Rätten till uppehållstillstånd för familjemedlemmar till personer som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat när det finns ett skenförhållande

Fakta om rättsliga ställningstaganden

Rättsliga ställningstaganden utgör Migrationsverkets uttalanden om hur en författning bör tolkas och är styrande för myndighetens medarbetare. De beslutas av chefen för rättsavdelningen.

Rättsliga ställningstaganden förs in i en särskild dokumentserie, RS-serie. Dokumentserien är gemensam för hela myndigheten. Beslut om fastställande, ändringar och upphävande av ett rättsligt ställningstagande förs in i beslutsdokumentserien för chefen för rättsavdelningen.

Sammanfattning

Enligt 4 kap. 16 a § utlänningsförordningen ska en familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat beviljas uppehållstillstånd. Det finns ingen uttrycklig bestämmelse om att uppehållstillstånd får vägras om familjebandet tillkommit genom att sökanden adopterats, ingått äktenskap eller inlett ett samboförhållande endast för att få uppehållstillstånd (fortsättningsvis ”skenförhållande”).

I MIG 2009:11 fann Migrationsöverdomstolen att en tredjelandsmedborgare som ingått äktenskap med en EES-medborgare uteslutande i syfte att kringgå bestämmelserna om inresa och vistelse för medborgare i tredje land inte har uppehållsrätt i Sverige.

Enligt Migrationsverket är domstolens slutsatser även tillämpliga vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Detta eftersom syftet med de svenska bestämmelserna om varaktigt bosatta var att de skulle överensstämma med de svenska bestämmelserna om uppehållsrätt. Vidare hänvisar de svenska bestämmelserna om varaktigt bosatta i flera avseenden till de svenska bestämmelserna om uppehållsrätt. Dessutom tillåter direktivet om varaktigt bosatta att en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem avslås om det är ett skenförhållande.

Sammanfattningsvis innebär detta att Migrationsverket får vägra att bevilja en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat om det är ett skenförhållande.

Syfte

Syftet med ställningstagandet är att klargöra hur en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska bedömas när familjebandet tillkommit genom ett skenförhållande.

Bakgrund

Direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (fortsättningsvis ”rörlighetsdirektivet”) och direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (fortsättningsvis ”direktivet om varaktigt bosatta”) genomfördes år 2006 i ett sammanhang i svensk rätt.

Bestämmelserna om uppehållsrätt infördes i 3 a kap. utlänningslagen och 3 a kap. utlänningsförordningen. Bestämmelserna om varaktigt bosatta infördes i 5 a kap. utlänningslagen och 4 kap. utlänningsförordningen. I 5 a kap. utlänningslagen återfinns bestämmelserna om ställning som varaktigt bosatt i Sverige. I 4 kap. utlänningsförordningen infördes bestämmelserna som gäller personer som har ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar. I förarbetena anges att huvudsyftet med bestämmelserna är att varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare som är etablerade i unionen ska få möjlighet att utöva fri rörlighet inom unionen på ett sätt som liknar unionsmedborgare. Vidare anges att personer med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras familjemedlemmar därför ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige enligt de villkor som hittills gällt för unionsmedborgare. Utöver sådana övergripande uttalanden ger dock inte förarbetena någon ledning om den närmare tillämpningen av bestämmelserna som fördes in i utlänningsförordningen.

Regleringen om familjemedlemmars uppehållsrätt respektive rätt till uppehållstillstånd som familjemedlem till en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EES-stat överensstämde i detta skede i huvudsak med varandra. Enligt 3 a kap. 4 § utlänningslagen hade sådana familjemedlemmar till EESmedborgaren som avsågs i 3 a kap. 2 § utlänningslagen – huvudsakligen kärnfamiljen – uppehållsrätt om EES-medborgare hade det.

Enligt 4 kap. 16 a § utlänningsförordningen skulle en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familjemedlem till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat beviljas uppehållstillstånd.

Även om det följde av såväl rörlighetsdirektivet som direktivet om varaktigt bosatta – genom att det sistnämnda direktivet hänvisar till Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening– att en familjemedlem inte har uppehållsrätt eller rätt till uppehållstillstånd om det var ett skenförhållande infördes inte någon sådan bestämmelse i vare sig utlänningslagen eller utlänningsförordningen.

Frågan om en tredjelandsmedborgare som ingått äktenskap med en EESmedborgare uteslutande i syfte att kringgå bestämmelserna om inresa och uppehälle för medborgare i tredje land kunde ha uppehållsrätt kom i stället att prövas av Migrationsöverdomstolen i avgörandet MIG 2009:11. Domstolen fann att så inte kunde vara fallet. Frågan om inte heller uppehållstillstånd som familjemedlem till en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska beviljas om det är ett skenförhållande har emellertid inte prövats av Migrationsöverdomstolen. År 2014 infördes sedan en uttrycklig bestämmelse i utlänningslagen, 3 a kap. 4 § tredje stycket, om att uppehållsrätt inte föreligger om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt. Någon motsvarande bestämmelse infördes inte – vare sig direkt eller indirekt genom en laghänvisning – i bestämmelserna som gäller personer med ställning som varaktigt bosatta i annan EU-stat och deras familjemedlemmar.

Gällande rätt

Se bilaga.

Rättslig bedömning

Migrationsöverdomstolen prövade i MIG 2009:11 om en tredjelands-medborgare som ingått äktenskap med en EES-medborgare uteslutande i syfte att kringgå bestämmelserna om inresa och uppehälle för medborgare i tredje land kunde ha uppehållsrätt.

Vid tiden för domstolens prövning gällde enligt 3 a kap. 4 § att sådana familjemedlemmar till EES-medborgare som avsågs i 3 a kap. 2 § utlänningslagen hade uppehållsrätt om EES-medborgare hade det. Det fanns ingen bestämmelse om att en familjemedlem inte kunde ha uppehållsrätt om det var ett skenförhållande. Domstolen konstaterade att det inte var en faktisk familjerelation om det var ett skenförhållande och att det följer av EG-domstolens rättspraxis att gemenskapsrätten inte får åberopas när det är fråga om missbruk eller bedrägeri (se t.ex. EG-domstolens domar i mål C-212/97 och C-196/04). Mot denna bakgrund fann Migrationsöverdomstolen i huvudsak följande. Det går inte att grunda någon uppehållsrätt på ett äktenskap som ingåtts endast i syfte att kringgå bestämmelserna om inresa och uppehälle för medborgare i tredje land. En sådan rättstillämpning måste också anses stå i överensstämmelse med den svenska migrationspolitiska målsättningen att upprätthålla en reglerad invandring (se t.ex. Skr. 2008/09:33 s. 4).

Nu är frågan vilken betydelse avgörandet kan ges vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Förvisso gäller inte avgörandet uttryckligen denna situation. Å andra sidan framgår av förarbetena till bestämmelserna om varaktigt bosatta att huvudsyftet med bestämmelserna är att varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare som är etablerade i unionen ska få möjlighet att utöva fri rörlighet inom unionen på ett sätt liknande vad som gäller för unionsmedborgare. Vidare anges att personer med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat av denna anledning ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige enligt de villkor som hittills gällt för unionsmedborgare. Enligt Migrationsverket innebär det att praxis gällande uppehållsrätt i vissa fall även kan ha betydelse vid tillämpningen av de svenska bestämmelserna om varaktigt bosatta. Det får som regel anses vara fallet i frågor som gäller vilka som är att anse som familjemedlemmar till en person med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat. Detta eftersom de svenska bestämmelserna om varaktigt bosatta i denna del uttryckligen hänvisar till de svenska bestämmelserna om uppehållsrätt.

För att detta även ska vara fallet i fråga om MIG 2009:11 talar att det av direktivet om varaktigt bosatta följer att medlemsstaterna får avslå en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat om det är fråga om ett skenförhållande. Vidare följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer att ett gynnande beslut kan rättas om det utverkats genom att den enskilde lämnat vilseledande uppgifter eller förtigit relevanta fakta. För att det inte krävs ett uttryckligt lagstöd för att avslå en ansökan om uppehållstillstånd på grund av vilseledande eller skenförhållande talar även förarbetena till 5 kap. 17 a § utlänningslagen. Där framgår att bestämmelsen infördes för tydlighet skull och att vilseledande och skenförhållande redan tidigare kunde leda till att en sådan ansökan avslogs.

Mot denna bakgrund bedömer Migrationsverket att Migrationsöverdomstolens slutsatser i MIG 2009:11 är tillämpliga vid prövningen av en ansökan om

uppehållstillstånd enligt 4 kap. 16 a § utlänningslagen. Det innebär att Migrationsverket får vägra att bevilja en ansökan om uppehållstillstånd som familjemedlem till en person som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat om det är ett skenförhållande.

Bilaga till RS/038/2021

Gällande rätt

Rådets Direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning

Artikel 16.1

Om varaktigt bosatta utövar sin rätt till bosättning i en andra medlemsstat och om familjen redan var bildad i den första medlemsstaten, skall sådana familjemedlemmar som uppfyller villkoren i artikel 4.1 i direktiv 2003/86/EG tillåtas medfölja eller förena sig med varaktigt bosatta.

Artikel 16.5

Om familjen inte redan var bildad i den första medlemsstaten skall bestämmelserna i direktiv 2003/86/EG gälla.

Rådets Direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening

Artikel 4.1

1. Medlemsstaterna skall, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV och i artikel 16, tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

a) Referenspersonens make/maka.

b) Underåriga barn till referenspersonen och dennes make/maka, inbegripet barn som har adopterats i enlighet med ett beslut som har fattats av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet eller ett beslut som är automatiskt verkställbart enligt den medlemsstatens internationella förpliktelser, eller som måste erkännas enligt internationella förpliktelser.

c) Underåriga barn, inbegripet adopterade barn, till referenspersonen om denne har vårdnaden och barnen är beroende av honom/henne för sin försörjning. Medlemsstaterna får tillåta familjeåterförening för barn som står under gemensam vårdnad, under förutsättning att den andra vårdnadshavaren har lämnat sitt medgivande.

d) Underåriga barn, inbegripet adopterade barn, till maken/makan om denne har vårdnaden och barnen är beroende av honom/henne för sin försörjning. Medlemsstaterna får tillåta familjeåterförening för barn som står under gemensam vårdnad, under förutsättning att den andra vårdnadshavaren har lämnat sitt medgivande.

Underåriga barn enligt denna artikel får inte ha uppnått myndighetsålder enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning och får inte vara gifta.

När ett barn är över tolv år och anländer på egen hand utan resten av sin familj, får medlemsstaterna med avvikelse från ovanstående, innan de ger barnet tillstånd till inresa och vistelse enligt detta direktiv, pröva om barnet uppfyller kriteriet för integrering, om deras lagstiftning vid den tidpunkt då detta direktiv genomförs föreskriver en sådan prövning.

Artikel 16

1. Medlemsstaterna får avslå en ansökan om inresa och vistelse för familjeåterförening eller, i förekommande fall, återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyelse av uppehållstillstånd för en familjemedlem i följande fall:

a) Om villkoren i detta direktiv inte är uppfyllda eller inte längre är uppfyllda. Om referenspersonens tillgångar vid förnyelse av uppehållstillståndet inte räcker till utan hjälp från den berörda medlemsstatens socialbidragssystem enligt artikel 7.1 c skall medlemsstaten beakta familjemedlemmarnas bidrag till hushållets inkomst.

b) Om referenspersonen och dennes familjemedlemmar inte eller inte längre lever som gifta eller har ett fullständigt familjeliv.

c) Om det kan konstateras att referenspersonen eller dennes ogifta partner är gift med eller har ett varaktigt förhållande med en annan person.

2. Medlemsstaterna får även avslå en ansökan om inresa och vistelse för familjeåterförening, återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om att förnya uppehållstillståndet om det är fastställt

a) att falska eller vilseledande uppgifter eller falska eller förfalskade handlingar har använts, eller att tillstånd har erhållits genom vilseledande eller på andra olagliga sätt,

b) att ett äktenskap eller partnerskap har ingåtts eller en adoption har utförts uteslutande för att ge den berörda personen möjlighet att resa in och vistas i en medlemsstat.

När medlemsstaterna gör en bedömning som gäller denna punkt får de särskilt ta hänsyn till det faktum att äktenskapet eller partnerskapet ingicks eller att adoptionen gjordes efter det att uppehållstillståndet utfärdades för referenspersonen.

3. Medlemsstaterna får återkalla ett uppehållstillstånd eller avslå en ansökan om förnyat uppehållstillstånd för en familjemedlem om referenspersonen inte längre vistas i medlemsstaten och familjemedlemmen ännu inte har rätt till eget uppehållstillstånd enligt artikel 15.

Utlänningslag (2005:716)

3 a kap. 2 §

Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är 1. make eller sambo till EES-medborgaren, 2. släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år, 3. släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är beroende av någon av dem för sin försörjning, eller 4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land som han eller hon har kommit från är beroende av EES-medborgaren för sin försörjning eller ingår i EESmedborgarens hushåll eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att EESmedborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen.

3 a kap. 4 §

En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har uppehållsrätt om EES-medborgaren har uppehållsrätt enligt 3 §.

En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § andra stycket har uppehållsrätt.

Uppehållsrätt enligt första eller andra stycket föreligger inte om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge utlänningen uppehållsrätt. Lag (2014:198)

Utlänningsförordning (2006:97)

4 kap. 9 §

Uppehållstillstånd ska beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är medborgare i Schweiz eller har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och inte enligt 2 kap. 8 b § utlänningslagen (2005:716) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd, om han eller hon 1. är arbetstagare som har ett anställningsbevis eller egen företagare som genom en handling kan visa att han eller hon är egen företagare, 2. tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka detta genom en handling, 3. är egen företagare som har upphört med sin verksamhet om han eller hon - har uppnått 65 års ålder när han eller hon upphör med sin verksamhet, bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående tolv månaderna och varit bosatt i Sverige i tre år, eller

- slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller - slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en följd av en arbetsskada som berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en svensk institution, eller - efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz och behållit sin bostad i Sverige till vilken han eller hon återvänt minst en gång i veckan, 4. är egen företagare för vilken tredje punkten inte gäller och pensionerade arbetstagare för vilka kommissionens förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där inte gäller, om han eller hon får en pension som är tillräcklig för uppehället och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, 5. är studerande som är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och försäkrar att han eller hon har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige, eller 6. om han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning och, om han eller hon inte omfattas eller kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

Rätten för en egen företagare att efter avslutad verksamhet få uppehållstillstånd enligt tredje punkten påverkas inte, om han eller hon vistas utanför Sverige högst tre månader om året eller om han eller hon lämnar Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under högst två år vistas utomlands. Förordning (2014:185)

4 kap. 10 §

Uppehållstillstånd ska beviljas för 1. fem år för sådana arbetstagare och egna företagare som avses i 9 § första stycket 1, 3 och 4, om anställningstiden överstiger tre månader men understiger tolv månader får dock uppehållstillstånd beviljas för den tid anställningen varar, 2. den tid som tjänsten utförs i de fall som avses i 9 § första stycket 2, 3. den tid som utbildningen varar i de fall som avses i 9 § första stycket 5, om utbildningen pågår längre än ett år, får dock uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget, eller 4. fem år för sådana utlänningar som avses i 9 § första stycket 6.

4 kap. 16 a §

En utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716) är familjemedlem till en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska beviljas uppehålls-tillstånd under förutsättning att den varaktigt bosatta som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren i 9 § första stycket. Uppehållstillstånd ska beviljas i samma omfattning som för den varaktigt bosatta som utlänningen har anknytning till. Förordning (2014:185).

4 kap. 17 §

En ansökan om uppehållstillstånd ska kunna bifallas om ansökan görs av en EES-medborgare, en medborgare i Schweiz eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, även om han eller hon befinner sig i Sverige eller om ansökan prövas när han eller hon befinner sig i Sverige.

Detsamma gäller för en ansökan som görs av en sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller av en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § första stycket utlänningslagen är familjemedlem till en schweizisk medborgare eller en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Första stycket tillämpas även på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 7 §. En sådan ansökan kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som ska intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan.