Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur

Vid klassificeringen i svårhetsgrader enligt 7 kap. 10 § djurskyddslagen (2018:1192) ska alla ingrepp på eller behandlingar av försöksdjur inom ett definierat djurförsök beaktas. Klassificeringen ska göras på grundval av de mest allvarliga effekter som det kan förväntas att ett enskilt försöksdjur kommer att uppleva efter att all lämplig förfiningsteknik har tillämpats.

Vid klassificeringen ska en regional djurförsöksetisk nämnd ta hänsyn till typen av försök, samt från fall till fall bedöma följande faktorer: Typ av åtgärder och hantering av försöksdjuret. Typ, intensitet, varaktighet, frekvens och eventuell kumulativ effekt av det lidande som försöksdjuret orsakas i djurförsöket. Mängden och arten av ingrepp som försöksdjuret kommer att utsättas för. Förhindrande av möjlighet att uttrycka naturligt beteende inbegripet begränsningar i standarden för inhysning, hållande och skötsel av försöksdjuret.

I syfte att komma fram till en klassificering för försöket ska följande faktorer beaktas: Djurets art och genotyp. Djurets utvecklingsgrad, ålder och kön. Djurets erfarenhet av träning inför försöket.

12 EUT L 276, 20.10.2010, s. 33 (Celex 32010L0063). 13 Dokumentet finns tillgängligt på www.jordbruksverket.se. 14 Dokumentet finns tillgängligt på www.jordbruksverket.se.

Den faktiska svårheten i de tidigare djurförsöken om djuret har använts tidigare. Vilka metoder som har använts för att minska eller eliminera lidande inklusive förfining av inhysning, hållande och skötsel. Djurförsökets avbrytnings- och slutpunkt.

Djurförsök som utförs helt under allmän bedövning, från vilken försöksdjuret inte ska återfå medvetandet, ska klassificeras i kategorin terminal. Djurförsök där försöksdjuret avlivas enbart i syfte att använda organ eller vävnader, utan föregående användning, ska klassificeras i kategorin terminal med tillägget ”organ”. Ett genetiskt modifierat försöksdjur med avsedd och uppvisad skadlig fenotyp ska dock klassificeras enligt den svårhetsgrad dess genetiska förändring förväntas ge upphov till.

Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin ringa djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en kort period av ringa lidande, samt djurförsök som inte innebär någon påtaglig försämring av försöksdjurets välbefinnande eller allmäntillstånd.

Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin måttlig försök som förväntas orsaka djuret en kort period av måttligt lidande, försök som förväntas orsaka djuret en lång eller flera korta perioder av ringa lidande, samt försök som innebär en måttlig försämring av djurets välbefinnande eller allmäntillstånd.

Följande djurförsök ska klassificeras i kategorin avsevärd djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en kort period av svårt lidande, djurförsök som förväntas orsaka försöksdjuret en lång eller flera korta perioder av måttligt lidande, samt djurförsök som innebär en avsevärd försämring av försöksdjurets välbefinnande eller allmäntillstånd.

En regional djurförsöksetisk nämnd får godkänna flera djurförsök i grupp under förutsättning att försöken är av arten generiska djurförsök som genomförs av samma sökande om djurförsöken är avsedda att uppfylla lagstiftningskrav eller innebär användning av försöksdjur för produktion eller diagnostik med etablerade metoder. Med generiska djurförsök avses en serie standardiserade försök.

Beslut från den regionala djurförsöksetiska nämnden ska innehålla: Försöksledarens namn. Uppgift om det verksamhetstillstånd som djurförsöket genomförs inom. Uppgift om den anläggning eller plats där djurförsöket ska genomföras. Giltighetstid för det djurförsöksetiska godkännandet. Motivering av beslutet.

Djurförsökets svårhetsgrad. Eventuella särskilda villkor, inklusive om djurförsöket ska utvärderas i efterhand och i så fall när utvärderingen ska göras. Eventuell avvikande mening enligt 30 § förvaltningslagen (2017:900). Fastställd avgift enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:10) om avgifter i vissa djurskyddsärenden. Hur beslutet i tillämpliga fall kan överklagas till den centrala djurförsöksetiska nämnden.

En regional djurförsöksetisk nämnd ska skicka en kopia av beslutet enligt 26 § samt en kopia på tillhörande ansökan till: Berörd länsstyrelse eller i tillämpliga fall, Försvarsinspektören för hälsa och miljö. Tillståndshavaren. Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel.

Vid ansökan om ändring av ett befintligt etiskt godkännande enligt 7 kap. 9 § djurskyddslagen (2018:1192) som riskerar att inverka negativt på försöksdjurens välfärd ska den regionala djurförsöksetiska nämnden pröva ansökan med beaktande av innehållet i det befintliga godkännandet.

Om ändringen av det befintliga etiska godkännandet enligt 28 § påverkar innehållet i den populärvetenskapliga sammanfattning som sökanden har skickat in enligt 2 kap. 16 §, ska sökanden komplettera sammanfattningen och bifoga den till sin ansökan om ändring.

I samband med ändringen av det befintliga etiska godkännandet enligt 28 § ska den regionala djurförsöksetiska nämnden vid behov även ändra klassificeringen av försökets svårhetsgrad enligt 7 kap. 10 § djurskyddslagen (2018:1192).

I samband med ändringen av det befintliga etiska godkännandet enligt 28 § ska den regionala djurförsöksetiska nämnden vid behov även besluta att försöket ska utvärderas i efterhand enligt 32-35 §§.

I 7 kap. 10 § djurskyddslagen (2018:1192) anges att det vid prövningen av ärendet även ska beslutas om djurförsöket ska utvärderas i efterhand. Bestämmelser om att det är den centrala djurförsöksetiska nämnden som ska göra utvärderingen finns i 7 kap. 13 § samma lag. Ytterligare bestämmelser om utvärderingen i efterhand finns i 7 kap. 24-25 §§ djurskyddsförordningen (2019:66).

Följande djurförsök ska utvärderas i efterhand: Alla djurförsök där primater används. Alla djurförsök som klassificeras i svårhetsgraden ”avsevärd”. Övriga djurförsök som den regionala djurförsöksetiska nämnden har beslutat ska utvärderas.

Vid bedömningen av djurförsök enligt 33 § 3 ska den regionala djurförsöksetiska nämnden specificera och motivera vilka frågeställningar utvärderingen ska avgränsas till och, när det är lämpligt, vilken dokumentation som ska samlas in enligt 35 §.

Försöksledaren ska se till att den dokumentation som krävs för att djurförsöket ska kunna utvärderas i efterhand samlas in och tillhandahålls den centrala djurförsöksetiska nämnden.

Föreståndaren för information ska se till att följande dokumentation i tillämpliga delar finns lätt tillgänglig för de som arbetar med de försöksdjur som finns på försöksdjursanläggningen: Beslut om verksamhetstillstånd enligt 7 kap. 2 § djurskyddslagen (2018:1192). Beslut om förhandsgodkännande av försöksdjuranläggning enligt 7 kap. 30 § djurskyddsförordningen (2019:66) och godkännande av försöksdjursanläggning enligt 2 kap. 13 § dessa föreskrifter. Sådana journaler som anges i 4–6, 8 och 9 §§. Dokumentation om etiskt godkännande av djurförsök enligt 10 §. Planer enligt 11 kap. 18-20 §§, 15 kap. 6 § och 16 kap. 5-7 och 20 §§. Föreståndaren för information ska se till att dokumentationen enligt 1–5 bevaras enligt 10–11 §§ i detta kapitel samt 5 kap. 8 §.

Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att journaler förs enligt 4–9 §§ i detta kapitel och att följande dokumentation i tillämpliga delar finns

lätt tillgänglig för de som arbetar med de försöksdjur som finns på försöksdjursanläggningen: Sådana journaler som anges i 7 §. Komplett beslut om etiskt godkännande av djurförsök inklusive ansökan.

Den föreståndare som avses i 2 § ska se till att det på varje bur, box, rum eller motsvarande utrymme där det finns försöksdjur finns information om försöksledarens namn samt diarienumret för beslutet om etiskt godkännande av djurförsök.

Journal ska föras individuellt för alla försöksdjur som används i djurförsök. Journal får dock föras för en grupp av försöksdjur under förutsättning att försöksdjuren omfattas av samma etiska godkännande av djurförsök och utsätts för samma försöksåtgärder, försöksdjuren hålls i samma bur, box, rum eller motsvarande, samt det gäller andra djur än primater, hundar, katter eller kaniner.

När nya försöksdjur kommer till en försöksdjursanläggning ska följande uppgifter journalföras: Ankomstdatum. Från vem försöksdjuren kommer samt för primater, hund och katt även födelseort, om uppgift finns. Försöksdjurens ursprung, inklusive om de är destinationsuppfödda samt när det gäller primater om de är avkommor till fångenskapsuppfödda primater. Identitet enligt märkning om sådan finns. Om en primat, hund eller katt har kommit till försöksdjursanläggningen före avvänjningen och det inte har varit möjligt att identitetsmärka djuret ska istället moderdjurets identitet journalföras. Art och i tillämpliga delar ras- eller stambeteckning. Kön när detta är lämpligt. Födelsedatum eller avvänjningsdatum om dessa är kända. Vid journalföring i grupp även antalet djur.

För alla försöksdjur som hålls på en försöksdjursanläggning ska följande uppgifter journalföras löpande: Relevanta uppgifter om hållande, skötsel och tillsyn. Uppgifter om sjukdomar och skador samt vilka åtgärder som därför har vidtagits. Datum för dödsfall eller avlivning som inte är en del av ett djurförsök. Orsak för avlivning ska anges liksom orsak till dödsfall om den är känd.

För försöksdjur som används i djurförsök ska utförda försöksåtgärder inklusive tidpunkt för dessa journalföras löpande. Följande uppgifter ska finnas med i journalen:

Diarienummer på det etiska godkännandet av djurförsök. Försöksledarens instruktion och övrig dokumentation som framgår av 11 kap. 1 §. Om försöksdjuret har använts tidigare, enligt 11 kap. 15 och 16 §§ och i så fall i vilka djurförsök.

När försöksdjur säljs, släpps fria eller utplaceras i hem ska följande uppgifter journalföras: Datum när försöksdjuren såldes, släpptes fria eller utplacerades i hem. I förekommande fall, mottagarens namn och adress.

Varje destinationsuppfödd primat, hund och katt ska så länge djuret hålls som försöksdjur åtföljas av en individuell dokumentation med djurets levnadshistoria. När djuret föds eller snarast möjligt därefter ska dokumentationen påbörjas och innehålla all relevant information om reproduktion, veterinärmedicinska och sociala förhållanden för det enskilda djuret samt de djurförsök det har använts i.

Ansökan om etiskt godkännande av djurförsök, inklusive beslut, ska bevaras i minst tre år från och med den dag godkännandet löper ut. Om ansökan har resulterat i avslag ska dokumentationen bevaras i minst tre år och fyrtio arbetsdagar efter det att den fullständiga och korrekta ansökan har kommit in till den regionala djurförsöksetiska nämnden. För djurförsök som ska utvärderas i efterhand enligt 7 kap. 32–35 §§ i dessa föreskrifter ska dokumentation enligt första stycket bevaras till dess att utvärderingen i efterhand har slutförts.

Journaler enligt detta kapitel och dokumentationen enligt 9 § ska bevaras i minst fem år från dagen för de sist införda uppgifterna.

Den som enligt verksamhetstillståndet är ansvarig föreståndare för utbildning och kompetens ska se till att kraven om utbildning och kompetens i detta kapitel följs. Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att märkning av alla försöksdjur utförs enligt detta kapitel.

En primat, hund, katt eller kanin som finns på en försöksdjursanläggning ska ha en individuell permanent identitetsmärkning. Djuret ska märkas senast i samband med avvänjningen. Märkningen ska göras på det sätt som är mest skonsamt för djuret.

En omärkt primat, hund, katt eller kanin som har köpts in endast för att användas i uppfödning ska identitetsmärkas så snart som möjligt.

Den som har omärkta primater, hundar eller katter ska på begäran från länsstyrelsen ange skälen till varför försöksdjuren inte har märkts. Försöksdjursverksamheter inom Försvarsmakten som har omärkta primater, hundar eller katter ska på begäran från Försvarsinspektören för hälsa och miljö ange skälen till varför försöksdjuren inte har märkts.

Försöksdjur får märkas med de metoder som framgår av detta kapitel av den som har utbildning lägst som för den som sköter försöksdjur och där märkningen för djurslaget och metoden i fråga har ingått både som teoretiskt och praktiskt moment, eller uppfyller kraven för ingreppet enligt 5 kap. 3 § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:25) om skyldigheter för djurhållare och personal inom djurens hälso- och sjukvård samt kraven för djurslaget i fråga enligt 5 kap. 4 § 3-7 och 9 samma föreskrifter

Följande invasiva märkningsmetoder är tillåtna på försöksdjur av samtliga arter under förutsättning att metoden är lämplig för djurets art och storlek: Tatuering. Frysmärkning. Applicering av öronbrickor. Inplantering av mikrochip.

Mus, råtta, guldhamster, kinesisk dvärghamster, sork, gerbil och marsvin får utöver det som anges i 6 § märkas med klippta hål eller hack i öronen.

Fiskar får i samband med djurförsök märkas med andra invasiva märkningsmetoder än de som anges i 6 § om det sker under bedövning och märkningen har godkänts av en regional djurförsöksetisk nämnd.

Ytterligare bestämmelser om märkning av häst, nötkreatur, får och get, svin samt hundar finns i Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/262 av den 17 februari 2015 om fastställande av bestämmelser i enlighet med rådets direktiv 90/427/EEG och 2009/156/EG vad gäller metoder för identifiering av 15, hästdjur Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:12) om märkning och registrering av nötkreatur, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:14) om märkning och registrering av får och getter, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:13) om märkning och registrering av svin, samt

Bestämmelser om destinationsuppfödning finns även i 7 kap. 1 § 4 djurskyddslagen (2018:1192).

Följande arter och grupper av arter ska vara destinationsuppfödda: Samtliga arter av genetiskt modifierade ryggradsdjur. Groda av arterna Xenopus laevis, X. tropicalis, Rana temporaria och R. pipiens. Zebrafisk. Vaktel. Mus. Råtta. Marsvin. Guldhamster. Kinesisk dvärghamster. Gerbil. Kanin. Iller. Hund. Katt. Primater. Djurarter som inte anges i första stycket är undantagna kravet på destinationsuppfödning enligt 7 kap. 1 § 4 djurskyddslagen (2018:1192). En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från kravet på destinationsuppfödning enligt första stycket om det finns vetenskapliga skäl.

Djur av de arter som anges i 2 § första stycket får användas i djurförsök även om de inte är destinationsuppfödda under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: Syftet med djurförsöket inte kan uppnås genom användning av destinationsuppfödda försöksdjur av samma eller annan djurart. Den som bedriver verksamheten inte äger försöksdjuret. Djurägaren informeras om vad försöket innebär och lämnar skriftligt medgivande till att djuret används. Djurägaren inte får ersättning för mer än faktiska omkostnader. Försöksdjuret under försöket inte hålls på en försöksdjursanläggning. Försöksdjuret inte utsätts för kirurgiska ingrepp enbart beroende på djurförsöket, förutom enklare ingrepp. En regional djurförsöksetisk nämnd har medgett undantag från kravet på destinationsuppfödning enligt 2 § tredje stycket.

För användning av herrelösa och förvildade tamdjur samt fritt levande vilda djur av arter som ska vara destinationsuppfödda enligt 2 § första stycket, gäller endast första stycket 1 och 7.

Herrelösa och förvildade tamdjur får inte användas i djurförsök. En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från förbudet i första stycket om det finns vetenskapliga skäl och då endast under förutsättning att det finns ett väsentligt behov av studier om sådana djurs hälsa och välbefinnande, eller sådana djur kan utgöra allvarliga hot mot miljön eller mot andra djurs eller människors hälsa. Förbudet enligt första stycket gäller inte för djurförsök som är undantagna kravet på verksamhetstillstånd och etiskt godkännande av djurförsök enligt 2 kap. 19 § i dessa föreskrifter.

Fritt levande vilda djur som har fångats in får inte användas i djurförsök. En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från förbudet i första stycket om det finns vetenskapliga skäl. Vid användning av sådana djur som avses i första stycket ska särskild hänsyn tas till acklimatisering, karantän, djurhållning och skötsel av djuren.

Bestämmelser om infångande av fritt levande vilda djur finns i 7 kap. 8 § djurskyddslagen (2018:1192), artskyddsförordningen (2007:845), jaktlagen (1987:259), jaktförordningen (1987:905), fiskelagen (1993:787) och förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Om ett försöksdjur i samband med eller efter infångandet konstateras vara sjukt eller skadat ska det undersökas av veterinär eller annan kompetent person och åtgärder ska vidtas för att minimera djurets lidande. Vid fångstplatser ska det finnas lämpliga och tillräckliga transportbehållare och transportmedel om ett försöksdjur måste flyttas för undersökning eller behandling. En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från kravet på att vidta åtgärder för att minimera djurets lidande i samband med infångandet om det finns vetenskapliga skäl.

Bestämmelser om frisläppande av vilda djur finns i 11 kap. 17 och 20 §§.

Människoapor (Pongidae) och gibboner (Hylobatidae) får inte användas i djurförsök. Förbudet i första stycket gäller inte vid sådana försök där försöken sker vid anläggningar som är godkända för offentlig förevisning av djur enligt 3 kap. 6 § djurskyddsförordningen (2019:66) och

djuren inte utsätts för något som kan medföra lidande för djuret, eller det är observationsstudier som får utföras utan verksamhetstillstånd eller etiskt godkännande av djurförsök enligt 2 kap. 21 § dessa föreskrifter, eller en regional djurförsöksetisk nämnd har beviljat att så får ske.

Hotade arter och samtliga primatarter förutom människoapor (Pongidae) och gibboner (Hylobatidae) får endast användas i djurförsök under förutsättning att det finns vetenskapliga skäl som innebär att syftet med djurförsöket inte kan uppnås om man använder andra arter än hotade arter eller primater, djuren endast används i djurförsök med de syften som anges i tabell 1 nedan, samt en regional djurförsöksetisk nämnd har beviljat att så får ske.

Tabell 1 Tillåtna syften med djurförsöken

Den som föder upp primater ska ha en strategi för att öka andelen försöksdjur som är avkommor till fångenskapsuppfödda primater.

Vitörad silkesapa (Callithrix jaccus) får endast användas i djurförsök om de är avkomma till föräldradjur som har fötts upp i fångenskap eller om de kommer från självförsörjande kolonier. Med ”självförsörjande koloni” menas en avskild population i fångenskap där djuren föds och föds upp endast inom kolonin, eller hämtas från andra självförsörjande kolonier, men inte fångas i naturen, och där djuren hålls så att de är vana vid människor.

Försöksledaren ska se till att den personal som ska utföra ett djurförsök eller sköta försöksdjur i samband med djurförsöket får ta del av ansökan om ett etiskt godkännande och beslutet om etiskt godkännande för djurförsök. Försöksledaren ska se till att personal enligt första stycket får skriftlig instruktion om slutpunkt och avbrytningspunkt för djurförsöket, hur bedömningen av försöksdjurens lidande ska göras och fortlöpande dokumenteras, samt hur tillsynen av försöksdjuren före, under och efter åtgärder inom djurförsöket ska utföras.

Försöksledaren ska se till att allt onödigt lidande inom ramen för ett djurförsök förhindras och i förekommande fall stoppas. Försöksledaren ska även se till att åtgärder enligt 9–11 §§ vidtas. Föreståndaren som är ansvarig för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att försöksledaren förhindrar och stoppar lidande enligt första stycket. Om det finns oklarheter i bedömningen om försöksdjuret utsätts för ett onödigt lidande enligt första stycket ska försöksdjursveterinären eller experten tillfrågas. Om försöksdjursveterinären eller experten har en annan åsikt än försöksledaren eller föreståndaren ska detta noteras i journalen.

Försöksledaren ska se till att djurförsöket genomförs enligt det etiska godkännandet. Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska dokumentera eventuell bristande efterlevnad och vilka åtgärder som har vidtagits för att rätta till bristande efterlevnad av det etiska godkännandet.

Tillsyn av försöksdjuren under djurförsök ska ske i sådan utsträckning att det kan garanteras att försöksdjuren inte utsätts för större lidande än vad som är nödvändigt. Vid behov ska tillsyn ske även nattetid. Det ska finnas skriftliga planer för hur den som utövar tillsynen ska agera vid både väntade och oväntade effekter.

En försöksdjursveterinär eller expert ska delta i tillsynen av försöksdjuren vid samtliga djurförsök av avsevärd svårhetsgrad, djurförsök där den regionala djurförsöksetiska nämnden har beslutat det, samt i andra djurförsök där veterinären eller experten har bedömt att det är lämpligt. Försöksledaren ska informera försöksdjursveterinären eller experten om när djurförsök enligt första stycket kommer att påbörjas.

Bestämmelser om bedövning av försöksdjur finns även i 7 kap. 29 § djurskyddsförordningen (2019:66).

Försöksdjur får inte ges läkemedel som hindrar dem från eller begränsar deras möjlighet att uttrycka smärta, om de inte samtidigt får tillräcklig bedövning eller smärtlindring. I dessa fall ska en vetenskaplig motivering ges, åtföljd av uppgifter om bedövningen eller smärtlindringen.

Ett försöksdjur som kan förväntas uppleva smärta när bedövningen har avklingat, ska behandlas med förebyggande och postoperativa smärtstillande medel eller andra lämpliga smärtstillande metoder. Om detta inte är möjligt ska försöksdjuret omedelbart avlivas. En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från första stycket under förutsättning att det är nödvändigt med tanke på syftet med djurförsöket, försöksdjuren inte utsätts för svårt lidande, samt försöksdjurens lidande begränsas med lugnande medel i den utsträckning det är möjligt.

Ett djurförsök ska avslutas så snart slutpunkten enligt det etiska godkännandet för djurförsöket har uppnåtts.

Ett försöksdjur ska tas ur djurförsöket innan slutpunkten har uppnåtts om avbrytningspunkten enligt det etiska godkännandet inträffar, eller det utsätts för oförutsett lidande som inte kan hävas.

Ett försöksdjur ska avlivas efter att det har tagits ur djurförsök eller när slutpunkten har uppnåtts. Trots första stycket får ett försöksdjur hållas vid liv om det inte är troligt att försöksdjuret kommer att fortsätta uppleva måttlig eller avsevärd smärta, lidande, ångest eller bestående men och en försöksdjursveterinär eller expert har bestämt att försöksdjuret ska fortsätta att leva, eller det inte framgår av det etiska godkännandet för djurförsök att försöksdjuret ska avlivas.

Om ett försöksdjur inte avlivas efter att det har tagits ur djurförsök och det riskerar att uppleva lidande ska lämpliga åtgärder omedelbart vidtas för att minimera lidandet.

Ett försöksdjur som inte längre används i djurförsök ska skötas och hållas enligt dessa föreskrifter så länge det hålls på en försöksdjursanläggning. Skötsel och hållande ska anpassas efter försöksdjurets hälsotillstånd. Om kraven i första stycket inte kan uppfyllas ska försöksdjuret snarast avlivas.

Försöksdjur får inte användas i mer än en procedur.

Trots det som anges i 14 § får ett försöksdjur utsättas för flera procedurer om det är nödvändigt för att uppnå ett specifikt vetenskapligt syfte.

Trots det som anges i 14 och 15 §§ får ett försöksdjur som har använts i en eller flera procedurer användas i en ny procedur, där ett annat försöksdjur som inte utsatts för några procedurer tidigare även kunde ha använts, enbart under förutsättning att en regional djurförsöksetisk nämnd inte har beslutat annat, en försöksdjursveterinär eller expert har bedömt att det är lämpligt ur djurskyddssynpunkt för det enskilda försöksdjuret, med hänsyn till vad försöksdjuret tidigare har utsatts för, den faktiska svårhetsgraden som det enskilda försöksdjuret har upplevt tidigare var ”ringa” eller ”måttlig”, försöksdjurets allmänna hälsotillstånd och välbefinnande helt har återställts, samt den nya svårhetsgraden som det enskilda försöksdjuret kommer att utsättas för bedöms som ”terminal”, ”ringa” eller ”måttlig”.

Ett försöksdjur får utplaceras i hem, återutsättas eller återföras till annat djurhållningssystem som lämpar sig för arten under förutsättning att försöksdjurets hälsotillstånd tillåter det, största möjliga ansträngning har gjorts för att värna om försöksdjurets välbefinnande, samt det inte innebär någon fara för folkhälsan, djurhälsan eller miljön.

Vid utplacering i hem ska det finnas en plan för socialisering av försöksdjuren.

Om en primat, hund eller katt utplaceras ska den individuella dokumentationen enligt 8 kap. 9 § följa med försöksdjuret.

Vid behov ska det finnas ett rehabiliteringsprogram innan vilda försöksdjur återförs till sin livsmiljö.

Försöksdjur får endast avlivas i en försöksdjursanläggning så länge inte Jordbruksverket i verksamhetstillståndet har beviljat att djurförsök får genomföras utanför en försöksdjursanläggning.

Vid händelse av en nödsituation och ett försöksdjur omedelbart måste avlivas av djurskyddsskäl, djur- eller folkhälsoskäl, för den allmänna säkerheten eller av miljöskäl får andra metoder än de som anges i dessa föreskrifter användas. I sådana fall gäller inte kraven i 1 och 6 §§.

Bestämmelser om förskrivning av läkemedel för avlivning av djur finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:32) om läkemedel och läkemedelsanvändning.

Bestämmelser om tillstånd för vapeninnehav och rätt att använda skjutvapen vid avlivning av djur finns i vapenlagen (1996:67) samt i vapenförordningen (1996:70).

Ytterligare bestämmelser om avlivning av vilt finns i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NSF 2002:18) om jakt och statens vilt.

Den som ska avliva, bedöva eller sedera ett försöksdjur inför avlivning ska vara väl förtrogen med den avlivnings-, bedövnings- eller sederingsmetod som ska användas och ha utbildning enligt 6 kap.

Efter genomförd avlivning ska det kontrolleras att försöksdjuret är dött innan vidare åtgärder företas med kroppen. En sådan kontroll ska göras på samtliga försöksdjur. Kontrollen ska ske genom bekräftelse av att cirkulationen har upphört permanent eller, när det inte finns någon risk att försöksdjuren kan utsättas för lidande, att rigor mortis har inträtt. I de fall detta inte är möjligt ska döden säkerställas genom destruktion av hjärnan, avblodning eller halsdislokation. Vid misstanke om att ett försöksdjur inte är dött ska förnyade avlivningsåtgärder omedelbart vidtas.

Försöksdjur av djurslagen fisk, groddjur, kräldjur, fågel, gnagare, kanin, hund, katt, iller, nötkreatur, får, get, hästdjur, gris, primater och övriga stora däggdjur ska avlivas med någon av de metoder som anges i tabell 1 och på sätt som i övrigt framgår av detta kapitel.

*

Tabell 1 Avlivningsmetoder

Över- Injektion Kol Hals- Kraf- De- Inerta Skott Avblod Hjärndos av av - dis- tigt kapiter- gaser med ning av stamsnarkos kemiska dio loka- slag ing (Ar, skarp med- stick av - preparat xid tion mot N2) ammu- vets- medmedel på huvu- nition lösa vetsmedvets- det djur lösa lösa djur djur ◘

Fisk X X X X X X

Grod- Δ ◘

X X X X X

Trots det som anges i 8 § ska försöksdjur avlivas enligt rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning och Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, i följande fall: Försöksdjur som ska användas som livsmedel. Djurslag som inte anges i 8 §. Försöksdjur där syftet med djurförsöket kräver att de hålls och avlivas enligt de föreskrifter som gäller för motsvarande art som inte omfattas av djurförsök.

En regional djurförsöksetisk nämnd får godkänna att en annan avlivningsmetod används i ett djurförsök om det finns vetenskapliga skäl som gör att syftet med försöket inte kan uppnås om en avlivningsmetod som anges i dessa föreskrifter används.

Om en avlivningsmetod enligt dessa föreskrifter endast får användas på medvetslösa försöksdjur enligt 8 § tabell 1 ska djuret bedövas enligt något av följande alternativ: Enligt tabell 2 i 29 §. Enligt rådets förordning (EG) nr 1099/2009 . Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur. Enligt andra djurskyddsmässigt acceptabla metoder.

Narkosmedel och andra avlivningspreparat

Samtliga djurslag får avlivas genom en överdos av narkosmedel som ska tillföras försöksdjuret på lämpligt sätt. Även andra kemiska preparat som är specifikt avsedda för ändamålet och som leder till att försöksdjuren somnar och därefter dör får användas. I samband med avlivning enligt första stycket ska vid behov försöksdjuren sederas innan narkosmedlet tillförs.

Samtliga djurslag får avlivas genom injektion av kemiska preparat utan sövande effekt. Preparaten ska vara specifikt avsedda för ändamålet och för det aktuella djurslaget. Vid tillförseln av preparatet ska försöksdjuret vara medvetslöst.

Koldioxid

Gnagare som är äldre än 10 dagar får avlivas med koldioxid. Vid avlivning enligt första stycket ska utrymmet där försöksdjuret exponeras för gasen vara konstruerat så att försöksdjuren inte skadas. Försöksdjuren ska kunna inspekteras visuellt under avlivningen. Vid avlivning enligt första stycket ska utrymmet där försöksdjuret hålls fyllas på med koldioxid gradvis och försöksdjuret ska utsättas för en koldioxidhalt om minst 80 volymprocent. Avlivningen ska ske på ett sådant sätt att samtliga försöksdjur i utrymmet snabbt blir medvetslösa och kort därefter dör. Försöksdjuren ska hållas kvar i utrymmet till dess att de har dött.

Vid avlivning av höns och kalkoner genom exponering för koldioxid i stall eller i tunnel ska avlivningen ske enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur.

Vid avlivning av vaktlar och dagsgamla fjäderfäkycklingar ska försöksdjuren föras in i ett utrymme med högsta möjliga koncentration av koldioxid. Gasen ska tillföras i ren form. Försöksdjuren ska hållas kvar i utrymmet till dess att de har dött.

Halsdislokation

Gnagare, kaniner och fåglar som väger mindre än 1 kg får avlivas genom halsdislokation. Gnagare och kaniner som väger mer än 150 g och fåglar som väger mer än 250 g ska vara medvetslösa när de avlivas.

Slag mot huvudet

Slag mot bakhuvudet ska utföras med en sådan kraft och precision att det medför omedelbar medvetslöshet och död. Slag mot bakhuvudet får användas för att avliva ett mindre antal nyfödda hundvalpar, kattungar och illervalpar, fåglar som väger mindre än 5 kg, samt kaniner, gnagare, kräldjur och groddjur som väger mindre än 1 kg.

Dekapitering

Fåglar som väger mindre än 250 g får avlivas genom dekapitering.

Gnagare får avlivas genom dekapitering endast om andra metoder inte är möjliga att använda och de väger mindre än 1 kg. Om försöksdjuret väger mer än 250 g ska det vara medvetslöst när det avlivas.

Vid avlivning av fiskar, kräldjur och groddjur ska hjärnan förstöras omgående efter dekapitering.

Inerta gaser (Ar, N2)

Fåglar, gnagare och grisar får avlivas med inerta gaser såsom argon och kväve.

Nötkreatur, får, getter, hästar, grisar och övriga stora däggdjur samt kräldjur får endast avlivas med skjutvapen på distans om det inte är möjligt att fånga in försöksdjuren utan att försöksdjuren utsätts för ett större lidande än vad avlivningen kan innebära. Vid avlivning med skjutvapen på distans ska nötkreatur, hästdjur, får, getter, hundar, katter och illrar skjutas i bröstet och kräldjur i huvudet.

Hundar och katter får avlivas genom huvudskott om de har fångats i fälla, har skadat sig eller av annan anledning har en kraftigt inskränkt rörelsefrihet. Vid sådan avlivning ska försöksdjuret skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att försöksdjuret omedelbart förlorar medvetandet och inte återfår medvetandet innan försöksdjuret dött.

Avlivning med skjutvapen ska göras av erfarna skyttar och med enhandsvapen eller gevär som är avsedda för jakt- eller avlivningsändamål. Skjutvapnets laddning respektive ammunition ska anpassas till djurarten och försöksdjurets storlek.

Avblodning

Avblodningen ska utföras genom att man öppnar båda halspulsådrorna, det gemensamma blodkärl som dessa ådror utgår ifrån eller ett annat centralt blodkärl.

Avblodning av nötkreatur, får, get, renar, hjortar, övriga idisslare, gris, hästdjur, fjäderfän, strutsfåglar och kaniner ska ske enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur.

Hjärnstamsstick

Hjärnstamsstick ska utföras på så sätt att ett smalt, vasst instrument sticks in och roteras i försöksdjurets hjärna genom öppningen mellan skallen och halskotpelaren. Instrumentet ska först föras in framåt mot hjärnstammen och därefter bakåt mot ryggmärgen.

Fisk, groddjur, kräldjur, fåglar, gnagare, kaniner, hundar, katter, illrar, nötkreatur, får, getter, hästdjur, grisar, primater och övriga stora däggdjur får bedövas med de metoder som anges i tabell 2 och på sätt som i övrigt framgår av detta kapitel.

Tabell 2 Bedövningsmetoder inför avlivning Narkosmedel Bultpistol Kraftigt slag Elektrisk mot huvudet bedövning

Fiskar X X X Groddjur X X * Kräldjur X X o Fåglar X X X Gnagare X Δ Kaniner X X X X

Samtliga djurslag får bedövas med narkosmedel som är avsett för ändamålet och som tillförs försöksdjuret på lämpligt sätt. I samband med bedövning enligt första stycket ska vid behov försöksdjuret sederas innan narkosmedlet tillförs. Eter eller kloroform får inte användas vid bedövning av försöksdjur enligt första stycket.

Bultpistol

När bultpistol används för att bedöva försöksdjur ska försöksdjuret skjutas så att hjärnan träffas och skadas och djuret därmed omedelbart förlorar medvetandet.

En bultpistol ska placeras och användas på det sätt som anges i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur i de fall det finns anvisningar om detta.

Efter bedövning med bultpistol ska försöksdjuret omedelbart avlivas.

Slag mot huvudet

Slag mot huvudet får användas för att bedöva enstaka kaniner och fjäderfä som väger mindre än 5 kilo samt enstaka fiskar. På kaniner och fjäderfä ska slaget träffa bakhuvudet. Slaget ska utföras på ett sådant sätt att försöksdjuret omedelbart förlorar medvetandet. Efter slaget ska försöksdjuren omedelbart avblodas eller avlivas på annat lämpligt sätt. Vid användning av mekaniska system får fler än enstaka fiskar bedövas genom slag mot huvudet.

Elektrisk bedövning

Fisk, groddjur, fåglar, kaniner, hundar, katter, iller, får, getter och grisar får bedövas med hjälp av elektrisk ström. Vid bedövning enligt första stycket ska specialutrustning för ändamålet användas. Utrustningen ska garantera att föreskriven strömstyrka uppnås, tydligt ange att strömkretsen är sluten samt ha en mätare som visar spänningen och strömstyrkan i den slutna kretsen. Vid individuell bedövning ska utrustningen ha en anordning som mäter

motståndet och som förhindrar att apparaten kan användas om inte minsta tillåtna strömstyrka kan uppnås. Elektroderna ska vara väl underhållna och rena. Elektrisk bedövning enligt första och andra stycket ska omedelbart (inom 20 sekunder) följas av avblodning eller någon annan lämplig avlivningsmetod. Bedövning med elektricitet ska genomföras enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur.

Tillståndshavaren ansvarar för att lämna statistik enligt 3 § lämnas till Jordbruksverket via formulär som tillhandahålls på Jordbruksverkets webbplats.

För djurförsök som genomförs inom ett och samma kalenderår ska uppgifterna ha kommit in till Jordbruksverket senast den 1 mars efterföljande kalenderår. Förutsatt att djurförsök som genomförs under två kalenderår avslutas i tid kan uppgifterna rapporteras till Jordbruksverket senast den 1 mars det år som försöket avslutas. För djurförsök som genomförs under mer än två kalenderår ska uppgifter rapporteras till Jordbruksverket senast den 1 mars året efter att försöksdjuren avlivats, dött eller tagits ur djurförsök.

Den verksamhet som använder försöksdjur ska årligen rapportera följande statistik i formuläret: Användarinformation. Region eller sektor. Föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel. Organisation eller motsvarande. Försöksdjursstatistik som innehåller djurslag, antal försöksdjur, återanvändning av försöksdjur, födelseplats/ursprung, källa och generation för icke-mänskliga primater, genetisk status samt framställande av ny genetiskt modifierad stam. Försöksinformation som innehåller EU statistik. Försöksinformation med nationell statistik. Syfte med djurförsöket. Test enligt lagstiftning. Lagstadgade krav med lagstiftningens ursprung. Försökets faktiska svårhetsgrad.

Immunisering med olje- eller gelbaserad adjuvans får inte ske genom injektion i försöksdjurets blodbana eller bukhåla. Förbudet enligt första stycket gäller inte för framkallning av autoimmuna sjukdomar på mus och råtta genom immunisering med olje- eller gelbaserad adjuvans i djurets bukhåla.

Immunisering får inte ske genom injektion i tass eller fotsula på kanin.

Följande injektionsvägar hos försöksdjuret får inte användas för att framkalla ledinflammation: Injektion i trampdyna på mus och råtta. Injektion i muskulaturen på mus.

Om det krävs adjuvans för immunisering ska injektionsvolymen vara den minsta möjliga samt anpassas till djurart och injektionsställe. Höggradigt irriterande adjuvans får endast användas om det är absolut nödvändigt.

Vid blodtappning för framställning av polyklonala antikroppar får endast så mycket blod tappas att det inte sker mer än en lindrig och kortvarig negativ påverkan på försöksdjuret. Blodtappning får inte ske i tätare intervaller än att blodvolymen, hemoglobinhalten och mängden blodkroppar är återställda innan en ny tappning genomförs. Vid planering av blodtappning ska hänsyn tas till djurets känslighet för blodförlust. Sista samlingen av blod eller serum från ett enskilt försöksdjur i samband med avlivning (sluttappning) får göras utan begränsning av blodvolym men endast på medvetslösa djur.

Det är inte tillåtet att framställa monoklonala antikroppar från hybridom i bukhålan på ett försöksdjur, så kallad ascitesmetod. Med hybridom menas en cellkultur som är framställd genom sammansmältning av en specifik antikroppsbildande lymfocyt och en tumörcell och som har förmåga till ständig förökning under samtidig bildning av monoklonala antikroppar. En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från bestämmelserna i första stycket om ascitesmetoden är det enda sättet att häva en infektion i en in vitrokultur, eller upprepade djurförsök att mångfaldiga antikroppen med in vitro-teknik har misslyckats.

Försöksledaren ska i ansökan om etiskt godkännande av djurförsök för framställning av försöksdjur med förändrad arvsmassa med gentekniska, kemiska eller andra liknande metoder särskilt motivera och beskriva metod för framställning, inklusive behandling av föräldradjuren, hur försöksdjurens genotyp ska kontrolleras, hur försöksdjurens fenotyp ska karaktäriseras med avseende på eventuella avvikelser och funktionsnedsättningar, vilket lidande de metoder som används för genbestämning och karaktärisering kan orsaka hos försöksdjuren, samt avbrytningspunkt med hänsyn till oväntade fenotypiska avvikelser. Försöksledaren ska i ansökan enligt första stycket dessutom så långt det är möjligt särskilt motivera och beskriva vilka gener som berörs av förändringen, vilka fenotypiska avvikelser som genförändringarna kan förväntas orsaka och när dessa förväntas inträffa, inklusive förväntade effekter på kullstorlek samt överlevnad, samt vilket lidande genförändringarna kan orsaka hos försöksdjuren.

Vid genbestämning av genetiskt modifierade försöksdjur ska i första hand ickeinvasiva metoder eller överbliven vävnad från märkning enligt 9 kap. 6 och 7 §§ användas. Sådana metoder behöver inte godkännas av en regional djurförsöksetisk nämnd.

Om genbestämningen måste utföras genom vävnadsprov får provet endast vara så stort som krävs för en fullgod genbestämning. Dessutom ska provet tas på ett sådant sätt att skador på brosk- och skelettdelar undviks så långt det är möjligt. Sådana metoder ska godkännas av en regional djurförsöksetisk nämnd och i ansökan ska det framgå varför inte metoder enligt 8 § kan användas.

Djurförsök får inte genomföras i syfte att ta fram en dödlig dos eller koncentration av ett ämne eller en blandning av ämnen. En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från första stycket under förutsättning att det finns ett dokumentationskrav, det vill säga att EU:s lagstiftning kräver detta för att skydda djurs eller människors hälsa eller miljön, samt testet genomförs enligt de testmetoder som anges i en kommissionsförordning eller andra internationella testmetoder som har bedömts som lämpliga av kommissionen eller kemikaliemyndigheten eller andra testmetoder om de uppfyller de villkor som anges i bilaga XI i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens

förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG .

Försöksledaren ska i ansökan om undantag enligt 10 § beskriva dokumentationskraven enligt 10 §, varför andra metoder inte går att använda, var det framgår att den myndighet som kräver testet inte godkänner att informationen tas fram på ett annat sätt, samt om ämnet eller ämnena har testats tidigare.

Vid akuta toxicitetstest får avbrytningspunkten inte sättas senare än vid det tidigaste tecknet på livshotande tillstånd eller betydande smärta, ångest eller annat likvärdigt lidande.

Försöksdjursanläggningar ska vara utformade och kunna användas så att de ger försöksdjuren en lämplig miljö med hänsyn till deras fysiologiska och beteendemässiga behov.

Installationer och utrustning ska vara säkra, fungerande och försedda med skydd så att de inte kan skadas av försöksdjuren eller orsaka försöksdjuren skada.

Installationer och utrustning ska vara anpassade till de djurförsök som genomförs. De ska dessutom vara konstruerade på ett sådant sätt och ha en sådan funktion att djurförsöken kan utföras så effektivt som möjligt med tillförlitliga resultat, minimalt antal försöksdjur kan användas, samt försöksdjuren orsakas minimalt lidande.

Försöksdjursanläggningarna ska vara utformade så att tillsynen av försöksdjuren kan genomföras enligt 16 kap. 13 §.

Försöksdjursanläggningarna ska vara utformade och skötas så att obehöriga personer inte kan få tillträde och oönskade djur förhindras att ta sig in samt att försöksdjur som hålls på anläggningen inte kan rymma.

Föreståndaren för information ska se till att det finns aktuella arbetsinstruktioner för hur eventuella brister i byggnader och utrustning ska motverkas och åtgärdas, samt andra arbetsuppgifter av betydelse ur djurskyddssynpunkt.

Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att personalen arbetar efter instruktionerna i 6 § och att det finns tydliga instruktioner om åtgärder vid nödsituationer på väl synliga platser.

Utrymmen för försöksdjur ska rengöras regelbundet. Inredning, utrustning och installationer ska vara utformade på lämpligt sätt med tanke på rengöring och smittrening.

Utrymmen ska vara gjorda av material och ha ett ytskikt som inte är skadliga för försöksdjurens hälsa och som tål erforderliga rengörings- och dekontamineringsmetoder samt motstår det slitage som orsakas av försöksdjuren. Rengörings- och dekontamineringsmetoder gäller inte engångsartiklar.

Djurutrymmenas golv ska vara anpassade efter försöksdjurens art och ålder samt vara utformade för att underlätta avlägsnande av urin och avföring.

Isolerings- och sjukutrymme

Det ska finnas utrymmen där nya försöksdjur som kommer till försöksdjursanläggningen kan isoleras till dess att deras hälsotillstånd har fastställts och eventuella hälsorisker för försöksdjur på anläggningen kan bedömas och minimeras.

Det ska finnas möjlighet att hålla sjuka eller skadade försöksdjur avskilt och på ett sätt som underlättar försöksdjurets återhämtning.

Om det är olämpligt att genomföra djurförsök eller observationer i djurrummen ska det finnas lokaler avsedda för dessa ändamål. Det ska vid behov finnas laboratorieutrustning för att utföra enkla diagnostiska prov, obduktioner samt insamling av prover.

Om det krävs kirurgiska ingrepp under aseptiska förhållanden ska det finnas utrymmen som är anpassade för detta. Det ska i sådana fall dessutom finnas utrymmen anpassade för postoperativ vård.

Lagerutrymmen ska utformas, användas och underhållas så att foder och strö/bäddmaterial håller god kvalitet. Dessa utrymmen ska vara skyddade mot skadedjur och insektsangrepp så långt det är möjligt. Andra material som kan vara förorenade eller innebära risker för försöksdjuren ska förvaras separat.

Rengörings- och diskutrymmen ska vara utformade så att det går att rengöra använd utrustning i den utsträckning som behövs. Rengöringsprocessen ska utformas så att flödena för ren och smutsig utrustning hålls isär.

Alla foder- och vattenbehållare, tråg och andra redskap som används vid utfodring ska rengöras regelbundet och vid behov steriliseras.

Vid djurhållning inomhus ska djurutrymmena ha nödvändiga installationer för värme och ventilation som säkerställer en lämplig inomhusmiljö för försöksdjuren. Luftföroreningar i djurutrymmena ska hållas på så låga nivåer att de inte kan inverka negativt på försöksdjurens hälsa eller välbefinnande i övrigt. Lufttillförsel och fönster ska anordnas och placeras så att försöksdjuren inte utsätts för drag, eller för temperatur eller luftfuktighet som kan inverka negativt på försöksdjurens välbefinnande.

Temperaturen och den relativa luftfuktigheten i djurrummen ska anpassas till de arter, raser och stammar som hålls där, samt till försöksdjurens ålder. Temperaturen ska mätas och registreras dagligen.

Försöksdjur får inte vara hänvisade enbart till utomhusutrymmen under väderförhållanden som kan orsaka dem lidande eller obehag.

Belysning

Det ska finnas tillräcklig belysning för skötsel och tillsyn av försöksdjuren.

Försöksdjuren ska ha regelbundna ljus/mörkerperioder och en ljusintensitet som är anpassad till arten. Om det naturliga ljuset inte ger en lämplig ljus/mörkerperiod ska det finnas kontrollerad belysning för att tillgodose djurens biologiska behov.

Belysningsarmaturer ska placeras och ljusintensiteten regleras så att försöksdjuren inte utsätts för obehag eller skadas. Vid hållande av albinodjur ska ljuset justeras med tanke på deras ljuskänslighet.

Ljud, larm och reservsystem

Ljud, inbegripet ultraljud och infraljud, får inte ha sådan nivå och frekvens att det inverkar negativt på försöksdjurens välbefinnande.

En försöksdjursanläggning med värmesystem- och mekaniska ventilationssystem ska vara försedda med larm som varnar för över- och undertemperaturer samt fel på larmanordningen. Larmanordningen ska vara utformad så att larmet uppmärksammas på ett betryggande sätt och så långt det är möjligt så att ljud- eller ljussignaler vid ett larm stör försöksdjuren så lite som möjligt. Ljudet från larmsystem ska ligga utanför försöksdjurens känsliga hörselområde så att det inte kommer i konflikt med larmets hörbarhet för människor. Utrustningen i första och andra stycket ska kontrolleras regelbundet.

Djurrum ska vid behov vara försedda med ljudisolering och ljudabsorberande material.

En försöksdjursanläggning som är beroende av elektricitet för driften av anläggningen ska ha ett reservsystem. Systemet ska säkerställa att sådana funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla försöksdjurens säkerhet vid händelse av elavbrott. Första stycket gäller inte om säkerheten för försöksdjuren kan upprätthållas på annat sätt.

En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från bestämmelserna i 1–5 och 8–27 §§. Undantagen i första stycket gäller under förutsättningen att: Försöksledaren har begärt och motiverat detta i den etiska ansökan. Det är nödvändigt med hänsyn till syftet med djurförsöket. Det finns vetenskapliga skäl, djurhälsoskäl, djurskyddsskäl eller nationella eller internationella dokumentationskrav. Första stycket gäller endast för tiden under djurförsök. Tidsperioden för när undantaget ska tillämpas ska anges i ansökan.

Grundläggande bestämmelser om hur djur ska hanteras, hållas och skötas finns i djurskyddslagen (2018:1192) och djurskyddsförordningen (2019:66).

Bestämmelserna i 16–26 kap. gäller endast försöksdjur som hålls i försöksdjursanläggningar.

Föreståndaren för djurens välbefinnande och skötsel ska se till att det finns en skriftlig arbetsinstruktion för skötsel av försöksdjuren samt att den personal som hanterar djuren följer instruktionen. Föreståndaren enligt första stycket ska se till att tillsyn sker enligt 13 § första stycket.

Föreståndaren för information ska se till att följande information finns lätt tillgänglig för den personal som hanterar de djurarter och stammar som finns på försöksdjursanläggningen: Berikningsplan enligt 20 §. Information om skydd av försöksdjuren vid oväntade yttre händelser av betydelse ur djurskyddssynpunkt. Information om 3R-principen. Information om de djurarter och stammar som finns på försöksdjursanläggningen.

Försöksdjursveterinären eller i förekommande fall experten, ska ta fram en skriftlig plan för verksamhetens förebyggande djurhälsovård. Planen ska uppdateras vid behov och innehålla rutiner för regelbundna hälsokontroller och hälsoinventeringar, program för mikrobiologisk övervakning, planer för hantering av sjukdomsutbrott, definitioner av hälsoparametrar, förfaranden vid introduktion av nya försöksdjur på anläggningen, samt rutiner för hygien.

Försöksdjursveterinären eller experten ska ta fram en skriftlig plan som hålls aktuell och är anpassad till verksamheten. Planen ska innehålla rutiner för bedövning, narkos, sedering, smärtlindring,

kirurgiska ingrepp inklusive pre- och postoperativ vård, samt avlivning. I de fall det inte bedrivs verksamhet som kräver åtgärder enligt första stycket behövs inte en plan enligt dessa punkter tas fram.

Försöksdjursveterinären eller i förekommande fall experten ska, i samråd med etolog om sådan finns knuten till verksamheten, bedriva den rådgivning som behövs för försöksdjurens fysiska och psykiska välbefinnande. Till grund för denna rådgivning ska de ta fram en skriftlig plan för bedömning av försöksdjurens fysiska och psykiska välbefinnande inklusive tillvänjnings- och träningsprogram anpassade för försöksdjuren och djurförsöken. Denna plan ska hållas aktuell.

Försöksdjur får hållas i en anläggning som inte är godkänd som försöksdjursanläggning om verksamhetstillståndet medger detta, försöksdjuren inte utsätts för kirurgiska ingrepp enbart beroende på djurförsöket, förutom enklare ingrepp, samt försöksdjuren hålls i en bruksbesättning eller under liknande omständigheter där huvudsyftet med djurhållningen inte är försöksdjursanvändning.

Jordbruksverket kan i samband med förhands- och godkännandet medge att försöksdjur hålls i ett mindre utrymme än vad som anges i dessa föreskrifter om försöksdjuren används eller ska användas i djurförsök med agens tillhörande lägst riskklass 2, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker eller genetiskt modifierade mikroorganismer i L- eller R-verksamhet enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:2) om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer. Första stycket gäller inte för primater.

En regional djurförsöksetisk nämnd får medge undantag från bestämmelserna i: 16 kap. 13–15 1 st., 16–26 §§, 17 kap. 3–7 §§, 18 kap. 2–7§§, 19 kap. 2–3 1 st. och 4–10 §§, 20 kap. 2–5 1 st. och 5 3 st. –8 §§, 21 kap. 2–6 §§, 22 kap. 2–9 och 11 §§, 23 kap. 2–5 §§, 24 kap. 2– 5 §§, 25 kap. 2– 5 §§ och 26 kap. 2–6 och 8–13 §§.

Undantagen i första stycket gäller under förutsättningen att: Försöksledaren har begärt och motiverat detta i den etiska ansökan. Det är nödvändigt med hänsyn till syftet med djurförsöket. Det finns vetenskapliga skäl, djurhälsoskäl, djurskyddsskäl eller nationella eller internationella dokumentationskrav. Första stycket gäller endast för tiden under djurförsök. Start- och slutpunkten för djurförsöket ska anges i ansökan om etiskt godkännande av djurförsök.

Försöksdjur får hållas och skötas på annat sätt än vad som anges i dessa föreskrifter om en veterinär har ordinerat detta av veterinärmedicinska skäl.

Bestämmelserna i 15–26 kap. får frångås om forskningens syfte förutsätter att försöksdjuren hålls enligt de bestämmelser som gäller för lantbrukets djur eller vattenbruksdjur som inte omfattas av djurförsök.

Tillsyn av försöksdjur ska ske minst en gång dagligen på ett för försöksdjuren betryggande sätt och så att försöksdjuren störs så lite som möjligt. Nyfödda, sjuka eller skadade försöksdjur samt försöksdjur som beter sig onormalt ska ges tillsyn oftare. Detsamma gäller högdräktiga försöksdjur. Tillsynen enligt första stycket ska säkerställa att sjuka eller skadade försöksdjur samt försöksdjur som av annat skäl utsätts eller riskerar att utsättas för lidande upptäcks. Lämpliga åtgärder för att lindra försöksdjurens lidande ska vidtas snarast möjligt. Den som utövar tillsyn över försöksdjur ska ha utbildning som minst uppfyller kraven för den som sköter försöksdjur enligt 6 kap. i dessa föreskrifter.

Miljöförhållandena i utrymmen där försöksdjuren vistas ska kontrolleras dagligen. Brister som upptäcks ska åtgärdas snarast möjligt.

Om inte annat framgår av 17–26 kap. ska försöksdjur som inte är naturligt solitära hållas i stabila sociala par eller grupper av kompatibla individer. Trots det som anges i första stycket får försöksdjur hållas individuellt om någon av följande förutsättningar är uppfyllda: Försöksdjuret har hållits i grupp och blir på grund av en oförutsedd händelse tillfälligt ensamt och inte kan sättas ihop med ett annat kompatibelt försöksdjur. Det gäller avel som inte redan ingår i ett etiskt godkännande och där handjuret tas från hondjuret. Handjuret får då tas från hondjuret under en begränsad tidsperiod och hållas ensamt om det inte kan hållas med ett kompatibelt hondjur. Det under kortare tidsperioder är nödvändigt för introduktion av försöksdjur.

När kompatibilitet mellan försöksdjur inte kunnat uppnås så att de behöver separeras för återhämtning eller tills ett nytt kompatibelt försöksdjur kan hittas. När ett försöksdjur ges särskild vård. För att förhindra smittspridning.

Introduktion eller återintroduktion av försöksdjur i etablerade grupper ska övervakas noggrant och ske på ett sådant sätt att problem med kompatibilitet och störda sociala relationer undviks.

Försöksdjur ska alltid ha tillgång till lämpligt bäddmaterial samt lämpliga och för försöksdjuren attraktiva vilo- och sovplatser i sådan mängd att alla försöksdjur kan vila och sova samtidigt. Under fortplantningsperioden ska försöksdjuren ha tillgång till lämpligt bomaterial och boplatser.

Försöksdjur ska hållas i ett utrymme med tillräcklig komplexitet så att de har möjlighet att utföra ett brett spektrum av naturliga beteenden. Försöksdjuren ska dessutom ges en viss möjlighet att kontrollera och välja sin miljö för att minska stressbeteende.

Försöksdjur ska ha tillgång till berikning. Berikningen ska vara anpassad till försöksdjurens artspecifika och individuella behov. Detta gäller även för de arter som inte omfattas av de särskilda bestämmelserna i 17–26 kap.

På en försöksdjursanläggning ska försöksdjursveterinären eller experten, i samråd med etolog om sådan finns knuten till verksamheten, ta fram en skriftlig plan för berikning av försöksdjurens miljö. Planen ska genomföras, regelbundet ses över och vid behov uppdateras. Planen ska säkerställa att djurens miljö inte understiger kraven enligt 18 och 19 §§.

Försöksdjur av arter som är inkompatibla eller som kräver olika miljöförhållanden får inte hållas i samma rum om de kan störas av varandra, eller om deras olika behov av miljöförhållanden inte kan tillgodoses.

Rovdjur och bytesdjur får inte hållas inom syn-, lukt- eller hörhåll för varandra.

Nyfödda eller unga försöksdjur ska hållas med modern eller likvärdig ersättare så länge de behöver en moders mjölk eller omvårdnad.

Utrymmet där försöksdjuren utfodras ska vara så stort att alla försöksdjur kan få tillgång till fodret samtidigt och utformat så att konkurrensen mellan försöksdjuren begränsas.

Av 2 kap. 4 § djurskyddslagen (2018:1192) framgår att djur ska ges tillräckligt med foder och vatten som är av god kvalitet och som är anpassat för arten. Fodret ska vara smakligt för djuren och ha sådan form samt presenteras så att det uppfyller djurens beteendebehov. Djuren ska ha fri tillgång till dricksvatten. Fodret ska hålla god hygienisk kvalitet och vid val av råvaror, tillverkning, beredning och presentation av fodret ska risken för kemisk, fysisk och mikrobiologisk förorening minimeras. System för automatisk foderförsörjning ska noga övervakas. Fodret ska förpackas, transporteras och lagras så att det inte förorenas, försämras eller förstörs.

Om automatiska dricksvattensystem används ska de regelbundet kontrolleras, underhållas och spolas igenom. Om burar med hel botten används ska risken för översvämning minimeras.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om mus, råtta, gerbil, guldhamster, kinesisk dvärghamster och marsvin.

Hamster får hållas individuellt.

Försöksdjuren ska hållas i burar med hel botten.

Bobyggnadsmaterial ska alltid finnas tillgängligt.

Försöksdjuren ska ha tillgång till foder i tillräcklig utsträckning med tanke på deras snabba ämnesomsättning. Marsvin ska ha daglig tillgång till hö eller annat grovfoder.

Den relativa luftfuktigheten i djurutrymmena ska överstiga 40 procent.

Försöksdjuren ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–9. I dessa tabeller avses med minsta höjd avståndet mellan utrymmets golv och överdel. Denna höjd ska finnas i mer än 50 procent av utrymmet innan berikningsanordningar har satts in. Vid planeringen av ett djurförsök ska djurens tillväxt beaktas så att utrymmet är tillräckligt stort under hela försöket.

Tabell 1 Mus

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om kanin.

Kaniner äldre än 10 veckor ska ha tillgång till ett upphöjt område. Försöksdjuren ska kunna ligga och sitta på, samt utan svårighet röra sig på och under det upphöjda området. Det upphöjda området enligt första stycket ska ha minst de mått som anges i tabell 4 i 7 §, men får inte vara större än att minst 60 procent av minimigolvytan enligt tabell 2–3 i 7 § har full takhöjd.

Om kaniner yngre än 10 veckors ges tillgång till ett upphöjt område, ska det vara minst 55 cm × 25 cm. Höjden över golvet ska vara tillräcklig för att försöksdjuren ska kunna ligga och sitta på, samt utan svårighet röra sig på och under det upphöjda området.

Om det finns vetenskapliga eller veterinärmedicinska skäl för att inte använda ett upphöjt område, ska djurutrymmets yta enligt tabell 2 och 3 i 7 § vara 33 procent större för en ensam kanin och 60 procent större för två kaniner.

Kaniner ska ha daglig tillgång till grovfoder.

Avelshonor ska ha tillgång till en bolåda med tak och bobyggnadsmaterial senast från och med en vecka före beräknad förlossning och till och med minst fyra veckor därefter.

Kaniner ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–4.

Tabell 1 Ungar upp till 10 veckor

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om katt.

Vid den dagliga tillsynen av katter ska social stress speciellt kontrolleras.

Katter får inte hållas individuellt under mer än 24 timmar. Katter som visar upprepat aggressivt beteende mot andra katter får hållas individuellt under en längre period än 24 timmar om det inte går att hitta en kompatibel individ som sällskap.

Utrymmet ska vara försett med bolådor eller andra liggplatser på olika nivåer. Alla katter ska samtidigt få plats att ligga på hyllorna. Hyllorna ska sammanlagt vara minst så stora som anges i tabell 2 i 10 §.

Det ska finnas tillräckligt antal lådor för avföring och urin. Lådorna ska vara tillräckligt stora och förses med tillräcklig mängd absorberande material.

Platser för utfodring och avföringslådor ska ligga minst 0,5 meter isär och får inte byta plats med varandra.

Utrymmet ska vara försett med klösanordningar och klätterstrukturer så att hela utrymmets volym kan utnyttjas.

Honor som har ungar under fyra veckors ålder eller som är i de två sista veckorna av dräktigheten, får hållas individuellt.

En avelshona med ungar ska ha tillgång till bolåda med bäddmaterial.

Katter ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1-2.

Tabell 1 Katter

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om hund.

Det ska finnas siktbarriärer mellan boxarna. Väggen mot korridoren och del av väggen mellan boxarna får dock bestå av genomsiktligt material.

Utrymmet ska ha upphöjda liggplatser så att alla hundar samtidigt får plats att ligga ned.

Valpningsutrymmet ska vara utformat så att tiken kan förflytta sig bort från valparna till en annan avdelning eller till ett upphöjt område.

Hundar ska ha tillgång till utomhusutrymme. Första stycket gäller inte om Jordbruksverket i samband med förhandsgodkännandet eller godkännandet av försöksdjursanläggningen har godkänt att utomhusutrymme saknas. Hundar som inte har fri tillgång till utomhusutrymme ska rastas utomhus.

I utomhusutrymmet ska det finnas lämpligt skydd mot nederbörd, vind och sol. Dessutom ska marken vara dränerad.

Utomhusutrymmen ska ha upphöjda liggplatser.

Hundar ska ha tillgång till minst så stort utrymme som framgår av tabell 1. Höjden ska vara minst 2 m. Del av utrymmet i första stycket får utgöras av ett utomhusutrymme. Dock måste hundarna ha tillgång till ett inomhusutrymme som motsvarar minst 50 procent av det minsta utrymme som hundarna ska ha tillgång till enligt tabell 1. En digivande tik eller tik med kull ska ha samma utrymme som en ensam tik med samma vikt. Valparna får sedan hållas kvar på samma utrymme tills de är 12 veckor. Därefter ska valparna räknas som enskilda individer enligt tabell 1.

Tabell 1 Hund

Om den regionala djurförsöksetiska nämnden meddelar undantag enligt 16 kap. 10 § gäller att en hund tillfälligt får hållas individuellt på 2 m om den väger under 20 kg och på 4 m om den väger över 20 kg. En hund får inte hållas individuellt under mer än fyra timmar per dygn.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om iller.

Iller ska ha tillgång till bolådor eller bohålor med lämpligt bomaterial i tillräcklig omfattning. 3 § Iller får inte hållas på nätgolv.

En hona med valpar ska under avvänjningsperioden ha tillgång till en plats som är oåtkomlig för valparna.

Illrar som hålls utomhus ska ha bolådor eller bohålor som skyddar mot kyla.

Illrar ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1.

Tabell 1 Iller

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om primater.

Primater ska ha tillsyn minst två gånger dagligen. Det ska dessutom finnas permanenta övervakningssystem som möjliggör övervakning av samtliga primater. Systemen ska vara konstruerade så att den som observerar försöksdjuren inte kan ses eller höras av de försöksdjur som ska övervakas.

Primater ska hållas i par eller grupp.

Utrymmen för primater ska innehålla visuella barriärer och olika flyktvägar för att minimera aggression mellan försöksdjuren och inge en känsla av trygghet. Inredningen ska ge möjlighet för försöksdjuren att uttrycka sina normala beteendebehov, stimulera rörelse samt tillåta flykt uppåt.

Berikningen ska vara anpassad till primaternas artspecifika och individuella behov.

Unga primater får inte separeras från modern förrän de, beroende på art, är 6–12 månader gamla.

Krabbmakak, rhesusapa, och grön markatta, får inte separeras från modern före 12 månaders ålder. Övriga arter av makaker och markattor får inte separeras från modern före åtta månaders ålder.

Silkesapor, tamariner och babianer får inte separeras från modern före åtta månaders ålder. Dödskalleapor ska inte separeras från modern före sex månaders ålder.

Primater ska ha tillgång till både inom- och utomhusutrymme. Utomhusutrymmet ska vara utformat så att det finns lämpligt skydd mot nederbörd, vind och sol. Vid olämplig väderlek får försöksdjursveterinär, eller i förekommande fall expert, efter en individuell bedömning, besluta att försöksdjuren inte får vistas utomhus av djurskyddsskäl eller veterinärmedicinska skäl.

Primater får hållas utan tillgång till utomhusutrymme om de används eller ska användas i djurförsök med agens tillhörande lägst riskklass 2 enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2018:4) om smittrisker, eller genetiskt modifierade mikroorganismer i L- eller R-verksamhet enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2011:2) om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

Primater ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–3.

Tabell 1 Makaker och markattor

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om de domesticerade formerna av nötkreatur, får, getter, grisar och hästdjur.

Hästdjur får hållas i ensambox, under förutsättning att de har syn-, hörsel-, luktoch känselkontakt med andra hästar.

Hästdjur ska normalt sett ges tillfälle att dagligen röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

Nötkreatur, får, get och gris ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1– 4.

Tabell 1 Nötkreatur

Kroppsvikt Djurutry- Golvyta Utrymme vid Utrymme vid (kg) mmets per djur fodertråg vid fri fodertråg vid minsta (m ) utfodring av restriktiv storlek nötkreatur utan utfodring av (m ) horn (m/djur) nötkreatur utan horn (m/djur)

högst 100 2,5 2,3 0,1 0,3 över 100 till 4,25 3,4 0,15 0,5 200 över 200 till 6 4,8 0,18 0,6 400 över 400 till 9 7,5 0,21 0,7 600 över 600 till 11 8,75 0,24 0,8 800 över 800 16 10 0,3 1

Tabell 2 Får och get

Hästdjur ska ha tillgång till det utrymme som framgår av tabell 5. Den kortaste sidan av boxen ska vara minst 1,5 gånger djurets mankhöjd. Inomhusutrymmen ska vara så höga att försöksdjuren kan stegra sig fullständigt.

Tabell 5 Hästdjur

Mankhöjd (m) Minsta golvyta/djur (m /djur) Djurut- För varje djur För varje djur Fölningsbox/ rymmets som hålls indi- som hålls i sto med föl minsta viduellt eller i grupper på fyra höjd (m) grupper på eller fler djur upp till tre djur

1,00 till 1,40 9 6 16 3 1,40 till 1,60 12 9 20 3 över 1,60 16 (2 × mankhöjd) 20 3

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om zebrafinkar, duvor, tamhöns, kalkon, ankor, gäss och vaktlar.

Zebrafinkar och duvor ska kunna flyga korta sträckor. Utrymmena ska därför vara långa och smala såvida de inte är så stora att detta krav ändå uppfylls.

Tamhöns och duvor ska ha tillgång till sittpinnar i sådan omfattning att alla får plats att vila samtidigt. Tamhöns ska även ha tillgång till strömedel som kan tillfredsställa deras beteendebehov av att picka, sprätta och sandbada.

Ankor och gäss ska ha tillgång till en damm.

Fåglar ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–8.

Tabell 1 Zebrafinkar

Om den regionala djurförsöksetiska nämnden meddelar undantag enligt 16 kap. 10 § gäller följande minimimått: Vid häckningsstudier får par av zebrafinkar hållas i utrymmen med lämplig berikning där golvytan är minst 0,5 m och höjden är minst 40 cm. Tamhöns får hållas i utrymmen med lämplig berikning och med en golvyta på minst 0,75 m , under förutsättning att tätheten i tabell 3 i 5 § följs. Kalkon får hållas i utrymmen med lämplig berikning och med en golvyta på minst 0,75 m och en höjd på minst 50 cm för fåglar under 0,6 kg, 75 cm för fåglar under 4 kg och 100 cm för fåglar över 4 kg. Detta gäller under förutsättning att tätheten i tabell 4 i 5 § följs. Ankor och gäss får hållas i mindre utrymmen med lämplig berikning och med en golvyta på minst 0,75 m , under förutsättning att tätheten i tabell 5–6 i 5 § följs.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om groddjur, marklevande ormar och vattenlevande sköldpaddor. Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte halvakvatiska eller träd- och marklevande salamandrar.

Helakvatiska groddjur och vattenlevande sköldpaddor ska hållas i vatten. Halvakvatiska och marklevande groddjur ska ha tillgång till både land- och vattendel.

Groddjur ska ha tillgång till gömställen som är utformade så att alla försöksdjur kan gömma sig samtidigt.

Temperatur-, ljus- och vattenförsörjningen till akvarier och tankar ska anpassas till de enskilda groddjurens och kräldjurens behov och toleransgränser.

Försöksdjuren ska ha minst de utrymmen som framgår av tabell 1–5. Om det krävs får dock mindre individuella tankar användas vid naturlig parning och superovulation. Utrymmena i tabell 1 gäller vuxna djur. För hållande av juveniler och yngel ska måtten ändras i proportion till djurens storlek.

Tabell 1 Groddjur av helakvatiska arter

Djurets Djurets Minsta Minsta yta Minsta längd*, längd**, yta (m²) per djur vid vattendjup salamandrar grodor och grupp- (cm) (cm) paddor (cm) hållning (m²)

Upp till 10 Upp till 5 0,09 0,015 15 11-15 5,5-7,5 0,15 0,025 15 16-20 8-10 0,25 0,04 20 21-40 10,5-20 0,5 0,085 20 41-60 20,5-30 1,0 0,17 30 Mer än 60 Mer än 30 1,5 0,5 50 * Salamandrars längd mäts från nosspetsen till svansspetsen. ** Längd på grodor och paddor mäts från nosspetsen till ryggslutet.

Tabell 2 Groddjur av halvakvatiska arter

Djurets Minsta yta** Minsta yta Minsta Minsta längd* (m ) per djur vid höjd*** (cm) vatten-djup (grodor och grupp- (cm) paddor) (cm) hållning (m )

Upp till 5 0,15 0,02 20 10 5,5-7,5 0,35 0,05 30 10 Mer än 7,5 0,4 0,07 30 15 * Längd på grodor och paddor mäts från nosspetsen till ryggslutet. ** En tredjedel land och två tredjedelar vatten där försöksdjuren kan ligga helt under vattenytan.

*** Mätt från ytan av landdelen upp till innerdelen av terrariets överkant. Djurutrymmenas höjd ska också anpassas till inredningen.

Tabell 3 Groddjur av trädlevande och marklevande arter

Djurets Minsta yta** Minsta yta Minsta Minsta längd* (m ) per djur vid höjd*** (cm) vattendjup (grodor och grupp- (cm) paddor) (cm) hållning (m )

Upp till 2,5 0,09 0,01 30 10 3-5 0,15 0,02 30 10 5,5-7,5 0,35 0,05 40 10 8-10 0,4 0,07 40 15 Mer än 10 0,5 0,12 40 15 * Längd på grodor och paddor mäts från nosspetsen till ryggslutet. ** Två tredjedelar land och en tredjedel vatten där försöksdjuren kan ligga helt under vattenytan. *** Mätt från ytan av landdelen upp till innerdelen av terrariets överkant. Djurutrymmenas höjd ska också anpassas till inredningen.

Tabell 4 Marklevande ormar

Kroppslängd (cm) Minsta golvyta Minsta yta för varje Djurutrymmets * (cm ) ytterligare djur i minsta höjd grupputrymmet (cm (cm)** )

Upp till 30 300 150 10 över 30 till 40 400 200 12 över 40 till 50 600 300 15 över 50 till 75 1200 600 20 över 75 2500 1200 28 * Mätt från nos till stjärtspets. ** Mätt från ytan av landdelen upp till innerdelen av terrariets överkant. Djurutrymmenas höjd ska också anpassas till inredningen.

Tabell 5 Vattenlevande sköldpaddor

Kroppslängd Vattenytans Minsta tillägg till Minsta vatten- (cm) * minsta area vattenytan för varje djup (cm) (cm ) ytterligare djur i grupputrymmet (cm )

högst 5 600 100 10 över 5 till 10 1600 300 15 över 10 till 15 3500 600 20 över 15 till 20 6000 1200 30 över 20 till 30 10000 2000 35 över 30 20000 5000 40 * Mätt i en rät linje från skalets framkant till dess bakkant.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller utöver bestämmelserna i 16 kap. och innehåller specifika bestämmelser om fisk.

Vattnets volym, yta, djup och flöde ska vara anpassat efter fiskarnas storlek, antal, ålder, hälsa, välbefinnande, miljöförhållanden, levnadssätt och utfodringsmetod. Fiskarna ska kunna simma på ett för arten normalt sätt.

Fisk ska hanteras så lite som möjligt.

Gruppstorlek och sammansättning ska anpassas efter de olika arternas sociala struktur och behov. Djurtätheten ska baseras på fiskarnas sammantagna behov när det gäller miljöförhållanden, hälsa och välbefinnande.

Ett akvarium eller motsvarande utrymme ska ha en inredning och ett bottensubstrat som motsvarar det som finns i varje fiskarts naturliga miljö.

Minst en sida av ett akvarium eller motsvarande utrymme ska vara insynsskyddad om inte inredningen ger fiskarna ett motsvarande skydd.

Om det vid lekförsök och hållande av yngel krävs särskilt god hygien gäller inte kraven på berikning i 16 kap. 17–19 §§.

Vid övergång från levande till fabrikstillverkat foder ska yngel ges särskild uppmärksamhet. Övergången ska ske på ett lämpligt sätt för arten.

Vattenförsörjningen till akvarier eller motsvarande utrymmen ska anpassas till de enskilda fiskarnas behov och toleransgränser. Fisk ska ges tid för att anpassa sig till förändrad vattenkvalitet.

Vattenkvalitetsparametrarna som t.ex. syrehalt, koldioxidhalt, pH-värde och salthalt ska hållas på för arten lämpliga nivåer. Anordningar för syresättning av vattnet ska finnas där så krävs. pH-värdet ska hållas så stabilt som möjligt. Koncentrationerna av kväveföreningar ska hållas låg. Vattnet ska filtreras eller behandlas där så är nödvändigt så att ämnen som är farliga för fiskarna avlägsnas.

Vattnets beskaffenhet ska vara anpassat efter respektive fiskart och fiskarnas utvecklingsstadium så att fiskarna kan upprätthålla normal aktivitet och normala fysiologiska processer.

Temperatur

Vattentemperaturen ska vara anpassad efter fiskartens behov och hållas så stabil som möjligt. Förändringar av temperaturen ska göras gradvis.

Ljud och vibrationer

När så är möjligt ska utrustning som orsakar buller eller vibrationer, såsom generatorer eller filtreringsanordningar vara åtskilda från akvarier eller motsvarande utrymmen.

Om det finns särskilda skäl kan Jordbruksverket besluta om undantag från bestämmelserna i: 2 kap. 14 §, 5 kap. 2 §, 9 kap. 6 §, 12 kap. 8 och 27 §§, 15 kap. 1-5 och 8-27 §§ 16 kap. 13-15 § 1 st., 16-19 och 20-26 §§, 17 kap. 3-7 §§, 18 kap. 2-7 §§, 19 kap. 2-10 §§, 20 kap. 2-8 §§, 21 kap. 2-6 §§, 22 kap. 2-11 §§,