Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1922:33

SOCIALDEPARTEMENTET.

F Ö R S L A G TILL REVIDERAD

LAG OM ARBETSTIDENS BEGRÄNSNING JÄMTE

U T R E D N I N G A R RÖKANDE

ARBETSTIDSLAGSTIFTNINGENS VERKNINGAR OCH ARBETSTIDSFÖRHÅLLANDENA INOM VISSA YRKEN AVGIVNA AV

K.

SOCIALSTYRELSEN DEN 29 SEPTEMBER 1922

S T O C K H O L M 19 2 2

Statens offentliga utredningar 1922. K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g : .

Januari—Mars. Återfinnes å omslagen till utredningarna

Ap ril— 1. Några iakttagelser frän 1921 års riksdagsmannaval. Av B. v. lleidcnstam. Norstedt. 20 s. J u . 2 . Bygguadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. Arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksauiheten i Sveriges städer och stadsliknande sanihälleu. Av B. Nyström. Norstedt. 208 s. S . 3 . Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den 5 maj 1922 med yttrande över tull- och traktatkommitténs utlåtande m. ni. Sv. Tr.-aktieb. 22

s. K. 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Marcus. 13 s. K . 5 . Betänkande med förslag 1 ill förändrad kyrklig indelning och organisation inom de till Kristianstads och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. Hseggström. 392 s. E . 6 . Tillägg till betänkande och förslag beträffande förrådsverksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 9 2 s.

Fö.

7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. Haeggström. 95 s. J o . 8. Utredning aDgående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, vj, 124 s. 1 kart. E . 9. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts' titel in. m. Marcus. 54 s. H . 10. Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling. Av Ake Ilolmbäck. Almqvist & Wiksell. 95 s. S . 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. Förslag och motiv, xxiij, 197 8. Centraltr. E . 13. Högskolornas löneregleringskommittés betänkauden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. Hwggström. vj, 193 s. E . 14. Statsmakterna och bränsleansknffningen under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse över dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. 353 s. H . 15. Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna för den officiella statistiken samt åstadkommande av en permanent kontroll över det statistiska arbetet m. m. Beckman, x, 367 s. F l . 16. Förslag till vissa ändringar i, bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. Marcus. 317 s. J o . 17. Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. Lund, Berling. 268 8. E .

1—17.

Oktober. 18. Det

svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 240 (Nr 6 1922). Norstedt, vj, 125 s. J o . 19. Betänkande med förslag angående arrendators rä".t till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg. iv, 29 s. J u . 20. Mellanhaudssakkunniges betänkande ang. olägenheterna vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. Eklund. 295 s. J o . 21. Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidenstara. Beckman. (4), 5 1 s. S . Kolonisationskommitténs betänkande 1922. Förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och DLlarna jämte förslag dels till utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoparkerua dels till kraftigare befrämjande av egnahmi;bildning å enskild jord i Norrland. Centraltr. ( 2 . xvij, 433, 133, 112 s. 1 kart. J o . 23. Betänkande och förslag angående utbildningsktrstr inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. F i . 24. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande frän Kungl, Kanalkommissionen. Nr 6. Ha.'ggström. 69 s. 3 pl. K . 25, Förslag tili författningar angående handel med oc:t import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten rn. m. Beckman, iv, 131 s. J o . 26. Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers ford riD gar m. m. Tullberg. 5 1 s. if 11. 27. Kedogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Virginlands län. Av 11. Skoglund. Beckman, xlvij, 692 s. E . 2b. Betänkande och förslag rörande brandskyddsförtskrifter och ordnandet av brandväseudet inom 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. Beckman. 15 8. K . 29 Flottans skolsakknnnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och kurse: för sjömanskårens manskap. Tullberg, vij, 117 s. 1 bil.FÖ. 30. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtande över 1914 års tullkommissions betänkande. 3 . Marcus. 101

s. Fi. 3 i . Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-anst. 12 s. E . Bilaga till Kolonisationskommitténs betänkande. 32. Redogörelser för inventering av odlingsjord. AT I . Haglund. Centraltr. (2), 279 s. J o . Förslag till reviderad lag om arbetstidens begrins33. ning jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S .

Anm. Om särskild tryckort ej angivos, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsetoks taverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Från den 1 april, då kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 88) -.räcde i kraft, utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1922:33

• F Ö R S L A G TILL REVIDERAD

LAG OM ARBETSTIDENS BEGRÄNSNING JÄMTE

U T R E D N I N G A R EÖRANJ)E

ARBETSTIDSLAGSTIFTNINGENS VERKNINGAR OCH ARBETSTIDSFÖRHÅLLANDENA INOM VISSA YRKEN AVGIVNA AV

K. S O C I A L S T Y R E L S E N DEN 29 SEPTEMBER 1922

STOCKHOLM 1922 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Underdånig

Sid. i

skrivelse

Förslag till reviderad Motivering Reservationer:

lag om arbetstidens

begränsning

. ' . . . .

a) av herrar Bergsten och J ä r t e b) av h e r r von Sydow

31 35

c) av h e r r J o h a n s o n

35 Undersökning rörande åttatim marslag ens ekonomiska av socialstyrelsen Specialundersökning rörande kommerskollegium

arbetstidslagens

Arbetstidsförhållandena vid sjukvårdsställd av medicinalstyrelsen

5 13

och sociala

verkningar,

verkställd 37

ekonomiska

verkningar

inom industrien,

av 117

och därmed

Arbetstidsförhållandena vid fattigvårdsoch därmed ställd av statens fattigvårdsinspektör

jämförliga

anstalter,

utredning

verk162

jämförliga

anstalter,

utredning

verk175

Bilagor: Bil. 1. 2. 3.

. '.

1*

I n k o m n a u t l å t a n d e n till socialstyrelsens u t r e d n i n g (i urval) Översikt över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen arbetstidens begränsning den 22 j u n i 1 9 2 1

Frågeformulär, använda vid socialstyrelsens u t r e d n i n g

15* av lagen om 97*

Stockholm den 29 september 1922.

TILL

KONUNGEN.

Den 22 juni 1921 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa en av riksdagen i skrivelse, nr 341 för samma år, begärd allsidig utredning beträffande dels arbetstidslagens verkningar och dess anpass1—222653.

ning efter den internationella lagstiftningen och dels behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena inom de verksamhetsgrenar, som omförmäldes i 5 § a) av ett till propositionen nr 359 till samma års riksdag fogat lagförslag, d. v. s. rörelser, som ha till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. Därjämte anbefalldes styrelsen att verkställa berörda utredning i så god tid, att densamma kunde läggas till grund för det förslag till ny lag om arbetstidens begränsning, som kunde komma att föreläggas 1923 års riksdag, samt att vid utredningens verkställande samråda, i vad rörde arbetstidslagens ekonomiska verkningar med kommerskollegium, i fråga om lagens anpassning efter den internationella lagstiftningen med Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet och beträffande sjukhuspersonalens arbetsförhållanden med medicinalstyrelsen. I underdånig skrivelse den 10 mars 1922 framlade socialstyrelsen plan för utredningen samt begärde medel till bestridande av vissa med utredningen förenade kostnader. Därjämte ifrågasatte emellertid styrelsen på anförda skäl, huruvida icke utredningen borde uppskjutas. Med anledning av nu berörda skrivelse och en framställning från kommerskollegium, vari närmare redogjordes för den på kollegium efter överenskommelse med socialstyrelsen ankommande delen av utredningen och begärdes visst för dess utförande erforderligt anslag, ställde Kungl. Maj:t den 24 mars 1922 till nämnda båda ämbetsverks förfogande tvenne belopp av högst 11,000, resp. 18,000 kronor till bestridande av de med den anbefallda utredningens fullföljande förenade särskilda kostnader utom tryckningskostnader. Vidare uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att med ledning av utredningens resultat jämte övriga föreliggande omständigheter utarbeta och före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning att gälla från och med ingången av år 1924. Efter därom av socialstyrelsen gjord framställning beslöt Kungl. Maj:t den 9 juni 1922 dels anbefalla medicinalstyrelsen att i socialstyrelsens ställe verkställa den del av ifrågavarande utredning, vilken avser arbetstidsförhållandena inom rörelser, som ha till ändamål att bereda

sjukvård eller att tillgodose därmed jämförligt behov, dels ock förordna, att inom socialdepartementet skulle verkställas den del av utredningen, vilken hade till föremål arbetstidsförhållandena inom de verksamhetsgrenar, som ha till uppgift att bereda fattigvård eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. Tillika föreskrevs, att redogörelser för nu åsyftade undersökningar skulle, jämte de yttranden och förslag, vartill de kunde föranleda, före den 1 augusti 1922 överlämnas till socialstyrelsen för beaktande vid fullgörandet av det styrelsen genom ovannämnda nådiga beslut den 22 juni 1921 och den 24 mars 1922 meddelade uppdraget. Nämnas bör måhända i detta sammanhang, att socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för alkoholistvården, verkställt en särskild undersökning rörande arbetstidsförhållandena för personalen vid anstalter, tillhörande nu berörda vårdområde. För anordnande och utförande av den anbefallda utredningen, vilken i enlighet med ovan anförda nådiga föreskrifter till olika delar verkställts av socialstyrelsen, kommerskollegium och medicinalstyrelsen samt inom socialdepartementet, lämnas upplysningar i samband .med redogörelserna för resultaten av utredningens olika delar. På begäran av socialstyrelsen har inom arbetsrådet utarbetats en översikt över rådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning, omfattande tiden 1 juli 1921—30 juni 1922, vilken översikt bifogas såsom bil. 3. I fråga om den svenska lagstiftningens anpassning efter den internationella arbetstidsregleringen har styrelsen samrått med Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet. För att efter samråd med kommerskollegium tagas i övervägande vid fullgörande av ovan omförmälda styrelsen meddelade uppdrag har genom nådigt beslut den 21 juni 1922 till styrelsen överlämnats tvenne av gruvarbetstidssakkunniga avgivna betänkanden angående behovet av kortare arbetstid vid gruvarbete under jord, respektive ovan jord i de nordligaste delarna av landet. Likaledes har genom nådigt beslut den 18 september 1922 till socialstyrelsen remitterats ett av landsorganisationens åttonde kongress gjort uttalande rörande lagen om arbetstidens begränsning.

4 Sedan den anbefallda utredningen numera till sina olika delar slutförts och socialstyrelsen i samband därmed utarbetat förslag till några ändringar i förevarande lagstiftning, får styrelsen härmed överlämna förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning, åtföljd av bl. a. redogörelser för de olika undersökningar, varpå utredningen uppdelats. Ovan berörda till styrelsen remitterade betänkanden av gruvarbetstidssakkunniga och framställning av landsorganisationens kongress återsändas härmed. I detta ärendes handläggning ha deltagit generaldirektören Hnss, byråcheferna Bergsten, Furst, Järte och Molin, tillförordnade byråchefen Nyström samt socialfullmäktige von Sydow och Johanson. Mot styrelsens beslut i fråga om det föreliggande lagförslaget ha anmälts reservationer av herrar Bergsten och Järte, von Sydow samt Johanson. Underdånigst GUNNAR HUSS. A. MOLIN.

Förslag till lag o m a r b e t s t i d e n s b e g r ä n s n i n g . — — — förordna som följer: i §. Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke' så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller anna^ dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare. F r å n lagens tillämpning undantagas dock a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas till bestämda tider, d) arbete, som bedrives av staten, e) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov, f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden å svenska fartyg, ävensom fiske, g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra till skogsarbete, ävensom flottning, h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk, i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik, j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong eller badinrättning, samt

G

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande, 1) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad. 2 §. Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning, ritare, bokhållare eller därmed jämställd person, kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde. 3 §. På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, vara denna lag äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare. Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part sådant äskar eller domstolen tinner det nödigt; och må slutligt utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda. I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande. 4 §. Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar. Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan. 5 §. 1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, med-

giva, att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan. 2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag. 3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar. 4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 mom., undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas. • • 6 §. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att ofördröjligen meddela beslut. Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten. 7 §. 1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten må arbetare, som fyllt aderton år, till nödigt antal användas under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare enligt denna lag eller med $töd av densamma meddelad eftergift må användas till sitt egentliga arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av ^ 5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt .aderton år, för högst 40 timmar under loppet av en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett kalenderår. 3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan, dock för högst 30 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet. 4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna paragraf. 5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom användande till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller ohälsa. 8 §. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare, som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas i 5 § eller 7 § 3 mom., må Konungen på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet i fråga allmänt tillgodonjutas. 9 §. Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande vecka eller, där tidslängden för sådant användande ej inom nämnda frist låter sig bestämma, snarast möjligt därefter göra anteckning i särskild journal upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt sätt. I fråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden finnes behörigen upptagen å det •i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema. Beslut av arbetsrådet enligt 6 och 7 § skall biläggas journalen å det arbetsställe, beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under minst 3 år, räknat beträffande journalen

o från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum. 10 §. 1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, utsedda av Konungen för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna skola utses två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa minst 50,000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar av arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så många suppleanter. Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende, upptaga minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits, varde förordnande ändock av Konungen meddelat. Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva om dem, som må nyttjas uti domarämbeten. 2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas av den, som står under förmynderskap, som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta. 3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken stadgas i fråga om domare. 4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget prövas av Konungen. Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående 2—222653.

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller suppleant. 5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare, vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid det tillfället träda i den uteblivne eller javige ledamotens ställe. 6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet. Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag, närvara. 7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses i 5 § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 mom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen. Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver. Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel. Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt. 8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må i brådskande fall meddelas av dess ordförande. Har detta skett, tage arbetsrådet vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga bestånd. 9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare. 10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras. 11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

11 §. 1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912. 2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag, när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes. 12 §. Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Är arbetaren under aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor. Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse. 13 §. Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom. åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor. Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor. H §. Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

15 §. Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren. 16 §. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras, må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning. 17 §. Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning lända till efterrättelse. 1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan undertiden för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag. 2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §. 3) Eftergifter, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning eller motsvarande lag den 22 juni 1921, skola fortfarande äga giltighet, intill dess den för eftergiftens till— godonjutande bestämda tiden utlupit eller ock eftergiften återkallats av vederbörande myndighet.

Motivering. Den första, år 1919 utfärdade lagen om arbetstidens begränsning Revisionsbetecknades av statsmakterna såsom en försökslagstiftning, och kom denna upp rage uppfattning till uttryck genom en bestämmelse, att lagen skulle upphöra att gälla med den 31 december 1923. Lagen fick vid den revision, som den undergick år 1921, behålla sin provisoriska karaktär, men beslöt riksdagen i samband med den reviderade lagens antagande att, såsom förut berörts, hos Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig utredning rörande bl. a. lagens verkningar och dess anpassning efter den internationella regleringen i ämnet, vilken utredning sedermera uppdragits åt socialstyrelsen, i vissa avseenden under samverkan med vissa andra statsinstitutioner. Sedan styrelsen, som i förhoppning om den ekonomiska krisens avtagande i det längsta undanskjutit berörda utredning, vid början av innevarande år upptagit arbetet därmed, fann sig styrelsen, såsom jämväl förut berörts, tveksam, huruvida de föreliggande förhållandena erbjödo lämpliga förutsättningar för utredningen. Oavsett att utredningen måste bli mindre tillförlitlig redan till följd därav, att densamma huvudsakligen måste grunda sig ej på fakta utan på omdömen om fakta, komme nämligen de senaste årens abnorma och växlande konjunkturer samt konflikter på arbetsmarknaden att i hög grad förringa värdet av de jämförelser, Varpå utredningen väsentligen skulle bygga. Vidare skulle det möta synnerlig svårighet att avgöra, huruvida och i vad mån genomförda förändringar blivit vidtagna för att kompensera den av lagen påkallade arbetstidsförkortningen eller för att främja driftens rationella utveckling. Slutligen skulle enligt styrelsens förmenande arbetstidslagstiftningens verkningar icke rätteligen kunna bedömas så snart efter denna lagstiftnings ikraftträdande. Av styrelsen påpekades även, att frågan om nämnda lagstiftnings anpassning efter den internationella regleringen ej lämpligen kunde avgöras nu, då det vore ifrågasatt, att Washingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning skulle göras till föremål för revision. Kungl. Maj:t delade emellertid ej socialstyrelsens tveksamhet utan ålade, såsom förut omnämnts, styrelsen att med ledning av utredningens

14 resultat före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning. Ehuru utredningen onekligen givit åtskilliga upplysningar av intresse, har densamma tyvärr i väsentlig mån bekräftat styrelsens härovan omförmälda farhågor. Särskilt ha konjunkturväxlingarna och svårigheten att särskilja de åtgärder, som vidtagits med hänsyn till arbetstidslagen, från anordningar, genomförda för att möta de så att säga normala kraven på driftsförbättringar, medverkat till att förringa betydelsen av utredningens resultat. Framhållas må även den synnerligen stora samstämmighet för att icke säga schablonmässighet, som kännetecknat arbetsgivarsidans, resp. arbetarsidans svar å frågeformulären och som tytt på, att svaren i avsevärd mån rönt inverkan av den allmänna socialpolitiska uppfattningen på den sida, den svarande tillhört. Anmärkningsvärd är också den skillnad i fråga om produktionskostnadernas ökning, som råder mellan de av kommerskollegium beräknade värdena och de för samma näringsgrenar från arbetsgivarsidan uppgivna, oftast flerfaldigt så höga beloppen. Utredningens huvudsakliga resultat torde i korthet kunna angivas därmed, att arbetstidslagstiftningens genomförande å ena sidan obestridligen förorsakat avsevärd ökning av produktionskostnaderna, men å den andra för arbetarna medfört förmåner, som av dem högt värdesättas — verkningar, som icke för styrelsen inneburit någon nyhet utan redan tidigare från styrelsens sida framhållits vara att vänta. Huruvida nackdelarna i förra avseendet visat sig skäliga eller icke i förhållande till fördelarna i det senare — den enda jämförelse som torde kunna ifrågakomma mellan nu berörda inkommensurabla värden — därom anser sig styrelsen icke med stöd av utredningens resultat kunna uttala någon bestämd mening. De av arbetstidslagstiftningen förorsakade olägenheterna torde även, såsom förut antytts, kunna förväntas i viss mån förminskas med fortgående anpassning efter denna lagstiftning — en process som av utredningen att döma hittills ej fortskridit synnerligen långt. Kan utredningen sålunda enligt styrelsens mening icke anses giva tillfyllestgörande anledning till den lagstadgade arbetstidsbegränsningens avskaffande, synes densamma ej heller lämna tillförlitlig ledning för en definitiv utformning av lagbestämmelser i ämnet. Enligt styrelsens förmenande torde det alltså under nuvarande omständigheter endast återstå att för ytterligare någon tid framåt bibehålla en provisorisk dylik lagstiftning. För ett provisorium talar även det förut berörda förhållandet,, att revision är ifrågasatt av den internationella regleringen rörande arbetstidens begränsning.

15 Då det vid lagstiftning angående arbetstidens begränsning med Arbetstidshänsyn till bl. a. den utländska konkurrensen anses av vikt att beakta ningen i motsvarande lagstiftning i andra länder, må, med påpekande att dylik främmande ander lagstiftning torde gälla i alla mer betydande europeiska stater med undantag av Danmark, England och Italien, härnedan meddelas några upplysningar om på senare tid inträdda förändringar eller andra förhållanden av särskilt intresse. Norge. Genom lag av den 11 juli 1919 har för industrien, det större hantverket och byggnadsverksamheten arbetstiden i regel begränsats till 8V2 timme om dagen och 48 timmar i veckan. Nu åsyftade bestämmelser, som på det hela taget torde kunna anses ganska stränga, äro med vissa, väl i övervägande mån lindrande förändringar upptagna i det av kommittén för arbetarskyddslagstiftningens revision den 11 februari 1922 framlagda förslaget till reviderad lag om arbetarskydd. Sålunda skulle i viss mån ökade möjligheter beredas för arbetstidens begränsning till visst genomsnittsbelopp för längre tidrymd. Det nu gällande bemyndigandet för Konungen att efter arbetsrådets hörande meddela dispens i det fall, att lagens genomförande skulle helt eller till väsentlig del omöjliggöra ett företags bedrivande, föreslås ersatt med en bestämmelse av ungefär följande lydelse: I fall viktiga samhällsintressen göra det särskilt påkallat att ett arbete främjas, äger Konungen efter tillstyrkan av arbetsrådet tillåta, att ett företag för viss tid använder längre arbetstid än den eljest medgivna. A andra sidan skulle enligt förslaget den lagstadgade arbetstidsregleringen utsträckas till att principiellt gälla alla rörelser med andra arbetare än rörelsens innehavare eller hans maka. Danmark. Lagstadgad 8-timmarsdag gäller fortfarande endast för kontinuerlig drift, i avseende å vilken den införts genom »dygndriftslagen» av den 12 februari 1919. Den tidigare mellan Dansk Arbejdsgiver- og Mesterforening samt De samvirkende Fagforbund i Danmark träffade överenskommelsen, varigenom 8-timmarsdagen allmänt infördes inom industri och byggnadsverksamhet, är numera efter den omfattande och långvariga lockouten under förra delen av år 1922 ersatt med ett avtal av den 7 april 1922. Oaktat arbetsgivarna med sin lockoutförklaring bl. a. åsyftat arbetstidens förlängning, gick sistnämnda avtal i avseende å arbetstiden väsentligen ut på en förnyelse av den förut gällande överenskommelsen. Finland. Lagen om 8 timmars arbetstid av den 27 november 1917, som har ett mycket vidsträckt tillämpningsområde, är fortfarande i kraft. Under de första åren efter lagens ikraftträdande medgåvos undantag i ganska vidsträckt omfattning, men torde man sedermera iakttagit större

16 återhållsamhet i detta avseende. E t t förslag till revision av arbetstidslagstiftningen torde vara att förvänta inom kort, och lär detsamma komma att förete vissa modifikationer. Lettland. Genom en den 24 mars 1922 antagen lag har den normala dagliga arbetstiden begränsats för kroppsarbetare till 8 timmar och för intellektuella arbetare till 6 timmar. När de båda slagen av arbete äro oskiljaktigt förbundna, gäller den förstnämnda begränsningen. Efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare samt med arbetsinspektionens godkännande kan övertidsarbete förekomma under två timmar om dagen. Från lagens tillämpning undantagas bl. a. jordbruksarbetare, tjänare, sjöfolk och i allmänhet personer anställda i trafiktjänst. Tyskland. Den kort efter världskrigets slut, den 23 november 1918, utfärdade »anordningen» angående reglering av arbetstiden för yrkesarbetare, som begränsar arbetstiden till i regel 8 timmar per dag, gäller ännu, och torde, såvitt man av företagna undersökningar, bl. a. från holländska regeringens sida, och av tillgängliga upplysningar i övrigt kan döma, berörda arbetstidsbegränsning på det hela taget effektivt tilllämpas. Inom en betydande del av industrien — för ungefär en tredjedel av dess arbetare enligt en av tyska arbetsgivarföreningen i januari 1922 med ledning av kollektivavtalen verkställd enquéte — har den ordinarie arbetstiden till och med varit kortare, i det arbetstiden på lördag, utan förlängning å övriga veckodagar, understigit 8 timmar. En stark rörelse för arbetstidens utsträckning till 48 timmar i veckan inom här avsedda industrigrenar har emellertid gjort sig gällande från arbetsgivarnas sida och även, såsom beträffande metallindustrien i Sydtyskland, väsentligen länt till åsyftat resultat. Mot slutet av sommaren år 1921 framlades av tyska regeringen ett förslag till lag angående arbetstiden för yrkesarbetare. Detta förslag, som ännu icke torde kommit längre än till förberedande parlamentarisk behandling, innehåller ett ökat antal undantagsbestämmelser. Efter förhandlingar mellan rikets kommunikationsministerium och de olika arbetstagarorganisationerna har under augusti månad 1922 utfärdats nya tjänstgöringsföreskrifter för de tyska riksjärnvägarna. Uti dessa ganska komplicerade föreskrifter, som medgiva arbetstidens begränsning, per dag, vecka eller månad men alltid enligt 8-timmarsprincipen, göres beträffande arbetstidens begränsning skillnad mellan effektivt arbete och arbetsberedskap. Denna senare skall beräknas motsvara 33V3—80 %, olika för skilda grupper av befattningshavare, av effektivt arbete. ./..:!

17 Under våren 1922 framlade regeringen ett förslag till lag om arbetstiden i stenkolsgruvor. Med anledning av detsamma antog riksdagen sedermera en lag angående arbetstiden för bergverksarbete under jord, utfärdad den 17 juli 1922, vilken lagfäster den genom kollektivavtal bestämda eller eljest den 1 oktober 1921 gällande arbetstiden, d. v. s. i regel 7 timmar per dygn, samt föreskriver, att arbetstiden skall för varje arbetare räknas från hans beträdande av hisskorgen eller schaktöppningen till dess han efter arbetets slut lämnar densamma. Nederländerna. Den 1 november 1919 utfärdades en lag angående reglering av arbetstiden m. m., som bl. a. beträffande arbete i fabriker och verkstäder fastställde en begränsning av 8 timmar per dag och 45 timmar per vecka samt lämnade vittgående möjligheter till undantag. Genom en lag av den 20 maj 1922 ha åvägabragts åtskilliga modifikationer i nyssnämnda lag. Bl. a. har begränsningen av arbetstiden per vecka för nyssnämnda slag av arbete höjts till 48 timmar samt möjlighet beretts till avvikelser inom vissa gränser efter överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer eller parterna själva. Belgien. Den 14 juni 1921 utfärdades efter långvarig parlamentsbehandling en lag om införandet av 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka. Lagen, som äger tillämpning på industri och hantverk, byggnadsverksamhet, transportföretag, handel samt hotell och restauranger, bereder möjlighet till avsevärda undantag. Bl. a. ha genom två kungörelser av den 26 maj 1922 beträffande dels arbete i öppna stenbrott och dels allehanda arbeten, hänförliga till hus- eller väg- och vattenbyggnad, medgivits en utjämning av arbetstiden per år på sådant sätt, att arbetstiden för två veckor högst får uppgå till under maj—juli 108 timmar, under februari—april och augusti—oktober 96 timmar samt under november—januari 84 timmar. Genom en kungörelse av den 4 juli 1922 har för tegeltillverkning medgivits en arbetstid av högst 108 timmar för två veckor och högst 9 timmar för dag under tiden den 15 april— 15 oktober mot inskränkning av arbetstiden till resp. 84 och 7 timmar under tiden den 16 oktober—14 april. För en del till beklädnadsindustrien hörande branscher har genom en kungörelse den 20 juni medgivits förlängning av arbetstiden till 9 timmar om dagen under viss eller vissa perioder, 2V2—4 månader, mot arbetstidens förkortning till 7 timmar under vissa andra lika långa perioder under året. Motsvarande anordning har medgivits för vissa närings- och njutningsämnesindustrier genom kungörelse den 4 juli 1922. För bryggerierna medgiver samma kungörelse en arbetstid av 1 200 timmar per halvår, dock med begränsning av den dagliga arbetstiden till 9 timmar. 3—222653.

LS

Under hänvisning till att man i flera provinser upptagit till behandling frågan om nyttiggörande av den ledighet, som beretts arbetarna genom 8-timmarslagen, och vissa för sådant ändamål redan vidtagna åtgärder — bl. a. hade ett provinsråd därtill anslagit 1 miljon francs — väcktes den 2 februari 1922 i representanternas kammare motion om antagande av en lag angående upprättandet av en särskild riksinstitution till främjande av berörda syfte. Schweiz. Den ganska stränga reglering av arbetstiden, som infördes genom lagen av den 27 juni 1919 och vars grundläggande bestämmelse begränsar arbetstiden per vecka till 48 timmar, är fortfarande gällande. Under trycket av den svåra kris, varför den schweiziska industrien är utsatt, ha emellertid starka krav framkommit på lagens upphävande eller modifierande. Regeringen har även i ganska stor omfattning gjort bruk av det i 41 § a) av lagen om fabriksarbetet givna bemyndigandet att för enstaka industrier medgiva en arbetstid för vecka av högst 52 timmar, när tvingande grunder rättfärdigade det och särskilt när konkurrensförmågan i förhållande till andra länder med hänsyn till rådande arbetstid kunde ifrågasättas. Med anledning i viss mån av tidigare väckta motioner framlade regeringen den 19 maj 1922 för förbundsförsamlingen ett förslag till förändrad, effektivare avfattning av nyss berörda undantagsbestämmelse. Förslaget, som antogs med betydande majoritet, har givit upphov till en förbundslag av den 1 juli 1922, som ersätter den förutvarande 41 § med följande bestämmelser: »I tider av allmän, svår ekonomisk kris må arbetet i rörelser, som bedrivas på ett skift, för den enskilde arbetaren utsträckas till 54 timmar per vecka. Dock må den dagliga arbetstiden icke överstiga 10 timmar. Regeringen besluter, efter hörande av de centrala arbetsgivar- och arbetarförbunden, huruvida förutsättning för tillämpning av här ifrågavarande bestämmelse är för handen; över sina beslut avgiver regeringen berättelse till förbundsförsamlingen. I tider, då nämnda förutsättning icke är förhanden, äger regeringen att, när och så länge viktiga grunder rättfärdiga det, medgiva hela industrier eller enstaka företag en förlängning av arbetstiden per vecka till högst 54 timmar.» Lagens giltighet är begränsad till tre år. Det lär förväntas, att lagen skall göras till föremål för folkomröstning, och utgår tiden för framställning om sådan omröstning den 9 oktober 1922. Frankrike. Genom lag av den 23 april 1919 är 8-timmarsdagen principiellt införd inom industri och handel. Utfärdandet av dekret, varigenom lagen bringas till tillämpning inom särskilda verksamhetsom-

Ii)

råden, har fortgått jämväl under åren 1921 och 1922. Några av de först utfärdade dekreten ha emellertid underkastats revision och därvid modifierats. Beträffande ett av de mest betydelsefulla dekreten, angågående metallindustrien, har från arbetsgivarorganisationernas sida hos regeringen påkallats revision för genomförande av avsevärda lindringar. 8-timmarslagstiftningen har, oaktat densamma bringats till tillämpning med stor varsamhet och kanske ej ännu genomförts inom stort mer än halva det avsedda området, givit anledning till ett omfattande missnöje, som tagit sig uttryck i talrika klagomål och angrepp i pressen och parlamentet. E t t flertal mot den ifrågavarande lagen riktade motioner ha även framkommit i parlamentet. Sålunda väcktes den 22 december 1921 av ett flertal deputerade en motion, som gick ut på, att varje arbetsgivare skulle, efter därom hos divisionsyrkesinspektören gjord framställning, berättigas suspendera tillämpningen av 8-timmarslagen. En ny lag skulle sedermera efter företagen undersökning fastställa arbetstiden inom industri och handel. För transportnäringarna och gruvdriften skulle gälla särskild regim. Den 7 februari 1922 väcktes i deputeradekammaren en ny motion rörande 8-timmarslagen, vilken motion åsyftade suspension av lagens tillämpning, dock ej beträffande kvinnor och barn, för en tid av fem år. Lagen skulle därefter, om landets ekonomiska och finansiella förhållanden medgåve det, åter försättas i kraft med etappvis förkortning av arbetstiden. Å andra sidan må här också omnämnas en den 17 februari 1922 likaledes i deputeradekammaren väckt motion, vari hemställes, att regeringen måtte bereda en vidsträckt publicitet åt lagens och de av densamma härflytande dekretens texter för att göra slut på den mot 8-timmarsdagen riktade nedsvärtningskampanj, som komprometterade den sociala freden. Uti september månad år 1922 lär på administrativ väg medgivits betydande ökning av arbetstiden för järnvägspersonalen. Anmärkas kan också, att jämväl sjöfolkets arbetstid, för vilken gäller en särskild lag, i enahanda ordning lär blivit avsevärt utökad. Italien. E t t nytt förslag till lag om arbetstiden inom industri, handel och jordbruk framlades den 20 juni 1921 av regeringen, men synes ej heller detta förslag ha lett till något resultat. Internationell reglering. Förslaget till konvention angående begränsning av arbetstiden i industriella företag till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan, vilket konventionsförslag antogs av internationella arbetskonferensen i Washington år 1919, har givit anledning till åtskilliga lagstiftningsåtgärder av såväl reell som formell innebörd — d. v. s. angående arbetstidens begränsning, resp. konventionens ratificering. Till

slutgiltig ratificering har konventionen emellertid endast kommit i fem stater, nämligen Bulgarien, Tjeckoslovakien, Grekland, Indien och Rumänien. Några vidare ratifikationer synas ej heller för närvarande vara att vänta. Även stater, vilka anse sin lagstiftning överensstämma med konventionen, tveka att ratificera av fruktan att binda sig för 11 år och därigenom kunna bli sämre ställda än sina medtävlare i den internationella konkurrensen. Från engelska regeringens sida ifrågasattes år 1921, att förevarande konvention skulle göras till föremål för revision i ändamål att åt vissa av dess bestämmelser giva större smidighet. Med anledning härav uppdrog internationella arbetsbyråns styrelse åt nämnda byrås direktör att träda i förbindelse med regeringarna i de olika länder, som erfarit svårigheter att ratificera konventionen, för att söka finna en lösning av dessa svårigheter. Vid ett senare sammanträde, i april 1922, beslöt samma styrelse, som fann det ännu vara för tidigt att på konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision, anmoda direktören att fortsätta med införskaffandet av ujDplysningar samt att förelägga konferensen en objektiv rapport i ämnet. Föreslagna Förut har angivits att styrelsen med hänsyn till den enligt nådig an tul9en hefallning verkställda utredningen icke ansett sig kunna fatta definitiv ståndpunkt i fråga om arbetstidsregleringens berättigande eller utformning och därför funnit sig föranlåten föreslå en förlängning av den provisoriska lagstiftningens giltighet. Bäst förenligt med denna ståndpunkt, som ju innebär förväntan på tillfälle till förnyad prövning, när säkrare erfarenhet föreligger, torde vara att, i den mån ej särskilda, mer betydelsefulla förhållanden påkalla ändring, bibehålla lagstiftningen i dess hittillsvarande skick. Framhållas må också, att lagen efter de år 1921 i densamma vidtagna ändringarna på det hela taget synes erbjuda ganska tillfredsställande ehuru ej alltid av arbetsgivarna insedda och utnyttjade möjligheter till anpassning efter de faktiska förhållandena. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har styrelsen inskränkt sig till att föreslå ändringar endast i några få avseenden. En sysselsättning, vara arbetstidslagens strikta tillämpning obestridligen måste förefalla mindre motiverad och vars undantagande också med, såvitt styrelsen kan finna, goda skäl påyrkats, är den vakttjänst, som utövas av portvakter i deras hem vid ingångar till industriella arbetsplatser eller andra anläggningar. Efter ansökan har arbetsrådet i regel för dylika befattningshavare medgivit en utsträckning av arbetstiden till 10 eller 11 timmar per dygn och 60 timmar per vecka. Denna vakt-

21 tjänst, som i regel medför exceptionellt ringa ansträngning och medgiver arbetspausernas utnyttjande efter gottfinnande, utövas ofta under medverkan av familjemedlemmar och kan knappast i fråga om arbetstidens längd tillförlitligt kontrolleras. Enligt styrelsens mening kan också ifrågavarande sysselsättning icke räknas till dem, med hänsyn till vilka den lagstadgade arbetstidsbegränsningen kan anses välmotiverad. I överensstämmelse härmed har styrelsen funnit sig böra till 1 § i arbetstidslagen foga ännu en undantagsbestämmelse av följande lydelse: »1) Arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen utföres i hans bostad.» Den verkställda utredningen har bl. a., såsom naturligt och väntat var, givit vid handen, att arbetstidslagen medfört särskilt besvärande olägenheter för de slag av verksamhet, som förete en mer utpräglad säsongkaraktär. Vid här åsyftade företag gäller det att under en kort tid utveckla största möjliga produktivitet. Hindras företagaren därifrån, går han kanske miste om ej blott en tillfällig förtjänst utan stadigvarande, fördelaktiga kunder eller försummar han värdefulla, måhända ej på länge återkommande arbetsmöjligheter. I vårt så nordligt belägna land göra sig vissa naturförhållanden, som giva upphov åt säsongföreteelser, alldeles särskilt gällande. Erinras må i sådant avseende om den synnerligast i Norrland starkt framträdande skillnaden mellan dagens längd samt temperaturen under sommar och vinter. För exempelvis ett vattenbyggnadsarbete, som är beroende av ej blott att marken är frostfri utan även att vattenståndet är lågt, kan det tydligtvis gälla att till det yttersta utnyttja tiden — hinner ej arbetet avslutas, förrän frosten kommer eller vattnet stiger, förspilles kanske ett år. Uppenbarligen är det ej heller med hänsyn till de korta tidrymder, varunder säsongarbetet pågår, från hygienisk synpunkt påkallat att begränsa tiden för detta arbete på samma sätt som för en ihållande sysselsättning. För arbetarna framstår det ofta som ett starkt intresse att vid mer tillfälliga säsongarbeten, t. ex. inom byggnadsbranschen, ha möjlighet att utan hinder av en snäv begränsning av arbetstiden skaffa sig största möjliga arbetsförtjänst. Dylika arbeten bedrivas också ej sällan på platser, där arbetarna, skilda från hemmet, sakna möjlighet att begagna sin fritid på tillfredsställande sätt. En beaktansvärd synpunkt i fråga om de typiska säsongarbeten, som endast pågå någon kortare tid av året, är också den, att det med hänsyn till faran för arbetslöshet måste anses olämpligt att för ett dylikt kortvarigt arbetstillfälle sammandraga mera arbetskrafter än som är strängt taget nödvändigt. Söker man se till, på vad sätt den lagstadgade arbetstidsbegräns-

22 ningens olägenheter för säsongyrkena lämpligen kunna lindras, bör måhända till en början erinras om den möjlighet till utjämning av arbetstiden under en längre period, som 5 § 1 mom. i arbetstidslagen erbjuder. Efter borttagandet vid 1921 års revision av begränsningen av berörda period till fyra veckor bereda lagens ordalag ej längre något hinder för förevarande lagrums utnyttjande till arbetstidens utjämning under längre perioder, t. ex. per år, såsom flera gånger påyrkats från byggnadsarbetsgivarnas sida. Den hänvisning till arbetsrådets praxis i förevarande avseende, som gavs av andra lagutskottet vid 1921 års riksdag i dess utlåtande rörande lagens revision, torde emellertid få anses stå hindrande i vägen för en dylik lagtillämpning. Andra utvägar för säsongarbetet att erhålla lättnader erbjudas av bestämmelserna i lagens 5 § 3 och 4 mom., där undantagsmöjligheter medgivas för arbete, som fortgår allenast under kortare tid, resp. i fall då så prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande eller då det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma önskvärt. Nu berörda utvägar torde emellertid endast mer exceptionellt komma i fråga och kunna ej påräknas bereda erforderliga lättnader i vanliga fall. Den så att säga normala, av lagstiftaren åsyftade utvägen till lindrande av de olägenheter, som den lagstadgade begränsningen av arbetstiden bereder säsongyrkena, angives i lagens 7 §, som under vissa förutsättningar och inom vissa gränser medgiver övertidsarbete. Ehuru bestämmelserna i detta avseende i den reviderade arbetstidslagen måste anses i ganska stor utsträckning tillgodose nämnda syfte, har från arbetsgivarnas sida anförts inånga klagomål över bristande övertidsmöjligheter. Särskilt förefaller det, som om lagen ej beredde arbetsgivarna tillfälle att i önskad omfattning koncentrera arbetet under kortare perioder. Anmärkas bör kanske, att vad här anförts rörande behovet av ökad möjlighet till övertidsarbete för säsongföretagen i väsentlig mån även gäller för en del andra företag, som utan den periodiska anhopning av arbetet, som kännetecknar berörda slag av verksamhet, äro utsatta för tidvis inträffande starka påkänningar i fråga om tillgången på arbetskraft. Såsom typiska exempel på dylika företag kunna måhända nämnas skeppsvarven, där det ofta gäller att kunna omedelbart taga itu med mycket forcerade reparationsarbeten. Enligt nu gällande bestämmelser i 7 § 2 mom. arbetstidslagen fä vuxna arbetare i allmänhet utan särskilt tillstånd användas till övertidsarbete under högst 30 timmar under en kalendermånad och högst 200

timmar under ett kalenderår. Av utredningens uppgifter att döma torde dessa möjligheter till övertidsarbete i regel få anses tillfyllestgörande. Emellertid lär det å andra sidan vara obestridligt, att det beträffande en del arbeten måste anses föreligga ett verkligt behov att tidvis få i betydlig mån utöka arbetstiden. Genom en förlängning med 10 timmar av den i lagen medgivna övertiden per månad — under bibehållande av den motsvarande begränsningen för år — skulle sannolikt ett icke obetydligt antal ansökningar om tillstånd till övertidsarbete onödiggöras. I samband härmed och såsom en konsekvens av vad ovan anförts i fråga om behovet för vissa slag av verksamhet av ökade möjligheter till övertidsarbete skulle styrelsen därjämte vilja föreslå en sådan ändring i lagens 7 § S mom., att de tider, för vilka arbetsrådet må medgiva övertidsarbete, utökas från 20 timmar per kalendermånad och 120 timmar per kalenderår till resp. 30 och 150 timmar. Nu ifrågasatta ändringar, som säkerligen skulle vara till avsevärd lättnad för många företag, synas ej heller skäligen kunna giva anledning till några större betänkligheter å arbetarnas sida, då ju begränsningen för år i det förra fallet skulle upprätthållas och medgivandets tillgodonj ntande i det senare fallet skulle vara beroende av arbetsrådets prövning. Begränsningarna av övertidsarbetet i 2 och o mom. av lagens 7 § ha av praktiska skäl ej angivits för dag eller vecka utan endast för månad och år. Härav följer emellertid, att arbetstiden enligt förevarande lag för kortare perioder kan utökas på ett för arbetarnas hälsa betänkligt sätt — något som i vissa fall även lär ha förekommit. Särskilt framträder denna fara i fråga om arbeten, som i sig själva äro synnerligen ansträngande eller eljest hälsofarliga. Att märka är emellertid, att det allmänna, grundläggande skyddsstadgandet i 3 § arbetarskyddslagen, vilket ålägger arbetsgivaren att iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur skäligen kan anses vara av nöden för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet, måste anses äga tillämpning jämväl i avseende å arbetstidens längd. I överensstämmelse härmed och med hänsyn särskilt till den härovan föreslagna ökningen av den medgivna övertiden har styrelsen ansett sig böra till 7 § 5 mom. foga en bestämmelse, som ålägger arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom användande till övertidsarbete utsattes för överansträngning eller ohälsa. Arbetsgivaren har härvid givetvis att beakta arbetets beskaffenhet jämte övriga förhållanden, som kunna inverka på berörda risk. Bestämmelserna rörande den s. k. övertidsjournalen, i lagens 9 §, ha givit anledning till klagomål, som måste anses befogade. Den nu gällande föreskriften, att anteckning om övertidsarbete skall göras senast

nästfoljande dag, är onekligen i många fall ägnad att medföra oskäligt besvär och lär väl ej heller allestädes iakttagas. Enligt styrelsens uppfattning torde ifrågavarande åliggande lämpligen kunna fullgöras i samband med de bokföringsåtgärder, som vanligen företagas vid veckans utgång. Nyss berörda föreskrift har även föranlett klagomål i ett annat avseende. I de fall då arbetstidens begränsning för dag bortfaller, såsom exempelvis vid tillämpning av 4 § andra stycket eller tillgodonjutande av dispens enligt 5 § 1 mom., kan föreskriften tydligtvis icke fullgöras, enär någon övertid per dag i lagens mening icke" låter sig fixera. Först vid utgången av den tidrymd, för vilken arbetstiden skall beräknas, är det möjligt att avgöra, huru mycket övertid, som kommit till användning. Med hänsyn till fall av nu berörda och liknande art har i 9 § alternativt upptagits en ny, "mindre stelt angiven tidsbestämning för anteckningsskyldighetens fullgörande. Slutligen må i fråga om lagens övertidsbestämmelser nämnas, att styrelsen ansett sig böra bereda möjlighet till fullgörandet av här ifrågavarande skyldighet på annat sätt än medelst användande av s. k. övertidsjournal. Vid tillfogandet i sådant syfte av alternativet »eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt sätt» har styrelsen närmast haft i tankarna möjligheten att kunna för upplysning om övertidsarbetet godtaga de anteckningar, som pläga föras "över de av de olika arbetarna utgjorda arbetstimmar. I fråga om den tidrymd, för vilken lagen lämpligen bör prolongeras, torde det få anses ändamålsenligt, att densamma ej tillmätes alltför knapp. Någorlunda normala konjunkturer lära ej vara att påräkna så snart, och en mer effektiv anpassning efter lagen torde ej kunna förväntas, med mindre åt lagens giltighet gives en i någon mån stadigvarande karaktär. Med hänsyn härtill har styrelsen "ansett sig böra föreslå förlängning med tre år. 1 det försla toilful1S t i n reviderad lag om arbetstidens begränsning, som och fattig- socialstyrelsen avgav år 1921, förekom i o § bl. a. följande nya bestämmå ZiStaUa:fl'^e]se: ')Alhetsrkdet > i d e n m å n s å Prövas påkallat för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande, medgiva annan begränsning av arbetstiden, än i 4 § stadgas, för a) rörelse, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov.» Denna bestämmelse, som i propositionen till riksdagen upptagits väsentligen oförändrad, uteslöts av riksdagen, vilken dock i samband härmed beslöt att, såsom förut berörts, hos Kungl. Maj:t

anhålla om utredning beträffande behovet och arten av reglering av arbetstids förhållandena inom nyss angivna verksamhetsgrenar. Längre fram (sid. 162) lämnas redogörelser för de utredningar, som med anledning av riksdagens nu berörda beslut kommit till stånd och som avsett sjukvårds- och därmed jämförliga anstalter samt fattigvårds^ och därmed likartade anstalter ävensom ett antal alkoholistanstalter •— samtliga företagen bedrivna av annan än staten. Dessa utredningar, som verkställts av resp. medicinalstyrelsen, statens fattigvårdsinspektör och socialstyrelsen, torde få anses giva vid handen, att personalens arbete vid anstalter av nu nämnda och liknande slag icke lämpligen låter sig begränsa genom någon mer ingående och allmängiltig reglering. Styrelsen, som redan tidigare var medveten om detta förhållande, avsåg också med sitt ovan återgivna, i 5 § av 1921 års förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning intagna bemyndigande för arbetsrådet att »medgiva annan begränsning av arbetstiden» för anstalterna att möjliggöra en mer individuell efter de olika omständigheterna avpassad arbetstidsreglering. Då riksdagen emellertid ställde sig avvisande jämväl till en dylik reglering, vilken, såsom från styrelsens sida framhölls, kunde inskränkas till exempelvis föreskrivande av viss minsta nattledighet per vecka, vill det synas, som om styrelsen nu knappast hade anledning att söka framlägga förslag till någon form av arbetstidsreglering för här ifrågavarande arbetstagare. De verkställda utredningarna utvisa emellertid, att befattningshavare vid anstalter av förevarande slag ej sällan ha en arbetstid, som måste betecknas såsom betänkligt lång, och anser sig styrelsen med hänsyn härtill icke kunna underlåta att se till, huruvida berörda missförhållande möjligen kunde lämpligen motverkas på annat sätt än medelst bestämmelser om arbetstidens begränsning. Genom den 6 och 19 juni 1919 vidtagna ändringar i lasaretts- och sjukstugestadgorna resp. epidemilagen har föreskrivits, att anstaltspersonalen skall vara så talrik och ha sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma, samt att anstalterna i fråga om personalens arbetsförhållanden skola stå under överinseende av medicinalstyrelsen. För utövande av nämnda överinseende har inom medicinalstyrelsen tillsatts en särskild inspektris över sjuksköterskeväsendet. Enligt medicinalstyrelsens ovan berörda redogörelse för den verkställda utredningen rörande personalens vid sjukvårdsanstalterna arbetstidsförhållanden lära de härovan berörda åtgärderna otvivelaktigt ha länt till gynnsamma resultat. I betraktande härav synes man till motverkande av för lång arbetstid för sjukvårdspersonalen tillsvidare kunna inskränka 4—222653

tt

sig till att förorda ett fortskridande på den nu inslagna vägen. De åsyftade bestämmelserna i lasaretts- och sjukstugestadgorna samt epidemilagen ävensom nämnda inspektris' verksamhet ha emellertid endast avseende å den egentliga sjukvårds-, ej å ekonomipersonalen. För att motverka fallen av missförhållanden i avseende å sistnämnda personals arbetstid, vilken för övrigt var inbegripen under den första arbetstidslagens reglering, skulle styrelsen vilja ifrågasätta, huruvida ej jämväl denna personalgrupps arbetsförhållanden kunde inbegripas under ovan berörda bestämmelser i lasaretts- och sjukstugestadgorna samt epidemilagen ävensom under medicinalstyrelsens med hänsyn härtill utövade överinseende. I fråga om fattigvårdsanstalterna stå de, i den mån de tillhöra den offentliga fattigvården, enligt lagen om fattigvården under tillsyn av vederbörande^ länsstyrelser, och utövas denna tillsyn av särskilda tjänstemän, fattigvårdskonsulenterna, vilka i sin ordning äro underställda statens fattigvårdsinspektör. Enligt 43 § i nämnda lag ha utövarna av berörda tillsyn att vaka över, att fattigvården »ändamålsenligt ordnas och handhaves^ så att de behövande komma i åtnjutande av det underhåll och den vård, som omständigheterna påkalla». I instruktionen för statens fattigvårdskonsulenter, § 9: 1, bemyndigas konsulenterna verka för bl. a., »att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina uppgifter lämplig personal». Av nu återgivna båda bestämmelser framgår, att statens tillsyn å fattigvården icke är främmande för frågorna om fattigvårdsanstalternas personaltillgång eller det förhållande, som vanligen i främsta rummet är bestämmande för personalens arbetstid. Med hänsvn härtill synes det _ ligga nära till hands att reagera mot fallen av oskäligt lång arbetstid för fattigvårdspersonalen på sätt liknande det, som gäller för sjukvårdspersonalen och ovan relaterats. I enlighet härmed skulle styrelsen vilja föreslå, att det måtte tagas under omprövning, huruvida bestämmelserna rörande statens tillsyn å fattigvården skulle kunna på det satt kompletteras, att de gåve berörda tillsyns utövare befogenhet att verka till förbättring av arbetsförhållanden för fattigvårdsanstalternas personal i det syfte, som, på sätt ovan omförmäles, är uppställt för medicinalstyrelsens överinseende beträffande sjukvårdspersonalen. Med hänsyn till sin egenskap av uppsiktsmyndighet över alkoholistvärden har socialstyrelsen, som nämnts, funnit sig föranlåten låta verkställa en undersökning av arbetstidsförhållandena för personalen inom ett mindre antal, staten icke tillhöriga alkoholistanstalter. Av undersökningen framgår bl. a., att den dagliga arbetstiden varierar mellan 8 och 14 timmar med en mycket utpräglad koncentration vid 10 timmar. Bestämd sondagsledighet förekommer endast i mindre omfattning och ledighet på

vardag blott i några få fall. Däremot synes semester vara rätt allmänt förekommande. För att åvägabringa förbättring av arbetstidsförhållandena i de fall, där så kan finnas påkallat, synes man enligt styrelsens mening kunna gå tillväga på enahanda sätt som beträffande fattigvårdsanstalterna, och skulle väl detta kunna komma till uttryck i instruktionen den 17 december 1915 för uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården. Med de här ovan avhandlade utredningarna rörande arbetstiden för anstaltspersonal, vilka utredningar berört det alldeles övervägande antalet olika grenar av anstaltsverksamhet, torde man, såvitt styrelsen kan bedöma, ha vunnit sådana upplysningar, som skäligen kunna anses erforderliga till belysande av arbetstidsförhållandena för anstaltspersonalen överhuvud taget. Något ingripande från statens sida med hänsyn till arbetstidsförhållandena inom övriga slag av anstalter, vilka icke skulle beröras av ovan ifrågasatta åtgärder, synas ej heller gärna f. n. kunna ifrågakomma. Anmärkas må emellertid, att arbetstidsförhållandena i dessa anstalter givetvis måste röna inverkan ej blott av den allmänna förkortning av arbetstiden, som arbetstidslagen medfört, utan även av nyss berörda åtgärder i avseende å de mer betydande grupperna av anstalter. Såsom förut omnämnts, har styrelsen till övervägande vid föreva- Gruvar betsrande uppdrags fullgörande fått mottaga tvenne av gruvarbetstidssakkun- tidusakkunniga avgivna betänkanden. Det ena av dessa betänkanden, vilket avser nig^sa[l°' frågan om behovet av förkortad arbetstid vid gruvarbete under jord, utmynnar i — förutom ifrågasatt befogenhet för bergmästarna att i särskilda fall med stöd av gruvstadgan förordna om inskränkning av arbetstiden till förekommande av ohälsa bland arbetsmanskapet — ett förslag att i arbetstidslagen skulle införas ett stadgande av innehåll, att beträffande gruvarbete under jord, vartill jämväl skulle hänföras arbete i underjordiska stenbrott, skulle i arbetstiden inbegripas tiderna för ned- och uppfart eller in- och utfart vid skiftets början och slut. I sitt andra betänkande, rörande behovet av förkortad arbetstid vid gruvarbete ovan jord vid gruvfälten i de nordligaste delarna av landet, ha sakkunniga ej funnit anledning föreslå någon åtgärd. Mot sakkunnigas beslut ha i båda fallen avgivits principiellt vittgående reservationer, i det förra fallet av såväl arbetsgivar- som arbetarrepresentanterna bland de sakkunniga och i det senare av arbetarrepresentanterna. Sedan styrelsen enligt föreskrift i remissbeslutet samrått i frågan med kommerskollegium, får styrelsen härmed meddela, att styrelsen icke anser sig kunna biträda det av sakkunniga framställda förslaget om infö-

rande i arbetstidslagen av en bestämmelse rörande begreppet arbetstid vid gruvarbete. Oavsett att det knappast torde vara lämpligt att vid förevarande provisoriska lagstiftningsåtgärd giva sig in på nya ämnen, skulle en reglering av den speciella innebörd, som berörda förslag innebär ej val stamma med arbetstidslagens mer allmängiltiga läggning och även vara i viss mån överflödig, då lagstiftaren med det särskilda bemvndigandet ior arbetsradet att tolka lagen just avsett att på ändamålsenligt sätt åvä«abnnga kompletterande normer för lagens tillämpning. Anmärkas kan för ovngt, att den av sakkunniga ifrågasatta kompletteringen icke lär kunna anses påkallad av något egentligt praktiskt behov, enär det förordade beräkningssättet enligt uppgift redan skulle vara allmänt tillämpat, Arbetsradet

När arbetstidskommittén i sitt betänkande ined förslag till lao- om begränsning av arbetstiden föreslog upprättandet av en särskild myndighet, arbetsradet, för handläggning av flertalet ärenden rörande nämnda lags tillämpning, åsyftade kommittén därmed i främsta rummet att åvägabringa en lagtillämpning, som, enhetlig och konsekvent, på samma gång den pa ett effektivt sätt i allmänhet förverkligade 8-timmarsdagens idé* a andra sidan tillika i tillbörlig mån tog hänsyn till näringslivets mångskiftande förhallanden och krav. Såvitt socialstyrelsen förmår bedöma torde arbetsrådets verksamhet på det hela taget ha väl motsvarat nyssberorda syfte. Den osäkerhet och de svårigheter, genomförandet av en sa djupt ingripande lagstiftning i regel måste medföra, lära även genom nämnda verksamhet ha i avsevärd mån mildrats. Framhållas må också, att rådets sammansättning, med arbetsgivar- och arbetarrepresentanter, berett arbetsgivar- och arbetarparterna tillfälle att taga del i rådets arbeten, vilket åter varit ägnat att åt rådets beslut förskaffa förtroende och auktoritet. Det nyupprättade arbetsradet möttes, såsom väntat var, av en överväldigande arbetsbörda. Sedan rådet den 1 november 1919 trätt i verksamhet, inkom till detsamma intill den 1 januari, då lagen trädde i kraft, 1,415 ärenden. Under de två förra kvartalen av år 1920 uppgick antalet inkommande ärenden till 1,195 resp. 1,263. Ehuru arbetsbördan för rådet, som givetvis ej kunde forcera sin handläggning i samma mån som antalet diarieförda ärenden ökades, för en tid framåt fortfarande var mycket betydande, minskades från mitten av år 1920 antalet inkommande ärenden högst avsevärt. Ifrågavarande antal uppgick sålunda för de tva senare kvartalen år 1920 till 306 resp. 141 samt för de särskilda kvartalen ar 1921 till resp. 74, 69, 387 och 399. För de två förra kvartalen ar 1922 upptager rådets diarium 420 resp. 175 inkommande äien-

2!)

den. Till förklaring av den starka ökningen med tredje kvartalet år 1921 må erinras, att den reviderade arbetstidslagen trädde i kraft den 1 juli 1921, vilket bl. a. medförde, att handläggningen av ansökningar om tillstånd till övertidsarbete då övergick från socialstyrelsen till arbetsrådet. Det första, den 7 november 1919 utfärdade nådiga brevet rörande arbetsrådets stat upptog avlöningar till ett sammanlagt belopp av 72 675 kronor och för omkostnader 40 000 kronor samt slutade sålunda å en summa av 112 G75 kronor. De förslagsvis upptagna beloppen måste emellertid i betydlig mån överskridas, och uppgick rådets utgifter, däri inräknade dyrtidstilläggen åt rådets ledamöter och befattningshavare men icke reseersättningar för år 1920, till kronor 251 097: 28. Med hänsyn till den sedermera inträdda starka minskningen av rådets arbete har man upprepade gånger minskat dess personal och även företagit nedsättning av vissa arvoden. Innevarande års stat för rådet upptager avlöningar till ett sammanlagt belopp av 71 275 kronor. Till omkostnader för samma år anvisar staten ett belopp av 26 000 kronor. Samtliga utgifter för året utom reseersättningar, torde sannolikt komma att uppgå till omkring 135 000 kronor. Med ingången av år 1923 uppgives rådet komma att vidtaga ytterligare inskränkningar. Sålunda lär personalen komma att minskas med en sekreterare och ett kvinnligt biträde i 2:a lönegraden, varjämte omkostnadsposten, för år räknat, skulle nedsättas till 20 000 kronor. , Till besparing i de oaktat vidtagna och tillämnade inskränkningar betydande utgifter, som arbetsrådet förorsakar statsverket, har det ifrågasatts att överflytta rådets åligganden på socialstyrelsen. Mot en dylik åtgärd, som från sparsamhetssynpunkt onekligen måste förefalla tilltalande, kunna emellertid göras flera och vägande erinringar. Först må sålunda påpekas, att med en överflyttning till socialstyrelsen komme ärendena rörande arbetstidslagens tillämpning att bli underkastade ett annat handläggningssätt än förut. Från att i arbetsrådet ha avgjorts genom omröstning, vari bl. a. arbetsgivar- och arbetarrepresentanter deltaga, skulle dessa ärenden i socialstyrelsen, i överensstämmelse med vad som i regel gäller för ärendenas handläggning i de centrala ämbetsverken, komma att avgöras av generaldirektören ensam. Arbetsgivare och arbetare äro visserligen representerade i styrelsen av de båda socialfullmäktige, men dessas medverkan är egentligen begränsad till frågor av svnnerlig vikt eller större principiell innebörd och inskränker sig deras befogenhet i fråga om styrelsens beslut till rätt att reservera sig och få sina avvikande meningar protokollförda. En dylik förändring skulle sannolikt vara ägnad att inom arbetsgivar- och arbetarkretsar

;;o minska tilliten till handhavandet av ärendena angående arbetstidslagens tillämpning. En annan följd av berörda ärendens överflyttande till socialstyrelsen skulle bli, att besluten i denna ej gärna såsom nu skulle kunna vara definitivt avgörande, utan komme de att kunna göras till föremål för överklagande, antagligen hos regeringsrätten. För socialstyrelsens chef, vilken, såsom nyss nämnts, skulle ha att besluta i de för honom nya, ömtåliga frågorna om arbetstidslagens tilllampnmg, komme givitvis här ifrågasatta överflyttning att verka mycket betungande. Ofrånkomligt skulle väl även bli att för förevarande frågors handläggning verksamt förstärka socialstyrelsens arbetskrafter. Enligt styrelsen mening skulle med det förlängda provisorium i avseende å arbetstidslagen, som styrelsen funnit sig nödgad föreslå, stämma bast overens, att arbetsrådet tillsvidare bibehölles. För det fall att arbetstidsbegränsningens bestämmelser en gång framdeles såsom definitiva komme att införlivas med arbetarskyddslagen, skulle det vara naturligt, att socialstyrelsen i samband med sina övriga åligganden i avseende å nämnda lag jämväl fick åtaga sig ärendena rörande arbetstidens begränsning. Enligt styrelsens mening torde emellertid det krav på besparingar, som möjligen skulle motivera arbetstidsärendenas överflyttning till styrelsen' kunna i väsentlig mån tillgodoses, även om arbetsrådet bibehålies. Arvodena för rådets ledamöter voro från början avpassade med hänsyn till att rådets verksamhet förväntades komma att bereda dess utan förslag utsedda ledamöter full sysselsättning och att taga i anspråk dess övriga ledamöter i betydande mån. Av förut anförda siffror rörande inkommande ärenden framgår, att nu berörda förutsättning icke längre är för handen For samtliga ledamöter, med undantag för ordföranden, är ledamotskapet i rådet numera att betrakta såsom en bisyssla. Med hänsyn härtill och till den sparsamhet, som det nuvarande statsfinansiella läget nödvändiggör, torde ifrågavarande arvodesbelopp kunna och böra högst betydligt nedsättas! Även i fråga om kanslitjänsten torde avsevärda besparingar låta sig genomföra. Dessutom synas besparingar kunna göras i avseende å lokalhyra, avlöning åt vaktmästare m. fl. dylika expenser. Genom härovan antydda besparingar torde" man enligt styrelsens förmenande kunna nedbringa statsverkets kostnader för arbetsrådet, dyrtidstillagg inräknade, till omkring 60 000 kronor per år. Med hänsyn till det relativt måttliga beloppet av den kostnad, med vilken arbetsrådets verksamhet sålunda skulle kunna upprätthållas, anser sig styrelsen, under erinran om vad styrelsen förut anfört mot den ifrågasatta överflyttningen av arbetstidsärendena, böra förorda ett bibehållande av rådet i dess nuvarande form och vid dess nuvarande uppgifter och befogenheter.

31 Vad slutligen angår den anbefallda utredningen rörande arbetstidslagens anpassning efter den internationella arbetstidsregleringen får styrelsen under hänvisning till vad förut förmälts om denna reglering, se sid 19, framhålla, att en dylik utredning f. n. icke lämpligen synes kunna verkställas, då man inom internationella arbetsorganisationen har under övervägande att företaga en revision av Washingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning. Med den uppfattning styrelsen har att den verkställda utredningen rörande arbetstidslagens verkningar ej ger tillracklig ledning för ett definitivt ståndpunkttagande till arbetstidslagstiftningen, utan att den gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet bör prolongeras, torde ei heller väl överensstämma att inlåta sig på en sa pass genomoripande omarbetning av arbetstidslagen, som en dylik anpassning skulle kräva. För den mening, varåt här givits uttryck, har styrelsen även funnit stöd hos majoriteten av Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet. Delegationens ledamöter herrar Johanson och Holmström betonade emellertid vid överläggningen härom önskvärdheten av anpassning härutinnan.

Reservationer. a) Av herrar Bergsten och Järte. Det är särskilt två faktorer, som böra beaktas vid bedömandet av frågan, huruvida och i vad mån ändringar i nu gällande provisoriska arbetstidslag må anses vara av behovet påkallade, därest lagen skall erhålla ytterligare förlängd giltighet för viss tidrymd framåt, namhgen dels den nuvarande ställningen och tendensen i berörda avseende i utlandet, särskilt i de med Sverige konkurrerande industriländerna, dels de resultat, vartill den verkställda utredningen angående arbetstidslagens hittillsvarande verkningar kommit. . Vad beträffar de utländska förhållandena, uppställer sig den irao-an- har utvecklingen under senare tiden gått i sådan riktning att Sverige nu i jämförelse med andra länder kan anses ha strängare arbetstidsbestämmelser än vid tiden för lagens föregående revision? ^ a g o n säker hållpunkt för bedömande av detta spörsmål e r h å l l visserligen ej av den i utlåtandet lämnade redogörelsen i ämnet. I fråga om själva lagstiftningen får man ej klart för sig omfattningen eller innehållet av medgivna undantags- eller modifikationsbestämmelser och ännu mindre huru dessa faktiskt tillämpas. Det har, såsom man lätt kan första, mött allt för stora svårigheter att inom den till buds stående tiden införskaffa

32 auktoritativa upplysningar i berörda hänseende. Av de i redogörelsen meddelade uppgifterna har man emellertid synts oss kunna draga den slutsatsen, att en del viktigare länder redan nu torde hava mindre stränga arbetstidsbestämmelser än Sverige och att såväl dessa som en del andra lander forbereda en mer eller mindre avsevärd revision i mildrande syfte av ifrågavarande bestämmelser. I England och Danmark finnes in-en allman lagstiftning alls i ämnet, och hava således dessa läuder a priori friare händer och följaktligen en bättre utgångspunkt än Sverige i konkurrensavseende. Vad speciellt Danmark angår, är där visserligen 8timmarsdagen allmänt införd inom industri och byggnadsverksamhet genom kollektivavtal, men det må bemärkas, att övertiden lämnats fullständigt fri. I Belgien och Nederländerna bereder gällande lagstiftning vittgående möjligheter till undantag. Särskilt må i fråga om Belgien framhållas, att dess lagstiftning för säsongvrkena medgiver en utjämning av arbetstiden per år, så att antalet ordinarie arbetstimmar under tre sommarmånader kan uppgå till 54 timmar per vecka. I Schweiz kan tydligen numera, med stöd av förbundslagen den 1 juli 1922 den ordinarie arbetstiden i alla viktigare fall utsträckas till 54 timmar per vecka * o r Frankrikes vidkommande har 8-timmarsdagen ännu ej genomförts mom mer an halva det avsedda området och här med påfallande varsamhet. I såväl detta land som i Tyskland, Norge och Finland m fl aro for närvarande under förslag bestämmelser om avsevärda modifikationer i resp. länders arbetstidslagstiftning. Känt torde även vara, om ock officiella belägg härför ej stå till buds, att tillämpningen av lagbestämmelserna i flera av de anförda länderna handhaves på ett sådant satt, att lagens effektivitet i många fall blir rätt så illusorisk. Hela tendensen i världen går för övrigt i riktning mot en lindring av de nuvarande arbetstidsbestämmelserna. Det försök till internationell reglering pa detta område, som gjordes genom det vid arbetskonferensen i Washington 1919 antagna konventionsförslaget, torde nu också få anses fullständigt tortelat, enligt vad som närmare framgår av den i styrelsens utlåtande lämnade redogörelsen. ,. o, U n d e r s å d a n a förhållanden måste det vara av ett vitalt intresse tor feverige att icke ställa sig i efterhand och nu ytterligare för åtskilliga ar iramat binda sig vid allt för rigorösa bestämmelser. Med hänsyn bland annat härtill hava vi ansett skäl föreligga för vidtagande i nu gällande arbetstidsbestämmelser och deras tillämpning av vissa ändringar vilka styrelsens majoritet icke velat biträda, om ock även från dess sida de synpunkter, som legat till grund för ifrågavarande ändringsförslag i styrelsens föreliggande utlåtande vunnit beaktande.

33 De resultat, som erhållits av utredningen rörande arbetstidslagens verkningar, äro jämväl av beskaffenhet att dels ytterligare stärka de skäl, som tala för ändringar i arbetstidslagen med hänsyn till de utländska förhållandena, dels motivera speciella ändringsförslag. Visserligen har vid berörda utredning föga av egentligt nytt framkommit, men vissa olägenheter av lagen och dess tillämpning, vilka även förut varit kända, framstå genom utredningen i en skarpare dager och kräva med större tyngd en ändring. Redan vid ett föregående tillfälle, nämligen vid avgivandet av socialstyrelsens förslag till reviderad arbetstidslag den 9 april 1921, ha vi i särskild reservation påyrkat sådan ändring av lagens bestämmelser rörande arbetstiden vid kontinuerlig drift, att den svenska industrien i berörda avseende måtte tillförsäkras lika stor rörelsefrihet som den utländska. Beträffande den närmare innebörden av ifrågavarande ändringsförslag och motiveringen härför må hänvisas till vår ovannämnda reservation. Av statsmakterna vidtogs visserligen en mindre ändring i reservationens riktning, men har denna ändring icke visat sig medföra något egentligt resultat, utan lärer endast ha konfirmerat arbetsrådets föregående praxis. Enligt vad utredningen giver vid handen, förekomma också alltjämt, särskilt inom pappersmasseindustrien, väsentliga olägenheter på grund av de nuvarande bestämmelserna i ämnet. Vi anse oss alltså fortfarande böra vidhålla vårt förslag om följande ändrade lydelse av hithörande stadgande i arbetstidslagen: »Måste arbete, som är anordnat i tre skift, med hänsyn till verksamhetens ändamålsenliga bedrivande fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet medgiva därför erforderligt undantag.» Såsom av den verkställda utredningen framgår, har arbetstidslagen medfört särskilt besvärande olägenheter för de slag av verksamhet, som förete en mer utpräglad säsongkaraktär. Den ändring, som härav påkallas, gäller emellertid i själva verket icke någon utsträckning av arbetstidens genomsnittliga längd utan endast en mera ändamålsenlig och efter hithörande arbetens natur anpassad förläggning av arbetstiden. De nuvarande arbetstidsbestämmelsernas schablonmässiga stelhet framträda nämligen alldeles speciellt i deras tillämpning på de rena säsongföretagen, vilkas normalarbetsdag givetvis icke kan vara en och samma under hela året utan måste ställa sig olika under olika tider av året. En utjämning av arbetstiden per år för hithörande yrken, såsom skett i t. ex. Belgien, vore därför naturlig och rationell. För en sådan utjämning lägga ej heller arbetstidslagens ordalag något hinder i vägen. Tvärtom pekar 5 § 1 mom. i lagen alldeles direkt på denna utväg just för säsongföretagen 5—22'265;{.

såsom den mera normala än t. ex. övertidsarbete. Ett uttalande av andra lagutskottet vid 192 L års riksdag anses emellertid för närvarande icke medgiva en dylik lagtillämpning. Socialstyrelsen har i sitt förevarande utlåtande behjartat ovan anförda olägenheter i fråga om arbetstiden för säsongföretagen samt även lämnat en bindande motivering för behovet av lindringar i berörda avseende. Men styrelsen har icke ansett sig böra draga den enligt vår uppfattning naturliga konsekvensen härav och förorda en sådan tillämpning av 5 § 1 mom. i arbetstidslagen, som möjliggör en utjämning av arbetstiden per år för ifrågavarande företag, utan har åtnöjt sig med att hänvisa till lagens bestämmelser i 7 § om övertidsarbete samt föreslagit en utökning av det antal övertidstimmar, som må kunna medgivas. Då vi för vår del anse det naturligare och riktigare att i förevarande fall anlita den utväg, som lagens 5 § 1 mom. tydligen utvisar och varigenom den tendens till skärpning av säsong-arbetslösheten, som arbetstidslagen onekligen torde medföra, i avsevärd mån skulle kunna mildras, vilja vi förorda denna utväg och föreslå, att de hinder måtte undanröjas, som kunna stå i vägen för dess tillämpande. En annan viktig fråga att taga i beaktande vid avgivandet av förslag till ny provisorisk arbetstidslag gäller övertidsarbetet. Både med hänsyn till den utländska konkurrensen och de vid utredningen framkomna vittnesbörden synes oss en utökning av det i lagens 7 § nu medgivna antalet övertidstimmar vara av behovet påkallat. Den av socialstyrelsen föreslagna ökningen anse vi därför väl motiverad, men bör densamma, för att mera effektivt fylla sin uppgift och bereda åsyftad lättnad, icke göras beroende av den besvärliga och ovissa omgång, som ett inhämtande av arbetsrådets medgivande innebär, utan överlämnas åt vederbörandes eget åtgörande. Vi föreslå alltså, att det i 7 § 2 mom. medgivna övertidsarbetet måtte utökas till 50 timmar per månad och 250 timmar per år, varvid den av socialstyrelsen föreslagna utökningen av övertidsarbetet enligt samma paragrafs 3 mom. skulle bortfalla. Vid 1921 års revision vidtogos å arbetstidslagens tillämpningsområde väsentligen inga andra förändringar, än att undantaget för företag med högst fyra arbetare utsträcktes till att gälla jämväl för samhällen med över 1 500 invånare samt att arbete i sjukvårds- m. fl. jämförliga anstalter helt och hållet undantogs från lagens tillämpning. Ett arbetsområde, som socialstyrelsen i sitt vid förberörda revision avgivna betänkande jämställt med arbetet i nämnda anstalter, nämligen det, som tillkommer personalen i hotell, restauranger och kaféer, lämnades, om man bortser från nyss berörda undantagande av de minsta företagen, av riksdagen

under oförändrad reglering. Den verkställda utredningen synes oss h a bekräftat styrelsens i nämnda betänkande angivna uppfattning, att arbetstidslagens tillämpning å här omförmälda företags köks- m. fl. biträden för dessa företag medfört synnerligen besvärande olägenheter. Vi anse därför, att nämnda företag böra undantagas från lagen. En annan kår, vars inbegripande under lagens tillämpning onekligen medfört många ölägenheter och klagomål, utgöres av handelsarbetarna. De egentliga handelsbiträdena äro som bekant enligt lagens 1 § j) undantagna, och den olika ställning, som i avseende å arbetstidsförhållandena sålunda intages av två så närstående och ej alltid särskilj bara personalgrupper, har naturligt nog föranlett avsevärda svårigheter. En allvarligare orsak till olägenheter ligger dock i det förhållandet, att varudistributionen, varmed en stor del av ifrågavarande arbetare sysselsattes, ej liksom exempelvis det ordnade fabriksarbetet låter sig väl anpassa efter den lagstadgade arbetstidsregleringen. Även om vederbörande arbetsgivare möjligen icke tillgodogjort sig de möjligheter till övertidsarbete och andra lindringar, som lagen medgiver, vartill anledningen måhända är att söka i den rådande depressionen, synas oss dock skäl föreligga för att undantaga handeln såsom sådan från arbetstidslagens tillämpning. Ehuru vi sålunda, i likhet med socialstyrelsens majoritet, finna en ytterligare förlängning av arbetstidslagens provisoriska giltighet av omständigheterna påkallad, hava vi dock, med hänsyn till näringslivets svåra läge och ovissa framtidsutsikter samt till undvikande så långt möjligt av den försämring i arbetstagarnas levnadsstandard och arbetslöshetens skärpning, som lagens nuvarande lydelse är ägnad medföra y ansett oss böra på anförda skäl tillstyrka ovan framlagda undantagsbestämmelser. Vi hava med andra ord, utan att vilja beröva lagen dess egenskap av skyddslag för den stora sociala och kulturella vinning, som 8-timmarsdagen obestridligen utgör, försökt angiva några utvägar att mildra den karaktär av förbudslag, som lika oförnekligt vidlåder den nu gällande arbetstidslagen genom dess alltför snäva och stela gestaltning. b) Av herr von Sydow, Av skäl, som finnas angivna i det bland handlingarna befintliga yttrandet av svenska arbetsgivareföreningen, anser jag, att socialstyrelsen bort avstyrka icke blott den ifrågavarande lagens definitiva fastställande utan även dess prolongering på viss tid. c) Av herr Johanson. Socialstyrelsens förslag rörande arbetstidslagens revidering kan j a g icke biträda, emedan det innebär en försämring av nu gällande lagstiftning och ett ytterligare avsteg från Washingtonkonventionen. J a g kan

36 €J heller förorda, att den nuvarande provisoriska svenska lagen på detta område definitivt fastställes, emedan den på flera punkter ej tillgodoser de minimifordringar beträffande arbetstidens reglering, som upptagits i Washingtonkonventionen. Principiellt anser jag, att vår arbetstidslagstiftning bör bringas i överensstämmelse med den internationella lagstiftningen. Då emellertid den tid, som återstår, innan vår provisoriska lag upphör att gälla, torde vara otillräcklig för att kunna vinna riksdagens bifall till ratifikation av Washingtonkonventionen, nödgas jag föreslå, att nu gällande provisoriska arbetstidslagstiftning prolongeras för en tid av ytterligare tre år. Vad beträffar socialstyrelsens utredning i övrigt åberopar jag vad som av landssekretariatet, fackförbunden och arbetarnas bildningsförbund anförts i deras utlåtanden.

U N D E R S (") K N I K G R Ö It A N D E

: ÅTTATIMM ÅRSLAGENS EKONOMISK A OCH SOCIALA VERKNINGAR VERKSTÄLLD AV

SOCIALSTYRELSEN

INNEHALLSFÖRTECKNING. Sid.

1. 2. 3. 4. 5. C. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13.

Undersökningens förutsättningar, metod och plan Undersökningens omfattning Undersökningens representativitet Arbetstidslagens genomförande Förändringar i arbetstidens längd Ättatimmarslagen och säsongarbetet Ättatimmarslagen och övertidsarbetet Förändringar i arbetarantalet Förändringar i avseende på arbetsorganisation och tekniska hjälpmedel Arbetstidsförkortningens inverkan på produktionskostnaderna Arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten Arbetstidsförkortningens sociala verkningar Sammanfattning

39 44 4^ 41; 52 59 62 i3S 75 81 88 99 42;!

Bilagor. Bil. 1.

Frågeformulär

Bil. 2.

Inkomna utlåtanden (i urval)

\* 15*

1. Undersökningens förutsättningar, metod och plan. Sedan 1921 års riksdag anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta V£$£g; om en allsidig utredning rörande verkningarna av 8-timmarslagen, uppdrog Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 åt socialstyrelsen ätt, i samråd med kommerskollegium och delegationen för det internationella socialpolitiska arbetet utföra en utredning inom så god tid, att den kunde läggas till grund för det förslag till ny lag om arbetstidens begränsning, som kunde komma att föreläggas 1923 års riksdag. Med anledning härav började socialstyrelsen förberedelsevis arbeta på förslag till grunder och arbetsplan för utredningen men ansåg sig böra i det längsta dröja med framläggande av definitivt f ö r s l a g ! ärendet i förhoppning om återinträdande av något mera normala förhållanden på det ekonomiska området. Ehuru denna förhoppning icke syntes i nämnvärd mån förverkligas, fann sig styrelsen vid början av innevarande år med hänsyn till den för utredningens färdigställande fastställda tidsfristen icke längre kunde uppskjuta utredningen utan upptog i samråd med kommerskollegium arbetet på utredningens definitiva igångsättande. I skrivelse den 10 mars 1922 framlades det sålunda utarbetade förslaget till undersökningsplan för Kungl. Maj:t. Genom beslut den 24 mars 1922 har Kungl. Maj:t, som funnit utredningen böra skyndsamt igångsättas och fullföljas, anbefallt socialstyrelsen att med ledning av utredningens resultat och övriga föreliggande omständigheter utarbeta och före den 1 september 1922 inkomma med förslag till lagstiftning om arbetstidens begränsning att gälla fr. o. m. ingången av år 1924. Den sålunda anbefallda utredningen sönderfaller i tre avdelningar, J g J J g J ^ nämligen:

1. Enquéte angående de inom olika kretsar rådande uppfattningarna om arbetstidslagens fördelaktiga och ofördelaktiga verkningar. 2. Summarisk undersökning angående arbetstidsbegränsningens inverkan på särskilda företag. 3. Specialundersökning rörande arbetstids begränsningens ekonomiska verkningar beträffande vissa utvalda arbetsföretag. För förstnämnda gren av undersökningen ha utarbetats tvenne frågeformulär, betecknade 1: a och 1: b (bil. 1, sid. 1* ff.), av vilka det förstnämnda var avsett att besvaras dels av sakkunniga statliga och kommunala myndigheter, såsom yrkesinspektionens befattningshavare, statens och kommunens affärsdrivande verk, fattigvårdsnämnder, drätselkammare och fastighets nämnder o. s. v., dels av arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt industriella sammanslutningar, medan det sistnämnda tillställts vissa slag av ideella föreningar, t. ex. för folkbildning, idrott, nvkJ terhet etc. Den andra grenen av undersökningen utgår från samma grundtankar som den föregående, men då denna riktar sig till korporationer o. d. och åsyftar att upptaga mera allmänna iakttagelser och omdömen, göres i förevarande gren av undersökningen hänvändelse till det enskilda f ö r e t a g e t i syfte att klarlägga dess särskilda förhållanden i här ifrågavarande avseende. I syfte att erhålla en möjligast allsidig belysning härav ha uppgifter synts böra inhämtas ej blott från företagaren utan även från de vid företaget anställda arbetarna, och ha för ändamålet utarbetats tvenne särskilda frågeformulär, betecknade 2: a och 2: b (bil. 1, sid. 7* ff.). Dessa avse att sammantagna giva en möjligast allsidig och konkret bild av vad arbetstidslagstiftningens genomförande inneburit och betytt för ett visst arbetsföretags ekonomiska och sociala förhållanden. Man har dock icke ansett sig behöva besvära samtliga industriella och därmed närställda företag i landet med att besvara detta formulär utan inskränkt undersökningen till att avse ett i samråd med vrkesinspektörerna verkställt urval av arbetsställen, uppgående till 15 å 20 % av samtliga hos nämnda befattningshavare registrerade. Medan de båda föregående slagen av undersökningar lämpligen synts böra verkställas allenast genom utsändande av frågeformulär, är den tredje grenen av utredningen tänkt såsom en mot bakgrunden av sagda mera extensiva undersökningar inpassad s. k. intensivundersökning, d. v. s. en på ort och ställe genom särskilt utsända s. k. agenter verkställd ingående utforskning av förhållandena vid ett fåtal typiska företag. Denna specialundersökning är i första hand avsedd att söka klarlägga 8-timmarslagens ekonomiska verkningar och har därför närmast

ansetts böra handhavas av kommerskollegium. En redogörelse för sistnämnda undersöknings anordnande och verkställande meddelas i annat sammanhang (sid. 117). I det följande redogöres för huvudresultaten av den undersökning, som i enlighet med ovan angivna plan utförts inom socialstyrelsen och där närmast handhafts av tf. byråchefen B e r t i l N y s t r ö m . 2. Undersökningens omfattning. I överensstämmelse med undersökningsplanen utsändes i slutet av utsända ock april och början av maj månad 1922 exemplar av de för undersökningen fast- m$g™ ställda frågeformulären till ovan angivna kategorier av uppgiftslämnare formulär. med anhållan, att de ville inom viss kortare tidsfrist (beträffande form. 2: a senast 20 maj, beträffande de övriga senast 1 juni) besvara desamma. Samtidigt meddelades i ett stort antal tidningar, att det stode även andra än de sålunda direkt tillskrivna fritt att hos socialstyrelsen rekvirera frågeformulär och sålunda bliva i tillfälle att säga sitt ord i den viktiga frågan. Det visade sig emellertid omöjligt att mom den korta tid, som ursprungligen utsatts för svarens avgivande, erhålla ett tillräckligt material, varför tidsfristen måste betydligt utsträckas, delvis ända till början av augusti. Vid sistnämnda tidpunkt uppgick, vad form. 1: a beträffar, antalet utsända frågeformulär och inkomna uppgifter till följande: Yrkes- Statens KommuHant. Arbetg. ci it*. luspek- affärsnala Han_"0-v0 crivjirSlag av uppgift*. t i 0 ^ e n s d r i v a n d e v e r k 0 . d e I s k a m . verksggar lamnare: hnfatfcn - verk mvndiemare . • ningar ningar hav. m. fl. heter DCiatxn.vcrK injnuig iiiari, ,,„„„, nina-n.r Antal l u t s ä n d a . . 17 10 189 12 155 91 form. 1: a/ inkomna . 1 6 10 148 12 75 63 Inkomna i % av utsända 941 100-0 783 100-0 481 692

Arbets.

lpdar- Ä r u e x a r ledar före. • ningar ningar nine-ar ° 2 48 2 44 100-0 91-7

Tilllill v

524 370 708

Form. 1: b utsändes till 70 religiösa, filantropiska, nykterhets-, folkbildnings-, husmoders-, byggnads- och idrottsföreningar m. fl. samt besvarades av 46 av dessa eller 65*7 % av de tillskrivna. Form. 2: a utskickades till sammanlagt 3,127 arbetsställen och återkom i besvarat skick från 1,726 eller 55"2 % av dessa. Bland de besvarade formulären förefunnos dock ett antal, vilka antingen avsågo statliga eller kommunala företag eller voro ofullständigt besvarade. Frånräknas dessa, befinnes antalet av utredningen berörda enskilda arbetsgivare (arbetsställen) utgöra 1,351 med ett uppgivet arbetarantal av omkring 6—222656'.

170,000. I genomsnitt kommo sålunda e:a 120 arbetare per företag. Att huvudsakligen den större industrien berörts av ifrågavarande undersökning belyses även därigenom, att antalet redovisade företag med mindre än fem arbetare utgjorde endast 59 eller 4*4 % av samtliga. Medan de utredningen medtagna arbetsställena icke utgöra ens en tiondel av hela antalet hos yrkesinspektörerna registrerade (14,124 år 1921), torde desamma omfatta minst en fjärdedel av de vid dessa arbetsställen anställda arbetarna. Vid samtliga de undersökta företagen sökte man erhålla uppgifter icke blott från arbetsgivaren utan även (medelst form. 2: b) från de därstädes anställda arbetarna. Trots intresserad medverkan från landssekretariatet och vederbörande fackförbund lyckades det dock ej att erhålla nödiga adressuppgifter rörande arbetarorganisationerna vid mer än 2,147 eller 68-? % av de tillskrivna 3,127 företagen, men ingingo häruti så gott som samtliga mera betydande arbetsställen. Av arbetarorganisationer besvarade frågeformulär inkommo från 1,217 eller 56'? % av de sålunda tillskrivna, och bland dem kunde 996 eller 46*4 % av de ursprungligen utsända läggas till grund för statistisk bearbetning. Huru de vid bearbetningen använda arbetsgivar- och arbetaruppgifterna från särskilda företag fördela sig på olika industrigrenar, belvses genom följande översikt: Yrkesgrupp: Antal använda \ form. 2: a uppgifter enligt)' form. 2: I)

Yrkesgrupp: Antal använda 1 form. 2: a uppgifter enligt/ form. 2: b

l:b. Metall- o. maskinind. • 354 • 2 85

, . T ^oJorlB n °J'

lmL

125 75

4. A.Pap- 4. 15. Gra- - T . .., e _ b 3. Trä- persmas- fisk o. °" ^ ' / « * * se-o. pap- div. pap- medels- o. bekladiud. lmL perstillv. persind. nadflind. 244 51 76 217 81 188 45 .68 126 60

i. Läder-, 10. Kraft-, hår- o. 8. Kemisk- 9. Bygg- belysn.- o. 11. Han- 12. Land- 13 o. 14. teknisk nadsverkdel o. gummivatten- varulager ^ " p o r t Annan ind. samhet yrkesrör. varuind. verk . 58 49 23 10 29 19 15 . 76 23 22 19 6

3. Undersökningens representativitet. Oaktat den synnerligen knappt tillmätta tiden har det sålunda lyckats erhålla ej blott mera summariska uppgifter och allmänna uttalanden från huvudparten av de talrika myndigheter och organisationer, som på ett eller annat sätt kommit i beröring med verkningarna av denna på så många verksamhetsområden djupt ingripande lagstiftning, utan

43 även individualuppgifter från arbetsgivare och arbetare vid ett antal särskilda arbetsställen, sammantagna sysselsättande omkring en fjärdedel av den svenska industriens hela arbetarantal. När det gäller att undersöka de ekonomiska och sociala verkningarna av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, är det emellertid icke nog att förfoga över ett möjligast stort och allsidigt primärmaterial, utan detta material måste jämväl vara av den art och beskaffenhet, att det i görligaste mån möjliggör ett utsöndrande och särskiljande av de speciella verkningarna av ifrågavarande lagstiftning från dem, som härflyta av andra förhållanden och faktorer. I sin ovanberörda skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll jämväl social- Svårigheter styrelsen, hurusom undersökningar av förevarande art tydligtvis under sökningen på alla förhållanden måste vara förenade med betydande svårigheter och ^Målaldrig kunna nå ett alldeles invändningsfritt resultat, enär de till väsentjan(iena. lig del måste komma att grunda sig icke på fakta utan på omdömen om fakta. Med hänsyn till de abnorma och växlande konjunkturer, som de senare åren varit rådande, och de omfattande konflikter på arbetsmarknaden, som ägt rum efter lagens ikraftträdande, vilka företeelser i höggrad måste förringa värdet av flertalet jämförelser, kunde det befaras, att ifrågavarande undersökningar icke skulle leda till några tillförlitliga resultat. Särskilt skulle det möta synnerlig svårighet att avgöra, huruvida och i vad mån vidtagna förändringar blivit gjorda för att motverka lagens arbetstidsförkortning. Enahanda förändringar kunde nämligen ha varit motiverade med hänsyn till driftens rationella utveckling, och omsorgen därom hade givetvis under den flerstädes år 1920 ännu rådande högkonjunkturen gjort sig gällande. En annan svårighet sammanhängde därmed, att, ehuru verkningarna av en lag icke läte sig rätteligen bedöma omedelbart efter lagens ikraftträdande, man likväl, med hänsyn till depressionens fortgång, nödgades inrikta undersökningen speciellt på förhållandena under år 1920 såsom de mest normala, d. v. s. påförhållandena, sådana de tedde sig omedelbart efter lagens ikraftträdande. De farhågor, åt vilka socialstyrelsen sålunda gav uttryck i samband med redogörelsen för undersökningens planläggning, hava vid dess verkställande på många sätt bekräftats. Sålunda skriver s v e n s k a a r b e t s g i v a r e f ö r e n i n g e n : »Föreningen vill fästa uppmärksamheten på, att den tid, som förflutit sedan den ifrågavarande lagstiftningen trädde i kraft, är den minst lämpliga tidsperiod, som kan tänkas, för att erhålla en objektiv utredning om verkningarna av lagen. Denna period innefattar en tidrymd av de mest exempellösa kastningar från hög- till lågkonjunktur. De angivna förutsättningarna för undersökningen äro, att upp-

gifterna böra avse i »görligaste mån normala förhållanden». Kasta vi en blick på, huru förhållandena varit under de tider, då lagen tillämpats, synes det oss omöjligt få fram inom någon enda industri av betydenhet sådana förhållanden, som svara mot förutsättningarna. Första halvåret 1920 visar en fortsatt högkonjunktur i samma utsträckning som närmast föregående år, men detta gynnsamma ekonomiska läge blir emellertid hastigt omkastat på hösten 1920 genom den då inträdande industriella depressionen, vars förödande verkningar ännu fortsätta. Därtill kommer, att just 8-timmarslagens genomförande i ett par av våra viktigaste industrier framkallade långvariga arbetsstridigheter under första halvåret 1920. Då några normala förhållanden sålunda icke ägt rum under den tid undersökningen avser, är man alltså för att ernå det önskade målet hänvisad till att i större eller mindre grad lita till blotta förmodanden i stället för fakta. Värdet av en undersökning på dylik basis måste bliva mycket problematiskt.» Även l a n d s s e k r e t a r i a t e t framhåller, att för ett rätt bedömande av de ekonomiska verkningarna av arbetstidslagen mera normala förhållanden på näringslivets område än de nuvarande torde vara erforderliga samt att, vad beträffar 8-timmarslagens sociala verkningar, det så kort tid efter lagens ikraftträdande icke gärna torde vara möjligt att giva en fullt belysande framställning av, huruvida de sociala vinster tillkommit, som man räknade med skulle bliva en följd av arbetstidens begränsning. S v e n s k a m e t a l l i n d u s t r i a r b e t a r e f ö r b u n d e t har ansett sig böra framhålla, att i fråga om metallindustrien man i början av år 1920 hade de stora konflikterna, efter vilka en rent av abnorm verksamhet upptogs, för att redan under oktober månad samma år giva vika för de första känningarna av den ännu pågående krisen; från och med år 1921 har ju sedan allt gått i arbetslöshetens tecken. För att riktigt kunna bedöma 48-timmarsveckans värde och nytta för så väl arbetarna som landet och industrien, så bör därför, enligt förbundets mening, en utredning härom förläggas till de tider, då på nytt något så när normala förhållanden bliva rådande. Dylika uttalanden möta i flertalet av de yttranden, som inkommit från yrkessammanslutningar av skilda slag och syftemål, och de återkomma allmänt i de frågeformulär, som besvarats av arbetsgivare och arbetare vid särskilda företag. I dessa fästes särskild uppmärksamhet på, att de sifferuppgifter, som begärts och lämnats rörande arbetarantalets ökning, den fastställda arbetstidens iakttagande, övertidsarbetet o. s. v., blott till någon, vid olika företag i hög grad skiftande del giva

45 uttryck för verkningar av arbetstidslagen, medan de i huvudsak återspegla andra faktorer, framför allt de senaste årens skiftande ekonomiska konjunkturer samt dessas och de speciella krigs- och kristidsförhållandenas återverkningar på arbetarklassens allmänna sinnesstämning och tankeriktning. »Den omständigheten, att en åtgärd är vidtagen efter arbetstidens förkortning, är intet bevis, att den förorsakats därav», skriver med all rätt Sveriges verkstadsförening. Tydligt torde visserligen vara, att tiderna knappast någonsin kunna förväntas bliva så »normala», att verkningarna av en speciell faktor i detta fall arbetstidens begränsning genom lag — skola framträda tydliga och isolerade från hela massan av ekonomiska och sociala faktorer och förhållanden, vilka sammantagna betinga samhällslivets faktiska gestaltning vid ett givet tillfälle. Men å andra sidan kan det icke förnekas, att de egenartade och skiftande förhållanden, som under de senast förflutna åren varit rådande på de sociala och ekonomiska områdena, nästan omöjliggöra den för arbetstidsfaktorns bedömande och värdesättande nödvändiga utsöndringen och särskiljningen, på samma gång de i hög grad försvåra statistikens sedvanliga arbetsmetod att genom summering av individualuppgifter ernå över de enskilda fallens ofullständigheter & och bristfälligheter höjda »stora tal». Så olikartade och inbördes motstridiga ej blott med avseende på olika industrigrenar utan även för enskilda företag hava nämligen verkningarna varit av å ena sidan krigskonjunkturens efterdyning i början av 1920, å den andra den därefter inbrytande kris- och depressionstiden, att sifferuppgifter för tiden före och efter arbetstidslagens genomförande rörande arbetarantal, förlorad arbetstid, produktion per arbetare och tidsenhet o. s. v. inom större industrigrupper måste anses som skäligen värdelösa. Vill man emellertid söka ernå mera tillförlitliga dylika uppgifter — något vartill en bestämd maning ligger i önskvärdheten att jämväl på detta område söka föra diskussionen över från de förutfattade meningarnas och lättköpta argumentens område ut på den förutsättningslösa forskningens — blir man i huvudsak hänvisad till de fåtaliga grupper av företag, vid vilka driften jämväl under år 1920 varit någorlunda normal, sålunda i första hand flertalet av statens och kommunernas verk och arbetsföretag samt inom den enskilda företagsamhetens område särskilt vissa grenar av livsmedelsindustrien, exempelvis sockerbruk, bryggerier m. fl. — bagerierna hava däremot arbetat under alldeles särskilda förhållanden, då här utöver lagen om arbetstidens begränsning kommit en särskild lag, som förbjuder nattarbete och även eljest reglerar arbetstidens förläggning. Det må emellertid redan nu betonas, att de siffermässiga uppgifter rörande nyss

berörda förhållanden, vilka till äventyrs kunna erhållas från företag av nyssnämnda art, icke utan vidare få generaliseras till att gälla för industrien i allmänhet, synnerligast den i vårt land c:a en tredjedel av arbetarantalet omfattande, för konjunkturerna särskilt känsliga del av densamma, som arbetar på export. 1 Med avseende på detta och andra stora områden av näringslivet blir man därför i huvudsak hänvisad till de slutsatser, som kunna dragas av de förändringar arbetsförhållandena i allmänhet undergått under 8-timmarslagens hittillsvarande giltighetstid, samt till de uppfattningar rörande lagens innebörd och verkningar, som utbildat sig i olika kretsar, ej blott bland de direkt intresserade arbetsgivarna och arbetarna, utan även bland sådana myndigheter, organisationer och personer, som kunna förutsättas hava en mera opartisk syn på här ifrågavarande företeelser. 4.

Arbetstidslagens genomförande.

Till utredningen inkomna uppgifter synas oförtydbart giva vid handen, att 8-timmarslagen lojalt och fullständigt genomförts inom samtliga däruti omnämnda och avsedda näringsgrenar. St n lT ens S~ Jämväl vid vissa arbeten, som i lagen uttryckligen undantagits, giltighets- h a dess bestämmelser blivit tillämpade, såsom för trafikpersonal vid de område, enskilda järnvägarna på grundval av särskilda överenskommelser och beslut av järnvägarnas skiljedomstol samt vid arbeten bedrivna av staten. Genom olika kungl. brev och kungörelser har sålunda normalarbetsdagen införts för armé- och marinförvaltningens arbetare fr. o. m. år 1919, för kommunikationsverkens byggnads- och verkstadsarbetare under förra delen av år 1919 samt för viss driftpersonal vid postverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och tullverkets lokalförvaltningar efter mitten av år 1920. Det enda gebit inom 8-timmarslagens hela giltighetsområde, beträffande vilket klagomål föreligga över åsidosättande av lagens bestämmelser, är hotell- och restaurangnäringen, rörande vilken genom Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund inkommit anmälningar om, att å vissa större hotell i landsorten skulle tillämpas alltför lång arbetstid. Vid bedömande av dessa bör det emellertid beaktas, att lagen endast avser de inom näringen i fråga anställda, som icke hava direkt att skaffa med allmänhetens betjänande (sålunda i första hand 1 Huru stor del av den svenska industrien arbetar på exportmarknaden? Sveriges industriförbund n:r 85 (dec. 1921), sid. 1 ff.

Meddelanden från

kökspersonalen), samt att genom 1921 års revision de inom denna bransch särdeles talrika småföretagen (med mindre än fem arbetare) även i städerna ställdes utanför lagen. Sveriges restaurantförening har framhållit, att i köksavdelningarna arbetet är forcerat endast någon timme vid lunchtiden samt ett par timmar på middagen och kvällen, medan det dessemellan till stor del utgör beredskapstjänst i väntan på strökunder. Det ligger i sakens natur och vitsordas jämväl genom så väl socialstyrelsens°som yrkesinspektrisens undersökningar på området, att stora svårigheter möta att sätta detta egenartade arbete i sådant system, att det kan inordnas under lagens bestämmelser - - »gästerna komma lika oregelmässigt nu som före lagen och biffstekarna taga lika lång tid att anrätta», skriver en källarmästare. Uti för branschen gällande kollektivavtal 'ha också lagens bestämmelser tillämpats på sådant sätt, att arbetstiden satts till 180 timmar per tre veckor med inräknande av måltidsraster, vilka upptagits till sammanlagt 36 timmar under samma tid. ' A t t arbetstidslagen kan sägas hava blivit fullt genomförd, utesluter givetvis ej, att principen om 8-timmarsdagen tillämpats med vissa modifikationer, avsedda att möjliggöra eller underlätta arbetets lämpliga bedrivande och i regel innebärande av arbetsrådet beviljade dispenser för vissa arbetare eller arbetargrupper. Av mera betydelsefulla sådana, vilka i de inkomna uppgifterna *™W™m omtalas, må följande här omnämnas. Vid skiftarbetet har mom jarnoch stålindustrien längre arbetstid medgivits för arbete i hyttor och martinverk samt vid en del särskilda till dylika anläggningar icke hänförliga ugnar. Vad beträffar verkstadsindustrien, hava dispenser förekommit för vakter, kuskar och chaufförer, maskinister och smörj are, städare samt resemontörer. Med hänsyn till den kontinuerliga driften ha undantag givits för brännare vid kalk- och tegelbruk samt för vid ugnar och cementkvarnar sysselsatta arbetare inom cementindustrien. Inom sågverksindustrien hava dispenser lämnats för vakter samt arbetare, vilkas arbete varit av sådan beskaffenhet, att det icke kunnat förläggas till bestämda tider, t. ex. reparatörer, timmeremottagare m. fl. I de fall, då framställningar gjorts om undantag från lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas skiljeställen, har dylikt medgivande lämnats av arbetsrådet, intill dess genom 1921 års revision dylikt arbete helt undantogs från lagen. Beträffande pappersmasseindustrien har medgivande om längre arbetstid lämnats för kalkbrännare och kraftstationsmaskinister. Vidkommande det s. k. nittonde skiftet (d. v. s. 502/3 arbetstimmar per man och vecka) har medgivits dispenser under åren 1920 och 1921 för vissa sulfit- och sulfatfabriker samt träsliperier. För år 1922 ha 11 sul-

•IN

fatfabriker erhållit tillstånd att använda det nittonde skiftet under tiden Vi— 3o /4 samt Vio—31/i2 och ett tiotal sliperier ha likaledes erhållit dispens rörande nittonde skiftet, gällande hela året. För pappersindustrien har dispens medgivits beträffande vissa reparatörer m. fl. I Stockholm har åt tryckerierna medgivits dispens med avseende å övertidsarbete för riksdagstryck. Beträffande bryggerierna har varudistributionen förklarats ligga utanför lagens tillämplighet. I textilindustrien har ett fåtal dispenser förekommit i sådana fall, då ett spinneri varit för litet för att tillgodose behovet av garn inom ett tillhörande väveri. Vid gasverk, elektricitetsverk och kraftstationer ha vissa jämkningar skett beträffande tjänstgöringstiden för maskinister, eldare o. d. Inom stuveribranschen har, med hänsyn till arbetets oregelbundna natur, arbetstiden fixerats till 192 timmar för en tidrymd av 4 veckor, och liknande anordningar hava träffats bl. a. för spårvägsdrift (ex. 123 timmar per 18 dagar). Vidare har i fråga om vakttjänst o. d. medgivits evalvering efter vissa grunder av passningsarbete o. d. lindrigare tjänstgöring. 1 Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande uppgivit, att de arbetargrupper, för vilka dispenser sålunda medgivits, endast kunna uppskattas till några få procent av hela arbetarantalet inom angivna industrier. Åtminstone vad beträffar år 1920 torde denna uppskattning få anses alltför låg, ty enligt föreliggande redogörelse för arbetsrådets beslut, avsågo de eftergifter, som beviljats med stöd av 5 § första stycket (av 1919 års lag), c:a 4,000 arbetare (huvudsakligen arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse), eftergifterna enligt andra stycket av samma paragraf (i regel åsyftande 56 timmars arbetsvecka vid kontinuerlig drift) c:a 15,500 arbetare och eftergifterna jämlikt tredje stycket (vilka merendels gått iit på en arbetstid av 192 timmar per 4 veckor) c:a 31,500 arbetare. Vad år 1921 beträffar, hålla sig eftergifterna vid väsentligt lägre siffror, beroende detta å ena sidan på den under året företagna revisionen av arbetstidslagen, å den andra på den inom näringslivet rådande depressionen, vilken för ett stort antal företag omöjliggjort uttagande ens av den i lagen medgivna arbetstiden. I betraktande av det nära samband och den växelverkan, som i våra dagar råder mellan näringslivets olika grenar, ligger det nära till hands, att en social reform sådan som arbetstidens begränsning skall Närmare uppgifter i förevarande avseende lämnas i de översikter över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning, som äro bifogade dels socialstyrelsens ar l y ^ l avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning (tryckt i kun°-l majrts prop. n:r 359) och dels förevarande framställning (sid. 97*).

49 sträcka sina indirekta verkningar utöver 8-timmarslagens direkta ^ j ^ g t o J ^ . lämpningsområde. Vittnesbörd härom hava jämväl framkommit vid n i n g a rutom undersökningen. Så klagas från köpmannahåll, att arbetstidens b e - ^ ^ ^ gränsning genom lag för handelsarbetare och magasmsdrangar pa sma håll föranlett även handelsbiträdena att framställa anspråk på samma förmån. Beträffande arbetstidslagstiftningens återverkan på skogsbruket och i någon mån även på jordbruket ger en av domänstyrelsen föranstaltad undersökning en nog så intressant belysning. Vad angår skogsbruket är det emellertid att märka, att under de korta vinterdagar, då drivningssäsongen infaller, de effektiva arbetstimmarna sällan kunna överstiga 8^ per dag och att därför en mera fri och tänjbar fördelning av arbetstiden egentligen endast är möjlig med avseende på sommararbetena, vilka dock t. o. m. vid intensivt skogsbruk representera en väsentligt lägre arbetsåtgång (motsvarande c:a VÖ—Vs av årsbehovet). Medan några jägmästare uttalat, att skogsarbetet pågår nu som förr oberoende av 8-timmarslagen, förklara andra, att densammas indirekta verkningar äro betydande, bl. a. därigenom att man numera vid ackordssättningen måste lägga normalarbetsdagen till grund. En arbetsledare skriver: »Vid sådana friluftsarbeten, som de här avhandlade, hava förut ej arbetarna, t. ex. om kvällarna, hållit så strängt på ett visst klockslag, utan vid förefallande behov gärna hållit på en stund längre. Men på de trakter, där 8 timmar blivit ett sakrament, verkar tydligen detta så, att arbetarna liksom arbeta med klockan i hand, ängsligt rädda att gå över 8 timmar. Detta verkar ytterligare nedsättande på arbetsintensiteten. 8-timmarslagen har liksom stadfäst arbetet såsom något ont, visserligen nödvändigt, men vilket bör i möjligaste mån inskränkas.» E n närmare granskning av föreliggande uppgifter synes giva vid handen, att 8-timmarslagens nu berörda mera indirekta verkningar ställa sig skäligen växlande inom olika landsdelar och ortsgrupper, allt efter rådande uppfattning rörande normalarbetsdagens betydelse och innebörd. Upplysande i detta avseende är en enquéte, som genom Sveriges hantverksorganisation anordnats bland landets hantverksföreningar i syfte att utröna, i vad mån den genom 1921 års lagrevision stadgade inskränkningen i lagens giltighetsområde, varigenom även i större samhällen företag med högst fyra arbetare undantogos från lagens bestämmelser, blivit i praktiken genomförd. De erhållna uppgifterna giva vid handen, att i flertalet större städer och å ett stort antal industriorter den nya bestämmelsen satts ur tillämpning därigenom, att på grund av kollektivavtal eller gängse praxis en och samma arbetstid tillämpas vid så väl små som stora företag inom samma bransch. »Reformen år 1921 blev värdelös ge7—222653.

50 nom arbetarnas solidaritet», skriver en uppländsk hantverksförening, medan en annan håller före, att lagen bör vara lika för alla, som bedriva samma yrke, och således även för arbetarna, oavsett om de ha högst tre kamrater eller flera. Häremot opponerar sig en hantverksförening på Södermanlands landsbygd, som skriver: »Det värsta av allt är, att 8-timmarslagen satt en viss oro hos hantverkarnas arbetare, t. o. m. hos deras egna barn, som hjälpa till i yrket. De tycka, att när det på fabrikerna blott arbetas 8 timmar, även de ej skola behöva arbeta längre. Skulle 8-timmarslagen tillämpas på de mindre hantverkarna, då vore det nog snart slut med hantverkeriet.» Här befinner man sig tydligen i övergångs" zonen mellan den strängare och mildare arbetaropinionen i dessa frågor, och helt på den senare sidan stå stora områden särskilt i Småland, Gottland, Västergötland och Norrland, där arbetarorganisationerna äro relativt svaga och kollektivavtalen sparsamma inom hantverksyrkena. Uttryck för denna uppfattning ger fabriks- och hantverksföreningen i en Smålandsstad med orden: »För det mindre hantverket har revisionen medfört stora fördelar.» Från Visby meddelar hälsovårdsnämnden i egenskap av kommunal tillsynsmyndighet, att å de mindre arbetsställena sedan 1921 arbetstiden åter ökats, i de flesta fall till 9 timmar om dagen. Liksom sålunda 8-timmarslagens geografiska räckvidd i viss mån betingas av arbetarorganisationernas lokala utbredning och betydelse, utövar samma faktor sitt inflytande även inom de olika yrkena. Medan svenska handelsarbetareförbundet meddelar, att detsamma motsatt sig de från vissa handelsfirmors sida efter 1921 års revision gjorda försöken att ånyo utsträcka arbetstiden till 54 timmar per vecka, nödgas Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund konstatera, att revisionen medfört, att företag med mindre än fem arbetare nu även i större samhällen äro undantagna från arbetstidslagen, vilket haft till följd ökad arbetstid för dem, som bäst behöva lagens skydd. Likartat har förhållandet enligt yrkesinspektrisens undersökningar varit inom modistyrket och vid smärre syateljéer, även i Stockholm. utviTgSg . . L i k s o m hotell- och restaurangpersonalen hemställt om lagens utav lagens vidgning, hava från ett par andra yrken inkommit framställningar om, omåfe8' a t t d e t m å t t e t a S a s u n d e r omprövning, om ej lagen lämpligen kunde och borde utsträckas till dem. Sålunda har svenska frisörbiträdesförbundet påyrkat upphävande av undantaget för frisöryrket, och som stöd härför hänvisat till, att förbundets medlemmar nödgats, under trycket av en enastående arbetslöshet, senaste år godtaga en utökning av arbetstiden från 51 till 53 å 54 timmar. Det ligger emellertid i sakens natur, att en arbetstidsreglering erbjuder alldeles särskilda svårigheter inom ett yrke,

som har till uppgift allmänhetens betjänande och där arbetstiden till icke oväsentlig del icke är effektiv utan utfylles av väntan j>å kunder. Vidare har svenska trädgårdsarbetareförbundet framhållit, att 8timmarsdagen f. n. blott tillämpas inom trädgårdsanläggningsbranschen, medan inom den egentliga trädgårdsodlingen arbetstiden utgör 9 å 10 timmar om dagen om sommaren och 7 å 7Va timmar om vintern. Förbundet ifrågasätter emellertid, om ej skäl föreligga att utsträcka arbetstidslagen åtminstone till det skäligen industrialiserade arbetet i handelsträdgårdar och plantskolor (särskilt arbete i växt- och drivhus samt bänkgårdar) och anför som stöd härför, att vid statliga och kommunala trädgårdar arbetstiden utan olägenhet kunnat begränsas i enlighet med lagens bestämmelser. Med anledning härav har från socialstyrelsens sida inhämtats yttranden från föreståndarna för vissa större kommunala och privata park- och trädgårdsanläggningar samt från Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund. Härvid har framgått, att trädgårdsarbetarnas arbetstid under de senaste åren väsentligt nedsatts (med i genomsnitt c:a 20 %), dock blott i undantagsfall så långt som till 48 timmar per vecka, vilken arbetstid tillämpas för de kommunala trädgårdsarbetarna i vissa städer, medan i andra arbetstiden är längre (i Stockholm t. ex. 51 timmar med obegränsad övertid). Rörande möjligheten att tillämpa normalarbetsdagen hava meningarna varit något delade. Medan vissa sagesman däruti se huvudsakligen en kostnadsfråga, i det arbetsstyrkan måste utökas och vissa ordinarie arbeten utföres å övertid, anse andra och däribland handelsträdgårdsmästareförbundet, att en dylik reform skulle äventyra hela yrkets bestånd, åtminstone för såvitt den skulle avse andra än icke yrkesutbildade arbetare. Det framhålles, att inom trädgårdsodlingen arbetets början och slut i stor utsträckning måste lämpas efter väderleks- och andra tillfälliga förhållanden, ävensom att vissa ömtåligare kulturer vore till sin framgång betingade av individuella egenskaper hos vårdaren och därför måste bliva i hög grad lidande på de av en ev. arbetstidsförkortning föranledda ständiga personalombytena. Det betonas också, att trädgårdsarbetarkårens kvalitet och levnadsstandard skulle bliva lidande på en dylik reform, ty medan man nu plägar över vintern behålla flera arbetare än som då egentligen behövdes, bleve det med 8-timmarsarbetsdag nödvändigt att betydligt öka arbetsstyrkan under sommaren och till motvägande härav i större utsträckning avskeda på hösten för att i möjligaste mån hålla omkostnaderna nere.

5. Förändringar i arbetstidens längd. Normalarbetsdagens genomförande innebar nästan på alla verksamhetsområden en förkortning av arbetstiden, men på grund av de väsentliga skiljaktigheter arbetstidsförhållandena då företedde inom vårt näringsliv, var denna nedsättning av betydligt olika omfattning inom olika näringsgrenar. förfs-UmSåsom siffermässigt belyses i den på föranstaltande av arbetstidsmarslagen, kommittén verkställda undersökningen rörande arbetstiden inom industri och hantverk i Sverige vid år 1917, uppgingo vid denna tid arbetstimmarna till skäligen växlande antal inom olika näringsgrenar. Enligt denna utredning utgjorde den genomsnittliga nettoarbetstiden per vecka o6'é timmar, varvid inom olika yrkesgrupper motpolerna betecknades av å ena sidan pappersmasse- och papperstillverkning med 61*8 timmar, å den andra malmbrytning med 49"o timmar. Nu nämnda timsifTror kunna dock knappast ^ sägas giva ett fullt typiskt och betecknande uttryck för arbetstidsförhållandena omedelbart före 48-timmarsveckans införande genom lag. Som bekant skedde, under trycket av ett flertal samverkande omständigheter, under åren 1918 och 1919 genom kollektivavtal inom ett flertal näringsgrenar, exempelvis mekaniska verkstäder och pappersmassefabriker, en väsentlig nedsättning av arbetstiden, så att denna på sina håll ej alltför mycket skilde sig från 8-timmarsdagen. Belysande härför är, att medan enligt 1917 års undersökning endast omkring 6 % av arbetarantalet hade så kort arbetsvecka som 48 timmar och därunder, hade år 1919, att döma av de visserligen betydligt fåtaligare och över näringslivets område delvis annorlunda fördelade uppgifterna till förevarande undersökning, nämnda procenttal stigit till åtminstone 15. Förhållandevis vanligast var denna arbetstid — förutom för gruvornas underjordsarbetare, där den sedan länge varit hävdvunnen — inom grafisk industri, bagerirörelse (särskilt föreningsbagerier), metallmanufaktur, hattfabriker och vissa snickerifabriker. Genomsnittliga nettoarbetstiden per vecka utgjorde vid sistnämnda tidpunkt enligt uppgifter från 1,174 företag 54'9 timmar (för icke-skiftarbetare), varför sålunda normalarbetsdagens Arbetstidens införande skulle hava inneburit en förkortning av veckoarbetstiden med ilwmTct9'1 genomsnitt 6 a 7 timmar per vecka, vilket nära sammanfaller med enskilda landssekretariatets och Sveriges allmänna verkmästareförbunds kalkyler, ndnngshvet.vilka r e s u i t e r a t i j e s p . 6 och 7 72 timmar. Huru förhållandena år 1919 ställde sig inom olika näringsgrenar, belyses av vidstående tabell, vilken tillika utvisar, vilken procentuell ned-

5;; Arbetstidens förkortning genom 8-timmarslagen inom olika yrkesgrupper. Arbetstid per vecka

Arbetstid per vecka Yrkesgrupp 1919, tim.

Nedsättning 1919, genom lagen tim. tim.

Yrkesgrupp

Nedsättning genom lagen tim. : %

A.

7.

Icke-skiftarbetare.

1. Metall- o. maskinind. . därav: järnverk mek. verkstäder . annan järn- o. metallindustri . . Jord- o. stenindustri. . därav: kolgruvor . . . . övrig jord- o. stenindustri

537 55-2 531

Träindustri därav: sågverk . . . . snickerifabriker Pappers- o. graf. ind. därav: pappersmassefabr. pappersbruk o. pappfabriker . tryckerier . . . bokbinderier . . Livsmedelsindustri därav: bagerier . . . . sockerbruk . . bryggerier . . . chokladfabriker tobaksindustri . Textil- o. beklädnadsind därav: bomullsindustri ylleindustri . beklädnadsindustri

Läder-,hårindustri

o. gummiv.-

57 7-2 5-1

10-6

52-8

4-8

53-6 495

5-6 1-5

9-1 10-4

53-9

5-9

10-9

55-2 56-6 53-4

7-2 3-6 5-4

538 56-6

53 8-6

58-6 49-3 52-7 55-0 51-4 58-7 57-7 52-3 54-0 546 55-7 573 58-2 52-7 55-0

10-6 1-3 4-7 7-0 3-4 10-7 9-7 4-3 60 6-6 7-7 9*8 10-2 4-7 7-0

130 11. Handel o. varulager . 15-2 10-1 12. Landtransport . . . . därav: banarbetare . . . 9-9 övriga 15-2 13, 14. Annan yrkesrörelse 18-1 därav: hotell o. restaur.2-6 rörelse 8-9 Samtliga 12-7 6-6 18-2 B. Skiftarbetare, 16-8 8-2 Järnverk ll-l Pappersmassefabriker.... 12-1 Pappersbruk 13-8 162 Sockerbruk 17-5 Kem.-tekn. industri . . . . 8-9 12-7 Kraft-, belysn.- o. vattenverk

13-0

9'6

3-0

10-3

8.

Kem.-tekn. industri . . därav: tändsticksfabriker annan kem.-tekn. industri . . .

55-fi 56-8

7-6 8-8

13-7 155

55-1

7-1

9.

Byggnadsverksamhet

52-6

4-c

10.

Kraft-,belysn-o. verk

56-3

8-8

14-7

54-4

6-4

11-8

56-2 58-3 54-0

146 17-7 ll-l

8-2 10-3 60 16-6

64-6

16-c

25-7

54" 9

G-9

12-6

61-6 57-5 59-4 79'9 56-3 55"5

10-8

17-5

9-3 114

16-2

25-0

31-3

9-4

3-0

6-5

. vatten-

19-2

sättning av den dittills gängse arbetstiden 8-timmårslagens genomförande innebar för olika branscher. 1 Den längsta arbetstiden 1919, 64'e timmar i veckan, och följaktligen den kraftigaste nedsättningen (25*7 %), företer gruppen >annan yrkesrörelse», vilken får sin karaktär bestämd av hotell- och restaurangpersonalens långa arbetstid. Beträffande de grupper av denna personal, vilka beröras av 8-timmarslagen, sålunda i första hand kökspersonalen, uppger Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund, att arbets1 Arbetstiden efter lagens genomförande har för icke-skiftarbetare antagits vara jämnt 48 timmar, medan beträffande skiftarbetare uträknats den verkliga arbetstiden.

54 tiden 1919 varierade mellan 77 och 104 timmar per 7 dagars arbetsvecka, och anger minskningen i den avtalsenliga arbetstiden till 4's timmar per dag. Sveriges restaurantförening uppskattar minskningen till 35 %. Den därnäst största minskningen (från i medeltal 58'7 timmar eller med 18'2 %) företer sockerindustrien, och nedgången blir ännu större, om man ser ej blott på dessa siffror för dagarbetarna, utan jämväl tar hänsyn till kampanj arbetarnas, av skiftarbetare bestående huvudgrupp, vilken övergick från tvåskift till treskift och därmed fick sin arbetstid under den i denna bransch visserligen mycket korta säsongen nedsatt från 79*9 till 54*9 timmar i veckan eller med 31*3 %, vilket genomsnitt för arbetarnas flertal innebar en reduktion av arbetsveckan från 84 till 56 timmar. Sistnämnda relativt höga tal beror på arbetsrådets medgivande att under pågående betkampanj få utsträcka arbetstiden till 56 timmar i veckan för samtliga de arbetare, vilkas arbete förut bedrivits med kontinuerlig skiftväxling. Dylikt medgivande har, med hänsyn till att arbetet där pågår året om, mera sparsamt medgivits för arbetare vid våra övriga mera betydande skiftindustrier, nämligen järn- och stålverk samt pappersmassefabriker och pappersbruk. Vid dessa var emellertid redan före arbetstidslagen detta arbete i viss utsträckning lagt på åttatimmarskift på tre lag, varför reformen för ifrågavarande skiftarbetare innebar en nedsättning med från i genomsnitt 58—62 timmar till 48—51 timmar i veckan eller med c:a 18 %. Beträffande den förändring av antalet arbetstimmar per vecka, som inträffade i och med 8-timmarslagens införande, skriver järnbruksförbundet, att vid hyttorna, där arbetstiden redan förut i regel var 56 timmar, nu i enstaka fall en sänkning ägt rum från 84 till 56 timmar; vid martin verken har arbetstiden i regel minskats från 72 till 48 timmar, vid valsverken i regel från 64*5 till 48 timmar samt vid lancashireverken i regel från 64'5 till 48 timmar. Svenska metallindustriarbetareförbundet uppger arbetstidssänkningen vid järnbruken till mellan 9 och 32 timmar per vecka. Pappersmasseförbundet meddelar för sin industri, att arbetet å de kontinuerligt drivna avdelningarna (kokeri, ångpannehus, syrehus) år 1919 i regel pågick i tre skift om 8 timmar med 7 skift och 56 timmar per vecka och man samt för pappsalar, silerier m. m. likaledes i 3 skift om 8 timmar med 6 Va skift och 50 2/3 timmar per vecka och man. För tiden efter lagens ikraftträdande, säges det vidare, är den ordinarie arbetstiden 48 timmar per vecka och man, med anordning för de s. k. ständigeldsavdelningarna av s. k. hoppande skift, varigenom visserligen driften här blir kontinuerlig veckan runt, men det 19:e, 20:e och 21:a skiftet fullgöres av reservmanskap. För arbetarna i vedrenseri och vedgård, sysselsättande omkring 20 % av hela arbetsstyrkan, har övergång från två skift om 9

55 timmar till" treskiftsgäng måst ske på flera ställen, medförande förutom ökning av arbetarantalet även en effektiv arbetstid av endast 45 timmar per vecka, då måltidsrast av en halv timme oundgängligen behöves. På en del håll har skiftgång jämväl måst anordnas för reparationsarbetare, elektriker m. fl. Pappersindustriarbetareförbundet meddelar, att vid den kontinuerliga driften arbetstidens längd per vecka förkortats med i genomsnitt 8 timmar och för arbetarna i renserier, pappsalar och dithörande avdelningar med c:a 6 timmar. För dagarbetarna inom dessa industrier synes 8-timmarslagen inneburit en reduktion av arbetsveckan från 55—59 timmar eller med i genomsnitt 15"s %. Ungefär lika stor var nedsättningen inom sågverks- och textilindustrierna eller från i medeltal 57 timmar och sålunda med c:a 16 %. Obetydlig var arbetstidsförkortningen i första hand inom gruvdriften. Enligt mellansvenska gruvförbundets och svenska gruvindustriarbetareförbundets samstämmiga uppgifter utgjorde nämligen arbetstiden under jord vanligen 48 timmar per vecka även före lagens ikraftträdand^e, varför detta blott innebar, att arbetstiden ovan jord inskränktes från 57 till 48 timmar per vecka. Så gott som ingen var vidare förkortningen inom tobaksindustrien, varest sedan maj (och juli) 1919 den effektiva arbetstiden varit 48 timmar per vecka; tidigare var den emellertid 52— 57 timmar, och räknar därför svenska tobaksindustriarbetareförbundet med en nedsättning av 4—9 timmar. Likartade hade förhållandena utvecklat sig inom den grafiska industrien. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund upplyser sålunda, att den ordinarie arbetstiden år 1919 med hänsyn till den väntade lagstiftningen minskades från 51 till 48 timmar i Veckan. Svenska typografförbundet fäster uppmärksamheten på, att 8-timmarsdagen för dagliga tidningar genomfördes 1904 samt att man år 1919, efter arbetarnas krav, vid tidningstryckerierna införde 45 timmars arbetsvecka vid nattarbete och 42 timmar vid »delat dag- och nattarbete». Bland yrkesgrenar med jämförelsevis kort arbetstid 1919 framträder även den'mekaniska verkstadsindustrien. Utvecklingen härinom sammanfattas av Sveriges verkstadsförening så, att före januari 1919 den avtalsenliga arbetstiden inom den mekaniska verkstadsindustrien var 57 timmar per vecka (raster oberäknade). Emellertid uttogo icke alla verkstäder denna medgivna arbetstid fullt. Vid en del tillämpades kortare arbetstid, under det vid andra arbetstiden visserligen nominellt var 57 timmar, men den effektiva arbetstiden kortare, i det att vissa raster (exempelvis frukostrast) ingingo i arbetstiden, Till följd härav beräknades den faktiska ordinarie arbetstiden då i genomsnitt utgöra omkring

56 55 h timmar. I det riksavtal, som antogs den 11 jan. ] 919 och som vid de flesta verkstäder tillämpades fr. o. m. mitten av januari månad nämnda år, fastställdes arbetstiden till 52 timmar. Vid en del verkstäder förkortades arbetstiden ytterligare, varför den faktiska ordinarie veckoarbetstiden omedelbart före lagens ikraftträdande kunde anses utgöra omkring bl1 k timmar i genomsnitt. "Uppgörelsen av år 1919 innebar dock i vis's mån blott en antecipering av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, varför denna inom den mekaniska verkstadsindustrien kan anses hava föranlett en sänkning av den ordinarie arbetstiden från 55V2 timmar till 48 timmar eller med c:a 15 %. Svenska metallindustriarbetareförbundet räknar däremot blott med en sänkning av 3 timmar eller c:a 6 %. Övergår man till förhållandena inom handel och samfärdsel, synes för handelsarbetare, såsom magasinsdrängar, chaufförer o. d., den förut gängse arbetstiden ha nedsatts med 1 å 2 timmar per dag, vilket även bekräftas av Stockholms specerihandlareförening och svenska handelsarbetareförbundet. Rörande förhållandena inom stuveriyrket meddelar Norrlands stuvareförbund, att den avtalsenliga arbetstiden 1914 utgjorde 10 och 1919 9 timmar per dag. För åkeriarbetare anger arbetsgivareförbundet för godsbefodran förkortningen till 9 timmar per vecka. Svenska transportarbetareförbundet taxerar arbetstidsreduktionen för arbetare till 1—1172 timme och för körsvenner till IV2—2 1 / 2 timmar per dag. Vid landets enskilda järnvägar var enligt en av svenska järnvägarnas arbetsgivareförening meddelad statistik tjänstgöringstiden omkring den 1 juni 1919 för stationär personal i genomsnitt 10*i timmar per dag och för åkande personal 247'9 timmar per månad, vilken tid efter lagens genomförande nedgått för stationär personal till 212 och för åkande till 208 timmar per månad; vid järnvägarnas verkstäder nedsattes arbetstiden till 48 timmar per vecka redan 1 juli 1919. Svenska järnvägsmannaförbundet uppger, att tjänstgöringstidens längd tidigare varierade mellan 8—10 timmar per tjänstgöringsdygn för stationär personal. För den åkande personalen var tjänstgöringstiden c:a 250 timmar per månad. Härmed har arbetstidsförkortningen inom det enskilda näringslivet 1 korthet belysts, och må nu uppmärksamheten riktas på motsvarande företeelse vid statens och kommunernas företag. 8 förkortnin ®eT m a n f Ö r Ö t p å a r b e t s t i d s f ö r h a l l a n d e n a för arbetspersonalen vid sta vidliaUns tens verk, växlade vid försvarsverken arbetstidsnedsättningen från 3 till timmar i vecka 7itnå7ar-~15 n > men synes i allmänhet ha hållit sig vid 1 timme C1 a7 er Vad brtcn ~ P dag. beträffar kommunikationsverken, har för postverkets arbetare arbetstidsregleringen medfört en förkortning av 3—6 timmar per

57 vecka (med undantag för frimärkstryckeriet, där arbetstiden år 1920 ökades från 7 till 8 timmar). Telegraf arbetarna (verkstads- liksom linjearbetare) ha genom normalarbetsdagen fått 4 timmar kortare arbetsvecka, liksom även järnvägarnas verkstads- och anläggningsarbetare. För de sistnämnda var dock arbetstiden ursprungligen 57 timmar per vecka, men sänktes densamma till 52 timmar fr. o. m. augusti 1917 och ytterligare till 48 timmar år 1919. Vid vattenfallsverkets anläggningar uppgives arbetstiden i fem fall ha minskats med 3 timmar, i ett fall med 4 timmar och i ett fall med 6 timmar. Att märka är dock, att avkortningen kommer i en delvis annan belysning, om man tager hänsyn till, att successiv beskärning av arbetstiden redan tidigare ägt rum. Före den 1 aug. 1917 arbetades nämligen vid verkets bvggnadsarbeten 57 timmar per vecka, men nedsattes då arbetstiden t i l f 54 timmar, varefter följde ytterligare reducering fr. o. m. 1 maj 1918 till 52 timmar, fr. o. m. 1 april 1919 till 51 timmar samt fr. o. m. 25 maj 1919 till 48 timmar per vecka. På likartat sätt ha arbetstidsförhållandena utvecklat sig vid de nskehamnsanläggningar m. fl. arbetsställen, som höra under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sänkningen här synes i regel hava utgjort lVs å 2 timmar per dag. Från en arbetsplats förklaras frågan omöjlig att besvara, enär dessa arbeten vore att betrakta som säsongarbeten och arbetarna tillförne inrättat sig efter väderlek och årstider med härav föranledda starka variationer i arbetstidens längd. Vad nu sagts, gäller blott verkens anläggnings- och verkstadsarbetare. Ser man på den egentliga driftspersonalen, har lagens inverkan varit väsentligt mindre. Inom postverket uppges i det stora hela ingen förkortning hava ägt rum, enär tjänstgöringstiden redan före de nya bestämmelsernas ikraftträdande i stort sett var begränsad inom ramen för densamma. Även vid statens järnvägar hade man redan före lagens tillkomst slagit in på begränsning av tjänstgöringstiden, så att denna vid tiden för lagens genomförande i viss utsträckning höll sig vid omkring 8 timmar per dag. Inom trafikavdelningen var detta sålunda förhållandet för en tredjedel av den stationära och omkring hälften av den åkande personalen. -Det förut obligatoriska övertidsarbetet lär emellertid numera kunna uttagas blott i mycket begränsad utsträckning. Anmärkas kan också, att den personalen åliggande söndagstjänstgöringen nödvändiggör en inskränkning av tjänstetiden per söckendag till i medeltal 7 timmar 26 minuter. För tullverkets vaktmästare vid lokalförvaltningarna uppges arbetstiden hava förkortats med c:a 1 timme per dag. Övergår man därefter till stadslwmmunernas verk och arbeten, innebar den förändring av antalet ordinarie nettoarbetstimmar per vecka, 8—222653.

58 som skedde genom 8-timmarslagens genomförande, för flertalet kommunala arbeten i Stockholm, Göteborg och Malmö en nedsättning från 51 eller 52 timmar år 1919 till 48 timmar år 1920 (och 1921). Vid ett par arbeten i Stockholm har nedsättningen varit större (ända till 15 timmar). För de tekniska verkens personal anges i 4 fall reducering från 51 och i 6 fall från 52 timmar. Vid ett företag var 8 timmars arbetsdag införd redan före år 1919, medan i 2 fall arbetstiden översteg 54 timmar. För övriga större städers vidkommande har minskningen av arbetstiden, att döma av drätselkamrarnas uppgifter, i allmänhet varit väsentligt högre. För inalles 22 städer, varifrån upplysningar härom föreligga, anslås reduceringen i 5 fall till 3 timmar per vecka, i 3 fall till 4—6 timmar och i 14 fall till 8—12 timmar. Ser man åter på svaren från de enskilda arbetsplatserna, anges minskningen för gatuarbeten o. d. i 4 fall till 3 timmar, i 3 fall till 4 timmar och i 5 fall till mer än 4 timmar (högst 9 timmar). I 2 fall tillämpades redan tidigare 48 timmars arbetsvecka. Vid de tekniska verken har förkortningen uppgivits vara 3 timmar (3 arbetsställen), 4 timmar (7), 6 timmar (4) samt 7—12 timmar (17). Vi 3 verk arbetades redan år 1919 48 timmar per vecka. Beträffande de mindre städerna har från 3 orter uppgivits en reducering av 3 timmar per vecka, medan denna i 4 fall uppskattats till 4 timmar, i 6 fall till 6 timmar, i 3 fall till 8 timmar och i ej mindre än 27 fall till 9—12 timmar. Även vid de i dessa orter bedrivna arbetena synes arbetstidsbegränsningen sålunda i regel varit större än i storstäderna, vilket jämväl framgår av svaren från byggnadskontor och tekniska verk, som i regel anslå densamma till 8 å 9 timmar. Inskränkningen av den fastställda arbetstiden har tidigare förekommit vid ett fåtal arbetsställen, huvudsakligen byggnads- o. d. arbeten. Sålunda svaras i 4 fall, att arbetstiden under senare halvåret eller hösten 1919 nedsatts till 51 timmar per vecka mot förut c:a 57 timmar, vilket väl närmast får betraktas som ett förskott på 8-timmarslagen. I ett par fall uppges, att arbetstiden vid dylika arbeten under vintermånaderna varit 45—47 timmar. Ett av vattenverken har från aug. 1921 tillämpat 5 dagars arbetsvecka och vid ytterligare en arbetsplats arbetas från och med samma tid endast 4 dagar per vecka nv samma arbetare. Vad nu sagts, gäller vanliga dagarbetare. För skiftarbetare, vilka pläga utgöra 20—40 % av de tekniska verkens hela arbetspersonal, utgjorde den genomsnittliga bruttoarbetstiden per vecka 1919, tim. 1921, t i m . - F ö r k o r ^ Stockholm, Göteborg o. Malmö Övriga större städer Smärre städer' Samtliga orter

56"8 535 56"4 56'G

48"5 48-4 52-7 48-6

14*6 95 6'6 14"1

59 Vid spårvägarna, där arbetet övervägande var fördelat på »pass», utgjorde genomsnittliga bruttoarbetstiden per vecka år 1919 56'2 timmar men år 1921 48*o timmar, sålunda en nedsättning med 14*6 %.

6. Åttatimmarslagen och säsongarbetet. Vid de i det föregående meddelade beräkningarna rörande arbets- * j j j " g £ tidens förkortning genom 8-timmarsdagens införande har man i regel utsäsong. sått ifrån, att arbetet skulle pågå året om. Det är emellertid ett väl- yrkena. bekant faktum, att jämväl under fullt normala förhållanden pa näringslivets område arbetet inom många och betydande yrkesgrenar regelmässigt plägar avstanna eller åtminstone i hög grad avsaktas under vissa tider pa året Särskilt på grund av de klimatiska förhållandena är detta säsongarbete i vårt land mera omfattande och betydelsefullt än i flertalet andra länder, och det trycker speciellt sin prägel på socker-, tegel- och torvindustrierna, på åtminstone den mindre sågverks- och kvarnrorelsen pa byggnadsindustrien och stuverirörelsen samt på flertalet hantverksfack Vad detta säsongarbete faktiskt betyder så väl för vederbörande yrkesgrenar som för arbetarna inom detsamma belyses bl. a. genom en av de inom socialdepartementet tillkallade byggnadsarbetarsakkunniga föranstaltad arbetsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen. Enligt denna utgjorde byggnadsarbetarnas faktiska arbetssäsong år 1919 c:a 1,900 timmar eller föga mer än två tredjedelar av den möjliga arbetstiden, vilken enligt da o-ällande kollektivavtal kunde uppskattas till 2,G00 å 2,700 timmar per år Tao-er man hänsvn till, att den effektiva arbetstiden alldeles övervägande infaller under tiden mars—oktober samt att under månaderna november—februari blott ett mycket ringa antal arbetstimmar komma per man och vecka, inses det lätt, att normalarbetsdagens införande mom ett dylikt fack kan antagas hava betytt en g e n o m s n i t t l i g arbetstid per ar räknat av endast c:a 35 a 40 timmar per vecka, detta likval under torutsättning att arbetssäsongen bibehållits i huvudsak oförändrad och ej förlängts genom förbättrad arbetsorganisation e. d. Mot bakgrunden härav är det knappast ägnat att förvana, att Iran många håll kritik riktats mot 48-timmarsveckans schablonmässiga tilllämpning jämväl för säsongarbetare. Förhållandet påtalas i första hand av ledarna för statens anläggningsarbeten. . . Beträffande telegrafverkets linjearbeten framhalles, att särskilt i

60 Norrland, dar de flesta arbetena äro sommararbeten, måste till följd av arbetstidens begränsning flera lösarbetare intagas sommartiden, för att äter avskedas till vintern. På detta sätt blir arbetstidsbegränsningen en orsak till okad arbetslöshet vintertiden inom en stor del av distriktet Även frän statens järnvägars byggnadsarbeten påpekas ölägenheterna med den alltför korta sommararbetstiden med orden: »Lagens mindre gynnsamma ekonomiska verkan skulle i viss mån mildras, därest den ±or byggnadsarbetarna nödvändiga kortare vinterarbetstiden kunde utjämnas med något längre arbetstid på sommaren, varigenom arbetstiden per ar skulle närma sig till den årliga arbetstiden för mera stationära arbeten.» E t t antal arbetschefer vid statens väg- och vattenbvggnadsarbeten göra likaledes gällande, att dessa arbeten ha karaktären av säsongarbeten^ för vilka lagen sommartid visat sig allt annat än lämplig -böljande tva uttalanden må anföras som typiska: 1) »Lagen är synnerligen olämplig för väg- och vattenbyggnadstoretag, vilka huvudsakligen kunna bedrivas, då tjälen är ur marken och da behöva forceras.» 2) »Ifrågavarande friluftsarbeten äro delvis närmast att hänföra till säsongarbeten och arbetarna kunna i allmänhet ej beräknas vara i närheten av hemmet. I regel är det unga, kraftiga arbetare, som ge sig Ä„ • le' D e f 0 r d r a 8 ' 0 d förtjänst under sommarmånaderna och tillbringa ofta vintern i sin hemtrakt. För dylika arbetare innebär arbetstidens begränsning tydligen en olägenhet, och den förlängda fritiden kan ej förväntas bli använd till förädlande sysselsättning.» Den privata byggnadsindustriens uppfattning torde komma till synes i följande uttalande av svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund: »För en så utpräglad säsongindustri som byggnadsindustrien ar lagen om arbetstidens begränsning i särskild grad olämplig. Inom denna industri kan nämligen den ordinarie eller avtalsenliga arbetstiden ej till fullo utnyttjas under vintermånaderna. Under dessa har arbetstiden på grund av dagsljusets kortvarighet så väl före som efter lagens ikraftträdande varit betydligt kortare än 48 timmar per vecka. Därjämte bortfalla vid hithörande arbeten helt eller delvis ett flertal arbetsdagar genom otjänlig väderlek m. m. Den härigenom uppkommande minskningen i arbetstiden per år är avsevärd. Under normala förhållanden förefinnes därför ett starkt behov av en häremot svarande längre arbetstid under den tjänliga årstiden. Den arbetstid på 51 timmar per vecka, som rådde omedelbart före lagens ikraftträdande och vilken arbetarna tilltvmgade sig vid uppgörelsen inom byggnadsindustrien år U 1 8 , måste anses alldeles för knapp för åstadkommande av en dylik

(il

utjämning. Vid jämförelse med övrig industri framgår sålunda, att det vid 48 timmars arbetsvecka för byggnadsindustrien erfordras minst G timmars längre arbetstid per vecka under den ljusare årstiden än för industrien i allmänhet, för att arbetstiden per år skall bliva något så när lika. Skall överhuvudtaget en i lag fixerad arbetstid gälla för hithörande arbeten, bör den därför på grund av anförda förhållanden åtminstone beräknas såsom medeltal för hela året. I annat fall skarpes ytterligare denna verksamhets säsongkaraktär med därmed följande betänkliga följder för samhället, då i stället alla krafter borde inriktas på ett mildrande och utjämnande härav.» Hantverkets särställning i fråga om detta och vissa andra av de arbetsförhållanden, vilka rönt inverkan av 8-timmarslagen, framhålles av styrelsen för Stockholms hantverksförening i följande ordalag: »Vid en utredning av 8-timmarslagens verkningar bör hänsyn tagas till de olika villkor, under vilka hantverket arbetar i förhållande till storindustrien. I de flesta hantverksyrken möter det stora svårigheter att inrätta arbetet efter gällande tidsbestämmelser, då tilloppet av beställningar dagligen växlar i omfattning och arbetena äro av olika brådskande natur. Väntetider, som ofta uppstå vid beställningsarbeten, beskära den ordinarie arbetstiden ytterligare, och den sålunda förlorade tiden kan endast ersättas med övertid, då i regel endast en man kan sysselsättas vid samma arbete. För yrken, i vilka arbetet delvis bedrives på verkstaden, delvis på arbetsplatser utomhus, faller det sig likaledes svårt att indela arbetet i de snäva former, som arbetstidslagen föreskriver. Och utvägen att genom särskild ansökan om tillstånd att vid tillfälligt behov få arbetstiden utökad med vissa övertidstimmar är både för osäker och omständlig att komma till användning. Vad säsongyrkena angår, kräva de ena årstiden längre arbetstid, under det de andra tider kunna nöja sig med kortare. Och för beställningsyrken är det av naturliga skäl omöjligt att genomföra en jämn arbetsfördelning över olika årstider. Styrelsen tilllåter sig hemställa, att, vid eventuell omredigering av 8-timmarslagen, nödig hänsyn tages till hantverkets behov av en efter arbetstillgången avpassad indelning av den för år anslagna arbetstiden samt att sådana bestämmelser fastställas, att ansökningar om tilldelning av extra övertidstimmar kunna expedieras på kortast möjliga tid.» Det bör emellertid nogsamt beaktas, att den kritik, som sålunda riktas mot 8-timmarslagen från säsongyrkenas sida, knappast träffar själva lagen i dess nuvarande ordalydelse, utan egentligen dess tillämpning. I § 5 mom. 1 av lagen stadgas nämligen, att om för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån är beroende av årstiden eller väderleken m. m.,

arbetsrådet kan medgiva, att arbetstiden allenast begränsas så, att den i genomsnitt för viss angiven tidsrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan. Hittills liar nu åsyftade tidrymd veterligen icke utsträckts längre än till fyra veckor. Att ej året eller säsongen fått läggas till grund, torde närmast bero på motstånd från arbetarhåll, där man icke synes hava gjort klart för sig den faktiska skillnaden mellan årsarbete och säsongarbete utan fruktar att på denna väg kränka 8-timmarsdagens princip. Belysande för arbetaropinionen, som på denna punkt tydligen är väsentligt snävare än lagens bokstav, är följande uttalande från svenska transportarbetareförbundet: »Arbetsrådets beslut att få sammanräkna arbetstiden vid hamnarna under fyra veckor till 192 timmar betyder faktiskt detsamma som lagens upphävande för ifrågavarande arbetare.»

7. Attatimmarslagen och övertidsarbetet. inskränkFör de yrkesgrenar, vilka före 8-timmarslagens ikraftträdande på överädsar- egen hand infört 48-timmarsveckan eller en arbetsvecka, som blott med betet genom några timmar avvek därifrån, exempelvis gruv-, tobaks-, tryckeri-, verka9en stads- och byggnadsindustrierna, synas lagens mest kännbara verkningar bestått i de restriktioner den med hänsyn till upprätthållandet av 8-timmarsdagens princip satte för övertidsarbetet, vilket ditintills i regel icke varit begränsat på annat sätt än genom den större eller mindre merbetalning kollektivavtalen stipulerade för arbete utöver det ordinarie. Enligt 1919 års arbetstidslag fick dylik extra arbetstid utan särskilt tillstånd uttagas för vuxna arbetare med högst 25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under ett kalenderår, vartill kommo ytterligare resp. 10 och 75 timmar, vilka på ansökan kunde meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Vid 1921 års revision ökades den utan tillstånd uttagbara övertiden till 30 timmar per kalendermånad och 200 per kalenderår, vartill kunna komma ytterligare resp. 20 och 120 efter prövning av arbetsrådet. I vad mån övertidsarbete faktiskt kommit till användning under åren 1919—1921 belyses av vidstående tabell, utvisande antalet arbetare med övertidsarbete vid 465 särskilda arbetsställen, varifrån detaljerade uppgifter meddelats i ifrågavarande avseende. ,Då övertidsarbetet utgör det industriella arbetets mest rörliga del, vars förekomst och omfattning under olika år och årstider i hög grad växlar med konjunkturer och säsonger, ligger det i sakens natur, att restriktioner av ovan angivna innebörd knappast kunna ha undgått att mången

63 Övertidsarbete vid vissa arbetsställen under åren 1919, 1920 ocb 1921.

Ökning ( + ) eller minskning (—) i %

Arbetare med övertidsarbete Y r k e s g r u p p Antal 1 %

23,289 6,355 15,898 1,036 3,589 39-4 22-7 I 624 46-4i 2,965

2. Jord- och stenindustri därav: kolgruvor övrig jord- och stenindustri 3. Träindustri därav: sågverk . . snickerifabriker

3,754 415 3,339 : 40-0 j 415 60-9

4. Pappers- och grafisk industri . därav: pappersmassefabriker . . . pappersbruk och pappfabr. tryckerier bokbinderier

6,237 i 70-0 3,714 63-2 120 31-7 1,366 89-5 1,037 92-1 9,940 60-2 170 50-0 5,433 72-0 1,110 69-2 520! 68-0 2,058 36-9 649 77-7 1,994 20-7 836 18-2 576 23-9 339 38-7 243 14-0

5. Livsmedelsindustri därav, bagerier sockerbruk bryggerier chokladfabriker tobaksindustri övriga 6. Textil-och beklädnadsindustri . därav: bomullsindustri ylleindustri beklädnadsindustri . . . . övriga

Antal

58-8: 42-4 ! 68-5 606 i

23,326 5,962 15,805 1,559 3,507 595 2,912

1. Metall- och maskinindustri . . därav: järnverk mekaniska verkstäder . . annan järn- oeh metallind.

4,525 4,153 372 6,462 4,488 189 1,095 690 8,492 123 5,379 1,405 269 583 733 3,024 1,030 890 439 665

gummivaruind.

31-0

1,118

8. Kemi sk-teknisk industri . . . . därav: tändsticksindustri . . . . annan kemisk-tcknisk ind.

1,907 264 1,643

66-4 25-6 89-3

2,455 780 1,675

7. Läder-, hår- och

10. Kraft-, 11. Handel

belysnings-

o.

vattenverk

och varulager

12. Landtransport därav: banarbetare övriga 13. 14. Annan Samtliga

yrkesrörelse

. . . . .-".".-.

% \ Antal 556 48-3 61-5 35-9 39-2 23-8 45G 466 45-8 57-9 62-2 63-8 35-G 69-9 546 46-5 36-4 57-0 77-4 28-1 11-1 71-9 27-G 19-9 29-6 44-0 37-G 42-3

80-1 65-9 89-0 33-3

60-8

66-7

921 435 486

65-9 55-3 79-7

5-9

818 57-9 345 41-0 473 83-0 6-6 41

52,606

48-3

54,169 45-4

%

0-2 15,092 46-7 4,078 I 35-4 + 6-G ; 10,143 530 + >6 871 52-3 - 33-5 2,304 28-8 + 2-3 567 196 + 4-9 1,737 339 + 1-8; 3,416 47-6 + 20-5 3,094 46-4 + 24-4 322 63-9 j - 10-4 4,947 526 + 3 6 3,478 52-8 ! + 20-8 127 26-7 + 57-5 833 61-1 - 19-8 509 52-0 - 33-5 8,235 45-9 - 14-6 158 450 - 27-G 5,178 54-9 l-o 1,367 72-3 + 26-6 390 46-4 i - 48-3 539 12-0 1 - 71-7 603 61-2 j + 12-9 2,789 27-G + 51-7 1,144 22-7 + 23-2 1,045 36" 7 + 54-5 277 36-9 + 29-5 323 185 + 173-7 786 38-0 + 62-7

-352 -35-8 -36-2 -15-9 -35-8 ! - 9-1 : -41-4 -24-5 ; -25-5 -13-4 -23-4 -22-5 i -32-8 -239 -26-2 - 3-0 + 28-5 — 3"7 - 2-7 + 45-0 - 7-5-17-7 - 78 +11-1 + 17-4 -36-9 -51-4 -29-7

+ 28-7 + 195-5 + 1-9 + 48-4

-33-8 -47-9 -27-2 -26-1

1,625 406 1,219 313

64-4 41-4 79-0 32-7

82-2 + 586 48-3 171 ! 25-5 415 ! 76-6 ! 31 5-1 i +

14-4

+ l-o

11-2 20-7 2-7 32-3

-28-4 -50-4 -12-3 -24-4

39-3 ' +

3-0

-25-9

40,158

nZVav dengkng V e r k a t r y c k a n d e o c h föranleda klagomål, vilka i åtskilliga fall jämmedgivna v ä l framförts till utredningen. övertiden. Särskilt ofta hava klagomål försports från de egentliga säsongyrkena, vilka i samband med säsongförhållandena i allmänhet omnämnts'i föregående kapitel. Men även inom den egentliga fabriksindustrien föreligga starka önskemål att för tillgodoseende av sig yppande mera tillfälliga arbetsbehov kunna möjligast fritt förfoga över en icke alltför knappt tillmätt extra tid, helst icke belagd med övertidsarbetets relativt dyra premie. Inom metallindustrien är det särskilt skeppsvarven, som synas hava ett avsevärt ökat behov av övertidsarbete. Härom meddelar'ett varv: »Verkningarna av arbetstidslagen hava, vad vårt skeppsbyggen med samtliga dess underavdelningar _ beträffar, endast varit ägnade att kraftigt bidraga till en mycket avsevärd ökning i svårigheterna aft — i all synnerhet numera efter depressionstidens inbrott — erhålla beställningar, icke allenast å nybyggnader, utan framför allt i fråga om fartygsreparationer, där det ju undantagslöst är av allra största vikt att erforderligt övertidsarbete kan tillgripas' alldenstund vid exempelvis ett haveri fartyget i fråga måst avbryta sin resa och vederbörande rederi givetvis i första hand begagnar sig av det varv, som kan prestera icke allenast lägsta pris utan i all synnerhet kortaste leveranstid, och har följden av arbetstidslagen för oss blivit den, att ett avsevärt antal reparenter gått oss ur händerna och skickats till utländsk reparationshamn, till stort förfång för oss, för vår arbetarstam och för samhället. Sedan högkonjunkturens nybyggnadsbeställningar upphört, äro vi numera huvudsakligast hänvisade till utförande av reparationsarbeten, men dels hava de genom 8-timmarsdagen höjda arbetslönerna försvårat konkurrensen avsevärt, icke minst därigenom att en emot löneförhöjningen svarande ökning av arbetskapacitet och arbetsintensitet helt uteblivit, dels ökas denna svårighet ytterligare därigenom att vi nu endast äro hänvisade till den lagstadgade arbetsdagen utan möjlighet att utsträcka arbetet så långt som förhållandena kräva. Men även vid ett inträffande bättre internationellt finansläge och en därmed åtföljande större lust till beställningar av nybyggnadstonnage komma svenska skeppsbyggerier givetvis att stå i sista rummet, så länge icke verkligt korta leveranstider kunna garanteras. I all synnerhet under depressionstider har det alltid visat sig av den allra största vikt att kunna framkomma med snabba leveranser av förekommande nybyggnadsbehov, tv med den skarpa konkurrens, som just då gör sig gällande, gäller icke blott att komma med billigaste pris, utan framhålles i allmänhet av köparen, att stor vikt ligger speciellt på leveranstiden, och av de många utländska förfrågningar, som gjorts under den gångna vintern, hava alla utan undantag avsett leveranser under så kort tid, att det efter svenska förhållanden nu vore alldeles omöjligt medhinna en dylik leverans utan att kunna räkna med en oinskränkt arbetstid. Det är icke nog att ha tillräcklig arbetarnumerär att förfoga över, utan är det också i främsta rummet nödvändigt, att befintlig yrkesarbetarstam kan av industrien disponeras i den utsträckning, som omständigheterna påfordra. Genom en stor del tillfölje 8-timmarslagens verkningar sålunda förlorade arbeten har följden blivit den, att den under i full utsträckning pågående drift alltid förekommande utbddningen av yrkesarbetare inom alla avdelningar av helt naturliga skäl nu ligger fullständigt nere och kommer icke att kunna återupptagas, så länge icke arbetstidslagens menliga inverkan upphört, Dessutom skingras nu en stor del yrkeskunnigt folk, vars arbetsrutin i facket givetvis hinner att i avsevärd grad reduceras under den tid de äro skilda från sitt

65 verkliga yrke. Vid ett skeppsbyggen, inom vars reparationsavdelning tillfällen ofta kunna yppa sig att erhålla tillfälliga arbeten, kan ju icke i en hast uppmobiliseras det häremot svarande behovet av yrkesarbetare, och går följaktligen numera den ena beställningen förlorad efter den andra därigenom att arbetstiden är otillräcklig och övertid icke får tillgripas. Stora extra arbetsförtjänster gå härigenom ofta förlorade, icke minst för arbetspersonalen, och komma i stället vanligtvis utlandet till godo.»

Även vissa mekaniska verkstäder som arbeta på export, göra uttalanden i samma riktning. Så skrives från en stor verkstad i Stockholm: »Lagen har för vårt vidkommande haft en avsevärd och ogynnsam inverkan i fråga om övertidsarbetet. Före dess ikraftträdande hade vi i många år ett i stort^ sett konstant arbetarantal, vilket var något lägre än vad som behövdes för normal produktion. Då produktionen var mycket inskränkt, vilket undantagsvis inträffade, arbetade vi med inskränkt arbetstid; då produktionen var något under normal, hade hela arbetsstyrkan full sysselsättning på ordinarie arbetstid. Då produktionen var normal, var det nödvändigt att i ringa utsträckning tillgripa övertidsarbete, och då produktionen var avsevärt över normal, måste hela arbetsstyrkan arbeta på övertid. Härtill voro arbetarna i regel synnerligen villiga, vilket visas bäst därav, att vi ej brukade betala övertidsprocent vid ackordsarbete. Upprepade gånger inträffade ock, i synnerhet mot slutet av året, att arbetarna själva gjorde framställningar om att få arbeta på övertid. I och med lagens ikraftträdande ändrades detta för så väl oss som arbetarna gynnsamma förhållande fullständigt, i det arbetarna ju dels av lagen hindrades från oinskränkt övertidsarbete, dels ej längre voro synnerligen villiga därtill ens inom lagens ram och dels absolut vägrade utföra något som helst övertidsarbete utan övertidsbetalning. _ Härigenom har det blivit för oss nödvändigt att, till arbetarnas stora nackdel och även till vår egen, tillgripa variationer i arbetarantalet allt efter som produktionen behövde ökas eller minskas. I frågan om offerter till utlandet förloras många beställningar, om icke kort leveranstid gives, och med nuvarande 8-timmarsarbetsdag, hava vi mycket begränsad möjlighet att vid behov arbeta på övertid i erforderlig utsträckning. Leveranstiderna kunde hållas före 1920 i utsträckning, som nu ej längre är möjligt. Det kan exempelvis inträffa, att underleverantörer, t. ex. av smide och gjutgods, av olika skäl ej kunnat fullgöra sina leveranser till verkstaden på bestämd tid. Förr kunde dylika förseningar utjämnas genom att verkstaden arbetade på övertid i erforderlig utsträckning, och därför inträffade det sällan, att leveranstider överskredos. Vid all export är det av största vikt, att en viss avsändningsdag för gods hålles. Varor, som skola exporteras till transoceana länder, exempelvis Indien och Japan, måste sändas, då båtlägenheter finnas. Till vissa länder kan det dröja 1 a 2 månader mellan varje lägenhet och lätt inses härav vikten, att tillräckligt övertidsarbete blir möjligt för utjämning av leveranstider. En leveranstid kan kanske minskas 1 å 2 månader genom övertidsarbete, om en maskin blir färdig på 1 eller 2 dagar kortare tid. Utvägen att omlasta i något land med täta transoceana förbindelser finnes ju, men dylika omlastningar fördyra varan så avsevärt, att prisskillnaden kanske omöjliggör konkurrens om beställningar. De enligt 8-timmarsdagen stipulerade 30 timmarna övertidsarbete per månad och arbetare äro ej tillräckliga för dessa beställningar, enär det vanligtvis blott kan sättas ett fåtal arbetare på samma arbete och det även kan förekomma, att maskinarbetare finnas i tillräcklig grad, men ej kompetenta uppsättare och montörer. 8-timmarsdagen har även medfört, att järnvägarna stänga sina expeditioner för avsändning av gods kl. 5 i stället för förut kl. 7 e. m. Därav följer även, att sådant gods, 9—222653.

66 som telegrafiskt beställes och som kan vara färdigt i verkstaden kl. 5 e. m., icke hinner avsändas samma dag på grund av järnvägens tidiga stängningstid. Industrien måste hava fordran på, att de organ, som handhava den allmänna samfärdseln, icke genom arbetstidslagar eller andra restriktioner förlamas. På grund av vad här ovan anförts, anse vi, att särskilt för exportindustrien 8-tiramarsarbetslagen medfört avsevärda och onödiga svårigheter och olägenheter. För vår del önska vi, att denna lag snarast möjligt helt slopas eller så modereras, att den lämnar oss möjlighet att behålla och tillfredsställa vår utländska kundkrets, vad priser och leveranstider beträffar. Denna vår export över hela världen, som skapats genom mångårigt, målmedvetet och dyrbart arbete, utgör numera c:a 80 % av hela vår tillverkning, vilken år 1920 uppgick till i runt tal 20 milj. kr. Den nu ifrågavarande lagen hämmar genom dessa inskränkningar i avsevärd grad vår export och minskar vår möjlighet att bereda arbete åt svenska medborgare.»

Beträffande övertidsarbetet meddelar pappersmasseförbundet, att dylikt arbete för närvarande betalas med 50 resp. 100 % förhöjning å vardagar och söndagar, men att bland arbetarna motviljan mot att arbeta å övertid på de senaste båda åren blivit starkare, och detta vållar också särskilt svåra olägenheter, då det är alldeles ofrånkomligt att ordna en hel del viktiga arbeten med reparationer, omläggningar och dylika arbeten av många slag å tid utom den ordinarie tiden. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund meddelar, att den avtalsenligt tillåtna övertiden före 1 jan. 1920 var 10 å 12 timmar i veckan mot en med 50, 100 eller 150 % höjd avlöning. Denna rätt blev genom 1919 års lag inskränkt till 25 timmar i månaden och 150 timmar om året, vilket stadgande utövat en direkt skadlig verkan på boktryckerinäringen. Denna vore nämligen kanske i högre grad än andra beroende av ojämna beställningar. Arbete på lager förekomme knappast. Arbetena vore ofta av brådskande natur. Då arbetarna själva före lagens tillkomst i allmänhet villigt åtagit sig övertidsarbete — tillfälligtvis även utöver de stadgade 10 å 12 timmarna i veckan — och därför erhållit en god extra ersättning, bortföll denna elasticitet i tillgången på arbetskraft till största delen tillföljd av lagens snäva begränsning av övertiden. Dispenser ha medgivits för riksdagstryck och tidningar, men för de vanliga tryckeriernas beställningar föreligger även ofta. liknande behov, vilka nu endast i ringa mån kunna tillfredsställas. Under rådande depression har detta behov icke i så hög grad gjort sig gällande, men med normala konjunkturer lärer det komma att väsentligt ökas. Den utvidgning av rätten till övertid, som givits genom lagen den 22 juni 1921, är icke tillräcklig för normala förhållanden. Förbundet uttalar i enlighet härmed en önskan om rätt att använda övertid under 50 timmar per månad och 300 timmar per år. I samma riktning gå svenska detaljisternas herrkonfektionsförbunds

G7

och klädningssömnadsförbundets yttranden i denna fråga. De gå ut på, att lagen icke tagit tillräcklig hänsyn till säsongarbetet och nödvändigheten av att kunna anpassa arbetsintensiteten efter växlande förhållanden. Under den brådska, som härskar under varje säsong, heter det, är man ofta nödsakad att välja mellan å ena sidan arbetsstagnation med åtföljande försening av leveranserna och å andra sidan anlitande av tillfällig, obeprövad arbetskraft. Hade mera övertid tillåtits, så hade även arbetarna kunnat förtjäna betydligt mer än nu. Revisionen av lagen hade ej förbättrat ställningen, då den extra övertid, som behövdes under säsongmånaderna, icke beviljats; i själva verket hade antalet tillåtna övertidstimmar per månad sänkts från 35 till 30. Önskvärt vore därför, säga förbunden, att vi med bibehållande av nuvarande maximitid av 200 timmar per år kunde ha rätt att under säsongen uttaga minst 50 a 60 timmar per månad i övertid. Vidare anföres, att flera av förbundens medlemmar påpekat de betänkliga olägenheter, som arbetstidsbegränsningen medför beträffande kommunikationsmöjligheterna. Den tidigare stängningen av järnvägsexpeditionerna omöjliggör exempelvis ofta att omedelbart befordra de varor, som först mot arbetstidens slut bliva färdiga för leverans. I all synnerhet hade den tidigare lördagsstängningen i flera fall förorsakat beklagliga förseningar. De av a r b e t a r o r g a n i s a t i o n e r n a gjorda uttalandena i frågan andas genomgående motvilja mot övertidsarbetets utsträckning såsom enligt deras förmenande avseende att på en bakväg återinföra den förutvarande längre arbetstiden. Typiskt för denna tankegång är det, när svenska textilindustriarbetareförbundet yttrar, att genom revisionen av 1921 arbetstiden i 'praktiken i stället för 48 i de flesta fall blivit 54 timmar per vecka. Till möjliggörande av kontroll å iakttagande av bestämmelserna rörande övertidsarbete m. m. föreskrives i 8-timmarslagen bokföring över mängden av övertidsarbete m. m. efter visst system. Rörande denna journalföring hava inkommit klagomål, bl. a. från vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå, som skriver: »De i samband med åtgärderna för arbetstidens begränsning erforderliga detaljerade bestämmelserna beträffande olika tillåten arbetstid för olika befattningshavare resp. vid olika sorts arbete hava nödvändiggjort en omständlig specificering av varje arbetares tjänstgöringstid i flera sins emellan olikvärdiga arter av arbetstid, exemvis 60, 56, 52 och 48 timmars vecka, restid, beredskapstjänst o. d. samt reduktion av dessa tjänstgöringstider till normal tjänstgöringstid motsvarande 48 timmars vecka. Detta jämte de invecklade bestämmelserna om tillåten övertid har nödvändiggjort ett omständligt och därför dyrbart rapportsystem och bokföringsarbete. Övervakandet av att de invecklade

68 bestämmelserna riktigt tillämpas, utgör ett hinder för arbetsledningen att få erforderlig tid över för andra arbeten inom tjänsten, som skulle lämna betydligt påtagligare resultat än en noggrann övervakning av att ingen får arbeta för mycket. Det må även påpekas, att i många fall, t. ex. vid arbete på främmande orter, det säkerligen kan vara i arbetarnas eget intresse att kunna bedriva arbetet med längre arbetstid än den nu tillåtna och att därefter kunna tillbringa någon tids ledighet i hemmet mellan arbetsperioderna.»

8. Förändringar i arbetarantalet. ökning av Vill man siffermässigt belysa, vad en arbetstidsförkortning sådan ZkthZi f.om d e n i föregående kapitel skildrade inneburit och betytt för näringsdet enskilda livet, ligger det närmast till hands att söka utröna, huru stor den ökninonarmgshvet. a v arbetarantalet är, som lagens genomförande medfört. En dylik undeisökning möter dock hart när oöverstigliga svårigheter. Så skriver svenska arbetsgivareföreningen: »I vad mån den lagfästa arbetstidsinskränkningen i allmänhet föranlett en utökning av arbetarantalet kan för flertalet industrier icke exakt bedömas. Denna frågas besvarande sammanhänger på det intimaste med den ovan nämnda kastningen mellan hög- och lågkonjunktur, som varit rådande under de senaste åren. Om inom en näringsgren arbetarantalet väsentligt ökats under första halvåret 1920, är det omöjligt att utan en specialundersökning för varje arbetsplats avgöra, i vad mån denna ökning berott på ökad omsättning eller på den minskade arbetstiden. Lika litet kan man, där ingen eller endast en mindre höjning av arbetarantalet ägt rum, därav sluta sig till att 8-timmarslagens genomförande icke medfört behov av ökad arbetskraft. Inom flera industrier, där den förkortade arbetstiden medfört behov av ökad arbetskraft, kunde detta behov icke tillgodoses vare sig därför att arbetarbrist var rådande eller därför att man icke genast kunde i erforderlig grad utbygga fabrikerna eller skaffa nya arbetarbostäder.» Det är mot bakgrunden av detta och liknande uttalanden man bör ställa de u p p gifter rörande arbetarantalets förändring under åren 1919—1921, som kunna erhållas på grundval av de förenämnda uppgifterna från vissa enskilda företag. Vid de 1,258 enskilda företag, som till utredningen lämnat u p p gifter rörande sitt arbetarantal vid den ur arbetssynpunkt mest normala månaden åren 1919—1921, voro år 1919 anställda sammanlagt 100,856 arbetare, år 1920 172,616 eller 7"s % flera samt år 1921 141,440, d. v. s

69 18 % färre än år 1920 och 12 % färre än år 1919. Inom de särskilda näringsgrenarna ställer sig emellertid ifrågavarande utveckling synnerligen olika, såsom belyses av omstående tabell. Den största ökningen för tiden 1919—20 företer den lilla gruppen kraft-, belysnings- och vattenverk (i enskild drift), vid vilka arbetarantalet ökats med ej mindre än 48 %. Denna betydande ökning, vilken i huvudsak torde bero på övergång från tvåskift till treskift, anses av svenska elektricitetsverksföreningen bero på arbetstidslagen, enär arbetarantalet ökats i omvänd proportion till arbetstidens minskning. Dock synes, enligt uppgifter från vissa företag, även ökad avsättning hava spelat in, och minskning av denna synes i förening med viss omläggning av driften vållat nedgången år 1921. Det ligger i sakens natur, att den av 8-timmarslagen föranledda ökningen av arbetarantalet teoretiskt sett borde bli störst inom de industrier, som i större utsträckning betjäna sig av skiftarbete, ty här har det till fallgörande av lagens bestämmelser ofta varit nödvändigt att utöka arbetsstyrkan med ett helt nytt skiftlag. Också visa utpräglade skiftindustrier, såsom pappersmassefabriker, pappersbruk, kvarnar, sockerbruk m. fl., ökningar av arbetarantalet 1919—20 med 20—30 %. Pappersmasseförbundet och pappersbruksförbundet synas i avseende å de industrier de representera vara benägna att skriva största delen av denna ökning på arbetstidsbegränsningens konto, medan pappersindustriarbetareförbundet vill reducera den därav föranledda stegringen till blott några få procent och anser 1920 års höga siffra för antalet anställda arbetare i huvudsak bero på, att då företagits en mängd reparationer, schaktninger, nybyggnader och andra tillfälliga arbeten. I alla händelser vill det synas, som om näringsgrenarna i fråga jämväl depressiönsåret 1921 kunde givit sysselsättning vid normal drift åt 10—15 % flera arbetare än år 1919. I detta samband må omnämnas, att från pappersmasséindustriens sida klagats över svårigheten att organisera de av avlösningsmanskap bestående s. k. hoppande skiften, vilka enligt förmenande medföra avsevärda olägenheter för båda parterna och därtill ökad utgift för arbetsgivaren och minskad årsinkomst för de ordinarie skiftarbetarna. Sockerindustriens ökning av arbetarantalet med en fjärdedel skrives helt på lagens konto, men anses ej i sin helhet komma att bliva bestående, då däri även innefattas den mera övergående ökning, som under åren 1920 och 1921 föranletts av nybyggnad och maskinanskaffning. Sveriges kvarnyrkesförbund skriver, att enligt en vid ett av de största företagen gjord undersökning, arbetstidsbegränsningen föranlett en ökning av 27 %, vilken även torde kunna anses genomsnittlig för näringsgrenen i fråga. ; Däremot är det i viss mån ägnat att överraska, att järn- och stål-

70 Arbetarantalets förändringar vid

redovisade företagen åren 1919—19*21. Arbetarantalets ökning ( + ) eller minskning (—) i %

Antal arbetare Y r k e s g r u p p 1919

1921 45,494 17,956 24,403 3,135 13,839 2,886 10,953

1919— 1920

+ 5-8 + 2-0 + 7-3 + 14-0

—26-1 -19-9 -28-5 -37-2

- l-o

-14-7 + 10-2 -19-h

1. Metall- och maskinindustri därav: järnverk mekaniska verkstäder annan järn- ock metallindustri . . .

329 103 180 46

58,166 21,985 31,797 4,384

61,526 22,415 34,115 4,996

2. Jord- och stenindustri därav: kolgruvor övrig jord- ock stenindustri . . . .

16,394 2,619 13,775

16,222 2,620 13,602

3. Träindustri därav: sågverk snickerifabriker

113 7 106 221 123 98

19,644 15,791 3,853

21,260 17,316 3,944

4. Pappers- och grafisk industri därav: pappersmassefabriker pappersbruk och pappfabriker . . . tryckerier bokbinderier

121 41 10 45 25

14,998 8,407 1,816 2,123 2,652

17,451 10,051 2,344 2,156 2,900

16,473 13,497 2,976 15,554 9,392 2,115 1,874 2,173

5. Livsmedelsindustri därav: bagerier sockerbruk brvggerier chokladfabriker tobaksindustri övriga

204 48 22 47 18 7 62 80 14 25 26 15

20,033 1,427 7,548 2,175 1,456 5,583 1,844

22,666 1,454 9,437 2,587 1,771 5,266 2,151

21,639 1,493 9,424 2,645 1,466 4,487 2,124

12,903 5,199 2,692 2,726 2,286

13,834 5,440 3,051 2,864 2,479

12,267 5,161 2,590 2,275 2,241

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri . . 8. Kemisk-teknisk industri därav: tändsticksfabriker annan kemisk-teknisk industri . . .

4,447

48 14 34

9,023 6,288 2,735

5,225 9,106 6,468 2,638

7,555 5,422 2,133

9. Byggnadsverksamhet

18 9 28

1,608

1,322

-29-4

195 711

933 159 607

-17-8

132 669

+ 47-7

-18-5

+ 6-3

-14-6

2,313 942 240 1,131

2,473 1,007 289 1,177

2,036 833 221 982

+ 6-9 + 6-9 + 20-4

-17-7 -17-3 -235 -16-6

625 605 526 391 390 301 234 215 225 100,856 172,616 141,440

+ 18-8 + 29-9 + 4-0

6. Textil- och beklädnadsindustri därav: bomullsindustri ylleindustri beklädnadsindustri övriga

10. Kraft-,

belysnings-

och vattenverk

11. Handel

och varulager

. . .

12. Landtransport därav: järnvägar: linjepersonal banarbetare övriga 13. 14. Annan yrkesrörelse därav: hotell och lest.-rör tvättinrättningar Salntliga

7 15 9 6 . .

1,258

4,279

+ 0-04 - 1-3 + 8'2 + 9-7 + 2-4 + 16-4

+ 196 + 29-1 + 1-6 + 9-4 + 13-1

+ 1-9 + 25:0

+ 189 + 21-6 - 5-7

+ 166 + 7-2 + 4-6 + 133 + 5-1 + 8-4 + 17-5 + 0-9 + 2-9 - 3-5

+ 4-1

+ 7-3

-22-5 -22-1 -24-5 -10-9 - 6-6 - 9-8 -13-1 -25-1 - 4-5 + 2-7 - 0-1 + 2-2 -17-2 -14-8 - 13 -11-3 - 51 -151 -20-6 - 9- 6 -18-1 -17-0 -16-2 -19-1

- 3-2 - 0-3

- 8-1 -181

verken, där skiftarbetet dominerar, förhållandevis knappast ökat sin arbetsstyrka mera än exempelvis de mekaniska verkstäderna, vilka så gott som uteslutande använda sig av dagarbete. Förklaringen härtill ligger i järnbruksförbundets meddelande, att det blott varit vid martinverken och en del valsverk arbetsstyrkan utökats genom tillsättande av ett nytt skiftlag, d. v. s. med omkring 50 %'; skulle produktionen hållits uppe på tidigare nivå, hade väsentliga ökningar måst företagas, men depressionen kom emellan med sina särskilt för denna bransch förhärjande verkningar. Vad beträffar den mekaniska verkstadsindustrien, framhåller Sveriges verkstadsförening, att man, för att i görligaste mån hålla produktionen uppe, måste söka utöka arbetarantalet. Därvid framgick emellertid, att en ökning av arbetarantalet för många verkstäder skulle medföra väsentliga kapitalutlägg för nyanskaffning av maskiner, utvidgning av anläggningarna, uppförande av bostäder etc. Särskilt uppförandet av nya bostäder i erforderlig utsträckning skulle hava krävt avsevärd tid samt inneburit ytterst betungande utgifter för vederbörande verkstäder. Dessutom visade det sig, att utökningen av arbetarantalet, där detta ifrågasattes, i de flesta fall var omöjligt redan på den grund, att arbetare icke fLinnos att tillgå. Särskilt under den första hälften av 1920 var bristen på arbetare, framför allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt stor. Förhållandevis liten ökning av arbetsstyrkan i jämförelse med den där ganska väsentliga arbetstidsförkortningen visa bl. a. sågverks- och textilindustrierna. Till förklaring härav meddelar sågverksförbundet, att inom dess område inträdde en avgjord minskning i exporten under år 1920, och lagerbehållningarna till år 1921 blevo även osedvanligt stora. Under 1921 måste på grund av omöjligheten att avsätta trävaror i normal utsträckning arbetet i hög grad inskränkas. Detta har medfört en avsevärd sänkning av arbetarantalet under det normala för senare delen av år 1920 och för hela år 1921. Arbetarantalet hos sågverksförbundets medlemmar var 1919 c:a 23,000, 1920 c:a 25,000 och 1921 c:a 18,000. Ökningen 1920 torde till huvudsaklig del vara att tillskriva verkningarna av lagen, skriver förbundet, och det torde på goda grunder kunna antagas, att, om driften 1921 varit normal, en avsevärd utökning av arbetarantalet måst äga rum, minst till det antal, som 1920 uppvisar. Vad beträffar textilindustrien, skedde där under åren 1917—1918 och 1920—1921 en avsevärd reducering av arbetarstyrkan på grund av driftstagnation, beroende på svårigheter att inforsla till landet erforderligt råmaterial. Att arbetarantalet under de sistnämnda åren icke ökats, beror sålunda icke på att 8-timmarslagen ej medfört behov av ökad arbetskraft. En av Sveriges textilindustriförbund företagen undersökning över arbetar-

r2

antalet vid 140 företag utvisar, att detta den Ve 1913 var 26,531 och den Ve 1920 27,032. Inom byggnadsindustrien och densamma närliggande yrken har ända sedan 1915 rått onormala förhållanden, i det att husbyggnadsverksamheten legat betydligt under 1912—14 års bostadsproduktion. Till depressionen inom dessa fack ha jämväl bidragit de synnerligen svårartade lönekonflikter, som förekommit under åren 1916— 1920. På dessa grunder har ej någon ökad efterfrågan på arbetskraft i dessa fack förekommit, men må det även erinras om, att arbetstidsnedsättningen inom branschen var skäligen obetydlig. Nu meddelade uppgifter torde vara tillräckliga för att belysa sambandet mellan arbetstidens förkortning och arbetarantalets ökning inom de industriella näringsgrenarna. Här tillfogas några upplysningar rörande motsvarande förhållanden inom handel och samfärdsel. För handelns del meddelar Stockholms specerihandlareförening, att man på grund av tidsförhållandena sedan lagens ikraftträdande kunnat reda sig med förutvarande arbetskraft, vilket emellertid ej skulle kunna gå för sig under normala förhållanden. Av tillfrågade arbetsgivare hava samtliga 12 svarslämnande uppgivit, att relativt sett någon ökning av arbetarantalet föranletts av lagen. En av dessa skriver: »Beträffande det redovisade arbetarantalet torde observeras, att kvantiteten arbete avsevärt minskats, omkring 50 % 1919—1921. Med hänsyn härtill och att en koncentration och omläggning av arbetet för ifrågavarande personal skett, borde arbetarantalet hava minskat mer än vad siffrorna ange. Orsaken till att minskningen ej blivit större är att efter 8-timmarslagens införande erfordras c:a 20 % flera arbetare för utförande av samma arbetsmängd.» Svenska handelsarbetareförbundet besvarar frågan om ökning av arbetarantalet skett till följd av arbetstidslagen med nej. Beträffande transportarbetarna svara så väl arbetsgivareförbundet för godsbefordran som svenska transportarbetareförbundet, att arbetstidslagen ej medfört någon ökning. Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening meddelar däremot, att enligt statistik, baserad på uppgifter från förvaltningarna vid 94 järnvägar (endast från 5 mindre järnvägar saknas uppgifter), den totala ökningen av anställd stationär och åkande personal uppgår till 840, utgörande en ökning av drygt 6 %. Från en järnväg påpekas, att till följd av den inträdda depressionen trafiken under år 1921 nedgått med c:a 40 % för godstrafiken och 10 % för persontrafiken. Detta vore orsaken till, att personalstyrkan under år 1921 kunnat minskas högst betydligt. Vad beträffar banarbetarna år 1921, berodde minskningen därpå, att en

under åren 1919—1920 och början av 1921 verkställd förstärkning av banan vid medlet av 1921 fullbordades, varefter bevakningen och underhållet av banan kunnat inskränkas. Svenska järnvägsmannaförbundet anser, att efter den förkortade tjänstgöringstidens införande personalen vid de enskilda järnvägarna väsentligen minskats, i hur hög grad är icke känt. Sveriges lokmannaförbund skriver, att, enär de senare åren en stark nedgång i trafiken ägt rum, ett stort personalöverskott har uppstått. Vad beträffar statens arbeten, anföra inom försvarsverkens rayon Ökning av 11 arbetschefer, att arbetarantalet måst utökas till följd av arbetstids- ^aht^id förkortningen, varav i ett fall (fortifikationen i Boden) endast sommar- statens och tid och å en arbetsplats genom anlitande av större militärhandräckning. na°™arbeten. Ökningens storlek uppgives merendels till 15 å 25 %, men skulle under normal drift i vissa fall varit större. Å andra sidan meddelas från 18 arbetsställen, att ökning icke behövt vidtagas, vartill orsaken sökes i den nedsatta övningstiden och det minskade behovet av militära förnödenheter. Inom kommunikationsverken har vid postverkets tryckeri och bokbinderi vidtagits en ökning av arbetsstyrkan med 6 å 8 ?«, medan i övrigt ingen ändring skett. För telegrafarbetarna har skett en ökning, beräknad till 8 %, medan vid järnvägarna verkstadspersonalen minskats och byggnadsarbetarstammen bibehållits oförändrad — detta till följd av minskat arbetsbehov. Beträffande vattenfallsverkets samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lokala anläggningar förklaras arbetarantalets ökning i regel (6 fall) ungefär svara mot tidsminskningen. I vissa fall har arbetet i stället måst fördröjas, enär utrymmet endast medgett ett bestämt arbetarantal. I fråga om driftspersonal har vid postverket ingen ökning förekommit. Enligt av järnvägsstyrelsen gjorda beräkningar borde lagens tillämpning kräva en personalökning av 500 a 600 man. På grund av de personalreduceringar, som vidtagits till följd av den minskade trafiken, är det dock omöjligt att avgöra, i vad mån denna beräkning är riktig. Järnvägsmannaförbundet uppger, att från 1 juli 1920 till mars 1922 personalen vid statens järnvägar minskats med 8,235 personer, vilken nedgång i huvudsak föranletts av minskad trafik. För vattenfallsverkets driftspersonal anges i två fall, att inga större förändringar ägt rum, och i två att driftspersonalen, liksom arbetarna, måst utökas. Beträffande tullverket uppges ökning från Stockholm och Malmö, främst tack vare bestämmelserna om tullvaktmästarnas ledighet efter obetald övertidstjänstgöring; i Göteborg har däremot ingen ökning förekommit. Tullmannaförbundet tillskriver ökningen den omständigheten, att loss10—222655.

nings- och lastningsarbetena till följd av 8-timmarsdagen måst förlängas med en eller annan dag, vilket föranlett utökning av antalet för fartygens bevakning avsedda vaktmästare. Vid de uppgiftslämnande 33 stadskommunernas verk och arbeten voro år 1919 normalt anställda 11,037 arbetare, vilken siffra år 1920 ökats till 11,602 eller med 5*i % och år 1921 till 12,041 eller med 3"s % från föregående år och med 9"i % från år 1919. Ser man på förhållandena i de olika orterna, uppgives från våra tre större städer, vad beträffar byggnadsarbeten e t c , att ökning av arbetarantalet skett i sex fall, vilket emellertid delvis berott på ökade arbeten; i ett fall, där arbetets art och omfattning icke ändrats, har erfordrats 7 å 8 '% större arbetsstyrka än förut. I andra fall anföres däremot, att ökning ej behövt vidtagas på grund av minskad arbetstillgång. Vad de tekniska verken angår, meddelas från åtta sådana, att ökning i växlande utsträckning nödvändiggjorts genom lagen. Från vissa gas- och elektricitetsverk uppges det, att ökning väl förekommit, men närmast beroende på utvidgning av anläggningen. Ofta betonas, att personalens storlek växlar efter arbetets art, årstiderna o. s. v., varför exakt svar ej kunnat lämnas. Särskilda svårigheter synes, som förut berörts, 8-timmarslagens genomförande ha medfört för städernas spårvägar. Vid Göteborgs spårvägar tjänstgjorde år 1919 950 man trafikgersonal i ett 4- och ett 5-timmars skift per dag, sålunda tillhopa 9 timmar. År 1921 hade antalet måst utökas till 994 man eller med 4'e % för att kunna bibehålla samma skiftsätt. Den nionde timmen kompenseras genom fridag var fjärde dag, varigenom tjänstgöringstiden för 16 dagar blir i genomsnitt 8 timmar per dag. Vid Stockholms spårvägar utgjorde arbetstiden år 1919 för 1,621 man trafikpersonal i medeltal 8 timmar 48 minuter per arbetsdag, som var indelad i olika pass; fridag åtnjöts var sjunde vardag och var »sjunde sön- och helgdag. För år 1921 var arbetstiden för den nu till 1,872 man eller med 15'5 % ökade styrkan i medeltal 8 timmar 47 minuter per arbetsdag, men överskreds aldrig 9 timmar under loppet av 24 timmar. Arbetstiden indelas i pass, vilka i allmänhet äro två per dag om cirka 4x/2 timmar. Fridag erhålles var sjätte dag, vartill kommer ytterligare en fridag under loppet av 18 dagar, så att effektiva arbetstiden under varje adertondagarsperiod blir 123 timmar. I övriga större städer (31 st.) har ökning av arbetarantalet, varierande mellan 10 och 20 %, enligt drätselkamrarnas uppgifter i 14 fall föranletts av den minskade arbetstiden. I en stad tillskrives ökningen igångsatta nödhjälpsarbeten och från 9 städer svaras, att ingen förändring skett, i vissa fall beroende på nedgången i arbetsbehovet. Vid de

7;">

tekniska verken har i 25 fall skett en ökning, vilken i 17 fall tillskrivits arbetstidsbegränsningen enbart, medan från 8 verk även pekas på andra orsaker, såsom utvidgningar m. m. Beträffande de mindre städerna (52 st.) ha 22 drätselkammare angivit, att ökning av arbetarantalet måst företagas till följd av lagen; vanligen uppskattas densamma till 15 a 25 % eller säges stå i proportion mot arbetstidsminskningen. Ingen ökning uppges däremot från 24 städer, merendels beroende på arbetenas minskade omfattning. kommunalarbetareförbundet anser det icke möjligt att uppge, om arbetstidsbegränsningen medfört ökning av arbetarnas antal eller ej. 9. Förändringar i avseende på arbetsorganisation och tekniska hjälpmedel. Vid sidan av arbetstidsbegränsningens inverkan till ökning av Ar™°På arbetarantalet intresserar särskilt frågan, i vad mån sagda reform i större utsträckning givit anledning till förändringar i avseende å arbetets anordnande och bedrivande. Vill man öka ett företags produktion och på samma gång minska den tid på dygnet, då anläggningen står stilla och räntelös, ligger det nära till hands att övergå från vanligt dagarbete i exempelvis 10 timmar till två på varandra följande skift å t. ex. 8 timmar. Dylik dubblering av arbetet i hel verkstad eller, kanske oftare, viss verkstadsavdelning var under krigs- och efterkrigskonjunkturen icke så alldeles ovanlig inom t. ex. den mekaniska verkstadsindustrien. Sveriges verkstadsförening håller före, att 8-timmarsdagen härutinnan medförde en tendens till ökning, men att under den snart inträdda depressionen skiftarbete kom att användas i ännu mindre utsträckning än förut. Likartade äro uppgifterna från andra näringsgrenar. Inom de yrkesgrenar, som använda sig av kontinuerlig drift, bragte 8-timmarsdagen till hastig utveckling och fullbordan den sedan längre tid tillbaka framträdande tendensen till övergång från arbete på två lag (med två 12-timmars- eller tre 8-timmarsskift) till arbete på tre lag. Såsom förut antytts, har man kanske att på detta område konstatera de mest genomgripande verkningarna av normalarbetsdagens genomförande, men förändras härigenom ju icke alls driftstiden och produktionsresultatet endast eventuellt, i den mån arbetsintensiteten blivit ökad (jfr nedan). . Det är ett från undersökningar rörande arbetsintensiteten valbe- ^ f " ; m . kant förhållande, att arbetseffektiviteten är lägst under de tidiga morgon- 8ammare förläggning.

76 timmarna samt de sena aftontimmarna. 1 En förkortning av arbetsdagen som bortskär just dessa timmar, kunde därför antagas påverka produktionsresultatet med mindre procent än de borttagna timmarna utgjort av den dittillsvarande arbetsdagen. I enlighet härmed har det på arbetsgivarsidan varit ett önskemål att kunna taga bort lika mycket på morgonen som på eftermiddagen. Från arbetarsidan däremot påfordrades det ofta, att förkortningen av arbetstiden i främsta rummet skulle tagas av eftermiddagstimmarna. Arbetarna ville fortfarande börja lika tidigt på morgonen för att få sluta tidigare och såsom skäl härför angavs, att de behövde disponera eftermiddagen för bildningsändamål, kommunalt arbete etc. Emellertid synes man beträffande den nya arbetstidens förläggning i allmänhet i de träffade överenskommelserna ha tagit sikte på att fördela inskränkningen på tiden både för arbetets början och slut. I stort sett kan sägas, att medan tidigare fabrikernas arbetsdag började 6 å 6\3o f. m., är början nu förlagd till kl. 6*30 å 7 f. m., och slutar man nu kl. 4*30 å 5 e. m. mot tidigare merendels kl. 6 a 7 e. m. Undantag härifrån finnas dock. Så har t. ex. på vissa orter arbetsIndragning tidens början satts till 7'30 f. m., varvid frukostrast icke förekommer. av raster. M a n h a r h ä r a t t g e v e r k a n a v e n a u n a n tendens att kompensera arbetstidsförkortningen, nämligen övergång från arbete med ett flertal r a s t e r (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast. Sålunda framhåller Sveriges verkstadsförening, att redan vid den förkortning av arbetstiden, som ägde rum år 1919, arbetsgivarna inriktade sig på att i så stor utsträckning som möjligt borttaga tidigare förefintliga raster. Man hade nämligen konstaterat, att genom exempelvis en frukostrast bortginge icke blott den tid, som rasten varade, utan en god stund före och efter rasten. Genom att mäta den mängd kraft, som förbrukades vid arbetsmaskinerna, och på annat sätt, hade man tillförlitligt konstaterat minskning i arbetsintensiteten före rasten likasom ock minskad arbetsintensitet vid arbetets återupptagande efter rasten. Svenska arbetsgivareföreningen skriver, att det i allmänhet kan sägas, att inom storindustrien endast en rast (middags-) förekommer, medan i den mindre industrien och särskilt inom byggnadsindustrien som regel förefinnas två raster. En granskning av uppgifterna i detta Rörande arbetsintensitetens problem föreligga för Sveriges vidkommande inga andra undersökningar an de, som på initiativ av nationalföreningen mot emigrationen verkställts rörande arbetsintensiteten inom resp. boktryckeriindustrien (av E. Syhvan, utg. 1910) och deu mekaniska verkstadsindustrien (av K Fetander, utg. 1916). Nyare synpunkter och arbetsmetoder hava framkommit särskilt vid de omlättande utredningar av samtliga hithörande spörsmål, som under och efter kriget utförts i England av ammunitionsdepartementets arbetshygieniska kommitté samt dess efterföljare »Industrial Fatigue Research Board».

avseende från särskilda industrier och företag* synes dock giva vid handen, att angivna uttalande mera återspeglar tendensen än de faktiska förhållandena, och alltjämt torde antalet måltidsraster variera betydligt inom industrien. De på olika håll förekommande s. k. kafferasterna, som togos vid sidan av avtalet, ha nog på de flesta håll numera avskaffats, men strävan att borttaga frukostrasten har blott delvis krönts med framgång, då icke blott många arbetare utan även vissa arbetsgivare motsatt sig detta av det skäl, att det för arbetarna skulle medföra så väl praktiska svårigheter som hygieniska olägenheter att intaga en stadig måltid omedelbart efter uppstigandet vid 6- eller 7-tiden på morgonen. Av stor betydelse ur prestationssynpunkt synes åtminstone på vissa Närmande håll varit n o g g r a n n a r e t i l l ä m p n i n g av b e s t ä m m e l s e r n a om a r b e t s - nominell t i d e n s b ö r j a n och s l u t samt förhindrande av självtagna raster och och faktisk pauser under arbetstiden. Upplysande i detta avseende äro särskilt de svar, som avgivits på den frågepunkt (n:r 2) i form. l:a, varuti begärts upplysning om, huru stor förkortning arbetstidslagen medfört ej blott av den tidigare tillämpade nominella (avtalsenliga) arbetstiden utan även av den faktiska arbetstiden. Medan vissa uppgiftslämnare förklara, att redan före arbetstidsförkortningen arbetskontrollen vid resp. företag var så noggrann, att den faktiska arbetstiden avvek från den nominella egentligen endast i den mån man använde sig av å ena sidan övertids-, å den andra korttidsarbete, giva uppgifter från andra näringsgrenar vid handen, att vid ett stort antal företag ett betydande avstånd förefanns mellan å ena sidan den nominella arbetstiden, å den andra arbetarnas »nyttiga» tid vid maskinerna. Belysande för förhållandena härvidlag är sågverksförbundets meddelande, att medan den nominella arbetstiden före lagens tillämpning i genomsnitt var 57 timmar per vecka och nedsattes med c:a 15'8 % till 48 timmar, var den faktiska (effektiva) arbetstiden före lagens tillämpning i genomsnitt 51 timmar och nedsättningen sålunda endast c:a 5'8 %. Förbundet tillägger, att enligt fr. o. m. 1 febr. 1920 gällande avtal skall varje arbetare befinna sig på sin plats så väl vid arbetsskiftets början som efter varje rast för att omedelbart börja sitt arbete på de bestämda tiderna och får ej heller avsluta sitt arbete före bestämd tidpunkt. För att övervaka att arbetstiden i alla avseenden noggrant utnyttjas, har arbetsledningens kontroll på arbetarna i allmänhet skärpts. Svenska sågverksindustriarbetareförbundet anser sig också efter 8-timmarsdagens genomförande kunna konstatera noggrannare kontroll och effektivare arbetsledning. Undersöker man, med tillhjälp av från de särskilda företagen inkomna uppgifter, i vad mån dessa allmänna uttalanden motsvaras av verkligheten, finner man det stora flertalet så väl

arbetsgivare som arbetare förklara, att arbetskontrollen skärpts efter lagens införande. Om resultatet härav säger en arbetsgivare, att första tiden efter lagens ikraftträdande större intresse för intensivare arbete och tidernas hållande kunde spåras än vad i fortsättningen visat sig vara fallet. Från ett bolag med sågverk på flera olika ställen skrives: »Man har försökt att hos arbetarna inpränta nödvändigheten av bättre tillvaratagande av arbetstiden och i viss mån lyckats, men är det fortfarande mycket svårt att» på samtliga håll få arbetet i riktig gång på rätt tid och detsamma fortgående till det klockslag, då det verkligen skall upphöra. Vår erfarenhet har visat, att det finnes ett antal ovilliga arbetare, som genom för sen ankomst eller för tidigt lämnande av arbetet menligt inverka på totalresultatet. Vad beträffar de förut i tid och otid förekommande »fem minuter» och övriga självtagna raster under arbetstiden, så ha försök gjorts att så mycket som möjligt borttaga dessa, men något lyckat resultat föreligger knappast, medan arbetarnas före arbetstidslagens ikraftträdande städse åberopade löfte om större arbetsiver med ty åtföljande bättre tillvaratagande av arbetstiden icke blivit uppfyllt.» Inom den mekaniska verkstadsindustrien synes den möjliga och faktiska arbetstiden legat ganska nära varandra redan före 8-timmarslagens genomförande, men torde även här en viss förbättring varit möjlig. Sveriges verkstadsförening skriver sålunda, att i uppgörelsen den 5 mars 1920 (jfr ovan) det blev uttryckligen fastslaget, att arbetstiden skulle utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet. »Där stämplingskontroll är eller blir inrättad, får stämpling icke inkräkta på arbetstiden, men skall kontrollen så anordnas och tillämpas, att onödig tidsspillan eller svårighet icke vållas för arbetarna», hette det i bemälda uppgörelse. Med stöd av denna bestämmelse torde förbättrad kontroll i åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid en del verkstäder har det emellertid, trots nyssnämnda bestämmelse, på grund av motstånd från arbetarna mött svårigheter att anordna en effektiv kontroll. Svenska metallindustriarbetareförbundet anför däremot, att arbetstiden redan före lagen så noggrant tillämpades, att någon skärpning icke behövts. Jämsides med åtgärder till noggrannare kontroll av arbetstiden har Rationellare fot legat nära till hands att vidtaga anordningar till f ö r b ä t t r a t u t av arbetet. n y t t j an de av a r b e t s k r a f t e n eller anläggningen exempelvis genom effektivare arbetsledning och rationellare anordning av arbetet. Sålunda synes exempelvis inom sågverksindustrien den relativt ringa förkortningen av den e f f e k t i v a arbetstiden möjliggjorts bl. a. därigenom, att den s. k. postningen, d. v. s. ombyte av sågblad, som tidigare delvis fått ut-

7!)

föras under ordinarie arbetstid, nu enligt gällande kollektivavtal blivit helt förlagd till rasterna och utföres mot särskild ersättning. Liknande omläggningar omtalas även från andra näringsgrenar. Givetvis böra dylika notiser icke tilläggas alltför stor vikt, ty det ligger otvivelaktigt en viss sanning i det från arbetsgivarhåll ofta gjorda påpekandet, att; förbättrade arbetsmetoder och effektivare arbetsledning tillämpas, när så kan ske, men att utvecklingen här gått och går sin gång skäligen oberoende av 8-timmarslagen. Det slag av rationell arbetsledning, som plägar betecknas med namnet Taylorsystemet, synes icke i fullt genomförd form hava kommit till användning inom den svenska industrien. Dock synes man ej vara obekant med studier av den improduktiva och den produktiva tiden i syfte att erhålla en fast bas och utgångspunkt för arbetsmetodernas förbättring, och dylika tids- och rörelsestudier bilda ju en av grundtankarna i detta system. Erinras må i detta sammanhang om, att även i systemets ursprungsland en av de moderna industrifysiologernas främste, professor Frederic S. Lee, ansett den »vetenskapliga arbetsledningen» dömd att försvinna som system, men samtidigt framhållit, att dess goda grundtankar böra ingå bland det industriella framåtskridandets allmänna hjälpmedel. 1 På liknande sätt som beträffande nyssnämnda frågepunkt synes man ^ j j j j j g kunna sammanfatta de svar, som ingått på frågan, huruvida och i vad mån arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i a v l ö n i n g s m e t o d e r n a , exempelvis genom övergång från tidlön till ackordseller premiesystem. En summering av de sifferuppgifter rörande avlöningsformen, som avgivits av de tillfrågade enskilda företagen, ger vid handen, att under år 1919 57 %, år 1920 59 % och år 1921 56 % av totala lönesumman utgått i form av ackordslön, tonlön, premielön o. d. avlöningsformer, vid vilka i väsentlig mån lönebeloppet göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten. Proportionen mellan tid- och ackordsavlönad personal har sålunda varit nästan oförändrad, men den svaga höjningen 1920 synes bestyrka vissa uttalanden, som gå ut på, att 8-timmarsdagens genomförande innebar ett ytterligare skäl för den redan tidigare framträdande tendensen att i arbetseffektivitetens intresse i största möjliga utsträckning tillämpa ackords- och liknande betalningssystem för industriens fackarbetare. För de talrika arbetargrupper, vilka omhänderha förvaring, expediering och transport av de av de egentligen produktiva arbetarna tillverkade varorna, kan emellertid i regel knappast tillämpas annan löneform än tidlön. 1

Frederic S. Lee: The human machine and industrial efficiency, New York 1919, sid. 95.

80 Förbättrade Knappast i högre grad än beträffande arbetsorganisation och avlöhjälpmedel. ningssystem kan konstateras, att arbetstidsbegränsningen givit anledning till att de t e k n i s k a h j ä l p m e d l e n utvecklats till större prestationsförmåga. För en god ekonomisering måste det alltid vara arbetsledningen angeläget att söka vidtaga förbättringar i maskinutrustningen, och arbetet därmed har fortgått även efter arbetstidslagens ikraftträdande. Huruvida och i vad mån de förbättringar, som i sådant avseende genomförts, kunna skrivas på arbetstidslagens konto, torde vara problematiskt. Svenska arbetsgivareföreningen håller före, att de sannolikt blivit gjorda utan denna, ty i detta avseende spela konkurrenssynpunkterna största rollen. Vissa arbetsgivare påstå, att lagen t. o. m. i vissa fall lagt hinder i vägen för ett fullt eller ett förbättrat utnyttjande av tekniska resurser. Så anser pappersmasseförbundet, att borttagandet av det nittonde skiftet inom pappersmasseindustrien medfört, att vatten måst gå förbi utan användning eller kraft betalas, utan att kunna utnyttjas, vilket måste medföra väsentlig produktionsminskning och förlust. Nu meddelade uppgifter synas otvetydigt giva vid handen, att det inom många yrkesgrenar och fabriksföretag lyckats att till icke oväsentlig del kompensera förkortningen av den nominella arbetstiden genom tekniska och organisatoriska förbättringar, åsyftande en starkare koncentration av det inom fabriken förlagda arbetet. Detta har däremot icke varit möjligt vid varudistribueringen, som kräver anpassning efter rent tillfälliga förhållanden och som genom sin verksamhet utåt i hög grad är beroende av rörelsen inom andra näringsgrenar. Tobaksmonopolets ledning framhåller också såsom den kanske svåraste följden av arbetstidsbegränsningen, att den blott indirekt produktiva arbetarpersonalen måst ökas avsevärt, utan att utsikter till någon nämnvärd minskning i densamma kunna förutses på grund av svårigheten att rationellt ordna dylikt arbete, så att personalen erhåller full sysselsättning. På grund härav förefaller det vara oriktigt, skrives från tobaksmonopolet, att samma nominella arbetstid skall gälla för dessa arbetare som för de verkligt produktiva arbetarna. Stockholms handelskammare framhåller som resultat av en enquéte i samma fråga, att handeln för vinnande av samma arbetsresultat som förut nödgats väsentligt öka sin arbetsstyrka, vilket i sin ordning återverkat på distributionskostnaderna och varuprisen. För handeln, som har att på snabbaste och billigaste sätt tillgodose konsumtionens krav, är det därför, enligt handelskammarens uppfattning, ett bestämt önskemål att större frihet vinnes i fråga om arbetstidens reglering. Av särskild vikt är, att kommunikationsverkens expeditionstider kunna ordnas på ett sådant sätt, att de icke alltför mycket kringskära handelns möjlighet att

81 efter omständigheterna anpassa sina varuleveranser. Ur tidningsdistributionens synpunkt hava samma klagomål framförts från svenska tidningsutgivareföreningens södra krets. Här har uppmärksamheten fästs på en konsekvens av arbetslivets nödtvungna koncentration till en snävare del av dygnet än tidigare. En annan betydelsefull sida av den sålunda ökade »spetsbelastningen» beröres i vattenfallsstyrelsens yttrande, där det påpekas, att arbetstidens begränsning inom industrien medfört en tendens att öka maximibelastningen och minska utnyttjningstiden för kraftverken, vilket har en ogynnsam inverkan på kraftverkens ekonomi. Tendens till en dylik inverkan har redan kunnat spåras vid statens kraftverk, om också vissa andra faktorer medverka till att denna tendens hittills icke blivit alltför tydligt framträdande. Samma synpunkter återfinnas i en intressant utredning av Stockholms stads elektricitetsverk (se bil. 2, sid. *34), vilken utmynnar uti, att resultatet av arbetstidens inskränkning, vad energikostnaden beträffar, blivit dels förhöjda tariffer för energiens tillhandahållande, dels därutöver ett avsevärt fördyrande av energien därigenom att energiabonnenten nu sämre än förr kan utnyttja en rationell tariffs möjligheter till erhållande av billig energi. 10. Arbetstidsförkortningens inverkan på produktionskostnaderna. Anskaffande av nya arbetsmaskiner och andra förbättringar av de ökniwav tekniska hjälpmedlen måste alltid vara förenade med väsentliga kostnader. kost/f"ieinna. Till vilka belopp dessa kunna uppgå, belyses genom följande uttalande från en industri, inom vilken visserligen ifrågavarande belastning av speciella anledningar synes hava blivit alldeles särskilt tung, nämligen sockerindustrien. Sålunda meddelar svenska sockerfabriksaktiebolaget, att i och med arbetstidslagens genomförande synnerligen omfattande förbättrings- och nybyggnadsarbeten måst företagas. På grund av råsockerkampanjens korthet (c:a 8 veckor) hade det städse varit svårt att med fördel införa arbetsbesparande maskiner och inrättningar, i det att inbesparingen i arbetslönerna i allmänhet icke kunnat förränta och amortera kostnaden för de tekniska hjälpmedlens förbättring. I och med införandet av arbetstidslagen blev emellertid behovet av ökad arbetskraft så stort, att det var fara värt, att inom de orter, där fabrikerna äro belägna, tillräcklig arbetskraft icke skulle stå att erhålla. På grund härav blev det nödvändigt att i största möjliga mån införa arbetsbesparande maskiner och transportinrättningar för att såvitt möjligt nedbringa det erforder11—222653.

liga arbetarantalet. Det härför erforderliga kapitalet uppgives utgöra nära 9V2 miljoner kr., vartill kommo c:a 400,000 kr. för beredande av bostadsutrymme åt den nytillkomna personalen genom uppförande av nya bostadshus och kaserner för säsongarbetare. Det framhålles i samband härmed, att angivna förbättring av de tekniska hjälpmedlen i stort sett icke medfört ökad prestationsförmåga hos resp. fabriker, utan huvudsakligast avsett att inbespara manuell arbetskraft. Arbetarantalets ovan påvisade ökning med c:a 25 % ger likväl vid handen, att det icke varit möjligt att genom arbetsbesparande inrättningar ens tillnärmelsevis kompensera det behov av ökad arbetskraft, som lagens införande medfört. Detta bekräftas även av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, som meddelat, att de tekniska anordningarna, där så kunnat ske, ha förbättrats i syfte att återvinna den genom lagen minskade produktionen, men att detta' ej nämnvärt lyckats. Där arbetsstyrkan ökats eller de tekniska hjälpmedlen förbättrats eller förändringar i båda dessa avseenden förekommit, har detta ofta föranlett u t v i d g n i n g e l l e r n y b y g g n a d av fabrikslokaler eller bostadshus. Att bestämma, i vilken utsträckning detta skett, är dock icke möjligt på grundval av nu föreliggande material, särskilt om man vill utsöndra den del av ifrågavarande byggnadsverksamhet, som skulle stå i direkt samband med 8-timmarslagens genomförande. För att inse detta behöver man blott fästa uppmärksamheten på det välbekanta förhållandet, att ännu 1920 års konjunkturvåg i och för sig gav anledning till en betydande investering av fast kapital, ävensom beakta, att behovet av arbetarbostäder ingalunda står i direkt proportion till ökningen av arbetarantalet, utan till mycket väsentlig mån betingas av resp. arbetsställens läge i staden eller på landet samt arbetarstockens sammansättning efter ålder och kön. Här som annorstädes synas omkostnaderna ha blivit störst för de skiftgående industrierna med deras förhållandevis stora personalökning, så gott som uteslutande manliga arbetskraft och övervägande lokalisering till landsbygden. Om sockerindustrien har nyss talats, och från så väl järnverken som pappersmassefabrikerna och pappersbruken omnämnes ett ansenligt bostadsbyggande, vilket pappersmasseförbundet för sina medlemmars vidkommande uppskattar till c:a 2,000 lägenheter, dragande en kostnad av flera miljoner kronor. Vill man erhålla en allmän föreställning om, i vad mån arbetstidsfordons- b e & r ä n s n m & e n kan anses hava inverkat fördyrande på p r o d u k t i o n s koatnadernä.kostnaderna, bör hänsyn tagas så väl till den ökning av de fasta kostnaderna, som föranletts genom nu berörda byggnadsarbeten och nyanskaffningar, som till stegringen av de rörliga kostnaderna genom avlö-

.sa ningsökningar m. m. Uppgifter i dessa avseenden hava begärts och i stor utsträckning erhållits så väl från industrisammanslutningar som från ett större antal enskilda företag. I svaren framhålles, att frågan, i vad mån arbetstidsbegränsningen anses ha inverkat fördyrande på produktionskostnaderna, är svår att med tillräcklig noggrannhet .besvara. Enstämmigt anses av alla tillfrågade, att produktionskostnaderna väsentligt fördyrats. Att apgiva några exakta siffror för denna fördyring är emellertid så mycket svårare, som det på grund av de senaste årens omfattande konjunkturväxlingar knappast är möjligt att jämföra förhållandena under de olika åren, vare sig man avser tiden närmast före lagens tillkomst eller efter densamma. Härigenom försvåras en objektiv analys, huru stor del av fördyringen, som förorsakats av arbetstidslagen, och huru stor del, som föranletts av andra omständigheter. Den knappa tid, som stått uppgiftslämnarna till förfogande för besvarande av frågorna, har även lagt hinder i vägen för mera ingående och omfattande undersökningar rörande detta invecklade spörsmål. Yad först beträffar de enskilda företagen, hava av dem c:a 250 meddelat sifferuppgifter rörande den med 8-timmarslagens genomförande sammanhängande omkostnadsökningen (i regel avseende oförändrad produktion). Dessa uppgifter hava sammanställts i omstående tabell, av vars huvudsiffror här lämnas ett sammandrag: Antal företag Avlöningskostnader . . . Produktionskostnader . .

193 111

Därav (i %) sådana, för vilka uppgivits en kostnadsökning av under 10% 1 0 - 2 4 % 25—29^ 3 0 - 3 4 % 35—50% över 50% 8-8 7'2

725 703

9'9 12"G

47 54

10 2-7

31 T8

Det övervägande antalet av de tillfrågade hava stannat vid, att omkostnaderna ökats i ungefär samma mån, som arbetstiden förkortats, d. v. s. i genomsnitt med 10, 15 a 20 %. En närmare granskning av siffrorna i fråga synes dock giva vid handen, att man svårligen torde kunna tillerkänna dem annat än ett mera subjektivt och symtomatiskt värde såsom uttryck för den uppfattning i frågan, som är rådande inom vissa företagarkretsar. Vid en kritisk granskning faller det sålunda genast i ögonen, att procentsiffrornas fördelning och gruppering är nästan alldeles densamma, vare sig man lägger till grund de totala produktionskostnaderna eller den del av desamma, som utgöres av arbetslöner. Men det är oriktigt att vid bedömande av arbetslönen icke taga hänsyn till densammas synnerligen växlande procentuella betydelse i totalkostnaden vid olika slag av tillverkningar. Medan t. ex. inom verkstads- eller

84 Uppgivna kostnadsökningar på grund av 8-timmarslagen vid vissa förelag. Antal företag som Yrkesgrupp

lat upp gifter i detta avseende

Därav sådana, vid v i l k a avlönings- Antal företag kostnaderna ökats med {%)

g

p p. CD

i—1

1 CO

o 1 »-* •fi-

i—»

ta

CO

o 1 tO

os

iO

or

ii

1 1 1 00

— co

Därav sådana, vid vilka produktionskostnaderna ö k a t s med (%) som meddec oc lat upp- 0 o h-' h-' to o t o ' os ca .i- p gifter a O U\ o U' c p- i detta ao p1 p: 1 I - to1 1 1 1 1 P: CO avCO — t o CO CO CO •<i-»O: <1 seende CO *i

o

CD >1

•1 O :

CO

O •-S

1. Metall- o. maskinindustri . . . . därav: järnverk . . . . mek. verkstäder . annan järn- o. metallindustri . . 2. Jord-

o.

24 25

t

le

IE

s

5 6

7 4

£ 4

2 1

2 1

4 25

b

a

3 5

1 5

stenin-

3. Träindustri . . därav: sågverk snickerifabriker . 4. Pappers- o. grafisk industri . . därav: pappersmassefabriker . . . . pappersbruk och pappfabriker. . grafisk industri . 5.

58 CD

64 44 20

—

——

——

2 5

17 4

20 11

2 4

1 1

4 2

11 20

———

10 10

—

1——

—

—

—

i

—

4 2

3 1

1 — 1

— —

— —

2 ——— — 2 —

1 3

1 2

— —

— 3

— —

5 15

—

—

Livsmedelsindudärav: bagerier

——

. . . .

6. Textil- o. beklädnadsindtistri . . därav: textilindustri . . beklädnadsindustri

—

5 1

6 3

——

2 —

1 5

2 2

1 3

———

2 1

1 2

_

2 — 6

7 32

———

8 4

— —

1 1

1 1 1

7. Läder-, hår- och gummivaruindu8. Kemisk-teknisk i industri . . . . 9. Byggnadsverk10. Kraft-, belysnings- o. vattenverk

13, 14. Annan rörelse

%

193 100-0

.

2 15 35

|_

1 1

yrkes-

f antal Samtliga <

—

59 19 9

i

l-or H. 18-1 !s»3*8JI50-6 <n\'1-7, L-o]

1 1

o

M|| lOO'O (>9| 6'3 '>8V 19-8,' 21 C 12-61 3-4 D-9 L-s| 1-8

S5

järnmanufakturindustrien arbetslönerna faktiskt spela in i kalkylen med 65 å 75 %, intager vid bruksindustrien ofta råvarans pris just samma plats; därför måste man, såsom bl. a. en av yrkesinspektörerna framhållit, anse det vara förkastligt att generellt och utan vidare tala om arbetslönernas enorma inverkan på produktionen och att arbetstidslagen åstadkommit sådan fördyring av Sveriges produktion. För en utredning härav måste krävas mera objektiva och djupgående undersökningar efter enhetlig metod. Det ligger i sakens natur, att mycket olika resultat erhållas, om man i ena fallet uteslutande tager hänsyn till förädlingsarbetet vid en viss fabrik, men i det andra utgår ifrån, att det icke enbart är produktionen inom den fabriken eller verkstaden, som fördyrats, utan lägger härtill, att alla de materialier, som där komma till användning, och vilka i sin ordning till allra största delen representera arbetslöner, fördyrats i ungefär samma mån, som arbetstiden för de vid deras framställning sysselsatta arbetarna förkortats. Tillkomma vidare av samma skäl transportkostnadernas stegring samt arbetstidsförkortningens indirekta prisstegrande verkningar inom jordbruk, skogsbruk och annan råvaruproduktion, förstår man, huru tabellens toppsiffror kunna hava tillkommit. Men det torde få anses visst, att liksom ringarna av en i vattnet kastad sten efter hand bliva allt vidare men på samma gång allt svagare, så bli dylika siffror visserligen högre men på samma gång, genom mängden av felkällor, allt mera vanskliga och obestämda. Från de industriella sammanslutningarna föreligga likaså åtskilliga uppskattningar rörande produktionskostnadsökningen på grund av 8-timmarslagen, för vilka de framkalkylerade merkostnadernas svängningstal synes hålla sig omkring 15 å 20 % vid oförändrad produktion. Arbetarorganisationerna anse däremot, där de överhuvud göra några uttalanden i frågan, att produktionen ej nämnvärt fördyrats genom arbetstidsförkortningen, enär arbetsintensiteten i motsvarande grad ökats (jfr nedan). En mera detaljerad undersökning av produktionskostnaderna har blott meddelats av Sveriges pappersbruksförbund. Denna, vilken återges i bil. 2, sid. *66 ff., avser förhållandena år 1920 vid dels ett av de största pappersbruken i landet med tillverkning av tidningspapper, dels ett av de mindre pappersbruken med tillverkning av finpapper, vilket förädlas i största tänkbara utsträckning (till kuvert, skrivböcker m. m.). Av utredningen framgår, att den av 8-timmarslagen förorsakade kostnadsökningen per ton tidningspapper belöper sig till 8"4 % och per ton högförädlat finpapper till 11 '04 % av samtliga kostnader. Härvid har arbetslönen uträknats så väl i verkligheten som under förutsättning att lagen ej funnits. I sistnämnda fall har för varje särskilt material endast med-

•sr,

räknats sådan arbetskostnad, som i verkligheten berott på lagen i fråga. För rubriken »massaved» ha exempelvis alla kostnader för skogsarbete, flottning och frakt ansetts oberörda av lagen, varemot utgifterna för intumning, avräkning och lastning vid bruket ansetts bero av lagen. Med hänsyn till de växlande konjunkturernas särskilt störande inverkan på detta slag av beräkningar erbjuda kostnadskalkyler rörande av dessa växlingar relativt oberoende industrier och arbeten ett alldeles särskilt intresse. Sålunda beräknas fördyringen inom sockerindustrien uppgå till 2 å 3 öre per kg. socker (med under år 1922 gällande löner). Om 10 % ränta och amortering beräknas på den förut angivna kapitalinvesteringen, utgör den fasta kostnadsökningen ungefär 0*65 öre av ovannämnda 2 a 3 öre per kg. Att märka är, att detta uppgives uteslutande vara den direkta kostnadsökningen för arbetet med sockerframställningen. Den indirekta kostnadsökningen, bestående i av 8-timmarslagen framkallad fördyring av råvaror, materialier och förbrukningsartiklar, är icke medtagen och kan icke ens tillnärmelsevis angivas. Ur samma synpunkt intressera de kostnadsökningskalkyler, som erhållits från statliga och kommunala verk och myndigheter. Av försvarsverken uppges ökning av de fasta kostnaderna genom utvidgningar och nyanskaffningar ha ägt rum vid 3 arbetsställen, men i övrigt anges ingen sådan fördyring. Stegring av de rörliga kostnaderna, d. v. s. löneökningar utan motsvarande stegrad arbetsprestation, rapporteras från 18 arbetsställen och anses uppgå till 5—25 % av förutvarande löner. Fortifikationsbefälhavaren i Boden meddelar, att för arbete, som utföres på timlön eller ackord, har ingen fördyring inträffat, men väl för arbeten, som utföras genom månadslönare. Inom kommunikationsverkens rayon omförmäles ökning av de fasta kostnaderna i ett fall, nämligen för telegrafverkets verkstad med c:a 11 %: I övriga fall anges ingen fördyring, vilket dock beträffande järnvägsverkstäderna anses vara beroende på, att arbetstillgången varit ringa. Den med lönestegringarna sammanhängande kostnadsökningen, som genomgående förekommit, uppskattas till 6 a 9 %. Vid vattenfallsverkets anläggningar anges i tre fall ökning av de fasta (bostäder, maskiner etc.) och i sex fall av de rörliga kostnaderna (löneökning genom kompensation). Det anmärkes, att avlöningarna fullt kompenserats med hänsyn till den förkortade arbetstiden samt att tiden för vissa arbetens utförande förlängts, vilket medfört ökade allmänna kostnader. Enahanda uppgifter föreligga från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbeten, varvid även uppmärksamheten fästes på, att redskap och maskiner nu få stå obegagnade längre tid än förr samt att administrationskostnaderna måst ökas.

87 Att de egenartade tidsförhållanden, som rått under 8-timmarlagens hittillsvarande giltighetstid, ingalunda lämnat statens arbeten opåverkade, belyses särskilt genom den utredning järnvägsstyrelsen lämnat angående 8-timmarsdagens ekonomiska konsekvenser för statens järnvägar. Under hänvisning till denna utredning, som avtryckts i bil. 2, sid. *20 ff., må här blott nämnas, att densamma utmynnar i det totalomdöme, att under nuvarande exceptionella lågtrafik kostnadsökningen vid statens järnvägar på grund av arbetstidens förkortning är mindre betydande i förhållande till hela omslutningen, varemot vid en trafikintensitet, motsvarande statens järnvägars tekniska kapacitet, förkortningen av arbetstiden skulle medföra en betydlig ökning av kostnaderna. Att man genom sänkning av statens järnvägars standard i trafikhänseende till viss del kunnat kompensera lagens verkningar, ändrar givetvis därutinnan intet väsentligt. Vad här sagts, heter det, gäller väsentligen de rörliga kostnaderna, medan ökningen i de fasta kostnader, som kunna framkallas genom ökad kapitalinvestering, däremot icke torde bliva av någon större betydelse. I fråga om kommunernas verk och arbeten hava de siffermässiga uppgifter, som lämnats, sammanställts i nedanstående tabell: Ökning i %: Avlöningskostnader Produktionskostnader

under 10

10—24

25—29

5 12

o "

— 1

Dessutom har uppgift om, att kostnaderna ökats, utan närmare angivande av ökningens storlek eller fördelning på fasta och rörliga kostnader, lämnats från 17 företag. Beträffande de fasta kostnaderna uppgives från 7 platser, att ökning ägt rum, medan från 16 meddelas, att arbetstidslagen ej föranlett någon förändring. De rörliga kostnaderna hava enligt 56 uppgifter ökats, medan från 2 företag uppgives, att ingen ändring skett, i det ena fallet beroende på att 8-timmarsdagen redan förut under flera år tillämpats. Från ett av våra största elektricitetsverk skrives: »I stort sett har arbetstidslagen härstädes nedbringat den ordinarie arbetstiden från 57 timmar till 48 timmar per vecka, enär de nedsättningar, som gjordes närmast före lagens antagande, äro att anse som en förskottering. Denna sänkning av arbetstiden har dragit med sig ökad kostnad för den elektriska energiens alstring, föranledd dels av större personalutgifter för driften och dels av minskad utnyttjningstid för verken, varigenom de fasta kostnaderna måste fördelas på en proportionsvis lägre förbrukning.»

&8

11. Arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten. I fråga om arbetstidsbegränsningens inverkan å arbetsintensiteten falla omdömena ännu mera växlande än i fråga om sagda åtgärds inverkan på produktionskostnaderna, detta särskilt av den anledningen, att man härvidlag har att tillgå talrika uppgifter även från arbetarnas sida, och det ej blott från fackförbunden utan även från fackföreningar och verkstadsklubbar vid enskilda företag. arbetfTch Innan man ingår på behandlingen av detta material, synes det handarbete, nödvändigt att till sakens klarläggande göra vissa distinktioner.' Det är sålunda nödvändigt att skilja mellan å ena sidan maskinarbete, å den andra manuellt arbete. I fråga om maskinarbete åter har man att göra åtskillnad mellan sådana maskiner, som äro helautomatiska, d. v. s. vid vilka maskinen uträttar sitt arbete utan egentlig medverkan av mänskligarbetskraft, vars roll sålunda uteslutande är av övervakande natur, och halvautomatiska maskiner, vilka fordra någon medverkan från arbetarnas sida. Vid de förra är varje ökning av produktionen genom åtgörande av arbetarna utesluten. Vid de senare åter är det möjligt, att arbetarna genom större iver och påpasslighet kunna öka maskinernas prestation. Inom den egentliga industrien utföres den övervägande delen av arbetet med maskiner av dessa båda huvudslag, och den del av produktionen, där det manuella arbetet fortfarande spelar en huvudroll, utgöres i huvudsak av hantverket. Förutom den inom resp. näringsgrenar rådande arbetstekniken, dess art och utveckling under den senaste tiden, är det för bedömande av här ifrågavarande spörsmål jämväl av vikt att känna en hel rad av andra faktorer, såsom den — inom olika näringsgrenar, som förut påpekats, mycket växlande — förkortning av den effektiva arbetstiden lagstiftningen faktiskt medfört, vidare eventuella förändringar i arbetets organisation och arbetsstyrkans sammansättning, huruvida arbetarna övervägande avlönas med tidlön eller med ackordslön, tonlön, premielön e. d. lönesystem, varigenom lönebeloppet i väsentlig mån göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten, o. s. v. Erinras må i detta samband om, att spörsmålet i fråga blott är av betydelse med avseende på de egentliga tillverkningsarbetarna, medan man i fråga om distributions- och transportarbetare o. d., vilka, som svenska handelsarbetareförbundet skriver, »utföra sitt arbete på order och ej på ackord», knappast kan tala om en efter arbetseffekten någorlunda mätbar arbetsintensitet. Mot bakgrunden av dessa förhållanden böra ses de uttalanden och

89 Uppgifter rörande förändringar i arbetsintensiteten [enligt uppgifter från arbetsgivare (form. 2: a) och arbetare (form. 2: b)]. (i %) fall, då arbetsintensiteten efter arbetstidsAntal företag, Därav förkortningen uppgives hava blivit vilka meddelat uppgifter oförändrad minskad ö k a d i detta avseende i a l l m ä n h e t vid vissa arb.

Yrkesgrupper

1. Metall-

o.

ag.

a.

ag-

a.

ag.

a.

ag.

297 94 164

229 68 144

734 73-4 73-8

8-3 5-9 9-7

23 1-1 1-8

91-7 94-1 90-3

14-9 17-0 14-0

71-8

7-7

87-5

4-2

94-1 909

12-8

. .

39 72

124 62 02

79-7 90-0 G7L

8-9 3-2 14-5

—

. .

192 107 85

911 96-8 85-5

8-9 6-5 11-7

96 38

81 30

86-5 81-6

9-9 3-3

90-1 96-7

4-2 2-G

8 50 174 37 26 1 110

11 40

75-0 920

17-5

125 4-0

95 30 15 2 48

89-7 94-6 100-0 100-0 85-5

12-6 13-3 20-0

4-0 5-4

100-0 82-5 86-4 86-7 73-3

10-4

4-5

maskinindustri

mek. verkstäder . . annan järn- o. metall2. Jord- och stenindustri

snickerifabriker

4. Pappers- o. grafisk ind. . därav: pappersmassefabr. . pappersbrak o. pappgrafisk industri . . 5. Livsmedelsindustri

. . .

sockerbrak . . . . tobaksindustri . . .

;

2-G

7-6 6-8 9-1

896 71-4 82-5 43-7

66 44 22

56 40 16

74-2 72-7 77-3

28-G 17-5 56-3

7. Läder-, håro.gummiv.-ind. 8. Kemisk-teknisk industri . därav: tändsticksfabriker . annan kemisk-teknisk industri . . .

71 21 9

81-5

16-9

13-0

78-G

9-5

10-7

83-1 90-5 1000

16-7

10-7

83-3

9. Byggnadsverksamhet . . 10. Kraft-,belysn.-o.vattenverk

78-6 93-8

—

88-9

— —

11. Handel

33-3

83-3

94-1

13, 14. Annan

—

77-0

och varulager

. .

yrkesrörelse . (antal Samtliga»!

—

—

ag-

a.

—

9-4 8-5 10-4

—

7-7

—

2-8

—

—

11-4 3-5 21-2

—

6-2 13-2

—

12-5

— 100-0 — — — 667 5-9

100-0

—

—

— —

6-7

loo-o

6. Textil- o. beklädnadsind. . därav: textilindustri . . . beklädnadsindustri .

12. Landtransj)ort

a.

10-0 7-6 11-4

—

—

—

10-6 91 13-6

—

5-5

—

10-7

—

—

v 10-7

— — — — —

— — — — —

6-2 11-1 16-7

— 230

1,058

100-0

81-0

11-7

88-2

7-0

0-1

8-G

— — — — — '.—

omdömen i detta vanskliga spörsmål, vilka inkommit till undersökningen. Betraktas först de uppgifter i detta avseende, som föreligga från arbetsgivare och arbetare vid särskilda företag, sådana dessa sammanställts i 12—222653.

90 Arbetsinten- omstående tabell, befmnes det, att det övervägande flertalet arbetsgivare 8% ändringår'eller 81'o % av samtliga uppgivit arbetsintensiteten hava blivit oförändinom det en- rad efter arbetstidsförkortningen. Däremot är det blott 11'7 % av arberingsiivet. tarsvaren, som hylla denna uppfattning, varvid i regel tillfogas, att arbetsintensiteten redan genom utvecklad arbetskontroll och kristidens nödtvång till stegrade inkomster varit så uppdriven, att den ej vidare kunde ökas. Det övervägande flertalet arbetare eller 88'3 % av samtliga hava i stället hållit före, att arbetsintensiteten ökats, ofta i den grad, att man nu utför lika mycket arbete på den kortare arbetstiden som förut på den längre. Av arbetsgivarna är det däremot endast ett hundratal (10'4 % av samtliga), som ansett, att arbetstidsreformen på ett eller annat sätt verkat främjande på arbetseffektiviteten. Och av dessa förklara två tredjedelar, att uttalandet endast gäller vissa angivna arbeten, företrädesvis ackordsarbeten, eller viss kortare tid, merendels de närmaste månaderna efter reformen. Andra betona, att ehuru arbetet nu går fortare, har det blivit mera vårdslöst och nervöst, så att kvaliteten försämrats och mer varor måste kasseras. Siffermässiga uppgifter föreligga blott från några få företag. Vid ett tegelbruk ha verkställts beräkningar rörande produktionen av 10" murtegel och IV2" dräneringsrör, vilka var för sig produceras i ungefär lika kvantiteter och sammantagna innefatta 4/:> av brukets tillverkning. Beräkningarna, vilka avse ett lag om 18 personer (utom ugnsarbetare och brännare), giva vid handen, att genomsnittliga tillverkningen av murtegel utgjorde per timme: 1919 2,300 st., 1920 2,450 st. och 1921 2,460 st., medan beträffande dräneringsrör motsvarande siffror utgjorde resp. 2,680, 2,800 och 2,980. Man kunde sålunda anteckna en produktionsökning 1919—1921 av resp. 7'o och 11"2 %. En arbetsgivare meddelar, att för kalkbrottsarbetare arbetsprodukten var 1918 med 58 timmars arbetsvecka 0'93o ton per timme 1919 1920

» »

54 48

» »

» »

0*812 0*814

» »

» »

» »

1921 » 48 » » 0'862 » » » Från ett järnbruk uppges, att ökning av arbetsintensiteten visserligen i några fall kunnat konstateras, men att denna icke varit en följd av arbetstidens förkortning utan i stället av dess konsekvens, den minskade arbetsförtjänsten. I de fall, där icke full kompensation lämnats, har nämligen den mindre förtjänsten sporrat till ökade ansträngningar för att på denna väg erhålla kompensation helt eller delvis. Där

ill

kompensationen från början varit fullständig, har ingen ökning i arbetsintensiteten kunnat konstateras. Man kan härvid uppdraga en tydlig analogi med konsekvenserna av den första allmänna lönereduceringen den 1 febr. 1921. Denna medförde en alldeles påtaglig ökning i arbetsintensiteten på områden, där möjlighet fanns att härigenom motverka reduceringens inverkan på arbetsförtjänsten. Man påpekar också, att förbättrade tekniska anordningar nog spelat sin roll, ehuru man sökt se bort härifrån. Intressant är ett uttalande av chefen för ett av våra allra största industriföretag, innebärande, att vid varje välorganiserat företag arbetseffektiviteten alltid bör vara stadd i ökning under inverkan av successivt fortgående tekniska och organisatoriska förbättringar samt personalens fortskridande uppövnicg och träning i sina resp. göromål. Den mera optimistiska syn på arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsintensiteten, som varit rådande inom nu nämnda arbetsgivargrupp, motväges därigenom, att ett föga mindre antal arbetsgivare, nämligen 91 eller 8'6 % av samtliga, uppgivit, att arbetsintensiteten efter lagens genomförande minskats. Några företagare söka också med sifferuppgifter närmare belysa dessa sina uttalanden. En margarinfabrik har gjort en undersökning för tvenne tillfällen, då fabrikens arbetskapacitet var till fullo utnyttjad, nämligen mars 1913 och april 1922, varvid produktionen per dag och arbetare befanns utgöra resp. 122"i och 101*4 kg. Vid bedömande av dessa siffror bör beaktas, att visserligen produktionskapaciteten 1922 något uppdrivits genom anskaffandet av vissa arbetsbesparande maskiner, men å andra sidan var särskilt inslagningsarbetet då mera tidskrävande på grund av större efterfrågan på 72 kg.-förpackningar. Inom en fabrik för järnmanufaktur hava undersökts vissa individuella arbetares prestationer i medeltal dels för åren 1917—20 (före arbetstidslagen), dels för senare halvåret 1920. Resultaten återgivas här nedan: Bultsmed Medeltal styck I före lagen . . . 541 per timme \efter > . . . 521 Ökning(+),resp. miskn. ( - ) , * . -3"7

^ m -

Bult.

b

c

preLre

Sangare

279 268 -3"9

386 346 -KH

592 580 -2-0

252 278 +10'3

M tter_ gangare

gkruv. svarvare

627 695 +K>8

49 54 +10-2

*ti^ av bult 2,195 2,809 +28'0

Utvecklingen har här sålunda varit skäligen olikartad beträffande olika slag av arbetare, men har minskning varit att anteckna för huvudgrupperna.

02 Ett järnverk skriver, att arbetsintensiteten ej ökats på grund av den kortare arbetstiden. Detta är utan vidare givet för masugnar och stälugnar, där ugnens gång bestämmer produktionens storlek. Beträffande valsverken har en särskild undersökning verkställts med följande resultat: 1913 1914 Genomsnittlig utvalsning i kg. per vällugnstimme 873

1915 1916

1,091

1,056

94G

, .J.J 2o0, ...w

1,162

1,026

1 hälft. 2 hälft, 987

Härav framgår, att utvalsningen sista halvåret 1920 sänkts, vilket starkt bryter av mot den eljest genomgående, enligt bolagets uppgifter till tekniska framsteg hänförliga, långsamma stegringen av produktionen. Från ett annat järnverk hava meddelats statistiska uppgifter över produktionen av tunnplåt under de veckor olika år, då likvärdig tunnplåt utvalsats under hela veckan. Av denna framgår, att produktionen i kg. per man och arbetstimme under de olika åren utgjorde: 1917 10-8

1918 10-8

1919 107

1921 89

Arssiffran 1921 leder emellertid tanken på, huruvida icke anledningen till nu berörda företeelse mindre bör sökas i 8-timmarsdagen än i den rådande depressionstiden med dess konsekvenser av lönenedsättningar, arbetstidsförkortningar och personalavskedanden. En närmare granskning ur denna synpunkt av föreliggande material synes ge vid handen, att sistnämnda förhållanden återverkat på arbetarna på två helt olika sätt. Vid vissa ackordsarbeten hava arbetarna sökt uppdriva sin arbetsintensitet till det yttersta för att även vid reducerade lönesatser och förkortad arbetsvecka söka i möjligaste mån bibehålla sin förutvarande dagsförtjänst, och har då vid införande av exempelvis 40 timmars arbetsvecka arbetsgivaren kunnat konstatera en väsentlig ökning av arbetsintensiteten. På andra håll har det däremot varit orderstockens katastrofala nedgång och de allt talrikare avskedandena, som företrädesvis påverkat arbetarna och föranlett dem att minska arbetsintensiteten genom att i möjligaste mån »uttänja» förefintliga arbeten i den ofta bedrägliga förhoppningen att därigenom för något längre tid kunna säkerställa arbete och anställning åt sig och sina kamrater. Övergår man därefter till de olika arbetsgivar-, arbetsledar- och arbetarorganisationernas uttalanden, möta samma inbördes motstridiga synpunkter och påståenden. Svenska arbetsgivareföreningen håller före, att inom den svenska storindustrien den arbetstakt, som blivit den vanliga vid en maskin, blott bibehållits, i bästa fall med någon ökning en kor-

93 tare tid omedelbart efter förändringen i arbetstiden. I detta huvudorganisationens uttalande instämma i stort sett samtliga föreningens yrkesförbund och övriga tillfrågade arbetsgivarorganisationer, där de ej rent av anse sig kunna konstatera en minskning. Vad hantverket angår, är detta endast till en mindre del organiserat inom svenska arbetsgivareföreningen, och denna anser sig därför icke kunna fälla något omdöme om förhållandena inom hantverket i stort sett. Från den del av hantverket, som tillhör föreningen, har emellertid rapporterats, att någon ökad arbetsintensitet efter arbetstidslagens genomförande icke förmärkts. Sveriges hantverksorganisation håller före, att allmänna åsikten inom hantverket är, att om någon inverkan på arbetsintensiteten blivit en följd av lagen, detta snarare torde vara en minskning än en ökning. Detta uttalande stödes även genom en granskning av de yttranden, som föreligga från de särskilda orternas hantverksföreningar. Av 61 föreningar, som besvarat frågan, anse 42, att någon förändring i arbetsintensiteten icke inträtt i och med lagens genomförande, 2 att intensitetsökningen varit »ej nämnvärd», 2 att ökning endast förekommit »i vissa fall» och 1 (Yinslöv) att ingen ökning kunnat förmärkas »utom möjligtvis i ackordsarbete». Härtill kommer 1 (Ockelbo), som yttrar: »Till en början visade det sig, att arbetsintensiteten var större, men snart nog sjönk den till samma nivå som före lagens ikraftträdande.» Tillhopa 48 föreningar (c:a 80 %) anse således, att lagen praktiskt taget icke haft någon inverkan på arbetsintensiteten. För lagen något ogynnsammare uttalanden hava gjorts av 6 föreningar, vilkas svar gå ut på, att de icke hava märkt någon ökning av arbetsintensiteten utan snarare en nedgång. Bland dessa äro föreningarna i Norrköping och Visby, av vilka den senare skriver: »Om någon ändring i arbetsintensiteten försports, så har den åtminstone icke varit till det bättre. Tvärtom rapportera några mästare, att de funnit ökad slöhet.» Andra hantverksföreningar anse sig kunna taga steget fullt ut och förklara, att arbetstidsförkortningen medfört en m i n s k n i n g av arbetsintensiteten. Dessa äro föreningarna i Stockholm, Ödeshög (som anger orsaken vara extraarbetet å fritid), Karlshamn, Kristianstad, Osby och Härnösand. .Mot dessa står föreningen i Haparanda, som svarat, att arbetsintensiteten genom ackordssystem och bättre övervakande av arbetet har kunnat icke oväsentligt uppdriva s. Synes sålunda i fråga om normalarbetsdagens inverkan på arbetsintensiteten opinionen inom arbetsgivarkretsar vara skäligen enhetlig, är den det ej mindre bland arbetarna, men den gemensamma plattformen

ill

är här, att reformen haft en gynnsam inverkan på arbetsintensiteten och att produktionen per huvud och timme blivit i större eller mindre grad ökad. Svenska typografförbundet fäster uppmärksamheten på, att 8-timmarsdagen för maskinsättarna varit gällande i 25 år och konstaterar, att de svenska maskinsättarnas arbetsintensitet är bland de högsta, vilket bestyrkes bl. a. därigenom, att i Sverige en maskinsättare för att anses som utlärd skall kunna sätta 6,500 typer per timme vid en satsbredd av 40 bokstäver men i Norge och Danmark endast 5,400. Givetvis skulle det vara synnerligen önskvärt att kunna sammanjämka arbetsgivarnas och arbetarnas motsatta uppfattningar i arbetsintensitetsfrågan och söka åstadkomma en möjligast objektiv utredning rörande detta viktiga spörsmål. Tyvärr hava parterna själva sammanbragt föga av bevismaterial, lämpat att läggas till grund för en dylik prövning. Det är blott i ett eller annat fall man härvid har möjlighet till kritisk granskning, exempelvis beträffande sågverksindustrien. Sågverksförbundet har ansett, att någon förhöjande inverkan av den begränsade arbetstiden på arbetsintensitet eller arbetseffektivitet icke kan konstateras, medan svenska sågverksindustriarbetareförbundet förmenat, att intensiteten höjdes med c:a 10 % år 1920. Sistnämnda uppfattning baserar sig antagligen därpå, att år 1920 ökades, samtidigt med förkortningen av arbetstiden, 1919 års ackordslöner med 16 %, men det för år 1920 uppnådda genomsnittsresultatet av ackorden företedde en ökning av c:a 10 % utöver det beräknade. Nu uppgår emellertid denna skillnad emellan beräknad förtjänst och uppnådd förtjänst till alldeles samma procent som den ovan (sid. 77) påvisade skillnaden mellan nominell och effektiv arbetstid före lagens tillämpning, och ökningen i arbetseffekt per arbetstimme torde sålunda på goda grunder vara att anse som skenbar och huvudsakligen bero på, att arbetstiden numera kan till fullo utnyttjas på grund av träffade överenskommelser och organisatoriska förändringar. I syfte att möjliggöra ett djupare inträngande i denna stridsfråga synes det vara lämpligt att taga del av de erfarenheter, som gjorts av personer i mera opartisk ställning, exempelvis industriens »underbefäl», vilket ju måste anses intaga en mellanställning mellan arbetsgivare och arbetstagare och genom sitt dagliga arbete komma i direkt beröring med just denna sida av 8-timmarslagen. S v e r i g e s a l l m ä n n a v e r k m ä s t a r e f ö r b u n d anser, att det på grundval av de uppgifter, som föreligga från dess 121 lokalavdelningar, är synnerligen svårt att skapa sig en riktiguppfattning om lagens inverkan på detta område. I ungefär hälften av svaren meddelas, att ingen ändring förekommit, medan 18 avdelningar

95 hålla före, att arbetsintensiteten ökats, i ett fall med ända upp till 25 % och 6 avdelningar anse erfarenheterna ge vid handen, att arbetsintensiteten »i viss mån» ökats. Vid 3 företag uppgives lagen ha föranlett sämre arbetsprestation än tidigare. I ett fall har arbetseffektiviteten blivit större endast beträffande de kvinnliga arbetarna. En avdelning skriver, att vid lagens ikraftträdande prestationsförmågan hos arbetarna väsentligt nedgick, men att den nu uppnår samma effektivitet som tidigare. Slutligen meddelar en avdelning, att arbetsintensiteten kvantitativt sett ökats, men att detta skett på bekostnad av arbetets utförande och kvalitet. Av intresse äro vidare de uppgifter, som föreligga från statens och Arbetsintenkommunernas arbeten, särskilt byggnads- och anläggningsarbeten o. ä.,stäendringar" där tekniska anordningar och förbättringar icke i så hög grad kunna vid statens förändra och undanskymma det rent manuella arbetets prestationer. °nerno8 arI fråga om statens arbetare meddela försvarsverkens arbetschefer, beten. att beträffande 22 arbetsställen arbetsintensiteten uppgivits vara oförändrad, i två fall sämre än förr och blott i tre åtminstone delvis ökad. Bland dessa är f l o t t a n s v a r v i Stockholm, varest någon ökning iakttagits beträffande nytillverkning i större skala, däremot icke i allmänhet och i andra fall. På särskild förfrågan har varvschefen meddelat, att omdömet baserar sig på standard- eller masstillverkning av vissa artiklar inom min- och torpeddepartementen, och att ökningen förmodligen beror därpå, att arbetarna erhållit större vana vid tillverkning av ifrågavarande artiklar, varigenom tillverkningshastigheten ökats. P å grund av denna tillverknings skiftande art och ringa omfattning i förhållande till varvets övriga arbeten hava emellertid icke kunnat erhållas sifferuppgifter, exakt belysande arbetsintensitetens förändringar under en längre tidsperiod. Så har däremot förhållandet varit beträffande ett annat av statens fabriksföretag, nämligen K a r l G u s t a v s s t a d s g e v ä r s f a k t o r i i Eskilstuna. Här äro arbetsförhållandena i nästan enastående grad sådana, att de möjliggöra en noggrann, siffermässig beräkning av arbetsintensiteten och dess utveckling. Den svenska tillverkningen av mausergevär för arméns behov, som upptogs åren 1899/1900, har sedan dess, i fråga om fabrikationssättet, i stort sett icke undergått några som helst förändringar, utan drives alltjämt i enlighet med de metoder, som utexperimenterats vid den tyska vapenfabriken i Obendorf. Arméns gevärstyp har bibehållits oförändrad, och faktoriets maskinella uppsättning, vilken levererats av nämnda tyska fabrik, var redan från början fullt färdig och bragt till teknisk fulländning. Dessa förhållanden medverka till, att en undersökning av arbetsintensiteten och dess växlingar vid ifrågavarande faktori måste anses lämna alldeles särskilt exakta och tillförlitliga resultat, enär föränd-

96 ringar härvidlag icke, såsom så ofta eljest inom industrien, åtminstone delvis måste tillskrivas orsaker av teknisk art, utan så gott som uteslutande kunna anses bero på den enskilde arbetarens arbetsprestation. Dessutom underlättas genomsnittsberäkningar rörande här ifrågavarande förhållanden genom den vid fabriken mycket långt drivna arbetsspecialiseringen samt den betydande användningen av halvautomatiska arbetsmaskiner, vilkas handhavande i regel icke kräver någon längre yrkesutbildning hos arbetarna. De arbetare, som äro sysselsatta med den egentliga gevärstillverkningen, avlönas i det stora flertalet fall efter ackord med betalning per tillverkat gevär, karbin o. s. v. För varje arbetare antecknas noggrant utgjorda arbetstimmar och uppburen arbetsförtjänst. På grundval härav kan ett i det närmaste exakt uttryck för den genomsnittliga arbetsintensiteten per arbetare och tidsenhet erhållas genom att sätta nämnda ackordspris i relation till den uppnådda medelförtjänsten. Den på denna väg ernådda siffran, vilken sålunda uttrycker antalet per arbetare och tidsenhet producerade gevär, måste anses vara skäligen representativ och tillförlitlig, då den avser ett så stort arbetarantal som 200—500 man. För en specialundersökning rörande 8-timmarsdagens inverkan på arbetseffektiviteten ligga förhållandena ävenledes gynnsamt till, då nämnda arbetstid vid faktoriet tillämpats fr. o. m. år 1919 och man alltså kan direkt sammanställa arbetsintensitetssiffrorna för trenne »normalarbetsdagsår» med motsvarande beträffande nitton år med längre arbetstid. En sammanfattning av ifrågavarande siffermaterial för tiden fr. o. m. år 1900 t. o. m. år 1921 lämnas i vidstående tabell, vilken, i vad den rör perioden 1900—1912, uppgjorts med användande av en tidigare undersökning av docent Karl Petander 1 , medan siffrorna för åren 1913—1921 erhållits vid besök på ort och ställe genom välvilligt tillmötesgående från faktoriets styresman och arbetsledare. I tabellen angives först arbetarantalets' förändringar under perioden och därefter medelarbetsförtjänsten per år, vilken siffra emellertid avser icke blott de vid den egentliga gevärstillverkningen sysselsatta arbetarna, utan även dagsverkare och dylika. Därefter följer en serie indextal, utvisande ackordsprisets per gevär årliga förskjutningar, och slutligen följa arbetsintensitetssiffrorna (antal gevär tillverkade per arbetare och timme av därmed sysselsatta arbetare), belysta av tvenne serier indextal, varvid till grund för beräkningen lagts i ena fallet produktionen år 1900, i det andra under varje närmast föregående år. Innan tabellens siffror upptagas till behandling, må emellertid beröras vissa faktorer, som i någon mån kunde antagas förringa deras värde som mätare på arbetsintensiteten, åtminstone vad beträffar de senaste redovisningsåren. Till att börja med faller det i ögonen, att arbetarantalet under vissa perioder visat betydande växlingar år från år. Man skulle nu kunna tänka sig, att en starkare minskning av arbetarstammen i främsta rummet skulle drabba de mindre arbetsamma och dugliga elementen och sålunda medföra ett urval, som i och för sig borde föranleda en stegring av den genomsnittliga arbetsintensiteten. Omvänt borde starkare ökning och därmed följande »utspädning» av arbetarstocken förväntas bidraga till en sänkning av effektiviteten. En blick på siffrorna visar emellertid, att nämnda faktorer icke synas behöva tillmätas någon större betydelse. Exempel ger krigsåret 1915, under vilket en mängd nytt folk intogs vid faktoriet, men likväl blott kan konstateras en nästan omärklig nedgång i arbetsintensiteten. Å andra sidan företer år 1910, då även en betydande nyrekrytering ägde rum, en väsentlig stegring av intensiteten, vida starkare än exempelvis åren 1909—1914 med deras kraftiga reducering av arbetsstyrkan. En motsvarande inverkan synes härflyta därav, att arbetarna i växlande utsträckning fått tjänstgöra ej vid den direkta tillverkningen utan vid handräckningsarbeten av olika slag, såsom bygg1 Karl Petander: Arbetsintensiteten inom Sveriges mekaniska verkstadsindustri (Nationalföreningens mot emigrationen undersökningar rörande svenskt näringsliv IV), Stockholm 1916, sid. G6 ff.

97 År

Medelförtjänst Antal gevär, tillverkade Antal per arbetare och per arbetare och timme arbetare pris per: timme, kr. (i genomgevär, snitt per indextal , , , index- kedjel år) absolut , ,, indextal2 absolut i , | 1 tal

540 497 457 429 420 416 417 417 397 329 292 277 256 256 260 511 636 590 475 380 270 203

1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

043 100 0-45 105 0-47 309 0-47 109 0-48 112 048 112 048 112 0-50 j 116 052 121 0-54 126 0-55 128 0 57 133 057 133 060 140 062 144 0-62 144 0-69 160 0-77 179 0-86 200

l-oo 1-02 1-04

233 237 242

100 95 90 90 81 78 78 78 78 78 77 77 77 77 77 77 78 81 82 95 95 94

0-0237 0-0265 0-0292 00292 0-0297 0-0341 0-0344 0-0356 0-0372 00387 00396 00412 0-0412 0 0433 00450 0-0449 0-0495 0-0527 0-0582 00587 0 0597 0'0617

112 123 123 125 144 145 150 157 163 167 174 174 183 190 189 209 222 246 248 252 260

100 112 110 100 102 115 101 103 104 104 102 104 100 105 104 100 110 106 110 101 102 103

nåds- och reparationsarbeten. Denna felkälla motväges dock bl. a. därav, att samtliga arbetare plägat i tur och ordning användas än i faktoriet, än på handräckning. Man synes sålunda i stort sett kunna bortse från nu antydda felkällor och tillmäta tablåns siffror vitsord. En första blick på talen för arbetsintensitetens utveckling under hela perioden ger vid handen, att en nära nog oavbruten stegring ägt rum under denna tid. År 1921 företer sålunda en siffra, mer än 21/? gånger större än utgångsårets. Under de första åren var ökningen, såsom i regel brukar vara fallet, då ett nytt arbete påbörjas, i mån av träningens fortgång ganska betydande för att sedermera efter hand bli svagare. Vidare framträder en påtaglig överensstämmelse mellan arbetsintensitetens höjning och den sänkning av ackordspriset, som vid olika tillfällen ägde rum under periodens förra hälft. Mot en reducering av ackordspriset svarar sålunda i regel en förbättring av arbetsintensiteten, vilket förhållande torde hava sin naturliga förklaring däri, att arbetaren sökt uppbjuda sin förmåga för att bibehålla sin sedvanliga arbetsförtjänst. Något annorlunda har utvecklingen tett sig under krigsåren. Med år 1915 ökades tillverkningen högst avsevärt och arbetsstyrkan blev mer än fördubblad, samtidigt som även ackordssatserna något höjdes. Som förut anmärkts, kännetecknades nämnda år av en svag tillbakagång i arbetsintensiteten, men med år 1916 vidtog åter en kraftig ökning, vilken fortsatte till år 1918 och väl till icke oväsentlig del stod i samband därmed, att under dessa år ackordspriserna synas hava stegrats väsentligt långsammare än levnadskostnaderna, låt vara att man vid bedömande av tabellens priser måste taga hänsyn till, att jämväl ackordsarbetarna då uppburo dyrtidstillägg på timlönen. 1

1900 års tal = 100.

13—222353.

2 Varje föregående års tal = 100.

98 Sedan efter krigets slut behovet av gevär blivit vida mindre, började under år 1918 fabrikationen väsentligt inskränkas och arbetsstyrkan reduceras. Fr. o. m. år 1919 infördes därjämte 8 timmars arbetsdag, i samband varmed ackords- och timlönerna såsom kompensation för arbetstidsminskningen höjdes med 15 %. Riktas nu uppmärksamheten på arbetsintensitetens utveckling under åren 1919—21, utvisa jämförelsetalen, att denna alltjämt stegrats, visserligen i betydligt svagare tempo än under krigsåren, men i fullt samma utsträckning som under tiden närmast före krigsutbrottet. Följden härav har blivit, att arbetseffektiviteten under dessa år synes hava legat på en högre nivå än någonsin tillförne. Undersöker man, i vad mån angivna övning kunnat hålla jämna steg med arbetstidens nedsättning, befinnes per vecka och arbetare räknat 1919—21 års produktion visserligen hava nedgått med 7 °ö från år 1918, då arbetstiden var 53'5 timmar per vecka, men däremot ökat med 8 % från åren 1913—17 och med 29 % från 1908 — 12, under vilka båda femårsperioder arbetstiden uppgick till 56'5 timmar.

Vid komnmnikätionsverken anses arbetsintensiteten genomgående ej ökad. Beträffande järnvägarnas byggnadsarbetare anges dock, att särskilt med hänsyn till krisårens sociala arv, tillräcklig erfarenhet för frågans rätta bedömande ännu icke vunnits. Vid statens väg- och vattenbyggnadsarbeten har endast i ett fall konstaterats någon ökning (vid ackordsarbete), medan eljest genomgående meddelas samma eller sämre arbetsintensitet än förr. Dock påpekas från flera håll, att lagen icke ensam bär skulden till den sjunkande arbetsintensiteten, utan torde denna företeelse även bero pä rådande abnorma förhållanden. I ett fall lietecknas tillbakagången som en allmän kristidsföreteelse, vartill dock arbetstidslagen torde vara ej så litet bidragande. Från Luleälvens kraftverksbyggnader skrives rörande denna punkt, att arbetsintensiteten varit sjunkande efter införande av den kortare arbetstiden, men kunde detta ej tillskrivas denna förändring, utan det allmänna tidsläget med dess depraverande tendenser. Givetvis borde arbetsintensiteten vid kortare arbetstid kunna uppökas, och detta hade kanske inträffat i speciella fall, men som totalomdöme måste sägas, att så ännu ej skett. StadsJcommunenias drätselkammare och arbetschefer svara i det stora flertalet fall, att arbetsintensiteten icke ökats efter 8-timmarsdagens genomförande. Tvärtom har å vissa orter konstaterats tillbakagång, vilken dock delvis ansetts stå i samband med den förlängda fritidens ogynnsamma inverkan. Endast mera undantagsvis (inalles G fall) meddelas, att någon förbättring iakttagits i förevarande hänseende. Sålunda uppgives från Stockholms byggnadskontor och renhållningsverk samt drätselkammaren i Värnamo, att arbetsintensiteten ökats, dock endast vid ackordsarbeten. E n arbetschef anför, att stegring i vissa fall kunnat förmärkas bland medelålders och yngre verkstadsarbetare. I intet fall har stegringen angivits som betydande. Svenska kommunalarbetareförbundet åter gör gällande, att arbets-

99 tidsminskningen genomgående inverkat fördelaktigt på arbetsintensiteten. Även de enskilda kommun alafbetargrupper, som besvarat denna fråga, äro i regel av den uppfattningen, att arbetsintensiteten och arbetslusten förbättrats. Från flera håll betonas, att numera samma arbetsprestation fullgöres på 8 timmar som förut på c:a 10 timmar, varför en ökning av intensiteten måste ha ägt rum. I de fall (7), då så icke anses ha varit fallet, uppges i allmänhet, att intensiteten redan tidigare varit uppdriven till den högsta möjliga, vårtor ingen ändring kunnat ifrågakomma.

12. Arbetstidsförkortningens sociala verkningar. När lagen om arbetstidens begränsning genomfördes, anfördes såsom huvudsakligt skäl för den nya lagstiftningen, att den kunde förväntas medföra goda sociala verkningar. Den skulle sålunda bidraga till förbättring av arbetarnas hemliv och husliga förhållanden, möjliggöra foldern ett mera hygieniskt levnadssätt, öka deras intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning o. s. v. Det måste därför anses ligga vikt uppå att söka utröna, huruvida och i vad mån nämnda gynnsamma sociala verkningar gjort sig märkbara under lagens hittillsvarande giltighetstid. Det måste då med styrka framhållas, att de svårigheter, som resa Svårigheter sig mot en undersökning av 8-timmarslagens sociala verkningar, knappast re°dningUav äro mindre än de, vilka på sätt ovan antytts bidragit att störa och för- 8-timmarssvåra utredningen av reformens konsekvenser nr ekonomisk synpunkt, ^{alcrk-" Sålunda framhåller landssekretariatet, att för konstaterande av sociala nhigar. förändringar av den karaktär, varom här är fråga, det av helt naturliga skäl kräves ett längre utvecklingsskede än ett par år, liksom även den rådande arbetslösheten och andra av kriget föranledda destruktiva samhällsföreteelser torde försvåra och förrycka objektiviteten av en dylik undersökning. En meddelare till den enquete i frågan, som anordnats av svenska kyrkans diakonistyrelse, anser, att han för sin del icke vågar göra något uttalande om 8-timmarslagens sociala verkningar, och skriver: -Huvudskälet varför man ännu ingenting vet är, att den ofrivilliga arbetslösheten åtminstone ute på bruken inträdde alldeles samtidigt med 8-timmarslagen. Med arbetslösheten inträda visserligen yttre betingelser för bildningssökande men också en oerhörd psykisk depression, som verkar hämmande även på förut rätt så vakna människor; på den stora massan verkar den mycket tyngande, allt derangeras.» — »Det är för tidigt att nu fråga efter 8-timmarsdagens verkningar», yttrar stockholmsavdelningen av den stora, av landets samtliga ledande arbetarorga-

100 nisationer uppburna sammanslutningen arbetarnas bildningsförbund. »Dess verkningar komma icke att kunna konstateras, förrän vi få genomleva några i ekonomiskt avseende normala år. Krigs-, kris- och arbetslöshetsperioderna göra det omöjligt att nu få fram ett rätt bedömande, ty det kan ju ifrågasättas, om ej dessa kriser äro värre fiender till bildningsarbetet än den långa arbetstiden.» Det ligger i sakens natur, att, särskilt i närvarande stund, en utredning av arbetstidsförkortningens sociala verkningar måste hava sin mycket bestämda begränsning. Detta betingas redan därav, att man vid en sådan undersökning blott i mycket ringa grad kan röra sig med siffermässiga, statistiskt gripbara fakta utan i huvudsak är hänvisad till subjektiva omdömen. Det var därför av synnerlig betydelse att söka erhålla dylika uttalanden från sådana organisationer och personer, vilka genom sin ställning och sitt arbete kunna förväntas sitta inne med grundlig inblick i och möjligast opartisk syn på här ifrågavarande förhållanden och företeelser. Av naturliga skäl måste då arbetsgivarna och deras organisationer komma att spela en mindre roll som kunskapskälla, än när undersökningen avsåg normalarbetsdagens ekonomiska konsekvenser. Efter det gamla husbondeväldets försvinnande stå ju arbetsgivare och arbetstagare tämligen oberoende av varandra, och om sina arbetares liv utanför fabriken vet den moderna företagaren skäligen obetydligt, för såvitt han ej är bosatt i ett mycket litet samhälle eller, i och för bedrivande av »välfärdsarbete» bland sin personal, förfogar över ett socialt sekretariat eller motsvarande institution. E n huvudkälla utgör däremot de uppgifter, som kunna erhållas från arbetarsammanslutningarna, nämligen dels de lokala fackföreningarna, dels de landsomfattande fackförbunden. Även dessas uttalanden och omdömen bliva dock lätt färgade av den naturliga benägenheten att se alltför ljust på konsekvenserna av den vinst i klasskampen 8-timmarsdagen för arbetarna inneburit. Såsom korrektiv häremot har man att tillgå de utlåtanden, som kunna erhållas från de myndigheter, organisationer och enskilda personer, vilka på grund av sin verksamhet komma i direkt beröring med arbetarbefolkningen under dess lediga tid, sålunda religiösa organisationer, nykterhetsföreningar och nykterhetsnämnder, välgörenhets- och sjukvårdsföreningar, folkbildningsoch föreläsningsorganisationer, koloniträdgårds- och husmodersföreningar, idrotts- och skytteföreningar o. s. v. Innan man ingår på en redogörelse för det sålunda föreliggande materialet, må några anmärkningar förutskickas. Det bör sålunda ytterligare understrykas, att 8-timmarslagen varit av mycket olika betydelse för arbetare inom olika näringsgrenar. För exempelvis de arbetare, som

101 förut hade 12 timmars skift, innebar reformen en fullständig omvälvning av så väl arbets- som hemlivet. »För en kvarnarbetare på skift med 12 timmars nattarbete och därtill ofta övertid», skriver en fackförening, »fanns det förut ingen möjlighet att ägna familjen eller andra intressen nämnvärd uppmärksamhet; 8-timmarsdagen har höjt kåren i alla avseenden, och för skiftarbetarna har den varit ovärderlig.» För tobaksarbetare, typografer, verkstads- och byggnadsarbetare ni. fl. betydde den däremot ingen eller blott några timmars förkortning av den närmast förut tilllämpade arbetsveckan. »En så obetydlig minskning av arbetstiden som 3 timmar per vecka under 8 sommarmånader kan icke i högre grad inverka på förhållandena», skriver svenska murareförbundet. Liksom sålunda arbetstidsförkortningens sociala betydelse i viss mån växlat med dess omfattning och art inom resp. näringsgrenar, står densamma i nära samband med ett flertal andra faktorer, såsom om arbetsstället i fråga är beläget i staden eller på landet, huruvida arbetarna bo i hyreskaserner eller i egna hem med trädgårdstäppa eller annan jord, om arbetarstocken huvudsakligen utgöres av gifta män eller om däribland även ingå kvinnor, ogifta eller gifta, samt unga personer av båda könen, o. s. v. Inom nu nämnda orter och socialgrupper gestaltar sig det dagliga livet mycket olika och kan därför den ökade fritiden antagas utlösa skäligen avvikande tendenser. ATad först beträffar arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsam- inverkan heten i form av ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och J^J^,*" >firande» o. s. v., föreligga sifferuppgifter från ett 40-tal företag, vilka kunnat meddela tillräckligt detaljerad statistik i detta avseende. Denna har sammanställts i bifogade tabell, varuti hänsyn även tagits till könens skiljaktiga vanor i här ifrågavarande avseende genom att särhålla industrier med talrik kvinnlig arbetskraft. En granskning av tabellens siffror ger vid handen, att skolkningsfrekvensen varit mycket olika inom olika företagsgrupper. Det må emellertid lämnas därhän, i vad mån siffrorna återspegla verkligheten och i vad mån de rönt inverkan av skiftande bokföringsmetoder, enkannerligen den särskilt vid fall av kortare frånvaro vanskliga avgränsningen mellan verklig skolkning och lindrigare sjukdomsfall. Sammanläggas uppgifterna, befinnas procenttalen för enligt uppgift genom frånvaro utan giltigt förfall förlorade arbetsdagar i förhållande till de möjliga hava utgjort inom de »manliga» industrierna 1'1 år 1919, 1*8 år 1920 och 0*9 år 1921, inom de »kvinnliga» resp. 0*4, 0'3 och 0'2 % samt inom dessa båda grupper tillhopa resp. 1*5, l*e och 0'9 %. Skolkningsfallen skulle sålunda avsevärt nedgått under redovisningsperioden, dock egentligen under år 1921, medan 1920 ofta företer en höjning. Detta sistnämnda förhållande synes i viss mån bestyrka den

102 Frånvaro utan giltigt förfall inom vissa yrkesgrenar. Antal dagar förlorade Antal genom frånvaro utan gilföre- ; tigt förfall tag I

Y r k e s

1921 Frånvarodagar i % av utgjorda arbetsdagar + frånvarodagar 1919

03 5'7 1-9 0-2 0-4 0-8 0-4 03 1-8

0-3 29 0-7 0-2 04 0-5 0-7 0-2 09

0-4 0-2 0-2 0-6

0-3 o-i

[

A.

Med nästan uteslutande manlig arbetskraft.

Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Kolgruvor ()vr. jord- o. stenindustri Pappersmassefabriker Sockerbruk Övr. närings- och njutn.-medelsindustri Övrig industri Tillhopa Med talrik kvinnlig arbetskraft. Choklad- o. karamellfabriker Bryggerier Textilindustri Tändsticksfabriker Annan kem.-tekn. industri Grafisk industri

3,702 40.490 14.930 1.233 865 319 45 76

3.358 49,196 11.193 1.070 1.129 407 61 155

2,674 19.457 4,360 881 1.000 376 75 75

3 1 1 3

15S 3b 1.193 750 ' 13 299

184 49 413 1,046 10 247

85 16 140 335 1 200

Oo 0-3 O-o 0-4 002 0-3

1,949

0-2 03

0-3 DOL 0-2 02

64,111

GS.51S

2»,G75

1-6

09 B.

Tillhopa

Samtliga (A + B)

, ,

0-n-_>

o-i

från arbetsgivarhåll ofta framförda förklaringen till angivna nedgång, nämligen att den minskning i antalet arbetare, frånvarande utan giltigt förfall, som inträtt, skulle intet som helst ha att göra med S-timmarslagens införande, utan hänföra sig till rådande brist pä arbete, som gör, att arbetarna av rädsla för avsked låta bli att gå och »fira» i en eller flera dagar och i stället begära permission eller anmäla förhinder pa grund av sjukdom. Detta bestyrkes i viss mån även av ökningen av antalet sjukdagar i den nedan (sid. 107) meddelade sjukdomsstatistiken. Dock ställa sig förhållandena härvidlag tydligen mycket olika vid olika företag, och man får ej underkänna betydelsen av vad som från arbetarhåll plägar framföras, nämligen att skolkning från arbetet nu är sällsynt och att permission för att uträtta egna göromål ej förekommer så mycket nu som förr, därför, att arbetaren nu kan och orkar utföra eventuellt eget arbete efter det ordinarie arbetets slut. Det understrvkes

också ej sällan — ofta med instämmande från arbetsgivarhåll — att åtminstone inom storindustrien redan tidigare rått en sådan ordning och disci plin, att någon skolkning eller »firande icke varit att tala om, ett förhållande, som i sin mån bestyrkes genom de merendels mycket små talen i tabellen. I fråga om arbetstidsförkortningens e k o n o m i s k a v e r k n i n g a r för a r b e t a r n a synes böra undersökas dels i vad mån kompensation erhållits för den minskade arbetstiden, dels huruvida och i vad man arbetarna pläga bedriva annat förvärvsarbete på sin fritid. Vid 8-timmarslagens genomförande samlade sig arbetsgivarna i Inverkan allmänhet kring den uppfattningen, att full kompensation borde beredas ^a8 gl0n^ arbetarna vid tidlön — där arbetsförtjänsten utgår oberoende av arbetsintensiteten — men att däremot vid ackordslön kompensationen borde vara mindre, i det minskningen där skulle motvägas genom ökad arbetsintensitet. Arbetarna yrkade däremot merendels på full kompensation vid allt arbete. I två av våra största industrier, verkstadsindustrien och järnindustrien, uppstodo på grund av meningsskiljaktighet i denna punkt i början av år 1920 mycket omfattande och svåra arbetskonflikter — de största arbetsnedläggelser, som ägt rum i vårt land sedan 1909. Konflikten slutade med en kompromiss, i det att arbetarna tillerkändes full kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant ackordsarbete, där det är omöjligt för arbetarna att öka arbetsresultatet per tidsenhet (t. ex. vid automatiska maskiner), men vid annat ackordsarbete ungefär halv kompensation. Emellertid utgå lönerna i båda dessa industrier efter minimilönssystem, och är det på den grund den enskilda arbetsgivaren obetaget att utan organisationens samtycke individuellt höja lönerna. Omedelbart efter den stora arbetskonfliktens slut uppstod en stark efterfrågan å och konkurrens om arbetare inom de ifrågavarande industrierna, och därmed följde å en mängd arbetsplatser en kraftig förskjutning uppåt av de individuella lönerna. Det är troligt, att arbetarna å denna väg i realiteten mestadels förskaffade sig den omstridda kompensationen för arbetstidsinskränkningen. Även inom övriga industrier fann man sig under de lysande konjunkturer, som rådde intill 1920 års sista kvartal, i regel nödsakad medgiva löneförhöjningar, som motsvarade eller överstego kompensation för arbetstidens förkortning. I och med inbrytandet av den våldsamma depressionen följde emellertid lönenedsättningar, vilka efter hand bragte ned arbetslönerna med 30, 40 å 50 % av topplönerna, vartill kom den allmänna användningen av korttidsarbete, vilken lät de faktiska arbetsförtjänsterna sjunka vida under den nivå, som anges av gällande lönesatser. Tages hänsyn till

dessa förhållanden, torde det få anses ligga mycket sanning uti vad i många arbetarsvar framhålles, nämligen att lönekompensation visserligen erhållits men åter bortfallit genom nedsättningar under 1921 och 1922. Från företagarsynpunkt har samma tanke i pappersmasseförbundets utlåtande (bil. 2, sid. 59* fT.) formulerats så, att lagen om arbetstidens begränsning tvingat industrien att försörja flera arbetare än förut, men att detta, åtminstone inom exportindustrien, endast kunnat ske på bekostnad av dels företagarvinsten, dels arbetarnas levnadsstandard. Till en början ha lagens verkningar hårdare drabbat företagarna än arbetarna, men frågan är, heter det, om icke detta förhållande efter hand kan bli omkastat. Med hänsyn till det sålunda på senaste tiden starkt ökade ekonomiska trycket på arbetarklassen är det av intresse att erfara, i vad mån benägenheten ökats bland arbetarna att åtaga sig extra arbete på fritid. De från arbetsgivarhåll inkomna svaren tyda i allmänhet på, att hågen härför nog är stor på sina håll men möjligheterna begränsade, särskilt vad småsamhällena och landsbygden beträffar. Härvid måste dock undantag göras för de egentliga hantverksfacken, skräddare, skomakare, byggnadsarbetare o. s. v., bland vilka det sedan gammalt förekommit, att arbetare åtagit sig -extra arbete» till lägre pris än mästarna och för vilka nu den minskade arbetstiden möjliggjort en väsentlig ökning av dylikt förvärvsarbete. Talrika klagomål häröver hava uttalats av arbetsgivarföreningarna inom dessa fack samt av de särskilda orternas hantverksföreningar, vilka jämväl omnämna, att tendensen att utföra »eget arbete» även sträckt sig till andra yrkesgrupper, ex. typograferna. Att arbetarna på detta sätt på fritid arbeta i yrket för egen räkning anse föreningarna icke blott genom osund konkurrens draga beställningar från hantverksmästarna utan även direkt skada dessas intressen genom att menligt inverka på arbetsintensiteten under den ordinarie arbetstiden. E n mekanisk verkstad i en sydsvensk stad har insänt en från ortens målarmästarförening inkommen protestskrivelse mot den svåra konkurrens målarmästarna numera måste lida genom verkstadsmålarnas fritidsarbete. Det lär t. o. m. hända, att arbetare anordna egna små verkstäder, vilket i ett fall även omnämnts av vrkesinspektionen (bil. 2, sid. *16). Sveriges allmänna verkmästareförbund anser sig, med stöd av uppfattningen inom det övervägande flertalet lokalavdelningar, kunna meddela, att arbetarna nu visat större benägenhet än tidigare för extra arbete under fritiden. Särskilt gäller detta beträffande sådana yrken, för vars utövande icke krävas några eller i varje fall lätt åtkomliga verktyg och maskiner, såsom murare, snickare, målare, skräddare och skomakare m. fl.

105 Inom några av dessa yrken förekommer, att arbetarna åtaga sig så mycket extra arbete, att verklig konkurrens med arbetsgivarna uppstår och att arbetarnas arbetsintensitet på grund av fritidens utnyttjande nedsättes. Arbetarorganisationerna, vilka i regel bestämt förklara, att intet nämnvärt förvärvsarbete förekommer på fritid, göra i viss mån undantag för sedvänjorna inom nu åsyftade fack. Sålunda skriver svenska skrädderiarbetareförbundet, att det inom detta yrke alltid förekommit, att arbetarna åtagit sig extraarbete. Ofta anges dock sådant arbete uteslutande ske åt arbetarna själva Inverkan ?.. .

,r

..-,..

-, ..

o

T , <• i i

..

•

på hemlivet

och deras anhöriga. Man ar därmed over pa arbetstidsbegransnmgens' inverkan på h e m l i v e t och de h u s l i g a f ö r h å l l a n d e n a och därmed på reformens kanske viktigaste sociala förmåner, vad de äldre, gifta arbetarna beträffar. För skiftarbetare och andra arbetare med lång arbetstid innebar arbetstidsförkortningen en sådan förbättring, att de först nu kunde få njuta av verkligt hemliv. En god föreställning härom lämnar den skildring, som, på föranledande av Domnarvet-Borlänge husmoderförening, avfattats av en järnverksarbetarhustru i Domnarvet (se bil. 2, sid. 33*). Hon framhåller här, hurusom den förut tillämpade långa arbetsdagen, då mannen oftast måste vara borta från hemmet 11—12 timmar, hade till följd, att verkligt hemliv ej var att tala om. Barnen, särskilt de mindre, sovo, då fadern lämnade hemmet, och sovo åter, när han kom hem. Fader och barn fingo därför få tillfällen att vara tillsammans, och i barnens fostran kunde han ej nämnvärt deltaga. Hustrun fick då ensam sköta alla hemmets göromål, enär mannen efter den långa arbetsdagen vanligen var uttröttad vid sin hemkomst. Med 8-timmarsdagens införande har hemlivet fått en annan prägel, ty de timmar av ökad fritid arbetaren fått, ha i allmänhet kommit hemmet till godo, utöver det att de lättat hans stämning av grå enformighet och bringat en något ljusare livssyn. Genom mera tid till samvaro med barnen lära de ömsesidigt bättre känna varandra och fadern kan mera leda och lära sonen i nyttiga ting. Genom mera samvaro av hela familjen blir det givetvis mera trevnad i hemmet, vilket även motverkar barnens lust att söka sina nöjen utom hemmet. Hustrun kan numera få hjälp av mannen med tyngre sysslor och med barnens tillsyn, så att även hon får en fristund någon gång. E t t hittills ganska obeaktat intresse har den kortare arbetsdagen medfört, nämligen lusten till hemarbete för mannen. Härmed följer då en önskan efter ett litet verkstadsrum, där han kan utföra de arbeten han har lust och fallenhet för; såsom t. ex. snickeri, metallslöjd o. s. v. 14—222653.

106 Exempel givas, där mannen på sin längre fritid förfärdigat en stor del av vad lian behövt för bosättning. Till särskild nytta blir den kortare arbetsdagen i de fall, da arbetaren liar ett eget hem, en jordbit eller koloniträdgård, varnti han kan arbeta och därigenom å ena sidan ernå nödig omväxling och rekreation, å den andra erhålla ett icke obetydligt tillskott till hemmets och hushållets kosthåll och ekonomi. Intresseväckande ur denna synpunkt är följande bidrag till diakonistyrelsens enquéte från ett gammalt brukssamhälle i Uppland: »Lagens verkningar i vad avses arbetarna härstädes synas mig uteslutande vara goda, och inga nämnvärda ölägenheter av etisk innebörd hava visat sig. Anledningen därtill är, att avlöningssystemet för flertalet arbetare här kvarstår enligt gammalt bruksmanér med av arbetsgivaren upplåtna boställen (d. v. s. slåtterängar och smärre åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 å 4 kor m. m. Innan arbetstiden genom lagstiftningen begränsades, påvilade arbetarna en alltför dryg arbetsbörda, i det de saknade annan tid att sköta sitt jordbruk än tidiga morgon- och sena aftontimmar. Detta ledde till överansträngning och olust och medgav icke tillräcklig tid till föreningsliv och andra intellektuella sysselsättningar. ATisserligen medgavs fullständig ledighet för slåtterarbete under 14 dagar, men under den övriga delen av jordbrukssäsongen hade boställsinnehavarna nära dubbla dagsverken att utföra. Efter 8-timmarslagens införande hava smederna i järnverket, där arbetet utföres skiftesvis dygnet runt, större delen av fredagen och hela lördagen fria för boställenas skötsel. Något övermått av fritid, frestande till dagdriveri och osunda nöjen, föreligger sålunda icke.» För stadsarbetaren måste merendels koloniträdgården bli ersättningen för landsbygdsarbetarens egna hem med tillhörande jordbit, En stor mängd uttalanden från så väl arbetsgivar- som arbetarhåll synas bestyrka, att intresset för denna rörelse är mycket stort. Vissa arbetsgivare peka visserligen på, att antalet koloniträdgårder under de senaste åren gått tillbaka och att av dem till arbetarna utlämnade potatisland stundom lämnats oanvända. Men man har här nog blott att se en naturlig reaktion efter kristidens av livsmedelsbristen framkallade feberaktiga utveckling på detta område, bidragande att giva rörelsen fastare konturer och rimligare proportioner. Beaktas bör följande uttalande i årsberättelsen 1921 från lantbruksakademiens experimentalf alts trädgårdsavdelning: »Har lagen om 8-timmarsdagen för någon yrkesgren varit till fördel, så har detta uppenbarligen varit fallet beträffande trädgårdsskötseln. Den myckna lediga tid, som industriens och kommunernas arbetare efter lagens införande disponera över, har i stor utsträckning tagits i anspråk för träd-

gårdsarbeten. Inom koloniträdgårdsområdet utvecklas också f. n. en rastlös verksamhet, och efterfrågan på kolonilotter är mycket livlig. Kolonisterna äro numera betydande avnämare av plantskolornas så väl som andra handelsträdgårdars och fröaffärers alster.» Liksom arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsamhet och arbets- Hygieniska verkningar. intrésse borde avspegla sig i siffrorna för förlorad arbetstid, kunde det möjligen förväntas, att reformens återverkan på de h y g i e n i s k a f ö r h å l l a n d e n a i någon mån skulle påverka sjukdomsfrekvensen bland industriarbetare. Såsom även framgår av efterföljande tabell över sjukdomsfrekvensen inom vissa företagsgrupper, efter förut angivna grunder fördelade på »manliga» och kvinnliga yrken, påverkas emellertid morbiditetsuppgifterna av så många faktorer — ej minst den vanskliga och skiftande gränsläggningen mellan lindrigare sjukdom och frånvaro utan giltigt förfall — att några bestämda slutsatser av hittills föreliggande erfarenheter icke kunna dragas. Sjukdomsfrekvensen inom vissa yrkesgrenar.

Y r k e s g r e n

A.

Sjukdagar i % av utgjorda arbetsdagar + sjukdagar

Antal sjukdagar

Antal företas 1919

7 12 7 8 3 7 32 99 92

48,180 20,247 52,938 12,013 12,957 2,374 1,240 2,711 70,717 223.377 171,711

47,168 20,450 59,130 1.2,870 11,634 3,067 1,105 2,592 53,937 211,953 154,131

42,061 27,037 36,946 17,921 9,724 2.998 i;»92 2,107

2-7 25 7-3 1-2 3-7 2-2 1-G 2-5 31 31 26

3-1 2-4 7-9 1-4 2-5 2- 3 1-0 2-1 2-4 3-0 2-4'

30 39 6-0 30 3-0 2-7 12 19 3-0 34 3-0

o 11 9 3 8 3 36

890 10,826 18,677 11,909 11,395 1.297 54,994

832 10,192 13,001 12,584 6,729 1,326 44,664

681 10,305 11,293 4,054 5,244 727 32,S04

2 4 3 4 3 4 3

2-0 34 2-4 39 2-2 3-5 2-9

25 34 2-6 2-2 3-2 2-0 2-8

135 \ 278,371

256,617

216,274

3-0

8-2

Med nästan uteslutande manlig arbetskraft. 21

Mekaniska verkstäder Skeppsvarv Kolgruvor övr. jord- o. stenindustri Pappersmassefabriker . . . . . . . . Pappersbruk o. pappfabriker . . . . . . . . Sockerbrak övr. närings- ock njutn.-medelsindustri Övrig industri Tillhopa Samtliga (kolgruvor undantagna) . . .

43,284

183,970 147,732

7>. Med talrik kvinnlig arbetskraft. Choklad- o. karamellindustri Bryggerier Textilindustri Tändsticksfabriker Annan kem.-tekn. industri Grafisk industri Tillhopa Samtliga (A + B)

|

108 Jämväl de uttalanden i detta avseende, som inkommit till utredningen från organisationer och enskilda, vittna om, att tiden ännu varit för kort, för att erfarenheten på detta område skolat kunna hinna stadga sig. Omnämnas förtjänar det ganska allmänna framhållandet av, att den förkortade arbetstiden ingalunda alltid möjliggör en bättre morgonmåltid än förut, då frukostrasten ofta förkortats eller helt indragits och det ofta är svårt att erhålla — och intaga — lagad mat före arbetets början vid 6- eller 7-tiden på morgonen. Däremot vittna allmänt de uppgiftslämnare, som uttalat sig i saken, om de förmånliga verkningarna av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd. Särskilt skiftindustriernas arbetare förklara enstämmigt, att de nu känna sig mycket bättre, sedan »de långa, kropps- och själsmördande nattskiften» blivit reducerade. D frltidens ^ ° m v a r J e a n n a n social reform bör dock 8-timmarslagen bedömas me användning. & hänsyn icke blott till den närvarande utan även till den uppväxande generationen, ej blott till vad den direkt ger och gett utan även till de förutsättningar och möjligheter den skapat. Ur denna synpunkt intresserar särskilt den ö k a d e f r i t i d e n s a n v ä n d n i n g vad de yngre arbetarna och den uppväxande arbetarungdomen beträffar. Lämnas dessa helt åt sig själva, är det fara värt, att den vidgade ledigheten kan medföra ökad benägenhet för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring o. s. v. Många sagesman och ibland dem ej blott arbetsgivare utan även personer med stor erfarenhet på ungdomsverksamhetens område bekräfta också, att så tyvärr flerstädes blivit förhållandet. Särskilt gäller detta om väg- och vattenbyggnadsarbetare o. d., vilka ofta sysselsättas i obygder och glest bebyggda trakter långt från hemmet. »Arbetsplatserna vid statens fiskehamnsbyggnader», skriver en arbetschef, »ligga vanligen ganska avlägsna från större samhällen. Vid fiskelägena finnas endast bristfälliga bostäder för den fasta arbetarstammen och inga förströelser utom arbetet. Arbetarna ha därför ofta arbetat omkring 12 timmar per dag vid sina ackord. Den nuvarande långa fritiden särskilt vid skiftarbete är olidlig för ett flertal arbetare, som ej kunna få extra arbete, och har i många fall förstört deras ekonomi, då ju under fritiden kortspel, fylleri m. m. samt vid helgdagar festerna suga pengar.» Men det föreligger också talrika uttalanden, som utvisa, att man ganska allmänt är medveten om det ökade ansvar 8-timmarslagen lagt på hemmet, skolan och ungdomsorganisationerna att tillvarataga de därigenom yppade möjligheterna att skapa en bättre, friskare och mera upplyst arbetargeneration än den närvarande. Medlen härför äro å ena

109 sidan bättre fysisk fostran, å den andra förbättrad allmänbildning och yrkesutbildning. Vad den förra beträffar, påvilar densamma, förutom skolan, i huvudsak de talrika organisationerna för fotboll, allmän idrott, segling, skytte o. s. v. Från ett flertal dylika sammanslutningar hava erhållits uttalanden, vilka utvisa, att arbetstidsbegränsningen väsentligt underlättat en fruktbringande verksamhet från deras sida. Så skriver svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, under framhållande av att dess medlemsantal ökats från 63,000 år 1916 till 120,000 år 1921: »För den idrottsliga utövningen i vårt land måste arbetstidens längd anses hava en mycket stor betydelse, ej blott med hänsyn till den reellt ökade fritid, som står den unge idrottsmannen till buds, utan också till den för honom gynnsammare förläggning av fritiden, som genom arbetstidslagen möjliggjorts. Då härtill kommer, att det mera systematiskt bedrivna idrottsarbetet, synnerligast träningsarbetet, måste anses kräva en ganska stor fysisk ansträngning, så torde intet tvivel behöva råda därom, att idrottsarbetet blivit ansenligt gynnat av den lagstadgade normalarbetsdagen, i det dess begränsning av den dagliga fysiska ansträngningen medgiver idrotten att taga så mycket mera för sin del.» Det saknas dock ingalunda uttalanden om, att särskilt fotbollsspelet — liksom dansen — tager i anspråk alldeles för mycket tid, och arbetsgivare påpeka ej sällan, att unga arbetare stundom komma till fabriken alldeles uttröttade av det myckna sportandet. »Det är välbekant, att den som är styvast på fotbollsplanen, sällan är det i verkstaden», skriver en företagare. Arbetarungdomens intellektuella fostran uppbäres ju i första hand av skolan, vilken särskilt genom folkskolans pågående utbyggande med fortsättningsskolor av olika typer snart torde stå väl rustad för denna sin uppgift. En värdefull komplettering erhålles vidare genom de teoretiska och praktiska undervisningskurser, vilka inrättats vid vissa större enskilda och offentliga arbetsföretag. De korrespondenskurser, postverket anordnat i skilda ämnen i avsikt att uppmuntra tjänstemännen till självstudier, kunna visserligen knappast ställas i samband med de nya tjänstgöringsbestämmelserna, men tullverket igångsatte under år 1920 korrespondenskurser i svenska, tyska och engelska språken samt räkning, vilka lära omfattats med stort intresse ej blott av yngre utan även av medelålders vaktmästare. Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har även igångsatt kurser, dels i allmänbildande ämnen, dels sy- och matlagningskurser för dess talrika kvinnliga arbetspersonal. För den mognare ungdomen kommer särskilt i betraktande folk-

bildningsrörelsen med dess hjälpmedel föreläsningar, studiecirklar och folkbibliotek. Bland på detta område verksamma organisationer, vilka särskilt synas hava beaktat de gynnsammare förutsättningar för bildningsverksamhet bland arbetarna, som skapats genom den för dem gynnsammare avvägningen mellan arbetstid och fritid, må särskilt nämnas svenska kyrkans diakonistyrelse, vissa nykterhetsorganisationer samt arbetarnas bildningsförbund. D i a k o n i s t y r e l s e n ger i sitt yttrande (bil. 2, sid. *24 ff.) en intressant bild av det på kyrklig grund vilande kulturarbetets förutsättningar och resultat under inverkan av 8-timmarslagens socialt mycket skiljaktiga, verkningar inom olika miljöer. Såsom sammanfattning av sina iakttagelser framhåller diakonistyrelsen, att lagstiftningen •— så långt som iakttagelser kunnat göras — visat sig hava mycket olika verkningar i olika fall, vilket måhända häntyder på, att en individualisering av lagen kunde vara befogad. Orsakerna till denna olikhet sökas i de olika karaktärsdrag, som känneteckna olika trakter och samhällen, yrken och åldrar, samt i de mer eller mindre omfattande och lämpliga åtgärder, som vidtagits för att bereda tillfällen till ett gott utnyttjande av ökad fritid m. m. Emellertid anser sig diakonistyrelsen böra påpeka dels vissa ogynnsamma följder, vartill framför allt hör skadlig sysslolöshet och tygellöshet i ungdomens nöjesliv, men dels även, att avsevärda vinster synas kunna uppvisas, särskilt i fråga om ett bättre hemliv samt beträffande den, tyvärr allt för ringa, grupp, som hyser intresse för kunskapers inhämtande och förädlande samvaro och som genom den ökade fritiden vunnit ökade tillfällen därtill. Det visar sig dock nogsamt, tillägges det, att de frivilliga tillfällena till undervisning och goda nöjen ej tillräckligt tillvaratagas. Därför torde för ungdomens vidkommande dels obligatorisk ytterligare utbildning, dels för dess förvärvsarbete och framtid betydelsefulla kurser metodiskt anordnas. Bland nykterhetsordnarna, vilka i vårt land uppbära en så stor del av särskilt landsbygdens bildningsarbete, framhåller n a t i o n a l g o o d t e m p l a r o r d e n det energiska arbete, som särskilt inom studiecirklarna nedlagts på att samla ungdomen till förädlande sysselsättningar, och betonar, att en förutsättning för ett sådant arbete naturligtvis är, att ungdomen har tillräckligt lång fritid. 8-timmarsdagen kan sålunda bli till stor välsignelse. Men då måste långt mera än nu göras och offras för att intressera folket, särskilt de unga, för kulturellt höjande fritidsarbete. En av de allra viktigaste åtgärderna torde vara, heter det i uttalandet, att resolut taga bort rusdryckerna. Så länge de intaga sin dominerande plats i vårt folks nöjes- och förströelseliv, kan varken 8-

Ill timmarsdagen eller andra åtgärder för välfärd och trevnad leda till några avgörande resultat. N y k t e r h e t s o r d e n V e r d a n d i skriver: »Lagstadgandet om arbetstidens begränsning har av vår organisation tagits till intäkt för en livlig agitation för studieverksamheten. I var veckotidning, i cirkulär och i tal å möten och konferenser ha distriktsstildieledarna ideligen varierat temat: den ökade fritiden bör användas till stadier och verklig rekreation, icke till superi och kortspel etc. Dessa synpunkter framhållas också av männen i ledet. I till tidningen insända referat återkomma ständigt uttalanden i denna riktning av loger, krets- och kamratmöten eller som enskilda medlemmars reflexioner. Yi hade de bästa förhoppningar på ett gynnsamt resultat av våra strävanden, bade vad nykterheten och bildningsverksamheten beträffar, synnerligen som den utvidgade medborgarrätten också sporrade till förvärvande av ökad samhällskunskap. Men tiden blev för kort. Innan folk hunnit vänja sig vid de nya förhållandena och vår propaganda hunnit verka, kom arbetslösheten som en stigande flodvåg, i stor utsträckning dränkande intresset för alla andra ting än den lekamliga existensen.» A r b e t a r n a s b i l d n i n g s f ö r b u n d framhåller i sitt yttrande (se bil. 2, sid. 3 1 * fl.), att normalarbetsdagens genomförande givit förbundet anledning — och detta gäller så väl dess centralledning som -de olika arbetarorganisationernas styrelser — att på ett betydligt intensivare sätt än förut bland sina medlemmar framhålla nödvändigheten av kulturell verksamhet, Såsom resultat av denna intensivare agitation och ökade intresse framträder bl. a. en ökning av antalet föreläsningar från 151—425 per ar 1912—1919 till 1,271 arbetsåret 1919/20 och 1,322 1920/21 samt antagligen c:a 1,200 år 1921/22, oaktat arbetarnas lokala tillskott under arbetslösheten avsevärt minskats. Antalet studiecirklar, som under åren 1912— 1919 ökades med i medeltal 76 per år, steg under arbetsåret 1919 20 ined 296 och 1920 21 med 286. Av särskilt intresse är, att inom sådana organisationer, där arbetarna ej fått sina arbetsförhållanden förbättrade genom lagen, det för förbundet visat sig omöjligt att få i gång någon mera omfattande bildningsverksamhet. Så är t. ex. fallet inom svenska gruvindustriarbetareförbundet, Vidare finnas vissa organisationer, vilkas medlemmar fått arbetstiden förkortad genom 8-timmarslagen, men där arbetet är förlagt till sådana tider på dygnet, att ett planmässigt deltagande i bildningsarbetet är mycket svårt att ordna. Så är t. ex. fallet bland hotell- och restaurangpersonalen, postmannen samt telegraf- och telefon arbetarna, vilkas arbete ofta är förlagt till kvällarna, d. v. s. under den tid då folkbildningskurser i allmänhet äro anordnade och då kursledare lämpligen kunna erhållas. Samma svårigheter uppstå

givetvis också, då nattarbete förekommer eller där arbetstiden är obestämd och fördelad över hela dygnet. Som slutomdöme säges, att ett bestämt samband synes råda emellan längden av arbetarnas fritid och deras deltagande i det fria bildningsarbetet, samt att de svenska arbetarna visat sig väl inse nödvändigheten av att använda den genom 1919 ars lagstiftning ökade fritiden till ökat självbildningsarbete. Strävandena att i bildningssyfte utnyttja den ökade fritiden möta, liksom folkbildningsarbetet i allmänhet, i vårt land särskilda svårigheter genom de långa avstånden och industriens starka decentralisation, i det mer än halva antalet industriarbetare äro hemmahörande på landsbygden, ofta i eljest glest bebyggda trakter. Det ligger i sakens natur, att ett självbildningsarbete från dylika små isolerade industriarbetargruppers sida ofta stöter på nästan oöverstigliga hinder genom bristen på nödig handledning och litteratur. I de uppgifter, som inkommit från dylika orter, meddelas dock ofta, att man sökt fylla denna brist genom att bedriva studier per k o r r e s p o n d e n s . Med hänsyn till att korrespondensundervisningen givetvis har särskilda förutsättningar i vårt glest befolkade land, har det ansetts lämpligt att genom hänvändelse till vissa av landets större korrespondensinstitut få erfara, huruvida och i vad mån 8-timmarslagens genomförande medfört en ökning av eleverna från arbetarklassen. H e r m o d s k o r r e s p o n d e n s i n s t i t u t , Malmö, håller före, att under de senare åren ett påtagligt stegrat intresse för studier gjort sig gällande, men anser det svårt att avgöra, i vad mån detta berott på arbetstidens begränsning och i vad mån på den särskilt under en tid av minskade arbetsförtjänster och ökade entlediganden näraliggande tanken att genom ökade kunskaper göra sig bättre rustad i kampen för tillvaron. Institutets arbetarelever uppgivas särskilt intressera sig för statsoch kommunalkunskap samt modersmålets muntliga och skriftliga behandling, men genomgå även ofta språk- och yrkeskurser. K o o p e r a t i v a f ö r b u n d e t s s t u d i e a v d e l n i n g grundlade 1 jan. 1919 ett korrespondensinstitut, vilket emellertid ursprungligen endast undervisade i bokföring men fr. o. m. oktober 1920 även upptagit ett flertal andra ämnen, särskilt kommunalkunskap och svenska språket. Undervisningen vid detta institut är särskilt avpassad för arbetarpublikens behov genom att möjliggöra studier även i grupper eller studiecirklar. I institutets elevregister är också antalet arbetare mycket stort (i vissa ämnen 50—60 % av totalantalet antecknade), och åtskilliga fackförbund ha genom anslag underlättat dylika studier för sina medlemmar. Såsom av denna redogörelse framgår, äro många goda krafter i verksamhet för att för den uppväxande arbetargenerationens vidkom-

113 mande göra det bästa möjliga av den genom normalarbetsdagens införande vunna ledigheten. Man får dock, i likhet med åtskilliga av de på detta område direkt verksamma, ett intryck av, att dessa krafter ännu äro alltför svaga och splittrade. Det synes kunna ifrågasättas, om ej även i vårt land liksom i Belgien plats finnes för en »nationalorganisation för rätt användande av arbetarens fritid.»1 Visst är, att verkningsfältet ej skulle bliva mindre här än där, men ofantligt mycket mera svårarbetat på grund av den vida glesare bebyggelsen och de mycket större avstånden. 13.

Sammanfattning.

De uppgifter, som inkommit till förevarande utredning, giva en Utredningsfyllig och åskådlig bild av de inbördes mycket stridiga uppfattningar ie,^rde berörande 8-timmarslagens betydelse och berättigande, fördelar och näck- gränsat. delar, som råda inom olika kretsar. Arbetsgivarna, ofta i känsla av att lagen blivit dem påtvingad, instämma till alldeles övervägande del i svenska arbetsgivareföreningens uttalande: »Vi anse den lagfästa arbetstidens införande hava varit en stor olycka för hela vårt land. Den har pålagt industrien tunga bördor, under vilka den nu sviktar. Den har insnört näringslivet i en tvångströja, i vilken detsamma saknar den frihet att utveckla sig, som är ett nödvändigt villkor för dess trivsel. Till det svåra, nära förtvivlade ekonomiska läge, vari vårt land nu befinner sig, har den varit en bidragande orsak. De gynnsamma sociala verkningar, som man väntat sig av densamma, hava icke kunnat konstateras.» Arbetarna, för vilka lagen även beträffande de arbetargrupper, för vilka den betytt ringa eller ingen minskning i den förut tillämpade arbetstiden, alltid står som en seger i klasskampen, slå undantagslöst vakt om dess samtliga paragrafer, delvis under krav på en tolkning och tillämpning, avsevärt sa ii vare än den nu tillämpade, och ett giltighetsområde av största möjliga omfattning. Den höga värdesättningen av lagen och beredvilligheten att med alla medel kämpa för dess bibehållande skönjes bakom samtliga arbetarsvar, vare sig de, såsom en fackförening i en landsortsstad, förklara lagen vara »den bästa lag arbetarklassen någonsin fått», eller, såsom landssekretariatet, lägga huvudvikten vid det förhållandet, att 8-timmarslagens genomförande i väsentlig mån bidragit till att hos arbetarna belasta tron på möjligheten av att genom fortgående sociala förbättringar så småningom på det fredliga framåtskridandets väg komma till : en förbättrad social ställning. 1 Chambre des Representants (N:o P>4, Séanec tys 1922): Proposition (par M. Piérard etc.) de loi institnant 1'Oeuvrc Nationale des Loisirs du Travailleur.

15—222653.

114 Inför tyngden av dessa båda kompakta åsiktsblock — vilkas inre homogenitet dock, på grund av vissa givna och åtminstone i somliga kretsar allmänt följda direktiv vid frågeformulärens besvarande, i utredningen antagligen framträder såsom starkare än den i själva verket är — må man icke förundra sig över, att jämväl de yttranden, som föreligga från statliga och kommunala verk och myndigheter samt ideella föreningar av olika slag, i stor utsträckning antingen endast blivit ekon av den ena eller andra av nämnda båda uppfattningar eller ock ernått önskad objektivitet endast genom att kringgå de viktigaste kritiska punkterna eller söka överskyla och förflyktiga dem medelst knapphändiga, allmänt hållna talesätt. Det är icke många sagesman, som ansett det med denna grundsyn förenligt att ingå på en mera detaljerad granskning av 8-timmarslagens sociala och ekonomiska verkningar inom deras resp. verksamhetsområden. Under sådana förhållanden och med hänsyn till lagens korta giltighetstid och den senaste tidens alldeles exceptionella kastningar mellan feberaktig verksamhet och djup depression är det knappast att vänta, att föreliggande undersökning skall kunna angående denna reforms sociala och ekonomiska följdföreteelser möjliggöra ett objektivt domslut, som kan stå sig inför en allsidig kritisk prövning. Tiden härför är ännu icke mogen — och måhända skall den, med hänsyn till ovanberörda förhållanden, aldrig heller bliva det. Som förhållandena nu ligga, återstå såsom resultat av utredningen egentligen endast vissa, enligt förmenande tillräckligt dokumenterade fakta, vilka emellertid åtminstone torde kunna bidraga att hålla diskussionen i denna brännande fråga inom något trängre gränser än tillförne och därigenom i sin mån bidraga till en lycklig lösning av detta för vårt näringsliv lika mycket som för vår arbetarklass betydelsefulla spörsmål. Det t0rde få a n S e S visst ^gmTeko> att det t!Tck och det b a n d laSen 0 m nomiska arbetstidens begränsning lagt på näringslivet kännes och är av mycket erkmngar. olika tyngd och stramhet inom olika delar av detsamma. Detta icke blott på grund av de mycket skiftande nedsättningar lagen i olika fall inneburit av den dittills tillämpade arbetstiden, utan även med hänsyn till de särskilda näringsgrenarnas och yrkenas vitt skiftande krav på rörelsefrihet samt graden av den, vid ytligt betraktande ofta förbisedda, växelverkan det moderna näringslivet för sin utveckling och trivsel påkallar mellan vitt skilda grenar av mänsklig verksamhet. Såsom ett första huvudresultat av utredningen synes man kunna fastslå dess uppvisande av, huru ofantligt ingripande en dylik lag är för hela landets ekonomi och huru oerhört många skiftande specialfall uppstå vid dess tillämpning. Vad den egentliga tillverkningsindustrien beträffar, synes man åt-

115 minstone i viss mån kunnat skaffa sig vederlag för arbetstidsbegränsningen genom en starkare koncentration av arbetet och ökad effektivitet hos detsamma genom tekniska och organisatoriska anordningar, till vilkas alltjämt fortgående förbättring 8-timmarslagen åtminstone inom vissa näringsgrenar tydligen inneburit en kraftig stimulans. Särskilt kännbara olägenheter har 8-timmarslagen medfört för industrier med kontinuerlig drift. Men även om härvidlag lagens genomförande i många fall varit ägnat att från teknisk-ekonomisk synpunkt väcka berättigade betänkligheter, måste man också erinra sig, att för just dessa skiftarbetare med deras ofta tunga arbete samt långa och tidvis på natten infallande arbetstid den lagstadgade arbetstidsbegränsningen varit särskilt välmotiverad och välkommen. Ett annat av den lagstadgade arbetstidsbegränsningen föranlett förhållande, som onekligen medfört avsevärda olägenheter, är begränsningen till visst timantal av övertidsarbetet, vilket förut merendels icke avgränsats på annat sätt än genom den merbetalning kollektivavtalen stipulerat för detta slag av arbete. Hithörande lagbestämmelser synas nämligen i avsevärd grad hämma produktionens elasticitet och anpassningsmöjlighet efter behovets skiftningar och lära väl även i viss mån hindra fram skapandet av en fast och stabil arbetarkår. I detta avseende kräves allmänt från industriens sida ett fortgående på den väg, som beträddes vid 1921 års lagrevision, särskilt höjning av det medgivna antalet extratimmar per kalendermånad. Särskilt framträdande är detta krav inom de, på grund av klimatiska och andra förhållanden i vårt land talrika och utpräglade säsongindustrierna. Det framhålles med skärpa från olika håll, att i ett land som vårt med dess långa och ljusa sommardagar men korta och mörka vinterdagar tillämpandet jämväl inom så av årstidernas växling beroende yrken som hantverksfacken och byggnadsindustrien av en lagstadgad 8-timmarsdag, 48-timmarsvecka eller t. o. m. — genom eftergift — 192 timmar per fyraveckorsperiod är oriktigt och obehövligt, och att den rätta begränsningen härvidlag vore c:a 2,400 timmar per år. Anmärkas må, att lagen i dess nuvarande lydelse icke omöjliggör en dylik beräkning, men att hinder möta genom en snäv tillämpning, vilken i sin ordning torde stå i samband med förefintligheten av en än snävare arbetaropinion i detta avseende, vilken, även om arbetsrådets praxis härutinnan ändrades, antagligen skulle göra sig gällande genom motsvarande bestämmelser i kollektivavtalen. Erinras må i detta samband om det i utredningen påvisade förhållandet, att man på detta sätt till stor del gjort verkningslös 1921 års lagändring om undantagande från lagen av företag med under 5 arbetare även i något större samhällen.

116 Vida större svårigheter än med avseende på de direkt produktiva arbetarna synes lagens tillämpning hava vållat beträffande de arbeten, vilka bestå i varornas distribution och transport så väl inom och mellan resp. fabriker och verkstäder som mellan dessa och konsumenterna. Här, där man »arbetar på order och ej efter ackord», har arbetet ej kunnat i avsevärd mån koncentreras och ha personalökningarna därför måst bliva stora. Även om depressionstiden härvidlag gjort övergången relativt mjuk, kvarstå på detta område mycket betydande svårigheter på grund av näringslivets genom arbetsdygnets reducering ökade »spetsbelastning». Särskilt framträda exportindustriens och handelns olägenheter, vilka ökats genom järnvägens och postens förkortning av expeditionstiderna, vare sig denna nu direkt framkallats genom personalens inskränkta arbetstid eller av en allmän strävan att åstadkomma indragningar och besparingar, motsvarande den inträdda trafikminskningen. Möjliggör utredningen en allmän uppfattning om, huru .S-limmarslagens verkningar framträda inom olika näringsgrenar, måste den avstå från att söka lämna en tillförlitlig siffermässig bild av vad lagens genomförande ekonomiskt betytt för industrien. Det må blott framhållas, att de procentuella uttryck för lagens ekonomiska konsekvenser, vilka synas vara allmänt gängse inom företagarkretsar, merendels torde vara alltför höga, vilket ofta torde vara att tillskriva bristande hänsynstagande till arbetslönernas faktiska roll uti de totala produktionskostnadenia. Något motsvarande gäller även om uppskattningarna av arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsintensiteten. Dock synas här kanske felen oftare föreligga i arbetarsidans kalkyler, vilka ej sällan gå ut på, att arbetseffektiviteten ökats till den grad, att man nu producerar lika mycket på 8 timmar som förut på 10. Man har emellertid då vanligen förbisett, att de ackordsförtjänster e. d., varpå beräkningarna stödja sig, återspegla ej blott arbetarnas ev. ökade ansträngningar utan ii ven resultaten av de tekniska och organisatoriska förbättringar, med vilka man, som nyss nämnts, vetat att ur produktionssynpunkt till viss del kompensera arbetstidens förkortning. Vad smtli en ^agensTociS beträffar arbetstidsbegränsningens sociala verkningar, ala verk- måste omdömet för närvarande bli lika vanskligt och obestämt som anningar. gående dess ekonomiska konsekvenser — och det särskilt på grund av kris- och depressionstidens återverkan på arbetarklassens hela sinnesstämning och tankeriktning. Här har man att göra med en utveckling på gott och ont, och det godas seger beror i väsentlig grad på, i vad mån det är möjligt att organisera den ökade fritidens användning så, att densamma blir en hävstång för strävandena att frainskapa en kraftigare och mera upplyst arbetargeneration än den nuvarande.

S P E C I A L U N I) E R S Ö K N I N G 11 O R A N D E

ARBETSTID SLAG EN S EKONOMISKA VERKNINGAR INOM INDUSTRIEN AV

K O M M E R S K O L L E G IU M

118 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Utredningens j)lan och utförande Syfte och omfattning Undersökningsmetod De influtna

.119 120

uppgifterna

Uppgifternas art Ekon. förhållanden, arbetare och arbetstid Nyanläggningar efter lagen • Uppgifter om arbetsintensiteten Arbetarnas lönekompensation De utförda

121 125 127 .127 131

beräkningarna

Allmänna beräkningsgrunder Företag med bibehållen produktion Företag med minskad produktion Sammanfattning Anmärkningar till beräkningarna Uttalanden av de tillkallade sakkunniga

.131 134 144 .149 152 och vissa industriidkare

119 Utredningens plan och utförande. Förevarande utredning, som kommerskollegium haft att utföra på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 24 mars 1922, skulle enligt plan, utarbetad av kollegium i samråd med socialstyrelsen och framlagd i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 mars 1922, äga till syftemål att belysa frågan om arbetstidslagens ekonomiska verkningar. Kollegii avsikt var emellertid enligt planen icke att undersöka berörda fråga i hela dess vidd, utan uppgiften begränsades till ett försök att så vitt möjligt klargöra, i vad mån lagen påverkat de av densamma direkt berörda industriföretagens ekonomi eller med andra ord huruvida och i vilken grad industriens produktionskostnader ökats genom lagen. Redan från början skall härvid understrykas, att de framkommande utredningsresultaten i huvudsak kunna tillmätas endast tillfälligt upplysningsvärde, enär undersökningen hänför sig till en tid, som äger karaktären av anpassnings- och övergångsstadium till ett nytt jämviktsläge efter den av lågkonjunkturen och arbetstidslagen förorsakade rubbningen av produktionsfaktorerna. Det torde ligga i öppen dag, att en undersökning å ifrågavarande område, även frånsett de särskilda svårigheter, som härleda sig från det våldsamma konjunkturomslaget efter kriget, erbjuder många invecklade problem samt förutsätter mycket ingående och noggrant värdesatta uppgifter rörande industriens kapital- och kostnadsförhållanden jämte deras beroende av lagen. Redan antydda omständighet utesluter möjligheten att inom mera begränsad tid och till rimliga kostnader utföra en utredning, omfattande industrien i dess helhet. Då härtill kommer, att uppgifter av ifrågavarande ömtåliga och arbetskrävande karaktär knappast kunna bli tillfredsställande annat än genom insamling på frivillig väg, och kollegium dessutom endast förfogat över en strängt begränsad tid för utredningen, har det befunnits lämpligt att inskränka densamma till spridda stickprov inom ett antal industrigrenar. Urvalet har härvid i

120 huvudsak inriktats på sådana grenar, som på grund av sin betydenhet eller produktionens art och förlopp synts böra företrädesvis behandlas. Antalet undersökta anläggningar utgör inalles 43. Deras fördelning pä olika industrigrenar kominer att framgå av den följande framställningen. Genom nyss antydda inskränkning av undersökningens omfattning ' har det låtit sig göra att vid densamma tillämpa en pålitligare och mera fördjupad metod, än om utredningen lagts på en bredare bas. Ifrågavarande undersökningsmetod består huvudsakligen däri, att särskilda sakkunnige av kollegium tillkallats för de industrigrenar, som befunnits böra ingå vid utredningen, med uppgift att, var och en inom sin bransch, biträda vid utredningsarbetet. De sålunda tillkallade sakkunnige ha varit: överingenjören T. Rooth för järn- och stålverk samt järn- och stålmanufaktur; civilingenjören J. Ekelöf för mekaniska verkstäder och fabriker för elektriska maskiner; konsult, ingenjören A. Höclenström för sågverk och hyvlerier; civilingenjören H. Wall in för pappersmassefabriker/pappersbruk och pappfabriker; direktören G. Boethius för textilindustrien; samt byråchefen Ej. Iieimbiirger för kemisk-teknisk och vissa närstående industrier. De sakkunnige ha på kollegii uppdrag avlagt besök vid de industriföretag, som förklarat sig villiga och befunnits lämpliga att lämna material för undersökningen, och härvid, i enlighet med formulär och anvisningar, som i samråd med de sakkunnige uppställts av kollegium, inhämtat önskade uppgifter samt genom samtal med industriledningen och egna iakttagelser sökt vinna en möjligast uttömmande och allsidig belysning av arbetstidslagens ekonomiska verkningar i varje särskilt fall. Vid uppgifternas utarbetning ha de sakkunnige lämnat företagen handledning och råd, liksom materialet underställts de sakkunnige till förberedande granskning. Dessa ha vidare gått kollegium till hända med upplysningar vid materialets slutliga prövning och bearbetning samt medverkat för dess fullständigande och justering. För utredningens syftemål, d. v. s. belysning av frågan, i vad mån industriföretagens produktionskostnader påverkats av arbetstidslagen, framstod som den lämpligaste och bäst framkomliga vägen att inhämta uppgifter över de faktiska kostnaderna efter lagens genomförande jämte de förändringar i företagens kapital, arbetstid, arbetarantal och vissa andra förhållanden, såsom arbetslöner och arbetsintensitet, vilka inträtt efter lagen. På grundval av uppgifter av angivna art syntes det möjligt att

beräkna, huru produktionskostnaderna skulle ställt sig, därest lagen ej varit gällande. De insamlade uppgifterna behandla följaktligen i huvudsak ovan antydda ämnen. Dessutom hava dels vissa företag, dels de sakkunnige delgivit kollegium olika mera allmänt avfattade synpunkter i samband med utredningen. För uppgifternas förtydligande och verifiering har, vid sidan av efterförfrågningar hos företagen, företagits jämförelse å gemensamma områden med uppgifterna till kollegii årliga industristatistik samt de uppgifter, som för de undersökta företagens vidkommande influtit till socialstyrelsens samtidiga undersökning rörande arbetstidslagens verkningar. Beträffande de närmare grunderna för kollegii med ledning av uppgiftsmaterialet utförda beräkningar, vid vilka samråd med de sakkunnige ävenledes förekommit, hänvisas till den följande framställningen. Den närmaste ledningen av utredningsarbetet har inom kollegium handhafts av förste aktuarien A. Lilienberg. De influtna uppgifterna. De av kollegium insamlade uppgifterna avse i huvudsak: a) brandförsäkringsvärdet av byggnader, inventarier och lager; b) uppskattade skäliga värdet av byggnader och lager, som ej brandförsäkrats, liksom av tomter och strömfall, som nyttjats vid industridriften; c) huruvida någon del av fastigheternas eller inventariernas värde hänför sig till anläggningar, förorsakade av lagen, samt betydenheten av sådan andel; d) produktionskostnaderna med specifikation av viktigare poster, såsom ränta å det i anläggningen investerade kapitalet, avskrivningar å byggnader och inventarier, kostnad för råmaterialier och halvfabrikat, som använts vid tillverkningen, kostnad för bränsle och kraft, kostnad för smörjmedel och diverse andra förbrukningsartiklar, arbetslöner samt förvaltningskostnader; e) de framställda produkternas försäljningsvärde, beräknat vid^ tillverkningsplatsen, alltså utan inräkning av försäljningskostnader, såsom frakter, provisioner, kostnad för resande m. m.; f) de vid tillverkningen använda råmaterialier nas och halvfabrikatens art samt fördelning på vara av svensk produktion och vara av utländsk produktion; g) antalet sysselsatta arbetare och ordinarie arbetstidens längd pervecka dels under redogörelsetiden, dels under motsvarande tid närmast före lagens genomförande; 16—222653

122 I n v e s t e r a t k a p i t a l , p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r , a r b e t a r a n t a l och Mekaniska Ccmentfaverkstäder brikcr 2 st.

1 st.

Glasbrak 3) 2 st.

Sågverk Sulfitoch hyvlefabriker ricr

3 st.

2 st.

Sulfatfabriker 2 st.

Investerat kapital: Braudförsäkringsvärdc å byggnader kr. 2,799,080 1,607,400 1,277,0501 5,301,400 8,365,000 1,357,040 Oförsäkrade anläggningar, uppskattat värde , 181,200 1,588,400 1,550,000 128,000 Tomter, uppskattat värde > 263,650 50,000 21,400 364,800 184,000 88,000 Strömfall, > > » 20,000 80,000 Brandförsäkringsvärdc å maskiner och inventarier > 3,582,200 2,702,800 289,500| 3,810,900 11,821,600 2,309,8501 Brandförsäkrings- eller, då försäkring ej linnes, uppskattat värde å lager > 3,005,100 1,215,000 1,767,500 20,933,300; 6,899,400 1,231.000 S:a 9,851,230 5,575,200 3,135,450 31,998,800 28,820,000 5,113,890!

Produktionskostnader: Konstanta: Ränta å anläggningskapital . . . Avskrivningar Förvaltningskostnader Diverse omkostnader

kr.

479,229 417.826 767,386 333,941

305,214 302,431 37,600 82,895

58,378 27,246 43,360 85,038

774,585 1,534,442 518,8861 1,380,460 201,974 i 241.564 1,286,979, 1,139,778

271,802 260,686 85,500 133,518

S:a >

1,998,382

728,140

214,022

2,782,424 4,296,244

751,506

Variabla: Ränta å lagervärdet Arbctsmaterialicr Bränsle och kraft Smörjmedel o. div. förbrukningsartiklar Arbetslöner

kr, 210,3571 85,050 > 3,253,420| i128,137 > 406,362; 1,597:224

61.863 1,465,331! 482,958 86,170 183;i35 10,073,644 6,823,416 2,480,931 701,369 363,500 3,995 855 223,870

, >

96,936 426,979

S:a » Konstanta och variabla: S:a >

77,530: 2) 635,500 1,651,060: 866,S96

277,430 476,717 47,219 3,459,096 2,226,505 827,776 5,598,729 3,312,807 1,470,282 15,639,001 14,005,451 3,665,966 7,597,111 4,040,917 1,084,304 1S,421,425 18,301,695 4,417,472

Produktionens försäljningsvärde kr. 7,158,957 4,418,029 1,955,115 18,361,278 18,508,283 4,477,163 Ar 1919 » 1920

Antal arbetare: 463 567

258 305

154 176*)

1,007 1,252

465 537

184 232

51-9 48

56 48

o2 47-G 4 )

54 48

55-9 48

58-9 48

Ordinarie arbetstid per vecka: Antal timmar år 1919 » » » 1920 1

. .

) Innefattar även smörjmedel och div. förbrukningsartiklar. ) Emballage. 3 X ä r d e " o c h kostnadsuppgifterna avse tiden »/«—"/« 1920 och endast ett bruk. ) Uppgiften avser tiden »Ve—"/is 1920 och endast ett bruk. B ) Värde- och kostnadsuppgifterna avse år 1921. 8 ) Uppgiften avser år 1921. 7 ) Värde- o. kostnadsuppgifterna avse året Va 1 9 2 1 - 3 1 / 7 1922. 2

123 arbetstid: a) Anläggningar med oförminskad produktion. Komb. sulfit- Pappers Råsocker- Sockerraf-7 Träslipe- fabrik, trä- bruk och Spisbröds5 bruk 7) finadericr fabriker ) pappfabrisliperi o. paprier ker persbruk 1 st. 1 st. 1 st. 3 st. 1 st. 2 st.

Bryggerier 9 )

KonstKombinerade ylle- gödselfabriker 12) fabriker 1 st.

2 st.

1 st.

4,065,100 2,943,810

1,038,250

4,811,600

3,439,250

1,045,000

2,180,200

2,976,300

6,579,4001

173,000 42,000 100,000

400,000 400,000 750,000

372,000 98,500 5,000

193,000

382,300 531,000

314,500

1,998,800

1,191,750

10,563,600

4,595,500

245,000

4,357,600

4,973,600

4,348.000

2,247,000

. 5,834,300

2,664,000

4,792,000

22,759,500

11,174,250

178,150 143,400 103,346 134,666

1,184,764 1,160,592 254,000 1,374.597

595,718 535,775 244,000 258,217

559,562

3,973,953

157,290 793,130 175,424 76,712 410,019

105,400

300,000 600.000

3,342,900 2,664,200

7,074,600 8,950,000 3,594,000 3,702,000 1,200,000 17,214,400 16,520,200 11,215,400 7,708,010 14,525,700 1,575,000 92,000

525,938 415,590 141,615 203,005

455,561 331,296 130,000 112,000

521,577 487,014 132,781 308,835

578,508 556,891 251,005 674,451

904,834 566,388 223,835 785,646

1,633,710

103,810 45,400 149,600 233,829 532,639i

1,450,207

2,060,855

2,480,703

1,286,148 1,028,857

408,401 5,576,423 4,197,355

186,480 6,214,840 1,749,320

6,440 1.263,842 180,849

251,580 626,500 495,222 5,989,685 44,872,247 i°)l,775,238 327,681 462,332 302,017

84,000 259,140 1,617,616 1,400,000 156,627 ' 32,000

914,697 4,228,377 15,325,253

520,843 1,639,386

104,332 871,309

10,310,869

2,426,772

19,299,206

11,944,579

2,(578,948

21,531,000

12,5S1,534

96 114

747 913

384 463

201 209 6 )

57-9 48

57-6 48

59-3 48

49-2 48 •)

1,612,575 2,172,137

228,656 684,042

157,000 380,000

371,801 1,870,521

890,640 1,662,074

2,959,411

7,784,959 48,203,401 9,235,100 50,204,256

4,907,213 7,3S7,916

2,946,081 2,053,000 4,232,229 3,081,857

3,083,505

9,022,242 50,960,839

7,455,050

4,205,192J 2,420,000

134 200 8 )

365 560 8 )

348 44311)

254 311

100 1301:i)

61-8 50-9

60 48 8 )

56-8 48 ")

60 48

243,258 754,777

48--113)

) Uppgiften avser å r e t Vs 1921— 3 1 A 1922. °) Värde- o. k o s t n a d s u p p g i f t e r n a avse å r e t ' / " 1 9 2 0 — 3 % 1922. 10 ) I n k l u s i v e m a l t s k a t t å kr. 453,157. " ) Uppgiften avser å r e t Vw 1920— 30 /9 1921. 12 ) Värde- och kostnadsuppgifterna på grundval av 5 månaders drift. 13

) Uppgiften avser å r e t 1922.

avse år 1922 och äro generaliserade för året i dess helhet

124 b) Anläggningar med minskad produktion. Fabr 'Järn- och - för Järn- oehj , Ät Mekaniska elektr. ,Ä1 „ , 1„ stålmanu, ..., .. balverk ) f a u4.u r i\ |verkstäder maski' I | ner 3) 3 st. 3 st. 4 st. 1 st.

Ivombiuc- r - i • «,J„ i KombineTegel- Bomulls- rade bom- , ,, spinnebruk ., ,. rade vlle rier nllsfa-3 tJaUbVn -kI cJ L r 8N briker ) ) 2 st. 1 st. 2 st. 2 st.

Investerat kapital: Brandförsäkringsvärde å byggnader kr. 33,185,130 5,422 250 14,550,220 2,492,500 1,101,800 2,504,000 4,889,200] 9,812,000 Oförsäkrade anläggningar, l uppskattat värde . . . . » 11,686,700 900.000 470.750 ! Tomter, uppskattat värde . » 973,800 195,260 2,371,500, 400,000 220,000 87,400 638.080 630,000 Strömfall, » » . » 1,745,000 1,000,000 — I 600,000 ingår un-i Brandförsäkringsvärde å 711abygg-i 4,494.500 10,565,1601,969,000 418,000 5,063,50010,237,800 8,211,100 skincr och inventarier . . > dornåder J Brandförsäkrings- eller, då försäkring ej finnes, uppskattat värde å lager . . > j 13,250,000 4,525,700,14,690,000 4,051,000 155,000^ 1,557,900 5,458,000 7,158,000 S:a » 00,790,030 10,537,71042,047,030 8,912,500 1,894,800 9,212,800 21,223,08020,441,100

produktionskostnader: Konstanta: flänta å anläggningskapital kr. 1,663,922: Avskrivningar » 1,242,616 Förvaltningskostnader . . . » 658,617 Diverse omkostnader . . . » 1,455,858|

840.841! 1,957.034' 575,895 1,356,935 549,850! 1,114,703! 719,5921 1,036,287:

310,305 246,750 775.90U 597,700

S:a » I 5,021,013 2,686,178 5,464,9591,960,655 Variabla: Ränta å lagervärdet . . . . kr. 163,750: 316,799 1,028,800 283,570 Arbetsmatenalier > 5,955,203 2,051,283 7,146,209!3,535,000 Bränsle och kraft 5,654,473 407.013 768,445' «••"""'"' 62,900 Smörjmedel o. div. förbrukningsartiklar > 574,84l| 395,186 576,526 207,700' Arbetslöner » 3,494,555 2,441,420 4,639,2331,292,300 S:a i 16,142,822 5,611,70114,158,713 5,381,470 Konstanta och variabla: S:a » 21,163,835 8,297,879 19,023,072 7,342,125 Tro du k t ion en ninirs värde

försälj»

Antal arbetare: Ar 1919 . . . . » 1920

kr. 21,012,522 7,907,058 22,481,141 0,741,300 2,296 4) 2,149 4)

1,040 962 5)

60-3 4) 49-2 4)

54-i.

1,455 1,386

121,786 535,843 1,103,556 1.349,817 96,890 556.430 1,121,564 1,017,950 27,730' 91,000 129.499 299,922 60,834] 365,835 646,379 442,571 307,240 1,549,108 3,000,998 3,110,260 10,850 109,053 382,060 501,060 21,566 5.855,139 2,739,114 3,341,045; 103,147 115,300 375,507 508,635 1,400 66,106 258,173 733,331

I

I

208,820 329,931 1,956,638 2,492,298

395,136 6,878,929, 5,662,139 7,172,972 702,370 8,428,037 8,663,13710,283,232 525,800

7,775,866 7,619,660

89 82

351 367

1,099 1,058 G)

1,322 1,040 6)

52 55-9 52 48 48-9 48 *) Värde- och kostnadsuppgifterna avse 2:a halvåret 1920. '-') Värde- och kostnadsuppgifterna avse för 2 verk 1920, för 1 verk 1921 s ) Värde- och kostnadsuppgifterna avse 1921. 4 ) Uppgiften avser 2:a halvåret. 5 ) Uppgiften avser för 2 verk 1920, för 1 verk 1921. 0) Uppgiften avser 1921.

57 48

57-9 48°)

59-5 48 6)

775 365 6)

Ordinarie arbetstid per vecka: Antal timmar år 1919 . . . > 1920 . . .

4 8 •->)

125 Ii) huruvida och i vad mån arbetsintensiteten, d. v. s. arbetsprestationen per arbetare och tidsenhet, ökats genom arbetstidens förkortning; samt i) huruvida och i vad mån arbetarna vid lagens genomförande erhöllo ökning av tidlöner och aekordsatser såsom kompensation för arbetst ide ti 9 ai'liortntYio. 1 Närmast meddelas i vidstående tablå en sammanfattning av upp- f | ^ n £ " gifterna över värdet av de undersökta företagens fastigheter, inventarier ar i e tare och och lager, d. v. s. företagens investerade kapital, vidare deras prodnk- arbetstid. tionskostnader och försäljningsvärdet av de framställda produkterna samt slutligen antalet arbetare och ordinarie arbetstidens längd dels under redogörelsetiden, dels vid motsvarande tid före arbetstidslagens genomförande. De ekonomiska uppgifterna avse som regel år 1920, vilket i fråga om produktionens storlek vid flertalet anläggningar visat sig som det mest normala året, sedan lagen började tillämpas. Då annan redogörelsetid valts, anmärkes detta i tablån. Anläggningarna ha i tablån fördelats på två huvudgrupper, allt eftersom undersökningen ^ givit vid handen, att produktionen efter lagens genomförande upprätthållits oförminskad eller kan anses minskad genom lagen, vilka förhållanden närmare klargöras längre fram. Beträffande de i tablån meddelade uppgifterna bör för det första Uppmärksammas, att det investerade kapitalet eller industriegendomens värde upptagits i enlighet med brandförsäkringsvärdet eller, då sådant ej funnits, enligt uppskattning av skäliga värdet vid den tid, redogörelsen avser. Då uppgifterna i allmänhet gälla år 1920, beteckna alltså tablåns kapitalbelopp som regel värdeförhållandena vid dyrtidens topppankt, De sålunda erhållna beloppen överensstämma natnrligen varken med bokföringsvärdet eller företagens anskaffningskostnad för egendomen i fråga, utan deras uppgift är att utvisa industrikapitalets storlek, da full hänsyn tages till prisnivåns förskjutningar under krigstiden. De'meddelade produktionskostnaderna ha på sätt, som framgår av tablån, uppdelats i konstanta och variabla, varvid med det senare slaget förstås kostnader, som växla i samma riktning som produktionens omfattning, samt med det förra kostnader, som äro mera oberoende av produktionsmängden. Under den bland konstanta kostnader ingående posten diverse omkostnader ha utgifter av mycket växlande art sammanförts. Såsom de viktigaste slagen må nämnas skatter och onera för industrifastigheterna, avgifter för brandförsäkring av byggnader, inventarier och lager samt för olycksfalls- och annan personalen avseende försäkring, pensioner och understöd, kostnader för läkare, sjukvård och medicin, bidrag till mathållning o. d., föreningsavgifter, kostnad för resor och repre-

126 sentation, omkostnader för kontor, reklamväsen, porton, telefon o. d. samt för patent, experiment och modeller, magasinshyror och förrådsomkostnader samt utgifter för transporter å arbetsplatsen och material för underhåll och reparation av byggnader och inventarier. De ifrågavarande kostnaderna äro, såsom framgår av ovanstående, delvis av den art, att tvekan kan råda, om de äro att hänföra till konstanta eller variabla kostnader. Till övervägande delen synas desamma dock tydligen höra hemma under förstnämnda rubrik, och bristande specifikation förhindrar en utsöndring av dejposter, som med större fog skulle kunna anses som variabla. Räntan å det investerade kapitalet har genomgående beräknats till 7 %, vilket synes som en skälig procentsats vid den tid, utredningen som regel avser, och i flertalet fall angivits av uppgiftslämnarna. Avskrivningarna äro, där icke särskilda förhållanden undantagsvis motiverat andra procentsatser, upptagna till 2 % för byggnader och 10 % för maskiner, vilka procentsatser ävenledes i allmänhet uppgivits av företagen själva. Såväl ränta som avskrivningar äro räknade i procent på de enligt nyss angivna metod redovisade kapitalvärdena och åskådliggöra således ränte- och avskrivningsbeloppen för det efter krigstidens prisstegring anpassade industrikapitalet. Av beloppens antydda karaktär följer självfallet, att de icke kunna överensstämma med de i företagens bokföring framkommande ränte- och avskrivningsposterna, vilka såsom i viss utsträckning hänförande sig till kapital, investerat vid en lägre prisnivå, måste bli avsevärt mindre. Sålunda gäller exempelvis beträffande fonderade, i anläggningarna placerade lån, att den faktiskt utgående räntan ej ökats i proportion till penningvärdets nedgång. Det uppgivna försäljningsvärdet av de framställda produkterna understiger, som synes, ej sällan produktionskostnaden samt håller sig i^ övriga fall vanligen ungefär å samma nivå som denna. Vid sidan av lågkonjunkturens och arbetstidslagens inverkan bör såsom förklaring till förhållandet uppmärksammas, vad ovan antytts, nämligen att räntor och avskrivningar ingå i kostnaden med belopp, som i regel betydligt överstiga de i bokföringen förekommande. Beträffande antalet arbetare bör nämnas, att uppgifterna i några fall utgöra resultaten av beräkningar på grundval av antalet presterade arbetstimmar. Den för år 1919 i tablån uppgivna arbetstiden per vecka har beräknats på så sätt, att den nämnda år gällande arbetstiden tillämpats på den under redogörelsetiden befintliga personalen, och utgör således icke medeltalet för 1919 års arbetsstyrka. Då längre arbetstid än 48 timmar uppgives för 1920 eller senare tid, förklaras detta av medgina dispenser från lagen.

127 Uppgifter rörande värdet av nva byggnader och maskinella anord- Nyanlägg.,,,

n,

i

, i-i i

"

i

ii

T i

es

•

ii

cxn ning ar efter

ningar, tillkomna efter arbetstidslagen, hava meddelats Iran inalles 2o anläggningar. E t t sammandrag av ifrågavarande uppgifter återges nedan. Nybyggnader och maskiner, tillkomna efter arbetstidslagen. Industribyggnader Kr. Järn- och stålverk (2) Järn- och stålmanufaktur (2) . . . . 180,000 Mekaniska verkstäder (4) 100.000 Glasbruk (1) 66.000 Sågverk (3) . . . . • 125,000 Papperemassefabriker och pappersbruk (10) . . . . . . Rasockerbruk (1) 202,400 Sockerraffinaderier (1) 388,900 Bryggerier (1) . . Konstgödselfabrikcr (1) —

Bostadshus Kr. 795,000 170,000 397,000 45,000 50,000

Tomter

Maskiner

Kr. 30,000 10,000 56,500 2,000 15,000

Kr. 1,100,000 430,800 484,/00 58,500 106,000

1,704,700 100,000 56,000 243,000

98,500 15,000 4,000 5,000 13.000

87ö,000 510,200 381,700 300,200 —

J

\agen.

Nyanskaffningen avser oftast bostäder, varom uppgift lämnats i 21 fall. Nyanskaffning av maskiner o. d. uppgives av 15 företag, medan nyanläggning eller utvidgning av själva industribyggnaderna meddelas i blott 7 fall. I vad mån ifrågavarande nyanskaffningar kunna anses förorsakade av arbetstidslagen och således böra skrivas på dess konto, skall beröras närmare i ett senare sammanhang. Frågan huruvida arbetstidens av lagen förorsakade avkortning med- Uppgifter fört ökning av arbetsintensiteten har i allmänhet besvarats nekande. 1°^$*'™* vissa fall motiveras svaret med något närmare förklaringar och uppgifter, vilka nedan skola refereras för olika industrigrenar. Järn- och stålverk. E t t företag yttrar, att för masugnar och stålugnar kan arbetstidens förkortning givetvis ej medföra ökning av intensiteten, då ugnens gång bestämmer produktionens storlek. För valsverken har enligt samma yttrande en särskild undersökning verkställts, som utvisar, att ej heller* här någon ökning av produktionens storlek per timme ägt rum. Från undersökningen anföras följande uppgifter över utvalsningens storlek i kg. pr vällugnstimme: 1913 1914 1915

873 kg. 905 * 914 »

1916 1917 1918

946 kg. 957 > 1,091 >

1919 1920 1921

1,056 kg. 1,032 » 1,026 »

Dagarbetarnas arbetsintensitet kan ej på samma sätt mätas i exakta siffror, men någon ökning av prestationsförmågan har ej av arbetsledningen kunnat iakttagas, och möjligheten härav förnekades även av arbetarna vid avhållna förhandlingar rörande lönekompensation för arbetstidens förkortning.

128 Beträffande ett annat järnverk meddelas, att den över produktionen vid de olika avdelningarna månad för månad förda statistiken icke utvisar någon märkbar förändring av arbetsintensiteten utan att produktionsmängden per timme är ungefär densamma efter lagens ikraftträdande som förut. Järn- och stålmanufaktur.. Ett verk meddelar följande individuella exempel på produktionen per timme före och efter lagen: Bultsmeu 1 s 2 » 3 Varmnagelpressare Bnltgängåre

Styck per timme 1917-1919 1920 541 521 279 268 386 346 . . . . 592 580 252 278

Styck per timme 1917-1919 1920 Muttergängare . . . . 627 695 Skruvsvarvare . . . . 49 54 Muttersvarvare . . . . 157 222 Kallslagare av bult . . 2,195 2,809

Då i vissa fall böjning, i andra fall sänkning av prestationen inträtt, anses genomsnittsintensiteten ungefärligen oförändrad. Ett annat företag yttrar, att det vid lagens genomförande i början syntes, som om en del arbetare kunde kompensera arbetstidens inskränkning genom mera utfört arbete, men sedermera bar ifrågavarande kompensation nästan belt bortfallit för ackordsarbetets vidkommande. Beträffande timarbete kan ökning av intensiteten sägas förekomma endast i så måtto, att man söker åstadkomma något noggrannare tillvaratagande av tiden vid arbetets början ocb slut. Mekaniska verkstäder. Vid en verkstad för vattenturbiner ökades arbetsintensiteten något under första kalvaret 1920, vilket dock anses delvis ha berott på att verkstaden efter lockout var överhopad mod försenade beställningar, varför arbetet måste drivas fortast möjligt. Sedermera sjönk intensiteten tillbaka till den före lagen förekommande. En verktygsfabrik uttalar, att arbetsintensiteten överhuvud är mycket individuell, men att i stort sett densamma var lägre 1920 än 1911), kanske delvis beroende på att arbetaromsättningen var myeket hastig 1920. Från en separatorfabrik uppgives, att man i statistiken noggrant följt arbetsintensiteten men ej kunnat påvisa vare sig ökning eller minskning. En verkstad meddelar som exempel på att produktionen står i direkt förhållande till arbetstiden den upplysningen, att i gjnteriet, där styckackord tillämpas, en man enligt erfarenheten formar: på 10 timmars dag 50 flaskor » 9 » » 45 » » 8V2 » » 43 »

129 Av en annan verkstad uppgives, att ökad intensitet väl kan påvisas för verklig massfabrikation, men att ökningen stannar vid någon procent i genomsnitt för personalen i dess helhet. Cementfabriker. För det undersökta företaget ha följande beräkningar utförts beträffande produktionskapaciteten före och efter lagen. År 1919 1920

„ , . ,. Produktion Antal fat 210,455 250,508

Arbetstimmmar

Antal fat per arbetstimme Exkl tunn. Totalt binderi Mnderi 483,773 0-381 0-435 545,590 0-385 0-459

ExkJ

Totalantal 552,317 650,056

t

Någon nämnvärd ökning av arbetsprestationen per arbetstimme är alltså ej att påvisa för anläggningen i dess helhet. Sågverk och hyvlerier. Arbetsintensiteten har enligt uppgift från ett verk icke ökats i annan mån, än att man sökt genomföra bättre tillvaratagande av arbetstiden genom borttagande av onödiga kafferaster o. d. samt tillsyn, att arbetet börjas och slutas på bestämda klockslag. Råsockerbruk. För den undersökta anläggningens vidkommande framhålles, att produktionen ej kan sägas vara direkt beroende av arbetsintensiteten utan i huvudsak av den maskinella utrustningen, arbetsmetoderna samt betornas beskaffenhet och sockerhalt. Till belysning av produktionsförhållandena före och efter lagen meddelas följande indextal. Tillverkningsåret 1915/16 1916/17 1917/18 Betavverkning per arbetare och dygn . . 100 100-2 98-9 Sockerhalt i betorna 100 95-9 98"4 Utbyte i % sockerhalt 100 99"7 101-6 Råsocker per arbetare och dygn 100 957 987

1918/19 931 100-5 101-0 94-4

1919/20 1920/21 1921/22 91-7 83-4 936 101-2 105'9 101'8 100-2 100-2 100-G 929 88"3 • 95-7

Produktionen per arbetare nedgick avsevärt under första året efter lagens genomförande men bragtes härefter ungefärligen till sin tidigare höjd, vilket tillskrives omfattande förbättring och utvidgning av den maskinella utrustningen. Sockerraffinaderier. Uppfattningen vid det undersökta företaget är, att den personliga intensiteten i arbetet ej stegrats efter lagens genomförande. Vidare uttalas, att en stegring i flera fall torde vara utesluten av praktiska skäl, enär operationerna taga sin givna tid, vilken ej kan förkortas, och maskinerna gå med viss hastighet, som är densamma som förut. Ökad produktion per tidsenhet har i vissa fall förekommit, men förklaringen härtill anses ligga i nytillkomna maskinella och andra anordningar. 17—222655

130 Bryggerier. Det framhålles, att tillverkningen ej kan forceras genom ökning av arbetsintensiteten, då ölet behöver sin bestämda tid att genomgå de olika procedurerna, samt att apparaturens storlek är det avgörande för produktionskapaciteten. Yllefabriker. Produktionen i väverierna per arbetare och tidsenhet utvisar ökning från 1919 till 1921, men detta förklaras enligt uppgift från två fabriker av att man det senare året ägde tillgång till bättre arbetsmaterial än under det förra. I andra avdelningar, såsom spinnerier, beredningsverk och färgeri, där godset måste gå sin vissa tid i maskinerna, har produktionen minskats i samma proportion som arbetstiden. En tredje fabrik meddelar, att produktionen vid ackordsarbete icke minskats fullt så mycket som arbetstiden, men att i stället arbetets kvalitet försämrats. Konstgödsel fabriker. Enligt uttalande från det undersökta företaget kunde vid tiden för lagens ikraftträdande en påtaglig moralisk depression spåras i arbetet, vilken icke mildrades genom lagen utan snarare tvärtom. Sedermera hade emellertid en förbättring i berörda avseende inträtt, i det intresset för arbetet nu gjorde sig mera gällande hos arbetarna. Den rikligare tillgången på arbetskraft hade även medgivit en utgallring, varigenom arbetarstammen blivit kvalitativt bättre än under kristiden, då man ofta fått nöja sig med att mottaga undermåliga personer. Endast i ett par fall har uppgift meddelats om ökning av arbetsintensiteten i sammanhang med arbetstidens förkortning. Det ena fallet gäller ett tegelbruk och det andra ett glasbruk. För tegelbruket, där ordinarie veckoarbetstiden före lagen var 56 timmar, utvisa verkställda beräkningar följande produktion per timme och lag om 18 personer: Murtegel 10" Dräneringsrör l 1 / / '

1919 2,300 st., 1920 2,450 st., 1921 2,460 st. > 2,G80 » > 2,800 > » 2,980 »

Den påvisade ökningen tillskrives den omständigheten, att arbetare vid tegelbruk, vilka på grund av arbetets synnerligen hårda natur tvingas att under en lång arbetstid ekonomisera med arbetskraften, efter arbetstidens förkortning kunnat skärpa sin kraftanspänning. Det ifrågavarande glasbruket hör hemma inom småglasbranschen och tillämpade före lagen en ordinarie arbetstid av som regel 57 timmar i veckan. Av glasbrukets ledning anföres, att då på de sista årtiondena huvudsakligast kvalitetsarbete utförts i såväl hytta som sliperier, har proportionsvis lång arbetstid reserverats för arbetaren. Kvaliteten har spelat den större rollen, tiden den mindre. När nu 8-timmarslagen genom-

131 fördes, ville arbetarna på dessa 8 timmar förtjäna lika mycket som förut på 9 72 a 10. Genom ökning av arbetsintensiteten lyckades också detta såväl i hytta som sliperier, men följden blev, att arbetaren ej alltid fick tid att ägna den förut vanliga noggrannheten åt arbetets olika moment. Resultatet är i vissa fall försämrad kvalitet på arbetet. Av glasbruket framhålles vidare, att för att få en klar bild av lagens verkningar på landets småglasindustri kräves framför allt undersökning vid sådana bruk, som redan före lagen på grund av tillverkningens art (massartiklar) utnyttjade arbetstiden till dess yttersta gräns. Här anses man med säkerhet skola finna, att arbetstidens förkortning medfört påtaglig minskning av produktionen. Av de undersökta företagen uppgives i allmänhet, att arbetarna i samband med arbetstidslagens genomförande erhöllo full Iöneko?npensation Arbetarnas för arbetstidens avkortning, i det såväl tid- som ackordslöner höjdes, så on / rt S P ™ att någon minskning av arbetsinkomsten ej inträdde. Beträffande vissa industrigrenar, såsom järnbruk och mekaniska verkstäder samt några andra, har dock meddelats, att löneförhöjningen delvis bestämdes enligt normer, som ej inneburo full kompensation. För ifrågavarande undantagsfall lämnas närmare redogörelse i samband med de följande beräkningarna.

De utförda beräkningarna. För att över huvud taget finna någon fast hållpunkt för den pla- Allmänna nerade beräkningen över arbetstidslagens återverkan på produktionskost- egwnder! nåden, vilken beräkning i fråga om vissa grundläggande synpunkter kommer att följa samma linjer som den av arbetstidskommittén 1918 föranstaltade utredningen i ämnet, blir det nödvändigt att utgå från det teoretiska antagandet, att de influtna uppgifterna i vissa hänseenden åskådliggöra stabiliserade och av konjunkturomslaget väsentligen oberoende förhållanden. Antagandet i fråga innebär för det första, att vid tillverkningen använda arbetsmaterialier av inhemsk produktion beräknas fördyrade genom lagen med den procentuella kostnadsökning, som kan framkalkyleras vid industriföretag, sysselsatta med framställning av sådana materialier. Sålunda antages exempelvis mekaniska verkstädernas kostnad för inköpt järn och stål av svensk tillverkning ökad genom lagen med den procent, varmed järn- och stålverkens produktion beräknas fördyrad genom arbetstidsförkortningen. I den antagna förutsättningen inlägges vidare den betydelsen, att lagen medfört en mot arbetstidens förkortning proportionell minskning av produktionen i de fall, där berörda

förkortning ej motvägts genom ökning av arbetsintensiteten eller förstärkning av arbetsstyrkan. Vad beräkningsprinciperna i övrigt beträffar, äro deras allmänna grunddrag följande. Sedan de verkliga produktionskostnaderna i enlighet med förut meddelade tablå fastställts, verkställas med ledning av de uppgivna, av lagen förorsakade förändringarna i fråga om investerat kapital, arbetstid, arbetarantal, avlöningar och arbetsintensitet kalkyler över produktionskostnadens ökning genom lagen. Tillvägagångssättet blir härvid olika, allt eftersom fråga är om företag med bibehållen eller minskad produktion. Till förra gruppen räknas de företag, som ökat sin personal minst så mycket, att den av lagen förorsakade förlusten av arbetstid ungefärligen uppvägts, till den senare gruppen de företag, vid vilka sådan personalökning ej förekommit. Företag med bibehållen produktion. Då produktionen ej minskats, förutsattes, att de konstanta kostnaderna, d. v. s. ränta å det i anläggningar investerade kapitalet, avskrivningar, förvaltningskostnader och diverse omkostnader, icke påverkats av lagen annat än i den mån nya anläggningar erfordrats för produktionens bibehållande, exempelvis nya bostäder i följd av arbetarantalets ökning. Då anläggningarna på antydda sätt utvidgats, föras härav föranledda räntor och avskrivningar på lagens konto. Av de variabla kostnaderna, d. v. s. ränta å lagervärdet, kostnader för använda arbetsmaterialier, bränsle och drivkraft, smörjmedel och diverse förbrukningsartiklar samt arbetslöner, beräknas för det första arbetsmaterialier fördyrade genom lagen, i den mån desamma härstamma från inhemskt industriföretag samt deras produktionskostnad kan beräknas ökad genom lagen. Arbetslönerna beräknas förhöjda i proportion till arbetstidens förkortning, i den mån full lönekompensation lämnats för denna och förkortningen ej motvägts genom ökning av arbetsintensiteten. Företag med minskad produktion. Vid produktionens minskning beräknas de konstanta kostnaderna relativt ökade i förhållande till produktionsminskningen. Ökningens belopp utgöres av skillnaden mellan de uppgivna verkliga kostnaderna och de kostnadsbelopp, som erhållas, då de konstanta kostnaderna ställas i samma förhållande till produktionen (produktionsförmågan), som de intogo före arbetstidens förkortning (produktionsminskningen). Med avseende på de variabla kostnaderna förfares vid kalkylerna enligt enahanda grunder, som ovan angivits för företag med bibehållen produktion. För klargörande av beräkningsprinciperna torde ytterligare några allmänna anmärkningar erfordras. Vad först då beträffar kapitalkostnadens ökning genom nyanskaffning av fastigheter och maskiner, tillämpas

133 vid beräkningen den grundsynpunkten, att ifrågavarande nyanskaffning skrives på lagens konto endast i de fall, då arbetarantalet efter lagens genomförande ökats och behov av utvidgade anläggningar i samband härmed kan anses ha förelegat. I sistberörda fall betraktas sålunda bl. a. nybyggnad av bostäder såsom framkallad av lagen, och detsamma gäller om maskinell utrustning, som erfordrats vid den nytillkomna personalens arbetsfunktioner. Om nybyggnaderna och maskinanskaffningen däremot företrädesvis synts vara att hänföra till modernisering och tekniska förbättringar, som väl kunna ha påskyndats genom arbetstidens förkortning men icke därav egentligen nödvändiggjorts, räknas icke med någon kostnadsökning såsom direkt följd av lagen. Det ligger i sakens natur, att beräkningar av förevarande art såsom delvis baserade på något osäkra och med nödvändighet schematiserade antaganden måste bli till viss grad summariska, och att åtskilliga fördyrande, med lagen sammanhängande faktorer av mera detalj artad beskaffenhet icke komma i betraktande. Bland sådana faktorer må nämnas fastighetsskatt, underhållskostnad och försäkringsavgifter, hänförliga till de av lagen förorsakade nyanläggningarna, vidare ökning av kostnaden för diverse till arbetsmaterialier ej hänförda förbrukningsartiklar, bränsle, kraft och material för reparationer och underhåll, beroende på att ifrågavarande produkter delvis härstammat från inhemska arbetsställen, vid vilka lagen medfört ökning av produktionskostnaden, samt slutligen den ökning av förvaltningskostnaden och av vissa omkostnader, t. ex. avgifter för olycksfallsförsäkring, sjukvård e t c , som kan ha förorsakats av arbetspersonalens ökning. Att sålunda en del smärre faktorer icke tagits i betraktande, verkar naturligen i den riktningen, att lagens återverkan vid beräkningen kommer något för svagt till synes. Såsom en tillräcklig motvikt torde emellertid som regel kunna anses, dels att ränta och avskrivning å kapital för nyanlagda bostäder vid bibehållen produktion odelat räknas som kostnadsökning på grund av lagen, ehuru ifrågavarande ökning i verkligheten belastar företagen endast i den mån kapitalkostnaden icke täckes genom uppburna hyror för bostäderna, dels att arbetslönernas ökning genom lagen vid full kompensation liksom de konstanta kostnadernas relativa ökning vid minskad produktion beräknas i full proportion till arbetstidens förkortning, oaktat att arbetstiden efter förkortningen enligt ingångna upplysningar i stort sett torde utnyttjas med större effektivitet än förut, varigenom förlusten i verkligheten blir något mindre än förhållandet mellan timantalet före och efter lagen utvisar. Då motsatsen ej särskilt anmärkes, räknas i anslutning till de influtna uppgifterna icke med någon ökning av arbetsintensiteten. Beträf-

134 fande arbetslönerna räknas, likaledes ined ledning av de inkomna uppgifterna, med full kompensation för arbetstidens förkortning, där ej särskilt angives, att annan beräkningsnorm användes. Från de allmänt tillämpade beräkningsprinciperna göres i viss mån undantag beträffande en vid undersökningen ingående spisbrödsfabrik, som i ekonomiskt hänseende rönt inverkan icke blott av arbetstidslagen utan även av den samtidigt ikraftträdande lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete. Då det visat sig möta hinder, att särskilja de två lagarnas inverkan på produktionskostnaden, väljes i detta fall en beräkningsmetod, varigenom ett gemensamt resultat framkommer. Beträffande metodens art och innebörd hänvisas till den följande beräkningen. Med tillämpning av de ovan meddelade allmänna grunderna, med angivna undantag, verkställas nedan anförda beräkningar över den av arbetstidslagen förorsakade ökningen av produktionskostnaderna. Beträffande de till grund liggande uppgifterna rörande investerat kapital, produktionskostnadernas fördelning på olika huvudposter, arbetarantal och arbetstid hänvisas till den tidigare meddelade tablån. Vissa andra vid beräkningarna använda uppgifter, såsom beträffande nyanläggningar på grund av lagen och arbetsmaterialiernas fördelning på varor av svensk och utländsk produktion, meddelas i samband med beräkningarna. F bibihal?ed Närmast redogöres för de beräkningar, som avse anläggningar med produktion, bibehållen produktion, dit, såsom förut omnämnts, de anläggningar hänföras, vid vilka arbetarantalet efter lagen ökats minst så mycket, att den av lagen framkallade förlusten av arbetstid ungefärligen uppvägts. Mekaniska verkstäder, 2 st., den ena för bensinmotorer, den andra huvudsakligen för vattenturbiner. Ordinarie arbetstid per vecka enligt 1919 års bestämmelser 5I'D t., 1920 48 t.; minskning 7*5 %. Av de konstanta kostnaderna ökas ränta å anläggningskapital samt avskrivningar på grund av nyanläggningar till följd av lagen. Nyanläggningarna avsågo dels bostäder, dels verkstadsutvidgning och anskaffning av arbetsmaskiner. Kostnaden utgjorde för byggnader kr. 200,000, tomter kr. 10,000 och maskiner kr. 384,700, s:a kr. 594,700, vara 7 % ränta = kr. 41,629. Avskrivningar ökades med 2 % å nya byggnader = kr. 4,000 och 10 % å nya maskiner = kr. 38,470, s:a kr. 42,470. De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om posterna arbetsmaterialier och arbetslöner. Arbetsmaterialierna bestodo till 84'o % eller kr. 2,732,873 av svenska produkter, huvudsakligen järn och stål, plåt, gjutgods och andra halvfabrikat av järn och stål. Fördyring på grund

135 av lagen beräknas därför med 8'i % (järn- och stålverken), vilket gör kr. 204,776. Arbetarna kompenserades i enlighet med uppgörelse den 5 mars 1920 huvudsakligen på så sätt, att arbetare med tidlön erhöllo full kompensation med 8*3 % och arbetare med ackordlön 4 % kompensation. Av det uppgivna lönebeloppet utgjorde kr. 880,760 tidlön och kr. 770,300 ackordslön. Kompensationen blir således för tidlön kr. 67,501 och för ackordslön kr. 29,627, s:a kr. 97,128. Resultatet av kalkylen blir alltså:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar . . Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 437,600 375,356 3,048,644 1,553,932

VprVliV V e o / n jj

k

Kr. 479,229 417,826 3,253,420 1,651,060

Kostnadsökning Kr. 41,629 42,470 204,776 97,128

% 96 11-8 6-7 63

Summa beräknad kostnadsökning kr. 386,003. Verkliga totala produktionskostnaden, kr. 7,597,111, minskad med anförda belopp — kr. 7,211,108, vara kostnadsökningen = o'4 %. Cementfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 56 t., 1920 48 t.; minskning 14*3 %. Ökning av konstamta kostnader beräknas icke, då några nyanläggningar på grund av lagen icke uppgivits. Av de variabla kostnaderna ökas posterna emballage och arbetslöner. I förstnämnda post ingå av inhemska industriprodukter stav och tunnband med kr. 275,687 och papper med kr. 362,046. Stav och tunnband beräknas fördyrade 2*5 % (sågverken) och papper 4*2 % (pappersbruken), d. v. s. resp. kr. 6,724 och 14,593. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 14*3 % av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 123,966. Kalkylens resultat blir således:

Emballaee A r t e ? s E r . '. '

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 614,183 742,930

VprVliV kostnad

Kostnadsökning

Kr. 635,500 866,896

Kr. 21,317 123,966

% 3-5 16-7

Summa beräknad kostnadsökning kr. 145,283. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 4,040,947, minskad med angivna belopp = kr. 3,895,664, vara kostnadsökningen = 3V %.

136 Glasbruk. Undersökningen omfattar 2 glasbruk, det ena för fönsterglas, det andra huvudsakligen för kvalitetsvaror inom småglasbranschen. Beträffande det senare synes undersökningen, som avser år 1920, ge vid handen, att produktionen per arbetare var lika hög som före lagen, ehuru dock arbetets kvalitet i vissa fall försämrats. Då ifrågavarande försämring emellertid icke kan siffermässigt belysas, har glasbruket måst uteslutas vid beräkningarna, som alltså endast gälla ett fönsterglasbruk. Av de 1920 befintliga arbetarna skulle 102 st. med tillämpning av 1919 års bestämmelser haft en genomsnittlig ordinarie arbetstid av 59'3 t. per vecka, medan de övriga i fråga om arbetstiden kunna anses såsom icke påverkade av lagen. För det anförda antalet utgör arbetstidens minskning genom lagen 19'i %. De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 46,000, varav tomtvärde kr. 1,000. Räntekostnaden ökas således med kr. 1,610 (V2 år) och avskrivningar med kr. 450 (V2 år). Av de variabla kostnaderna beräknas kostnadsökning för posterna arbetsmaterial, förbrukningsartiklar och arbetslöner. Bland materialierna ingå kalk och sand för kr. 68,479, vilken post med ledning av verkställd uppskattning beräknas fördyrad genom lagen med 9 % eller kr. 5,654. . Posten smörjmedel och div. förbrukningsartiklar innefattar bl. a. emballage (bräder) till en kostnad av kr. 40,267, vara beräknas fördyring med 2*5 % (sågverken) eller kr. 982. Av posten arbetslöner komma kr. 201,237 på de 102 arbetare, vilkas arbetstid enligt ovanstående förkortats 19"i % genom lagen. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 19'i % av nyss angivna lönebelopp, d. v. s. kr. 38,436. Kalkylens resultat blir alltså:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Arbetsmaterialier Smörjmedel och div. förbrukningsartiklar Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 56,768 ; . 2 6,796 177,481 . . . . 95,954 388,543

v ko

... '^

er

Kr. 58,378 27,246 183,135 96936 426,979

Kostnadsökning Kr. 1,610 450 5,654 982 38,436

% 2-8 17 3-2 1-0 9'9

Summa beräknad kostnadsökning kr. 47,132. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 1,684,304, minskad med angivna belopp = kr. 1,637,172, vara kostnadsökningen = 2'Q %.

137 Sågverk och hyvlerier. Ordinarie arbetstid (effektiv) 1919 54 t., 1920 48 t.; minskning 11*1 %. Bland de konstanta kostnaderna beräknas räntor och avskrivningar ökade genom lagen i följd av nyanläggningar, som vidtagits av ett verk, nämligen bostäder och tillbyggnad av såg för kr. 70,000 jämte tomt kr. 5,000 samt maskiner för kr. 50,000, s:a kr. 125,000, vara 7 % ränta == kr. 8,750. Avskrivningarnas ökning motsvarar 2 % k nya byggnader och 10 % k nya maskiner, d. v. s. sammanlagt kr. 6,400. De variabla kostnaderna beräknas ökade beträffande posterna arbetsmaterialier och arbetslöner. I kostnaden för arbetsmaterialier ingår ett belopp av kr. 2,519,200 för sågade trävaror, som köpts inom landet för hyvling och skeppning. Då ifrågavarande varor således vid inköpet redan" undergått industriell bearbetning, räknas med fördyring genom lagen, vilken med ledning av förhållandena vid de undersökta verken synes kunna sättas till 2 %, d. v. s. kr. 49,396. Arbetarna uppgivas ha erhållit full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till l l ' i % av uppgivna lönesumman, alltså kr. 383,960. Kalkylens resultat blir alltså:

Ränta ä anläggningskapital Avskrivningar Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 765,835 512,486 10,024,248 3,075,136

Verkli" kostna| Kr. 774,585 518,88b 10,073,644 3,459,096

Kostnadsökning Kr.

%

8,750 6,400 49,396 383,960

1-1 1-2 05 12 5

Summa beräknad kostnadsökning kr. 448,506. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 18,421,425, minskad med angivna belopp = kr. 17,972,919, vara kostnadsökningen = 2's %. Sulfitfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 55*9 t., 1920 48 t.; minskning 14"i %. Av de konstanta kostnaderna ökas räntor och avskrivningar på grund av nyanläggningar, förorsakade av lagen. Ifrågavarande anläggningar utgöras av bostäder till en kostnad av kr. 695,000, varav kr. 35,000 tomtvärde. Eäntor ökas således med kr. 48,650 och avskrivningar med kr. 13,200.. De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om posten arbetslöner. Arbetarna uppges ha erhållit full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 14'i % av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 313,937. 18—222653

138 Kalkylens resultat blir således:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 1,485,792 1,367,260 1,912,568

v

wnȤ kostnad Kr. 1,534,442 1,380,460 2,226,505

Kostnadsökning & Kr. % 48 650 33 13^200 lo 313,937 16'4

Summa beräknad kostnadsökning kr. 375,787. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 18,301,695, minskad med angivna belopp = kr. 17,925,908, vara kostnadsökningen = 2'i %. Sulfat fabriker. Ordinarie arbetstid 1919 58'o t., 1920 48 t.; minskning 18'5 %. De konstanta kostnaderna ökas i fråga om ränta och avskrivningar på grund av nyanläggningar, förorsakade av lagen, nämligen bostäder till en kostnad av kr. 302,000, varav tomtvärde kr. 13,000. Räntekostnadens ökning blir kr. 21,140 och avskrivningens kr. 5,780. Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade. Bland arbetsmaterialierna ingår kalk med kr. 285,372, vilken enligt en företagen uppskattning fördyrats c:a 9 % genom lagen! d. v. s. kr. 23,563. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 18*5 % av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 153,139. Kalkylens resultat blir sålunda:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 250,662 254,906 2,457,368 674,637

. w J f kostnad Kr. 271802 260,686 2,480,931 827,776 v

Kostnadsökning Kr. 21140 5,780 23,563 153,139

% 8-4 8'8 l-o 22"7

Summa beräknad kostnadsökning kr. 203,622. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 4,417,472, minskad rned angivna belopp = kr. 4,213,850, vara kostnadsökningen = 4'8 %. Träsliperier. Ordinarie arbetstid 1919 57'9 t., 1920 48 t.; minskning 17"i %. De konstanta kostnaderna ökas beträffande räntor och avskrivningar, då nya bostäder byggts på grund av lagen för kr. 117,000, därav kr. 5,000 tomtvärde. Räntekostnadens ökning blir således kr. 8,190 och avskrivningens kr. 2,240.

139 Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslöner, då full kompensation erhållits, ökade i proportion till arbetstidens förkortning, alltså med 17*i % av uppgivna lönebeloppet eller kr. 70,113. Kalkylens resultat blir således:

Ränta å aniajtirnineflkapital SikriYnngar Arbetsl7nér S . .

Beräknad

VM-ITHO-

kostnad utan lagen Kr.

kostnad Kr.

Kr.

%

169,960 141160 339',906

178,150 143,400 410,019

8,190 2,240 70,113

4-8 1-6 20-6

Kostnadsökning

Summa beräknad kostnadsökning kr. 80,543. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 2,172,137, minskad med angivna belopp = kr. 2,091,594, vara kostnadsökningen = 3'g %. Komb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk. Ordinarie arbetstid 1919 57*6 t., 1920 48 t ; minskning 16*7 %. Av de konstanta kostnaderna ökas ränta och avskrivning på grund av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr.. 160,000, varav tomtvärde kr. 10,000. Efter 7 % ränta och 2 % avskrivning blir kostnadsökningen resp. kr. 11,200 och kr. 3,000. De variabla kostnaderna ökas beträffande arbetsmaterialier och arbetslöner. Bland de förra ingår sulfatcellulosa med kr. 604,668, sulfitcellulosa med kr. 89,931 och mekanisk trämassa med kr. 173,635, vilka varor beräknas fördyrade med den procent, som ovan kalkylerats för resp. fabriker, d. v. s. 4*8 %, 2'i % och 3'9 %. Den sålunda beräknade kostnadsökningen utgör sammanlagt kr. 36,063. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken beräknas till lQ'i % av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. lika med arbetstidens minskning, och alltså utgör kr. 706,139. Kalkylens resultat blir således:

Ränta ä anläggningskapital Avskrivningar Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 1,173,564 l,lo7,592 5,540,360 3,522,238

v^rVliokostnad

Kostnadsökning

Kr. 1,184,764 HäHSS ^76,423 4,228,377

Kr. 11,200 J ' K 36,0b3 706,139

% 1;0 V0, 200

Summa beräknad kostnadsökning kr. 756,402. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 19,299,206, minskad med angivna belopp = kr. 18,542,804, vara kostnadsökningen = å'i %.

140 Pappersbruk och papp fabriker. Ordinarie arbetstid 1919 o 9 "3 t 1920 48 t.; minskning 19'i %. Av de konstanta kostnaderna ökas ränta och avskrivning, då lagen medfört nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 529,200, varav tomtvärde kr. 35,500. Räntan ökas med kr. 37,044 och avskrivningar med kr. 9,874. De variabla kostnaderna beräknas ökade i fråga om arbetsmaterialier och arbetslöner. Bland materialierna ingår sulfatmassa, kr. 165,078, fördyrad 4*8 %, sulfitmassa, kr. 2,658,359, fördyrad 2*i *, och slipmassa, kr. 1,652,546, fördyrad 3*9 %, enligt beräkningsresultaten för resp. industrier. Totalt beräknas ifrågavarande kostnadsökning till kr. 124,268. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 19'i % av uppgivna lönebeloppet eller kr. 313,123. Kalkylens resultat blir alltså:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 558,674 525,901 6,090,572 1,326,263

... i "+„ !f Kostnad Kr. 595,718 535,775 6,214,840 1,639,386 v

Kostnadsökning Kr. 37,044 9,874 124 268 313,123

% 66 1-9 2-0 23"G

Summa beräknad kostnadsökning kr. 484,309. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 11,944,579, minskad med angivna belopp = kr. 11,460,270, vara kostnadsökningen = 4'2 %. Spisbrödsfabriker. Bageriernas ekonomi har, såsom förut framhållits, rönt inverkan utom av arbetstidslagen jämväl av den samtidiga lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, den s. k. bagerilagen. Vid undersökningen, som på grund av svårighet att Uppbringa ett mera omfattande uppgiftsmaterial kunnat fullföljas blott för ett spisbrödsbageri, har framgått, att synnerligast sistnämnda lag avsevärt betungat företagets ekonomi genom de hinder, som densamma medfört för utnyttjandet av anläggningens tillverkningskapacitet. Bagerilagens begränsning av den tid, inom vilken tillverkning av spis- eller knäckebröd må äga rum, till mellan kl. 6 f. m. och kl. 10 e. m. har sålunda till följd, att ugnarna varje dygn måste avsläckas och arbetet vid degmaskiner m. fl. apparater avstanna. Genom att ugnarna varje dygn måste uppeldas förorsakas, förutom relativt ökad bränsleåtgång, tidsförlust och ökning av arbetet, och förhållandet blir detsamma beträffande rengöringen av maskiner och apparater, som måste förnyas efter varje

stillestånd, liksom beträffande olika förberedelsearbeten vid själva bakningen. Tids- och arbetsförlust inträder även på grund av den marginal, som måste hållas för att ej riskera överskridande av den lagstadgade gränsen för arbetets dagliga avslutning. Av antydda skäl erhålles per arbetare räknat avsevärt lägre produktionsutbyte efter lagens genomförande än förut. Arbetstidslagen har för den ifrågavarande fabrikens vidkommande endast i obetydligare grad utövat inverkan, då längre arbetstid än 48 timmar per vecka före lagen tillämpades endast för ett mindre antal dagarbetare. Då svårighet möter att särskilja de två lagarnas ekonomiska konsekvenser i det behandlade fallet, kommer den följande beräkningen att avse deras kombinerade inverkan samt utföras efter delvis andra metoder än de för övriga industrigrenar tillämpade. Företagets arbetarantal var: 1919 201, 1921 209. Produktionen utgjorde: 1919 3,138,501 kg., 1921 2,962,963 kg. spis- och knäckebröd. Antalet arbetsdygn var 1919 i följd av strejk blott 288, 1921 300. Med beräkning av 300 arbetsdygn även för 1919 skulle produktionen utgjort 3,269,271 kg. eller 16,265 kg. per arbetare. Med samma produktion per arbetare skulle för 1921 års produktion .ha erfordrats 182 arbetare. Då verkliga antalet var 209, förefanns alltså en ökning av 27 arbetare, vilken tillskrives de två lagarnas inverkan. Arbetslönen 1921 uppgives totalt till kr. 871,309 eller kr. 4,169 per arbetare. Kostnadsökningen beräknas följaktligen = 27 gånger 4,169 eller kr. 112,563. Verkliga totala produktionskostnaden, kr. 2,959,411, minskad med den beräknade kostnadsökningen, blir således = kr. 2,846,848, vara kostnadsökningen utgör 4'o %. Det bör tilläggas, att fabriken åtnjöt dispens från bagerilagen så tillvida, att Va av anläggningen kunde hållas i kontinuerlig drift, varigenom lagens inverkan mildrats. Vissa smärre fördyrande faktorer, t. ex. bränslekostnadens ökning genom den dagliga uppeldningen av ugnar och mjölprisets stegring i följd av arbetstidslagens fördyrande inverkan vid kvarnarna, hava i brist på material lämnats utanför beräkningen. Råsockerbruk. Ordinarie arbetstid 1919 61*8 t., 1921 50*9 t.; minskning 21*4 %'. De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 105,000, varav kr. 5,000 tomtvärde. Räntor ökas sålunda med kr. 7,350 och avskrivningar med kr. 2,000. Av de variabla kostnaderna ökas arbetslöner. Full lönekompensa-

142 tion erhölls, vilken i enlighet med arbetstidens förkortning beräknas till 21'4 % av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 161,522. Kalkylens resultat blir således:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 514,227 485,014 593,255

,r er

, .. tnad

Kr. 521,577 487,014 754,777

Kostnadsökning Kr. 7,350 2,000 161,522

% 14 0-4 27-2

Summa beräknad kostnadsökning kr. 170,872. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 9,235,166, minskad med angivna belopp = kr. 9,064,294, vara kostnadsökningen = l'g %. Sockerraffinaderier. Ordinarie arbetstid 1919 60 t., 1921 48 t.; minskning 20 %. Beträffande konstanta kostnader beräknas ingen kostnadsökning på grund av lagen. Av de variabla kostnaderna beräknas ökning för arbetsmaterialier och arbetslöner. De förra utgöras till kr. 44,039,692 av inhemskt råsocker, vilket beräknas fördyrat genom lagen med 1*9 % (råsockerbruken), d. v. s. kr. 821,152. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i enlighet med arbetstidens förkortning beräknas till 20 % av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 374,104. Kalkylens resultat blir således:

Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 44,051,095 1,496,417

... , °, osinau Kr. 44,872,247 1,870,521 v

,

Kostnadsökning Kr. 821,152 374,104

% 1-9 25-0

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,195,256. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 50,264,256, minskad med angivna belopp = kr. 49,069,000, vara kostnadsökningen = 2'* %. Bryggerier. Av 1921 års arbetspersonal å 443 st. arbetare voro 58 utkörare, som intaga en viss självständig ställning och vilkas arbetstid ej kontrolleras av industriledningen, varför desamma icke inbegripas i nedanstående beräkning. Ordinarie arbetstid 1919 56*8 t., 1921 48 t.; minskning 15*5 %. Kvinnlig personal vid skölj ning och tappning, som arbetar på ackord och utan bestämd ordinarie arbetstid, är här lämnad utom räkningen.

143 De konstanta kostnaderna ökas på grund av nyanskaffning av bostader vid ett företag till en kostnad av kr. 61,000, varav kr. 5,000 tomtvärde. Kantor ökas sålunda med kr. 4,270 och avskrivningar med kr. 1,120. Av de variabla kostnaderna beräknas posterna förbrukningsartiklar och arbetslöner ökade genom lagen. I förstnämnda post ingår inom landet skuren kork och tillverkade buteljer till ett belopp av kr. 651,052, vilken kostnad, i brist på närmare uppgifter, med ledning av beräkningen för fönsterglasbruken uppskattas ökad med 3 % eller kr. 19,532. Arbetarna erhöllo full lönekompensation, vilken i enlighet med arbetstidens förkortning beräknas till 15'5 % av uppgivna lönebeloppet, alltså till kr. 257,621. För den kvinnliga personalen vid skölj ning och tappning, som arbetar på ackord och utan bestämd ordinarie arbetstid, beräknas härvid kompensation i samma proportion som för övriga arbetare, enär ifrågavarande personal enligt uppgift erhållit en mot övriga arbetares kompensation svarande förhöjning av lönesatserna. Kalkylens resultat blir således:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Smörjmedel och div. förbrukningsartiklar Arbetslöner . .

Beräknad kostnad utan lagen Kr.

7er,kli» kostnad Kr.

900,564 565,268 871,108 1,404,453

904,834 566,388 890,640 1,662,074

Kostnadsökning Kr. 4,270 1,120 19,532 257,621

% 0-5 0-2 2-2 18-3

Summa beräknad kostnadsökning kr. 282,543. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 7,387,916, minskad med angivna belopp = kr. 7,105,373, vara kostnadsökningen = 4'o %. Kombinerade yllefabriker. Ordinäre arbetstid 1919 60 t., 1920 48 t.; minskning 20 %. Ökning av de konstanta kostnaderna beräknas icke, då några nyanläggningar på grund av lagen icke uppgivits. De variabla kostnaderna ökas i fråga om arbetslönerna. Arbetarna erhöllo full kompensation, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 20 % av uppgivna lönebeloppet eller kr. 136,808. Kalkylen ger alltså följande resultat: Arbetslöner: beräknad kostnad utan lagen kr. 547,234, vara ovanstående ökning = 25*o %. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 4,232,229, minskad med beräknade löneökningen = kr. 4,095,421, vara berörda ökning = 3'a %.

144 Konstgödselfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 63*5 t., 1922 48-4 t.; minskning 23*8 %. De konstanta kostnaderna ökas på grund av nybyggnad av bostäder till en kostnad av kr. 256,000, varav kr. 13,000 tomtvärde. Räntor ökas alltså med kr. 17,920 och avskrivningar med kr. 4,860. Av de variabla kostnaderna beräknas ökning för arbetslöner. För full kompensation skulle krävts en höjning av lönesatserna med i genomsnitt 31'2 %. Förhöjningen stannade emellertid i verkligheten vid 28*3 % och kan alltså beräknas till kr. 83,819. Kalkylens resultat blir alltså:

Ränta å anläggningskapital Avskrivningar Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. . 437,641 . 326,436 . 296,181

,.. v wi-nad

Kostnadsökning

Kr. 455,561 331,296 380,000

Kr. 17,920 4,860 83,819

% 4-1 1-5 283

Summa beräknad kostnadsökning kr. 106,599. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 3,081,857, minskad med angivna belopp = kr. 2,975,258, vara kostnadsökningen = 3'e %. Företag med Till företag med produktionsminskning pä grund av arbetstidslagen m luktion.'°"hänföras de anläggningar, vid vilka arbetarantalet efter lagens genomförande ej ökats eller där ökningen ej varit tillräcklig för att uppväga den med lagen följande förlusten av arbetstid. Järn- och stålverk. Ordinarie arbetstid 1919 60*3 t., 1920 49'2 t.; minskning 18'4 %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 18'4 %. Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 923,866. Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterial]er och arbetslöner ökade genom lagen. Bland arbetsmaterialierna ingå som huvudposter: köpta inom landet: malm kr. 476,883, tackjärn kr. 2,691,473, skrot kr. 1,516,773, göt och smältstycken kr. 290,547, kisel-, manganoch krom järn kr. 279,195 och kvarts, kalk- och sandsten, dolomit kr. 120,914; samt köpta utom landet: skrot kr. 351,318 och kisel-, manganoch kromjärn kr. 106,517. De inom landet köpta produkterna, undantagandes skrot, belöpande sig till en sammanlagd kostnad av kr. 3,859,012, kunna såsom härstammande från industrier, berörda av lagen, anses i någon mån fördyrade genom denna. Då huvudposterna utgöras av tackjärn och malm samt arbetstiden vid masugnarna, som i de undersökta

145 fallen var 5G timmar före lagen, genom dispens kunnat bibehållas och arbetstiden vid järnmalmsgruvorna redan före lagen låg nära den av denna stadgade gränsen, synes fördyringen dock kunna uppskattas som ganska obetydlig. I brist på bestämdare hållpunkt anslås densamma för de i nyss anförda belopp representerade produkterna till i genomsnitt 2 % å beloppet, alltså till kr. 77,180. Arbetarna erhöllo vid ett av verken full lönekompensation för arhetstidens förkortning samt vid de 2 övriga kompensation i huvudsaklig överensstämmelse med en uppgörelse mellan järnverken och deras arbetare den 5 mars 1920, vilken som regel medförde, att dagarbetare kompenserades fullt samt övriga arbetare fullt för avkodning från ett högre timantal till 57 timmar och med 10 % för avkortning från 57 till 48 timmar. T genomsnitt för de 3 verken blir den enligt antydda normer beräknade kompensationen 20'4 % eller kr. 592,101. Kalkylens resultat blir alltså:

Konstanta kostnader .' Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 4.097,147 5,878,023 2,902,454

Verklig kostnad Kr 5,021,013 5,955,203 3,494,555

Kostnadsökning Kr. 923,806 77480 592,101

% 22 4 18 20-4

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,593,147. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 21,163,835, minskad med angivna belopp = kr. 19,570,088, vara kostnadsökningen =8'i %. Järn- och stålmanufaktur. Ordinarie arbetstid 1919 54\< t., 1920 48 t.; minskning 12*6 %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 12'<> %. Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 338,458. Av de variabla kostnaderna ökas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner. Av materialkostnaden beräknas 87*6 % eller kr. 1,797,855 avse varor av svensk produktion. Produkterna i fråga utgöras till vida övervägande delen av järn och stål samt dessutom av olika metaller, vadan fördyring på grund av lagen beräknas med den för järn- och stålverken erhållna procentsatsen, 8'i %, d. v. s. kr. 134,714. Vid ett av verken, där arbetstiden förkortades från 56 till 48 t., gavs 12 % kompensation och vid de 2 övriga full kompensation. I genomsnitt för samtliga verken blir kompensationen 13*7 % eller kr. 294,173. 19—222653

146 Kalkylens resultat blir alltså:

Konstanta kostnader Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 2.347,720 1.916,569 2,147,247

Verklig kostnad Kr. 2,68(5.178 2,051/283 2,441,420

Kostnad sol ;ning Kr.

%

338,458 134,714 294,173

14 1 7-o 13-7

Summa beräknad kostnadsökning kr. 767,345. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 8,297,879, minskad med angivna belopp = kr. 7,530,534, vara kostnadsökningen = 10'2 %. Mekaniska verkstäder. 4 st., därav en för separatorer, en för olika slags verktyg, en huvudsakligen för pappers- och eellulosamaskiner samt en för armatur för ång-, gas-, vattenledningar in. m. Ordinarie arbetstid 1919 52 t., 1920 48 t ; minskning 7-T %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 7*7 %. Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med angivna procent eller med kr. 420,802. Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade. Arbetsmaterialierna bestå till 72'i % eller kr. 5,152,417 av svenska varor, huvudsakligen järn och stål jämte andra metallprodukter. Kostnadsökning på grund av lagen beräknas därför med 8'i % (järn- och stålverken), d. v. s. kr. 386,074. Arbetarna kompenserades som regel enligt samma norm, som angivits för de 2 förut behandlade verkstäderna, alltså med 8*3 % för lidlön och 4 % för ackordslön. Av lönesumman utgör kr. 2,622,439 tidlön och kr. 2,016,794 ackordslön. Kompensationen blir således i förra fallet kr. 200,981 och i senare fallet kr. 77,569, s:a kr. 278,550. Resultatet av kalkylen blir således:

Konstanta kostnader Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 5,044,157 6,760.135 4,360,683

Verklig; kostnad Kr. 5,464,959 7,146,209 4,639,233

„ , , ., . Kostnadsökning Kr. % 420,S02 88 386,074 57 278,550 6-4

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,085,426. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 19,623,672, minskad med angivna belopp kr. 18,538,246, vara kostnadsökningen — 5'g %.

. 147 Fabriker för elektriska maskiner. Ordinarie arbetstid 1919 52 t., L920 48 t.; minskning l'i %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså l'i %. Om de konstanta kostnaderna ställas i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid, minskas desamma med nyss angivna procent eller med kr. 150,970. Av de variabla kostnaderna beräknas posterna arbetsmaterialier och arbetslöner ökade. Arbetsmaterialierna uppgivas så gott som uteslutande bestå av svenska produkter och utgöras företrädesvis av järn och stål, olika metaller samt diverse halvfabrikat härav. Kostnaden beräknas därför ökad genom lagen med 8"i % (järn- och stålverken), vilket betyder en merkostnad av kr. 2G4,880. Arbetarna kompenserades enligt samma grunder som ovan angivits för mekaniska verkstäderna, d. v. s. med 8*3 % å tidlön och 4 % å ackordslön. Av det uppgivna lönebeloppet kommer kr. 98,300 pä förra slaget och ki-. 1,194,000 pa det senare. Kompensationen blir alltså å tidlön kr. 7,534 och å ackordslön kr. 45,923, d. v. s. sammanlagt kr. 53,457. Kalkylen ger alltså följande resultat:

Konstanta kostnader Arbetsmaterialier Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 1,809,685 3,270,120 1,238,843

Verklig kostnad Kr. 1,960,655 3,535,000 1,292,300

Kostnadsökning Kr. 150,970 264,880 53,457

% 8*8 8-1 48

Summa beräknad kostnadsökning kr. 469,307. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 7,342,125, minskad med angivna belopp = kr. 0,872,818, vara kostnadsökningen 0"s %. Tegelbruk. Ordinarie arbetstid 1919 55"o t,, 1920 48*9 t,; minskning 12*5 %. Vid ett av bruken uppgives lagen ha medfört ökning av arbetsintensiteten med c.-a 5 %. Brukets arbetarantal 1920 var 18 med en genomsnittlig ord. arbetstid av 49*s t., vilka, då angivna intensitetsökning medräknas, i produktionshänseende bli likvärdiga med 51*8 t. före lagen. Med tillämpning av sistnämnda timantal är arbetstiden före lagen, 55*9 t., att jämföra med ett genomsnittstal av 49'5 t. efter lagen, vadan produktionsminskningen blir 11'4 %. Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna ävenledes 11*4 % eller med kr. 35,025. Av de variabla kostnaderna ökas arbetslönerna genom lagen. Full

148 . lönekompensation erhölls, vilken i Överensstämmelse med produktionens minskning beräknas till ] p 4 % av uppgivna lönebeloppet, alltså kr. 29,482. Kalkylen ger alltså följande resultat:

Konstanta kostnader Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 272,215 228,741

Verklig kostnad Kr. 307,240 258,173

, , .., . Kostnadsökning Kr. % 35,025 12g 29,432 12-9 Tr

Summa beräknad kostnadsökning kr. 64,457. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 702,376, minskad med angivna belopp = kr. 037,919, vara kostnadsökningen = 10'i %. Bomullsspinnerier. Ordinarie arbetstid 1919 57 t., 1920 48 t.; minskning 15'8 %. Antal arbetare 1919 351, 1920 3G7. Produktionsminskningen beräknas i följd av den företagna ökningen av arbetarantalet ha stannat vid 12'o %. Ställda i samma relation till produktionen som före lagen minskas konstanta kostnader alltså 12 % eller med kr. 185,893. Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslöner ökade genom lagen. Full lönekompensation erhölls, vilken i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 15's % av uppgivna lönebeloppet d. v. s. kr. 115,866. Kalkylen ger alltså följande resultat:

Konstanta kostnader Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 1.363,215 617,405

Verklig kostnad Kr. 1,549,108 733.331

„ , . , Kostnadsökning Kr. % 185 893 13 n 115,866 18'8

Summa beräknad kostnadsökning kr. 301,759. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 8,428,037, minskad med angivna belopp = kr. 8,126,278, vara kostnadsökningen = 3V %. Kombinerade bomullsfabriker. Ordinarie arbetstid 1919 57*9 t., 1921 48 t.; minskning 17'i %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 17'i %. Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 513,171. Av de variabla kostnaderna ökas posten arbetslöner genom lagen. Full lönekompensation erhölls för arbetstidens minskning, vadan ifrågavarande kostnadsökning i överensstämmelse med arbetstidens förkortning beräknas till 17*1 % av uppgivna lönebeloppet, d. v. s. kr. 334,585.

149 Kalkylens resultat blir alltså följande:

Konstanta kostnader Arbetslöner

Beräknad kostnad , , utan lagen Kr. 2,487,827 1,622,053

Verklig L * J kostnad Kr. 3,000,998 1,956,638

, -,..,Kostnadsökning ° Kr. % 513,171 20-6 334,585 20-6 v

Summa beräknad kostnadsökning kr. 847,756. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 8,603,137, minskad med angivna belopp = kr. 7,815,381, vara kostnadsökningen = JO's %. Kombi lierade yllefabriker. Ordinarie arbetstid 1919 59'Ö t., 1921 48 t.; minskning 19';* %. Produktionsminskning lika med arbetstidens förkortning, alltså 19*;; %. Ställda i samma relation till produktionen som vid oavkortad arbetstid minskas de konstanta kostnaderna med nyss angivna procent eller kr. 600,280. Av de variabla kostnaderna beräknas arbetslönerna ökade genom lagen. Full lönekompensation erhölls av arbetarna, vilken i överensstämmelse med arbetstidens avkortning beräknas till 19';J % av uppgivna lönebeloppet eller kr. 481,014. Kalkylens resultat blir alltså:

Konstanta kostnader Arbetslöner

Beräknad kostnad utan lagen Kr. 2,509,980 2,011,284

Verklig kostnad Kr. 3,110,260 2,492,298

Kostnadsökning Kr 600,280 481,014

23'9 23-9

Summa beräknad kostnadsökning kr. 1,081,294. Totala verkliga produktionskostnaden, kr. 10,283,232, minskad med angivna belopp = kr. 9,201,938, vara kostnadsökningen = 11'« %. Beträffande de utförda beräkningarnas slutresultat meddelas å nästa Sammansida en sammanfattande översikt. ^n nm^ I tablån framträder som ett tydligt förhållande, att arbetstidslagens kostnadsstegrande inverkan i relation till omsättningsbeloppen blivit mest kännbar vid de anläggningar, vilkas produktion minskats. Huvudsakliga förklaringen härtill ligger dels i att nyanläggningar endast i jämförelsevis obetydlig omfattning synts erforderliga eller av natur att böra föras på lagens konto vid företagen med bibehållen produktion, dels i det naturliga förhållandet, att de konstanta kostnaderna ökas per varuenhet vid fördelning på en minskad produktion. De i tablån meddelade procenttalen över kostnadsökningen utvisa betydenheten av ifrågavarande ökning, ställd i förhållande till totala

150 Beräknad kostnadsökning genom arbetstidslagen.1 Antal undersökta anläggningar

Företag med bibehållen produktion: Mekaniska verkstäder Cementfabrikcr Glasbruk Sågverk oeh hyvlerier Sulfitfabriker • Sulfatfabriker Träsliperier Komb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk Pappersbruk och pappfabriker Spisbrödsfabriker Råsoekerbruk Sockerraflinadericr Bryggerier Komb. yllefabriker Konstgödselfabriker Företag med minskad Järn- och stålverk Järn- och stålmanufaktur Mekaniska verkstäder Fabr. för elektr. maskiner Tegelbruk Bomullsspinnerier Komb. bomullsfabriker Komb. yllefabriker

2 1 22 3 2 2 2 1 o

1 1 1 2 1 1

duktionäkostnad om lagen ej gällt Kr.

Verkliga produktionskostnaden

Beräknad kostnadsökning

Kr.

Kr.

%

7,211,108 3,895,664 1,(537.473 17,972,919 17,225,908 4,213,850 2,091,51)4 18,542,804 11,460,270 2,846.848 9,064,294 49,069,000 7,105,373 4,095,421 2,975,258

7,597,111 4,040,947 1,684,605 18,421,425 18.301,695 4.417.472 2,172,137 19,299,206 11,944,579 2,959,411 9,235,166 50,264,256 7.387.916 4.232,229 3,081,857

386,003 145,283 47,132 448,506 375,787 203,622 80.543, 756.402 484,309 112.56;; 170,872 1,195.256 282,543 13,6,808 106,599

5-4 3-7 2-9 25 2-1 4-8 39 4-1 4'2 4-0 1-9 2-1 4-0 3'.'! 3-6

19,570,688 7.530,534 18,538.246 6.872,818 637,919 8,126,278 7,815,381 9,201,938

21.163.835 8,297,879 19,623,672 7,342,125 702,376 8,428,037 8,663,137 10.283,232

1,593.147 8-i 767,3,45 10-2 1,085,426 5-9 469.307 6'8 64,457 10-1 301.739 3-7 847,756 10-8 1,081,294 11-8

produktion:

. . . . . . .

3 8 4 1 2 1 2

produktionskostnaden, och ge inom undersökningens ram en allmän bild av kostnadsökningens tyngd i jämförelse med övriga kostnadsposter vid de olika industrigrenarna. ])ä det gäller att bedöma lagens inverkan på företagens ekonomiska härkraft eller räntabilitet, erbjuda de ifrågavarande procentsiffrorna däremot knappast någon direkt hållpunkt. 1 sistberörda hänseende mera upplysande siffror synas möjliga att erhålla genom en jämförelse mellan den beräknade kostnadsökningen och räntan å det i anläggningarna (fastigheter, maskiner och andra inventarier) bundna kapitalet, beräknat på grundval av det vid tiden för undersökningen gällande penningvärdet, då ju ett företag i normala fall bör lämna en avkomst, som täcker räntan å anläggningskapitalet. En sådan sammansättning meddelas därför å nästa sida. 1 2

Beträffande spisbrödsfabriker även bagerilagens inverkan medräknad. Kostnadsökning beräknad endast för det ena bruket.

IM Kostnadsökningen i förhållande till räntan å anläggningskapitalet. Beräknad ränta å anläggningskapitalet

Kr.

Beräknad kostnadsöl;ning

Kr.

räntan

Företag med bibehållen produktion: Mekaniska verkstäder Cementfabriker Glasbrak Sågverk ocli hyvlerier Sulfitfabriker Sulfatfabriker Tr&slipcrier Komb. sulfitfabrik, träsliperi och pappersbruk . . Pappersbruk och pappfabriker Spisbrödsfabriker 1 iiasoekerbruk Sockcrraflinaderier Bryggerier . • Komb. yllefabriker Konstgödselfabrikcr

479,229 305.214 58,378 774.585 1,534,442 271,802 178,150 1,184,704 595,718 103,810 521,577 578,508 904,834 525,938 455,501

80-5 386,003 145,283 ! 47-6 47,132 80-7 448,506 57-9 375,787 245 203,622 749 80,543 45-2 756,402 03-8 484,309 81-3 112,563 108-4 170,872 32-8 1,195,256 200(5 282,543 31-2 136.808 20-0 106,599 23-4

Företag med minskad Järn- och stålverk Järn- och stålmanufaktur Mekaniska verkstäder Fabriker för elektr. maskiner Tegelbruk Bomullsspinnerier Komb. bomullsfabriker Komb. yllefabriker

1.063,922 840,841 1,957,034 340,305 121,786 535,843 1,103.550 1,349,817 1,349,817

1,593,147 707,345 1,085,420 409,307 04,457 301,759 847,750 1,081,294

produktion:

'

95-7 91-3 55-5 137-9 52-9 50-3 70-8 80-1

Som synes företer förhållandet mellan beräknade kostnadsökningen och räntan å anläggningskapitalet mycket stora variationer för de olika industrigrenarna. Förklaringen ligger dels i den olika graden av arbetstidens förkortning och skiljaktigheter i fråga om räckvidden av arbetstidslagens beräknade inverkan, dels i starkt växlande proportion mellan anläggningskapitalet och de kostnadsposter, beträffande vilka ökning beräknats. . . Tablån visar, att kostnadsökningen i några fall överstiger, i andra fall närmar sig och i övriga fall motsvarar en mycket väsentlig del av kapitalräntan. ^Därest företagen äro i tillfälle att höja sina försäljningspriser, så att kostnadsökningen täckes, kvarstår räntabiliteten naturligen oförminskad. Med antydda förutsättning har i det föregående räknats, när inköpta, från inhemska industrier härstammande arbetsmaterialier ansetts fördyrade genom lagen med den procent, vartill kostnadsökningen beräknats vid den industri, som producerat materialierna i fråga BortBagerilagens inverkan medräknad.

ses Iran angivna förutsättning, vilken utövat större inflytande å beräkningen endast för mekaniska verkstäder, järn- och stålmanufaktur fabriker tor elektriska maskiner, pappersbruk och pappfabriker samt sockerraffinaderier, kommer man till helt andra resultat. Om man sålunda med bortseende från konjunkturens inverkan och särskilda besparingsåtgärder, antager, att företagen efter lagen ej skulle utfå högre priser å sina produkter än före densamma, blir slutsatsen av den i tablån verkställda beräkningen, att lagens fördyrande inverkan i vissa fall skulle göra anläggningskapitalet nästan fullständigt räntelöst samt i andra fall sänka räntabiliteten till omkring hälften eller, där kostnadsökningen ar lindrigast, till 7;; eller 8/4 av den som normal beräknade. För spisbrödsfabrikernas vidkommande överstiger den såsom följd av arbetstids- och bagerilagarna beräknade kostnadsökningen räntan å anläggningskapitalet Lagens inverkan i berörda hänseende blir naturligen i realiteten beroende pa gestaltningen av en mångfald faktorer, som ännu ej stabiliserats framfor allt prisläget och arbetskostnaden inom landet, valutaförhållandena' handels- och tullpolitiken samt arbetstidsfrågans utveckling utomlands' ning!nrm , . . ? " * d e ^ s t ä l l d a beräkningarna hava, såsom redan framgår av beräkning- <-lon rorut lämnade redogörelsen för deras allmänna grunder, endast mera arna. summariska och ungefärliga resultatet åsyftats, enär utredningens ämne ju ar av den beskaffenhet, att ett detaljerat klarläggande måste anses som en praktiskt taget olöslig uppgift. Det summariska förfarandet har medfört, att en del smärre av lagen beroende kostnadsfaktorer icke tagits i betraktande, vilket emellertid i stort sett torde uppvägas av att kostnadsökningen å vissa andra punkter kan anses väl högt beräknad. Såsom en fördyrande faktor av vikt, som ej ingår vid beräkningarna, skulle innu kunna anse den ökning av kapitalkostnaderna, som hänför sig till den av lagen framkallade stegringen av anläggningarnas nutidsvärde. Vidare ma påpekas, att kostnadsökning, som framkallats genom arbetstidsförkortning å områden, som ej falla under arbetstidslagen men å vilka densamma dock återverkat eller ersatts av motsvarande lagstiftning ej heller tagits i betraktande. Såsom det viktigaste av ifrågavarande områden ar att nämna den större transportrörelsen, där arbetstiden undergått en mot förkortningen vid industrien svarande minskning, vilken åtföljts av kostnadsökning, utmynnande i förhöjda frakter. Nämnas kan även att vid beräkningarna hänsyn ej tagits till den förkortning av arbetstiden, som vid vissa industrier, såsom mekaniska verkstäderna, järnoch stålmanufakturen samt trämasse- och pappersindustrierna, förekom under tiden närmast före 1920, och vilken till viss grad torde förestavats av den väntade lagen,

153 Till de svårigheter, som utredningen redan på grund av sitt kom-. plicerade ämne erbjuder, kommer en serie andra, sammanhängande med att densamma mast företagas vid en särdeles ogynnsam tidpunkt. För att till grund för undersökningen finna ett år, då produktionen fortgick i någorlunda normal omfattning, liar man i de flesta fall måst stanna vid 1920, d. v. s. det första under vilket lagen tillämpades. Frånsett nämnda års allmänna olämplighet som undersökningstid i dess egenskap av brottpunkt mellan krigstidskonjunkturen och den följande depressionen, torde det vara tydligt, att lagens verkningar endast ofullständigt hunnit göra sig gällande och att erfarenheterna av densamma ej kunnat bli särdeles omfattande eller stadgade på ett så tidigt stadium. Kör åtskilliga industrier inträdde dessutom depressionen på allvar redan 1920 och avbröt utvecklingen, varigenom utredningen ytterligare försvårades. Produktionen minskades stundom avsevärt mera, än som dikterades av arbetstidens förkortning med åtföljande rubbning av de olika kostnadernas inbördes relation bl. a. därhän, att de konstanta kostnaderna kommo att väga onormalt tungt i förhållande till de variabla. Den begynnande lågkonjunkturen i förening med det ännu höga prisläget förhindrade jämväl åtgärder för motvägande av lagens inverkan, vilka annars synas sannolika. Även så tillvida har utredningens förläggning till en tid med starkt och oregelbundet fluktuerande konjunkturer och priser medfört svårigheter, att klar inblick i frågan om arbetarnes kompensation för arbetstidens förkortning ej alltid kunnat vinnas. Det höga prisläget 1919 och 1920 framkallade omfattande krav på arbetslönernas höjning, och de löneförändringar, som härav blevo följden, sammankopplades ofta med kompensationen till en enhetlig löneförhöjning. Huru stor del härav som i verkligheten varit kompensation för arbetstidsförkortningen, synes ej möjligt att fullt utreda. Vid kalkylerna har emellertid räknats med kompensation i den utsträckning, som uppgivits av vederbörande industriidkare eller stått angiven i träffade avtal. Påpekas bör, att då beräkningarna bygga på uppgifter över kostnadsförhållandena 1920, d. v. s. ungefärligen vid dyrtidens kulmen, blir den naturliga följden, att resultaten ställa sig väsentligt olika mot vad fallet skulle blivit, om det nuvarande kostnadsläget tjänat som grund. Prisfallet har nämligen verkat mycket ojämnt, i det exempelvis kostnaden för bränsle och vissa arbetsmaterialier sjunkit avsevärt starkare än arbetslönerna, vilket gör, att de senare numera i allmänhet torde uppgå till en högre procent av totala produktionskostnaden än 1920. Antydda omständighet betyder, att jämväl kostnadsökningen genom lagen i relation 20—222 035.

154 till hela produktionskostnaden i de flesta fall skulle ställt sig högre vid en beräkning på grundval av nu radande kostnadsförhållanden. Beträffande betydelsen av de utförda beräkningarna bör slutligen hallas i minne, att desamma bygga på ett material, som om än, tack vare den använda insamlingsmetoden och företagens tillmötesgående, kvalitativt gott, dock är synnerligen begränsat, vilket medför, att viss försiktighet är motiverad, då man av de framkomna resultaten vill draga allmänna slutsatser. Vidare må erinras om, vad redan tidigare framhållits, nämligen att arbetstidslagens ekonomiska verkningar kunna anses belysta genom utredningen företrädesvis blott för den tidpunkt utredningen avser, och att dess upplysningsvärde således är väsentligen tillfälligt. Ett klarläggande av lagens mera varaktiga inflytande i ekonomiskt hänseende synes kunna ske endast genom undersökningar vid ett internationellt stabiliserat produktions- och kostnadsläge i förening med vetenskaplig analys av problemet frän nationalekonomisk synpunkt, Generellt sett gäller, att en förkortning av arbetstiden, i den mån densamma ej uppväges genom ökad arbetsintensitet, måste leda till minskning av nationalinkomsten och därmed i längden till minskad arbetsinkomst och sänkt levnadsstandard för befolkningen i genomsnitt. 1

Uttalanden av de tillkallade sakkunnige och vissa industriidkare. 1 samband med utredningsarbetet hava de tillkallade sakkunnige liksom vissa industriidkare delgivit kollegium olika erfarenheter och synpunkter beträffande arbetstidslagens ekonomiska verkningar, vilka, i den män de ej influtit i den föregående framställningen, nedan skola refereras i koncentrerad form för de särskilda industriella huvudgrupper, som ingått vid utredningen. Järn- och stålverk samt järn- och stålmanufaktur. Överingenjören T. Rooth framhåller i sitt yttrande, att utredningen företagits alltför kort tid efter lagens ikraftträdande och under alltför onormala produktions- och avsättningsförhållanden för att kunna ge ett rätt begrepp om verkningarna, i sistnämnda hänseende gäller beträffande järnverken, framhålles vidare, att avsättningen vid 1920 års början i allmänhet var mycket god med lönande priser. Efterfrågan blev emellertid sämre pä våren samma år, förbättrades något under sommaren för att mot årets Jfr Sven Brisman: Ättathninarslagen. Några ekonomiska synpunkter. ekonomiska studier tillägnade professor Knut Wicksell. Uppsala 1921,

National-

slut reduceras till ett minimum, vilket ägt bestånd under hela år 1921 och till dato. Verkens kapacitet har under denna senare tid ej kunnat utnyttjas till mer än omkring 30 '%. De försäljningar, som kunnat göras eller m å s t göras, hava skett till priser oftast långt under tillverkningskostnaden. Hade högkonjunkturen fortsatt, skulle lagens verkningar blivit mera ingripande än nu, i det industrien ej skulle kunnat fylla sitt ökade personalbehov utan svåra följder för andra näringsgrenar, särskilt jordbruket, liksom ej heller utan hard konkurrens om arbetskraften med åtföljande uppskruvning av lönerna och skärpta svårigheter att vid inträdande lågkonjunktur åvägabringa balans mellan tillverknings- och försäljningspriser. Järnverken måste drabbas hårt av lagen dels på grund av deras tidigare relativt långa arbetstid, dels genom svårigheten att — om förhållandena inbjudit härtill — anskaffa ökad arbetskraft, vilken till rati stor del måste bestå av yrkeskunnigt eller åtminstone ungt folk, som hellre söker sin utkomst vid verkstäder, belägna i städerna. Järnbruken hava på olika sätt sökt möta lagens verkningar. Vid en av de undersökta anläggningarna har man speciellt vid valsverken sökt begagna sig av den efter lagens revision något ökade möjligheten till övertidsarbete genom att de olika skiftlagens arbetare under rasterna tura om att utföra arbetet med verks och ugnars iordningställande för det kommande skiftet. I samtliga undersökta fall har man för att få folk till martinugnarna, där arbetstiden förut var 72 t. per vecka, om dessa måst hållas i gång, förflyttat personal från andra avdelningar, vilka kunnat slås igen, eller också har antalet martinugnar i drift minskats. Valsverken hava drivits dels med 3 skiftlag, även i detta fall med folket till 3:dje laget taget frän någon annan avdelning, dels med 2 skiftlag. Dessa hava då antingen arbetat frän måndag kl. 8 f. in. i oavbruten skiftgång till fredag middag kl. 12, eller också hava verken drivits huvudsakligen under dagarna med uppehåll på natten. För oförminskad produktion skulle mycket betydande personalökning erfordras, såsom av följande beräknade exempel från ett av verken kan slutas. Vid verket sysselsattes vid full drift 200 man, fördelade på 2 skiftlag, med en arbetstid av 12 timmar per dygn, motsvarande för martinugnsarbetarne 72 t. samt för valsverks- och smidesarbetare 641,'2 t. per vecka, Med 48 t. arbetstid måste alltså för ifrågavarande skiftarbete anskaffas närmare 100 man. Dessutom funnos 580 dagarbetare med 57 t. arbetstid. Med oförändrad arbetsintensitet erfordras här en ökning med 109 man, vadan totalökningen blir 209 man. Av dessa borde 136 vara gifta och bofasta, medan övriga 73 kunde vara ungkarlar. Kost-

156 nåden för ökat bostadsutrymme skulle tiden 1919—1920 hava uppgåtl ..„ i nn _ „ . , . 7,500 till 136 X 7,500 k r + 73 X — j - - k r 1,157,000, då för gift arbetare anslås 1 rum och kök och för ogift 1 rinn för 2 nian. Visserligen kan räknas med att produktionen vid valsverken efter införande av ett 3:dje skift skulle kunna ökas med kanske SO %, men vid martinugnarna kan man ej beräkna någon ökning på grund av arbetets natur. Vid järn- oeh stål manufakturverken liar lagens inverkan ej blivit sa kännbar som vid järnverken, dels emedan de förras arbetstid redan tidigare var relativt kort, dels emedan ej något arbete på skift förekom annat än i enstaka undantagsfall. Av ett järnmanufakturverk framhålles, att lagen bl. a. medfört avsevärd ökning av kontorsarbetet i samband med förandet av övertidsjournaler, övervakande av lagens tillämpning m. m. Mekaniska verkstäder. Beträffande den mekaniska verkstadsindustrien påpekar civilingenjören J. Ekelöf för det första svårigheten att utröna arbetstidslagens verkningar, särskilt då verkstäderna ej varit specialiserade och haft en enhetlig, år efter år likartad tillverkning, som möjliggjort effektiv kontroll och statistik. Sådan specialisering saknas med nödvändighet i stor utsträckning på grund av industriens natur, vartill kommer, att krigstiden och därefter depressionen framtvingat täta omkastningar och ändringar av tillverkningen. Arbetstidslagen har, framhålles vidare, menligt påverkat verkstadsindustrien framför allt genom dess starka begränsning av möjligheten till övertidsarbete, industrien i fråga måste för att arbeta med framgång kunna smidigt anpassa sina i förhållande till utländska konkurrenters resurser oftast små möjligheter efter marknadens för tillfället ställda krav. I övertidsarbetet, som automatiskt reglerade sig mot missbruk genom sin dyrhet, ägde industrien ett hjälpmedel, som genom lagen blev nästan obrukbart och detta vid en tidpunkt, dä verkstäderna i alldeles särskilt hög grad kommo i behov av allt, som kunde underlätta tillvaratagandet av en onormal och orolig marknad. Lagen har nödgat många verk att binda nytt kapital i anläggningar till förekommande av produktionsminskning genom arbetstidens förkortning, såsom bostäder, specialmaskiner, kontrollanordningar m. m. Industrien måste vidare utöka sin stab av specialarbetare, varigenom bristen på yrkeskunniga arbetare stegrades och allmän löneförhöjning blev^ följden, intill dess depressionen avbröt denna utveckling. Antydda förhållanden bidrogo att minska verkstädernas ekonomiska motståndskraft. Ur uttalanden frän olika verkstäder må följande återges. Ett par

157 verkstäder med tillverkning av större maskinaggregat framhålla, att deras export blivit lidande genom lagen i så måtto, att leveransförseningar med ty åtföljande obehag uppstått, då man på grund av arbetstidens begränsning ej kunnat passa bestämda båttider och det sedan kunnat dröja mycket länge, innan ny lämplig båtlägenhet stått till buds. Genom att verkstäderna ej som förut kunna vid behov forcera tillverkningen genom övertidsarbete äventyras jämväl stora värden för beställarne, i det deras order å maskiner ocli maskindelar ej alltid kunna expedieras i rätt tid. Svårigheten att anpassa produktionen efter marknadens ojämna krav 1'ramhäves även av en verktygsfabrik, som bl. a. äger en avdelning för framställning av verktyg åt sockerindustrien. Avdelningen brukar i början av året vara belastad till ungefär hälften, i juni månad fullt och i augusti och september med 30 å 40 % över normala kapaciteten. Före lagen anlitades vid sistberörda tid några timmars övertid per dag, varigenom sockerfabrikernas verktygsbehov kunde tillfredsställas. Genom lagen reducerades ifrågavarande möjlighet betydligt, och då sockerindustrien med nödvändighet kräver leveranser å kort tid, äventyras hela verktygstillverkningen genom lagen. Pä fabrikens övriga tillverkning, verktyg för mek. verkstäder och sågverk, inverkar lagen i nämnda hänseende på liknande ehuru något mildare sätt. Sågverk och hyvlerier. Ingenjör A. Höckenström yttrar beträffande lagens ekonomiska verkningar inom sågverksindustrien i huvudsak, att lagen visat sig mest betungande för utlastningar, skeppningar och brädgårdsarbetet. Arbetet vid maskinerna inom sågverk och hyvleri har icke berörts i samma grad. Vid ett verk hade framhållits som en viktig olägenhet av lagen, att arbetstiden ej kunde utsträckas för maskinister, eldare och nattvakter, då i detta fall arbetarna skulle vara villiga att al aga sig längre arbetstid än den tillåtna. Pappersmassefabriker och pappersbruk. Av civilingenjören H. Wallin uttalas i huvudsak följande. En vid de undersökta fabrikerna allmän åsikt var, att på de platser, där 3 8-timmars skift nu användas, kunde ej gärna ifrågasättas återgång till 2 skift, även om lagen skulle upphävas. Däremot ansågs, att ifrågavarande skiftindelnings fördyrande inverkan i avsevärd grad skulle kunna kompenseras, om fabrikationen kunde drivas 19 eller 20 skift per vecka i stället för nuvarande 18. Några siffror för belysning av arbetsintensitetens förändringar kunde icke erhållas från något av företagen trots upprepade försök, enär det vid närmare undersökning av som exempel tagna fall befanns, att siffrorna saknade värde på grund av att förhållandena varit olika under jämförelseåren. Vid själva fabrikationen ansågs tillverkningsmängden

158 tämligen oberoende av arbetsintensiteten, för så vitt ej ren obstruktion förelåge. I några fall hade emellertid vid övergång Iran 2 till 3 skift personalen ej behövt ökas i motsvarande grad, varjämte mindre tid vid S-ti mm årsskift bortgår för maltider. Beträffande kostnaden för massaved torde, yttras det vidare, i allmänhet ej kunna påvisas någon direkt inverkan av lagen, då skogsarbetet icke ens tidigare bedrivits med 8 timmar per dag och flottningen är undantagen från lagen ävensom numera praktiskt taget sorteringen. Textilindustri. Direktören G. Boethius påpekar, att arbetstidslagen tillämpats alltför kort tid och under alltför onormala konjunkturförhållanden för att man ännu skall kunna bedöma dess verkningar för textilindustriens vidkommande. Inom bomullsindustrien torde sålunda normal drift ej ha förekommit sedan 1916, och för ylleindustrien torde man fa gå ännu längre tillbaka för att finna ett år, då anläggningarna rationellt utnyttjades. Beträffande arbetsintensiteten uttalas, att vid spinning är det maskinen, som förrättar arbetet, och att arbetaren här föga eller intet kan öka resultatet genom större kräftan spänning. A andra avdelningar, t. ex. väverierna, kan arbetstidens minskning delvis tänkas utjämnad genom ökad arbetsintensitet, men det sannolika och mest överensstämmande med den mänskliga naturen torde vara, att den genomsnittliga arbetsintensiteten vid spinn- och vävstol blir i stort sett densamma vid 8 som vid 10 timmars arbetsdag. Någon exakt beräkning härutinnan kan ej göras i följd av de abnorma produktionsförhållandena närmast före och efter lagen. En allvarlig olägenhet, som åtföljer lagen, är den bristande rörelsefriheten vid inträdande rubbningar i driften. Vid sådana rubbningar, vilka kunna äga sin orsak i marknadens ojämna krav, reparationer, olyckshändelser eller andra tillfälligheter, äro sålunda lagens bestämmelser om rätt till övertidsarbete mycket otillfredsställande och svåra att tillämpa. Ifrågavarande svårigheter göra sig gällande särskilt vid de med väverier förenade färgerierna och appreteringsverken. Ett par yllefabriker framhålla, att lagen givit upphov till särskilda svårigheter, då det gäller att rationellt ordna driften synnerligast inom våtberednings- och färgeriavdelningarna. En del procedurer i dessa avdelningar, som draga en tid av 4 å 5 timmar, kunna vid tillämpningen av lagen utföras endast en gång per dag, varvid den övriga delen av dagen går mer eller mindre till spillo. Vid 10 timmars arbetstid kunde åsyftade procedurer däremot utföras tvenne gånger per dag. Liknande synpunkter framföras av ett färgeri och appreturverk.

159 Man anser här, att produktionen i det senare genom lagen minskats med 1 ,'.-!, som ej kan ersättas genom ökad arbetsintensitet, då allt arbete är maskinmässigt och maskinerna för att lämna en god och jämn kvalitet ej kunna forceras utöver fastställd gräns. Att produktionsminskningen blir så stor, beror på att varan måste gå i en maskin 3 å 3V-2 timmar för att bli färdig. På 6 å 7 timmar medhinnas sålunda 2 styck. Arbetet å ett 3:dje stycke kan icke samma dag påbörjas, ty det får icke sta i maskinen över natten och bliva skadat, och således äro de sista 1 eller 2 timmarna för den maskinen tillspillogivna. Med 1 eller 2 timmars övertid erhölles 1 styck färdig vara mera per dag. I färgeriet ligger saken pä liknande sätt. För att få en vara utfärgad åtgår i regel 5 å (> timmar, vadan endast en sats hinner utfärgas per maskin och dag. Resten av dagen måste maskinen stå stilla, vilket bl. a. medför, att färgbadet blir avkylt till morgonen därpå och måste uppkokas på nytt. Vid färgning och appretering föreligger därför i hög grad behov av ökad frihet att anlita övertidsarbete. Kemisk-téknisk industri och vissa närstående industrigrenar. I uttalande av byråchefen Hj. Heimbiirger framhålles inledningsvis, att tidpunkten för undersökningen i följd av rådande onormala förhållanden varit sällsynt olycklig. Beträffande gjorda erfarenhetsrön anföres i huvudsak följande. Vid större verk, där en ytterligare mekanisering av arbetet visat sig möjlig och de ekonomiska och lokala förhållandena det tillåtit, har man genom att installera nya maskiner och apparater samt genom utökade transportanordningar, som visat sig utgöra den icke minst verksamma faktorn, sökt kompensera den med lagen följande tidsförlusten. Depressionen synes emellertid ha bidragit till att dylika anordningar skett i mindre utsträckning, än man möjligen kunnat vänta. De mindre verken hava i detta avseende haft svårare att behärska situationen ej blott av det skälet, att finansiella hinder kunnat föreligga för att vidtaga en annars önskvärd förändring av driftsmaskineriet, utan även därför, att det ofta ej är räntabelt att vid en mindre omfattning av driften verkställa en dyrbar installation. Till den kemiska gruppen höra dessutom en hel del företag, vid vilka arbetskraften ej kan påverkas av nya mekaniska anordningar. De kemiska processerna kräva sin tid. Vid verk, där man redan förut tillämpat 3-skiftsarbete, har lagen vid arbetet i fråga ej medfört någon förändring. Vid 2-skiftarbete, som förändrats till 3-skift, och vid dagarbete, där arbetstiden sänkts till 48 timmar, har arbetarantalet i regel ökats i proportion till arbetstidens avkortning. Lönekompensation för berörda avkortning har medgivits arbetarna, vilken kompensation varit olika på olika håll. I de flesta fall har

!()(>

full kompensation utgått, i några fall liar den varit lägre. Pali ha även förekom mit, då 3-skiftsarbetare, för vilka arbetstiden ej förkortats, erhållit löneförhöjning, som kan anses som indirekt följd av lagen. Detta har då haft sin orsak däri, att viss löneskillnad bestått mellan berörda arbetare och andra arbetargrupper, vilken upprätthållits oförändrad även efter det de senare erhållit kompensation. Speciellt för de grenar av kemiska industrien, som förut arbetat blott på dagskift, och där en operation tar sin vissa tid, t. ex. en del landsortsbryggerier, synes erfarenheten visa, att man fått öka arbetarantalet i högre grad, än som motsvarar relationen mellan den förutvarande och nu tillämpade arbetstiden. Det är emellertid ej enbart vid verk av antydda karaktär som den företeelsen visat sig, att man måste arbeta med övertalig personal. Lagens bestämmelser om begränsning även av övertidsarbetet har medfört, att man på många arbetsplatser på grund av det oregelbundna behovet av arbetskraft numera måst öka den säkerhetsmarginal, som hållandet av en övertalig arbetarstam innebär. Sa är t. ex. fallet vid verk, där lossning av råvarulaster eller lastning av produkter blott periodvis förekommer. Med avseende på övertidens begränsning har med skärpa framhållits såsom en oformlighet, att arbetsgivaren ej äger rätt att med sina arbetare träffa frivillig överenskommelse om övertidsarbete, medan arbetaren utan påföljd kan antaga och utföra sådant arbete å annat håll. Beträffande arbetsintensiteten har allmänna omdömet, med undantag för ett tegelbruk, varit, att någon ökning på grund av lagen ej inträtt. I fall, där produktionen per tidsenhet ökats, har resultatet kunnat hänföras till andra omständigheter, såsom nyinstallation av maskiner, råvarans eller arbetsproduktens förändring i kvalitet etc. På vissa ställen skulle för övrigt en önskan hos arbetaren att öka intensiteten ej kunna medföra nämnvärd verkan, t. ex. vid en kemisk process, där reaktionstiden ej kan förkortas, eller vid arbetsmaskiner, som ej kunna avverka mera än viss råvarumängd per tidsenhet. Av en fabrik för spisbrödstillverkning framhålles följande. Från den tid, då speciella kontinuerliga ugnar och uppslagsmaskiner började användas för tillverkning av hårt bröd, har denna del av brödtillverkningen brutit sina egna vägar, i det under de senaste 20 åren fabriker byggts, som endast framställa hårt bröd, och vilka till sitt arbetssätt äro jämförbara med industri i allmänhet. För att rätt utnyttja de tekniska hjälpmedlen ha dessa fabriker från början inriktat sig på skiftarbete, varvid 8 timmars arbetstid i regel varit gällande sedan länge. Arbetstidslagen som sådan inverkade därför huvudsakligen blott beträffande

161 dagarbetare, som förut hade längre arbetstid. Så mycket hårdare har däremot lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, den s. k. bagerilagen, träffat spisbrödsfabrikerna, då den förbjuder kontinuerlig drift, som måste anses såsom betingelsen för en rationellt driven spisbrödstillverkning. Fabrikernas önskemål är därför att i nämnda hänseende erhålla samma rättigheter som all annan industri. Vidare fästes uppmärksamheten på de lovande försök, som gjorts med elektrisk uppvärmning av spisbrödsugnar. Dessa försök betecknas som värdelösa, om man ej blir i tillfälle att begagna den elektriska strömmen under dygnets alla timmar. I detta sammanhang kan meddelas, att svenska elektricitetsverksföreningen givit kollegium del av en utredning över »Elektriciteten som värmealstrare och 8-timmarslagen», utförd av ingenjören C. O. Eahm, vilken utredning beträffande elektriska spisbrödsugnar kommit till det resultatet, att en ekonomisk förutsättning för deras användning är, att desamma få drivas 24 timmar per dygn.

21—222653.

162 Arbetstidsförhållaiideiia vid sjukvårds- och därmed jämförliga anstalter. Utredning verkställd av medicinalstyrelsen. Med ändring av vad genom Kungl. Maj:ts den 22 juni 1921 fattade beslut bestämts i fråga om verkställande genom socialstyrelsen av viss utav riksdagen begärd utredning rörande arbetstidslagens verkningar samt behovet och arten av reglering utav arbetsförhållandena inom vissa angivna verksamhetsgrenar har Kungl. Maj:t genom skrivelse den 9 juni 1922 funnit gott, bland annat, anbefalla medicinalstyrelsen att i Edert ställe verkställa den del av ifrågavarande utredning, vilken avser arbetstidsförhållandena inom rörelser, som hava till ändamål att bereda sjukvård eller att tillgodose därmed jämförligt behov. I anledning härav har medicinalstyrelsen till direktionerna för lasarett, sjukstugor, (statsunderstödda) tuberkulossjukhus och tuberkulossjukstugor samt epidemisjukhus låtit utsända två olika frågeformulär, det ena berörande sjukvårds- och ekonomipersonalens arbetsförhållanden, det andra avseende erhållande av uppgifter angående nyinrättade tjänster för sjukvårdspersonal. Exemplar av dessa formulär bifogas.1) Formulären begärdes ifyllda och återsända till styrelsen senast den 20 juli 1922, men vid denna tid hade från ett avsevärt antal direktioner ej inkommit de begärda uppgifterna. Emellertid hava tills dato inkommit så många uppgifter — en del fattas dock ännu — att styrelsen ansett det inkomna materialet tillräckligt omfattande för att någorlunda tillfredsställande klarlägga hithörande förhållanden. Av de inkomna uppgifterna har genom styrelsens inspektris för sjuksköterskeväsendet fröken K. Nordendahl gjorts särskilda sammanställningar, fördelade på fyra tabeller, berörande arbetstiden för samtlig personal 1) vid 69 lasarett, 2) vid 37 sanatorier (tuberkulossjukvårdsanstalter), 3) vid 42 sjukstugor och 4) vid 38 epidemisjukvårdsanstalter, vartill fogats en tabell 5) utgörande en sammanställning av de föregående fyra tabellerna. Samtliga tabeller bifogas. Angående det resultat, som vunnits genom den verkställda utredningen, tillåter sig styrelsen hänvisa till nämnda tabeller och anser *) Återgivas ej här.

163 Tab. 1. Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 69 lasarett, rett med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

7 t.

Befattning.

Husmoder Opcrationssköterska . 1'olikliniksköterska .

~~

Nattsköterska

. . .

— —

Medeltal ar- Medeltal arbetstim, pr 1 betstim, pr 10 t. 11 t. 12 t. 13 t. 14 t. 15 t. d y g n efter vecka efter uppgifter fr. uppgifter fr. i 69 lasarett. 14 lasarett.

8 t.

9 t.

,

7 2

11 6

7 6

— —

—

17 13

4 2

4 Avdeluingssköterska .

1 2 1

G 6

15 Sjukvårdsbiträde . .

•

Baderska

—

Städerska

7 4

24 24

Köksföreståndcrska

.

Kokerska Köksbiträde

. . . .

Tvättförestånderska . Sömmerska Maskinist Eldare Vaktmästare

. . . .

•

— — — — — — 1 2

— —

8 10

13 10

Läsa-

9-5

62-3

10-0

65-9

65-0

10-5

64-0

i

73o

10-7

72-1

9-9

10-1

61-0

— — — —

—

5 9

— — — — — —

—

9-G

64-4

— — — — —

10-o

65-7

10-0

66-0

20 8

15 15

19 14

19 11

—

—

15 14

— — — — — —

—

—

9-3

58-5

— [

58-0

9-0

55-3

9-5

64-5

9-2

61-6

9-7

63-7

— — — — —

9-5

—

11-2

62'5

— ;

sig därför kunna inskränka sig till att endast göra ett helt allmänt, på utredningen byggt uttalande. De meddelade uppgifterna hava ådagalagt, att längden av den arbetstid, varom här är fråga, är mycket växlande så väl vid olika slag av sjukvårdsinrättningar som ock vid olika sjukhus inom samma kategori. På en del anstalter förekommer i vissa fall en mycket lång arbetstid; exempelvis hava somliga befattningshavare — samtliga tillhörande ekonomipersonalen och bland denna företrädesvis portvakter (5 st.) — en arbetstid av 15 timmar per dag. Dessa fall äro dock tämligen enastående, vilket framgår därav, att arbetstiden vid de i tabellerna ingående inrättningarna i genomsnitt är för sjukvårdspersonal

164 Tab. 2.

Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 37 sanatorier. hus med uppgivet antal arbetstimmar per d y g n .

Befattning.

Husmoder

7 t. | 8 t.

9 t.

. . . .

10 t. l i t .

Medeltal 12 t. 13 t. 14 t. 15 t. för 37 sanatorier, tim.

—

4 Avdelningssköterska

6 Nattsköterska

—

—

1 Röntgensköterska . . .

Elev Sjukvårdsbiträde .

14 Baderska

. . . .

2 Köksförestånderska

10 Kokerska

. . . .

16 Köksbiträde

Städerska

—

—!

—

—

—

—

— — — — —

— — — — —

2 Tvättbiträdc . . .

2 Sömmerska

. . . .

9 Maskinist

. . . .

1 1 2

— —

1 Vaktmästare . . .

1 Dräng

104 10*8 9-9 9-5 9-7 97 97 9-1 92 9-5 9a

—

90 9'2 9-0 i

Uppgifter a n g å e n d e arbetstiden för p e r s o n a l e n vid 42 sjukstugor. hus m e d uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Befattnim

98 9-7 10-0

— — —

. . .

T a b . 3.

—

9-0

T vättförestånderska

Portvakt

— — — — — —

8 12

Eldare

Sjuk-

92 Sjuk-

Medeltal 12 1.1 13 t. 14 t. 15 t. för 42 sjukstugor, tim.

7 t.

8 t.

Avdelningssköterska

—

15 6

11 Elev

103 9-9

10-3

7 2

9 4

10-0

Sjukvårdsbiträde

.

Kokerska Köksbiträde

. . .

Tvättbiträde

. . .

Vaktmästare . . .

9 t.

10 t. l i t .

2 6

9-4 8-0

165 Tab. 4.

Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 38 epidemisjukhus. Sjukhus med uppgivet antal arbetstimmar per dygn. Befattning.

Avdelningssköterska

Medeltal för 10 t, 11 t. 12 t. 13 t. 14 t. 15 t. 38 epidemisjukhus, tim.

7 t.

8 t.

9 t.

3 1

1 Elev 1

1 Tvättförestånderska

9 4 o

4 Tvättbiträde

2 Maskinist

ll-o 10-8 9-2

8-8 2 2

9-3 9-7

—

8-3 1

Eldare

1 Vaktmästare

9-5

10-6 9-2

1 1

8-9 8-2 1

io-o

10*2 timmar och för ekonomipersonal 9'5 timmar samt i medeltal för båda kategorierna 9*8 timmar. Härutöver anser sig styrelsen böra lämna några kortfattade meddelanden om de åtgärder, som styrelsen på senare tid, direkt eller indirekt låtit vidtaga i syfte att förbättra ifrågavarande befattningshavares, och därvid särskilt sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. I cirkulär den 14 april 1921 till direktionerna för lasarett och därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar har styrelsen meddelat råd och anvisningar för därvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. E t t exemplar av detta cirkulär bifogas (se bil. A, sid. 170). Några direkta föreskrifter, avsedda att obligatoriskt efterlevas, ansåg sig styrelsen naturligtvis ej kunna meddela, då ju detta icke legat inom området för styrelsens befogenhet och i allt fall icke skulle varit tillrådligt med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, som säkerligen varit förenade med ett sådant tillvägagångssätt. Styrelsen har för övrigt funnit, att den valda formen — råd och anvisningar — i många fall lett till förbättring av personalens arbetsförhållanden, särskilt och icke minst därigenom, att innehavaren av den nyinrättade befattningen såsom

166 Tata. 5.

Uppgifter angående arbetstiden för personalen vid 186 sjukhus, hus med uppgivet antal arbetstimmar per dygn.

Sjuk-

7 t.

8 t.

9 t.

Medeltal 10 t. 11 t. ! 12 t. 13 t. 14 t. 15 t. för 186 sjukhus, tim.

Husmoder

_

9-6

100 Poliklinik- o. röntgensköterska. .

3 —

Avdelningssköterska

o

Nattsköterska

— — 2 — 3

10 7 5 20 1 6 16 14 9

20 Operationssköterska

3 2 :i 1 1 — 1 4 13 3 1

17 25 24 22 26 18 22 25 28 21 6

Befattning.

Elev Sjukvårdsbiträde Baderska Städerska Köksförestånderska Kokerska Köksbiträde

. . .

Tvättförestånderska Tvättbiträde

. . .

Sömmerska

. . . .

Maskinist

. . . .

Eldare Vaktmästare . . . Dräng Portvakt

9- 9

io-o

10-1

10-c

10-2

9-8

9-0

9-8

9-3

9-0

| 5I

5 4 14 3 10

1 — 1 — — 2

9-4 9-1 9-1 1

9-1 10-8

Medelarbetstid per dygn för sjukvårdspersonalen vid 186 sjukhus: 102 tim. » » » > ekonomi> > » > 9'f> » > » » > samtliga personalen > » > 9'8 »

styrelsens inspektris för sjuksköterskeväsendet såsom en av sina huvuduppgifter fått sig ålagt att verka i den i cirkuläret angivna riktningen. Under den tid av cirka 2 Va år, sagda inspektris fungerat — således delvis redan före cirkulärets utfärdande — har hon vid å sjukvårdsinrättningarna verkställda inspektioner ägnat sin uppmärksamhet åt sådana förhållanden och önskemål, som i cirkuläret fått sin avfattning. Speciellt har hon därvid sökt verka för realiserandet utav ett av de i cirkuläret angivna önskemålen, beredande åt sjukvårdspersonalen av en hel dags (eller två halva dagars) ledighet under varje vecka.

107 I allmänhet hava vederbörande därvid rätt beredvilligt sökt att så långt som möjligt tillmötesgå så väl detta som andra av henne framförda önskemål. Svårigheter hava understundom mött av ekonomiska skäl; varvid i synnerhet bostadsfrågan ställt sig icke så litet hindrande i vägen. E t t beredande av ökad ledighet åt den vid sjukvårdsinrättningar anställda personalen medför nämligen nästan alltid ett behov av anställlande därstädes av ytterligare personal, något som dock ofta nog icke låtit sig göra på grund av svårigheten att anskaffa denna lämpliga bostäder. Uti icke så få fall hava emellertid sådana kunnat beredas, och vad sjukvårdspersonalen beträffar har resultatet blivit, att sedan den 1 januari 1920 hava vid 69 lasarett nyinrättats 345 sjukvårdspersonalen och 93 ekonomipersonalen tillhörande befattningar. Dessutom hava framställningar gjorts om anställande av ytterligare personal (109 respektive 7 personer). Bifallas dessa, skulle alltså sjukvårds- och ekonomipersonalen vid dessa sjukvårdsinrättningar hava från och med nyss angivna tidpunkt ökats med 454 respektive 100 personer, en icke oväsentlig förstärkning av personalen, som icke enbart kan vara förorsakad av exempelvis dessa anstalters utvidgning eller därmed jämförbara förhållanden, utan nog också medför en avsevärd förbättring i personalens arbetsförhållanden. Storleken av denna förstärkning kan icke för det närvarande exakt angivas, men en uträkning, grundad på 55 av ifrågavarande 69 lasarett — angående övriga 14 anstalter hava jämförelsegrunder för tillfället ej medhunnit att anskaffas — visar, att ökningen av antalet sjukvårdspersonalen tillhörande personer uppgått till 12'2 %. Den förbättring, som faktiskt inträtt, berör emellertid huvudsakligast de fast anställda (utexaminerade) sjuksköterskorna, för vilka rätt allmänt beretts förenämnda en dags (eller två halva dagars) ledighet i veckan. För sköterskeelever och -biträden däremot har denna förmån icke ännu kunnat i större utsträckning genomföras. Då emellertid, såsom redan framhållits, vederbörande, som hava avgörandet i sin hand, i allmänhet behjärta sköterskornas så väl som elevernas och biträdenas önskemål om utsträckt vila och även i handling visat sig villiga att så långt görligt är under rådande förhållanden uppfylla desamma, har styrelsen grundad förhoppning om att de riktlinjer, som angivits i dess förenämnda cirkulär och med vilka för övrigt, i den mån styrelsen varit i tillfälle att inhämta, personalen för sin del förklarat sig tillfredsställd, så småningom skola kunna fullföljas i önskad utsträckning. Beträffande personalen vid epidemisjukhus råda emellertid i förevarande avseende förhållanden, som icke så litet skilja sig från övrig

168 motsvarande personals. Dessa sjukvårdsanstalters beläggningssiffror växla helt naturligt högst betydligt, varav följden blir, att sjuksköterskorna vissa tider hava väl mycket att göra, andra tider åter litet eller ingenting. Ett och annat epidemisjukhus har till och med på grund av patientbrist kunnat nedläggas, andra åter, som icke formligen nedlagts, kunna dock stå tomma i veckor eller månader, ibland halva året eller mer. Hava således där anställda sköterskor under en tid av epidemi eller epidemier fått ett ansträngande arbete, kommer såsom kompensation härför ofta nog en lång tid, då de kunna få återhämta sig och erhålla tillräcklig vila. Naturligtvis kan understundom i epidemitider arbetet bli så ansträngande, att en sedermera inträffande viloperiod icke kan ersätta det hårda arbetet, varför i allt fall en begränsning av arbetstiden erfordras. Men i dylika fall brukar sköterskan eller sköterskorna allmänt erhålla tillfälligt anskaffad sköterskehjälp. Såsom typiska exempel på nu anförda förhållanden, vilka så gott som uteslutande avse epidemisjukvårdsanstalter och då företrädesvis mindre sådana, vill styrelsen bifoga avskrifter av tre till styrelsen inkomna skrivelser, en från Värnamo stads hälsovårdsnämnd av den 15 juli, en från Blekinge läns epideminämnd av den 16 juli och en från epidemisjukhusläkaren R. von Post och sanatorieläkaren G. Fineman, båda i Gävle, av den 18 juli, allt innevarande år (se bil. B, sid. 171). De förhållanden, vilka i så väl dessa tre som åtskilliga andra från epidemisjukhus- och epidemisjukstugedirektioner inkomna skrivelser anföras hava ock varit anledningen till att, vad dylika anstalter beträffar, det av styrelsen erhållna utredningsmaterialet omfattar endast 38 sådana, medan åter frågeformulären utsänts till 225 inrättningar av ifrågavarande slag. Oavsett att svar ej hunnit inkomma från direktionerna över 70 epidemisjukvårdsinrättningar, hava nämligen icke mindre än 117 direktioner förklarat, att, på grund av ovan anförda för epidemisjukhusen säregna förhållanden, de ansett sig icke lämpligen böra ifylla de utsända frågeformulären. Nu avhandlade, epidemisjukvårdsinrättningarna berörande förhållanden innebära enligt styrelsens åsikt ett ytterligare och starkt stöd för dess sedan länge hysta och uttalade åsikt, att varje bestämmelse om tillämpande å sjukvårdsinrättningar i allmänhet — av vad slag de vara må — av en s. k. arbetstidslag skulle visa sig synnerligen olämplig och i vissa fall till och med rent av vara ägnad att högst betänkligt ingripa störande i dessa inrättningars behöriga drift. Syftet med nämnda lags tillkomst måste man därför, vad sådana anstalter beträffar, söka förverkliga på helt andra vägar. En sådan väg, för övrigt föredragen av

169 inånga bland sjukvårdspersonalen själv, efter vad styrelsen erfarit, är att till förekommande av sjukvårdspersonalens överansträngning ställa extra personal i beredskap, vilken då i förekommande fall kan träda i verksamhet, eller ock — vilket till sin verkan är ungefär detsamma — till en sjuksköterskas förfogande ställa för avdelningens behov tillräckligt antal biträden eller elever. I sistnämnda fall får ju visserligen sköterskan icke någon lindring i själva längden av arbetstiden, men efter vad styrelsen har sig bekant föredraga många sköterskor denna anordning, som tillåter dem att taga arbetet litet mera med lugn och ro samt icke så nervöst och uppslitande, som nu måste understundom ske. En annan utväg är den redan nämnda, eller att bereda sjuksköterskan möjlighet till en hel dags fullständig ledighet och vila per vecka (eventuellt ett par dagars ledighet var fjortonde dag o, s. v.). Även denna anordning lär hava sina förespråkare bland sjuksköterskepersonalen, såsom även kan inhämtas av doktorerna von Posts och Finemans ovan berörda skrivelse. Vilkendera av dessa utvägar är att föredraga eller om en kombination av dem bör äga rum eller om till äventyrs andra sätt böra komma i betraktande, därom anser sig styrelsen icke nu böra göra något uttalande. Såsom av det ovanstående framgår, har styrelsen icke vidrört arbetstidsförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka, O r d a l a g e n ! Kungl. Maj:ts förevarande befallning skulle visserligen kunna tolkas så, som om styrelsen bort även i detta ämne verkställa och till Eder överlämna utredning. Varför styrelsen emellertid så icke gjort, beror på att i gällande arbetstidslag arbete för statens räkning är undantaget från lagens tillämplighetsområde och att styrelsen för sin del anser detta vara en så väsentlig och nödvändig grundbestämmelse i sagda lag, att något undantag från denna bestämmelse icke får förekomma. För att emellertid visa, huru arbetstidsförhållandena vid statens anstalter för sinnessjuka ställa sig i fråga om arbetstidens längd, vill styrelsen bifoga avskrift av sina den 14 januari och den 17 mars 1920 utfärdade cirkulär till samtliga hospitalsdirektioner i riket (se bil. C och D, sid. 172 ff.), detförra berörande ekonomipersonalen, det senare sjukvårdspersonalen. Någon^ anledning för styrelsen att företaga revision av de i dessa cirkulär innehållna bestämmelserna har icke förelegat.

22—22265S

170 Bil. A.

Cirkulär till direktionerna för lasarett och därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar, med råd och anvisningar för ordnande av därvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden. Genom kung], förordningen av den 6 juni 1919 (S. F. S. n:r 280) om ändrad lydelse av § § 1 0 och 12 i lasarettsstadgan av den 18 oktober 1901 erhöll sagda § 10 (dess mom. 4) följande avfattning: »Den vid lasarett anställda sjukvårdsbetjaningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma», och i § 12 ändrades slutorden därhän, att lasarettets direktion »står under överinseende av medicinalstyrelsen i allt vad rörer sjukvården och den vid lasarettet anställda sjukvårdsbetjäningens arbetsförhållanden». Den inspektion, som medicinalstyrelsen i anslutning till dessa bestämmelser låtit verkställa över sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden vid ett antal lasarett i riket, har i ett flertal fall givit vid handen, att ifrågavarande arbetsförhållanden ännu icke blivit så ordnade, att de motsvara ovan angivna bestämmelser. På grund härav får medicinalstyrelsen anhålla, att lasarettens direktioner ville ägna sin uppmärksamhet åt hithörande förhållanden och till begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid vidtaga de åtgärder, vilka kunna på dem ankomma. De önskemål, vilka i förevarande avseende synas medicinalstyrelsen böra uppställas beträffande ordnandet av sjukvårdspersonalens arbete, äro i huvudsak följande: 1. För sköterska (avdelnings-, operations-, poliklinik-, röntgen- och laboratoriesköterska) bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas så, att hon så vitt möjligt beredes tillfälle att minst två timmar varje dag vistas utom anstalten. Dylik sköterska bör dock erhålla sammanhängande ledighet under antingen en hel dag — eventuellt två halva dagar — varje vecka eller ock en halv vardag varje vecka och därjämte varannan söndag. Föreligger icke möjlighet att bereda henne ledighet på något av dessa tvenne sätt, bör hon annorledes erhålla motsvarande tids ledighet. 2. ^ För sköterskeelev eller sjukvårdsbiträde bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas dels så, att arbetstiden icke kommer att överstiga 11 timmar om ^ dygnet, måltidsraster häri ej inräknade, dels ock så, att hon erhåller tillfälle att minst två timmar varje dag utom arbetstiden vistas utom anstalten. Tillika bör elev eller biträde under varje vecka beredas ledighet under antingen en hel dag eller två halva dagar. Personalen är dock skyldig underkasta sig den tillfälliga ökning av arbetstiden, som kan finnas nödvändig för sjukvårdens tillgodoseende. 3. Skolad nattsköterska bör finnas anställd — på större sjukhus flera sådana. 4. Användes sköterska, elev eller biträde till vakning, bör denna ej utsträckas över längre tid än 10 timmar i följd, och skall hon omedelbarligen efter avslutad vakning vara fri från arbete hela påföljande dag. Under denna skall hon beredas tillfälle till ostörd vila i tyst beläget rum. 5. Personal, som fullgör vakning, bör icke åläggas att vaka mer än högst sex nätter i följd, efter vilken tid avbrott bör göras med minst en natts vila. 6. Tillsyn bör ägnas däråt, att personal, som fullgör vakning, erhåller lämplig måltid under natten samt övriga måltider på sådana tider, att den nödiga vilan ej avbrytes av dessa. Stockholm den 14 april 1921. B. BUHRE. E.

SEPEIUIOLM.

GUSTAF TÅGTSTRÖM.

171 .

Bil. B.

Till medicinalstyrelsen. Men anledning av skrivelsen den 28 nästlidne juni får hälsovårdsnämnden meddela, att då lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 från lagens tillämpning undantager, bland annat, arbete, som är att hänföra till hälso- och sjukvård, och kungl. förordningen den G juni 1919 endast föreskriver, att den vid lasarett och epidemisjukhus anställda sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma, har nämnden icke på grund av förenämnda lag företagit några åtgärder beträffande personalen vid härvarande epidemisjukhus, vilken utgöres av en sköterska. Förhållandet är nämligen, att det kan gå månader, då ingen patient är intagen å epidemisjukhuset och är sköterskan då fullständigt tjänstfri. Skulle däremot vid epidemier beläggningen å sjukhuset bliva för stor, erhåller hon biträde, så snart hon därom gör framställning. Några formuläruppgifter kunna därför icke lämnas. Värnamo den 15 juli 1922. För Värnamo stads hälsovårdsnämnd: Till medicinalstyrelsen. Epideminämnden i Blekinge län, som tillika är direktion för landstingets samtliga epidemisjukhus, anhåller härmed att för samtliga dessa sjukhus få besvara de frågor, som genom skrivelse från medicinalstyrelsen av den 28 juni 1922 ställts till direktionerna enligt medföljande formulär 1 och 2. Personalen vid landstingets epidemisjukhus består av en sjuksköterska och ett sköterskebiträde, varjämte hjälp anlitas dels för diverse göromål (trädgårdsarbete, vedsågning, tvätt och andra hushållgöromål), dels för den egentliga sjukvården. För detta senare ändamål har nämnden sedan år 1913 till sitt förfogande anslag så väl till extra sjuksköterska som till extra sköterskebiträden (för närvarande respektive 500 kr. och 300 kr.). I början av år 1919 lämnade sjuksköterskan i Nättraby på egen begäran sin plats och epideminämnden har icke haft anledning att antaga någon ny sköterska i hennes ställe dels därför att de smittosamma sjukdomarna under de senaste tre åren haft ringa utbredning inom länet, dels därför att den nya epidemilagen kommer att medföra en del omläggningar av sjukhusplanerna. Nämnden har emellertid i sin utgiftsstat bibehållit avlöningen till denna vakanta sköterskebefattning, vilken avlöning tillsammans med anslaget till extra sköterskepersonal varit full tillräcklig för att bestrida utgifterna för extra hjälp i sjukvården. Så snart dylik extra hjälp visat sig nödvändig, anställes i regel först ytterligare ett biträde för hushållsgöromål, varjämte hjälp till nattvak anlitas. I detta avseende ha särskilt dispensärsköterskorna i Lyckeby och Ronneby varit att tillgå. Av det anförda framgår, att epideminämnden saknat anledning att efter den 1/i 1920 anställa någon ökad sjukvårdspersonal och ej heller begärt sådan av landstinget. Nämnden har upprepade gånger framhållit för sjuksköterskorna, som tillika äro föreståndarinnor för sjukhusen, att de ha rätt att erhålla hjälp, så snart arbetet blir betungande. I sakens natur ligger likväl att, om ock arbetet under någon tid kan vara ansträngande, enär en eller annan patient kan behöva tillsyn även nattetid och enär någon regelmässig söndagsvila ej kan beredas sjuksköterskorna, arbetet dock under den ena veckan eller månaden efter den andra är särdeles ringa med endast enstaka patienter eller utan patienter alls.

172 Det senare framgår med all tydlighet av de uppgifter angående patientantalet å sjukhusen, som epideminämnden numera varje halvår tillställt, medicinalstyrelsen för erhållande av statsbidrag för sjukhusens drift. Det är emellertid omöjligt att vid dessa små sjukvårdsinrättningar fastställa någon ens ungefärlig arbetstid för sjuksköterskorna. Beträffande biträdena är deras ställning närmast jämförlig med kvinnlig betjäning i enskilda hem, där ledighet i regel torde beviljas söndagseftermiddagar samt en eller annan eftermiddag i veckan. Ronneby den 16 juli 1922. För Blekinge läns epideminämnd: (Bilaga till ifyllt frågeformulär.) Till omstående uppgifter, formulär 1, få undertecknade vördsamt foga följande anmärkningar och förklaringar: De uppgivna arbetstiderna beteckna det antal timmar, som vederbörande personal är bunden av sin tjänstgöring. Strängt arbete kräves i regel icke av densamma under hela denna tid. Då sjukhusen äro fullt belagda, eller synnerligen svåra fall äro intagna, kan det nog hända att fullt arbete kräves av personalen under de uppgivna tiderna. I vanliga fall åter, är personalen en del av tiden endast tvungen att vara till hands och öva tillsyn o. s. v. Det betungande för personalen ligger således ej uti arbetets art eller arbetstidens längd, utan däruti, att densamma dag efter dag, både helg- och söckendagar, är bunden vid sjukhuset. Alldeles visst är, att personalen behöver lindring, men denna lindring borde enligt vår mening lämnas personalen, icke genom någon 8-timmarslag, som på ett sjukhus, även med betydlig personalökning, knappast kan genomföras, utan genom att vederbörande personal allt efter arbetets art, garanterades 4 å 5 fullt arbetsfria dagar i månaden, helg- eller söckendag, allt efter omständigheterna. En sådan ledighet skulle vederbörande styrelser med god vilja och utan orimliga kostnader kunna genomföra. En 8 timmars arbetsdag för sjukhusens personal skulle däremot bliva synnerligen dyrbar för sjukhusens principaler. Härtill vilja vi lägga, att enligt vår övertygelse och enligt vad vi genom samtal inhämtat av personalen, den av oss förordade lindringen skulle av personalen föredragas. De små dagliga ledigheter, som en 8-timmarslag skulle medföra, ha för vederbörande långt mindre värde än färre fridagar, under vilka de kunde känna sig fullt fria, arbeta för egen del eller rekreera sig genom fullständig vila. Gävle den 18 juli 1922. R.

VON POST.

M.

Epidemisjukhusläkare.

FINEMAN.

Sanatorieläkare. Jon.

STEINER.

Syssloman. Bil. C. Till direktionen för Stockholms hospital angående arbetstiden för anstaltens ekonomipersonal. Lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 skall visserligen enligt bestämmelse i dess 2 § icke tillämpas å arbete, som bedrives av staten. Med hänsyn till de uttalanden, som under den förberedande behandlingen av förslaget till nämnda lag gjorts

173 därom att staten borde, på administrativ väg bestämma arbetstiden i överensstämmelse med lagens föreskrifter, har medicinalstyrelsen emellertid funnit reglering av arbetstiden i huvudsaklig överensstämmelse med sagda lags bestämmelser böra såvitt möjligt vidtagas för de grupper av ekonomipersonalen vid statens sinnessjukvårdsanstalter, å vilka lagen skolat ägt tillämpning, därest anstalterna icke drivits av staten. I följd härav finner styrelsen arbetstiden böra begränsas till 48 timmar i veckan för maskinister, hantverksföreståndare, arbetsförestånderskor, hantverkare, eldare, sömmerskor, väverskor, manliga eller kvinnliga biträden i verkstäder och arbetssalar, personal i kök, tvätt, bageri och bryggeri med undantag för förestånderskor å nämnda avdelningar samt renhållare. I den mån den tjänstgöring, som åligger någon eller några av dessa befattningshavare, kan helt eller delvis betraktas såsom vakttjänstgöring, må tjänstgöringstiden för sådan befattningshavare efter anmälan till styrelsen, kunna utsträckas intill högst 60 timmar i veckan. Styrelsen får i överensstämmelse härmed anmoda Eder att för de befattningshavare vid Eder anstalt, som tillhöra ovannämnda grupper av ekonomipersonalen, omedelbart i den mån förhållandena så tillåta tillämpa en arbetstid av 48 timmar i veckan; och bemyndigar styrelsen Eder att för genomförande av denna arbetstid ytterligare i mån av behov anställa ett manligt och två kvinnliga ekonomibiträden med begynnelseavlöning av respektive 78 0 och 720 kronor för år. Därvid har styrelsen utgått från att den ovan bestämda arbetstiden icke skall behöva föranleda någon ökning av hantverkspersonalen eller personalen i tvätt, bageri och bryggeri. I händelse bostäder icke kunna beredas den ökade personalen eller eljest hinder skulle möta för genomförande av normalarbetstiden, torde Ni inkomma med anmälan härom ävensom förslag till undanröjande av sådant hinder. För den ekonomipersonal, vara enligt vad ovan sagts normalarbetstiden icke skall tilllämpas, torde likväl arbetstiden ordnas på sådant sätt att densamma, utan att arbetsprodukten minskas, kommer i så nära genomsnittlig överensstämmelse med arbetstiden för ovannämnda grupper ekonomipersonal som förhållandena tillåta. I samband med genomförande av ovannämnda arbetstid anmodas Ni att med hänsyn till förhållandena vid Eder anstalt ordna arbetstiden för ekonomipersonalen på sådant sätt, att största möjliga arbetsprodukt utvinnes under densamma. Så till exempel böra hantverkarnas arbetstid ordnas så att densamma sammanfaller med de patienters, som arbeta på verkstäderna. Vidare bör arbetstiden å verkstäderna icke splittras av alltför många korta raster, som kunna komma att inkräkta på arbetstiden, utan bör densamma pågå exempelvis från kl. 8 förmiddagen till 12 middagen samt från kl. 2 till G eftermiddagen eller således med en tillräckligt lång middagsrast. Styrelsen vill vidare påpeka att den ovannämnda arbetstiden avser uteslutande effektiv arbetstid. Raster och gångtid till och från arbetet skola således icke inräknas i arbetstiden. Slutligen får styrelsen anmoda Eder att noga vaka över, att arbetsintensiteten å anstaltens ekonomiavdelningar upprätthålles vid den högsta möjliga nivå. På medicinalstyrelsens vägnar: Stockholm den 14 januari 1920. Tillägg: Till samtliga övriga hospitalsdirektioner har medicinalstyrelsen den 14 januari 1920 i ärendet utsänt skrivelser, vilka äro lika med ovanstående, så när som i det avseendet, att den extra personal vederbörande direktion bemyndigats anställa, utgöres av följande ekonomibiträden:

.174 r

id Uppsala hospital och asyl: manliga och 3 kvinnliga, » Nyköpings > manligt (för vintertiden) och 1 kvinnligt, Vadstena » och asyl: manliga och 2 kvinnliga, Växjö » manligt och 4 kvinnliga, Västerviks » manliga och 6 kvinnliga, Visby » kvinnliga, Lunds » och asyl: manliga och 4 kvinnliga, Göteborgs » manligt och 2 kvinnliga, Vänersborgs och asyl: 6 kvinnliga, Kristinehamns » 1 manligt och 3 kvinnliga, Säters » 2 manliga och 3 kvinnliga, Östersunds » 1 manligt och 3 kvinnliga, Härnösands » 2 manliga och 3 kvinnliga, Piteå » och asyl: 1 manligt och 1 kvinnligt.

Bil. D.

Cirkulär till samtliga hosnitalsdirektioner i riket, angående tjänstetiden för sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka. Kungl. Medicinalstyrelsen har vid föredragning denna dag beslutit följande bestämmelser angående tjänstgöringstiden för den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda sjukvårdspersonalen att gälla tillsvidare och i den mån bostadsförhållandena det medgiva. Tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen utgör 240 effektiva timmar per 28 dagar för personal med dagtjänstgöring och 216 timmar för personal med nattjänstgöring. Uti denna tid inräknas alltså icke a) s. k. passiv tjänstgöring, b) tid för måltider, som intagas utom avdelningarna, c) tid för måltider, som intagas på avdelningarna, då bestämd tid är härför anslagen, d) tid, som åtgår för gång från befattningshavarens bostad till platsen för tjänstgöringen, med mera dylikt. Befattningshavare är skyldig att, därest av särskilda omständigheter skulle i vissa fall så påfordras, utan ersättning underkasta sig den utsträckning av den fastställda tjänstgöringstiden, som i varje fall kan vara av behovet erforderlig. Ovannämnda bestämmelser om tjänstgöringstidens längd äga icke tillämpning på uppsyningsmän och förestånderskor. Vederbörande hospitalsdirektioner skola noga tillse, att den sålunda fastställda tjänst* göringstiden icke underskrides, ej heller i vidare mån än här ovan sägs, överskrides. Stockholm den 17 mars 1920. B. BUHltE. RICHAKD STENBECK.

KARL LEIJEI:.

175 Arbetstidsförhållandena vid fattigvårds- ocli därmed jämförliga anstalter. Utredning verkställd av statens fattigvårdsinspeläör. Undertecknad, som erhållit i uppdrag att inom socialdepartementet verkställa den utredning, som enligt Kungl. Majrts beslut den 9 juni 1922 skulle verkställas beträffande arbetstidsförhållandena inom de verksamhetsgrenar, som hava till uppgift att bereda fattigvård eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov, får härmed överlämna bifogade tabellariska översikt (se tab. sid. 186) beträffande resultatet av den sålunda verkställda utredningen, varjämte jag på grundval av densamma får i ärendet anföra följande. Av översikten framgår, att upplysningar infordrats från 51 städer, G7 landskommuner och 22 enskilda stiftelser, utgörande sammanlagt 140 enheter, samt att svar inkommit från 36 städer, 41 landskommuner och 13 enskilda stiftelser eller från sammanlagt 90 enheter, vadan svar sålunda ej inkommit från 50 enheter. Upplysningarna hava infordrats från de kommuner i riket, som på grund av sin folkmängd ansetts ha minst fyra arbetare i arbetstidslagens mening anställda vid sina anstalter, och har härvid, vad landskommunerna beträffar, folkmängdssiffran satts till 7,000 personer. De enskilda stiftelser, som anmodats lämna upplysningar, ha även varit av den art, att ovannämnda antal »arbetare» förutsatts vara där anställda. Yttranden i frågan ha även begärts av samtliga statens fattigvårdskonsulenter samt av svenska fattigvårdsförbundet och Sveriges fattigvårdsfunktionärers riksförbund. Vid granskning av de inkomna svaren från kommuner och enskilda stiftelser framgår, att lagen om arbetstidens begränsning tillämpas av fattigvården i städerna Stockholm, Falun, Karlshamn, Lund, Uppsala och Örebro samt Jukkasjärvi socken ävensom av de enskilda stiftelserna

borgerskapets gubbhiis och änkehus i Stockholm. Lagen tillämpas på dessa platser endast för ekonomipersonalen, utom i Karlshamn, där även vårdpersonalen har samma förmåner. Beträffande arbetstidens längd utgör densamma vid de flesta fattigvårdsanstalter mellan 8 å 10 timmar per dygn, men uppgår även inom ett rätt stort antal kommuner till mellan 10 å 12 timmar. Längre än 12 timmar per dygn uppgives den vara, förutom i ett tiotal landskommuner, endast i Umeå stad, där arbetstiden för husmodern, kokerskan och två sköterskebiträden lär utgöra 14 timmar. Av redogörelsen över de inkomna upplysningarna framgår vidare, att i de flesta fall viss ledighet i allmänhet är fastställd för personalen så väl beträffande semester som vid andra tider. Detta torde i regel ej heller möta någon svårighet vid dessa anstalter, då, som ovan anförts, upplysningar endast infordrats från sådana platser, där personalens antal beräknats vara jämförelsevis stort. Av de kommuner och enskilda stiftelser, som besvarat frågan, om reglering av arbetstiden för personalen kan anses behövlig, ha de flesta besvarat denna fråga med nej. Till belysning av de synpunkter, som förekomma, må följande utdrag anföras: Risinge socken i Östergötlands län skriver: »Det synes vara mycket vanskligt att på en anstalt av vad slag det vara må tillämpa en ovillkorlig arbetstid, särskilt i landskommuner, enär arbetet den ena tiden kan hopas mera än på andra, och vissa tider kan man ju även utnyttja understödstagarnas arbete. Beträffande vårdpersonalen synes det vara ännu svårare att bestämma viss arbetstid, ty somliga tider kanske ingen är sjuk och det således ej är nödigt med så stor tillsyn, som då flera äro sjuka. J a g anser därför, att arbetstiden på hithörande område bör regleras efter behov, ty numera torde man ej behöva befara, att någon fordrar omänsklig arbetsprestation, utan erforderlig personal anställes.» Från Västra Vingåkers socken i Södermanlands län skrives: »Skulle arbetstidslagen tillämpas vid denna anstalt, vore socknen nödsakad anställa minst 50 % mera personal än nu, utan att full sysselsättning skulle beredas denna ökade personal, för vilken dessutom nödiga bostadsrum ej finnes. Den nuvarande personalen har tidvis ganska ansträngande arbete, men också tidvis rätt lindrigt, såsom ju alltid förhållandet är vid ett större hushåll på landet, där personalens arbeten måste rätta sig efter årstid och lantbrukets fordringar. Någon klagan från personalens sida över överansträngning har ej förekommit, och inga

Ill svårigheter hava visat sig att få nya personer, då de förutvarande av en eller annan anledning lämnat sina platser.» Timrå socken i Västernorrlands län anför: »Det torde vara uppenbart, att en arbetsdag av 14 timmar, som för vård- och ekonomipersonalen vanligen utgör regel, är alltför lång, särskilt med hänsyn till det mycket enerverande arbetet och ofta förekommande nattjänstgöring. ATid så lång arbetsdag förefaller det inte heller så underligt, att personalen rätt ofta nekar att tjänstgöra nattetid, under vilka omständigheter det sålunda faller på föreståndarinnans lott att vaka över sjuka och även tjänstgöra under söndagsledighet för så väl vård- och ekonomipersonalen. Att begränsa arbetstiden till t. ex. 8 timmar synes det oaktat mindre lämpligt, då sådan tidsbegränsning icke kommer den personal till godo, som bäst skulle behöva komma i åtnjutande härav. Visserligen bör något göras för att garantera personalen absolut ledighet viss tid av dygnet, men detta synes kunna ske utan att bestämmelsen enligt arbetstidslagen vinner tillämpning. Skulle en sådan begränsning av arbetstiden tillämpas, komme helt säkert enbart den underordnade och tillfälligt anställda personalen att få tillgodonjuta fördelen härav, då den ansvariga personalen, som även den aktivt deltager i arbetet, icke härmed skulle vinna någon fördel. Vid mindre och medelstora ålderdomshem synes frågan kunna ordnas på det sättet, att i synnerhet vårdpersonalen, som i regel är för fåtalig, i mindre utsträckning utökas. Genom sådan utökning kunde arbetet lämpligen fördelas och föreståndarinnorna, som äro allt för mycket betungade av arbete, någon stund av dygnet känna sig fria.» Sysslomannen vid Jönköpings stads fattigvård, herr Tor Jacobsson, vilken ock tjänstgjort som t. f. fattigvårdskonsulent, uttalar sig på följande sätt: »En reglering av personalens arbetstid måste anses nödvändig, även om denna smidigast möjligt bör kunna lämpas efter de speciella förutsättningar, som föreflnnas på varje plats. Det torde alltså kunna diskuteras, huruvida nu ifrågavarande lagstiftning kan anpassas även på arbetsförhållandena å en fattigvårdsanstalt. Arbetet å en sådan är ju oftast av den natur, att man understundom och utefter hela linjen måste kunna kräva en arbetsprestation utöver den ordinarie, då det å andra sidan kan givas tillfällen förkorta densamma. Alltså torde en viss marginal eller frihet lämpligen böra lämnas. Någon fara för att denna kan komma att missbrukas tror jag icke föreligger, när det gäller de större anstalterna i städerna. 23—222653

178 Vida annorlunda torde dock förhållandena ställa sig, när det gäller de mindre anstalterna och särskilt landsbygdens anstalter. Ehuru det väl icke torde vara möjligt att på lagstiftningens väg kunna råda bot för de missförhållanden, som här ovedersägligen förefinnas, synas dock dessa förhållanden mången gång vara av den beskaffenhet, att ett ingripande erfordras. Även om det är troligt, att lagen om 8-timmarsdagen — därest den bibehålies — kommer att efter hand utöva en reglerande inverkan även på arbetsområden, som egentligen ligga utom dess räckvidd, däribland alltså även fattigvårdens, torde det dock kunna dröja långa tider, innan ett sådant inflytande hunnit göra sig gällande vad de mindre fattigvårdsanstalterna beträffar. Med kännedom om arbetsförhållandena — och särskilt då arbetstiden — å landsbygdens fattigvårdsanstalter måste man livligt önska, att något åtgjordes för att bringa en lättnad härutinnan. Lyckligt vore helt säkert, om statens fattigvårdsinspektion ville behjärta även denna sida av saken.» Av konsulenterna redogör hr Blomgren för förhållandena i Malmö stads vårdanstalter, som han finner efterf öl jansvärda, men gör intet eget uttalande i saken. T. f. konsulent N. Hult redogör allenast för anstaltsvården å landsbygden. Konsulent Gullberg anser, att arbetet å fattigvårdsanstalterna är av den art, att det ej lämpligen bör regleras i samband med lagen om maximerad arbetstid, men framhåller samtidigt, att semester bör beredas befattningshavarna såsom kompensation för den större arbetsbörda, som pålägges dem. Önskligt anser han det vara, att vederbörande styrelser lagligen ålägges bereda befattningshavarna semester och att därutöver någon hel eller halv fridag förekommer i varje månad eller i varje fall söndagsledighet i lämplig utsträckning. Konsulent Norgren håller före, att en reglering av arbetstiden på ett eller annat sätt måste genomföras. Mången föreståndarinna tjänstgör året om och blir i förtid utsliten. Den hjälp, som lämnas av understödstagarna, torde i regel vara illusorisk, emedan dessa i de flesta fall själva äro i behov av hjälp. Visserligen torde en förbättring ha inträtt för föreståndarinnorna genom konsulentverksamheten på så sätt, att de i många fall erhållit biträden till hjälp. Men då konsulentens verksamhet allenast är rådgivande ginge det alltför långsamt att komma fram till frågans lösning på denna väg. Någon kraftigare åtgärd till arbetstidens reglering måste nog tillgripas, men om detta borde ske genom arbetstidslagens tillämpning eller på annat sätt vore herr Norgren ej beredd att yttra sig om. Konsulent Hedström anser, att vid de större anstalterna redan nu

179 arbetet kunde regleras så, att arbetstiden ej behövde mycket överstiga 8 timmar per dygn. Men där anstalten skötes av föreståndarinna med allenast 1—3 biträden vore svårigheterna betydligt större. En reglering av arbetstiden vid dessa små och medelstora anstalter — där arbetstiden nu vanligen är längre än vid de större — torde bliva svår på grund av ekonomiska förhållanden. Konsulent P. Larsson anser, att en reglering av arbetstiden bör ske så, att personalen erhölle en halv söckendags ledighet per vecka samt varannan söndag helt ledig, ävensom att det lämnades densamma 2 veckors semester med full lön och ersättning för naturaförmåner. Att tillämpa 8-timmarsdagen vid mindre anstalter torde ej gå för sig, men en begränsning borde ske, så att arbetstiden ej finge utsträckas till 12 å 15, ja 18 timmar av dygnet. Vid större fattigvårdsanstalter kunde och borde 8-timmarslagen genomföras. Konsulent Håkansson anser, att arbetstidens reglering till ett visst antal timmar per dag ej kunde förordas, då detta skulle bliva till förfång för de vårdbehövande. Arbetets art vore ju nämligen så skiftande och oberäkneligt, att det näppeligen läte sig bestämmas av på förhand uppdragna arbetstider. Den säkraste regulatorn för att personalen ej skulle få en allt för lång arbetstid, vore att söka hos den ansvarskännande ledaren, som förstode att åt anstalten bevara en dugande personal. Saken hade också en ekonomisk sida. En lagstadgad arbetstid komme att medföra ökad personal och ökade utgifter, vilket vore betänkligt, då man just nu sökte föra fram förslag om uppförande av ålderdomshem. Om han sålunda ej kunde förorda en lagstadgad arbetstid för fattigvårdspersonalen, ansåge han emellertid önskvärt, att semesterfrågan, som nu är otillfredsställande ordnad mångenstädes, löstes efter rationella grunder. Konsulent Hedlund anför, att i stort sett så väl vårdare som ekonomipersonalen vid de kommunala fattigvårdsanstalterna f. n. arbeta utan reglerade arbetsförhållanden. Arbetstiden för denna personal vore visserligen i allmänhet så till vida reglerad, att anstaltens ledning tillerkände den viss fritid och även bestämd arbetstid per dag, men några bindande och allmänna bestämmelser härom funnes icke. En ^ dylik arbetstidsreglering för nämnda personal ansåge herr Hedlund både önskvärd och lätt att genomföra. Däremot vore en reglering av arbetstiden för vårdpersonal i ledande ställning, huru berättigad och önskvärd den än måste anses vara, synnerligen svår att genomföra, emedan den härför nödiga förutsättningen, att den underordnade personalen ägde kvalifikationer att tjänstgöra i överordnads ställe, för närvarande icke förefunnes, ehuru

dock en tendens i riktning att rekrytera biträden vid ålderdomshemmen bland personer med fallenhet för vårdararbetet vore märkbar. Som det nu vore, förbjöde den stora ansvars- och pliktkänslan hos föreståndarinnorna dem att tillgodogöra sig eventuellt tillerkänd fritid. Vid en förestående reglering av arbetsförhållandena vid fattigvårdsanstalter borde en bestämd beräkningsgrund finnas för anstaltspersonalens storlek och kvalitet. På så sätt syntes denna fråga kunna ordnas utan något fastställt schema. Semester vore i allmänhet tillerkänd vård- och ekonomipersonalen, men i fråga om den ledande vårdpersonalens möjlighet att tillgodogöra sig semester förelåge samma svårigheter som vid arbetstidens reglering för samma personal. Dessutom saknade föreståndarinnorna ekonomiska möjligheter att tillgodogöra sig erbjuden semester och avstode på den grund därifrån. Det syntes därför konsulenten vara av stor betydelse, att anstaltsstyrelsen eller fattigvårdsstyrelsen ålades skyldighet att anställa vikarier för den ledande vårdpersonalen. För härvarande finge de semesterberättigade själv anskaffa vikarie, vilket medförde att den sålunda lediga icke kunde frigöra sig från känslan av ansvar för den vikarierande. Till underlättande av vikariers anskaffande skulle en centralförmedlingsbyrå, exempelvis hos svenska fattigvårdsförbundet, vara av stor betydelse. Även för ekonomi- och den underordnade vårdpersonalen borde anstaltens ledning utse vikarier, men torde inga svårigheter härför förefinnas. Slutligen borde under semester naturaförmåner ersättas med kontanta resebidrag, varigenom erforderliga resor kunde möjliggöras. Svenska fattigvårdsförbundet erinrar om sina kurser för utbildning av föreståndarinnor vid smärre anstalter. Å dessa är det synnerligen svårt fastställa en viss arbetstid per dygn och att anordna viss daglig ledighet. Däremot vore det ett önskemål, att bestämmelser rörande sönoch helgdagsledighet samt även beträffande hela eller halva fridagar på regelbundet återkommande tider vore fastställda av vederbörande styrelser. Vid större anstalter vore mera ingående bestämmelser erforderliga. Förbundet erinrar om, att vid anställning av genom förbundet utbildade föreståndarinnor vederbörande styrelser måste — ur synpunkten att förhindra överansträngning — förbinda sig att lämna två veckors, helst en månads semester, vilket senare övergått att bli det vanliga. Under Semestern skall föreståndarinnan bibehålla sin lön, och avlöning till vikarie skall bestridas av vederbörande styrelse. Därjämte plägar förbundet förorda, att föreståndarinnan erhåller ersättning för under semestern icke åtnjuten kost (s. k. kostpengar). Sveriges fattig vårds funktionärers riksförbunds centralstyrelse erinrar

därom, att arbetet inom fattigvårds- och barnavårdsanstalterna till arten är vitt skilt från industriellt arbete. Det levande material, som särskilt vårdpersonalen har under sina händer, fordrar framför allt ett smidigt och efter varje enskilt fall och behov väl avpassat arbetssätt, som enligt styrelsens förmenande näppeligen kunde tänkas komma till stånd genom arbetstidslagens införande å ifrågavarande område. Jämväl syntes det styrelsen uppenbart, att ju större hemprägel man kan utvinna inom en fattigvårds- eller barnavårdsanstalt, desto mer utvecklad torde känslan av trevnad bli hos dem, som åtnjuta vården. Den anstaltsprägel däremot, som med ett konsekvent tillämpande av arbetstidslagen torde bliva en nödvändig följd, måste man från humanitär synpunkt allvarligen avråda ifrån. Slutligen ansåge sig styrelsen jämväl böra påpeka, att arbetstidslagens genomförande har till följd ökad vårdpersonal, som i sin tur medför krav på ökade personalbostäder, ett förhållande, som för landsbygdens vidkommande flerstädes torde vara hart när omöjligt att ordna. Styrelsen, som med anledning av den relativt korta tid, som stått densamma till buds, icke medhunnit utforma sitt yttrande i den grad, som av styrelsen ansetts önskvärt, har dock under hand berett en del av förbundets medlemmar tillfälle att yttra sig över nu förevarande spörsmål. Samstämmigt synes man därvid avstyrka åtgärder i riktning mot arbetstidslagens tilllämpning på fattigvårds- och barnavårdsområdet. Med stöd av vad som sålunda anförts och under hänvisning till vad av förbundets enskilda medlemmar uttalats, tilläte sig styrelsen vördsamt avstyrka reglering av nu ifrågavarande personals arbetstid enligt arbetstidslagen. För egen del får undertecknad, statens fattigvårdsinspektör, anföra följande: Den företagna utredningen synes mig vittna om, att åtgärder böra vidtagas i och för en reglering av arbetstiden för personalen vid fattigvårds- och liknande anstalter. Visserligen hava förhållandena väsentligt förbättrats under senare år, och i ett stort antal samhällen finnes ingen anledning till anmärkning mot arbetstidens längd. Men å andra platser, särskilt å landsbygden, tarvas ännu en förkortning av arbetstiden och införande av stadgad ledighet. Och detta gäller, såsom från flera håll framhållits, framför allt de små och medelstora anstalterna, där svårigheter av ekonomisk och organisatorisk art särskilt göra sig gällande vid arbetstidens reglering. Beträffande de åtgärder, som kunna och böra vidtagas i nämnda syfte, synes en nära nog enhällig uppfattning förefinnas därom, att frågan ej lämpligen kan lösas genom tillämpning av arbetstidslagen. Även jag

delar donna uppfattning. Såsom skäl härför må till en början — förutom vad här ovan i skilda yttranden framkommit — anföras följande. E n reglering enligt nämnda lag skulle ej bli till någon nytta för de små och medelstora anstalterna. De anstalter, som hava minst 4 »arbetare» enligt lagens mening, äro nämligen relativt få. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån överstiger understödstagarnas antal 100 endast inom 330 av alla kommuner i riket, och av nämnda understödstagare vistas i medeltal allenast omkring 20 % å anstalt. En reglering enligt arbetstidslagen skulle sålunda endast komma att omfatta vissa städer och en del större landskommuner. Enligt den erfarenhet, som fattigvårdsinspektionen vunnit, är emellertid behovet av reglering av personalens arbetstid särskilt framträdande inom de smärre och medelstora anstalterna, som ej kunna förväntas falla under arbetstidslagen. Likaså kräves en minskning av föreståndarinnornas arbetsbörda, såsom här nedan skall visas. Men även denna reglering torde ej kunna åstadkommas enligt arbetstidslagen. En annan omständighet, som gör arbetstidslagen mindre lämpligför nu ifrågavarande arbetsområde, är den högst betydande växling i antalet understödstagare, dessas hälsotillstånd, arbetsförmåga m. m., som förekommer inom anstaltsvården. Under höst- och vintertiden söka sig många understödstagare in å anstalterna, som de dock åter lämna under våren och sommaren, varigenom personalens arbete dessa tider väsentligt förminskas. Under vissa tider finnas å ålderdomshemmen flera sängliggande åldringar, som kräva mycken tillsyn, och under andra tider åter vistas där en del jämförelsevis arbetsdugliga personer, som både vilja och kunna deltaga i arbetet inom hemmet. Under sådana förhållanden måste en reglering av arbetstiden till ett visst antal timmar om dagen eller per vecka hela året runt bliva olämplig. Några av de kommuner, som tillämpat arbetstidslagen för ekonomipersonalen, anse också att erfarenheten visat, att lagens stränga tillämpning ej är fördelaktig. Så yttras från Uppsala, att en reglering torde vara i stort sett önskvärd, men ej enligt arbetstidslagens snäva gräns. Och från Jukkasjärvi anföres, att ^reglering nog är nödvändig, men sträng tillämpning av arbetstidslagen ej lämplig». Det anföres därifrån, att lagen medfört ökade svårigheter vid anstalternas skötsel, emedan den personal, som varit i arbete 8 timmar, lämnar detsamma t. o. m. mitt under pågående skurning av ett golv. Härtill komma de ekonomiska skälen. För särskilt de små anstalterna skulle en tillämpning av arbetstidslagen medföra en högst betydande ökning av vårdkostnaden, något som antagligen skulle orsaka,

183 att den nuvarande typen av små ålderdomshem finge lämna plats för större, för flera kommuner gemensamma anstalter, där en lämpligare arbetsindelning läte sig genomföra. En sådan utveckling är emellertid ur de vårdbehövandes synpunkt och även av flera andra skäl ej önsklig. Erinras må dessutom, att under de allra närmaste åren — intill år 1929 - ålderdomshemsfrågan skall vara löst i alla landets kommuner och att därför en alltför långt driven arbetstidsreglering säkerligen skulle på grund av dess ekonomiska konsekvenser väsentligt försvåra det nu uppställda programmets genomförande. Om sålunda enligt min uppfattning arbetstidslagen ej lämpligen kan komma till användning för reglering av ifrågavarande personals arbetsförhållanden, återstår att undersöka, om ej på annat sätt nu rådande olägenheter skulle kunna förminskas och så småningom försvinna. Vad då först angår de ledande krafterna vid anstalterna är framför allt att fästa uppmärksamheten vid föreståndarinnorna å små och medelstora anstalter. Dessa fattigvårdsfunktionärer äro i allmänhet överhopade med göromål. De ha att fylla alla en husmors plikter i ett vanligt hem och måste följaktligen alltid vara till hands. Förutom de rent husmoderliga plikterna med hushållets skötsel skola de emellertid i de flesta ålderdomshem även vara vårdarinnor för de gamla och orkeslösa samt — där de rätt sköta sitt kall samt tid och krafter medgiva — med tålamod åhöra de gamlas utgjutelser över allt och intet. Att bestämma arbetstiden för dessa funktionärer till visst antal timmar per dygn låter sig emellertid ej göra. Arten av deras befattningar är nämligen sådan, att de så gott som alltid måste finnas inom hemmet. Men däremot borde om möjligt utfinnas någon form, varigenom föreståndarinnan alltid kunde beredas tillräckligt med vila och biträdande hjälp, så att hon ej rent fysiskt blir nedbruten i sitt arbete, vilket förhållande tyvärr icke är så ovanligt inom detta område. En utväg till förbättring vore otvivelaktigt, om obligatorisk semesterledighet kunde heredas denna personal. Av den bifogade utredningen synes visserligen framgå, som om denna förmån i de flesta fall är fastställd för personalen, men då redogörelsen ej utsträckts till^ de mindre kommunerna, där arbetsbördan huvudsakligen vilar på föreståndarinnan, och där semesterfrågan i regel är sämst ordnad, kan redogörelsens resultat ej läggas till grund för ett bedömande av dessa mindre kommuners förhållanden. Genom den för husmödrar (husföreståndarinnor) enligt Kungl. Maj:ts reglemente för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (sv. förf. saml. n:r 878/1919) medgivna rätten till inträde i nämnda pen-

184 sionsinrättning skola dessa befattningar regleras, innan inträde därstädes kan erhållas. Den sålunda av vederbörande huvudman företagna regleringen skall godkännas av Kungl. Maj:t. Vid dessa regleringar förekomma alltid bestämmelser om minst 14 dagars årlig semester ävensom andra bestämmelser till skydd för föreståndarinnan, så att ej hennes arbetskraft över hövan utnyttjas. Kunde denna pensioneringsfråga med därtill hörande reglering av befattningarna allmänt genomföras, torde ej något behov av särskild reglering av arbetstiden erfordras för föreståndarinnorna vid fattigvårdsanstalterna. Men hittills hava endast få kommuner sökt inträde för sina fattigvårdsföreståndarinnor i ovannämnda pensionsinrättning, oaktat avsevärda förmåner härigenom beredas kommunerna. Till och med juli månad hava, sedan reglementet för pensionsinrättningen trädde i kraft den 1 januari 1920, endast 24 kommuner erhållit inträde därstädes för sina föreståndarinnor. Det må jämväl erinras om, att Kungl. Maj:t den 14 januari 1921 uppdragit åt vissa sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om pensionering av manliga föreståndare vid av staten, landsting, kommun eller annan samfällighet inrättad anstalt för vård av sjuka, barn eller åldringar eller för sådant ändamål, som omförmäles i 33 § i lagen om fattigvården den 14 juni 1918, eller ock vid stiftelse av allmännyttig natur, vilken övar vård av angiven beskaffenhet, ävensom beträffande i vad mån annan befattningshavare vid ifrågavarande anstalter och kommunernas fattigvård i övrigt må bliva delaktig av pension genom statens försorg. Dessa sakkunniga hava till socialdepartementet ingivit förslag i ämnet, som emellertid ännu ej framlagts för riksdagen. När denna delaktighet av pension genom statens försorg och den föregående regleringen av befattningarna genomförts även beträffande de sistnämnda fattigvårdsfunktionärerna och med dem likställda, torde särskild reglering av arbetstiden för denna personal ej böra ifrågasättas. Svårigheten ligger emellertid närmast uti, i vad mån vederbörande huvudmän skola kunna förmås att reglera befattningarna och söka inträde i pensionsanstalten för deras innehavare. Om emellertid det av sakkunniga utarbetade förslaget om tillämpning av pensioneringsbestämmelserna för alla, som deltaga i fattigvårds- och barnavårdsarbetet, så väl män som kvinnor, ledande krafter och biträden, blir genomfört, lider det intet tvivel, att kommunerna komma att i väsentligt mycket större utsträckning än hittills använda sig av denna pensionsrätt, som enligt förslaget är för dem mycket fördelaktig. Ett genomförande av detta för-

m slag skulle även enligt min uppfattning väsentligt komma att öka utsikten att förhindra ett obehörigt utnyttjande av föreståndares och föreståndarinnors arbetskraft. Vad sedan angår den inom fattigvårdsanstalterna anställda underordnade personalen, torde pensionsbestämmelserna för dem, åtminstone under de närmaste åren få mindre betydelse, varför särskilda åtgärder böra vidtagas för att tillförsäkra densamma en skälig arbetstid och erforderlig ledighet. Såsom framgår av utredningen, har i de flesta större städer i det stora hela tillfredsställande arbetstidsförhållanden kommit till stånd för dessa funktionärer. På vissa platser återstår emellertid mycket att göra, framför allt i de mindre samhällena. Att genom någon särskild lagstiftning reglera arbetstiden för dessa anställda tror jag av skäl, som tidigare anförts, ej vore lämpligt. Däremot skulle det säkerligen vara till avsevärd nytta, om ett meddelande utsändes till styrelserna för samtliga anstalter av nu ifrågavarande slag, vari uppmärksamheten fästes på att en för så väl de vårdbehövande som personalen lämplig arbetstidsindelning borde komma till stånd. I nämnda meddelande, som lämpligen kunde utsändas av statens fattigvårdsinspektion efter samråd med konsulenterna, svenska fattigvårdsförbundet och Sveriges fattigvårdsfunktionärers riksförbund, kunde anföras exempel på, hur arbetet i anstalter av olika storlek lämpligen borde kunna anordnas. Hur vederbörande anstalter sedan ordna denna sak hade konsulenterna att under sina konsulentresor närmare övervaka. Redan nu har konsulenterna i enlighet med sin instruktion, skyldighet att övervaka att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina särskilda uppgifter lämplig personal; och erfarenheten har visat att åtskilliga förbättringar genom konsulenternas råd och upplysningar åvägabragts. Skulle det senare till äventyrs visa sig, att ytterligare åtgärder tarvades för att bereda anstaltspersonalen förbättrade arbetsförhållanden, torde fattigvårdsinspektören böra åläggas inkomma med framställning härom. Såsom sammanfattning av vad jag här ovan anfört, får jag uttala följande: Ehuru en glädjande förbättring under senare åren ägt rum i fråga om arbetsförhållandena för vid fattigvårdsanstalter m. m. anställd personal, kräves dock ytterligare åtgärder i sådant syfte. Denna regleringkan dock på anförda skäl ej med fördel äga rum genom tillämpning av arbetstidslagen på ifrågavarande arbetsområde. Vad beträffar de ledande krafterna vid anstalterna, torde regleringen böra ske genom den myndighet, som har att godkänna befattnings förenande med pensionsrätt för 24—222653

186 innehavare i statens anstalt.för pensionering av folkskollärare m. fl. För att denna anordning i större utsträckning skall kunna genomföras, kräves emellertid, att pensionsrätten utsträckes till samtliga funktionärer för fattigvårds- och barnavårdsanstalter m. fl. i enlighet med av sakkunniga utarbetat förslag. Vad beträffar den övriga personalen, bör fattigvårdsinspektionen efter samråd med intresserade korporationer lämna vederbörande anstaltsstyrelser råd och upplysningar om hur arbetstiden lämpligen bör regleras på ett för så väl de vårdbehövande som personalen lämpligt sätt. Att vid anstalterna finnes tillräcklig och för sina särskilda uppgifter lämplig personal bör liksom hittills övervakas av statens fattigvårdskonsulenter. För den händelse nu ifrågasatta åtgärder ej skulle visa sig tillfyllestgörande, bör statens fattigvårdsinspektör härom inkomma med anmälan till chefen för socialdepartementet. Stockholm den 31 juli 1922. G. II. von Kock. Översikt rörande

vissa arbetstidsförhållandeii inom anstalter.

fattigvårds- och därmed jiimförlig-a

EnStä- iLands- skilda komder stiftelser 1) Upplysningar inford51 rade från 2) Svar inkommit från 36 3) Lag om arbetstidens begränsn. tillämpas av 6 4) Arbetstiden utgör mellan 8—10 timmar 1 pr dygn i ) . . . . 20 5) Arbetstiden utgör mellan 10—12 tim1 mar pr dygn i ) . . 11 6) Arbetstiden är mer än 12tim.pr dygn i 1 ) 1 7) Arbetstidens längd uppgivits ej kunna fixeras av . . . . .. 4 8 a) Viss daglig ledighet fastställd i . . 13 b) Sön- och helgdagsledighet fastställd i 32 c) Hel eller halv fridag; pr vecka fastställd i j 24

67 41

22 13 2

En-

Stä- Lands- skilda der kom- stiftelser d) Ledigbet (ej semester) erhålles vid begäran eller i den mån göromålen det tillåta i . . 10

Anmärkningar

9) Semester fastställd

7 9

8 1

10 6

*) Räknat för personalen i medeltal.

10) Reglering av arbetstiden enl. arbetstidslagen anses behövlig av . 11) Reglering av arbetstiden, men ej enl. arbetstidslagen, anses behövlig av . . . . . 12) Reglering av arbetstiden anses ej behövlig a v . . .

10 Ludvika o. Motala landskommuner. Dessutom Grängesberg(»önskvärd men dyrbar»).. Uppsala, Jönköping, Växjö (för sinnessjukpersonalen), Timrå, Torp, Råneå.

1*.

Bil. 1. Frågeformulär, använda vid socialstyrelsens utredning. K. SOCIALSTYRELSEN

Eorm. l:a n:r.

Byrån lör socialstatistiska specialundersöknhigar m. m. Rikstel. 209 66

(Myndigheter, industriella och kommersiella sammanslutningar, arbetsgivareoch arbetareorganisationer m. fl.)

TilJ (Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstyrelsen härmed anhålla, att Ni ville, i vad angår Edert verksamhetsområde, benäget i tillämpliga delar besvara samt senast den 1 juni 1922 återsända detta frågeformulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2. Stockholm i april 1922. GUNNAR HUSS. Bertil Nyström.

. . . . . .

Obs.! Uppgifterna böra i görligaste mån avse normala arbetsförhållanden, varför vid deras avgivande så vitt möjligt bör bortses från de speciella verkningarna av å ena sidan tillfälliga konjunkturstegringar, å den andra kristidens depression. Därest beträffande någon fråga utrymmet å blanketten ej skulle medgiva ett fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga.

1. Har inom Edert verksamhetsområde arbetstidslagen på det hela taget genomförts någorlunda fullständigt? Om icke, angiv de mera betydande modifikationer (dispenser etc), som i större omfattning förekommit.

;

.

2. Huru stor förkortning har lagens genomförande i genomsnitt medfört av den tidigare tillämpade a) nominella (avtalsenliga) arbetstiden? b) faktiska arbetstiden?

".

'.

.

'

J.

"...

-.- "*. -.•'* -

*2

3. Har arbetstidsbegränsningen i allmänhet föranlett ökning av arbetarantalet och, i så fall, i ungefär vilken omfattning?

4. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anledning till någon eller några av nedan angivna förändringar i avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall, vilka:

a) Övergång frän arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera)?

b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut?

I c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda raBt?

d) IndragniDg av förut i arbetstiden inräknade raster?

e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster : och pauser under arbetstiden?

f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylorsystem etc.?

Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i avlöuingsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön till

ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla

större effektivitet

i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för

vilka arbetargrupper?

ti. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till, att de tekniska hjälpmedlen

utvecklats till större prestationsförmåga?

1 så fall, i vilken ungefärlig utsträckning och i vilka verksamhetsgrenar?

7. Därest arbetsstyrkan" ökats eller de tekniska hjälpmedlen utvecklats eller förändringar i båda avseendena förekommit, i vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av a) fabrikslokaler o. d.? b) bostadshus?

8. I vad man kan arbetstidsbegränsningen anses hava inverkat fördyrande på produktionskostnaderna?

(Härvid göres i möjli-

gaste mån åtskillnad mellan a) ökning av de fasta kostnaderna genom byggnadsarbeten och nyanskaffningar, b) ökning av de rörliga kostnaderna genom avlöningsökningar in. m.)

9. Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört någon inverkan på arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per arbetare och tidsenhet?

10. Vilka verkningar

kan

arbetstidsbegränsningen

anses

hava

medfört för arbetarna, särskilt med avseende på a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och »firande»)?

Vänd!

*4

b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)?

c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för familjen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre höstadsförhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)? d) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)? c) den ökade fritidens användning synnerligast vad de yngre arbetarna beträffar

(ev. vidtagna åtgärder i syfte att

bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring etc.)?

11. Ilar den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen med- i fört några förändringar i avseende å lagens verkningar och' i sådant fall, vilka? I

12. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar?

ningens utförlig

Därest Ni låtit verkställa någon statistisk c. d. undersökning rörande arbetstidsbegränsekonomiska eller sociala verkningar (i allmänhet eller i vissa avseenden), torde en möjligast redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas.

den

(Uppgiftslämnarens namn- eller firmateckning)

1922.

5*

K. SOCIALSTYRELSEN Byrån för socialstatistiska specialundersökningar ni. ni. Rikstel. 209 66

Form. l:b att.. . (Ideella föreningar o. d.)

Till

(Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning rörande verkningarna av den från och med år 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) har K. Socialstyrelsen hänvänt sig till ett stort antal i frågan mera direkt intresserade myndigheter, arbetsföretag och sammanslutningar med anhållan att få del av deras erfarenheter i berörda avseende. Det torde emellertid vara antagligt, att jämväl vissa i frågan icke direkt intresserade sammanslutningar m. fl. kunna varit i tillfälle att rörande 8-timmarslagens sociala verkningar göra iakttagelser av värde för den anbefallda utredningen. I enlighet härmed tillåter sig styrelsen anhålla, att Ni benäget ville, i vad angår Edert verksamhetsområde, särskilt beträffande den förprickade punkten, besvara och senast den 1 juni 1922 återsända detta formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2. Stockholm i april 1922. GUNNAR HUSS. Bertil

Nyström.

1. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört för arbetarna, särskilt med avseende på a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och »firande»)?

•6 b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)? c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för familjen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostadsförhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)? d) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)? e) den ökade fritidens användning, synnerligast vad de yngre arbetarna beträffar, (ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring etc.)? 2. Har ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar?

den

(Uppgiftsläinnareus iiainu- eller firuaateckning)

1922.

7* K. SOCIALSTYRELSEN Byrån för socialstatistiska specialundersökningar m. m. Riktel. 209 66

OBS.! Nedanstående uppgifter äro tillförsäkrade skydd jämlikt § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen och komma så-

Form. 2: a n:r (Arbetsgivare vid särskilda företag)

lunda icke till obehörigas kännedom.

Till (Postadress)

För fullgörande av Kung]. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstyrelsen härmed anhålla, att Ni, i vad angår Edert företag, benäget ville möjligast noggrant och fullständigt besvara samt senast den 20 maj 1922 återsända detta frågeformulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2. E t t liknande formulär har tillställts företagets arbetare. Stockholm i april 1922. GUNNAR HUSS. Bertil Nyström. Obs.! Därest beträffande någon fråga utrymmet å blanketten ej skulle medgiva ett fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga. 1.

Har vid arbetsstället arbetstidslagen genomförts fullständigt eller med vissa modifikationer (dispenser etc.) och, i så fall, vilka (angivas i huvuddrag)?

2. A. Arbetarnas antal och arbetssäsongens längd. (Arbetarantalet angives vid den ur arbetssynpunkt mest normala månaden år 1919, 1H20 och 1921): År 1921 År 1920 Antal daAntal daAntal daAntal arbetare gar arbetet Antal arbetare gar arbetet Antal arbetare gar arbetet månad) pågått månad) pågått ( ( månad) pågått ( under året under året under året År 1919

Yrkesgren *) (eller arbetargrupp)

B. Därest arbetet i sin helhet — eller inom någon särskild yrkesgren — under någon del av år 1919, 1920 eller 1921 varit nedlagt, torde här angivas, under vilken tidsperiod detta varit fallet samt orsaken härtill :

*) T. ex. vid en mekanisk verkstad maskinverkstaden, gjuteriet, smedjan e t c ; vid ett tryckeri sätteriet, tryckeriet, litografiska avdelningen etc. Särskilda uppgifter för olika yrkesgrenar behöva dock endast lämnas i den mån speciella arbetstider förekommit inom desamma. 25—222653.

*8 3. A. Ordinarie arbetstid J) vid vanligt dagarbete (arbete på skift redovisas under följande punkt) under i punkt 2 A angivna månader:

År

Yrkesgren 2) (eller arbetargrupp)

Antal ordiArbetet slutade De dagliga rasterna inföllo narie arAntal Arbetet å lördagar icke började å flertalet å lör- å flertalet var- vid nedan betstimmar skifti genomkl. vardagar dagar dagar vid nedan angivna arbetare snitt per angivna tider3) kl. kl. s tider ) vecka4)

1919 1920 1921

B. Därest arbetstiden, oavsett lagens genomförande, under någon del av åren 1919, 1920 eller 1921 inskränkts, torde här angivas, på vilket sätt detta skett (t. ex. till 6 timmar alla vardagar, 5 dagars arbetsvecka): -4. A. Arbete på skift. Därest arbete på skift förekommer, meddelas här nedan uppgifter om den ordinarie arbetstiden under i punkt 2 A angivna månader:

2 År

Yrkesgren ) (eller arbetargrupp)

Skift form Antal Antal arbetstimmar5 i gen amsnitt Antal (12-tim. skift, skift per per arbetare (raster ) inr i knade) Raster 5 ) per skift vid skift- 8-tim. skift på vecka, per dygn nedan anarbe- 2 iag, 8-tim. som 3 per tare skift på 3 lag arbetet å måndag å lör- å sön- vecka givna tider ) o. s. v.) pågått t. o. m. dag dag fredag

1919 1920 1921

B. Därest så är nödigt för klarläggande av skiftform och skiftväxling, torde här angivas arbetstidens förläggning de olika åren för ett och samma skiftlag under tre på varandra följande veckor: 0. Aro skiftarbetarna eller en del av dem skyldiga i så fall, i vilken utsträckning?

att under rasterna kvarstanna å arbetslokalen och, .-.. -

M Härmed avses den av arbetsledningen bestämda, i regel iillämpade arbetstiden. — 2) Se not ') å föregående sida. — 3) T. ex. kl. 9--9-30 f. m., 1—2 e. m. — 4) Med frånräknande av raster men med inräknande av ev. ordinarie söndagsarbete. — 5) Härmed avseä endast raster, som infalla under själva skifttiden (ej mellan de särskilda skiften). .

9* 5. Övertidsarbete. Har under år 1919, 1920 eller 1921 övertidsarbete förek I så fall torde dess utsträckning angivas här nedan: År 1921 År 1919 År 1920 Antal arbe- Summa över- Antal arbe- Summa överAntal arbeYrkesgren ') tare, som Summa över- tare, som tidstimmar (enl. tare, som tidstimmar (enl. (eller arbetargrupp) tidstimmar 1 haft över- 8-timmarslagen) haft över- 8-timmarslagen) haft övertidsarbete 1 tidsarbete tidsarbete

6. Förlorad arbetstid. Därest tillgängliga uppgifter det medge, torde här nedan meddelas det antal arbetstimmar (ev. arbetsdagar), som av olika anledningar förlorats under resp. å r j _ biunmaulagda autnlet Antal arbetstimmar (-dagar), som under resp. år förlorats till följd av Hela antalet under resp. under resp. år av frånvaro år förlorade permission Är arbetsstyrkan i dess fridagar utan giltigt arbetstimmar helhet utgjorda arbets- olycksfall sjukdom (allmänna) på grund av eljest förfall2) (-dagar) nrbetsbri>t timmar (-dagar) 1919 1920 1921 19 Ii)

7. Avlöningsform.

(tidlön Antal arbetare, som haft övervägande "w^orcis'lon3) Totalbelopp (i kr.) av under resp. år

utl)etalda

wkordslöner3)

8. I vad mån har den i punkt 2 ev. angivna ökningen av arbetarantalet direkt föranletts av arbetstidslagen och i vad mån beror den av andra orsaker (och i så fall vilka)? 9. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anledning till någon eller några av nedan angivna förändringar i avseende å arbetets ordnande eller bedrivande och, i så fall, vilka: a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera)? b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut? c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast? d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster? e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden? f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, eifektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylorsvstem etc.? 10. Hava de förändringar i avlöningsmetoderna, vilka ev. framgå av punkt 7 (ex. övergång från tidlön till ackordslön eller • premiesystem), vidtagits i syfte att framkalla större effektivitet i arbetet, och, i så fall, för vilka arbetargrupper och med vilket resultat? ') Se not !) å första sidan. — 2) Oberäknat strejk och lockout, — 3) Härunder inbegripes även tonlön, premielön o. d. lönesystem, varigenom lönebeloppet i väsentlig mån göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten. Vänd!

•10 11. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till, att de tekniska hjälpmedlen i mera väsentlig mån utvecklats till större prestationsförmåga? I så fall, i vilken ungefärlig utsträckning, på vilket sätt och i vilka avdelningar?

•

•

12. Därest arbetsstyrkan ökats (punkterna 2 och 8) eller de tekniska hjälpmedlen utvecklats (punkt 11) eller förändringar i båda avseendena förekommit, i vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av a) fabrikslokaler o. d.? b) bostadshus? 13. I vad mån kan arbetstidsbegräusningen anses hava inverkat fördyrande på företagens produktionskostnader? (Härvid göres i möjligaste mån åtskillnad mellan a) ökning av de fasta kostnaderna genom byggnadsarbeten och nyanskaffningår, b) ökning av de rörliga kostnaderna genom avlöningsökningar m. m.) 14. Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört ökning av arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per arbetare och tidsenhet? 15. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört för arbetarna, särskilt med avseende på a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och >firande>, jfr punkt 6)? b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extraarbete på fritid)? c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för familjen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostadsförhållanden, koloniträdgårdsrörclsen)?

|

d) levnadssättet särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)? e) den ökade fritidens användning, synncrligast vad de yngre arbetarna beträffar (ev. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring etc.)? 16. Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen medfört några förändringar i avseende å lagens verkningar och, i sådant fall, vilka? 17. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar?

Därest Ni låtit verkställa någon statistisk e. cl. Undersökning rörande arbetstidsbegränsningens ekonomiska eller sociala verkningar (i allmänhet eller i vissa avseenden), torde en möjligast utförlig redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas. den (Uppgiftslämnarens namn- eller firmateckning)

1922.

11 K. SOCIALSTYRELSEN

OBS.! Nedanstående uppgifter äro till-

Form 2:1 n:r

Byrån för socialstatistiska specialundersökningar m. m. Rikstel. 209 66

försäkrade skydd jämlikt § 2 mom. 4

(Arbetare vid särskilda företag)

tryckfrihetsförordningen och komma sålunda icke till obehörigas kännedom.

Till (Postadress)

För fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa en allsidig utredning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen) får K. Socialstvrelsen härmed anhålla, a t t Ni, i vad angår — — (Arbetsställets namn)

benäget ville möjligast noggrant och fullständigt besvara och senast den 1 juni 1922 återsända detta formulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2. E t t liknande formulär har tillställts Eder arbetsgivare. Stockholm i april 1922. GUNNAR HUSS. Bertil Nyström. 1.

Har vid arbetsstället arbetstidslagen genomförts fullständigt eller med vissa modilikationer (dispenser etc.) och, i så fall, vilka (angivas i huvuddrag)?

2. A. Ordinarie arbetstid 1 ) vid vanligt dagarbete (arbete på skift redovisas under följande punkt) under den ur arbctssynpunkt mest normala månaden år 1919, 1920 och 1921.

År

Yrkesgren 2) (eller arbetargrupp)

Arbetet slutade De dagliga rasterna inföllo Antal Antal ordinarie icke Arbetet å flerarbetstimmar i skift- började talet å lör- å flertalet varå lördagar genomsnitt per 3 arbevardagar dagar vid nedan kl. vecka4) mellan ) kl. angivna tider 3) tare dagar kl.

1919 1920 1921 *) Härmed avses den av arbetsledningen bestämda, i regel tillämpade arbetstiden. 2) T. ex. vid en mekanisk verkstad maskinverkstaden, gjutcriet, smedjan e t c ; vid ett tryckeri sätteriet, tryckeriet, litografiska avdelningen etc. Särskilda uppgifter för olika yrkesgrenar behöva dock endast lämnas i den mån speciella arbetstider förekommit inom desamma. ?) T. ex. kl. 9—9"?0 f. m., 1 — 2 e. m. 4) Med frånräknande av raster men med inräknande av ev. ordinarie söndagsarbete.

•12 B. Därest arbetstiden, oavsett lagens genomförande, under någon del av år 1919, 1920 eller 1921 inskränkts, torde här angivas, på vilket sätt detta skett (t. ex. till 6 timmar alla vardagar, 5 dagars arbetsvecka): _

3. Därest a r b e t e på skift förekommer, meddelas här nedan uppgifter om den ordinarie arbetstiden, avseende samma tidpunkter som i punkt 2 A:

År

Antal arbetstimmar i Antal genomsnitt per arbetare Skiftform skift (raster '2) inräknade) Antal (12-tim. skift, per Yrkesgren l) pkift8-tim. skift på vecka, (eller arbetargrupp) arbetare 2 lag, 8-tim. skift som per dygn per på '6 lag o. s. v.) arbetet å måndag sön- vecka pågått t. 0. in. å lör- å dag dag fredad

Raster -) per skift vid nedan angivna tider *)

1921 B.

Därest så är nödigt för klarläggande av skiftform och skiftväxling, torde här angivas arbetstidens förläggning de olika åren för ett och samma skiftlag under tre på varandra följande veckor:

C.

Äro skiftarbetarna eller eii del av dem skyldiga att under rasterna kvarstanna å arbetslokalen och, i så fall, i vilken utsträckning?

4. Har arbetstidsbegränsningen föranlett ökning av arbetarantalet och, i så fall, i vilken omfattning? 5. Har arbetstidsbegränsningen i större utsträckning givit anledning till någon eller några av nedan angivna förändringar i avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall, vilka: ') Se not 2) å föregående sida. 2) Härmed avses endast raster, som infalla under själva skifttiden (ej mellan de särskilda skiften). s) T. ex. kl. 9—930 f. m., 1—2 e. m.

13*

a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera)? b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut? c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast? d) Indraguing av förut i arbetstiden inräknade raster? e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden? f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande

av

arbetskraften

eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, effektivare arbetsledning, mer eller mindre genomfört Taylorsystem etc?

6. Har arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i avlöningsmctoderna, exempelvis genom övergång från tidlön till ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla större effektivitet i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för vilka arbetargrupper?

7. Har arbetstidsbegränsniugen

givit

anledning

till, att de

tekniska hjälpmedlen i mera väsentlig mån utvecklats till större prestationsförmåga?

I så fall, i vilken ungefärlig ut-

sträckning och i vilka verksamhetsgrenar?

8. Därest arbetsstyrkan

ökats eller de tekniska

hjälpmedlen

utvecklats eller förändringar i båda avseendena förekommit, i vad mån har därav föranletts utvidgning eller nybyggnad av a) fabrikslokaler o. d.? b) bostadshus? Yäiid!

•14

9. Kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört någon inverkan på arbetsintensiteten eller arbetseffektiviteten per arbetare och tidsenhet?

10. Vilka verkningar kan arbetstidsbegräusningen

anses hava

medfört för arbetarna, särskilt med avseende på a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och >hrande>)? b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid)? c) hemliv och husliga förhållanden (ex. mera tid för familjen och barnens uppfostran, ökat intresse för bättre bostadsförhållanden, koloniträdgårdsrörelsen)? d) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. bättre morgonmåltid, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)? e) den ökade fritidens användning, synncrligast vad de yngre arbetarna beträifar (ex. vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna intresse för allmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning, för idrott o. d. samt motverka benägenheten för dagdriveri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoholförtäring etc.)?

11. Har den år 1921 företagna revisionen av arbetstidslagen medfört några förändringar i avseende å lagens verkningar | och, i sådant fall, vilka?

12. Har Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar?

den

(Organisationens beteckning)

(Uppgiftslämnarens namn)

1922.

15*

Bil. 2. Inkomna utlåtanden till socialstyrelsens utredning. ( I urval.) 1. Yrkesinspektören i VII distriktet. (Siffrorna hänvisa till form. l:a.) 1. Ja. (Med de blockdispenser, vilka givits åt järnindustrien, resp. pappers- och pappersmasseindustrierna.) 2. 1 å l 1 /2 timme för viss dagsindustri. Då lagen trädde i kraft, voro de flesta arbetstider redan reducerade, vårföre i många fall det betydde en halv, högst en timmes reduktion av faktiska arbetstiden. 3. Nej. Naturligtvis har ökning av skiftarbetare måst äga rum å de ställen, där man övergått från 2-skiftsgång till tre arbetslag å 3-skiftning. 4. . Å mindre arbetsställen har lagen framför allt haft det goda med sig, att organisation av driftgången fram tvungits, där den ännu ej hade kunnat kallas väl ordnad. Ex. ett flertal mindre sågverk. a) Å just sistnämnda industri bar man prövat införandet av två skiftlag, men på grund av förhållandena har tillräcklig produktion åter å många ställen uppnåtts å effektiva 8 timmar, resp. med tillägg av enl. gamla och nya 7 § tillåten extra tid. c) I verkstadsindustrien ha rasterna, hopsnörpta till kortare intervaller än förut, givit längro effektiv arbetstid. På åtskilliga håll har frukostrasten gått ihop från en halv timme till en kvart och middagen här och där, särskilt i verkstads- eller besläktad industri, satts från fem och fyra kvart till en halv timme, resp. 3/<t tim, e) Genomgående har skärpt tillsyn och avtalsförpliktelser bidragit härtill. .

26—222653.

f) Inom den kontinuerliga driften av industri, där så är av nöden, märkes ju ej detta inknappningssystem. Här har man ju i stället skaffat flera händer, resp. fördelat dem, som hava tillsynstjänst bättre. Mångenstädes har man omlagt själva arbetsfördelningen, anskaffat förmånligare produktions- eller arbetsmaskiner etc. för att till allas fördel kompensera den ofta inbillade »oförmånligheten» med den s. k. arbetstidslagen. 5. Avlöningsförhållandena undandraga sig mitt bedömande. 6. T. ex. snabbgående sågramar, nybyggda arbetsställen med tanken skärpt på besparing av händer i arbetet, transportredskapens resp. anordningarnas förbättring. (I vilken utsträckning kan jag icke precis uttala mig om, men jag har ju dock mångenstädes sett, att förbättringar införas nu, som förut icke ansågos absolut nödvändiga.) 7. Därtill bör här anmärkas, att uppförande och lämpligt inredande av arbetarbostäder just på grund av »arbetstidslagen» påskyndats och detta till fromma för befolkning och industri. 8. Även denna fråga undandrager sig mitt bedömande såsom yrkesinspektör. Men jag vill begagna tillfället framhålla en, som det synes mig, stundom uppkommande orättvisa, då man vid bedömande av »arbetslönen» icke tager hänsyn till densammas procentuella betydelse i kalkylen av det, som produceras. Jämför t. ex. verkstads- resp. manufakturindustrien, där faktiskt arbetslönerna spela in i kalkylen med 65 å 75 %, och »bruksindustrien», där

*16 ofta råvarans pris intager just densamma platBilaga. sen i kalkylen. Därför anser jag det vara Då jag på inspektionsresa den 24 maj beabsolut förkastligt att generellt tala om »arbets- sökte L., fann jag där en ny skomakareverklönernas enorma inverkan på produktionen» ocb stad inredd i en mindre lämplig lokal och att arbetstidslagen åstadkommit sådan »fördy- vilken förhyrts av samtliga där arbetande. ring av Sveriges produktion». Arbetsgången var följande. 9. Ja, förmånlig. En skogrosshandlare herr P. överlämnade 10. a) Det beror på själva yrkesgrupperna råvaror till skodons utförande åt en herr S., och dessas underavdelningar. — Detta moment som hade åtagit sig att tillskära och nåtla bör nog även undandraga sig ett besvarande desamma till recefter, samt stansa sulor och från min sida. klackar med biträde av flickor. Denne S. utb) Inom flera yrkesgrupper har det visat lämnade i sin tur det färdi»arbetade materialet sig — vilket jag i skrivelser till social- åt handarbetare för skodons förfärdigande, vilka styrelsen och offentligen även påvisat — att åtogo sig detsamma som hemarbete. För att tillfällena att »tjäna extra» begagnats på många icke i sina resp. bostadskök anordna skomahåll i städerna. Målare, skomakare, byggnads- karverkstad, hade de 8 st. slagit sig samman arbetare hava mest av yrkena kunnat tjäna och inköpt en gemensam putsmaskin, vilken extra i följd av lagen. Landsbygden erbjuder placerats i den gemensamt förhyrda lokalen, mycket sällan, åtminstone inom mitt tillsyns- där de nu arbeta på skotillverkning. Vid område, dylika tillfällen. Undantagsvis, då samtal med dessa arbetare meddelade de, att försynen fogat att några olika arbetsställen de betraktade sig själva som arbetsgivare eller finnas nära varandra, så tillfällen erbjudit sig mästare var och en. Av vad man sålunda kan att folk från det ena efter normaldagens slut uttolka av denna arbetsorganisation framgår, tagit s. k. »extra jobb» hos det andra arbets- att det hela tillkommit i syfte att kringgå stället. Ex. lastning å vagn eller fartyg av 8-timmarslagens verkningar — och uppgåvo de \ad å andra arbetsstället (såg) annars med samstämmigt, att det var på sätt och vis föreget folk skolat utföras. delaktigt för dem att få kunna gå och komma, d) På landet ja. I städerna ej så säkert när de ville, utan att stå under kontroll av att fritiden medfört antydd nytta. Inom många någon mästare. kiftindustrier var arbetstiden för de särskilda Karhtad den 27 maj 1922. yrkesgrupperna av arbetarne redan förut avNils Adler. kortad på grund av det förarbete i detta syfte, Underinspektör. som pågått. 2. Yrkesinspektrisen. e) I allmänhet har i mycket liten utsträckning just dessa mål vunnits ännu. Till socialstyrelsen. 1 1 . Ilevisionen var ett gott steg framåt Med anledning av ett mig tillsänt frågetill ömsesidig förståelse, men ännu kan först formulär angående 8-timmarslagens inverkan på efter jämförelse med av arbetsrådet utvunna de industriella förhållandena får jag härmed erfarenheter av de olika yrkesgruppernas behov överlämna några iakttagelser, som framgått ur av förkortad arbetstid och kanske en i detta en undersökning av arbetstidsförhållandena vid speciella syfte gjord utredning härom slut- en del mindre industrier, inom vilka huvudgiltigt något sägas. sakligast kvinnor arbeta. Karlstad den 11 juni 1922. Undersökningen började hösten 1920 och R. Wieselgren. fortsatte under 1921 samt kompletterades unYrkesinspektör i VII distriktet. der våren 1922. Den omfattar syatelierer, mode- och pälsvaruaffärer, tvätt- och strykinrättningar samt hembagerier och spisbrödsfabriker, samtliga med undantag av spisbröds-

17* Arbetsgivarna uttryckte i regel sitt ogillande fabrikerna och ett fåtal sömnadsfabriker mindre arbetsplatser med färre än 10 arbetare. Under- av 8-timmarslagen och ansågo den vara orsak sökningen verkställdes för att utröna, i vad till depressionen. Undersökning företogs med avsikt under en mån en utsträckning av nattarbetslagen till arbetsplatser med färre arbetare än 10 skulle tid, då vanligen högsäsong råder inom detta yrke, men denna säsong visade sig vara osedkomma att påverka den mindre industrien. De iakttagelser, som därvid gjordes angående vanligt dålig. Enligt uppgift hade arbetsstyrarbetstidens längd, raster och arbetstidsjour- kan på de flesta arbetsställen betydligt minskats, ofta ända till hälften, och övertid hade nalens förande, meddelas härmed. ej behövt användas. Arbetsgivarna framhöllo, Syatelierer. Samtliga mindre och några större syatelierer att övertidsbetalning nu var så hög, att inga i Stockholm, Uppsala, Malmö, Norrköping, mindre atelierer hade råd att använda sig av den Linköping, Jönköping, Lund, Hälsingborg, samt att övertiden dessutom var så knappt tillTranås och Nässjö eller sammanlagt 224 arbets- tagen, att den under normal högsäsong vore platser med ett arbetarantal av 721 kvinnor till föga nytta (detta var före den sista revideringen av lagen). och 28 män, besöktes under vintern 1921. De yngre sömmerskorna, som i allmänhet 6 av de besökta ateliererna hade mer än 10 arbetare (sammanlagt 81 kvinnor och 6 män). voro organiserade, tycktes livligt uppskatta 8Av dessa hade 4 använt sig av övertid och 3 timmarslagen och kände i den ett stöd. De fört journal. På intet av dem hade nattarbete äldre däremot, som vanligen varit anställda i förekommit. 41 syatelierer hade 5—10 arbe- många år hos samma arbetsgivare, brydde sig tare med sammanlagt 237 kvinnor och 13 ej om den och ansågo att »ingen lag hade män. 18 arbetsställen hade använt sig av rätt att hindra dem att arbeta så länge de övertid, 5 av nattarbete och endast 2 hade ville». Nattarbete förekom endast i 5'8 % av samtliga atelierer. Varken arbetare eller arbetsfört övertidsjournal. 177 syatelierer hade 1—4 arbetare med givare tycktes vilja ha nattarbete. M o d e - och p ä l s v a r u a f f ä r e r . sammanlagt 387 kvinnor och 9 män. Vid 45 Denna undersökning gjordes under vintern arbetsställen medgåvo arbetsgivarna, att tid utöver den lagstadgade använts särskilt lördagar 1920—1921 och omfattade 215 modeaffärer och vid brådskande beställningar. På 8 ställen och 21 pälsvaruaffärer i Stockholm med tillsammans 545 kvinnliga och 31 manliga arbehade nattarbete använts. På en del håll uppgavs, att arbetsstyrkan tare samt 1G7 dylika arbetsställen i olika delar minskats, då 8-timmarslagen infördes, varvid ar- av landsorten med tillsammans 429 kvinnliga betet i stället utfördes i hemmen. Detta hade och 11 manliga arbetare. Undersökningen gjordes före den sista resärskilt varit fallet i sådana atelierer som sy visionen av 8-timmarslagen, och 181 av samtkonfektion. 33'9 % av samtliga atelierer hade en arbets- liga arbetsställen i Stockholm och 153 i landstid från 9 f. m.—6 e. m. med 1 timmes rast. orten komma enligt den nya bestämmelsen ej 25 % arbetade från kl. 8'30 f. m.—6"30 e. m. under 8-timmarslagen. Ett utdrag ur underoch 21"6 % från kl. 8 f. m.—6 e. m. I dessa sökningen, i vad som angår arbetstiden, lämnas uttogs l x /2—2 tim. rast, på ett par ställen emellertid här nedan: »Arbetstiden i modeaffärerna är rätt skifdessutom V4 tim. kafferast. 14"3 % arbetade från 8 f. m.—5 e. m. och tande. Mellan kl. 8 och 9 f. m. börjar man C*6 % hade en arbetstid varierande 7 f. m.— i allmänhet, och detta gäller så väl modister 5 e. m. till 10 f. m.—6 e. m. Där den kor- som affärsbiträden. Mellan kl. 5 och 7 e. m. taste arbetstiden tillämpades, beräknades endast slutar arbetet för dagen. På sommaren slutar en kort kafferast. 63 % av alla arbetare gingo man dock kl. 6 e. m. och modisterna många gånger ändå tidigare. . Under säsongen kan hem under middagsrasten.

*18 arbetet däremot ofta dra ut längre på kvälModehandlarnas förening hade begärt och larna, den senast uppgivna tiden var kl. 8 e. m. erhållit 75 tim. övertid för säsongarbete enligt B i t r ä d e n a ha vanlig butikstid, då de endast § 7 i arbetstidslagen. Av de 60 affärer, vilka expediera. I Stockholm skötte biträdena i 34 tillhörde denna förening, besöktes 56. 48 av affärer även allt sömnadsarbete, varvid deras dessa hade inalles 184 modister och biträden arbetstid ställde sig sålunda: i 4 affärer 8 anställda, övriga sköttes av ägaren ensam tim., i 8 8 V» tim., i 9 9 tim., i 3 10 tim., eller med tillhjälp av ett biträde. På 41 i 8 10 V» "tim. och i 2 11 tim., rasterna ej ställen hade man 8 timmars arbetsdag, endast 7 inräknade. hade uttagit övertid. Av dessa 7 hade 2 fört Mycket bättre arbetstidsförhållanden hade journal. m o d i s t e r n a . Av de 148 arbetsställena med Innehavarna av dessa affärer sade sig ej modister hade 120 normal S-timmarsdag, en- hava uttagit övertid under vårsäsongen, några dast 28 hade uttagit någon övertid. Enligt därför att det ej behövts, och andra därför de uppgifter, som givits, hade övertiden ut- att den tillåtna övertiden var alltför kort; den gjort högst 1 tim. per dag under en kort tid gjorde varken till eller ifrån. Under full av året eller några lösryckta dagar. Den ordi- säsong hade det på inga villkor räckt till med narie arbetstiden torde i allmänhet följa 8- 35 timmars övertid i månaden. I allmänhet timmarsdagen. Däremot är det mycket svårt hade de dock den åsikten, att den sammanatt kontrollera uttagande av övertid, då det i lagda övertiden av 225 timmar per år nog skulle så hög grad överensstämmer med arbetarnas räcka till också vid högsäsong, om den finge egen fördel att få arbeta på övertid. På de placeras ut efter behag och ej var bunden av flesta håll använder man sig nämligen av viss tid per månad. Många behövde ta ut ackordsarbete. den helt och hållet på t. ex. 3 månader i I landsorten förekommer sällan uppdelnin- stället för på 6. Som övertiden nu är ordgen mellan modister och expediter, utan ut- nad, ansåg man, att det under normala tider föres båda slagen av arbete av samma personal. skulle bli nödvändigt taga in nytt folk vid Undersökningen företogs under säsongtid för varje säsong, vilket skulle ställa sig svårt på att erhålla den högsta möjliga arbetstiden och många sätt. Framför allt skulle det motarbeför att se, hur den nya arbetstidslagen hade tas av modisterna själva. Lönerna äro för det ställt sig för modeaffärernas arbetare. Vår- mesta så låga, att de väl behöva den lilla och höstsäsongen 1920—1921 var dock, som extraförtjänst, de vid säsong kunna erhålla. förut nämnts, olämplig för en dylik under- Under mellantiderna, särskilt sommarmånasökning, därför att säsongen var så betydligt derna, avstannar arbetet nästan fullständigt.» reducerad jämförd med föregående års. AllT v ä t t - och s t r y k i n r ä t t n i n g a r . mänt klagades över dåliga tider. En vårUndersökningen gjordes våren 1921 och säsong räcker i vanliga fall från 15 april till omfattade 40 arbetsställen i olika delar av midsommar, men omfattade detta år knappt landet, men samtliga arbetsställen falla nutvå månader och var inte på långt när så mera utanför 8-timmarslagen, då icke något brådskande, som den vanligen är. Höst- hade mer än 4 arbetare. De tyckas emellersäsongen brukar omfatta tiden 15 sept.—15 tid gjort försök att rätta sig efter lagen, ehuru okt, men räckte 1920 ej en hel månad. det överallt framhölls, att arbetets oregelbunSäsongen i landsorten var under 1920 be- denhet gjorde detta mycket svårt. Under somtydligt bättre än i Stockholm. Nattarbete maren och i allmänhet vid slutet av månaden förekom t. o. m. i 24 affärer. Som säsong samt före helger hopade sig arbetet och arbetsräknade man 3 månader på våren och 3 på hösten. tiden gick upp till 9 å 10 timmar. Då det I Stockholm hade 28 affärer uttagit över- i regel var ackordsarbete, voro arbeterskorna tid, i landsorten de allra flesta. 17 hade över- själva intresserade av att få arbeta.så länge tidsjournal. som möjligt de tider de hade arbete.

19* Sammanhållningen inom detta yrke är också rastindelning har emellertid visat sig synnermycket dålig, så att lönerna stå lågt och extra ligen svår att åstadkomma, och har man i stor utsträckning fått lov att godtaga 60 timförtjänster på övertidsarbete äro begärliga. mars arbete per vecka, måltidsraster inberäkHembagerier. Undersökningen, som gjordes under hösten nade. Skiftindelning har genom 8-timmarslagen 1920 och våren 1921, omfattade 553 bagerier blivit nödvändiggjord, men har givetvis ani olika delar av landet. Det stora flertalet vänts i stor utsträckning även före lagens inav dem komma enligt nuvarande bestämmel- förande. De talrikast ingående anmälningarna om ser ej under 8-timmarslagen. Då den rådande depressionen i hög grad påverkat detta yrke, brott mot 8-timmarslagen komma från detta torde som ett allmänt omdöme kunna sägas, yrke, men många gånger bero dessa överträatt de knappast togo ut 48 timmar i veckan, delser på svårigheten att sätta detta arbete i men att arbetstiden per dag var synnerligen system och oviljan från båda sidor att underojämn. I ett 20-tal bagerier med endast kvinn- kasta sig bestämda tider. Även om en del svårigheter förefinnas att liga arbetare (1—4 arbeterskor) uppgavs en arbetstid på 12—14 timmar, inklusive mål- ordna arbetstiden i enlighet med lagens betidsraster. Där arbeterskorna voro organiserade, stämmelser, så torde de gångna årens erfarenhöll man sig till 8-timmarslagen, liksom uti de heter dock visa, att lagens föreskrifter på detta område varit till stor nytta för personalen. bagerier, som hade manliga arbetare. Vad den s t ö r r e i n d u s t r i e n beträffar, har Spisbrödsfabriker. I dessa fabriker har 8-timmarsdagen givetvis tendensen att förkorta rasterna till en halvbefordrat skiftarbete. Genom den nu rådande timme per dag givetvis ökats. Undantagsvis depressionen har visserligen en del fabriker finner man en extra rast på 15 minuter för fruåtergått till ett dagskift, men så snart fabri- kost. Mycket vanligt är det att se arbeteiskorna kerna återgå till full drift, måste man räkna vid 9-tiden äta en smörgås under pågående med två-skiftsystemet i stor utsträckning. För arbete, och måste det betraktas som ett önskede kvinnliga arbetarna, som utgöra c:a 70 % mål, att denna paus stadfästes i avtalen. I stor utsträckning börjar arbetet kl. 7 f. m. av samtliga arbetare inom denna fabrikation, medför detta stora svårigheter, då de ej, som och före denna tid äro ej affärerna öppna och de manliga, ha rätt att utföra förberedelse- någon frukostlagning har i regel ej medhunoch avslutningsarbete före kl. 5 f. m. och efter nits, varför en måltid givetvis är behövlig före den stora rasten, som vanligen förlägges melkl. 10 e. m. Någon ändring i rastesystemet har detta lan kl. 1 2 — 1 . Många förmän ha sagt mig, att de ej kunna skiftarbete dock ej medfört, då regelbundna raster ytterst sällan användas inom detta yrke. förhindra den självtagna rasten utan måste de Rasterna tagas mellan de olika degarna och se genom fingrarna med, att de söka hinna äro beroende på jäsnings- och gräddningsför- äta under pågående arbete. — Å andra sidan har jag från arbetarhåll hört framhållas, att hållanden. de ej anse sig kunna begära mer än en rast Restaurangerna. Utöver vad som framgått av här citerade under den förkortade arbetstiden. En jämkundersökning inom den mindre industrien, ning i dessa förhållanden torde dock visa sig har den kvinnliga yrkesinspektionen efter 8- nödvändig. Belåtenheten med den kortare arbetstiden timmarslagens införande haft mycket att göra med arbetsförhållandena inom restaurangerna. och den korta lördagen är särskilt stor bland Lagen har här givetvis inverkat mycket kraf- de gifta kvinnorna, som ofta sagt mig, att de tigt till en normalare arbetstid. 75 å 80 tim- först nu kunna få en något så när ledig söndag. Även har från arbeterskehåll visats ett mar i veckan har ej varit ovanligt, i synnerhet på de små ställena. Någon regelbunden mycket stort intresse för sömnadskurser av

*20 olika slag. »Nu är det någon idé att lära sig sy, när vi ha tid att göra något åt oss själva.» För några år sedan var det mycket svårt att få dem intresserade för dylika kurser. Detta gäller dock mera de vuxna arbeterskorna, de minderåriga torde nog merendels behöva skoltvånget för att förmås använda sin fritid till utbildning. Med rätt eller orätt har jag hört många klagomål från verkmästare och förmän, att de minderåriga nu äro svårare att sköta än förut, och att de driva från yrke till yrke, en uppgift, som bekräftas av deras intygsböcker. Behovet av fortsättnings- och yrkesskolor torde ej nog kraftigt kunna framhållas. Det mycket stora intresse, som visats för de under de senaste åren ordnade utbildningskurserna för arbetslösa har visserligen blott indirekt med 8-timmarslagen att göra, men måste man dock häri se en ganska utbredd tendens att söka skaffa sig tillfälle till utbildning, och torde den förkortade arbetstiden komma att visa sig bliva till hjälp, om blott möjligheterna att skaffa sig denna utbildning systematiseras. Stockholm den 26 augusti 1922. Kerstin Hesselgren. 3. Järnvägsstyrelsen. Till socialstyrelsen. Med anledning av Eder i skrivelse den 27 sistlidne april gjorda framställning om vissa uppgifter rörande 8-timmarslagens verkningar för statens järnvägars vidkommande, får järnvägsstyrelsen härmed äran återställa vid samma skrivelse fogade formulär, besvarat särskilt beträffande driftpersonal, verkstadspersonal och byggnadsarbetare. 1 Härvid torde emellertid böra framhållas, att ett uttömmande svar å formulärets alla frågor icke varit möjligt, dels emedan detsamma närmast synes hava uppställts med tanke på industriens arbetsförhållanden, med vilka motsvarande förhållanden vid järnvägarna på det hela taget visa mycket liten överensstämmelse, dels på grund av järnvägstjänstens större mångsidighet. Styrelsen anser sig jämväl böra särskilt erinra om, att verksledningen redan före lagens 1 Återgivas ej här.

tillkomst slagit in på begränsning av tjänstgöringstiden vid statens järnvägar, så att denna vid tiden för lagens genomförande i viss utsträckning höll sig vid omkring 8 timmar per dag. Sålunda uppgick inom den största avdelningen inom driftpersonalen, nämligen trafikavdelningen, medeltjänstgöringen år 1919 för en tredjedel av den stationära personalen till högst 8 timmar och för omkring hälften av den åkande personalen till samma antal timmar. Men under det att vederbörande tidigare var skyldig att mot övertidsersättning tjänstgöra i betydligt större utsträckning utöver den enligt turlistan bestämda tiden, kan åter enligt 8-timmarslagen, även med lagens komplettering av år 1921, dylik övertid uttagas endast i mycket begränsad utsträckning, en olägenhet, som för kommunikationsverkens vidkommande ytterligare skarpes genom den vid dem förekommande söndagstjänstgöringen. För denna tjänstgöring måste nämligen lämnas ersättning i fritid under vardagarna — då lagen räknar med 6-dagars vecka — varigenom den genomsnittliga tjänstgöringen per söckendag inskränkes till 7 timmar 26 minuter. Vid ifrågasatt revision av gällande bestämmelser i ämnet synes på grund av det anförda framför allt böra beaktas, att verksledningen av Kungl. Maj:t erhåller rättighet att i större utsträckning än nu är fallet uttaga regelbundet återkommande övertidstjänstgöring, varigenom hållande av ett större antal personal för vissa tjänsteställen, vars arbetskraft nu icke kan helt utnyttjas, skulle genom ändringen kunna undvikas. Stockholm den 15 juni 1922. Järnvägsstyrelsen. Axel Granholm. Otto Anneli tjfBilaga. (Svar på fråga 8 i form. l:a.) Vid beredande av förevarande fråga — för verkstadspersonal och byggnadsarbetare redovisas i särskilda formulär — torde till en början böra betraktas personalens uppdelning å följande grupper:

21* a; personal för underhåll av bana och bygg- vid tidtabellernas uppgörande har i viss mån hänsyn måst tagas till de nya tjänstgöringsbestämnader, melserna. Ifrågavarande koncentration betyder b) personal för banans bevakning, emellertid en viss sänkning av statens järnc) personal för trafikstationerna, vägars gamla standard och kan densamma sägas d) personal för maskinstationerna, hava skett på allmänhetens bekostnad. I fråga e) åkande personal. Vad grupp a) beträffar, så inträder vid för- om stationspersonalen är vidare att märka, att kortning av arbetstiden givetvis motsvarande på en del stationer personalantalet väsentligen ökning i enhetskostnaderna, för så vitt icke bestämmes av toppbehovet vid vissa bestämda arbetsintensiteten ökas, och detta torde åt- tidpunkter, t. ex. vid visst tågmöte. En förkortning av den stadgade arbetstiden behöver minstone hittills icke hava varit fallet. I olikhet mot vad tidigare varit brukligt i i sådant fall icke medföra någon personalökning. fråga om personal under grupp b), kunna nu- Så stor genomsnittlig ökning, som kalkylatoriskt mera även tjänstgöringsperioder av mindre motsvarar tjänstgöringstidens förkortning, kan längd i viss omfattning hopsummeras intill sålunda här i sin helhet icke räknas med. Angående grupp d), maskinstationernas perstadgade maximitiden. Härigenom har denna personal kunnat effektivare utnyttjas än till- sonal, gäller för en del ungefärligen detsamma förne, varför verkningarna av de nya tjänst- som under grupp a) sagts — en förkortning göringsföreskrifterna i detta fall neutraliserats. av arbetstiden medför motsvarande ökning av Genom inskränkningar i de banbevaknings- kostnaderna; för en annan del åter gäller vad personalen ålagda inspektionerna av banan har som här ovan beträffande en del stationer ytterligare en icke oväsentlig tid inbesparats, sagts om trafikstationernas personal. Samma borde teoretiskt taget gälla om den som resulterat i minskat personalbehov. Det må dock erinras om att banbevakningsperso- åkande personalen, då ju för densamma arnalen även utför underhållsarbeten i avsevärd betsprestationen i stort sett är proportionell omfattning samt mångenstädes och i större mot tjänstgöringstiden. För denna personal utsträckning än tidigare biträder vid trafik- hade emellertid redan före den nya arbetsstationernas skötsel, allt omständigheter, som tidslagens genomförande tjänstetiden nedsatts komplicera förhållandena och omöjliggöra en till c:a 205 timmar per månad. Härutinnan värdesättning av vad i punkt 8 benämnes »pro- gjordes därför de facto ingen ändring. Sänkduktionskostnaderna» före och efter de nya ningen av den högsta tiden är dock under normala förhållanden av viss betydelse, i det att tjänstgöringsföreskrifternas tillämpning. I fråga om grupp c) trafikstationernas per- man, om marginalen mellan denna maximaltid sonal, samt d) maskinstationernas personal, och den normala turlistetiden är stor, dels och e) åkande personal, hade före lagens till- knappast riskerar någon övertidsersättning, dels komst genomförts en differentiering allt efter har möjlighet under de månader, då godstraarbetets art, i det att dels nattjänst taxerats fiken är stor, utan personalförstärkning insätta högre än dagtjänst, dels större hänsyn tagits extra godståg. Arbetet vid järnvägarna är nämtill relationen mellan nominell tjänstgöringstid ligen ganska ojämnt fördelat på olika årstider. och effektiv arbetstid. De nya bestämmel- Då på grund av den speciella utbildning, som serna ha medfört en partiell utjämning i före- erfordras, möjligheterna att använda tillfällig varande hänseende. Tidsförkortningen har arbetskraft är relativt begränsad, medför detta en ökning av kostnaderna per arbetsenhet. Av alltså icke varit likformig. Verkningarna av tidsförkortningen ha i fråga största vikt är därför, att möjligheterna att om trafikstationstjänsten till en ej ringa del uttaga övertid ej göras för snäva, vilket även kompenserats därigenom, att arbetet genom gäller i fråga om den stationära personalen. Vad ovan sagts, avser närmast normala traminskning av tiden för öppethållande av ex:,. peditioner och magasin koncentrerats; även fikförhållanden.

*22 Då det nu gäller besvarande av förevarande - att under nuvarande exceptionella lågtrafik fråga rörande produktionens fördyrande, må kostnadsökningen vid statens järnvägar är beaktas, att någon utredning, vilka kostnader mindre betydande i förhållande till statens arbetstidens förkortning under normala förhål- järnvägars hela omslutning, landen skulle komma att förorsaka, ej har varemot vid en trafikintensitet motsvarande gjorts, och skulle en sådan givetvis kräva statens järnvägars tekniska kapacitet förkortmycket vidlyftiga och svåra detaljundersök- ningen av arbetstiden medför en betydlig ökningar inom olika tjänsteområden. Itesultatet ning av kostnaderna. därav torde i allt fall vara av tämligen tvivelAtt man genom en sänkning av statens aktigt värde. Att det dock måste röra sig om järnvägars standard i trafikhänseende till viss mycket betydande belopp framgår redan därav, del kan kompensera lagens verkningar ändrar att statens järnvägars nuvarande avlöningskost- givetvis därutinnan intet väsentligt. nad uppgår till c:a 120 milj. kr. per år. Det Vad här sagts, gäller väsentligen vad i soär därför tydligt, att den besparing, som kunde cialstyrelsens formulär benämnas rörliga kosternås vid en utsträckning av arbetstiden från nader. 8 till 10 timmar per dygn, icke kan beräknas ökningen i de fasta kostnaderna, framkallad proportionell mot denna utsträckning, men genom ökad kapitalinvestering, torde däremot torde komma att uppgå till ej obetydliga belopp. icke bliva av någon större betydelse. De beräkningar angående lagens verkningar, 4. Vattenfallsstyrelsen (Luleälvens kraftsom gjorts, ha emellertid samtliga avsett för- verksbyggnader). (Siffrorna hänvisa till vissa handenvarande förhållanden, d. v. s. en trafik frågor å form. l:a.) väsentligt mindre än vad som svarar mot sta3. I vissa arbeten, såsom schaktningsarbetens järnvägars kapacitet. Så kalkylerades ten och dylikt, där utrymmet medger blott ett april 1920 med en ökning av omkring 4*6 bestämt arbetarantal, kan genom ökning av milj. kronor, personalen ansågs följaktligen i arbetarantalet arbetets fortgång ej påskyndas, förhållande till den dåvarande personalkostna- utan har arbetet blivit fördröjt i proportion till den, 180 milj. kronor per år, i stort sett nå- den minskade arbetstiden. gorlunda tillräcklig även med den kortare arÅ andra arbetsplatser, där arbetsstyrkan kunbetstiden. 1 juni samma år räknades för nat ökas, har vid brådskande arbeten så måst senare halvåret 1920 med en ökning av i ske, även om arbetet fördyrats och arbetsrunt tal 2 milj. utöver vad i kostnadsstaten kvantiteten per arbetare minskats, för att få arberäknats. Båda dessa siffror äro givetvis betet färdigt i beräknad tid. Omfattningen ytterst osäkra. Ännu vanskligare är att be- härav, som är beroende av en mångfald olika döma vilken kostnadsökning, som faktiskt in- faktorer för varje arbete, kan ej närmare preträtt. På grund av trafikens ytterligare ned- ciseras. gång och vissa åtgärder från styrelsens sida 6. Förbättrade och ökade maskinella uthar nämligen sedan 1920 trots arbetstidslagen rustningar ha under senare år kommit till anpersonalstocken mycket avsevärt reducerats. vändning för att bättre kunna tillvarataga den Det skulle således närmast gälla att avgöra, mänskliga arbetskraften, men detta har ej skett vilken ytterligare reduktion varit möjlig med till följd av arbetstidsbegränsningen utan geden längre arbetstiden. Någon undersökning nom tekniska framsteg på dessa områden. härutinnan är ej gjord, men torde man kunna 8-timmarslagen som sådan har ej kunnat konhålla före, att, då numera nästan all icke ordi- struera fram några förbättrade arbetsmetoder narie personal avskedats eller permitterats, eller arbetsmaskiner. Beträffande utnyttjandet ifrågavarande reduktion skulle hava medfört av arbetsmaskiner bör antecknas, att vid korrelativt obetydliga besparingar. tare arbetstid även arbetsmaskinernas utnyttTotalomdömet om arbetstiden skulle alltså jandetid inskränkes proportionellt med förkortbliva, ningen av arbetstiden.

23* 7 a. I snickarverkstaden i Porjus förbjö- och barnens uppfostran, torde detta dock ej dos arbetarna av organisationen med hänvis- kunna anses vara regel. 10 d. Någon förbättring i levnadssättet av ning till 8-timmarslagen att arbeta mer än 8 timmar, ehuru de själva önskade göra detta, betydelse kan ej påvisas, om man undantager, och arbetet var mycket brådskande. De fingo att vid 2-skiftsgång arbetet nu kan sluta kl. ej ens snickra dörrar, fönster o. d. helt utom- 11 e. m. i stället för kl. 1 eller 2 f. m. förut. 10 e. Under senare år hava många yngre stående och få betalt per styck å räkning. Flera arbetare måste därför anskaffas och arbetare använt sig av tekniska aftonskolor, provisoriska åtgärder vidtagas för att medhinna bibliotek o. d. för att förkovra sitt vetande, men de flesta ha nog dragits ut i nöjeslivet, arbetet. 7 b. I Suorva, där ett helt samhälle måst där särskilt kortspel och dans ökat i avsevärd uppföras för arbetarna, har 8-timmarslagen omfattning. 12. Erfarenheten från den nuvarande armedfört mycket svåra kostnader, enär man med längre arbetstid på denna avskilda plats, betstidslagens verkningar ger vid handen, att dit arbetarna ej kunna medtaga sina familjer, det är principiellt felaktigt att i en lag bekunnat i motsvarande mån minska arbetsstyr- stämma en viss maximiarbetstid. kan och därmed kostnaderna för bostäder, . Det torde ock kunna sägas, att den nu gällande provisoriska lagen haft det goda med mattransporter m. m. sådant. 8. Byggnadskostnaderna hava givetvis ökats sig, att vid många företag och fabriker m. fl. till följd av a) ökade bostäder och i vissa fall platser, där 8 timmars arbetsdag är lämplig flera arbetsmaskiner, b) att avlöningarna fullt och rättvis, d. v. s. rationell, sådan införts, kompenserats mot den förkortade arbetstiden men att man även fått klarhet uti, att vid samt även i vissa fall därigenom, att tiden många arbeten såsom lantbruksarbete, sjötraför arbetenas utförande förlängts, vilket med- fik, byggnadsarbeten m. m., speciellt i Norrland med dess ljusa somrar samt mörka och för ökade allmänna kostnader. 9. Under den tid, arbetstidslagen varat, har hårda vintrar, tillämpandet av en lagstadgad arbetsintensiteten varit sjunkande, men kan 8 timmars arbetsdag är fullkomligt oriktigt detta ej tillskrivas 8-timmarslagen, utan det och obehövligt. Även har genom den proviallmänna tidsläget med dess depraverande ten- soriska lagen konstaterats, huru ofantligt indenser. Givetvis bör arbetsintensiteten vid gripande en dylik lag är för hela landets ekokortare arbetstid kunna uppökas och har kan- nomi, och huru oerhört många specialfall uppske inträffat i speciella fall, men som total- stå, där lagen för alla parter är skadlig och olämplig. Därigenom att bestämmelserna för omdöme måste sägas, att så ännu ej skett. 10 b. Arbetsinkomsten är densamma som arbetstidsbegränsningen fått formen av lag, har förut, då minskning i arbetstid kompenserats den i många fall på ett oriktigt sätt tolkats och använts av arbetarorganisationer och enmed ökad timavlöning. Många arbetare önska och begära extraarbete skilda till stort men för arbetarna själva vid på fritid men hindras härtill av 8-timmars- sådana platser och tillfällen, då alla önskat lagen såtillvida, att organisationerna mången längre arbetstid, varjämte lagen särskilt hos gång tolka den så, att extra arbete över 8 mången yngre varit orsak till den missupptimmar ej får ske. Försök har i Harsprånget fattningen, att arbete längre än 8 timmar är. till och med skett att förbjuda egnahemsbyg- skadligt och oriktigt, varigenom skapas en viss misstro och motvilja mot arbetet som sådant. gare bygga sina egna stugor på fritid. 10 c. Större intresse för förbättrade bo- Därvidlag stödja de sig givetvis på den genom stadsförhållanden har under dessa år kunnat mycken agitation och strid framkomna lagen konstateras men ej beroende på 8-timmars- mot arbete utöver ett visst antal timmar per dag. Lyckligast är givetvis att eventuella bestämlagen utan, på förbättrad ekonomi. Om vissa arbetare numera ägna mera tid för familjen melser om arbetstiden ej få formen av lag 27—222653.

*u utan av överenskommelser mellan arbetsgivar- gen anses hava medfört för arbetarna särskilt och arbetarorganisationer, varvid lättare en med avseende på rationell arbetstid kan införas på varje arbetse) den ökade fritidens användning, synnerplats med dess säregna förhållanden. ligast vad de yngre arbetarna beträffar (ev. 5. Vattenfallsstyrelsen (kraftverksbyrån). vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbetarna De i samband med åtgärderna för arbetstidens intresse för allmänna angelägenheter, för allbegränsning erforderliga detaljerade bestäm- mänbildning och yrkesutbildning, för idrott melserna beträffande olika tillåten arbetstid o. d. samt motverka benägenheten för dagdriför olika befattningshavare resp. vid olika sor- veri, osunda nöjen, kortspel, krogliv och alkoters arbete hava nödvändiggjort en omständlig holförtäring etc.)?» specificering av varje arbetares tjänstgöringsFör att vid besvarandet av frågan stå i letid i flera sins emellan olikvärdiga arter av vande kontakt med erfarenheterna i församlinarbetstid, exempelvis 60, 56, 52 och 48 tim- garna, lät diakonistyrelsen sagda fråga gå vimars vecka, restid, beredskapstjänst o. dyl. dare till en del präster och lekmän. Tyvärr samt reduktion av dessa tjänstgöringstider till måste på grund av den knappa tiden förfrågnormal tjänstgöringstid, motsvarande 48 tim- ningarnas antal starkt begränsas. Genom det mars vecka. Detta jämte de invecklade be- 25-tal skrivelser, som utgingo, sökte diakonistämmelserna om tillåten övertid har nödvän- styrelsen samla erfarenheterna från industridiggjort ett omständligt och därför dyrbart rap- samhällen i olika trakter av landet och av portsystem och bokföringsarbete, övervakan- olika typ. det av att de invecklade bestämmelserna rikDiakonistyrelsen tror sig bäst besvara socialtigt tillämpas, utgör ett hinder för arbetsled- styrelsens fråga genom att i korthet redogöra ningen att få erforderlig tid över för andra arbe- för de inkomna svaren och därtill foga några ten inom tjänsten, som skulle lämna betydligt synpunkter. Av självklara skäl angivas i repåtagligare resultat än en noggrann övervak- gel icke meddelarnas namn och verksamhetsning av att ingen får arbeta för mycket. Det orter. må även påpekas, att i många fall, t. ex. vid Från en av Norrlands städer säges: arbete på främmande orter, det säkerligen kan På frågan — — — får jag anföra: vara i arbetarens eget intresse att kunna be1) att det icke står mig personligen till buds driva arbetet med längre arbetstid än den nu andra kunskapskällor i denna sak än iakttatillåtna och att därefter kunna tillbringa nå- gelser sådana som vem som helst har kunnat gon tids ledighet i hemmet mellan arbetspe- göra; rioderna. 2) att här i staden icke mig veterligen Slutligen må påpekas, att arbetstidens be- igångsatts någon särskild apparat i anledning gränsning inom industrien medför en tendens av berörda lagstiftning, men att sedan länge att öka maximibelastningen och minska utnyttj- åtskilliga goda krafter äro i arbete för att de, ningstiden för kraftverken, vilket har en ogynn- som intressera sig, skola bibringas upplysning sam inverkan på kraftverkens ekonomi. Ten- i allmänna angelägenheter, ökad allmänbilddens till en dylik inverkan har kunnat spåras ning och yrkesutbildning; åtskilliga idrottsförvid statens kraftverk, om också vissa andra eningar verka på sitt sätt med icke ringa uppfaktorer medverka till att denna tendens icke muntran från stadens sida, en föreläsningsförhittills blivit alltför tydligt framträdande. ening nedlägger ett nitiskt, rikt givande och 6. Svenska kyrkans diakonistyrelse. Till tidsenligt arbete, studiecirklar äro organiserasvenska kyrkans diakonistyrelse inkom den de o. s. v.; 27 april 1922 från socialstyrelsen en skrivelse 3) att jag ställt mina personliga iakttagel(form. 1 : b n:r 8) med begäran om diakoni- ser och intryck under belysning av inhämtade styrelsens besvarande av frågan: uttalanden från personer, som äro verksamma »Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsnin- • eller på annat sätt. intresserade och införsatta"

25* i de stycken, som under 2) nämnas, och från samtliga dessa håll fått endast en tydlig och enstämmig bekräftelse på min uppfattning, att den ökade fritiden icke (annat än möjligen i enstaka undantagsfall) av de yngre arbetarna använts till nytta för deras utveckling. Däremot uttalas lika enstämmigt, att fritiden i regel av det stora flertalet brukats och brukas till dagdriveri, klubbliv, helst med dans, ett intensivt kortspelande (hasardspel), kaféliv, automobilåkning och först och sist biografbesök. Från en stor industriort i Norrland svaras: Med anledning av Eder fråga får jag meddela, att 8-timmarsdagen bland det yngre släktet i — — — visat sig hava en allt annat än god inverkan. Intresset för kunskaper och bildning har icke visat sig i tillväxt. I — — — församling har fortsättningsskola av 1018 års typ redan inrättats. Men intresset för densamma är hos ungdomen så uselt, att det fordras både lock och pock och ofta hot om tvångsåtgärders vidtagande för att förmå ungdomen att begagna sig av undervisningen därstädes. Och vid de av föreläsningsföreningen anordnade föredragen skådar man i regel förgäves efter ungdomen. Huruvida 8-timmarsdagen har någon skuld i detta bedrövliga förhållande, är ju icke lätt att avgöra. Faktum kvarstår, att det icke har blivit bättre utan sämre efter denna lags antagande. Intresset för idrott är starkt. Det är dock kafébesöken, kortspelet, otukten och dansen, som mest synes intressera ungdomen i denna beklagansvärda landsända. Och ju mera ledighet, desto mera synd — så ser det ut här. Skulden till detta ligger naturligtvis icke i normalarbetsdagen som sådan. Men densamma har icke visat sig kunna åstadkomma någon förbättring, då ungdomen endast missbrukar sin genom densamma vunna längre fritid. Från ett stort industrisamhälle i södra Norrland meddelas: Utdraget Ur socialstyrelsens frågeformulär har kommit mig tillhanda och blivit begrundat av så väl bildningsintresserade arbetsgivare söm arbetare. Vi ha alla kommit till samma

resultat: man kan ej svara något som helst därpå. Industriens ledande organisation lär ha gjort detsamma. Vill jag dock redan nu säga, att huvudskälet, att man ingenting ännu vet, är, att den ofrivilliga arbetslösheten åtminstone ute på bruken inträdde alldeles samtidigt med 8-timmarslagen; med arbetslösheten inträda visserligen yttre betingelser för bildningssökande men också en oerhörd psykisk depression, som verkar hämmande även på förut rätt så vakna människor, på den stora massan verkar den mycket tyngande; allt derangeras. Föreläsningsverksamhet t. ex. har gjort goda framsteg — men det är en klick, som besöker dem regelbundet, en 100 män, då dock samhället här har 2,000 arbetslösa, varav ytterst få arbeta hel tid. Dans t. ex. florerar och kortspel avtar, beroende på att det förra ej kräver så mycket pengar och att det senare ej roar utan valuta, vilket nu är ont efter. Dessa företeelser kunna ej här göras beroende av lagen, ej heller idrotten, om man nu kan kalla brottning och boxning för idrott — det tog fart före 1920. Spriten avtar av brist på pengar o. s. v. Intet kan, som synes, tillskrivas lagen. Från Uppland svaras: Lagens verkningar i vad avser arbetarna på — — — synas mig uteslutande vara goda. Inga nämnvärda olägenheter av etisk innebörd hava visat sig. Anledningen därtill är, att avlöningssystemet för flertalet arbetare här kvarstår enligt gammalt bruksmanér med av arbetsgivaren upplåtna boställen (d. v. s. slåtterängar och smärre åkerland), på vilka arbetarna föda 2, 3 a 4 kor m. m. Innan arbetstiden genom lagstiftningen begränsades, påvilade arbetarna en alltför dryg arbetsbörda, i det de saknade annan tid att sköta sitt jordbruk än tidiga morgonoch sena aftontimmar. Detta ledde till överansträngning och olust och medgav icke tillräcklig tid till föreningsliv och andra intellektuella sysselsättningar. Visserligen medgavs fullständig ledighet för slåtterarbete under 14 dagar. Men under den övriga delen av jordbrukssäsongen hade boställsinnehavarna nära dubbla dagsverken att utföra. Efter 8-timmarslagens införande hava sme-

*26 Från Stora Tuna meddelas: derna i järnverket, där arbetet utföres skiftesDå jag av diakonistyrelsens sekretariat anvis dygnet runt, större delen av fredagen och hela lördagen fria för boställenas skötsel. Nå- modats att meddela mina erfarenheter rörande got övermått av fritid, frestande till dagdri- den ökade fritidens användning, synnerligast veri och osunda nöjen föreligger sålunda icke. vad de yngre arbetarna beträffar, samt ev. Några särskilda åtgärder för att motverka vidtagna åtgärder i syfte att bibringa arbelagens följder hava icke vidtagits. Arbetarna tarna intresse för allmänna angelägenheter, för hava en studiecirkel, och en föreläsningsför- allmänbildning e t c , får jag meddela erfarenening finnes, men dessa bildningsföretag hava heter från Stora Tuna församling, och där särskilt från Domnarvets arbetarvärld. startats oberoende av sagda lag. Domnarvet med kringliggande byar utgör Från Uppsala säges: Svaret på ovanstående är förenat med allt ett befolkningskomplex på omkring 10,000 för omfattande tidsödande undersökning, därest personer. Av dessa torde ungefär 1,200 räknas det skulle bli till verklig vägledning. Så vitt till kategorien yngre arbetare, d. v. s. 16—30 år. Vilka åtgärder ha nu vidtagits för att väcka mig känt är, utan sådan noggrannare undersökning, har 8-timmarslagen ej märkbart för- dessa arbetares intresse för allmänbildning etc? ändrat situationen. För övrigt är ju nästan Jo, för det ändamålet har ledningen för bergsalldeles hopplöst att skilja på, vad lagen haft lagets praktiska ungdomsskolor utvidgat och till konsekvenser och vad som är företeelser moderniserat bildningsverksamheten på platsen, inrättat studiecirklar och anordnat kommunalnv arbetslöshetssituationen. kurser. En modern idrottsplats håller på att Från en stad i Dalarna meddelas: Här har nog förekommit åtskilliga försök anläggas. Dessa åtgärder ha lett till synnerligen glädatt bibringa arbetarna intresse för allmänna jande resultat, vilket framgår av följande sifferangelägenheter m. m. Lärare vid folkskolor i både staden och uppgifter. År 1917—1918 (1 maj 1917—30 socknen hava ordnat med aftonskolor och stu- april 1918) uppgingo boklånen till 5,127 och diecirklar och ha de samlat en del ungdom låntagarna till 233; 1 studiecirkel var då i för sådant arbete, olika antal på olika trakter. verksamhet. År 1921—1922 (1 maj 1921—30 En folkhögskoleförening har särskilt under april 1922) uppgingo boklånen till 19,101 och vintern haft kurser här; deltagandet i dessa låntagarna till omkring 500; 9 studiecirklar kurser har dock ej varit så stort från ung- ha under året varit i verksamhet med i domens sida, men en av dem, som arbeta medeltal 15 personer vardera och med sådana med i dessa kurser, har uttalat den meningen, ämnen på programmet som svenska språket, att det nog är att hoppas att deltagandet blir engelska, litteraturhistoria, yrkeshistoria, socialivligare, när de unga en gång fått bättre syn lism, bokhålleri m. m. Om man granskar ovanstående uppgifter och på detta arbete. Idrottslivet har varit ganska livligt, synnerligen vintertid. Lärlingsskolor därtill fogar den upplysningen, att den största finnas här i staden och hoppas vi, att de unga procenten av låntagare utgöres av kategorien skola bättre lära sig förstå deras betydelse. yngre arbetare, så finner man, att under fyra Det finns ju också en del, som nu arbeta på år har antalet låntagare mer än fördubblats, att få ungdomen under fritiden till dans- och antalet boklån nära nog fyrdubblats. Bebanorna, men det synes som om en stor del träffande boklånen har det visat sig, att skönav de unga här ej vill vara med. Föreläs- litteraturen mer och mer får vika för fackÅr 1918 utgjorde facklitteratur ningsförening finnes här i staden och samlar litteratur. den på kvällarna en icke ringa kontingent av omkring 18 procent av alla boklån, år 1921 ungdom. Arbetslösheten, som nu varit mycket omkring 25 procent. Det är uppenbart, att den ökade fritiden stor här, har nog haft det med sig, att många varit en av de faktorer, som åstadkommit driva omkring på vägar och gator.

27* denna stegring i fråga om boklån och lån- många unga. Där meddelas undervisning i tagare. Naturligen finnes det en del yngre så väl skolämnen som teckning, målning och arbetarelement, som äro immuna mot all bild- slöjd. Flera studiecirklar uppstodo — troligen ningsverksamhet och som använda den ökade i samband med den ökade ledigheten från v fritiden framför allt till kortspel, men i stort arbetet — för l /i år sedan. Staden gav fri sett tvekar jag icke att säga, att den ökade lokal i ett skolhus. Dessa studiecirklar leddes Staden har iordningfritiden i bildningshänseende varit till den av arbetarna själva. ställt en idrottsplats för några år sedan. yngre arbetarvärldens fromma. Ett gott medel mot mångas dagdriveri har Från Dalarna skriver en annan meddelare: Det är icke tvivel underkastat, att lagstift- nog sången varit. Deltagarna ha mest utgjort ningen om arbetstidens begränsning i många unga arbetare. Troget och villigt ha de komavseenden varit till välsignelse, icke minst i mit, mestadels två vardagskvällar i veckan fråga om de möjligheter, som den ökade fri- (kl. 8—10 e. m.). Troligen kunde arbetarna tiden medfört. Arbetare med familj ha häri- icke orka eller ha lust att sjunga så ofta, om genom blivit satta i tillfälle att på annat sätt ej arbetstiden vore begränsad. För att mot•in genom sitt ordinarie arbete gagna de sina. verka alkoholförtäring har den individuella Den ökade fritiden begagnas av dem till träd- kontrollen, allt ifrån tillståndet till 4-literstillgårdsarbete eller förtjänstarbete eller hand- delningen, varit rätt så stark. — — — står räckning åt hustrun eller fiske eller veder- i avseende å denna kontroll långt framom de kvickelse tillsammans med hustru och barn. flesta andra städer. Nykterhetsnämnden och En del av de yngre arbetarna däremot, varvid systembolagets styrelse ha med förståelse inavses sådana i åldern 15—20 år, ha ännu icke bördes sökt höja nykterheten och motverka förstått, åtminstone på denna ort, att rätt till- slarv och drickande på ledigheten från arbetet. godogöra sig den ökade fritiden; så snart snön I folkbiblioteket har folket tillfälle att tillgår av marken, ser man överallt i backarna fredsställa sin läslust. Tyvärr är lokalen för grupper av kortspelande ungdomar. Antag- liten. Endast under utlåningstiden, 3 kvällar ligen bedrives kortspelet även vintertid i ung- i veckan, kunna ett mindre antal få sitta och karlskasernerna i icke mindre utsträckning. läsa i lokalen. Bibliotekslokalerna äro avsedda Dessa för kortspel begivna arbetare synas tills för utlåning. Yi se oss om efter ny lokal, ha vidare immuna för högre intressen. När de ett förslag till omändring av ett hus, men icke spela kort, använda de sin fritid till dag- samhället kan i denna tid icke ha mycken driveri eller osunda nöjen av olika slag. Men lust att lägga ut medel till icke fullt nödvändet får icke lämnas onämnt, att det vid sidan diga arbeten. Här lämnas en uppgift å bokav dessa finnes en icke ringa skara yngre lån under de senare åren. Stegringen beror arbetare, vilka med intresse begagna sig av till stor del av ökad ledighet för arbetarna. de möjligheter, som givas i lärlingsskola, före- Boklån: »läsåret» 1916—17 summa 8,454, läsningsförening och bibliotek att förkovra sina kalenderåret 1910: 12,515 lån; kalenderåret kunskaper. I regel äro dessa jämväl hängivna 1920: 15,839 lån; 1 9 2 1 : 17,073 lån. Skönutövare av idrott. Det är de sämre elemen- litteraturen har utgjort omkring 50 procent av ten, som mest synas och mest låta tala om sig. lånen. I föreläsningsföreningens verksamhet Huruvida de äro i majoritet, vågar jag icke har man kunnat se ett stort intresse år efter år, då det gällt deltagande från allmänheten. avgöra. Föreläsningarna hållas på söndagsaftonen och Från en stad i Västmanland: Från samhällets sida har intet särskilt vid- deltagandet blir oberoende av inskränkning i tagits för att bibringa arbetarna intresse för arbetstiden. De skadliga följderna av den myckna ledigallmänna angelägenheter, för allmänbildning och yrkesutbildning. I den aftonskola, som heten kan man visst se; driveri till sent på sedan gammalt finnes i vår stad, deltaga rätt natten, ett hopande i gathörnen snart efter

*28 arbetstidens slut, ett »intagande» av kaféer och . Idrotten har väsentligt ersatts av dansbanor, konditorier, så att andra »tillfälliga» besökare bilåkning, kortspel, biograf- och kafébesök samt få se sig om efter plats in. m. Sådant har i att stå timtals fåfänga och rökande och prakanske icke att göra med 8-timmarslagen utan tande på torgen och i gathörnen. De kringär följder av en viss, stundom bornerad själv- liggande större gårdarnas lösa arbetare och i känsla hos de unga arbetarna, i andra städer någon mån även »betfolket:: :— den manliga ses den t. ex. hos gymnasister i samma ålder. delen — pläga ofta tillbringa sina eftermidFrån Värmland svaras: dagar i staden, i regel utan intresse för något Något större intresse för andliga och ideella ideellt. Den bättre tillgången på pengar och värden kan ej förmärkas. Mitt intryck är, att den större fritiden kom för tidigt. Förutsättarbetstidens begränsning har ökat utelivet och ningar att rätt begagna bådadera funnos som biografbesöken. Det visar sig alltfort vara rela- regel icke. tivt svårt att samla arbetare till talrikt besök Allmänt kan sägas, att bildningsintresset är å föreläsningar och liknande ideella tillställ- nedåtgående. ningar. Vi ha här försökt med frivillig aftonFrån Göteborg anföres följande: skola, föreläsningar, musikaftnar, uppläsningsMed anledning av Eder förfrågan om mina aftnar o. s. v. Resultatet har detta år varit erfarenheter angående de verkningar, som arbättre än förut, men trots allt står arbetarnas betstidsbegränsningen kan anses ha medfört stora flertal utanför. Biografen och folkets för arbetarna, »särskilt med avseende på den park äro alltfort de stora attraktionerna, ökade fritidens användning, synnerligast vad Hoppet om att arbetarna skulle ägna den de yngre arbetarna beträffar», vill jag anföra ledigblivna tiden åt ett fördjupande av sin följande. andliga människa har hittills åtminstone icke Jag förutskickar två anmärkningar. Den besannats. ytterst korta tid, som stått till buds för svarets Från Östergötland: avfattande, har hindrat mig att samla tillräckVad som i — gjorts för att bereda ligt siffermaterial. Dessutom är denna tid av bildningstillfällen för särskilt de yngre arbe- arbetslöshet ej ägnad till slutsatser, som avse tarna har varit: normala förhållanden. Så har t. ex. helt visst a) mycket goda populärvetenskapliga före- en del yngre arbetare deltagit i kurser för läsningar; arbetslösa för att därigenom undgå att bli utb) anskaffande av ett rikhaltigt folkbibliotek; tagna till nödhjälpsarbete. Låt vara att sedan c) föredrag och föreläsningar å kyrkliga ung- under kursens fortgång intresset för studierna domsförbundet och nykterhetssammanslutnin- vaknat. Det är på tvenne verksamhetsfält, gar. som jag fått personlig kännedom om de förNågot ökat intresse med arbetsstidens be- hållanden, som frågan berör: studiehemmet gränsning för de givna bildningsmöjligheterna Nordgården och den kyrkliga sjömansvården har ej försports. Så snart föreläsningarna ten- här. derat något litet mera än vanligt åt kunskaps Under det att de vandringsbibliotek, som meddelande, har åhörarantalet väsentligt mins- sjömansmissionen utlämnat vid båtarna, blivit kat. Det som företrädesvis lockat, har varit flitigt anlitade, visar sjömannen under sin föredrag med skioptikonbilder och filmer. Icke vistelse i hamn ej i regel något större inens värdefulla musikföredrag ha förmått samla. tresse för boklig bildning. Under den gångna Biblioteket har flitigt använts av barn i vintern har ett flertal föreläsningar i skilda skolåldern, men högst obetydligt av ungdom i ämnen anordnats å Göteborgs läsrum för sjöåren 17 — 25. män och i regel varit besökta av 30—50 Utöver agitation vid val har man ej kunnat åhörare. Däremot ha samkväm med religiösa finna något ökat intresse för allmänna ange- föredrag besökts av så många lokalen rymt. lägenheter, Å studiehemmet Nordgården har, bortsett

29* från några klubbar, 15 studiecirklar samt två stora massan är ännu oberörd av denna bildkurser i slöjd varit anordnande med omkring ningssträvan.* Från Västergötland: 300 deltagare, ungefär lika många män som Med anledning av Eder förfrågan angående kvinnor. Dessutom har en folkhögskolekurs för 40 arbetslösa män pågått 4 timmar dagligen. verkningar av arbetstidsbegränsningen får jag , meddela, att Hos många av dessa har en verklig bildnings- härmed, vad angår törst gjort sig gällande. — Just de, som mest några avigsidor angående den ökade fritidens ivra för bildningsrörelsen, äro de, som krafti- användning här icke framträtt. Kortspelsvagast reagera mot osunda nöjen, kolportagero- nan är nu betydligt reducerad mot förr, remaner, kortspel, sport i förråande former. Den- striktionerna beträffande rusdryckerna ha minna rörelse är alltså ej blott intellektuell, utan skat alkoholförtäringen även bland de yngre arbetarna. Logen N:s lånebibliotek användes har även etisk innebörd. Vid diskussioner har ock från flera håll fram- synnerligen flitigt. Många yngre arbetare behållits nödvändigheten av, att fackföreningarna driva idrott, framför allt fotbollsspel, på sip icke ensidigt sysselsätta sig med lönepolitik fritid. De äldre arbetarna ägna i regeln sin utan även ta upp mer ideella frågor till dryft- ökade fritid åt hemsysslor, särskilt uppodling .av den mark, där de eventuellt lyckats förskaffa ning. Inom en del nykterhetsordnar här bedrives sig ett eget hem. Från Halland: ett omfattande bildningsarbete. Och från leHemkommen från en resa finner mig till dande håll inom arbetarnas bildningsförbund i Göteborg har jag fått bekräftat, att studie- mötes Eder skrivelse av den 5 d:s beträffande cirklarnas antal ökats och endast svårigheten socialstyrelsens begäran om yttrande angående att få lokaler har satt de nuvarande gränserna. 8-timmarsdagens verkningar, särskilt med hänSärskilt glädjande är det intresse, som visats syn till fritidens användning. Då nu tiden* inom vilken mitt svar önskats, för de serieföredrag i kommunalkunskap, som gått till ända, har jag intet annat göra än meddela anordnats. Tänker man på, hur förlamande på sinnet Eder om mitt förhinder som skäl för, att Eder den nuvarande nödtiden måste verka, är denna skrivelse ej blivit besvarad. Mitt svar skulle eljest hava gått i den riktökade bildningssträvan bland kroppsarbetarna ett hoppfullt tecken. Men det torde, efter så ning, att fritiden icke blir utnyttjad på sätt kort prövotid och med hänsyn till de säregna man med denna lag önskat och tänkt. Dansförhållanden, som nu råda, vara omöjligt att och biograflokalerna, varav härstädes finnas avgöra, vilken inverkan normalarbetsdagen här allt för många, frekventeras i allt för stor uthaft. Man får ej heller bortse från, att ännu sträckning av särskilt de yngre, och jag är hela lager av arbetarna äro oberörda av denna alldeles övertygad om, att åtminstone en timbildningssträvan. Av de arbetare, jag samta- mes längre arbetstid per dag vore önskvärd lat med i saken, har ingen vågat bestämt på- och ej alls till skada vare sig för unga eller stå, att något omslag skett i samband med de mera till åren komna. Att sluta sin dag normalarbetsdagens införande. Och tämligen redan kl. V* 5 sommar som vinter är för beenstämmigt har man angivit den ivriga lusten kvämt. Jag anser dock, att den ökade ledigheten för fotbollsspel som ett absolut hinder för ett givit en viss del av arbetarna, som hava inverkligt studieintresse. tresse för koloniträdgårdar, mera tillfälle att Som sammanfattning torde kunna sägas: Hos de mera vakna arbetarna ett förökat njuta av dessa, men det kan å andra sidan intresse för djupare bildning. Hos somliga ifrågasättas, om detta är god nationalekonomi, kan man finna ett patos med snart sagt reli- då det. reella arbetet får lida därpå.och pergiös betoning. Sambandet med den förmin- sonalen i tjänstemannaställning inom industri skade arbetstiden är omöjligt att fastslå. Den och handel, särskilt i landsorten, ingalunda

*30 kan få lämna sitt arbete så tidigt på efter- kraft, är allt för kort för att säkra iakttagelmiddagen. * ser därunder skulle ha kunnat göras; Från Skåne: 2) att det dock — så långt som iakttaMed anledning av Eder önskan om medde- gelser kunnat göras — visat sig mycket lande angående arbetstidsbegränsningens verk- olika verkningar i olika fall, varför ett allmänt ningar för arbetarna, får jag härmed meddela: svar ej giver utrymme åt de skiftande erfarenatt härstädes ordnats, för att bibringa arbe- heterna. Måhända visar olikheten, att i denna tarna intresse för allmänna angelägenheter och fråga — liksom i andra jämförliga — en inallmänbildning, studiecirklar och föreläsningar, dividualisering av lagen kunde vara befogad'. vilka någorlunda blivit begagnade, dock icke Orsakerna till denna olikhet torde böra sökas i önskad omfattning; i olika karaktär på olika trakter och samhällen, att härstädes, för yrkesutbildning, igångsatts yrken och åldrar; i de mer eller mindre omlärlingskurser med tillfälle till anslutning för fattande och lämpliga åtgärder, som vidtagits även äldre personer än egentlig ungdom och för att bereda tillfällen till ett gott utnyttatt denna anslutning i någon mån ägt rum jande av ökad fritid m. m.; samt men varit ojämn; 3) att dels många ogynnsamma följder enatt likaså för idrott bildats sammanslut- ligt allmän erfarenhet måste påpekas, vartill ningar och att staden trätt emellan för till- framför allt hör skadlig sysslolöshet och tygelhandahållande av idrottsplats m.- m. samt att löshet i ungdomens nöjesliv; dels att 'avseidrott också utövas i rätt god omfattning, dock värda vinster i vissa fall synas kunna uppvimest av de yngsta arbetarelementen; sas. Detta synes särskilt gälla att frekvensen på biograferna minskats sedan a) i fråga om hemmen, där från många håll förra delen av år 1921, men att minskningen betygats, att den ökade fritiden gjort samvaron kommer på gifta arbetare; mindre nervös och givit tillfällen — mångenatt frekvensen å danslokaler tilltagit synner- städes väl utnyttjade — till biträde i hemmens ligen kraftigt från alla klassers sida, även från angelägenheter; detta gäller närmast de gifta arbetarklassens, där om mången gäller, att han arbetarna; eller hon minst en gång i veckan tillbringar b) i sådana fall, där arbetsgivaren håller ar^ aftonen och avsevärd del av natten å dans- betarna med boställen, av vilkas avkastning lokal; arbetarfamiljen till icke oväsentlig del skall att kortspel också tilltagit, så att yngre ar- livnära sig; därvid har den ökade fritiden gibetare påträffas nästan över allt, spelande om vetvis varit till stort gagn; samt penninginsatser, och att dylika spelpartier c) beträffande den grupp — tyvärr allt företableras redan på förmiddagen inför offent- ringa — som hyser intresse för kunskapers ligheten samt att kroglivet knappast undergått inhämtande och förädlande samvaro, och som någon förändring, vilket emellertid icke hind- genom den ökade fritiden vunnit ökade tillrar, att alkoholförtäringen, såvida den kan av fällen därtill. mig iakttagas rätt, synes hava tilltagit. Till sist vill diakonistyrelsen med all kraft Till dessa i korthet refererade uttalanden betona vikten av att, särskilt vad ungdomen vill diakonistyrelsen endast nämna: angår, den ökade fritiden utfylles med god och 1) att det för närvarande är synnerligen vederkvickande sysselsättning och böra alla sedvanskligt att över huvud med visshet uttala liga krafter i samhället därför göra allt för sig om nämnda lagstiftnings verkningar på ifrå- att utnyttja de tillfällen den ökade ledigheten gavarande områden, då det är omöjligt att av- erbjuder och genom positiva insatser motarbeta göra, vad som orsakas av arbetslösheten och icke önskvärda följder.. vad som beror på bestämmelserna om arbetsDet visar sig nogsamt, att de frivilliga tilltidens begränsning. Därtill kommer, att den fällena till undervisning och goda nöjen ej tid, under vilken 8-timmarslagen ägt gällande tillräckligt tillvaratagas. - Därför torde för ung-

31* för bildningsarbetet bland de olika arbetarorganisationernas styrelser. Utom den agitation och instruktion, som bedrivits av arbetarnas gemensamma, speciella bildningsorganisation, A. B. F., ha de olika fackorganisationernas styrelser genom cirkulär och artiklar i de olika fackorganen uppmanat sina medlemmar att använda den ökade fritiden till självbildningsarbete; liksom också organisationerna i allt större utsträckning anslagit medel till bokinköp, 7. Arbetarnas bildningsförbund. föreläsningar, studiecirklar, korrespondensundervisning, folkhögskolekurser o. s. v. A. H u v u d o r g a n i s a t i o n e n . I vad mån denna intensivare agitation och Till socialstyrelsen. Socialstyrelsen har i skrivelse i april d. å. detta ökade intresse från de olika styrelsernas anmodat arbetarnas bildningsförbund att av- sida också motsvaras av ett ökat aktivt delgiva yttrande angående verkningarna av den tagande i bildningsarbetet av arbetarna själva från och med 1920 gällande lagstiftningen om och huruvida sålunda. den förkortade arbetsarbetstidens begränsning, särskilt beträffande tiden verkligen varit av betydelse för arbetarnes den ökade fritidens användning. Då givetvis självbildningsarbete, torde efter endast två förhållandet mellan arbetstidens förkortning arbetsårs erfarenhet vara för tidigt att med och arbetarnas deltagande i det fria bildnings- bestämdhet yttra sig om. Av nedanstående arbetet är av stor betydelse för förbundets statistik liksom av A. B. F.:s verksamhetsberätverksamhet och alltid av dess ledning följts telse i övrigt framgår emellertid, att arbetarnas med stort intresse, anse vi oss böra utöver aktiva deltagande i bildningsarbetet högst bevad som å det anvisade formuläret är möjligt, tydligt ökats från och med arbetsåret 1919—20, redogöra för vår erfarenhet angående denna d. v. s. samtidigt med att 8-timmarslagen trätt i kraft. Visserligen skulle detta hastiga uppfråga. Först vilja vi med bestämdhet framhålla, att sving möjligen kunna vara rent tillfälligt eller en lämplig avvägning emellan arbetstid och bero på den ökade agitationen. Det är dock fritid är den viktigaste förutsättningen för en svårt att komma ifrån, att det skulle sammanframgångsrik bildningsverksamhet bland arbe- hänga med och framför allt bero på den förtarna. En organisation, som har till uppgift kortade arbetstiden. Vad studiecirJcelverksamheten angår, har anatt arbeta för ökat deltagande i bildningsarbetet, kan ej med tillräckligt eftertrycka gitera talet verksamma cirklar under de sex första för fritidens användning till ett planmässigt arbetsåren 1912—19 ökats med i medeltal 7 G självbildningsarbete, om denna fritid är för studiecirklar per år (största ökningen 1916—17 kort, och om den det gäller blivit så uttröttad var 97 cirklar), under det ökningen arbetsav ett allt för långt förvärvsarbete, att han ej året 1919—20 var 296 och arbetsåret 1920—21 är mottaglig för sådan agitation. I och med 286. Antalet aktiva medlemmar i studiearbetstidens förkortning har det sålunda blivit cirklarne visade likaledes en jämn stegring från möjligt för A. B. F. — detta gäller så väl dess 1912—19 med i medeltal 993 medlemmar per centralledning som de olika arbetarorganisa- år, under det antalet 1919—20 ökade med tionernas styrelser — att på ett betydligt 4,511 medlemmar och 1921—22 med 4,243 intensivare sätt än förut bland sina medlemmar medlemmar. Vad bokförvärvsbeloppen angår, framhålla nödvändigheten av kulturell verk- ; är i detta sammanhang av intresse den del samhet. Som ett påtagligt resultat av den därav, som utgöres av lokala tillskott, ej vad nya lagen om arbetstidens begränsning kan som tillskjutits av stat, landsting och A. B. F. alltså inregistreras ett betydligt ökat intresse Under åren 1912—19 ökades i genomsnitt de

domens vidkommande dels obligatorisk ytterligare utbildning, dels för dess förvärvsarbete och framtid betydelsefulla kurser metodiskt anordnas. Stockholm i juni 1922. På diakonistyrelsens uppdrag: Gustaf Kyhlberg. Social sekreterare hos svenska kyrkans diakonistyrelse.

28—222653.

*32

1912—13

1913-14

1914-15

1915-16

1,664-21

B o k f ö r

värv,

k r o n o r

A. B. F:s bidrag

Statsbidrag

Landstingsbidrag

1,589-60

1,824

4,235-51

;

3,105-76

_

2,648

5,213-67 !

3,291-09

3,425-54

Inalles

_ — — .

3,253-81 7,341-27 11,930-30

3,134

6,59019

4,302-96

4,192-29

15,351-59

1916—17

3ä6

4,010

5,288-57

5,579-65

295-06

21,720-36

1917—18

5,535

10,557-08 13,121 71

3,442-30

7,976-32

1.588-87

26,129-20

1918—19

6,741

15,949-32

3,615-37

8,269-50

29,494-69

1919—20

11,252

28,449-64

10,612-59

1920-21

1,097

15,495

48.185-78 ,

4,714-76 2,107-51

1,660-50 j 4,533-45 j

16,479-54

9,441-72 :

76,214-55

133,90711 |

31,457 <<2 j

56,53543 |

17,785 75

239,746 21

Sia

lokala tillskotten med kr. 2,380-8 6 per år u n d e r d e t ökningen 1 9 1 9 — 2 0 var kr. 12,500*32 och 1 9 2 0 — 2 1 kr. 19,736-14. Arbetsåret 1 9 2 1 —22, som ä n n u ej avslutats, har att uppvisa l i k n a n d e ökning som de bägge sista åren. Också föreläsningsverksamheten uppvisar ett m o t s v a r a n d e uppsving arbetsåret 1 9 1 9 — 2 0 . U n d e r det att antalet anordnade föreläsningar u n d e r åren 1 9 1 2 — 1 9 varierade mellan 1 5 1 och 4 2 5 , anordnades arbetsåret 1 9 1 9 — 2 0 icke m i n d r e än 1,271 föreläsningar, d. v. s. verkAntal föreläsnings serier

Antal föreläsnin ar «

An tal föreläsare

48,310-44

s a m h e t e n blev i ett slag 3-dubblad. Under de bägge sista åren h a r v e r k s a m h e t e n ej ytterligare n ä m n v ä r t ökats — 1 9 2 0 — 2 1 a n o r d n a d e s 1,322 föreläsningar och 1 9 2 1 — 2 2 o m k r i n g 1,200 föreläsningar — beroende framför allt på att arbetarnes lokala tillskott u n d e r arbetslösh e t e n i avsevärd grad m i n s k a t s . Vad de olika fackförbundens bildningsarbete angår, sammanfaller dess utveckling, såsom av verksamhetsberättelsen framgår, i a l l m ä n h e t m e d A. B . F.:s. Antal åhörare i medeltal

Kostnader (ej lokala kostnader)

, B „ A.J*.*.:s bldra S

1912-13 .

t

1,898-85

772-85

1913—14 .

7,480-80

4,35080

I 1914—15 .

3,249-20

1,87920

; 1915-16 .

5,282-75

2,848-75

| 1916—17 .

4,66695

2,591-95

i 1917-18 .

6,191-26

3,506-26

Statsanslag

1918-49.,

14,560-50

8,285-30

1919-20 .

1,271

39,628-26

11,753-26

1920—21 .

1,322

46,946/24

8,696-24

11,250-00 15,250-00

| 129,904-81 | 44,684-61

j 26,500 oo

S:a

—

4,629

-

*33 Av särskilt intresse är att anmärka, att det ning stått i ständig utveckling och vi emotse inom sådana organisationer, där arbetarna ej med bestämdhet en mycket stark ökning till fått sina arbetsförhållanden förbättrade genom kommande termin. Men.det är för tidigt att lagen av 1919, visat sig omöjligt att få i gång nu fråga efter 8-timmarsdagens verkningar. någon mera omfattande bildningsverksamhet. Dess verkningar komma icke att kunna konstaSå är t. ex. fallet inom sv. gruvindustri- teras, förrän vi få genomleva några i ekonoarbetareförbundet, vars medlemmar i och med miskt avseende normala år. Krigs-, kris- och lagens tillämpning fått vissa tidsförmåner (mål- arbetslöshetsperioderna göra det omöjligt att nu tidsraster, upp- och nedfart i gruvorna o. s. v.) få fram ett rätt bedömande, ty det kan ju indragna och därigenom den förutvarande ledig- ifrågasättas, om ej dessa kriser äro värre fienheten förkortad. Trots ivriga försök har ej en der till bildningarbetet än den långa arbetsenda studiecirkel här kunnat äga bestånd under tiden. Den ökning i intresset, som vi kunnat någon längre tid, och ej heller har någon konstatera, kan likaså väl ha sitt upphov i att tiden kräver en medborgarbildning, som man nämnvärd föreläsningsverksamhet ägt rum. Inom vissa organisationer, vars medlemmar måste skaffa sig, även om man har lång arfått arbetstiden förkortad genom 8-timmars- betstid. Med hälsning lagen, är arbetet förlagt till sådana tider på dygnet, att ett planmässigt deltagande i bild- för arbetarnas bildningsförbunds stockholmsavdelning ningsarbetet är mycket svårt att ordna. Så är Carl Landelius. t. ex.fallet bland hotell- och resturangpersonalen, postmännen, telegraf- och telefonarbetarne, vil8. Domnsirvet-Borlänge husniodersföreiiiiigf. kas arbete ofta är förlagt till kvällarna, d. v. s. Föreningen uppdrog vid sammanträde den under den tid då folkbildningskurser i allmänhet äro anordnade och då kursledare lämpligen 17 maj 1922 åt styrelseledamoten fru Elsa K., kunna erhållas. Samma svårigheter uppstå gift med järnverksarbetaren O. K., Bergslagsgivetvis också, då nattarbete förekommer eller byn, Borlänge, att besvara socialstyrelsens fördär arbetstiden är obestämd ooh fördelad över frågning beträffande punkt c i bifogade cirkuhela dygnet. Trots dessa svårigheter har dock lär (1: b). Då svaret skulle förlora på ett även bland de nu nämnda arbetsgrupperna sammandrag, bifogas det i oförändrat skick. Domnarvet-Borlänge husmodersförening. under de bägge sista åren aktningsvärda försök 1) Att den kortare arbetstiden inverkar förgjorts att under fritiden anordna bildningsdelaktigt på hemlivet är tydligt, då familjeverksamhet av olika slag. Som slutomdöme torde sålunda kunna sägas, fadern därigenom får mera tid att ägna sig åt att ett bestämt samband synes råda emellan familjen. Den förut tillämpade långa arbetslängden av arbetarnas fritid och deras del- dagen, då mannen oftast måste vara borta från tagande i de fria bildningsarbetet, samt att de hemmet 11—12 timmar om dagen, hade till svenska arbetarna visat sig väl inse nödvän- följd att verkligt hemliv ej var att tala om. digheten av att använda den genom 1919 års Barnen, särskilt de mindre, sovo, då han lämlagstiftning ökade fritiden till ökat självbild- nade hemmet, och sovo åter, när han kom hem. Fader och barn fingo därför få tillfällen att ningsarbete. vara tillsammans och i barnens fostran Brunnsvik, Sörvik i juni 1922. kunde han ej nämnvärt deltaga. Hustrun fick För arbetarnas bildningsförbund då ensam sköta alla hemmets göromål, enär Yngve Hugo. mannen efter den långa arbetsdagen vanligen var uttröttad vid sin hemkomst. Med 8-timB. Stockholmsavdelningen. marsdagens införande har hemlivet fått en Till socialstyrelsen. Intresset för bildningsarbetet har under de annan prägel. Visserligen har från den korsenare åren inom A. B. F.:s stockholmsavdel- tare arbetsdagens motståndare gjorts mycket

*34' för att göra lagen illusorisk, t. ex. genom in- och skaparglädje åt odlaren. Den trevnad, förande av onödiga måltidsraster o. d., som som blommor och prydnadsbuskar ge åt det hålla arbetaren kvar på arbetsplatsen 9—10 egna hemmet, är i hög grad ägnad att binda timmar, beroende på om han har sitt hem i familjefadern fastare vid hemmet och motverka, närheten eller om han måste stanna på arbets- att fritiden användes till uteliv. platsen under måltidsrasterna. Men de tim9. Stockholms elektricitetsverk. mar av ökad fritid arbetaren fått ha dock i I stort sett har arbetstidslagen i Stockholm allmänhet kommit hemmet till godo utöver nedbringat den ordinarie arbetstiden från 57 det, att det lättat hans stämning av grå en- timmar till 4S timmar per vecka, enär de nedformighet och bringat en något ljusare livssyn. sättningar, som gjordes närmast före lagens Genom mera tid till samvaro med barnen lära' antagande, äro att anse som en förskottering. de ömsesidigt bättre känna och hava glädje av Denna sänkning av arbetstiden har dragit med varandra. Fadern kan mera leda och lära so- sig ökad kostnad för den elektriska energiens nen i nyttiga ting. Genom mera samvaro av alstring, föranledd dels av större personaluthela familjen blir det givetvis mera trevnad i gifter för driften och dels av minskad utnyttjhemmet, vilket även motverkar barnens lust ningstid för verken, varigenom de fasta kostatt söka sig nöjen utom hemmet. Hustrun naderna måste fördelas på en proportionsvis kan numera få hjälp av mannen med tyngre lägre förbrukning. Denna ökning i produksysslor och med barnens tillsyn, så att även tionskostnaderna har naturligen funnit sitt uthon får en fristund någon gång. tryck i höjda tariffer, men oavsett detta har2) Även intresset för bättre bostadsförhål- den avkortade arbetstiden för industrikonsulanden synes ha stigit med införandet av kor- menter, som köpa sitt energibehov efter ratiotare arbetsdag, men som möjligheten att ernå nella tariffer, medfört en ytterligare fördyring bättre bostadsförhållanden är beroende av de av energien, beroende på att en rationell tariff ekonomiska betingelserna, så blir det hos de leder till ett högre pris vid lägre utnyttjnings-' flesta blott en from önskan. tid. Till belysning härav må framhållas följande. Ett hittills ganska obeaktat intresse har den Stockholms elektricitetsverks nuvarande takortare arbetsdagen medfört, nämligen lusten riff för trefasenergi, levererad till större abontill hemarbete för mannen. Härmed följer då nenter, har, om den i detta sammanhang oväen önskan efter ett litet verkstadsrum, där han sentliga kolklausulen utelämnas, följande lydelser kan utföra de arbeten han har lust och fallenEn fast årsavgift av 4,000 kr. + en årlig het för, såsom t. ex. snickeri, metallslöjd o. s. v. effektavgift av 80 kr. per maximalt uttagen Exempel gives, där mannen på sin längre fri- kilowatt + en avgift av 2 öre per förbrukad tid förfärdigat en stor del av vad han behövt kilowattimme. för bosättning. Följande exempel äro beräknade för en 3) Intresset för eget hem och egen träd- abonnent, som vid 57 timmars arbetstid per gårdstäppa har även, trots de för mannen så vecka hade en maximalbelastning av 100 kw. osäkra arbetsförhållandena, ökats med den ökade och en utnyttjningstid av 2,000 timmar per fritiden. Det är ett glädjande förhållande, att år, d. v. s. en förbrukning = 2,000 timmar X många arbetare, som förr ej synts haft vare 100 kw. = 200,000 kw. per år. Under dessa sig tid eHer lust att syssla med trädgårdssköt- förhållanden beräknas årskostnaden sålunda: sel, efter 8-timmarsdagens införande med liv 4,000: — och lust ägna sin fritid åt sådant arbete. Sär- Den fasta årsavgiften Effektavgift: 100 kw. å 80: — . . 8,000: — skilt i ögonen fallande är detta förhållande 200,000 kw. å 2 öre 4,000: — med dem, som lyckats förskaffa sig eget hem Kronor 16,000:— r med en jordbit till. De produkter, som sålunda frambringas, bli ett värdefullt tillskott i motsvarande ett genomsnittspris av 8 öre per hushållet och samtidigt bringa de ökat intresse förbrukad kw. • • - •

35* 10. Svenska arbetsgivareföreningen. Vid övergång till 48 timmars, arbetstid anTill socialstyrelsen. tages först, att abonnenten söker upprätthålla I anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag åt samma produktionskvantitet som förut. Antalet arbetare och maskiner måste då ökas i Eder att verkställa en allsidig utredning röomvänd proportion till arbetstidens minskning, rande verkningarna av den från och med den d. v. s. till 57/48 X 1 = 1-1875. I samma 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftproportion växer naturligen även maximalbe- ningen om arbetstidens begränsning haven I lastningen, som sålunda blir 118'7 5 kw., var- anmodat svenska arbetsgivareföreningen att emot antalet förbrukade kw. förblir detsamma, till Eder avgiva yttrande i ärendet, och får på enär produktionskvantiteten är densamma. Års- grund härav föreningen med ledning i väsentliga delar av speciella yttranden från de till kostnaden beräknas nu sålunda: föreningen anslutna yrkesförbunden anföra fölDen fasta årsavgiften 4,000: jande. Effektavgift: 118-75 kw. å 8 0 : — 9,500: Föreningen vill först fästa Eder uppmärk200,000 kw. å 2 öre . . . . • .. 4,000: samhet på att den tid, som förflutit sedan den Kronor 17,500: ifrågavarande lagstiftningen trädde i kraft, är motsvarande ett genomsnittspris av 8' 7 5 ore den minst lämpliga tidsperiod, som kan tänper kw. kas, för att erhålla en objektiv utredning om Om däremot abonnenten icke finner anled- verkningarna av lagen. Denna period innening tillöka sitt bestånd av arbetsmaskiner och fattar en tidrymd av de mest exempellösa sålunda efter övergång till 48 timmars arbets- kastningar från hög- till lågkonjunktur. De tid fortsätter sin produktion med samma antal av Eder angivna förutsättningarna för underarbetare, blir naturligen maximalbelastningen sökningen äro, att uppgifterna böra avse i densamma, men, då arbetskvantiteten minskas »görligaste mån normala förhållanden». Kasta till 48/57, minskas även det förbrukade antalet vi en blick på huru förhållandena varit under kw. och reduceras sålunda till 168,400 kw. per de tider, som lagen tillämpats, synes det oss år. Årskostnaden för den elektriska energien omöjligt få fram inom någon enda industri av beräknas under denna förutsättning sålunda: betydenhet sådana förhållanden, som svara Den fasta årsavgiften 4,000: mot Edra förutsättningar. Första halvåret 1920 Effektavgift: 100 kw. å 80: — . 8,000 visar en fortsatt högkonjunktur i samma ut168,400 kw. a 2 öre • 3,368: sträckning som närmast föregående år, men Kronor 15,368 detta gynnsamma ekonomiska läge blir emelmotsvarande en medelkostnad av 9" 13 lertid hastigt omkastat på hösten 1920 genom per kw. den då inträdande industriella depressionen, Vid den först gjorda förutsättningen har så- vars förödande verkningar ännu fortfara. Därlunda arbetstidens inskränkning medfört en till kommer, att just 8-timmarslagens genomfördyring av energien av 9*4 % och vid den förande i ett par av våra viktigaste industrier sist gjorda förutsättningen, som under de rå- framkallade långvariga arbetsstridigheter under dande depressionsförhållandena torde äga största första halvåret 1920. Då några normala försannolikheten, medfört en fördyring av 14'l % hållanden sålunda icke ägt rum under den Resultatet av arbetstidens inskränkning har tid undersökningen avser, är man alltså för sålunda, vad energikostnaden beträffar, blivit att ernå det av Eder önskade målet hänvisad dels förhöjda tariffer för energiens tillhanda- till att i större eller mindre grad lita till blotta hållande, dels därutöver ett avsevärt fördyrande förmodanden i stället för fakta. Värdet av en av energien därigenom att energiabonnenten undersökning på dylik basis måste bliva mycsämre kan utnyttja en rationell tariffs möjlig- ket problematiskt. Vidare kunna vi icke underheter till erhållande av billig energi. låta att påpeka, hurusom den tid, vilken så väl Stockholm den 16 maj 1922. de enskilda delägarna i föreningen som de Aug. Decker.

*36 olika förbunden haft på sig att besvara de medgivits för hyttor, martinverk och en del olika frågeformulären, varit allt för snävt till- ugnar. I Stockholm har inom tryckerierna tagen. Särskilt angeläget hade det synts oss, medgivits dispens med avseende å övertidsatt resp. förbund hade beretts längre tid för arbetet för riksdagstrycK. För pappersindustrien svarens avgivande för verkställande såvitt möj- har dispens medgivits för vissa reparationsligt av ingående utredningar angående angivna arbeten. Beträffande pappersmasseindustrien lags verkningar på skilda områden inom den har medgivande om längre arbetstid lämnats svenska industrien. Nu ha tyvärr endast ett betr. kalkbrännare och kraftstationsmaskinister. fåtal förbund haft tillfälle ingå på en mera Vidkommande det s. k. 19:de skiftet, d. v. s. allsidig utredning utöver de i formulären an- 50 2 /s arbetstimme pr man och vecka, har givna generella frågorna. Det vill dock synas medgivits dispenser under åren 1920 och 1921 oss, som om det bort vara av värde, att i den vid ett fåtal sulfit- och sulfatfabriker samt mån det varit möjligt få veta, vad huvud- vid vissa träsliperier. För år 1922 ha 11 sammanslutningar inom skilda industrier hava sulfatfabriker erhållit tillstånd att använda det för erfarenheter om lagens verkningar. 19:de skiftet under tiden 7 * — 3 % samt l/l0 Emellertid ha de olika yrkesförbunden, så 31 /i2. Ett tiotal sliperier ha likaledes erhållit gott det inom den begränsade tidrymden låtit dispens rörande 19:de skiftet, gällande hela sig göra, sökt klarlägga lagens verkningar inom året. Inom bryggerierna har varudistributionen de olika industrierna. förklarats ligga utanför lagens tillämplighet. Med bestämdhet kan påstås, att lagen blivit Den omfattning, de medgivna dispenserna fullt lojalt genomförd i samtliga industrier. utgöra, torde endast kunna uppskattas till Några fall av obstruktion mot den nya lag- några få procent av hela arbetarantalet inom stiftningen hava icke kommit till vår känne- angivna industrier. Medan i en del andra dom. En annan sak är att i enlighet med länder, där 8-timmarslagen genomförts, man i lagens bestämmelser i vissa fall, där det för väsentlig mån neutraliserat dess verkningar arbetets behöriga gång visat sig vara ound- genom ett system av licenser, har hos os? gängligen nödvändigt, lämnats dispenser för alltså lagen i stort sett fått gälla orubbad vissa arbetare eller viss arbetargrupp. Så ha inom hela det område, för vilket den avsetts. inom sågverksindustrien dispenser lämnats för Beträffande förkortningen av arbetstiden har vakter samt arbetare, vilkas arbete varit av denna givetvis varit av olika längd. Vid lasådan beskaffenhet, att det icke kunnat för- gens ikraftträdande varierade arbetstiden väsentläggas till bestämda tider, t. ex. reparatörer, ligt inom de olika industrierna. Så var vid timmeremottagare m. m. I de fall, då under lagens ikraftträdande vid ett fåtal industrier 1920 gjorts framställningar om undantag från så väl den avtalsenliga som den faktiska arbetsJagens tillämpning vid flottningsföreningarnas tiden bestämd till GO timmar pr vecka. I skiljeställen, har dylikt medgivande lämnats dessa fall utgör arbetstidsminskningen 20 %. av arbetsrådet. Inom verkstadsindustrien ha I andra industrier åter fanns en arbetstid av jämväl dispenser förekommit för vakter, kus- 57, 56, 54 och 51 timmar pr vecka, vadan kar och chaufförer, maskinister och smörjare, här reduktionen blivit i samma proportion städare samt resemontörer. I textilindustrien mindre. Inom endast en industri av betydenha ett fåtal dispenser förekommit i sådana fall, het, nämligen tryckeriindustrien, fanns vid då ett spinneri varit för litet för att tillgodose lagens tillkomst en överenskommen arbetstid behovet av garn inom ett tillhörande väveri. av 48 timmar pr vecka. Likaledes har undantag givits för brännare I vad mån den lagfästa arbetstidsinskränkinom kalk- och tegelbruken samt för vid ugnar ningen i allmänhet föranlett en utökning av och cementkvarnar sysselsatta arbetare inom arbetarantalet kan för flertalet industrier icke cementindustrien. Jämväl inom industrien för exakt bedömas. Denna frågas besvarande framställning av järn har längre arbetstid sammanhänger på det intimaste med den ovan

37*' nämnda kastningen mellan hög- och lågkon- grunder kunna antagas, att om driften 1921 junktur, som varit rådande under de senaste varit normal, en avsevärd utökning av arbetaråren. Om inom en näringsgren arbetarantalet antalet måste äga rum, minst till det antal,, väsentligt ökats under första halvåret 1920, som 1920 uppvisar. Jämväl pappersbruksinuppvisa är det omöjligt att utan en specialundersök- dustrien och pappersmasseindustrien ning för varje arbetsplats avgöra, i vad mån en betydande ökning av arbetarantalet under denna ökning berott på ökad omsättning eller 1920, i förra fallet med c:a 23 °0 för hela på den minskade arbetstiden. Lika litet kan industrien och i senare fallet med c:a 20 %.. man, där ingen eller endast en mindre höj- Inom den mekaniska industrien måste man ning av arbetarantalet ägt rum, därav sluta jämväl, för att i görligaste mån hålla produksig till att 8-timmarslagens genomförande icke tionen uppe i vad den tidigare varit, söka utDärvid visade det sig, medfört behov av ökad arbetskraft. Inom öka arbetarantalet. flera industrier, där den förkortade arbetstiden att en ökning av arbetarantalet for många medfört behov av ökad arbetskraft, kunde verkstäder skulle medföra väsentliga kapitaldetta behov icke tillgodoses, vare sig därför utlägg för nyanskaffning av maskiner, utvidgatt arbetarbrist var rådande eller därför att ning av anläggningar, uppförande av bostäder man icke genast kunde i erforderlig grad ut- etc. Särskilt uppförandet av nya bostäder i bygga fabrikerna eller skaffa nya arbetarbostäder. erforderlig utsträckning skulle ha kraft avseEmellertid finnas för vissa viktigare indu- värd tid samt inneburit ytterst betungande strier uppgifter om kastningarna i arbetaran- utgifter för vederbörande verkstäder. Emellertalet under kristiden och den sannolika an- tid visade det sig, att utökningen av arbetarledningen därtill. Så visar det sig, att inom antalet, där detta ifrågasatts, i de flesta fall textilindustrien under åren 1917—1918 och var omöjligt redan på den grund, att arbetare 1920—1921 en avsevärd reducering skett av icke funnos att tillgå. Särskilt under första arbetarstyrkan på grund av driftstagnation, be- hälften av 1920 var bristen på arbetare, framroende på svårigheter att inforsla till landet för allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt har vid erforderligt råmaterial. Att arbetarantalet stor. Även inom järnbruksindustrien under de sistnämnda åren icke ökats beror så- martinverk och en del valsverk arbetsstyrkan lunda icke på att 8-timmarslagen ej medfört måst utökas genom tillsättande av ett nytt behov av ökad arbetskraft. En av Sveriges skiftlag, d. v. s. med omkring 50 %. Också textilindustriförbund företagen undersökning i övrigt skulle väsentliga ökningar måst föreöver arbetarantalet vid 140 företag utvisar, tagas, därest icke depressionen kommit emelEskilstunainduatt arbetarantalet den Vfi 1913 var 26,531 och lan. Även inom den s. k. den Ve 1920 motsvarande arbetarantal 27,032. strien visade det sig vid lagens tillkomst omöjInom sågverksindustrien inträdde en avgjord ligt att anskaffa tillräckligt antal yrkeskunnigt och denminskning i exporten under sista halvåret folk. Inom husbyggnadsindustrien 1920. Därigenom blevo 1921 års lagerbehåll- samma närliggande yrken har ända sedan ningar osedvanligt stora. Under 1921 måste 1915 rått onormala förhållanden. Under samtpå grund av omöjligheten att avsätta trävaror liga åren 1915—1921 har husbyggnadsverki normal utsträckning arbetet i hög grad in- samheten legat betydligt under 1912—1914 Till depressionen inom skränkas. Detta har medfört en avsevärd års nyproduktion. sänkning av arbetarantalet under det normala dessa fack ha jämväl bidragit de synnerligen för senare delen av år 1920 och för hela år svårartade lönekonflikter, som rått under åren 1921. Arbetarantalet hos sågverksförbundets 1916—1920. På dessa grunder kan därför medlemmar var 1919 c:a 23,000, 1920 c:a sägas, att någon större efterfrågan på arbets25,000 och 1921 c:a 18,000. Ökningen 1920 kraft i dessa fack icke förekommit. Ehuru sålunda på grund av de rådande torde till huvudsaklig del vara att tillskriva verkningarna av lagen, och det torde på goda exceptionella förhållandena icke med några

*38 siffror kan styrkas, i vad mån 8Ttimmarslagens kommelserna ha tagit sikte på att fördela ingenomförande faktiskt medfört behov av ökat skränkningen på tiden för arbetets början och arbetarantal för den svenska industrien, har slut. I stort sett kan sägas, att arbetstidens likväl erfarenheten redan givit vid handen — början är förlagd till kl. 6"3 0 a 7 f. m. samt vad som också före lagens antagande från sak- dess slut till 4/3 0 å 5 e. m. Undantag härikunnigt håll framhölls — att en dylik lag- från finnas. Så har t. ex. på vissa orter arstiftning under normala förhållanden måste betstidens början satts till kl. 7*3o, varvid medföra en väsentlig ökning av arbetarstammen frukostrast icke förekommer. Antalet mål— från flera industrier uppgivas 15—20 % — tidsraster varierar betydligt inom industrien. om industriens produktion skall kunna hållas I allmänhet kan sägas, att inom storindustrien uppe. endast en rast (middags-) förekommer. I den För att kunna möta det ökade kravet på mindre industrien och särskilt inom byggnadsutökad arbetskraft ha vissa delar av indu- industrien förekommer som regel två raster. strien måst övergå från ett skift till två skift De på olika håll förekommande s. k. kaffeeller från två till tre skift. Detta gäller i raster, som togos vid sidan av avtalet, ha nog huvudsak pappers- och pappersmasseindustri- på de flesta håll numera borttagits. Det torde erna samt järnbruksindustrien. På en del vara självklart, att den ansvariga ledningen håll har skiftgång måst anordnas för repara- har för att erhålla så effektiv arbetstid som tionsarbetare, elektriker m. fl. till följd av den möjligt måst se till, att genom kontrollåtgärinskränkta arbetstiden. Inom pappersmasse- der tvinga arbetarna att noga iakttaga tiden industrien har den avtalsenliga arbetstiden i för arbetets början och slut jämte tiderna för renserierna med två skift om nio timmar i avtalen fastställda måltidsraster samt att måst på flera ställen omläggas till treskiftgång, förhindra tagandet av icke medgivna raster. vilken medfört förutom ökning av arbetaranAtt den förkortade arbetstiden skulle lett talet även en effektiv arbetstid av endast 45 till bättre utnyttjande av arbetskraften eller timmar pr vecka. För måltidsraster och stål- anläggningen t. ex. genom bättre anordning av skiftning måste nämligen renserierna stanna arbetet och dess ledning, genomförande av minst x/2 timme pr skift. Inom järnbruks- Taylorsystem eller dylikt, lärer icke kunna påindustrien. har man vid martinverken, valsverk, visas. Det s. k. Taylorsystemet torde knaplancashireverk samt en del hyttor måst utöka past hava kommit till användning inom den arbetet till 3 skift. Inom sågverksindustrien svenska industrien. användes under högkonjunkturen 1920 2-skiftLika litet kan konstateras, att arbetstidsarbetet. På grund av depressionen har under begränsningen givit anledning till att de tek1921 skiftarbete icke förekommit. Inom den niska hjälpmedlen utvecklats till större prestamekaniska industrien har skiftarbete icke före- tionsförmåga. För en god ekonomisering måste kommit. Inom textilindustrien har på grund det alltid vara arbetsledningen angeläget att av arbetarskyddslagen och lagen om förbud söka vidtaga förbättringar i arbetsmetoderna, för användning av kvinnor i nattarbete något och arbetet därmed har självfallet fortgått skiftarbete icke förekommit. För byggnads- även efter arbetstidslagens ikraftträdande. Huindustrien och densamma närliggande fack har ruvida de förbättringar, som i sådant avseende aldrig skiftarbete förekommit. Likaledes före- genomförts, kunna skrivas på arbetstidslagens kommer skiftarbete icke i skoindustrien, skräd- konto, torde vara problematiskt. De hade derifacket m. fl. I tryckerierna däremot har sannolikt blivit gjorda utan denna, ty i detta det å vissa arbetsplatser varit brukligt, men avseende spela konkurrenssynpunkterna största på grund av depressionen icke tillämpats i rollen. Snarare kan sägas, att lagen lagt hinnågon större utsträckning. der i vägen för ett fullt eller ett förbättrat , Beträffande . den nya arbetstidens förlägg- utnyttjande av den tekniska arbetskraften. Så ning synes i allmänhet de träffade överens- har t. ex. borttagandet av det 19:de skiftet .

39* inom pappersmasseindustrien medfört, att vatten generell merkostnad av 15 %. Vi be i övrigt måst gå förbi utan användning eller kraft be- få hänvisa till nämnda utredningar. Från retalas, utan att kunna utnyttjas, vilket måste presentanter för flera näringsgrenar har i övmedföra väsentlig produktionsminskning och rigt uttalats, att därest produktionsmängden varit oförändrad i förhållande till åren före förlust. produktionskostnaden Ej heller torde lagen haft någon betydelse lagens ikraftträdande, för förändringar i avlöningsmetoderna. Ackords- skulle som en direkt följd av lagen uppvisat och tonlön torde användas i ungefär samma en generell ökning av rörliga och fasta utgifter med i genomsnitt 15 å 20 %. omfattning nu som före lagens tillkomst. Vid 8-timmarslagens genomförande uttalades Däremot synes lagen för vissa industrier ha medfört väsentliga kostnader för nya bo- från regeringshåll den förhoppningen, att arbetsgivaren skulle öka avlöningen i sådan grad, städer för det ökade antalet arbetare. Beträffande frågan i vad mån arbetstids- att arbetarna icke finge minskad inkomst gebegränsningen anses ha inverkat fördyrande nom arbetstidsbegränsningen. Samtidigt hade på produktionskostnaderna är detta ett av de emellertid från auktoritativt håll uttalats den svåraste problemen att med tillräcklig nog- förmodan, att arbetarna skulle genom ökad arbetsintensitet driva upp arbetsprodukten därgrannhet besvara. Enstämmigt anses från alla tillfrågade in- hän, att endast en viss del av den förkortade dustrier, att produktionskostnaderna väsentligt arbetstiden behövde kompenseras genom löne1 enlighet härmed samlade sig fördyrats. Att angiva någon exakt siffra över förhöjning. denna fördyring är så mycket svårare, som arbetsgivarna vid lagens genomförande i alldet på grund av de senaste årens omfattande mänhet kring den uppfattningen, att full komkonjunkturväxlingar knappast är möjligt att pensation borde beredas arbetarna vid tidlön jämföra förhållandena under de olika åren — då arbetsförtjänsten utgår oberoende av så väl under tiden närmast före lagen som arbetsintensiteten -*- men att däremot vid efter densamma. Härigenom försvåras en ob- ackordslön kompensationen borde vara mindre, jektiv analys, huru stor del av fördyringen, i det minskningen skulle motvägas genom ökad som förorsakats av arbetstidslagen, och huru arbetsintensitet. I två av våra största industor del, som föranletts av andra omstän- strier, verkstadsindustrien och järnindustrien, digheter. Den knappa tid, som stått de uppstod på grund av meningsskiljaktighet i olika förbunden till förfogande för besvarandet denna punkt — arbetarna fordrade full kompenav frågorna, har även omöjliggjort en mera sation för den förkortade arbetstiden — i början omfattande undersökning i frågan. Från vissa av år 1920 mycket omfattande och svårlösta förbund har dock utredning i frågan verk- arbetskonflikter — de största arbetsnedläggelser, ställts. Så visar en av Sveriges pappersbruks- som ägt rum i vårt land sedan 1909. Konförbund gjord undersökning, att ökningen av flikten slutade med seger i huvudsak för arbetskostnaden pr ton tidningspapper vid ett större givarsynpunkten: arbetarna tillerkändes full pappersbruk år 1920 varit för så väl de rörliga kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant som fasta kostnaderna 8*4 % som direkt följd ackordsarbete, där det är omöjligt för arbetarna av S-timmarslagen. En annan av förbundet att vinna större arbetsresultat pr tidsenhet (t. gjord undersökning rörande de ökade kostna- ex. vid automatiska maskiner) men vid annat derna på grund av lagen pr ton högförädlat ackosdsarbete halv kompensation. Emellertid finpapper vid ett mindre pappersbruk år 1920 utgå lönerna i båda dessa industrier efter mivisar, att denna ökning belöpte sig till 11'04 % nimilönesystem och på den grund är det den av samtliga kostnader. En av pappersmasse- enskilda arbetsgivaren obetaget att utan orgaförbundet verkställd utredning angående pro- nisationens samtycke individuellt höja lönerna. duktionskostnadsökningen på grund av 8- Omedelbart efter den stora arbetskonfliktens timmarslagen uppvisar en för hela industrien slut uppstod en stark efterfrågan å och kon22—222653.

*40 kurrens om arbetare i de ifrågavarande indu- detsamma endast till en mindre del organiserat strierna, och därmed följde å en mängd arbets- inom svenska arbetsgivareföreningen, och \i platser en kraftig förskjutning uppåt av de kunna därför icke fälla något omdöme om förindividuella lönerna. Det är troligt, att arbe- hållandena inom hantverket i stort sett. Från tarna på denna väg i realiteten mestadels för- den del av hantverket, som tillhör vår förening, skaffade sig den omstridda kompensationen för rapporteras emellertid, att någon ökad arbetsarbetstidsinskränkningen. Även inom övriga intensitet efter arbetstidslagens genomförande industrier fann man sig under de lysande kon- icke förmärkts. junkturer, som rådde till 1920 års sista kvartal, Från det håll, där man vid 1919 års uri regel nödsakad medgiva löneförhöjningar, som tima riksdag genomdrev lagen om arbetstidens motsvarade eller överstego kompensation för begränsning, anfördes såsom huvudsakligt skäl arbetstidens förkortning. för den nya lagstiftningen, att den skulle medI fråga om arbetstidsbegränsningens inverkan föra mycket goda sociala verkningar, förbättra å arbetsintensiteten har man att skilja mellan arbetarnas hemliv och husliga förhållanden, maskinarbete och manuellt arbete. I fråga om medföra för dem ett bättre hygieniskt levnadsmaskinarbete åter har man att skilja mellan sätt, öka deras intresse för allmänna angeläsådana maskiner, som äro helautomatiska, d. v. s. genheter, för allmänbildning och yrkesutbildvid vilka maskinen uträttar sitt arbete utan ning o. s. v. Då nu frågan om den år 1910 hjälp av mänsklig arbetskraft, och halv-auto- genomförda provisoriska lagstiftningens utbymatiska maskiner, vilka fordra åtminstone nå- tande mot en definitiv lagstiftning är å bane, gon hjälp av manuell kraft. Vid de förra är är det uppenbart, att för dem, som icke äro varje ökning av produkten genom åtgörande principiella motståndare mot 8-timmarslagen, av arbetarna utesluten. Vid de senare åter det avgörande momentet måste bliva, huruvida är det möjligt, att arbetarna kunna genom nämnda gynnsamma sociala verkningar under större iver och påpasslighet öka maskinernas den provisoriska lagens giltighetstid gjort sig takt, men faktiskt har detta visat sig vid för- märkbara. Nu är visserligen denna fråga i kortning av arbetstiden icke ske — den arbets- flera delar t. ex. rörande arbetarnas hemliv takt, som blivit den vanliga vid en maskin, svår att exakt besvara, men beträffande flera bibehålles, i bästa fall med någon ökning en andra punkter t. ex. om arbetarnas ökade inkortare tid omedelbart efter förändringen i ar- tressen för allmänna angelägenheter, för studier betstiden. Detta är erfarenheten från vårt land, o. dyl. kan man bilda sig en generell uppfattoch den torde stämma med vad man i mot- ning, och i detta avseende torde med fullt svarande fall funnit i andra länder, åtminstone fog kunna påstås, att någon större förändring för normala fall. Då i den svenska fabriks- mot tiden före 1920 icke inträtt. Från många industrien den långt övervägande delen av ar- håll har klagats över att arbetarna använda betet utföres med maskin, följer av det nu sin ökade fritid till osunda nöjen, dryckeslag, sagda, att någon ökad arbetsintensitet av be- kortspel o. dyl. Vi vilja icke fästa oss för skaffenhet att spela någon nämnvärd roll med mycket vid dessa klagomål, enär de kunna avseende å arbetsprodukten icke är att konsta- bero på särskilda fall, och därför icke böra tera inom den egentliga industrien. Annor- generaliseras, men vi tro, att envar, som känner lunda kan naturligtvis förhållandena te sig inom förhållandena i vårt land, skall giva oss rätt den del av produktionen, där handkraften är däri, att någon nämnvärd höjning av arbetareden egentliga motorn, d. v. s. i huvudsak hant- klassens sociala och sedliga nivå icke inträtt verket. De med säkerhet konstaterade fall av efter arbetstidens legala begränsning. ökad arbetsintensitet i förening med förkortI Eder remiss-skrivelse uppställes till sist ning av arbetstiden, vilka åberopas från ut- den frågan, huruvida den år 1921 företagna landet, hänföra sig också i regel till hantver- revisionen av arbetstidslagen medfört några ket. Vad det svenska hantverket angår, är förändringar med avseende å lagens verkningar.

41* Vi anse oss kunna konstatera, att denna revi- hade före världskrigets utbrott under decension i vissa avseenden medfört gynnsamma nier stått på arbetarpartiets program i så gott verkningar. Ökningen i det förut mycket snävt som alla civiliserade länder, utan att det synts tilltagna måttet av tillåtet övertidsarbete har i bliva fört närmare sitt genomförande. Det flera fall varit till gagn, och detta gagn skulle var först förhållandena under världskriget, som helt säkert hava varit mycket större, ifall icke gåvo en bestämd impuls till dess realiserande. den rådande depressionen inom näringslivet De organiserade arbetarna vunno en sådan gjort behovet av övertidsarbete vida mindre maktställning, att de i flera länder lyckades än det normala. Den större friheten att för- genomföra en lagstiftning i ämnet eller symdela veckans arbetstid å veckans skilda dagar patiuttalanden för densamma, och i fredsförhar också i flera fall varit till fördel. Möj- draget i Versailles godkändes principiellt 8ligheten för arbetsgivare och arbetare att med timmarsdagen såsom norm för arbetstiden i arbetsrådets tillstånd överenskomma om annan industrien. På konferensen i Washington godarbetstid än den normala har i en del fall togs så gott som enhälligt en konvention avkommit till användning, och över huvud taget seende att inom hela den civiliserade världen har den större frihet, som medgives arbets- genomföra denna arbetstidsbegränsning. Men rådet att bevilja dispenser från lagen, visat snart kom omslaget. I den mån man i de sig gagnelig för näringslivet. På samma gång särskilda länderna genom avtal, administrativa har man ansett sig kunna konstatera, att arbets- förordningar eller lagar genomförde 8-timmarsrådets praxis efter lagens revision blivit libe- lagen kom man genom erfarenheten snart till ralare. Men på samma gång som man fast- insikt om de utomordentliga vådor denna slår dessa gynnsamma verkningar av revisionen, arbetstidsbegränsning medför, då näringslivet måste man bestämt fasthålla, att desamma skall resa sig ur det djupa förfall, vari det endast avse vissa detaljer i lagen och att i råkat genom världskriget och dess följder. Av stort sett lagens karaktär är oförändrad och dess de mer än 40 länder, som voro representerade tyngd över näringslivet icke avsevärt minskad. vid konferensen i Washington, är det endast Av vad nu blivit anfört, lärer framgå, att vi ett par stycken, som ratificerat den där ananse den lagfästa arbetstidens införande hava tagna konventionen. Man har funnit, att 8varit en stor olycka för hela vårt land. Den timmarslagen är ett stort anlagt men misshar pålagt industrien tunga bördor, under vil- lyckat socialt experiment. I de största induka den nu sviktar. Den har insnört närings- striländerna har man vägrat att inlåta sig på livet i en tvångströja, i vilken detsamma sak- detta experiment, och man borde kunna hopnar den frihet att utveckla sig, som är ett pas, att vi även här i landet för framtiden nödvändigt villkor för dess trivsel. Till det skola bliva förskonade från detsamma. Svenska arbetsgivareföreningen. svåra, nära förtvivlade ekonomiska läge, vari Hjalmar von Sydow. vårt land nu befinner sig, har den varit en Stockholm den 15 juli 1922. bidragande orsak. De gynnsamma sociala verkningar, som man väntat sig av densamma, hava 11. Sveriges liantverksorganisation. (Sifficke kunnat konstateras. Under sådana förhålrorna hänvisa till form. 1: a.) landen borde man kunna hoppas, att de som 1. Arbetstidslagen torde, efter vad styrelgenomfört denna lagstiftning i vårt land, nu skulle varsebliva sitt misstag och avstå från sen erfarit, i allmänhet genomförts någorlunda dess förnyande. För övrigt torde det förtjäna fullständigt. Rörande modifikationer har det anmärkas, att i åtskilliga främmande länder, icke varit styrelsen möjligt att vinna tillbördär man förut synts böjd för 8-timmarslagens lig kännedom för att därpå grunda något särgenomförande, man nu börjar ställa sig tve- skilt meddelande. 2. Svaret torde böra bli: a) 1 timme per kande eller helt avvisande. Kravet på en bestämd maximiarbetstid av 8 timmar om dagen dag, b) 2 timmar per dag.

*42 3. Självfallet lärer arbetarantalet ha måst butionen och kommunikationerna. Handelsutökas, där innevarande beställningars rättidiga kammaren har därför tillskrivit några större utförande sådant föranlett. firmor i Stockholm och anhållit om redogö4—7. Styrelsen kan icke lämna detaljerade relse för deras erfarenheter särskilt med hänsvar på här framställda frågor. syn till lagens återverkan i här antydda hän8. Härvidlag är det svårt för styrelsen att seende. avgiva distinkta svar, men det förefaller, som Sedan svar från 12 firmor numera inkomom man med allt skäl kan påstå, att lagen mit, får handelskammaren översända dessa åstadkommit en avlöningsökning av cirka 20 %. och tillika för egen del anföra följande: 9. Därest någon inverkan på arbetsintensiBåde av de inlämnade svaren och av det som teten och arbetseffektiviteten blivit en följd i övrigt kommit till handelskammarens känneav lagen, så torde detta snarare vara en minsk- dom, har handelskammaren fått den bestämda ning än en ökning. Så lärer nämligen den uppfattningen, att arbetstidslagen haft en menallmänna åsikten inom hantverket vara. lig återverkan särskilt på handeln och de icke 10. I allmänhet torde man ha konstate- direkt produktiva näringarna. Då vid indurat, att striell verksamhet vederlag i viss mån kunnat a) något ökat intresse, jämnare arbete etc. skaffas genom inskränkning i måltidsraster m.m. icke resulterat av lagen. och genom en starkare koncentration av det b) Kompensation i avlöning för den min- inom fabriken förlagda arbetet, har detta därskade arbetstiden har åsamkat hantverksid- emot icke varit möjligt vid varudistribueringen, karna avsevärda kostnadsökningar, på samma som kräver anpassning efter rent tillfälliga förgång arbetarna på fritiden i ganska stor ut- hållanden och som genom sin verksamhet utåt sträckning systematiserat sig på eget yrkes- i hög grad är beroende av rörelsen inom andra arbete i direkt konkurrens med mästarna. näringsgrenar. För vinnande av samma arbetsc) Härutinnan vissa gynnsamma resultat resultat har handeln därför nödgats öka sin konstaterade. arbetsstyrka, vilket i sin ordning återverkat på d) Samma svar som under c). distributionskostnaderna och varuprisen. e) Samma svar som under c), dock lärer det För handeln, som har att på snabbaste och i allmänhet vara klent beställt med ökat in- billigaste sätt, tillgodose konsumtionens krav, tresse för en utvidgad yrkesutbildning. är det därför ett bestämt önskemål att större 11. Styrelsen kan icke lämna detaljerade frihet vinnes i fråga om arbetstidens reglering. svar på här framställda frågor. Av särskild vikt är, att kommunikationsverkens Stockholm den 8 juni 1922. expeditionstider kunna ordnas på ett sådant Sveriges hantverksorganisation. sätt, att de icke alltför mycket kringskära hanC. J. F. Ljunggren. delns möjlighet att efter omständigheterna anGunnar Willén. passa sina varuleveranser. Stockholm den 8 juni 1922. 12. Stockholms handelskammare. För Stockholms handelskammare; Till socialstyrelsen. K. A. Wallenberg. Genom cirkulärskrivelse av april 1922 har II. Rosman. socialstyrelsen berett Stockholms handelskam13. Skånes liaudclskammarc. mare tillfälle att besvara vissa frågor angående verkningarna av den s. k. 8-timmarslagen. Till socialstyrelsen. Då handelskammaren icke ansett sig böra till Genom cirkulärskrivelse sistlidna april månad besvarande upptaga de detaljfrågor, som beröra har socialstyrelsen anmodat Skånes bandelsde särskilda firmornas verksamhet, har han- kammare att i tillämpliga delar besvara vissa delskammaren inskränkt sig till en undersök- i skrivelsen angivna frågor rörande verkning rörande lagens verkningar på varudistri- ningarna av den år 1920 genomförda lag-

43* stiftningen rörande arbetstidens begränsning. tidsbegränsningen, har en oundviklig följd bliI anledning härav har handelskammaren in- vit, att lagen blivit en medverkande orsak till hämtat yttrande i ärendet från ett stort antal den nuvarande allmänt förekommande produkfirmor inom industri, handel och hantverk i tionsminskningen. Med all sannolikhet torde kammarens distrikt och hava dessa svar sam- också kunna antagas, att arbetstidsbegränsmanfattats i bifogade P. M., vilken handels- ningen i och för sig framdeles liksom hitintills kommer att medföra ett synnerligen obekammaren härmed har äran överlämna. 1 Redan i samband med den av Kungl. Maj:t tydligt inflytande på arbetarnas prestationsförår 1920 anbefallda revisionen av arbetstids- måga och att sålunda en produktionsminskning lagen, har handelskammaren emellertid på av denna anledning även framdeles måste aneget initiativ verkställt en liknande utredning, ses som ofrånkomlig. Såvitt den hittillsvarande erfarenheten givit och tillåter sig kammaren härvid bifoga det häfte av kammarens ^meddelanden», vari en vid handen har arbetstidsbegränsningen vidare på grund härav gjord underdånig framställning på nästan alla arbetsområden medfört en förfinnes intagen. 1 Denna sistnämnda undersök- dyring av produktionskostnaderna. Detta .rening är grundad på ett material, som insam- sultat har i första hand förorsakats av den lats i januari 1921 och förskriver sig sålunda allmänna stegring av arbetslönerna, som inträtt från en tidpunkt, då arbetstillgången visser- i samband med arbetstidslagens genomförande, ligen var i avtagande men dock på intet sätt och som, relativt sett, alltjämt blivit bestånedgått i den omfattning, som f. n. är fallet. ende. Men därjämte är detta resultat även en På grund av de olika ekonomiska förutsätt- följd av den jämförelsevis större andel, som ningar, varunder dessa undersökningar tillkom- de fasta omkostnaderna på grund av produkmit, torde det därför äga intresse att samman- tionsminskningen numera utgöra av de totala ställa de iakttagelser, som vid dessa båda tid- framställningskostnaderna. I viss mån torde punkter blivit gjorda angående arbetstidslagens jämväl denna verkan av arbetstidsförkortningen under en kortare eller längre övergångsperiod verkningar. Efter dessa båda undersökningar att döma framdeles komma att göra sig gällande. Det synes den mest allmängiltiga konsekvensen av torde sålunda kunna förutses, att även med arbetstidslagens genomförande hava blivit, att den nedpressning av de fasta omkostnaderna, produktionen i sin helhet minskats i ungefär- som den nu rådande depressionen medfört, ligen samma omfattning, som arbetstiden för- dessa kostnader framdeles alltjämt komma att kortats. För arbetarnas vidkommande har ar- mer än tidigare belasta produktionskostnaderna, betstidens förkortning varken nu eller tidigare och detta särskilt på den grund att en ökad visat sig medföra större arbetsvillighet eller kapitalinvestering under alla förhållanden måarbetsförmåga, och en höjning av arbetsinten- ste företagas, innan den genom arbetstidsarbetseffektiviteten siteten har sålunda som regel icke kunnat kon- begränsningen minskade stateras. Från företagsledningarnas sida har kan övervinnas. Att den av arbetstidsbegränsett upprätthållande av produktionskvantiteten ningen förorsakade höjningen av arbetarnas i enskilda fall visserligen kunnat ske genom löner även framdeles kan bli bestående, är anställande av ny arbetskraft eller genom in- däremot otänkbart, enär arbetarna även för sin förande av nya tekniska eller organisatoriska del måste drabbas av den minskning i det allanordningar men i stort sett har ej heller på männa välståndet, som nedgången i den totala detta sätt den av arbetstidslagen framkallade produktionen ofelbart måste åstadkomma. För produktionsminskningen kunnat förebyggas. Då den händelse icke den relativa ökningen av de några andra utvägar icke funnits att kompen- fasta omkostnaderna genom en dylik lönesera denna verkan av den lagstadgade arbets- reduktion till fullo kan neutraliseras, kommer arbetstidsbegränsningen därför med all sanno1 likhet att även framgent medföra en allmän Återgives ej här.

*44 fördyring av produktionskostnaderna. Beträffande de verkningar, som arbetstidslagen och sättet för dess handhavande i övrigt medfört, tillåter sig handelskammaren hänvisa till sin tidigare framställning i detta ärende, och får handelskammaren samtidigt förklara sig fortfarande vidhålla de synpunkter och förslag till revision av arbetstidslagen, som däri finnas framförda. Malmö den 21 juni 1922. Skånes handelskammare.

eller att varupriserna stegrats. Det motsatta har däremot inträffat: varor ha producerats i större myckenhet än som kunnat omsättas och prisnivån har väsentligen gått tillbaka. Vidare anfördes av lagens motståndare, att Sverige säkerligen komme att bliva tämligen ensamt om en dylik lagstiftning och att industrien som en följd därav skulle i konkurrenshänseende komma i ett ofördelaktigt läge gentemot utlandet. Ej heller denna farhåga har blivit besannad. 48 timmars arbetsvecka är nu ostridigt »ett internationellt faktum». Carl Friclc. Vad beträffar 8-timmarsdagens sociala verkEilif Sylwan. ningar torde så kort tid efter lagens ikraftträ14. Landsorganisationen i Sverige. Lands- dande det icke gärna vara möjligt att giva en fullt belysande framställning av, huruvida de sekretariatet. sociala vinster tillkommit, som man räknade Till socialstyrelsen. med skulle bliva en följd av arbetstidens beFör fullgörande av Kungl. Maj:ts uppdrag gränsning. För konstaterande av sociala föratt verkställa allsidig utredning rörande verk- ändringar av karaktär, som här är fråga om, ningarna av gällande lagstiftning om arbets- kräves av helt naturliga skäl ett längre uttidens begränsning, har socialstyrelsen hem- vecklingsskede än ett par år. Den rådande ställt om besvarande av vissa frågor och får arbetslösheten och andra av kriget föranledda landssekretariatet i anledning därav anföra destruktiva samhällsföreteelser torde även förföljande. svåra och förrycka objektiviteten av en dylik Beträffande de frågor, som i bilagda fråge- undersökning. Det torde dock utan gensägelse formulär (l:a) äro avsedda att besvaras av kunna sägas, att 8-timmarsdagens genomförande arbetarorganisationer, bliva dessa, med undan- i väsentlig mån bidragit till att hos arbetarna tag av 2 a), mera direkt besvarade av veder- befästa tron på möjligheten av att genom fortbörande fackförbund. Se bil. a). 1 gående sociala förbättringar så småningom på Beträffande de ekonomiska verkningarna av det fredliga framåtskridandets väg komma till arbetstidslagen torde, för ett rätt bedömande, en förbättrad social ställning. Och redan detta mera normala förhållanden på näringslivets måste ur samhällets synpunkt sett tillmätas en område än de nuvarande vara erforderliga och icke ringa betydelse. Men framtiden får helt kräves givetvis ingående speciella studier. säkert inregistrera, att den sociala nydaning, Emellertid anser landssekretariatet sig böra er- som förutsattes bliva en följd av arbetstidens inra därom, att, då arbetstidslagen av riksdagen reglering, icke uteblivit. antogs, uttalades allmänt av lagens motstånDå nu provisorietiden för arbetstidslagen dare, att det, med hänsyn till den då rådande utgår den 31 december 1923 och frågan om varubristen, var den mest olämpliga tid, som lagens definitiva antagande därmed kommit i gärna kunde tänkas för en dylik lags anta- förgrunden, vill landssekretariatet framhålla begande. Brist på varor och högre priser skulle tydelsen av, icke minst för vårt lands näringsbliva en oundviklig följd av arbetstidens be- liv, att denna viktiga samhällsangelägenhet gränsning, förmenade man. Lagen har nu va- slutgiltigt blir ordnad på ett sätt, som tryggar rit gällande sedan den 1 januari 1920, resp. den viktigaste förutsättningen för en samhälls1 juli samma år, men inte torde man kunna ordning, där kroppsarbetarna kunna bliva delpåstå, att det under denna tid rått varubrist aktiga av den andliga och materiella kulturens 1 Återgives ej här. välsignelser, få tillfälle att ägna nödig tid åt

45* porter från olika delar av landet och vilka representera snart sagt alla näringsgrenar, har arbetstidens förkortning haft i huvudsak goda verkningar, vad det gäller arbetarnas fysiska och andliga fostran och utveckling. Man kan nog i så fall peka på platser, där den kortare arbetstiden icke haft enbart gott inflytande, men dessa fall äro för enstaka och sporadiskt förekommande, för att man ur dem skall kunna 15. Sveriges arbetares centralorganisation. draga några allmänna slutsatser. Det kan för en ytlig betraktare synas, som Till socialstyrelsen. Då under den tid, som förflutit sedan lagen om arbetstidens förkortning vid vissa industriom arbetstidens begränsning — 8-timmarslagen platser verkat mera till skada än gagn, men — trädde i kraft, ett även för den kapitalis- helt säkert är det dock fråga om arbetare, som tiska produktionsordningen onormalt tillstånd på grund av social efterblivenhet ännu icke inom det ekonomiska livet varit rådande, är fullt förstått frågan om den kortare arbetsdet i stort sett omöjligt att annat än i all- tidens sociala betydelse, ej heller vaknat till männa ordalag tala om arbetstidsbegränsnin- intresse för några andliga eller sociala intresgens ekonomiska och sociala verkningar. Att sen över huvud. Att peka på huru dessa arexakt bedöma lagstiftningsåtgärdens för- och betare begagnat sin längre frihet från arbetet nackdelar — såsom en del företagarkorpora- och därav draga generella slutsatser, är dettioner givit sken av att göra — är av många samma som att förklara alla Sveriges arbetare orsaker en ren omöjlighet. Dels ha så säregna vara sociala analfabeter, vilket vore mycket och exceptionella förhållanden rått inom snart överdrivet och missvisande. Där ett verkligt känt behov av kortare sagt alla produktionsgrenar, att dessas inflytande svårligen låter sig av någon beräknas, arbetsdag funnits och därmed också en meddels har den av krigsåren orsakade omskak- veten strävan därefter tagit sig uttryck, har ningen av människornas psyke kommit också den kortare arbetsdagen enbart varit till gagn. arbetarna att på annat sätt än under normala Arbetarna ha genom 8-timmarsdagen — såsom tider reagera mot de sociala förhållandena. otaliga exempel visa — icke bara fått tid utan Detta och mycket annat, främst S. A. C.:s också ökat intresse för sociala och kulturella ställning som särorganisation med medlemmar spörsmål. Inom S. A. C. har studieverksaminkilade i arbetargrupper med från deras egen heten i hög grad tilltagit under de senaste vitt skild livs- och samhällsåskådning, gör att två åren, vilket om icke enbart dock säkervi icke kunna tala om arbetstidslagens verkningar ligen till stor del kan räknas som en följd av utom i allmänna ordalag och utifrån vissa av den kortare arbetstiden. Det kan vidare konpraktiska förhållanden verifierade ståndpunkter. stateras, att arbetstidens begränsning i hög Alltifrån S. A. C.:s bildande i juni 1910 har grad bidragit till att skapa bättre hem- och organisationen propagerat och verkat för en familjeförhållanden; ett förhållande, som måste inskränkning av arbetstiden, och 1918 var S. räknas som en både social och kulturell vinst. A. C. i direkt och öppen kamp för att genom- Den långa arbetstiden har kanske lika mycket föra 8-timmarsdagen inom byggnadsindustrien som fattigdomen bidragit till att skapa vanoch anläggningsindustrien, varav således fram- trevnad i arbetarhemmen och till att söndra går, att S. A. C , redan innan lagen om ar- familjen och göra dess olika medlemmar främbetstidens begränsning tillkommit, var princi- mande för varandra. Den kortare arbetsdagen piell anhängare av en arbetstidens begränsning har här åstadkommit en ändring, vars verkningar säkerligen bli av stor samhällelig betyav den art lagen innebär. Så långt vi kunna döma av brev och rap- delse för framtiden.

familjen, bildande studier och allmänna angelägenheter. Lagens upphävande skulle utan tvivel komma att medföra uppslitande strider, som för näringslivet och samhället i sin helhet kunde medföra de mest svåra verkningar. Stockholm den 15 juni 1922. För landssekretariatet: Arvid Thorberg.

*46 8-timmarsdagen har också bidragit till att Sveriges arbetare anse den kortare arbetsdagen skänka arbetarna en känsla av frihet, som var av så stor vikt, att de, hellre än att förlora dem förmenad under den längre arbetstiden. den, gå till en avgörande strid för dess bibeDe ha nu möjligheter, att efter arbetstiden hållande. utföra arbeten åt sig själva, vilka dels höja Stockholm den 11 aug. 1922. trevnaden i deras hem, dels skänka glädjen För Sveriges arbetares centralorganisations och illusionen av oberoende. Lagen om 8 arbetsutskott: timmars arbetsdag har enligt vår erfarenhet i Bud. Holme. stor utsträckning bidragit till att mildra deSekreterare. pressionens verkningar bland arbetarna samt IG. Sveriges allmänna verkniästareförbuml. till att minska antalet totalt arbetslösa. Om inskränkningen av arbetstiden icke funnits, Till socialstyrelsen. skulle helt säkert en stor del industriföretag På sin tid mottogo vi socialstyrelsens anutnyttja en del arbetare betydligt längre tid hållan, att förbundet genom besvarande av per dag och vecka och därmed hade större frågeformulär (l:a) n:r 524 skulle meddela de antal utestängts från arbetsplatsen. Under nor- erfarenheter, som kunnat inhämtas rörande mala förhållanden inom produktionen skulle verkningarna av den s. k. 8-timmarslagen. Då arbetstidsinskränkningen helt säkert reducerat förbundsstyrelsen icke ansåg sig kunna enbart den arbetslösa armén så, att praktiskt taget med stöd av egna erfarenheter avgiva ett sånågon arbetslöshet icke behövt förekomma. dant yttrande, utsändes till samtliga förbunI detta sammanhang vilja vi påpeka, att dets 121 lokalavdelningar ett exemplar av soarbetsrådets ganska omfattande beviljande av cialstyrelsens frågeformulär. Samtidigt begärlicenser näppeligen kan anses befogat i alla des, att antingen avdelningarna skulle kallas de fall det tillämpats, enär detta bidragit till till extra sammanträde för att bereda samtliga både att göra lagstiftningsingripandet illuso- till förbundet anslutna arbetsledare tillfälle riskt och till att förhindra idén om den kor- framlägga sina erfarenheter, eller också att tare arbetsdagen att ingå och befästas i det avdelningsstyrelserna med sig skulle adjungera allmänna medvetandet. sådana arbetsledare, som kunde förmodas ha Ehuru vi veta, att 8-timmarslagen blott varit mera omfattande erfarenheter av lagens verkstatsmakternas konfirmerande av den reform, ningar. Från flertalet lokalavdelningar har som arbetarna själva tillkämpat sig, anse vi frågeformuläret nu returnerats, och då tiden dock att den provisoriska arbetstidslagen, vil- för yttrandets avgivande redan är överskriden, ken utlöper den 31 dec. 1923, prolongeras har centralstyrelsen ansett sig, utan att aveller definitivt antages, men gives tillämpning vakta de återstående, böra tillställa socialockså för de grupper, som nu äro undantagna. styrelsen ett sammandrag av avdelningarnas Skall någon förändring ske, böra de nu- yttranden. På grund av det vanskliga och varande ekonomiska förhållandena motivera nära nog omöjliga i att ge en någorlunda ytterligare inskränkning av arbetstiden till tillförlitlig översikt över lagens verkningar så exempelvis 40 eller 42 timmars arbetsvecka, snart efter densammas ikraftträdande, helst men med rätt för arbetsrådet eller annan som efter denna tidpunkt nära nog abnorma myndighet att bevilja licens upp till 48 tim- förhållanden inom näringslivet varit rådande, mars arbetsvecka. önskar förbundsstyrelsen för egen del icke avSkulle ett slopande av lagen komma till giva något yttrande. stånd, bleve följden därav endast landsomfatNorrköping den 2 juni 1922. tande, bittra strider, ty även om en liten del För Sveriges allm. verkmästareförbunds av de svenska arbetarna står oförstående för verkställande utskott: den kortare arbetsdagens sociala betydelse, så S. G. Hedin. är det ett bevisat faktum, att huvudparten av E. Ernst Ahlberg.

47* Yttrande. (Siffrorna hänvisa till form. 1: a.) Lagens genomförande. Punkt 1. Den första frågan i frågeformuläret har av lokalavdelningarna genomgående besvarats jakande. Dispens har i första hand erhållits för vissa specialarbetare, såsom maskinister, kokarmästare, portvakter, elektriker samt hytt- och koksverksarbetare. I ett fall har dispens medgivits men icke utnyttjats på grund av att maskinella anordningar gjort densamma överflödig. Dispens har i regel medgivits för bibehållande av redan före lagens ikraftträdande genomförd 3-skiftsindelning å 8 timmar. Arbetstidens förkortning. Punkt 2. Ett sammanförande av lokalavdelningarnas uppgifter ger vid handen, att arbetstiden i genomsnitt förkortats med 7 1 / 2 timmar per vecka. Förkortningen är givetvis synnerligen varierande för olika industrier och yrkesgrenar. Ökning eller minskning av arbetarantalet? Punkt 3. Av lokalavdelningarnas uppgifter kan svårligen någon riktig uppfattning erhållas om, hur lagen i detta avseende verkat, 24 uppgiftslämnare meddela, att arbetarantalet icke ökats, under det 22 uppgiva att ökning skett, Med säkerhet kan endast fastslås, att lagens genomförande föranlett anställande av flera maskinister samt ökad personal för vakthållning. Vid övergång till flera skift har också ökning av arbetsstyrkan i regel skett med upp till en tredjedel. De abnorma förhållandena på arbetsmarknaden, föranledda av högkonjunktur Och efterföljande depression, göra att ett riktigt besvarande av frågan om lagens verkningar på arbetarantalet näppeligen är möjligt, Skiftindelning. Punkt 4 a. Vid de företag, där tidigare 2-skiftsindelning tillämpats, synes i allmänhet en övergång till 3-skiftsindelning ha ägt rum. Endast en avdelning rapporterar, att lagen föranlett övergång från 1 skift till 2. Ändring i tiden för arbetets början och slut. Punkt 4 b. Det synes som om lagen genomgående föranlett en framflyttning av tidpunkten för arbetets början. I de flesta fall har arbetstidens början framflyttats 1/2 timme. Ar30—222653.

betet slutar efter lagens tillkomat' 1 / 2 & l 1 / 2 timme tidigare än förut, i de flesta fall 1 timme tidigare. Flera eller färre raster? Punkt 4 c. Nära hälften av de rapporterande avdelningarna meddela, att ingen ändring vad beträffar raster företagits. I 15 fall, där förut 2 raster funnos, har en av dessa slopats. I frukostrastens längd har i några fall minskning skett, varierande mellan 15 och 30 minuter. I ett fall uppgives, att 2 raster bibehållas för kvinnliga arbetare och minderåriga, men att den övriga personalen endast har en rast mot tidigare två. Där tidigare skift om 10 timmar med 2 raster förekommit, har nu, sedan skiftet bestämts till 8 timmar, i de flesta fall den ena rasten slopats. Indragning av småraster. Punkt 4 d. Frågan har besvarats av 28 lokalavdelningar, varav 17 meddela, att indragning skett. Noggrannare tillämpning av arbetstiden? Punkt 4 e. Det vill synas som om genomgående den fastställda arbetstiden följes bättre efter lagens tillkomst än tidigare. Flera uppgifter ge emellertid vid handen, att detta främst är beroende på den väsentligt skärpta kontroll, som införts. Där endast en rast förekommer, ha arbetarna visat benägenhet att under arbetstiden förtära medhavd mat, Åtgärder för arbetskraftens utnyttjande. Punkt 4 f. Frågan i punkt 4 f har besvarats av 29 avdelningar. Av dessa meddela 19, att några förändringar i antydd riktning icke företagits, 7 att sådana förändringar i en eller annan form ägt rum. 3 avdelningar meddela, att arbetsledningen blivit »i någon mån» effektivare än tidigare. Förändringar i avlöningsmetoderna. Punkt 5. Av avdelningarnas yttranden framgår, att avlöningsmetoderna i regel icke förändrats. Några undantag finnas dock. Sålunda har i några fall Övergång till ackordsarbete förekommit, där så kunnat ske, samt i ett fall övergång från tim- till veckoavlöning. Slutligen har i ett fall icke-ackordsarbetare gjorts delaktiga i vinsten genom tantieme. De tekniska hjälpmedlens utveckling. Punkt 6. Det stora flertalet av lokalavdelningarna ha

*48 besvarat derma fråga nekande, och det torde teten ökats med i ett fall ända upp till 25 %. f. ö. vara svårt att avgöra, huruvida ev. för- 6 avdelningar anse erfarenheterna ge vid hanbättringar av de tekniska hjälpmedlen äro för- den, att arbetsintensiteten »i viss mån» ökats. anledda av arbetstidslagen. Inom vissa delar Vid 3 företag uppgives lagen ha föranlett, av textilindustrien tyckes emellertid presta- sämre arbetsprestation än tidigare. I ett fall tionsförmågan hos redan befintliga tekniska har arbetseffektiviteten blivit större endast behjälpmedel ha kunnat pressas upp med c:a träffande de kvinnliga arbetarna. En avdel10 °/o. Detta har också varit förhållandet vid ning meddelar, att vid lagens ikraftträdande några i rapporterna nämnda sågverk. Slut- prestationsförmågan hos arbetarna väsentligt ligen meddelar en avdelning, att lagen föran- nedgick, men att den nu uppnår samma lett ansträngningar att få till stånd bättre och effektivitet som tidigare. Slutligen meddelar effektivare hjälpmedel. 9 lokalavdelningar be- en avdelning, att arbetsintensiteten kvantitativt svara frågan jakande utan att ange, på vilket sett ökats, men att detta skett på bekostnad sätt förbättring skett. av arbetsutförandet. Utvidgningar och nybyggnader. Punkt 7 Ökad eller minskad arbetsamhet? Punkt a och b. Av de 21 avdelningar, som besvarat 10 a. 28 avdelningar meddela, att 8-timmarsdenna fråga, har endast en uppgivit, att ut- lagens genomförande medfört förbättringar i vidgning av fabrikslokalerna ägt rum. Däremot större eller mindre grad. 13 avdelningar ha har ett flitigare bostadsbygge kunnat konsta- icke kunnat konstatera några förändringar, teras, då nämligen av 25 rapporterande av- och i ett fall uppgives arbetsamheten ha blivit delningar 9 meddela, att arbetarbostäder upp- mindre. Samtliga som besvarat frågan framförts. . Det torde emellertid vara tvivelaktigt, hålla likväl, att skolkning och »firande» avsehuruvida en ev. ökad bostadsbyggnadsverk- värt minskats. samhet på något sätt kan sättas i samband Lagens inverkan på arbetsinkomsten. Punkt med 8-timmarslagen. 10 b. 25 avdelningar meddela, att arbetarna Lagens inverkan på produktionskostnaderna. i större eller mindre utsträckning erhållit komPunkt 8. Endast 5 avdelningar ha besvarat pensation för den minskade arbetstiden, samt frågan, huruvida ökning ägt rum i de fasta 5 avdelningar, att sådan kompensation icke kostnaderna. Av dessa besvara 2 frågan ja- lämnats. Det övervägande flertalet lokalavdelkande. Beträffande ökningen i de rörliga kost- ningar meddela, att arbetarna visat större benaderna rapportera samtliga, som besvarat frå- nägenhet än tidigare för extra arbete under gan, att genom ökade avlöningskostnader pro- fritiden. Särskilt gäller detta beträffande såduktionskostnaderna stegrats, varierande från dana yrken, för vars utövande icke kräves några 5 till 20 %. I ett fall ha produktionskostna- eller i varje fall lätt åtkomliga verktyg och derna ökats för arbete, som utföres av dag- maskiner, såsom murare, snickare, målare, avlönade arbetare, men icke för arbete, som skräddare och skomakare m. fl. Inom några utföres efter ackord. Slutligen meddelas, att av dessa yrken förekommer, att arbetarna åtaga vid ett företag stegring av produktionskostna- sig så mycket extra arbete, att verklig konderna endast förekommit beträffande arbeten, kurrens med arbetsgivarna uppstår och att arför vilkas utförande användas maskiner, vars betarnas arbetsintensitet på grund av fritidens kapacitet förut varit fullt utnyttjad. utnyttjande nedsättes. Lagens verkningar på arbetsi?itensiteten. Lagens inverkan å privatförhållandena. Punkt Punkt 9. Av de uppgifter, lokalavdelningarna 10 c. Av lokalavdelningarnas svar synes framlämnat, är det synnerligen svårt att skapa sig gå, att arbetarna på grund av den större ledigen riktig uppfattning om lagens inverkan på heten i högre grad än tidigare ägnat tid och detta område. I ungefär hälften av svaren intresse åt särskilt koloniträdgårdsskötsel. meddelas, att ingen ändring förekommit, 15 Lagens inverkan på arbetarnas levnadssätt. avdelningar meddela däremot, att arbetsintensi- Punkt 10 d. I riktning mot bättre hygieniska

49* förhållanden har lagen verkat i så måtto, att ökningar måst företagas, därest icke depresnattarbete väsentligt inskränkts. I övrigt är sionen kommit emellan. 4. a) Vid martinverken samt en del hyttor, frågan av den beskaffenhet, att den icke kunvalsverk och lancashireverk har arbetet övernat av avdelningarna besvaras. Fritidens användning. Punkt 10 e. Den gått från två- till treskift. Vid någon verkrelativt korta tid, lagen varit i kraft, gör, att stad torde även tidvis arbete i två skiftlag något säkert omdöme ännu icke torde kunna hava nödvändiggjorts. b) Ja. erhållas angående fritidens användning. De c) Ja, i vissa fall. svar lokalavdelningarna lämnat äro också and) Ja, i vissa fall. märkningsvärt skiljaktiga. Det synes dock, e) En viss förbättring i detta avseende torde som ett ökat intresse skulle ha uppstått för idrott och möjligen också för studier. Flera hava kunnat genomföras av arbetsgivarna. f) Givetvis hava försök i detta syfte på flerlokalavdelningar framhålla emellertid i motsats härtill, att något ökat intresse för studier icke talet platser vidtagits, i den mån möjlighet förefunnits, vilket bevisas därav, att anordnade härtill förelegat. Taylorsystem torde ej i större utbildningskurser på grund av för litet antal utsträckning förekomma. 5. Möjligen i vissa fall ökad användning elever måst inställas. Några lokalavdelningar påtala också det uteliv, dagdriveri och de osunda av premiesystem. G. Detta torde knappast kunna hava ägt nöjen, de ansett sig kunna konstatera såsom rum i större utsträckning, än vad som skulle en verkan av den förlängda fritiden. Verkningar av revisionen. Punkt 11. I skett under normal utveckling. 7. För de nya skiftlag, som måst insättas, allmänhet synas ännu verkningarna av revisionen av arbetstidslagen icke ha kunnat kon- och för övriga arbetare, som på grund av lastateras. Några lokalavdelningar framhålla gens tillämpning måst nyintagas, hava icke emellertid, att revisionen gjort lagen lämp- oväsentliga bostadsbyggen måst företagas. 8. Den ökning i arbetslönerna, som kan anligare i så måtto, att större möjligheter erhållits att till bestämd tid få brådskande och ses betingad av 8-timmarslagens genomförande, torde hava utgjort omkring 33 % (se bilaga). nödtvungna arbeten utförda. 9. I allmänhet förspörjes klagomål, att den 17. Jiirnbruksförbundet. (Siffrorna hänvisa från arbetarhåll före lagens tillkomst utlovade till form. 1: a.) 1. Ja. Undantag hava dock meddelats, så ökningen i arbetsintensitet uteblivit. 10. a) ökat intresse torde icke kunna påatt 5G-timmarsvecka tillåtits vid hyttor, martinverk och en del ugnar. Vid martinverken har visas. Skolkning och firande torde möjligen den längre arbetstiden på grund av motstånd numera beivras strängare än förut. b) Se under 8. från arbetarnas sida hittills icke kunnat genomBenägenheten att åtaga sig övertidsarbete föras. 2. Vid hyttor, där arbetstiden redan förut synes ej hava ökats. c) De rådande onormala förhållandena inom i regel var 5 G timmar, har i enstaka fall en sänkning ägt rum från 84 till 56 timmar. Vid näringslivet torde icke lämna tillräcklig grund martinverken i regel från 72 till 48 (5G, se för bedömande av dithörande spörsmål. d) Se under c). ovan) timmar. Vid valsverken i regel från e) En allmän klagan förspörjes, att arbetar64 a /2 till 48 timmar. Vid lancashireverken i regel från 641//2 till 48 timmar. För de s. k. ungdomen icke väl använder sin fritid. Sedan daggående arbetarna från 57 till 48 timmar. länge finnas vid ett flertal arbetsplatser an3. Vid martinverken och en del valsverk ordnade bibliotek, samlingshus och idrottshar arbetsstyrkan måst utökas genom tillsät- platser, till vilkas anordnande arbetsgivaren tande av ett nytt skiftlag, d. v. s. med om- tagit initiativet eller vilka han ekonomiskt kring 50 %. Även i övrigt skulle väsentliga stött, ökat intresse för med dessa institu-

*50 tioner förbundna möjligheter har nog i allmänh e t ej m ä r k t s . 1 1 . J a , i viss m å n genom ökad möjlighet till övertidsarbete. D e meddelade lindringarna äro dock av jämförelsevis ringa betydelse, då

det gäller bedöma de svårigheter, som genom arbetstidslagen u p p s t å t t för p r o d u k t i o n e n . Stockholm den 8 j u n i 1 9 2 2 . Järnbruksförbundet. Karl Wistrand.

Bilaga. Jämförelse

mellan

arbetsförtjänsterna halvåret

under 1920

är 1914

vid några

och under

(11 st.)

de första G veckorna

Medelförtjänst per arbetstimme

Från »/*—"/« 1920 inkl. dyrtidstillägg

Ar 1914

Tim- I Antal I Medel arbets- förtjänst lön, tim. peripr vecka öre vecka kr.

av andra

järnverk.

I * av 1914 års förAntal I MedelTimtjänst lön, arbets- förtjänst pr vecka, tim. per öre kr. vecka

Ar 1914

Ar 1920 inkl. I ":!, av dyrt.- | 1914 tillägg i års förtjänst Öre

Masugnar

38'3

84-0

32-17

88-14

274-0

157-4

411-0

Martinverk

45'8

72-0

86-2C

261-6

179-7

392-3

Götvalsverk

48"4

64-5

31-22

94-42

302-4

196-7

406-4

Stång- och mediumverk

46" 7

64-5

30-12

97-34

202-8

434-2

. [ 45 - l

29-09

87-88

302-0

183-1

4060 Tråd- och finvalsverk

N a t u r a f ö r m å n e r n a antagas utgå efter s a m m a g r u n d e r per a r b e t s t i m m e u n d e r båda tidsperioderna. I själva verket var deras värde 1920 avsevärt mycket större än 1 9 1 4 . A r b e t s t i d e n vid m a s u g n a r n a har efter 1 9 1 4 m e n före 8-timmarsdagens i n t r ä d e på de flesta håll reglerats till 56 t i m m a r . Då, som av tablån framgår, arbetsförtjänsten per vecka höjts med i genomsnitt omk r i n g 300 %, m e n per t i m m e med i genoms n i t t omkring 4 0 0 %, kan den ökning i arbetslönen, som betingats av skillnaden mellan 3 0 0 och 400 %, anses framkallad av 8-timmarslagen, d. v. s. den nya arbetstiden har medfört en förhöjning i lönerna med omkring 3 3 %. 18. Sveriges verkstadsförening-. Till socialstyrelsen. Sedan socialstyrelsen, med översändande av blankett enligt form. l:a, anhållit om vissa upplysningar med avseende å verkningarna av

lagstiftningen om arbetstidens begränsning, få vi h ä r m e d äran avgiva följande y t t r a n d e . Till en början få vi, i anledning av det å b l a n k e t t e n inledningsvis gjorda påpekandet, att uppgifterna böra avse i »görligaste m å n normala arbetsförhållanden», framhålla, att förhållandena u n d e r hela d e n tid, som förflutit, sedan lagen t r ä t t i kraft, knappast k u n n a anses hava varit normala. Till följd av arbetstidens hastiga förkortning över hela den svenska i n d u s t r i e n från och med den 1 j a n . (resp. 1 juli) 1920 uppkom här i l a n d e t en konstlad brist på arbetare, vilket bl. a. ledde till en mycket kraftig höjning av arbetslönerna. U n d e r de två första m å n a d e r n a av år 1 9 2 0 rådde o m f a t t a n d e konflikter. Den närmaste tiden efter lagens ikraftträdande var sålunda onormal. Mot slutet av år 1920 började d e n industriella depressionen, vars förödande verkningar ä n n u fortfara, då förhållandena givetvis äro att anse såsom ä n n u m e r a onormala. Antalet vid verkstäderna utförda »timverk» (då

51* nun tagit hänsyn till så väl minskningen av som med den utländska industrien, vilken arbetarantalet som inskränkningen av arbets- nödgar industriledarne att med oavlåtlig uppticen) har sedan september 1920 gått ner med märksamhet följa sina företag för att ständigt GO %• På grund av dessa onormala förhåll- söka genom förbättrade anordningar m. m. anden torde allt siffermaterial, som sty- vinna bästa möjliga arbetseffekt. Med avseende å de speciella frågorna få relsen kan få fram genom bearbetande av form. 2:a, vilket direkt utgått till en del av vi framhålla (siffrorna hänvisa till form l:a): 1. Arbetstidslagen har inom den mekaniska våra medlemmar, få anses vara fullkomligt värdelöst för bedömande av verkningarna av verkstadsindustrien på det hela taget genomarbetstidsförkortningen. Vad särskilt utbetalda förts fullständigt. Endast med avseende å lönebelopp beträffar, bör också hänsyn tagas vissa mindre arbetargrupper hava vid verkstäderna till de förändringar penningvärdet undergått dispenser förekommit, exempelvis vakter, kuskar och chaufförer, maskinister och smörjare, elekunder åren 1910, 1920 och 1921. Med avseende å arbetsgivarnas svar å de triska montörer, städare, reparatörer, resemontill dem framställda frågorna (form. 2:a) är törer m. fl. 2. Den avtalsenliga arbetstiden inom dan att märka, att i de flesta fall, då viss ändring uppgives hava vidtagits (exempelvis noggran- mekaniska verkstadsindustrien var 57 timmar nare tillämpning av arbetstiden, införande av per vecka intill dess ett den 11 januari 1919 ackordsystem etc), det i allmänhet samtidigt träffat riksavtal trädde i tillämpning. Emelpåpekats, att förändringen icke är att tillskriva lertid uttogo icke alla verkstäder denna arenlbart arbetstidsförkortningen. Även där detta betstid fullt ut. Vid en del tillämpades koricke angivits, torde emellertid förhållandena tare arbetstid, medan vid andra arbetstiden hawa varit enahanda. Den omständigheten, visserligen nominellt var 57 timmar, men den att en åtgärd är vidtagen efter arbetstidens effektivt uttagna arbetstiden var lägre, i det for.'kortning, är intet bevis för att densamma att vissa raster (exempelvis frukostrast) ingingo förorsakats därav. För den enskilda industri- i den nominella arbetstiden. Till följd härav ledaren, som kanske icke alltid reflekterar så uppgick den f a k t i s k a ordinarie arbetstiden vid nogga på saken, kan det emelleitid ibland se de mekanska verkstäderna före förkortningen 2 ut så, ooh kan det därför hända, att han be- år 1919 till i genomsnitt omkring 55 V timmar. I och med det avtal, som antogs den 11 svairar frågan, som om åtgärden vidtagits på grumd av arbetstidsförkortningen. Det för- jan. 1919 och som vid de flesta verkstäder hål Uer sig i själva verket så, att verkstädernas tillämpades efter mitten av januari månad org-janisation icke är en gång för alla fastslagen nämnda år, fastställdes arbetstiden till 52 timså, att den endast på grund av utomordentliga mar. En del verkstäder förkortade arbetstiden hänndelser (såsom t. ex. en ny lags ikraftträdande) ytterligare, varför den faktiska ordinarie veckoblirr föremål för revision. Det pågår tvärtom arbetstiden omedelbart före lagens ikraftträen ständig utveckling. Det är ju möjligt, att dande uppgick till omkring 51 Va timmar i en sådan utveckling i något fall fått en särskild genomsnitt. För bedömande av verkningarna av arbetsimr.puls, att vissa åtgärder exempelvis i någon måiin påskyndats i och med arbetstidsförkort- tidslagen är det givetvts icke tillräckligt att ninagens inträde. Det vore emellertid oriktigt räkna med endast den förkortning av arbetsatt skriva vidtagna förbättringar på arbetstids- tiden, som ägde rum från och med den 1 förkkortningens konto. Det är i stället den jan. 1920. Förkortningen av arbetstiden vid förkkättrade »kapitalismen», den enskilda före- avtalsuppgörelsen 11 jan. 1919 stod nämligen tagsamheten, som bör tillskrivas äran av dessa i direkt samband med lagstiftningen. Under förbbättringar. Det är den konkurrens, som de förhandlingar, som föregingo avtalsuppgörelexisisterar under detta produktionssystem, kon- sen, framfördes från arbetarsidan med synnerlig kunrrensen mellan verkstäder inom landet lika- skärpa krav på arbetstidens förkortning. Arbetar-

*52 nas krav stimulerades av förvissningen om, att arbetstidslagen under påföljande år skulle genomdrivas i enlighet med den överenskommelse, som träffats mellan vissa politiska grupper inom den svenska riksdagen. Då 8-timmarslagen sålunda med säkerhet kunde förutses komma att träda i kraft från och med den 1 jan. 1920, gingo arbetsgivarna i det avtal, som träffades den 11 jan. 1919, med på en förkortning av arbetstiden — icke minst för att därmed i någon mån förmildra övergången till 8-timmarsdagen. I detta sammanhang bör nogsamt beaktas, att avtalet gav arbetsgivarna rätt att uttaga övertidsarbete i den utsträckning, som erfordrades. Av det ovan anförda framgår, att lagstiftningen om arbetstidens förkortning inom den mekaniska verkstadsindustrien föranlett en sänkning av den ordinarie arbetstiden från 55 x/2 timmar till 48 timmar. Därtill kommer, att rätten till övertidsarbete genom lagen blivit i hög grad inskränkt. 3. Då det efter arbetstidens förkortning icke varit möjligt att per tidsenhet och arbetare erhålla större arbetsmängd än tidigare, måste arbetstidsförkortningen — för den händelse åtgärder för neutraliserande av dess verkningar icke vidtoges — förorsakat minskning i resp. verkstads tillverkningsvärde, i samma mån som arbetstiden förkortats och till följd därav minskad eller utebliven vinst samt försämrad räntabilitet för företaget. Den ansvariga ledningen vid resp. företag måste givetvis sträva efter att i görligaste mån hålla produktionen uppe i vad den tidigare varit. En del verkstäder skulle hava kunnat bibehålla produktionen oförminskad enbart genom anordnande av skiftarbete och därav föranledd personalökning. Vid andra skulle därför hava erfordrats nyanskaffning av maskiner, utvidgning av anläggningar, uppförande av arbetarbostäder etc. Särskilt avsaknaden av bostäder, i vilka de nya arbetarna kunde inhysas, var ägnad att förhindra utökande av arbetarantalet. Uppförande av nya bostäder i erforderlig utsträckning skulle hava krävt avsevärd tid samt inneburit ytterst betungande utgifter för vederbörande industrier.

Ökning av arbetarantalet, där detta ifrågasatts, var emellertid i de flesta fall omöjlig redan på den grund att arbetare icke funnos att tillgå. Särskilt under den första hälften av år 1920 var bristen på arbetare, framför allt yrkeskunniga sådana, utomordentligt stor. 4. a) Vid de mekaniska verkstäderna förekom före arbetstidens förkortning endast undantagsvis skiftarbete i hel verkstad. Oftare kunde det däremot inträffa, att en enstaka maskin eller en mindre avdelning av verkstaden arbetade på skift. Under den nuvarande depressionen användes skiftarbete i ännu mindre utsträckning än i vanliga fall. (Se i övrigt svaret under punkt 3). b) Med avseende å förfarandet vid arbetstidens förkortning var det på arbetsgivarsidan ett önskemål att kunna taga bort lika mycket på morgonen som på e. m. Från arbetarsidan däremot påfordrades det, att förkortningen av arbetstiden skulle tagas av eftermiddagstimmarna. Arbetarna ville sålunda fortfarande börja lika tidigt på morgonen för att få sluta tidigare. Såsom skäl härför angavs att arbetarna behövde bli fria tidigare på eftermiddagen för att kunna disponera sin tid för bildningsändamål, kommunalt arbete etc. På arbetsgivarsidan misstänkte man, att mången gång den baktanken kunde förefinnas hos arbetarna att de, då de blevo tidigt lediga från sin plats i verkstaden, lättare kunde skaffa sig annat avlönat arbete under kvällen. Denna farhåga anser man också hava besannats i ett avsevärt antal fall. c) Redan vid den under 2 omförmäkla förkortning av arbetstiden, som ägde rum år 1919, inriktade sig arbetsgivarna på att i så stor utsträckning som möjligt borttaga tidigare förefintliga raster. Man hade nämligen konstaterat, att genom exempelvis en frukostrast bortginge icke blott den tid, som rasten varade, utan en god stund före och efter rasten. Genom att mäta den mängd kraft, som förbrukades vid verket, och på annat sätt, hade man tillförlitligt konstaterat minskning i arbetsintensiteten före raston likasom ock minskad arbetsintensitet vid arbetets återupptagande efter rasten.

53* På många håll lyckades arbetsgivarna redan stånd från arbetarna mött svårigheter att anunder januari månad 1919 genomföra »enrast- ordna en effektiv kontroll. (Se anm. under systemet», ehuru mången gång under mycket punkt 5.) f) Någon påtaglig förändring i detta avseenstarkt motstånd från arbetarna. De, som icke vid första förkortningen ge- de, såsom en följd av arbetstidsförkortningen, nomfört enrastsystemet, sökte i allmänhet göra torde icke kunna konstateras. (Se anm. undetta vid arbetstidslagens ikraftträdande. Det der punkt 5.) 5. I den mån verkstäderna, vid vilka ofta visade sig emellertid ofta nog svårt att få arbetarna med därpå — måhända just därför, nog verksamheten från början bedrivits rent hantverksmässigt, utvecklas och ett större anatt förslaget kom från arbetsgivaren! Vid den uppgörelse, som kom till stånd tal anställda finna sysselsättning, blir det nödefter den allmänna konflikten vid de meka- vändigt att kontrollen skarpes och att man niska verkstäderna och järnbruken, fick man — då arbetet icke längre utföres i ägarens emellertid genom avtal fastslaget att, då ar- åsyn — söker stimulera arbetsintensiteten gebetsgivaren det påfordrade, han ägde att till- nom att övergå till ackordssystem. Detta är lämpa »enrastsystemet». I praktiken torde någonting som ständigt sker och torde så jämdock åtskilliga arbetsgivare, ehurn de för sin väl hava ägt rum under de gångna åren, utan del varit övertygade om att »enrastsystemet» att man kan utläsa detta såsom ett resultat vore det bästa, i allt fall icke lyckats genomföra av arbetstidsförkortningen. 6. Såsom under punkt 5 framhållits äro detta — på grund av motstånd från arbetarna. Dessa begagnade sig nämligen av den genom verkstäderna stadda i fortgående utveckling. arbetstidsförkortningen uppkomna situationen, Ur ett eventuellt ja-svar å enquéten av viss då en utomordentlig brist på yrkesarbetare verkstad kan därför icke ovillkorligen utläsas, rådde, till att i en mängd fall pressa arbets- att förändringen är att tillskriva arbetstidens givare till medgivanden, som alls icke hade förkortning. 7. Såsom under punkt 3 framhållits, skulle stöd i avtal. Såsom påtryckningsmedel kommo till användning vissa »underjordiska» strids- i en mängd fall utvidgningar hava erfordrats metoder, såsom avfolkning med ty åtföljande för att förebygga minskning av arbetsprodukten till följd av arbetstidens förkortning. Särhemlig blockad etc. Emellertid torde man få räkna med, att de skilt betungande skulle uppförande av nya boflesta mekaniska verkstäder f. n. i praktiken städer hava varit för industrien. I ett flertal fall hunno emellertid vederbörande verkstäder genomfört »enrastsystemet». d) Där tidigare förefunnits raster, som in- icke sätta i gång med bygge, innan depressioräknats i arbetstiden, indrogos dessa redan år nen kom. Säkerligen skulle sådant hava erfordrats i större utsträckning, än vad som kan 1919. (Se övrigt svaret under punkt 2.) e) I den ovan omförmälda 5-mars-uppgörelsen framgå av svaren från verkstädernas sida. 8. Då, såsom under punkt 3 framhållits, 1920 blev det uttryckligen fastslaget, att arbetstiden skulle utnyttjas i avsikt att uppnå arbetstidsförkortningen icke medfört ökning av högsta möjliga produktivitet. »Där stämplings- arbetsmängden per tidsenhet och arbetare, måste kontroll är eller blir inrättad, får stämpling omkostnaderna hava ökats i motsvarande mån icke inkräkta på arbetstiden, men skall kon- som arbetstiden förkortats, d. v. s. från år trollen så anordnas och tillämpas, att onödig 1919 med omkring 15 %. Därtill kommer tidsspillan eller svårighet icke vållas för ar- den direkta ökningen av lönen per arbetsbetarna», hette det i bemälda uppgörelse. Med timme, som ägt rum efter arbetstidsförkortstöd av denna bestämmelse torde förbättrad ningen. Det är givetvis icke enbart produktionen kontroll i åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid en del verkstäder har det emellertid, trots vid den mekaniska verkstaden, som fördyrats. nyssnämnda bestämmelse, på grund av mot- Alla de materialier, som komma till använd-

*54 ning och vilka i sin ordning till allra största men detta maximum motsvarar ändock endasi delen bestå av arbetslöner, torde hava fördy- en ökning mot indextalet 259 med 8 V2rats i ungefär samma mån, som arbetstiden c) Någon förbättring i de förhållanden, som för de vid deras framställande sysselsatta ar- omförmäles under punkt c), synes lagen icke betarna förkortats. Vidare hava transportkost- hava medfört. naderna stigit till fullkomligt orimliga belopp, d) Då arbetarna icke ville vara med om ati icke minst till följd av arbetstidsförkort- förskjuta arbetstidens början till senare på daningen. gen, synes någon avsevärd förbättring med av9. Arbetstidsbegränsningen har icke med- seende å t. ex. tillfälle till morgonmåltid icke fört ökning av arbetsintensiteten annat än i hava vunnits. relativt få fall, vilka mer än uppvägas av de e) Någon förbättring i de avseenden, som fall, där man rent av konstaterat minskning. omförmälas under e), synes lagen icke hava 10 a). I vissa fall anser man sig hava medfört. kunnat konstatera ökat intresse, medan i andra 11. Den ökning av den ytterst snävt tillfall intresset minskats. Att märka är, att det tagna rätten till övertidsarbete, som skedde ökade intresset icke är att tillskriva arbets- genom 1921 års revision av lagen, torde få tidsförkortningen, utan fastmera det förhållan- anses innebära en liten förbättring. Emellerdet, att under depressionstid, då överskott tid är möjligheten till övertidsarbete fortfaranpå arbetare förefinns, risken är större än eljest de alldeles otillräcklig. för den enskilde arbetaren, som icke sköter Frågan om övertidsarbete är av synnerligen sig, att bliva entledigad, vilket helt naturligt stor betydelse. Uppenbart är, att industrien är ägnat verka i den riktningen, att arbetaren söker ordna så, att arbetstillgången är så jämn med större intresse ägnar sig åt sitt arbete. som möjligt året om. övertidsarbete blir dyb) I och med ikraftträdandet av arbetstids- rare än arbete under den ordinarie arbetstiden, lagen uppstodo konflikter vid verkstäderna, på varför man givetvis söker i görligaste mån den grund att arbetarna — som kunde stödja undvika att behöva tillgripa övertidsarbete. sig på ett uttalande till statsrådsprotokollet av Emellertid är det nödvändigt, att möjlighet till föredragande statsrådet — krävde full kom- övertidsarbete i avsevärd utsträckning förefinpensation för den förkortning av arbetstiden, nes. Då exempelvis ett skeppsvarv får in ett som följde av arbetstidslagen. Efter ett par fartyg för reparation, gäller det att utföra denna månaders konflikt träffades uppgörelse, som så snart som möjligt. Varje dag, som fartytillerkände timlönsarbetare full kompensation, get ligger vid varvet, drager stora kostnader. medan däremot ackordsarbetare i allmänhet Som förhållandena nu äro här i landet, har endast skulle hava halv kompensation (dock det hänt, att reparenter sökt sig till utländska full kompensation i sådana fall, Hå det vore varv, som kunnat utföra arbetet fortare — till uppenbart, att det för arbetaren var omöjligt följd av mera elastiska övertidsbestämmelser. att vinna större arbetsresultat per tidsenhet Det är emellertid icke blott skeppsvarv, som — exempelvis vid automatiska maskiner o. d.). på grund av 8-timmarsdagen fått en ojämn Sedan arbetet efter konflikten återupptagits, konkurrens med utlandet, utan är detta fallet lyckades arbetarna emellertid till följd av den med många andra mekaniska verkstäder. Dessa brist på arbetskraft, som då rådde, att till- hava nämligen icke kunnat bjuda de leveranstvinga sig högst väsentliga löneförhöjningar. tider, som beställarna önskat, och beställningar Så höjdes lönerna under ett år, 4 kv. 1919 hava i stället gått till utlandet. —4 kv. 1920, med 32 %, under det att inöverhuvud gäller att möjlighet måste finnas dextalet å levnadskostnaderna under samma till övertidsarbete i avsevärd utsträckning för tid ökades från 259 till 271 lika med 4 1 /* %. de flesta industrier. Om så är förhållandet, Under detta år nådde levnadskostnadsstegringen behöver anläggningen från början icke göras visserligen sin högsta punkt, indextalet 281, större än att den motsvarar det normala be-

55* hovet, medan »toppbelastningen» tages med an- erhållas, om han fått arbeta motsvarande tid vändande av övertid. Den nationalekonomiska längre på sin plats i verkstaden. Ju mer arbetstiden under depressionen blivit betydelsen härav torde ligga i öppen dag. Tack vare möjlighet till övertidsarbete kan inskränkt, desto mera angelägna hava arbetarna man vidare i rätt tid få fram ett arbete, som visat sig att kunna få arbeta det medgivna på grund av särskilda förhållanden icke kun- antalet arbetstimmar. Det lär till och med nat utföras enligt beräkning. Särskilt viktigt hava hänt, att äldre arbetare på tal om inneär det för industrier, som hava att taga hän- varande års 1-majdemonstration yttrat, att, syn till ^säsong», att kunna tillgripa övertids- medan man förr demonstrerade för förkortad arbetstid, det nu kunde vara anledning att dearbete. 12. Vad slutligen frågan under punkt 12 monstrera för en förlängd sådan. Läran- om 8 timmars arbetsdag är resultatet beträffar, skulle vi såsom vårt allmänna omdöme om 8-timmarslagen vilja framhålla, att av en teoretisk spekulation. Denna lära utunder den tid, som gått, sedan lagen trätt i formades ursprungligen vid skrivbordet, och kraft, de farhågor mot lagstiftningens ingri- synes förverkligandet av S-timmarslagen här i pande på detta område, åt vilka före lagens landet i främsta rummet hava framdrivits avtillkomst från arbetsgivarhåll givits uttryck, vissa politiskt intresserade kretsar. För den till alla delar bekräftats. Den utlovade ök- enskilde arbetaren torde lagen, åtminstone med ningen av arbetsintensiteten har sålunda ute- den form den här erhållit, i många fall hava blivit, såsom redan förutsagts i den reserva- kommit som en överraskning. Väl 1orde artion, som avgavs av tre av arbetstidslagskom- betarna icke hava haft någonting emot att den mitténs ledamöter, herrar Wijkander, Ekman ordinarie arbetstiden nedsattes till 48 timmar, och Wahren. Då arbetstiden blev genom lag men har det från arbetarhåll uttalats förvåförkortad, synes hos arbetarna mången gång ning över att arbetarna icke, ehuru de själva den uppfattningen hava gjort sig gällande, att ville, fingo arbeta övertid i den utsträckning det icke fanns någon anledning att på den de funno sig kunna utan olägenhet utföra förkortade arbetstiden producera mera per tim- sådant arbete. Enligt vår mening är denna lagstiftning allme än tidigare, enär detta förmenades vara att onödigt gynna arbetsgivarna. På vissa håll deles förfelad. Man hade bort låta utveckuppgivas också tendenser hava förefunnits inom lingen fortgå. Som bekant har arbetstiden fackföreningarna att söka avskaffa allt vad under de senaste årtiondena i väsentlig mån övertidsarbete hette. Emellertid synes de förkortats utan att något lagstiftningsingripansvenska arbetarnas goda förstånd så småning- de erfordrades. Såvitt för oss är känt, finns det bland leom hava reagerat emot fackföreningsförkunnelserna. Oavsett vad som i dessa förkunnel- darna för de till oss anslutna mekaniska verkser framhölls, insåg den intelligente arbetaren, städerna icke mer än en, som sympatiserar att ju flera arbetstimmar han arbetade, ju med ifrågavarande lagstiftning. Detta undanstörre blev den dagspenning han intjänade. tag gäller emellertid en verkstad av alldeles Trots klubbeslut här och var att icke arbeta speciellt slag, en liten verkstad, vilken icke övertid voro arbetarna i det stora hela nog så torde vara direkt beroende av produktionsreintresserade av att få tillfälle till övertidsar- sultatet såsom sådant utan sysslar med utarbete. Vidare synas många arbetare hava skaf- betande av uppfinningar, experimentarbete o. d. fat sig extra arbete på kvällarna. Bland de Det är uppenbart, att ledningen för en sådan äldre arbetarna funnos många, som, i brist på verkstad kan anlägga en annan syn på spörsannat extra arbete, sysslade med arbete i kolo- målet om 8-timmarsdagen än de verkstäder, niland o. d. eller med produktivt arbete inom som leva på produktion. Själva lagens ikraftträdande medförde inom vederbörande arbetares fack, men utbytet därav blev givetvis icke detsamma, som kunnat den mekaniska verkstadsindustrien en konflikt, ol—222653.

*56 varigenom förlorades c:a 2,200,000 dagsverken. Då sedan arbetet kom i gång, skedde det under höjda löner, vilka ytterligare under årets lopp ökades. Under året, särskilt dess förra hälft, rådde en utomordentlig brist på arbetare. Arbetstillgången under nämnda tid var synnerligen god, men industrien kunde icke utnyttja densamma. Mängder av beställningar gingo till utlandet. Om den mekaniska verkstadsindustrien år 1920 hade fått arbeta i lugn och ro, utan lagens mcllankomst, hade goda förtjänster kunnat tagas, varigenom verkstäderna säkerligen stått bättre rustade under den följande depressionen, så att nödläget icke blivit så svårt, som det för många har blivit. Var bestämda övertygelse är, att det icke vore lyckligt förnya 8-timmarslagen, sedan den tid, för vilken lagen är antagen, utlöper. Stockholm den 15 juni 1922. Sveriges verkstadsförening. G. A. Styrman. 19. Svenska mctallindiistriarbctareiorbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1: a.) 1. Ja, med undantag av en del av arbetsrådet fattade beslut om undantag för hyttarbetare och med dem jämställda m. fl. 2. Verkstäderna omkring 3 timmar per vecka. Järnbruken mellan 9 och 32 timmar per vecka. 3. Icke inom verkstadsindustrien. Inom järnbruksindustrien har man också i stort sett fortsatt arbetet med samma arbetarantal som förut. 4. Nej. a) Inga nämnvärda ändringar. b) Endast de, som arbetstidsförkortningen nödvändiggjort. c) I allmänhet hava rasterna inom verkstadsindustrien borttagits. Inom järnbruksindustrien har också en betydande rastinskränkning ägt rum. e) Arbetstiden var före lagen så noggrant tillämpad, att någon skärpning icke behövts. f) Inga verkliga åtgärder hava vidtagits. 5. Nej. G. Produktionen per huvud och timme har något ökats, men i hur stor utsträckning är omöjligt att angiva.

7. Ingen ändring av det gamla. 8. Arbetstidsbegränsningen har efter arbetarnas beräkningar i stort sett icke verkat fördyrande. 9. Ja, något, se punkt 6. 10. a) Inom järnbruks- och verkstadsindustrierna har tidigare rått en sådan ordning och disciplin, att någon skolkning eller firande icke varit att tala om. b) Kompensation har erhållits för timarbetc inom verkstadsindustrien. Delvis också inom järnbruksindustrien. Ackorden hava endast delvis kompenserats. c) Helt naturligt, men att angiva uppsving i koloniarbete och hemliv i siffror är omöjligt. d) Se c). e) Vi hänvisa till arbetarnas bildningsförbunds statistik. 11. Ja, arbetsrådets möjligheter att delvis upphäva lagen ha ju blivit större. 12. 48-timmars arbetsvecka är ur alla synpunkter nödvändig. Utöver de frågor, som vi i frågeformuläret besvarat, vilja vi framhålla, att i fråga om metallindustrien så hade vi i början av är 1920 de stora konflikterna, efter vilka en rent av abnorm verksamhet upptogs för att redan under oktober månad samma år giva vika för de första känningarna av den ännu pågående krisen. Från och med år 1921 har ju sedan allt gått i arbetslöshetens tecken. För att riktigt kunna bedöma 48-timmarsveckans värde och nytta för så väl arbetarna som landet och industrien, så bör en utredning härom förläggas till de tider, då på nytt något så närnormala förhållanden bliva rådande. Stockholm den 14 juni 1922. Sv. metallindustriarbctareförbundet. Johan Olov Johansson. 20. Såsrverlisförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. 1: a.) 1. Ja! — Dispenser för vakter samt arbetare, vilkas arbete är av sådan beskaffenhet, att det icke kan förläggas till bestämda tider t. ex. reparatörer, timmeremottagare m. fl. hava förekommit vid de flesta till förbunden anslutna arbetsföretagen. I de fall, då under år

57* 1920 gjorts framställningar om undantag från lagens tillämpning vid flottningsföreningarnas skiljeställen, har arbetsrådet lämnat medgivande. Liknande framställningar gjordes i stor omfattning 1921 mon behövde på grund av lagens ändring ej föranleda beslut av arbetsrådet. 2. a) Den nominella arbetstiden var före lagens tillämpning i genomsnitt 57 timmar per vecka och nedsattes med c:a 15'8 % till 48 timmar. 1)) Den faktiska (effektiva) arbetstiden var före lagens tillämpning i genomsnitt 51 timmar och nedsättningen sålunda c:a 5"8 %. 3. Av bekanta skäl kan något omdöme i berörda hänseende på grund av förhållandena icke lämnas annat än efter antaganden. År 1920 blev kvantiteten tillverkade varor knappast det normala, och exporten företedde avgjord minskning. Lagerbehållningarna till år 1921 blevo ock osedvanligt stora. Under 1921 måste, på grund av omöjligheten att avsätta trävaror i normal utsträckning, arbetet i hög grad inskränkas. Detta har medfört en avsevärd minskning i arbetarantalet under den normala senare delen av 1920 och för hela 1921. Medelantalet arbetare för helt år hos sägverksförbundets medlemmar ökade dock för motsvarande företag från c:a 23,000 år 1919 till c:a 25,000 år 1920, för att år 1921 nedgå till c:a 1S,000. Ökningen år 1920 torde till huvudsaklig del vara att tillskriva verkningarna av lagen, och det måste på goda grunder antagas, att, om driften 1921 varit normal, en avsevärd utökning av arbetarantalet måst äga rum, minst till det antal som var anställt 1920. 4. a) Under 1920 förekom sågning med dubbla skift i rätt avsevärd utsträckning under våren och sommaren för att ändras till sågning med enkelskift på hösten samma år. På grund av under punkt 3 anförda omständigheter har under 1921 ingen övergång från arbete i ett skift till arbete i två skift förekommit. Treskift kan ej lämpligen anordnas inom sågverksindustrien. b) Tiden för arbetets början har i allmänhet framflyttats V2 timme och tiden för dess slut tillbakaflyttats 1 timme.

c) Antalet avtalsenliga raster är två, så väl före som efter V1 1920. d) Tidigare tillåtna, ej avtalsenliga raster hava borttagits. e) Enligt fr. o. m. Va 1920 gällande avtal skall varje arbetare befinna sig på sin arbetsplats så väl vid arbetsskiftets början som efter varje rast för att omedelbart börja på de bestämda tiderna och får ej heller avsluta sitt arbete före bestämd tidpunkt. Den s. k. postningen, d. v. s. ombyte av sågblad, som tidigare delvis fått utföras under ordinarie arbetstid, har enligt avtalen blivit helt förlagd till rasterna mot särskild ersättning. För att övervaka att arbetstiden i alla avseenden noggrant utnyttjas har arbetsledningens kontroll pä arbetarna i allmänhet måst skärpas. f) Se ovan. 5. Nej. I sågverksindustrien har alltid ackordssystem varit förhärskande. 6 och 7. Under hänvisning till vad som anförts under punkt 3 framhålles, att företagens ekonomi under åren 1920 och 1921 förbjudit några nämnvärda ny- eller ombyggnader. Krisen inom sågverksindustrien började under hösten 1920 och försäljningarna avtogo i omfattning redan under sommaren s. å. 8. En högst, avsevärd fördyring av sågverksindustriens produktionskostnader har inträtt under åren 1920 och 1921, kulminerande under 1920. Den har förorsakats av den allmänna prisförhöjningen samt av de lönehöjningar, som vidtogos för att kompensera arbetstidsförkortningen. En objektiv analys av, huru stor del av fördyringen, som förorsakats av arbetstidslagen, och huru stor del av andra omständigheter, försvåras synnerligen av de onormala driftsförhållandena ifrågavarande år. Den knappa tid, som stått till förfogande för besvarandet av de frågor, som innehållas i detta formulär, har även omöjliggjort en verkligt noggrann undersökning i denna viktiga fråga. 9. Någon förhöjande inverkan av den begränsade arbetstiden på arbetsintensitet eller arbetseffektivitet kan icke konstateras. Ar 1920 ökades, samtidigt med förkortningar av arbetstiden, 1919 års ackordslöner med 16 %.

*58 Det för år 1920 uppnådda genomsnittsresul2. b) Den faktiskt förkortade arbetstiden tatet av ackorden företedde en ökning av c:a är procentuellt mindre. Kan ej exakt upp10 % utöver det beräknade eller samma skill- givas. nad emellan beräknad förtjänst och uppnådd 3. Icke nämnvärt, emedan redan tidigare förtjänst, som den under punkt 2 påvisade förbättrade arbetsmaskiner och arbetsanordskillnaden emellan nominell och effektiv ar- ningar utförts och fortsättas. betstid före lagens tillämpning, ökningen i 4. a) Nej. Ingen nämnvärd återgång till arbetseffekt per nominell arbetstimme är så- tvåskiftsystem. lunda skenbar och beror uteslutande på att den b) Endast sådan ändring, som betingas av avtalade arbetstiden utnyttjas till fullo på grund arbetstidens förkortning. av de överenskommelser, som omförmälas unc) Samma raster. Frukost- och middagsrast. der punkt 4 e) här ovan, och ej på någon d) Har icke förekommit. förbättrad arbetsintensitet. e) Ja. 10. a) Någon ökad arbetsamhet har icke f) Förbättrade arbetsmaskiner, effektiv arkunnat påvisas. betsledning. Ej Taylorsystem. b) Arbetsinkomsten har ökats på grund av 5. Nej. Ackordslön tillämpas nu som förut under punkt 9 anförda förhållanden. Större för c:a 90 % av arbetarkåren. obenägenhet till övertidsarbete synes föreligga 6. Kan ej säkert besvaras men oss föreefter lagens genomförande. Vid upprepade till- faller att så skett. fällen har förekommit vägran att utföra avtals7. Ingen nämnvärd utökning av arbetarenligt övertidsarbete, och har som skäl anförts, styrkan. att genom övertidsarbete skulle verkningarna a) Anläggningar förbättras. av lagen förfelas. b) Bostadsbyggnader obetydliga. c) Någon förbättring i detta hänseende torde 8. Kompensation från 57 till 48 timmar icke kunna påvisas under den korta tid lagen krävde 18*/* % ökning teoretiskt. Ar 1920 verkat. höjdes ackordslön 16 %, timlön 20 %. d) Någon förändring i avseende å levnads9. Enligt vår uppfattning höjdes intensisättet har hittills ej konstaterats. teten c:a 10 % år 1920, då arbete utfördes e) Från arbetsledningen vid de olika före- d. v. s. produktionen vid sågar och utlastning tagen anföres, att särskilt de yngre arbetarna ungefär motsvarade ett normalt år före kriget. i stort sett använda sin fritid på mindre lämp10 a) Arbetet föregår jämnare inom sågligt sätt. verksindustrien. Vi vilja hoppas, att intresset 11. 1921 års revision av lagen torde i vissa ökar med arbetstidsförkortningen. fall varit till förmån; dock kunna ej några b) Genom ökad arbetsintensitet kompensefaktiska uppgifter i denna fråga lämnas på rades arbetstidens förkortning. Extra arbeten grund av den starka driftsinskränkningen un- förekomma säkerligen icke utan att avtalsenlig der 1921. nödvändighet föreligger. Sågverksförbundet. c) Bättre hemliv, varav följer intresse för Otto Hellström. uppfostran och bostadsförhållanden. d) Levnadssättet blir enligt vår mening vä21. Svenska såg-verksimlustriarbetarcför- sentligt förbättrat. Inuidet. (Siffrorna hänvisa till form. l:a.) e) Vad det gäller ynglingar och yngre arbe1. I huvudsak har arbetstidslagen fullstän- tare är det svårt avge bestämt omdöme. Tiden digt genomförts inom sågverksindustrien. Endast är delvis för kort för att kunna ha verkat så några mindre dispenser för timmerbommar före- att ett sakligt omdöme kan ges. Men vi själva komma. i arbetarkretsar ha stora förhoppningar, att ung2. a) Arbetstiden har förkortats från 57 domen raskare skall uppnå erfarenhet och uttimmar till 48 timmar per vecka. bildning för sin livsverksamhet.

59* skift om 9 timmar måste på flera ställen omläggas till treskiftsgång, medförande förutom ökning av arbetarantalet även en effektiv arbetstid av endast 45 timmar per vecka. För måltidsrast och stålskiftning måste nämligen renserierna stannas minst 1/2 timme per skift. b) ändring av tidpunkten för arbetets början och slut. 1) dagarbetare: Avtalsenligt före arbetstidslagens tillkomst var 54 tim. per vecka med 9 V2 tim. de 5 första dagarna i veckan. Arbetet började som regel kl. 8 f. m. Numera börjar 22. Pappersmasseförbundet. arbetet i regel kl. 7 f. m. och slutar kl. 5 A. Uppgifter till socialstyrelsen rörande e. m. med två raster om V2 oc 'h 1 timme. arbetstidslagens verkningar i enlighet med cir2) skiftarbetare: I de kontinuerligt drivna kulär i april 1922. (Siffrorna hänvisa till avdelningarna pågick arbetet tidigare 56 tim. form l:a.) per vecka. Nu 48 timmar med s. k. ersättSöndagsarbetet per arbetare 1. Arbetstidslagens genomförande. För kalk- ningsmanskap. brännare och kraftstationsmaskinister har ar- blir nästan lika som förut, och den lediga dabetsrådet i regel medgivit 56 timmar per vecka. gen inträffar oftast mitt i veckan. I pappsa19:de skiftet, d. v. s. 50 2 / 3 tim. per man och lar, silerier, massabingar m. m. samt träslipevecka, har medgivits under år 1920 och 1921 rier har det avtalsenliga 19:de skiftet försvunvid ett fåtal sulfit- och sulfatfabriker samt vid nit utom i några enstaka fall, där arbetsrådet vissa träsliperier. För år 1922 ha 11 sulfat- meddelat dispens. För renseriavdelningarna i fabriker erhållit tillstånd att använda 19:de två skift har övergång flerstädes skett från skiftet under tiden V 1 — 30 / 4 samt 1 /io— 31 /i2. dag- och nattskift till tvåskift i följd, exemEtt tiotal sliperier ha likaledes fått dispens pelvis kl. 6 f. m.—3 och 3—12 med 1 timmes rast. På bekostnad av måltidsrasten har rörande 19:de skiftet, gällande hela året. stundom arbetstiden blivit ännu mera samman2. Arbetstidens förkortning. trängd. a) Å nominella arbetstiden. c) Indragning av raster. Ja, i några fall 1) Inom helkontirmerliga driften 8 timmar 1 rast. per vecka. d) Indragning av förut i arbetstiden inräk2) Inom pappsalar, silerier m. m. och tränade raster. Nej, de s. k. kafferasterna sliperier 22/s tim. per vecka. 3) Inom alla vedrenserier G timmar per indrogos redan år 1919 i samband med den avtalsenliga arbetstidens förkortning. vecka. e) Noggrannare tillämpning av bestämmelsen b) I vedrenserier i treskift har icke 48 timom arbetstidens början m. m. Sedan lagens mar kunnat uttagas, se p. 4 a. 3. Arbetarantalets ökning. Undersökning tillkomst ha förhållandena i detta avseende icke förbättrats. härom visar en ökning av omkring 20 %. f) Förbättrat utnyttjande av arbetskraften 4. Förändringar på grund av arbetstidseller anläggningen. Systemet med tidkontroll lagen. a) övergång från ett skift till två skift eller har införts vid ytterligare några fabriker. Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetsfrån två till tre skift. På en del håll har skiftgång måst anordnas kraften eller anläggningen ha icke kunnat för reparationsarbetare, elektriker m. fl. till vidtagas, då lagen ställer sig hindrande härför. följd av den inskränkta arbetstiden. Den av- Så har exempelvis borttagandet av I9:de skiftet talsenliga arbetstiden i renserierna med två medfört, att vattnet måste gå förbi utan an-

11. De större skiljeställena, som ligga vid ulvarnas utlopp i samband med sågverksdistrikten, ha undantagits från lagen, men vi hävda nödvändigheten av 48 timmars arbetsvecka, som ock är överenskommen med arbetsgivarna. 12. Uppgifterna avse 1920 års verksamhet inom sågverksindustrien. Gävle den 1 juni 1922. Sv. sågverksindustriarbetareförbundet gm Ang. Svensson.

•60 vändning eller kraften betalas utan att kunna 10. Verkningarna på arbetarna. utnyttjas, medförande väsentlig produktionsa) arbetsamheten. minskning och förlust. Produktionsförmågan Förhållandena här oförändrade, övertidsarå dyrbara maskiner inskränkes även härigenom. bete, som f. n. betalas med 50, resp. 100 % 5. Ändring av avlöningsmetoderna. Tonlön förhöjning å vardagar och söndagar, åtaga sig eller liknande avlöningssystem har sedan länge arbetarna numera ytterst ovilligt, och det synes varit allmänt i bruk och tillämpas fortfarande. vara deras strävan att motarbeta det inom denna G. Större prestationsförmåga lios de tek- industri alldeles nödvändiga övertidsarbetet. niska hjälpmedlen. b) arbetsinkomster. Moderniserings- och ekonomiseringsarbeten Full kompensation beviljades vid lagens ikraftpågå ju vid alla fabriker och framtvingas för trädande för den förkortade arbetstiden. Till övrigt av konkurrensen. För att i någon mån följd av lågkonjunkturens inträdande hava lömotverka den på grund av arbetstidsförkort- nerna betydligt måst nedsättas, för år 1921 ningen uppkomna produktionsminskningen ha med omkring 15%' samt för år 1922 med ytstora kapital måst nedläggas i maskinella ny- terligare 40 v anordningar ex. högtryckspressar, kabelkranar, c) hemliv, husliga förhållanden m. m. nya barkmaskiner, transportanordningar m. m. Någon ändring i detta hänseende, åtminstone '7. Utvidgning av till det bättre, torde i stort sett ej lagen hava a) fabriksbyggnader åstadkommit. b) bostadslms d) levnadssättet ur hygienisk synpunkt. I allmänhet ha fabriksbyggnaderna ej utIngen förändring. vidgats. Däremot hava bostäder för det på e) fritidens användning. grund av arbetstidslagen ökade antalet arbetare De äldre arbetarna använda i viss utsträckmåst nyuppföras, vilket dragit högst betydande ning sin ökade fritid till sin och familjens kostnader, säkerligen uppgående till flera mil- fördel dock ej sällan till arbete hos annan joner kronor. arbetsgivare. Samma är dock ej förhållandet 8. P roduktionskostnadsfördy ring. med de yngre. Här användes fritiden till s. k. Ostridigt har lagen verkat högst betydligt nöjen, och det har icke förmärkts, att man lagt fördyrande på produktionskostnaderna. Denna an på att förkovra sig i bildning och kunskaper. ökning är dock rätt olika vid olika fabriker. 11. Revisionen av lagen år 1021. Så har vid några samma beräknats utgöra omJa, i viss mån, då den givit möjlighet till kring 10 %, vid andra avsevärt mera, och det ökat övertidsarbete, absolut ofrånkomligt för kan påstås, att detta fördyrande i stort sett denna industri. I övrigt inga förändringar. för denna industri kan beräknas för de rörliga 12. I övrigt. kostnaderna till omkring IG %. Ökningen av Redogörelse härför lämnas i särskild inlaga de fasta kostnaderna varierar högst betydligt samtidigt med denna utredning. och en medelsiffra kan ej här uppgivas eller Stockholm den 17 juni 1922. beräknas. Flera fabriker hava måst bygga en Pappersmasseförbundet. mängd bostäder och andra mindre. Lagen har Robert Palmgren. nödvändiggjort nyanskaffning av omkring 2,000 B. Yttrande i fråga om verkningarna av st. bostadslägenheter. 9. Arbetsintensiteten. Den från arbetar- lagen om arbetstidens begränsning. sidan utlovade ökningen häri har uteblivit och Till socialstyrelsen. snarare motsatsen är flerstädes konstaterad. Härigenom hava vi äran överlämna oss geSkulle f. n. en högre intensitet eller arbetslust nom Edert cirkulär av april 1922 avfordrade förmärkas, så är denna att tillskriva den rik- uppgifter i frågan om verkningarna av gällande liga tillgången på arbetskraft och står ej i di- lagstiftning om arbetstidens begränsning, och rekt samband med arbetstidens förkortning. hava vi tillåtit oss att, då utrymmet visat sig

61* Härefter torde vi få övergå till att i kor för knappt, lämna dessa uppgifter å särskild bilaga, anordnad efter och bilagd Edert fråge- het beröra några allmänna synpunkter: a) rörande dagarbetare. formulär. Den ofta självtagna extra fritid, som under Med stöd av formuläret mom. 12, där fråga framställes om något eljest är att anföra till den längre arbetstiden förekom, har efter lagens -belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller tillämpande icke märkbart minskats, och arbetssociala verkningar, tillåta vi oss att i ärendet intensiteten, som av lagens förespråkare påstods utöver det, som i uppgiften sålunda andragits skola bliva ökad, har, om icke direkt minskats, så dock icke tilltagit i nämnvärd mån, och en anföra följande. Vi anse oss då först böra redogöra för ar- allmän motvilja mot arbete kunde i början betstiden inom denna industri vid tiden för förmärkas, på senare tiden dock i avtagande den s. k. arbetstidslagens ikraftträdande samt på grund av den goda tillgången på arbetsfolk och konkurrensen om fasta anställningar. för tiden därefter. Motviljan mot att arbeta å övertid har på seAlla s. k. dagarbetare hade inom denna industri sedan Va 1919 en ord. arbetstid av 54 naste båda åren blivit starkare, och detta vållar timmar per vecka och man. Skiftarbetet, d. inom denna industri särskilt svåra olägenheter, v. s. arbetet i själva driften, fortgick i tre då det är alldeles ofrånkomligt att ordna en skift om 8 tim. med 7 skift och 56 timmar hel del viktiga arbeten med reparationer, omper vecka och man för de s. k. ständigelds- läggningar och dylika arbeten av många slag å avdelningarna (ångpannehus, syrehus och kokeri) tid utom den ordinarie tiden, särskilt då å sönsamt likaledes i tre skift om 8 timmar med och helgdagar, då driften är inställd. b) rörande shiftarbetare. G l/3 skift och 50 -/:1 timmar per vecka och Det är erfaret, att arbetstidens begränsning man för pappsalar, silcrier m. m. i cellulosaför de kont. drivna avdelningarna från 50 till fabrikerna samt för samtliga träsliperier. För tiden efter lagens ikraftträdande är nu 48 timmar icke uppskattats ens å arbetarord. arbetstiden för dagarbetare 48 timmar per sidan. På grund av ersättningsmanskapet vecka och man samt för arbete i alcift likale- måste en otillfredsställande skiftindelning tilldes 48 timmar per vecka och man med an- lämpas, och det har uppstått svårigheter att ordning för s. k. ständigeldsavdelningarna av erhålla yrkeskunnigt folk för dessa arbeten, s. k. hoppande skift, varigenom visserligen samtidigt, som anordningen härmed vållar samtdriften här blir kontinuerlig veckan runt, men liga skiftarbetare olägligheter i avseende pa det 19:e, 20:e och 21:a skiftet fullgöres av arbetstidens förläggning och verkar störande på reservmanskap, en anordning, som visat sig familjelivet, oregelbundna måltidstidcr m. m. medföra avsevärda olägenheter för båda par- Även hos skiftarbetarna har kunnat konstateterna och därtill ökad utgift för arbetsgivaren ras en minskning i ansvarskänslan och i stort och minskad årsinkomst för de ordinarie skift- sett ingen ökad lust för arbetet. Det genom arbetarna. För arbetarna i vedrenseri och ved- lagen uppkomna hindret att hava driften i 19 gård, sysselsättande omkring 20 % av hela ar- skift har särskilt för träsliperierna medfört betsstyrkan, blir vid treskiftsdrift, som är det en betydande minskning i produktionen, valmest brukliga, effektiva arbetstiden i driften lande betydande ekonomiska förluster och fara ej mer än 45 timmar per vecka och man, då för att driften på flera ställen måste nedmåltidsrast av en halv timme oundgängligen läggas. Vidare giva de gjorda undersökningarna vid behöves. I vissa fall och för vissa slag av arbetare handen, att arbetsprodukten per timme och har arbetsrådet medgivit en utsträckning av arbetare som regel icke ökats, och de undanordinarie arbetstiden på sätt angives i den här- tag, som härifrån konstaterats, äro att tillskriva en förbättrad ackordsbetalning. I flervid fogade uppgiften under n:o l. 1 talet fall har produktionen kunnat vidmakt1 Återgives ej liar

*62 hållas endast genom utökning av manskapet Även om denna stegrade efterfrågan och sameller genom anskaffandet av dyrbar maskinell tidigt ökade knapphet på arbetskraft icke för utrustning, nyanordning o. d. arbetarnas del, såsom en del av arbetstidsDen genom den nödvändiga utökningen av lagens förkämpar måhända hoppats, kunnat arbetarstammen uppkomna bostadsbristen har åstadkomma, att arbetarna under i övrigt lika vållat svåra olägenheter, och betydande utgif- förhållanden för den avkortade arbetstiden erter ha förorsakats arbetsgivarna för nybygg- hålla samma avlöning, som de före lagen uppnader, särskilt kännbara under de svåra eko- buro för den längre, så har den dock för nomiska förhållanden, som särskilt för denna företagaren medfört en direkt och mycket beindustri varit och ännu äro rådande. tydande ökning av avlöningskontot. Den såDen ökade fritiden har visserligen av äldre lunda uppkomna ökningen av arbetskostnaderna och sansade arbetare i stort sett utnyttjats för har tydligen måst äga rum på bekostnad av dem fördelaktigt, men de yngre hava huvud- en del av rörelsens vinstmarginal. I synnersakligen använt samma till s. k. nöjen, resor het för exportindustrierna är denna följd av och förströelser av olika slag, starkt angri- lagen till stort men. Så länge motsvarande pande deras kassa och framkallande ökade begränsning av arbetstiden icke införts i alla löneanspråk för att kunna tillgodose de ökade eller åtminstone flertalet av de länder, som behoven. inom dessa industrier uppträda såsom konUti detta yttrande hava vi ansett det vara kurrenter på världsmarknaden, måste nämligen på sin plats att peka på några huvudmoment, de pris accepteras, till vilka dessa länder med som genom lagens tillämpning för denna in- sin billigare arbetskraft kunna offerera sina dustri uppstått och samverkat till att göra den produkter. Dessutom kunna ju exportinduödesdiger för svenska industrien och icke minst strierna icke komma i åtnjutande av sådant ör pappersmasseindustrien, till ojämförligt stöd, som de på den inhemska marknaden artörsta delen exportindustri. betande industrierna kunna erhålla genom Då lagen infördes, befann sig näringslivet i olika tullpolitiska åtgärder, men få däremot en högkonjunkturperiod med åtföljande stark för visso under ena eller andra formen lämna efterfrågan på arbetskraft. På grund härav sin dryga tribut till tullskydden i de fall såoch även till följd av den alltjämt fortgående dana genomföras. höjningen av den allmänna prisnivån voro reDen avkastning, som en på export arbetande dan vid denna tid arbetslönerna synnerligen industri giver, bestämmes av de pris, som för uppdrivna. För att kunna hålla produktionen dess produkter kunna erhållas på världsmarkuppe blev det efter lagens tillkomst nödvän- naden, och dessa pris bestämmas i sin orddigt att högst betydligt utöka arbetsstyrkan ning i stort sett av de pris, till vilka konvid varje fabrik. Härigenom tilltog i hög kurrentländerna äro villiga att sälja samma grad så väl efterfrågan som knappheten på ar- produkter. Å andra sidan måste denna avbetskraft med resultat, att arbetslönerna ytter- kastning »in the long run» täcka produktionsligare abnormt uppdrevos. Det är givet, att kostnader och kapitalräntor samt dessutom den sålunda genom lagen framkallade fördy- lämna skälig vinst. Vill man sålunda tvinga ringen av arbetskraften varierat allt efter kon- en industri att försörja så eller så många junkturernas växlingar, men då inom indu- flera arbetare (med eller utan familjer) än den strien löneavtalen i allmänhet uppgjorts kol- gjort förut, så kan detta visserligen ske på lektivt för ett år i sänder, har en anpassning lagstiftningens väg, men på bekostnad av enav arbetslönerna efter dessa växlingar icke dera eller båda av följande två saker, nämligen kunnat genomföras annat än från det ena året dels företagarvinsten, dels arbetarnas egen till det andra. Emellertid kvarstår det fak- levnadsstandard. Lagen om arbetstidens betum, att lagen för industrien skapat ett behov gränsning torde verka åt båda hållen, om än av betydligt större antal arbetare än förut. dess verkningar hittills hårdare drabbat före-

63* Givetvis verkar lagen på liknande sätt förtagarna än arbetarna. Det torde emellertid icke sakna sin betydelse att påvisa, att lagen dyrande på framställningen av de materialier, är ekonomiskt ogynnsam även för arbetarna som erfordras för produktionen, ävensom nedsjälva, varför vi vilja belysa det nyss anförda pressande på medelinkomsten för de arbetare, som sysselsättas vid dessa materialiers frammed ett exempel. Vid en viss sulfitfabrik har arbetsstyrkan ställning. Detta exempel avser en särskilt välordnad genom arbetstidslagen ökats från 140 till 104 man. Medelarbetstiden per man och vecka, fabrik med i sin helhet särskilt goda förhålsom för närvarande är 48 timmar, blir under landen, och det är med all säkerhet endast ett förutsättning av samma arbetsintensitet med ringa fåtal av fabrikerna, som kunnat anpassa 140 man c:a 56 1 /* timmar. Avlöningen till sig efter arbetstidslagen med så liten kostnadsden nuvarande arbetsstyrkan belöpte sig för ökning som denna. Stora flertalet har fått vidsenaste avlöningsperiod till c:a 14 800: — kännas betydligt större merkostnader, och våra kronor, vilket gör en medelinkomst av 90: 25 i saken gjorda undersökningar giva till resultat, per man. Vi förutsätta, att lagen icke funnits att merkostnaden för produktionen i direkta och att den gamla arbetsstyrkan, 140 man, arbetsutgifter belöper sig till mellan 8 och under denna avlöningsperiod utfört samma 20 % å kostnaden härför före lagen, allt bearbete och arbetat lika många timmar som de räknat vid själva fabriken och sålunda ej för nuvarande 104 arbetarna. Om nu den gamla all annan kostnad i arbetslöner dessförinnan. Den genom arbetstidslagen nödvändiggjorda arbetsstyrkan erhållit samma medelavlöning, kr. av fabrikernas arbetarpersonal 90: 25, per man trots den längre individuella utökningen arbetstiden, skulle avlöningssumman ha stannat tvingade industrien att bygga bostäder för vid 12 635: — kronor, och om tvärtom det dessa nya arbetare. Bostadsbristen, som under nuvarande avlöningsbeloppet, 14 800: — kr., kriget blev mycket stor, då den byggnadsinutbetalas till den gamla arbetsstyrkan, skulle dustriella verksamheten av olika anledningar dess medelinkomst per man under nämnda under en följd av år legat så gott som fullavlöningsperiod ha blivit kronor 105: 70. Det ständigt nere, omöjliggjorde nämligen anstälär givetvis vanskligt att säga, huru stort av- landet av erforderlig ny personal utan att samlöningsbeloppet för perioden nu skulle blivit, tidigt sörja för anskaffandet av bostäder åt om arbetstidslagen icke existerat. Med full densamma. Arbetstidslagens plötsliga ikraftvisshet kan man emellertid säga, att det skulle trädande utan lämpligt avvägd övergångsperiod ha kommit att ligga någonstädes emellan för att hinna ordna dylika förhållanden invernämnda två belopp, kr. 12 0 3 5 : — och kr. kade givetvis i och för sig störande på fabriksErforderliga arbetarbostäder måste 14 800: — och man har skäl att förmoda, att det driften. skulle ha stannat ungefär vid det aritmetiska nu med största skyndsamhet byggas och detta mediet mellan dessa summor. Man skulle under en tid, då priset på byggnadsmaterial m. a. o. med en viss grad av sannolikhet liksom arbetslönen praktiskt taget hindrade kunna antaga, att om arbetstidslagen icke fun- varje enskild byggnadsindustrien verksamhet. nits, avlöningen för perioden skulle ha belöpt De mycket betydande kostnader, som denna sig till, låt oss säga, 13 700: — kronor samt post förorsakat industrien, äro självfallet en att bolaget sålunda skulle inbesparat 1 100: — direkt följd av arbetstidslagen samt valet av kronor, under det att medelinkomsten per arbe- tidpunkten för dess ikraftträdande. Lagens för industrien skadliga inverkningar ha tare skulle blivit 97: 85. Generaliseras exemplet skulle man sålunda för denna fabrik kunna icke heller mildrats genom det rigorösa sätt, uttrycka saken så, att på grund av arbetstids- varpå densamma hittills blivit tillämpad. Fastlagen avlöningskontot växt med c:a 8 % samtidigt mer har denna tillämpningsmetod karakteriserats som arbetarnas medelinkomst, hoc est deras av en anmärkningsvärd brist på elasticitet och levnadsstandard, försämrats med likaledes c:a 8 %. anpassning efter speciella omständigheter, som 32—222653.

*64 vid lagens antagande knappast kunde objek- lagen åsyftade. Innan det står klart för artivt bedömas. För dylika fall hade det så- betarna, att denna följd av lagen torde vara lunda varit av stor vikt att på dispensvägen mer eller mindre ofrånkomlig, måste emellererbålla möjlighet att undgå de betydande tid med största sannolikhet förödande arbetsförluster, som en strikt tillämpning av lagens strider utkämpas. Man skulle på grund härav bokstav medför. Inom pappersmasseindustrien till och med kunna våga det påståendet, att kan, härvid såsom exempel anföras det 19:de arbetstidslagen även bidrager alt öka så väl anskiftets utgörande utan särskilt avlösningsman- talet som långvarigheten och bitterheten av skap, varom tvenne gånger ansökan ingivits, arbets- och lönekonflikter med ty åtföljande båda gångerna med negativt resultat. Ett an- driftstagnation och arbetslöshet. nat exempel utgöra de under skeppningssäsongen På sina håll vill man möjligen göra gällande förekommande lastnings- och lossningsarbetena. att arbetstidslagen skulle väsentligen medverka Dessa arbeten bliva antingen fördyrade däri- att minska arbetslösheten, då den ju bereder genom att extra arbetskraft måste anlitas för arbetstillfällen åt betydligt flera arbetare än att få dem utförda inom den tid, som de förr som före lagens tillkomst erfordrades inom innormalt krävde med den ordinarie arbetsstyr- dustrien. Detta var visserligen en av lagens kan, eller ock förorsakats på grund av arbe- omedelbara verkningar, men denna verkan betenas försenande extrakostnader i form av rodde mindre på lagen som sådan än på konliggedagspengar, utgifter för pråmhyror m. m. junkturerna vid tiden för dess införande. Vid Som mera indirekta ekonomiska verkningar fallande konjunkturer torde tvärtom den av av arbetstidslagen kan nämnas den jämförelse- lagen vållade produktionsfördyringen närmast vis höga premie, som av arbetsgivaren hittills bidraga att öka arbetslösheten, i det att den måst betalas för erforderligt övertidsarbete. tidigare än eljest tvingar fabrikerna att inställa Dessutom bidrager den givetvis i sin mån att driften samt försenar deras återupptagande av öka alla fraktkostnader så väl för inom industrien densamma. För övrigt skulle det närmast kunna använda råvaror som för den för avsalu och betecknas som kortsynthet att vilja göra gälexport färdiga slutprodukten. lande, att antalet arbetslösa skulle ha minskats Av det anförda framgår, att det torde vara med det antal arbetare, som på grund av arnära nog omöjligt — i varje fall mycket svårt betstidslagen måst anställas utöver den förut — att med exakta siffror ange den produk- erforderliga arbetsstyrkan. Verkliga förhallantionsfördyring, som arbetstidslagen vållat. Så- det är i stället, att dessa arbetare undandragit? som även antytts, är denna fördyring för öv- annan produktiv sysselsättning, varmed naturrigt själv variabel. Antager man, att densamma ligtvis icke är sagt, att alla dessa arbetare varierar proportionellt mot de totala produk- verkligcn skulle ha lyckats erhålla dylik systionskostnaderna per produktenhet, skulle man selsättning, därest lagen icke tillkommit. emellertid möjligen, åtminstone approximativt, Då den genom lagen framtvingade inflationen kunna ange fördyringen i procent av dessa kost- av arbetsstyrkan i fabrikerna medfört en benader. En dylik uppskattning torde för pappers- tydande ökning av arbetskostnaderna, har helt masseindustriens vidkommande ge en produk- naturligt denna omständighet givit anledning tionsfördyring av i genomsnitt c:a 16 å 17 %. till en starkare strävan att genom införande Arbetstidslagens för industrien skadliga verk- av arbetsbesparande anordningar söka i möjningar stanna emellertid icke härvid. Såsom ligaste mån reducera arbetsstyrkan. I manga med vårt exempel från en viss fabrik åsyftats fall har detta även lyckats, och i den mån att visa, torde lagen med säkerhet verka min- arbetskraft härigenom frigöres, neutraliseras ju skande, även på arbetarnas individuella inkomst huvudanledningen till timlönernas stegring. trots att timlönerna genom densamma upp- Även denna konsekvens av lagen bidrager sådrivits. Denna verkan av lagen är ju en helt lunda att i längden ytterligare försämra arbeannan än den av arbetarna väntade och med tarnas ekonomiska ställning.

65* Såsom vi förut berört, har den kulturella medfört en fördyring av arbetslönerna av 15 °o, utvecklingen av arbetarklassen, som sades har den del av pappersmasseindustrien, som skola bliva en av lagens viktigaste frukter, är ansluten till detta förbund, belastats med ännu icke visat några spår att bliva till verk- en direkt merutgift av totalt omkring 21 miljoner lighet. Något nämnvärt intresse för studier kronor per år i och genom arbetstidslagens eller inhämtande på annat sätt av nyttiga kun- tillämpning, en siffra, som för denna industriskaper har icke ännu kunnat förmärkas, och gren i sin helhet blir avsevärt större, då man det är tvivelaktigt, om lagen kommer att i detta medtager även de utom förbundet stående fabhänseende medföra någon förändring till det rikerna. Tillverkningen vid dessa utgör oml bättre, då det huvudsakligen är hos de yngre, kring /5 av förbundsfabrikernas. Huru höga dessa siffror än te sig, äro de som spåren härför skulle yppa sig, och dessa hittills icke kunnat upptäckas utan fastmera dock icke tillräckligt högt tilltagna för att benägenhet att utnyttja fritiden till tillfreds- motsvara verkligheten, enär de miljonutgifter för bostäder åt den med lagen ökade personaställande av nöjesbegäret. Till sist hava vi med ledning av de genom len samt för nyanskaffning av förut icke beoss företagna undersökningarna ansett oss böra hövliga dyrbara maskiner, omläggningar m. m., ytterligare framhålla den ekonomiska verkan, för att i någon mån motväga den genom den som lagen direkt för denna industri redan förkortade arbetstiden nedsatta produktionen, naturligtvis icke kunnat här vid beräkningarna visat sig medföra. Totala normala årsproduktionen av pappers- exakt medtagas. Ej heller äro medräknade massa vid de till förbundet anslutna fabrikerna de betydande merutgifter, som arbetsgivarna utgör något över en miljon ton 00 % massa, måste påtaga sig vid personalens utökning för och år 1920 beräknades arbetskostnaden här- läkare, sjukvård, ersättningar av olika slag, för vid själva fabrikerna till 61 kronor per ton, olycksfallspremier m. m. Som sammanfattning torde kunna fastslås, d. v. s. i sin helhet till något mera än 61 miljoner kronor per år. Ökningen, som upp- att arbetstidslagens ekonomiska verkningar rekommit i och med arbetstidslagen, kan för dan hittills under den relativt korta prövningsvår industrigren icke beräknas till lägre än tiden visat sig särdeles förlustbringande för 15 %, innebärande sålunda en ökning i kost- pappersmasseindustrien och dess företagare och naden före lagens tillämpande av mer än 9 i avseende å inkomsten även för denna indumiljoner kronor i arbetskostnader vid själva stris arbetare och personal. Dessa förhållanfabriken. Tages så även hänsyn till den för- den återverka givetvis i sin ordning i hög dyrande inverkan,' som lagen haft på de om- grad menligt även på industriens och de anråden inom vårt land, där för denna industri ställdas övriga förhållanden och på skatteförbehövliga råvaror frambringas och transporte- mågan både till stat och kommun, varför omras, ställa sig merutgifterna, som ådragits in- dömet kan utsträckas att gälla folkhushålldustrien genom denna lag, betydligt högre. ningen i sin helhet, och vi tveka icke att påTramställningskostnaden i sin helhet av ett stå, att nackdelarna av arbetstidslagen hava ton massa vid fabriken, d. v. s. från vedgår- på intet vis visat sig uppvägas av motsvarande den till massamagasinct, kan nämligen icke fördelar varken hos arbetsgivare, arbetare eller räknas lägre än till 200 kr. Ingående under- hos landet i sin helhet samt sålunda lagen sökningar hava visat, att totala produktions- hittills visat sig hava blivit till ett verkningskostnaden inom landet jämte transportkostna- fullt hinder för både arbetsgivare och arbetare, den utgör omkring 70 % av den rena tillverk- särskilt då inom pappersmasseindustrien. Stockholm den 17 juni 1922. ningskostnaden eller sålunda icke under 140 Pappersmasseförbundets styrelse. miljoner kronor i arbetslöner av alla slag både Bobert Palmgren vid fabriken och dessförinnan. Med beräkning, enl. uppdrag. såsom förut är anfört, av att arbetstidslagen

*M 23. Sveriges pappersbriiksförbund.. (Siff- benägenhet för att hos tvenne arbetsgivare på rorna hänvisa till form. 1: a.) samma dag förrätta arbete. Härvid har då 1. Ja. Smärre modifikationer rörande ar- den sammanlagda arbetstiden för varje man betstidens fördelning för reparationsarbetare. överstigit 8 timmar per dag. 2. a) för skiftarbetare fr. 12 till 8 tim. c) Kan icke av oss besvaras. » dagarbetare » 10"5 » 8 » d) Kan icke av oss besvaras. b) Den faktiska genomsnittliga arbetstiden e) Ökat intresse för idrott samt för dagdriper man och år har varit 3,21G timmar, vil- veri och kortspel, särskilt hos de yngre arbeken siffra efter lagens tillämpning nedsatts till tarna. . 2,438. 11. Nej. •5. Ja. Varierande vid olika fabriker, c:a Stockholm den 23 juni 1922. 23 °o vid hela industrien. Sveriges pappersbruksförbund. 4. a) Ja, från ett till två skift. Alb. Ahlin. » två till tre skift. b) Ja, på en del platser. Bilaga. c) I allmänhet har man på arbetsgivarsidan Till socialstyrelsen. sökt införa en enda rast. För besvarande av Edert frågoformulär l:a d) Ja. n:r 413 angående 8-timmarslagens betydelse e) I allmänhet kan sägas, att effektivare för pappersindustrien ha vi, särskilt med hänkontroll över arbetstidens användning införts, syn till besvarandet av punkten 8, gjort en vilket på en del ställen medfört, att självtagna utredning, över vars resultat vi ha att medraster bortfallit. dela följande. f) Inom pappersindustrien har redan förut När arbetstidslagen år 1920 trädde i kraft, arbetsledningen varit mycket god och maski- fanns icke någon egentlig utredning angående nella anordningar till besparing av arbetskraft dess ekonomiska verkningar. Varje fabrikant, införda. Men på enstaka platser ha nog — som kalkylerade sina självkostnader, visste särskilt för lastning och lossning — maskinella givetvis, att en förkortning av arbetstiden anordningar, vilka tidigare ej varit räntabla, åstadkom ett fördyrande av fabrikatet. Men införts. det var först senare, som insikt vanns därom, 5. Nej. Större delen av allt arbete inom att denna fördyring hade en större betydelse pappersindustrien bedrives efter som före lagen för industriens konkurrensförmåga, än man på ackords- eller premielön. tidigare föreställt sig. Vi ha i det efterfölG. Nej. jande utarbetat siffror ägnade att belysa den T. a) Nej. förkortade arbetstidens betydelse för svensk b) Ja. pappersindustri. Vi ha då undersökt frågans 8. Se bilagd särskild utredning. läge för dels ett av de största pappersbruken 9. Vid manuellt arbete har en nedsättning i landet med tillverkning av tidningspapper av arbetseffektiviteten per tidsenhet på en del och vidare för ett av de mindre pappersbruken platser konstaterats. På andra anses effek- med tillverkning av finpapper, vilket förädlats; tiviteten oförändrad. Ökning har icke på nå- i största tänkbara utsträckning (kuvert, skrivgot ställe kunnat påvisas. böcker m. m.). I rubriken »rörliga kostnader» 10. En bestämd ökning i obenägenheten äro inräknade alla arbetskostnader per ton att förrätta arbete på övertid. I övrigt ingen papper inkl. kostnader för övertid, dock ingå. förändring. icke löner till förmän och naturligtvis icke b) Inom pappersindustrien erhöllo arbetarna heller lönekostnader för ingenjörer och konvid lagens genomförande full kompensation för torspersonal. De extra kostnader, som under' den förlorade arbetstiden. Där arbetstillfällen kristiden tillkommo för vedeldning, äro frånerbjödos har visat sig, att en del arbetare haft dragna, och i stället är insatt kostnaden för

67 det manskap, som skulle ha erfordrats för koleldning. Kostnader för nybyggnader vid fabrikerna äro icke heller medräknade. Vid beräkning av själva arbetskostnadens stegring på grund av lagen har tillvägagåtts så, att vi först uträknat vad kostnaden per arbetare utgjorde före lagens ikraftträdande och därefter har uträknats, på basis av relationen emellan utförda antalet arbetstimmar per man och år före och efter lagens tillämpning, hur under i övrigt enahanda förhållanden lönesumman skulle ha legat vid förkortad arbetstid. På detta sätt har beräkningen blivit i möjligaste måtto fristående från den allmänna konjunktursteg-

ringen. I summorna för de under rubriken »rörliga kostnader» upptagna olika materialier ha vi uträknat de på varje material fallande arbetslönerna, så långt dessa varit av oss kända. Att arbetstidens begränsning jämväl medfört en allmän fördyring av livsförnödenheter och material, vilken fördyring sedan i sin tur verkat ytterligare höjande på arbetslönerna, torde få anses avgjort. Men denna sekundära verkan av lagen har varit mycket svår att definitivt påvisa, varför densamma i vår utredning lämnats å sido. Siffrorna äro som följer:

Kostnader per ton tidningspapper vid ett större pappersbruk år 1920. 8-timmarslagen förd fullständigt från 1 januari. Kronor Rörliga kostnader: Massaved Svavel och kis Kalksten Slipmassa, köpt Emballagevirke Lera, talk, harts, ålan, färger m. m Sulfitmassa, köpt Sulfatmassa, > Kvistmassa Bränsle för drift (kol, stubbar m. m.) Smörjmedel Filtar och manchons Viror och dukar Remmar Slipstenar Reparationsmaterial Arbetslöner

140-47 7'09 1'20 2'63 8'70 2T90 1'46 22'06 3-40 153'00 1'43 16'40 4'55 2'48 8*17 34'00 . . . 157'46

Summa 586'39 Fasta kostnader: Administration 9'23 Räntor (5-5 % å driftkapital och byggnaders m. m. värde) 45-90 Brukskostnader: Kraft, köpt O40 Avskrivning' å byggnader 325 > > maskiner 9'82 Försäkring av fastigheter I'll » » maskiner 2'38 > » lager 2*02 » mot olycksfall 1'14 Skatter å fastigheter • • • 1'46 Summa 76" 71 Summa summarum (rörliga och fasta kostnader sammanräknade) 663-10

genom-

Därav arbetslön

om lagen ej funnits

Differens

87-09 0-72 0*60 1-17 6-80 0-92 0-63 9-60 3-40

80-88 0-54 0-40 0-88 6-32 0-69 0-49 5-95 2-55

6-21 0-18 0-20 029 0-18 0-23 0-14 365 085

3-20 0-90 0-25

2-40 0-67 0-19

0-80 0-23

17-00 157-46

12-80 119-29

4-20 38-17

289-74

55-G9

289-74

234-05

55 69

O-OÖ

*68 D e n av 8-ti m m årslagen förorsakade kostnads-;ö k n i n g e n per ton tidningspapper belöper sigg alltså till 8'4 % av samtliga k o s t n a d e r . Anmärkning. Vid u t r ä k n a n d e av arbetslönenss storlek, därest lagen ej funnits, h a r för varje3 särskilt material endast m e d r ä k n a t s s ä n k n i n g? å den arbetskostnad, som i verkligheten berottt på lagen i fråga. F ö r rubriken »massavecb ha Kostnader

exempelvis alla kostnader för skogsarbeten samt flottnings- och fraktkostnader ansetts oberörda av lagen. D ä r e m o t h a k o s t n a d e r n a för i n t u m n i n g , avräkning och lastning vid bruket ansetts bero av lagen. D e t t a sätt a t t beräkna förklarar, att rubriken »differens» räkn a t i procent blir olika för olika m a t e r i a l .

per ton högförädlat finpapper vid ett mindre genomförd fullständigt från

pappersbruk 1 januari.

dr 1920.

8-timmarslagen

Kronor

Därav arbetslön

Arbetslön. om lagen ej f a u n i t s

Differens

610'70 216-10 2-54 11'66 51-20 7-64 46'20 55-10 4-00 . 23'00 47'90 193-30 44-50 18-00 81-38 261-50

287-60 118-85 — TlO 36-15 0-92 5*40 8'31 _ 4*60 1890 91-82 27'40 5-40 40*69 261'50

217-90 90-00

69-70 28-85

0-8-1 27-40 0-69 4-00 6-27

0-20 8" 7 5 0-23 1-40 2-04

3-15 14-20 69-G2 19-90 4-05 29-55

189-4J

1-15 4-70 22-20 7-50 1-35 11-14 72-o;

Summa 1 675-22

908-04

677-32

231-32

1-80 17-22 63'55 21-70 1-75 315-50

— —

—

. —

Summa 421-52

—

—

—

Summa summarum (rörliga och fasta kostnader sammanräknade) 2 096-74

908-G L

677-32

23132 Rörliga kostnader: Sulfit och trämassa, köpt Bränsle, ved och koks Byse Remmar och smörjämnen Packmaterialier Lump Byk- och blekämnen Lim- och fyllnadsämncn Färger . Dukar och filtar Förbruknings- och förslitningsartiklar Inköpt halvfabrikat Byggnadsreparationer Maskinreparationer Forlöner och frakter Arbetslöner Fasta kostnader: Hyror och hyresersättningar till arbetare Brandförsäkring ftäntor (5-5 % a i rörelsen nedlagt kapital) Avskrivningar Skatter å fastigheter Administrations- och försäljningskostnader

D e n av 8-timmarslagen förorsakade kostn a d s ö k n i n g e n per ton högförädlat finpapper belöper sig alltså till 11 -04 % av samtliga kostnader, Anmärkning, se ovan. Stockholm den 23 juni 1 9 2 2 . Sveriges pappersbruksförbund.

Alb. AMin.

24. Svenska p a p p e r s i n d i i s t r i a r b e l a r c f ö r b u n det. (Siffrorna hänvisa till form. l : a . ) 1. Med u n d a n t a g för av arbetsrådet vid vissa fabriker medgivna dispenser för d e t s. k. 19:e skiftet. 2. F ö r arbetare i renserierna, pappsalar och dithörande avdelningar, reparations- och utearbetare med i g e n o m s n i t t 6 t i m m a r per vecka.

69* For den kontinuerliga driften i kokerier, syre- och omfatta samtliga grupper inom d e n n a hus, å n g p a n n e h u s och sulfatfabrikernas kalk- i n d u s t r i . I n o m cellulosaindustrien är lön beugnar med i g e n o m s n i t t 8 t i m m a r per vecka. räknad efter kombinerad tim- och tonlön m e n 3. A r b e t a r a n t a l e t har, på grund av till- förekommer även rent ackord = tonlön. G. G e n o m införande av högtryckspressar sättande av avlösningsmanskap i den kontinuerliga driften s a m t i övrigt ökats med omkring vid t o r k m a s k i n e r n a inom cellulosaindustrien, 2 — 3 %. Vid en del fabriker förekom ingen vilket innebär, att m a s k i n e r n a k u n n a p r e s t e r a ökad kapacitet, med 1 5 — 2 0 %, samt maskinella ökning av arbetarantalet. -i. a) F ö r dagarbetare tillämpas i regel en- förbättringar för renserier och timmeruppforddast dagskift, i undantagsfall även nattskift, ringar, som i betydlig u t s t r ä c k n i n g inbesparat S a m m a är försom även tidigare tillämpats, då brådska med den mänskliga arbetskraften. lossning och l a s t n i n g rått. Skiftindelning hållandet för en del andra lossnings- och för det kontinuerliga 3-skiftlaget är lika, lastni ngsarbeten. 7. a) F n d a s t i något undantagsfall. men det 7:de skiftet utföres av avlösningsb) G e n o m e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n ha arbemanskap. Vid renserier arbetas m e d 2 skiftlag, liksom tidigare i undantagsfall med 3 skiftlag. t a r n a själva i stor u t s t r ä c k n i n g byggt sina h e m . b) I n o m driften ske skiftombyten som tidi- Bolagen ha endast i några undantagsfall byggt gare. F ö r renserier, där arbetet bedrives med bostadshus till sina arbetare, sedan lagen t r ä t t 3 skift, sker skiftombyte kl. 10 e. m., 6 f. m. i kraft. 8. a) Ivan ej avgiva något y t t r a n d e . och kl. 2 e. m. Med 2 skift: Vid någon b) D å antalet anställda arbetare enligt p u n k t fabrik utföres båda skiften u n d e r dagen, andra ett dag- och ett nattskift. För dagarbetare börjar 3 höjts m e d 2 — 3 %, m e n då vi s a m t i d i g t arbetet kl. 7 f. m. och slutar kl. l/$ 5 e. m., summariskt k u n n a beräkna en produktionsökning u p p till m i n s t 10 %, draga vi den slutsatsen, i undantagsfall kl. 4 c. ra. c) För driften lika som före 8-timmarslagen, att inga verkliga avlöningsökningar inträffat. 9. D å icke maskineriet varit ett avgörande för renseriarbetare med o skift en måltidsrast på 30 m i n u t e r . Vid 2 skift en rast på en m o m e n t vid arbetets utförande, har arbetst i m m e . F ö r dagarbetare 2 raster om resp. effektiviteten per t i d s e n h e t höjts, i det att den 3D m i n u t e r och 1 t i m m e , i undantagsfall en u p p n å d d a arbetsprodukten motsvarar d e n s a m m a som u n d e r den längre arbetstiden, i u n d a n t a g s middagsrast pä 1 t i m m e . d) Alla kafferaster samt i stor u t s t r ä c k n i n g fall något m i n d r e . 1 0 . a) Skolkning och firande bland arbeen måltidsrast. e) Arbetstiden antecknas vid arbetarens an- t a r n a i n o m d e n n a i n d u s t r i höra till det förkomst till och från arbetsplatsen samt vid gångna. A r b e t s a m h e t och ansvarskänsla h a arbetets början och slut. Alla förut självtagna intagit de förras plats. b) F u l l kompensation i lönerna för d e n raster äro bannlysta och överträdelse vållar m i n s k a d e arbetstiden har erhållits. D e t hör avsked. f) Genom ett utpräglat ackordssystem ligger till u n d a n t a g e n , att arbetare äro benägna åtaga det självmant i arbetarens intresse att göra det sig extra arbete. D e fall, som k u n n a förekomma, bästa möjliga, vilket även har konstaterats vid äro att finna bland de yrkcslärda a r b e t a r n a våra avtalsuppgörelser, varunder vi få erfara, att inom i n d u s t r i e n , m e n h a r d e n n a b e n ä g e n h e t i 00 fall av 100 h a r produktionsökning före- icke i n ä m n v ä r d grad ökats. c) G e n o m att familjefadern vistas längre tid k o m m i t . Vid lossnings- och lastningsarbeten h a uppvisats r e n t rekordmässiga resultat. i h e m m e t , har h a n s intresse för familjelivet Taylorsystem praktiseras i viss u t s t r ä c k n i n g . ökats, vilket i n n e b ä r en fördelaktig verkan på 5. I n o m pappersindustrien, där timlön tidi- barnens fostran, som tidigare l ä m n a t s u t a n gare tillämpats, äro avlöningsmetoderna n u m e r a tillsyn på grund av m o d e r n s arbetsbörda. F ö r lagda på dels p r e m i e r och dels r e n t ackord bostadsfrågan är intresset stort, som tydligt

*70 ger sig tillkänna i cgnahemsbyggandet vid under normala tider tillämpas, anställdes i stor industriorterna. Samma är förhållandet med utsträckning. Genom pappersmasseförbundets koloniträdgård sskötseln. inlaga till arbetsrådet år 1921 tillkännagives d) Den tidigare mycket ofta förekommande i motiveringen bland annat, att år 1920 voro kaffedrickningen mellan måltiderna har i stort inom industrien sysselsatta 17,800 arbetare sett upphört, som följd därav bli måltiderna men den 15/9 1921 endast 5,200 man, men bättre, vilket medför större prestationsförmåga enligt samma promemoria meddelades, att den hos arbetarna. till nämnda datum uppnådda produktionen uppe) Flertalet av de yngre arbetarna lämnar i gick till 49 % av den normala produktionsförsta hand sitt intresse åt idrott och allmän- mängden. Den höga siffran 17,800 anställda bildning. De fåtal, som tidigare eller när- arbetare 1920 beror i huvudsak därpå, att en mare sagt under kristiden hängåvo sig till de mängd tillfälliga arbeten med reparationer, osunda nöjena, visa numera även de en åter- schaktningar och i någon utsträckning nybygggång till det bättre. nadsarbeten sattes i gång under åberopade tid, 11. Arbetsrådet har därigenom i större ut- men kan icke räknas såsom en följd av 8-timsträckning beviljat dispenser och drabba dessa marsdagens verkningar och därför få utgöra dispenser i regel drifts- och reparationsarbe- motiv för lagens slopande. tarna, i undantagsfall även lossnings- och lastFör närvarande skulle en beräkning av anningsarbetare. talet anställda inom berörda industrier vara 12. Den har medfört, att arbetarna och i tillfyllest för att tillbakavisa den av ovanbesynnerhet alla skiftarbetare få intaga sina rörda förbund gjorda beräkningen som ovederuvudmål i hemmet, av oskattbart värde i häftig och taga vi för givet, att en sådan unushållningen. Hustru och barn få därigenom dersökning skulle visa sig innebära att de beintaga regelbundna mållider, som tidigare er- räkningar, som av oss angivits i punkt 3, låt satts med kaffedrickning. vara att dessa äro summariska, ändock äro med Gävle den 30 juli 1922. verkliga förhållandet överensstämmande. Sv. pappersindustriarbetareförbundet. Det torde även i detta sammanhang kunna L. E. Eriksson. påpekas, att den av pappersmasseförbundet Bilaga. vidtagna aktionen om dispens från arbetstidsTill socialstyrelsen. lagen verkat som ett påtryckningsmedel för Till bifogade uppgifter torde några erinrin- att genom konstlade medel få fram en opinion gar vara av behovet påkallade, detta i anled- mot arbetstidslagen, då det visat sig, att på en ning av, att lämnade uppgifter icke äro byggda del platser, där ansökningar av arbetsrådet på ett systematiskt bearbetat statistiskt mate- beviljats, arbetsledningen icke satt i fråga att rial, utan äro upplysningarna delgivna endast utnyttja desamma. på de erfarenheter och iakttagelser vi lyckats Det torde för övrigt stå klart för en och var, förvärva under vår praktiska verksamhet. att lagen i stort sett icke haft för arbetsklasDet torde även vara nödvändigt på grund sen annat än goda verkningar samtidigt som av de argument, som av pappersmasseförbun- arbetsgivarna fått konstaterat en oavbruten och det föres till torgs mot 8-timmarslagen, under jämn stegring av produktionen till båtnad för motivering att sedan lagen trädde i kraft an- båda parterna. talet anställda inom industrien ökats med 20 %. Högaktningsfullt Till detta vilja vi erinra, att dessa beräkninSv. pappersindustriarbetareförbundet. gar antagligen äro baserade på antalet inom inL. E. Eriksson. dustrien under år 1920 och 1921 anställda arbe25. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförtare. Under dessa tider rådde ännu högkonjunktur inom industrien, som medförde, att ar- bund. (Siffrorna hänvisa till form. l:a.) betare oproportionellt i förhållande till vad som 1. Ja. Dispens med avseende på övertids-

71* Biläga. arbete för riksdagstryck i Stockholm enligt Till socialstyrelsen. arbetsrådets beslut den 3 maj 1920. Såsom tillägg till det av oss denna dag en2. Ordinarie arbetstiden minskades 1919 med hänsyn till den väntade lagstiftningen ligt form. l : a avgivna yttrandet angående lagfrån 51 till 48 timmar i veckan. Arbetsgiva- stiftningen om arbetstidens begränsning få vi Lagstiftrens rätt till övertid var före 1 jan. 1920 10 härmed vördsamt anföra följande. ningen om 8 timmars ordinarie arbetstid per timmar i veckan. 3. Under år 1920 kunde behövliga arbe- dag var för arbetarna inom boktryckaryrket tare ej erhållas och sedan har arbetsbrist varit obehövlig, emedan de redan förut lyckats genom kollektivavtal inskränka arbetstiden till 48 rådande. 4. a) Behov av ökat skiftarbete gjorde sig timmar i veckan vid tidningsarbete och till 51 gällande 1919 och 1920, men har sedan på timmar vid så kallade civil-boktryckerier. Med hänsyn till den väntade lagstiftningen nedsatgrund av arbetsminskning varit mindre. tes arbetstiden även vid civiltryckerierna i b) Arbetet har slutat tidigare. c) Sådan övergång ägde rum med anled- augusti 1919 till 48 timmar, varigenom en motsvarande ökning av tryckeriernas produkning av kristiden före lagens tillkomst. d) Sådana raster förekommo endast undan- tionskostnader uppkom. Utöver denna ordinarie arbetstid fanns före tagsvis och vid mindre väl skötta företag. e) Arbetstidens ökade pris hade före lagens lagens tillkomst genom frivillig överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare möjtillkomst ökat nödvändigheten av kontroll. lighet att vid behov erhålla övertidsarbete unf) Se ovan vid e). 5. Dylika strävanden från arbetsgivarna der 10 å 12 timmar i veckan mot en med 50, 100 eller 150 % höjd avlöning. Denna funnos före lagen. 6. Begränsningen har möjligen ökat sådana rätt blev genom 1919 års lags tillkomst inskränkt till 25 timmar i månaden och 150 alltid förefintliga strävanden. 7. Inga nämnvärda, se ovan vid 3) och 6). timmar om året. Genom detta stadgande har 8. a) ökning av de fasta kostnaderna genom lagen kommit att utöva en direkt skadlig inderas fördelning på mindre antal arbetstimmar. verkan på boktryckerinäringen. Såsom redan av boktryckarekammaren framb) De rörliga kostnaderna ha ökats genom att arbetarna på grund av konjunkturerna kun- hållits i dess utlåtande den 28 februari 1919 över då föreliggande förslag till lag om arbetsnat betinga sig höjda löner. 9. Begränsningen har icke ökat arbetsin- tidens begränsning, är tryckerinäringen i måhända högre grad än andra näringar beroende tensiteten eller -effektiviteten. av ojämna beställningar. Arbete på lager före10 a) Inga. b) Höjda löner i mån av rådande kon- kommer knappast i denna industri, utan allt junkturer. Efter den år 1920 började minsk- arbete utföres för främmande beställares räkningen i arbetstillgång lära arbetarna söka er- ning. Dessa beställningar inkomma mycket hålla arbete på fritid hos andra arbetsgivare. ojämnt och arbetena äro ofta av brådskande natur och måste utföras på kortast möjliga c) Obekant. leveranstid. Då arbetarna själva före lagens d) » tillkomst i allmänhet villigt åtagit sig övere) 11. Den vidgade rätten till övertid är till gagn tidsarbete — tillfälligtvis även utöver de stadäven under nuvarande depressionstid på grund av gade 10 å 12 timmarna i veckan — och därden alltid ojämna arbetstillgången inom yrket. för erhållit en god extra ersättning, så bortföll denna elasticitet i tillgången på arbets12. Se bifogade tillägg. kraft till största delen genom lagens snäva Stockholm den 14 juni 1922. begränsning av övertiden. Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund. För en del särskilt maktpåliggande arbeten Bo Löfgren. 33—222653.

*72 har det också befunnits nödvändigt att med- maskiners uthyrande till de på sätteriet angiva undantag från lagens bestämmelser. Ge- ställda arbetarna hava icke saknats. En lagnom arbetsrådets beslut den 3 maj 1920 har stiftning, som medför sådana egendomliga fölmedgivits betydligt utvidgad arbetstid för riks- hållanden, torde icke vara ägnad att öka aktdagstryck. För tidningarnas vidkommande har ningen för lagstiftningsbestyrets handhavande. även en omfattande dispens blivit medgiven av Såsom slutligt yttrande över lagstiftningen arbetsrådet den 5 januari 1922. Till sin an- om arbetstidens begränsning få vi anföra, atc sökan härom hade tidningarna förvärvat sig då denna lagstiftning enligt vår mening icke tillstyrkan av vederbörande arbetarförening. medfört något verkligt gagn ens för arbetarna För de vanliga tryckeriernas beställningar själva utan åtminstone för boktryckaryrkets för enskilda personers räkning föreligger även vidkommande varit för arbetarna överflödig, ofta liknande behov, vilka emellertid endast i men lagstiftningen däremot för arbetsgivarna ringa mån nu kunna tillfredsställas. Under och för konsumenterna av trycksaker vari: den hittills rådande depressionstiden har detta direkt skadlig dels genom ingrepp i en bebehov icke i så hög grad gjort sig gällande, hövlig näringsfrihet och dels genom fördyrande men med ett återvändande av normala kon- av produkterna, synes det oss önskvärt att den junkturer lärer det komma att väsentligen ökas. ifrågavarande lagstiftningen måtte helt och Den utvidgning av rätten till övertid, som gi- hållet upphävas. vits genom lagen 'den 22 juni 1921, är icke Stockholm den 14 juni 1922. tillräcklig för normala förhållanden. Vi tillåta Sveriges tryckeriers arbetsgivareförbund. oss därför upprepa boktryckarekammarens utBo Löfgren. talande om önskvärdheten av rätt att använda 26. Svenska tidiiiiigsntgivareföreiiiugens övertid under 50 timmar under loppet av en månad och 300 timmar under loppet av ett södra krets. Till socialstyrelsen, Stockholm. år, för den händelse att en lagstiftning om I frågan om 8-timmarsdagens verkningar begränsad arbetstid skulle komma att fortfara. För boktryckare i allmänhet är begränsnin- anhåller svenska tidningsutgivareföreningens gen av lagens tillämpning i vissa avseenden södra krets att få avgiva följande yttrande. För tidningarnas utsändande och distribueägnad att ytterligare skada. Då lagen äger tillämpning endast för så vitt i regel flera än ring till läsarna kunna avsevärda inskränkninfyra arbetare användas samt från lagens till- gar och förändringar i statens kommunikationslämpning är undantaget arbete i arbetarens verks arbetssätt vålla svåra olägenheter. Under hem och arbete, som utföres av medlem av de senare åren ha inom kretsens verksamhetsarbetsgivarens familj, så har detta visat sig område flera sådana inskränkningar förekommedföra en icke obetydlig konkurrens för de mit, som vållat försening i tidningarnas disflesta yrkesidkare från sådant arbete, som icke stribution. Även ha indragna postförbindelser genom lagen blivit begränsat. De talrika små vållat tidningarna olägenheter icke blott med näringsidkare, som icke ha flera än fyra arbe- avseende på tidningsdistributionen utan också tare, äro i stånd att utnyttja sina lokala och beträffande den post, som sändes till tidninmaskinella resurser bättre än större närings- garna och som till följd härav blivit avsevärt idkare. De större boktryckeriernas arbetare, försenad. Vi hänvisa till de av medlemmar som under sin fritid äro genom lagen förbjudna inom kretsen avgivna särskilda yttranden, som 1 Särskilt fästa vi uppmärksamatt arbeta hos sin huvudsakliga arbetsgivare, här bifogas. lära i åtskilliga fall hava ordnat tryckerier i heten på det yttrande, som avgivits av förhemmet eller gått till andra arbetsgivare och lagsaktiebolaget i Malmö, och som visar, att där utfört arbete till förfång för och i konkur- de ifrågavarande inskränkningarna medfört allrens med sin huvudsakliga arbetsgivare. Även varligt avbräck i tidningens verksamhet. 1 försök att kringgå lagen genom t. ex. sättÅtergivas ej här.

73* 27. Svenska lypografförbuudct. (Siffrorna Det har visserligen icke varit oss möjligt att med bestämdhet utröna, huruvida inskränk- hänvisa till form. l:a.) 1. Inom typograffacket genomfördes 8-timningarna uteslutande varit en följd av 8-timmarsdagens tillämpning i statens kommunika- marsdagen för dagliga tidningar redan 1904 tionsverk, järnvägarna och posten. Men den och för övriga tryckerier i aug. 1919 i enligundersökning, vi företagit, synes oss dock giva het med arbetarnas krav vid denna avtalsstarkt fog för det antagandet, att 8-timmars- rörelse. Vid sistnämnda tid genomfördes ävendagen dels direkt, dels indirekt genom den ledes efter arbetarnas krav 45 timmars arbetsutgiftsökning, den medfört, föranlett omlägg- vecka vid nattarbete, samt 42 timmars arbetsningar och inskränkningar, som försenat distri- vecka vid »delat dag- och nattarbete». 2. a) Ingen förkortning, butionen av brev och tidningar. b) Ingen förkortning. Vi anse denna sak vara av den vikt, att vi 3. Den genom avtalsrörelsen genomförda funnit oss föranlåtna att fästa socialstyrelsens uppmärksamhet på densamma. Den berör 8-timmarsdagen medförde icke någon ökning icke blott tidningarnas ekonomiska intressen av arbetarantalet, enär (där 8-timmarsdagen utan också den allmänhet, som är hänvisad icke tillämpades) förkortningen blev högst obeatt begagna sig av postverket. Det är för tydlig, eller från 51 timmars arbetsvecka till visso tänkbart, att det kan bli nödvändigt 48 timmars. 4. a) Ingen förändring. att uppgiva vunna kulturframsteg, om detta b) Ingen förändring. påkallas av obönhörligt tvingande sociala och c) Ingen förändring. (I Stockholm har ekonomiska skäl. Vi äro emellertid icke övertygade om, att en sådan tvingande nödvändig- sedan länge blott förekommit en rast, i landsorten däremot i regel 2 raster.) het här är för handen. d) Ingen förändring. I lagen om 8-timmarsdagen undantogos stae) Ingen förändring. tens arbeten. Tydligen som en konsekvens av f) Vi veta icke, om den förkortade arbetslagen har emellertid likväl genom k. förordningar 8-timmarsdagen införts även vid sta- tiden varit den drivande orsaken, men under tens verk. För att tillgodose kraven på en de senare åren ha arbetsgivarna vidtagit åtpraktisk och snabb effektivitet i statens verk gärder till ökat utnyttjande av arbetskraften. 5. Ingen förändring. torde endast en mjukare tillämpning av prin6. Huruvida 8-timmarsdagen givit anledcipen vara nödig. Vi tillåta oss därför vördsamt hemställa, att vid 8-timmarslagens revi- ning till utvecklandet av de tekniska hjälpsion de vid statens kommunikationsverk, sär- medlen är svårt att bedöma, men de kapitalskilt inom postverket, till följd av 8-timmars- starka firmorna börja allt mer och mer utbyta dagens tillämpning eller av besparingsskäl före- gamla maskiner mot nya och tidsenliga. De tagna inskränkningarna måtte beaktas samt att hava tydligen kommit underfund med, att det vid arbetstidens framtida reglering inom dessa »betalar sig» att införa nya, tidsenliga maskiner. 7. a) Ingen förändring, verk sådana jämkningar i tillämpningen medb) » » givas, att effektiviteten i verkens förmåga att 8. a) » » snabbt betjäna allmänheten icke blir mindre b) » » än den var före 8-timmarsdagens införande. Som tidigare nämnts, genomfördes 8-timmarsMalmö den 10 juni 1922. dagen för yrket genom avtalsrörelse samtidigt Svenska tidningsutgivareföreningens som nya veckolöner fastställdes. De då fastsödra krets. ställda lönerna hade troligen blivit högre, om Emanuel Björck. vi frånfallit vårt krav på en förkortning av Erik Hagberg. arbetstiden. 9. För maskinsättare har 8-timmarsdag va-

*74 rit gällande allt sedan sättmaskinerna infördes rätten till övertidsarbete i några fall utnytti vårt land i slutet av 90-talet. För denna jats. yrkesgrupp går det alltså lätt att avgöra, om Stockholm den 15 juni 1922. 8-timmarsdagen medfört någon inverkan på Svenska typografförbundets styrelse. arbetsintensiteten, då S-timmarsdagen för dem Sigvard Cruse. varit gällande i 25 år. Med tillfredsställelse 28. Sveriges bag-eriidkareförening-. (Siffkunna vi konstatera, att de svenska maskinsättarnas arbetsintensitet är bland de högsta. rorna hänvisa till form. l:a.) Då det torde ha sitt intresse, skola vi här 1. Alldeles fullständigt och utan att några meddela det antal typer per timma, som ma- nämnvärda dispenser blivit beviljade. skinsättarna i de tre skandinaviska länderna 2. Tio timmars förkortning så väl i fråga om skola sätta för att anses för utlärda maskin- den nominella som faktiska arbetstiden. sättare: 3. Vid lika arbetsuppgifter ofta en ökning Sverige 6 500 typer vid en satsbredd av av arbetarantalet med 20 å 30 %, delvis be40 bokstäver. roende på nödvändigheten att i följd av baDanmark 5 400 typer vid en satsbredd av gerilagens arbetsförläggningsbestämmelser sär40 bokstäver. skilt forcera arbetet vid vissa tidpunkter. Norge 5 400 typer vid en satsbredd av 40 4. a) Från förut delvis 2 skift till så gott bokstäver. som uteslutande 1 skift. 10. a) Kort arbetstid medför ökad arbetshåg. b) Högst betydlig förskjutning med anledb) Ingen förändring. ning av den nya bagerilagen, till vilken hänc) Arbetstidsförkortningen ensam torde icke visas. inverkat så mycket på de husliga förhållanc) Från omväxling förut numera i regel en dena, men i förening med en förhöjd levnads- rast (frukost). standard har den bidragit till att förhöja hemd) Raster hava aldrig inräknats i arbetsmens trevnad och därigenom ökat hemmens tiden. förutsättningar att dana sunda och goda mede) På grund av yrkets natur precis början. borgare. f) Inga avsevärda förändringar. d) Den förkortning av nattarbetet (se punkt 5. Inga förändringar härvidlag. 1), som vi genomförde i aug. 1919, har varit 6. En viss utveckling har ägt rum i maav ofantlig betydelse för hälsotillståndet inom skinellt hänseende och beträffande ugnssysteyrket. Nattarbetet inom vårt yrke är särskilt men. påfrestande, därför att arbetet icke enbart är 7. De förutvarande fabriksutrymmena mer manuellt, utan i hög grad intellektuellt. Nerv- än tillräckliga. sjukdomarna ha därför på senare tider blivit 8. Arbetstidens minskande har i kombinarätt allmänna inom yrket och för att motverka tion med de det oaktat i hög grad ökade löen ytterligare utbredning därav ha vi genom- nerna och arbetsstyrkans relativa ökande samt drivit en kortare arbetstid vid nattarbete. med en betydlig utgiftsstegring med avseende e) Vår organisation uppmuntrar på det kraf- på vissa materialier och andra omkostnader tigaste medlemmarnas strävanden efter all- förorsakat ett kolossalt fördyrande av omkostmänbildning och yrkesutbildning genom att naderna för brödets framställande. lämna ekonomiskt understöd till »yrkesskolan 9. Nej. för bokhantverk» samt till studiecirklar, vilka 10. a) = förut. erhålla årliga anslag. Intresset för fackskolan b) Ingen lönenedsättning på grund av den är stort bland yrkesutövarna och även studie- kortare arbetstiden. arbetet omfatta våra medlemmar med inc) Huru den ökade fritiden användes ej närtresse. mare bekant. 11. Å dagliga tidningar har den utsträckta d) Goda hygieniska förhållanden i bagerierna

75* skift med 56 timmar i veckan. Därjämte har tillstånd medgivits att använda vissa nattvakter till tjänstgöring under 60 timmar i veckan med 10 timmar i dygnet. (Arbetsrådets beslut den 26 juni 1920.) d) Bolaget har medgivits rätt att använda vissa kuskar och chaufförer under längre arbetstid än 8 timmar om dygnet eller 48 timmar i veckan, under förutsättning att därigenom icke sammanlagda arbetstiden för en tidsrymd av högst 4 veckor blir längre än att den motsvarar 48 tim. i veckan. 8. Under punkt 2 angivna arbetarantal har uppdetats i två grupper: »kampanjarbetare» och »mellankampanjarbetare». ökningen i kampanjarbetarantalet vid resp. fabriker under åren 1920 och 1921 jämfört med 1919 är direkt beroende av arbetstidslagen, ökningen i antalet mellankampanjarbetare är dels direkt och dels indirekt beroende av arbetstidslagen. För att medhinna de vid fabrikerna nöd29, Svenska sockerfabriksaktiebolagct. vändiga eftersynings- och reparationsarbetena (Siffrorna hänvisa till form. 2:a.) under mellankampanjen har det i allmänhet 1. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har hos och där icke särskilda omständigheter föreligga arbetsrådet sökt och erhållit följande dispen- varit nödvändigt att något utöka mellankamser från lagen om arbetstidens begränsning: panjpersonalen, vilket alltså är en direkt följd a) Bolaget har medgivits att under pågåen- av arbetstidslagens införande och kommer denna de betkampanj utsträcka arbetstiden vid samt- utökning att bli beståndande. Därjämte ha de nedan under punkt 11 och liga bolagets råsockerfabriker till 56 tim. i veckan för samtliga de arbetare, vilkas arbete 12 angivna nyanskaffningarna av maskiner och förut bedrivits med kontinuerlig skiftväxling byggnader nödvändiggjort en utökning av an(arbetsrådets beslut av den 16 sept. 1920, talet mellankampanjarbetare under den tid dessa arbeten pågått. Denna utökning, som prolongerat den 22 dec. 1921). b) Bolaget har medgivits att vid raffinade- alltså indirekt är beroende av arbetstidslagens rierna i Arlöv, Göteborg, Landskrona och införande, är av mera tillfällig natur och komStockholm låta vissa arbeten, vilka icke utgö- mer att upphöra, sedan dessa arbeten fullstänras av rent produktivt raffinadarbete utan sna- digt genomförts, vilket torde ha skett med utrare äro att betrakta som bevaknings- och till- gången av innevarande kalenderår. 9. a) I stort sett bedrevs allt kampanjarsyningsarbeten, pågå i kontinuerlig skiftväxling under veckans alla dagar med en sam- bete så väl vid råsockerfabrikerna som vid raffimanlagd arbetstid för resp. arbetare av högst naderierna vid tiden för arbetstidslagens infö56 timmar per vecka. (Arbetsrådets beslut av rande i dubbla skift, d. v. s. i två 12-timmarsden 16 sept. 1920, prolongerat den 22 dec. skift. Med arbetstidslagens införande har 3skifte om vardera 8 timmar införts. Endast 1921.) c) Bolaget har medgivits tillstånd att an- å vissa platser i raffinaderierna, där arbetet vända ett antal port- och nattvakter vid vissa förut uteslutande bedrevs som dagarbete, har bolagets fabriker till tjänstgöring under tre man övergått till två 8/tirnmarsskift.

långt före lagen. Genom den allmänna övergången till enskift sämre måltidsförutsättningar (torrskaffning). e) Anledning befara att den ökade fritiden icke använts i den av lagstiftningen avsedda riktningen. 11. Rättigheten att uttaga 9 timmar per dag samt den ökade rätten till övertid hava givetvis verkat fördelaktigt. Förallmänligandet av företags med 4 arbetare undantagande från lagen skulle säkert medfört ödesdigra verkningar, därest dessa ej väsentligen förebyggts genom de kollektiva arbetsavtalen. 12. Redan i och för sig men framför allt i kombination med bagerilagen har den i hög grad fördyrat brödet med de ekonomiska och sociala påföljder detta har. Stockholm den 1 juni 1922. Sveriges bageriidkareförening. Enl. uppdrag Hj. G. Wallgren.

*76 b) Under kampanjen ha tidpunkterna för ar- där fabrikerna äro belägna, tillräcklig arbetsbetets början och slut förändrats i enlighet med kraft icke skulle stå att erhålla. På grund vad som det nyinförda treskiftssystemet betingat. härav blev det nödvändigt att i största möjliga Under mellankampanjen, då uteslutande dag- mån införa arbetsbesparande maskiner och transarbete utföres, har givetvis den förkortade portinrättningar för att så mycket som möjarbetstiden medfört, att arbetet dagligen på- ligt nedbringa det erforderliga arbetarantalet. börjats senare och avslutats tidigare. Den vid Förräntning och amortering av det härför fabrikerna gällande arbetstiden är emellertid erforderliga kapitalet blev alltså en sekundär icke likformigt bestämd inom hela bolaget synpunkt, som icke längre fick vara grundutan varierar, beroende på vid resp. fabriker läggande för kapitalinvesteringen. rådande förhållanden, och har den dagliga tidsArbetstidslagens införande har därför tvungit indelningen fastställts efter utrönande av resp. bolaget att under åren 1919—1922 nedlägga arbetargruppers önskan. ett kapital av kronor 9,487,516:21 i och för c) Rasternas antal är olika vid olika fabri- de tekniska hjälpmedlens förbättring. ker (se under b). Under mellankampanjen Samtidigt har, för beredande av större bosamt under kampanjen vid raffinaderierna före- stadsutrymme åt den utökade personalen, bokomma vid vissa fabriker både frukost- och stadhus och kaserner för en' kostnad av middagsrast, under det att andra endast ha 407,082: 09 kr. nyinrättats. middagsrast. Under betkampanjen finnas inga De tekniska hjälpmedlens förbättring har i bestämda raster fastställda, utan få resp. arbetare stort sett icke medfört ökad prestationsförmåga intaga sina måltider, när arbetet så medgiver. hos resp. fabriker utan huvudsakligast avsett Häruti rådde samma förhållande före arbets- att inbespara manuell arbetskraft. Som av tidslagens införande. punkt 2 framgår, har emellertid icke varit d) Nej. möjligt att genom arbetsbesparande inrätte) I och med arbetstidslagens genomfö- ningar tillnärmelsevis kompensera den utökrande ha vid de flesta fabrikerna införts tid- ning av arbetarpersonalen, som 8-timmarslagens kontrollur, vid vilka arbetarna få stämpla sina införande medfört. tidkort vid arbetets början och slut. I övrigt 13. Man kan beräkna, att med under kainga förändringar. lenderåret 1922 gällande löner 8-timmarslagens f) Ingen förändring i arbetsledningen till införande medfört en fördyring av svenskt förbättring av arbetskraftens utnyttjande har socker med 2 å 3 öre per kg. Om man bekunnat införas. räknar 10 % ränta och amortering av den 10. Nej. ovan angivna kapitalinvesteringen utgör den 11, 12. Dessa frågor torde enklast besva- fasta kostnadsökningen ung. 0#GÖ öre av ovanras i ett sammanhang. nämnda 2 å 3 öre per kg. Att märka är, att I och med arbetstidslagens genomförande detta uteslutande är den direkta kostnadsökha synnerligen omfattande förbättrings- och ningen för arbetet med sockerframatällningen. nybyggnadsarbeten måst införas vid bolagets Den indirekta kostnadsökningen, bestående i fabriker. På grund av råsockerkampanjens av 8-timmarslagen framkallad fördyring av råkorthet (c:a 8 veckor) har det städse varit vara, materialier och förbrukningsartiklar, är svårt att med fördel införa arbetsbesparande här icke medtagen, och hava vi icke möjligmaskiner och inrättningar, i det att inbespa- het att ens tillnärmelsevis • angiva den indiringen i arbetarlönerna i allmänhet icke kunnat rekta kostnadsökningen. förränta och amortera kostnaden för de tek14. Arbetet inom sockerindustrien är i allniska hjälpmedlens förbättring. mänhet av den art, att produktionskapaciteten I och med införandet av arbetstidslagen är beroende av de tekniska hjälpmedlens problev emellertid behovet av ökad arbetskraft så duktionsförmåga och icke av den levande arbetsstort, att det var fara värt, att inom de orter, kraftens intensitet. Följaktligen har icke någon

77* ökning av arbetseffektiviteten per arbetare och befolkade trakter finnes ej möjlighet att följa särskilt de yngre arbetarnas liv under fritiden. tidsenhet kunnat konstateras. 16. Den något utökade rätten till övertids15. a) Då sockerindustriens årsanställda arbetare utgöras av en burgen och solid arbetar- arbete har verkat lättande vid förekommande stam, som även före arbetstidslagens införande reparations- och översyningsarbeten, särskilt vid i stort sett skött sitt arbete exemplariskt, ha de tillfällen då yrkeslärda arbetare måste annågra förändringar av det slag, som i denna vändas. 17. Arbetstidslagens ekonomiska inverkpunkt hänsyftas, icke kunnat förmärkas. Under kampanjen är arbetet av den art, att ningar på den svenska sockerindustrien ha kontinuerlig tillsyn och påpasslighet erfordras, med hänsyn till den utländska konkurrensen utan att arbetet kan sägas vara ansträngande. ännu icke gjort sig gällande, då staten genom Någon förändring i arbetsamhet har därför icke importreglering och maximipris förhindrat stökunnat konstateras, och oordentlighet i arbetet rande utländsk import under den tid arbetshar varken förr eller nu tolererats. Dylika tidslagen varit gällande. Hur förhållandet komfall äro emellertid mycket sällsynta och någon mer att bli vid denna reglerings upphörande, vilket torde inträffa ungefär med utgången av förändring häruti har icke förmärkts. b) Då arbetstidslagen trädde i kraft, ökades innevarande år, är f. n. svårt att uppgiva. Det bör vidare framhållas, att de länder, som resp. timlöner till 60/4S av förut gällande timpenning. Beträffande extra arbete under fri- f. n. genom sin produktion ha det största inflytandet på världsmarknadspriset å socker, tiden se under c). c) Ett stort antal av sockerindustriens arbe- nämligen Cuba och Java, icke genomfört någon tare, särskilt vid de fabriker som äro belägna lag om arbetstidens begränsning, varför sockret på landsbygden, äro hus- eller egnahemsägare. från dessa länder icke belastas av de ökade För dessa har givetvis arbetstidslagens införande produktionskostnader, som arbetstidens lagbevarit till stor fördel, i det att de fått mera tid stämda inskränkning ovillkorligen måste medatt ägna åt sitt eget. Detta givetvis under föra. Sockerpriset i dessa länder utgör f. n. 30 å förutsättning, att arbetarna ha sina hem så närbeliigna, att de bo hemma och icke ligga 35 öre per kg., varför den ökning i sockerkasernenide vid fabriken. En synnerligen stor priset i Sverige, som arbetstidslagens införande del av kampanjarbetarna ha emellertid icke medför, utgör c:a 10 % å det utländska priset. Stockholm den 29 juni 1922. sina hem i fabrikens närhet utan bo därför Svenska sockerfabriksaktiebolaget. under veckans lopp i fabrikens kaserner för C. F. Tranchell. att endast resa hem var eller varannan söndag. Hos dessa arbetare har ett visst missnöje med 30. Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. arbetstidens begränsning och följaktligen arbets(Siffrorna hänvisa till form. 2: a.) inkomstens minskning förmärkts. Förut hade 1. Nytt arbets- och löneavtal träffades med nämligen dessa arbetare möjlighet att på grund av det övertidsarbete, som då under kampanjen arbetarna i maj 1919. För att undvika nya, förekom, skaffa sig synnerligen goda arbetsför- tidsödande avtalsunderhandlingar vid årsskiftet tjänster under de månader, som de underkastade 1919—20 medgavs införandet av 8 timmars sig att vara borta från hemmet. I många fall effektiv arbetsdag från maj månad 1919. För ha också dessa arbetare genom extra arbete på två fabriker med sammanlagt c:a 400 arbetare annat håll (betupptagning etc.) sökt skaffa sig genomfördes förändringen först fr. o. m. juli sysselsättning och biförtjänst under den ökade månad 1919. 2. a. Till jämförelse med frågeformulärets ledigheten. d) Något generellt omdöme kan icke givas angivna arbetarantal meddelas här nedan anbeträffande denna punkt. talet arbetare den 31 december nedanstående e) På grund av fabrikernas belägenhet i tätt- år:

*78 Tillverkaingsgren 1918 1919 1920 Cigarrtillverkning . . . 2,723 3,352 3,158 Cigarrettillverkning . . 774 1,186 860 Röktobakstillverkning . } 402J 197 121 Tuggtobakstillverkning . 297 246 Snustillverkning . . . . 221 200 186 Hjälpanläggningar . . . 125 417 314 (Mek. verkst., kartongfabr. , marketenterier etc.). Tobakskontoren . . . . 129 153 147

duktiva arbetarpersonalen

med mer än några

2,076 få procent, på grund av att tobaksmonopolet vid 694 den förkortade arbetstidens tillämpning genas: 125 211 införde 48 tim. »effektiv arbetstid». Den indi185 rekt produktiva arbetarpersonalen har däremot 383 ökats avsevärt, i många fall mera än proportio163

Summa 4,374 5,699 5,135 3,837 4. a. Vid den kortare arbetstidens införande uppstodo svårigheter att fylla det alltjämt ökade behovet av tobaksvaror. Inom cigarrtillverkningen var bristen på arbetslokaler och utbildad personal förnämsta hindret för en ökad tillverkning, varför brist å cigarrer och cigarrcigarretter uppstod. Inom cigarrettillverkniogen inhämtas den erforderliga yrkesskickligheten relativt snabbt, varför nyanställning inom denna tillverkningsgren företogs i stor utsträckning. Till följd av brist på arbetslokaler och maskiner måste dock en del av personalen sysselsättas i skift. Jnom övriga tillverkningsgrenar ökades tillverkningen genom införandet av modernare maskinella anordningar. 6. Noteringar av i formuläret angiven art saknas, enär de icke äga något intresse för arbetsgivaren. Allmänna fridagar (semester, l:sta maj, påskafton etc.) kunna givetvis icke räknas såsom erbjuden arbetstid, ej heller permission på grund av arbetsbrist. 7. Noteringar i statistiskt hänseende beträffande antalet timavlönade finnas och äro för arbetsgivaren av intresse. Men dessas bearbetande för särskiljande av tim- och tillfälligt ackordslönebelopp har icke företagits, enär en sådan uppdelning saknar intresse. I det direkt produktiva arbetet användes i allra största utsträckning endast ackordslön, och äro arbetare med dylik lön endast rent tillfälligtvis timavlönade. Avlöningssumman för år 191S har medtagits till jämförelse på grund av att kompensation för den förkortade arbetstiden i viss utsträckning lämnats från och med 1919 års början. 8. Arbetstidslagen har i de flesta fall icke givit anledning till ökning av den direkt pro-

nellt mot bruttoarbetstidens förkortning på grund av svårigheten att för denna grupp av arbetare anordna arbetet verkligt effektivt. 10. I samband med införandet av förbättrade maskinella och andra anordningar hava avlöningsmetoderna förändrats från timlön eller rent ackord till premiesystem av olika slag. Premiesystemen hava vid manuellt arbete verkat i den riktningen, att arbetarna blivit mera punktliga (beror även på andra orsaker) och utnyttja den erbjudna arbetstiden bättre än förr. Vid maskinellt arbete har premiebetalningen skärpt påpassligheten, så att maskinerna kunnat hållas i gång största delen av arbetstiden. De gjorda förändringarna i betalningsmetoderna hava skett oberoende av arbetstidslagen och företogos före införandet av den kortare arbetstiden. På grund av arbetstidsbegränsningen befanns dock nödvändigt att komplettera löneföreskrifterna (premiesystemen) med ekonomiskt disciplinära bestämmelser för att den erbjudna arbetstiden skulle bliva väl utnyttjad till gagn för så väl arbetsgivare som arbetstagare. 11. Arbetstidsbegränsningen har endast delvis varit anledningen till att de tekniska hjälpmedlen utvecklats. Tobaksmonopolet har alltsedan sin tillkomst anskaffat och utexperimenterat allt mera fulländade tekniska hjälpmedel, men arbetstidslagen har påskyndat dessa nyanskaffningar vid en tidpunkt, som ur ekonomisk synpunkt var synnerligen olämplig och olycklig. 13. Vid den kortare arbetstidens införande tvangs tobaksmonopolet, i likhet med andra industrier, att lämna kompensation i avlöningen för arbetstidens förkortning. Härigenom höjdes i stort sett avlöningarna med c:a 12 %. Avlöningsökningen kunde ur synpunkten av önskan om bibehållen levnadsstandard anses vara berättigad för timavlönade arbetare. För ackordsarbetare är emellertid så stor ökning i

79* avlöningen, som ovan angivits, oberättigad, enär ökade fritiden bör tillbringas i sysslolöshet, den förutvarande verkligt effektiva arbetstiden vilket orsakat, att frivilligt arbete utöver 8 högst obetydligt översteg 50 timmar per vecka. timmar åtminstone till att börja med förArbetstidslagen har sålunda i allmänhet lett till följdes. Att en dylik uppfattning till sina en ökning av ackordsarbetarnas inkomst, vilket sociala verkningar i allmänhet är fördärvbrini detta fall är liktydigt med fördyrande av gande torde ligga i öppen dag, enär endast arbetsamhet utöver det normala måttet leder de direkta produktionskostnaderna. förhållanden. 15. d) Det år 1919 införda skiftarbetet till förbättrade Stockholm den 22 maj 1922. synes i jämförelse med dagarbetet hava en A.-B. svenska tobaksmonopolet. menlig inverkan å de kvinnliga arbetarnas hälsoO. Wallenberg. tillstånd, i det fall att de sambo med andra personer, som hava annan vilotid. Skiftarbetet 31. Svenska tobaksindiistriarbetarcförbundet. är nu i det närmaste avvecklat. (Siffrorna hänvisa till form. 1: a.) 15. e) Tobaksmonopolet har låtit anordna 1. Ja, genomfördes genom avtal i maj 1919. kurser i allmänbildande och andra ämnen, men 2. Från 9 till 4 timmar, a) Före maj har anslutningen varit jämförelsevis ringa. 17. Arbetstidslagen har enligt vår mening var arbetstiden varierande mellan lägst 52—54 varit till avsevärd skada. Lagen har tvungit timmar för cigarrfabrikerna och cigarrettfabritill bindandet av stora kapital i nybyggnader, kerna och 57 tim. för snus- och tobaksfabriker. 3. Kan ej besvaras, då under tiden före utvidgningar och maskiner (överkapitalisering). lagens ikraftträdande intagits ett stort antal Den framtvingade, delvis fullkomligt oberättigade ökningen i " normalavlöningarna vid en arbetare på grund av den större efterfrågan given tidpunkt har fördyrat produktionkost- på tobaksvaror, som sedermera avskedats under naderna avsevärt. Detta leder till, att även sista halvåret 1921 och början på 1922; båda sådana arbeten, som tidigare utförts för fallen kunna ju sägas vara onormala förhållanden. 4. Nej. hand, måste mekaniseras, varigenom antalet a) Skiftarbete förekommer endast vid cidirekt produktiva arbetare minskas. Värre är, att den indirekt produktiva arbetarpersonalen garrettfabrikerna (2 skift), har tillämpats före (distributionspersonal och dylikt) har måst lagens ikraftträdande. ökas avsevärt, utan att utsikter till någon • b) Olika på varje plats; i regel avslutas arnämnvärd minskning i densamma kan förutses betet tidigare på eftermiddagen än förut. c) I regel som förut. på grund av svårigheten att rationellt ordna e) Ja, självtagna raster under arbetstiden få dylikt arbete, så att personalen erhåller full sysselsättning. På grund härav förefaller det ej förekomma. f) Premieackordssystem genomfördes för störvara oriktigt att samma nominella arbetstid shall gälla för dessa arbetare som för de verk- sta delen av arbetarna genom avtal i maj 1919. 5. Se 4 f). ligt produktiva arbetarna. 6. Ja. Inom röktobaks- och snusfabrikaDet större mått av ledighet från ordinarie arbetstid, som arbetstidslagen medfört, har å tionen samt delvis inom cigarrettindustrien. vissa orter orsakat, att flitiga arbetare upp9. Kan ej besvaras. rättat verkstäder i sina hem och därifrån 10. a) I allmänhet utnyttjas den erbjudna konkurrera med industrien (dock givetvis icke arbetstiden mera nu än tidigare. med tobaksindustrien) under det de omintetb) Nej. göra meningen med det mått av vila från arbec) Ja. tet, som uppgives vara ett av lagens ändamål. e) Av allt att döma användes den vunna Till arbetstidslagens suggestiva verkningar fritiden i stor utsträckning för bildningsändatorde kunna hänföras, att särskilt yngre arbe- mål och dylikt, särskilt tyckas de kurser av tare i allmänhet fått den känslan, att den skilda slag, som anordnats av tobaksmonopolet, 34—222653.

*80 röna stort deltagande från så väl manliga som kvinnliga. Även har intresset för trädgårdsodling ökats bland äldre arbetare genom att skaffa sig koloniträdgårdar och egna hem. 11. Nej. 12. Den vunna fritiden har givit arbetarna tillfälle att i större utsträckning än tidigare använda de bildningsmöjligheter, som stå till buds, ägna sig åt hemmet o. s. v. Stockholm den 20 maj 1922. Svenska tobaksindustriarbetareförbundet. O. Johnsson.

der veckans fem första dagar samt mellan kl. 7 f. m.— 2 e. m. på lördagar, vilken motsvarande tid uti 1922 års avtal utökats att omfatta tiden kl. G f. m.— 6 e. m. resp. kl. G f. m.—2 e. m. Arbetstiden vid ordinarie dagarbete tog i regel före 1920 sin början kl. G å 6"3 0 f. m. och slutade då kl. 6 å G"3() e. m. resp. kl. 2 på lördagar. Efter 1920 pågår i regel det ordinarie dagarbetet från kl. 7- å 7*30 f. m. till 4'30 å 5"30 resp. till kl. 1 e. m. på lördagar. c) Bästa ekonomisering av arbetet har givetvis sökt genomföras. Vid flertalet fabriker 32. Sveriges textiliiidustriFörbuiid. A. För- torde man hava övergått till enrastsystcm. b u n d e t s y t t r a n d e . (Siffrorna hänvisa till Kafferasten torde i regel hava indragits. form. 1: a.) d) Där dylika raster förut förekommit, torde 1. Ja, i stort sett fullständigt. Endast i indragning av dem allmänt hava skett. ett fåtal fall torde dispenser hava förekommit, e) Där noggrann tidkontroll icke tidigare såsom då ett spinneri varit för litet för att varit införd, torde sådan hava genomförts. tillgodose behovet av garn inom ett tillhörande f) Där förbättringar i detta avseende kunuat väveri. göras, torde de hava vidtagits oberoende av 2. a) 12 timmar per vecka, arbetstidsinskränkningen. b) 9—12 timmar per vecka. 5. Ackordslönesystem var redan före år 3. På grund av driftstagnationerna inom 1920 i den mån det var möjligt genomfört textilindustrien under åren 1917 — 1918 och inom textilindustrien. Noggranna bestämmel1920—1921 har arbetsstyrkan så avsevärt redu- ser rörande ackordsprislistornas upprättande och cerats, att någon ökning på grund av arbets- ackordsprisernas beräknande fastställdes 1920 tidsbegränsningen icke kunnat påvisas. Enligt och hava numera intagits i gällande avtal; en av oss företagen undersökning var vid 140 dock hava dessa bestämmelser tillkommit obeföretag arbetsstyrkan den VG 1913: 26,531 roende av 8-timmarslagen. Genom den snäva och den X/G 1920: 27,032. begränsningen av arbetstidens förläggning hava 4. a) Inom textilindustrien har alltid skift- bestämmelser rörande ersättning för förskjuten arbete förekommit endast i ringa utsträckning, arbetstid måst till en början i praxis tillämpas vilket torde sammanhänga därmed, att den och därefter från 1922 införas, i kollektivövervägande delen av arbetarstammen utgöres avtalet ( § 1 0 mom. 4). av kvinnliga och minderåriga arbetare, varför 6. Förbättringar i produktionstekniskt hänanordnandet av skiftarbete är • förenat med seende hava givetvis förekommit, men de torde vissa svårigheter med hänsyn till arbetarskydds- med all sannolikhet hava tillkommit, även om lagen och lagen om förbud för användande av arbetstidsinskränkningen icke blivit genomförd. kvinnor i nattarbete. Efter arbetstidslagens • 7. Se svaren å frågorna 3 och 6. ikraftträdande har skiftarbete måst tillgripas i 8. Enstämmigt hava alla tillfrågade fabriflera fall än förut. ker uttalat, att produktionskostnaderna väsentb) Arbetstidens förläggning har så väl de ligt fördyrats. Att angiva någon exakt siffra facto som ock i de kollektiva arbetsavtalen över denna fördyring är så mycket svårare, som förändrats. Enligt 1919 års avtal skulle ar- det på grund av de senaste årens omfattande betstiden förläggas mellan kl. 6 f. m.—7 e. m.; driftstagnation knappast är möjligt att jämföra enligt avtalet 1920 skulle däremot arbetstiden förhållandena under de olika åren före och förläggas mellan kl. 7 f. m.—5 - 30 e. m. un- efter lagens tillkomst.. . Vad lönerna angår

81* medgavs vid uppgörande av 1920 års avtal en med socialstyrelsens begäran besvarat det frågeväsentlig förhöjning och beräknades därvid c:a formulär rörande verkningarna av 8-timmars25 °/o ökning av de förutvarande lönerna mot- lagen, som av styrelsen blivit förbundet tillsvarande kompensation för arbetstidens för- ställt. Förbundet tillåter sig att härmed komplettera de svar, som lämnats i frågeformuläret, kortning. 9. Enligt så gott som enstämmigt uttalande med vissa synpunkter och erfarenheter, som från de olika fabrikerna har någon ökning av framkommit vid behandlingen av denna fråga vid den i medlet av sistlidna juni månad härarbetsintensiteten icke kunnat påvisas. 10. Genom den samtidigt medgivna fulla städes hållna internationella bomullskongressen. kompensationen för arbetstidens förkortning Som vissa av de därvid hållna föredragen på ett och förhöjningen av lönerna 1920 blevo för- synnerligen vederhäftigt sätt belysa den förkortjänsterna så höga, att arbetarna oftare än tade arbetstidens verkningar inom bomullsindueljest uteblevo från arbetet. Först på senare strien i Frankrike och England, bifoga vi dessa tid, sedan lönerna sänkts, har arbetstiden bättre i översättning. De äro följande: iakttagits; några förbättringar i jämförelse med 1) Den franska bomullsindustrien och 48 förhållandena före lagens tillkomst torde dock icke hava åstadkommits i berörda hänseenden. timmars arbetsvecka, redogörelse utarbetad av b) Arbetarna hava hittills erhållit kompen- M. II. Manuel, fransk ledamot av internatiosation för den minskade arbetstiden. Om detta nella bomullskommittén och vice president även i fortsättningen låter sig göra, torde vara för Syndicat general de 1'industrie cotonniére ovisst. De höga arbetsförtjänster, som under francaise, Paris; 2) 48-timmarsveckans inverkan på produkde senaste åren varit rådande, hava medfört att benägenheten för att t. ex. arbeta på över- tionen i bomullsfabrikerna (England), redogörelse utarbetad av Mr. Arthur Foster, direktör tid synes snarare hava av- än tilltagit. c) Det är oss icke möjligt att uttala oss för Geo. & R. Dewhurst Ltd, Preston, och ordförande i North Lancashire Master Cotton Spindärom. e) Det allmänna intryck, arbetsgivarna på ners and Manufacturers Association, England; 3) 48-timmarsveckans inverkan på produkolika platser i landet bibringats, är att de flesta arbetarna särskilt de yngre icke utnyttja tionen i spinnerierna (England), redogörelse utarbetad av Mr. William Hoivarth, direktör sin fritid på ett för dem gagnande sätt. 11. Revisionen innebar en förbättring, men för Fine Spinners and Doublers Association industrien är dock fortfarande för mycket bun- Ltd, Manchester; 4) 48-timmarsveckans inverkan på produkden, för att driften skall kunna ordnas på ett ' tionen, redogörelse utarbetad av Mr. Harold rationellt sätt. 12. Enligt vår mening kan lagen icke komma Cliff, sekreterare för Oldham Master Cotton att motivera de stora förväntningar i fråga om Spinners Association Ltd, direktör i New Pearl höjandet av arbetarnas ställning, som vid dess Mill Ltd, direktör i Busk Mills Ltd, Oldham. antagande från vissa håll uttalades, tvärtom • Författarnas ställning inom sina resp. indutorde framtiden komma att utvisa, att arbe- strier och den för våta förhållanden kolossala tarnas levnadsstandard måste sänkas till en omfattningen av de organisationer, på vilkas iakttagelser de grunda sina uttalanden, göra lägre nivå än före kriget. att dessa måste anses i hög grad representaStockholm den 27 juni 1922. Sveriges textilindustriförbund. tiva för bomullsindustrien ej blott i Frankrike och England, utan i tillämpliga delar även för E. W. Paues. övriga länders bomullsindustri. Särskilt den B. S k r i v e l s e f r å n f ö r b u n d e t . engelska bomullsindustriens långt drivna speTill socialstyrelsen, Stockholm. 1 Återgivas ej här. Sveriges textilindustriförbund har i enlighet

*82 cialisering och i övrigt gynnsamma tillverk- verkning, men ej hinna bliva färdiga, få sedan ningsförhållanden underlätta i hög grad under- ligga över till nästa säsong och då säljas med sökningarna i hithörande frågor och möjliggöra förlust, emedan de ej längre motsvara modets ett djupare inträngande och en allsidigare be- krav. Den franska lagens medgivanden att lysning av desamma, än vad som exempelvis för vissa avdelningar, färgerier e t c , utöka arkan ske inom den svenska bomullsindustrien. betstiden till 10 timmar per dag, innebär helt Jämförelser med svenska 8-timmar slag en. visst ett avgjort företräde för den franska Såsom en huvudsaklig anmärkning mot den textilindustrien. I de svenska färgerierna har svenska 8-timmarslagen har så gott som man- det på många håll visat sig svårt att utan tillgrant från industriens sida anförts dess bri- gripande av raster och övertid ordna det dagstande smidighet och svårigheten att inordna liga ordinarie arbetet. arbetet inom dess snävt utstakade gränser. För Gentemot England har den svenska textilförberedelse- och avslutningsarbeten har ju industriens ställning försämrats, då vi i Svevisserligen medgivits vissa lättnader, särskilt i rige förut arbetade 57 å 60 timmar per vecka, den reviderade arbetstidslagen, men om man medan England arbetade 55/a tim. jämför dessa lättnader med de i Frankrike Produktionens förhållande till den minskade direkt för textilindustrien medgivna undantagen, arbetstiden. är det uppenbart, att ännu väsentligt mycket Inom den svenska bomullsindustrien synes mera både kan och måste göras, för att 8- man allmänt hava kommit till den erfarentimmarsdagens utnyttjande skall kunna försiggå heten, att den genom den minskade arbetsutan onödig arbetsanskaffning och därmed för- tiden utlovade ökningen i arbetsintensiteten enade kostnader. Observera t. ex. de undan- ingalunda ägt rum. Om i några enstaka fall tag, som i Frankrike äro medgivna för rengö- en dylik ökning kunnat konstateras, har den ring och oljning av maskiner samt för eldning varit mycket ringa i jämförelse med den stora och tillsyn av anordningar för belysning och minskningen i arbetstid. Av särskild betyvärme m. m. Härför är anslaget en extra tid delse är härvid för Sveriges vidkommande den av en å två timmar utöver den i övrigt till- förut påpekade ogynnsamma lagstiftningen belämpade arbetstiden. För vissa klasser av ar- träffande smörjning och rengöring av maskiner, betare medgives ända till fyra timmars längre som nu måste avräknas från den för produkarbetstid, nämligen vakter, chaufförer m. m., tionen avsedda arbetstiden. vilkas arbete medgiver långa viloperioder. Ställ Erfarenheterna från England i berörda avhäremot svårigheten för den svenska industrien seende äro säkrare grundade än våra. De att med nuvarande lag ordna exempelvis eld- mycket omfattande statistiska undersökningar^ ningen utan extra personal, så ser man, vilka 'som verkställts inom engelska bomullsspinnerier onödiga hinder för driftens rationella bedri- och väverier, och för vilka redogörelse lämnats vande vår lag uppställer. All nu ifrågavarande i Mr. Cliffs och Mr. Fosters föredrag, påvisa tid måste nu avräknas på 8-timmarsdagen, med ovedersäglig tydlighet, att någon märkbair vilket gör, att den för den egentliga produk- ökning i arbetsintensiteten ej kan spåras som tionen avsedda tiden är mindre nu än i för- följd av 8-timmarsdagens införande i England hållande till hela arbetstiden förut. Även för I de ifrågavarande föredragen har även påsäsongarbeten, vilka förekomma ganska allmänt visats, att man otvivelaktigt ställt alltför överinom textilindustrien, är den nuvarande lagen drivna förhoppningar på att tekniska och orlångt ifrån tillfredsställande. Den mycket be- ganisatoriska förbättringar skulle kunna medgränsade övertiden förorsakar arbetsgivarna verka till en utjämning av de produktionsförstora ekonomiska förluster. Deras beställnin- luster, som uppstått genom den minskade argar annulleras ofta på grund av fabrikanternas betstiden. • I de flesta fall har man redarn oförmåga att leverera varorna inom önskad tid. uppnått en så stor verkningsgrad hos maskiDylika varor, som redan befinnas under till- nerna, att någon ytterligare ökning måste be-

83* traktas som problematisk. Det använda rå- hava större köpkraft eller vilkas valuta och materialets styrka så väl som maskinernas mindre effektiva tullskydd underlätta försäljkonstruktion omöjliggör likaledes någon nämn- ning. Belysande för förändringarna i avsättningsvärt större maskinhastighet. Om man dessutom tager i betraktande, att områdena på sådan grund äro de mycket inen hel del av de inom bomullsindustrien tressanta siffror som Mr. Foster lämnar i sitt förekommande arbetsoperationerna ske medelst föredrag om arbetarnas förtjänster i Indien automatiska eller halvautomatiska maskiner, och Kina. där arbetarens uppgift närmast är att igångBomullsindustriens ställning till 8-timmarssätta eller stoppa maskinerna, så framgår av dagen. vad nyss sagts, att produktionen måste hava Vid den ovannämnda internationella bomminskats i proportion till arbetstidens reduce- ullskongressen härstädes antogs en resolution, ring. att 48-timmarsveckan hade visat sig vara ekonoS-tiinmarsdagen och olycksfallen. misk osund och skadlig så väl för arbetsgivarEtt av skälen för arbetstidens begränsning nas intressen som för arbetarnas. Den svenvar den anhopning av olycksfallen mot arbets- ska bomullsindustriens representanter hade all tidens slut, som man ansåg sig hava konsta- anledning att instämma i denna resolution, då terat under den längre arbetstiden. Man trodde det även för Sveriges vidkommande måste an-därför, att en förbättring härutinnan skulle ses i hög grad oklokt att vidbålla en så krafske i och med 8-timmarsdagens införande. Av tig reducering av arbetstiden vid en tidpunkt, Mr. Cliffs och Mr. Howarth's föredrag fram- då världen mer än kanske någonsin tillförene går, att detta ej varit förhållandet i England, är i behov av produktivt arbete för att repaman kan tvärtom konstatera en stark ökning rera de skador, som uppstått genom kriget. av antalet olycksfall under dagens första arStockholm den 25 augusti 1922. betstimmar. Någon liknande statistik finns ej Sveriges textilindustriförbund. för de svenska bomullsfabrikerna. Det har E. W. Paues. dock ej märkts, att arbeiarna infinna sig till 33. Svenska textilarbetareförbundet. (Siffarbetet mera utvilade än före 8-timmarslagens rorna hänvisa till form. l:a.) införande utan snarare tvärtom. 1. Ja. 8-timmarsdagen ej internationellt godkänd. Som försvar för 8-timmarsdagens införande 2. a) 12 tim. per vecka, i vårt land har bland annat anförts, att den b) 10 l /> » * * blivit internationellt godkänd och antagen i 3. Ingen ökning av arbetarantalet. de flesta länder. Detta är dock en sanning 4. a) Inga förändringar. med mycket stor modifikation, ty vare sig b) I regel börjar arbetet nu kl. 7 f. m. U. S. A., Indien eller Japan tillämpa den- och upphör kl. 5 e. m. mot förut i regel resp. samma, och England m. fl. länder har ej ge- 6-30 f. m. och 6-30 e. m. nom lagstiftning godkänt densamma. Man c) Alla raster (förutvarande) med undantag skulle kanske i första ögonblicket kunna tycka, av middagsrasten ha efter lagens ikraftträdande att detta ej skulle betyda så mycket, då vi ej indragits. hava någon nämnvärd konkurrens med dessa d) Raster voro förut icke inräknade i artransoceana länder i fråga om bomullsvaror. betstiden. Indirekt påverkas vi dock därav, då dessa läne) Fastställda bestämmelser om arbetstidens der jämte Kina varit stora avnämare av engel- början och slut tillämpas mycket noggrannare ska bomullsvaror, vilka nu på grund av 8- än före 8-timmarslagens ikraftträdande. timmarsdagens införande i England blivit för f) Endast något effektivare ledning av arstora delar av deras befolkning för dyra och betet har kunnat iakttagas. därför måste avsättas på andra länder, som 5. Någon förändring i avlöningsmetoderna

*8<1 har icke inträtt. Ackordslönesystemet var redan före lagens ikraftträdande tillämpat i längsta möjliga utsträckning. 6. Nej. Åtminstone ej i nämnvärd grad. 9. Ja. Särskilt beträffande ackordsarbetet. 10. a) Arbetsamheten har märkbart förbättrats. b) Gällande kollektivavtal (riksavtal 1922) garanterar kompensation för den minskade arbetstiden. Någon större benägenhet för extra arbete på fritid kan icke iakttagas. c) Hemlivet har i alla avseenden förbättrats genom den kortare arbetstiden. d) Någon nämnvärd förbättring har ännu ej kunnat iakttagas. e) Någon ändring kan ej iakttagas. 11. Genom det rikligare medgivna övertidsarbetet blir i praktiken arbetstiden i de flesta fall 54 timmar i stället för 48 timmar. Norrköping den 9 juni 1922. Svenska textilarbetareförbundet. Gust. Janzén.

heter att fylla vakanta platser, rests hincbr däremot. f) Nej, inom skoindustrien var redan fornt en ytterst stark specialisering genomförd. 5. Nej, avlöningsformen var förut likson efteråt för största delen av personalen ackorl. 6. Nej. 7. Har på åtskilliga platser förekommit, jå andra icke. 8. I kollektivavtalet 1920 inträdde en sta:k ökning av alla arbetslöner, bestående dels i 1 2 / 2 % kompensation för den förkortade arbetstiden, dels ytterligare höjning. Se f. ij. svar under 12. 9. Redan under högkonjunkturen 1920 hir minskning av arbetsintensiteten kunnat konstateras, och sedan lågkonjunkturen inträdde, har ytterligare minskning skett genom arbetarnas försök till arbetets uttänjning. 10. a) ökat intresse har ej förmärkts. b) Oaktat full kompensation för den förkortade arbetstiden givits, har dock en viss benägenhet för åtagande av extra arbete hos 34. Svenska skofalmkantföreniiigeii. (Siff- andra arbetsgivare på fritid ådagalagts. rorna hänvisa till form. l'a.) c), d) Koloniträdgårdsrörelsen har tydligt 1. Ja. avtagit. 2. Enligt kollektivavtal var arbetstiden till F. ö. äro dessa frågor svåra att besvara. och med år 1919 54 timmar per vecka. Från e) ökat intresse för allmänbildning etc. har och med 1920 års ingång har den på grund ej förmärkts men däremot hos yngre manliga av nytt kollektivavtal, som tillkom samtidigt arbetare mera benägenhet för dagdriveri och med lagen, varit 48 timmar. kortspel. o. Högkonjunktur rådde till hösten 1920 11. Ändringen borde väl under normala med undantag för första halvåret 1919, då förhållanden ha varit till någon fördel, men stora inskränkningar förekommo. Under hög- sedan den trädde i kraft, har depressionen konjunkturen var arbetarantalet starkt ökat. tvingat till större inskränkningar än lagen Detta skulle ha varit förhållandet även om föreskriver, varför någon erfarenhet av dess lagen ej funnits. I vad mån arbetstidsbegräns- verkan knappast föreligger. ningen då föranledde en större ökning av ar12. I allmänhet kan sägas att, då vid labetarantalet, än vad annars skulle varit fallet, gens införande inträdde en stark men kort kan ej angivas. Säkert är emellertid, att lagen högkonjunktur, som inom ett år efterföljdes orsakat en avsevärd ökning. av den ännu rådande lågkonjunkturen, vilken 4. a) Skiftarbete har icke förekommit inom tvingat till betydligt starkare arbetsbegränsninskoindustrien annat än i enstaka undantagsfall. gar, än lagen föreskriver, ingen sådan erfarenb), c), d) Olika på olika fabriker beroende het om lagens verkningar kan anses föreligga, som kan med siffror angivas. Under den på lokala m. fl. förhållanden. e) Ja. Av enskilda arbetare bar dock, sär- korta tid, då arbetet kunde bedrivas i full utskilt under högkonjunkturen, då arbete var lätt sträckning, har dock lagen verkat fördyrande, att få och arbetsgivaren däremot erfor svårg- ej endast å de direkta arbetslönerna, utan även

85* roende av att vissa fabriker beräknat åstadkomma högre produktion än tidigare. 9. Nej! Arbetsintensiteten per arbetad tidsenhet var redan tidigare så högt uppdriven, att en ökning icke förväntades. 10. a) Undandrager sig egentligt bedömande, enär arbetstillgången endast under en kortare tid helt har utnyttjats. Skolkning eller firande tillhörde redan före 1920 sällsyntheterna. b) Någon strävan att skaffa sig sysselsätt35. Svenska sko- och läderindustriarbetare- ningar vid sidan av den egentliga anställningen förbundet. (Siffrorna hänvisa till form. l:a.) har utöver vad som möjligen fanns före 1920 1. Ja. I enstaka fall ha dispenser erhål- icke förmärkts. c) Ett avgjort ökat intresse för koloniträdlits för maskinister och eldare, dessa omfatta gårdsrörelsen har under de senare åren inträtt. dock högst 50 man. e) Den ökade fritiden har medfört ett av2. Arbetstiden var 1919 avtalsenligt fastställd till 54 timmar i veckan. Genom avtals- sevärt ökat intresse för studieverksamheten. uppgörelsen i dec. månad samma år träffades Sålunda har studiecirklarnas antal inom våra avtalsuppgörelse om 48 timmar att tillämpas avdelningar, under särskilt den gångna vinefter 1 jan. 1922. Det är icke osannolikt, tern, varit mångdubbelt större än något tidiatt oavsett lagens tillkomst denna arbetstid gare år. 11. Sedan 1921 har arbetstillgången inom hade kommit i tillämpning från samma tid, enär ett flertal skofabrikanter gjort uttalanden vårt verksamhetsområde varit så ringa, att förtill förmån för 48-timmarsveckans införande ändringarna knappast i något fall kommit i praktisk tillämpning. inom industrien. Stockholm den 30 maj 1922. 3. Sannolikt inte. Under år 1920 ökades Sv. sko- och läderindustriarbetareförbundet. visserligen antalet arbetare inom industrien Ragnar Luther. med omkring 15 %. Denna ökning var dock betingad av då rådande högkonjunktur. 36. Sveriges byggmästareförbund. (Siffrorna 4. a) Nej! hänvisa till form l:a.) b) I regel börjar arbetet en halv timme se1. Ja. nare och slutar en halv timme tidigare. 2. Räknat från 1918 års avtal — 3 tim. c) I flesta fall ha 2 raster bibehållits med en kort frukostrast på 15 å 30 minuter och per vecka. 1918 års avtal upprättades efter långvarig arbetsstrid, därvid arbetarna tilltvungo en middagsrast å 45 å 60 minuter. e) Knappast möjlig på grund av arbets- sig en minskning i arbetstiden från 57 till 51 tidens effektiva utnyttjande före lagens ikraft- timmar per vecka. Åren 1909—1918 var arbetstiden 57 timmar per vecka, och det var trädande. arbetsgivarnas avsikt att återinföra denna arf) Se svar under punkt 5. 5. Nej! Ett fast ackordsystem omfattande betstid, vilket emellertid förhindrades genom Arbetstidsminskningen omkring 90 % av industriens arbetare var redan lagens genomförande. före lagens ikraftträdande genomfört inom in- får sålunda på goda grunder anses vara 9 timmar per vecka. dustrien. 3. Vid normal arbetsdrift måste arbetar6. Nej! De tekniska hjälpmedlen voro antalet ökas minst i proportion till den minsredan tidigare utnyttjade till det yttersta. 7. I de fall utvidgningar ägt rum äro dessa kade arbetstiden. 4. a) Nej. icke betingade av lagens verkningar, utan be-

å skoindustriens materialier (t. ex. garvat läder, textilier m. m.) och å frakter m. fl. kostnader, samt genom att med mindre dagsprestation per arbetare och maskin de allmänna omkostnaderna under samma tid icke minskats, så att en större del även av dessa kommit på varje tillverkad kvantitet än förut. Stockholm den 9 juni 1922. Svenska skofabrikantföreningen. F. Vilh. Jonson.

*86 b) Ja, i den mån arbetstidens minskning 12. Då man inom byggnadsindustrien }å betingar. grund av klimatiska och ljusförhållanden icce kan utnyttja en arbetstid av 48 timmar p?r c) Nej. vecka under vintermånaderna, träffar lagm d) Nej. byggnadsindustrien synnerligen hårt, emedtn e) Ja. f) Inom byggnadsindustrien föreligger ringa den lägger hinder i vägen för en nödvänd g möjlighet att utöver vad före lagens ikraftträ- utsträckning av arbetstiden under sommarmidande vidtagits bättre utnyttja arbetskraften naderna. eller de tekniska hjälpmedlen. Malmö den 14 juni 1922. 5. Nej. Sveriges byggmästareförbund. 6. Nej. F. Holmen. 8. Den kortare arbetstiden och det genom 37. Svenska väg- och vattenbyg-irarnas arlagen försämrade utnyttjandet av den ljusare årstiden har medfört minskat ekonomiskt ut- betsgivareförbund. (Siffrorna hänvisa till fora. nyttjande av arbetsmaskiner, längre byggnads- l a t ) tid och därmed högre ränte- och administra1. Ja. tionskostnader. Se även under punkt 10 b. 2. a) I regel 3—4 timmar per vecka (i ea9. Någon ökning i arbetsintensiteten har staka fall upp till 6 timmar). icke konstaterats. Däremot har i flera fall en b) Större än under a) på grund av minskminskning observerats beroende på att arbe- ning i övertidsarbete. Den ringa förkortningen tarna genom att ha erhållit förlängd fritid beroende på att arbetarna år 1918 genomdre\o själva åtagit sig extra arbete. Under sommar- en inskränkning av arbetstiden vid husbyggtiden har sådant arbete kunnat pågå 5—6 nadsarbeten från 57 till 51 tim. per vecka. timmar efter ord. arbetstidens slut, vilket med3. Ej möjligt att besvara på grund av den fört, att arbetarna kommit till sitt ord. arbete ringa arbetstillgången samt de oroliga och ej i sämre kondition nu än före lagens ikraft- stabiliserade förhållanden, som rått inom denna trädande. industri särskilt under de senaste 3 åren. Un10. a) Ingen. der normala förhållanden hade en dylik ökb) Då lönerna nu utgå med i förhållande ning varit oundviklig. till 1914 års löner högre belopp, än som be4. a) I vissa fall har ett ökat behov av 2 tingas av så väl dyrtid som minskad arbetstid skift visat sig, vilket tydligen i högre grad (57—48 timmar per vecka), måste sådan kom- skulle hava varit fallet vid rikligare arbetspensation anses vara given. tillgång. c), d) Några förmånliga verkningar härutinb) Ja, ändring har skett antingen av tidnan hava icke förmärkts. punkten för arbetets början eller dess slut. e) Annan erfarenhet än den ovan under c) Nej. punkt 9 angivna har icke gjorts. d) Nej. 11. Nej, icke hittills, emedan möjligheten e) Förbud har införts mot självtagna s. k. till ökad övertid icke kunnat utnyttjas på kafferaster. grund av för hög övertidsersättning. Genom f) På grund av den ringa arbetstillgången den reduktion av lönerna, som i sin helhet efter lagens genomförande hava dylika åtgärinträder efter 1 okt. innevarande år, beräknas der ej behövt vidtagas. detta ekonomiska hinder i viss mån bortfalla. 5. Se p. 4 f). Det torde därefter i vissa fall visa sig, att den 6. Se p. 4 f). tillgängliga övertiden är för knappt tillmätt. 8. Arbetskostnaderna hava ökats dels på Vi avse härmed sådana fall, där t. ex. bötes- grund av att avlöningarna höjts i mån av arbestämmelser i leveranskontrakt nödvändiggöra betstidens förkortning, dels på grund av att arbetets forcerande. den ljusa årstiden ej kan utnyttjas så väl som

87* förut, vilket medför mindre utnyttjande av ar- jande betänkliga följder för samhället, då i betsmaskiner, längre byggnadstid samt högre stället alla krafter borde inriktas på ett mildrande och utjämnande härav. administrationskostnader överhuvudtaget. Då det för denna industri under normala 9. Nej. förhållanden är av särskilt stor betydelse att 10. a) Ingen ändring. b) För den minskade arbetstiden hava arbe- tidvis kunna forcera arbetena, må i detta samtarna erhållit lönekompensation. Från vissa ar- manhang framhållas, att en för stark begränsbetsgivare rapporteras, att arbetarna åtaga sig ning av rätten till övertidsarbete är ägnad att extra arbetepå fritid i större utsträckning än förut. medföra de största svårigheter. Stockholm den 12 juni 1922. c), d), e) Ej känt. Sv. väg- o. vattenbyggarnas arbetsgivare11. Nej. Torde emellertid delvis böra tillskrivas de under p. 3 anförda förhållandena. förbund. 12. För en så utpräglad säsongindustri som Thure Widefeldt. byggnadsindustrien är lagen om arbetstidens begränsning i särskild grad olämplig. Inom 3S. Svenska murareförbundet. (Siffrorna denna industri kan nämligen den ordinarie hänvisa till form. 1: a.) eller avtalsenliga arbetstiden ej till fullo ut1. Ja! nyttjas under vintermånaderna. Under dessa 2. a) 3 timmar per vecka under 8 somhar arbetstiden på grund av dagsljusets kortmarmånader. varighet så väl före som efter lagens ikraftb) Samma. trädande varit betydligt kortare än 48 timmar 3. Nej! per vecka. Därjämte bortfalla vid hithörande 4. a) Nej! arbeten helt eller delvis ett flertal arbetsdagar b) Något olika på olika orter. I allmänhet genom otjänlig väderlek m. m. Den härigeslutar arbetet 1/a timme tidigare än förut. nom uppkommande minskningen i arbetstiden c) Nej! per år är avsevärd. Under normala förhålland) Nej! den förefinnes därför ett starkt behov av en e) I allmänhet som förut. häremot svarande längre arbetstid under den f) I allmänhet som förut. tjänliga årstiden. Den arbetstid på 51 tim5. Nej! mar per vecka, som rådde omedelbart före laG. Nej! gens ikraftträdande och vilken arbetarna till8. b) Omkring 5 % ökning av avlöningen. tvingade sig vid uppgörelsen inom byggnads9. Nej! industrien år 1918, måste anses alldeles för 10. a) En så obetydlig minskning av arknapp för åstadkommande av en dylik utjämning. Vid jämförelse med övrig industri fram- betstiden kan icke i högre grad inverka på förgår sålunda, att det vid 48 timmars arbets- hållandena. b) Arbete på fritid förekommer i regel icke. vecka för byggnadsindustrien erfordras minst c) Kan ännu ej bestämt sägas, men intres6 timmars längre arbetstid per vecka under den ljusare årstiden än för industrien i all- set för koloniträdgårdar har ökats. d) Se svar under a). mänhet, för att arbetstiden pr år skall bliva e) Se svar under a). Härtill kommer, att något så när lika. en betydande arbetslöshet i hög grad försvåSkall överhuvudtaget en i lag fixerad arbetstid gälla för hithörande arbeten — vilket vi rat realiserandet av strävandet att bilda stusom ovan nämnt anse olämpligt — bör den diecirklar, idrottsföreningar o. d. 11. Nej, icke vad gäller husbyggnadsarbete. därför på grund av anförda förhållanden åtMalmö den 22 maj 1922. minstone beräknas såsom medeltal för hela Sv. murareförbundet. året, I annat fall skarpes ytterligare denna verksamhets säsongkaraktär med därmed fölNils Persson. 35—22265.3.

*88 39. Sveriges målarinästareförening. (Siffd) Som förut. rorna hänvisa till form. 1: a.) e) Av de yngre arbetarna utnyttjas fritidm 1. I städerna är i regel genomförd 48 i mycket stor utsträckning till onyttiga systimmars arbetsvecka. Dispenser ha begärts för selsättningar. arbete 9 timmar sommaren och 7 timmar vinIntresset för allm. angelägenheter är son tern per dag, men ej medgivits. förut förlagt till socialist- och kommunistisia 2. Kollektivavtalen närmast före arbets- klubbar — för yrkesutbildning är intresset tidslagens ikraftträdande stipulerade en arbets- minimalt och har fritiden absolut givit tilvecka av 53 timmar. fälle till ökat dagdriveri och till osunda nöjei. I mindre samhällen arbetades i regel 57 å 11. Nej. GO timmar. 12. Vi anse det fullständigt onödigt o<h o. Arbetarantalet har under kristiden ned- skadligt att för ett säsongyrke som vårt ååt gått till följd av bristen på linolja och andra endast skall arbetas 8 timmar om dagen under materialier. sommaren, då i varje fall den dagliga arbetiArbetstidsbegränsningen har icke haft någon tiden under vintern i genomsnitt ej uppgir inverkan. Blir arbetstillgången som före kri- till 4 timmar per dag. get, kommer brist på arbetare inom yrket att Stockholm den 1 juni 1922. inträda. Sveriges målaremästareförening. 4. a) Skiftarbete förekommer ej. Ax. Fallgren. b) Arbetstiden ha sedan lagen trädde i 40. Svenska måleriarbetareförbumlet. (Siffkraft i regel börjat Va timme senare å f. m. rorna hänvisa till form. 1: a.) och slutat 1 å 2 timmar tidigare å e. m. c) I allmänhet har 2 raster bibehållits. 1. Ja. d) De självtagna kafferasterna ha icke helt 2. 4—5 timmar per vecka. bortfallit trots den förkortade arbetstiden. 4. b) Avkortning har skett på aftonen. e) Ej heller har noggrannare följts arbetsc) I allmänhet 2, men även 1 rast tillämtidens början och slut. pas. f) Yrkets art gör det ej möjligt att utnyttja d) Nej. arbetskraften bättre än förut, och Taylorsystem f) Nej. förekommer ej. 5. Nej. 5. Arbetet utföres så väl per tid som ackord, 8. Obekant! övergång till endast ackordsarbete passar ej 9. Arbetsintensiteten har ökats. för yrket. 10. a) Skolkning och »firande» förekom6. Tekniska hjälpmedel kunna ej finna mer vare sig nu eller de senare 10—15 åren användning inom detta yrke. inom vårt yrke. 8. Det är tydligt, att produktionskostnac) Intresset härför har allmänt ökats. derna ökats, då arbetarna erhålla full kompene) Bildningsverksamheten har ökat i omfattsation för den förkortade arbetstiden. ning. 9. Absolut ingen. 11. Ännu har ingen utsträckning av ar10. a) Nej. betstiden i anledning härav förekommit. b) Arbetarna hava erhållit kompensation för Stockholm den 13 maj 1922. den förkortade arbetstiden. Arbetarna kräva Svenska måleriarbetarförbundets expedition. att få den förkortning i arbetstiden, som laO. Ljungquist. gen medfört, förlagd till e. m. mest i syfte 41. Svenska väg-- och vattenbyg'gnadsarbeatt kunna utföra extra arbete på fritiden och tareförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. sker detta i mycket stor utsträckning. c) Arbetstidslagen har icke medfört någon l:a.) ändring i berörda förhållanden. 1. Lagen är fullständigt genomförd.

89* c) I vissa fall hava sådana ändringar vidtagits. d) I regel torde inga raster vara indragna, men äro i vissa fall rasterna avkortade. e), f) Åtgärder av dessa slag torde av verken vidtagas oberoende av arbetstidslagen. 5. Obekant. I allmänhet torde inga nya system hava tillämpats. 6. I viss mån beträffande kraftverksdriften, men torde utsträckningen icke kunna bedömas med hänsyn till den rådande depressionen. 7. a) Behovet av tekniska hjälpmedel och därtill hörande byggnader beror på tillväxten i förbrukningen av elektrisk energi. b) I de fall, där verket tillhandahåller bostäder, har behovet av flera bostäder kunnat konstateras. 8. Kostnaden för nyanläggningar och driftmateriel har ökats. I omvänd proportion till arbetstidens minskning hava levnadskostnaderna i allmänhet ökats för så väl arbetare som befäl- och kontorspersonal. Det ökade antalet arbetare har ökat behovet av befälspersonal. 9. Ingen ökning av arbetsintensiteten har kunnat konstateras. 10. a) Ingen ändring i allmänhet konstaterad. b) Full kompensation torde i regel hava lämnats. c), d), e) I dessa avseenden saknar föreningen möjlighet att yttra sig. 11. I viss mån märkbara förbättringar. 12. Lagen har så väl direkt som indirekt verkat fördyrande, varigenom produktionskostnaden för elektrisk energi motsvarande ökats.. Särskilt har detta gjort sig gällande vid nyanläggningar. Några förmånliga verkningar i socialt hänseende hava såsom regel icke iakt42. Svenska elektricitetsverksföreningen. tagits. (Siffrorna hänvisa till form. l:a.) Stockholm den 15 juni 1922. 1. Ja dispens har dock begärts och i vissa Svenska elektricitetsverksföreningen. fall erhållits för driftspersonal vid kraftverk. Bob. Dahlander. 2. I allmänhet torde den faktiska arbetsHenrik Tisell. tiden hava minskats för all personal 13—16 %. 3. Arbetarantalet har i stort sett ökats i 43. Sveriges köpmannaförbund. omvänd proportion till arbetstidens minskning. Till Socialstyrelsen, Stockholm. 4. a) Torde i regel ej hava förekommit, Med anledning av Eder hänvändelse till oss b) Ja.

2. För över 6,000 arb. var arbetstiden 48 timmar per vecka redan ett år, innan lagen trädde i kraft. Förkortningen i övrigt 5—6 timmar, i en del fall 3 timmar per vecka. 3. Nej. 4. a) Nej. b) Mindre ändring på grund av förkortningen. c) I allmänhet ha som förut 2 raster bibehållits. f) Dessa voro redan förut genom ackordsarbete så uppdrivna, att det icke går att komma längre. 5. Nej. 6. Nej. 8. Som förhållandet är, går det icke att angiva några siffror, ty det onormala krisläget inverkar allt för mycket. 10. b) Vid timlönsarbete har förkortningen kompenserats. c), d), e) Det må framhållas, att någon normal drift knappast förekommit, sedan lagen trädde i kraft, så det är därför omöjligt att få exakta uppgifter om dess verkningar på ena eller andra hållet, varför det förefaller oss rätt meningslöst att ge svar på de olika frågorna. 11. Om någon förändring skett, är denna till det sämre för arbetarna. 12. Enligt vår mening är lagen till fördel för arbetarna, ty det tunga arbetet, som förekommer, pressar alldeles tillräckligt och de flesta känna sig trötta och utslitna, då kvällen kommer. Krylbo den 10 juni 1922. Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet N. E. Nilsson.

*90 genom cirkulär av den 4 sistl. maj och Eder anhållan om vårt yttrande i anledning av 8timmarslagens inverkan på handelsnäringen, få vi härigenom till Eder tjänst meddela, att ärendet varit föremål för överläggning vid vårt arbetsutskotts sammanträde den 30 maj. Utgående från det faktum, att lagen i dess nuvarande avfattning varit till stort men för handeln, enär den icke blott åstadkommit prisfördyringar, utan svårigheter uppstått därigenom, att kör- och magasinskarlar, vilka inbegripas under lagens bestämmelser, ej kunnat tagas i anspråk för arbete å tid, då deras tjänster bäst behövts, såsom vid hästars utfodring, vid förpackning och expediering, beslöt därvid arbetsutskottet att principiellt uttala sig emot utsträckning av lagens omfattning och att i dess ställe förorda en inskränkning så till vida, att handelsarbetarna böra undantagas från lagens föreskrifter. Arbetsutskottet förfäktade jämväl den meningen, att lagen indirekt varit till skada för detaljhandeln, enär biträdenas arbetsprestationer förmenades ofta lida därav, att jämställda inom liknande yrkesgrupper hava lagstadgad, kortare arbetstid. I övrigt åberopas de uttalanden, som å bilagda tvenne frågecirkulär gjorts av firman Ekelöf & Svenson i Karlstad och Stockholms specerihandlareförening. 1 Vördsammast Sveriges köpmannaförbund. E. A. Thunström. 44. Svenska handelsarbetareförbundet. (Siffrorna hänvisa till form. l:a.) 1. För alla org. handelsarbetare har lagen genomförts fullständigt. Modifikationer hava medgivits av arbetsrådet för mejeripersonal med 6 timmar per vecka. Butiksbiträden och kontorister äro ej under lagens bestämmelser. 2. a), b) 6 timmar. 3. Nej. 4. a) Nej. b) Arbetstiden hos handelsfirmorna var innan lagen trädde i kraft förlagd mellan kl. V2 7 f. m. och kl. 6 e. m. Efter lagens 1 Bifogas ej här.

ikraftträdande förlägges i regel arbetstiden indian kl. 8 f. m. och kl. 5 e. m. c) Förut /* timmes frukost och 1 V' turmes middagsrast i regel. Numera i regel endast 1 timmes middagsrast. d) I regel 1 timme. e) Känna vi icke till. 5. Nej. 8- Kunna vi icke yttra oss om. 9. Nej, därför att handelsarbetarna alltid utfört arbetet efter order och ej på ackord. 10. a) Bättre tid till bildningsarbete och glädje över att de bättre kunna sköta sina kolonistugor och jordlotter. b) Vi ha inte konstaterat någon benägenhet för våra medlemmar att åtaga sig extra arbete. c) Se svar under punkt 10 a). e) » » » » » 11. Ja, vissa handelsfirmor hava trott sig kunna ånyo utsträcka arbetstiden till 54 tirrmar, men org. har satt sig däremot. 12. Lagen har verkat till stor fördel för handelsarbetarna, och enligt vår uppfattning, icke varit någon ekonomisk förlust för handelsfirmorna. Malmö den 11 juni 1922. För svenska handelsarbetareförbundet: J. A. Lundgren. 45. Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening. . Till socialstyrelsen. Å utsänt frågeformulär har socialstyrelsen begärt föreningens yttrande rörande verkningarna av gällande lagstiftning om arbetstidens begränsning. Då formuläret, såsom givet är, i första hand uppställts med hänsyn till förhållandena vid ren industriell rörelse och därför ej riktigt väl passar för järnvägarnas vidkommande, hava vi ej ifyllt detsamma utan inskränka oss till att översända tidigare verkställda utredningar i frågan. Vi bifoga följaktligen dels redogörelse för förhandlingarna med personalorganisationerna angående införande vid ' järnvägarna av 8-timmarsdagen (bil. 1, återgives ej här);

91* dels berättelse över införandet av 8 "timmars- n:r 2, som i samband därmed genomfördes dagen, d. v. s. redogörelse för dess verkningar med giltighet från och med den 1 juli 1920. I sagda redogörelse finnes införd en beräk(bil. 2); och dels förteckning över de fall, då utsträckt ning rörande den personalökning, som skulle tjänstgöringstid tillämpas (bil. 3, återgives ej här). inträda, därest nyanställning av personal skulle De bilagda handlingarna beröra järnvägar- behöva verkställas i samma proportion, varmed nas s. k. linjepersonal. Förutom denna fin- arbetstiden nedsattes, och utvisade denna benas tvenne kategorier befattningshavare, å räkning en ökning gent emot personalbestånvilka lagen utan vidare äger tillämpning, näm- det den 1 juni 1919 av den stationära personalen med 2,737 man eller 30 %, av den ligen banarbetare och verkstadsarbetare. För de förra, vilka sammanlagt uppgå till åkande med 789 man eller 19 % eller totaliter ungefär 3,000 man, av vilka dock flertalet ar- av 3,526 man motsvarande 26 % av hela anbetar endast sommarmånaderna, var enligt av- talet linjepersonal med tjänstgöring i regeltal för tiden 1 januari 1918—31 december bundna turer, vilken ökning man ansåg med 1921 fastställd en arbetstid av 10 timmar dåvarande avlöningar betyda en utgiftsökning varje helgfri dag, i den mån så var möjligt för de enskilda järnvägarna av över 15 miljomed hänsyn till ljus- och väderleksförhållan- ner kronor per år. Det var redan på förhand klart, att så avseden. Arbetstidslagens införande betydde sålunda å detta område en nedsättning i arbets- värd personalökning ej skulle behöva ifrågatiden från praktiskt taget 60 till 48 timmar komma, då det förefanns flera möjligheter, i veckan, och torde här någon återvinning på som medgåvo införande av 8 timmars arbetsett eller annat sätt av den förlorade arbets- dag utan nyanställande av så stort antal personal, som en teoretisk beräkning gåve vid tiden ej hava ernåtts. Vad vidkommer verkstadsarbetarna — även handen. För att få kännedom om, vilka ekonomiska de utgörande ett antal av c:a 3,000 st. — hade man redan fr. o. m. 1 juli 1919 gått ned till konsekvenser de nya tjänstgöringsbestämmeli det närmaste 48 timmars arbete per vecka, nas införande i verkligheten medfört, hava uppvarför 8-timmarslagens ikraftträdande den 1 lysningar i början av innevarande år begärts januari 1920 icke här medförde någon nämn- från de olika förvaltningarna över det antal värd inverkan. Det är dock uppenbart, att nya befattningar av olika slag, som måst inden förkortning av arbetstiden för denna per- rättas från och med den 1 juli 1920. Enligt de inkomna uppgifterna — sådana sonal, som närmaste tiden förut genomförts, nämligen med 4 timmar per vecka fr. o. m. saknas endast från o mindre järnvägar 1 januari 1919 och med ytterligare 2 */* tim- hava vid de enskilda järnvägarna sammanlagt mar fr. o. m. 1 juli samma år, blivit förenin- måst nyinrättas 840 befattningar, fördelade gen påtvingad under trycket av den motsedda på följande personalkategorier: A. Stationär personal, j B. Åkande personal. lagstiftningen på området. För svenska järnvägarnas arbetsgivareStationskarlar . . . . 259 Lokförare 87 förening : 16 I Lokeldare 122 Kolvakter.... Hj. Lundqvist. 2 Lokputsare 49 Motorförare Bilaga 2. Konduktörer 63 Pumpare 1 8-timmarsdagens införande vid de enskilda Vagnputsare . . . . 9 Packmästare . . . . 21 järnvägarna. Vagntillsyning3män . 12 j Vagnsmörj are . . . . 15 I föregående årsberättelse (sid. 32 ff.) har 127 17 Bromsare r-edogörelse lämnats över förhandlingarna an- Banvakter ångtinkelgående införande av 8 timmars arbetsdag vid Linjearbetare . . . . 13 i Lokeldare, dare och lokputsare E . J. samt över de förändringar i huvudavtal Lokreparatörer. . . . 1 (komb.) 11

*92 Stationskarlar i tågtjänst (malmtågskondakt.)

4 Torv- och vedlämpare Summa 382 Angfinkeldare . . . .

3 3

Lokputsareförmän Notisbud

. . . .

Vagnstäderskor .

R e s u l t a t e t av samtliga förhandlingar angående u t s t r ä c k t tjänstgöringstid framgår av följande Sammanställning

av Stimma 45S över det antal personal, fur vilken utökning tjänstgöringstiden fr. o. m. 1 juli 1920 begärts, resp. beviljats. ö k n i n g e n av den stationära personalen blev Antal man, för s å l u n d a endast ungefär /7 av den teoretiskt Järnvägar vilka utsträckt b e r ä k n a d e och utgör cirka 4 % av antalet statjänstgöringstid t i o n ä r personal den 1 juli 1 9 1 9 . Beträffande begärts beviljals å k a n d e personal blev ökningen över hälften av d e n teoretiskt beräknade, och i n n e b ä r d e n s a m m a en ökning i förhållande till personala n t a l e t 1 9 1 9 av cirka 11 %. Totaliter blev ö k n i n g e n ej fullt /4 av den b e r ä k n a d e samt d r y g t G % av personalantalet 1 9 1 9 , och torde k o s t n a d e n för den genomförda personalökningen k u n n a uppskattas till cirka 4 miljoner kronor för de enskilda järnvägarna. D e n åkande personalen h a r således m å s t ökas i väsentligt större proportion än den stationära, ett förhållande, som givetvis s a m m a n h ä n g e r med större möjligheter att på den stat i o n ä r a personalens arbetsområde koncentrera arbetet. A t t d e n n a ökning i personalantalet skall fördela sig olika för de olika järnvägarna, ligger i sakens n a t u r . E n u t r e d n i n g på d e n n a p u n k t ger vid h a n d e n , att variationerna äro m y c k e t stora, något som framgår av följande sammanställa ing: Procentuell personalökning i förhållande till antalet befattningshavare 1 juni 1919 % 0 1—5 6—10 11—15 16-20 21—25 över 25

^ n t a l Järnvägar, för vilka okt "ngen utgör vidståcnde P™enttal, då hansyn tagcs l

Stationär Åkande All personal personal personal 32 30 19 28 3 25 22 19 27 9 17 15 2 10 8 9 _ 1 6 —

Bergslagernas

93 Blekinge kustbanor

23 Borås

3 Borås—Ulricehamn

6 Bredåkra—Tingsryd

3 Börringe—Östratorp

6 Dala—Ockelbo—Norrsundet

. . .

Dalslands

5 Eksjö—Österbymo

2 Falkenbergs

5 Gävle—Dala

31 Grängesberg—Oxelösund

49 Göteborg—Borås o. Borås—Alvesta

1 Göteborg—Särö

—1

—1

Halmstad—Bolmen

5 Halmstad—Nässjö! inkl. V. C. J. .

29 Hälsingborg—Hässleholm

. . . .

17 Hälsingborg—Rå—Barnlösa

. . .

2 Härnösand—Sollefteå

0 Hässleholm—Markaryd

4 Hjo—Stenstorp

0 Hvetlanda

9 Hönshylte—Kvarnamåla . . . . .

0 Kalmar

11 Kalmar—Berga

8 Kalmar—Torsås

1 Karlshamn—Vislanda—Bolmen . .

1 Olika tider sommar och vinter medgivna för vissa personalgrupper vid trafik- och maskinavdelningarna.

93*

Karlskrona—Växjö Kinnekulle—Lidköping köping—Håkantorp Kristianstad—Hässleholm

och

Antal man, för vilka utsträckt tjänstgöringstid

Antal man, för vilka utsträckt tjänstgöringstid

begärts

beviljats

begärts

beviljats

o

Varberg—Ätran Västergötland—Göteborg och Lidköping—Skara—Stenstorp . . .

21 Västra Klagstorp—Tygelsjö

4 Växjö—Alvesta

—'

—•

Lid-

. . . .

Köping—Uttersberg—Riddarkyttan

43 14

. . .

Landskrona och Hälsingborg . . .

9 Växjö—Tingsryd

Lysekils

6 Växjö—Virscrum

14 Malmö — Genarp

;>

0 Ystad—Brösarp

Malmö—Simrishamn

12 Ystad—Eslöv

Malmö—Trälleborg

3 Ystad—Gärdsnäs—S:t Olov

Malmö—Ystad

9 Östra Centralbanan Östra Skåne

Markaryd—Veinge

0 Mellersta Södermanland

1 Mellersta Östergötland

4 Mönsterås

4 Nora Bergslags

9 Nordmark—Klarälven m. fl. . . .

9 Norra Södermanland

G

6 Norra Östergötland Norrköping—Söderköping—Vikbolandet Norsholm—Västervik—Haltsfred .

18 14

12 12

Nässjö—Oskarshamn

19 Skåne—Småland

13 Stockholm—Nynäs

5 Stockholm—Roslagen

18 Stockholm—Saltsjön

17 Stockholm—Västerås—Bergslagen .

78 Sävsnäs

3 Södra Dalarna

10 Södra Öland

4 Sölvesborg—Olovström—Älmhult .

11 Trälleborg—Rydsgård

6 Uddevalla—Lelången

3 Uddevalla—Vänersborg—Herr ljunga

7 Uppsala—Gävle

29 Varberg—Borås

S2

. . .

22 Summa 1 563

Slö

Såsom av s l u t s u m m o r n a framgår, m o t s v a r a r a n t a l e t m a n , för vilka u t s t r ä c k t t j ä n s t g ö r i n g s tid medgivits, 52 % av det antal, för vilket begäran gjorts. D ä r u t s t r ä c k t tjänstgöringstid medgivits, h a r arbetstiden per m å n a d i regel fastställts till 2 2 1 , 2 3 4 , 247 eller 260 t i m m a r . E n d a s t i undantagsfall hava några mellanvärden förek o m m i t . Beträffande 65 m a n har icke någon bestämd tid fastställts, beroende d ä r p å att personalorganisationen — järnvägsmannaförb u n d e t — ej fört talan för d e m . Förbundet h a r endast i flertalet fall förklarat, att, därest dessa personer tillhört organisationen, u t s t r ä c k t tjänstgöringstid skulle hava medgivits. Beträffande vilka befattningshavare och tjänsteställen, som berörts av tjänstgöringstidens u t s t r ä c k n i n g , ävensom omfattningen av t i d s u t s t r ä c k n i n g e n hänvisas till i årsberättelsens bilaga I V ff. — sid. 137 — i n t a g e n fullständig s a m m a n s t ä l l n i n g , och m å h ä r endast m e d d e l a s följande slutresultat. D e 815 beviljade fallen hänföra sig till följande personalkategorier: stationskarlar stationskarlsförmän 1

Frågan avser endast vikarier.

442 man 17 *

*94 stationsförmän platsvakter (tillika banvakter) nattvakter övriga vakter andra befattningshavare

73 man 77 » 34 > 145 » J 27

art hava många förvaltningar påyrkat utsträclt tid med anledning av förekommande resetic. Vid de första förhandlingarna enades man on viss bestämd tid för ifrågasatta personer. Si småningom framkom emellertid i berörda häisecnde en generell bestämmelse, vilken blivt Vad beträffar platsvakterna (tillika banvakter) införd i ett flertal förhandlingsprotokoll. Denm anmärkes, att medgivandet av utsträckt tjänstgenerella bestämmelse innebär, att vederbörancb göringstid i många fall varit förenat med det förvaltning skall äga rätt utsträcka eljest gävillkoret, att vederbörande skulle befrias från lande tjänstgöringstid med reparations- och underhållsarbete å linjen. a) 13 timmar för sådan månad, då reset31 Kategorien »övriga vakter avser en mångden uppgår till minst 20 men icke till 4) fald olika typer, såsom brovakter, grindvakter, timmar, kajvakter, portvakter, signalvakter, spärrvakter, b) 26 timmar för sådan månad, då resetitunnelvakter och växelvakter. den uppgår till minst 40 men icke till 5) Efter olika medgivet timantal per månad timmar, ställer sig fördelningen sålunda: c) 39 timmar för sådan månad, då reset.215 timmar för 1 man den uppgår till minst 50 men icke till 7) 21G » » 1 » timmar, samt 221 » » 142 » d) 52 timmar för sådan månad, då resetiden 231 » » 2 > uppgår till minst 70 timmar. 234 » » 417 > Beträffande tjänstgöringsskyldigheten vid vi238 » » 9 » kariat har i de fall, då yrkande därom fram240 ••• » G » ställts, i förhandlingsprotokollen införts bestäm245 ' » 5 >. melse om att den vikarierande är underkastad 247 » » 91 » de tjänstgöringsföreskrifter, som gälla för den 252 » » 1 » befattning, i vilken han vikarierar. 260 » » 75 » Frågan om utsträckt övertid har även vid Ej fastställd tid G 5 » en hel del av förhandlingarna angående utSumma 815 man sträckt tjänstgöringstid varit under debatt. Huvudavtal n:r 2 medger som bekant att utDe träffade överenskommelserna angående över de bestämda 150 övertidstimmarna per utsträckt tjänstgöringstid gälla till utgången år ytterligare övertid kan medgivas efter av år 1923, såvida icke under tiden till dess överenskommelse vid lokala förhandlingar eller förhållanden av beskaffenhet att böra föran- beslut av skiljedomstolen eller nämnden. Det leda ändring i den fastställda tjänstgörings- låg givetvis nära till hands, att en förvaltning, tiden inträffa, för vilket fall nya förhandlingar som fått avslag på yrkande om utsträckt tjänstskola upptagas, därest ena eller andra parten göringstid, skulle önska erhålla utsträckt överså yrkar. tid i stället. Järnvägsmannaförbundet ställde Förhandlingarna hava så gott som uteslu- sig ej heller i början helt avvisande till en tande endast ägt rum med järnvägsmannaför- sådan lösning, och beviljades sålunda förvaltbundet, såsom också är naturligt, då huvud- ningen vid Blekinge kustbanor rätt att för 6 avtal n:r 2 praktiskt taget känner till utsträckt stationskarlar uttaga en extra övertid av 150 tjänstgöringstid endast för stationär personal. timmar per år och vid Halmstad—Nässjö järnLokmannaförbundet har berörts endast i spe- väg att för 8 stationskarlar uttaga 90 och för cialfrågor vid 4 järnvägar. ytterligare 8 stationskarlar 150 sådana timmar I samband med frågan om utsträckning av per år. Under förhandlingarnas fortgång blev tjänstgöringstiden på grund av arbetets lindriga emellertid personalorganisationen allt mer ovil. . .

95* li^.' att göra medgivanden i berörda hänseende. är medgivet undantag från den allmänna regeln, Vid Ystadsjärnvägarna hade bestämt yrkande där arbetet medför synnerligen ringa ansträngom utsträckt övertid framförts, men kunde ning. Frågan härom avgörcs vid statens järnöverenskommelse härom ej träffas vid de lo- vägar av järnvägsstyrelsen efter tjänstgöringskala förhandlingarna, varför frågan överlämna- nämndens hörande och vid enskilda järndes till domstolen. Inför denna blev den- vägarna efter lokala förhandlingar eller efter samma emellertid avskriven, efter det förvalt- medgivande av järnvägarnas skiljedomstol. 2. Förutvarande tjänstgöringsbestämmelser ningen under hand medgivits rätt att uttaga extra övertid, i den mån överenskommelse vid statens järnvägar stadgade en tjänstgöringsdärom kunde träffas med vederbörande befatt- tid av från 8 till 11 timmar per dygn. Vid ningshavare, något som enligt meddelande från enskilda järnvägarna varierade likaledes tjänstförvaltningen icke synes stöta på svårigheter. göringstidens längd mellan 8—10 timmar per Slutligen må i detta sammanhang omnämnas tjänstgöringsdygn. För den åkande personalen framkomna yrkanden om anstånd med tillämp- vid så väl S. J. som E. J. var tjänstgöringsningen av de nya tjänstgöringsbestämmelserna. tiden 250 tim. per månad. 3. Nej. Vid så väl statens som de enskilda Dessa bestämmelser skulle gälla fr. o. m. 1 juli 1920, men kunde i undantagsfall, jämlikt järnvägarna har efter den förkortade tjänst§ 47 i det till nya huvudavtalet hörande göringstidens genomförande personalen väsentförhandlingsprotokollet, skiljedomstolen eller ligt minskats. Vid S. J. uppgår minskningen nämnden medgiva nödigt anstånd med tillämp- av personalen från den 1 juli 1920, då arbetstidsbestämmelserna trädde i kraft, till mars ningen. Begäran om anstånd hade med hänsyn till månad 1922 till 8,235. Minskningen är dock bostadsbrist inkommit från förvaltningarna vid i huvudsak föranledd av försämrad trafik. Bergslagernas, Stockholm—Västerås—Bergsla- Vid E. J. är personalminskningen icke känd. 4. Ja. Åtgärder hava vidtagits i fråga om gens och Norra Södermanlands järnvägar. Vid Bergslagernas järnvägar begärdes 1 års anstånd öppethållande av godsmagasin, ändrad och mera för personalen vid 17 stationer, vid Stockholm— förenklad banbevakningsordning, varigenom beVästerås—Bergslagens järnvägar anstånd, intill räknats att c:a 1,000 banvakter vid S. J. skola dess lämpliga bostäder finnas att tillgå, för 22 kunna överföras från bevakande till arbetande konduktörer — detta anståndsyrkande återtogs banvakter, samt införande av automatiska ringsedermera — och vid Norra Södermanlands verk vid vägövergångar, varigenom anställanjärnväg anstånd tillsvidare för stationskarlarna det av vägvakter överflödiggjorts. b) I stort sett ingen ändring. Allenast vid 4 stationer. Anståndsfrågorna vid Bergslagernas och Norra Södermanlands järnvägar banarbetare och arbetande banvakter hava fått behandlades av skiljedomstolen ävenledes den sluta arbetet något tidigare än förut varit fallet. c) Då arbetet för driftpersonalen är upp11—19 juni 1920. Domstolen beviljade, vad vidkommer Bergslagernas järnvägar, anstånd delat på flera turer under ett och samma högst 1 år vid G stationer och 8/4 år vid 1 tjänstgöringsdygn, hava rasternas antal i allstation, varemot framställningen avslogs be- mänhet icke kunnat förminskas. d) I tidigare gällande tjänstgöringsbestämmelträffande 10 stationer. Vid Norra Södermanlands järnväg medgavs 3 månaders anstånd ser kunde kortare måltidsrast få inräknas i tjänstför 2 stationer, under det att för övriga intet göringstiden. Genom de nya arbetstidsbestämmelsernas genomförande frånräknas alla raster. anstånd beviljades. e) Ingen ändring. Järnvägspersonalen måste 46. Svenska järnvägsmannaförbundet. (Siffalltid punktligt inställa sig i arbetet och lika rorna hänvisa till form. 1: a.) 1. Arbetstiden är så väl vid statens som de punktligt fullgöra detsamma till arbetstidens enskilda järnvägarna 208 tim. i en månad om slut. Uraktlåtenhet härutinnan föranleder dis30 dagar, men genom särskilda bestämmelser ciplinär bestraffning.

*96 f) Se fråga 4. manräkna arbetstiden under 4 veckor till 192 5. Nej. timmar betyder faktiskt detsamma som lagdis 6. Nej. upphävande för ifrågavarande arbetare. 8. Järnvägarnas driftkostnader torde i myc2. Varierande: hamnarbetare 1—lVä timmar ket ringa grad hava influerats genom arbets- per dag, körsvenner l1/»—21, :> timmar per dtg. tidsbegränsningen, då man strävat efter att 3. N e j ; utan personalökning utföra det förekommande 4. a) Nej. trafikarbetet. Endast for banavdelningens timb) Ja. Bäggedera. avlönade banarbetare ha timlönerna förhöjts c) Ja. Nästan allmän tendens till förmed hänsyn till arbetstidens begränsning, vil- kortning av rasternas antal och längd. ket emellertid skedde, innan lagstiftningen ded) Ja. S. k. kafferaster ha i det närmaste finitivt genomförts. försvunnit, 9. Omöjligt att bedöma med hänsyn till e) Ja. järnvägstjänstens egenart, Arbetsintensiteten f) Känner intet särskilt fall. bestämmes i de flesta fall av yttre omständig5. Nej. heter, sådana som tågs iordningsställande till G. Känner intet fall. en viss given tidpunkt, tågens expedierande 9. Ja. Vid hamnarna synes samma godspå i tidtabell angiven tid etc. mängd kunna lossas eller lastas per dag, som 10. Arbetsamheten bestämmes med hän- då arbetstiden var längre. Vid förhandling syn till under punkt 9 angivna förhållanden rörande Tingstads lådfabrik ville arbetsgivaren och skolkning från tjänsten medför disciplinär ovillkorligen ha 1920—21 års statistik till bestraffning. grund för ackordsberäkningarna på grund av b) Kan icke besvaras. under denna tid ökad produktivitet per timme e) Genom arbetstidsbegränsningen har ett av arbetarna, vilket undertecknad påpekade instegrat intresse för studie- och bildningsverk- för förlikningsman Kvarnzelius såsom anmärksamheten kunnat konstateras bland förbun- ningsvärt. dets medlemmar, i det studiecirklarnas antal i 10. Förefaller att ha verkat höjande. Härvårt förbunds avdelningar omedelbart ökade under inga förhållanden ökat dryckenskapen efter det de nya arbetstidsbestämmelserna ge- utan tvärtom. nomförts. b) Stagnationen inom handel och sjöfart 11. Nej. gör det omöjligt att uppställa några jämförande 12. Arbetstidslagen är icke vare sig vid beräkningar. statens eller de'enskilda järnvägarna tillämplig, c) Allt detta som allmän tendens. utan gälla där särskilda bestämmelser med d) Kan ej besvaras. principiell anslutning till föromnämnda lag. e) Har icke haft tillfälle att verkställa Stockholm den 31 maj 1922. någon närmare undersökning. Delvis förut För sv. järnvägsmannaförbundets styrelse: besvarad. Axel Löfgren. 11. Smååkare — »bönåsar» — ställda utom lagen och givna möjlighet till osund konkurrens. 47. Svenska transportarbetareförbuudet. Siff- Borttagande av förut utgående ersättning för rorna hänvisa till form. 1: a.) rykt och stallgöromål. 1. Arbetsrådets beslut att — med undanStockholm den IG juni 1922. tag för Stockholms, Göteborgs, Norrköpings, För svenska transportarbetareförbundet: Malmö och Hälsingborgs hamnar — få samCharles Lindley.

97*

Bil. 3. Översikt över arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av lagen om arbetstidens begränsning den 22 juni 1921. ( O m f a t t a n d e tiden 1 juli 1 9 2 1 — 3 0 j u n i 1922.) A r b e t s r å d e t s v e r k s a m h e t u n d e r sista halvåret 1 9 2 1 och första halvåret 1 9 2 2 uppvisar — oaktat genom den reviderade lagen om arbetstidens b e g r ä n s n i n g vissa av de u p p gifter, som tidigare ålegat socialstyrelsen, blivit överflyttade till arbetsrådet — i kvantitativt h ä n s e e n d e en b e t y d a n d e nedgång. Förklaringen till d e t t a förhållande torde till avsevärd del vara att finna i den r å d a n d e a l l m ä n n a depressionen inom näringslivet, som i m å n g a fall framtvingat en vida längre gående begränsning av arbetstiden än den i lagen föreskrivna och på så sätt u n d e r vissa tider och på vissa o m r å d e n berövat lagen dess akt u a l i t e t . E n ytterligare anledning torde ligga däri, att a r b e t s r å d e t u n d e r sin föregående verks a m h e t k u n n a t l ä m n a vägledande u t l å t a n d e n beträffande så gott som samtliga p u n k t e r i lagen, vilka u t l å t a n d e n bl. a. genom en rikhaltig, t r y c k t p r e j u d i k a t s a m l i n g bragts till allm ä n h e t e n s k ä n n e d o m . Slutligen är att märka, att de av a r b e t s r å d e t m e d stöd av den ursprungliga lagen l ä m n a d e eftergifterna givits fortsatt giltighet genom s l u t b e s t ä m m e l s e r n a till d e n nya lagen och sålunda k u n n a t tillgodonjutas u t a n förnyad p r ö v n i n g från arbetsrådets sida. A n t a l e t av arbetsrådet s l u t b e h a n d l a d e ä r e n d e n u n d e r o v a n n ä m n d a tid framgår av följande t a b l å : Ä r e n d e t s

Antal ärenden

b e s k a f f e n h e t

Ansökningar om avgöranden enligt 1 § i 2 § » utlåtanden i andra frågor rörande lagens tillämpning » » undantag enligt 5 § Anmälningar enligt 6 § Ansökningar om tillstånd enligt 6 § » » > » 7 § 3 och 4 mom » > anstånd enligt promulgationsbestämmelserna Förfrågningar m. m. besvarade i brev

•• • • I I ] I

25 4 3 411 549 30 286 6 159

Tillsammans j

1,473

A n m ä r k a s m å , att de jämförelsevis talrika u n d a n t a g e n enligt 5 § till större delen uhgöra prolongeringar av äldre m e d g i v a n d e n , som förut l ä m n a t s allenast för viss tid. Efterföljande redogörelse ansluter sig i fråga om u p p s t ä l l n i n g e n helt och hållet till d e n förut u t a r b e t a d e översikten över arbetsrådets beslut u n d e r tiden den 1 november 1 9 1 9 — 2 8 februari 1 9 2 1 och behandlar sålunda de skilda p u n k t e r n a i den o r d n i n g de förekomma

*98 i lagen. Den ringa omfattningen av det nu föreliggande materialet medför emellertid, rtt ett flertal punkter, som antingen icke kommit i tillämpning under den tid, redogörelsen omfattar, eller där intet nytt finnes att anföra utöver vad som redan meddelats i den ticigare översikten, icke komma att i det följande omnämnas.

i 8. Första

stycket.

I anledning av inkommen förfrågan rörande lagens tillämpning å den av tre arbetare bestående personalen vid ett kommunalt vattenverk i en mindre stad har arbetsrådtt — dock ej enhälligt — förklarat, att vattenverket vore att i förhållande till av staden drivna gas- och elektricitetsverk anse som en rörelse för sig samt att det vid vattenverket bedrivna arbetet följaktligen vore undantaget från lagens tillämpning. I ärendet var bl. i. utrett, att de olika verken voro belägna på skilda platser i staden samt att varje verk hade sin särskilda bokföring över inkomster och utgifter. a)_k). »Blandat arbete». I fråga om lagens tillämpning å arbetare, som utföra dels sådant arbete, som enligt bestämmelserna i 1 § a)—k) är undantaget från lagens tillämpning, dels ock sådant arbete, vara lagen äger tillämpning, har arbetsrådet, i enlighet med direktiv, som meddelats i propositionen till 1921 års riksdag angående lagens revision och lämnats utan erinran av riksdagen, beslutat upphöra att tillämpa den under rådets tidigare verksamhet iakttagna s. k. huvudsaklighetsprincipen. Såsom ett belysande exempel på denna ändrade praxis må följande anföras. Genom ett tidigare beslut hade arbetsrådet i visst fall förklarat, att allt det arbete, som utfördes av körkarlar, vilka huvudsakligen vore sysselsatta med skogskörslor, körslor för jordbruken räkning och stallskötsel, på grund av stadgandena i 1 § g) och h) lagen om arbetstidens begränsning den 17 oktober 1919 vore undantaget från tillämpningen av nämnda lag, men att däremot det arbete, som utfördes av körkarlar, vilka huvudsakligen voro sysselsatta med körning för arbetsgivarens fabriksdrift, icke till någon del vore undantaget från lagens tilllämpning. Efter tillkomsten av den nya lagen har arbetsrådet däremot förklarat, att därest en och samma körkarl har att utföra både körning för fabriksdriften och arbete med skogskörslor, körslor för jordbrukets räkning eller stallskötsel, lagen äger tillämpning på den del av arbetet, som utgöres av körning för fabriksdriften, men icke på den del av arbetet, som utgöres av skogskörslor, körslor för jordbrukets räkning eller stallskötsel. På samma sätt har arbetsrådet i ett annat fall förklarat, att i ärendet ifrågakomna kuskars arbete med ryktning och tillsyn av hästarna ävensom med rengöring av stallet vore att anse såsom djurskötsel och följaktligen undantaget från lagens tillämpning, varemot lagen ägde tillämpning å det arbete de i övrigt utförde. Med tillämpning av samma princip har arbetsrådet kunnat lösa en av arbetsgivare och arbetare vid de enskilda järnvägarna gemensamt till rådet hänskjuten fråga om beredande av möjlighet för järnvägsförvaltningarna att använda vissa grupper av ban- och verkstadsarbetare till arbete som vikarier för trafikpersonal under utsträckt arbetstid. Arbetsrådet har i detta fall funnit, att något undantag från lagens bestämmelser icke vore erforderligt för angivna ändamål, enär de i ansökningen avsedda arbetarna vid tillfällen, då de tjänstgjorde som vikarier för trafikpersonal, vore sysselsatta med utförande av i 1 § i)

99* omförmält »arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik», vilket arbete enligt stadgandet i nämnda punkt av lagen är undantaget från lagens tillämpning. d). Arbetsrådet har förklarat, att det arbete, som utföres av maskinist och eldare vid ett regemente, är att hänföra till »arbete, som bedrives av staten,» och följaktligen undantaget från lagens tillämpning. e). Genom 1921 års lagrevision har denna punkt undergått en betydande förändring, i det undantagsbestämmelsens giltighetsområde utvidgats från att allenast omfatta den egentliga sjukvårdspersonalen och därmed jämställd personal vid sjukvårdsanstaltcr och liknande inrättningar till att avse allt arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. Såsom på denna grund undantaget har arbetsrådet först och främst förklarat allt arbete, som utföres av personal vid sjukvårdsanstalter och liknande inrättningar, sålunda jämväl av ekonomi- och maskinpersonal (kökspersonal, tvättpersonal, städerskor, vaktmästare, gårdskarlar, drängar m. fl.) samt vcrkstadspersonal. Enahanda förklaring har lämnats beträffande det arbete, som utföres av personalen vid vissa brunns- och badanstalter (Ulricehamn, Loka, Porla m. fl.), vilkas verksamhet ansetts i första hand tjäna hälsovårdande syften. Arbetsrådet har därjämte såsom enligt förevarande punkt undantaget förklarat det arbete, som utföres av stugvakter, portvakter m. fl. arbetare vid friluftsmuseet Skansen i Stockholm. 2 §• Bland arbetsrådets avgöranden, huruvida viss arbetstagare skall vid lagens tillämpning räknas såsom arbetare, må här omnämnas ett fall, i vilket arbetsrådet beträffande en till landet inflyttad tysk musiker, vilken under någon tid varit anställd såsom pianostämmare hos ett musikvaruhus, efter en ingående prövning av i arbetskontraktet stipulerade anställnings- och lönevillkor förklarat, att vederbörande under ifrågavarande anställning icke varit att räkna såsom arbetare enligt lagen. 4 §• Såsom arbetstid i lagens mening har arbetsrådet icke ansett den tid, under vilken vissa maskinister vid ett pumpverk haft att fullgöra beredskapstjänst, som allenast inneburit skyldighet att uppehålla sig inom verkets område eller i bostaden. 5 §. En översikt över arbetsrådets medgivanden enligt de olika momenten av förevarande paragraf lämnas i efterföljande tablå. I första kolumnen angivas de olika arbetarkategorier samt — i de fall, där en dylik indelning lämpligen kunnat genomföras, d. v. s. närmast i fråga om paragrafens andra moment — jämväl de olika yrkesgrupper, för vilka undantag medgivits. I andra kolumnen angives, huru många arbetare av respektive kategorier, som i runt tal beröras av undantaget. Det torde böra observeras, att fullt exakta uppgifter i detta hänseende icke kunna lämnas, enär arbetsrådets medgivanden enligt förevarande paragraf i allmänhet gälla för viss angiven kategori eller grupp av arbetare, oberoende av eventuella växlingar i arbetarantalet. I den tredje kolumnen angives slutligen antalet medgivanden av varje särskilt slag, d. v. s. antalet av de beslut, genom vilka undantag beviljats för vederbörande arbetarkategori.

*100 Undantag e n l i g t 5 § i lagen om arbetstidens begränsning. Yrkesgrupper och arbetarkategorier

I.

H.

Undantag enligt 5 § 1 mom. Arbetare, vilkas arbetstid är beroende av årstiden eller väderleken Arbetare vid torvtillverkning > > linbana för transport av flottgods Pumpskötare vid byggnadsföretag Arbetare vid reservkraftstation » > tegelbruk » » konservfabrik « s vattensåg > » pappfabrik (vid ett vattendrag med mycket växlande vattenföring) Horkarlar och chaufförer m. fl Expeditionsarbetare (paketbud) i varuhusrörelsc Andra transportarbetare Lastnings- och lossningsarbetare vid industriella företag Arbetare hos speditionsfirma Reparationsarbetare lleparatörer och elektriska montörer vid industriella anläggningar . > » > > elektricitetsverk Arbetare hos reparationsfirma > vid skeppsvarv Arbetare, vilkas arbetstid är beroende av vissa tekniska processer Arbetare vid järnverk, sysselsatta med chargering av glödgningssatscr Andra arbetare, vilkas arbetstid är av växlande längd Reserver lör skiftarbetare Tillsammans Undantag e n l i g t 5 § 2 mom. Järnverk Arbetare vid masugnar » > dolomitugnar > » kalkugnar > » bessemerverk > » sintringsverk » > martinverk > > glödgningsugnar (med minst 12 timmars glödgningstid) » • brikettverk Angpanneeldare vid järnverk Elektrokemiska och elektrotermiska fabriker Arbetare vid klorat- och perkloratfabriker (inkl. angpanneeldare) . > » ammoniumsulfatfabrik » > ammoniumnitratfabrik » alkalihydratfabrik > » större elektriska smältugnar för tillverkning av järnoch manganlcgeringar, karbid m. m > > kalkkvävefabriker Andra kemiska fabriker Arbetare vid svavelsyrefabriker » > kopparverk > > lim- och benmjölsfabriker Kalkbruk Skiftarbetare (inkl. eldare)

' Ungefärligt i , , . antal berörda , . tal, arbetare »edS^andeii

125 40 5 2 3 40 10 10 15 30 30 55 45 10 1,330 52 3 5 1,270 2 2 58 58

1 1 3 2 1 15 10 2 1 2 1 1 1 1

1,600

5,080 2,440 70 15 180 35 2,020 80 210 30 630 56 24 6

123 54 16 2 5 2 22 8 10 4 23 3 1 1

526 15

15 2

35 10 65

3 1 2

7 7

101* Ungefärligt Antal antaL berörda medgivanden arbetare

Yrkesgrupper och arbetarkategorier

III.

Glasbruk Gaseldare (i hyttor med allenast en ugn) Kolugnar (med reningsverk) Ski ft arbetare (inkl. ångpanneeldare) Cellulosafabriker Pumpmaskinister Kalkugnsarbctare Sockerfabriker Arbetare vid råsockerfabriker > * sockerraffinaderier Kraftstationer och elektricitetsverk Driftpcrsonal (maskinister, eldare m. fl.) Vaktpersonal Portvakter Dammvakter Andra skiftarbetare Värmcledningsskötare, kranförare, trafikpcrsonal samt lastnings- och lossningsarbetare vid vissa större anläggningar m. fl. ".

9 9 210 210 66 24 42 5,400 5,300 100 365 365 40 25 15 230

Tillsammans

12,250

150 145 5

3 2 1

45 7 19 11 5

24 4 13 3 2

255 39

5 1

1 Undantag- enligt 5 § 3 mom. a) Arbetare, sysselsatta med arbete, som fortgår allenast under kortare tid Köks- och vaktpersonal vid utställningar Vakter för tillsyn av arbetarkaserner under betkampanjen . . . b) Arbetare, sysselsatta med arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning Portvakter Nattvakter Pumpstationsvakter samt pumpvaktare vid gruvor Dammvakter Andra arbetare (värmeledningseldare m. fl.) c) Arbetare, sysselsatta med arbete, som tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse Arbetare, sysselsatta med häftning och bindning av riksdagens tryck » > > ändringsarbeten å svenska amerikalinjens fartyg >Drottningholm > Elektriska montörer, sysselsatta med brådskande montagearbeten i kraftverk Tillsammans

IV.

Undantag enligt 5 § 4 inom. a) Första stycket Arbetare vid träsliperier » » sulfatfabriker > i pappsalar, silerier ocb massabingar vid sulfitfabriker Smältare vid småglasbruk Andra arbetare b) Andra stycket

2,000 776

53 11 15 3 21 3 12 G5 387

1,040 .

12 12 11 4 7 4 2 2 57 hl 7 4 3 9

138 21 25 200

Tillsammans

2,200

Totalsumma

16,500

102 1 mom. Förevarande moment motsvarar 5 § tredje stycket i 1919 års lag, dock med den skillnaden, att den nya lagen överlämnar åt arbetsrådet att i varje särskilt fall fastställa längden av den tidsperiod, under vilken en arbetstid av i genomsnitt 48 timmar i veckan må tillämpas, medan den äldre lagen stadgade, att ifrågavarande tidsperiod icke fick överstiga fyra veckor. I realiteten har arbetsrådet emellertid vid tillämpningen av förevarande lagrum nästan undantagslöst fasthållit vid den praxis, som under den äldre lagens giltighetstid utbildat sig. De medgivanden, som lämnats enligt detta moment, hava sålunda i regel inneburit rätt att tillämpa annan arbetstid än i 4 § av lagen stadgas, såvitt därigenom icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av fyra veckor blivit längre, än att den motsvarat 48 timmar i veckan. De svårigheter beträffande övertidsjournalens förande, som uppstå i fråga om arbetare, för vilka här berörda medgivande lämnats, i det övertiden räknas per kalendermånad medan den ordinarie arbetstiden räknas i genomsnitt för kalenderveckor, hava i visst fall föranlett arbetsrådet att på därom gjord ansökan medgiva tillstånd till en genomsnittsberäkning per kalendermånad. Ett dylikt medgivande medför dock uppenbarligen den olägenheten, att den under en viss kalendermånad tillåtna arbetstiden icke kommer att uppgå till ett jämnt timantal utan måste uttryckas i bråkdelar av timmar. I ett par av de i tablån angivna fallen innebär det lämnade medgivandet en prolongering av ett tidigare tillstånd, som förut lämnats för tiden intill den 1 januari 1922. Ansökningar om undantag enligt förevarandc moment hava endast i ett fåtal fall avslagits av arbetsrådet. Anmärkas må, att arbetsrådets beslut i fråga om tillämpningen av detta lagrum i samtliga fall varit enhälliga. 2 mom. Detta moment överensstämmer, frånsett en mindre jämkning i formuleringen, med andra stycket i 1919 års lag. De undantag, som av arbetsrådet medgivits med stöd av sistnämnda lagrum, gällde i de flesta fall endast till den 1 januari 1922. Dessa undantag hava, i enlighet med riksdagens uttalade mening, i samtliga de fall, där ansökan därom gjorts, prolongerats att gälla för den nya lagens hela giltighetstid. Det övervägande flertalet av de i tablån upptagna medgivandena utgöra just dylika prolongeringar av tidigare beviljade eftergifter. I så gott som samtliga i tablån angivna fall innebär det lämnade medgivandet rätt att använda arbetare till arbete med tre skift dygnet runt under veckans alla dagar, dock med villkor dels att sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av tre veckor icke för någon arbetare må bliva längre, än att den motsvarar 56 timmar i veckan, dels ock att den i första stycket av 4 § av lagen stadgade begränsningen av arbetstiden för dygn icke må överskridas i vidare mån, än att arbetstiden under de dygn, då skiftväxling äger rum, må utsträckas till 14 timmar (i enstaka fall till 141//2 timmar). Ansökningar om rätt till 56 timmars genomsnittlig arbetsvecka utan någon begränsning av arbetstiden för dygn hava i regel icke bifallits av arbetsrådet. Endast beträffande smältare vid martinverk, vilkas dagliga arbetstid måste avpassas efter chargernas gång, har arbetsrådet medgivit tillstånd att bedriva arbetet utan begränsning av arbetstiden för dygn, allenast den genomsnittliga arbetstiden — i förevarande fall beräknad för en tidrymd av högst fyra veckor — icke bleve längre, än att den motsvarade 56 timmar i veckan.

103* I ett enstaka fall har »erforderligt undantag» kunnat givas i den form, att arbetsrådet allenast medgivit tillstånd att tillämpa en arbetstid av 48 timmar i veckan, beräknad i genomsnitt för en tidrymd av sju veckor. Bland avslagna ansökningar om undantag enligt förevarande moment märkas ett större antal framställningar om tillstånd att använda arbetare i kontinuerligt drivna avdelningar vid sulfit-, sulfat- och sulfitspritfabriker till arbete under 56 timmar i veckan i medeltal för tre veckor. Endast beträffande pumpmaskinister och kalkugnsarbetare vid dylika fabriker har — såsom av tablån framgår — arbetsrådet funnit sig kunna medgiva det begärda undantaget. Beträffande sulfatfabrikernas arbetare har arbetsrådet emellertid medgivit visst undantag med stöd av 5 § 4 mom. första stycket av lagen (jfr nedan). Likaledes har arbetsrådet avslagit inkomna ansökningar om utsträckt arbetstid för arbetare vid vissa kraftstationer m. fl. anläggningar, vilka endast under kortare perioder drivits kontinuerligt. Framställningar om undantag enligt detta moment beträffande arbetare vid sintringsverk hava jämväl — utom i två särskilda i tablån angivna fall — avslagits av arbetsrådet. Mot arbetsrådets beslut i fråga om arbetare vid martinverk har reservation avgivits av arbetarrepresentanterna inom rådet. Å andra sidan hava arbetsgivarrepresentanterna inom rådet reserverat sig mot rådets beslut att avslå nyssnämnda framställningar om utsträckt arbetstid för arbetare i kontinuerligt drivna avdelningar vid cellulosafabrikerna. 3 mom. Förevarande moment överensstämmer helt och hållet med stadgandet i 5 § första stycket i 1919 års lag. De undantag, som medgivits beträffande arbete, som fortgår allenast under Jcortare tid, hava inneburit rätt för sökandena att bedriva arbete utan iakttagande av i lagen angivna begränsningar eller ock under den utsträckta arbetstid, som i varje fall i ansökningen uppgivits vara erforderlig. I fråga om arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning — vartill arbetsrådet i första rummet hänfört vakttjänstgöring — har arbetsrådet i regel medgivit rätt att utsträcka arbetstiden till 60 timmar i veckan med högst 10 timmar om dygnet eller — i fråga om portvakter — högst 11 timmar om dygnet. I ett enstaka fall har tillstånd lämnats att tillämpa en arbetstid av högst 10 timmar om dygnet, såvitt därigenom icke sammanlagda arbetstiden för en tidrymd av högst fyra veckor bleve längre, än att den motsvarade 60 timmar i veckan. Undantag enligt förevarande punkt hava i vissa fall medgivits jämväl beträffande arbetare, som haft att utföra annat arbete än vakttjänstgöring, såsom eldning av mindre värmeledningspannor, städning, passning av vissa apparater m. m. Dylika medgivanden hava efter den nya lagens ikraftträdande kommit till en något mera utsträckt användning äin vad tidigare varit fallet. Framställningar om rätt att använda arbetare till vakttjänstgöring med två skift under 12 timmar om dygnet hava i åtskilliga fall inkommit, men samtliga avslagits av airbetsrådet. I fråga om arbete, som tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse, hava de lämnade medgivandena inneburit rätt för vederbörande arbetsgivare att under vissa atngivna veckor eller månader bedriva arbetet antingen under den utsträckta arbetstid, som i ansökningen begärts, eller ock utan iakttagande av i lagen angivna begränsningar av airbetstiden. !"

31—222653

*104 k mom. Första stycket. Såsom av tablån framgår, har förevarande stadgande, som icke återfinnes i 1919 års lag, kommit till en rätt vidsträckt användning. Det »allvarliga missförhållande», till vars undvikande eftergift medgivits, har i fråga om de i tablån angivna träsliperierna i vissa fall haft sin grund däri, att de lokala förhållandena icke medgivit någon magasinering av driftvatten under söndagsdygnet, i andra fall åter däri, att den elektriska kraft, varmed träsliperiet drivits, måst betalas med en rund summa för år, oavsett om den kunnat utnyttjas eller ej. Beträffande träsliperier, vid vilka icke någon av nämnda förutsättningar varit för handen, har däremot något undantag enligt denna punkt icke medgivits. Det lämnade medgivandet har i fråga om träsliperierna bestått i tillstånd att tilllämpa en arbetstid av 502/3 timmar i veckan i medeltal för tre veckor, varigenom möjlighet erhållits att använda det s. k. nittonde skiftet, d. v. s. låta driften fortgå under nitton åttatimmarsskift i veckan. Samma medgivande har, dock endast för månaderna oktober—april, lämnats jämväl beträffande sulfatfabrikerna. Medgivandet har här motiverats därmed, att under den kalla årstiden en utsträckning av söndagsstilleståndet från 16 till 24 timmar skulle medföra en avsevärd ökning av så väl bränslekostnader som kostnader för reparation av ugnarna. Även beträffande de i tablån angivna sulfitfabrikerna har medgivande lämnats att — i dessa fall endast under en kortare tid under pågående ombyggnad av maskineriet —> använda det nittonde skiftet. Beträffande smältare vid småglasbruken har medgivandet motiverats med tekniska skäl och inneburit rätt för arbetsgivaren att tillämpa en arbetstid av 60 timmar i veckan med högst 10 timmar om dygnet. Förevarande lagrum har därjämte av arbetsrådet använts i ytterligare ett par fall för möjliggörande av driftens upprätthållande vid sjukdomsfall eller andra vakanser bland arbetarna eller till övervinnande av tekniskt eller ekonomiskt otillfredsställande driftsförhållanden. Mot arbetsrådets ovannämnda beslut i fråga om arbetare vid träsliperier och sulfatfabriker har reservation avgivits av arbetarrepresentanterna inom rådet. Ansökningar om rätt till utsträckt arbetstid enligt denna punkt för arbetare i pappsalar, silerier och massabingar vid sulfitfabriker hava — med undantag för nyssnämnda fall — avslagits av arbetsrådet, dock under reservation från arbetsgivarrepresentanterna inom rådet. Andra stycket. Stadgandet i denna punkt av lagen förskriver sig, i likhet med stadgandet i första stycket av samma moment, från 1921 års lagrevision. Med hänsyn till stadgandets ordalydelse har arbetsrådet ansett sig böra begränsa sin prövning av hithörande ärenden till e n undersökning av, dels huruvida det blivit behörigen styrkt, att det stora flertalet arbetare, som skulle beröras av det ifrågasatta undantaget, funnit detsamma önskvärt, dels att arbetstiden genom ett sådant undantag icke kommit att oskäligt utsträckas. I alla de fall, där bådai dessa förutsättningar befunnits vara för handen, har arbetsrådet ansett sig böra medgiva deit begärda undantaget, oavsett om detsamma i övrigt kunnat anses påkallat eller stått i överensstämmelse med eljest tillämpad praxis. Det är under sådana förhållanden naturligt, att arbetsrådets medgivanden enligtt

105* d m n a p u n k t k o m m i t att bliva av r ä t t mångskiftande art. D e i tablån u p p t a g n a medgivandena avse sålunda k o m m u n a l a r b e t a r e vid renhållningsverk och spårvägar, smeder och valsvsrksarbetare vid e t t järnverk, u g n s b r ä n n a r e vid en kakelfabrik, kokaremästare vid en sulfitfabrik, arbetare vid en m i n d r e snickerifabrik, kraftstationsvakter, arbetare vid t i m m e r u p p fordringsverk och t i m m e r l o s s n i n g , arbetare vid torvtillverkning, byggnadsarbetare samt brodoser och väverskor vid en konstslöjdanstalt. D e n medgivna eftergiften varierar likaledes från fall till fall och växlar mellan en arbetstid av 4 8 t i m m a r i veckan i g e n o m s n i t t för flera eller färre veckor och en arbetstid av intill 65 t i m m a r i veckan. U t o m de i tablån u p p t a g n a medgivandena skulle hit även k u n n a hänföras ett antal fall, i vilka arbetarnas tillstyrkan varit en bidragande orsak till arbetsrådets beslut m e n det l ä m n a d e t i l l s t å n d e t även u t a n en dylik tillstyrkan k u n n a t medgivas med stöd av a n n a t lagrum. Arbetsrådets beslut i h i t h ö r a n d e ä r e n d e n hava i regel varit enhälliga. E n d a s t i fråga om k o k a r m ä s t a r n a vid ovan avsedda sulfitfabrik har den i beslutet deltagande arbetarr e p r e s e n t a n t e n avgivit reservation u n d e r yrkande, att framställningen, i konsekvens med arbetsrådets tidigare beslut beträffande arbetare vid sulfitfabriker, m å t t e av arbetsrådet avslås. 6 §• A r t e n och o m f a t t n i n g e n av arbetsrådets handläggning av ärenden rörande »nödfalls— vilka ä r e n d e n enligt 1 9 1 9 års lag föllo u n d e r socialstyrelsens prövning — torde framgå av efterföljande t a b l å : a r bete>

Anmälningar och tillstånd enligt 0 § lagen om arbetstidens begränsning.

Arbetsgivare

"Vattenledningsverk

Gasverk Kraftstationer verk

och elektricitets-

Fabriker och andra industriella anläggningar ,'. Reparationsfirmor

Arbetets art och anledning

Antal godkända anmälningar

Undersökning, avstängning och reparation av vattenledningsrör vid rörbrott. Utryckning med brandkåren vid eldavåda . . . .

296 Undersökning, avstängning och reparation av skadade gasledningar

94 Undersökning och reparation av skadade kraftledningar m. m. (efter eldsvåda, storm, frost, tjällossning o. s. v.)

48 Avhjälpande av skador å motorer, transmissioner, ångledningar, arbetsmaskiner m. m.

90 D:0

Antal bifallna ansökningar

d:o Tillsammans

1 Någon hopsummering av antalet å anmälningarna upptagna arbetare har icke ansetts böra verkställas, enär flertalet av de ifrågavarande arbetarna torde ha använts till dylika arbeten vid flera •tillfällen och sålunda i en sådan sammanställning skulle komma att dubbeiföras.

*10G Bland sådana »nödfallsarbeten», som endast anmälts i enstaka fall och på grund därav icke särskilt upptagits i tablån, må nämnas snöskottning för uppehållande av spårvägstrafik, bärgning av spannmålslast från strandade pråmar, eldningsarbete under ordinarie eldares sjukdom, skjutsning av läkare vid sjukdomsfall, släckningsarbete vid eldsvåda i kolupplag, återuppbyggande av nedbrunnen ladugård samt drift av reservkraftstation under tillfälligt avbrott i kraftleveransen. I samtliga ovannämnda fall har förutsättningen för »nödfallsarbetets» användande varit, att en »natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom». I de fall åter, där denna förutsättning icke varit för handen, har arbetsrådet icke kunnat godkänna inkomna anmälningar utan anvisat sökanden att i Övertidsjournalen anteckna det redan utförda arbetet såsom utfört med stöd av 7 § 2 mom. av lagen. Så har exempelvis i ett antal fall skett beträffande reparationsarbeten, som anmälts såsom utförda med stöd av lagens 6 § men vid närmare undersökning visat sig bestå i vanliga, regelbundet återkommande arbeten, som utan svårighet kunnat förutses. I dylika fall ha jämväl ansökningar om tillstånd till arbetets fortsättande utöver två dygn blivit av arbetsrådet avslagna. De av arbetsrådet med stöd av förevarande paragraf lämnade tillstånden att bedriva »nödfallsarbete» under längre tid än två dygn ha i det stora flertalet fall i enlighet med stadgandet i 10 § 8 mom. av lagen lämnats av rådets ordförande och sedermera godkänts av arbetsrådet vid nästkommande sammanträde. I flera fall ha dessa beslut innehållit ett generellt medgivande för sökanden att intill dess arbetet slutförts använda erforderligt antal arbetare till arbete utöver eljest medgiven arbetstid. I andra fall åter har beslutet innehållit bestämmelser så väl beträffande högsta antal arbetare och högsta antal övertidstimmar per dygn som även beträffande den tidrymd, under vilken arbetet fått fortsättas på angivet sätt. I samtliga ärenden rörande tillämpningen av förevarande paragraf ha arbetsrådets ledamöter fattat enhälliga beslut resp. utan reservation godkänt av rådets ordförande vidtagna åtgärder. 7 *• Genom den reviderade lagen om arbetstidens begränsning har handläggningen av frågor rörande tillstånd till utsträckt övertidsarbete överflyttats från socialstyrelsen till arbetsrådet (7 § 3 mom.). Därjämte har åt arbetsrådet uppdragits att, såvitt möjligt efter samråd med socialstyrelsen, pröva i vad mån arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år, må användas till övertidsarbete (7 § 4 mom.). En översikt över arbetsrådets medgivanden enligt förevarande paragraf lämnas i efterföljande tablå: Tillstånd enligt 7 § lagen om arbetstidens begränsning-.

A r b e t a r k a t e g o r i e r

Arbetare vid mekaniska verkstäder (specialarbetare) > > skeppsvarv > > andra metallvarufabriker . . . . . . » hos reparationsfirmor och elektriska firmor

Tillstånd enl. 7 § 3 mom.

Tillstånd enl. 7 § 4 mom.

Ungefärligt | Antal Ungefärligt Antal antal berörda! medantal berörda medarbetare 1 givanden arbetare givanden 30 850 70 132

9 6 3 14

_ 25 20

1 3 1

107*

A r b e t a r k a t e g o r i e r

Tillstånd enl. 7 § 3 mom.

Tillstånd enl. 7 § 4 mom.

Antal Ungefärligt medantal berörda givanden arbetare

Antal Ungefärligt medantal berörda givanden arbetare

Arbetare vid glasbruk » » sågar, hyvlerier ocli snickerifabriker . . > » möbelfabrik » » skidfabrik > > tidningstryckerier » » boktryckerier och bokbinderier . . . » > vissa bryggerier och jästfabriker . . » » choklad- och konfektfabriker . . . . > > textilfabriker (spinnerier, väverier, färgerier m. m.) » » skofabrik > » väg- och husbyggnadsarbeten . . . . > » reservkraftstation > » renhållningsverk (snöskottare) . . . . Lastnings- och lossningsarbetare A rbetare i handelsrörelse (lagerarbetare, paketbud m. fl.) Tillsammans

21 30 45 30 »2,030 350 45 110

21 3 1 1 114 11 4 3

475 80 120 2 245 40 95 4,800

20 1 8 1 2 3 4

30 19

3 mom. Antalet meddelade tillstånd till utsträckt övertidsarbete uppvisar i jämförelse med ^motsvarande siffror för den tid, då socialstyrelsen hade att enligt 1919 års lag handlägga • dylika ärenden, en avsevärd nedgång. Orsaken härtill torde vara att finna dels i det all;manna ekonomiska läget under här förevarande tid, dels även däri, att arbetsrådet — med ]hänsyn till den vid lagrevisionen genomförda ökningen av arbetsgivares rätt att utan tillstånd 1 bedriva övertidsarbete och den i samband därmed vidtagna skärpningen av villkoret för er] hållande av ytterligare eftergift — följt en betydligt strängare praxis vid meddelandet av (dylika tillstånd. Arbetsrådet har sålunda, i enlighet med lagens ordalydelse, tillämpat den grundssatsen, att eftergift enligt förevarande moment må medgivas allenast då den är »av trängande 1 behov påkallad». I tvivelaktiga fall har särskild utredning härom verkställts, varvid stundom i införskaffats utdrag ur sökandens övertidsjournaler för föregående år. I överensstämmelse härmed ha hithörande medgivanden i de flesta fall lämnats • endast för kortare tid — i närmare hälften av alla i tablån angivna fall allenast för en i eller två månader — och blott i enstaka fall för längre tid än det löpande ^kalenderåret. Endast beträffande tidningstryckerierna och ett par andra företag har arbetsrådet medgivit tillstånd att använda hela den i momentet angivna övertiden av 120 timmar under loppet i av ett kalenderår. I de fall, där eftergift lämnats för vissa angivna kalendermånader, har tillståndet i regel inneburit rätt till 20 timmars övertidsarbete under var och en av dessa månader. De medgivanden, som lämnats enligt förevarande moment, ha i flertalet fall åsyftat :att sätta sökanden i stånd att inom föreskriven tid fullgöra åtagna leveranser av säsong1

Medgivandet lämnat med stöd av 5 § 4 mom. andra stycket och 7 § 3 mom.

*108 varor, i andra fall att på kortast möjliga tid utföra brådskande montage- eller reparationsarbeten eller andra av förhållandena påkallade tillfälliga arbeten eller att — såsom fallet varit i fråga om tidningstryckerierna — medhinna det löpande arbetet under de månader, då det varit som mest brådskande. Anmärkas må, att på grund av ärendenas brådskande natur ett 60-tal av arbetsrådets hithörande beslut i enlighet med stadgandet i 10 § 8 mom. av lagen meddelats av rådets ordförande för att sedermera godkännas av arbetsrådet vid nästkommande sammanträde. I de'fall, där ett verkligt trängande behov av tillstånd till utsträckt övertidsarbete icke kunnat påvisas, har arbetsrådet avslagit ansökningar om eftergift enligt förevarande punkt. Bland de avslagna ansökningarna märkas bl. a. framställningar från ett antal arbetsgivarorganisationer inom skrädderi- och konfektionsindustrien om tillstånd till övertidsarbete under vår- och höstsäsongerna samt från ett antal bryggerier och mineral vattenfabriker om liknande medgivande för arbetare, sysselsatta med sköljnings- och tappningsarbete under sommarmånaderna. Likaledes har arbetsrådet avslagit framställningar om rätt att använda reparatörer, eldare och reserver för skiftarbetare till arbete under den utsträckta övertid, som angives i förevarande moment. I samband med meddelandet om avslag å hithörande ansökningar har arbetsrådet i många fall, särskilt då framställningen varit av mera generell natur, framhållit för sökandena, att därest under viss kortare tid ett verkligt trängande behov av ytterligare övertidsarbete skulle kunna påvisas, det givetvis stått vederbörande öppet att ingå till arbetsrådet med förnyad framställning i ämnet. I åtskilliga fall, där arbetsrådet avslagit dylika framställningar, synes ansökningen ha föranletts av att sökanden icke ägt kännedom om de ökade möjligheter, den nya lagen i 7 § 1 och 2^mom. giver att utan tillstånd av arbetsrådet utsträcka arbetstiden. Arbetsrådets beslut enligt förevarande moment ha med få undantag varit enhälliga. 4 mom. Frågor rörande användande av minderåriga till övertidsarbete ha i regel avgjorts först efter samråd med socialstyrelsen. Tillstånd till dylikt övertidsarbete har i allmänhet lämnats endast i sådana fall, då det visats, att de minderårigas arbete stått i så nära samband med de fullvuxnas, att de senare överhuvud taget icke kunnat användas till övertidsarbete, med mindre övertidsarbete fått uttagas även av de minderåriga. Arbetsrådets medgivanden enligt förevarande moment ha i de allra flesta fall lämnats endast för en eller två angivna månader under löpande kalenderår och i allmänhet inneburit rätt till 30 timmars övertidsarbete per månad. I ett enstaka fall har dock medgivande lämnats att under lagens återstående giltighetstid använda minderåriga till övertidsarbete under 125 timmar under varje kalenderår med högst 20 timmar per kalendermånad. Vid beviljandet av här åsyftade tillstånd har arbetsrådet i regel erinrat sökandena därom, att det lämnade medgivandet icke innefattat någon eftergift i de föreskrifter angående minderårigas arbetstid, som äro meddelade i lagen om arbetarskydd. I fråga om tillämpningen av detta moment föreligga endast enhälliga beslut. 8 §. Förevarande stadgande, som tillkommit vid lagens revision, har hittills icke i något fall kommit i tillämpning.

109* 16 §, Arbetsrådet har under den tid, redogörelsen avser, icke haft att avgiva yttrande över någon framställning till Kungl. Maj:t om undantag enligt denna paragraf (motsvarande 15 § i 1919 års lag). Proiiiulgfttioiisbestämnielseriia. Andra stycket. Arbetsrådet har allenast i sex fall medgivit anstånd med den nya lagens tillämpning. I samtliga dessa fall ha sökandena tidigare på grund av särskilda förhållanden åtnjutit anstånd med tillämpningen av 1919 års lag under hela den tid, nämnda lag varit gällande.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922. Systematisk

förteckning.

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen från och med april 1922.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Förberedande utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. (17) Lekmannaelementets användande inom civilprocessen. (25) Betänkande rörande internering av farliga återfallsförbrytare. (2G) Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. ni. [26] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15] Kommunalförvaltning. Städernas skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. (3) Kommunalförfattningssakkunuigas betänkande. 3. (15) Bilaga till d:o. (16) Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21] S t a t e n s ocli k o m m u n e r n a s finansväscn. Betänkande angående tillverkuing och beskattning av maltdrycker. (11) Utlåtande angående kontrollen över sockertillverkninsren. r (13) Tall- o. traktatkommitténs utredningar o. betänkanden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valntadnmping. (34) Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande och förslag aus. utbildningskurser inom o tullverket. [23] Åtgärder mot godsauhopning i tullpackhus m. m. [30] Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet nom riket. 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skydd för människor vid brandfara inom industriella arbetslokaler. [28] Socialpolitik. Utredning och förslag ang. värden av blinda. (30) Byggnadsarbetarsakkuunigas bet. 2. ' Arbctsstatistisk undersökning rörande husbyggnadsvcrksamheten. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. m. [33] I l ä l s o - ocli s j u k v å r d . Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag til! livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva och besitta fast egendom. (8) Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör. jakt och fågelskydd. 2. Ändringar i jaktlagen, fridlysningsbestämmelser m. m. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18]

Siffrorna

Betänkande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Biiaga tili d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisalion av frökontrollverksamheten m. m. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [271 Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande ang. statens övertagande av förädlin^sverksumheten betr. avkastningen från statens skogar. (28) Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. [4] H a n d e l ocli s j ö f a r t . Betänkande rörande lönereglering vid lots- och fyritaten (20) Kommunikations väsen. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekoiniuittéiis promemoria med aul. av järnvägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av ostkustbanekommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkrings väsen. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkorn missionens betänkande. 1: 1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av Kungl. biblioteket. (7) Betänkande ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (221 Betänkande med förslug till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [ 1 2 ] Högskolornas löneregleringskommittés betänkanden. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Försvarsväsen. Utredning rörande understöd åt änkor efter manskap vid armén och marinen. (9) Betänkande angående officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [ 6 ] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. 1. Skolor och knrser för sjömanskårens manskap. [29] Utrikes ärenden.

Stockholm 1922. P. A. Norstedt & Söner.

222653 Internationell rätt.