Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro

Regeringens proposition 2013/14:84

Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar Prop. och autogireringar i euro 2013/14:84

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 februari 2014

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 31 mars 2012 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 i kraft (Sepa-förordningen). Genom ikraftträdandet är förordningen till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater inom Europeiska unionen. Sepa-förordningen syftar till att skapa gemensamma regler för betalningar och autogireringar i euro inom Europeiska unionen. Samma villkor ska gälla oavsett om en transaktion i euro är nationell eller gränsöverskridande. Sepa-förordningen innehåller vissa bestämmelser som förpliktar medlemsstaterna att vidta kompletterande åtgärder i nationell rätt. I propositionen föreslås att förordningen kompletteras genom ändringar i lagen (2010:751) om betaltjänster. Ändringarna innebär bl.a. att Finansinspektionen utses till behörig myndighet enligt Sepaförordningen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juni 2014. I propositionen föreslås även en förlängd övergångsperiod för understödsföreningar. Lagen (1972:262) om understödsföreningar upphävdes i samband med införandet av den nya försäkringsrörelselagen. Enligt lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) får befintliga understödsföreningar fortsätta att driva sin verksamhet enligt 1972 års lag till utgången av 2014. Innan övergångsperiodens slut måste föreningarna ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen eller träda i likvidation. Förslaget innebär att övergångsperioden för

understödsföreningar förlängs till utgången av 2017. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2015.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, 2. lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 8 kap. 1, 8 och 23 §§ ska ha följande lydelse, dels att det närmast före 8 kap. 23 § ska införas en rubrik av följande lydelse.

8 kap.

1 §

EUT L 266, 9.10.2009, s. 11 (Celex 32009R0924). EUT L 94, 30.3.2012, s. 22 (Celex 32012R0260).

samhet, om inte annat följer av samhet, om inte annat följer av denna lag. denna lag. Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§.

8 § Om ett betalningsinstitut har Om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra författningar som 924/2009, Europaparlamentets reglerar institutets verksamhet, och rådets förordning (EU) nr institutets bolagsordning, stadgar, 260/2012 , andra författningar som reglemente eller interna reglerar institutets verksamhet, instruktioner som har sin grund i institutets bolagsordning, stadgar, en författning som reglerar reglemente eller interna institutets verksamhet, ska Finans- instruktioner som har sin grund i inspektionen ingripa. en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.

23 § Om en registrerad betaltjänst- Om en registrerad betaltjänstleverantör eller den som ansvarar leverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem har för ett betalningssystem har åsidoåsidosatt sina skyldigheter enligt satt sina skyldigheter enligt denna denna lag, Europa-parlamentets lag, Europaparlamentets och rådets och rådets förordning (EG) nr förordning (EG) nr 924/2009, 924/2009 eller andra författningar Europaparlamentets och rådets som reglerar dess verksamhet, ska förordning (EU) nr 260/2012 eller Finansinspektionen förelägga den andra författningar som reglerar registrerade betaltjänstleveran- dess verksamhet, ska Finanstören eller den som ansvarar för ett inspektionen förelägga den betalningssystem att inom viss tid registrerade betaltjänstleveranvidta åtgärder för att komma till tören eller den som ansvarar för ett rätta med situationen eller att betalningssystem att inom viss tid upphöra med verksamheten. vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga 7

betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

7 §

Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar. Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregistret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation. Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

3 Ärendet och dess beredning

3.1 Sepa-förordningen

Europaparlamentet och rådet antog den 14 mars 2012 förordning (EU) nr 260/2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (Sepa-förordningen). Förordningen finns i bilaga 1 . Förordningen trädde i kraft den 31 mars 2012. En faktapromemoria om förslaget till EU-förordning överlämnades till riksdagen i januari 2011 (2010/11:FPM61). I september 2013 remitterade Finansdepartementet en promemoria med titeln ”Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro”. I pro memorian föreslås ändringar i lagen (2010:751) om betaltjänster för att komplettera Sepa-förordningens bestämmelser. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3501).

Lagrådet Regeringen beslutade den 12 december 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 5 . Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har ett nytt avsnitt om betaltjänstlagen införts (avsnitt 4.2). Vidare har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

3.2 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar

Lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL, upphävdes i samband med införandet av den nya försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL. Enligt lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), införandelagen, får befintliga understödsföreningar fortsätta att driva sin verksamhet enligt UFL till utgången av 2014. Innan övergångsperiodens slut måste föreningarna ansöka om tillstånd enligt FRL eller träda i likvidation. Regeringen beslutade i februari 2010 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), kallat Solvens II-direktivet, ska genomföras i svensk rätt (dir. 2010:14). I uppdraget ingick att särskilt analysera och föreslå hur försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet ska regleras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Solvens II-utredningen. Solvens II-utredningen överlämnade i oktober 2011 betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68).

Utredningen föreslår bl.a. att övergångsperioden för samtliga understödföreningar ska förlängas från utgången av 2014 till utgången av 2015. För att komplettera beredningsunderlaget har Finansdepartementet upprättat promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet. I promemorian föreslås bl.a. att övergångsperioden för understödsföreningarna ska förlängas till utgången av 2017 i avvaktan på en revidering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kallat tjänstepensionsdirektivet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 . En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi2011/4348). För att möjliggöra nybildning av svenska tjänstepensionsinstitut har regeringen i mars 2013 beslutat att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en ny reglering för sådana institut (dir. 2013:32). I uppdraget ingår även att ta fram förslag till övergångs- och ombildningsregler för befintliga institut som kan omfattas av tjänstepensionsdirektivets definition av tjänstepensionsinstitut. Utredningen skulle ha lämnat sitt betänkande senast den 31 december 2013, men har fått förlängd tid till den 30 maj 2014 (dir. 2013:117). I denna proposition behandlar regeringen endast frågan om en förlängd övergångsperiod för understödsföreningar.

Lagrådet Den ändring som nu föreslås i införandelagen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

4 Sepa - förordningen

4.1 Bakgrund

Sepa (Single Euro Payments Area) är ett gemensamt eurobetalningsområde för Europeiska unionen (EU). Inom Sepa ska gemensamma regler och rutiner gälla för betalningar och autogireringar som görs i euro. Det betyder att samma villkor ska gälla för såväl nationella som gränsöverskridande betaltjänster. Arbetet med att ta fram gemensamma standarder startades genom det s.k. Sepa-projektet. Projektet var ursprungligen avsett att vara i huvudsak marknadsdrivet. Det bedrevs av organisationen European Payments Council (EPC), som bildades av europeiska banker och bankföreningar i samarbete med Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB). Syftet med projektet var att skapa enhetliga system för gränsöverskridande och nationella betalningar i euro, vilket skulle leda till en effektiv konkurrens och innebära fördelar för hela EU:s ekonomi. EU:s konsumenter och företag skulle därmed ges konkurrenskraftigt prissatta, användarvänliga och tillförlitliga betaltjänster för betalningar i 11

euro. Den europeiska banksektorns självreglerande åtgärder och övergången till Sepa ansågs emellertid gå för långsamt. Kommissionen presenterade därför i december 2010 ett förslag till en förordning om antagande av tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (KOM[2010] 775 slutlig). Sepa-förordningen utgör ett komplement till Europaparlamentets och rådets direktiv (2007/64/EG) av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (betaltjänstdirektivet). Betaltjänstdirektivet utgör den rättsliga ramen för, eller annorlunda uttryckt, en harmoniserad rättslig grund för Sepa (se KOM[2010] 775 slutlig s. 3 och 4). Direktivet ställer upp verksamhetskrav för de aktörer som tillhandahåller betaltjänster, regler om marknadstillträde för nya betaltjänstleverantörer, regler om krav på information samt regler om såväl betaltjänstanvändares som betaltjänstleverantörers rättigheter och skyldigheter. Direktivets syfte är att uppnå en mer harmoniserad inre marknad för betaltjänster inom EU. Betalningar inom EES-området ska vara lika enkla, effektiva och säkra som nationella betalningar (prop. 2009/10:220 s. 71). Betaltjänstdirektivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen). På betaltjänstområdet finns också Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om att lika avgifter ska tas ut för nationella och gränsöverskridande betalningar i euro. Förordningen innehåller också bestämmelser som innebär att medlemsstaterna måste komplettera nationell rätt med regler om bl.a. behörig myndighet. Förordningen har kompletterats genom att bestämmelser införts i betaltjänstlagen.

4.2 Betaltjänstlagen

Sepa-förordningen utgör, som redogjorts för i avsnitt 4.1, ett komplement till betaltjänstdirektivet. Direktivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom betaltjänstlagen. Betaltjänstlagen innehåller bl.a. bestämmelser om vilken information som ska ges i samband med tillhandahållande och genomförande av betaltjänster och vilka krav som ställs i samband med att betalningstransaktioner genomförs. Med betaltjänster avses bl.a. tjänster som gör det möjligt att göra insättningar på och uttag av kontanter från ett betalkonto, genomförande av betalningstransaktioner genom autogiro, kontokort eller andra betalningsinstrument och kontobaserade betalningar samt penningöverföringar. Med betaltjänstleverantör avses tillhandahållare av betaltjänster, exempelvis banker och kreditmarknadsföretag, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer.

För att tillhandahålla en eller flera betaltjänster krävs tillstånd av Finansinspektionen. Tillstånd enligt betaltjänstlagen behövs emellertid inte för banker och kreditmarknadsföretag, institut för elektroniska pengar och företag som har undantagits från tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om eletroniska pengar, myndigheter samt motsvarande utländska företag eller organ. Fysiska och juridiska personer som driver betaltjänstverksamhet i mindre omfattning kan undantas från kravet på tillståndsplikt. De ska i så fall i stället registreras hos Finansinspektionen.

4.3 Sepa-förordningens innehåll

Sepa-förordningen syftar till att harmonisera reglerna för betalningar och autogireringar i euro inom EU. Syftet är också att fastställa ett sista datum (slutdatum) för när sådana transaktioner ska genomföras i enlighet med kraven i förordningen. Sepa-förordningen omfattar betalningstransaktioner och autogireringstransaktioner i euro inom EU. Från förordningens tillämpningsområde undantas flera typer av transaktioner, exempelvis betalningstransaktioner som hanteras och utförs i system för betalning av större belopp och penningöverföringstransaktioner (artikel 1.2). En betalningsmottagares betaltjänstleverantör som kan ta emot, är nåbar för, en nationell betalning måste även vara nåbar för betalningar som initierats av en betalare genom en betaltjänstleverantör etablerad i någon av unionens medlemsstater (artikel 3). Motsvarande krav på nåbarhet gäller för autogireringar. Av förordningen följer också krav på interoperabilitet. Förenklat beskrivet innebär detta krav på att betalningssystemen ska vara kompatibla utan tekniska hinder för marknadsaktörernas hantering av betalningarna (artikel 4). Förordningens tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro innebär bl.a. att Iban-nummer ska användas vid transaktioner och att ISO 20022 XML-standard ska användas som meddelandeformat. Dessutom ställs en mängd krav i fråga om den information som ska medfölja transaktionen. Exempelvis ska BIC-koden för betalarens betaltjänstleverantör lämnas till betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (artikel 5). Slutdatum för när betalningar och autogireringar ska utföras i enlighet med Sepa-förordningen är den 1 februari 2014 (artikel 6). Det finns emellertid möjlighet för medlemsstaterna att under en övergångsperiod, fram till den 1 februari 2016, tillåta undantag från vissa av de tekniska kraven. För medlemsstater som inte har euron som valuta följer det av övergångsbestämmelserna att de tekniska kraven och även kraven på nåbarhet och interoperabilitet, måste vara uppfyllda senast den 31 oktober 2016 (artikel 16). Sepa-förordningen innehåller också regler om giltighet för medgivanden och rätt till återbetalningar, om förmedlingsavgifter för autogireringstransaktioner och om betalningars tillgänglighet (artiklarna 7 – 9). I Sepa-förordningen finns vissa bestämmelser som förpliktar medlemsstaterna att vidta kompletterande åtgärder i nationell rätt. Det ställs krav

på att varje medlemsstat ska utse behöriga myndigheter som ska utöva tillsyn över att förordningen efterlevs, att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter och att de samarbetar med varandra på visst sätt (artikel 10). Dessutom ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av förordningen (artikel 11) och inrätta förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol (artikel 12). Kommissionen har i förordningen getts befogenhet att anta delegerade akter (artiklarna 13 och 14) och senast den 1 februari 2017 ska kommissionen för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, ECB och Europeiska bankmyndigheten (Eba) presentera en rapport om tillämpningen av förordningen, om lämpligt tillsammans med ett förslag (artikel 15).

4.4 Kompletteringar till Sepa-förordningen

4.4.1 Ändringar införs i betaltjänstlagen

Regeringens förslag: Sepa-förordningen kompletteras genom att ändringar införs i betaltjänstlagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva Sepa-förordningen i svensk rätt får Sverige därför inte vidta. I förordningen anges dock att vissa nationella regler måste införas för att komplettera förordningen. Det krävs att varje medlemsstat utser en behörig myndighet med ansvar för efterlevnaden av förordningen (artikel 10.1). Vidare fordras att denna myndighet ges de befogenheter som krävs för utförandet av tillsynsuppgiften (artikel 10.3). Medlemsstaterna ska också fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av reglerna i förordningen (artikel 11) och inrätta förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol (artikel 12). De behöriga myndigheterna ska även samarbeta med varandra i enlighet med artikel 24 i direktiv 2007/64/EG (betaltjänstdirektivet) och artikel 31 i förordning (EU) nr 1093/2010 (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet [Europeiska bankmyndigheten], om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG) (artikel 10.4). Sepa-förordningen utgör ett komplement till det harmoniserade regelverket för betaltjänster, dvs. till betaltjänstdirektivet och förordningen om gränsöverskridande betalningar. Betaltjänstdirektivet har införlivats med svensk rätt huvudsakligen genom betaltjänstlagen. Förordningen om gränsöverskridande betalningar har kompletterats genom att bestäm- 14 melser om bl.a. behörig myndighet enligt den förordningen införts i

betaltjänstlagen. Som skäl för att föra in kompletteringarna där angavs det starka samband som finns mellan de aktiviteter som regleras i förordningen och de som regleras i betaltjänstdirektivet (prop. 2009/10:220 s. 81). Sepa-förordningen bedöms ha motsvarande starka koppling till det som regleras i betaltjänstdirektivet. Även de bestämmelser som syftar till att komplettera Sepa-förordningen bör därmed tas in i betaltjänstlagen.

4.4.2 Behörig myndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt Sepa-förordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10.1 i Sepaförordningen ska medlemsstaterna utse behöriga myndigheter med ansvar för efterlevnaden av EU-förordningen. Som behöriga myndigheter kan utses offentliga myndigheter, organ som erkänns genom nationell lagstiftning eller offentliga myndigheter som genom nationell lagstiftning uttryckligen har fått befogenhet till detta, inbegripet nationella centralbanker. Medlemsstaterna får utse befintliga organ som behöriga myndigheter. Sepa-förordningen reglerar frågor på området för tillhandahållande av betaltjänster. Finansinspektionen har enligt 8 kap. 1 § första stycket betaltjänstlagen tillsyn över att bestämmelserna i betaltjänstlagen och EG-förordningen om gränsöverskridande betalningar följs. Som redogjorts för i avsnitt 4.4.1 finns det ett starkt samband mellan dessa regelverk och Sepa-förordningen. Tillsynsansvaret i fråga om dessa regelverk bör därför hållas ihop. Hos Finansinspektionen finns personal med kunskap om och insyn i finansmarknaden och myndigheten har utsetts till behörig myndighet enligt flera tidigare EU-rättsakter på det finansiella området. Sammantaget bör Finansinspektionen därför utses som behörig myndighet med ansvar för efterlevnaden av Sepaförordningen. Betaltjänstlagen bör därför ändras på så sätt att Finansinspektionens tillsyn även omfattar efterlevnaden av Sepa-förordningen.

4.4.3 Tillsyn och samarbete

Regeringens bedömning: Den tillsyn och det samarbete med andra behöriga myndigheter som Sepa-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den.

Skälen för regeringens bedömning Tillsyn Enligt artikel 10.3 i Sepa-förordningen ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheter som avses i artikel 10.1 har de befogenheter som krävs för utförandet av deras uppgifter. Det anges inte närmare vilka befogenheter som de behöriga myndigheterna ska ha vid sin tillsyn. I avsnitt 4.4.2 föreslås att det i betaltjänstlagen tas in en bestämmelse om att Finansinspektionens tillsyn ska omfatta Sepa-förordningen. Reglerna om tillsyn i betaltjänstlagen omfattar betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av betaltjänstlagen (se 8 kap. 1 § betaltjänstlagen). Beträffande sådana betaltjänstleverantörer som inte är betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer, såsom banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut), filialer till kreditinstitut från länder utanför EES samt institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare, finns regler om tillsyn i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive i lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Enligt såväl dessa lagar som betaltjänstlagen får Finansinspektionen, inom ramen för sin tillsyn, begära att verksamhetsutövarna lämnar upplysningar om sin verksamhet och de därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär. Finansinspektionen får också göra platsbesök. Som nämnts anges det inte i Sepa-förordningen vilken typ av befogenheter som de behöriga myndigheterna ska ha för sin tillsyn. Förordningen utgör ett komplement till den befintliga regleringen på betaltjänstområdet och bedömningen görs därför att det saknas skäl för att införa andra eller ytterligare tillsynsbefogenheter i fråga om efterlevnaden av Sepa-förordningen än vad som gäller på betaltjänstområdet i övrigt. Den tillsyn som Sepa-förordningen föreskriver kan således komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Samarbete I artikel 10.4 anges att de behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra i enlighet med artikel 24 i direktiv 2007/64/EG och artikel 31 i förordning (EU) nr 1093/2010. Artikel 24 i betaltjänstdirektivet innehåller regler om utbyte av information. Artikeln har införlivats med svensk rätt genom 8 kap. 4 § första stycket betaltjänstlagen. Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska dessutom samarbeta och utbyta information med ECB, nationella centralbanker och andra behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med unionsrätt som är tillämplig på betaltjänstleverantörer. Artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 innehåller bestämmelser om att Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna. Av 5 § förordning (2009:93) med instruktion för 16 Finansinspektionen följer att Finansinspektionen inom sitt ansvars-

område aktivt ska delta i det samarbete inom EU som sker inom ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn som avses i 5 a § och samarbeta med utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över finansiella marknader och finansiella företag samt i det sammanhanget bidra till att tillsynen samordnas. I 5 a § anges att Finansinspektionen är en del av det europeiska system för finansiell tillsyn som avses i förordning (EU) nr 1093/2010. Mot bakgrund av de regler som redan finns i svensk rätt görs bedömningen att några ytterligare åtgärder inte behöver vidtas för att möjliggöra det samarbete som de behöriga myndigheterna ska bedriva enligt Sepa-förordningen.

4.4.4 Ingripande vid överträdelse av bestämmelserna i Sepa-förordningen

Regeringens förslag: I betaltjänstlagen ska det framgå att Finansinspektionens möjligheter att ingripa även omfattar Sepaförordningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: I artikel 11.1 i Sepa-förordningen anges att medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av förordningen och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att dessa bestämmelser tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 11.2 ska sanktionerna inte tillämpas på konsumenter. I Sepaförordningen anges inte närmare vilka möjligheter till ingripande som de behöriga myndigheterna ska ha vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen. I betaltjänstlagen regleras Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer (8 kap. 8 § respektive 23 §). Beträffande sådana tillhandahållare av betaltjänster som inte är betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer, såsom banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut), filialer till kreditinstitut från länder utanför EES samt institut för elektroniska pengar och registrerade utgivare, finns regler om ingripanden i lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive i lagen om elektroniska pengar. Enligt nämnda lagar kan Finansinspektionen utfärda föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen. Finansinspektionen kan också utfärda ett förbud mot att verkställa beslut eller utfärda anmärkning. Finansinspektionen ska återkalla företagets tillstånd om överträdelsen är allvarlig. Om det är tillräckligt kan en varning meddelas. De sanktionsbefogenheter som Finansinspektionen har enligt den lagstiftning som redogjorts för, har bedömts uppfylla de krav i fråga om ingripanden som ställs i EG-förordningen om gränsöverskridande betalningar (prop. 2009/10:220 s. 303). Det saknas skäl att göra någon 17

annan bedömning såvitt avser de krav på sanktioner som ställs i Sepaförordningen. Gällande lagstiftning bedöms därmed uppfylla Sepaförordningens krav på sanktioner. På motsvarande sätt som det uttryckligen anges i 8 kap. 8 och 23 §§ betaltjänstlagen, att Finansinspektionen ska ingripa om skyldigheterna enligt förordningen om gränsöverskridande betalningar åsidosätts, bör det anges att bestämmelserna omfattar Sepa-förordningen. I övrigt görs bedömningen att någon ytterligare åtgärd inte behöver vidtas i svensk rätt när det gäller bestämmelserna om sanktioner i Sepa-förordningen.

4.4.5 Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol

Regeringens bedömning: Det förfarande för klagomål och tvistlösning utanför domstol som Sepa-förordningen föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den. Allmänna reklamationsnämnden , som delar bedömningen, framhåller att nämndens bankavdelning inte prövar konsumenttvister där värdet av vad som yrkas understiger 2 000 kr. Nämnden menar att detta i praktiken kan motverka möjligheten till utomrättslig prövning av tvister mellan betaltjänstanvändare som är konsumenter och betaltjänstleverantörer. Nämnden konstaterar också att den pågående utredningen om hantering av konsumenttvister utanför domstol (dir. 2013:23) kommer att ha anledning att överväga om de värdegränser som gäller i dag är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 12 i Sepaförordningen ska medlemsstaterna inrätta lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer som gäller rättigheter och skyldigheter och som uppkommit till följd av tillämpningen av förordningen. I detta syfte ska medlemsstaterna utse befintliga organ eller, då det är lämpligt, inrätta nya. Medlemsstaterna får föreskriva att artikel 12 endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller endast på dem som är konsumenter och mikroföretag (artikel 12.3). Frågan om förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol har behandlats i samband med tidigare lagstiftningsarbete. Enligt såväl artikel 83 i betaltjänstdirektivet som artikel 11 i förordningen om gränsöverskridande betalningar ska medlemsstaterna införa förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol. I det lagstiftningsärende som avsåg införlivande i svensk rätt av betaltjänstdirektivet och komplettering av förordningen om gränsöverskridande betalningar angavs sammanfattningsvis följande skäl till varför något särskilt förfarande för klagomål och tvistlösning utanför domstol inte ansågs 18 behöva införas i svensk rätt (prop. 2009/10:220 s. 77 – 82).

Enligt förordningen (2007:1041) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden (ARN) ska ARN (i) pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare, (ii) pröva tvister om skadestånd mellan fysiska personer och juridiska personer eller enskilda näringsidkare under vissa förutsättningar, (iii) yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstol, (iv) informera konsumenter och näringsidkare om myndighetens praxis, och (v) stödja den kommunala konsumentverksamhetens hantering av konsumenttvister. De tvistlösningsförfaranden som ska finnas tillgängliga tillhandahålls inom ramen för ARN:s nuvarande verksamhet. Det saknas därför anledning att särskilt reglera konsumenters möjligheter att få ett ärende om en betaltjänstleverantörs påstådda överträdelse av bestämmelser i lagen om betaltjänster prövat av nämnden. I denna del behövs därmed inga nya bestämmelser i lag för att genomföra direktivet. ARN hanterar tvister mellan konsumenter och näringsidkare. En betaltjänstanvändare som inte är konsument kan alltså inte vända sig till nämnden för att få till stånd en prövning av huruvida dennes betaltjänstleverantör har överträtt regler i lagen om betaltjänster. En sådan avgränsning av vilka som får hänskjuta tvister till behörig myndighet för prövning följer inte av direktivet. Däremot har medlemsstaterna möjlighet att särskilt föreskriva om en sådan inskränkning, dvs. att tvistlösningsförfarandena enbart ska stå öppna för de betaltjänstanvändare som är konsumenter. Den nu valda lösningen innebär alltså att denna möjlighet utnyttjas vid det svenska genomförandet av direktivets regler. Konsumentverket och Finansinspektionen tar inom ramen för sin löpande verksamhet emot klagomål och informerar när så är lämpligt klagande betaltjänstanvändare och konsumentorganisationer om möjligheten att hänskjuta ett ärende till prövning hos ARN. Som framgått innebär detta att Konsumentverket och Finansinspektionen hanterar klagomål i enlighet med klagomålshantering som ombesörjs inom ramen för myndigheternas löpande verksamhet. Det krävs därför inte några ytterligare åtgärder för att genomföra förordningen i svensk lagstiftning. På motsvarande sätt som i fråga om betaltjänstdirektivet är ARN ansvarigt organ för tvistlösning utanför domstol avseende sådana tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer som rör rättigheter och skyldigheter enligt förordningen. Tvistlösningsförfaranden som uppfyller kravet i förordningen tillhandahålls redan inom ramen för ARN:s verksamhet, såvitt avser tvister mellan konsumenter och deras betaltjänstleverantörer.

De överväganden som gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet har relevans även för frågan om komplettering av Sepa-förordningen. De tvistlösningsförfaranden som tillhandahålls av ARN och den klagomålshantering som hanteras av Konsumentverket och Finansinspektionen 19

bedöms på samma skäl uppfylla de krav som Sepa-förordningen ställer i dessa avseenden. ARN påpekar att nämnden inte prövar konsumenttvister på nämndens bankavdelning där värdet av vad som yrkas understiger 2 000 kr, vilket i praktiken kan motverka möjligheten till utomrättslig prövning av tvister mellan betaltjänstanvändare som är konsumenter och betaltjänstleverantörer. Regeringen noterar, liksom ARN, att frågan om hantering av konsumenttvister utanför domstol är föremål för utredning (dir. 2013:23). Utredaren ska bl.a. bedöma om befintliga organ för tvistlösning utanför domstol uppfyller kraven i EU-direktivet om alternativ tvistlösning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning [EG] nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG). Flera EU-rättsakter innehåller bestämmelser om tillgång till alternativa tvistlösningsorgan. Skyldigheten att tillhandahålla sådana organ och de krav som ska ställas på dessa preciseras i direktivet. Enligt direktivet får medlemsstaterna tillåta alternativa tvistlösningsorgan att avstå från att hantera en tvist, om klagomålets värde understiger eller överstiger ett på förhand fastställt tröskelbelopp. Beloppen får emellertid inte fastställas på en sådan nivå att de väsentligen försämrar konsumenternas tillgång till de alternativa tvistlösningsorganens behandling av klagomål (artikel 5.4.d och 5.5). Mot denna bakgrund bedömer regeringen att frågan om tröskelbeloppens effekter på möjligheten till utomrättslig prövning i praktiken, inte bör hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende. Till skillnad från vad som gäller enligt förordningen om gränsöverskridande betalningar och betaltjänstdirektivet får medlemsstaterna enligt Sepa-förordningen föreskriva att förfarandena för klagomål och tvistlösning endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller endast på dem som är konsumenter och mikroföretag (artikel 12.3). Enligt förordningen om gränsöverskridande betalningar får medlemsstaterna föreskriva att förfarandena endast ska tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller mikroföretag. Enligt betaltjänstdirektivet kan medlemsstaterna föreskriva att förfarandena får göras tillämpliga på konsumenter. Mikroföretag nämns inte i direktivet. Utifrån ett behov av rättslig konsekvens mellan förordningen om gränsöverskridande betalningar och direktivet gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet en tolkning som resulterade i att tillhandahållandet av tvistlösningsmekanismer också enligt förordningen skulle avse endast tvister mellan konsumenter och deras betaltjänstleverantörer. Enligt Sepa-förordningen är det alltså möjligt att välja om förfarandena för klagomål och tvistlösning ska vara tillämpliga på konsumenter eller på konsumenter och mikroföretag. Liksom i det tidigare lagstiftningsärendet görs emellertid bedömningen att det bör vara rättslig konsekvens mellan de aktuella rättsakterna. Förfarandena bör därför, liksom enligt betaltjänstdirektivet och förordningen om gränsöverskridande betalningar, vara tillämpliga endast på konsumenter. Eftersom befintliga förfaranden för klagomål och tvistlösning mellan konsumenter och näringsidkare således bedöms uppfylla kraven enligt

Sepa-förordningen, krävs inte några särskilda åtgärder i svensk rätt för att komplettera förordningen i denna del.

4.4.6 Sepa-förordningens övergångsbestämmelser

Regeringens bedömning: Övergångsbestämmelserna i Sepaförordningen föranleder inte någon åtgärd i svensk rätt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den. Skälen för regeringens bedömning: Den 1 februari 2014 är slutdatum för när betalningar och autogireringar ska utföras i enlighet med kraven i Sepa-förordningen (artikel 6.1 och 6.2). Det finns emellertid möjlighet för medlemsstaterna att under en övergångsperiod, fram till den 1 februari 2016, tillåta undantag från vissa av de tekniska kraven (artikel 16.1 och 16.3 – 16.6). Medlemsstaterna får t.ex. tillåta att betaltjänstleverantörerna under vissa förutsättningar låter konsumenterna fortsätta att använda s.k. BBAN-numret för nationella betalningstransaktioner. En medlemsstat som avser att utnyttja ett undantag ska underrätta kommissionen om detta (artikel 16.7). För betaltjänstleverantörer som är belägna i och betaltjänstanvändare som utnyttjar en betaltjänst i en medlemsstat som inte har euron som valuta följer det av övergångsbestämmelserna att de tekniska kraven, och även kraven på nåbarhet och interoperabilitet, ska vara uppfyllda senast den 31 oktober 2016 (artikel 16.2 och 16.8). För dessa medlemsstater blir det därför inte aktuellt att tillämpa något av undantagen. Sverige har inte euron som valuta. Någon åtgärd behöver inte vidtas enligt Sepa-förordningen för att övergångsbestämmelserna för medlemsstater som inte har euro som valuta ska bli tillämpliga. Sepaförordningens övergångsbestämmelser föranleder därför inte någon åtgärd i svensk rätt. Det kan noteras att kommissionen den 9 januari 2014 lämnade ett förslag till förordning om ändring av Sepa-förordningen (COM[2013] 937 final). Förslaget innebär att det görs en ändring i artikel 16.1. Enligt förslaget får betaltjänstleverantörer, utan hinder av artikel 6.1 och 6.2, fram till den 1 augusti 2014 fortsätta att genomföra betalningar som inte görs i Sepa-formatet. Dessutom föreslås att medlemsstaterna tidigast den 2 augusti 2014 får tillämpa sanktioner vid överträdelse av artikel 6.1 och 6.2. Skälet till kommissionens förslag är att det har visat sig att övergången till Sepa sannolikt inte kommer att vara helt genomförd den 1 februari 2014. Övergångsbestämmelsen föreslås därför i syfte att undvika de störningar som kan uppstå på betaltjänstområdet om betaltjänstleverantörer vägrar att acceptera betalningar som inte görs i Sepaformatet.

4.4.7 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringen ska träda i kraft den 1 juni 2014.

Promemorians förslag innebär ett ikraftträdande den 1 maj 2014. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag: Av ikraftträdandebestämmelsen (artikel 18) i Sepa-förordningen följer att förordningen träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Offentliggörandet skedde den 30 mars 2012. Förordningen trädde därmed i kraft den 31 mars 2012. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Av Sepa-förordningen följer att medlemsstaterna senast den 1 februari 2013 ska underrätta kommissionen om de behöriga myndigheter som har utsetts (artikel 10.2). Senast samma dag ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av förordningen och senast den 1 augusti 2013 underrätta kommissionen om dessa bestämmelser (artikel 11.1). Senast den 1 februari 2013 ska medlemsstaterna även underrätta kommissionen om de organ som har inrättats eller utsetts för att hantera klagomål och tvistlösning (artikel 12.2). Mot den redovisade bakgrunden bör den lagändring som föreslås träda i kraft så snart som det är möjligt, vilket bedöms vara den 1 juni 2014.

5 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar

5.1 Bakgrund och gällande rätt

För befintliga understödsföreningar gäller lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL. Med en understödsförening avses en förening för inbördes bistånd som, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddelar annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring (1 §). Vidare ska en understödsförening vara sluten på så sätt att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande en viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig. Understödsföreningarna ska vara registrerade hos Finansinspektionen och stå under tillsyn av denna (3 §). Understödsföreningarna brukar indelas med utgångspunkt i vilken form av försäkring som meddelas. Det finns pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Pensionskassorna meddelar i huvudsak pensionsförsäkring och indelas i tjänstepensionskassor och andra pensionskassor.

Dagens understödsföreningar meddelar framför allt pensionsförsäkring, men även annan livförsäkring såsom begravningsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. Det finns för närvarande 75 föreningar registrerade hos Finansinspektionen, varav 36 står under begränsad tillsyn. I samband med införandet av FRL upphävdes UFL. Enligt 7 § lagen om införande av FRL får befintliga föreningar fortsätta att driva verksamheten enligt UFL till utgången av 2014 eller, om en ansökan om tillstånd enligt FRL då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan inte har getts in före utgången av 2014 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. I remissbehandlingen inför införandet av FRL gjordes invändningen att svenska tjänstepensionskassor ålades strängare kapitalkrav än tjänstepensionsinstituten i övriga EES-länder. I förarbetena till FRL betonades att tjänstepensionsmarknaden i stort sett var en nationell begivenhet och att inordningen av tjänstepensionskassorna i FRL medförde fördelar som uppvägde nackdelarna i fråga om konkurrensneutralitet på europeisk nivå. Det framhölls dock att förnyade överväganden kommer att göras inom ramen för genomförandet av Solvens II-direktivet (prop. 2009/10:246 s. 216 f.). Solvens II-utredningen överlämnade i oktober 2011 betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68). Utredningen föreslår bl.a. att övergångsperioden för understödföreningar ska förlängas från utgången av 2014 till utgången av 2015 i avvaktan på en ny lag om tjänstepensionsrörelse. Även Finansdepartementet har i promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet föreslagit en förlängning av övergångsperioden för understödsföreningar. I promemorian föreslås en förlängning till utgången av 2017 i avvaktan på en revidering av tjänstepensionsdirektivet. Vid remissbehandlingen av promemorian uttryckte flera remissinstanser oro över att det inte går att bilda några nya tjänstepensionsinstitut i Sverige sedan upphävandet av UFL. Regeringen har därefter tillsatt en särskild utredare med uppdrag att bl.a. ta fram förslag till en ny lagstiftning för tjänstepensionsinstitut.

5.2 Förlängd övergångsperiod

Regeringens förslag: Övergångsperioden för understödsföreningarna förlängs från utgången av 2014 till utgången av 2017.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Finansinspektionen anser att en förlängning av övergångsperioden är angelägen, men att den enbart ska omfatta sådana föreningar som driver tjänstepensionsverksamhet. Det finns inte något behov av att förlänga övergångsperioden för övriga föreningar, eftersom dessa endast kommer ha möjlighet att fortsätta sin

verksamhet som försäkringsförening enligt FRL. Vidare anser inspektionen att det ålderdomliga regelverket för föreningarna medför tillämpningssvårigheter. UFL var redan innan upphävandet i stort behov av revidering eftersom den hänvisar till bl.a. 1982 års försäkringsrörelselag. Regleringen har blivit alltmer obsolet sedan upphävandet. Även Sveriges advokatsamfund anser att en förlängning av övergångsperioden är både önskvärd och nödvändig, men framhåller att den nuvarande regleringen är ålderdomlig och att detta medför en osäkerhet för föreningarna. Vidare menar samfundet att en längre övergångsperiod kan medföra en viss snedvridning mellan föreningar som ombildas till försäkringsföreningar enligt FRL och föreningar som väljer att driva sin verksamhet enligt UFL. Svensk Försäkring anser att föreningarna, i vart fall till en början, bör omfattas av äldre regler. I en föränderlig värld kan det emellertid uppkomma problem för föreningarna att tillämpa en upphävd lag. Detta bör lösas genom att föreningarna efter en övergångsperiod får tillämpa en ny lagstiftning för tjänstepensionsinstitut eller att UFL återinförs under övergångsperioden. Vid bestämmandet av övergångsperiodens längd bör hänsyn tas till att tjänstepensionsdirektivet kan komma att försenas. Tjänstepensionsförbundet anser att UFL bör återinföras i avvaktan på det nya tjänstepensionsdirektivet. Försäkringsjuridiska Föreningen anser att understödsföreningarna ska inordnas i FRL, eftersom det kan ifrågasättas om den nuvarande övergångsregeln är förenlig med Solvens II-direktivet. Skälen för regeringens förslag: För närvarande är det inte möjligt att bilda några nya svenska tjänstepensionsinstitut i annan form än som pensionsstiftelse. Enligt regeringens mening är detta otillfredsställande. Det är därför angeläget att det möjliggörs nybildning av svenska tjänstepensionsinstitut. Inrättandet av en ny nationell reglering för tjänstepensionsinstitut fordrar emellertid noggranna överväganden. Regeringen har därför tillsatt en särskild utredare som ska analysera och överväga vilka krav som ska ställas på svenska institut för att de ska omfattas av tjänstepensionsdirektivet. Utredaren ska även lämna förslag till övergångs- och ombildningsregler för befintliga institut som är tjänstepensionsinstitut. Uppdraget ska redovisas senast den 30 maj 2014 (dir 2013:32 och 117). Därefter ska betänkandet remissbehandlas och beredas i sedvanlig ordning. Först efter en sådan beredning kan regeringen ta ställning till hur tjänstepensionsinstituten ska regleras i svensk rätt. Vidare står tjänstepensionsdirektivet inför en översyn. Med stor sannolikhet kommer ett förslag till ett omarbetat tjänstepensionsdirektiv att presenteras under våren 2014. I avvaktan på en ny lagstiftning för tjänstepensionsinstitut bör övergångsperioden för understödsföreningar förlängas till utgången av 2017. En sådan förlängning möjliggör för befintliga tjänstepensionskassor att fortsätta att driva verksamheten enligt UFL i avvaktan på den nya lagstiftningen. De eventuella nackdelar som en fortsatt tillämpning av UFL kan medföra får anses acceptabla med hänsyn till förlängningens längd. Det kan noteras att förslaget ger alla understödsföreningar, inte bara tjänstepensionskassor, möjlighet att tillämpa de upphävda bestäm- 24 melserna i UFL till utgången av 2017. De understödsföreningar som inte

driver tjänstepensionsverksamhet är, som Finansinspektionen påpekat, inte direkt berörda av den kommande lagstiftningen om tjänstepensionsinstitut. Dessa understödsföreningar påverkas dock inte negativt av förslaget utan ges endast en möjlighet att fortsätta tillämpa de upphävda bestämmelserna ytterligare en tid. Regeringen konstaterar att det, som Advokatsamfundet har påpekat, finns en viss risk för snedvridning mellan sådana understödsföreningar som väljer att ombilda sig omgående och sådana föreningar som avvaktar en ombildning intill övergångsperiodens utgång. Det kan dock noteras att ännu har ingen understödsförening ombildats sedan möjligheten infördes i april 2011. Det får anses troligt att flertalet av föreningarna kommer att utnyttja även den förlängda övergångsperioden. Regeringen anser att nackdelarna som en eventuell snedvridning kan orsaka får anses acceptabla med hänsyn till förlängningens längd. Försäkringsjuridiska Föreningen ifrågasätter om övergångsregleringen är förenlig med Solvens II-direktivet. Det kan finnas anledning att återkomma till denna fråga i samband med genomförandet av Solvens IIdirektivet och införandet av den nya lagstiftningen för tjänstepensionsinstitut. Regeringen anser dock inte att invändningen utgör ett hinder mot en förlängd övergångsperiod.

6 Förslagens konsekvenser

6.1 Sepa-förordningen

De förslag som lämnas i denna proposition bedöms inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin. Förslagen bedöms inte heller ha några omedelbara effekter på enskilda betaltjänstleverantörer eller betaltjänstanvändare. Förslagen innebär att Finansinspektionens tillsyn kommer att utvidgas till att omfatta också efterlevnaden av bestämmelserna i Sepaförordningen. Slutdatum för när betalningar och autogireringar ska utföras i enlighet med de tekniska kraven i förordningen är för Sveriges del den 31 oktober 2016. Antalet eurobetalningar i länderna utanför euroområdet har uppskattats till endast två procent av alla eurobetalningar (KOM[2010] 775 slutlig s. 7). Sammantaget innebär detta att även om tillsynen över efterlevnaden av förordningen kommer att innebära en viss ökning av inspektionens arbetsbelastning, bedöms denna inte öka i sådan omfattning att myndigheten inte kan hantera denna arbetsuppgift inom ramen för befintliga anslag. Av Sepa-förordningen följer att Finansinspektionen ska samarbeta med andra behöriga myndigheter inom EES. De ökade kostnader som detta kan innebära för Finansinspektionen ska rymmas inom befintliga budgetramar. Sepa-förordningens krav på tvistlösningsförfarande och klagomålshantering har här bedömts kunna hanteras av ARN respektive Finansinspektionen och Konsumentverket inom ramen för deras befintliga

verksamheter. De kostnader som detta kan medföra för dessa myndigheter ska hanteras inom befintliga ramar.

6.2 Förlängd övergångsperiod för understödsföreningar

Förslaget om förlängd övergångsperiod för understödsföreningar innebär att tjänstepensionskassorna, liksom övriga befintliga understödsföreningar får tillämpa UFL till utgången av 2017. Förslaget möjliggör för tjänstepensionskassorna att tillämpa regler som baseras på tjänstepensionsdirektivet i avvaktan på den nya lagstiftningen för tjänstepensionsinstitut. Även övriga understödsföreningar får möjlighet att tillämpa UFL under ytterligare en tid. Förslaget bedöms inte ge upphov till några konsekvenser i form av merkostnader för Finansinspektionen eller i övrigt orsaka några kostnader för det allmänna.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

8 kap.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Bilaga 1

L 94/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 260/2012

av den 14 mars 2012

om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR stordriftsfördelar, ökad effektivitet och starkare konkur­ ANTAGIT DENNA FÖRORDNING rens bör följaktligen leda till en prispress nedåt på elek­ troniska betaltjänster i euro grundad på ett ”bäst i klas­ sen”-system. Effekterna av detta torde vara betydande, med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ inte minst i medlemsstater där betalningar är relativt sätt, särskilt artikel 114, dyra jämfört med i andra medlemsstater. Övergången till Sepa bör därför inte åtföljas av övergripande pris­ ökningar för användarna av betaltjänsten (nedan kallade betaltjänstanvändare ) i allmänhet, och i synnerhet inte för med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, konsumenterna. När betaltjänstanvändaren är en kon­ sument, bör man i stället uppmuntra principen om att inga högre avgifter tas ut. Kommissionen kommer att efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ fortsätta att övervaka prisutvecklingen i betalningssektorn nella parlamenten, och uppmanas att tillhandahålla en årlig analys av denna.

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), (2) Det är mycket viktigt såväl ekonomiskt som politiskt att Sepa blir en framgång. Sepa är helt i linje med Europa 2020-strategin, som syftar till att skapa en smartare eko­ med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ nomi med ett välstånd som bygger på innovation och en téns yttrande ( 2 ), mer effektiv användning av tillgängliga resurser. Europa­ parlamentet har, genom sina resolutioner om genom­ förandet av Sepa av den 12 mars 2009 ( 4 ) och den 10 mars 2010 ( ), betonat vikten av en snabb övergång ), och 5 i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 till Sepa, liksom rådet, i dess slutsatser av den 2 december 2009.

av följande skäl:

(3) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre (1) Att skapa en integrerad marknad för elektroniska betal­ marknaden ( 6 ) föreskrivs en modern rättslig grund för ningar i euro utan någon skillnad mellan nationella och skapandet av en inre marknad för betalningar, av vilken gränsöverskridande betalningar är nödvändigt för att den Sepa är en väsentlig del. inre marknaden ska fungera väl. I detta avseende syftar projektet med det gemensamma eurobetalningsområdet (nedan kallat Sepa ) till att utveckla gemensamma unions­ omfattande betaltjänster som ska ersätta de nuvarande (4) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr nationella betaltjänsterna. Genom införandet av öppna 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskri­ gemensamma standarder, regler och förfaranden för be­ dande betalningar i gemenskapen ( 7 ) föreskrivs också ett talning och en integrerad betalningshantering bör Sepa antal åtgärder som underlättar Sepas framgångsrika ge­ ge unionens konsumenter och företag säkra, konkurrens­ nomförande, som exempelvis en utvidgning av principen mässigt prissatta, användarvänliga och tillförlitliga betal­ om lika avgifter till gränsöverskridande autogireringar tjänster i euro. Detta bör gälla för Sepa-betalningar inom och nåbarhet för autogireringar. och över nationella gränser, på samma grundläggande villkor och i enlighet med samma rättigheter och skyl­ digheter oavsett var de sker i unionen. Sepa bör kom­ pletteras på ett sätt som underlättar tillträdet för nya (5) Den europeiska banksektorns självreglerande åtgärder ge­ marknadsaktörer och utvecklingen av nya produkter nom Sepa-initiativet har inte visat sig vara tillräckliga för samt skapar gynnsamma förutsättningar för en ökad att påskynda en gemensam övergång till unionsomfat­ konkurrens när det gäller betaltjänster och för en obe­ tande system för betalningar och autogireringar på ut­ hindrad utveckling och ett snabbt genomförande av in­ buds- och efterfrågesidan. I synnerhet har konsumentnovationer på betalningsområdet i hela unionen. Ökade och andra användarintressen inte beaktats tillräckligt

( 1 ) EUT C 155, 25.5.2011, s. 1. ( 4 ) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 166. ( 2 ) EUT C 218, 23.7.2011, s. 74. ( 5 ) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 43. ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2012 (ännu ej ( 6 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1. offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 februari 2012. ( 7 ) EUT L 266, 9.10.2009, s. 11.

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/23

och på ett transparent sätt. Alla relevanta aktörer bör ringar som föreskrivs i denna förordning endast gälla den kunna göra sin röst hörd. Denna självreglering har dess­ betalning eller autogirering som ligger bakom dessa utom inte omfattats av lämpliga förvaltningsåtgärder, vil­ transaktioner. ket till en del kan förklara den långsamma efterfråge­ ökningen. Det nyligen inrättade Sepa-rådet utgör en be­ tydande förbättring av styrningen av Sepa-projektet, men i grunden och formellt ligger styrningen fortfarande i (8) I de allra flesta betaltjänsttransaktioner inom unionen är händerna på Europeiska betalningsrådet (EPC). Kommis­ det möjligt att identifiera ett unikt betalkonto enbart sionen bör därför se över styrningsarrangemangen för genom användning av Iban-numret utan att dessutom hela Sepa-projektet före utgången av 2012 och vid behov specificera BIC-koden. Därför har banker i ett antal med­ lägga fram ett förslag. I samband med översynen bör lemsstater redan upprättat register, databaser eller andra man bland annat granska sammansättningen av EPC, tekniska medel för att identifiera den BIC-kod som mot­ samverkan mellan EPC och en övergripande styrnings­ svarar ett specifikt Iban-nummer. BIC-koden krävs bara i struktur som Sepa-rådet och rollen för denna övergri­ ett mycket litet antal återstående fall. Det verkar oberät­ pande struktur. tigat och överdrivet betungande att tvinga alla betalare och betalningsmottagare över hela unionen att tillhanda­ hålla BIC-koden vid sidan av Iban-numret för det begrän­ sade antal fall där det för närvarande är nödvändigt. Det (6) Endast en snabb och omfattande övergång till unions­ skulle vara mycket enklare om betaltjänstleverantörer och omfattande betalningar och autogireringar kommer att andra parter löste och eliminerade de fall där ett betal­ konto inte otvetydigt kan identifieras genom ett givet göra det möjligt att utnyttja alla fördelar med en integre­ rad betalningsmarknad, så att de höga kostnaderna för Iban-nummer. Därför bör de nödvändiga tekniska med­ den samtidiga driften av såväl ”äldre” instrument som len utvecklas så att alla användare otvetydigt kan identi­ Sepa-produkter kan avskaffas. Regler bör därför antas fiera ett betalkonto med enbart ett Iban-nummer. för genomförandet av alla betalningstransaktioner och autogireringstransaktioner i euro inom unionen. I detta skede bör emellertid inte korttransaktioner innefattas, (9) För att en betalning ska genomföras måste betalnings­ eftersom gemensamma standarder för kortbetalning mottagarens betalkonto vara nåbart. För att främja ett inom unionen fortfarande håller på att utvecklas. Pen­ framgångsrikt införande av unionsomfattande tjänster ningöverföringar, internt hanterade betalningar, betal­ för betalning och autogirering bör därför ett nåbarhets­ ningstransaktioner av större belopp, betalningar mellan krav inrättas inom hela unionen. För att förbättra trans­ betaltjänstleverantörer för egen räkning och betalningar parensen är det dessutom lämpligt att konsolidera det via mobiltelefoner eller med hjälp av annan teleutrust­ kravet med nåbarhetskravet för autogireringar som redan ning eller digital eller informationsteknisk utrustning bör införts genom förordning (EG) nr 924/2009 i en enda inte omfattas av dessa regler eftersom dessa betaltjänster rättsakt. Alla betalningsmottagares betalkonton som är inte är jämförbara med betalningar eller autogireringar. nåbara för en nationell betalning bör också vara nåbara Då ett betalkort vid försäljningsstället eller någon annan via en unionsomfattande betalningsordning. Alla betala­ utrustning, exempelvis en mobiltelefon, används för att res betalkonton som är nåbara för en nationell autogire­ initiera en betalningstransaktion, antingen vid försälj­ ring bör också vara nåbara via en unionsomfattande au­ ningsstället eller på distans, vilket direkt ger upphov till togireringsordning. Detta bör vara tillämpligt oberoende en betalning eller en autogirering till eller från ett betal­ av huruvida en betaltjänstleverantör beslutar att delta i en konto som identifieras med existerande nationella enkla viss betalnings- eller autogireringsordning eller inte. bankkontonummer (BBAN-nummer) eller internationella bankkontonummer (Iban-nummer), bör emellertid denna betalningstransaktion omfattas. Dessutom med tanke på de specifika särdragen hos betalningar som hanteras ge­ (10) Teknisk interoperabilitet är en förutsättning för konkur­ nom system för betalning av större belopp, nämligen rens. För att skapa en integrerad marknad för elektro­ deras höga prioritet, den brådskande arten och främst niska eurobetalningssystem är det av avgörande vikt att stora belopp, är det inte lämpligt att låta sådana betal­ hanteringen av betalningar och autogireringar inte störs ningar omfattas av denna förordning. Detta undantag bör av affärsregler eller tekniska hinder såsom obligatoriskt inte inbegripa autogireringar, såvida betalaren inte ut­ deltagande i mer än ett system för att genomföra gräns­ tryckligen begärt att betalningen ska gå via ett system överskridande betalningar. Betalningar och autogireringar för betalning av större belopp. bör utföras inom ramen för ett system vars grundläg­ gande regler följs av betaltjänstleverantörer som utgör en majoritet av betaltjänstleverantörerna inom en majo­ ritet av medlemsstaterna och utgör en övergripande ma­ (7) Det finns för närvarande flera betaltjänster, varav merpar­ joritet av betaltjänstleverantörerna i unionen och vilka är ten används för betalning via internet, som också använ­ desamma för såväl gränsöverskridande som för rent na­ der Iban-nummer och företagsidentifieringskoden (BIC- tionella betalnings- och autogireringstransaktioner. När koden) och bygger på betalningar eller autogireringar det finns fler än ett betalningssystem för hanteringen men dessutom har andra särdrag. Användningen av dessa av sådana betalningar bör dessa betalningssystem vara tjänster förväntas expandera utanför de nuvarande natio­ interoperabla genom användning av unionsomfattande nella gränserna och skulle kunna uppfylla konsumenter­ och internationella standarder så att alla betaltjänstanvän­ nas behov av innovativa, säkra och billiga betaltjänster. dare och alla betaltjänstleverantörer kan utnyttja för­ För att inte utesluta sådana tjänster från marknaden bör delarna med smidiga betalningar i euro av mindre belopp regleringen av de slutdatum för betalningar och autogire­ inom unionen.

Bilaga 1

L 94/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

(11) Med tanke på affärsmarknadens särdrag och eftersom alla till unionsomfattande betalningar och autogireringar, inte system för betalningar eller autogireringar mellan företag minst för konsumenterna. Betaltjänstleverantörer bör bi­ måste följa alla andra bestämmelser i denna förordning, lateralt eller multilateralt kunna komma överens om att inbegripet att ha samma regler för gränsöverskridande utvidga basuppsättningen av latinska tecken till stöd för och nationella transaktioner, bör dock kravet att delta­ regionala variationer av Sepas standardmeddelanden. garna utgör en majoritet av betaltjänstleverantörerna i en majoritet av medlemsstaterna bara tillämpas i den ut­ sträckning betaltjänstleverantörer som tillhandahåller be­ taltjänster eller autogireringstjänster mellan företag utgör (15) Det är absolut nödvändigt att alla aktörer, och särskilt en majoritet av betaltjänstleverantörerna i en majoritet av unionsmedborgarna, är ordentligt informerade i tid så att de medlemsstater där sådana tjänster tillhandahålls, och de är fullständigt förberedda på de förändringar som Sepa utgör en majoritet av de betaltjänstleverantörer som till­ medför. Nyckelaktörer såsom betaltjänstleverantörer, handahåller sådana tjänster inom unionen. offentliga förvaltningar och nationella centralbanker lik­ som andra betydande användare av regelbundna betal­ ningar bör därför genomföra specifika och omfattande informationskampanjer som är anpassade till behovet (12) Det är mycket viktigt att anta tekniska krav som otvety­ och skräddarsydda till sin publik efter behov, för att digt fastställer vilka särdrag som de unionsomfattande öka allmänhetens kunskaper och förbereda medborgarna betalningsordningar som ska utvecklas inom ramen för på Sepa-övergången. I synnerhet är det nödvändigt att lämpliga styrarrangemang ska uppvisa för att säkerställa vänja medborgarna vid övergången från BBAN-nummer interoperabiliteten mellan betalningssystem. Dessa tek­ till Iban-nummer. Nationella Sepa-samordningskommit­ niska krav bör inte begränsa flexibiliteten och innovatio­ téer är bäst placerade för att samordna sådana infor­ nerna, utan bör vara öppna för och neutrala gentemot mationskampanjer. potentiella nya utvecklingar och förbättringar på betal­ ningsmarknaden. De tekniska kraven bör utformas med beaktande av särdragen hos betalningar och autogirering­ (16) För att möjliggöra en samlad övergångsprocess så att det ar, i synnerhet när det gäller de uppgifter som anges i blir tydligt och enkelt för konsumenterna, är det lämpligt betalningsmeddelandet. att fastställa en enda tidpunkt för övergången då alla betalnings- och autogireringstransaktioner bör uppfylla dessa tekniska krav, samtidigt som marknaden bör läm­ (13) Det är viktigt att vidta åtgärder för att stärka betaltjäns­ nas öppen för fortsatt utveckling och innovation. tanvändarnas förtroende för användningen av sådana tjänster, särskilt för autogireringar. Dessa åtgärder bör göra det möjligt för betalare att ge sin betaltjänstleveran­ (17) Under en övergångsperiod bör medlemsstaterna kunna tör i uppdrag att begränsa en autogirering till ett visst tillåta betaltjänstleverantörerna att låta konsumenterna belopp eller en viss periodicitet och att upprätta specifika fortsätta att använda BBAN-numret för nationella betal­ positiva och negativa listor över betalningsmottagare. tjänsttransaktioner under förutsättning att interoperabili­ Inom ramen för upprättandet av unionsomfattande auto­ teten säkerställs genom att BBAN-numret tekniskt och gireringsordningar är det lämpligt att konsumenterna kan säkert omvandlas till ett unikt betalkontonummer hos dra nytta av sådana kontroller. För det praktiska genom­ den berörda betaltjänstleverantören. Betaltjänstleverantö­ förandet av sådana kontroller av betalningsmottagarna är ren bör inte ta ut några direkta och indirekta avgifter i det dock viktigt att betaltjänstleverantörer kan göra dessa samband med den tjänsten. kontroller på grundval av Iban-nummer och, under en övergångsperiod men bara då det är nödvändigt, BICkoden, eller någon annan kod för att unikt identifiera en specificerad betalningsmottagare. Andra relevanta an­ (18) Även om utvecklingsnivån för betal- och autogirerings­ vändarrättigheter har redan fastställts i direktiv tjänster varierar från en medlemsstat till en annan, skulle 2007/64/EG och de bör till fullo säkerställas. ett gemensamt slutdatum efter en lämplig genomföran­ deperiod, som gör det möjligt att genomföra de nödvän­ diga processerna, bidra till en samordnad, sammanhäng­ ande och integrerad övergång till Sepa och även bidra till (14) Teknisk standardisering är en hörnsten för integrationen att förhindra ett tvåhastighetsgenomförande av Sepa, vil­ av nätverk som exempelvis unionens betalningsmarknad. ket skulle skapa stor förvirring bland konsumenterna. Tillämpningen av standarder som utvecklats av de inter­ nationella eller europeiska standardiseringsorganen bör vara obligatorisk från och med ett visst datum för alla berörda transaktioner. Inom ramen för en betalning ut­ (19) Betaltjänstleverantörer och betaltjänstanvändare bör få görs sådana obligatoriska standarder av Iban, BIC samt tillräckligt med tid för att anpassa sig till de tekniska meddelandestandarden för finansiella tjänster, ISO 20022 kraven. Anpassningsperioden bör dock inte i onödan XML-standarden. Det är därför nödvändigt att alla betal­ försena fördelarna för konsumenterna eller missgynna tjänstleverantörer använder dessa standarder för att nå en förutseende operatörer som redan har börjat gå över fullständig interoperabilitet inom hela unionen. Den ob­ till Sepa. För nationella och gränsöverskridande betal­ ligatoriska användningen av Iban och, när så är lämpligt, ningstransaktioner bör betaltjänstleverantörerna erbjuda BIC bör framför allt främjas med hjälp av omfattande sina enskilda kunder de tekniska tjänster som krävs för kommunikations- och stödåtgärder i medlemsstaterna att övergången till de tekniska kraven enligt denna för­ för att möjliggöra en smidig och problemfri övergång ordning ska bli smidig och säker.

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/25

(20) Det är viktigt att tillhandahålla betalningsbranschen rätts­ på grund av historiska eller rättsliga skäl. Transaktions­ säkerhet när det gäller affärsmodeller för autogireringar. volymen för dessa tjänster är ofta obetydlig. Sådana tjäns­ Att reglera de multilaterala förmedlingsavgifterna för au­ ter kan därför klassificeras som nischprodukter. En över­ togireringar är väsentligt för att skapa lika konkurrens­ gångsperiod för sådana nischprodukter som är tillräckligt villkor mellan betaltjänstleverantörerna och för att göra lång för att minimera övergångens inverkan på betal­ det möjligt att utveckla en inre marknad för autogirering­ tjänstanvändarna bör hjälpa båda sidor av marknaden ar. Förmedlingsavgifter för transaktioner som avvisas, att främst fokusera på övergången av merparten av betal­ vägras, återsänds eller upphävs för att de inte kan ge­ ningarna och autogireringarna, vilket skulle göra det möj­ nomföras korrekt eller ger upphov till en manuell han­ ligt att tidigare utnyttja merparten av de potentiella för­ tering (s.k. R-transaktioner där bokstaven ”R” kan betyda delarna med en integrerad betalningsmarknad inom unio­ avvisa, vägran, återsändning, upphävande, återkallelse nen. I vissa medlemsstater finns det specifika autogire­ eller begäran om annullering) skulle kunna bidra till en ringsinstrument som verkar vara mycket lika betalkorts­ effektiv kostnadsfördelning inom den inre marknaden. transaktioner i det att betalaren använder ett kort på Det förefaller således vara av fördel för skapandet av en försäljningsstället för att initiera betalningstransaktionen effektiv europeisk marknad för autogirering om man men den underliggande betalningstransaktionen är en kunde förbjuda multilaterala förmedlingsavgifter per autogirering. Vid en sådan betalningstransaktion används transaktion. Avgifter för R-transaktioner bör emellertid kortet bara för avläsning i syfte att underlätta ett elek­ tillåtas under förutsättning att de uppfyller vissa villkor. troniskt skapande av medgivandet som måste underteck­ Betaltjänstleverantörerna måste med hänsyn till trans­ nas av betalaren på försäljningsstället. Även om en sådan parens och konsumentskydd tillhandahålla konsumen­ betaltjänst inte kan klassificeras som en nischprodukt, terna tydlig och begriplig information om avgifter för behövs det en övergångsperiod i samband med sådana R-transaktioner. Sådana R-transaktionsbestämmelser in­ betaltjänster på grund av den betydande transaktionsvoly­ verkar dock inte på tillämpningen av artiklarna 101 men. I syfte att ge aktörerna möjlighet att genomföra en och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktions­ adekvat Sepa-ersättning, bör denna övergångsperiod vara sätt (EUF-fördraget). Dessutom bör det noteras att i all­ tillräckligt lång. mänhet har autogireringar och kortbetalningar olika sär­ drag, särskilt eftersom betalningsmottagare i högre grad kan uppmuntra användning av autogireringar från beta­ lare genom redan existerande avtal mellan betalningsmot­ (24) För att den inre marknaden för betalningar ska fungera tagaren och betalaren, medan inga sådana avtal existerar väl måste betalare som exempelvis konsumenter, företag för kortbetalningar och betalningstransaktionen ofta är eller offentliga myndigheter kunna sända betalningar till en isolerad och oregelbunden händelse. Därför påverkar betalkonton som innehas av betalningsmottagare vars inte bestämmelserna om multilaterala förmedlingsavgifter betaltjänstleverantörer är etablerade i andra medlemssta­ för autogireringar analysen enligt unionens konkurren­ ter och nåbara i enlighet med denna förordning. slagstiftning av multilaterala förmedlingsavgifter för betal­ kortstransaktioner. Andra alternativa tjänster omfattas inte av förbudet enligt denna förordning när de tydligt och tveklöst skiljer sig från de centrala tjänsterna för autogirering och när betaltjänstleverantörerna och betal­ (25) För att trygga en smidig övergång till Sepa bör varje tjänstanvändarna är helt fria att erbjuda eller använda giltigt godkännande för betalningsmottagaren att inkas­ sådana tjänster. De är dock fortfarande underställda unio­ sera återkommande autogireringar i en äldre ordning för­ nens och nationella konkurrensregler. bli giltigt efter den övergångstidsfrist som upprättats i denna förordning. Detta godkännande bör anses som ett samtycke till att betaltjänstleverantören genomför de återkommande autogireringar som inkasseras av betal­ ningsmottagaren i enlighet med denna förordning, i av­ (21) Därför bör möjligheten att tillämpa multilaterala förmed­ saknad av nationell lagstiftning om fortsatt giltighet för lingsavgifter per transaktion för nationella och gränsöver­ medgivandet eller kundöverenskommelser som ändrar skridande autogireringar tidsbegränsas, och allmänna vill­ autogireringsmedgivanden så att de kan fortsätta. Kon­ kor bör fastställas för tillämpningen av förmedlingsavgif­ sumenternas rättigheter måste dock skyddas, och där ter för R-transaktioner. ett befintligt autogireringsmedgivande har en ovillkorlig rätt till återbetalning bör sådana rättigheter bibehållas.

(22) Kommissionen bör övervaka nivån på avgifterna för Rtransaktioner i unionen. Avgifterna för R-transaktionerna (26) De behöriga myndigheterna bör ges befogenhet att effek­ på den inre marknaden bör närma sig varandra över tivt fullgöra sina övervakningsskyldigheter och vidta alla tiden så att de inte varierar mellan medlemsstaterna i nödvändiga åtgärder, inbegripet att behandla klagomål, en sådan utsträckning att de äventyrar de lika konkur­ för att säkerställa att betaltjänstleverantörer följer denna rensvillkoren. förordning. Medlemsstaterna bör också tillse att klagomål mot betaltjänstanvändare som inte efterlever denna för­ ordning kan framföras och att denna förordning på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan genomföras an­ (23) I en del medlemsstater används fortfarande vissa äldre tingen genom administrativa åtgärder eller genom dom­ betaltjänster som genomförs som betalningar eller auto­ stolsprövning. För att främja efterlevnaden av denna för­ gireringar men som har mycket specifika funktioner, ofta ordning bör medlemsstaternas behöriga myndigheter

Bilaga 1

L 94/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

samarbeta med varandra och, i lämpliga fall, med Euro­ betaltjänstleverantörer tillåtas att skjuta upp tillämp­ peiska centralbanken (ECB) och medlemsstaternas natio­ ningen av de tekniska kraven under en viss period. Med­ nella centralbanker samt andra relevanta behöriga lemsstater som inte har euron som valuta bör dock upp­ myndigheter, som den europeiska tillsynsmyndigheten fylla de tekniska kraven i syfte att skapa ett verkligt (Europeiska bankmyndigheten) som inrättades genom europeiskt betalningsområde, vilket kommer att stärka Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr den inre marknaden. 1093/2010 ( 1 ) (EBA), vilka utsetts enligt unionslagstift­ ning eller nationell lagstiftning som är tillämplig på betal­ tjänstleverantörer. (32) För att trygga ett omfattande allmänt stöd för Sepa är en hög nivå på skyddet av betalare av avgörande betydelse, särskilt för autogireringstransaktioner. Den nuvarande (27) Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om vilka och enda paneuropeiska autogireringsordningen för kon­ sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av denna sumenter som utvecklats av EPC föreskriver en auto­ förordning och tillse att dessa sanktioner är effektiva, matisk och ovillkorlig rätt till återbetalning av auktorise­ proportionella och avskräckande samt att de tillämpas. rade betalningstransaktioner under en period på åtta vec­ Dessa sanktioner bör inte tillämpas på konsumenter. kor från det datum då medlen debiterades, samtidigt som denna återbetalningsrätt är föremål för åtskilliga villkor enligt artiklarna 62 och 63 i direktiv 2007/64/EG. Mot (28) För att ge möjlighet till överklagande när denna förord­ bakgrund av den rådande marknadssituationen och nöd­ ning har tillämpats inkorrekt eller då tvister uppstår mel­ vändigheten att säkerställa en hög nivå på konsuments­ kyddet bör följderna av dessa bestämmelser bedömas i lan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer avse­ den rapport som kommissionen, i enlighet med artikel 87 ende rättigheter eller skyldigheter enligt denna förord­ i direktiv 2007/64/EG, senast den 1 november 2012 ska ning, bör medlemsstaterna införa adekvata och effektiva utomrättsliga förfaranden för klagomål och tvistlösning. lägga fram inför Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och ECB, vid behov Medlemsstaterna bör kunna besluta att dessa förfaranden tillsammans med ett förslag till översyn. endast ska tillämpas på konsumenter eller på konsumen­ ter och mikroföretag.

(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den (29) Kommissionen bör förelägga Europaparlamentet, rådet, 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, EBA avseende på behandling av personuppgifter och om det och ECB en rapport om tillämpningen av denna förord­ fria flödet av sådana uppgifter ( 2 ) reglerar hanteringen av ning. Rapporten bör vid behov åtföljas av förslag till personuppgifter som behandlas enligt denna förordning. ändringar av förordningen. Övergången till Sepa och införandet av gemensamma standarder och regler för betalningar bör ske i överens­ stämmelse med nationell lagstiftning om skydd av käns­ liga personuppgifter i medlemsstaterna och bör skydda (30) För att tillse att de tekniska kraven för betalningar och unionsmedborgarnas intressen. autogireringar i euro förblir uppdaterade, bör kommis­ sionen delegeras befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det gäller dessa tekniska krav. I förklaringen (nr 39) om artikel 290 i EUF-för­ (34) Finansiella meddelanden om betalningar och överföringar draget, som fogats till slutakten från den regeringskon­ inom ramen för Sepa omfattas inte av tillämpningsområ­ ferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferen­ det för avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas sen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etable­ förenta stater av den 28 juni 2010 om behandling och rade praxis även i fortsättningen samråda med av med­ överföring av uppgifter om finansiella betalningsmedde­ lemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av kom­ landen från Europeiska unionen till Förenta staterna i missionens utkast till delegerade akter på området finan­ enlighet med programmet för att spåra finansiering av siella tjänster. Det är av särskild betydelse att kommis­ terrorism (TFTP) ( 3 ). sionen genomför lämpliga och transparenta samråd un­ der utarbetandet av utkastet, inklusive med ECB och alla berörda intressenter. Kommissionen bör, då den förbere­ der och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta (35) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att in­ handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet rätta tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och och autogireringar i euro, inte i tillräcklig utsträckning på lämpligt sätt. kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av dess omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europe­ (31) Eftersom betaltjänstleverantörer som är etablerade i med­ iska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i lemsstater som inte har euron som valuta kommer att samma artikel går denna förordning inte utöver vad som behöva inleda ett särskilt förberedande arbete utanför är nödvändigt för att uppnå detta mål. betalningsmarknaden för sin nationella valuta, bör dessa ( 2 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. ( 3 ) EUT L 195, 27.7.2010, s. 5.

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/27

(36) Enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 924/2009 ska d) Betalningstransaktioner som genomförs med hjälp av teleut­ medlemsstaterna avskaffa avvecklingsbaserade nationella rustning eller digital eller informationsteknisk utrustning och rapporteringskrav för betaltjänstleverantörer för upprät­ som inte leder till en betalning eller autogirering till och från tande av betalningsbalansstatistik som rör deras kunders ett betalkonto som identifieras genom BBAN-nummer eller betalningstransaktioner för belopp på upp till Iban-nummer. 50 000 EUR. Insamlingen av betalningsbalansstatistik om avvecklingar infördes efter avskaffandet av valuta­ kontrollerna och har utgjort en viktig uppgiftskälla till­ e) Penningöverföringstransaktioner enligt artikel 4.13 i direktiv sammans med andra, till exempel direkta undersökning­ 2007/64/EG. ar, och bidragit till statistik av god kvalitet. Från början av 1990-talet valde vissa medlemsstater att förlita sig mer på uppgifter som direkt rapporteras av företag och hus­ f) Betalningstransaktioner där elektroniska pengar enligt defini­ håll än på uppgifter som rapporteras genom banker för tionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv deras kunders räkning. Även om avvecklingsbaserad rap­ 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att portering är en lösning som för samhället i stort minskar starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska kostnaden för upprättande av betalningsbalanssamman­ pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet ( 1 ) överförs, om ställningar samtidigt som god kvalitet på statistiken upp­ inte sådana transaktioner leder till betalningar eller autogire­ nås, kan bibehållandet, när det strikt gäller gränsöverskri­ ringar till och från ett betalkonto som identifieras genom dande betalningar, av sådan rapportering i vissa med­ BBAN-nummer eller Iban-nummer. lemsstater minska effektiviteten och öka kostnaderna. Ef­ tersom ett av syftena med Sepa är att minska kost­ naderna för gränsöverskridande betalningar, bör avveck­ 3. I de fall då betalningsordningar bygger på betalningstrans­ lingsbaserad betalningsbalansrapportering avskaffas helt. aktioner som genomförs genom betalningar eller autogireringar men som även har andra alternativa särdrag eller tjänster ska denna förordning endast tillämpas på de bakomliggande betal­ (37) I syfte att öka rättssäkerheten är det lämpligt att anpassa ningarna eller autogireringarna. tidsfristerna för förmedlingsavgifter i artikel 7 i förord­ ning (EG) nr 924/2009 till bestämmelserna i den här förordningen. Artikel 2

Definitioner

(38) Förordning (EG) nr 924/2009 bör därför ändras i enlig­ het med detta. I denna förordning avses med

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. 1. betalning: en nationell eller gränsöverskridande betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner Artikel 1 från en betalares betalkonto av en betaltjänstleverantör som Syfte och tillämpningsområde har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en in­ struktion som lämnats av betalaren, 1. I denna förordning fastställs regler för betalnings- och autogireringstransaktioner i euro inom unionen där såväl beta­ larens som betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer är eta­ 2. autogirering: en nationell eller gränsöverskridande betaltjänst blerade inom unionen, eller där betalningstransaktionens enda för debitering av en betalares betalkonto, där en betalnings­ betaltjänstleverantör är etablerad inom unionen. transaktion initieras av betalningsmottagaren på grundval av betalarens samtycke,

2. Följande omfattas inte av denna förordning: 3. betalare: en fysisk eller juridisk person som är innehavare av ett betalkonto och som godkänner en betalningsorder från a) Betalningstransaktioner som genomförs mellan och internt detta betalkonto eller, om betalaren inte har något betalkon­ hos betaltjänstleverantörer, inbegripet deras ombud eller fi­ to, en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalnings­ lialer, för egen räkning. order till en betalningsmottagares betalkonto,

b) Betalningstransaktioner som hanteras och utförs i system för betalning av större belopp med undantag för autogirerings­ 4. betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är transaktioner där betalaren inte uttryckligen begärt att betal­ innehavare av ett betalkonto och som är den avsedda mot­ ningen ska gå via system för betalning av större belopp. tagaren av medel som har omfattats av en betalningstrans­ aktion,

c) Betalningstransaktioner som genomförs med betalkort eller liknande, däribland kontantuttag, om inte betalkort eller lik­ 5. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betaltjäns­ nande bara används för att generera den information som tanvändares namn och som används för genomförande av krävs för att direkt göra betalningar eller autogireringar till betalningstransaktioner, och från betalkonton som identifieras genom BBAN-nummer eller Iban-nummer. ( 1 ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.

Bilaga 1

L 94/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

6. betalningssystem: ett system för överföring av medel med och som avser betalningstransaktionernas fysiska represen­ formella och standardiserade arrangemang och gemen­ tation med XML-syntax, i enlighet med branschens regler samma regler för behandling, clearing eller avveckling av och tillämpningsriktlinjer för de unionsomfattande ord­ betalningstransaktioner, ningar för betalningstransaktioner som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, 7. betalningsordning: en enda uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer som betal­ 18. system för betalning av större belopp: ett betalningssystem tjänstleverantörerna kommit överens om för att genomföra vars huvudsyfte är hantering, clearing eller avveckling av betalningstransaktioner över hela unionen och inom med­ enstaka brådskande betalningstransaktioner med hög prio­ lemsstaterna, och som är avskilt från den infrastruktur eller ritet och vanligtvis stora belopp, det betalningssystem som ligger till grund för dess drift,

8. betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som omfattas 19. avvecklingsdatum: det datum då skyldigheterna i samband av någon av de kategorier som avses i artikel 1.1 i direktiv med överföringen av medel fullgörs mellan betalarens betal­ 2007/64/EG och juridiska och fysiska personer som avses i tjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleve­ artikel 26 i samma direktiv, men inte de organ som räknas rantör, upp i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta 20. inkassering: den del av en autogireringstransaktion som och driva verksamhet i kreditinstitut ( 1 ) som omfattas av inleds med betalningsmottagarens initiering och avslutas ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i direktiv genom sedvanlig debitering av betalarens betalkonto, 2007/64/EG,

21. medgivande: uttryck för betalarens samtycke och godkän­ 9. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som nande gentemot betalningsmottagaren och (direkt eller in­ utnyttjar en betaltjänst i egenskap av betalare eller betal­ direkt via betalningsmottagaren) gentemot betalarens betal­ ningsmottagare, tjänstleverantör att betalningsmottagaren har rätt att initiera en inkassering för att debitera betalarens specificerade betal­ 10. betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av betalaren konto och att betalarens betaltjänstleverantör har rätt att eller betalningsmottagaren vid överföring av medel mellan följa dessa instruktioner, betalkonton i unionen, oberoende av eventuella underlig­ gande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottaga­ ren, 22. system för betalning av mindre belopp: ett betalnings­ system vars huvudsyfte är att behandla, cleara eller avveckla 11. betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller be­ betalningar eller autogireringar som i allmänhet har sam­ talningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en manförts för överföring och i första hand avser mindre betalningstransaktion ska genomföras, belopp och har låg prioritet, och som inte är ett system för betalning av större belopp,

12. förmedlingsavgift: avgift som betalas mellan betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer för autogire­ 23. mikroföretag: företag som, när betaltjänstavtalet ingås, är ringar, ett företag i enlighet med definitionen i artikel 1 och ar­ tikel 2.1 och 2.3 i bilagan till kommissionens rekommen­ 13. multilateral förmedlingsavgift: en multilateral förmedlings­ dation 2003/361/EG ( 2 ),

avgift som är föremål för ett arrangemang mellan fler än två betaltjänstleverantörer, 24. konsument: fysisk person som agerar i andra syften än handel, affärsverksamhet eller yrkesmässig verksamhet i 14. BBAN-nummer: ett nationellt betalkontonummer som o­ samband med betaltjänstavtal, tvetydigt identifierar ett enskilt betalkonto hos en betal­ tjänstleverantör i en medlemsstat och som endast kan an­ vändas för nationella betalningstransaktioner, samtidigt 25. R-transaktion: en betalningstransaktion som inte kan ge­ som samma betalkonto identifieras med ett Iban-nummer nomföras ordentligt av en betaltjänstleverantör och som vid gränsöverskridande betalningstransaktioner, ger upphov till en manuell hantering, bland annat på grund av brist på medel, återkallelse, fel belopp eller fel datum, avsaknad av medgivande, eller fel eller avslutat betalkonto, 15. Iban-nummer: ett internationellt betalkontonummer som otvetydigt identifierar ett enskilt betalkonto i en medlems­ stat och vars särdrag fastställs genom Internationella stan­ 26. gränsöverskridande betalningstransaktion: en betalnings­ dardiseringsorganet (ISO), transaktion som initierats av en betalare eller av en betal­ ningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens 16. BIC-kod: en företagsidentifieringskod som otvetydigt iden­ betaltjänstleverantörer befinner sig i olika medlemsstater, tifierar en betaltjänstleverantör och vars särdrag fastställs genom ISO, 27. nationell betalningstransaktion: en betalningstransaktion som initierats av en betalare eller av en betalningsmottagare 17. ISO 20022 XML-standard: en standard för utveckling av där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleveran­ elektroniska finansiella meddelanden enligt ISO:s definition törer befinner sig i samma medlemsstat,

( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. ( 2 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/29

28. referenspart: fysisk eller juridisk person för vars räkning en unionen. Betalningssystem som avses i Europaparlamentets och betalare gör en betalning eller en betalningsmottagare mot­ rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig tar en betalning. avveckling i system för överföring av betalningar och värdepap­ per ( 1 ) ska bara vara skyldiga att säkerställa teknisk interopera­ bilitet med andra betalningssystem som avses i samma direktiv. Artikel 3

Nåbarhet 3. Hanteringen av betalningar och autogireringar får inte störas av tekniska hinder. 1. En betalningsmottagares betaltjänstleverantör som är nå­ bar för en nationell betalning under en betalningsordning ska, i enlighet med en unionsomfattande betalningsordnings regler, 4. Ägaren till betalningsordningen eller, om det inte finns vara nåbar för betalningar som initierats av en betalare genom någon formell ägare, den ledande deltagaren i en ny betalnings­ en betaltjänstleverantör som är etablerad i någon av unionens ordning för mindre betalningar som har deltagare i åtminstone medlemsstater. åtta medlemsstater får ansöka hos de behöriga myndigheterna i en medlemsstat där betalningsordningens ägare eller ledande deltagare är etablerade om ett tillfälligt undantag från de villkor 2. En betalares betaltjänstleverantör som är nåbar för en som anges i punkt 1 första stycket led b. Dessa behöriga myn­ nationell autogirering under en betalningsordning ska, i enlighet digheter får, efter att ha samrått med de behöriga nationella med en unionsomfattande betalningsordnings regler, vara nåbar myndigheterna i de övriga medlemsstater där den nya betal­ för autogireringar som initierats av en betalningsmottagare ge­ ningsordningen har en deltagare, kommissionen och ECB, be­ nom en betaltjänstleverantör som är etablerad i någon av unio­ vilja ett sådant undantag för högst tre år. Dessa behöriga myn­ nens medlemsstater. digheter ska basera sitt beslut på den nya betalningsordningens potential att utvecklas till en fullfjädrad paneuropeisk betal­ ningsordning och dess bidrag till att förbättra konkurrensen 3. Punkt 2 ska endast tillämpas på autogireringar som är eller främja innovation. tillgängliga för konsumenter som betalare under betalningsord­ ningen. 5. Med undantag av betaltjänster som åtnjuter ett undantag enligt artikel 16.4, ska denna artikel gälla från och med den 1 februari 2014. Artikel 4

Interoperabilitet

Artikel 5 1. Betalningsordningar som ska användas av betaltjänstleve­ rantörer för att genomföra betalningar och autogireringar ska Krav för betalnings- och autogireringstransaktioner uppfylla följande krav: 1. Betaltjänstleverantörer ska utföra betalnings- och autogire­ ringstransaktioner i enlighet med följande krav:

a) Deras regler ska vara desamma för nationella och gränsöver­ skridande betalningstransaktioner inom unionen och på a) De ska använda det betalkontonummer som anges i punkt 1 samma sätt för nationella och gränsöverskridande autogire­ a i bilagan för identifiering av betalkonton oavsett var den ringstransaktioner inom unionen. berörde betaltjänstleverantören är etablerad.

b) De ska använda de meddelandeformat som anges i punkt 1 b) Deltagarna i betalningsordningen ska utgöra en majoritet av b i bilagan vid översändandet av betalningstransaktioner till betaltjänstleverantörerna inom en majoritet av medlemssta­ en annan betaltjänstleverantör eller via ett system för betal­ terna och utgöra en majoritet av de betaltjänstleverantörer inom unionen som tillhandahåller betalningar respektive au­ ning av mindre belopp. togireringar. c) De ska tillse att betaltjänstanvändaren använder det betal­ kontonummer som anges i punkt 1 a i bilagan för identi­ När varken betalaren eller betalningsmottagaren är en kon­ fieringen av betalkonton oavsett om betalarens betaltjänst­ sument, ska med avseende på led b i första stycket endast leverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör medlemsstater där sådana tjänster finns tillgängliga genom be­ eller den enda betaltjänstleverantören i betalningstransaktio­ taltjänstleverantörer och betaltjänstleverantörer som tillhanda­ nen är etablerade i samma medlemsstat som betaltjänstan­ håller sådana tjänster beaktas. vändarna eller i en annan medlemsstat.

2. Operatören av eller, i avsaknad av en formell operatör, d) De ska tillse att, när en betaltjänstanvändare som inte är en deltagarna i system för betalning av mindre belopp inom unio­ konsument eller ett mikroföretag initierar eller mottar en­ nen ska se till att deras betalningssystem är tekniskt interope­ skilda betalningar eller enskilda autogireringar vilka inte rabla med andra system för betalning av mindre belopp i unio­ överförs individuellt utan har sammanförts för överföring, nen genom användning av standarder som utvecklats av de det meddelandeformat som anges i punkt 1 b i bilagan internationella och europeiska standardiseringsorganen. Dess­ används. utom ska de inte anta affärsregler som begränsar interopera­ biliteten med andra system för betalning av mindre belopp i ( 1 ) EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

Bilaga 1

L 94/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

Utan att det påverkar tillämpningen av led b i första stycket ska iii) blockera alla autogireringar från betalarens betalkonto betaltjänstleverantören, på särskild begäran från en betaltjänst­ eller alla autogireringar som initierats av en eller flera användare, använda de meddelandeformat som anges i punkt 1 specificerade betalningsmottagare eller endast godkänna b i bilagan i sina förbindelser med denna betaltjänstanvändare. autogireringar som initierats av en eller flera specificerade betalningsmottagare. 2. Betaltjänstleverantörer ska utföra betalningar i enlighet med följande krav, med förbehåll för eventuella skyldigheter i Om varken betalaren eller betalningsmottagaren är en kon­ den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG. sument, ska betaltjänstleverantörerna inte behöva uppfylla kra­ ven i led d i, ii eller iii. a) Betalarens betaltjänstleverantör ska tillse att betalaren tillhan­ dahåller de uppgifter som anges i punkt 2 a i bilagan. Betalaren ska informeras av sin betaltjänstleverantör om de rät­ b) Betalarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla betalnings­ tigheter som anges i led d i enlighet med artiklarna 41 och 42 i mottagarens betaltjänstleverantör de uppgifter som anges i direktiv 2007/64/EG. punkt 2 b i bilagan.

I samband med den första autogireringstransaktionen eller vid c) Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla en engångsgireringstransaktion samt vid varje efterföljande auto­ betalningsmottagaren de uppgifter som anges i punkt 2 d i gireringstransaktion ska betalningsmottagaren lämna uppgifter bilagan eller göra dem tillgängliga för denne. om medgivandet till sin betaltjänstleverantör och betalningsmot­ tagarens betaltjänstleverantör ska lämna dessa uppgifter om 3. Betaltjänstleverantörer ska utföra autogireringar i enlighet medgivandet till betalarens betaltjänstleverantör vid varje auto­ med följande krav, med förbehåll för eventuella skyldigheter i gireringstransaktion. den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG.

4. Utöver de krav som avses i punkt 1 ska en betalnings­ a) Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska tillse att mottagare som tar emot betalningar lämna det betalkontonum­ mer som anges i punkt 1 a i bilagan och, fram till den 1 februari i) betalningsmottagaren tillhandahåller de uppgifter som 2014 för nationella betalningstransaktioner och fram till den anges i punkt 3 a i bilagan i samband med den första 1 februari 2016 för gränsöverskridande betalningstransaktioner, autogireringen och vid engångsgireringar samt vid varje men bara om det är nödvändigt, sin betaltjänstleverantörs BICefterföljande betalningstransaktion, kod till betalarna varje gång en betalning begärs.

ii) betalaren ger sitt samtycke till både betalningsmottagaren 5. Före den första autogireringstransaktionen ska en betalare och betalarens betaltjänsteleverantör (direkt eller indirekt lämna det betalkontonummer som anges i punkt 1 a i bilagan. via betalningsmottagaren), att medgivandena, tillsammans Betalaren ska meddela sin betaltjänstleverantörs BIC-kod fram med senare ändringar eller annulleringar, sparas av betal­ till den 1 februari 2014 för nationella betalningstransaktioner ningsmottagaren eller av en tredje part för betalningsmot­ och fram till den 1 februari 2016 för gränsöverskridande betal­ tagarens räkning och att betalningsmottagaren informeras ningstransaktioner, men bara om det är nödvändigt. om detta krav av betaltjänstleverantören i enlighet med artiklarna 41 och 42 i direktiv 2007/64/EG. 6. Om ramavtalet mellan betalaren och betalarens betal­ b) Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla tjänstleverantör inte föreskriver rätt till återbetalning, ska beta­ betalarens betaltjänstleverantör de uppgifter som anges i larens betaltjänstleverantör, utan att det påverkar tillämpningen punkt 3 b i bilagan. av punkt 3 a ii, kontrollera varje autogireringstransaktion för att fastställa att beloppet på den ingivna autogireringstransaktionen motsvarar det belopp och den periodicitet som anges i medgi­ c) Betalarens betaltjänstleverantör ska tillhandahålla betalaren vandet, innan betalarens betalkonto debiteras på grundval av de uppgifter som anges i punkt 3 c i bilagan eller göra uppgifterna om medgivandet. dem tillgängliga för denne.

d) Betalaren ska ha rätt att ge sin betaltjänstleverantör i upp­ 7. Efter den 1 februari 2014 för nationella betalningstrans­ drag att aktioner och efter den 1 februari 2016 för gränsöverskridande betalningstransaktioner ska betaltjänstleverantörerna inte kräva av betaltjänstanvändarna att de ska ange en betalares betaltjänst­ i) begränsa en autogirering till ett visst belopp eller en viss leverantörs eller betalningsmottagares betaltjänstleverantörs BICperiodicitet, eller både och, kod.

ii) om medgivandet under en betalningsordning inte före­ skriver rätt till återbetalning, kontrollera varje autogire­ 8. Betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens ringstransaktion för att fastställa att beloppet och perio­ betaltjänstleverantör får inte ta ut någon extra avgift för den diciteten på den ingivna autogireringstransaktionen mot­ avläsning som automatiskt genererar ett medgivande för de svarar det belopp och den periodicitet som anges i med­ betalningstransaktioner som initierats genom eller med hjälp givandet, innan deras betalkonto debiteras på grundval av ett betalkort vid ett försäljningsställe och som leder till en av uppgifterna om medgivandet, autogirering.

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/31

Artikel 6 tjänstanvändare med en given typ av R-transaktionsavgifter som överstiger betaltjänstleverantörens kostnader för sådana Slutdatum transaktioner.

1. Senast den 1 februari 2014 ska betalningar utföras i en­ lighet med de tekniska kraven i artikel 5.1, 5.2 och 5.4 samt b) Avgifterna ska vara helt kostnadsbaserade. punkterna 1 och 2 i bilagan.

c) Avgifterna får inte överskrida de faktiska kostnaderna för 2. Senast den 1 februari 2014 ska autogireringar utföras i hanteringen av en R-transaktion hos den mest kostnadseffek­ enlighet med artikel 8.2 och 8.3 och med kraven i artikel 5.1, tiva jämförbara betaltjänstleverantör som är en representativ 5.3, 5.5, 5.6 och 5.8 samt punkterna 1 och 3 i bilagan. part till arrangemanget i fråga om transaktionsvolym och typ av tjänst.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 ska auto­ gireringar utföras i enlighet med kraven i artikel 8.1 senast den d) Tillämpningen av avgifter i enlighet med leden a, b och c ska 1 februari 2017 för nationella betalningar och senast den 1 no­ förhindra att betaltjänstleverantörerna påför de respektive vember 2012 för gränsöverskridande betalningar. betaltjänstanvändarna avgifter som går utöver de kostnader som ska täckas av dessa förmedlingsavgifter.

4. För nationella betalningstransaktioner får medlemsstaterna e) Det ska inte finnas något praktiskt och ekonomiskt hållbart eller, med den berörda medlemsstatens godkännande, medlems­ alternativ till arrangemanget som skulle kunna ge en lika statens betaltjänstleverantörer, efter att ha beaktat och utvär­ eller mer effektiv hantering av R-transaktioner till samma derat om deras medborgare är förberedda och redo, fastställa eller lägre kostnad för konsumenterna. tidigare datum än vad som anges i punkterna 1 och 2.

Med avseende på tillämpningen av första stycket ska endast Artikel 7 kostnadskategorier som direkt och otvetydigt är av relevans för hanteringen av R-transaktionen beaktas vid beräkningen av Giltighet för medgivanden och rätt till återbetalning R-transaktionsavgiften. Dessa kostnader ska fastställas exakt. Uppdelningen av kostnadsbeloppet, inbegripet särskilda uppgif­ 1. Ett giltigt godkännande för betalningsmottagaren att in­ ter om var och en av dess beståndsdelar, ska ingå i arrange­ kassera återkommande autogireringar i en äldre betalningsord­ manget för att underlätta kontroll och övervakning. ning som gällde före den 1 februari 2014 ska förbli giltigt efter detta datum och ska anses som ett samtycke till att betalarens betaltjänstleverantör genomför de återkommande autogireringar 3. Punkterna 1 och 2 ska i tillämpliga delar gälla för en som inkasseras av denna betalningsmottagare i enlighet med betaltjänstleverantörs unilaterala arrangemang och för bilaterala denna förordning i avsaknad av nationell lagstiftning eller kund­ arrangemang mellan betaltjänstleverantörer som har syften eller överenskommelser om fortsatt giltighet för autogireringsmedgi­ effekter som motsvarar multilaterala arrangemangs syften eller vanden. effekter.

2. Ett sådant medgivande som avses i punkt 1 ska möjliggöra Artikel 9 ovillkorlig rätt till återbetalning och att återbetalningen anteda­ Betalningars tillgänglighet teras till datumet för den återbetalade betalningen där sådana återbetalningar fastställts i det befintliga medgivandet. 1. En betalare som gör en betalning till en betalningsmotta­ gare som har ett betalkonto inom unionen ska inte specificera i vilken medlemsstat detta betalkonto ska finnas, under förutsätt­ Artikel 8 ning att betalkontot är nåbart i enlighet med artikel 3.

Förmedlingsavgifter för autogireringstransaktioner

2. En betalningsmottagare som tar emot en betalning eller 1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får ingen använder en autogirering för att inkassera medel från en beta­ multilateral förmedlingsavgift per autogireringstransaktion eller lare som har ett betalkonto inom unionen ska inte specificera i någon annan överenskommen ersättning med motsvarande vilken medlemsstat detta betalkonto ska finnas, under förutsätt­ syfte eller verkan tillämpas på autogireringstransaktioner. ning att betalkontot är nåbart i enlighet med artikel 3.

2. För R-transaktioner får en multilateral förmedlingsavgift Artikel 10 tillämpas under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

Behöriga myndigheter

1. Medlemsstaterna ska som behöriga myndigheter, med an­ a) Arrangemanget ska syfta till att effektivt fördela kostnaderna svar för efterlevnaden av denna förordning, utse offentliga myn­ på de betaltjänstleverantörer, eller deras betaltjänstanvändare, digheter, organ som erkänns genom nationell lagstiftning eller som har orsakat R-transaktionen, beroende på vilket som är offentliga myndigheter som genom nationell lagstiftning ut­ tillämpligt, med beaktande av transaktionskostnaderna och tryckligen har fått befogenhet till detta, inbegripet nationella ska säkerställa att betalaren inte automatiskt belastas med centralbanker. Medlemsstaterna får utse befintliga organ som avgifter, och att betaltjänstleverantören inte belastar betal­ behöriga myndigheter.

Bilaga 1

L 94/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de be­ Artikel 13 höriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1 senast den 1 februari 2013. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta Delegering av befogenhet kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Euro­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i peiska bankmyndigheten) (EBA) om eventuella efterföljande enlighet med artikel 14 för att ändra bilagan i syfte att beakta ändringar beträffande dessa myndigheter. de tekniska framstegen och marknadsutvecklingen.

3. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter Artikel 14 som avses i punkt 1 har de befogenheter som krävs för ut­ Utövande av delegerade befogenheter förandet av deras uppgifter. Om mer än en myndighet är be­ hörig i frågor som omfattas av denna förordning på en med­ 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­ lemsstats territorium ska denna medlemsstat se till att dessa nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. myndigheter samarbetar så att de kan uppfylla sina respektive uppgifter effektivt. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13 ska ges till kommissionen för en period på fem år 4. De behöriga myndigheterna ska på ett effektivt sätt över­ från och med den 31 mars 2012. Kommissionen ska utarbeta vaka att betaltjänstleverantörerna efterlever denna förordning en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader och vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa förordning­ före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogen­ ens efterlevnad. De ska samarbeta med varandra i enlighet med het ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av artikel 24 i direktiv 2007/64/EG och artikel 31 i förordning samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsät­ (EU) nr 1093/2010. ter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Artikel 11 3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13 får Sanktioner när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen­ 1. Medlemsstaterna ska senast den 1 februari 2013 fastställa het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan bestämmelser om vilka sanktioner som ska tillämpas vid över­ dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella trädelse av denna förordning och vidta alla åtgärder som krävs tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påver­ för att se till att dessa bestämmelser tillämpas. Dessa sanktioner kar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlems­ kraft. staterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser och åtgärder senast den 1 augusti 2013 och ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar 4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den av dessa bestämmelser. samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 13 ska träda i 2. De sanktioner som avses i punkt 1 ska inte tillämpas på kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort konsumenter. invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före ut­ Artikel 12 gången av den perioden, har underrättat kommissionen om Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. 1. Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva för­ faranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänst­ Artikel 15 leverantörer som gäller rättigheter och skyldigheter och som

Översyn

uppkommit till följd av tillämpningen av denna förordning. I detta syfte ska medlemsstaterna utse befintliga organ eller, då Senast den 1 februari 2017 ska kommissionen förelägga Euro­ det är lämpligt, inrätta nya. paparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kom­ mittén, ECB och EBA en rapport om tillämpningen av denna förordning, om lämpligt tillsammans med ett förslag. 2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de or­ gan som avses i punkt 1 senast den 1 februari 2013. Medlems­ staterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om even­ Artikel 16 tuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ. Övergångsbestämmelser

1. Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får medlems­ 3. Medlemsstaterna får föreskriva att denna artikel endast ska staterna tillåta betaltjänstleverantörer att fram till den 1 februari tillämpas på betaltjänstanvändare som är konsumenter eller en­ 2016 tillhandahålla betaltjänstanvändare omvandlingstjänster dast på dem som är konsumenter och mikroföretag. Medlems­ för nationella betalningstransaktioner och därmed ge betaltjäns­ staterna ska underrätta kommissionen om sådana bestämmelser tanvändare som är konsumenter möjlighet att fortsätta att an­ senast den 1 augusti 2013. vända BBAN-nummer i stället för det betalkontonummer som

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/33

avses i punkt 1 a i bilagan, under förutsättning att interopera­ såsom omnämns i respektive punkter och stycken och för en bilitet säkerställs genom att betalarens och betalningsmottaga­ period som inte överstiger den som gäller för undantaget. Med­ rens BBAN-nummer tekniskt och på ett säkert sätt omvandlas lemsstaterna ska underrätta kommissionen om betalningstrans­ till det betalkontonummer som avses i punkt 1 a i bilagan. aktioner som är föremål för undantag och om eventuella efter­ Detta betalkontonummer ska överlämnas till den betaltjänstan­ följande ändringar. vändare som initierar transaktionen, när så är lämpligt innan betalningen verkställs. I sådana fall ska betaltjänstleverantörerna inte belasta betaltjänstanvändaren med avgifter som direkt eller 8. Betaltjänstleverantörer som är belägna i och betaltjänstan­ indirekt är kopplade till dessa omvandlingstjänster. vändare som utnyttjar en betaltjänst i en medlemsstat som inte har euron som valuta ska uppfylla kraven i artiklarna 4 och 5 senast den 31 oktober 2016. Operatörer av system för betal­ ning av mindre belopp i en medlemsstat som inte har infört 2. Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller betaltjänster i euron som valuta ska uppfylla kraven i artikel 4.2 senast den euro och som befinner sig i en medlemsstat som inte har infört 31 oktober 2016. euron som valuta ska efterleva artikel 3 när de tillhandahåller betaltjänster i euro senast den 31 oktober 2016. Om euron införs som valuta i någon av dessa medlemsstater före den 31 oktober 2015, ska emellertid betaltjänstleverantörerna i Om euron införs som valuta i någon av dessa medlemsstater den medlemsstaten efterleva artikel 3 inom ett år från den före den 31 oktober 2015 ska emellertid betaltjänstleverantö­ dag då den berörda medlemsstaten anslöt sig till euroområdet. rerna eller i förekommande fall operatörer av system för betal­ ning av mindre belopp belägna i och betaltjänstanvändare som utnyttjar en betaltjänst i den medlemsstaten uppfylla de respek­ tive kraven inom ett år från det datum då den berörda med­ 3. Medlemsstaterna får tillåta sina behöriga myndigheter att lemsstaten anslöt sig till euroområdet, men dock inte tidigare än fram till den 1 februari 2016 göra undantag från alla eller vissa de respektive datum som specificerats för de medlemsstater som av kraven i artikel 6.1 och 6.2 för betalnings- och autogirerings­ har euron som valuta den 31 mars 2012. transaktioner med en sammanlagd marknadsandel på mindre än 10 % av det totala antalet betalnings- eller autogireringstrans­ aktioner i en viss medlemsstat, baserat på den officiella betal­ Artikel 17 ningsstatistik som årligen publiceras av ECB.

Ändringar av förordning (EG) nr 924/2009

Förordning (EG) nr 924/2009 ska ändras på följande sätt:

4. Medlemsstaterna får tillåta sina behöriga myndigheter att fram till den 1 februari 2016 göra undantag från alla eller vissa av kraven i artikel 6.1 och 6.2 för betalningstransaktioner som 1. I artikel 2 ska led 10 ersättas med följande: initierats med betalkort vid ett försäljningsställe och som leder till en autogirering till och från ett betalkonto som identifieras med BBAN-nummer eller Iban-nummer. ”10. medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och 5. Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får medlems­ driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar staterna tillåta sina behöriga myndigheter att fram till den samt om tillsyn av sådan verksamhet (*), 1 februari 2016 göra undantag från det specifika kravet att använda de meddelandeformat som specificeras i punkt 1 b i bilagan och fastställs i artikel 5.1 d för betaltjänstanvändare som ___________ initierar eller tar emot enskilda betalningar eller autogireringar som har sammanförts för överföring. Trots ett eventuellt un­ (*) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.” dantag ska betaltjänstleverantörerna uppfylla de krav som anges i artikel 5.1 d om en betaltjänstanvändare begär en sådan tjänst.

2. I artikel 3 ska punkt 1 ersättas med följande:

6. Genom undantag från artikel 6.1 och 6.2 får medlems­ staterna fram till den 1 februari 2016 skjuta upp tillämpningen ”1. De avgifter som en betaltjänstleverantör tar ut av en av kraven i samband med tillhandahållandet av BIC-koden för betaltjänstanvändare för gränsöverskridande betalningar ska nationella betalningstransaktioner i artikel 5.4, 5.5 och 5.7. vara desamma som de avgifter som denna betaltjänstleveran­ tör tar ut av betaltjänstanvändare för motsvarande nationella betalningar till samma värde och i samma valuta.”

7. Då en medlemsstat avser att utnyttja ett undantag som föreskrivs i punkterna 1, 3, 4, 5 eller 6, ska medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 1 februari 2013, 3. Artikel 4 ska ändras på följande sätt: och ska därefter tillåta sin behöriga myndighet att göra undan­ tag från vissa eller alla de krav som fastställts i artikel 5, 6.1 eller 6.2 och bilagan för de relevanta betalningstransaktioner a) Punkt 2 ska utgå.

Bilaga 1

L 94/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

b) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”1. Med verkan från och med 1 februari 2016 ska med­ lemsstaterna avskaffa avvecklingsbaserade nationella rappor­ ”3. Betaltjänstleverantören får ta ut avgifter av betal­ teringskrav för betaltjänstleverantörer för upprättande av be­ tjänstanvändaren utöver de som uttas i enlighet med ar­ talningsbalansstatistik som rör deras kunders betalningstrans­ tikel 3.1, om denna användare ger betaltjänstleverantören aktioner.” instruktioner om att utföra den gränsöverskridande betal­ ningen utan att meddela Iban-numret och, i förekom­ 5. Artikel 7 ska ändras på följande sätt: mande fall och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars a) I punkt 1 ska datumet ”1 november 2012” ersättas med 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav ”1 februari 2017”. för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (*), den åtföljande BICkoden för betalkontot i den andra medlemsstaten. Dessa b) I punkt 2 ska datumet ”1 november 2012” ersättas med avgifter ska vara rimliga och motsvara kostnaderna. De ”1 februari 2017”. ska avtalas mellan betaltjänstleverantören och betaltjäns­ tanvändaren. Betaltjänstleverantören ska informera betal­ c) I punkt 3 ska datumet ”1 november 2012” ersättas med tjänstanvändaren om tilläggsavgifternas storlek i god tid ”1 februari 2017”. innan betaltjänstanvändaren blir bunden av ett sådant avtal. 6. Artikel 8 ska utgå.

___________ Artikel 18 (*) EUT L 94, 30.3.2012, s. 22.”

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har 4. Artikel 5.1 ska ersättas med följande: offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 14 mars 2012

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ N. WAMMEN Ordförande Ordförande

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/35

BILAGA

TEKNISKA KRAV (ARTIKEL 5)

1. Utöver de väsentliga krav som anges i artikel 5, ska följande tekniska krav gälla betalnings- och autogireringstrans­ aktioner: a) Det betalkontonummer som avses i artikel 5.1 a och c ska vara Iban-numret. b) Den standard för meddelandeformatet som avses i artikel 5.1 b och d ska vara ISO 20022 XML-standarden. c) Fältet med uppgifter om penningöverföringen ska rymma 140 tecken. Betalningsordningar kan tillåta fler tecken, förutom om den utrustning som används för att överföra informationen har tekniska begränsningar avseende antalet tecken, i vilket fall utrustningens tekniska begränsning ska tillämpas. d) Referensinformation om penningöverföringen och alla andra uppgifter som lämnas i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna bilaga ska överföras i sin helhet och utan ändring mellan betaltjänstleverantörerna i betalningskedjan. e) När väl de begärda uppgifterna har lämnats i elektroniskt format ska betalningstransaktionerna tillåta en fullständigt automatiserad och elektronisk hantering under alla skeden av betalningskedjan (helautomatisk hantering), så att hela betalningsprocessen kan genomföras elektroniskt utan bearbetning eller manuella åtgärder. Detta ska även gälla manuell hantering av betalnings- och autogireringstransaktioner om möjligt. f) Betalningsordningar ska inte innehålla någon lägsta beloppsgräns för betalningstransaktioner varigenom betalningar och autogireringar sker, men de är inte skyldiga att hantera betalningstransaktioner med nollbelopp. g) Betalningsordningar ska inte vara skyldiga att utföra betalningar och autogireringar som överstiger beloppet 999 999 999,99 EUR. 2. Utöver kraven i punkt 1 ska följande krav gälla betalningstransaktioner: a) De uppgifter som avses i artikel 5.2 a ska vara följande: i) Betalarens namn och/eller Iban-numret på betalarens betalkonto. ii) Betalningsbeloppet. iii) Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto. iv) I förekommande fall, betalningsmottagarens namn. v) I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen. b) De uppgifter som avses i artikel 5.2 b ska vara följande: i) Betalarens namn. ii) Iban-numret på betalarens betalkonto. iii) Betalningsbeloppet. iv) Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto. v) I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen. vi) I förekommande fall, betalningsmottagarens identifikationskod. vii) I förekommande fall, namnet på betalningsmottagarens referenspart. viii) I förekommande fall, avsikten med betalningen. ix) I förekommande fall, kategori för avsikten med betalningen. c) Dessutom ska betalarens betaltjänstleverantör lämna följande obligatoriska uppgifter till betalningsmottagarens betaltjänstleverantör: i) BIC-koden för betalarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstransaktionen).

Bilaga 1

L 94/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 30.3.2012

ii) BIC-koden för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänst­ leverantörer som är involverade i betalningstransaktionen). iii) Betalningsordningens identifikationskod. iv) Betalningens avvecklingsdatum. v) Referensnumret på betalningsmeddelandet från betalarens betaltjänstleverantör. d) De uppgifter som avses i artikel 5.2 c ska vara följande: i) Betalarens namn. ii) Betalningsbeloppet. iii) I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen. 3. Utöver kraven i punkt 1 ska följande krav gälla autogireringstransaktioner: a) De uppgifter som avses i artikel 5.3 a i ska vara följande: i) Typen av autogirering (återkommande girering, engångsgirering, första, sista eller av mottagare återförd gire­ ring). ii) Betalningsmottagarens namn. iii) Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto som ska krediteras vid inkasseringen. iv) I förekommande fall, betalarens namn. v) Iban-numret på betalarens betalkonto som ska debiteras vid inkasseringen. vi) Den unika medgivandereferensen. vii) Då betalarens medgivande ges efter den 31 mars 2012, datumet då det undertecknades. viii) Inkasseringsbeloppet. ix) Om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet, den unika medgivandereferens som lämnats av den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet. x) Betalningsmottagarens identifikationskod. xi) Om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet, iden­ tifikationskoden för den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet. xii) I förekommande fall, överföringsinformationen från betalningsmottagaren till betalaren. xiii) I förekommande fall, avsikten med inkasseringen. xiv) I förekommande fall, kategori för avsikten med inkasseringen. b) De uppgifter som avses i artikel 5.3 b ska vara följande: i) BIC-koden för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänst­ leverantörer som är involverade i betalningstransaktionen). ii) BIC-koden för betalarens betaltjänstleverantör (om inget annat har avtalats mellan de betaltjänstleverantörer som är involverade i betalningstransaktionen). iii) Namnet på betalarens referenspart (om det anges i det dematerialiserade medgivandet). iv) Identifikationskoden för betalarens referenspart (om den anges i det dematerialiserade medgivandet). v) Namnet på betalningsmottagarens referenspart (om det anges i det dematerialiserade medgivandet). vi) Identifikationskoden för betalningsmottagarens referenspart (om den anges i det dematerialiserade medgivan­ det). vii) Betalningsordningens identifikationskod. viii) Inkasseringens avvecklingsdatum. ix) Inkasseringsreferensen för betalningsmottagarens betaltjänstleverantör.

Bilaga 1

30.3.2012 SV Europeiska unionens officiella tidning L 94/37

x) Typen av medgivande. xi) Typen av autogirering (återkommande girering, engångsgirering, första, sista eller av mottagare återförd girering). xii) Betalningsmottagarens namn. xiii) Iban-numret på betalningsmottagarens betalkonto som ska krediteras vid inkasseringen. xiv) I förekommande fall, betalarens namn. xv) Iban-numret på betalarens betalkonto som ska debiteras vid inkasseringen. xvi) Den unika medgivandereferensen. xvii) Datumet för undertecknandet av medgivandet om medgivandet lämnas av betalaren efter den 31 mars 2012. xviii) Inkasseringsbeloppet. xix) Den unika medgivandereferens som lämnats av den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgi­ vandet (om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet). xx) Betalningsmottagarens identifikationskod. xxi) Identifikationskoden för den ursprungliga betalningsmottagare som utfärdat medgivandet (om medgivandet har övertagits av en annan betalningsmottagare än den som utfärdade medgivandet). xxii) I förekommande fall, överföringsinformationen från betalningsmottagaren till betalaren. c) De uppgifter som avses i artikel 5.3 c ska vara följande: i) Den unika medgivandereferensen. ii) Betalningsmottagarens identifikationskod. iii) Betalningsmottagarens namn. iv) Inkasseringsbeloppet. v) I förekommande fall, uppgifter om penningöverföringen. vi) Betalningsordningens identifikationskod.

Lagförslag i promemorian Tekniska och

Bilaga 2

affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 8 kap. 1, 8 och 23 §§ ska ha följande lydelse, dels att det närmast före 8 kap. 23 § ska införas en rubrik av följande lydelse.

8 kap.

1 §

För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar

tillsynen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra

författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt

interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess

verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer

enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras

verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en

tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för

betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§.

EUT L 266, 9.10.2009, s. 11 (Celex 32009R0924). 2 EUT L 94, 30.3.2012, s. 22 (Celex 32012R0260).

8 § Om ett betalningsinstitut har Om ett betalningsinstitut har Bilaga 2 åsidosatt sina skyldigheter enligt åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, Europaparlamentets och denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra författningar som 924/2009, Europaparlamentets reglerar institutets verksamhet, och rådets förordning (EU) nr institutets bolagsordning, stadgar, 260/2012 , andra författningar som reglemente eller interna reglerar institutets verksamhet, instruktioner som har sin grund i institutets bolagsordning, stadgar, en författning som reglerar reglemente eller interna institutets verksamhet, ska instruktioner som har sin grund i Finansinspektionen ingripa. en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.

23 § Om en registrerad Om en registrerad betaltjänstbetaltjänstleverantör eller den som leverantör eller den som ansvarar ansvarar för ett betalningssystem för ett betalningssystem har åsidohar åsidosatt sina skyldigheter satt sina skyldigheter enligt denna enligt denna lag, lag, Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009, förordning (EG) nr 924/2009 eller Europaparlamentets och rådets andra författningar som reglerar förordning (EU) nr 260/2012 eller dess verksamhet, ska Finans- andra författningar som reglerar inspektionen förelägga den dess verksamhet, ska Finansregistrerade betaltjänst- inspektionen förelägga den leverantören eller den som registrerade betaltjänstansvarar för ett betalningssystem leverantören eller den som att inom viss tid vidta åtgärder för ansvarar för ett betalningssystem att komma till rätta med att inom viss tid vidta åtgärder för situationen eller att upphöra med att komma till rätta med verksamheten. situationen eller att upphöra med verksamheten. Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten. Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver 45

verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs Bilaga 2 för att bedöma om så är fallet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2013/14: Bilaga 3 Sveriges riksbank, Förvaltningsrätten i Stockholm, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Konkurrensverket, Regelrådet, Bankgirot, Euroclear Sweden AB, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Företagarna, Konsumenternas bank- och finansbyrå, Plusgirot, Sparbankernas riksförbund, Svensk Försäkring, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv.

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 8 kap. 1, 8 och 23 §§ ska ha följande lydelse, dels att det närmast före 8 kap. 23 § ska införas en rubrik av följande lydelse.

8 kap.

1 §

För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar

tillsynen även att deras betaltjänstverksamhet drivs enligt andra

författningar som reglerar dess verksamhet, bolagsordning, stadgar samt

interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar dess

verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer

enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras

verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en

tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot någon som har ansvar för

betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§.

8 §

EUT L 266, 9.10.2009, s. 11 (Celex 32009R0924). 2 EUT L 94, 30.3.2012, s. 22 (Celex 32012R0260).

rådets förordning (EG) nr rådets förordning (EG) nr 924/2009, andra författningar som 924/2009, Europaparlamentets Bilaga 4 reglerar institutets verksamhet, och rådets förordning (EU) nr institutets bolagsordning, stadgar, 260/2012 , andra författningar som reglemente eller interna reglerar institutets verksamhet, instruktioner som har sin grund i institutets bolagsordning, stadgar, en författning som reglerar reglemente eller interna institutets verksamhet, ska instruktioner som har sin grund i Finansinspektionen ingripa. en författning som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.

23 § Om en registrerad betal- Om en registrerad betaltjänsttjänstleverantör eller den som leverantör eller den som ansvarar ansvarar för ett betalningssystem för ett betalningssystem har åsidohar åsidosatt sina skyldigheter satt sina skyldigheter enligt denna enligt denna lag, Europa- lag, Europaparlamentets och rådets parlamentets och rådets förordning förordning (EG) nr 924/2009, (EG) nr 924/2009 eller andra Europaparlamentets och rådets författningar som reglerar dess förordning (EU) nr 260/2012 eller verksamhet, ska Finans- andra författningar som reglerar inspektionen förelägga den dess verksamhet, ska Finansregistrerade betaltjänstleveran- inspektionen förelägga den tören eller den som ansvarar för ett registrerade betaltjänstleveranbetalningssystem att inom viss tid tören eller den som ansvarar för ett vidta åtgärder för att komma till betalningssystem att inom viss tid rätta med situationen eller att vidta åtgärder för att komma till upphöra med verksamheten. rätta med situationen eller att upphöra med verksamheten.

Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss Bilaga 4 betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.

Lagrådets yttrande

Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-12-18 Närvarande : F.d. justitieråden Susanne Billum och Severin Blomstrand samt justitierådet Kristina Ståhl.

Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro

Enligt en lagrådsremiss den 12 december 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster. Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Hanna Wetter. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Lagförslag i promemorian Förhållandet mellan

Bilaga 6

Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

7 §

Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om under-

Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra

stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregist-

ret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på an-

mälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att

Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas

vid rättens handläggning av en anmälan enligt fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Förteckning över remissinstanserna

Bilaga 7 Sveriges riksbank, Svea hovrätt, Lunds tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Stockholm, Ekobrottsmyndigheten, Konsumentverket, Revisorsnämnden, Pensionsmyndigheten, Arbetsgivarverket, Statens tjänstepensionsverk (SPV), Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Skatteverket, Bokföringsnämnden, Konkurrensverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Tillväxtanalys, Regelrådet, Livförsäkringsutredningen, Försäkringsjuridiska Föreningen (FjF), Konsumenternas försäkringsbyrå, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska föreningen för partsförvaltade institut för risk- och pensionsplaner (SIRP), Svenska Försäkringsförmedlares Förening, Svensk Försäkring, Sveriges Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Sweden Pension Fund Association (SPFA), Tjänstepensionsförbundet, Utländska Försäkringsbolags Förening (UFF), Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Institutet för Näringslivsforskning, Näringslivets Regelnämnd (NNR) Sveriges advokatsamfund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Far, Sveriges kommuner och landsting, Finansförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), PTK, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), AFA försäkring, Försäkringstagarföreningen ProSkandia, Folksam och Alecta.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 2014

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Arnholm, Svantesson

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition Tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EUhäver eller upprepar regler ett normgivningsbemyndigande

Lag om ändring i lagen 32012R0260 (2010:751) om betaltjänster