Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14

Fakta om rättsliga kommentarer

Rättsliga kommentarer utgör Migrationsverkets uttalanden om hur ett domstolsavgörande bör tolkas. De är styrande för myndighetens medarbetare och beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga kommentarer förs in i en särskild dokumentserie, RK-serie. Dokumentserien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av en rättslig kommentar förs in i beslutsdokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

1 Syfte

Denna rättsliga kommentar förklarar hur Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2025:14 ska tolkas och hanteras samt ger stöd i handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd som rör syskon till ensamkommande barn som ansöker med sina föräldrar.

2 Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14

Den 9 december 2025 meddelade Migrationsöverdomstolen dom i mål MIG 2025:14 med följande sammanfattning.

Målet rörde frågan om anhöriginvandring för föräldrar och syskon till AA som hade beviljats permanent uppehållstillstånd som flykting i oktober 2022. AA:s föräldrar och underåriga syskon ansökte om uppehållstillstånd för att återförenas med henne. Vid tidpunkten för ansökningarna var AA och hennes syskon underåriga. Föräldrarna beviljades tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av anknytning till AA medan syskonens ansökningar avslogs av Migrationsverket och migrationsdomstolen.

Av Migrationsöverdomstolens avgörande kan bland annat följande utläsas.

Till följd av ändringar i utlänningslagen beviljas numera tidsbegränsade istället för permanenta uppehållstillstånd på grund av anknytning (5 kap. 3 g § utlänningslagen [2005:716]). Detta medför att föräldrar som huvudregel inte längre kan vara anknytningspersoner till sina medsökande barn.

En av frågorna i EU-domstolens mål C-560/20 var om EU-rätten krävde att en vuxen syster beviljades uppehållstillstånd, om konsekvensen annars skulle bli att ett flyktingbarn tvingades avstå sin rätt till familjeåterförening. Föräldrarna var de enda som kunde ta hand om den allvarligt sjuka systern och gav henne daglig personlig omvårdnad. Det var därför omöjligt för dem att lämna henne ensam och återförenas med sitt barn.

Att det ensamkommande barnet förlorade sin rätt till familjeåterförening med föräldrarna för att systern nekades uppehållstillstånd skulle strida mot både familjeåterföreningsdirektivets syfte och de krav för respekten för privat- och familjelivet och underårigas rättigheter som följer av EU:s rättighetsstadga .

Det hade inte framkommit några sådana exceptionella omständigheter som i mål C-560/20. Frågan var i stället om omständigheten att syskonen var underåriga var tillräcklig för att de skulle beviljas uppehållstillstånd.

Underåriga är normalt sett beroende av sina föräldrars omvårdnad och har en rätt att upprätthålla relationen med båda sina föräldrar. Så länge det inte finns omständigheter som tyder på att en underårig inte har ett beroendeförhållande till sina föräldrar, till exempel på grund av giftermål eller att omvårdnaden sköts av någon annan än föräldrarna, bör utgångspunkten vara att det finns ett sådant beroendeförhållande som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med det ensamkommande flyktingbarnet utan att ta med sig underåriga syskon. Att neka tillstånd till underåriga syskon skulle i sådana situationer medföra att det ensamkommande flyktingbarnet förlorade sin ovillkorliga rätt till återförening med föräldrarna.

I likhet med underinstanserna ansåg Migrationsöverdomstolen att det inte fanns ett särskilt beroendeförhållande mellan AA och hennes syskon eller att det fanns synnerliga skäl för att bevilja dem uppehållstillstånd. Syskonen kunde därför inte beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 eller tredje stycket 3 utlänningslagen.

AA var 19 år vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens avgörande, men skulle anses vara ett barn vid prövningen av syskonens ansökningar. Syskonen var, eller var vid ansökningstillfället, underåriga. Det hade inte kommit fram några omständigheter som tydde på att de inte var beroende av sina föräldrar för sin dagliga omvårdnad. Föräldrarna kunde därför inte återförenas med AA utan att ta med sig syskonen. Att neka syskonen uppehållstillstånd skulle därför medföra att AA:s rätt till familjeåterförening med föräldrarna gick förlorad. Syskonen hade därför rätt till uppehållstillstånd förutsatt att de uppfyllde övriga förutsättningar för sådant tillstånd.

3 Migrationsverkets tolkning

3.1 Syskon till ensamkommande barn med skyddsstatus har rätt till uppehållstillstånd

Förutsättningarna för familjeåterförening mellan ett flyktingbarn och dess föräldrar regleras i 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen. Rätten till familjeåterförening finns både för ensamkommande barn med flyktingstatus och barn med alternativ skyddsstatus.

Även om rätten till familjeåterförening för syskon grundar sig på familjeåterföreningsdirektivet – som reglerar rätten till familjeåterförening för flyktingar, inte alternativt skyddsbehövande – bör principerna i Migrationsöverdomstolens dom aktualiseras även för ensamkommande barn med alternativ skyddsstatus. Det beror på att Sverige har valt att utsträcka motsvarande rättigheter – enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen – enligt unionsrätten för ensamkommande barn med flyktingstatus till barn med alternativ skyddsstatus.

Migrationsöverdomstolen uttalade i MIG 2025:14 bland annat att det inte fanns något särskilt beroendeförhållande mellan AA och hennes syskon och att det i det aktuella fallet inte heller fanns sådana synnerliga skäl för uppehållstillstånd som avses i 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. AA:s syskon hade emellertid rätt till uppehållstillstånd, på grund av familjeåterföreningsdirektivet och EU:s rättighetsstadga, förutsatt att det inte fanns omständigheter som tydde på att de inte var beroende av sina föräldrar. Vidare uttalade Migrationsöverdomstolen att rätten till uppehållstillstånd för syskonen förutsatte ”att syskonen uppfyllde övriga förutsättningar för sådant tillstånd”.

Det framgår däremot inte av Migrationsöverdomstolens avgörande med stöd av vilka bestämmelser ett uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn med skyddsstatus ska beviljas eller om rätten till uppehållstillstånd härleds från syskonet med skyddsstatus i Sverige eller från föräldrarna som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning i Sverige. Eftersom det inte framgår av domskälen vilka regler som ska användas för att bevilja ett uppehållstillstånd är det också oklart vad som avses med ”övriga förutsättningar” för uppehållstillstånd i sammanhanget.

3.2 Vilka regler ska tillämpas för att bevilja uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn med skyddsstatus?

En viktig fråga är från vem rätten till uppehållstillstånd härleds, och vilka regler som ska användas för att bevilja uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn som har rätt till familjeåterförening. Migrationsöverdomstolen har bl.a. uttalat att rätten till uppehållstillstånd för syskon grundar sig på risken för att ett ensamkommande barn med flyktingstatus – om syskonen nekades uppehållstillstånd – skulle förlora sin ovillkorliga rätt till familjeåterförening med föräldrarna.

Samtidigt anges i avgörandet att underåriga normalt sett är beroende av sina föräldrars omvårdnad och har en rätt att upprätthålla relationen med båda sina föräldrar, och att utgångspunkten är att det finns ett sådant beroendeförhållande mellan ett barn och dess föräldrar som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med ett ensamkommande flyktingbarn utan att ta med sig underåriga syskon.

Enligt Migrationsöverdomstolen saknades det förutsättningar för uppehållstillstånd för syskonen enligt tillämpliga regler i 5 kap. 3 a § utlänningslagen. Att syskon till ensamkommande barn enligt avgörandet har en rätt till uppehållstillstånd som grundar sig på unionsrätten – framför allt familjeåterföreningsdirektivet och artikel 7 i EU:s rättighetsstadga – talar därför för att det är bestämmelserna i 5 kap. 3 § utlänningslagen, som har sitt ursprung i familjeåterföreningsdirektivet, som ska tillämpas. Bestämmelserna i 5 kap. 3 a § utlänningslagen är nationella och fakultativa, och ger ingen rätt – utan en möjlighet – till uppehållstillstånd. Den omständigheten att även det syskon som hade uppnått myndighetsålder hade rätt till uppehållstillstånd får anses tala i samma riktning, eftersom EU-domstolens praxis om att det är tidpunkten för ansökan som är avgörande för bedömningen av den sökandes ålder endast påverkar de regler i utlänningslagen som grundar sig på 5 6 unionsrätten .

En prövning enligt 5 kap. 3 a § kan aktualiseras om det saknas förutsättningar för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen. MIG 2025:14 innebär dock att det normalt sett inte är möjligt att bevilja ett uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen för syskon till ensamkommande barn. Däremot kan det, undantagsvis, finnas sådana udda och ömmande omständigheter som innebär att det för ett sådant syskon finns synnerliga skäl för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen.

Rätten till uppehållstillstånd för barn enligt bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet är framförallt reglerad i 5 kap. 3 § utlänningslagen. I 5 kap. 3 § är det bara första stycket 2 a som till sin lydelse skulle kunna träffa syskon till ensamkommande barn med skyddsstatus i sådana situationer som den i MIG 2025:14. I nämnda bestämmelse anges att uppehållstillstånd ska ges till ett utländskt barn som är ogift och har en förälder som är bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen krävs som utgångspunkt att anknytningspersonen antingen är bosatt eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. När det gäller utländska medborgare eller statslösa personer krävs som huvudregel permanent uppehållstillstånd för att kunna vara anknytningsperson. I juli 2021 infördes emellertid uttryckliga regler i 5 kap. 3-3 a §§ utlänningslagen om att även vissa personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd kan ha rätt eller möjlighet till familjeåterförening.

De som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning omfattas däremot inte av dessa regler.

Föräldrar till ensamkommande barn med skyddsstatus i Sverige beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen, och kan därför i princip inte vara anknytningspersoner i ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § utlänningslagen. Samtidigt är den i praktiken enda möjligheten som finns för att bevilja uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn vars föräldrar kan beviljas – eller har beviljats – uppehållstillstånd i enlighet med Migrationsöverdomstolens avgörande i MIG 2025:14 att tillämpa 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen. Det innebär att föräldrar – i och med innehavet av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen – i en sådan situation får anses ha beviljats ett uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Detta gäller bara när omständigheterna i ärendet motsvarar dem i MIG 2025:14, dvs. när det är fråga om uppehållstillstånd för syskon till ensamkommande barn med skyddsstatus i Sverige, som ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning tillsammans med sin/a förälder/rar.

Så länge det inte finns omständigheter som tyder på att barnet inte har ett beroendeförhållande till sina föräldrar, till exempel på grund av giftermål eller att omvårdnaden sköts av någon annan än föräldrarna, är utgångspunkten att det finns ett sådant beroendeförhållande som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med det ensamkommande flyktingbarnet utan att ta med sig underåriga syskon. Ett av AA:s syskon i MIG 2025:14 hade fyllt 18 år vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens avgörande, men beviljades uppehållstillstånd på samma villkor som de underåriga syskonen.

Utgångspunkten är alltså att det finns ett beroendeförhållande som kan ligga till grund för uppehållstillstånd mellan en förälder och ett barn, både för underåriga och sådana som har fyllt 18 år vid prövningstillfället men var underåriga vid tidpunkten för ansökan. Det innebär att även ett vuxet syskon, som vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd ännu inte hade fyllt 18 år, kan ha rätt till uppehållstillstånd i dessa fall. Det ska däremot göras en individuell bedömning av omständigheterna. Vid bedömningen får hänsyn bl.a. tas till den omständigheten att möjligheterna att leva ett självständigt liv utan sina föräldrar i allmänhet anses öka med åldern. Någon bedömning av barnets bästa ska inte göras för ett vuxet syskon, även om ansökan gjordes innan syskonet fyllde 18 år.

För vuxna barn, som har uppnått myndighetsålder redan vid tiden för ansökan, finns ingen rätt till uppehållstillstånd enligt MIG 2025:14 och 5 kap. 3 § utlänningslagen. Det kan emellertid, undantagsvis, finnas ett sådant beroendeförhållande mellan ett vuxet barn och dess föräldrar som innebär att det ensamkommande barnets rätt till familjeåterförening med föräldrarna går förlorad om det vuxna barnet inte beviljas uppehållstillstånd.

I en sådan situation får det göras en bedömning av om det finns förutsättningar för uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 a § utlänningslagen.

Det kan förekomma att bara en av det ensamkommande barnets föräldrar ansöker om – eller kan beviljas – uppehållstillstånd i Sverige. I en sådan situation får det göras en individuell bedömning av förhållandet mellan syskonet och föräldern, eller föräldrarna, orsaken till att bara en förälder kan beviljas uppehållstillstånd i Sverige och vilka konsekvenserna blir om syskonet nekas tillstånd. Avgörande för bedömningen är om följden av att neka syskonet uppehållstillstånd blir att anknytningspersonens rätt till familjeåterförening med föräldern går förlorad.

Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen på grund av omständigheter som motsvarar dem i MIG 2025:14 ska vara tidsbegränsat och gälla i två år. När ett sådant uppehållstillstånd ska förlängas blir det i huvudsak fråga om att göra en förnyad bedömning av om det finns förutsättningar för att bevilja uppehållstillstånd.

3.3 Övriga förutsättningar för uppehållstillstånd

Av Migrationsöverdomstolens avgörande framgår att syskon till ensamkommande barn kan ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige förutsatt att de uppfyller ”övriga förutsättningar för sådant tillstånd”. Det framgår inte av Migrationsöverdomstolens avgörande vilka ”övriga förutsättningar” som avses i sammanhanget.

När det gäller uppehållstillstånd på grund av anknytning ska ett antal förutsättningar vara uppfyllda. Generellt sett gäller exempelvis att den sökandes identitet ska vara styrkt, eller att det finns anledning att medge bevislättnad när det gäller identiteten. Den sökande ska också ha ett giltigt pass och anknytningspersonen ska uppfylla ett försörjningskrav . Det ska inte heller finnas anledning att neka eller vägra uppehållstillstånd enligt bestämmelserna i 5 kap. 17- 17 b §§ utlänningslagen. När det gäller uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige finns det inget i lagtexten uppställt krav på att anknytningspersonen ska ha välgrundade utsikter att beviljas ett varaktigt uppehållstillstånd.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen är knuten till bl.a. ett försörjningskrav för anknytningspersonen och vägransgrunder i 5 kap. 17 a-b §§ utlänningslagen. När det gäller försörjningskravet kan undantag medges bland annat om det finns särskilda skäl.

Undantaget kan bland annat tillämpas om ett upprätthållande av försörjningskravet skulle vara oförenligt med Sveriges konventionsåtaganden. Om ett försörjningskrav skulle uppställas på det ensamkommande barnet eller barnets föräldrar och barnets syskon därmed inte skulle kunna beviljas uppehållstillstånd i sådana situationer som nu är aktuella skulle det ensamkommande barnet förlora sin ovillkorliga rätt till återförening med föräldrarna. I och med att rätten till uppehållstillstånd för syskon enligt MIG 2025:14 grundar sig på familjeåterföreningsdirektivet, EU-domstolens praxis i C-560/20 och EU:s rättighetsstadga, bör undantaget från försörjningskravet i 5 kap. 3 f § utlänningslagen kunna användas i sådana fall.

För att kunna bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd krävs också innehav av giltigt pass och, som huvudregel, styrkt identitet. Bevislättnad när det gäller kravet på styrkt identitet – med innebörden att identiteten endast behöver göras sannolik – kan emellertid aktualiseras om det skulle vara oproportionerligt att upprätthålla det högre beviskravet.