Åldersbedömning enligt asylprocedurförordningen

Fakta om rättsliga ställningstaganden

Rättsliga ställningstaganden utgör Migrationsverkets uttalanden om hur en författning bör tolkas och är styrande för myndighetens medarbetare. De beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga ställningstaganden förs in i en särskild dokumentserie, RS-serie. Dokumentserien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av ett rättsligt ställningstagande förs in i beslutsdokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

Syfte

Detta ställningstagande innehåller vägledning för dig som arbetar med åldersbedömningsfrågor. Du får svar på frågor av rättslig karaktär och stöd för att göra de rättsliga överväganden som krävs för olika moment när det gäller åldersbedömning.

Dokumentet syftar till att du ska få kunskaper om

• varför vi bedömer ålder på personer som ansöker om internationellt skydd • tillfälliga och slutliga beslut om ålder • uppenbara fall • bevisvärdering • centrala begrepp som ålder, underårighet och födelsetid • överklagandehantering

Det finns andra aspekter av åldersbedömning som är av praktisk och processuell karaktär, detta dokument tar i huvudsak sikte på rättsliga frågor.

1. Åldersbedömning

Detta rättsliga ställningstagande tillämpas på åldersbedömningsfrågor som uppkommer i ärenden som handläggs och prövas i den nationella skyddsprocessen.

Ställningstagandet tar sikte på åldersbedömning enligt de bestämmelser som infördes i utlänningslagen den 1 maj 2017 och de bestämmelser som tillämpas från den 12 juni 2026 genom asylprocedurförordningen. De åldersbedömningsfrågor som uppkommer i ärenden som hanteras inom ramen för asyl- och migrationshanteringsförordningen bör hanteras med utgångspunkt i de principer som framgår av detta rättsliga ställningstagande i den mån det är möjligt i den aktuella situationen.

I korthet innebär asylprocedurförordningens bestämmelser om åldersbedömning att vi har en skyldighet att göra en åldersbedömning i ärenden där det finns skäl att ifrågasätta en sökandes uppgift om att denne är underårig. Bestämmelsen omfattar alla barn, såväl ensamkommande barn som barn i familj. I dessa fall är huvudregeln att vi så snart som möjligt ska göra en multidisciplinär åldersbedömning, inklusive en psykosocial bedömning, som ska utföras av kvalificerade yrkesutövare för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan. Om det efter den multidisciplinära bedömningen fortfarande föreligger tvivel avseende en sökandes ålder får medicinska undersökningar användas som sista utväg för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan.

Genom kravet att det ska finnas skäl att ifrågasätta att den sökande är under 18 år undantas de fall där det klart framgår att den sökande är ett barn trots att han eller hon saknar identitetshandlingar.

1.1 Begreppsdefinitioner

När begreppet multidisciplinär åldersbedömning används i detta dokument hänvisas till asylprocedurförordningen och dess förespråkande av ett stegvist genomförande av åldersbedömningar. Metoden syftar till att minska den risk för inkräktande ingrepp som är förknippad med medicinska metoder.

När det gäller begreppet psykosocial bedömning hänvisas till EUAAs förklaring i Practical Guide on Age Assessment. Bedömningen innebär en undersökning av olika områden i personens liv, dennes psykologiska och emotionella mognad, utveckling och beteende.

Med utveckling avses i detta sammanhang inte bara kognitiv och emotionell utveckling, utan även observerbara beteenden såsom förmågan att delta i åldersanpassade aktiviteter, förmågan att ta ansvar för vardagliga sysslor, hur självständighet kommer till uttryck, hanteringen av känslor samt interaktionen med jämnåriga och vuxna.

När begreppet medicinsk åldersbedömning används i detta dokument avser det uteslutande processen hos Rättsmedicinalverket som slutar med att ett rättsmedicinskt utlåtande om ålder skickas till Migrationsverket.

Med begreppet barn avses en person som är under 18 år och med begreppet vuxen avses i detta dokument en person som är 18 år eller äldre.

Det finns ingen legal definition av begreppet identitet i svensk lagstiftning, men enligt förarbeten och praxis består identiteten av namn, födelsetid/ålder och, som huvudregel, medborgarskap .

Åldern/födelsetiden utgörs av en persons födelseuppgifter, alltså år, månad och dag för personens födelse.

I detta ställningstagande görs skillnad mellan begreppen ålder/födelsetid respektive underårighet. Underårighet är en egenskap som följer av att födelsetiden visar att personen är under 18 år. Underårighet är synonymt med att den sökande är ett barn, en egenskap som förändras med tiden.

En sökande som har gjort sin födelsetid sannolik har gjort ett specifikt födelsedatum sannolikt, samt sin underårighet om den sökande är barn.

En sökande som inte gör sin födelsetid sannolik kan ändå göra sannolikt att hon eller han är underårig. Att en asylsökande gjort sin underårighet sannolik innebär, i motsats till vad som gäller för födelsetiden, inte alltid att hon eller han även gjort sin födelsetid sannolik, men prövningen ska ske med beaktande av den särreglering som gäller för barn, barnets bästa ska prövas och barnspecifik landinformation ska beaktas. Underårighet kan också vara direkt kopplat till skyddsskälen . Att underårigheten gjorts sannolik är då också en förutsättning för att internationellt skydd på grund av barnspecifika skyddsskäl ska kunna beviljas.

1.2 Varför är det viktigt att bedöma om den sökande är barn eller vuxen?

I varje fall som rör barn har vi en skyldighet att tillvarata barnets rättigheter, detta kommer bland annat till uttryck genom portalparagrafen om barnets bästa. Att bedöma vem som är vuxen och vem som är barn är viktigt för att kunna avgöra om särskild lagstiftning gällande barn ska tillämpas.

Åldersbedömning är vidare av vikt när det gäller att skapa förutsättningar för en god boendemiljö för barn, för att förbättra förutsättningarna att motverka människohandel och barnäktenskap samt för att tillse att samhällets resurser som avsatts för barn inte felaktigt går till vuxna sökande av internationellt skydd.

Det kan förekomma att ett barn felaktigt uppger sig vara vuxen. Även i ett sådant fall är det viktigt att vi vid behov bedömer den sökandes ålder för att försäkra oss om att principen om barnets bästa och andra bestämmelser som gäller barn följs.

1.3 Vad händer om olika myndigheter bedömer åldern olika?

Vår uppgift är att bedöma den sökandes ålder i fall där den sökande har ett öppet ansökningsärende hos Migrationsverket. Migrationsverkets bedömning i åldersfrågan är inte bindande för andra myndigheter, även om vårt beslut om ålder i många fall i praktiken blir vägledande även för dessa. Det står andra myndigheter fritt att självständigt ta ställning till åldern för sökanden av internationellt skydd inom ramen för myndighetens verksamhet. Om vi får information om att en annan myndighet har gjort en annan bedömning i åldersfrågan bör vi i enlighet med officialprincipen – principen om myndigheternas utredningsskyldighet – överväga möjligheten att inhämta underlag gällande den sökandes identitet/ålder från myndigheten i fråga för att säkerställa att vi har ett fullgott utredningsunderlag i ärendet.

1.4 När ska du erbjuda en medicinsk åldersbedömning?

Om vi bedömer att det föreligger tvivel huruvida den sökande är underårig ska vi göra en multidisciplinär bedömning, inklusive en psykosocial bedömning, som ska utföras av kvalificerade yrkesutövare för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan. Åldersbedömningen får inte baseras uteslutande på sökandens utseende eller beteende. Vid åldersbedömningen ska handlingar som finns tillgängliga betraktas som äkta, såvida inte bevis för motsatsen föreligger, och den underårigas uttalanden ska beaktas. Om det efter den multidisciplinära bedömningen fortfarande föreligger tvivel avseende en sökandes ålder får medicinska undersökningar användas som sista utväg för att utreda den sökandes underårighet inom ramen för prövningen av en ansökan. När frågan om underårighet är färdigutredd ska ett tillfälligt beslut om ålder fattas, om det inte går lika snabbt att fatta ett beslut avseende ansökan om internationellt skydd. Bestämmelserna tillämpas inte i rena tillståndsärenden (d.v.s. ärenden där den sökande inte ansöker om internationellt skydd) eller när den sökande inte befinner sig i Sverige.

Åtgärden att erbjuda en medicinsk åldersbedömning ska föregås av en multidisciplinär bedömning, inklusive en psykosocial bedömning och en samlad bedömning ska göras i varje enskilt ärende.

Syftet med bedömningen är att redan tidigt i handläggningsprocessen skilja ut de ärenden där den sökande har gjort sin identitet, eller i vart fall sin underårighet, sannolik.

Att vi gör en multidisciplinär bedömning, inklusive psykosocial bedömning, av den sökandes underårighet innan vi erbjuder medicinsk åldersbedömning är betydelsefullt av flera anledningar.

Dels är det av vikt att vi inte initierar medicinsk åldersbedömning om det inte är befogat eftersom medicinska undersökningar som initieras av Migrationsverket får anses påverka den enskildes integritet, vilket vi inte ska göra om det inte finns ett behov i det enskilda ärendet. En annan orsak är att vi har en grundläggande förvaltningsrättslig skyldighet att handlägga alla ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Detta innebär sammanfattningsvis att vi ska göra en individuell multidisciplinär bedömning av varje sökandes underårighet och bara i fall där det efter den multidisciplinära bedömningen fortfarande föreligger tvivel avseende sökandens ålder erbjuda en medicinsk åldersbedömning.

2. Uppenbara fall

Om det är uppenbart att en sökande som uppger sig vara ett barn är vuxen ska Migrationsverket registrera den sökande som vuxen. I sådana fall ska vi inte göra någon egentlig åldersbedömning och vi ska inte heller fatta något tillfälligt beslut om ålder. Det är dock viktigt att dokumentera enligt gällande rutiner även i dessa fall.

Uppenbarhetsrekvisitet har införts i utlänningslagen genom en bestämmelse i 13 kap. 17 § utlänningslagen. Migrationsverket har dock hanterat uppenbara fall på detta sätt redan tidigare med stöd av allmänna förvaltningsrättsliga principer. När begreppet uppenbart används i rättsliga sammanhang för att uttrycka ett beviskrav är syftet att i princip helt och hållet utesluta risken för felbedömningar. Som en jämförelse kan nämnas att begreppet uppenbart är ett striktare beviskrav än styrkt och får anses motsvara i princip full säkerhet att den sökande är vuxen. I förarbetena till nämnda bestämmelse kommer detta till uttryck genom formuleringen att det endast är i ”otvetydigt klara fall, där det inte finns något utrymme för en annan bedömning än att sökanden är vuxen, som ett tillfälligt beslut inte behöver fattas. Det ska alltså vara tydligt för var och en att det rör sig om en vuxen, eller finnas bevisning som tveklöst klarlägger sökandens ålder”.

2.1 När använder du uppenbarhetsrekvisitet?

Beviskravet uppenbart innebär att det i princip inte finns något egentligt bedömningsutrymme i frågan om en sökande ska bedömas vara uppenbart vuxen.

Det är endast när det är helt tydligt att den sökande utan minsta tvekan är vuxen som vi får registrera den sökande som vuxen på grund av uppenbarhetsskäl. Detta innebär att det i normalfallet inte krävs någon ingående utredning för vi ska kunna konstatera om den sökande är uppenbart vuxen. Det är enbart om det utan närmare överväganden tveklöst kan konstateras att den sökande är uppenbart vuxen som vi får hantera ärendet enligt uppenbarhetsrekvisitet.

Om det finns annan bevisning i ärendet, till exempel en passhandling, som tveklöst klarlägger den sökandes ålder kan sådan bevisning läggas till grund för beslutet. Även en så kallad VIS-träff torde i normalfallet medföra att sökandens ålder är tveklöst klarlagd.

Eftersom det förekommer felaktiga VIS-träffar kan det dock, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, finnas anledning att vidta ytterligare utredningsåtgärder kopplade till VIS-träffen

Med hänsyn till principen om fri bevisprövning är det inte möjligt att närmare specificera exakt vilken typ av bevisning som kan leda till bedömningen att åldern är tveklöst klarlagd.

2.2 Varför är det viktigt att uppenbarhetsrekvisitet hanteras korrekt?

En anledning till att Migrationsverket har i uppdrag att identifiera uppenbara fall är att det är viktigt att vuxna inte placeras i samma boendemiljöer som ensamkommande barn, vilket får anses vara i linje med verkets skyldighet att beakta barnets bästa. Av samma anledning är det av yttersta vikt att de uppenbarhetsbedömningar som genomförs av Migrationsverket är korrekta; – om ett barn felaktigt bedöms som uppenbart vuxen går barnet miste om alla de rättigheter som tillkommer barn och samtidigt blir Migrationsverkets möjlighet att bevaka barnets bästa i det närmaste obefintlig. I en sådan situation går barnet även miste om rätten att erbjudas en åldersbedömning i enlighet med asylprocedurförordningen och rätten att få ett tillfälligt beslut om ålder.

Om det råder tvivel i frågan om den sökande är vuxen eller barn är rekvisitet uppenbart inte uppfyllt, då ska vi inte bedöma att den sökande är uppenbart vuxen.

Om det under handläggningen skulle visa sig att ett tidigare ställningstagande att en sökande av internationellt skydd är uppenbart vuxen är felaktigt, det vill säga att det inte längre kan bedömas att denne är uppenbart vuxen, ska vi omgående ändra bedömningen och justera den registrerade åldern i våra ärendehanteringssystem samt skyndsamt vidta de åtgärder som detta föranleder i det enskilda ärendet.

3. Bevisvärdering

I alla ansökningsärenden är det av grundläggande betydelse att all bevisning värderas på ett korrekt sätt. Den sökande har rätt att lämna in den bevisning som denne vill åberopa i sitt ärende och vi har en skyldighet att värdera den inlämnade bevisningen.

Detta ställningstagande är inte ämnat att ge en uttömmande redogörelse för de grundläggande principerna gällande bevisvärdering, men i det följande berörs vissa bevisvärderingsfrågor som är av särskild vikt när det gäller åldersbedömning.

3.1 Beviskrav och bevisbörda

Det är den sökande som ska bevisa sin ålder och/eller underårighet genom att göra den i vart fall sannolik . I ärenden om internationellt skydd är det vanligt att den sökande inte känner till sitt födelsedatum. I dessa ärenden kan den sökande istället bevisa att han eller hon är ett barn. Födelsedatum och underårighet är därmed två olika omständigheter (bevisteman) som sökanden kan göra sannolikt för att uppfylla sin bevisbörda.

3.2 Fri bevisföring

Den sökande behöver bevisning för att uppfylla bevistemat ålder eller underårighet. I svensk rätt gäller principen om fri bevisprövning. Principen kommer till uttryck i 35 kap. 1 § rättegångsbalken och omfattar både fri bevisföring och fri bevisvärdering. När vi ska pröva om sökanden har gjort sin ålder eller underårighet sannolik innebär principen om fri bevisföring att det inte finns några begränsningar för den bevisning som får användas. Vi ska bedöma och besluta om värdet av den bevisning som lagts fram i ärendet. Frågan om sökanden har uppfyllt sin bevisbörda får sedan bedömas i det enskilda fallet.

3.3 Utredningsansvaret

I asylrätten, liksom i förvaltningsrätten i övrigt, är det vanligt att det förekommer bevissvårigheter. Vad gäller bevistema födelsedatum och underårighet är bevissvårigheterna ofta kopplade till avsaknad av id-handlingar. Bevissvårigheterna i dessa ärenden regleras genom en fördelning av bevisskyldigheten som innebär att vi som myndighet också ska ta ansvar för att inhämta bevis enligt den så kallade utrednings- eller officialprincipen. Vi har en skyldighet att, i de fall bevisningen inte räcker till, informera den sökande om detta och bistå denne genom att exempelvis lämna information om vilken typ av bevisning som skulle kunna räcka till i det enskilda fallet.

3.4 Skriftlig bevisning

Utgångspunkten får anses vara att den sökande ska lämna in skriftlig bevisning, i första hand i form av identitetshandlingar, om det är möjligt i det enskilda ärendet. Utöver identitetshandlingar kan det röra sig om andra handlingar från hemlandet som myndighetsdokument, betyg och vaccinationskort. Det förekommer även att sökanden ger in skriftlig bevisning inhämtad i Sverige. Det kan röra sig om intyg från företrädaren, läkarintyg, tillväxtkurvor och intyg från personer i den sökandens närhet. Varje bevis ska värderas för sig med motivering till den bedömning som görs, för att sedan ingå i den sammantagna bedömningen. I MIG 2014:1 uttalar Migrationsöverdomstolen att det inte är möjligt att avgöra en asylsökandes ålder genom att göra en bedömning av hans eller hennes utseende. Migrationsöverdomstolen hänvisar också till att Socialstyrelsen tidigare har ansett att en bedömning av utseendet inte är en acceptabel utredningsmetod för barn i övre tonåren.

När personer i den sökandes närhet yttrar sig om sökandens ålder eller underårighet är det därför viktigt att särskilja bedömningar som bara hänför sig till utseendet från bedömningar som grundar sig på andra omständigheter.

3.5 Muntlig bevisning

Eftersom vi som huvudregel ska utreda åldern muntligen kommer den sökandes egen berättelse alltid att vara ett bevismedel. Som utgångspunkt handlar bevisprövningen av den muntliga utsagan inte om att bedöma om sökanden är trovärdig, utan om att avgöra vilket värde den muntliga bevisningen har för det aktuella bevistemat. I avgörandet MIG 2014:1 har Migrationsöverdomstolen uttalat att när det gäller uppgifter om ålder så är det, i likhet med vad som gäller för övriga uppgifter om en sökandes identitet, i första hand skriftlig bevisning som är relevant. Uppgifter som lämnats muntligen kan tjäna som komplement till den skriftliga bevisningen.

Om det saknas skriftlig bevisning om den sökandes identitet ska vi ge den sökande möjlighet att berätta varför denne inte har kunnat lämna in exempelvis pass eller andra identitetshandlingar. För att identiteten ska kunna bedömas som sannolik krävs normalt sett att den sökande kan lämna en rimlig förklaring till avsaknaden av handlingar. När vi gör bedömningen bör vi ta hänsyn till varje enskilt barns individuella förutsättningar och sådana faktorer som hur barnets ålder och mognad påverkar den lämnade berättelsen.

Detta innebär inte ett sänkt beviskrav, men det är viktigt att ha i beaktande att det kan finnas skillnader mellan barn och vuxna när det gäller sådant som hur barn i olika åldrar uttrycker sig och vilka referensramar barnet har. Detta påverkar i sin tur hur vi bör tolka barnets förklaringar till exempelvis motsägelsefulla svar eller avsaknad av handlingar.

D et krävs att utredaren och beslutsfattaren har adekvata barnrelaterade kunskaper för att utreda och bedöma barns ansökningar om internationellt skydd.

Den fria bevisföringens princip innebär att vi aldrig kan kräva en viss bevisning för ett visst bevistema, om det inte framgår av lag eller förordning. Detta innebär i sin tur att den sökande kan göra sin identitet, och därmed även sin underårighet, sannolik genom bevismedlet muntliga uppgifter. Vid bedömningen av om en asylsökande har gjort sin identitet och/eller underårighet sannolik ska Migrationsverket ta ställning till om de lämnade uppgifterna är sammanhängande och klara, detaljerade, oförändrade och rimliga. Uppgifterna får inte vara motstridiga, om det inte finns rimliga förklaringar till motstridigheterna, eller strida mot allmänt kända fakta.

3.6 Yttrande enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen

I 17 kap. 1 § utlänningslagen finns en bestämmelse enligt vilken Socialnämnden är skyldig att lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden om Migrationsverket begär det och det behövs för att avgöra ett ärende om internationellt skydd. När vi har identifierat att det ska göras en sådan förfrågan i ett ärende blir svaret på förfrågan bevisning som ska värderas på motsvarande sätt som övrig bevisning i ärendet. I en sådan värdering kan det vara relevant att ta hänsyn till omständigheter som vem det är som skrivit yttrandet, hur många gånger han eller hon har träffat den sökande och på vilka grunder bedömningen om sökandens ålder gjorts. Även för denna typ av bevisning är det viktigt att skilja på yttranden som bara grundar sig på den sökandes utseende, från de som grundar sig på omständigheter som är mer objektiva, exempelvis som om den sökande uppträder åldersadekvat jämfört med andra barn i motsvarande ålder.

3.7 Multidisciplinär bedömning inklusive psykosocial bedömning

Den multidisciplinära metoden innebär att kvalificerade yrkesutövare från olika områden – såsom socialt arbete, psykologi och pediatrik – involveras och bedömer åldern ur flera olika perspektiv. Denna metod bidrar till ett mer tillförlitligt resultat av det uppskattade åldersintervallet. Den multidisciplinära åldersbedömningen består av en kombination av icke-medicinska åldersbedömningsmetoder som genomförs av olika yrkesgrupper. Dessa metoder omfattar vanligtvis:

• åldersbedömningsintervjuer baserade på minnen av kända händelser och granskning av befintligt bevismaterial • en psykosocial bedömning • andra icke-medicinska metoder I den multidisciplinära bedömningen ingår en så kallad psykosocial bedömning från kvalificerade yrkesutövare. I de fall vi kan få in en sådan bedömning ska denna tas med i den samlade bedömningen.

Utöver den psykosociala bedömningen omfattar den multidisciplinära bedömningen även genomförandet av en åldersintervju med sökanden samt en bedömning av relevant dokumentation. Detta betyder att vi ska verka för att få in relevant dokumentation i ärendet vilket innebär att vi bör begära in underlag från Socialnämnden enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen.

Ändamålet med den multidisciplinära bedömningen är att undvika onödiga medicinska undersökningar, om underårigheten kan göras sannolik på annat sätt. Vi behöver därför i varje enskilt fall göra vad vi kan för att få in ett så brett multidisciplinärt beslutsunderlag som möjligt. Möjligheterna att få in ett multidisciplinärt beslutsunderlag kan se olika ut i olika ärenden varför det är viktigt att vi individuellt utreder möjligheterna att få in olika typer av beslutsunderlag i det enskilda fallet. Exempelvis kan den sökande uppmanas att lämna in eventuella intyg/bevisning som kan påverka bedömningen av hans eller hennes underårighet.

Om det efter den multidisciplinära bedömningen fortfarande föreligger tvivel avseende en sökandes ålder får medicinska undersökningar användas som sista utväg för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan.

Normalt sett är det inte möjligt att, i strid mot den sökandes eget påstående, bedöma att en sökande är över 18 år efter den multidisciplinära åldersbedömningen (dvs utan att även erbjuda en medicinsk åldersbedömning), om det inte är uppenbart att den sökande är över 18 år. Vid tvivel om sökandens underårighet bör den sökande beredas tillgång till rättsmedicinsk ålderbedömning.

Vid värderingen av det multidisciplinära underlaget är det viktigt att beakta vilken säkerhet de respektive utlåtandena/delarna från de kvalificerade yrkesutövarna har, för att indikera om en person är över eller under 18 år.

I situationer där kvalificerade yrkesutövare inom det multidisciplinära teamet kommer fram till olika slutsatser, eller där resultaten från den multidisciplinära bedömningen och den medicinska undersökningen inte stämmer överens, är det vi som har ansvaret för att väga in tillgängliga bevis och fatta ett slutgiltigt beslut. Det bör noggrant dokumenteras hur avvikande åsikter har beaktats, inklusive motiveringen till att en slutsats prioriteras framför en annan. Eventuella felmarginaler bör anges och en helhetsbedömning ska göras. Om osäkerhet kvarstår efter att all tillgänglig information har bedömts bör principen om tvivlets fördel tillämpas, vilket leder till att sökanden bedöms som underårig.

För ytterligare stöd se Practical Guide on Age Assessment | European Union Agency for Asylum

3.8 Medicinsk åldersbedömning

Om det efter den multidisciplinära bedömningen fortfarande föreligger tvivel avseende en sökandes ålder får medicinska undersökningar användas som sista utväg för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan.

I de ärenden där det finns en medicinsk åldersbedömning är detta ett bevismedel som ska värderas på motsvarande sätt som övrig bevisning. Resultatet av en sådan medicinsk åldersbedömning ger enbart stöd för att den sökande är över eller under 18 år. Den medicinska åldersbedömningen är därmed inte bevisning som i sig kan medföra att den sökande har gjort sin ålder sannolik, utan ett bevismedel som talar för eller emot bevistemat underårighet. Resultatet kommer att ingå som ett bevismedel i den sammantagna prövningen.

Av artikel 25 p 2 asylprocedurförordningen framgår:

”Om resultatet av den åldersbedömning som avses i denna punkt inte är entydigt vad gäller sökandens ålder, eller inkluderar ett åldersintervall under 18 år, ska

medlemsstaterna utgå från att sökanden är underårig.”

Ordalydelsen hindrar inte att Rättsmedicinalverkets utlåtanden, som alltid inkluderar ett åldersintervall under 18 år, kan ligga till grund för en bevisvärdering och helhetsbedömning.

Ett utlåtande från Rättsmedicinalverket som indikerar överårighet kan därmed, efter en helhetsbedömning och med beaktande av bevisningen i övrigt, medföra att den sökande ska betraktas som över 18 år.

I bevisvärderingen är det viktigt att tänka på att den medicinska åldersbedömningen inte är ett svar på om den sökande är vuxen eller barn, utan bevisning som talar för eller mot sökandens egen uppgift i frågan.

Det förekommer att den sökande lämnar in egen medicinsk bevisning gällande sin underårighet. Även i en sådan situation är det fråga om att bedöma varje bevismedel för sig. Ledning för bevisvärderingen kan dock vara om åldersbedömningen framstår som objektiv, vetenskaplig, kvalitativ och rättssäker.

Enligt artikel 25 p 7 asylprocedurdirektivet får en medlemsstat erkänna beslut avseende åldersbedömning som andra medlemsstater har fattat om åldersbedömningarna har utförts i enlighet med unionsrätten. Detta betyder att ett beslut avseende åldersbedömning som annan medlemsstat har fattat får bedömas som bevismedel för sig som talar för eller mot sökandens egen uppgift i frågan.

De rättsmedicinska utlåtandena om ålder upprättas av Rättsmedicinalverket som är expertmyndighet på området. Rättsmedicinalverket ansvarar för frågor som rör exempelvis metodval och vetenskaplighet. Migrationsverkets utgångspunkt bör därför vara att inom vårt ansvarsområde utgå från de utlåtanden som upprättas av Rättsmedicinalverket när det gäller frågan om åldersbedömning. Det ankommer därför inte på Migrationsverket att värdera de vetenskapliga metoder som ligger till grund för de rättsmedicinska utlåtandena om ålder. Vår uppgift är att utifrån sakinnehållet i de rättsmedicinska utlåtandena tillmäta utlåtandena ett korrekt bevisvärde i varje enskilt ärende. Denna ansvarsfördelning innebär att bevisvärderingen inte överlämnas till den rättsmedicinska experten – bevisvärdering är Migrationsverkets ansvar. Vi ska på juridiska grunder, med expertuppfattningar som tolkningshjälp, dra våra slutsatser.

Om den sökande gör invändningar mot exempelvis Rättsmedicinalverkets metod har vi dock en skyldighet att ta invändningarna i beaktande och med utgångspunkt i principerna i ovanstående stycke och utifrån vedertagna bevisvärderingsprinciper göra en bedömning i det enskilda ärendet.

3.9 Den sammantagna bedömningen

Bevisvärderingen utgår från att uppskatta styrkan hos bevisningen som är av betydelse i förhållande till den sökandes ålder eller underårighet. Detta gör vi genom att fastställa vilket värde de enskilda bevisen ska ha och även vilket värde de olika bevisen ska ha i förhållande till varandra. Därefter sker en sammantagen bedömning av samtlig bevisning, d.v.s. den multidisciplinära bedömningen, inklusive den psykosociala bedömningen, samt den medicinska bedömningen, för att avgöra om sökanden har gjort sin ålder sannolik.

Om vi istället går direkt till frågan om temat är uppfyllt eller inte finns det risk för att bedömningen påverkas av en subjektiv uppfattning som vi har fått när materialet i ärendet gåtts igenom. När vi skriver den sammantagna bedömningen bör vi tänka på att ta med all bevisning som åberopats och vara transparanta och tydliga i vår bedömning. Om den sökande har argumenterat för eller emot bevisningen ska förklaringar och invändningar bemötas.

3.10 Bevislättnad

Om tvivel kvarstår kring den sökandes ålder uppstår frågan om denne kan få bevislättnad. I avgörandet MIG 2007:12 uttalar Migrationsöverdomstolen att om förhållanden som enligt en asylsökande innebär ett skyddsbehov inte kan göras sannolika med skriftlig eller annan bevisning finns bevislättnadsregeln om tvivelsmålets fördel till förmån för den asylsökande. En förutsättning för att den sökande om internationellt skydd ska kunna få förmånen av denna bevislättnadsregel är att han eller hon har gjort ett ärligt försök att styrka sin berättelse och att den allmänna trovärdigheten inte kan ifrågasättas. Även i Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2007:37 uttalas att principen om tvivelsmålets fördel bara tillämpas när all tillgänglig bevisning har inhämtats och det inte finns skäl att betvivla den sökandes allmänna trovärdighet.

När det gäller bedömningen av en sökandes ålder framgår det av UNHCR:s riktlinjer för mottagande av asylsökande ensamkommande barn bl.a. att en viss felmarginal bör accepteras när vetenskapliga förfaranden används för att bestämma ett barns ålder och att barnet ska ges tvivelsmålets fördel om den exakta åldern är osäker. Enligt UNHCR ska vidare en individ i tveksamma fall betraktas som ett barn.

Migrationsöverdomstolens avgörande och UNHCR:s riktlinjer innebär tillsammans att det kan bli aktuellt att tillämpa tvivelsmålets fördel för den sökande om det kvarstår tvivel i förhållande till åldern eller underårigheten för att sökanden ska ha nått upp till beviskravet sannolikt. Detta förutsätter dock att all tillgänglig bevisning har inhämtats, den sökande har gjort ett ärligt försök att styrka sin berättelse samt att det inte finns skäl att ifrågasätta hans eller hennes allmänna trovärdighet.

3.11 Hur ska du tolka begreppen godtagbar anledning och nekat samtycke i utlänningsförordningen?

Av artikel 25 p 4 framgår det att information ska lämnas till den sökande om konsekvenserna av en vägran att genomgå en medicinsk undersökning.

Av 8 kap. 10 h § punkten 2 utlänningsförordningen framgår att konsekvensen av ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning kan bli att den sökande bedöms vara 18 år eller äldre.

Vad som kan vara en godtagbar anledning beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Ett exempel på godtagbar anledning till nekat samtycke kan vara att det är förknippat med medicinska risker för den sökande att genomgå en magnetkameraundersökning. Även allvarligt trauma kan, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, utgöra en godtagbar anledning. Det bör i normalfallet krävas mer än enbart en uppgift om att sökanden lider av sådant trauma eller fysiskt tillstånd för att vi ska godta uppgiften, vi kan i ett sådant fall exempelvis upplysa den sökande om att denne kan lämna in ett läkarintyg. Enbart omständigheten att sökanden vill skynda på sin asylprocess bör i normalfallet inte anses vara ett godtagbart skäl. Denna situation bör dock skiljas från den där sökanden inte vill ge sitt samtycke för att 18-årsdagen inträffar inom kort och sökanden inte vill gå igenom en medicinsk undersökning i onödan. Det senare fallet kan, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, vara ett exempel på en godtagbar anledning. I de fall den sökande har en godtagbar anledning till nekat samtycke har vi att bedöma om den sökande är underårig utifrån den övriga bevisningen i ärendet med tillämpning av vedertagna asylrättsliga bevisvärderingsprinciper.

Eftersom tvivelsmålets fördel som huvudregel kräver att all tillgänglig bevisning har inhämtats bör avsaknad av en godtagbar anledning till nekat samtycke medföra att den sökande inte kan åtnjuta tvivelsmålets fördel när det gäller frågan om underårighet.

3.12 Ska du göra en beställning av medicinsk åldersbedömning även om frågan om ålder inte har betydelse för ärendets utgång?

Vi ska alltid göra en åldersbedömning i ärenden där ett barn som söker internationellt skydd uppger att han eller hon är under 18 år och det föreligger tvivel om huruvida den sökande är underårig. Om vi tvivlar på sökandens ålder ska vi göra en multidisciplinär bedömning, inklusive en psykosocial bedömning, som ska utföras av kvalificerade yrkesutövare för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan. Om det efter den multidisciplinära bedömningen fortfarande föreligger tvivel avseende en sökandes ålder får medicinska undersökningar användas som sista utväg för att fastställa sökandens ålder inom ramen för prövningen av en ansökan. Migrationsverket ska så snart som möjligt fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder, om det inte går lika snabbt att fatta ett beslut i ärendet om internationellt skydd. Frågan ställs på sin spets för de sökande som enligt sina egna uppgifter fyller 18 år inom kort. Bestämmelsen har dock inga undantag och inte heller finns det stöd i förarbetena att underlåta denna skyldighet. Det blir därför svårt att se tidsintervallet till 18-årsdagen som ett undantag i de ärenden där underårigheten är tvistig. Därtill får den medicinska åldersbedömningen inte sällan betydelse i domstolsprocessen, både avseende det tillfälliga beslutet och det slutliga beslutet i asylärendet.

Frågan om ålder har inte bara betydelse för den materiella prövningen av ärendet, utan även för mottagandet av ensamkommande barn samt kommunernas möjlighet att erhålla statlig ersättning. För de som beviljas internationellt skydd blir den registrerade åldern betydelsefull för en eventuell efterkommande anknytningsprocess och utgör i praktiken den sökandes fortsatta ålder för bosättningen i Sverige. Den sökandes ålder har följaktligen betydelse i ett bredare perspektiv än enbart beslutet om internationellt skydd. Mot denna bakgrund och då artikel 25 asylprocedurförordningen och 13 kap. 17 § utlänningslagen är en obligatorisk bestämmelse ska åldersbedömningar göras även i presumtiva bifallsärenden.

4 Tillfälligt beslut om ålder

Enligt 13 kap 17 § utlänningslagen ska vi fatta ett tillfälligt beslut om den sökandes ålder så snart som möjligt efter ansökan om internationellt skydd. Det tillfälliga beslutet går att överklaga, men gäller omedelbart även om det överklagas. Migrationsdomstolen kan dock fatta beslut om att ett tillfälligt beslut tills vidare inte ska gälla.

I samband med att vi fattar beslut i ärendet om internationellt skydd ska vi samtidigt göra en slutlig bedömning av den sökandes ålder. Beslutet i ärendet om internationellt skydd medför att det tillfälliga beslutet om ålder upphör att gälla.

4.1 Vad gör du om bevisläget ändras i åldersfrågan innan asylärendet är beslutsklart – kan du fatta ett till tillfälligt beslut om ålder?

Ett ändamål med reglerna om tillfälliga åldersbeslut var att så tidigt som möjligt i asylprocessen - genom ett rättssäkert och överklagbart beslut – se till att enbart barn hanteras som barn och minimera risken att vuxna hamnar i boenden avsedda för ensamkommande barn. Mot denna bakgrund behöver vi ha möjlighet att ändra ett tidigare fattat tillfälligt beslut om bevisläget i ärendet ändras. Detta kan illustreras genom ett exempel:

En ensamkommande asylsökande (A) uppger sig vid ansökningstillfället vara under 18 år, men lämnar inte in någon skriftlig bevisning.

Den muntliga bevisningen bedöms inte göra A:s underårighet sannolik och efter genomförd multidisciplinär bedömning och medicinsk åldersbedömning bedöms A genom ett tillfälligt beslut vara vuxen. Om A i det läget presterar bevisning som gör sannolikt att denne är under 18 år inträder en skyldighet för Migrationsverket att skriva ned A i ålder. Eftersom varje barn som söker internationellt skydd har särskilda rättigheter som endast tillkommer barn och det är Migrationsverkets skyldighet att tillse att alla barn inom verkets verksamhetsområde får sina rättigheter tillgodosedda behöver verket i en sådan situation ändra beslutet.

Om ärendet om internationellt skydd kan avgöras i sak minst lika snabbt som det tillfälliga beslutet om ålder kan ersättas med ett nytt tillfälligt beslut bör ett sådant slutligt beslut fattas skyndsamt. Om så inte är fallet ska det tillfälliga beslutet om ålder ersättas med ett nytt tillfälligt beslut om ålder. Migrationsverkets allmänna skyldighet att ändra felaktiga beslut följer även av 13 kap 13 § utlänningslagen.

Ett exempel på en orsak som kan ligga till grund för att fatta ett nytt tillfälligt beslut om ålder är om det kommer in handlingar som styrker att den sökande är över eller under 18 år. Det finns inget hinder mot att fatta upprepade tillfälliga beslut om ålder i samma ärende om internationellt skydd, även om utgångspunkten bör vara att handläggningen ska vara så skyndsam att detta inte inträffar ofta.

Ett nytt tillfälligt beslut om ålder kan fattas med innebörden att den sökande registreras som antingen barn eller som vuxen.

4.2 Vad gör du om du bedömer att det är uppenbart att en sökande som fått ett tillfälligt beslut om ålder som barn, är vuxen?

Denna situation bör vara ovanlig förutsatt att den initiala åldersbedömningen genomförts korrekt. Ett exempel på när situationen ändå kan uppstå är när det inkommer ett hemlandspass som tveklöst klarlägger att den sökande är vuxen.

I 13 kap. 17 § utlänningslagen finns angivet att om det är uppenbart att den sökande är vuxen så krävs inte något tillfälligt beslut om ålder för att registrera den sökande som vuxen. Bestämmelsen i fråga utesluter inte att verket fattar ett tillfälligt beslut om ålder även i ett uppenbart fall om det är motiverat i det enskilda ärendet. I en situation där den sökande redan har fått ett tillfälligt beslut om ålder bör en senare åldersjustering av uppenbarhetsskäl regelmässigt föregås av ett tillfälligt beslut om ålder enligt 13 kap. 17 § utlänningslagen, eftersom den sökande i en sådan situation lämpligen bör ges rätt att föra talan mot beslutet.

4.3 Får du underlåta att utföra en åldersbedömningsprocess?

Utgångspunkten är att åldersbedömning ska genomföras i samtliga fall där det finns tvivel om den sökandes uppgift om underårighet. Denna bedömning skiljer sig inte åt mellan barn i familj och ensamkommande barn – åldersbedömningen ska initieras vid samma nivå av tvivel och genomföras på samma sätt för ensamkommande barn som för barn i familj, även om utredningsmöjligheterna i vissa fall är större för barn i familj eftersom vi exempelvis kan ställa frågor om den unges ålder även till föräldrarna. Föräldrarna kanske även har större möjligheter att inkomma med bevisning som är av betydelse för bedömningen av den sökandes underårighet.

Vi ska genomföra åldersbedömningar (om det föreligger tvivel om den sökandes underårighet) i såväl presumtiva bifallsärenden som presumtiva avslagsärenden. Det är inte heller av betydelse i vilken process den sökandes ansökan om internationellt skydd hanteras, åldersbedömningar ska därmed exempelvis genomföras på samma sätt inom såväl det påskyndade som det ordinarie prövningsförfarandet.

5 Registrering av ålder

Så snart vi fattar ett tillfälligt eller slutligt beslut om ålder med innebörden att den sökandes ålder justeras upp eller ner ska vi även registrera den sökandes ålder i ärendehanteringssystemet.

Om den sökandes födelsetid styrks, till exempel genom att den sökande lämnar in en passhandling, registreras åldern i enlighet med den aktuella bevisningen.

I det följande beskrivs några typsituationer där registreringsfrågan aktualiseras i samband med åldersbedömning.

5.1 Den sökande bedöms vara vuxen

Om vi bedömer att den sökande är vuxen registreras den sökande som om denne fyller 18 år dagen för beslutet i åldersfrågan. Även när vi konstaterar att den sökande är uppenbart vuxen ska den sökandes ålder registreras som om denne fyller 18 år den dagen en åldersjustering av uppenbarhetsskäl genomförs.

5.2 Den sökande bedöms vara barn

Eftersom den sökande som huvudregel registreras enligt egna identitetsuppgifter i samband med ansökan om asyl är utgångspunkten att den sökande som genom ett tillfälligt eller slutligt beslut bedöms vara barn kvarstår i registrerad ålder.

Om den samlade bevisningen i ärendet talar för att en annan födelsetid är mer korrekt kan istället denna uppgift registreras efter en individuell bedömning.

5.3 Den sökande är registrerad som vuxen men bedöms vara barn

Det händer att vi ställs inför situationen att vi bedömer att en sökande som är registrerad som vuxen, efter en åldersbedömning ska betraktas som barn. Detta uppstår till exempel om den sökande först har fått ett tillfälligt beslut som vuxen och bevisläget i ärendet därefter ändras så att den sökande istället bedöms vara barn. I ett sådant läge uppstår frågan om vilka födelseuppgifter som ska registreras i ärendehanteringssystemet.

Huvudregeln för denna typ av registreringsfrågor är att det måste göras en individuell bedömning i varje enskilt ärende. Registreringen ska i möjligaste mån ta hänsyn till vad den sökande känner till, i beaktande av bevisningen i övrigt. Om den sökande exempelvis endast känner till sitt födelseår men uppger sig vara född på sommaren bör en sommarmånad (med hänsyn tagen till årstiderna i hemlandet) registreras som födelsemånad.

I beaktande av verkets skyldighet att tillförsäkra varje enskilt barn dess barnspecifika rättigheter bör en försiktighetsprincip tillämpas när det gäller registrering av åldersuppgifter. Om utredningsmöjligheterna i ett enskilt ärende har uttömts när det gäller den sökandes födelsetid bör det datum väljas som minimerar risken att den sökande hanteras som vuxen trots att denne är barn. Detta kan illustreras genom följande exempel:

Den sökande, A, kan redogöra för vilket år och vilken månad denne är född men känner inte till sitt exakta födelsedatum. Förutsatt att ingenting i ärendet motsäger denna uppgift ska vi i ett sådant fall registrera A såsom född det år och den månad som A har uppgett. Som födelsedag ska registreras den dag i månaden vilken medför att A är barn så lång tidsperiod som möjligt.

Om omständigheten istället hade varit att A känner till att denne är född ”i början av året”, ”under sommaren” eller liknande och födelsedatumet trots noggrann utredning inte kan preciseras närmare får det göras en sammantagen bedömning av födelsedatumet med tillämpning av den ovan beskrivna försiktighetsprincipen.

6 Överklaganden

Den som får ett tillfälligt beslut om ålder kan överklaga detta beslut separat. Därefter tas i samband med beslut i ärendet om internationellt skydd slutlig ställning i frågan om ålder, vilket precis som tidigare endast kan överklagas i samband med överklagande av beslutet om internationellt skydd. Om beslutet i ärendet om internationellt skydd inte kan överklagas, så kan frågan om ålder inte överklagas separat.

Ett slutligt ställningstagande eller tillfälligt beslut om ålder blir direkt gällande, även om det inte fått laga kraft , till skillnad från den bedömning som görs i sak i det slutliga beslutet, gällande internationellt skydd.

När något tillfälligt beslut inte fattas, men den sökande registreras som vuxen av uppenbarhetsskäl, kan den ändrade åldersregistreringen endast överklagas i samband med överklagande av beslutet om internationellt skydd.

Ärenden som överklagas, blir, om inte en omprövning föranleder att ett nytt beslut fattas, överlämnade till någon av landets fyra migrationsdomstolar. Domstolen avgör vilka åtgärder som ska vidtas när ärendet handläggs där. Om Migrationsdomstolen förelägger Migrationsverket att inhämta en medicinsk åldersbedömning från Rättsmedicinalverket, så har vi en skyldighet att göra det. Detta kan exempelvis ske om den enskilde ändrat sig ifråga om medicinsk åldersbedömning, och nu samtycker till en sådan, om förutsättningarna för genomförande av en medicinsk åldersbedömning har ändrats eller om en ny medicinsk åldersbedömning av någon anledning behöver genomföras.

6.1 Vad ska du göra med ett överklagande av ett avgörande som inte kan överklagas?

Det är domstolen som avgör om ett avgörande kan överklagas enligt lag eller inte, överklagandet ska bara avvisas av Migrationsverket om det är för sent inkommet. Om överklagandet har inkommit i rätt tid ska vi överlämna ett sådant överklagande till Migrationsdomstolen.

6.2 Vad ska du göra om behov av multidisciplinär bedömning och medicinsk åldersbedömning uppstår under domstolens handläggning?

En multidisciplinär bedömning och medicinsk åldersbedömning kan genomföras när ett mål gällande internationellt skydd handläggs vid domstolen, men det är domstolen som avgör om beställning ska ske.

I yttrande till domstolen kan vi upplysa om att vi exempelvis förordar att det genomförs en multidisciplinär bedömning, inklusive psykosocial bedömning, och en medicinsk åldersbedömning, eller föra fram argument mot att en sådan åldersbedömning genomförs.

Bilaga till RS/040/2021

I denna bilaga presenteras ett urval relevanta avgöranden från Migrationsöverdomstolen och Justitieombudsmannen.

MIG 2006:1

I mål om uppehållstillstånd, där klaganden åberopar skyddsbehov och till stöd för detta ingivit handlingar som bedömts kunna vara äkta av svensk ambassad samt där klagandens trovärdighet är avgörande för bedömningen, åligger det migrationsdomstolen att se till att målet blir tillräckligt utrett, t.ex. genom att hålla muntlig förhandling eller på annat sätt utreda oklarheterna i målet. Migrationsdomstolen kan vidta utredningsåtgärder om en åberopad dom, t.ex. genom att försöka utreda eller låta Migrationsverket utreda domens äkthet genom svensk ambassad.

MIG 2007:12

Skyddsgrunder skall hållas åtskilda från övriga grunder vid en bedömning av om en utlänning skall beviljas uppehållstillstånd. När en utlänning har bedömts ha skyddsskäl mot en särskild del av hemlandet skall bedömningen av om det finns ett internt flyktalternativ ske inom ramen för bestämmelserna om skyddsbehov. Bedöms det inte möjligt, relevant och rimligt att tillämpa ett internt flyktalternativ skall utlänningen beviljas uppehållstillstånd såsom flykting eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen och inte med stöd av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § utlänningslagen. Även fråga om tillämpning av UNHCR:s rekommendationer.

MIG 2007:37

Fråga om förfarandet vid prövning av skyddsskäl. Tillika fråga om begreppet välgrundad fruktan och bedömningen av beviskravet för risk för förföljelse. Migrationsöverdomstolen utvecklar resonemanget kring tvivelsmålets fördel.

MIG 2010:17

En av förutsättningarna för att en person ska kunna beviljas svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation) är att denne har styrkt sin identitet. En eller flera var för sig otillräckliga handlingar kan sammantagna med övriga omständigheter anses utgöra tillräcklig bevisning. Identiteten har inte ansetts styrkt bl.a. då flera av de ingivna handlingarna inte bedömdes ha utfärdats efter tillfredsställande identitetskontroll eller då de inte innehållit kontrollerbara dokumentsäkringar.

MIG 2011:11

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd grundad på anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen, alternativt 5 kap. 3 a § första stycket 1 samma lag, krävs att sökandens identitet är klarlagd när han eller hon ansöker om uppehållstillstånd från hemlandet eller något annat land och det endast kan bli fråga om att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

MIG 2012:1

I ärende om uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder respektive make (familjeåterförening) enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a respektive 1 utlänningslagen, har båda makarnas föräldraskap visats genom bl.a. DNA-analys. Den identitet som uppgivits och godtagits såsom sannolik respektive tilldelats vid beviljande av uppehållstillstånd som skyddsbehövande för anknytningspersonen har godtagits i målet som grund för prövning av barnets och makans ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning till honom. Som huvudregel ställs ett högt beviskrav för uppgifter om en sökandes identitet. När det varit omöjligt för barnet och den sökande makan att genom traditionella bevismedel visa sin identitet, har domstolen gjort en individuell bedömning, innefattande proportionaliteten av ett högt beviskrav. Denna har utmynnat i att det i det bedömda enskilda fallet har varit tillräckligt att envar av sökandena gjort sin identitet sannolik.

MIG 2014:1

Migrationsöverdomstolen har i en dom den 11 februari 2014 uttalat att det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. I första hand är skriftlig bevisning relevant. En asylsökande har inte kunnat göra sannolikt att han är minderårig genom sin muntliga utsaga samt identitetskort, s.k. tazkira.

MIG 2017:6

Det våld och de andra övergrepp som barn riskerar att utsättas för i ett land är av sådan karaktär att detta måste anses utgöra omänsklig eller förnedrande behandling. På grund av omfattningen av övergreppen och situationen i landet samt när barnet saknar föräldrar, släkt eller annat nätverk liksom lokalkunskap om landet finns det en sådan individuell och specifik risk för att barnet utsätts för övergrepp att alternativ skyddsstatusförklaring ska beviljas.

Justitieombudsmannen (JO) beslut från den 9 april 2015 (diarienummer 6942-2013)

Justitieombudsmannen riktar kritik mot Migrationsverket som utan att ha fog för det har fattat beslut om sökandens ålder innan beslut i asylärendet fattades. I beslutet uttalar JO att den åldersuppgift som den asylsökande har lämnat vid ansökningstillfället i normalfallet ska godtas fram till dess att Migrationsverket fattar ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen eller något annat slutligt beslut i ärendet.