail is as

reliable and expeditious as possible. Efforts

should also be considered for avoiding

seafarers being required to pay additional

om möjligt, spel.

3. När rekreationsmöjligheter planeras, bör

den behöriga myndigheten överväga att

inrätta en servering/samlingslokal.

4. Det bör också övervägas att om möjligt

utan kostnad för sjömännen inrätta följande:

(a) rökrum,

(b) TV-tittande och mottagning av

radiosändningar,

(c) filmförevisning med tillräckligt urval för

hela resans varaktighet och, vid behov,

utbyte med rimliga intervall,

(d) sportutrustning, som motionsredskap,

bords- och däcksspel,

(e) om möjligt, simbassäng,

(f) ett bibliotek av facklitteratur och annan

litteratur med tillräckligt urval för hela

resans varaktighet och utbyte med rimliga

intervall,

(g) möjligheter till hantverk på fritiden,

(h) elektronisk utrustning som radio, TV,

videospelare, DVD/CD-spelare, person-

dator med programvara och kassettspelare

med upp- och inspelningsfunktion,

(i) där så är lämpligt, tillhandahållande av

bar för sjömännen, såvida detta inte strider

mot nationella, religiösa eller sociala

sedvänjor, och

(j) rimlig tillgång till telekommunikationer

mellan fartyg och land samt e-post och

Internetuppkoppling när sådan finns

tillgänglig,

varvid

eventuella

användaravgifter bör vara rimliga.

5. Det bör eftersträvas att sjömännens post

befordras så tillförlitligt och snabbt som

möjligt. Åtgärder bör också övervägas för

att undvika att sjömännen måste betala

tilläggsporto när post måste eftersändas på

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

148

postage when mail has to be readdressed

owing to circumstances beyond their

control.

6. Measures should be considered to ensure,

subject to any applicable national or

international laws or regulations, that

whenever possible and reasonable seafarers

are expeditiously granted permission to have

their partners, relatives and friends as

visitors on board their ship when in port.

Such measures should meet any concerns for

security clearances.

7. Consideration should be given to the

possibility of allowing seafarers to be

accompanied by their partners on occasional

voyages where this is practicable and

reasonable. Such partners should carry

adequate insurance cover against accident

and illness; the shipowners should give every

assistance to the seafarer to effect such

insurance.

Guideline B3.1.12 – Prevention of noise and

vibration

1. Accommodation and recreational and

catering facilities should be located as far as

practicable from the engines, steering gear

rooms, deck winches, ventilation, heating

and air-conditioning equipment and other

noisy machinery and apparatus.

2. Acoustic insulation or other appropriate

sound-absorbing materials should be used in

the construction and finishing of bulkheads,

deckheads and decks within the sound-

producing spaces as well as self-closing

noise-isolating doors for machinery spaces.

3. Engine rooms and other machinery spaces

should be provided, wherever practicable,

with soundproof centralized control rooms

for engine-room personnel. Working spaces,

such as the machine shop, should be

insulated, as far as practicable, from the

general engine-room noise and measures

should be taken to reduce noise in the

operation of machinery.

4. The limits for noise levels for working

and living spaces should be in conformity

with the ILO international guidelines on

grund av omständigheter som den inte råder

över.

6. Om inte annat följer av nationella eller

internationella lagar eller förordningar bör

sjömännen när det är rimligt och möjligt

snabbt kunna få tillåtelse att ta emot sina

partners, släktingar och vänner ombord som

besökare när fartyget ligger i hamn. Besöken

bör uppfylla eventuella säkerhetsbestäm-

melser.

7. Det bör övervägas om sjömännen kan

tillåtas ha sina partners med på enstaka resor

när det är möjligt och rimligt. Dessa

partners bör vara tillräckligt försäkrade mot

olyckor och sjukdomar, och redaren bör ge

personalen det stöd som behövs för att

teckna sådan försäkring.

Anvisning B3.1.12 – Förebyggande av buller

och vibrationer

1. Bostäder och utrymmen för rekreation

och förplägnad bör vara placerade så långt

som möjligt från maskiner, styrmaskinrum,

däcksvinschar och utrustning för ventila-

tion, värme och luftkonditionering samt från

andra bullrande maskiner och apparater.

2. Ljudisolering eller annat ljudabsorberande

material bör användas vid byggnad och

inredning av skott, tak och däck på bullriga

platser och självstängande ljudisolerade

dörrar i maskinutrymmen.

3. Maskinrum och andra maskinutrymmen

bör om möjligt vara försedda med centrali-

serade ljudisolerade kontrollrum för maskin-

personalen. Arbetsområden, som maskin-

verkstaden, bör så långt möjligt vara

isolerade från det allmänna maskinrums-

bullret, och man bör sträva efter att minska

bullret när maskinerna är i gång.

4. Gränser för bullernivåer i arbets- och

bostadsutrymmen bör överensstämma med

ILO:s internationella anvisningar om

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

149

exposure levels, including those in the ILO

code of practice entitled Ambient factors in

the workplace, 2001, and, where applicable,

the specific protection recommended by the

International Maritime Organization, and

with any subsequent amending and

supplementary instruments for acceptable

noise levels on board ships. A copy of the

applicable instruments in English or the

working language of the ship should be

carried on board and should be accessible to

seafarers.

5. No accommodation or recreational or

catering facilities should be exposed to

excessive vibration.

Regulation

Regulation 3.2 – Food and catering

Purpose: To ensure that seafarers have access

to good quality food and drinking water

provided under regulated hygienic conditions

1. Each Member shall ensure that ships that

fly its flag carry on board and serve food and

drinking water of appropriate quality,

nutritional value and quantity that

adequately covers the requirements of the

ship and takes into account the differing

cultural and religious backgrounds.

2. Seafarers on board a ship shall be provided

with food free of charge during the period

of engagement.

3. Seafarers employed as ships' cooks with

responsibility for food preparation must be

trained and qualified for their position on

board ship.

Standard

Standard A3.2 – Food and catering

1. Each Member shall adopt laws and

regulations or other measures to provide

minimum standards for the quantity and

quality of food and drinking water and for

the catering standards that apply to meals

provided to seafarers on ships that fly its

flag, and shall undertake educational

exponeringsnivåer, som de som finns i ILO

code of practice under titeln Ambient

factors in the workplace 2001 och, där så är

tillämpligt, den speciella skyddsstandard

som Internationella sjöfartsorganisationen

(IMO) rekommenderar, och med eventuella

ändrings-

och

tilläggsdokument

för

acceptabla bullernivåer på fartyg. Exemplar

av tillämpliga instrument på engelska eller på

fartygets arbetsspråk bör medföras ombord

och finnas tillgängliga för sjömännen.

5. Inga bostäder eller rekreations- eller

förplägnadsutrymmen bör vara utsatta för

onödigt starka vibrationer.

Regel

Regel 3.2 – Mat och förplägnad

Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till

mat och dricksvatten av god kvalitet och som

serveras under kontrollerade hygieniska

förhållanden

1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg

som för dess flagg medför och serverar mat

och dricksvatten av lämplig kvalitet,

näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig

för fartygets behov och är anpassad till olika

kulturella och religiösa bakgrunder.

2. Sjömännen ombord skall ha fri kost under

sin tjänstgöringsperiod.

3. Sjömän som är anställda som fartygs-

kockar med ansvar för matlagning skall vara

utbildade och kvalificerade för sin befattning

ombord på fartyg.

Standard

Standard A3.2 – Mat och förplägnad

1. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar för att fastställa minimi-

normer för kvantitet och kvalitet på mat och

dricksvatten samt normer för måltider som

tillhandahålls sjömän ombord på fartyg som

för dess flagg, och skall åtaga sig att bedriva

utbildning för att främja medvetenhet om

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

150

activities to promote awareness and

implementation of the standards referred to

in this paragraph.

2. Each Member shall ensure that ships that

fly its flag meet the following minimum

standards:

(a) food and drinking water supplies, having

regard to the number of seafarers on board,

their religious requirements and cultural

practices as they pertain to food, and the

duration and nature of the voyage, shall be

suitable in respect of quantity, nutritional

value, quality and variety;

(b) the organization and equipment of the

catering department shall be such as to

permit the provision to the seafarers of

adequate, varied and nutritious meals

prepared and served in hygienic conditions;

and

(c) catering staff shall be properly trained or

instructed for their positions.

3. Shipowners shall ensure that seafarers

who are engaged as ships' cooks are trained,

qualified and found competent for the

position in accordance with requirements

set out in the laws and regulations of the

Member concerned.

4. The requirements under paragraph 3 of

this Standard shall include a completion of a

training course approved or recognized by

the competent authority, which covers

practical cookery, food and personal

hygiene, food storage, stock control, and

environmental protection and catering

health and safety.

5. On ships operating with a prescribed

manning of less than ten which, by virtue of

the size of the crew or the trading pattern,

may not be required by the competent

authority to carry a fully qualified cook,

anyone processing food in the galley shall be

trained or instructed in areas including food

and personal hygiene as well as handling and

storage of food on board ship.

och genomförande av de normer som avses i

denna punkt.

2. Varje medlemsstat skall se till att fartyg

som för dess flagg uppfyller följande

miniminormer:

(a) förråd av mat och dricksvatten skall ha

lämplig kvantitet, näringsvärde, kvalitet och

variation med hänsyn till besättningens

storlek, religiösa och kulturella kostvanor

samt resans art och varaktighet,

(b) ekonomiavdelningen skall vara organi-

serad och utrustad så att sjömännen kan få

tillräckliga, varierade och näringsriktiga mål,

tillagade och serverade under hygieniska

förhållanden, och

(c) ekonomipersonalen skall vara väl

utbildad

eller

instruerad

för

sina

befattningar.

3. Redare skall se till att personer som är

anställda som fartygskockar är utbildade,

kvalificerade och befunnits kompetenta för

sin befattning enligt den berörda medlems-

statens lagar och andra författningar.

4. De krav som ställs i punkt 3 i denna

standard skall innefatta en genomgången

utbildning som är godkänd eller erkänd av

den behöriga myndigheten och omfattar

praktisk matlagning, livsmedels- och

personlig hygien, förvaring av livsmedel,

lagerkontroll, miljöskydd och hälsa och

säkerhet vid servering av mat.

5. För fartyg som framförs med en

föreskriven besättning om mindre än tio och

som den behöriga myndigheten utifrån

besättningsstorleken eller verksamhets-

området inte kan ålägga att ha en fullt

kvalificerad kock ombord, gäller att alla som

hanterar livsmedel i köket skall vara

utbildade eller instruerade på områden som

innefattar livsmedels- och personlig hygien

och handhavande och förvaring av livsmedel

ombord på fartyg.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

151

6. In circumstances of exceptional necessity,

the competent authority may issue a

dispensation permitting a non-fully qualified

cook to serve in a specified ship for a

specified limited period, until the next

convenient port of call or for a period not

exceeding one month, provided that the

person to whom the dispensation is issued is

trained or instructed in areas including food

and personal hygene as well as handling and

storage of food on board ship.

7. In accordance with the ongoing

compliance procedures under Title 5, the

competent authority shall require that

frequent documented inspections be carried

out on board ships, by or under the

authority of the master, with respect to:

(a) supplies of food and drinking water;

(b) all spaces and equipment used for the

storage and handling of food and drinking

water; and

(c) galley and other equipment for the

preparation and service of meals.

8. No seafarer under the age of 18 shall be

employed or engaged or work as a ship's

cook.

Guideline

Guideline B3.2 – Food and catering

Guideline B3.2.1 – Inspection, education, research

and publication

1. The competent authority should, in

cooperation with other relevant agencies and

organizations, collect up-to-date informa-

tion on nutrition and on methods of

purchasing, storing, preserving, cooking and

serving food, with special reference to the

requirements of catering on board a ship.

This information should be made available,

free of charge or at reasonable cost, to

manufacturers of and traders in ships' food

supplies and equipment, masters, stewards

and cooks, and to shipowners' and seafarers'

organizations concerned. Appropriate forms

of publicity, such as manuals, brochures,

6. I yttersta nödfall kan den behöriga

myndigheten medge dispens från gällande

krav och tillåta en inte helt kvalificerad kock

att tjänstgöra på ett visst fartyg under en

begränsad tid, till nästa lämpliga angörings-

hamn eller under högst en månad, under

förutsättning att den person dispensen avser

är utbildad eller instruerad inom områden

som innefattar livsmedel och personlig

hygien samt handhavande och förvaring av

livsmedel ombord på fartyg.

7. I överensstämmelse med förfarandena för

fortlöpande uppfyllelse med hänvisning till

kapitel 5 skall den behöriga myndigheten

kräva att täta, dokumenterade inspektioner

utförs ombord på fartyget, av eller under

tillsyn av befälhavaren, med avseende på:

(a) förråd av livsmedel och dricksvatten;

(b) alla utrymmen och all utrustning för

förvaring och hantering av livsmedel och

dricksvatten, och

(c) köksutrustning och annan utrustning för

tillagning och servering av måltider.

8. Ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara

anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygs-

kock.

Anvisning

Anvisning B3.2–- Mat och förplägnad

Anvisning B3.2.1 – Inspektion, utbildning,

forskning och publicering

1. Den behöriga myndigheten bör i sam-

arbete med andra relevanta instanser och

organisationer samla in aktuell information

om näringslära och metoder för inköp,

förvaring, konservering, beredning och

servering av livsmedel med särskild hänsyn

till kraven på förplägnad ombord på fartyg.

Informationen bör, gratis eller till en rimlig

kostnad, ställas till förfogande för tillverkare

och handel i sektorerna för proviantering

och utrustning, befälhavare, intendenter och

kockar, och för berörda redar- och sjöfolks-

organisationer.

Lämpliga

publikations-

former, som handböcker, broschyrer,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

152

posters, charts or advertisements in trade

journals, should be used for this purpose.

2. The competent authority should issue

recommendations to avoid wastage of food,

facilitate the maintenance of a proper

standard of hygiene, and ensure the

maximum practicable convenience in

working arrangements.

3. The competent authority should work

with relevant agencies and organizations to

develop educational materials and on-board

information

concerning

methods

of

ensuring proper food supply and catering

services.

4. The competent authority should work in

close cooperation with the shipowners' and

seafarers' organizations concerned and with

national or local authorities dealing with

questions of food and health, and may

where necessary utilize the services of such

authorities.

Guideline B3.2.2 – Ships' cooks

1. Seafarers should only be qualified as ships'

cooks if they have:

(a) served at sea for a minimum period to be

prescribed by the competent authority,

which could be varied to take into account

existing

relevant

qualifications

or

experience;

(b) passed an examination prescribed by the

competent authority or passed an equivalent

examination at an approved training course

for cooks.

2. The prescribed examination may be

conducted and certificates granted either

directly by the competent authority or,

subject to its control, by an approved school

for the training of cooks.

3. The competent authority should provide

for the recognition, where appropriate, of

certificates of qualification as ships' cooks

issued by other Members, which have

ratified this Convention or the Certification

of Ships' Cooks Convention, 1946 (No. 69),

or other approved body.

affischer, planscher eller annonser i facktids-

krifter bör användas för detta ändamål.

2. Den behöriga myndigheten bör utfärda

rekommendationer om hur man undviker

svinn av livsmedel, håller en god hygienisk

standard och skapar smidigast möjliga

arbetsordning.

3. Den behöriga myndigheten bör samarbeta

med relevanta instanser och organisationer

för att utarbeta utbildnings- och informa-

tionsmateriel att användas ombord om god

livsmedelsförsörjning och förplägnads-

tjänster på fartyg.

4. Den behöriga myndigheten bör ha ett

nära samarbete med berörda redar- och

sjöfolksorganisationer och med nationella

eller lokala myndigheter som handlägger

frågor om livsmedel och hälsa, och kan vid

behov använda sig av sådana myndigheters

tjänster.

Anvisning B3.2.2 – Fartygskockar

1. Sjömän bör vara behöriga till tjänst som

fartygskockar endast om de har:

(a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid

som den behöriga myndigheten föreskriver

och som kan variera med hänsyn till

relevanta kvalifikationer eller erfarenhet,

(b) avlagt examen som den behöriga myn-

digheten föreskrivit, eller avlagt en likvärdig

examen vid en godkänd utbildning för

kockar.

2. Den föreskrivna examen kan förrättas och

certifikat utfärdas antingen direkt av den

behöriga myndigheten eller, under dess

tillsyn, vid en godkänd utbildning för

kockar.

3. Den behöriga myndigheten bör i tillämp-

liga fall föreskriva att certifikat som fartygs-

kock, utfärdat av annan medlemsstat som

har ratificerat denna konvention eller 1946

års konvention (nr 69) om behörighetsbevis

för skeppskockar eller av annat godkänt

organ, skall erkännas.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

153

Title 4. Health Protection, Medical Care,

Welfare and Social Securtiy Protection

Regulation

Regulation 4.1 – Medical care on board ship

and ashore

Purpose: To protect the health of seafarers and

ensure their prompt access to medical care on

board ship and ashore

1. Each Member shall ensure that all

seafarers on ships that fly its flag are covered

by adequate measures for the protection of

their health and that they have access to

prompt and adequate medical care whilst

working on board.

2. The protection and care under paragraph

1 of this Regulation shall, in principle, be

provided at no cost to the seafarers.

3. Each Member shall ensure that seafarers

on board ships in its territory who are in

need of immediate medical care are given

access to the Member's medical facilities on

shore.

4. The requirements for on-board health

protection and medical care set out in the

Code include standards for measures aimed

at providing seafarers with health protection

and medical care as comparable as possible

to that which is generally available to

workers ashore.

Standard

Standard A4.1 – Medical care on board ship

and ashore

1. Each Member shall ensure that measures

providing for health protection and medical

care, including essential dental care, for

seafarers working on board a ship that flies

its flag are adopted which:

(a) ensure the application to seafarers of any

general provisions on occupational health

protection and medical care relevant to their

duties, as well as of special provisions

specific to work on board ship;

Kapitel 4. Hälso- och sjukvård,

välfärd och social trygghet

Regel

Regel 4.1 – Sjukvård ombord och i land

Syfte: Att skydda sjömännens hälsa och

tillförsäkra dem snabb tillgång till sjukvård

ombord och i land

1. Varje medlemsstat skall se till att alla

sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas

av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har

snabb tillgång till god sjukvård när de

tjänstgör ombord.

2. Personalen skall i princip ha kostnadsfri

tillgång till hälso- och sjukvård enligt punkt

1 i denna regel.

3. Varje medlemsstat skall se till att sjömän

ombord på fartyg inom dess territorium som

behöver omedelbar sjukvård ges tillgång till

medlemsstatens sjukvårdsresurser i land.

4. De krav på hälso- och sjukvård ombord

som fastställs i koden innefattar standarder

för åtgärder som syftar till att ge sjömännen

en hälso- och sjukvård som så långt möjligt

är jämförbar med den vård som allmänt

finns att tillgå för landbaserad personal.

Standard

Standard A4.1 – Sjukvård ombord och i land

1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän

som arbetar ombord på ett fartyg som för

dess flagg har tillgång till hälso- och sjuk-

vård, inklusive akut tandvård, som:

(a) säkerställer att allmänna bestämmelser

om hälso- och sjukvård i arbetet som rör

deras tjänstgöring, samt särskilda bestäm-

melser som är specifika för fartygstjänsten,

tillämpas på sjömän,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

154

(b) ensure that seafarers are given health

protection and medical care as comparable

as possible to that which is generally

available to workers ashore, including

prompt access to the necessary medicines,

medical equipment and facilities for

diagnosis and treatment and to medical

information and expertise;

(c) give seafarers the right to visit a qualified

medical doctor or dentist without delay in

ports of call, where practicable;

(d) ensure that, to the extent consistent

with the Member's national law and practice,

medical care and health protection services

while a seafarer is on board ship or landed in

a foreign port are provided free of charge to

seafarers; and

(e) are not limited to treatment of sick or

injured seafarers but include measures of a

preventive character such as health promo-

tion and health education programmes.

2. The competent authority shall adopt a

standard medical report form for use by the

ships' masters and relevant onshore and on-

board medical personnel. The form, when

completed, and its contents shall be kept

confidential and shall only be used to

facilitate the treatment of seafarers.

3. Each Member shall adopt laws and

regulations establishing requirements for

on-board hospital and medical care facilities

and equipment and training on ships that fly

its flag.

4. National laws and regulations shall as a

minimum provide for the following

requirements:

(a) all ships shall carry a medicine chest,

medical equipment and a medical guide, the

specifics of which shall be prescribed and

subject to regular inspection by the

competent

authority;

the

national

requirements shall take into account the

type of ship, the number of persons on

board and the nature, destination and

(b) säkerställer att sjömännen ges hälso- och

sjukvård som i största möjliga utsträckning

är jämförbar med det skydd och den vård

som vanligen finns att tillgå för landbaserad

personal, inklusive snabb tillgång till nöd-

vändiga mediciner, medicinsk utrustning

och resurser för diagnos och behandling,

samt till medicinsk information och

medicinska specialister,

(c) tillförsäkrar sjömän rätt att, där så är

möjligt, utan dröjsmål söka en kvalificerad

läkare eller tandläkare i hamnar som fartyget

anlöper,

(d) säkerställer att sjömän får kostnadsfri

tillgång till hälso- och sjukvård medan den

tjänstgör ombord eller i land i främmande

hamn, i den mån detta är förenligt med

medlemsstatens nationella lagstiftning och

praxis, och

(e) inte är begränsad till behandling av sjuka

eller skadade sjömän utan också omfattar

förebyggande åtgärder som program för

främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor.

2. Den behöriga myndigheten skall införa

ett standardiserat rapportformulär att

användas av befälhavaren och sjukvårds-

personal i land och ombord. Rapport-

formuläret och dess innehåll skall behandlas

konfidentiellt och får inte användas för

annat ändamål än att underlätta behand-

lingen av sjömän.

3. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som fastställer krav på

utrymmen och utrustning för sjukvård

ombord samt utrustning och utbildning på

fartyg som för dess flagg.

4. Nationella lagar och andra författningar

skall minst föreskriva följande:

(a) alla fartyg skall medföra ett fartygs-

apotek, medicinsk utrustning och en

medicinsk handbok, vars innehåll skall

föreskrivas och regelmässigt inspekteras av

den behöriga myndigheten; de nationella

kraven skall utformas med hänsyn till

fartygstyp och antal personer ombord och

till resans art, destination och varaktighet

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

155

duration of voyages and relevant national

and international recommended medical

standards;

(b) ships carrying 100 or more persons and

ordinarily engaged on international voyages

of more than three days' duration shall carry

a qualified medical doctor who is

responsible for providing medical care;

national laws or regulations shall also specify

which other ships shall be required to carry

a medical doctor, taking into account, inter

alia, such factors as the duration, nature and

conditions of the voyage and the number of

seafarers on board;

(c) ships which do not carry a medical

doctor shall be required to have either at

least one seafarer on board who is in charge

of medical care and administering medicine

as part of their regular duties or at least one

seafarer on board competent to provide

medical first aid; persons in charge of

medical care on board who are not medical

doctors shall have satisfactorily completed

training in medical care that meets the

requirements of the International Conven-

tion on Standards of Training, Certification

and Watchkeeping for Seafarers, 1978, as

amended ( STCW ); seafarers designated to

provide medical first aid shall have

satisfactorily completed training in medical

first aid that meets the requirements of

STCW; national laws or regulations shall

specify the level of approved training

required taking into account, inter alia, such

factors as the duration, nature and

conditions of the voyage and the number of

seafarers on board; and

(d) the competent authority shall ensure by

a prearranged system that medical advice by

radio or satellite communication to ships at

sea, including specialist advice, is available 24

hours a day; medical advice, including the

onward transmission of medical messages by

radio or satellite communication between a

ship and those ashore giving the advice, shall

be available free of charge to all ships

irrespective of the flag that they fly.

samt

till

relevanta

nationella

och

internationella rekommenderade medicinska

normer,

(b) fartyg med minst 100 personer ombord

som vanligen används i internationell sjöfart

av mer än tre dygns varaktighet skall ha en

kvalificerad läkare med ansvar för sjuk-

vården; nationella lagar och andra

författningar skall också föreskriva vilka

andra fartyg som skall ha läkare, med

beaktande av bland annat faktorer som

resans varaktighet, art och villkor samt

besättningens storlek,

(c) fartyg som inte har läkare ombord skall

ha antingen minst en sjöman ombord som

ansvarar för sjukvård och utdelning av läke-

medel som en del av sina reguljära

arbetsuppgifter, eller minst en person som är

kompetent att tillhandahålla medicinsk

första hjälp; personer med ansvar för

sjukvård ombord som inte är läkare skall på

ett nöjaktigt sätt ha genomgått sjukvårds-

utbildning som uppfyller kraven i 1978 års

internationella konvention om normer för

sjöfolks utbildning, certifiering och vakt-

hållning, med ändringar (”STCW”); sjömän

som är utsedda att tillhandahålla medicinsk

första hjälp skall på ett nöjaktigt sätt ha

genomgått utbildning i medicinsk första

hjälp som uppfyller kraven i STCW;

nationella lagar och andra författningar skall

fastställa vilken nivå som krävs på den

godkända utbildningen, varvid hänsyn skall

tas till bland annat resans varaktighet, art

och omständigheter och besättningens

storlek, och

(d) den behöriga myndigheten skall enligt

ett i förväg inrättat system se till att

medicinsk rådgivning, inklusive specialist-

rådgivning, är tillgänglig dygnet runt via

radio- eller satellitkommunikation med

fartyg till sjöss; medicinsk rådgivning,

inklusive vidarebefordran av medicinska

meddelanden via radio eller satellit mellan

ett fartyg och personer i land som ger råden

skall vara tillgänglig avgiftsfritt för alla

fartyg, oavsett vilken flagg de för.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

156

Guideline

Guideline B4.1 – Medical care on board ship and

ashore

Guideline B4.1.1 – Provision of medical care

1. When determining the level of medical

training to be provided on board ships that

are not required to carry a medical doctor,

the competent authority should require that:

(a) ships which ordinarily are capable of

reaching qualified medical care and medical

facilities within eight hours should have at

least one designated seafarer with the

approved medical first-aid training required

by STCW which will enable such persons to

take immediate, effective action in case of

accidents or illnesses likely to occur on

board a ship and to make use of medical

advice by radio or satellite communication;

and

(b) all other ships should have at least one

designated seafarer with approved training

in medical care required by STCW,

including practical training and training in

life-saving techniques such as intravenous

therapy, which will enable the persons

concerned to participate effectively in

coordinated schemes for medical assistance

to ships at sea, and to provide the sick or

injured with a satisfactory standard of

medical care during the period they are

likely to remain on board.

2. The training referred to in paragraph 1 of

this Guideline should be based on the

contents of the most recent editions of the

International Medical Guide for Ships, the

Medical First Aid Guide for Use in

Accidents Involving Dangerous Goods, the

Document for Guidance - An International

Maritime Training Guide, and the medical

section of the International Code of Signals

as well as similar national guides.

3. Persons referred to in paragraph 1 of this

Guideline and such other seafarers as may be

required by the competent authority should

undergo,

at

approximately

five-year

intervals, refresher courses to enable them

Anvisning

Anvisning B4.1 – Sjukvård ombord och i land

Anvisning B4.1.1 – Tillhandahållande av

sjukvård

1. När den behöriga myndigheten bestäm-

mer vilken medicinsk kompetens som skall

finnas ombord på fartyg som inte är ålagda

att medföra läkare, bör den kräva att:

(a) fartyg som vanligen kan nå fram till

kvalificerad sjukvård och sjukvårdsinrätt-

ningar inom åtta timmar bör ha minst en

sjöman med sådan godkänd utbildning i

medicinsk första hjälp enligt kraven i STCW

att personen kan vidta omedelbara, effektiva

åtgärder i händelse av sådana olyckor eller

sjukdomar som kan förväntas inträffa

ombord på ett fartyg och kan använda sig av

medicinsk rådgivning via radio- eller

satellitkommunikation, och

(b) alla andra fartyg bör ha utsett minst en

sjöman med godkänd utbildning i sjukvård

enligt kraven i STCW, inklusive praktisk

utbildning och utbildning i livräddnings-

teknik

som

exempelvis

intravenös

behandling, så att berörda personer kan delta

effektivt i samordnade program för

medicinskt bistånd till fartyg till sjöss och ge

de sjuka eller skadade vård av tillräcklig

standard under den tid dessa kan förväntas

vara kvar ombord.

2. Den utbildning som nämns i punkt 1 i

denna anvisning bör baseras på innehållet i

den senaste upplagan av International

Medical Guide for Ships, Medical First Aid

Guide for Use in Accidents Involving

Dangerous Goods, Document for Guidance

- An International Maritime Training Guide,

det medicinska avsnittet i International

Code of Signals och liknande nationella

anvisningar.

3. De personer som avses i punkt 1 i denna

anvisning och andra sjömän som den

behöriga myndigheten kan kräva det av, bör

med cirka fem års intervall genomgå

fortbildningskurser

för

att

kunna

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

157

to maintain and increase their knowledge

and skills and to keep up-to-date with new

developments.

4. The medicine chest and its contents, as

well as the medical equipment and medical

guide carried on board, should be properly

maintained and inspected at regular

intervals, not exceeding 12 months, by

responsible persons designated by the

competent authority, who should ensure

that the labelling, expiry dates and

conditions of storage of all medicines and

directions for their use are checked and all

equipment functioning as required. In

adopting or reviewing the ship's medical

guide used nationally, and in determining

the contents of the medicine chest and

medical equipment, the competent authority

should take into account international

recommendations in this field, including the

latest edition of the International Medical

Guide for Ships, and other guides

mentioned in paragraph 2 of this Guideline.

5. Where a cargo which is classified

dangerous has not been included in the most

recent edition of the Medical First Aid

Guide for Use in Accidents Involving

Dangerous

Goods,

the

necessary

information on the nature of the substances,

the risks involved, the necessary personal

protective devices, the relevant medical

procedures and specific antidotes should be

made available to the seafarers. Such specific

antidotes and personal protective devices

should be on board whenever dangerous

goods are carried. This information should

be integrated with the ship's policies and

programmes on occupational safety and

health described in Regulation 4.3 and

related Code provisions.

6. All ships should carry a complete and up-

to-date list of radio stations through which

medical advice can be obtained; and, if

equipped with a system of satellite

communication, carry an up-to-date and

complete list of coast earth stations through

which medical advice can be obtained.

Seafarers with responsibility for medical care

or medical first aid on board should be

instructed in the use of the ship's medical

guide and the medical section of the most

upprätthålla och förbättra sina kunskaper

och sina färdigheter och hålla sig à jour med

utvecklingen.

4. Fartygsapoteket och dess innehåll, den

medicinska utrustningen och den medicin-

ska handbok som finns ombord bör hållas i

gott skick och inspekteras med jämna

intervall, som inte överstiger 12 månader, av

ansvariga personer utsedda av den behöriga

myndigheten, vilka bör se till att märkning,

utgångsdatum och lagringsförhållanden för

alla läkemedel samt bruksanvisningarna

kontrolleras, och att all utrustning fungerar

som den skall. Den behöriga myndigheten

bör beakta internationella rekommenda-

tioner på området, bland annat den senaste

upplagan av International Medical Guide for

Ships och andra anvisningar som nämns i

punkt 2 i denna anvisning, när den nationella

medicinska handboken för bruk på fartyg

godkänns eller ändras, och när innehållet i

fartygsapoteket

och

den

medicinska

utrustningen beslutas.

5. När en last som är klassificerad som farlig

inte finns med i den senaste utgåvan av

Medical First Aid Guide for Use in

Accidents Involving Dangerous Goods, bör

nödvändig information om ämnenas art,

vilka risker de innebär, nödvändig personlig

skyddsutrustning, relevanta medicinska

procedurer och specifika motgifter ställas till

sjömännens förfogande. Sådana specifika

motgifter och personlig skyddsutrustning

bör alltid finnas ombord när farlig last

transporteras. Denna information bör ingå i

fartygets riktlinjer och program för hälsa

och säkerhet på arbetsplatsen som beskrivs i

regel 4.3 och därtill hörande kod-

bestämmelser.

6. Alla fartyg bör medföra en komplett och

aktuell lista över radiostationer som

förmedlar medicinska råd och, om de är

utrustade med satellitkommunikation, en

aktuell och komplett lista över kustnära

jordstationer genom vilka dessa råd kan

erhållas. Sjömän med ansvar för sjukvård

eller medicinsk första hjälp ombord bör ha

fått instruktion om hur man använder

fartygets medicinska handbok och det

medicinska avsnittet i den senaste upplagan

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

158

recent edition of the International Code of

Signals so as to enable them to understand

the type of information needed by the

advising doctor as well as the advice

received.

Guideline B4.1.2 – Medical report form

1. The standard medical report form for

seafarers required under Part A of this Code

should be designed to facilitate the exchange

of medical and related information

concerning individual seafarers between ship

and shore in cases of illness or injury.

Guideline B4.1.3 – Medical care ashore

1. Shore-based medical facilities for treating

seafarers should be adequate for the

purposes. The doctors, dentists and other

medical personnel should be properly

qualified.

2. Measures should be taken to ensure that

seafarers have access when in port to:

(a) outpatient treatment for sickness and

injury;

(b) hospitalization when necessary; and

(c) facilities for dental treatment, especially

in cases of emergency.

3. Suitable measures should be taken to

facilitate the treatment of seafarers suffering

from disease. In particular, seafarers should

be promptly admitted to clinics and

hospitals ashore, without difficulty and

irrespective of nationality or religious belief,

and, whenever possible, arrangements

should be made to ensure, when necessary,

continuation of treatment to supplement the

medical facilities available to them.

Guideline B4.1.4 – Medical assistance to other

ships and international cooperation

1. Each Member should give due considera-

tion to participating in international

cooperation in the area of assistance,

programmes and research in health protec-

tion and medical care. Such cooperation

av International Code of Signals för att

kunna förstå både vilka upplysningar den

rådgivande läkaren behöver och de råd som

ges.

Anvisning B4.1.2 – Medicinskt rapportformulär

1. Det standardiserade medicinska rapport-

formulär för sjömän som krävs enligt del A i

denna kod bör vara utformat så att det

underlättar utbyte av medicinsk och

relaterad information om enskilda sjömän

mellan fartyg och land vid fall av sjukdom

eller skada.

Anvisning B4.1.3 – Sjukvård i land

1. Landbaserade sjukvårdsinrättningar för

vård av sjömänl bör vara lämpliga för

ändamålet. Läkare, tandläkare och annan

medicinsk personal bör vara väl kvalificerad.

2. Sjömän som är i hamn bör ha tillgång till:

(a) öppenvårdsbehandling för sjukdom och

skada,

(b) inläggning på sjukhus vid behov, och

(c) tandvård, särskilt i brådskande fall.

3. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att främja

behandling av sjömän som lider av sjukdom.

Särskilt bör sjömän snabbt få tillträde till

kliniker och sjukhus i land, utan svårigheter

och oavsett nationalitet eller religion, och

när så är möjligt bör vid behov fortsatt

behandling ordnas för att komplettera den

läkarvård den har tillgång till.

Anvisning B4.1.4 – Medicinskt bistånd till

andra fartyg och internationellt samarbete

1. Varje medlemsstat bör överväga att delta i

internationellt samarbete rörande bistånd,

program och forskning om hälso- och

sjukvård. Samarbete kan behövas för att:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

159

might cover:

(a) developing and coordinating search and

rescue efforts and arranging prompt medical

help and evacuation at sea for the seriously

ill or injured on board a ship through such

means as periodic ship position reporting

systems, rescue coordination centres and

emergency

helicopter

services,

in

conformity with the International Conven-

tion on Maritime Search and Rescue, 1979,

as amended, and the International

Aeronautical and Maritime Search and

Rescue (IAMSAR) Manual;

(b) making optimum use of all ships

carrying a doctor and stationing ships at sea

which can provide hospital and rescue

facilities;

(c)

compiling and maintaining

an

international list of doctors and medical care

facilities available worldwide to provide

emergency medical care to seafarers;

(d) landing seafarers ashore for emergency

treatment;

(e) repatriating seafarers hospitalized abroad

as soon as practicable, in accordance with

the medical advice of the doctors

responsible for the case, which takes into

account the seafarer's wishes and needs;

(f) arranging personal assistance for

seafarers during repatriation, in accordance

with the medical advice of the doctors

responsible for the case, which takes into

account the seafarer's wishes and needs;

(g) endeavouring to set up health centres for

seafarers to:

(i) conduct research on the health

status, medical treatment and preventive

health care of seafarers; and

(ii) train medical and health service staff

in maritime medicine;

(h) collecting and evaluating statistics

concerning occupational accidents, diseases

and fatalities of seafarers and integrating and

harmonizing the statistics with any existing

national system of statistics on occupational

(a) bygga ut och samordna sök- och

räddningsinsatser

och

ordna

snabb

medicinsk hjälp och evakuering till sjöss av

allvarligt sjuka eller skadade ombord på

fartyg, bland annat genom system för

periodisk rapportering av fartygs positioner,

räddningscentraler och räddningshelikopt-

rar, i överensstämmelse med International

Convention on Maritime Search and Rescue,

1979 med ändringar, och International

Aeronautical and Maritime Search and

Rescue Manual (IAMSAR),

(b) optimalt utnyttja alla fartyg som har

läkare ombord och stationera ut fartyg till

sjöss som kan tillhandahålla sjukvårds- och

räddningsresurser,

(c) sammanställa och underhålla en

internationell lista över läkare och vård-

resurser som är tillgängliga över hela världen

för att tillhandahålla akutsjukvård för

sjömän,

(d) landsätta sjömän för akutvård,

(e) skicka hem sjömän som varit inlagda på

sjukhus utomlands så snart det är praktiskt

möjligt enligt råd från läkare som ansvarar

för det aktuella fallet, varvid hänsyn skall tas

till patientens önskemål och behov,

(f) ge personligt stöd till sjömän under

hemresan enligt råd från läkare som ansvarar

för det aktuella fallet, varvid hänsyn skall tas

till patientens önskemål och behov,

(g) inrätta hälsocentraler för sjömän för att:

(i) bedriva forskning om hälsostatus,

medicinsk behandling och förebyggande

hälsovård för sjömänl, och

(ii) utbilda hälso- och sjukvårdspersonal

i sjöfartsmedicin,

(h) samla in och utvärdera statistik över

arbetsrelaterade olyckor, sjukdomar och

dödsfall bland sjömän samt integrera och

harmonisera statistiken med eventuellt

befintliga nationella system för statistik över

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

160

accidents and diseases covering other

categories of workers;

(i) organizing international exchanges of

technical information, training material and

personnel, as well as international training

courses, seminars and working groups;

(j) providing all seafarers with special

curative and preventive health and medical

services in port, or making available to them

general health, medical and rehabilitation

services; and

(k) arranging for the repatriation of the

bodies or ashes of deceased seafarers, in

accordance with the wishes of the next of

kin and as soon as practicable.

2. International cooperation in the field of

health protection and medical care for

seafarers should be based on bilateral or

multilateral agreements or consultations

among Members.

Guideline B4.1.5 – Dependants of seafarers

1. Each Member should adopt measures to

secure proper and sufficient medical care for

the dependants of seafarers domiciled in its

territory pending the development of a

medical care service which would include

within its scope workers generally and their

dependants where such services do not exist

and should inform the International Labour

Office concerning the measures taken for

this purpose.

Regulation

Regulation 4.2 – Shipowners' liability

Purpose: To ensure that seafarers are protected

from the financial consequences of sickness,

injury or death occurring in connection with

their employment

1. Each Member shall ensure that measures,

in accordance with the Code, are in place on

ships that fly its flag to provide seafarers

employed on the ships with a right to

material assistance and support from the

shipowner with respect to the financial

consequences of sickness, injury or death

olyckor och sjukdomar i arbetet där andra

personalkategorier ingår,

(i) organisera internationellt utbyte av

teknisk information, utbildningsmaterial

och personal samt internationella kurser,

seminarier och arbetsgrupper,

(j) försörja alla sjömän med särskilda

kurativa behandlingar och förebyggande

hälso- och sjukvård i hamn, eller allmän

hälso- och sjukvård samt rehabilitering, och

(k) ordna hemsändning av avlidna sjömäns

kroppar eller aska så snart det är praktiskt

möjligt och i enlighet med de anhörigas

önskemål.

2. Internationellt samarbete inom hälso- och

sjukvård för sjömän bör baseras på bilaterala

eller multilaterala överenskommelser eller

konsultationer mellan medlemsstaterna.

Anvisning B4.1.5 – Sjömäns familjemedlemmar

1. Varje medlemsstat bör se till att familje-

medlemmar till sjömän som är bosatta på

dess territorium får en god och tillräcklig

hälso- och sjukvård i avvaktan på att hälso-

och sjukvård som omfattar även arbetstagare

i allmänhet och deras familjemedlemmar

byggs ut där sådana tjänster inte finns, och

bör informera Internationella arbetsbyrån

om de åtgärder som vidtas för detta ända-

mål.

Regel

Regel 4.2 – Redarens ansvar

Syfte: Att säkerställa att sjömän är skyddade

mot ekonomiska konsekvenser av sjukdom,

skada eller dödsfall som har samband med

anställningen

1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän

som är anställda på fartyg som för dess flagg

i enlighet med koden har rätt till materiellt

bistånd och stöd från redaren för att

avhjälpa de ekonomiska konsekvenserna av

sjukdom, skada eller dödsfall som kan

inträffa när de fullgör ett anställningsavtal

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

161

occurring while they are serving under a

seafarers' employment agreement or arising

from their employment under such

agreement.

2. This Regulation does not affect any other

legal remedies that a seafarer may seek.

Standard

Standard A4.2 – Shipowners' liability

1. Each Member shall adopt laws and

regulations requiring that shipowners of

ships that fly its flag are responsible for

health protection and medical care of all

seafarers working on board the ships in

accordance with the following minimum

standards:

(a) shipowners shall be liable to bear the

costs for seafarers working on their ships in

respect of sickness and injury of the

seafarers occurring between the date of

commencing duty and the date upon which

they are deemed duly repatriated, or arising

from their employment between those

dates;

(b) shipowners shall provide financial

security to assure compensation in the event

of the death or long-term disability of

seafarers due to an occupational injury,

illness or hazard, as set out in national law,

the seafarers' employment agreement or

collective agreement;

(c) shipowners shall be liable to defray the

expense of medical care, including medical

treatment and the supply of the necessary

medicines and therapeutic appliances, and

board and lodging away from home until the

sick or injured seafarer has recovered, or

until the sickness or incapacity has been

declared of a permanent character; and

(d) shipowners shall be liable to pay the cost

of burial expenses in the case of death

occurring on board or ashore during the

period of engagement.

2. National laws or regulations may limit the

liability of the shipowner to defray the

för sjömän eller till följd av anställning enligt

ett sådant avtal.

2. Denna regel påverkar inte någon annan

rättslig gottgörelse som sjömän kan söka.

Standard

Standard A4.2 – Redarens ansvar

1. Varje medlemsstat skall anta lagar och

andra författningar som kräver att redare för

fartyg som för dess flagg ansvarar för hälso-

och sjukvård för alla sjömän som arbetar

ombord på fartygen i enlighet med följande

minimistandarder:

(a) redare skall svara för de kostnader som

uppstår för sjömän som arbetar på deras

fartyg till följd av sjukdom och skada från

den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag

de anses vederbörligen hemsända, eller som

härrör från deras anställning mellan dessa

datum,

(b) redare skall tillhandahålla ekonomisk

säkerhet för att trygga ersättning vid

dödsfall eller långvarig invaliditet hos

sjömän på grund av skada, sjukdom eller risk

i arbetet enligt bestämmelser i nationell lag,

sjömännens

anställningsavtal

eller

kollektivavtal,

(c) redare skall svara för kostnader som

uppstår för sjukvård, inklusive medicinsk

behandling

och

tillhandahållande

av

nödvändiga läkemedel och medicinsk

utrustning, samt kost och logi under

bortovaro från hemmet, tills den sjuka eller

skadade personen är helt återställd, eller tills

sjukdomen eller arbetsoförmågan har

förklarats vara bestående, och

(d) redare skall svara för begravnings-

kostnaderna vid dödsfall ombord eller i land

under anställningstiden.

2. Nationella lagar eller andra författningar

kan begränsa redarens ansvar för att betala

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

162

expense of medical care and board and

lodging to a period which shall not be less

than 16 weeks from the day of the injury or

the commencement of the sickness.

3. Where the sickness or injury results in

incapacity for work the shipowner shall be

liable:

(a) to pay full wages as long as the sick or

injured seafarers remain on board or until

the seafarers have been repatriated in

accordance with this Convention; and

(b) to pay wages in whole or in part as

prescribed by national laws or regulations or

as provided for in collective agreements

from the time when the seafarers are

repatriated or landed until their recovery or,

if earlier, until they are entitled to cash

benefits under the legislation of the Member

concerned.

4. National laws or regulations may limit the

liability of the shipowner to pay wages in

whole or in part in respect of a seafarer no

longer on board to a period which shall not

be less than 16 weeks from the day of the

injury or the commencement of the

sickness.

5. National laws or regulations may exclude

the shipowner from liability in respect of:

(a) injury incurred otherwise than in the

service of the ship;

(b) injury or sickness due to the wilful

misconduct of the sick, injured or deceased

seafarer; and

(c) sickness or infirmity intentionally

concealed when the engagement is entered

into.

6. National laws or regulations may exempt

the shipowner from liability to defray the

expense of medical care and board and

lodging and burial expenses in so far as such

liability is assumed by the public authorities.

7. Shipowners or their representatives shall

take measures for safeguarding property left

on board by sick, injured or deceased

kostnaderna för sjukvård, kost och logi till

en period som inte får understiga 16 veckor

från den dag skadan uppstod eller

sjukdomen började.

3. När sjukdom eller skada leder till

arbetsoförmåga skall redaren betala:

(a) full lön så länge den skadade eller sjuka

personen är kvar ombord eller till dess den

har rest hem enligt denna konvention, och

(b) full eller partiell lön enligt föreskrifterna

i nationella lagar och andra författningar

eller kollektivavtal från den tidpunkt

personen reste hem eller sattes i land fram

till tillfrisknandet eller till dess personen är

berättigad till kontant ersättning enligt den

berörda medlemsstatens lagstiftning, om

detta inträffar tidigare.

4. Nationella lagar eller andra författningar

kan begränsa redarens ansvar för att betala

lön helt eller delvis för sjömän som inte

längre är ombord till en tid som inte får

understiga 16 veckor från den dag skadan

uppstod eller sjukdomen började.

5. Nationella lagar eller andra författningar

kan befria redaren från ansvar för:

(a) skada som uppstår på annat sätt än i

fartygstjänsten,

(b) skada eller sjukdom som beror på grov

försummelse från sjuk, skadad eller avliden

sjömans sida, och

(c) sjukdom eller svaghet som avsiktligt

hemlighålls när anställningen påbörjas.

6. Nationella lagar eller andra författningar

kan befria redaren från ansvar för att betala

sjukvård, kost och logi samt begravnings-

kostnader i den utsträckning offentliga

myndigheter påtar sig sådant ansvar.

7. Redare eller deras representanter skall

skydda egendom som sjuk, skadad eller

avliden sjöman lämnat efter sig ombord och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

163

seafarers and for returning it to them or to

their next of kin.

Guideline

Guideline B4.2 – Shipowners' liability

1. The payment of full wages required by

Standard A4.2, paragraph 3(a), may be

exclusive of bonuses.

2. National laws or regulations may provide

that a shipowner shall cease to be liable to

bear the costs of a sick or injured seafarer

from the time at which that seafarer can

claim medical benefits under a scheme of

compulsory sickness insurance, compulsory

accident insurance or workers' compensa-

tion for accidents.

3. National laws or regulations may provide

that burial expenses paid by the shipowner

shall be reimbursed by an insurance

institution in cases in which funeral benefit

is payable in respect of the deceased seafarer

under laws or regulations relating to social

insurance or workers' compensation.

Regulation

Regulation 4.3 – Health and safety protection

and accident prevention

Purpose: To ensure that seafarers' work

environment on board ships promotes occupa-

tional safety and health

1. Each Member shall ensure that seafarers

on ships that fly its flag are provided with

occupational health protection and live,

work and train on board ship in a safe and

hygienic environment.

2. Each Member shall develop and

promulgate national guidelines for the

management of occupational safety and

health on board ships that fly its flag, after

consultation with representative shipowners'

and seafarers' organizations and taking into

account applicable codes, guidelines and

standards recommended by international

organizations, national administrations and

maritime industry organizations.

återlämna den till personalen eller dess

anhöriga.

Anvisning

Anvisning B4.2 – Redarens ansvar

1. Vid betalning av full lön enligt standard

A4.2 punkt 3 a får bonus uteslutas.

2. Nationella lagar eller andra författningar

får föreskriva att en redare inte längre skall

svara för kostnaderna för sjuk eller skadad

sjöman från den tidpunkt då förmåner kan

utgå från ett system med obligatorisk

sjukförsäkring, obligatorisk olycksfalls-

försäkring eller arbetstagarersättning för

olyckor.

3. Nationella lagar eller andra författningar

får föreskriva att en försäkringsinstitution

skall betala tillbaka begravningskostnader

som redaren betalat om begravningshjälp

utgår för avliden sjöman enligt lagar eller

andra författningar om socialförsäkring eller

arbetstagarersättning.

Regel

Regel 4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet och

förebyggande av olyckor

Syfte: Att säkerställa att arbetsmiljön ombord

främjar sjömännens hälsa och säkerhet

1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän

på fartyg som för dess flagg är skyddad till

sin hälsa i arbetet och att den bor, arbetar

och utbildas ombord i en säker och

hygienisk miljö.

2. Varje medlemsstat skall utforma och

utfärda nationella anvisningar för hantering

av hälsa och säkerhet i arbetet på fartyg som

för dess flagg, efter samråd med repres-

entativa redar- och sjöfolksorganisationer

och med beaktande av gällande koder,

anvisningar och normer som rekommen-

deras av internationella organisationer,

nationella

förvaltningar

och

sjöfartsnäringens organisationer.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

164

3. Each Member shall adopt laws and

regulations and other measures addressing

the matters specified in the Code, taking

into

account

relevant

international

instruments, and set standards for

occupational safety and health protection

and accident prevention on ships that fly its

flag.

Standard

Standard A4.3 – Health and safety protection

and accident prevention

1. The laws and regulations and other

measures to be adopted in accordance with

Regulation 4.3, paragraph 3, shall include the

following subjects:

(a) the adoption and effective implementa-

tion and promotion of occupational safety

and health policies and programmes on ships

that fly the Member's flag, including risk

evaluation as well as training and instruction

of seafarers;

(b) reasonable precautions to prevent

occupational accidents, injuries and diseases

on board ship, including measures to reduce

and prevent the risk of exposure to harmful

levels of ambient factors and chemicals as

well as the risk of injury or disease that may

arise from the use of equipment and

machinery on board ships;

(c) on-board programmes for the prevention

of occupational accidents, injuries and

diseases and for continuous improvement in

occupational safety and health protection,

involving seafarers' representatives and all

other

persons

concerned

in

their

implementation, taking account of preven-

tive measures, including engineering and

design control, substitution of processes and

procedures for collective and individual

tasks, and the use of personal protective

equipment; and

(d) requirements for inspecting, reporting

and correcting unsafe conditions and for

investigating and reporting on-board

occupational accidents.

3. Varje medlemsstat skall med beaktande av

relevanta internationella instrument anta

lagar och andra författningar rörande de

förhållanden som anges i koden och

fastställa normer för att skydda hälsa och

säkerhet i arbetet och förebygga olyckor på

fartyg som för dess flagg.

Standard

Standard A4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet

och förebyggande av olyckor

1. De lagar och andra författningar som skall

antas enligt regel 4.3 punkt 3 skall ta upp

bland annat följande punkter:

(a) antagande och effektivt genomförande

och främjande av riktlinjer och program för

att skydda hälsa och säkerhet i arbetet på

fartyg som för medlemsstatens flagg, med

utvärdering av risker samt utbildning och

instruktion för sjömänl,

(b) rimliga försiktighetsåtgärder för att

förebygga olyckor, skador och sjukdomar i

arbetet på fartyg, bland annat åtgärder för

att minska och förebygga risker för

exponering för skadliga nivåer av miljö-

faktorer och kemikalier, samt risker för

skada eller sjukdom som kan följa av

användning av utrustning och maskiner

ombord på fartyg,

(c) ombordprogram för att förebygga

olyckor, skador och sjukdomar i arbetet och

för att ständigt förbättra skyddet av

säkerheten och hälsan i arbetet, under

medverkan av representanter för sjömännen

och alla andra som deltar i tillämpningen och

med beaktande av förebyggande åtgärder,

inklusive teknik- och konstruktions-

lösningar, utbyte av processer och rutiner

för gemensamma och individuella arbets-

uppgifter samt användning av personlig

skyddsutrustning, och

(d) krav på inspektion, rapportering och

avhjälpande av riskmoment och på utredning

och rapportering av olyckor i arbetet

ombord.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

165

2. The provisions referred to in paragraph 1

of this Standard shall:

(a) take account of relevant international

instruments dealing with occupational safety

and health protection in general and with

specific risks, and address all matters

relevant to the prevention of occupational

accidents, injuries and diseases that may be

applicable to the work of seafarers and

particularly those which are specific to

maritime employment;

(b) clearly specify the obligation of

shipowners, seafarers and others concerned

to comply with the applicable standards and

with the ship's occupational safety and

health policy and programme with special

attention being paid to the safety and health

of seafarers under the age of 18;

(c) specify the duties of the master or a

person designated by the master, or both, to

take specific responsibility for the imple-

mentation of and compliance with the ship's

occupational safety and health policy and

programme; and

(d) specify the authority of the ship's

seafarers appointed or elected as safety

representatives to participate in meetings of

the ship's safety committee. Such a

committee shall be established on board a

ship on which there are five or more

seafarers.

3. The laws and regulations and other

measures referred to in Regulation 4.3,

paragraph 3, shall be regularly reviewed in

consultation with the representatives of the

shipowners' and seafarers' organizations and,

if necessary, revised to take account of

changes in technology and research in order

to facilitate continuous improvement in

occupational safety and health policies and

programmes and to provide a safe

occupational environment for seafarers on

ships that fly the Member's flag.

4. Compliance with the requirements of

applicable international instruments on the

acceptable levels of exposure to workplace

hazards on board ships and on the

development and implementation of ships'

2. Reglerna i punkt 1 i denna standard skall:

(a) beakta relevanta internationella instru-

ment som rör skydd av hälsa och säkerhet i

arbetet i allmänhet och särskilda risker, och

inriktas på alla frågor som är av betydelse för

att förebygga olyckor, skador och sjuk-

domar i arbetet som kan hänföras till

sjömännens arbete, och särskilt sådana som

är specifika för arbete till sjöss,

(b) klart ange redarens, sjömännens och

andra berördas skyldighet att uppfylla

gällande standarder och fartygets riktlinjer

och program för hälsa och säkerhet i arbetet,

särskilt med hänsyn till hälsa och säkerhet

för sjömän som inte fyllt 18 år,

(c) ange den uppgift befälhavaren och/eller

en person utsedd av denne har att särskilt

ansvara för att fartygets riktlinjer och

handlingsprogram för hälsa och säkerhet i

arbetet tillämpas, och

(d) ange befogenheter för besättnings-

medlemmar som utsetts eller valts till

skyddsombud att delta i möten med

fartygets skyddskommitté. En sådan

kommitté skall finnas på alla fartyg som har

en besättning på minst fem personer.

3. De lagar och andra författningar som

avses i regel 4.3 punkt 3 skall ses över

regelbundet i samråd med representanter för

redar- och sjöfolksorganisationer och vid

behov revideras med hänsyn till ny teknik

och forskning för att främja en kontinuerlig

förbättring av riktlinjer och handlings-

program för hälsa och säkerhet på

arbetsplatsen och för att skapa en säker

arbetsmiljö för sjömän på fartyg som för

medlemsstatens flagg.

4. När kraven i gällande internationella

instrument om acceptabla risknivåer i

arbetet ombord på fartyg och om utveckling

och genomförande av riktlinjer och program

för hälsa och säkerhet ombord efterlevs,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

166

occupational safety and health policies and

programmes shall be considered as meeting

the requirements of this Convention.

5. The competent authority shall ensure

that:

(a) occupational accidents, injuries and

diseases are adequately reported, taking into

account the guidance provided by the

International Labour Organization with

respect to the reporting and recording of

occupational accidents and diseases;

(b) comprehensive statistics of such

accidents and diseases are kept, analysed and

published and, where appropriate, followed

up by research into general trends and into

the hazards identified; and

(c) occupational accidents are investigated.

6.

Reporting

and

investigation

of

occupational safety and health matters shall

be designed to ensure the protection of

seafarers' personal data, and shall take

account of the guidance provided by the

International Labour Organization on this

matter.

7. The competent authority shall cooperate

with shipowners' and seafarers' organiza-

tions to take measures to bring to the

attention of all seafarers information

concerning particular hazards on board

ships, for instance, by posting official

notices containing relevant instructions.

8. The competent authority shall require

that shipowners conducting risk evaluation

in relation to management of occupational

safety and health refer to appropriate

statistical information from their ships and

from general statistics provided by the

competent authority.

Guideline

Guideline B4.3 – Health and safety protection and

accident prevention

Guideline

B4.3.1

Provisions

on

occupational accidents, injuries and diseases

skall kraven i denna konvention anses vara

uppfyllda.

5. Den behöriga myndigheten skall se till:

(a) att olyckor, skador och sjukdomar i

arbetet

rapporteras

noga,

varvid

Internationella arbetsorganisationens anvis-

ningar om rapportering och registrering av

olyckor och sjukdomar i arbetet skall

beaktas,

(b) att fullständig statistik över sådana

olyckor och sjukdomar förs, analyseras,

publiceras och, där så är lämpligt, följs upp

med forskning om allmänna trender och

påvisade risker, och

(c) att olycksfall i arbetet utreds.

6. Rapportering och utredning av ärenden

som rör hälsa och säkerhet i arbetet skall

göras på ett sådant sätt att sjömännens

personuppgifter skyddas och de anvisningar

Internationella

arbetsorganisationen

tillhandahåller i detta avseende beaktas.

7. Den behöriga myndigheten skall sam-

arbeta med redar- och sjöfolksorganisationer

så att all sjömän får kännedom om de

särskilda risker som finns på fartyg,

exempelvis genom att officiella meddelanden

med relevanta instruktioner anslås.

8. Den behöriga myndigheten skall kräva att

redare, när de bedömer risker i hanteringen

av hälsa och säkerhet i arbetet, använder

relevant statistisk information från sina

fartyg och allmän statistik som den behöriga

myndigheten tillhandahåller.

Anvisning

Anvisning B4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet

samt förebyggande av olyckor

Anvisning B4.3.1 – Bestämmelser om olyckor,

skador och sjukdomar i arbetet

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

167

1. The provisions required under Standard

A4.3 should take into account the ILO code

of practice entitled Accident prevention on

board ship at sea and in port, 1996, and

subsequent versions and other related ILO

and other international standards and

guidelines and codes of practice regarding

occupational safety and health protection,

including any exposure levels that they may

identify.

2. The competent authority should ensure

that the national guidelines for the

management of occupational safety and

health address the following matters, in

particular:

(a) general and basic provisions;

(b) structural features of the ship, including

means of access and asbestos-related risks;

(c) machinery;

(d) the effects of the extremely low or high

temperature of any surfaces with which

seafarers may be in contact;

(e) the effects of noise in the workplace and

in shipboard accommodation;

(f) the effects of vibration in the workplace

and in shipboard accommodation;

(g) the effects of ambient factors, other than

those referred to in subparagraphs (e) and

(f), in the workplace and in shipboard

accommodation, including tobacco smoke;

(h) special safety measures on and below

deck;

(i) loading and unloading equipment;

(j) fire prevention and fire-fighting;

(k) anchors, chains and lines;

(l) dangerous cargo and ballast;

(m) personal protective equipment for

seafarers;

1. De bestämmelser som krävs i standard

A4.3 bör beakta ILO:s handlingsnormer i

Accident prevention on board ship at sea

and in port, 1996 och senare utgåvor, samt

andra relaterade standarder, anvisningar och

handlingsnormer för skydd av hälsa och

säkerhet i arbetet från ILO och andra

internationella

organ,

inklusive

de

exponeringsnivåer som de ställer upp.

2. Den behöriga myndigheten bör se till att

särskilt följande punkter tas upp i nationella

anvisningar för hantering av hälsa och

säkerhet på arbetsplatsen:

(a) allmänna

och

grundläggande

bestämmelser,

(b) fartygets strukturella egenskaper,

inklusive tillträdesmöjligheter och asbest-

relaterade risker,

(c) maskineri,

(d) verkningar av extremt låga eller höga

temperaturer på ytor som sjömän kan

komma i beröring med,

(e) verkningar av buller på arbetsplatsen och

i bostadsutrymmen ombord,

(f) verkningar av vibrationer på arbets-

platsen och i bostadsutrymmen ombord,

(g) verkningar av andra miljöfaktorer än de

som avses i e och f ovan på arbetsplatsen och

i bostadsutrymmen ombord, bland annat

tobaksrök,

(h) särskilda säkerhetsåtgärder på och under

däck,

(i) utrustning för lastning och lossning,

(j) brandskydd och brandbekämpning,

(k) ankare, kättingar och tågvirke,

(l) farlig last och ballast,

(m) personlig skyddsutrustning för sjömänl,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

168

(n) work in enclosed spaces;

(o) physical and mental effects of fatigue;

(p) the effects of drug and alcohol

dependency;

(q) HIV/AIDS protection and prevention;

and

(r) emergency and accident response.

3. The assessment of risks and reduction of

exposure on the matters referred to in

paragraph 2 of this Guideline should take

account of the physical occupational health

effects, including manual handling of loads,

noise and vibration, the chemical and

biological occupational health effects, the

mental occupational health effects, the

physical and mental health effects of fatigue,

and occupational accidents. The necessary

measures should take due account of the

preventive principle according to which,

among other things, combating risk at the

source, adapting work to the individual,

especially as regards the design of

workplaces, and replacing the dangerous by

the non-dangerous or the less dangerous,

have precedence over personal protective

equipment for seafarers.

4. In addition, the competent authority

should ensure that the implications for

health and safety are taken into account,

particularly in the following areas:

(a) emergency and accident response;

(b) the effects of drug and alcohol

dependency; and

(c) HIV/AIDS protection and prevention.

Guideline B4.3.2 – Exposure to noise

1. The competent authority, in conjunction

with the competent international bodies and

with representatives of shipowners' and

seafarers' organizations concerned, should

review on an ongoing basis the problem of

(n) arbete i slutna utrymmen,

(o) fysiska och psykiska verkningar av

utmattning,

(p) verkningar av drog- och alkohol-

beroende,

(q) skydd mot och förebyggande av

HIV/AIDS, och

(r) uppträdande vid nödsituationer och olyckor.

3. Vid riskanalyser och minskning av

exponeringen för de faktorer som avses i

punkt 2 i denna anvisning bör de fysiska

effekterna på arbetshälsan beaktas, bland

annat manuell hantering av last, buller och

vibrationer, kemiska och biologiska effekter

på arbetshälsan, mentala effekter på

arbetshälsan, fysiska och mentala hälso-

effekter av utmattning samt olyckor i

arbetet. De åtgärder som vidtas bör ut-

formas med tillbörlig hänsyn till före-

byggandeprincipen, enligt vilken bland annat

förebyggande av risk vid källan, anpassning

av arbetet till människan, särskilt arbets-

platsens utformning, och ersättning av

farligt med ofarligt eller mindre farligt har

företräde

framför

personlig

skydds-

utrustning för sjömän.

4. Dessutom bör den behöriga myndigheten

se till att konsekvenser för hälsa och

säkerhet beaktas, särskilt på följande

områden:

(a) uppträdande vid nödsituationer och olyckor,

(b) verkningar av drog- och alkohol-

beroende, och

(c) skydd mot och förebyggande av

HIV/AIDS.

Anvisning B4.3.2 – Bullerexponering

1. Den behöriga myndigheten bör i

samverkan med behöriga internationella

organ och representanter för berörda redar-

och

sjöfolksorganisationer

fortlöpande

granska problemet med buller på fartyg för

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

169

noise on board ships with the objective of

improving the protection of seafarers, in so

far as practicable, from the adverse effects of

exposure to noise.

2. The review referred to in paragraph 1 of

this Guideline should take account of the

adverse effects of exposure to excessive

noise on the hearing, health and comfort of

seafarers and the measures to be prescribed

or recommended to reduce shipboard noise

to protect seafarers. The measures to be

considered should include the following:

(a) instruction of seafarers in the dangers to

hearing and health of prolonged exposure to

high noise levels and in the proper use of

noise protection devices and equipment;

(b) provision of approved hearing

protection equipment to seafarers where

necessary; and

(c) assessment of risk and reduction of

exposure levels to noise in all accommoda-

tion and recreational and catering facilities,

as well as engine rooms and other machinery

spaces.

Guideline B4.3.3 – Exposure to vibration

1. The competent authority, in conjunction

with the competent international bodies and

with representatives of shipowners' and

seafarers' organizations concerned, and

taking into account, as appropriate, relevant

international standards, should review on an

ongoing basis the problem of vibration on

board ships with the objective of improving

the protection of seafarers, in so far as

practicable, from the adverse effects of

vibration.

2. The review referred to in paragraph 1 of

this Guideline should cover the effect of

exposure to excessive vibration on the

health and comfort of seafarers and the

measures to be prescribed or recommended

to reduce shipboard vibration to protect

seafarers. The measures to be considered

should include the following:

att skapa bästa möjliga skydd för sjömännen

mot skador av bullerexponering.

2. Vid den granskning som nämns i punkt 1 i

denna anvisning bör hänsyn tas till de

negativa effekter exponering för starkt

buller kan ha på sjömännens hörsel, hälsa

och välbefinnande och de åtgärder som bör

föreskrivas eller rekommenderas för att

skydda personalen ombord genom att

minska bullret. Bland annat bör följande

åtgärder övervägas:

(a) instruktion för sjömän om risker för

hörsel och hälsa av långvarig exponering för

höga bullernivåer och hur man använder

inrättningar och utrustning för skydd mot

buller,

(b) utlämnande av godkända hörselskydd till

sjömännen vid behov, och

(c) riskanalys och minskning av buller-

exponeringen i alla utrymmen som används

som bostäder och för rekreation och

servering samt i maskinrum och andra

maskinutrymmen.

Anvisning B4.3.3 – Exponering för vibrationer

1. Den behöriga myndigheten bör i

samverkan med behöriga internationella

organ och representanter för berörda redar-

och sjöfolksorganisationer, och med beakt-

ande av relevanta internationella standarder

där sådana finns, fortlöpande granska

problemet med vibrationer på fartyg för att

så långt möjligt förbättra sjömännens skydd

mot skador av exponering för vibrationer.

2. Den granskning som avses i punkt 1 i

denna anvisning bör omfatta effekten av

exponering för starka vibrationer på sjö-

männens hälsa och välbefinnande och de

åtgärder som bör föreskrivas eller

rekommenderas för att skydda sjömännen

genom att minska vibrationer i fartyget.

Bland annat bör följande åtgärder övervägas:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

170

(a) instruction of seafarers in the dangers to

their health of prolonged exposure to

vibration;

(b) provision of approved personal

protective equipment to seafarers where

necessary; and

(c) assessment of risks and reduction of

exposure to vibration in all accommodation

and recreational and catering facilities by

adopting measures in accordance with the

guidance provided by the ILO code of

practice entitled Ambient factors in the

workplace, 2001, and any subsequent

revisions, taking account of the difference

between exposure in those areas and in the

workplace.

Guideline B4.3.4 - Obligations of shipowners

1. Any obligation on the shipowner to

provide protective equipment or other

accident prevention safeguards should, in

general, be accompanied by provisions

requiring their use by seafarers and by a

requirement for seafarers to comply with

the relevant accident prevention and health

protection measures.

2. Account should also be taken of Articles

7 and 11 of the Guarding of Machinery

Convention, 1963 (No. 119), and the

corresponding provisions of the Guarding

of Machinery Recommendation, 1963 (No.

118), under which the obligation to ensure

compliance with the requirement that

machinery in use is properly guarded, and its

use without appropriate guards prevented,

rests on the employer, while there is an

obligation on the worker not to use

machinery without the guards being in

position nor to make inoperative the guards

provided.

Guideline B4.3.5 – Reporting and collection

of statistics

1.

All

occupational

accidents

and

occupational injuries and diseases should be

reported so that they can be investigated and

comprehensive statistics can be kept,

analysed and published, taking account of

protection of the personal data of the

(a) instruktion för sjömän om risker för

deras hälsa av långvarig exponering för

vibrationer,

(b) utlämnande av godkänd personlig

skyddsutrustning till sjömännen vid behov,

och

(c) riskanalys och minskning av expone-

ringen för vibrationer i alla utrymmen som

används som bostäder och för rekreation

och servering genom att vidta åtgärder enligt

de anvisningar som finns i ILO code of

practice under titeln Ambient factors in the

workplace 2001 och eventuella senare

utgåvor, med beaktande av att dessa

utrymmen inte är exponerade på samma sätt

som arbetsplatsen.

Anvisning B4.3.4 - Redares förpliktelser

1. En skyldighet för redaren att lämna ut

skyddsutrustning eller andra säkerhets-

inrättningar för att förebygga olyckor bör

som regel motsvaras av bestämmelser som

ålägger sjömännen att använda dem och krav

på att personalen skall iaktta relevanta

åtgärder för att förebygga olyckor och

skydda sin hälsa.

2. Artiklarna 7 och 11 i 1963 års konvention

(nr 119) om maskinskydd och motsvarande

bestämmelser i 1963 års rekommendation

(nr 118) om maskinskydd bör beaktas.

Enligt dessa har arbetsgivaren ansvar för att

maskiner som är i drift är väl skyddade och

inte används utan tillräckliga säkerhets-

inrättningar, medan arbetstagaren skall avstå

från att använda maskinerna om inte

säkerhetsinrättningarna finns på plats och

inte får sätta befintliga inrättningar ur

funktion.

Anvisning B4.3.5 – Rapportering och

statistikinsamling

1. Alla olyckor, skador och sjukdomar i

arbetet bör rapporteras så att de kan utredas

och att fullständig statistik kan föras,

analyseras och offentliggöras, varvid de

berörda sjömännens personuppgifter skall

skyddas. Rapporter bör inte enbart avse

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

171

seafarers concerned. Reports should not be

limited to fatalities or to accidents involving

the ship.

2. The statistics referred to in paragraph 1 of

this Guideline should record the numbers,

nature, causes and effects of occupational

accidents and occupational injuries and

diseases, with a clear indication, as

applicable, of the department on board a

ship, the type of accident and whether at sea

or in port.

3. Each Member should have due regard to

any international system or model for

recording accidents to seafarers which may

have been established by the International

Labour Organization.

Guideline B4.3.6 – Investigations

1. The competent authority should

undertake investigations into the causes and

circumstances of all occupational accidents

and occupational injuries and diseases

resulting in loss of life or serious personal

injury, and such other cases as may be

specified in national laws or regulations.

2. Consideration should be given to

including the following as subjects of

investigation:

(a) working environment, such as working

surfaces, layout of machinery, means of

access, lighting and methods of work;

(b) incidence in different age groups of

occupational accidents and occupational

injuries and diseases;

(c) special physiological or psychological

problems created by the shipboard

environment;

(d) problems arising from physical stress on

board a ship, in particular as a consequence

of increased workload;

(e) problems arising from and effects of

technical developments and their influence

on the composition of crews; and

(f) problems arising from any human

dödsolyckor eller olyckor där fartyget är

inblandat.

2. Den statistik som avses i punkt 1 i denna

anvisning bör omfatta antal, art, orsaker och

verkningar av olyckor, skador och

sjukdomar i arbetet, i tillämpliga fall med

tydlig angivelse av avdelning ombord på

fartyget, typ av olycka och om den

inträffade till sjöss eller i hamn.

3. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till varje

internationellt system eller modell för

registrering av olyckor bland sjömän som

kan ha inrättats av Internationella arbets-

organisationen.

Anvisning B4.3.6 – Utredningar

1. Den behöriga myndigheten bör utreda

orsaker och omständigheter vid alla olyckor,

skador eller sjukdomar i arbetet som leder

till döden eller allvarlig personskada, och

sådana andra fall som kan finnas angivna i

nationella lagar eller andra författningar.

2. Det bör övervägas att ta upp bland annat

följande punkter till granskning:

(a) arbetsmiljö, till exempel arbetsytor,

uppställning av maskiner, tillträdesvägar,

belysning och arbetsmetoder,

(b) fördelningen på åldersgrupper av

olyckor, skador och sjukdomar i arbetet,

(c) särskilda fysiologiska eller psykiska

problem som fartygsmiljön skapar,

(d) problem som uppstår till följd av fysisk

stress ombord på ett fartyg, särskilt vid ökad

arbetsbelastning,

(e) problem med upphov i den tekniska

utvecklingen och verkningar av denna, och

inverkan på besättningens sammansättning,

och

(f) problem som orsakas av mänskliga

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

172

failures.

Guideline B4.3.7 – National protection and

prevention programmes

1. In order to provide a sound basis for

measures to promote occupational safety

and health protection and prevention of

accidents, injuries and diseases which are

due to particular hazards of maritime

employment, research should be undertaken

into general trends and into such hazards as

are revealed by statistics.

2. The implementation of protection and

prevention programmes for the promotion

of occupational safety and health should be

so organized that the competent authority,

shipowners and seafarers or their representa-

tives and other appropriate bodies may play

an active role, including through such means

as information sessions, on-board guidelines

on maximum exposure levels to potentially

harmful ambient workplace factors and

other hazards or outcomes of a systematic

risk evaluation process. In particular,

national or local joint occupational safety

and health protection and accident preven-

tion committees or ad hoc working parties

and on-board committees, on which ship-

owners'

and

seafarers'

organizations

concerned are represented, should be

established.

3. Where such activity takes place at

company level, the representation of

seafarers on any safety committee on board

that shipowner's ships should be considered.

Guideline B4.3.8 – Content of protection and

prevention programmes

1. Consideration should be given to

including the following in the functions of

the committees and other bodies referred to

in Guideline B4.3.7, paragraph 2:

(a) the preparation of national guidelines

and policies for occupational safety and

health management systems and for accident

prevention provisions, rules and manuals;

brister.

Anvisning B4.3.7 – Nationella program för

skydd och förebyggande

1. För att skapa en stabil grund för åtgärder

som främjar hälsa och säkerhet på

arbetsplatsen och förebygger olyckor,

skador och sjukdomar vilka har sin grund i

särskilda risker vid arbete till sjöss, bör

forskning företas om generella tendenser

och risker som statistiken avslöjar.

2. Genomförandet av program för skydd

och förebyggande till gagn för hälsa och

säkerhet på arbetsplatsen bör organiseras så

att den behöriga myndigheten, redare och

sjömän eller deras representanter och andra

relevanta organ kan spela en aktiv roll, bland

annat

genom

informationsmöten,

anvisningar ombord rörande övre gränser

för exponering för potentiellt skadliga

miljöfaktorer på arbetsplatsen och andra

risker eller resultat av en systematisk process

för utvärdering av risker. Nationella eller

lokala samarbetskommittéer för arbetsmiljö,

hälsoskydd och förebyggande av olyckor

eller tillfälliga arbetsgrupper och skydds-

kommittéer bör upprättas under medverkan

av berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

3. När sådan verksamhet förekommer på

rederinivå bör det övervägas att låta

sjömännen

representeras

i

varje

skyddskommitté ombord på rederiets

fartyg.

Anvisning B4.3.8 – Innehåll i program för

skydd och förebyggande

1. Det bör övervägas huruvida följande skall

ingå i uppgifterna för de kommittéer och

andra organ som avses i anvisning B4.3.7

punkt 2:

(a) att utarbeta nationella anvisningar och

handlingsprogram för system för att hantera

hälsa och säkerhet i arbetet och för

föreskrifter, regler och handböcker om att

förebygga olyckor,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

173

(b) the organization of occupational safety

and health protection and accident

prevention training and programmes;

(c) the organization of publicity on

occupational safety and health protection

and accident prevention, including films,

posters, notices and brochures; and

(d) the distribution of literature and

information on occupational safety and

health protection and accident prevention so

that it reaches seafarers on board ships.

2. Relevant provisions or recommendations

adopted by the appropriate national

authorities or organizations or international

organizations should be taken into account

by those preparing texts of occupational

safety and health protection and accident

prevention measures or recommended

practices.

3. In formulating occupational safety and

health protection and accident prevention

programmes, each Member should have due

regard to any code of practice concerning

the safety and health of seafarers which may

have been published by the International

Labour Organization.

Guideline B4.3.9 –Instruction in occupational

safety and health protection and the prevention

of occupational accidents

1. The curriculum for the training referred

to in Standard A4.3, paragraph 1(a), should

be reviewed periodically and brought up to

date in the light of development in types and

sizes of ships and in their equipment, as well

as changes in manning practices, nationality,

language and the organization of work on

board ships.

2. There should be continuous occupational

safety and health protection and accident

prevention publicity. Such publicity might

take the following forms:

(a) educational audiovisual material, such as

films, for use in vocational training centres

for seafarers and where possible shown on

board ships;

(b) att organisera utbildning och program

om skydd av hälsa och säkerhet och före-

byggande av olyckor i arbetet,

(c) att organisera informationskampanjer

om skydd av hälsa och säkerhet och före-

byggande av olyckor i arbetet, bland annat

filmer, affischer, artiklar och broschyrer, och

(d) att distribuera litteratur och informera

om skydd av hälsa och säkerhet och

förebyggande av olyckor i arbetet så att den

når all personal ombord på fartyg.

2. De som utarbetar texter om åtgärder eller

rekommenderad praxis för skydd av hälsa

och säkerhet och förebyggande av olyckor i

arbetet bör beakta gällande föreskrifter eller

rekommendationer

som

vederbörande

nationella myndigheter eller organisationer

eller internationella organisationer antagit.

3. Varje medlemsstat bör, när den utformar

program för skydd av hälsa och säkerhet och

förebyggande av olyckor i arbetet ta

vederbörlig hänsyn till alla handlingsregler

för sjömännens hälsa och säkerhet som

Internationella arbetsorganisationen kan ha

publicerat.

Anvisning B4.3.9 –Undervisning i skydd av

hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor

i arbetet

1. Läroplanen för den utbildning som avses i

standard A4.3 punkt 1 a bör granskas och

uppdateras med jämna mellanrum mot

bakgrund av förändringar i fartygens typ,

storlek och utrustning samt ändringar i

bemanningspraxis, nationaliteter, språk och

arbetsorganisation på fartyg.

2. Information om skydd av hälsa och

säkerhet och förebyggande av olyckor på

arbetsplatsen bör vara kontinuerlig. Denna

information kan ges i följande former:

(a) audiovisuella läromedel, exempelvis

filmer, att användas vid yrkesskolor för

sjömän och om möjligt visas ombord på

fartyg,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

174

(b) display of posters on board ships;

(c) inclusion in periodicals read by seafarers

of articles on the hazards of maritime

employment and on occupational safety and

health protection and accident prevention

measures; and

(d) special campaigns using various publicity

media to instruct seafarers, including

campaigns on safe working practices.

3. The publicity referred to in paragraph 2 of

this Guideline should take account of the

different nationalities, languages and

cultures of seafarers on board ships.

Guideline B4.3.10 – Safety and health

education of young seafarers

1. Safety and health regulations should refer

to any general provisions on medical

examinations

before

and

during

employment and on the prevention of

accidents and the protection of health in

employment, which may be applicable to the

work of seafarers. Such regulations should

specify measures which will minimize

occupational dangers to young seafarers in

the course of their duties.

2. Except where a young seafarer is

recognized as fully qualified in a pertinent

skill by the competent authority, the

regulations should specify restrictions on

young seafarers undertaking, without

appropriate supervision and instruction,

certain types of work presenting special risk

of accident or of detrimental effect on their

health or physical development, or requiring

a particular degree of maturity, experience

or skill. In determining the types of work to

be restricted by the regulations, the

competent authority might consider in

particular work involving:

(a) the lifting, moving or carrying of heavy

loads or objects;

(b) entry into boilers, tanks and cofferdams;

(c) exposure to harmful noise and vibration

(b) affischer ombord på fartyg,

(c) artiklar i tidskrifter för sjömän om

riskmoment vid arbete till sjöss och om

skydd av hälsa och säkerhet och

förebyggande av olyckor i arbetet, och

(d) särskilda kampanjer som utnyttjar olika

medier för att informera sjömän, bland

annat kampanjer om säkra arbetsmetoder.

3. Den information som avses i punkt 2 i

denna anvisning bör i förekommande fall

utformas med hänsyn till olika nationali-

teter, språk och kulturer bland sjömännen

ombord.

Anvisning B4.3.10 – Utbildning i hälsa och

säkerhet för unga sjömän

1. Bestämmelser om hälsa och säkerhet bör

hänvisa till allmänna föreskrifter om läkar-

undersökningar före och under anställning

och om förebyggande av olyckor och skydd

av hälsan i arbetslivet som kan vara tillämp-

liga på sjömäns arbete. Sådana bestämmelser

bör ta upp åtgärder som minskar yrkes-

riskerna för unga sjömän i dess tjänstgöring.

2. Bortsett från fall där den behöriga

myndigheten godkänner unga sjömän som

fullt kvalificerad i en viss färdighet, bör

bestämmelserna ange begränsningar för

unga sjömän som utan lämplig tillsyn och

instruktion utför vissa typer av arbete där

riskerna för olyckor eller skadeverkningar på

hälsa eller fysisk utveckling är särskilt stora,

eller som kräver en viss grad av mognad,

erfarenhet eller färdighet. Vid fastställande

av vilken typ av arbete som skall omges av

restriktioner kan den behöriga myndigheten

särskilt överväga arbete som omfattar:

(a) lyft, flyttning eller bärande av tunga

bördor eller föremål,

(b) tillträde till pannor, tankar eller

kassuner,

(c) exponering för skadligt buller och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

175

levels;

(d) operating hoisting and other power

machinery and tools, or acting as signallers

to operators of such equipment;

(e) handling mooring or tow lines or

anchoring equipment;

(f) rigging;

(g) work aloft or on deck in heavy weather;

(h) nightwatch duties;

(i) servicing of electrical equipment;

(j) exposure to potentially harmful

materials, or harmful physical agents such as

dangerous or toxic substances and ionizing

radiations;

(k) the cleaning of catering machinery; and

(l) the handling or taking charge of ships'

boats.

3. Practical measures should be taken by the

competent authority or through the

appropriate machinery to bring to the

attention of young seafarers information

concerning the prevention of accidents and

the protection of their health on board

ships. Such measures could include adequate

instruction in courses, official accident

prevention publicity intended for young

persons and professional instruction and

supervision of young seafarers.

4. Education and training of young seafarers

both ashore and on board ships should

include guidance on the detrimental effects

on their health and well-being of the abuse

of alcohol and drugs and other potentially

harmful substances, and the risk and

concerns relating to HIV/AIDS and of

other health risk related activities.

Guideline B4.3.11 – International cooperation

vibrationer,

(d) manövrering av lyftinrättningar och

andra motordrivna maskiner och verktyg,

eller arbete som signalist till den som sköter

sådan utrustning,

(e) handhavande av förtöjningar och

bogserlinor eller ankringsutrustning,

(f) riggning,

(g) arbete på höga höjder eller på däck i hårt

väder,

(h) vakttjänst nattetid,

(i) underhåll av elektrisk utrustning,

(j) exponering för potentiellt skadliga

material eller skadliga fysiska agens, till

exempel farliga eller toxiska ämnen och

joniserande strålning,

(k) rengöring av köksmaskiner, och

(l) hantering av eller ansvar för skeppsbåtar.

3. Praktiska åtgärder bör vidtas av den

behöriga myndigheten eller på annat

lämpligt sätt för att göra unga sjömän

förtrogna med information om hur man

förebygger olyckor och skyddar sin hälsa

ombord på fartyg. Detta kan göras genom

lämplig instruktion vid kurser, officiell

information om förebyggande av olyckor

som riktar sig till unga och instruktion och

övervakning av unga sjömän i arbetet.

4. I den teoretiska och praktiska

utbildningen av unga sjömän, både i land

och ombord, bör ingå vägledning om

skadeverkningar av missbruk av alkohol och

droger och andra potentiellt skadliga ämnen

på hälsa och välbefinnande, risker och

problem i samband med HIV/AIDS samt

annan verksamhet som medför risker för

hälsan.

Anvisning B4.3.11 – Internationellt samarbete

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

176

1. Members, with the assistance as

appropriate of intergovernmental and other

international

organizations,

should

endeavour, in cooperation with each other,

to achieve the greatest possible uniformity

of action for the promotion of occupational

safety and health protection and prevention

of accidents.

2. In developing programmes for promoting

occupational safety and health protection

and prevention of accidents under Standard

A4.3, each Member should have due regard

to relevant codes of practice published by

the International Labour Organization and

the appropriate standards of international

organizations.

3. Members should have regard to the need

for international cooperation in the

continuous promotion of activity related to

occupational safety and health protection

and prevention of occupational accidents.

Such cooperation might take the form of:

(a) bilateral or multilateral arrangements for

uniformity in occupational safety and health

protection

and

accident

prevention

standards and safeguards;

(b) exchange of information on particular

hazards affecting seafarers and on means of

promoting occupational safety and health

protection and preventing accidents;

(c) assistance in testing of equipment and

inspection according to the national

regulations of the flag State;

(d) collaboration in the preparation and

dissemination of occupational safety and

health protection and accident prevention

provisions, rules or manuals;

(e) collaboration in the production and use

of training aids; and

(f) joint facilities for, or mutual assistance

in, the training of seafarers in occupational

safety and health protection, accident

prevention and safe working practices.

1. Medlemsstaterna bör, i tillämpliga fall

med stöd av mellanstatliga och andra

internationella organisationer, sträva efter

att i samverkan uppnå största möjliga

enhetlighet i sitt agerande för att främja

hälsa och säkerhet och förebygga olyckor i

arbetet.

2. När program för att främja skydd av hälsa

och säkerhet och förebygga olyckor i arbetet

enligt standard A4.3 utarbetas, bör varje

medlemsstat ta vederbörlig hänsyn till

relevanta handlingsregler som Interna-

tionella arbetsorganisationen offentliggjort

och internationella organisationers gällande

standarder.

3. Medlemsstaterna bör beakta behovet av

internationellt samarbete för att fortlöpande

främja verksamhet som är knuten till hälsa

och säkerhet och förebyggande av olyckor i

arbetet. Sådant samarbete kan bedrivas i

form av:

(a) bilaterala eller multilaterala arrangemang

för enhetlighet i standarder och garantier för

säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av

olyckor i arbetet,

(b) utbyte av information om särskilda

risker som påverkar sjömännen och om sätt

att främja säkerhet, hälsoskydd och

förebyggande av olyckor i arbetet,

(c) hjälp med att testa utrustning och

inspektion enligt flaggstatens nationella

bestämmelser,

(d) gemensam framställning och spridning

av föreskrifter, regler eller handböcker om

säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av

olyckor i arbetet,

(e) gemensam framställning och användning

av utbildningsmaterial, och

(f) gemensamma resurser för eller ömsesidig

hjälp med att utbilda sjömännen om

säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av

olyckor i arbetet samt om säkra

arbetsmetoder.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

177

Regulation

Regulation 4.4 – Access to shore-based welfare

facilities

Purpose: To ensure that seafarers working on

board a ship have access to shore-based

facilities and services to secure their health and

well-being

1. Each Member shall ensure that shore-

based welfare facilities, where they exist, are

easily accessible. The Member shall also

promote the development of welfare

facilities, such as those listed in the Code, in

designated ports to provide seafarers on

ships that are in its ports with access to

adequate welfare facilities and services.

2. The responsibilities of each Member with

respect to shore-based facilities, such as

welfare,

cultural,

recreational

and

information facilities and services, are set

out in the Code.

Standard

Standard A4.4 – Access to shore-based welfare

facilities

1. Each Member shall require, where welfare

facilities exist on its territory, that they are

available for the use of all seafarers,

irrespective of nationality, race, colour, sex,

religion, political opinion or social origin

and irrespective of the flag State of the ship

on which they are employed or engaged or

work.

2. Each Member shall promote the

development of welfare facilities in

appropriate ports of the country and

determine, after consultation with the

shipowners' and seafarers' organizations

concerned, which ports are to be regarded as

appropriate.

3. Each Member shall encourage the

establishment of welfare boards which shall

regularly review welfare facilities and

services to ensure that they are appropriate

in the light of changes in the needs of

seafarers

resulting

from

technical,

operational and other developments in the

Regel

Regel 4.4 – Tillgång till landbaserade

välfärdsinrättningar

Syfte: Att säkerställa att de sjömän som arbetar

ombord har tillgång till landbaserade

inrättningar och tjänster för att främja deras

hälsa och välbefinnande

1. Varje medlemsstat skall se till att

landbaserade välfärdsinrättningar, där sådana

finns, är lätt tillgängliga. Medlemsstaten

skall också främja anläggning av välfärds-

inrättningar, exempelvis sådana som tas upp

i koden, i utvalda hamnar för att ge besätt-

ningar på fartyg i dess hamnar tillgång till

lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster.

2. De skyldigheter som åligger varje

medlemsstat när det gäller landbaserade

resurser, som inrättningar och tjänster för

välfärd, kultur, rekreation och information,

fastställs i koden.

Standard

Standard A4.4 – Tillgång till landbaserade

välfärdsinrättningar

1. Varje medlemsstat skall, om välfärds-

inrättningar finns på dess territorium, kräva

att alla sjömän har tillgång till dem,

oberoende av nationalitet, ras, hudfärg, kön,

religion, politisk åsikt eller socialt ursprung,

och oberoende av flaggstaten för det

fartyget på vilket de är anställda eller

sysselsatta eller arbetar.

2. Varje medlemsstat skall främja utbyggnad

av välfärdsinrättningar i lämpliga hamnar i

landet och, efter samråd med berörda redar-

och sjöfolksorganisationer, fastställa vilka

hamnar som skall anses vara lämpliga.

3. Varje medlemsstat skall främja inrättande

av välfärdsråd som regelbundet skall se över

välfärdsinrättningar och tjänster så att de är

lämpliga med hänsyn till förändringar i

sjömännens

behov

som

följer

av

sjöfartsnäringens

tekniska

utveckling,

ändrad drift och andra förhållanden.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

178

shipping industry.

Guideline

Guideline B4.4 – Access to shore-based welfare

facilities

Guideline B4.4.1 – Responsibilities of Members

1. Each Member should:

(a) take measures to ensure that adequate

welfare facilities and services are provided

for seafarers in designated ports of call and

that adequate protection is provided to

seafarers in the exercise of their profession;

and

(b) take into account, in the implementation

of these measures, the special needs of

seafarers, especially when in foreign

countries and when entering war zones, in

respect of their safety, health and spare-time

activities.

2. Arrangements for the supervision of

welfare facilities and services should include

participation by representative shipowners'

and seafarers' organizations concerned.

3. Each Member should take measures

designed to expedite the free circulation

among ships, central supply agencies and

welfare establishments of welfare materials

such as films, books, newspapers and sports

equipment for use by seafarers on board

their ships and in welfare centres ashore.

4. Members should cooperate with one

another in promoting the welfare of

seafarers at sea and in port. Such

cooperation should include the following:

(a)

consultations

among

competent

authorities aimed at the provision and

improvement of seafarers' welfare facilities

and services, both in port and on board

ships;

(b) agreements on the pooling of resources

and the joint provision of welfare facilities in

major ports so as to avoid unnecessary

duplication;

Anvisning

Anvisning B4.4 – Tillgång till landbaserade

välfärdsinrättningar

Anvisning B4.4.1 – Medlemsstaternas skyldigheter

1. Varje medlemsstat bör:

(a) se till att sjömännen har tillgång till

lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster i

utvalda angöringshamnar och tillhandahålls

lämpligt skydd i sin yrkesutövning, och

(b) när dessa åtgärder genomförs, beakta

sjömännens speciella behov, särskilt när de

befinner sig i främmande länder och när de

kommer in i krigszoner, med avseende på

dess säkerhet, hälsa och fritidsverksamhet.

2. Berörda representativa redar- och

sjöfolksorganisationer bör medverka i

arrangemang

för

att

övervaka

välfärdsinrättningar och tjänster.

3. Varje medlemsstat bör underlätta en fri

rörlighet mellan fartyg, centrala leverantörer

och välfärdsinrättningar för material som

filmer, böcker, tidningar och sport-

utrustning som sjömännen kan använda på

sina fartyg och i välfärdscentra i land.

4. Medlemsstaterna bör samarbeta med

varandra när det gäller att främja

sjömännens välfärd till sjöss och i hamn.

Sådant samarbete bör innefatta följande:

(a)

konsultationer

mellan

behöriga

myndigheter som syftar till att tillhandahålla

och förbättra välfärdsinrättningar och

tjänster för både i hamn ochsjömännen

ombord,

(b) avtal om samordning av resurser och

gemensamt

tillhandahållande

av

välfärdsinrättningar i större hamnar för att

undvika onödig dubbeletablering,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

179

(c) organization of international sports

competitions and encouragement of the

participation of seafarers in sports activities;

and

(d) organization of international seminars

on the subject of welfare of seafarers at sea

and in port.

Guideline B4.4.2 – Welfare facilities and

services in ports

1. Each Member should provide or ensure

the provision of such welfare facilities and

services as may be required, in appropriate

ports of the country.

2. Welfare facilities and services should be

provided, in accordance with national

conditions and practice, by one or more of

the following:

(a) public authorities;

(b) shipowners' and seafarers' organizations

concerned under collective agreements or

other agreed arrangements; and

(c) voluntary organizations.

3. Necessary welfare and recreational

facilities should be established or developed

in ports. These should include:

(a) meeting and recreation rooms as

required;

(b) facilities for sports and outdoor

facilities, including competitions;

(c) educational facilities; and

(d) where appropriate, facilities for religious

observances and for personal counselling.

4. These facilities may be provided by

making available to seafarers in accordance

with their needs facilities designed for more

general use.

5. Where large numbers of seafarers of

different nationalities require facilities such

as hotels, clubs and sports facilities in a

particular port, the competent authorities or

(c)

anordnande

av

internationella

idrottstävlingar

och

främjande

av

sjömännens deltagande i idrottsverksamhet,

och

(d) anordnande av internationella seminarier

på temat sjömännens välfärd till sjöss och i

hamn.

Anvisning B4.4.2 – Välfärdsinrättningar och

tjänster i hamnar

1. Varje medlemsstat bör i lämpliga hamnar i

landet tillhandahålla sådana välfärds-

inrättningar och tjänster som kan behövas,

eller se till att de tillhandahålls.

2. Välfärdsinrättningar och tjänster bör

tillhandahållas enligt nationella villkor och

praxis, av en eller flera av följande:

(a) offentliga myndigheter,

(b) berörda redar- och sjöfolksorganisa-

tioner enligt kollektivavtal eller andra

överenskommelser, och

(c) frivilligorganisationer.

3. Nödvändiga välfärds- och rekreations-

inrättningar bör skapas eller byggas ut i

hamnar. Dessa bör innefatta:

(a) samlings- och rekreationslokaler efter

behov,

(b) anläggningar för sport och utomhus-

aktiviteter, bland annat tävlingar,

(c) möjligheter till utbildning, och

(d) vid behov, möjligheter till religiösa

ceremonier och personlig rådgivning.

4. Dessa inrättningar kan tillhandahållas

genom att inrättningar för mera allmänt

bruk ställs till förfogande för sjömännen vid

behov.

5. Där sjömän av olika nationalitet har större

behov av inrättningar som hotell, klubbar

och sportanläggningar i en särskild hamn,

bör behöriga myndigheter eller organ i sjö-

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

180

bodies of the countries of origin of the

seafarers and of the flag States, as well as the

international associations concerned, should

consult and cooperate with the competent

authorities and bodies of the country in

which the port is situated and with one

another, with a view to the pooling of

resources and to avoiding unnecessary

duplication.

6. Hotels or hostels suitable for seafarers

should be available where there is need for

them. They should provide facilities equal to

those found in a good-class hotel, and

should wherever possible be located in good

surroundings away from the immediate

vicinity of the docks. Such hotels or hostels

should be properly supervised, the prices

charged should be reasonable in amount

and, where necessary and possible, provision

should be made for accommodating

seafarers' families.

7. These accommodation facilities should be

open to all seafarers, irrespective of

nationality, race, colour, sex, religion,

political opinion or social origin and

irrespective of the flag State of the ship on

which they are employed or engaged or

work. Without in any way infringing this

principle, it may be necessary in certain

ports to provide several types of facilities,

comparable in standard but adapted to the

customs and needs of different groups of

seafarers.

8. Measures should be taken to ensure that,

as necessary, technically competent persons

are employed full time in the operation of

seafarers' welfare facilities and services, in

addition to any voluntary workers.

Guideline B4.4.3 – Welfare boards

1. Welfare boards should be established, at

the port, regional and national levels, as

appropriate. Their functions should include:

(a) keeping under review the adequacy of

existing welfare facilities and monitoring the

need for the provision of additional facilities

or the withdrawal of underutilized facilities;

and

männens ursprungsländer och flaggstaterna

samt berörda internationella sammanslut-

ningar, samråda och samarbeta med behöriga

myndigheter och organ i det land där

hamnen ligger och med varandra för att

samordna resurserna och undvika onödig

dubbeletablering.

6. Hotell eller härbärgen som är lämpliga för

sjömännen bör finnas där de behövs. De bör

tillhandahålla bekvämligheter liknande dem

som finns på ett hotell av god klass, och bör

där så är möjligt ligga i bra omgivningar och

inte i hamnens omedelbara närhet. Sådana

hotell eller härbärgen bör övervakas väl,

priserna bör vara rimliga, och där det behövs

och låter sig göra bör möjligheter skapas att

inkvartera sjömännens familjer.

7. Dessa inkvarteringsmöjligheter bör vara

öppna för alla sjömän, oberoende av

nationalitet, ras, hudfärg, kön, religion,

politisk åsikt eller socialt ursprung, och

oberoende av flaggstaten för det fartyg på

vilket de är anställda, sysselsatta eller

arbetar. Utan att göra våld på denna princip

kan det vara nödvändigt att i vissa hamnar

tillhandahålla flera typer av anläggningar

med likvärdig standard men anpassade till

olika personalgruppers vanor och behov.

8. Vid behov bör det ordnas så att tekniskt

kompetenta personer anställs på heltid för

att sköta sjömännens välfärdsinrättningar

och tjänster, förutom eventuella frivillig-

arbetare.

Anvisning B4.4.3 – Välfärdsråd

1. Välfärdsråd bör i tillämpliga fall inrättas

på hamn-, regional och nationell nivå. De

bör:

(a) granska om befintliga välfärds-

inrättningar räcker till och övervaka behovet

av att ta fram ytterligare inrättningar eller

dra in underutnyttjade sådana, och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

181

(b) assisting and advising those responsible

for providing welfare facilities and ensuring

coordination between them.

2. Welfare boards should include among

their members representatives of ship-

owners' and seafarers' organizations, the

competent

authorities

and,

where

appropriate, voluntary organizations and

social bodies.

3. As appropriate, consuls of maritime States

and local representatives of foreign welfare

organizations should, in accordance with

national laws and regulations, be associated

with the work of port, regional and national

welfare boards.

Guideline B4.4.4 – Financing of welfare

facilities

1. In accordance with national conditions

and practice, financial support for port

welfare facilities should be made available

through one or more of the following:

(a) grants from public funds;

(b) levies or other special dues from

shipping sources;

(c)

voluntary

contributions

from

shipowners, seafarers, or their organizations;

and

(d) voluntary contributions from other

sources.

2. Where welfare taxes, levies and special

dues are imposed, they should be used only

for the purposes for which they are raised.

Guideline B4.4.5 – Dissemination of

information and facilitation measures

1. Information should be disseminated

among seafarers concerning facilities open

to the general public in ports of call,

particularly

transport,

welfare,

entertainment and educational facilities and

places of worship, as well as facilities

provided specifically for seafarers.

2. Adequate means of transport at moderate

(b) hjälpa och råda dem som ansvarar för att

tillhandahålla välfärdsinrättningar och se till

att de är samordnade.

2. I välfärdsråden bör ingå representanter för

redar- och sjöfolksorganisationer, de

behöriga myndigheterna och, om så är

lämpligt,

frivilligorganisationer

och

socialtjänst.

3. I tillämpliga fall bör sjöfartsstaternas

konsulatspersonal och lokala representanter

för utländska välfärdsorganisationer, enligt

nationella lagar och andra författningar,

medverka i det arbete välfärdsråden på

hamn-, regional och nationell nivå bedriver.

Anvisning B4.4.4 – Välfärdsinrättningarnas

finansiering

1. Enligt nationella villkor och praxis bör

ekonomiskt stöd till välfärdsinrättningar i

hamn ställas till förfogande på något av

följande sätt:

(a) bidrag av allmänna medel,

(b) skatter eller andra speciella avgifter från

sjöfartsnäringen,

(c) frivilliga bidrag från redare, sjömän eller

deras organisationer, och

(d) frivilliga bidrag från andra källor.

2. Där skatter och särskilda avgifter tas ut

för välfärdsåtgärder bör de användas enbart

för det ändamålet.

Anvisning B4.4.5 – Informationsspridning

och stimulansåtgärder

1. Information bör spridas bland sjömännen

om inrättningar som är öppna för

allmänheten i angöringshamnar, särskilt

inrättningar

för

transport,

välfärd,

underhållning, utbildning och gudstjänst

samt sådana som står öppna särskilt för

sjömän.

2. Lämpliga transportmedel till rimliga priser

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

182

prices should be available at any reasonable

time in order to enable seafarers to reach

urban areas from convenient locations in the

port.

3. All suitable measures should be taken by

the competent authorities to make known

to shipowners and to seafarers entering port

any special laws and customs, the

contravention of which may jeopardize their

freedom.

4. Port areas and access roads should be

provided by the competent authorities with

adequate lighting and signposting and

regular patrols for the protection of

seafarers.

Guideline B4.4.6 – Seafarers in a foreign port

1. For the protection of seafarers in foreign

ports, measures should be taken to facilitate:

(a) access to consuls of their State of

nationality or State of residence; and

(b) effective cooperation between consuls

and the local or national authorities.

2. Seafarers who are detained in a foreign

port should be dealt with promptly under

due process of law and with appropriate

consular protection.

3. Whenever a seafarer is detained for any

reason in the territory of a Member, the

competent authority should, if the seafarer

so requests, immediately inform the flag

State and the State of nationality of the

seafarer. The competent authority should

promptly inform the seafarer of the right to

make such a request. The State of nationality

of the seafarer should promptly notify the

seafarer's next of kin. The competent

authority should allow consular officers of

these States immediate access to the seafarer

and regular visits thereafter so long as the

seafarer is detained.

4. Each Member should take measures,

whenever necessary, to ensure the safety of

seafarers from aggression and other

unlawful acts while ships are in their

territorial waters and especially in

bör alltid finnas tillgängliga vid rimliga tider

för att sjömännen skall kunna åka till olika

stadsdelar från välbelägna platser i hamnen.

3. De behöriga myndigheterna bör medverka

till att redare och sjömän som angör hamn

får information om eventuella speciella lagar

och sedvänjor som kan leda till

frihetsberövande vid överträdelse.

4. De behöriga myndigheterna bör se till att

hamnområden

och

tillfartsvägar

får

tillräcklig belysning och skyltning och

regelbunden patrullering för att skydda

sjömännen.

Anvisning B4.4.6 – Sjömän i utländsk hamn

1. För att skydda sjömän i utländsk hamn

bör åtgärder vidtas för att underlätta:

(a) tillgång till konsuler från medborgar-

landet eller bosättningslandet, och

(b) ett effektivt samarbete mellan konsuler

och lokala eller nationella myndigheter.

2. Sjömän som hålls i häkte i en främmande

hamn bör få sitt fall prövat snabbt i ett

korrekt rättsligt förfarande och med

lämpligt konsulärt skydd.

3. När sjömän av någon anledning häktas på

en medlemsstats territorium, bör den

behöriga myndigheten på sjömännens

begäran omedelbart informera sjömännens

flaggstat och medborgarland. Den behöriga

myndigheten

bör

genast

informera

sjömännen om rätten att framföra en sådan

begäran. Personens medborgarland bör

genast meddela dennes anhöriga. Den

behöriga myndigheten bör låta konsulats-

personal från dessa stater besöka den

häktade omedelbart och därefter regel-

bundet så länge vederbörande sitter häktad.

4. Varje medlemsstat bör vid behov trygga

sjömännens säkerhet mot aggression och

andra olagliga handlingar medan fartyg är i

deras territorialvatten, och i synnerhet vid

infart i hamn.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

183

approaches to ports.

5. Every effort should be made by those

responsible in port and on board a ship to

facilitate shore leave for seafarers as soon as

possible after a ship's arrival in port.

Regulation

Regulation 4.5 -–Social security

Purpose: To ensure that measures are taken

with a view to providing seafarers with access

to social security protection

1. Each Member shall ensure that all

seafarers and, to the extent provided for in

its national law, their dependants have access

to social security protection in accordance

with the Code without prejudice however to

any more favourable conditions referred to

in paragraph 8 of article 19 of the

Constitution.

2. Each Member undertakes to take steps,

according to its national circumstances,

individually and through international

cooperation, to achieve progressively comp-

rehensive social security protection for

seafarers.

3. Each Member shall ensure that seafarers

who are subject to its social security legisla-

tion, and, to the extent provided for in its

national law, their dependants, are entitled

to benefit from social security protection no

less favourable than that enjoyed by shore-

workers.

Standard

Standard A4.5 – Social security

1. The branches to be considered with a view

to achieving progressively comprehensive

social security protection under Regulation

4.5 are: medical care, sickness benefit,

unemployment benefit, old-age benefit,

employment injury benefit, family benefit,

maternity benefit, invalidity benefit and

survivors' benefit, complementing the

protection provided for under Regulations

4.1, on medical care, and 4.2, on shipowners'

5. Ansvarig personal i hamn och ombord på

fartyg bör sträva efter att underlätta

landpermission för sjömännen snarast

möjligt efter det att fartyget gått i hamn.

Regel

Regel 4.5 – Socialförsäkring

Syfte: Att säkerställa att sjömännen får tillgång

till socialförsäkringsskydd

1. Varje medlemsstat skall se till att alla

sjömän och, i den mån detta föreskrivs i dess

nationella lag, personalens anhöriga har

tillgång till socialförsäkringsskydd enligt

koden, utan att detta påverkar de eventuella

förmånligare villkor som avses i artikel 19

punkt 8 i stadgan.

2. Varje medlemsstat åtar sig att på sina

nationella villkor, individuellt och i

samarbete med andra stater, successivt ordna

ett fullständigt socialförsäkringsskydd för

sjömän.

3. Varje medlemsstat skall se till att sjömän

som lyder under dess lagstiftning om social-

försäkring och, i den mån det föreskrivs i

dess nationella lag, personalens anhöriga, är

berättigade till socialförsäkringsskydd som

inte är mindre förmånligt än det som

landbaserad personal har.

Standard

Standard A4.5 – Socialförsäkring

1. De områden där det bör övervägas att

successivt införa ett fullständigt social-

försäkringsskydd enligt regel 4.5 är: hälso-

och sjukvård, förmåner vid sjukdom,

förmåner vid arbetslöshet, förmåner vid

ålderdom, förmåner vid arbetsskada, familje-

förmåner, förmåner vid moderskap, för-

måner vid invaliditet och förmåner till

efterlevande, som komplettering av det

skydd som ges enligt regel 4.1 om hälso- och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

184

liability, and under other titles of this

Convention.

2. At the time of ratification, the protection

to be provided by each Member in

accordance with Regulation 4.5, paragraph 1,

shall include at least three of the nine

branches listed in paragraph 1 of this

Standard.

3. Each Member shall take steps according

to its national circumstances to provide the

complementary social security protection

referred to in paragraph 1 of this Standard to

all seafarers ordinarily resident in its

territory. This responsibility could be

satisfied, for example, through appropriate

bilateral or multilateral agreements or

contribution-based systems. The resulting

protection shall be no less favourable than

that enjoyed by shoreworkers resident in

their territory.

4. Notwithstanding the attribution of

responsibilities in paragraph 3 of this

Standard, Members may determine, through

bilateral and multilateral agreements and

through provisions adopted in the

framework of regional economic integration

organizations, other rules concerning the

social security legislation to which seafarers

are subject.

5. Each Member's responsibilities with

respect to seafarers on ships that fly its flag

shall include those provided for by

Regulations 4.1 and 4.2 and the related

provisions of the Code, as well as those that

are inherent in its general obligations under

international law.

6. Each Member shall give consideration to

the various ways in which comparable

benefits will, in accordance with national law

and practice, be provided to seafarers in the

absence of adequate coverage in the

branches referred to in paragraph 1 of this

Standard.

7. The protection under Regulation 4.5,

paragraph 1, may, as appropriate, be contain-

ed in laws or regulations, in private schemes

or in collective bargaining agreements or in a

combination of these.

sjukvård och 4.2 om redarens ansvar, och i

andra kapitel i denna konvention.

2. Vid tidpunkten för ratifikation skall det

skydd som varje medlemsstat skall tillhanda-

hålla enligt regel 4.5 punkt 1 innefatta minst

tre av de nio områden som listas i punkt 1 i

denna standard.

3. Varje medlemsstat skall vidta åtgärder

enligt sina nationella villkor för att ge det

kompletterande socialförsäkringsskydd som

avses i punkt 1 i denna standard till alla sjö-

män som vanligtvis bor på dess territorium.

Detta ansvar kan exempelvis uppfyllas

genom lämpliga bilaterala eller multilaterala

avtal eller avgiftsbaserade system. Det skydd

som ges får inte vara mindre förmånligt än

det som landbaserad personal som bor på

dess territorium har.

4. Trots tilldelningen av uppgifter i punkt 3 i

denna standard får medlemsstater, genom

bilaterala och multilaterala avtal och genom

regler som antagits inom regionala organisa-

tioner för ekonomisk integration, fastställa

andra regler om den socialförsäkringslags-

tiftning som sjömännen lyder under.

5. Varje medlemsstats skyldigheter gente-

mot sjömän på fartyg som för dess flagg

skall innefatta de som föreskrivs i reglerna

4.1 och 4.2 och motsvarande bestämmelser i

koden, samt de som ingår i dess allmänna

skyldigheter enligt internationell lag.

6. Varje medlemsstat skall överväga olika

sätt att i brist på tillräcklig täckning inom de

områden som nämns i punkt 1 i denna

standard ge sjömän likvärdiga förmåner

enligt nationell lag och praxis.

7. Skyddet enligt regel 4.5 punkt 1 får i

tillämpliga fall inrymmas i lagar eller andra

författningar, privata system, kollektivavtal

eller en kombination av dessa.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

185

8. To the extent consistent with their

national law and practice, Members shall

cooperate, through bilateral or multilateral

agreements or other arrangements, to ensure

the maintenance of social security rights,

provided through contributory or non-

contributory schemes, which have been

acquired, or are in the course of acquisition,

by all seafarers regardless of residence.

9. Each Member shall establish fair and

effective procedures for the settlement of

disputes.

10. Each Member shall at the time of

ratification specify the branches for which

protection is provided in accordance with

paragraph 2 of this Standard. It shall

subsequently notify the Director-General of

the International Labour Office when it

provides social security protection in respect

of one or more other branches stated in

paragraph 1 of this Standard. The Director-

General shall maintain a register of this

information and shall make it available to all

interested parties.

11. The reports to the International Labour

Office pursuant to article 22 of the

Constitution, shall also include information

regarding steps taken in accordance with

Regulation 4.5, paragraph 2, to extend

protection to other branches.

Guideline

Guideline B4.5 – Social security

1. The protection to be provided at the time

of ratification in accordance with Standard

A4.5, paragraph 2, should at least include the

branches of medical care, sickness benefit

and employment injury benefit.

2. In the circumstances referred to in

Standard A4.5, paragraph 6, comparable

benefits may be provided through insurance,

bilateral and multilateral agreements or

other effective means, taking into

consideration the provisions of relevant

collective bargaining agreements. Where

such measures are adopted, seafarers covered

by such measures should be advised of the

8. I den mån det är förenligt med medlems-

staternas nationella lag och praxis skall de

genom bilaterala eller multilaterala avtal eller

andra arrangemang samarbeta för att upp-

rätthålla den rätt till socialförsäkring,

avgiftsfinansierad

eller

inte

avgifts-

finansierad, som alla sjömän oberoende av

bostadsort har fått eller håller på att få.

9. Varje medlemsstat skall inrätta rättvisa

och effektiva förfaranden för att lösa tvister.

10. Medlemsstaterna skall vid tidpunkten för

ratifikation ange de områden för vilka skydd

ges enligt punkt 2 i denna standard. De skall

sedan meddela generaldirektören för

Internationella arbetsbyrån när de tillhanda-

håller socialförsäkringsskydd inom ett eller

flera av de områden som anges i punkt 1 i

denna standard. Generaldirektören skall

hålla ett register över dessa uppgifter som

skall vara tillgängligt för alla berörda parter.

11.

Rapporterna

till

Internationella

arbetsbyrån enligt artikel 22 i stadgan skall

också innefatta uppgifter om åtgärder som

vidtagits enligt regel 4.5 punkt 2, för att

utsträcka skyddet till andra områden.

Anvisning

Anvisning B4.5 – Socialförsäkring

1. Det skydd som skall tillhandahållas vid

tidpunkten för ratifikation enligt standard

A4.5 punkt 2, bör minst innefatta områdena

hälso- och sjukvård, förmåner vid sjukdom

och förmåner vid arbetsskada.

2. Under de omständigheter som avses i

standard A4.5 punkt 6, får likvärdiga

förmåner ges genom försäkring, bilaterala

och multilaterala avtal eller på annat

verksamt sätt, varvid man bör ta hänsyn till

bestämmelserna i gällande kollektivavtal.

Där sådana åtgärder vidtas bör den sjöman

som omfattas få information om på vilket

sätt socialförsäkringsskydd kommer att

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

186

means by which the various branches of

social security protection will be provided.

3. Where seafarers are subject to more than

one national legislation covering social

security, the Members concerned should

cooperate in order to determine by mutual

agreement which legislation is to apply,

taking into account such factors as the type

and level of protection under the respective

legislations which is more favourable to the

seafarer concerned as well as the seafarer's

preference.

4. The procedures to be established under

Standard A4.5, paragraph 9, should be

designed to cover all disputes relevant to the

claims of the seafarers concerned,

irrespective of the manner in which the

coverage is provided.

5. Each Member which has national

seafarers, non-national seafarers or both

serving on ships that fly its flag should

provide the social security protection in the

Convention as applicable, and should

periodically review the branches of social

security protection in Standard A4.5,

paragraph 1, with a view to identifying any

additional branches appropriate for the

seafarers concerned.

6. The seafarers' employment agreement

should identify the means by which the

various branches of social security

protection will be provided to the seafarer

by the shipowner as well as any other

relevant information at the disposal of the

shipowner, such as statutory deductions

from the seafarers' wages and shipowners'

contributions which may be made in

accordance with the requirements of

identified authorized bodies pursuant to

relevant national social security schemes.

7. The Member whose flag the ship flies

should, in effectively exercising its

jurisdiction over social matters, satisfy itself

that

the

shipowners'

responsibilities

concerning social security protection are

met, including making the required

contributions to social security schemes.

tillhandahållas på de olika områdena.

3. När sjömän lyder under fler än en

nationell lagstiftning om socialförsäkring

bör berörda medlemsstater gemensamt i

ömsesidiga avtal fastställa vilken som skall

tillämpas, med beaktande av vilken art och

nivå på skyddet i respektive lagstiftning som

är förmånligast för den berörda sjömannen,

och sjömannens preferens.

4. De förfaranden som skall fastställas enligt

standard A4.5 punkt 9, bör utformas så att

de omfattar alla tvister som rör den berörda

sjömannens anspråk, oberoende av det sätt

på vilket täckning ges.

5. Varje medlemsstat som har nationell

och/eller icke-nationell sjömän som tjänst-

gör på fartyg som för dess flagg bör till-

handahålla det socialförsäkringssky