Förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1924:13

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FORSLAG TILL

LÖNEREGLERING FÖR BEFATTNINGSHAVARE VID RIKETS ALLMÄNNA LÄROVERK SAMT VID

FOLK- OCH SMÅSKOLOR M. FL. LÄROANSTALTER

S T O C K H O L M 19 2 4

Statens

offentliga Kronologisk

1. Angående ordnandet av statens kommersiella informationsverksamhet. Promemoria, avgiven av chefen för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning. Marcus. 28 s. U. 2. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. Av L. Nfannesor.. Meddelande från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 247 (nr 6 1923). Svanbäck. (6), 107 s. J o . 3. Kungl. Elcktrifieringskommitténs meddelanden. 12. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. Beckman. 47 ». 2 kart Jo. 4. Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 1920. Stat. Repr.-anst. 10 s. J u . 5. Betänkande med utredning och förslag angående Jet fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Eklund. vij, 208 s. E. 6. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön och Vänern, Göta kanal, jämte bihang, innefattande preliminär utredning rörande vattenväg mellan Hjälmaren och Vänern, Svea kanal. Meddelande från Kur.gl. Kanalkommissionen. Nr 4. Haeggslröm. 173 s. 3 kart. K. 7. Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliolek. Uppsala, Almqvist & Wiksell. xi, ill s. E.

utredningar

förteckning

8. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 13. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. Reck man. 36 s. 2 kart. J o . 9. Kungl. Elektrifieringskommilténs meddelanden. 14. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. Beckma n. 52 s. 2 kart. J o . 10. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 11. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. Beckmam. 32 s. 2 kart. J o . 11. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 15. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Jämtlands län. Beckmam. 32 s. 2 kart. J o . 12. Kungl.' Elektrifieringskommitténs meddelanden. 18. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. Beckmam. 18 s. 1 karta. J o . 13. Förslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Tullberg. 113 s. E.

Anm. On särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begvnnelsebokstävern a till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) ntgivis utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1924:13

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

LÖNEREGLERING FÖR BEFATTNINGSHAVARE VID RIKETS ALLMÄNNA LÄROVERK SAMT VID

FOLK- OCH SMÅSKOLOR M. FL. LÄROANSTALTER

A.-B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1924

Till KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 3 december 1920 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt en kommitté av sju personer att i anslutning till vad föredragande departementschefen anfört till statsrådsprotokollet över ecklesiastikären-

den samma dag verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, statens småskoleseminarier, blindundervisningsanstalterna och de tekniska läroverken, för statens folkskolinspektörer, för befattningshavare vid sjökrigsskolan, skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand, veterinärinrättningen i Skara och navigationsskolorna ävensom för lärarpersonalerna vid folk- och småskolor, kommunala mellanskolor, högre folkskolor och de s. k. landstingsseminarierna. Vidare har Eders Kungl. Maj:t dels genom beslut den 19 maj 1922 anbefallt samma kommitté att taga i övervägande jämväl frågan om ny definitiv lönereglering för personalen vid dövstumskolorna, dels ock genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit åt kommittén att avgiva förslag jämväl rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Till ordförande och ledamöter i kommittén förordnade Eders Kungl. Maj:t vid kommitténs tillsättande: till ordförande ledamoten av riksdagens första kammare, förutvarande statsrådet, hovrättsrådet, numera häradshövdingen Fredrik William Linder och till övriga ledamöter ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Johan Jönsson i Revinge, överläraren vid Lidingö folkskola Nils Helger, lasarettsläkaren Fritz Richard Kaijser, kanslirådet i ecklesiastikdepartementet Börje Anders Olof Knös, rektorn vid högre allmänna läroverket i Uppsala Alfred Nordfelt och rektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm Anna Elisabeth Sörensen. Tillika uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt Knös att vara kommitténs sekreterare. Vid kommitténs tillsättande bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att i mån av behov tillkalla särskilda representanter för olika läroanstalter och olika grupper av lärare för att vid behandlingen av särskilda frågor deltaga i kommitténs arbeten. Genom särskilda skrivelser tillkallade därefter departementschefen följande personer att såsom representanter deltaga i kommitténs arbeten, nämligen den 16 mars 1921 för rektorerna vid rikets realskolor rektorn vid realskolan i Norrtälje Sem Johannes Söderlindh, för lektorerna vid rikets allmänna läroverk lektorn vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm Sven Julius Swenning, för adjunkterna vid rikets allmänna läroverk adjunkten vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stock-

5 holm Andreas Otto Eneroth, för ämneslärarinnorna vid statens samskolor första lärarinnan vid samskolan i Vadstena Augusta Maria Lybeck; den 9 april 1921 för lektorerna vid statens högre lärarinneseminarium i Stockholm lektorn vid samma seminarium Gustaf Oskar Andersson Malme, för ämneslärarinnorna vid sistnämnda seminarium biträdande föreståndarinnan vid seminariet Gerda Eufrosyne von Sydow, för lärarpersonalen vid de tekniska läroverken rektorn vid tekniska gymnasiet i Örebro Per Wilhelm Abenius, för lärarpersonalen vid navigationsskolorna ledamoten av riksdagens andra kammare, föreståndaren för navigationsskolan i Göteborg Alexander Thore; den 15 april 1921 för gymnastiklärarna vid olika läroanstalter läraren i gymnastik vid högre allmänna läroverket i Örebro, löjtnanten, numera kaptenen Karl Fredrik Samuel Adrian, för musiklärarna vid olika läroanstalter läraren i musik vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm Carl Lamber Lambére, för handarbetslärarinnorna och lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid olika läroanstalter lärarinnan i kvinnligt handarbete vid samskolan i Filipstad Erika Tobiaeson, för extra lärarna vid rikets allmänna läroverk extra läraren vid nya elementarskolan i Stockholm Albin Svedberg; den 21 april 1921 för lektorerna vid sjökrigsskolan läraren vid samma skola lektorn Adolf Magnus Johansson, för lärarpersonalen vid skeppsgosseskolorna rektorn vid skeppsgosseskolan i Marstrand Carl Oscar Engelbrekt Emmelin; samma dag för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier rektorn vid småskoleseminariet i Haparanda Emil Lindbäck, för lärarpersonalen vid statens blindundervisningsanstalter rektorn vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Jakob Otto Gustav Åstrand, för statens folkskolinspektörer folkskolinspektören Patrik Emanuel Holmvall; den 23 april 1921 för den manliga lärarpersonalen vid de egentliga folkskolorna läraren vid Malmö stads folkskolor Anders Johansson, för den kvinnliga lärarpersonalen vid de egentliga folkskolorna lärarinnan vid Stockholms stads folkskolor Maria Jönsson, för lärarpersonalen vid småskolorna lärarinnan vid Malmö stads folkskolor Karola Pålsson, för lärarpersonalen vid de högre folkskolorna läraren vid Stockholms stads högre folkskolor Osvald Bernhard Rydén, för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna rektorn vid kommunala mellanskolan i Malmö Moritz Ernfrid Svanlund;

den 26 april 1921 för lärarpersonalen vid landstingsseminarierna rektorn vid småskoleseminariet i Västerås Ivar Andrén, för de manliga slöjdlärarna vid olika läroanstalter läraren i slöjd vid Göteborgs folkskolor Robert Åhlén, för teckningslärarna vid olika läroanstalter läraren i teckning vid högre allmänna läroverket i Västerås Carl Ernst Malmberg; samt den 4 maj 1921 för övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna övningsskolläraren vid folkskoleseminariet i Göteborg Lorentz Gottfrid Sjöholm, för teckningslärarna vid olika läroanstalter läraren i teckning vid folkskoleseminariet i Skara Johan Gustaf Helmfrid Sandström, för musiklärarna vid olika läroanstalter läraren i musik vid folkskolesemi nariet i Göteborg Carl Olof Holmberg, för gymnastiklärarna vid olika läroanstalter läraren i gymnastik med lek och idrott vid folkskoleseminariet i Göteborg, löjtnanten, numera kaptenen Arvid Andreas Karlsson, för de manliga slöjdlärarna vid olika läroanstalter läraren i manlig slöjd vid folkskoleseminariet i Växjö Gunnar August Faith EU, för lärarinnorna i kvinnlig slöjd vid olika läroanstalter lärarinnan i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminariet i Umeå Ellen Elisabet Enbom, för lärarinnorna i hushållsgöromål vid olika läroanstalter lärarinnan i hushållsgöromål vid folkskoleseminariet i Falun Johanne Zeuthen och för lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna läraren i trädgårdsskötsel vid. folkskoleseminariet i Strängnäs Karl Albin Karlsson. Kommittén höll sitt första sammanträde den 17 december 1920. Sedan vissa förberedande arbeten, avseende planerande av gången av kommitténs arbeten, verkställts, upptog kommittén arbetena den 12 januari 1921, och höllos plenisammanträden med kortare avbrott från och med sistnämnda dag till och med den 6 juni 1921. Härunder behandlades tillämpningen av de nya löneprinciperna å lärarkårerna samt igångsattes och verkställdes av ledamöter i kommittén ett flertal specialutredningar, vilka kommittén fann nödvändiga för fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget. Resultaten av dessa utredningar äro såsom bilagor fogade vid detta betänkande. Den 10 februari 1921 avgav kommittén till Kungl. Maj:t utlåtande dels i anledning av till kommittén överlämnad framställning angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken m. fl., dels ock i anledning av till kommittén remitterad framställning rörande tillfällig löneförbättring åt kommunalt anställda lärare. Preliminärt be-

handlades vidare frågan om befattningshavarnas placering i lönegrader, varefter kommittén upptog förhandlingarna med de av departementschefen utsedda särskilda representanterna; och deltogo i sammanträden med kommittén den 2 maj 1921 lektorn Swenning och rektorn Abenius, den 3 maj 1921 adjunkten Eneroth, den 9 maj 1921 lektorn Malme, biträdande föreståndarinnan för högre lärarinneseminariet Gerda von Sydow och lektorn Johansson, den 10 maj 1921 rektorerna Lindbäck och Andrén, den 17, 18 och 19 maj 1921 folkskolläraren Johansson, folkskollärarinnorna Maria Jönsson och Karola Pålsson, läraren vid högre folkskola Rydén och rektorn Svanlund, den 19 maj 1921 folkskolinspektören Holmvall, den 20 maj 1921 rektorn Söderlindh och första lärarinnan Maria Lybeck, den 26 maj 1921 rektorn Åstrand, den 27 maj 1921 navigationsskoleföreståndaren Thore, samt den 30 maj 1921 rektorn Emmelin. Efter det kommitténs pleniarbeten blivit den 6 juni 1921 ajournerade, förlades, sedan vederbörligt tillstånd härtill erhållits, de fortsatta arbetena till Bjärred, där under juli månad 1921 en av kommittén tillsatt subkommitté fullföljde vissa arbeten. Den 22 september 1921 återupptogos kommitténs pleniarbeten och fortsattes till och med den 21 oktober 1921. Härunder behandlades företrädesvis de av kommittén verkställda specialutredningarna och deras inflytande; på lönespörsmålen. Vidare fortsatte kommittén härunder förhandlingarna med de särskilda representanterna; och deltogo i sammanträden med kommittén den 10 oktober 1921 kaptenen Adrian, musikläraren Lambére och teckningsläraren Malmberg, den 12 oktober 1921 kaptenen Karlsson, musikläraren Holmberg och teckningsläraren Sandström, den 17 oktober 1921 slöjdlärarna Åhlén och Eli samt läraren i trädgårdsskötsel Karlsson, den 19 oktober 1921 handarbetslärarinnan Erika Tobiaeson, slöjdlärarinnan Ellen Enbom och lärarinnan i hushållsgöromål Johanne Zeuthen, samt den 21 oktober 1921 extra läraren Svedberg.

8 Den 21 oktober 1921 tillsatte kommittén en subkommitté, vilken arbetade under tiden från och med den 24 oktober till och med den 21 december 1921. Subkommittén förberedde huvudsakligen frågan om särskilda avlöningsreglementen för lärarkårerna samt behandlade en mängd hithörande detaljspörsmål. Sedan på grundval av denna subkommittés arbeten det ansetts lämpligt, att ledamöter i subkommittén fingo var för sig utarbeta vissa detaljer och företaga vissa utredningar, verkställdes dylika arbeten under månaderna januari—mars 1922, varefter subkommittén återupptog arbetena beträffande avlöningsreglementena den 3 april och fortsatte dessa till och med den 22 juni 1922, dock med avbrott för de plenisammanträden, vilka höllos i maj och juni 1922. Sedan bland andra till kommittén överlämnade framställningar Kungl. Maj:t genom remiss den 12 maj 1922 till kommittén överlämnat skolkornmissionens betänkande angående grunder för en ny läroverksorganisation för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget, sammanträdde kommittén in pleno under tiden från och med den 24 maj till och med den 8 juni 1922. Sistnämnda dag avlät kommittén i anledning av sistberörda remiss skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, däri kommittén angav det samband, vari skolkommissionens förslag stode till kommitténs arbeten samt i vad mån ett realiserande av kommissionens förslag kunde komma att influera på de frågor, som låge under kommitténs behandling. I avvaktan å svar på sistnämnda skrivelse ajournerade kommittén sina plenisammanträden; dock blevo under återstoden av juni och under juli månader 1922 förslag utarbetade dels till väsentliga delar av kommitténs blivande betänkande, dels ock till avlöningsreglementen jämte därtill hörande motivering. Avsett var att kommitténs pleniarbeten skulle återupptagas hösten 1922, då emellertid Kungl. Maj:t den 28 augusti 1922 utnämnde och förordnade undertecknad Linder, kommitténs ordförande, att vara häradshövding i Hallands läns mellersta domsaga. Samtidigt förklarade Kungl. Maj :t, att denna utnämning icke skulle föranleda rubbning i det Linder lämnade uppdraget att såsom sakkunnig biträda inom justitiedepartementet med verkställande av utredning av vissa frågor på strafflagstiftningens område. I och med nämnda utnämning upphörde följaktligen andra Linder anförtrodda uppdrag, däribland uppdraget att vara ordförande i nu förevarande kommitté.

9 Med anledning härav och då ny ordförande icke utsågs, kommo kommitténs arbeten att ligga nere under jämförelsevis lång tid. Dröjsmålet med utseende av ny ordförande torde i ej ringa grad haft sin grund i den starka tvekan om indragning, som vid samma tid en mångfald kungl. kommittéer voro underkastade. Genom beslut den 16 februari 1923 förordnade Kungl. Maj :t Linder att. fortfarande vara ordförande i kommittén samt förklarade tillika, att Linder skulle äga rätt att för sommarmånaderna bestämma Falkenberg såsom sammanträdesort för kommittén. I samband härmed föreskrev Kungl. Maj:t, att det åt kommittén lämnade uppdraget skulle upphöra senast den 15 augusti 1923. Den 26 februari 1923 återupptogos kommitténs plenisammanträden och hava sedermera oavbrutet fortsatts till och med innevarande dag. I skrivelse samma den 26 februari till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anmälde kommittén, att rektorn Lindbäck och teckningsläraren Malmberg numera avlidit, för att nya representanter för de lärargrupper, desamma företrädde, måtte kunna utses, och erinrade kommittén tillika, att kommitténs uppdrag numera utvidgats att omfatta personalen vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt personalen vid de eventuellt förstatligade dövstumskolorna, för vilka sistnämnda två personalgrupper några sakkunnigrepresentanter icke blivit utsedda. Den 13 mars 1923 deltog i sammanträde med kommittén övningsskolläraren Sjöholm. Då kommitténs arbeten sedermera fortskridit så långt, att en fortsatt förhandling med de särskilda sakkunnigrepresentanterna befanns önskvärd och nödvändig, uppstod frågan, huru denna fortsatta förhandling lämpligen borde ske. På grund av dels de allmänt kända inskränkningar, vilka kommittéer i sin verksamhet blivit underkastade, dels ock ovanberörda föreskrift, att kommitténs uppdrag skulle upphöra senast den 15 augusti 1923, såg sig kommittén nödsakad tillgripa följande förhandlingsgång. De preliminära beslut, vartill kommittén kommit, skulle på det sätt delgivas representanterna, att de successivt erhölle i maskinskrift förslag till kommitténs blivande betänkande. Efter det representanterna tagit kännedom om dessa förslag, skulle de äga att till kommittén ingiva de erinringar, de funne anledning framställa, och skulle kommittén efter tagen del av dessa erinringar fatta sina definitiva beslut.

vilka sedermera skulle i maskinskrift tillställas representanterna, och skulle dessa äga att sedermera till kommittén skriftligen ingiva eventuella reservationer. Med särskilda skrivelser den 81 maj 1923 tillställdes representanterna i maskinskrift de preliminära beslut, som innefattas i dels en del "Kommitténs uppdrag" och "Allmänna utgångspunkter", dels ock en del "Placering i lönegrader", och utsändes omedelbart därefter två ytterligare partier, "Pensionsförhållanden" och "Övergångsanordningar". I anledning av de på så sätt utskickade delarna hava från representanternas sida vissa erinringar gjorts, vilka kommittén ägnat vederbörligt beaktande, och hava, sedan kommitténs definitiva beslut i nu berörda stycken fattats, desamma delgivits representanterna, vilka sedermera skriftligen avgivit härvid fogade reservationer. Det hade varit kommitténs mening att på enahanda sätt som nu nämnts förfara beträffande kommitténs förslag till avlöningsreglementen jämte därtill hörande motivering. Då emellertid kommitténs uppdrag skulle upphöra senast den 15 augusti 1923 och det befanns omöjligt att beträffande sistnämnda partier medhinna en förhandlingsgång som den kommittén i avseende å ovanberörda delar av betänkandet använt sig av, har kommittén funnit sig nödsakad till Eders Kungl. Maj:t överlämna förslagen till avlöningsreglementen jämte motiveringen härtill, utan att dessa delar blivit delgivna vederbörande sakkunnigrepresentanter. Härjämte hade det varit kommitténs avsikt att dels framlägga vissa närmare utförda kostnadsberäkningar, utvisande den ökning av statens utgifter, som skulle föranledas av ett bifall till kommitténs förslag, dels ock avgiva förslag till de ändringar i avseende å vederbörande riksstatsanslags uppställning och de budgetariska anordningar i övrigt, vilka i viss mån sammanhängde med införande av ett nytt lönesystem i enlighet med kommittéförslaget. Den begränsade tid, som utsattes för slutförandet av kommitténs uppdrag, gjorde emellertid detta omöjligt. Vad kostnadsberäkningarna beträffar, har kommittén dock gjort en överslagskalkyl i detta hänseende, och har en dylik kalkyl givit vid handen, att man torde — ytterst approximativt beräknat — hava att vid bifall till kommitténs förslag räkna med en kostnadsökning av 36 miljoner kronor; en så pass stor kostnadsökning torde man dock icke för närvarande hava att räkna med, då en begränsning av denna summa föranledes av de ändrade grunderna för dyrtidstilläggens utgående, som det

11 nya lönesystemet förutsätter. I hur stor utsträckning sistnämnda förhållande inverkar på ovan angivna totalsumma, har icke varit möjligt för kommittén att beräkna. Dessutom vill kommittén ävenledes framhålla, att det ingått i kommitténs från början uppgjorda arbetsprogram att framlägga dels förslag till sådana tillämpningsföreskrifter, som skulle i anledning av det ifrågasatta nya lönesystemet vara av beskaffenhet att böra utfärdas av Kungl. Maj:t och dels förslag till kungörelse angående statsbidrag till vissa kommunala läroanstalter. Av enahanda skäl som nyss nämnts har emellertid kommittén måst uppgiva tanken härpå. Till sist har kommittén funnit sig böra anmäla, att med hänsyn till den begränsade arbetstid, som blivit kommittén tillmätt, kommittén icke varit i tillfälle medhinna en sådan, allra sista formell överarbetning av särskilt författningsförslagen men även betänkandet i övrigt, som kommittén gärna skulle hava önskat vidtaga. Kommittén får härmed till Eders Kungl. Maj:t överlämna 1) Förslag till ny lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter, omfattande följande delar: a) Allmän del: Kommitténs uppdrag och allmänna utgångspunkter; b) Placering i lönegrader; c) Pensionsförhållanden; d) Övergångsanordningar; e) Förslag till avlöningsreglemente för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende; f) Förslag till avlöningsreglemente för vissa kommunalt anställda lärare; g) Specialmotivering till förslagen till avlöningsreglementen; 2) Särskilda yttranden av ledamöter i kommittén; 3) Särskilda av vederbörande sakkunnigrepresentanter avgivna yttranden rörande de ovan under a), b), c) och d) angivna delarna av kommitténs förslag; 4) Av kommittén ning: samt

>.

verkställda

utredningar enligt särskild förteck-

12 5) Till kommittén antingen genom särskilda kungl. remisser eller direkt ingivna framställningar i lönefrågan och därmed sammanhängande spörsmål; enligt särskild förteckning. Falkenberg den 15 augusti 1923. Underdånigst WILLIAM LINDER. NILS HELGER.

JOHAN JÖNSSON.

FRITZ KAIJSER.

BÖRJE KNÖS.

A. NORDFELT.

ANNA SÖRENSEN.

Dell. Allmänna

grunder.

Kommitténs uppdrag. I yttrande till statsrådsprotokoll över finansärenden den 31 december ™r™J* 1919 erinrade statsrådet och chefen för finansdepartementet hurusom för fjnans_ genom det avlöningsreglemente, som den 19 juni 1919 utfärdats för departetjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens mentet den vattenfallsverk, icke allenast ett gemensamt lönesystem för ifrågavarande £fJJJ£ de s. k. kommunikations verken — kommit till stånd utan även verk _ åtskilliga i lönetekniskt hänseende nya principer vunnit tillämpning. Vid fastställandet av den definitiva löneregleringen för nämnda fyra verk hade tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden vara rådande i början av 1920talet; varvid emellertid förutsatts, att, efter framställning till 1920 års riksdag, en reduktion av dyrtidstillägget, i förhållande till vad för statens övriga befattningshavare skulle gälla, komme att vidtagas för de nämnda fyra verkens personal. Det nya lönesystemets genomförande för kommunikationsverken måste — efter vad departementschefen vidare framhöll — givetvis framkalla spörsmålet, huruvida nämnda system och därmed förknippade nya löneprinciper borde överföras på och komma i tillämpning inom andra grenar av den civila statsförvaltningen; önskemål och krav i sådant hänseende hade ock från olika håll givit sig tillkänna; och för egen del fann departementschefen starka skäl tala för att, med sålunda given utgångspunkt, en allmän revision nu komme till stånd rörande de inom övriga grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar med därtill hörande villkor och bestämmelser. Beträffande ordningen och sättet för den allmänna revisionen syntes det departementschefen vara mest ändamålsenligt, att början gjordes med utarbetande av förslag till ny definitiv lönereglering för dels statsdepartementen och de centrala ämbetsverk, vilkas avlöningsförhållanden i huvudsak anslöte sig till den s. k. statskontorstypen, dels någon av de lokala förvaltningarna; bland de sistnämnda syntes i första hand fångvårdsstaten böra ifrågakomma.

14 I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning, i enlighet med givna direktiv, beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen, centrala ämbetsverk och fångvårdsstaten. Efter det rlgieHng löneregleringskommittén avgivit utlåtande och förslag befor befatt- träffande lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen nings- och centrala ämbetsverk, blev på grundval av detta förslag framställning havarev,d i ämnet förelagd 1921 års riksdag, vilken framställning i huvudsak tementeT a v r i k s d a g e n bifölls. Likaså lades kommitténs förslag beträffande fångcentra/a vårdsstaten till grund för framställning till 1921 års riksdag, vilken ämbetsverk framställning ävenledes blev i huvudsak av riksdagen bifallen.

och fång-

IZten.

Efter

erinran

om då föreliggande löneregleringsförslag framhöll i yttrande till statsrådsprotokoll över finansärenden den 3 december 1920 Yttranden statsrådet och chefen för finansdepartementet, hurusom ännu återstode chefen förr es t l0err ian grenar av den civila statsförvaltningen, vilka icke berördes av lönedepTrte- g gskommitténs ovannämnda förslag. I berörda uttalande till statsmentet den rådsprotokollet den 31 december 1919 framhölls av dåvarande chefen 3 decern- för finansdepartementet, att arbetet med den definitiva löneregleringen ber 1920. borde i görligaste mån påskyndas även beträffande andra verk och inrättningar än dem, som först skulle ifrågakomma; dåvarande departementschefen föreställde sig, att det i sådant syfte kunde framdeles befinnas lämpligt att överlämna vissa delar av utredningen, exempelvis beträffande högre och lägre läroanstalter, åt särskilda för ändamålet tillsatta kommitterade eller sakkunniga. Även departementschefen ansåge det vara i hög grad önskligt, att löneregleringsarbetet beträffande ännu återstående förvaltningsgrenar påskyndades i görligaste mån, så att förslag i ämnet om möjligt kunde föreläggas 1922 års riksdag. De härför erforderliga utredningarna vore emellertid av den omfattning, att desamma icke kunde, därest nämnda syfte skulle vinnas, anförtros åt en enda kommitté eller sakkunnignämnd. Såsom i ovanberörda yttrande den 31 december 1919 antyddes av dåvarande chefen för finansdepartementet, syntes det bliva nödvändigt att avskilja vissa grupper av befattningshavare, och hade det i sådant hänseende synts ändamålsenligast, att utredningen rörande personalen vid högre och lägre läroanstalter anförtroddes åt särskilda kommittéer. ^hTfe^för § * ? gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans-, eckiesia- 3ordbruks- och handelsdepartementen erinrade i yttrande till statsrådsstikdepar- protokollet över ecklesiastikärenden den 3 december 1920 statsrådet och tementet mchefen för ecklesiastikdepartementet om vad chefen för finansdeparte(Je cember~ s oemn t e td as a m m a dag förut anfört. Departementschefen framhöll, huru1920. ' uPP^ag givits åt 1902 års löneregleringskommitté att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering för ett stort antal förvaltningsgrenar, lydande under skilda huvudtitlar, han funne det vara i hög grad angeläget, att även det särskilda utredningsarbetet beträffande högre och lägre undervisningsanstalter snarast möjligt påbörjades. Från olika lärarkorporationer hade till Kungl. Maj :t inkommit framställningar med önskemål i antydda riktning. I och med att såsom utgångspunkt skulle tjäna det för kommunikations verken fastställda avlönings-

15 reglementet med där upptagna lönebelopp, skulle följaktligen de nya avlöningsbelopp, som kunde kcmma att föreslås för olika grupper av befattningshavare, komma att — såsom skett för kommunikationsverken — anpassas efter det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Det utredningsarbete beträffande högre och lägre läroanstalter, vars igångsättande departementschefen följaktligen var angelägen tillstyrka, vore emellertid så omfattande, att, därest förslag i ämnet skulle — såsom han funne högeligen önskvärt — kunna föreläggas 1922 års riksdag, det med nödvändighet syntes böra fördelas på två olika kommittéer. Departementschefen erinrade dessutom om de olikartade förhållanden såväl i avseende å arbetsuppgifter som i övrigt, vilka vore rådande mellan läroanstalter av högskoletyp å ena och övriga läroanstalter å andra sidan, vilka gjorde ett särskiljande av löneregleringsspörsmålen beträffande nämnda två grupper av anstalter i mer än ett hänseende önskligt. Den kommitté, vilken skulle hava till uppgift att med ovan angiven utgångspunkt framlägga förslag till ny definitiv lönereglering för den förra gruppen av läroanstalter, skulle hava att i främsta rummet ägna sin uppmärksamhet åt universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Till dessa borde anslutas dels vissa institutioner av högskolekaraktär, lydande såväl under ecklesiastikdepartementet som under jordbruksdepartementet, dels ock åtskilliga anstalter och institutioner, för vilkas befattningshavare avlöningsförmånerna nu vore reglerade i anslutning till vad som gällde för motsvarande tjänstinnehavare vid universiteten. Den andra kommittén skulle hava att utarbeta förslag till ny definitiv lönereglering för statens allmänna läroverk och en del andra rent statliga undervisningsanstalter, såsom högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, statens småskoleseminarier, blindundervisningsanstalterna och de tekniska läroverken. Vidare borde frågan om lönereglering för statens folkskolinspektörer upptagas i detta sammanhang. Dessutom borde utredningen omfatta de under försvarsdepartementet hörande sjökrigsskolan och skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand, de under jordbruksdepartementet lydande skogsskolorna och veterinärinrättningen i Skara ävensom de under handelsdepartementet hörande navigationsskolorna. Emellertid ansåge departementschefen uppdraget för denna kommitté ej böra inskränkas till dessa nu angivna läroanstalter. Han erinrade, hurusom vid den senast — år 1918 — vidtagna löneregleringen för de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna en hel del kommunala läroanstalter, vilka voro i åtnjutande av synnerligen betydande statsbidrag och för vilka redan nu av statsmakterna bestämd lönereglering gällde, jämväl blivit delaktiga av en lönereglering, som för samtliga allmänna undervisningsanstalter skapade ett på noggranna föregående utredningar byggt lönesystem. Det syntes departementschefen fördenskull lämpligt, att den nu senast berörda kommittén jämväl upptoge — i samband med de allmänna läroverken — frågan om ny definitiv lönereglering för de kommunala läroanstalter, som reglerats vid 1918 års riksdag eller ett följande år i anslutning till det år 1918 godtagna avlöningssystemet, nämligen folk- och småskolor, kommunala mellansko-

(

16 lor, högre folkskolor och de s. k. landstingsseminarierna. Vad nu angivna kommunala läroanstalter beträffade, borde i anslutning till riksdagens uttalande i skrivelse den 18 juni 1920, nr 381 (sid. 18—19), uppmärksamhet ägnas jämväl åt frågan därom, vilken utgångspunkt med hänsyn till gällande prislägen kunde anses hava varit den normerande vid fastställandet av nu gällande ordinarie avlöningar. För att de nu ifrågasatta utredningsarbetena skulle snarast möjligt nå ett positivt resultat, borde desamma inskränka sig till rent lönetekniska frågor och sålunda bortse från organisatoriska spörsmål. En ny definitiv lönereglering för nu behandlad personal måste givetvis återverka på frågan om personalens pensionsförhållanden. Utan att nu vilja närmare ingå på pensionsfrågan ville departementschefen allenast påpeka, att, då det gällde nya definitiva löneregleringar av nu ifrågavarande natur, det ej syntes kunna undvikas att jämväl taga under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning mot löneregleringen svarande åtgärder borde vidtagas beträffande pensioneringen. Departementschefen ansåg sig vidare böra framhålla, att, då en viss enhetlighet — i sig själv given med hänsyn till den gemensamma utgångspunkten — vore i hög grad önsklig i avseende å de jämsides fortlöpande utredningsarbetena på ifrågavarande område, de båda kommittéerna borde såväl söka åstadkomma, där så erfordrades, ett samarbete sinsemellan, som ock, i den mån så läte sig göra, söka kontakt med de arbeten, som bedrevos av 1902 års löneregleringskommitté. e Det stora antal personalgrupper, varom nu vore fråga, gjorde det önskligt, att, då de samtliga icke kunde bliva representerade inom kommittéerna, chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigades att för deltagande i vederbörande kommittés arbeten, då frågan rörande någon viss läroanstalt eller viss grupp av lärare inom kommittén behandlades, tillkalla en eller flera representanter för sådan läroanstalt eller lärargrupp, med rätt för vederbörande representant att få sin mening till protokollet antecknad och i ett blivande betänkande upptagen. I enlighet med departementschefens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t bland annat åt en kommitté av sju personer, att, i anslutning till vad ovan anförts, verkställa utredning och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. förut angivna läroanstalter. Utvidgning Genom beslut den 19 maj 1922 anbefallde Kungl. Maj:t kommittén av kommitatt vid fullgörandet av förut lämnat uppdrag taga i övervägande frågan téns uppom ny definitiv lönereglering för personalen vid dövstumskolorna, och drag.

genom beslut den 9 juni 1922 anbefalldes kommittén att verkställa utredning och avgiva förslag jämväl rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Allmänna utgångspunkter. Inledning. En redogörelse för den historiska utvecklingen av avlöningsförhållandena för de personalgrupper, om vilka i det föreliggande betänkandet

17 är tal, skulle enligt kommitténs mening bliva allt för vidlyftig, utan att därmed någon direkt praktisk fördel vunnes. Då kommittén i det följande på ett eller annat ställe berör äldre eller nuvarande förhållanden, utgår kommittén från, att dessa äro tillräckligt kända. Härtill kommer ock, att redogörelser för berörda förhållanden lätt återfinnas i offentliga publikationer av i allmänhet sent datum. Kommittén inskränker sig därför nu till att hänvisa till dessa. Dylika redogörelser återfinnas 1) beträffande de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna i den s. k. lärarlönenämndens den 31 oktober 1914 avgivna betänkande I, Band 3 och Kungl. Maj:ts proposition nr 260/1918; 2) beträffande de tekniska läroverken (de tekniska elementarskolorna, fackskolorna och gymnasierna) i Kungl. Maj:ts proposition nr 335/1918; 3) beträffande statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek i lärarlönenämndens den 8 november 1915 avgivna betänkande II Del 2 och Kungl. Maj:ts proposition nr 381/1920; 4) beträffande de s. k. landstingsseminarierna i lärarlönenämndens den 8 november 1915 avgivna betänkande II, Del 1 och Kungl. Mai-ts proposition nr 363/1919; 5) beträffande statens blindundervisningsanstalter i 1908 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, och i Kungl. Mai-ts J proposition nr 167/1919; " 6) beträffande statens folkskolinspektörer i folkundervisningskommittens den 30 januari 1913 avgivna betänkande III och Kungl Maj:ts proposition nr 232/1919; 7) beträffande sjökrigsskolan i 1905 års statsverksproposition, bilagan femte huvudtiteln; 8) beträffande skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand i Kungl. Maj:ts proposition nr 341/1918; 9) beträffande veterinärinrättningen i Skara i 1919 års statsverksproposition, bilagan nionde huvudtiteln; 1 167M91i nde n a v i g a t i o n s s k o l o r n a * K u n g L Ma3=ts proposition nr 11) beträffande vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte i Kungl. Maj:ts proposition nr 247/1921; 12) beträffande dövstumskolorna i det den 10 maj 1921 av skolöverstyrelsen avgivna betänkandet angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. Härjämte må erinras om den tillfälliga löneförbättring som tillkom™ f 1 r i V 1 f S ^ a v J O V ? n b e r o r d a lärarkategorier, i vilket avseende kommittén vill beträffande de statsanställda lärarna hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition 126/1922, beträffande lärare vid kommunala mellanskolor till Kungl. Ma3:ts proposition 391/1920 och beträffande lärarna vid landstingsseminarierna till motionen nr 201 i första kammaren vid 1921 års riksdag. Vad angår de i statsrådsprotokollet den 3 december 1920 omnämnda skogsskolorna, vilka jämväl äro upptagna bland de av vederbörande departementschef i berörda statsrådsprotokoll angivna skolarter, må erinras, att befattningshavarna vid dessa skolor i avlöningshänseende in-

18 rangerats bland domänverkets personal och att följaktligen för dem provisoriskt gäller det för tjänstemän vid domänverket utfärdade avlöningsreglementet (Sv. ffs. 493/1920; jfr 286/1921 och 322/1922). Vid sådant förhållande har kommittén icke till behandling upptagit frågan om de vid skogsskolorna anställda tjänstemännens löneförmåner. Befattningshavarna vid flertalet ovan angivna läroanstalter — samtliga de under ecklesiastikdepartementet lydande med nedan angivet undantag samt skeppsgosseskolorna och veterinärinrättningen i Skara — hava fått sina ordinarie avlöningsförhållanden reglerade genom beslut av 1918 och i vissa fall av 1919, 1920 och 1921 års riksdagar samt efter i huvudsak ensartade grunder. Allenast i fråga om två grupper härröra gällande avlöningsbestämmelser från en tidigare tidpunkt, nämligen beträffande lärarna vid sjökrigsskolan och vid navigationsskolorna, för vilka nuvarande ordinarie avlöningar bestämts genom beslut av riksdagen åren resp. 1905 och 1911. Beträffande lärarna vid dövstumskolorna hava deras löner icke blivit genom statligt ingripande reglerade.

Mimän mo- Att frågan om en ny lönereglering för omförmälda lärargrupper, för r "*ri9fn vilkas flertal gällande lönebestämmelser äro av relativt sent datum, gandTfir- ånyo blivit aktuell, sammanhänger med de allmänna strävandena från slaget. Kungl. Maj:ts och riksdagens sida att genomföra ett enhetligt lönesystem för statens tjänstemän. Det torde vara tillfyllest att härvid hänvisa till ovan återgivna anföranden till vederbörande statsrådsprotokoll. De riktlinjer, som här utvecklats, hava sedermera fullföljts, och genom riksdagens beslut har kommunikationsverkens lönesystem lagts till grund för sedermera beslutade löneregleringar för, bland andra, följande större personalgrupper, nämligen domänstaten, tullstaten, hospitalsstaten, riksdagens verk och utrikesrepresentationen, och på samma system är jämväl fotad gällande lönereglering för förvarsväsendets personal samt för lots- och fyrstaten. Vid anmälan om sitt beslut i fråga om lönereglering för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken anförde riksdagen, på sätt framgår av dess skrivelse i ämnet (nr 55/1921), bland annat, följande: '•'De olika avlöningsförhållanden, som hittills gällt för olika grenar av statsförvaltningen, hava haft att uppvisa de mest i ögonen fallande skiljaktigheter såväl i avseende å själva avlöningsbeloppen för likvärdiga eller jämförbara tjänster som beträffande lönesystemens struktur och inre sammanhang. En strävan har emellertid på senare tider gjorts gällande att söka i görligaste mån vinna enhetlighet på dessa områden, och såsom ett första resultat av denna strävan är att betrakta det nyligen för de fyra s. k. kommunikationsverken beslutade gemensamma lönesystemet. Från denna synpunkt torde man ock böra skärskåda det föreliggande förslaget, som i huvudsak anpassats efter kommunikationsverkens lönesystem och avser att på den övriga centralförvaltningen och överdomstolarna införa detta systems huvudgrunder. Den av löneregleringskommittén verkställda utredningen har ock givit vid handen, att en dylik anordning är möjlig. Då riksdagen i förslaget ser en åtgärd, som är ägnad att genom införande av viss likformighet i avlöningsförhållandena förebygga slitningar olika grupper av statstjänare emellan, har riksdagen ansett sig böra i stort sett bifalla detsamma. Ej minst har riksdagen därvid letts av de obestridligt rättvisa grunder, som känneteckna det föreslagna lönesystemet, och de i förhållande till gällande bestämmelser uppenbara fördelar från enkelhetens

19 och överskådlighetens synpunkt, som med det nya systemets införande stå att vinna. Då det nu ifrågasattes att utsträcka tillämpningen av detta lönesystem på de stora lärarkårerna, har kommittén haft att överväga, i första hand huruvida detta är möjligt och därefter huruvida ett dylikt system är för skolväsendet lämpligt och ändamålsenligt. Såsom framgår av det följande har kommittén funnit, att kommunikations verkens lönesystem kan på lärarkårerna tillämpas, även om på vissa håll väsentliga jämkningar måst vidtagas. Kommittén har till fullo insett, att både fördelar och olägenheter äro förenade med systemets tillämpning på lärarna. Det lönesystem, som lagts kommittén till förebild, har utarbetats med hänsyn till de vid kommunikationsverken rådande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Det har vidare kommit i tillämpning på stora grenar av förvaltningen, väsentligt skilda såväl från kommunikationsverken som inbördes i avseende å de förhållanden, vilka pläga vara normgivande vid uppgörande av ett lönesystem. Svårigheter lära också, efter vad som försports, hava uppstått, då det gällt att tillämpa detta lönesystem på andra grupper befattningshavare än dem, för vilka det ursprungligen avsetts. Särskilt lär detta hava framträtt vid tillämpningen av bestämmelserna om tillgodoräknande av tjänstgöring för uppflyttning i högre löneklass samt i fråga om den extra personalens avlöningsförhållanden. Huruvida dessa svårigheter eller olägenheter komma att, då systemet en längre tid varit i tillämpning, i någon mån minskas eller huruvida väsentliga ändringar i systemet, vilka redan måst vidtagas, alltjämt bliva erforderliga, undandrager sig givetvis kommitténs bedömande. Hava: svårigheter uppstått, då det varit fråga att tillämpa kommunikationsverkens lönesystem på andra förvaltningsområden, är det att befara, att dylika jämväl skulle uppkomma vid tillämpning på lärarkårerna av detta under helt andra förutsättningar uppgjorda system. Visserligen är organisationen av statens olika förvaltningsgrenar synnerligen växlande alltefter de förhållanden, som känneteckna vederbörande förvaltningsområde, men i fråga om de nu reglerade kårerna kunna dock vissa gemensamma utgångspunkter tänkas föreligga för ett enhetligt lönesystem. Helt olika ställer sig dock förhållandet i fråga om undervisningsväsendet, som i avseende å såväl sin organisation som lärarkårernas tjänstgörings- och även anställningsförhållanden vitt skiljer sig trän statsverksamhetens övriga områden. Att här inpassa ifrågavarande system kan väntas medföra väsentliga svårigheter i tillämpningen och svårligen bidraga till den enkelhet och överskådlighet, man härmed egentligen velat vinna. Vägande skäl kunna därför anföras att för lärarkårerna med vissa modifikationer och med upptagande från kommunikationsverkens lönesystem av de allmänna principer, som äro tilllamphga och önskvärda för lärarna, bibehålla de av ålder för dessa grupper vedertagna avlöningsgrunder. A andra sidan har kommittén ej kunnat undgå att taga i betraktande, att en tillämpning på lärarkårerna av ifrågavarande system även ä r förenat med vissa fördelar. Frånsett de förmåner, som systemet erbjuder befattningshavarna, ser kommittén den betydelsefullaste fördelen av systemets utsträckta tillämpning på lärarna ligga däri, att lärarna därigenom erhålla sin bestämda plats på löneschemat och komma ätt pla-

ceras i lönegrader, som fastställts för statens tjänstemän i övrigt. Härav följer, att, när rubbningar eller ändringar i löneplanerna vidtagas, lärarna bibehålla sin ställning i förhållande till statens övriga tjänstemän och ej riskera att, som ofta skett, bliva eftersatta och allt för länge få vänta på den reglering, som rätteligen bort tillkomma dem i samband med andra tjänstemannagrupper. Ehuru kommittén sålunda hyser vissa betänkligheter mot en utsträckt tillämpning av detta system på lärarkårerna, har kommittén dock ansett sig böra framlägga ett förslag, som, med åtskilliga av förhållandena nödvändiggjorda modifikationer, innebär en tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem på de grupper, om vilka kommittén har att yttra sig. Kommittén får därvid jämväl hänvisa dels till de kommittén givna direktiven, dels ock till de av riksdagen framhållna fördelarna av ett enhetligt lönesystem för statens samtliga tjänstemän. Härnedan angiver kommittén de huvudgrunder i systemet, vilka synas kommittén kunna utan vidare tillämpas på lärarna, ävensom de, vilka böra vid en sådan tillämpning helt eller delvis modifieras. I och med att kommunikationsverkens lönesystem lägges till grund för nu förevarande lönereglering, skulle, vad avlöningsbeloppen beträffar, desamma anpassas efter den prisnivå, som, att döma av stegringen av levnadskostnaderna under året närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Lägges kommunikationsverkens lönesystem till grund för nu ifrågavarande lönereglering, skulle självfallet den tillfälliga löneförbättring, som nu utgår till de statsanställda och vissa kommunalt anställda lärare, upphöra, liksom ock det till lärarna nu utgående dyrtidstillägget underkastas en viss reduktion och i avseende å sina grunder bringas i överensstämmelse med vad som därutinnan är eller kan varda gällande för kommunikationsverken och de i enlighet med dem reglerade förvaltningsgrenarna. En sådan lönereglering skulle teoretiskt sett icke medföra någon mer väsentlig ökning av statsutgifterna; den skulle strängt taget allenast avse att åstadkomma en omläggning av befattningshavarnas botteninkomst med därtill fogade villkor och skyldigheter. Emellertid ställer sig frågan dock ej så enkel för lärarkårernas vidkommande. Beträffande lärarna kan i stort sett sägas, att deras avlöningsförhållanden — med undantag för vissa statsanställda lärargrupper — hittills reglerats utan hänsyn till lönerna för andra tjänstemannakategorier. Då det nu är fråga om att placera lärarna i lönegrader, som gälla och äro avsedda att gälla för nästan all statens personal, träder självfallet den uppgiften i förgrunden att söka inplacera lärarna på den plats i lönesystemet, som kan i betraktande av deras utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden anses med rättvisa och billighet förenlig. Det må härvid framhållas, hurusom enligt kommitténs mening den verksamhet och det arbete, som lärare av olika slag utöva i samhällets och det allmännas tjänst, av ålder underskattats i förhållande till de funktioner, som inom andra samhällslivets områden verka i det allmännas intressen. Till följd härav hava också lärarkårerna sedan gammalt kommit att intaga en i förhållande till andra statstjänstemannagrupper i ekonomiskt avseende tillbakasatt sällning. Att dessutom vissa grupper omplaceras och erhålla en högre plats å

21 löneskalan än den de förut intagit, är ett förhållande, som följer av under tidens lopp skedda förskjutningar i arbete och ansvar mellan olika tjänster och som städse förekommit vid nästan alla omregleringar av avlöningsförhållandena. Vad lärarkårerna beträffar föreligga beträffande vissa grupper — utöver vad nyss beträffande dessa kårer i allmänhet yttrats — sådana speciella förhållanden, som motivera mer eller mindre genomgripande omregleringar. Kommittén, som i det följande härtill närmare återkommer, vill nu allenast erinra om frågan om en fullständig omläggning av övningslärarnas avlöningsförhållanden och om spörsmålet om en förbättrad ställning för folkskolans lärarpersonal. Dessa och andra frågor avse förhållanden, vilka blivit av omständigheterna framtvingade och vilkas lösning ej gärna låter sig undanskjutas. Även om icke en allmän omreglering av det slag, det kommittén givna uppdraget avser, skulle hava kommit till stånd, skulle dock dessa frågor förr eller senare hava trängt till sin lösning. Då de allmänna utgångspunkterna för och de ledande principerna i det Kommuför kommunikationsverken gällande lönesystemet torde få anses vara mkat,ons allmänt kända, har kommittén nu allenast funnit sig böra i korthet er- /öne_ inra om huvudgrunderna för detta system, sådana desamma kommit system. till uttryck i det av Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 utfärdade avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk (Sv. ffs. nr 343). De förut för kommunikationsverken förekommande slag av naturaförmåner och ersättningar vid sidan av den egentliga avlöningen — såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför, beklädnad in natura eller beklädnadsersättning, sportler och andra extra inkomster m. m. — hava i allmänhet b orttagits. För det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom samtliga de fyra verken har fastställts en gemensam löneplan, upptagande erforderligt antal lönegrader med visst antal löneklasser inom varje lönegrad och med särskilda inom varje löneklass för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp. Den förutvarande fördelningen av avlöningen i "lön" och "tjänstgöringspenningar" har avskaffats, och i stället hava införts särskilda tjänstledighetsavdrag till reglerande av vad en tjänsteman i regel skall avstå vid ledighet eller uppbära under vikariat. I särskild tjänsteförteckning har fastställts den lönegrad, till vilken en var befattning bör hänföras. De orter, där tjänstemännen äro placerade, fördelas å de i löneplanen angivna ortsgrupperna med tagen hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas storlek. Den till ett enda belopp för år fastställda lönen utbetalas med en tolftedel månadsvis i efterskott (varvid emellertid en viss övergångsanordning medgivits). Såsom huvudregel gäller, att tjänsteman vid tillträdande av viss befattning erhåller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, samt med belopp, som i löneplanen angives för den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd. Uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande lönegrad är avsedd att ske vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vil-

22 ket stadgad tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått, i stället för, såsom hittills, vid början av nästföljande kalenderår. För vissa lönegrader har semestertidslängd satts i beroende av levnadsåldern. För begagnande av tjänstebostad skall ersättning i viss ordning erläggas genom avdrag å lönen. Avdragets storlek skall i vissa fall bestämmas av en för verken gemensam bostadsnämnd. Samtliga tjänstemän äga förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel. Under vissa förutsättningar kunna därjämte särskilda ersättningar utgå, såsom kallortstillägg, kallortstraktamente, tjänstgörings traktamente under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten, ersättning för flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m. Avliden tjänstemans dödsbo erhåller begravningshjälp. För beredning av ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur har anordnats en för verken gemensam lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade. Kommittén går nu att till prövning skärskåda var för sig de mera grundläggande huvudpunkterna i kommunikationsverkens lönesystem för att därvid tillse, i vilken mån desamma automatiskt eller efter någon jämkning kunna läggas till grund för ett blivande avlöningssystem för de lärare, om vilka nu är fråga, Till de mera speciella delarna i kommunikationsverkens lönesystem återkommer kommittén i det följande. a) Upphävande av avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar m. m. I likhet hied vad fallet i regel är eller varit inom skilda förvaltningsgrenar, är för flertalet av de statsanställda lärarna den fasta avlöningen uppdelad i "lön" och "tjänstgöringspenningar". Detta gäller i fråga om samtliga statsanställda befattningshavare med undantag av övningslärarna vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna; dock följa härvid lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna den allmänna regeln. I fråga om de kommunalt anställda lärarna förekommer en dylik uppdelning allenast beträffande ordinarie lärare vid landstingsseminarierna. Vad åter beträffar övriga kommunalt anställda lärare samt ovan angivna övningslärare med undantag för bemälda lärare i trädgårdsskötsel, förekommer i lönestaterna icke någon uppdelning av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar. Det ändamål, denna uppdelning åsyftar, nämligen att fastställa en grund för bestämmande av avlöning under ledighet samt vikariat, är i fråga om sistnämnda grupper av befattningshavare på annat sätt tillgodosett. Så gäller till exempel beträffande ifrågavarande kommunalt anställda lärare (lärare vid folk- och småskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor), att vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom läraren skall avstå ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom stadgade kontanta begynnelseavlöningen. I fråga om bemälda övningslärare med angivet undantag är föreskrivet, att, därest övningsläraren är tjänstledig på grund av sjukdom, han äger

23 åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, för den händelse han själv bestrede sin tjänst. Där avlöningen är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, gäller, såsom för andra tjänstinnehavare, jämväl för nu förevarande befattningshavare, att lönen och vad därmed är likställt utbetalas i förskott vid början av varje månad, under det att tjänstgöringspenningarna och därmed likställd avlöning utbetalas i efterskott vid månadens slut. För statens tjänstemän har vidare av ålder plägat i allmänhet så förfaras, att såväl den förskottsvis utgående lönen som de i efterskott löpande tjänstgöringspenningarna utbetalats med en tolftedel vid varje månadsskifte. En anordning av senast angivna slag, vilken varit i sig given beträffande befattningshavare med en jämt löpande sysselsättning året om, har icke i allo ansetts böra tillämpas såsom regel på lärarna, vilka hava sin tjänstgöring förlagd till en om ock väsentlig del av året och av vilka under ferierna någon arbetsprestation i regel icke fordras. Beträffande de allmänna läroverken gäller sålunda, att tjänstgöringspenningar skola för samtliga befattningshavare, utom rektorerna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor samt att de i rektorernas avlöning ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår men till olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. En motsvarande föreskrift finnes beträffande högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, de tekniska läroverken, statens småskoleseminarier, skeppsgosseskolorna; likaså finnes beträffande sjökrigsskolan samt landstingsseminarierna en bestämmelse av liknande innebörd. Ovanberörda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser angående beräkning av rektorernas tjänstgöringspenningar innebära i huvudsak, där sådana bestämmelser blivit utfärdade, att sagda tjänstgöringspenningar skola på den bestämda årliga arbets- och ferietiden fördelas på det sätt, att det belopp, som, för dag räknat, utgår under arbetstiden, är fem gånger så stort som det, vilket utgår för dag under ferietiden. En beräkning av tjänstgöringspenningarna efter läsår, på sätt angivits, gäller icke för sådana grupper av befattningshavare, beträffande vilka skäl till en dylik anordning saknas, exempelvis folkskolinspektörer, lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, befattningshavare vid statens blindundervisningsanstalter, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och veterinärinrättningen i Skara; här beräknas tjänstgöringspenningarna på sedvanligt sätt efter kalenderår. Så är ock förhållandet beträffande navigationsskolorna. Vad angår flertalet kommunalanställda lärare, för vilka avlöningen icke är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, gäller i stort sett, att avlöningen till ordinarie lärare utbetalas förskottsvis med en tolftedel vid början av varje kalendermånad. Så är ock i stort sett förhållandet beträffande övningslärarna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, i det att för dem den ordinarie avlöningen utbetalas månadsvis i förskott men ersättningen för tjänstgöring utöver den fastställda minimitjänstgöringen utbetalas månadsvis i efterskott.

I kommunikationsverkens lönesystem har den förutvarande fördelnin- ka°™0™suyne'~ gen i "lön" och "tjänstgöringspenningar" borttagits, och har i stället kens löneinförts en anordning med särskilda tjänstledighetsavdrag till reglerande system.

24 av vad tjänsteman skall vid ledighet i regel avstå eller under vikariat uppbära. Detta tjänstledighetsavdrag har fastställts till visst belopp per dag samt utgår efter en i förhållande till lönens ökning procentuellt stigande skala. Vidare har en omläggning vidtagits med avseende på tiden för avlöningens utbetalande, i så måtto nämligen, att denna hel och hållen utbetalas i efterskott för varje månad och i sammanhang därmed avdrag göres för vad tjänstemannen under månaden eventuellt skolat avstå på grund av åtnjuten ledighet. Delvis såsom kompensation för avskaffandet av förskottsutbetalningen av lönen har införts särskild begravningshjälp, vilken av staten utbetalas till dödsboet efter varje under tjänstetiden avliden tjänsteman, vare sig dödsfallet härrör av olycksfall i tjänsten eller icke. Nämnda begravningshjälp utgår med ett belopp, motsvarande en tiondel av tjänstemannens oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. Genomförandet av den förändrade ordningen för avlöningens utbetalande har betingat en särskild övergångsbestämmelse. Då det nämligen icke ansågs möjligt att vid tiden för genomförande av den nya löneregleringen under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas i förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per månad, bestämdes i stället, att vid berörda tidpunkt skulle till vederbörande tjänsteman på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande en månads lön enligt dittills gällande lönestat, samt sedermera vid varje månads slut en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten. Beträffande tjänsteman, som åtnjöt fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning, skulle få anses, som om han i stället uppbure kontant ersättning för bostad och bränsle respektive hyresbidrag. X

V a d först Deträffar den fasta énsm'tt avlöningens fördelning i "lön" och "tjänstVande.' göringspenningar", torde för nu förevarande befattningshavares vidkommande något hinder icke förefinnas för ett avskaffande av denna fördelning och dess ersättande med särskilda tjänstledighetsavdrag. Tvärtom kunna för en dylik anordning anföras i stort sett enahanda skäl, som kommit till uttryck vid detta systems införande för kommunikationsverkens tjänstemän, varjämte må erinras, att t. ex. läroverkslärarna före år 1905 icke hade avlöningen på nämnda sätt fördelad. För sådana lärargrupper, beträffande vilkas avlöning någon fördelning i lön och tjänstgöringspenningar icke förekommer, synes icke heller något hinder föreligga att införa särskilda tjänstledighetsavdrag till reglerande av vad läraren skall vid ledighet avstå eller under vikariat uppbära; ett anpassande av kommunikationsverkens lönesystem i detta avseende på sistnämnda lärare skulle givetvis i stället väsentligt bidraga till enkelhet och överskådlighet i hittillsvarande härutinnan gällande rätt omständliga och opraktiska bestämmelser. Vad särskilt beträffar övningslärarna vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, har kommittén för avsikt att, såsom av det följande framgår, föreslå nya, från de nuvarande avvikande avlöningsgrunder, varigenom jämväl dessa lärare skulle inpassas i samma avlöningssystem som övriga lärargrupper. Självfallet torde vid sådant förhållande jämväl övningslärarna böra i förevarande

25 avseende följa de bestämmelser, som kunna komma att gälla för övriga lärare. I de fall, där avlöningen är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, äger, såsom ovan erinrats, för flertalet lärargrupper det förhållandet rum, att tjänstgöringspenningarna beräknas utgå efter läsår, medan lönen utgår efter kalenderår. Skulle man för ifrågavarande befattningshavare bibehålla den nuvarande anordningen med olika grunder för avlöningens beräkning och utbetalande allt efter läsår och efter ferier, skulle man, vid bifall till förslaget om införande av särskilda tjänstledighetsavdrag, nödgas räkna med dylika avdrag med olika belopp, allt efter som avdraget skulle ifrågakomma under läsår eller under ferier. Kommittén har emellertid funnit detta leda till ett väl omständligt förfarande, och synes kommittén i stället en dylik anordning vara att förorda, varigenom den nuvarande ojämnheten i berörda hänseende försvinner. Denna, vilken uppenbarligen tillkommit i syfte att på ett såvitt möjligt rättvist sätt fördela avlöningen alltefter lärarnas tjänstgöring, kan emellertid för lärarna själva medföra olägenheter, exempelvis vid tjänstledighet under terminen med skyldighet för läraren att helt avlöna sm vikarie, varvid läraren för närvarande måste vidkännas betydligt större avdrag å sin avlöning än vad som skulle blivit fallet, om densamma varit fördelad i tolftedelar. Önskemål om upphävande av berörda ojämnhet har även från lärarhåll framställts. Enligt kommitténs mening bör sålunda avlöningen för samtliga nu forevarande befattningshavare beräknas efter kalendermånad, och föreligger alltså intet hinder för införande av enhetliga tjänstledighetsavdrag i IjjFhet med vad gäller för kommunikationsverkens befattningshavare. Med spörsmålet om särskilda tjänstledighetsavdrag sammanhänger frågan om ordningen för avlöningens utbetalande. Ej heller i detta hänseende har kommittén funnit hinder föreligga att beträffande nu förevarande lärargrupper tillämpa den för kommunikationsverken gällande anordningen med hela avlöningens utbetalande i efterskott för varje manad. Den såsom partiell kompensation för avskaffandet av förskottsutbetalning av lönen införda begravningshjälpen skulle i följd härav 3amval tillkomma de under kommitténs behandling varande tjänstemannakategorierna. Någon anledning att i fråga om grunderna för begravningshjälpens utgående frångå vad härutinnan är för kommunikationsverken bestämt torde enligt kommitténs mening icke förefinnas. I avseende å de kommunalanställda lärarna torde allenast en viss tvekan i så måtto föreligga, huruvida med hänsyn till dessa lärares ställning och sättet för avlöningens utgående kostnaderna för begravningshjälpen böra bestridas helt och hållet förmedelst statsmedel eller fördelas mellan stat och kommun. Särskilt på grund av att dessa lärares kontanta avlöning till väsentligaste del bestrides av statsmedel, finner kommittén övervägande skäl tala för att sagda kostnader helt falla på statsverket. Vad till sist beträffar den för kommunikationsverken beslutade anordningen vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen, har en motsvarande anordning kommit i tillämpning vid genomförande på andra förvaltningsgrenar av kommunikationsverkens lönesystem. Kommittén anser konsekvensen fordra en liknande anordning, därest nämnda lönesystem skall i ovan angivna hänseenden tillämpas å nu förevarande lärargrupper. Anordningen innebär, såsom antytts, att vid övergången till det nya

avlöningssystemet skulle på det allmännas bekostnad till befattningshavaren utbetalas ett belopp, motsvarande en månads lön enligt dittills gällande lönestat. Syftet har närmast varit att tillse, att befattningshavaren skall vid övergången tillförsäkras en jämt löpande månadsutbetalning av avlöningen. Det allmänna gör härå ingen annan förlust än den som kan betingas av förlorad räntevinst å det utlagda kapitalet. Ty nämnda utbetalning kompenseras därav, att staten för framtiden bliver befriad från all förskottsutbetalning. På grund av det stora antal befattningshavare, varom nu är fråga, kan sålunda ej undvikas, att det förskott, som från det allmännas sida måste göras, kommer att belöpa sig till ett rätt avsevärt belopp, helst man tager i betraktande, att till de kommunalanställda lärarna för närvarande ej någon del utan hela månadsavlöningen utbetalas förskottsvis. Såväl för kommunikationsverkens vidkommande som beträffande de efter dem nyreglerade förvaltningsgrenarna har självfallet den utbetalning, som betingats av ifrågavarande övergångsanordning, kommit att falla på statsverket. Beträffande de kommunalt anställda lärarna råder som bekant det förhållandet, att deras kontanta avlöning bestrides dels med bidrag från statens sida dels ock med bidrag från vederbörande kommuner, vilket sistnämnda bidrag dock i stort sett utgör en synnerligen ringa del av det hela. Det har vid sådant förhållande kunnat ifrågasättas, huruvida kostnaderna för berörda övergångsanordning böra i enlighet med grunderna för avlöningens bestridande fördelas mellan stat och kommun. Då emellertid en dylik fördelning uppenbarligen skulle komma att i avsevärd utsträckning medföra praktiska svårigheter och ett invecklat förfarande för skoldistrikten vid avlöningarnas utbetalande, har kommittén ansett lämpligast, att jämväl beträffande nu samtliga lärargrupper den ekonomiska delen av nämnda övergångsanordning helt faller på statsverket. Så mycket mindre skäl finner kommittén att tillstyrka en fördelning av angiven art, som nyssnämnda del är synnerligen ringa i förhållande till summan i dess helhet. b) Upphävande av naturaförmåner. Nuvarande Vid bestämmandet av avlöningarna för vissa grupper av lärare vid bestäm- s kiida undervisningsanstalter hava av ålder naturaförmånerna spelat en meiser be- g , o v ä s e n t l i g r o n . Då av förklarliga skäl kostnaderna för det allmänna läZ skolväsendet kommit att fördelas mellan staten och vederbörande komkårerna. mun, har det fallit på kommunernas lott att svara ej endast for undervisningslokaler utan även i viss utsträckning för läraravlönmgen. Sa har t. ex. vid inrättandet av ett allmänt läroverk städse förutsatts skyldighet för vederbörande kommun att, bland annat, tillhandahålla rektor fri bostad eller ersättning därför. Och betraktar man den historiska utvecklingen av folkskollärarnas avlöningsförhållanden, finner man, att i lika hög grad som frågan om den kontanta lönens storlek har spörsmålet om avlöningssättet samt om fördelningen av statens och kommunens deltagande i avlöningens utgående varit föremål för statsmakternas prövning och beslut, varvid, frånsett det successivt minskade bidraget till den kontanta lönen, kommunen städse ålegat besvären för skollokal och lärarbostad. Har sålunda av ålder beträffande våra äldsta skoltyper det tillkommit vederbörande kommuner att genom tillhandahållande av bostadsförmån eller ersättning därför bestrida en del av

27 avlöningen till någon eller samtliga lärare, har vid tillkomsten av nya skoltyper denna grundsats i viss mån upprätthållits, liksom under den allmänna utvecklingen staten kommit att i vissa fall — där något kommunalt intresse icke ansetts vara för handen — få åtaga sig en motsvarande förpliktelse. Sådana förhållandena enligt nu gällande bestämmelser te sig, kan man skilja mellan fyra olika kategorier av naturaförmåner. 1. Av kommun tillhandahållen fri bostad eller ersättning därför. Denna förmån tillkommer nu rektor vid allmänt läroverk, rektor vid tekniskt läroverk (teknisk elementarskola, teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium), rektor vid landstingsseminarium samt föreståndare för navigationsskola. I fråga om de allmänna läroverken har en dylik förmån av ålder tillkommit rektor. Det heter härom i § 216 av gällande läroverksstadga: "I varje kommun, där allmänt läroverk är eller framdeles varder inrättat, skall, såvida icke annorlunda i särskilt fall är föreskrivet, på kommunens bekostnad lämplig, till utrymmet tillräcklig samt helst utom läroverkshuset belägen bostad för rektor anskaffas och underhållas eller ock, där hinder möter för sådan anordning, av kommunens medel skälig hyresersättning åt rektor utgå. Skulle i detta avseende tvist uppkomma, äger vederbörande länsstyrelse förordna, och må besvär över länsstyrelsens beslut i vanlig ordning kunna anföras." Kommuns skyldighet i berörda hänseende grundar sig på beslut av Kungl. o Maj :t och riksdagen. Såsom ett undantag från den allmänna regeln må erinras, att rektor vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, uppbär hyresersättning dels av Stockholms stad dels ock av statsverket, i sistnämnda avseende till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 253 till 1921 års riksdag). Beträffande de tekniska läroverken har en förpliktelse av ifrågavarande art icke förelegat i fråga om de tekniska elementarskolorna. Orsaken härtill är uppenbarligen att söka däri, att sagda skolor i främsta rummet varit avsedda att tillgodose ett förefintligt statsintresse och att något kommunalt intresse härvidlag icke ansetts vara för handen. Vid den åren 1918 och 1920 beslutade omorganisationen av vissa av dessa skolor, nämligen skolorna i Malmö, Örebro och Härnösand, till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier samt vid inrättandet år 1918 av en teknisk fackskola i Västerås uppställdes emellertid skyldighet för vederbörande kommun att tillhandahålla rektorerna vid respektive läroanstalter fri bostad eller ersättning därför. I anslutning härtill innehåller § 99 av gällande stadga för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier följande: "Det åligger vederbörande kommun att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor." Vad angår de ännu icke omorganiserade tekniska elementarskolorna, nämligen skolorna i Norrköping och Borås, hava vederbörande kommuner frivilligt fullgjort motsvarande åligganden. Beträffande ifrågavarande förmån för rektorerna vid de allmänna läroverken ävensom de tekniska läroverken har kommittén införskaffat

28 vissa upplysningar från de olika läroverkens rektorer. En sammanställning av dessa uppgifter åtföljer betänkandet. Vidkommande rektorerna vid landstingsseminarierna må erinras, att deras läroanstalter, som tillkommit på föranstaltande av kommunala samfälligheter, till principal hava antingen landsting eller stad, som ej deltager i landsting, eller ock en sammanslutning av två eller flera sådana kommunala samfälligheter. De höra till de av kommittén i detta betänkande behandlade kommunala läroanstalter, till vilka statsbidrag utgår efter vissa av Kungl. Maj:t och riksdag fastställda grunder och villkor. Bland dessa villkor är upptagen den föreskriften, att rektor, manlig eller kvinnlig, skall, utom särskilt arvode, åtnjuta fri bostad eller motsvarande ersättning, icke understigande 800 kronor. I kungl. kungörelsen den 31 december 1919 angående avlöning åt lärare vid av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarier samt angående statsbidrag till sådana seminarier (nr 890) är också såsom villkor för statsbidrags utgående föreskriven en motsvarande bestämmelse av innehåll, att rektor skall åtnjuta tjänlig fri bostad eller motsvarande ersättning efter ortens pris, icke understigande 800 kronor. Vad angår navigationsskolorna, har av gammalt den bestämmelsen varit gällande, att föreståndare för sådan skola åtnjuter fri bostad, som upplåtes av den stad, där skolan är belägen. Bestämmelsen i fråga är såsom anmärkning fogad till den av Kungl. Maj :t och riksdagen (senast år 1911) fastställda staten för navigationsskolorna i riket. I detta sammanhang må erinras om den "hyreshjälp" eller "hyresbidrag", som sedan länge av vederbörande kommuner lämnas lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm och Göteborg samt tre lektorer — biträdande rektorer vid de olika fackskolorna — vid det tekniska läroverket i Malmö. Detta hyresbidrag grundar sig emellertid icke på en vederbörande kommuner av staten ålagd förpliktelse, utan härrör uteslutande från ett kommunernas frivilliga åtagande, varigenom kommunerna avse att söka till lärarbefattningarna erhålla högt kvalificerade sökande. Det är således icke ett förhållande, som kommit till uttryck i lönestaterna, och kommittén, som följaktligen icke har att i förevarande sammanhang fästa avseende därå, har endast velat härigenom erinra om förekomsten av berörda förmån. 2. Av kommun tillhandahållen

fri bostad med bränsle eller ersättning därför. Denna förmån tillkommer nu det stora flertalet kommunalt anställda lärare, såsom lärare vid folkskola, lärare vid småskola, lärare vid högre folkskola samt lärare vid kommunal mellanskola.

Beträffande lärare vid folkskola och småskola må erinras, hurusom jämlikt 1918 års riksdags i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning fattade beslut, utöver den kontanta avlöningen, fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris skall tillkomma ordinarie lärare vid folkskola ävensom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken

29 blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning. Motsvarande naturaförmåner eller ersättningar tillkomma jämlikt samma riksdagens beslut jämväl vissa extra ordinarie eller vikarierande eller därmed jämförliga lärare, om vilka dock icke nu är i detta sammanhang fråga. Nyssberörda bestämmelser återfinnas vidare i den av Kungl. Maj :t den 16 september 1918 utfärdade kungörelsen angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning (Sv. ffs. nr 760), där det heter, att lärare, varom nu är tal, skall, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. Dessutom finnes i nämnda kungörelse ett övergångsstadgande av innehåll, att ordinarie lärare vid folkskola, vilken varit å innehavande tjänst anställd före den 1 januari 1901 och erhåller kofoder in natura eller ersättning därför till högre belopp än 100 kronor för år, må vara berättigad att vid sålunda hittills åtnjuten förmån bibehållas, vad ersättningen vidkommer dock ej längre än vartill beslutet eller överenskommelsen föranleder; skolande, där i enlighet därmed kofoder in natura eller kofoder er sättning utgår, denna förmån anses motsvara 100 kronor av den fastställda minimilönen. De specialbestämmelser, till vilka sistnämnda kungörelse hänvisar och vilka till sina huvudgrunder förelagts riksdagen, innefattas i den av Kungl. Maj:t den 18 september 1918 utfärdade kungörelsen angående boställsordning för lärarpersonalen vid folk- och småskolor (Sv. ffs. nr 792). Av de i denna kungörelse meddelade bestämmelserna tillåter sig kommittén erinra om följande. Tjänstebostad skall innehålla: för ordinarie manlig folkskollärare: minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter; för ordinarie kvinnlig folkskollärare: minst två i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter; för annan lärare: minst ett rum och kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Med tjänstebostaden skall följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden lämpligt bränsle till tjänstinnehavarens husbehov. Vid eller i närheten av tjänstebostad, avsedd för ordinarie folkskollärare, skall, såvitt sig göra låter, upplåtas erforderligt område till trädgård åt tjänstinnehavaren. Vid bostad, avsedd för lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, bör jämväl, där omständigheterna sådant medgiva, lämpligt område upplåtas för enahanda ändamål. Därest tjänstinnehavare icke åtnjuter bostad in natura, skall han erhålla hyresersättning: ordinarie manlig folkskollärare för minst tre rum och kök, ordinarie kvinnlig folkskollärare för minst två rum och kök samt annan lärare för minst ett rum och kök, allt enligt prisen å orten för bostad av sådan beskaffenhet, som här stadgas. Där tjänstebostad icke innehåller stadgat antal rum, skall tjänstinnehavaren enligt hyresprisen å orten erhålla särskild kontant ersättning för vad i sådant hänseende brister. Tjänstinnehavare, vilken icke åtnjuter bränsle in natura, äger härför erhålla kontant ersättning, som skall utgå med ett belopp, svarande mot åtgången och ortens pris.

30 Härjämte lämnas i sistnämnda kungörelse närmare bestämmelser i fråga om tjänstebostadens läge och inredning, till densamma hörande utrymmen, såsom vedbod, källare m. m., boställshavarens åligganden, avoch tillträdessyn ävensom beträffande övergångsanordningar. Till sist må erinras, att riksdagen har såsom villkor för skoldistrikts erhållande av statsbidrag till lärarpersonalens avlöning, bland annat, föreskrivit, att lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmånerna, fullt motsvara vad i sådant avseende stadgas. I fråga om lärarpersonalen vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor innebar den av riksdagen år 1918 beslutade löneregleringen, att manlig ordinarie ämneslärare vid högre folkskola, såväl allmän som yrkesbestämd, och vid kommunal mellanskola skall, förutom kontant avlöning, åtnjuta fri bostad och bränsle eller motvarande ersättning, icke understigande 500 kronor, samt att kvinnlig motsvarande lärare skall åtnjuta enahanda naturaförmåner eller motsvarande ersättning, icke understigande 350 kronor. Sagda bestämmelser återfinnas såväl i Kungl. Maj:ts kungörelse den 16 september 1918 angående avlöning åt lärare vid högre folkskola samt statsbidrag till sådan skola (Sv. ffs. nr 759) som i Kungl. Maj:ts kungörelse den 19 november 1918 angående avlöning åt lärare vid kommunal mellanskola samt statsbidrag till sådan skola (Sv. ffs. nr 927), i vilka båda kungörelser dessutom föreskrives, att berörda naturaförmåner eller ersättningar skola utgå enligt vad därom särskilt är stadgat. Denna hänvisning åsyftar Kungl. Maj:ts kungörelse den 19 november 1918 angående boställsordning för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor (Sv. ffs. nr 979). Av de i sistnämnda kungörelse lämnade föreskrifterna torde följande förtjäna att i detta sammanhang omnämnas. Tjänstebostad skall innehålla: för rektor minst fem i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 140 kvadratmeter; för ordinarie manlig ämneslärare minst fyra i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 110 kvadratmeter, samt för ordinarie kvinnlig ämneslärare minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 80 kvadratmeter. Där skola är av mindre omfattning, kan bostad för rektor efter prövning begränsas till den omfattning, som är bestämd i fråga om bostad för ordinarie manlig ämneslärare. Med tjänstebostaden skall följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden lämpligt bränsle till tjänstinnehavarens husbehov. Vid eller i närheten av tjänstebostaden bör, där omständigheterna sådant medgiva, upplåtas lämpligt område till trädgård åt tjänstinnehavaren. Därest ordinarie tjänstinnnehavare icke åtnjuter bostad in natura, skall han erhålla hyresersättning: rektor för minst fem rum och kök eller för det fall, att han i betraktande av skolans mindre omfattning är i förevarande avseende jämställd med ordinarie manlig ämneslärare, för minst fyra rum och kök, ordinarie manlig ämneslärare för minst fyra rum

31 och kök samt ordinarie kvinnlig ämneslärare för minst tre rum och kök, allt enligt prisen å orten för bostad av sådan beskaffenhet, som stadgas. Härvid skall dock iakttagas, att, där högre folkskola icke innefattar flera än två årsklasser, ersättning skall utgå till rektor för minst fyra rum och kök. I intet fall får hyresersättningen, däri inberäknad ersättning för bränsle eller, där sådant erhålles in natura, värdet därav understiga för rektor och ordinarie manlig ämneslärare 500 kronor och för ordinarie kvinnlig ämneslärare 350 kronor. Där tjänstebostad icke innehåller stadgat antal rum, skall tjänstinnehavaren enligt hyresprisen å orten erhålla särskild kontant ersättning för vad i sådant avseende brister. Tjänstinnehavare, vilken icke åtnjuter bränsle in natura, äger härför erhålla kontant ersättning, som skall utgå med belopp, svarande mot åtgången och ortens pris. Härjämte lämnas i ifrågavarande kungörelse närmare bestämmelser beträffande tjänstebostads läge och inredning, till densamma hörande utrymmen, såsom vedbod, källare m. m., boställshavares åligganden och av- och tillträdessyn ävensom angående övergångsanordningar i avseende å redan befintlig tjänstebostad. Jämlikt ovanberörda kungörelser angående avlöning åt lärare vid samt statsbidrag till nu ifrågavarande skolor (nris 759 och 927) har Kungl. Maj:t föreskrivit, att såsom allmänna förutsättningar för statsbidrags utgående skall, bland annat, gälla, att lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta avlöningen som ock naturaförmånerna, minst motsvara vad i sådant avseende finnes stadgat. Vid dövstumskolorna tillhandahålla landstingen vissa lärare utöver den kontanta lönen åtskilliga naturaförmåner. Förhållandena äro härutinnan rätt varierande inom de olika distrikten. I regel kan sägas, att föreståndare åtnjuter bostad med värme och lyse samt planteringsland. Yrkeslärarinna åtnjuter i regel förmånen av fri kost. bostad med värme och lyse samt tvätt. Dessutom äger i regel vaktbetjäningen bostab med bränsle och lyse. Härförutom förekomma naturaförmåner för jämväl annan personal vid dessa skolor, dock växlande vid olika anstalter. Kommittén berör dessa förhållanden närmare vid tal om ifrågavarande personals ställning i löneavseende. 3. Av staten tillhandahållen fri bostad eller ersättning därför. Denna förmån tillkommer nu rektor och vissa lärare vid åtskilliga lärarutbildningsanstalter, såsom rektor och biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet i Stockholm, rektor vid folkskoleseminarium samt rektorerna vid småskoleseminarierna i Haparanda och Mur j ek. Vad först beträffar förenämnda befattningshavare vid högre lärarinneseminariet, medgav 1909 års riksdag, att rektor skulle åtnjuta fri bostad eller hyresersättning med 1 700 kronor årligen samt biträdande föreståndarinna likaledes fri bostad eller hyresersättning med 750 kronor årligen. Sagda hyresersättningar skulle utgå ur de vid statens normalskola för flickor inflytande inskrivnings- och terminsavgifterna. Anledningen till beredandet av dessa förmåner, vad angår rektor, är uppenbarligen att söka däri, att bemälde befattningshavare icke ansågs böra i avlöningshänseende intaga en ofördelaktigare ställning än den,

32 som tillkom motsvarande tjänstinnehavare vid de högre allmänna läroverken i Stockholm. Så var hyresersättningen till rektor ursprungligen bestämd med hänsyn till de hyresersättningar, som då utgingo till rektorer vid de flesta högre allmänna läroverk i huvudstaden. I samband med 1918 års lönereglering beslöt riksdagen, att rektor och biträdande föreståndarinna skulle, utöver kontant avlöning, åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämdes. Med hänsyn till den av Stockholms stadsfullmäktige då bestämda hyresersättningen och hyreshjälpen medgav riksdagen år 1918, att hyresersättningen skulle till rektor vid högre lärarinneseminariet utgå med 2 400 kronor och till biträdande föreståndarinna med 1 000 kronor. Efter det sedermera Stockholms stad ytterligare höjt hyresersättningarna och hyresbidragen till rektorer vid de högre allmänna läroverken i Stockholm, har 1921 års riksdag, på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning, medgivit, att från och med år 1921 tills vidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda bestämde den hyresersättning, som tillkommer rektor och biträdande föreståndarinna, därest fri bostad ej åtnjutes, må utgå till rektor med 3 000 kronor och till biträdande föreståndarinna med 1 250 kronor för år räknat. Vidkommande rektor vid folkskoleseminarium har sedan gammalt det förhållandet ägt rum, att denne, utöver kontant avlöning, åtnjutit fri bostad eller hyresersättning. Detta har ock vunnit stadfästelse i den av riksdagen år 1918 beslutade löneregleringen, varigenom bestämts, att rektor skall utöver kontant avlöning åtnjuta fri bostad eller ersättning därför till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. I de fall, då bostad inom eller utom seminarielokalen ej kunnat beredas rektor, har hyresersättning av statsmedel utgått. För detta ändamål hava av riksdagen årligen erforderliga anslagsmedel anvisats å extra stat. För budgetåret 1923—1924 utgör anvisningen 12 500 kronor, varav beräknats såsom hyresersättning 2 500 kronor till rektorn vid seminariet i Karlstad, 2 400 kronor till rektorn vid seminariet i Umeå, 2 000 kronor till rektorn vid seminariet i Lund, 1 800 kronor till rektorn vid seminariet i Skara, 1 600 kronor till rektorn vid seminariet i Kalmar samt 1 200 kronor till rektorn vid seminariet i Linköping ävensom ett belopp av 1 000 kronor till reglering i förekommande fall av hyresersättning åt nämnda rektorer. I fråga om högre lärarinneseminariet i Stockholm samt folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg må erinras om det hyresbidrag, som utgår till vissa där anställda lärare, beträffande högre lärarinneseminariet, från de vid statens normalskola för flickor inflytande inskrivnings- och terminsavgifterna samt, i fråga om nämnda folkskoleseminarier, från särskilt av riksdagen för ändamålet anvisat anslag. Sagda förmån, som utgår "tillsvidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar", bestämmes till beloppet av riksdagen. Ändamålet med densamma är att bringa avlöningsförmånerna för ifrågavarande lärare i överensstämmelse med de förmåner, som från såväl stat som kommun utgå i nämnda städer till motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. Till sin art är denna förmån att skilja från den, som i motsvarande hänseende tillkommer rektor vid högre lärarinneseminariet, enär den sistnämnda grundas på en kommunen åliggande förpliktelse gent

33 emot motsvarande befattningshavare vid högre allmänt läroverk, medan den förstnämnda korresponderar mot det av Stockholms och Göteborgs kommuner frivilligt gjorda åtagandet att bereda särskild förmån åt lärare vid de allmänna läroverken i dessa städer. Kommittén återkommer närmare till denna fråga i det följande. Vad till sist beträffar rektorerna vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek, beslöt riksdagen år 1920 i samband med omorganisation av dessa seminarier och lönereglering för lärarna därstädes, att rektor skulle, utöver kontant avlöning, åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Då vid båda seminarierna för närvarande boställsvåning finnes, som disponeras av rektor, utgår icke någon hyresersättning. 4. Av staten tillhandahållen fri bostad jämte annan förmån. Förmån av denna art åtnjutes nu av flertalet lärare vid blindundervisningsanstalterna, av flertalet befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt av skolköksföreståndarinnan vid statens småskoleseminarium i Murjek. Vad beträffar blindundervisningsanstalternas lärare, åtnjuta dessa sedan gammalt och senast enligt den av 1919 års riksdag beslutade löneregleringen följande naturaförmåner: rektor vid institutet å Tomteboda boställsvåning med värme och planteringsland, därest tillgång till sådant finnes, samt övriga vid blindskolorna anställda rektorer och lärare — med undantag för den ene av musiklärarna samt gymnastikläraren vid institutet å Tomteboda — bostad med värme. Medan de kontanta avlöningsförmånerna för ifrågavarande lärare tillmätts i anslutning till vad andra lärare med motsvarande kvalifikationer och utbildning åtnjuta i avlöning, har såväl den längre tjänstgöringstiden under året och det större antalet undervisningstimmar per vecka som ock tjänstgöringens krävande art och de förhållanden, under vilka densamma skall utföras, ansetts innebära skäl för att blindlärarna utöver den kontanta avlöningen få åtnjuta förmånen av fri bostad med värme. Hänsyn har jämväl tagits till den omständigheten, att till dessa lärares skyldigheter hör att i tur och ordning hela dagen uppehålla sig å anstalten för att hava uppsikt över eleverna samt att, vad institutet å Tomteboda angår, dettas belägenhet är sådan, att lärarna endast med svårighet skulle kunna, anskaffa bostad utom detsamma, Avlöningsförmånerna vid blindundervisningsanstalterna hava tjänat till förebild för de av 1921 års riksdag godkända lönerna för lärarpersonalen vid vårdanstalten i Lund. De förhållanden, som beträffande blindlärarna motiverat förmånen av särskilda naturaförmåner, hava ansetts vara jämväl vid sagda vårdanstalt för handen. Enligt gällande stat utgå nu till vårdanstaltens personal följande naturaförmåner: till rektor fri bostad med värme, till lärarinna fri bostad samt till husmoder och till översköterska fri bostad med värme och lyse, kost samt tvätt. Skolköksföreståndarinnan vid statens småskoleseminarium i Murjek, vilken är såväl lärarinna i hushållsgöromål som jämväl husmoder vid seminariet, har sedan länge åtnjutit vissa naturaförmåner utöver den :)

34 kontanta lönen. Enligt 1920 års riksdags beslut i samband med omorganisation av statens småskoleseminarier utgöra dessa förmåner fri bostad med bränsle och lyse ävensom med hänsyn till befattningshavarens egenskap av husmoder för skolköket fri kost i samband med skolköksundervisningen. Till sist vill kommittén allenast bringa i erinran den särskilt för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare inom skilda förvaltningsgrenar gällande bestämmelsen om visst avdrag å den kontanta lönen för de fall, då naturaförmåner av olika slag åtnjutas. En motsvarande bestämmelse finnes jämväl i fråga om vissa befattningshavare bland nu förevarande kårer, såsom vaktmästare, maskinister och laboratorievaktmästare vid de tekniska läroverken, instruktionssmeden vid veterinärinrättningen i Skara och föreståndaren för samma inrättning. Kommuni- Kommunikationsverkens gemensamma lönesystem innebär, att förutkationsvervarande stadganden om rätt för vissa tjänstemän till naturaförmåner system e ^ e r ersättning därför upphört att gälla, samt att en mot den sålunda borttagna förmånen svarande höjning av avlöningen vidtagits, ävensom att föreskrift meddelats därom, att, då åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av vederbörande verk, ersättning därför skall av tjänstemannen erläggas. I avseende å tillämpningen härav vid övergången från förutvarande till det nya lönesystemet förtjänar att anföras vad kommunikationsverkens lönekommitté härutinnan uttalat: Kommittén vill i detta sammanhang framhålla, hurusom till följd av rådande hyrespris rätten till fri bostad in natura kommit att för vissa befattningshavare innebära en väsentligt större förmån än som motsvaras av de nu utgående kontanta ersättningarna för fri bostad och bränsle. Då vid löneregleringen givetvis icke kunnat tagas hänsyn till de faktiska värden, berörda naturaförmån i varje särskilt fall motsvarar, utan allenast till de fastställda kontanta ersättningarna till dem, som icke åtnjuta förmånen in natura, skulle ett omedelbart tillämpande av en föreskrift om, att full hyra skall erläggas för upplåten tjänstebostad, i åtskilliga fall komma att medföra, att de befattningshavare, vilka nu åtnjuta bostadsförmån in natura, genom löneregleringen knappast skulle tillföras någon ökad inkomst eller åtminstone procentiskt sett mycket mindre avlöningsförbättring än övriga tjänstemän. Kommittén vill därför göra det uttalandet, att i nu åsyftade fall skälig hänsyn till berörda omständighet bör tagas vid hyresbeloppens fastställande för nuvarande befattningshavare. Några generella föreskrifter angående i vilken utsträckning tjänstebostäder fortfarande skola kunna anvisas tjänstemännen äro icke meddelade. Däremot åligger tjänsteman att bebo lägenhet, som anvisas honom såsom bostad i vederbörande verks egen eller av verket förhyrd fastighet. Härvid har dock förutsatts, att verken skola iakttaga nödig hänsyn till sina tjänstemän och således icke utan särskilda skäl ålägga någon att taga i besittning en bostad, som han med hänsyn till belägenhet, rumsantal eller dylikt har giltiga skäl att avböja. Ej heller har det ansetts böra ifrågakomma, att någon påtvingas en bostad, för vilken ersättningen bestämts till högre belopp än han finner vara i stånd att erlägga. I fråga om bostäders uppvärmning innebär kommunikationsverkens lönesystem, att upplåtelse av bostad icke är förenad med tillhandahål-

35 lande av bränsle men att i sådan upplåtelse ingår nyttjandet av centraluppvärmning, där sådan finnes anordnad. V a r e sig tjänsteman erhållit bostad åt sig anvisad av vederbörande verk eller ej, skall h a n k u n n a av verket tillhandahållas för bostaden erforderligt bränsle mot särskild ersättning därför, vilken skall b e r ä k n a s efter verkets självkostnadspris för b r ä n s l e t s anskaffande och tillhandahållande på platsen. Företrädesvis h a r sådant ansetts böra ske å orter, där den enskilde h a r särskilt svårt att till rimligt pris anskaffa bränsle. Den ersättning tjänsteman skall erlägga för upplåten tjänstebostad jämte i förekommande fall centraluppvärmning skall bestämmas med h ä n s y n till det hyrespris, som å varje särskild ort i allmänhet gäller för liknande lägenhet. Det må erinras, vad kommunikationsverkens lönekommitté i detta avseende anfört: Kommittén förutsätter emellertid icke en alltför långt i detalj gående individuell värdering av bostäderna, vilken skulle nödvändiggöra besiktning av varje lägenhet, utan tänker sig, att lägenheter av en och samma storlek på en och samma ort och med i huvudsak lika bekvämligheter kunna lika värdesättas, därest icke särskilda omständigheter påkalla avvikelser. Den omständigheten, att en tjänsteman anvisas bostad i en dyrare stadsdel än han skulle välja, därest han själv skulle söka sig hostad, får dock icke inverka på bestämmandet av ersättningens storlek, liksom ej heller den omständigheten, att verket exempelvis uppfört ett bostadshus under exceptionellt dyra tider, bör föranleda att för däri upplåtna bostäder skall betalas högre ersättning än liknande lägenheter å orten i allmänhet betinga. Vid bestämmandet av ersättningens storlek måste man nämligen hålla för ögonen, att det icke är fråga om ingående av ett fullt frivilligt avtal, utan att tjänstemannen är pliktig att, där ej giltiga hinder föreligga, bebo lägenheten. Vidkommande sättet för fastställande av den ersättning, som av tjänsteman skall erläggas för åt honom anvisad bostad, gäller såsom regel, att överenskommelse d ä r u t i n n a n skall k u n n a träffas mellan vederbör a n d e tjänsteman och verket. F ö r de fall åter, då så ej blir fallet, skall prisfrågan hänskjutas till en för de fyra verken gemensam bostadsnämnd, vilken h a r att slutligt bestämma hyresersättningen. D e n n a n ä m n d består av högst fem medlemmar: en opartisk ordförande samt representanter för personal- och förvaltningsintressena. Nämndens medlemmar jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av fem år. Instruktion för nämnden utfärdas av K u n g l . Maj:t, som jämväl meddelar bestämmelser r ö r a n d e ersättning till medlemmarna samt om fördelningen mellan de olika verken av kostnad e r n a för nämndens verksamhet. I fråga om formen för bostadsupplåtelser vill kommittén erinra, vad kommunikationsverkens lönekommitté i detta hänseende uttalat. Det heter härom, bland annat, följande: Då fråga uppkommer om en lägenhets upplåtande, skulle vederbörande tjänsteman åtspörjas, huruvida han godtager det av verkets styrelse bestämda hyrespriset.. Om så sker, skulle upplåtelsen bekräftas genom ett skriftligt meddelande tilh tjänstemannen av innehåll att lägenheten i fråga upplåtes åt-honom såsom tjänstebostad mot skyldighet för honom att erlägga den överenskomna ersättningen i den ordning boställsordningen stadgar samt med förpliktelse för parterna att ställa sig boställsordningens bestämmelser till efterrättelse. Å medde-

36 landet, som bör utfärdas i två exemplar, har tjänstemannen att därefter teckna godkännande av den skedda upplåtelsen på de angivna villkoren samt erkännande, att han tagit del av boställsordningen och bekommit ett exemplar av densamma. Skulle tjänstemannen åter göra invändning mot storleken av den ersättning, som fordras, lärer sådan fråga böra särskilt prövas av verkets styrelse, enär denna bestämt det hyrespris, som bör fordras. Om efter sådan prövning enighet om ersättningen ej uppkommer, har verkets styrelse att hänskjuta frågan om ersättningens storlek till bostadsnämnden, vilken efter utredning fattar beslut, utan att klagan däremot får föras. Beträffande ordningen för hyresersättningens erläggande gäller, att sådan ersättning skall erläggas genom avdrag å tjänstemannens månatliga utfallande avlöning. Har tjänsteman åtnjutit ledighet mot skyldighet att avstå viss del av avlöningen, bör, därest vad han har att utfå icke förslår till gäldande av en månads hyra, det felande kontant tillskjutas, liksom ock, därest han under ledigheten förpliktas avstå hela avlöningen, en mot ersättningens totala belopp för en månad svarande summa bör kontant inbetalas. Hyresersättning skall liksom annan hyra erläggas i förskott per månad. För de fall, då överenskommelse om hyresersättnings storlek icke omedelbart kan träffas och således någon tid kommer att förflyta, innan densamma blivit i stadgad ordning bestämd, är föreskrivet, att, i likhet med vad om skatt gäller, ersättningen skall under tiden utgå med det av verket fordrade beloppet, givetvis med tjänstemannen förbehållen rätt att sedermera återbekomma vad han, med tillämpning av det slutliga beslutet i frågan, kan hava erlagt för mycket Närmare bestämmelser äro vidare meddelade såväl beträffande tid för avflyttning som i fråga om upplåtande av utrymme för vikarie eller efterträdare. Jfr § 23 av kommunikationsverkens avlöningsreglemente, där bestämmelser i detta hänseende liksom ock i övrigt angående tjänstebostad återfinnas. Kommit- Då det gäller att bedöma, huruvida kommunikationsverkens lönesyténs ytt- stem bör och kan tillämpas på lärarkårerna även i det hänseende, att rande, hostad eller bostad och bränsle icke må förekomma som särskild löneförmån utöver den kontanta lönen, utan i stället den däremot svarande gottgörclsen må inräknas i grundavlöningen samt, vid tilldelandet av bostad eller bostad och bränsle in natura, avdrag från avlöningen göras med belopp, motsvarande naturaförmånens värde, måste först undersökas, vilka omständigheter som föranlett staten att i fråga om kommunikationsverken frångå principen om löneförmåner in natura, och därefter övervägas, huruvida liknande omständigheter äro till finnandes och böra tagas i betraktande jämväl i avseende på lärarnas lönoförhållanden. Det första skälet mot det gamla lönesystemet med naturaförmåner eller ersättning därför utöver den kontanta lönen var den stora ojämnhet, som uppstod i lönehänseende dels mellan å ena sidan de tjänstemän, som erhöllo nämnda förmån in natura, och å andra sidan dem, som uppburo ersättning för densamma, och dels mellan olika befattningshavare inom båda dessa grupper. En anledning till denna ojämnhet var den omständigheten att" bostadsersättningen, där sådan utgick, var bestämd till vissa procent av avlöningen och att ersättningen sålunda ökades med varje intjänat ålderstillägg. Den störste ojämnheten i fråga om föreva-

37 rande avlöningsförmåner bestod emellertid i de såsom löneförmåner upplåtna lägenheternas olika beskaffenhet och värde och att till dessa olikheter ingen hänsyn togs vid bestämmandet av lönerna. På grund av alla de ojämnheter i lönehänseende, som förorsakades av berörda förhållanden, hade personalen vid kommunikationsverken sedan lång tid påyrkat den reform i förevarande hänseende, som i och med det nya lönesystemet blivit genomförd. Vid en undersökning, huruvida de missförhållanden, som föranlett staten att frångå systemet med naturaförmåner, göra sig gällande i samma grad beträffande de lärare, som åtnjuta sådana förmåner, är först att märka, att lärarna aldrig erhållit ersättning för naturaförmåner med viss procent av lönen utan i allmänhet enligt på orten gällande pris för ifrågavarande naturaförmån och alldeles oberoende av den lönegrad, i vilken befattningshavaren befunnit sig. De ojämnheter, som i sådant hänseende förekommo beträffande kommunikationsverken, äro i allmänhet ej till finnandes i fråga om lärarpersonalen. — Även då det gäller bostädernas beskaffenhet, äro lärarna så till vida bättre ställda, som särskild boställsordning eller andra förordningar bestämma bostadens storlek för stora kategorier av lärare och, vad angår de kommunanställda lärarna, bostadens läge i förhållande till skolan m. m. Visserligen hava dessa bostäder betydligt olika hyresvärde, men detta beror väsentligen av hyresprisen på olika orter och mindre av bostadens beskaffenhet och värde i och för sig. Förhållandena äro således helt olika dem, som rådde i fråga om kommunikationsverken, och som föranledde dessas personal att påyrka förändring. Inom de olika lärarkårerna har heller ingen önskan försports om naturaförmånernas indragande i den kontanta avlöningen. Av det anförda torde framgå, att något behov av en ändring i berörda hänseende icke gjort sig gällande, då det gäller lärarpersonalens löneförhållanden. För den händelse det likväl skulle ifrågasättas ur synpunkten av likformighet i lönehänseende mellan kommunikationsverkens befattningshavare och lärarpersonalen, att även i förevarande hänseende de senares lönesystem rättas efter de förras, har kommittén tagit i noggrant övervägande, huruvida en sådan lösning av spörsmålet är möjlig och lämplig. Det är från början klart, att en värdering av bostäderna och åsättande av hyresvärde i varje särskilt fall, såsom sker vid kommunikationsverken, icke är möjlig utan betydande kostnader för det allmänna. Det stora antalet lärarbostäder, av vilka många äro belägna på milslånga avstånd från kommunikationer, skulle nödvändiggöra en mängd värderingsnämnder eller värderingsmän, vilkas rese- och dagtraktamenten måste uppgå till ansenliga belopp, helst värderingen på grund av ombyggnad, ändringar eller ombyte av boställsinnehavare tid efter annan måste göras om. Enda möjligheten att bestämma det belopp, som skulle avdragas å lönen för de lärare, vilka åtnjuta bostad in natura, vore att bestämma ett för hela landet eller för varje särskild dyrortsgrupp gällande medelvärde. En sådan anordning föreslogs av ett par reservanter i 1914 års lönekommitté för statens järnvägar men utdömdes av kommitténs majoritet samt enhälligt av kommunikationsverkens lönekommitté. Att tillämpa denna princip på lärarpersonalen vore ännu olämpligare, alldenstund deras bostäder, som i många fall ligga långt mera

38 avlägset, skulle även inom samma dyrortsgrupp betinga betydligt mera växlande hyrespris. Vid detta övervägande måste vidare tagas i betraktande den väsentliga olikhet mellan kommunikationsverkens personal och lärarna, som ligger däri, att de förstnämnda samtliga erhöllo sina naturaförmåner av staten, under det däremot lärarna, såsom framgår av föregående redogörelse, i långt övervägande antal åtnjuta sagda förmåner av kommuner eller kommunala samfälligheter. Härigenom blir spörsmålet betydligt mera komplicerat. Att på staten överflytta kommunernas skyldighet att tillhandahålla lärarna bostad och bränsle m. m. kan icke gärna ifrågasättas. I varje fall är ett sådant spörsmål av så betydande ekonomisk och organisatorisk räckvidd, att det icke kan anses ligga inom området för denna kommittés uppdrag. En härmed sammanhängande fråga, nämligen den om underlättande av landskommunernas byggnadsskyldighet för folkskoländamål har dessutom varit under utredning av en särskild kommitté. Då kommittén sålunda måste utgå ifrån, att kommunerna bibehållas vid sina nuvarande skyldigheter att svara för lärarnas naturaförmåner, inträda betydande svårigheter för frågans lösning. Av vilken myndighet värderingsmännen skulle utses, vilken som skulle bekosta värderingen, hur eventuella tvister angående naturaförmånernas värdering skulle lösas, huru förfaras skulle i fråga om bostadsavdraget vid vikariatsförordnanden med flera detaljfrågor, alla dessa spörsmål skulle bliva synnerligen svårlösta och i de fall, där en lösning vore möjlig, erfordra mycket komplicerade bestämmelser, vilka skulle i hög grad inveckla förhållandena och för myndigheterna bliva särdeles betungande. Därtill kommer, att en övergång till kommunikationsverkens lönesystem på ifrågavarande punkt komme att till sina verkningar bliva orättvis både med hänsyn till kommunerna och i fråga om lärarna samt därjämte bidraga till att minska produktionen av tjänstebostäder. Om bostadsförmånen skulle inräknas i den kontanta lönen, bleve flertalet av de kommuner, som nu lämna kontant ersättning för bostadsförmån,^ gynnade. Den del av den kontanta lönen, som skulle svara mot nu utgående bostadsförmån, kunde knappast sättas så hög, som den nuvarande högsta bostadsersättningen, utan måste hålla sig vid ett medeltal. Alla de kommuner, som nu betala högre bostadsersättningar än detta medeltal, skulle genom övergången till den nya ordningen göra en vinst, som vad beträffar de största städerna skulle bli avsevärd, och lärare i dessa kommuner skulle göra motsvarande förlust. De landskommuner, som måste hålla tjänstebostad, emedan bostäder till uthyrning ej finnas på orten, men som svårligen kunde i hyresavdrag av läraren uttaga ett belopp, som svarade mot de årliga kostnaderna för boställenas uppförande och underhåll, komme i en mycket ogynnsam ställning. Det är naturligt, att under sådana förhållanden kommunerna frestades att i det längsta söka undkomma att uppföra tjänstebostäder. Härigenom skulle de redan nu mycket stora svårigheterna att erhålla lärare till landsbygden ytterligare ökas. Slutligen kan kommittén icke undgå att påpeka, hurusom en genomgripande förändring i förevar ande hänseende för så stora lärarkårer skulle kunna medföra följder, som nu icke kunna överskådas, under det att gällande system med naturaförmåner utöver den kontanta lönen, vil-

39 ket av ålder tillämpats på flertalet lärare, fungerat till belåtenhet, och både personalen och myndigheterna äro vana därvid. Kommittén, som ägnat ifrågavarande spörsmål en ingående prövning, har sålunda kommit till den uppfattningen, att det ej allenast skulle vara i hög grad olämpligt utan även torde få anses vara förenat med hart när oöverkomliga svårigheter att i de fall, där sagda naturaförmåner tillhandahållas av kommunerna eller kommunala samfälligheter, tillämpa principen om avdrag å lönen för åtnjutande av dylika förmåner. Vid sådant förhållande har kommittén icke funnit tillrådligt att tillstyrka en annan och i förhållande till det nuvarande ändrad anordning för det fåtal fall, där staten tillhandahåller befattningshavaren ifrågavarande förmåner. En dylik anordning skulle i fråga om i övrigt likställda befattningshavare, t. ex. rektorerna vid de högre allmänna läroverken å ena sidan och rektorerna vid folkskoleseminarierna å den andra, av vilka kommunen lämnar bostad till de förra och staten åt de senare, leda till en brist i enhetlighet beträffande befattningar, vilka hittills haft sina avlöningsförhållanden reglerade efter ensartade grunder, och jämväl i andra avseenden medföra olägenheter. Kommittén anser sålunda, att beträffande de befattningshavare, vilka nu äro i åtnjutande av förmånen av bostad eller bostad med bränsle utöver den kontanta lönen, denna löneprincip även framdeles bör bibehållas. Givetvis bör placeringen i lönegrader ske med skälig hänsyn till detta förhållande, varjämte utöver lönen alltjämt bör utgå ersättning för dessa naturaförmåner, där sådan ersättning nu förekommer. Den avvikelse från kommunikationsverkens lönesystem, kommittén sålunda anser böra i förevarande hänseende vidtagas, är, såsom framgår av det sagda, betingad av de inom undervisningsväsendet rådande speciella förhållandena. Även om det innebär ett avstegstagande från en viktig princip i det nya systemet, låter det sig dock väl förena med systemet i övrigt. Kommittén tillåter sig allenast erinra därom, att vid den av riksdagen år 1922 för hospitalsstaten beslutade nya löneregleringen hospitalsläkarna bibehållits vid sin dittillsvarande rätt till fri bostad och övriga förmåner utöver den kontanta lönen, vilket förhållande självfallet inverkade på deras placering i lönegrad. Bland de befattningshavare, om vilka kommittén har att yttra sig, •finnas dock ett par kategorier, beträffande vilka kommittén icke funnit sig böra förorda en anordning med fri bostad utöver den kontanta lönen utan tillstyrker en tillämpning av den för kommunikationsverken gällande löneprincipen. Det är först vaktmästarepersonalen vid de tekniska läroverken och vid vårdanstalten i Lund samt den vaktbetjäning. som eventuellt kan komma att uppföras å ordinarie stat för statens folkskoleseminarier. För dylika nu befintliga befattningshavare gäller, att vid åtnjutande av fri bostad jämte andra förmåner visst belopp skall avdragas å lönen. Kommittén har visserligen hyst någon tvekan i fråga om vaktbetjaningen vid de tekniska läroverken, enär det är vederbörande kommuner som skola tillhandahålla läroverkshus m. m. och eventuell vaktmästarebostad sålunda inrymmes i kommun tillhörig fastighet. En tillämpning av den förut tillstyrkta principen om naturaförmåner utöver den kontanta lönen skulle emellertid leda till att kommittén bleve nödsakad att, därest nu förefintlig likställighet mellan dessa och andra statens vaktmästare skulle uppehållas, tillskapa en eller två nya lönegrader under den i kommunikationsverkens löneplan befintliga lägsta

40 lönegraden. En dylik anordning anser kommittén dock ej vara att tillråda. Så mycket mindre anledning härtill anser sig kommittén äga, då kommittén finner önskligt, att den formella likställighet i avlöningshänseende, som varit rådande mellan de vid läroanstalterna anställda vaktmästarna och vaktpersonalen vid numera reglerade lokalförvaltningar, alltjämt bör vidmakthållas. Vidare hava befattningshavarna vid veterinärinrättningen i Skara enligt nu gällande lönestat att vid åtnjutande av fri bostad vidkännas visst avdrag å sina löner. Kommittén har funnit skäligt förorda, att jämväl för sistnämnda befattningshavare det nya lönesystemets grundsats om särskild av tjänstemännen lämnad ersättning för åtnjuten bostad bör komma i tillämpning. Kommittén har i detta sammanhang till sist velat erinra därom, att ett fåtal befattningshavare enligt nu gällande lönestater äro tillförsäkrade _ utöver kontant lön och bostad med värme — även andra naturaförmåner, såsom fri kost, lyse och tvätt. Sistberörda förmåner har kommittén icke funnit vara av beskaffenhet att böra utgå över lönen, utan har kommittén funnit skäligt förorda, att för de enstaka fall, då desamma förekomma, vederbörande må härför vidkännas ett efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder utgående samt efter självkostnadspris beräknat avdrag å lönen. c) Dyrortstillägg och dyrortsgruppcring. Nuvarande bestämmelser beträffande lärarkårerna.

Inom vissa förvaltningsgrenar hava sedan ett flertal år totalavlöningarna utgått med olika belopp för å olika orter stationerade tjänstemän. Avsikten härmed har varit uppenbar, nämligen att söka utjämna växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna. Dessa växlingar hava reglerats antingen genom särskilda ortstillägg eller genom tilldelande av fri bostad jämte andra naturaförmåner eller ock genom ett efter orternas dyrhet skiftande hyresbidrag. För centralförvaltningen infördes avlöningstiteln ortstillägg först år 1907 genom den detta år beslutade löneregleringen för statskontoret. Då flertalet ämbetsverk voro förlagda till Stockholm, var visserligen icke behovet av en gradering i avseende å ortstillägg lika starkt gällande som beträffande andra kategorier av befattningshavare. Men därvid erinrades dels om rikets hovrätter, dels ock om vissa med centralförvaltningens tjänstemän närstående befattningshavare inom landsstaten. Dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet vid anmälan om förslaget till lönereglering för statskontoret (Kungl. Maj:ts prop, nr 100 vid 1907 års riksdag), bland annat: "Med avseende härå och då obestridligt är, att levnadskostnaderna å olika orter inom landet, särskilt vid jämförelse med huvudstaden, å ena, samt flertalet andra platser, å andra sidan, ställa sig ganska olika, synes mig införandet av en särskild avlöningstitel, avsedd att i någon mån kunna anpassa avlöningarna med hänsyn till berörda förhållande, innebära en ganska avsevärd fördel." Den sålunda införda avlöningstiteln ortstillägg, vilken kom att utgå med en viss gradering i enlighet med en i förhållande till befattningen stigande skala, utgjorde en integrerande beståndsdel i avlöningen för flertalet sådana verk, som reglerades efter den s. k. statskontorstypen. För de lokalförvaltningar, beträffande vilka samma av-

41 löningstyp tjänat till direkt och omedelbar förebild, har följaktligen avlöningstiteln ortstillägg antingen uteslutits eller ock vad angår vissa i de norrländska länen stationerade befattningshavare upptagits till reducerat belopp. I motsats sålunda till vad fallet varit i fråga om flera av de statliga lokalförvaltningarna har ortstilläggsprincipen i stort sett icke vunnit tillämpning i avseende å de kårer, om vilka i förevarande betänkande är fråga. Försök att få åtminstone i någon utsträckning denna princip tillämpad hava icke saknats. Det må allenast här erinras om det av lärarlönenämnden på sin tid väckta förslaget om ortstillägg till ordinarie lärare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna inom Västerbottens och Norrbottens län. Att nämnda förslag icke vunnit beaktande, berodde på den då pågående utredningen för utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets skilda delar kunde betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänare i allmänhet. Det är sistberörda utredning, som sedermera kom att ligga till grund för den för kommunikationsverken år 1919 genomförda dyrortsgrupperingen. Om såsom nämnts ortstilläggsprincipen i stort sett icke vunnit tilllämpning i avseende å lärarkårerna, föreligga dock på sina håll spår härav. I avseende å vissa kategorier har det nämligen befunnits nödvändigt att åtminstone i någon utsträckning genomföra densamma. Så är förhållandet beträffande folkskolinspektörerna. Enligt gällande bestämmelser utgår ortstillägg med 400 kronor till folkskolinspektör, vars inspektionsområde innefattar Stockholms stad, därest han är där bosatt, samt med 500 kronor till folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen är förlagt till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som är där bosatt. Vad särskilt beträffar ortstillägget till folkskolinspektörerna i de norrländska länen, motiverades detsamma därmed, att bemälda tjänstemän måste större delen av året och särskilt under vintern vistas på resor under högst ogynnsamma förhållanden och att särskilt resorna i lappmarken krävde, bland annat, en kostsam utrustning, vadan billigheten krävde en tillbörlig kompensation för de merkostnader, som härav vållades. Likaså har ortstilläggsprincipen kommit till användning vid tillmätandet av avlöningarna för de ordinarie lärarna vid navigationsskolorna. Enligt gällande stat för dessa skolor åtnjuter ordinarie lärare vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö, utöver lön och tjänstgöringspenningar, ortstillägg med 300 kronor, under det att sistnämnda avlöningstitel icke förekommer i avlöningarna för motsvarande befattningshavare vid navigationsskolorna i Härnösand och Kalmar. Såsom ortstillägg torde jämväl vara att betrakta de särskilda lönetillägg, som numera utgå dels till lärare vid folk- och småskolor i vissa lappmarksförsamlingar, dels ock till lärare vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek. Vad förstbemälda lärare angår, må erinras om följande. Alltsedan år 1901 hava åt lärare inom Arjeplogs skoldistrikt beviljats särskilda lönetillägg å 100 kronor för år att utgå från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk. Dessa tillägg gällde till en början endast lärare vid mindre folkskolor och småskolor men utsträcktes år 1905 även till lärare vid distriktets folkskolor. Framställningar om ett bättre tillgodoseende av lärarpersonalen särskilt i de

42 norrländska länen hava sedan dess vid upprepade tillfällen gjorts. Så förelåg exempelvis i samband med 1918 års lönereglering yrkanden om kallortstillägg åt lärare i Norrlands skoldistrikt, men ansågs frågan härom, i likhet med vad som skedde beträffande de statsanställda lärarna, böra anstå i avvaktan på en närmare utredning rörande ortstilläggsspörsmålet i allmänhet. Emellertid framlade Kungl. Maj:t till 1919 års riksdag ett på omfattande utredningar grundat förslag om upphjälpande av folkskoleväsendet inom vissa lappmarksförsamlingar i Norrbottens län. Detta förslag innebar, bland annat, att till lärare och lärarinnor vid egentliga folkskolor, mindre folkskolor och småskolor inom lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning i Västerbottens och Norrbottens län samt inom Över-Kalix församling i Norrbottens län skulle under av Kungl. Maj:t meddelade villkor och bestämmelser, utöver dem eljest tillkommande avlöningsförmåner, av statsmedel utgå särskilda lönetillägg med 200 kronor för år åt ordinarie och extra ordinarie lärare eller lärarinna vid egentlig folkskola samt med 100 kronor för år åt vikarierande och biträdande lärare vid egentlig folkskola, lärare vid mindre folkskola och lärare vid småskola, manlig eller kvinnlig. De två huvudskäl, som talade för särskilda lönetilllägg åt ifrågavarande lärare, voro, på sätt framgår av dåvarande departementschefens motivering i ämnet (kungl. prop, nr 348 till 1919 års riksdag), de höga levnadskostnaderna och ogynnsamma naturförhållandena å ena sidan samt svårigheterna att i dessa trakter få lärarbefattningarna besatta med kompetenta innehavare å den andra. Kungl. Maj:ts förslag blev i berörda del bifallet av riksdagen, som å riksstaten för ändamålet uppförde ett förslagsanslag av 47 000 kronor. Härmed kommo de ovan omförmälda, tidigare utgående lönetilläggen till lärare inom Arjeplogs skoldistrikt att upphöra. Kungl. Maj:ts kungörelse i ämnet är dagtecknat den 27 februari 1920 (Sv. ffs. 141). Till rektor samt ämnes- och övningsskollärare vid statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek utgår enligt gällande lönebestämmelser, utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, ett särskilt lönetillägg av 200 kronor. På sätt framgår av riksdagshandlingarna i ämnet (kungl. prop, nr 381 till 1920 års riksdag) var sagda lönetillägg motiverat med hänsyn till att berörda seminarier vore belägna å särskilt dyra och avlägsna orter, varjämte erinrades om den ovan omförmälda förmånen av motsvarande slag, som år 1919 tillerkändes lärarna vid folkskolor och småskolor inom vissa lappmarksförsamlingar. I avseende å ortstilläggsprincipens tillämpning å nu förevarande kategorier av befattningshavare må till sist allenast erinras om avlöningsförmånerna till vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid de tekniska läroverken samt vårdanstalten i Lund, i vilka avlöningsförmåner titeln ortstillägg, i likhet med för flertalet motsvarande befattningshavare, som äro stationerade utanför huvudstaden, icke ingår.

Kommuni- Då kommunikationsverkens lönesystem innebär ett borttagande av bokationsver- stadsförmånen eller däremot svarande ersättning, har behovet av ortsk nS tilla g g kommit att framträda skarpare än förut. Vid bedömande av s stem~ spörsmålet angående ortstillägg har såsom utgångspunkt tjänat en av socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1917 verkställd utredning

43 rörande levnadskostnadernas storlek för ett 2 000-kronors hushåll dels å samtliga orter, där personal, tillhörande de ifrågavarande verken samt tullverket och skogsstaten är stationerad, dels ock för samtliga landskommuner i riket. I enlighet med denna utredning hava orterna och kommunerna fördelats i sju särskilda ortsgrupper. Denna ortsgruppering har beträffande de till kommunikationsverken hörande tjänstemännen av Kungl. Maj:t fastställts genom kungörelse den 16 juli 1920 (Sv. ffs. 524). I avseende å grunderna för denna dyrortsgruppering torde följande förtjäna att framhållas. Endast de orter, där inga särskilda fördyrande omständigheter kunna påvisas eller vad som plägar betecknas såsom "rena landsbygden", hava hänförts till den billigaste ortsgruppen, under det att dyrortstillägg utgå på alla övriga platser. Ortstilläggen utgå med fixa i förhållande till lönen stigande belopp. A lägsta avlöningen för manliga tjänstemän utgör ortstillägget 90 kronor för den näst billigaste ortsgruppen med tillägg av ytterligare 90 kronor för varje ny ortsgrupp, så att å dyraste ort tillägget utgår med 540 kronor. Ortstilläggets maximibelopp för manliga tjänstemän utgör 240 kronor för näst billigaste ortsgrupp med tillägg av ytterligare 240 kronor för varje ny ortsgrupp, så att detsamma å dyraste ort uppgår till 1 440 kronor. För kvinnliga tjänstemän, vilka förutsatts i allmänhet ej hava att försörja familj, utgöra nämnda minimi- och maximibelopp 60 respektive 120 kronor för näst billigaste ortsgrupp samt 360 respektive 720 kronor å dyraste ort. Ortstillägget utgår sålunda efter en procentiskt sett fallande skala. Syftet härmed har varit att förekomma, att ortstilläggen skola springa allt för mycket i höjden för befattningshavare, vilkas större avlöningar medgiva viss motståndskraft mot dyrortsförhållandena. Av enahanda anledning har ortstillägget ansetts icke böra överskrida visst maximibelopp. För vinnande av större överskådlighet över de å skilda orter utgående totalavlöningarna har ortstillägget sammanslagits med lönen till ett belopp. De olika ortsgrupperna betecknas med stora bokstäverna A—G, därvid A utmärker billigaste ort, varest ortstillägg ej utgår, samt G dyraste ort. På sätt kommunikationsverkens lönekommitté (sid. 55) framhåller, har det varit avsett, att en generell omgruppering av orterna inom de olika ortsgrupperna bör äga rum allenast i samband med reglering av lönerna, vilket förutsatts skola ske periodvis. Partiella omgrupperingar, som endast beröra orter, vilkas levnadskostnader undergått mera avsevärd förändring, hava däremot ansetts kunna företagas även under löpande löneperiod. Bortsett från de få fall, där ortstilläggsprincipen vunnit tillämpning Kommiti avseende å avlöningarna för de befattningshavare, om vilka nu är téns /**fråga, innebär denna princip i stort sett en nyhet för lärarkårernas vid- /*^feJ>c/' kommande. Kommittén har därför ansett sig böra till skärskådande upptaga frågan, huruvida det från lärarnas egen synpunkt sett samt med hänsyn till läroanstalternas bästa kan anses önskligt och lämpligt att söka på dessa kårer införa en dyrortsgruppering i överensstämmelse med de för kommunikationsverken i.detta hänseende godtagna grunder,

44 varefter kommittén övervägt möjligheten av att här tillämpa den beräkning av dyrortstilläggen, som vunnit godkännande beträffande kommunikationsverken och de efter dem reglerade förvaltningsgrenarna. Ett avlöningssystem, som är uppbyggt utan ortstillägg och med till siffran samma lönebelopp för en befattningshavare, vare sig han är stationerad å en i förhållande till de allmänna levnadskostnaderna billig eller dyr ort är alltid förenat med vissa olägenheter. Uppenbarligen är häri till en viss grad att söka orsaken till svårigheten att kunna besätta tjänsterna å orter med dyrare levnadskostnader, för så vida icke dessa orter i andra avseenden erbjuda förmåner av ett eller annat slag. Visserligen har svårigheten härutinnan icke framträtt inom undervisningsväsendet i samma omfattning som inom andra grenar av statens verksamhet, men dock tillräckligt för att ingiva berättigade farhågor i avseende å lärarrekryteringen i vissa delar av riket. På sådana orter med dyrare levnadskostnader, vilka med hänsyn till läge och bildningsmöjligheter erbjuda en viss lockelse, hava för lärarna liksom för andra statstjänare möjligheter till biinkomster i viss omfattning förefunnits och vid sitt utnyttjande i större eller mindre utsträckning utjämnat dyrheten. På andra orter åter med motsvarande levnadskostnader, där sådana möjligheter saknats, har en dylik utjämning icke kunnat ske, och erfarenheten har också visat, att det varit förenat med svårigheter att till tjänster å dessa orter erhålla kompetenta sökande. Exempel härpå erbjuda statsläroverken i Norrland och kommunala undervisningsanstalter inom avlägsna landsändar. Betraktar man de för lärarkårerna nu gällande avlöningssystemen mot bakgrunden av de modernare avlöningsprinciper, som på senare tid vunnit insteg inom statsförvaltningen och som särskilt kommit till uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, har kommittén ej kunnat undgå finna, att de förstnämnda avlöningssystemen måste anses lida av en rätt väsentlig brist därutinnan, att de sakna i stort sett varje spår av en ortstilläggsgruppering. Behovet att anpassa avlöningarna efter de på olika orter förekommande växlingarna i levnadskostnaderna torde numera få anses så allmänt erkänt, att kommittén saknar anledning att längre dröja vid denna fråga. Såsom ortstilläggsprincipen i stort sett kommit till uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, måste kommittén följaktligen finna densamma innebära en ofrånkomlig rättvisa, som gör dess införande för lärarkårernas vidkommande önskligt. Kommittén är dock ingalunda blind för vissa nackdelar, som ett införande av en dyrortsgruppering visserligen ej behöver men väl kan tänkas medföra för de tjänstinnehavare och de anstalter, varom nu är fråga. Beträffande varje dyrortsgruppering, som samtidigt skall tjäna ett praktiskt ändamål, gäller, att densamma aldrig kan nå full matematisk rättvisa och att den städse måste lida av vissa ojämnheter i avseende å ortsgruppernas förhållande till varandra. Så måste även en dyrortsgruppering beträffande lärarkårerna te sig, men lika väl som man i fråga om kommunikationsverken erhållit en i stort sett tillfredsställande lösning av spörsmålet, så torde även en tillämpning av principen efter huvudsakligen samma linjer jämväl beträffande lärargrupperna kunna lämna ett nöjaktigt resultat. Bortsett emellertid från omöjligheten att kunna erhålla en från alla synpunkter oangripbar ortsgruppering, anser sig dock kommittén böra

45 erinra om följande. Sådant avlöningsbeloppet skulle till siffran te sig i en och samma lönegrad eller löneklass, skulle detsamma vid tillämpning av ortstilläggsprincipen vara lägst å billigaste ort för att sedermera successivt stiga allt efter orternas grad av dyrhet. Vid ett ytligt betraktelsesätt kan därav lätt den uppfattningen bibringas, att själva lönen är till sitt värde och sin köpkraft växlande allt efter storleken av de för olika ortsgrupper upptagna lönebeloppen, i stället för att den, såsom ovan angivits, är avsedd att med de skiftande beloppen utjämna växlingarna i levnadskostnaderna och således att äga samma och konstanta värde för samtliga rikets orter. En uppfattning av nu antytt slag kan, därest den vinner en mer allmän utbredning, leda till ödesdigra konsekvenser framför allt i betraktande av det till siffran lägre avlöningsbeloppets minskade lockelse för sökande till visserligen billiga men avlägsna landsändar och bygder. Särskilt kan i fråga om rekryteringen av folkskolans lärare en fara vara för handen, om härigenom ett bidrag skulle lämnas till ökande av den redan förut rådande svårigheten att erhålla lärare till avsides liggande orter. De växlande avlöningsbeloppens suggererande inverkan i berörda hänseende grundar sig emellertid på en skenföreställning, vilken i enlighet med det ovan sagda på intet sätt motsvaras av verkliga förhållandet. Snarare torde man kunna säga, att de ortstillägg, som äro beräknade i kommunikationsverkens lönesystem, förefalla väl knappt tillmätta för att möta de ökade levnadskostnaderna å dyrare orter. Skulle en missuppfattning i avseende å innebörden av ortsgrupperingen på ett eller annat håll till en början göra sig gällande, torde en dylik oriktig uppfattning småningom av erfarenheten komma att undanröjas. I varje fall bör denna omständighet icke få stå hindrande i vägen för införande av ett system, vars tillämpning från andra synpunkter är rättvist och lämpligt. < På sätt ovan erinrats förutsatte den av riksdagen beslutade löneregleringen för kommunikationsveTken en indelning i dyrhetsgrupper av de orter, där dessa verk hade personal stationerad. I anledning av riksdagens beslut erhöll socialstyrelsen i uppdrag att avgiva förslag till uppdelning av de orter, där post- och telegrafverken, statens järnvägar och statens vattenfallsverk hade personal stationerad, i sju dyrortsgrupper. Vid ifrågavarande indelning grupperades orterna efter sin inbördes dyrhet med avseende å kostnaderna för livsmedel, lyse, bränsle, hyror och skatter, och följdes i det stora hela samma principer, som legat till grund för de av socialstyrelsen tidigare, åren 1909 och 1910, utförda grupperingarna av samma slag. Dock hade den praktisktekonomiska betydelsen av de nu utförda grupperingarna nödvändiggjort vidtagandet av ytterligare en del åtgärder i syfte att ett såvitt möjligt riktigt och pålitligt resultat måtte uppnås. För de av socialstyrelsen härvid använda metoderna och beräkningssättet lämnas en kortfattad redogörelse i Sociala meddelanden 1920, haft. 9, sid. 857 ff. Vid beräkning av levnadskostnadsbudgeten hade hänsyn tagits till företrädesvis fyra faktorer, nämligen livsmedel, bränsle och lyse, hyra samt skatter. Detta låter sig väl göra för kommunikationsverkens vidkommande, där avlöningen allenast utgår i form av kontant lön utan några därutöver kommande naturaförmåner och där, för den händelse sådana förmåner åtnjutas, ett efter särskild värdering bestämt avdrag å lönen äger rum. Skulle enahanda grundsatser komma i tillämpning

46 i avseende å avlöningen för de lärargrupper, om vilka i detta betänkande är fråga, vore intet att säga om en tillämpning på lärarkårerna jämväl av grunderna för ifrågavarande dyrortsgruppering. Kommittén har emellertid, såsom av det föregående framgår och på dar anforca skäl funnit sig böra stanna för ett lönesystem som i allmänhet ställer naturaförmånerna, av vilka den fria bostaden i främsta rummet kommer i fråga, utom den kontanta avlöningen, vilken ock med hänsyn härtill beräknas till lägre belopp för de befattningshavare, vilka skulle komma i åtnjutande av berörda naturaförmåner. Det har vid sådant forhållande kunnat synas tvivelaktigt, huruvida beträffande lärargrupperna grunderna för kommunikationsverkens ortsgruppering kunna godtagas eller ett ortstilläggssystem efter andra principer här bör komma tdl tillämpning. Vid övervägande av denna fråga har kommittén emellertid kommit till den uppfattningen, att det vore från alla synpunkter lämpligast, därest man på lärarkårerna anpassade det dyrortstilläggssystem^ som vunnit godkännade i fråga om kommunikationsverken. Det ma visserligen erkännas, att den fria bostaden, som skulle tillkomma utöver den kontanta lönen, något kan förskjuta beräkningsgrunderna för detta system, men att uppmärksamma är, att bostaden allenast betingar en viss mindre procent i den allmänna levnadskostnadsbudgeten och att samtliga andra i denna budget ingående delar äro underkastade de olika dyrorternas växlingar. Därest man emellertid strängt fasthölle ett bortehminerande från beräkningsgrunderna för dyrortsgrupperingen av förekommande naturaförmåner, måste man dock taga hänsyn till motsvarande faktorer vid en ortsgruppering för sådana befattningshavare, i vilkas avlöning några naturaförmåner icke ifrågakomma, och en dylik anordning skulle konsekvent leda till, att man beträffande de tjänstinnehavare, om vilka nu är fråga, skulle hava att räkna med två olika dyrortstilläggssystem, ett för befattningshavare med allenast kontant avlöning och ett för befattningshavare med kombinerad kontant och natur aavlöning. En dylik åtgärd anser sig kommittén icke böra förorda, utan finner kommittén den från praktisk synpunkt lyckligaste lösningen vara, att kommunikationsverkens ortsgruppering utan någon rubbning jämväl vunne tillämpning i avseende å nu förevarande kårer. Vid utförandet av denna gruppering hade självfallet undersökningen i främsta rummet riktats på de orter, där personal från kommunikationsverken var placerad. Vidare hade hänsyn tagits till att grupperingen bleve användbar för fastställande av ortstillägg för domänverkets och tullverkets personal. Den av Kungl. Mäj:t i kungörelsen den 16 juli 1920 (nr 524) upptagna ortsförteckningen är givetvis ej tillfyllest, då det gäller systemets tillämpning företrädesvis på de kommunalt anställda lärarna. Emellertid har socialstyrelsen jämväl beträffande övriga orter verkställt en indelning av dessa sju grupper efter samma principer, som blivit följda i fråga om kommunikationsverksorterna. En förteckning efter ifrågavarande indelning återfinnes i Sociala meddelanden 1920, haft. 9, sid. 864 ff. I vad mån denna gruppering kan för lärarkårernas vidkommande utan vidare godtagas eller vissa jämkningar i densamma äro erforderliga, därom är kommittén icke i tillfälle att yttra sig. I allt fall torde, liksom skett beträffande kommunikationsverken, en efter lärarnas förhållanden anpassad ortsgruppering böra i

47 oj . i . 2 £ « C u o3 • - P «J o e ® - a

-^ ° ft

t-

"#

iH

(M

O

W

I

!"N CM

03 .A . 2 £ 03 •"O (*

C8..V.2 C 03 03 '*->

<5 o c

ffl

N

«

^

H

•*

^

lO

03 60 C

2-a

-^ ° ft

K3

<*

H

H

"3--.2 lO

P u o3: <5 o c

CO

- ö ft

t<

«

«

(N

lO

i-H

r-l

,H

CO

~

£

<o .a

CD

03 - A

«< o

U oj bo 03 «w C

fl-*,2 "S-iSS 3 - ^ T3

^

<<

to

»H

o3

C

bo

bo

ti. fl

i! o u PM £

I

B c

2 K3

a

S G

^

c ©

B

CD

*H

bo c* .5

to CD ^

"

"

S

=03

S

ro

•a a

o bo 13 bo :0 CD O

^ 3

K

h

M

I I

K

^

a

.2P fr,

CD

c

.2

^

O

.SP 2

> • bo

CD 03 O •a ^ 0 2 CQ > K K fe 3 TO

bo

«

C '•S to T3

to fl o3 13

.a 5

fl

iä

°o3

03 J n T3 -

>>

48 anslutning till den för kommunikationsverken gällande b ö r a vidtagas, och synes det lämpligast att en dylik gruppering varder efter socialstyrelsens hörande fastställd av Kungl. Maj:t. Vid en tillämpning av ifrågavarande ortstilläggssystem k o m m a givetvis de ortstillägg eller lönetillägg av motsvarande k a r a k t ä r , vilka n u i vissa fall av statsmedel utgå, att upphöra. H u r u de under kommitténs behandling varande läroanstalterna och l ä r a r k å r e r n a skulle fördelas på ortsgrupper vid en tillämpning av kommunikationsverkens ortsgruppssystem framgår av tablån å föreg. sida, avseende läsåret 1920—1921. I denna h a r det dock icke varit för kommittén möjligt att angiva antalet folkskolor eller där anställda ordinarie l ä r a r e för de olika ortsgrupperna, men torde dock såsom ett allmänt uttalande beträffande dessa k u n n a sägas, att de till övervägande a n t a l äro att hänföra till de två eller tre billigaste ortsgrupperna. Antalet lärarbefattningar vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor ä r o approximativt angivna. Ej heller h a r kommittén h ä r upptagit antalet eventuellt förstatligade dövstumskolor eller för dem b e r ä k n a d l ä r a r personal. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att vid en ny lönereglering för de lärarkårer, varom i detta betänkande är fråga, en gruppering efter dyrorter kommer till stånd i anslutning till den ortsgruppering, som vunnit godkännande i avseende å befattningshavare vid kommunikationsverken m. fl. förvaltningsgrenar, samt att socialstyrelsen må erhålla i uppdrag att utarbeta förslag Ull en sådan orts gruppering, anpassad efter de orter, där skolor av olika slag äro förlagda. d) U t s t r ä c k n i n g av u n d e r v i s n i n g s t i d e n .

Frågan om D å i yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 dearbets- cember 1919 dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet till tidens ut- n ä r m a r e utredning anbefallde frågan, huruvida kommunikationsverkens vTsltnaste lönesystem och därmed förknippade n y a löneprinciper borde överföras lineregie- och komma i tillämpning inom a n d r a g r e n a r av den civila statsförvaltringar. ningen, yttrade h a n bland a n n a t : En annan fråga, som särskilt hade avseende å statsdepartenienten och de centrala ämbetsverken, gällde arbetstiden å tjänsterummet, Vid den lönereglering, varom nu vore fråga, borde komma under skärskådande, huruvida olikheten i nämnda hänseende mellan kommunikationsverkens styrelser, å ena, samt statsdepartementen och övriga centrala ämbetsverk, å andra sidan, skulle bibehållas eller utjämnas, samt, i förra fallet, föranleda olikhet jämväl i avseende å avlöningarna. I anledning h ä r a v yttrade sig 1902 å r s löneregleringskommitté i sitt den 3 november 1920 avgivna betänkande angående ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala ämbetsverk i denna fråga och anförde därvid följande: Då kommittén sålunda sökt ej endast att till grundval för den föreliggande revisionen lägga kommunikationsverkens lönesystem utan även, såsom av det följande framgår, att i avlöningshänseende i möjligaste mån jämställa befattningshavare vid de verk, som kommittén i detta betänkande behandlar, med mot-

49 svarande tjänstemän vid kommunikationsverken, har kommittén väl uppmärksammat den olikhet i avseende å den dagliga arbetstidens längd, som för närvarande råder mellan kommunikationsverkens styrelser och den centrala förvaltningen i övrigt. För statsdepartementen och de centrala ämbetsverken — med undantag för kommunikationsverkens styrelser — gäller nu, att arbetstiden å tjänsterummet i regel skall utgöra minst sex timmar varje söckendag; för personalen vid kommunikationsverkens styrelser är denna arbetstid fastställd till i regel minst sju effektiva timmar (fulla arbetstimmar) varje söckendag. Departementschefen har till kommitténs skärskådande anbefallt det spörsmålet, huruvida denna olikhet skall bibehållas eller utjämnas samt, i förra fallet, föranleda olikhet jämväl i avseende å avlöningarna. Enligt kommitténs mening synas inga bärande skäl kunna anföras för ett bibehållande av denna olikhet. Tvärtom torde med fullt fog av all personal vid centralförvaltningen kunna avfordras en tjänstgöringstid motsvarande den vid kommunikationsverkens styrelser bestämda. Så vitt kommittén känner, är ock vid många ämbetsverk och framför allt vid statsdepartementen arbetet så betydande, att vederbörande tjänstemän redan nu behöva tagas i anspråk i minst lika omfattning som vid kommunikationsverkens styrelser. Då kommittén sålunda anser, att i sammanhang med lönerevisionen för nu ifrågavarande verk föreskrift bör meddelas om en i regeln till sju timmar varje söckendag utsträckt arbetstid, förutsätter emellertid kommittén, å ena sidan att nödig utsträckning i den sålunda bestämda arbetstiden kan vid de tillfällen, då göromålens gång det kräver, påfordras, å andra sidan att inskränkning i arbetstiden må kunna medgivas i ungefär motsvarande omfattning, som för närvarande gäller beträffande kommunikationsverken. Enär tvivelsutan en del av det arbete, som åvilar tjänstemännen, särskilt i högre grader, inom statsdepartementen och de centrala ämbetsverken, är av den art, att det med större fördel låter sig utföra exempelvis i vederbörandes hem eller annorstädes än på tjänsterummet, synes det kommittén icke vara lämpligt att för dylika fall upprätthålla kravet på förläggande av hela arbetstiden till tjänsterummet. Enligt kommitténs mening torde kunna ifrågasättas, huruvida icke i sammanhang med en utsträckning av tjänstgöringstiden för de verk, om vilka nu är fråga, till minst sju timmar för söckendag en i viss mån vidgad tillämpning bör kunna ske av det redan nu för statsdepartement och centrala verk gjorda medgivandet om förläggande av tjänstgöringstiden delvis till annan plats än tjänsterummet. Vid anmälan den 31 december 1920 av löneregleringskommitténs ifrågavarande förslag anförde dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet i ärendet följande: Vad särskilt angår likställigheten i avseende å arbetstidens längd finner jag densamma i görligaste mån böra genomföras. Därest det föreliggande förslaget vinner riksdagens godkännande, torde Kungl. Maj:t böra utfärda föreskrifter av innehåll att arbetstiden för de verk, som beröras av ifrågavarande lönereglering, bestämmes till i regel minst sju timmar varje söckendag. I likhet med kommittén förutsätter jag härvid, å ena sidan att nödig utsträckning i den sålunda bestämda arbetstiden kan vid de tillfällen, då göromålens gång det kräver, påfordras, å andra sidan att inskränkning i arbetstiden må kunna medgivas såsom i viss omfattning skett beträffande kommunikationsverken. I avseende å kravet på förläggande av hela arbetstiden till tjänsterummet vill jag under4

50 stryka den för ett gott arbetsresultat synnerligen önskvärda och av kommittén tillstyrkta anordningen med en vidgad tillämpning av det redan nu i vissa fall gjorda medgivandet om förläggande av arbetet delvis till annan plats än tjänsterummet. I samband härmed tillåter jag mig erinra, att, då på angivet sätt tjänstgöringstiden skulle komma att utsträckas för ordinarie tjänstemän, en väsentlig ökning av arbetstiden självfallet bör föreskrivas även för extra personal. På sätt framgår av riksdagens skrivelse i ämnet, nr 55 vid 1921 års riksdag, framhöll riksdagen, att en utsträckning av den dagliga arbetstiden till sju timmar för de tjänstemannagrupper, varom nu vore fråga, borde enligt riksdagens mening i görligaste mån genomföras, och kunde man vid sådant förhållande förvänta, att — om också ej omedelbart en reducering av ämbetsverkens tjänstemannapersonaler komme till stånd — några mera väsentliga krav på ökade anslagsmedel till förstärkning av verkens arbetskrafter ej måtte från ämbetsverkens sida under den närmaste tiden göras gällande. Vid de löneregleringar, som härefter vidtagits efter mönster ay kommunikationsverkens lönesystem, har frågan om en utsträckning av tjänstgöringstiden icke varit föremål för närmare behandling. I allmänhet hava dessa löneregleringar avsett sådana lokalförvaltningar, exempelvis fångvårdsstaten, tullstaten, lots- och fyrstaten, där tjänstgöringens art varit så beskaffad, att någon viss tjänstgöringstid aldrig varit föreskriven eller kunnat föreskrivas eller där arbetet redan före löneregleringen omfattat en tid, som överstiger en beräknad daglig arbetstid av sju timmar. I avseende emellertid å sådana befattningshavare, beträffande vilka en utsträckning av tjänstgöringstiden ansetts lämpligen kunna vidtagas, har dock förutsatts, att en ökning av den förutvarande tjänstgöringstiden komme till stånd i överensstämmelse med vad som skett för centralförvaltningens vidkommande. •i

Högskolornas löneregleringskommitté har berört denna fråga, i vad den avsåge befattningshavare vid de institutioner, varom sagda kommitté hade att avgiva förslag. Kommittén hade icke ansett sig böra föreslå någon utsträckning av undervisningsskyldigheten för professorerna och med dem närmast jämförliga lärare. Däremot förutsatte nämnda kommitté, att för all annan ordinarie personal än lärarpersonalen vid de anstalter, som vore föremål för kommitténs behandling, den normala dagliga arbetstiden fastställdes till sju timmar. Men även för vissa lärare ansåge kommittén någon ökning av tjänstgöringens omfattning kumna utan olägenhet genomföras. Kommittén hade dock i detta avseende endast undantagsvis ansett sig böra framställa direkta förslag, då frågan syntes kommittén böra göras till föremål för en mera ingående utredning än som varit möjligt för kommittén att åstadkomma. Skulle en ökning av tjänstgöringen visa sig påkallad för en eller annan lärare eller någon grupp av sådana, borde enligt kommitténs mening en sådan ökning kunna genomföras även efter den nya löneregleringens ikraftträdande, utan att därigenom finge framkallas krav på ytterligare lemeförbättring.

51 Då det nu gäller att tillse, i vad mån kommunikationsverkens löne- Frågan om system kan tillämpas på skolstaten, har kommittén, i betraktande av vad en..ufi fråga om en utsträckning av tjänstemännens arbetstid förekommit vid *y2J£f_ sådana löneregleringar, där detta lönesystem tillämpats eller ifrågasatts göringsatt tillämpas, ansett ofrånkomligt att ägna en ingående granskning åt skyldighet enahanda spörsmål, i vad det berör de i detta betänkande behandlade [°r vissa personalgrupper. Så mycket större skäl har kommittén funnit härvid förgående föreligga, som frågan om en utsträckning av tjänstgöringstiden för ett riksdagar. flertal lärarkårer under de senare åren varit föremål för uppmärksamhet från såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens sida. Kommittén anser det då till en början icke ur vägen att i korthet erinra om vad som för vissa lärarkårers vidkommande förekommit vid de senare årens riksdagar angående den tjänstgöring, som lärarna inom för närvarande fastställda gränser fått sig ålagd, ett spörsmål som visserligen är av annan art än den nu föreliggande större frågan om ändring av nämnda gränser, men dock är ägnat att i viss mån belysa denna senare. Vad angår lärare vid de allmänna läroverken, var redan före 1918 års lönereglering föreskrivet, att innehavare av ordinarie lärar- eller rektorsbefattning vore underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad. Vid behandling av förslag om nya lärartjänster år 1914 uttalade riksdagen en viss tvekan rörande godtagande av de beräkningsgrunder i avseende å lärarnas tjänstgöringstid, varpå Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag var byggt, men att riksdagen, i betraktande av att frågan om en lönereglering för läroverkslärarkåren då vore under utredning, förklarat sig ej velat närmare ingå på dessa frågor. Vid behandlingen av enahanda fråga år 1916 framhöll riksdagen, i anslutning till vad riksdagen år 1914 uttalat, att riksdagen icke kunde godtaga de beräkningsgrunder angående behovet av ordinarie ämneslärare, vilka vunnit tillämpning i en av läroverksöverstyrelsen år 1913 verkställd utredning, och att förty en ökning av antalet lärare enligt där fastställd norm ej kunde av riksdagen biträdas. De beräkningsgrunder, riksdagen sålunda förklarat sig icke kunna godtaga, avsågo den tjänstgöringsskyldighet, som ifrågavarande lärare då hade sig ålagd. Frågan om undervisningstidens utsträckning utöver nu fastställda gränser upptogs av 1902 års löneregleringskommitté, som i sitt den 21 februari 1918 avgivna betänkande angående lönereglering för, bland andra, lärarna vid de allmänna läroverken — vilket betänkande låg till grund för nu gällande lönereglering — framhöll, att, enär med föranledande av denna riksdagens uppfattning spörsmålet angående ändring av gällande bestämmelser rörande omfattningen av vederbörande lärares undervisningsskyldighet, vare sig genom utsträckning av läsåret eller genom ökad tjänstgöring per vecka, syntes böra bliva föremål för närmare utredning, kommittén ansåge, att i avlöningsvillkoren borde intagas bestämmelse om att lärare allt fortfarande borde vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kunde varda stadgad. Vid sin anmälan i statsrådet den 22 mars 1918 av löneregleringsfrågan betonade dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdeparte-

52 mentet vikten av att ett stadgande av sistnämnda innebörd knötes som villkor vid den då föreslagna löneregleringen. Så mycket mer hade departementschefen ansett sig böra understryka detsamma, som ifrågavarande spörsmål inom riksdagen varit föremål för uppmärksamhet, da fråga varit före om inrättande av nya lärartjänster vid de allmänna läroverken. I anslutning till förut gällande bestämmelser samt till senast berörda uttalanden och förslag, vilka av riksdagen år 1918 lämnades utan erinran, föreskrevs, att befattningshavare vid de allmänna läroverken skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenad-3 göromål. En motsvarande föreskrift har likaledes blivit meddelad beträffande befattningshavare vid samtliga de statliga undervisningsanstalter, varom nu är fråga. Det ovan berörda spörsmålet rörande beräkningsgrunderna för inrättande av nya lärartjänster vid de allmänna läroverken blev jämväl år 1919 föremål för ett uttalande från riksdagens sida i anledning av en utav Kungl. Maj:t i ämnet då gjord framställning. Kiksdagen erinrade, hurusom dessa beräkningsgrunder visserligen vilade på lärarnas genomsnittliga undervisningsskyldighet, men att, såsom framginge av en vid Kungl. Maj:ts framställning fogad utredning, det visade sig, att lärarnas faktiska tjänstgöringstid i genomsnitt hölle sig kring undergränsen av den i läroverksstadgan föreskrivna tjänstgöringstiden. Utginge man — säger riksdagen — ifrån att läroverkslärarnas genomsnittliga undervisningsskyldighet bringades i närmare överensstämmelse med läroverksstadgans föreskrifter, komme givetvis behovet av nya lärartjänster att i samma mån minskas. Den tvekan, som departementschefen med aktgivande härå förklarat sig hysa, då det gällde krav på nya tjänster, funne riksdagen fullt berättigad, och den delades jämväl av kommittén. Då riksdagen dock ansett sig böra bifalla det då föreliggande förslaget, hade riksdagen dock ej kunnat underlåta framhålla önskvärdheten av att läroverksstadgans föreskrifter angående lärarnas tjänstgöringstid bleve mera uppmärksammade. Jämväl i fråga om folkskolans lärarpersonal har frågan om en utsträckt tjänstgöringstid varit före. Enligt de före år 1918 gällande bestämmelserna var lärare skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig ökad tjänstgöringsskyldighet, därest undervisningstiden genom i vederbörlig ordning fattat beslut komme att förlängas för samtliga skoldistrikt, dock intill högst 36 veckor om året. I sitt ovanberörda utlåtande den 21 februari 1918 framhöll 1902 å r s löneregleringskommitté, att, därest löneförmånerna bleve på sätt kommittén föreslagit höjda, folkskollärare borde vara skyldig underkasta sig än vidare ökning av tjänstgöringsskyldigheten, därest undervisningstiden skulle genom beslut av Konung och riksdag komma att för samtliga skoldistrikt förlängas utöver 36 veckor om året. I anslutning till detta förslag, som lämnades utan erinran från såväl Kungl.

53 Maj:ts som riksdagens sida, äro nu gällande bestämmelser i ämnet utfärdade. I sitt meranämnda betänkande den 21 februari 1918 berörde emellertid 1902 års löneregleringskommitté även en annan form av utsträckt tjänstgöringstid. Kommittén framhöll, hurusom spörsmålet om utsträckt tjänstgöringsskyldighet även borde skärskådas med hänsyn till det nu ofta förekommande förhållandet, att vederbörande lärare jämväl hade sig mot särskild därför stadgad ersättning anförtrodd undervisningen i slöjd. Kommittén ansåge, att, därest dess förslag i fråga om lärarnas avlöningsförmåner vunne avseende, det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande lärare borde vara underkastad utsträckt eller ökad tjänstgöringsskyldighet även i så måtto, att han utan särskild ersättning skulle vara skyldig bestrida undervisning i slöjd, därest sådan undervisning uppdroges åt honom. Då det vidare inom kommittén ifrågasatts, huruvida vederbörande lärare jämväl kunde åläggas skyldighet att utan särskild ersättning undervisa i fortsättnings- och ersättningsskola, sade sig kommittén hava funnit detta vara ett spörsmål, som undandroge sig kommitténs bedömande. Kommittén erinrade, hurusom frågan angående fortsättningsskolan sammanhängde med ett omfattande organisationsspörsmål, vilket berörde utom denna skola, bland andra, lägre tekniska yrkesskolor, den lägre handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden. Vid löneregleringsfrågans anmälan i statsrådet den 22 mars 1918 anförde dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i denna sak följande. Att ålägga vederbörande lärare att jämväl utan särskild ersättning undervisa i slöjd borde icke kunna ifrågakomma redan av det skälet, att en mängd lärare aldrig erhållit erforderlig utbildning i detta ämne. Ett dylikt åläggande skulle också, där det med hänsyn till lärarnas kompetens eljest kunde ifrågasättas, drabba synnerligen ojämnt, i det att somliga lärare skulle få sig ålagd en Stundom ganska omfattande och betungande tjänstgöring, medan i de skolor, där slöjdundervisning saknades eller endast i ringa omfattning bedreves, tjänstgöringen bleve mindre omfattande. Den nuvarande anordningen med en särskild ersättning för denna undervisning vore i sin mån ägnad att vidmakthålla intresset för densamma, vilket lätt nog annars skulle kunna slappas, om läraren ålades att utan ersättning utföra detta arbete utöver sin vanliga tjänstgöringsskyldighet. En ökning i tjänstgöringsskyldigheten av nu ifrågavarande beskaffenhet ansåge departementschefen därför icke böra föreskrivas. Något vidare förekom icke i denna fråga vid 1918 års riksdag. Då spörsmålet om en utsträckt arbetstid ansetts böra förknippas med Kommitde löneregleringar, som senast vunnit riksdagens godkännande och där ten* ytt~ det gällt att på olika förvaltningsgrenar anpassa principerna i kommu- förslag. nikationsverkens lönesystem, har kommittén ansett sig böra jämväl för de personalgruppers vidkommande, om vilka i detta betänkande är fråga, skärskåda spörsmålet om en förlängd tjänstgöringstid. Så mycket mer ofrånkomligt har kommittén funnit det vara att upptaga denna fråga till behandling, som, på sätt kommittén ovan erinrat, densamma redan förut varit föremål för uttalanden från Kungl. Maj :ts och riksdagens sida. Då kommittén nu går att yttra sig i frågan, vill kommittén till en början

54 hava framhållit, att en utökning av lärarnas tjänstgöringstid kan tänkas åvägabringad på två olika sätt, antingen genom en förlängning av läsåret eller genom en ökning av arbetsprestationen per vecka. Den förstnämnda utvägen innefattar emellertid enligt kommitténs mening problem, som beröra betydelsefulla hygieniska förhållanden ävensom undervisningsplaner och kursernas omfattning m. m., allt angelägenheter av en pedagogisk och organisatorisk karaktär, om vilka kommittén icke anser sig hava befogenhet att yttra sig. Ej heller skulle genom en dylik anordning de ändamål vinnas, vilka varit de avgörande vid denna frågas behandling för andra förvaltningsområden, nämligen att genom en ökning av de ordinarie befattningshavarnas arbetstid vinna större arbetsresultat och därigenom kunna inskränka på den extra personalens antal och på detta sätt kompensera de höjda avlöningarna förmedelst minskning av de till extra tjänstemän erforderliga medel. Kommittén har därför ansett sig böra allenast betrakta spörsmålet ur synpunkten av möjligheten att kunna av lärarna avfordra en större arbetsprestation per vecka än vad nu är fallet. Det har synts kommittén lämpligast att med hänsyn till de speciella förhållanden, som känneteckna de olika undervisningsanstalterna, skärskåda frågan för vart och ett slag av dessa undervisningsanstalter, och vill kommittén då begynna med de allmänna läroverken. Tillika vill kommittén erinra, att kommittén nu allenast berör frågan i vad den avser sådana lärare, som kunna betecknas såsom ämneslärare. Beträffande övningslärarna står tjänstgöringstiden i intimt samband med själva avlöningssystemet, och återkommer kommittén till sistnämnda befattningshavare i annat sammanhang. De allBestämmelser angående ordinarie ämneslärares undervisningsskylmänna dighet äro meddelade i § 133 av gällande läroverksstadga. Av dessa läroverken. f r a m g å r j

aW

rektor har, utöver rektorsgöromålen, vid högre allmänt läroverk en undervisningsskyldighet av 12 till 16 timmar och vid realskola av 18 till 20 timmar i veckan; dock att för rektor vid provårsläroverk samt vid läroverk, vars lärjungeantal i väsentlig mån överstiger det vid läroverk av samma art vanligen förekommande, ävensom för rektor, som tillika är domkapitelsledamot, undervisningstiden må, efter medgivande i varje särskilt fall avskolöverstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas, vid högre allmänt läroverk intill 8 timmar och vid realskola intill 14 timmar i veckan; lektor är förpliktad att vid läroverket varje vecka lämna undervisning 20 till 22 timmar, vilket timtal är för lektor, vilken tillika är domkapitelsledamot, nedsatt till 18 intill 20 timmar; adjunkt är förpliktad till en undervisningsskyldighet per vecka av 24 till 28 timmar, varvid dock adjunkt, vars huvudsakliga tjänstgöring ä r förlagd till realskolans sjätte klass och gymnasiet, har i likhet med lektor en undervisningsskyldighet av 20 till 22 timmar i veckan; första lärarinna vid samskola har en undervisningsskyldighet av 20» till 22 timmar i veckan; ämneslärarinna vid samskola har en undervisningsskyldighet per' vecka av 22 till 26 timmar; dock att för lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk

55 för lärarekandidaters handledning, ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett på grund av lärjungeantalets storlek eller antalet skrivlag avsevärt drygare hemarbete med rättandet av lärjungarnas skrivövningar eller annat därmed jämförligt arbete utom den egentliga undervisningstiden, rnå, där förhållandena sådant medgiva, de stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mera än 2 timmar i veckan. Huru med tillämpning av sagda bestämmelser den faktiska tjänstgöringen vid de allmänna läroverken under senare tid ställt sig, framgår av en för höstterminen 1918 verkställd undersökning, återgiven i 1919 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 409 och kompletterad i riksdagens skrivelse vid samma års riksdag nr 8, sid. 99 ff. Av denna undersökning framgår, att medeltalet timmar per vecka för sagda termin ställt sig på följande sätt: Medeltal timmar per vecka.

Rektor vid högre allm. läroverk: „ „ provårsläroverk 9 ,, , som är domkapitelsledamot 12 „ , övrig 12.6 „ vid realskola för gossar .. 15.5 „ „ statens samskolor . . . . 18.7 Lektor vid provårsläroverk 18.9 „ , som är domkapitelsledamot 19 „ , övrig 20.5 Adjunkt med huvudsaklig tjänstgöring å gymnasiet, inkl. realskolans 6:te klass:

Medeltal timmar per vecka.

Adjunkt vid provårsläroverk 20.9 „ , övrig 21.6 Adjunkt med huvudsaklig tjänstgöring i realskolans 1—5 klasser: „ vid provårsläroverk 22.7 „ , övrig 24.3 Adjunkt vid realskola för gossar.. 24.8 „ „ statens samskolor 25.7 Första ämneslärarinna 21.8 Ämneslärarinna 24.6

Det var med aktgivande på berörda siffror, som 1919 års riksdag ansåg sig böra uttala önskvärdheten av att läroverksstadgans föreskrifter angående lärarnas tjänstgöringstid bleve mera uppmärksammade. För att få utrönt vilken förändring i tillämpningen under de senaste åren konstaterats, har kommittén verkställt en undersökning i berörda hänseende, avseende läsåret 1920—1921. Denna undersökning har till resultat givit följande siffror: Medeltal timmar per vecka.

Rektor vid högre allm. läroverk: „ „ provårsläroverk 9.4 „ „ icke-provårsläroverk .. 11.3 „ „ realskola för gossar.. 15.1 „ „ statens samskolor . . . . 18.6 Lektor vid provårsläroverk 19.8 „ , som är domkapitelsledamot 19.3 „ , Övrig 20.5 Adjunkt med lektorstjänstgöring:

Medeltal timmar per vecka.

Adjunkt vid provårsläroverk 21.2 „ , övrig 21.9 Adjunkt utan lektorstjänstgöring: „ vid provårsläroverk 23.4 „ , övrig 24.9 Adjunkt vid realskola för gossar.. 25.2 „ „ statens samskolor . .« 25.7 Första ämneslärarinna 21.3 Ämneslärarinna 25

Jämför man nu de stadgade maximi- och minimigränserna för veckotimantalet och den faktiska undervisningstiden läsåret 1920—1921, lämnar en sådan jämförelse följande resultat:

56 Faktiskt överFaktiskt anStadgat skott eller unantal under- tal undervisderskott i förningstimmar visningshållande tid i medeltal timmar medelgränsen

L ä r a r e

Provårsläroverk. Lektorer och adjunkter med lektorstjänst- i göring omkr. 18—20 Övriga adjunkter » 22-26

+ I.*

23A

— 0.6

Icke-provdrslärove rk. Lektorer och adjunkter med göring Ovripa. adinnkt.er

:

lektorstjänst-

I

20—29 24—28

21.1 25.1

20-22 22—26

21.8 25

+ O.i — 0.9

1 Lärarinnor. Första lärarinnor Ämneslärarinnor

+ 0.8

+1

Av denna jämförelse, som är grundad på de vid varje läroverk förekommande faktiska undervisningstiderna och sålunda mera exakt återgiver de verkliga förhållandena, finner man, att l ä r a r n a s undervisningstid per vecka i stort sett ökats efter 1919 å r s utredning och under läsåret 1920—1921 kunde anses falla omkring den stadgade medelgränsen. Då vid 1922 å r s r i k s d a g fråga förelåg om a n s l a g till extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna läroverken, yttrade emellertid riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning följande: Departementschefen har även berört den i samband härmed stående frågan om de ordinarie lärarnas tjänstgöringstid. I avseende härå vill riksdagen allenast erinra därom, att riksdagen vid upprepade tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen att man genom en utökning av denna tid, varigenom densamma bringades i närmare överensstämmelse med läroverksstadgans föreskrifter, kunde vinna en ökad arbetsprestation av de ordinarie lärarna och dymedelst minska behovet av extra lärare. Den av departementschefen även nu framlagda tablån i avseende å läroverkslärarnas undervisningstid giver vid handen, att tjänstgöringstiden allt fortfarande håller sig i underkanten av den vederbörligen fastställda tiden. Riksdagen har ej kunnat undgå taga intryck av berörda förhållande, då det nu gäller en utökning av antalet extra lärare. Utgår man nämligen från att läroverkslärarnas genomsnittliga undervisningstid höjes, kommer givetvis, såsom ovan antytts, behovet av nya lärartjänster att i samma mån minskas. Då således, enligt riksdagens mening, den tjänstgöringstid, som bör tillkomma läroverkslärare, ännu icke i sin omfattning uppnått önskvärd effektivitet, kan riksdagen icke finna behovet av ökade lärarkrafter vara ovedersägligen styrkt. Riksdagen har följaktligen icke funnit sig kunna besluta om inrättande av nya extra lärartjänster, innan det uppvisats, att läroverksstadgans föreskrifter i berörda avseende blivit mera genomgående tillämpade, än vad som nu är fallet. Sedan i anledning av detta riksdagens uttalande skolöverstyrelsen vidtagit åtgärder i syfte att öka l ä r o v e r k s l ä r a r n a s tjänstgöring och det oaktat behov av n y a extra lärarkrafter gjort sig gällande, framlade K u n g l . Maj:t förslag till 1923 å r s r i k s d a g angående ökade medel till arvoden

57 åt extra och vikarierande ämneslärare. Detta förslag biföll riksdagen, dock under uttalande att riksdagen icke ingick på spörsmålet, huruvida de av skolöverstyrelsen uppgjorda och av departementschefen godtagna beräkningsgrunderna i avseende å läroverkslärarnas tjänstgöringstid vore de riktiga. Till sist vill kommittén i detta sammanhang allenast hava erinrat, att då i det föregående talats om den stadgade medelgränsen för veckotimtalet för lärarna, nämnda medelgräns på grund av i läroverksstadgan givna ovan refererade undantagen i verkligheten ligger något lägre än vad siffrorna utvisa. Emellertid inskränker sig den lärarna åliggande tjänstgöringen icke till de genom läroverksstadgan bestämda veckotimtalen. Redan samma stadga talar om hemarbete med rättande av lärjungarnas skrivövningar och annat därmed jämförligt arbete, vilket, därest det i större omfattning förekommer, kan medföra rätt till minskat antal faktiska undervisningstimmar. Frånsett hemarbete av nu angivet slag, som givetvis i stor utsträckning förekommer, hava lärarna att förbereda sig till lektioner, laborationer m. m., att deltaga i kollegier och ämneskonferenser, att bestrida vakttjänstgöring av olika slag samt att i förekommande fall tjänstgöra såsom klassföreståndare. Kommittén, som velat förskaffa sig en överskådlig bild av omfattningen av läroverkslärarnas tjänstgöring för att utröna huruvida denna tjänstgöring kan och bör ytterligare ökas, har låtit sig angeläget vara att vinna upplysning särskilt i fråga om omfattningen av den arbetstid, som lärarna utöver de i läroverksstadgan föreskrivna timtalen ägna åt sin tjänst. I detta hänseende har kommittén genom skrivelser till rektorsämbetena anhållit om vissa uppgifter. Av dessa uppgifter framgår i huvudsak följande, varvid kommittén nu allenast behandlar frågan i vad den avser ämneslärarna. De uppgifter, som kommittén införskaffat, avse omfattningen dels av den tid, som per läsdag åtgår med rättandet av skrivningar av alla slag, granskning av herbarier, vård av undervisningsmateriell, deltagande i kollegier och konferenser m. m., dels av den tid, som per läsdag erfordras för förberedelse till lektioner eller annan jämförlig förrättning, t. ex. laborationer, morgonböner m. m., dels av den tid. som utöver fastställda veckotimmarna kan per läsdag beräknas för vakttjänstgöring av olika slag, dels ock av den tid, som klassföreståndarens särskilda åligganden kräva per läsdag. Däremot har kommittén icke begärt upplysning om den tid, som läraren använder på fortsatt utbildning i sina ämnen, enär sistberörda förhållande är ett krav, som i allmänhet ställes på statens tjänstemän. Av de införskaffade uppgifterna framgår att tjänstgöringstiden utöver lektionerna uppgår per läsdag vid högre allmänna läroverk för lektor till » adjunkt » » ämneslärarinna till .. ..

3 tim. 9 min. 3 tim. 9 min.

vid real- och samskolor

vid samtliga läroverk

2 tim. 51 min. 2 tim. 57 min.

3 tim. 9 min. 3 tim. 2 tim. 57 min.

58 I detta sammanhang har kommittén icke ansett sig böra förbigå det vid föregående löneregleringar och annorstädes ofta påpekade förhållandet, att lärarna vid de allmänna läroverken i stor utsträckning utöver sin ordinarie tjänst undervisa som timlärare vid enskilda och kommunala läroanstalter. I gällande lönekungörelse är föreskrivet, att befattningshavare ej må åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, vederbörande rektor, efter av skolöverstyrelsen angivna riktlinjer, eller, vad angår rektor, skolöverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroverket, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas. Av de uppgifter, som i detta avseende föreligga beträffande höstterminen 1919 — första året sådana avgåvos — framgår i fråga om de i tjänst varande ämneslärarna följande siffror, vilka lämpligast åskådliggöras förmedelst nedanstående tabell: Lärare med Medeltal timAntal lärare annan under- m a r i y e c k a n , Hela antalet med annan visning i % for lärare lärare undervisning av hela an- med annan undervisning| talet Högre allm. läroverk Realskolor Samskolor

762 158 95

316 60 2

41.5 38 2.1

8.3 9.2 3

MedeUal t i m m a r

i

kan

för

Ua

larRre

3.4 3.5 O.i

Det antal ämneslärare vid samtliga allmänna läroverk, vilka undervisa vid annan läroanstalt, utgjorde höstterminen 1919 37.2 procent av hela lärarantalet. Veckotimmarnas medeltal för sådana lärare var 8.4 och medeltalet för samtliga lärare 3.1 veckotimmar. Motsvarande undersökning i fråga om höstterminen 1920 har lämnat i stort sett enahanda resultat. Sådan undervisning, varom nu är fråga, förekommer av naturliga skäl mest i de större städerna, detta på grund dels av de dyrare levnadskostnaderna, som framkalla behov av extra inkomster, dels av de rikligare tillfällen, som här erbjudas till dylik anställning. En orsak till den relativt höga procenten av lärare med undervisning i enskilda och andra skolor är jämväl att söka däri, att dessa skolor äro för sin verksamhet i hög grad beroende av den arbetskraft, varöver de ordinarie statsläroverken förfoga, och därför söka på nämnda sätt draga fördel av densamma. Dessutom torde den höga procenten kunna anses hava berott därpå, att den under åren 1919 och 1920 kulminerande kristiden med dess för lärarna liksom för andra tjänstemän svåra verkningar tvingade de förra att i större utsträckning än tilläventyrs eljest skulle hava skett försäkra sig om extra inkomster genom nu anförda undervisning i enskilda skolor. Frågan om utsträckt tjänstgöringstid för lärarna vid de allmänna läroverken är av en rätt så komplicerad beskaffenhet. Man har nämligen att tillse å ena sidan, att man icke genom en dylik anordning bi-

59 drager till åstadkommande av förhållanden, som kunna leda till förfång för undervisningen och dymedelst äventyra det ändamål dessa läroanstalter äro avsedda att fylla, samt å den andra sidan att statens berättigade krav på att erhålla ett arbete, som svarar mot den av staten lämnade lönen, varder behörigen upprätthållet. Det har gentemot en utsträckt veckotjänstgöring för lärarna anförts huvudsakligen, att kraven på lärarna numera äro väsentligen större än förut, att, då inga nya läroverk upprättas, klasserna blivit större och följaktligen undervisningen arbetsammare, att genom en dylik åtgärd undervisningens kvalitet lätt skulle försämras, att lärarna på grund av sin redan nu i många fall tyngande arbetsbörda näppeligen skulle stå ut med ett ytterligare ökande av denna arbetsbörda samt att, enligt vad erfarenheten visade, vissa lärare — bland de äldre och fysiskt svagare — i varje fall icke tålde vid en ytterligare belastning. Å andra sidan har för en anordning av nu ifrågavarande beskaffenhet erinrats om det ovan relaterade förhållandet, att lärarna i stor utsträckning åtaga sig undervisning i enskilda och kommunala undervisningsanstalter. Detta förhållande har ansetts ådagalägga möjlighet för lärare att åtaga sig en utvidgad undervisning, och det har anförts, att, då avlöningarna höjas, det kunde befinnas skäligt, att en del av den arbetsprestation, som nu i ett flertal fall lämnas enskilda skolor, måtte komma statsläroverken till godo. Härjämte har gjorts gällande, att på grund av de långa ferierna — en förmån för lärarna, varav andra tjänstemän äro i saknad — man med skäl kan fordra ett ökat och mera koncentrerat arbete under den tid detta arbete pågår. Vid ett ingående övervägande av denna fråga har kommittén icke kunnat undgå finna skäl tala för såväl den ena som den andra ståndpunkten. Givetvis kan en utsträckning av tjänstgöringstiden, sådan den tillämpats i avseende å den efter kommunikationsverken nyreglerade centralförvaltningen, icke anpassas på lärarkårerna, enär förhållandena i detta som i så många andra hänseenden äro rätt olikartade mellan lärarnas tjänstgöring å ena sidan och den civila förvaltningstjänsten å den andra. Likaså torde böra framhållas, att lika litet som för andra kårer kan för lärarna en utsträckning av tjänstgöringstiden ske in infinitum, utan att rätt snart en maximigräns, olika för olika lärarkategorier, uppnås, vilken ej torde utan allvarliga olägenheter kunna överskridas. Vid den ingående granskning, kommittén ägnat frågan om tjänstgöringstidens utsträckning, har kommittén ej kunnat undgå finna, att en utökning av denna tid synes vara förenad med vittgående konsekvenser, berörande ej allenast lärarna själva utan ingripande i läroverkens organisatoriska förhållanden. Kommittén har därför såsom sådan icke tilltrott sig att i ifrågavarande hänseende kunna göra ett i tillräcklig grad auktoritativt uttalande, än mindre avgiva direkt förslag i ämnet. Gäller det emellertid att allenast se saken från synpunkten av statsverkets ekonomiska intressen eller med hänsyn till möjligheten att genom det för den högre lönen ökade arbetet för de ordinarie befattningshavarna vinna besparingar å de till extra tjänstemän anslagna medel, skulle givetvis jämväl för lärarnas vidkommande genom en anordning med ökad tjänstgöring behovet av extra lärare minskas och dymedelst en nedsättning kunna vidtagas i de för sistnämnda befattningshavare ut-

60 gående anslag. I detta hänseende har kommittén verkställt en approximativ beräkning, varvid kommittén utgått ej från en höjning av allenast maximisiffrorna eller allenast minimisiffrorna utan från en ökning av samtliga dessa siffror. Genom en ökning av de ordinarie ämneslärarnas tjänstgöring med 1 timme per vecka skulle en inbesparing kunna ske av omkring 40 extra lärare och med utgångspunkt från nuvarande lönebelopp en anslagsminskning vinnas av i runt tal 128 000 kronor; vid en ökning med 2 veckotimmar vunnes en inbesparing av omkring 80 extra lärare och en anslagsminskning av i runt tal 256 000 kronor. Skulle skäl anses föreligga för en ytterligare ökning av lärarnas veckotimtjänstgöring, skulle naturligen berörda siffror komma att proportionsvis höjas. Vad nu sagts gäller självfallet allenast vid ett konstant lärjungeantal; skulle, såsom de senare åren skett, lärjungeantalet successivt växa. komme naturligen i proportion härtill behovet av extra lärare att stegras. Bleve i samband med nu ifrågavarande lönereglering en ökning av lärarnas tjänstgöringstid ifrågasatt, synes densamma enligt kommitténs förmenande ej böra få en automatisk och generell tillämpning över hela linjen. Det torde nämligen böra tagas i övervägande, huruvida icke skäl finnas att härvid göra ett undantag för dels lärarna vid provårsläroverken, vilkas tjänstgöring till omfattning i regel och relativt överträffar övriga lärares och näppeligen utan skada för undervisningen och provårsarbetet möjliggör någon ytterligare utsträckning, dels ock rektorerna, i fråga om vilkas undervisning för närvarande en tendens gjort sig gällande till minskning i stället för ökning.

Högre Enligt gällande bestämmelser åligger det rektor vid högre lärarinnerarmne- semiiiariet att utöver rektorsgöromålen undervisa 10 till 12 timmar i veckan samt ordinarie lektor 18 till 20 timmar i veckan. Därvid skall iakttagas, att en föreläsningstimme eller en seminarieövningstimme i seminariets högre obligatoriska kurs eller valfria fortsättningskurs anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, samt att den tid, varunder läraren tages i anspråk för ledningen och kontrolleringen av elevernas studier i dessa kurser i varje särskilt ämne, beräknas allt efter elevantalet motsvara en eller högst två eller vad angår lektor i pedagogik två eller högst tre vanliga undervisningstimmar i veckan. Seminariets biträdande föreståndarinna är skyldig — utöver henne tillkommande åligganden i avseende å den praktiska lärarinneutbildningen och tillsynen över ordningen inom seminariet — att, i den mån sådant kan ske utan hinder för hennes övriga göromål, bestrida någon undervisning vare sig å seminariet eller i normalskolan. Normalskolans biträdande föreståndarinna har — utöver åligganden beträffande den praktiska lärarinneutbildningen och tillsynen över ordningen inom normalskolan — en undervisningsskyldighet av 10 till 12 timmar i veckan. Ordinarie eller biträdande ämneslärarinna är skyldig att bestrida undervisning 20 till 24 timmar i veckan. Härjämte förefinnes, i likhet med vad gäller för de allmänna läroverken, en möjlighet till sänkning i vissa fall av de lägsta timtalen, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mer än två timmar i veckan.

61 I fråga om lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet torde i stort sett kunna sägas gälla vad ovan beträffande de allmänna läroverkens lärare uttalats rörande arbetet utöver de föreskrivna veckotimtalen. Vad beträffar frågan om en utsträckt arbetstid för lärarna vid högre lärarinneseminariet, torde i huvudsak kunna anses tillämpligt vad kommittén förut anfört i denna sak för de allmänna läroverkens vidkommande. Det vill dock synas kommittén, som om de skäl, vilka i detta sammanhang anförts mot en utsträckt tjänstgöring, skulle beträffande högre lärarinneseminariet hava en större grad av berättigande, då man betraktar den uppgift, denna läroanstalt har att fylla, och de krav på en högre och i många fall vetenskaplig nivå av undervisningen, som till följd härav måste ställas på ett stort antal av lärarna därstädes. Hänsyn till nu anförda förhållanden har ock tagits redan genom nu gällande bestämmelser rörande tjänstgöringstidens omfattning. Härtill kommer jämväl, att en ökning av timantalet per vecka för lärarna vid högre lärarinneseminariet näppeligen torde kunna i någon nämnvärd utsträckning leda till minskning av antalet extra lärare eller timlärare, vadan någon egentlig besparing för statsverket härigenom icke skulle vinnas. I gällande stadga för statens folkskoleseminarier är beträffande äm- statens neslärare föreskrivet, att folkskolerektor skall, utöver rektorsgöromålen, hava en undervisningsskyldig- sem,naner het av 10 till 14 veckotimmar; dock att för rektor vid seminarium med mer än fyra elevavdelningar undervisningsskyldigheten må, efter medgivande i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas med högst 2 veckotimmar; lektor skall hava en undervisningsskyldighet av 20 till 22 veckotimmar ; dock att för lärare, som har ledningen av morgonandakten sig anförtrodd eller som i särskild grad tages i anspråk för handledningen av eleverna i deras enskilda arbete, eller som får sig ålagt ett avsevärt drygare arbete med granskningen av elevernas skrivningar eller annat därmed jämförligt, utom den egentliga undervisningstiden förlagt arbete, nyssberörda lägsta timtal må, där förhållandena sådant medgiva, kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mera än 2 veckotimmar; övningsskollärare är skyldig att undervisa 22 till 26 veckotimmar; dock att för övningsskollärare, som i större utsträckning fått sig ålagd ledning av elevernas praktiska utbildning, nämnda timtal må kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande med mera än 2 veckotimmar. För att få utrönt, huru med tillämpning av dessa bestämmelser den faktiska tjänstgöringens omfattning i verkligheten tett sig, har kommittén verkställt en undersökning avseende läsåret 1920—1921. Härav framgå följande medeltimtal:

62 Medeltal timmar per vecka 9.9 20.2 23.4

Rektor Lektor och adjunkt på övergångsstat Övningsskollärare

Den faktiska tjänstgöringstiden, som sålunda med hänsyn till nyssnämnda siffror ställer sig betydligt nära undergränsen av den föreskrivna undervisningstiden, är med hänsyn tagen till ovan angivna undantag angående minskning av undervisningsskyldigheten i verkligheten något högre. I likhet med vad fallet är beträffande de allmänna läroverkens lärare, hava jämväl lärarna vid folkskoleseminarierna att bestrida ett avsevärt, av deras tjänst betingat arbete, vilket faller utanför den ovan relaterade veckotimtjänstgöringen. F ö r att vinna upplysning i fråga om vilken tid detta arbete kan beräknas kräva har kommittén genom skrivelser till rektorsämbetena anhållit om vissa upplysningar i angivnahänseende. Utom sådant arbete utöver lektionerna, som förekommer även vid andra läroanstalter, såsom rättande av skrivningar, deltagande i kollegier och konferenser, förberedelser till lektioner, tillkommer vid folkskoleseminarierna handledning av elevernas undervisningsövningar och enskilda arbete. Härav följer, att ifrågavarande siffra för seminariernas vidkommande måste bliva något högre än beträffande de allmänna läroverken. De av kommittén infordrade upplysningarna visa också, att tjänstgöringstiden utöver lektionerna uppgår för ämneslärare till per läsdag 4 tim. 25 min. Ovan har erinrats, hurusom de allmänna läroverkens lärare i rätt stor utsträckning utom sin ordinarie tjänst bestrida tjänstgöring i 'enskilda eller kommunala läroanstalter. I fråga om folkskoleseminariernas lärare gäller enahanda förhållande, om ock ej i samma omfattning. En motsvarande kontrollföreskrift beträffande tillstånd att åtaga sig dylik undervisning, som förefinnes för läroverkslärarna, återfinnes även i lönekungörelsen för statens folkskolcseminarier. I vilken utsträckning en tjänstgöring av nu angivet slag förekommer, torde framgå av följande siffror, vilka avse höstterminen 1920: Hela antalet lärare

Lektorer och adjunkter å övergångsstat övningsskollärare

76 88

Lärare med Medeltal timAntalet Med el tad annan under- mar i veckan lärare med timmar i visning i % för lärare annan unav hela an- med annan veckan f<ör dervisning talet undervisning alla lärarre

14 16

18.4 18.2

6.8 5.5

1.2 1

I fråga om folkskoleseminarierna är dessutom ett annat förhållamde att uppmärksamma. Enligt gällande stadga bör den del av underwis-

63 ningen, från vilken lärare enligt vad ovan sagts kan på grund av andra tjänståligganden befrias, överlåtas åt timlärare eller extra lärare till den omfattning, som skolöverstyrelsen efter förslag av rektor bestämmer. Det inträffar nu ej så sällan, att ordinarie lärare tjänstgöra såsom timlärare inom samma läroanstalt och härför uppbära, utöver sin ordinarie lön, särskild ersättning såsom timlärare. I vilken omfattning nu berörda förhållande förekommer torde framgå av följande siffror, avseende höstterminen 1920:

Lektorer och adjunkter å övergångsstat

Hela antalet lärare

Antalet lärare med tjänstgöring såsom timlärare

14 Lärare med Medeltalet timMedeltalet timlärarmar i veckan för timmar i förordnande lärare med tim- veckan för lärarförordi % av hela alla lärare nande antalet

0.7 I avseende å frågan om en utsträckt tjänstgöringstid för lärarna vid folkskoleseminarierna torde i stort sett kunna anses gälla vad ovan i denna sak uttalats beträffande läroverkslärarna. I likhet med vad kommittén beträffande dessa sistnämnda anfört, anser sig kommittén ej heller för seminarielärarnas vidkommande kunna göra något uttalande utan hänvisar i övrigt till vad kommittén ovan beträffande läroverkslärarna i detta hänseende anfört. Skulle en utsträckning av tjänstgöringstiden för lektorer och adjunkter vid seminarierna komma till stånd, anser kommittén under alla förhållanden, att en motsvarande anordning icke lämpligen bör ifrågakomma beträffande seminariernas övningsskollärare, vilkas tid redan nu är i betydligt större utsträckning än andra lärares vid seminariet upptagen med handledning av seminarieeleverna. Vad särskilt angår det ovan relaterade förhållandet, att ordinarie lärare vid samma läroanstalt mot särskild ersättning tjänstgöra såsom timlärare, vill kommittén framhålla, att detta är en anordning, som strider mot i allmänhet inom statsförvaltningen vedertagna grunder. I gällande stadga för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier är De tekniska fän föreskrivet, att rektor vid teknisk fackskola och tekniskt gymnasium skall, utöver ver en' rektorsgöromålen, hava en undervisningsskyldighet av 16 till 20 timmar varje vecka i medeltal för läsår räknat; dock att för rektor vid läroverk, vars lärjungeantal i väsentlig mån överstiger det vid läroverk av samma art vanligen förekommande, ävensom för rektor vid läroverk, som omfattar flera fackskolor eller fackskola och gymnasium, undervisningstiden må, efter medgivande i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas; lektor är förpliktad att vid läroverket varje vecka lämna undervisning 20 till 24 timmar i medeltal för läsår räknat, häri icke inräknat den tid, som erfordras för att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten eller som åtgår till förarbeten för lektioner;

dock att, där tekniskt läroverk omfattar både tekniskt gymnasium och teknisk fackskola, lektor, som på förslag av styrelsen av överstyrelsen därtill förordnas, är skyldig att mot lämplig minskning i sin undervisningsskyldighet biträda rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen i den utsträckning, som vid förordnandet bestämmes. Härjämte är föreskrivet, att, därest för läroämnen, i vilka undervisningen är avsedd att uppehållas genom extra ordinarie lärarkrafter, extra ordinarie lärare icke kunna anskaffas, lektor är, i den mån han därtill är kompetent, skyldig dels att utan ersättning bestrida sådan undervisning till den utsträckning, att hans sammanlagda undervisning får den högsta omfattning, som ovan sägs, dels ock därutöver mot särskild ersättning bestrida undervisning av angiven art i den omfattning, som av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall prövas skälig. I avseende å de tekniska elementarskolorna är föreskrivet, att, oberäknat den tid, som erfordras för att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten, eller som åtgår till förarbeten för lektionen, lektor skall hava skyldighet att lämna undervisning i högst 24 och rektor i högst 20 timmar i veckan i medeltal för läsår räknat. Jämväl i fråga om de tekniska läroverkens lärare har kommittén ansett nödigt införskaffa uppgifter rörande omfattningen av den faktiska tjänstgöringstiden. Densamma utgör i medeltal för lektorer 22.7 timmar per vecka och för rektorer 16.7 dylika timmar. Vad vidare beträffar den tid, som ifrågavarande lärare utöver de föreskrivna veckotimtalen ägna åt sin tjänst, uppgår densamma enligt införskaffade uppgifter till i medeltal 3 tim. 1 min. Den för de tekniska läroverken fastställda tjänstgöringsskyldigheten är avsevärt större än den, som åligger rektorer och lektorer vid de allmänna läroverken, liksom ock i avseende å de tekniska läroverkens lärare betydligt mer skärpta föreskrifter beträffande skyldighet till utsträckt tjänstgöring föreligga än vad fallet är rörande läroverkslärarna. Härjämte torde vara att uppmärksamma, att lästimmarna vid de allmänna läroverken endast omfatta 45 minuter mot 50 vid de tekniska skolorna. De ovan anförda siffrorna beträffande den för lärarna stadgade tjänstgöringsskyldighet gälla endast som medeltal, enär genom det rådande sättet att ordna undervisningen, nämligen att låta lärjungarna syssla endast med ett fåtal ämnen i sänder, de enskilda lärarnas tjänstgöring tidtals kommer att omfatta flera, tidtals färre lektionstimmar. En dylik anordning synes nödvändig såväl för att erhålla ett gynnsamt resultat av undervisningen på den relativt korta tid, som står till buds, som ock för att bereda lärarna möjlighet att hålla kontakt med industrien och följa utvecklingen på det tekniska området. Med hänsyn till det ändamål, de tekniska läroverken äro avsedda att fylla, och i betraktande av den korta tid — 2 år för fackskolorna och 3 år för gymnasierna — varunder det föreskrivna kunskapsmaterialet skall inhämtas, ligger det i sakens natur, att undervisningen åtminstone i vissa ämnen måste drivas mera forcerat än vid andra läroanstalter. Med hänsyn till vad nu anförts vill det synas kommittén, som om en ökad tjänstgöring för lärarna vid de tekniska läroverken icke torde böra ifrågasättas.

65 Statens Jämlikt nu gällande bestämmelser är föreskrivet, att blindunderrektor vid institutet och förskolan å Tomteboda är skyldig undervisa visnings10 till 12 timmar i veckan, rektor vid förskolan i Växjö 18 till 20 tim- anstalter. mar i veckan och rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn 5 timmar i veckan; ämneslärare och ämneslärarinna vid institutet å Tomteboda är skyldig undervisa 24 till 28 timmar i veckan; lärarinna vid förskola skall hava en undervisningsskyldighet av 26 till 30 timmar i veckan; dock att den lärarinna vid förskolan å Tomteboda, som förordnas till rektors biträde, må undervisa varje vecka 20 till 22 timmar samt lärarinna vid hantverksskolan i Kristinehamn, vilken tillika bör undervisa i handarbete, har en tjänstgöringsskyldighet av högst 36 timmar i veckan; arbetslärare vid hantverksskolan i Kristinehamn skall hava en undervisningsskyldighet av 40—42 timmar i veckan; övriga lärares undervisningsskyldighet bestämmes i vederbörligen meddelad arbetsordning. I fråga om lärarpersonalen vid blindundervisningsanstalterna är emellertid att särskilt uppmärksamma den s. k. jourskyldigheten, om vilken det i gällande bestämmelser heter, att lärare skall, på sätt rektor bestämmer, var i sin ordning utöva tillsyn över lärjungarnas uppförande och ledning av deras utveckling även på de från egentlig undervisning lediga tider. Denna jour skyldighet, vilken går i tur och ordning mellan vissa lärare, är till sin omfattning rätt växlande.

Med hänsyn till den särställning, lärarpersonalen vid blindundervisningsanstalterna intager såväl i avseende å den i förhållande till andra skolor mer omfattande direkta undervisningstiden som i fråga om den dessa lärare tillkommande uppsikten och ledningen av eleverna jämväl å den tid, som är fri från undervisning, anser kommittén, att någon utsträckt undervisningstid icke här kan ifrågasättas. I enlighet med gällande bestämmelser är följande undervisningsskyl- Vårdanstalten dighet föreskriven, nämligen i Lund för för rektor 8 till 10 timmar i veckan; blinda med för första lärarinnan 22 till 24 timmar i veckan; komplicerat lyte. för ämneslärarinna 28 till 30 timmar i veckan; samt för slöjdlärarinna 30 till 33 timmar i veckan. I händelse av tillfälligt kortare förfall för lärarinna skola övriga lärarinnor efter anmodan utan särskild ersättning gå rektor tillhanda med det biträde, som kan påkallas för tjänstens uppehållande. Dessutom åligger det lärarinna att, efter rektors bestämmande, deltaga i tillsynen över lärjungarnas uppförande även under den från egentlig undervisning lediga tiden. I likhet med vad kommittén beträffande personalen vid blindundervisningsanstalterna uttalat anser kommittén, att ej heller beträffande personalen vid vårdanstalten i Lund någon utsträckt tjänstgöringstid kan ifrågasättas. 5

66 statens Beträffande statens småskoleseminarier är genom kungl. brev den 9 småskole- december 1921 föreskrivet, att i fråga om rektors och lärares tjänstgöseminaner r i n g SS kyldighet skola gälla bestämmelserna i § 53 mom. 2 i stadgan den ' da och 31 december 1919 för av landsting eller stad, som ej i landsting delMurjek. tager, inrättade småskoleseminarier. Föreskriften är avsedd att gälla tillsvidare från och med år 1922. Till frågan om tjänstgöringsskyldighet för landstingsseminariernas lärare återkommer kommittén här nedan, och torde vad härutinnan sägs kunna jämväl äga avseende å lärarna vid nu ifrågavarande statens småskoleseminarier. Folkskolinspektionen.

Sjökrigsskolan.

De ämbetsåligganden, som tillkomma statens folkskolinspektörer, är av en sådan beskaffenhet, att en närmare bestämd tjänstgöringstid icke ansetts varken kunna eller böra föreskrivas. Frågan om utsträckt tjänstgöringsskyldighet för ifrågavarande befattningshavare innefattar följaktligen ett spörsmål, som kommittén anser sig kunna i nu förevarande sammanhang lämna helt å sido. I avseende å de två nuvarande lektorsbefattningarna vid sjökrigsskolan gäller, att de efter nuvarande innehavares avgång icke skola vidare tillsättas, och är avsett, att desamma skola sedermera förvandlas till lärarbefattningar med arvode. Någon bestämd undervisningsskyldighet är icke föreskriven, och allt efter förhållandena har tjänstgöringstiden de senare åren växlat väsentligt Sagda lektorer äro ock skyldiga underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som kan varda stadgad. Kommittén anser någon utsträckning av tjänstgöringstiden för bemälde lektorer icke böra i detta sammanhang ifrågasättas.

Skeppsgosseskolorna i Karlskrona och Marstrand.

Veterinärinrättningen i Skara.

Enligt gällande bestämmelser är föreskrivet, att rektor skall hava en undervisningsskyldighet av 18 till 20 timmar i veckan; ordinarie ämneslärare skall vara skyldig att vid skolan varje vecka lämna undervisning eller leda överläsning 28 till 30 timmar i veckan; dock att inom nu angivna gränser tjänstgöringstiden bestämmes närmare i varje särskilt fall med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen av den tid, som erfordras för att utom lärorummiet granska och rätta elevernas skrivövningar. Då tjänstgöringsskyldigheten för ifrågavarande lärare sålunda redan nu är relativt omfattande, torde en ytterligare utökning av densamma näppeligen böra ifrågasättas. Föreståndaren för veterinärinrättningen i Skara har — förutom chefsskapet över den stationära kliniken och polikliniken vid inrättningen samt en av inrättningens karaktär av sjukvårdsanstalt för husdjur betingad omfattande ekonomisk och administrativ verksamhet — dels att meddela undervisning i den för utbildning av civila och militära ho>vslagare avsedda hovbeslagsskolan, dels ock att vid sjukvårdsanstalteen lämna lämplig praktisk undervisning i behandling av enklare åkommior

67 hos husdjuren. Beträffande sistnämnda undervisning gäller, att densamma meddelas en eller högst två timmar varje söckendag från och med den 15 januari till och med den 31 maj samt från och med den 1 september till och med den 20 december. • Instruktionssmeden vid inrättningen, vilken har att utöva närmaste tillsynen över inrättningens smedja, åligger att undervisa och meddela övningar i den praktiska hovbeslagarkonsten. I betraktande av arten av det arbete, som tillkommer de vid inrättningen anställda befattningshavarna, vill det synas kommittén, att någon utsträckt undervisnings- eller tjänstgöringsskyldighet för bemälda tjänstinnehavare lämpligen icke bör ifrågakomma. Enligt gällande reglemente för navigationsskolorna i riket äro före- Navigations ståndare och lärare skyldiga att undervisa i de läroämnen och under skolorna ~ det antal veckotimmar i medeltal under lärokursen, som i av överstyrelsen (kommerskollegium) fastställd timplan bestämmes. I anslutning härtill gäller för år 1923 följande: Föreståndare för navigationsskola har under 8 månader en undervisningsskyldighet av 15 timmar i veckan; dock att vid navigationsskolan i Kalmar, som endast består av navigationsavdelning, undervisningsskyldigheten för föreståndaren uppgår till 20 timmar i veckan. Härtill komma expeditionsgöromål, som beräknas taga 25—30 timmar i veckan i anspråk. Beträffande lärarna är undervisningsskyldigheten varierande allt efter de olika lärokurserna eller klasserna. I sjökaptensklassen, som omfattar omkring 8 månader, utgör undervisningsskyldigheten 26 timmar i veckan, i styrmansklassen, som är beräknad till omkring 9 månader, 33 veckotimmar, i skepparklassen, som är beräknad till omkring 3 månader, 30 veckotimmar, samt i l:a maskinistklassen (övermaskinistklassen), som omfattar omkring 7 månader, 23 timmar i veckan. Som av det sagda framgår, hava såväl föreståndare som flertalet lärare sig redan nu ålagd en omfattande undervisningstid, och en utökning av denna tid synes kommittén näppeligen varken kunna eller böra ifrågasättas, helst som, efter vad kommittén försport, fråga väckts om minskning av densamma. Vad beträffar de lärare, för vilka en lägre tjänstgöringstid nu är stipulerad — lärare i l:a maskinistklassen — lärer Kungl. Maj:t, därest en utökning av tjänstgöringsskyldigheten för dem befinnes lämplig och möjlig, ej underlåta att taga denna fråga under närmare omprövning i samband med det nu föreliggande löneregleringsspörsmålet. I allt fall torde böra framhållas, att på grund av det ringa antalet skolor av ifrågavarande slag och det begränsade antalet vid dem anställda lärare en besparing av de för extra lärare beräknade medlen icke torde bliva av någon större omfattning. I fråga om tjänstgöringsskyldigheten för folk- och småskolans lärare Folkoch små är i gällande lönekungörelse allenast stadgat, att lärare skall vara skolorna skyldig att för den föreskrivna avlöningen årligen tjänstgöra 8 månader, beräknade utgöra 3472 veckor, eller den kortare tid, under vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts medgivande i sär-

skilda fall skall meddelas, ävensom att, därest undervisningen vid skolan pågår mer än 8 månader om året, läraren skall för övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse. Härjämte föreligger skyldighet för ifrågavarande lärare att underkasta sig ökad tjänstgöringsskyldighet, därest den lagstadgade årliga undervisningstiden av 3472 veckor generellt förlän ges. De bestämmelser, som sålunda äro meddelade, avse endast läsårets längd. Kommittén har redan i det föregående angivit de skäl, på grund av vilka kommittén icke funnit sig böra skärskåda frågan om utsträckt tjänstgöringstid från synpunkten av läsårets förlängning. Då kommittén i fråga om förut omhandlade lärarkategorier betraktat spörsmålet från synpunkten av möjligheten att kunna av lärarna avfordra en ökad arbetsprestation per vecka, har kommittén ansett sig även beträffande folk- och småskolans lärare böra anlägga enahanda betraktelsesätt. I sådant hänseende gäller då först att konstatera omfattningen av den lärarna nu åliggande undervisningsskyldigheten per vecka. I detta avseende föreskriver folkskolestadgan (§ 29 mom. 2) allenast, att undervisning skall av läraren meddelas enligt den fastställda arbetsordningen. Denna uppgöres efter den av Kungl. Maj:t den 31 oktober 1919 utfärdade undervisningsplanen. Enligt den där intagna timplanen utgör lärarnas undervisningstid per vecka i skolor med en lärare för varje klass 24 timmar i första klassen, 26 i andra, 28 i tredje och 30 i fjärde—sjätte (sjunde) klasserna. I de folkskolor, där en lärare har att samtidigt undervisa mer än en klass, utgör undervisningstiden per vecka 30 timmar. I småskolor, där båda klasserna undervisas av samma lärare på skilda tider, äro dock lärartimmarnas antal 26—28. I samtliga fall tillkommer tiden för morgonandakten tillsammans för vecka T/s lektionstimme. I de förebilder till reglementen, vilka av skolöverstyrelsen uppgjorts att tjäna till ledning för skoldistrikten vid utarbetande av reglementen och vilka även i regel vid sådant utarbetande blivit följda, angives, i enlighet med vad ovan sagts maximigränsen av den undervisningsskyldighet per vecka, som åligger lärare vid distriktets skolor. Här föreskrives vidare, att, om så prövas erforderligt för uppehållandet av skolans verksamhet, undervisning må kunna efter lärarens medgivande tilldelas honom för ytterligare ett mindre antal timmar i veckan mot särskild ersättning, vilken icke må beräknas lägre än den, som skulle utgå vid undervisning utöver 8 månader av året. I händelse av kortare tillfälligt förfall för någon lärare skola övriga lärare, efter anmodan av överläraren, utan särskild ersättning lämna det biträde till skolarbetets uppehållande, som av omständigheterna påkallas och skäligen kan påfordras. Ovan angivna siffror beteckna, såsom anförts, den obligatoriska tjänstgöringstiden å lärorummet per vecka. Härtill kommer, i likhet med vad fallet är beträffande flertalet till den allmänna undervisningen hörande läroanstalter, den tid, som åtgår för fullgörande av andra till lärarens tjänst hörande åligganden, såsom förberedelse till lektioner, rättande av skrivövningar eller skriftliga prov samt den allmänna tillsynen över eleverna och skolarbetets gång i övrigt. Särskilt för folkskolans lärare är att uppmärksamma den omfattande sociala omvårdnad och den individuella tillsynen utom undervisningstiden, desamma äro skyldiga att ägna sina elever. Såsom framgår av det ovan sagda sammanfaller i stort sett tiden för

69 lärarnas tjänstgöringsskyldighet med elevernas timantal. En ökning av lärarnas undervisningsskyldighet i skolan per vecka skulle med bibehållande av sistnämnda anordning följaktligen även komma att medföra en ökning av timantalet för eleverna, varigenom rubbningar skulle vållas i den nu gällande undervisningsplanen för ifrågavarande skolor. En dylik förändring anser sig kommittén icke kunna förorda. Skall en ökad arbetsprestation kunna avfordras folkskolans lärare, måste det ske på annat sätt. Kommittén har vid övervägande härav ansett sig böra till förnyat skärskådande upptaga de redan av 1902 års löneregleringskommitté år 1918 framförda synpunkterna om möjligheten att utvidga tjänstgöringsskyldigheten för lärarna med obligatoriskt åläggande för dem att i viss utsträckning åtaga sig slöjdundervisningen i folkskolan eller bestrida undervisning i fortsättningsskolan. Vad först beträffar slöjdundervisningen, är denna undervisning icke obligatorisk, utan ankommer det på vederbörande skoldistrikt att, därest så anses önskligt, anordna dylik undervisning, och utgår i så fall statsbidrag till ersättning åt läraren. Slöjdundervisning skall under året omfatta minst 64 timmar och pågå minst 26 veckor med 2—6 timmar i veckan och högst 4 timmar om dagen. Arvodet skall utgöra minst 1 krona 20 öre för varje undervisningstimme, varav kommer på staten 1 krona 8 öre och på skoldistriktet 12 öre. För en slöjdavdelning med en undervisningstid av 4 timmar i veckan under 34 veckor kommer då arvodet att uppgå till 163 kronor 20 öre. Enligt 1920—1921 års folkskolestatistik utgjorde antalet lärare i obligatoriska ämnen, vilka undervisade i slöjd, 12 249, sålunda nära hälften av totalantalet tjänster. Särskilda lärare i slöjd utgjorde 1 344. Det för anordnande av slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola i riksstaten för budgetåret 1923—1924 uppförda statsanslaget belöper sig till 2 585 000 kronor. En anordning av nu åsyftad art, nämligen att ålägga lärarna att utan särskild ersättning meddela undervisning i slöjd är emellertid förenad med obestridliga svårigheter, och berättigade gensagor hava rests och kunna alltjämt resas mot densamma. Det har erinrats, att lärarna icke erhållit erforderlig utbildning i ämnet. Detta förhållande torde dock ej nu böra tillmätas någon mer avsevärd betydelse, då man torde få antaga, att den nuvarande seminarieutbildningen gör lärarna skickade även för denna undervisning och att de lärare, som tilläventyrs sakna erforderlig kompetens, numera äro stadda i försvinnande. Med hänsyn till att slöjden icke är ett obligatoriskt ämne i alla skoldistrikt, skulle ett åläggande av ifrågavarande art drabba synnerligen ojämnt, i det att vissa lärare skulle få sig anförtrodd en i många fall mera betungande tjänstgöring än andra. Detta skulle, menar man, måhända kunna leda därtill, att de lärarbefattningar, med vilka särskild slöjdundervisning är förenad, skulle visa sig vara mindre eftersökta än tjänster vid skolor, där sådan undervisning ej förekomme, och att dymedelst ett bidrag skulle lämnas till den redan förut konstaterade svårigheten att få lärarbefattningar besatta med kompetenta innehavare. Intresset för slöjdundervisningen skulle också slappas, om den sporre, som en särskild extra ersättning alltid innebär, helt försvunne. Det berättigade i dessa erinringar kan icke jävas.

70 Skulle emellertid slöjdundervisningen komma att ingå såsom ett; lec i lärarnas obligatoriska tjänsteåligganden, bleve naturligtvis skoldiistrkten befriade från den särskilda ersättning, de enligt nuvarande grundar skola lämna i arvode åt läraren för denna undervisning. Skoldistrikten skulle sålunda endast hava att vidkännas kostnader för materiellan.skaifning, och ehuru de utgifter, som härigenom skulle avlyftas distrikten, ej torde vara av större omfattning, kunde det dock tänkas, att vägen härigenom skulle jämnas för en större spridning av slöjdundervisningen i skolorna än nu är fallet, varigenom den ovanberörda ojämnheten måhända småningom kunde tänkas komma att försvinna. Man har vidare att uppmärksamma de ej obetydliga besparingar för statsverket., scm skulle vinnas genom att inrycka slöjdundervisningen i lärarnas obligatoriska åligganden. Kommittén har ingående övervägt hithörande spörsmål. Något förskg har kommittén lika litet beträffande dessa lärare som i fråga om andra lärarkårer med hänsyn till frågans komplicerade beskaffenhet och dess samband med organisatoriska och pedagogiska synpunkter ansett sig böra framställa. Då kommittén i det föregående behandlat frågan om en utsträckt tjänstgöringstid för andra lärargrupper, hava några tekniska svårigheter icke mött för en dylik anordning, därest en sådan befinnes önsklig att genomföra. Svårigheter av nämnda art skulle emellertid resa sig, därest en förlängning av tjänstgöringstiden per vecka skulle ifrågasättas för folkskolans lärare, och kommittén har därför ansett sig böra något dröja vid detta spörsmål, för den händelse dess realiserande skulle befinnas i nu förevarande sammanhang önskligt. Man kunde för spörsmålets rent tekniska lösning tänka sig en sådan utväg, som innebure, att i skoldistrikt, där slöjdundervisning förekommer, lärare skall vara skyldig att utan ersättning meddela dylik undervisning åt en slöjdavdelning, men att för undervisning åt mer än en sådan avdelning ersättning enligt hittillsvarande eller eventuellt i anslutning till den nu föreslagna löneregleringen ändrade grunder skulle utgå. Detta skulle innebära en ökning av arbetstiden med 4 timmar i veckan, vilket torde vara det högsta, som kan ifrågasättas. Skulle en dylik ökning komma till stånd, bör dock betonas, att densamma allenast bör avse sådant ämne, som icke kräver särskilt hemarbete av läraren. För lärare, som ålagts ovannämnda högsta antal undervisningstimmar i veckan — tiden för morgonandakt inräknad 31V3 timmar — torde emellertid även en slöjdgrupp med 4 timmar i veckan i många fall bliva allt för betungande. Ifrågavarande lärare bör därför, för den händelse en anordning av nu ifrågavarande art skulle befinnas möjlig att genomföra, icke åläggas större utökning av arbetstiden än vad som motsvarar det minimiantal slöjdtimmar, som angives i gällande författning, eller alltså 64 timmar årligen, motsvarande 2 effektiva timmar i veckan. Lärare, som undervisar sjunde klassen eller folkskolans högre avdelning och tjänstgör 30 timmar i veckan, morgonandakten oräknad, torde emellertid icke kunna åläggas ytterligare undervisningsskyldighet. Ej heller torde undervisningstiden för lärare, som undervisa å småskolestadiet, kunna utsträckas över nämnda timtal. Utgår man från, att vid landsbygdens skolor i regel endast en slöjdavdelning förekommer vid varje skola, skulle efter nuvarande ersättningsgrunder besparingen belöpa sig till omkring 1300 000 kronor.

71 För undanrödjande av den ojämnhet i fråga om arbetsprestation av de lärare, som kunde åläggas undervisning i slöjd, och av övriga lärare har kommittén övervägt, huruvida icke, därest en utökning av undervisningstiden befinnes möjlig, de senare skulle kunna åläggas annan undervisning under motsvarande tid. Då emellertid härigenom skulle beröras spörsmål av pedagogisk och organisatorisk art, vilka ligga utanför kommitténs bedömande, vill kommittén endast erinra om de uppslag till denna frågas lösning, som framkommit i den pedagogiska diskussionen om folkskoleundervisningens praktiska anordning. Av denna diskussion synes framgå, att de lärartimmar, som på detta sätt skulle kunna utvinnas, skulle vara väl behövliga för olika ändamål på olika platser t. ex. för beredande av erforderlig avkortning i undervisningstiden för överlärare, för undervisningsavdelningars eller klassers uppdelning i vissa ämnen, för beredande av särskild undervisning åt barn, som till följd av svag begåvning hava svårt att följa med klassens undervisning, eller åt barn, som på grund av god begåvning skulle kunna genomgå folkskolan på kortare tid än den normala. Kommittén anser, att samtliga dessa uppslag förtjäna övervägande av sakkunnig myndighet. Endast i tvenne detaljfrågor vill kommittén uttala någon mera bestämd uppfattning, och detta emedan dessa frågor äro av mera löneteknisk art. Kommittén anser, att de lärartimmar. som bekostas med statsbidrag, icke böra, annat än då det gäller överlärare, användas till expeditionsgöromål eller annat, som ej hör till den egentliga undervisningen. Vidare vill kommittén, för den händelse ovan nämnda övervägande skulle leda till positivt resultat, förorda, att bestämmelserna angående särskilt statsbidrag till undervisning utom den egentliga timplanen förändras i så måtto, att statsbidrag utgår per veckotimme i stället för undervisningstimme och icke allenast till undervisning i slöjd utan även i andra ämnen, där timlärare kan var behövlig. Vad så beträffar undervisningen i fortsättningsskolan, är enligt nu gällande bestämmelser föreskrivet, att kursen i denna skola skall omfatta minst 360 undervisningstimmar, förlagda utom den egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid och fördelade på minst två, högst tre årskurser, av vilka varje årskurs skall omfatta minst 120 timmar. Vidare äro vissa närmare föreskrifter meddelade i avseende å undervisningstidens fördelning mellan de olika läroämnena. Arvodet utgör i regel minst 2 kronor 50 öre för undervisningstimme, dock att för ämnet arbetskunskap timersättningen utgår med 3 kronor. För år 1922 gäller en tillfällig förhöjning i sagda arvoden till respektive 3 kronor och 3 kronor 50 öre. Antalet folkskollärare, vilka jämväl undervisa i fortsättningsskola av 1918 års typ, utgjorde enligt 19°0—1921 års folkskolestatistik 3 001, medan antalet övriga lärare var 248. Ett åläggande för folkskollärarna att undervisa även i fortsättningsskolan anser sig kommittén emellertid icke kunna tillstyrka. Den främsta orsaken härtill ligger däri, att den för en dylik undervisning erforderliga kompetensen icke förvärvats av folkskolans lärare. De lärare, som nu meddela dylik undervisning, hava i regel genom särskild utbildning skaffat sig härför nödiga förutsättningar. Ett åläggande av dylik art skulle, anser kommittén, på ett betänkligt sätt äventyra utvecklingen av den skoltyp, som genom 1918 års skolorganisation fastställts.

72 På sätt framgår av gällande författningsbestämmelser är rektor vid högre folkskola skyldig att, utöver rektorsgöromålen, meddela undervisning 20 till 24 timmar i veckan, där ej annorlunda är bestämt i skolans reglemente; rektor vid kommunal mellanskola pliktig att, utöver rektorsgöromålen, meddela undervisning 20 till 22 timmar i veckan, där ej skolöverstyrelsen på särskilda skäl medgiver minskning i undervisningsskyldigheten; lärare vid högre folkskola med full tjänstgöring skyldig att meddela undervisning i allmän högre folkskola 24 till 28 timmar i veckan och i yrkesbestämd sådan skola 22 till 26 timmar i veckan; ämneslärare vid kommunal mellanskola med full tjänstgöring skyldig meddela undervisning 24 till 28 timmar i veckan. I avseende å den tjänstgöring, som utöver den sålunda stadgade tillkommer lärarna vid ifrågavarande skolformer, nämligen med rättande av skrivövningar och annat av undervisningen betingat arbete i hemmet eller i skolan, torde i stort sett kunna anses gälla vad i det föregående i detta hänseende anförts i fråga om ämneslärarna vid de allmänna läroverken. På frågan om utsträckt tjänstgöringsskyldighet för lärarna vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor anser kommittén enahanda synpunkter kunna anläggas, vilka kommittén låtit komma till uttryck i fråga om tjänstgöringstiden för de allmänna läroverkens lärare. Utan att nu i detta hänseende vilja tilltro sig att kunna göra ett mera bestämt uttalande, har kommittén allenast velat framhålla, att, därest en utsträckning av tjänstgöringstiden varder i samband med löneregleringen bestämd för lärarna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, en motsvarande anordning synes böra vidtagas i fråga om lärarna vid ifrågavarande kommunala läroanstalter. Landstings- Av de för landstingsseminarierna gällande bestämmelserna framgår seminarier- • f r ^ g a o m tjänstgöringsskyldighet för lärarna, att rektor har utöver rektorsgöromålen en undervisningsskyldighet av minst 18 och högst 22 veckotimmar, dock att vid seminarium med mer än två elevavdelningar rektors tjänstgöring må kunna minskas med högst 2 veckotimmar; att annan lärare har en undervisningsskyldighet av minst 22 och högst 26 veckotimmar. Skulle det befinnas lämpligt att i samband med en lönereglering föreskriva en ökning av tjänstgöringsskyldigheten för lärarna vid flertalet förut omnämnda undervisningsanstalter, torde näppeligen några skäl föreligga att härvid låta landstingsseminariernas lärare bilda ett undantag från den allmänna regeln. Visserligen är vid dessa seminarier liksom vid alla lärarutbildningsanstalter tjänstgöringen av en relativt sett synnerligen krävande och ansträngande art, men torde denna omständighet endast för landstingsseminariernas vidkommande icke kunna motivera ett avsteg från vad för andra seminarier kan bliva beslutat. Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av de synnerliga svårigheter, ämnet innebär, får kommittén hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte vid framläggande av förslag till ny lönereglering för förenämnda personalgrupper taga den hänsyn till ovanberörda förhållanden, som Eders Kungl. Maj:t kan finna skäligt.

73 e) Allmänna grunder för lönebeloppens bestämmande. Innan kommittén ingår på frågan om befattningshavarnas placering i olika lönegrader, anser sig kommittén böra något erinra om de allmänna grunder i avseende å lönebeloppens bestämmande, som i detta hänseende varit för kommunikationsverkens lönesystem vägledande. Enligt det vid kommitténs tillsättande lämnade direktivet skulle såsom utgångspunkt tjäna kommunikationsverkens lönesystem. Såsom framgår av vad kommittén ovan anfört, har kommittén ansett sig böra framlägga förslag om ett anpassande av detta system på lärarkårernas avlöningsförhållanden. Vid uppbyggandet av systemet, i vad det avsåg själva lönebeloppens bestämmande, vidtogs en sådan genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva lönerna, som motsvarades av den procentuella stegring levnadskostnaderna dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet och dels för tiden intill början av 1920-talet antoges skulle hava undergått, därest normala förhållanden varit rådande. Denna lönereglering utgick sålunda icke från de till följd av kriget vållade onormala prisstegringarna, utan förutsattes, att den särskilda fördyring av levnadskostnaderna, som vållades av krigsförhållandena, allt fortfarande skulle täckas genom dyrtidstillägg. Med hänsyn härtill hava dyrtidstilläggen för kommunikationsverkens personal ävensom för de kårer, vilkas löneförhållanden reglerats efter dessa verks lönesystem, underkastats en viss reduktion, och har denna reduktion ansetts böra göras så, att summan av lön enligt de nya bestämmelserna och dyrtidstillägg icke komme att i stort sett överstiga summan av avlöning enligt förutvarande bestämmelser och dyrtidstillägg därå efter de för statsförvaltningen i allmänhet gällande grunder. Om ock nu angivna principer varit de, som blivit i allmänhet tillämpade såväl i avseende å kommunikationsverken som beträffande de efter dessa reglerade förvaltningsgrenar, hava dock vissa undantag härifrån givits, då förhållandena så påkallade på grund av under tidens lopp skedda förskjutningar i arbete och ansvar emellan olika befattningar m. m. Emellertid hava sedan åtskilliga år flertalet statens övriga befattningshavare, däribland i viss mån även de statligt anställda lärare, varom i detta betänkande är fråga, kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring. Ändamålet med denna löneförbättring har varit att kompensera den ökning i levnadskostnaderna, som intill tiden för världskrigets utbrott, d. v. s. mitten av år 1914, ägt rum från den tid, vars prisnivå varit grundläggande för löneregleringarna för respektive kårer. Denna tidpunkt har för det överväldigande flertalet civila förvaltningsgrenar ansetts utgöra tiden omkring år 1907, då standardtypen, statskontorets lönereglering, av riksdagen fastslogs. Då det gällt att på sistberörda förvaltningsgrenar tillämpa kommunikationsverkens lönesystem, har följaktligen såsom huvudregel den principen tillämpats, att lönen enligt stat ökad med den tillfälliga löneförbättringen höjts med omkring 16 procent och i vissa fall något däröver, och hava samtidigt grunderna för dyrtid stilläggens utgående anpassats efter vad för kommunikationsverken gällt. I anslutning härtill skulle enahanda beräkningsgrunder komma till tillämpning i fråga om lönereglering för de statliga lärargrupper, varom nu är tal, d. v. s. de grupper, vilkas ordinarie avlöningar äro att hän-

74 föra till 1907 års prisnivå och vilka genom erhållen tillfällig löneförbättring ansetts hava framförts till 1914 års prisnivå. Då det gäller att bedöma vilken dyrortsgrupp, ett efter nämnda grunder erhållet avlöningsbelopp skall tillerkännas, skulle utses en sådan ortsgrupp, som bildar medelpunkten mellan de grupper, dit respektive läroanstalter äro hänförliga. Även om nu angivna beräkningsgrunder kunna tjäna såsom en viss utgångspunkt vid frågans bedömande, har kommittén emellertid icke ansett det föreliggande spörsmålet kunna eller böra lösas efter så pass enkla linjer. Det kan icke undgås att andra synpunkter härvid mås^e komma i betraktande. I fråga om de förvaltningsgrenar, vilkas avlöningsförhållanden reglerats efter kommunikationsverkens lönesystem, har behörig hänsyn städse tagits till sådana förskjutningar befattningshavare emellan, som betingas av under senare tid skedda förändringar i tjänsteställning, arbetsprestanda och tjänsteansvar. Självfallet har kommittén att anlägga ett liknande betraktelsesätt. Det har emellertid, såsom redan förut framhållits, framför allt synts kommittén vara av vikt. att, då det gäller en placering av lärarna i vissa lönegrader vinna sådana utgångspunkter, som kunna vara såväl från det allmännas synpunkt rättvisa och från den enskildes synpunkt skäliga. Av så mycket större betydelse är detta, då man betänker, att det är fråga om att definitivt fastslå den löneställning, som lärarna framgent skola intaga i det för samtliga tjänstemannagrupper fastställda systemet. Uppenbarligen måste de ovanberörda, strängt matematiska beräkningsgrunderna härvid komma i bakgrunden, detta så mycket mer som de statsanställda lärarna i avvaktan på den nu stundande löneregleringen fått åtnjuta endast en begränsad löneförbättring, en omständighet, som rubbar grunderna för varje matematisk beräkning och därigenom gör en sådan praktiskt taget föga användbar. Desslikes förutsätter kommittén, att de dyrtidstillägg- som eventuellt framdeles komma att tillerkännas nu ifrågavarande statliga lärargrupper, i avseende å sina grunder bliva likartade med vad i motsvarande hänseende kan komina att bestämmas för kommunikationsverkens och efter dem reglerade förvaltningars tjänstemän. Gives i fråga om de statligt anställda lärargrupperna en viss utgångspunkt vid bedömande av själva avlöningsbeloppen, nämligen däri att nu utgående avlöningar jämte tillfällig löneförbättring av Kungl. Maj:t och riksdag ansetts framföra lönerna till 1914 års prisnivå, saknas en motsvarande hållpunkt, då det gäller bedöma de kommunalanställda lärargrupperna. Departementschefen har också, på sätt framgår av statsrådsprotokollet för den 3 december 1920, till närmare undersökning anbefallt spörsmålet därom, vilken utgångspunkt med hänsyn till gällande prislägen kunde anses hava varit den normerande vid fastställande av nu gällande ordinarie avlöningar för sistnämnda lärarkårer. Nyssnämnda fråga har allaredan varit föremål för en ingående undersökning, nämligen i ett av särskilt tillkallade sakkunniga den 31 januari 1920 avgivet betänkande rörande dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Bemälda sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att något tvivel icke borde kunna råda därom, att de vid 1918 års lagtima riksdag för de kommunalanställda lärarna fastställda avlöningarna måste anses avpassade efter en senare

75 och följaktligen högre prisnivå än de samtidigt bestämda lönestaterna för de statsanställda lärarna (nämligen år 1907, jfr ovan). Enligt de sakkunnigas mening komme man verkligheten närmast genom att antaga, att de kommunalt anställda lärarnas år 1918 genomförda lönereglering borde anses någorlunda motsvara prisläget i mitten av år 1914 Under denna förutsättning var de sakkunnigas förslag om dyrtidstillägg uppgjort, vilket även blev i sina väsentliga delar av riksdagen godtaget I sin skrivelse i ämnet (nr 381/1920) uttalade emellertid riksdagen önskvärdheten av att från Kungl. Maj:ts sida en utredning snarast vidtoges beträffande frågan, huruvida och i vad mån en likställighet i avseende å dyrtidstilläggsberäkning mellan ifrågavarande lärargrupper och befattningshavare i statens tjänst med hänsyn till nu gällande lönesatser kunde anses vara av förhållandena motiverad. Till ett i viss mån annat resultat har emellertid de särskilda sakkunniga kommit vilka sedermera den 20 december 1920 avgav förslag rörande tillfällig löneförbättring med dyrtidstillägg å densamma under år 1921 åt lärare vid vissa kommunala läroanstalter. Sistnämnda sakkunniga hava med utgångspunkt från den tillfälliga löneförbättring, som år 1920 tillerkändes de kommunala mellanskolornas lärare, hävdat den uppfattningen, att de kommunalt anställda lärarna fått sina löner reglerade efter ett tidigare prisläge än det vid mitten av år 1914 gällande. För egen del har kommittén efter en ingående prövning av nu senast berörda spörsmål ej kunnat undgå finna skäl tala för såväl den ena som den andra uppfattningen. Emellertid har det dock vid närmare granskning synts kommittén, att det resultat, till vilket förstbemälda sakkunniga kommit, är det som i betraktande av till buds stående material kan anses ligga de faktiska förhållandena närmast, och att man följaktligen med en viss grad av sannolikhet kan utgå från, att de kommunalt anställda lärarnas nu gällande definitiva lönereglering motsvarar prisläget i mitten av år 1914. Kommittén har i allt fall velat framhålla, att vilkendera uppfattning i förevarande hänseende än må vara den riktiga ifrågavarande snörsmål icke torde vara av någon nämnvärd betydelse i förhållande till de förslag, vilka kommittén i det följande framlägger beträffande de kommunalt anställda lärarna. Skulle på sätt kommittén håller för skäligt, den allmänna utgångspunkten för bedömande jämväl av de kommunalanställda lärarnas avlöningsbelopp vara liksom i fråga om de statsanställda lärarna att söka i 1914 års prisnivå, skulle följaktligen en viss enhetlighet vinnas vid lönebeloppens fixerande. I övrigt gäller vid placeringen av de kommunalt anställda lärarna i föreliggande lönesystem fullt ut vad ovan sagts beträffande de statliga lärargrupperna, nämligen att frågan härom torde i första hand få bero på en diskretionär prövning, vilken måste beträffande de kommunalanställda lärarna göras med så mycket större omsorg, som det för dessa lärare nu för första gången gäller att bliva jämförda med statens befattningshavare och inrangeras i ett för de sistnämnda avpassat och uppgjort lönesystem. f) Kvinnliga befattningshavares avlöning. Frågan om förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning Lärariönevar på sin tid föremål för en närmare utredning av lärarlönenämnden. nämnden-

76 Nämnden utgick därvid från den utredning, som gjorts av 1902 års löieregleringskommitté i dess betänkande av den 13 januari 1911 och ans.öt sig, vad statsanställda lärare beträffar, till den uppfattning, som konmittén givit uttryck åt, att följande omständigheter borde betinga lägre avlöning för kvinnliga befattningshavare, nämligen männens försörjningsplikt, kvinnliga befattningshavares lägre pensionsålder, kvinnliga befattningshavares frihet från obligatoriska avgifter till efterlevande anhörigas pensionering samt kvinnornas större medellivslängd. Till dessa faktorer lade nämnden ytterligare en, männens värnplikt. Vid jämförelse mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning utgick nämnden från begreppet effektiv avlöning. Med en tjänstinnehavares effektiva avlöning per tjänstår räknat förstår nämnden det fiktiva årliga belopp, med. vilket arbetsgivaren har att ersätta honom för vart och ett år han är i ak:iv tjänst, för att det sammanlagda matematiska värdet — hänfört till den tidpunkt, då han börjar sin tjänstemannabana — må uppgå till det forsäkringstekniska värdet av alla de löneförmåner han äger att uppbära på grund av sin anställning, såväl under som efter den tid han är i akriv tjänst. Med hänsyn till mannens familjeförsörjningsplikt beräknar nämnden, att kvinnliga statsanställda lärares avlöning bör bestämmas till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning, för tjänstår räknat, bleve i medeltal omkring 90 procent av motsvarande manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår. De kommunalt anställda lärarna skulle enligt nämndens förslag erhålla särskilda familjetillägg, varför nämnden för kommunalt anställda kvinnliga lärare beräknar samma effektiva avlöning som för manliga. Vad nämnden sålunda föreslagit avsåge icke småskollärarkåren, vars rekrytering med män nämnden icke ansåge för något statsintresse, och för vilken kår nämnden därför endast föreslagit en — för kvinna avsedd — löneskala. . 1902 års I s itt över lärarlönenämndens betänkande avgivna utlåtande framhöll löneregie- 1 gQ 2 års löneregleringskommitté, att principen om särskilda avlönings"m/rté tiUägg åt familjeförsörjare borde, om den över huvud kunde befinnas lämplig från statens sida, underkastas en ingående utredning. Efter erinran, hurusom nämndens förslag i fråga om grunderna för de kvinnliga lärarnas avlöning i huvudsakliga hänseenden syntes ansluta sig till den uppfattning, kommittén vid ett föregående tillfälle givit uttryck åt, hade kommittén ansett sig böra ansluta sig till den av nämnden hävdade ståndpunkten. Efter att hava preliminärt fastställt de avlöningar, som kommittén ansåge sig böra förorda för manliga lärare, hade kommittén låtit verkställa en beräkning beträffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som den, på vilken nämndens lönebelopp grundade sig. De sålunda erhållna beloppen hade för kommittén tjänat som utgångspunkt vid bedömandet av de kvinnliga lärarnas avlöningar, varvid kommittén dock vidtagit sådana jämkningar, som kommittén ansett av förhållandena påkallade. 1918 års Vid framläggande av lärarnas lönefråga vid 1918 års riksdag uttalade riksdag, föredragande departementschefen sympatier för förslaget om särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare men ansåg sig på anförda skäl icke kunna upptaga detsamma utan anslöt sig till löneregleringskommitténs på hittillsvarande grunder byggda förslag.

77 V a d a n g å r beräkningen av de kvinnliga l ä r a r n a s avlöning, erinrade departementschefen, h u r u s o m löneregleringskommittén utgått från en pensionsålder av 58 å r för de kvinnliga l ä r a r n a . Departementschefen föreslog en höjning av pensionsåldern till 60 år. F r å n denna utgångspunkt och med tillämpning i övrigt av förslagets grunder lät h a n verkställa en förnyad beräkning av de avlöningsbelopp, vilka skulle tillkomma de kvinnliga l ä r a r n a . Därvid kom departementschefen i stort sett till samma belopp som löneregleringskommittén, vilket berodde därpå, att kommittén i avseende å de efter matematisk u t r ä k n i n g erhållna beloppen vidtagit vissa j ä m k n i n g a r uppåt. I ett fall hade emellertid departementschefens b e r ä k n i n g givit till resultat h ö g r e belopp än dem, som av kommittén framlagts, nämligen beträffande kvinnliga l ä r a r e vid folkskolor, beroende därpå, att i detta fall kommittén vidtagit en jämkning nedåt av det efter matematisk u t r ä k n i n g erhållna beloppet. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed till riksdagen avlåtna förslag blev i berörda hänseenden av riksdagen bifallet. Kommunikationsverkens lönekommitté upptog icke frågan om förhål- Kommunilandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares avlöning till kkate'n°sn^' principiell behandling. Kommittén yttrade i detta s a m m a n h a n g följande: i<omm;ué. Kommittén har beaktat de synpunkter på detta spörsmål, vilka med avseende å lärarpersonalen kommit till uttryck i lärarlönenämndens nyssberörda betänkande, däruti framhållits, hurusom vid avlöningarnas bestämmande hänsyn borde tagas, å ena sidan, till männens försörjningsplikt och jämväl i vissa fall större arbetsprestation samt till deras värnpliktstjänstgöring och skyldighet att bidraga till efterlevande anhörigas pensionering, samt, å andra sidan, till de kvinnliga befattnigshavarnas lägre pensionsålder och kvinnornas större livslängd. En direkt jämförelse mellan manliga och kvinnliga befattningshavares ställning gentemot varandra erbjuder, vad kommunikationsverken angår, större svårigheter än beträffande lärarpersonalen, enär inom nämnda verk de arbetsområden, där samma eller likartat arbete utföres av såväl manliga som kvinnliga befattningshavare, äro relativt få. Frågan om ett rätt inbördes värdesättande av den manliga och den kvinnliga arbetskraften torde också tillhöra kretsen av de spörsmål, som böra lösas likformigt för statsförvaltningen i dess helhet. Kommittén anser sig ej heller sakna anledning antaga, att denna fråga och den därav följande angående förhållandet mellan männens och kvinnornas löner komma att inom en nära framtid tagas upp till enhetlig behandling. Kommittén har därför icke vidtagit några principiella ändringar i avseende å förhållandet mellan lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare vid de nu ifrågavarande verken, men har dock genom viss förskjutning i lönerna till förmån för de kvinnliga tjänstemännen sökt att förbättra dessas ställning, i den mån det på närvarande stadium synts kommittén möjligt, varjämte de även i semesteravseende blivit i viss grad bättre tillgodosedda än de med dem i lönehänseende närmast jämförliga manliga tjänstemännen. I anslutning till det av kommunikationsverkens lönekommitté fram- Kommunilagda förslaget upptog kommunikationsverkens lönesystem en särskild kationsverför kvinnliga tjänstemän uppgjord och uteslutande för dem avsedd löne- Cl^r°a/t. plan, innefattande 7 lönegrader. Vid tillämpningen av detta lönesystem å ningens lönesystem.

78 den allmänna civilförvaltningen tillskapades i denna löneplan en ny under den förutvarande lägsta fallande lönegrad, vilken sedermera jämväl infördes för kommunikationsverkens vidkommande. Den kvinnliga löieplanen i det nya lönesystemet omfattar sålunda n u 8 lönegrader. Sakkunniga J sitt den 27 december 1920 avgivna betänkande, del I I , h a v a de sakför utred- kunniga för utredning av frågan om beredande av utsträckt behörighet n nga r ' m be- f ö r k v m n o r a t t vinna tillträde till civil statstjänst ingående behandlat eldande av frågan om kvinnliga tjänstemäns avlöning och pensionering. utsträckt De sakkunniga upptaga tid g r a n s k n i n g den ena etter den a n d r a iv behörighet de faktorer, till vilka hänsyn tagits vid beräkningen av de i förhålför kvinnor l a n ( j e t i l i motsvarande manliga löner lägre lönebeloppen för kvinnor. v att vinna civil stats- I fråga om hänsyn till familjeförsörjningsplikten framhålles, att en tilläirptjänst. ning av familjeförsörjningsprincipen borde, om den skulle iirågakomma, ske likformigt för manliga och kvinnliga befattningshavare. I avseende å den faktor, som räknar med en lägre arbetsprestation från kvinnornas sida i förhållanie till männen, borde frågan om kvinnornas förmåga att i samma utsträckning scm männen fullgöra sina tjänsteplikter anses avgjord i och med att bestämmelser givits om kvinnors behörighet att innehava vissa tjänster. Förutsättningen för att kvinnor skulle erhålla tillträde till samma befattningar som män måste vara den, att i allt, som rörde tjänsten, på kvinnorna ställdes samma krav som på männen. I fråga om den inverkan, värnplikten skäligen borde utöva på förhållandet mellan manliga och kvinnliga statstjänares löner, inlaga de sakkunniga samma ståndpunkt som till frågan om försörjningsplikten såsom avlöningsgrund; de hysa den mening, att så länge i detta hänseende en åtskillnad icke göres mellan de män, som äro underkastade värnplikt, och dem, som befriats från denna skyldighet, det icke kunde anses riktigt att låta värnplikten verka till nackdel för kvinnorna vid avlöningens bestämmande. De omständigheter, vilka åberopats som skäl för en lägre avlöning åt kvinnliga befattningshavare, hava väsentligen sm grund i gällande pensionsbestämmelser. Under förutsättning av lika avlöning och oförändrade pensionsbestämmelser kommo otvivelaktigt pensionering av kvinnliga befattningshavare att för staten ställa sig dyrare än ifråga om manlig befattningshavare. För att förebygga detta anse de sakkunniga det icke vara nödvändigt eller riktigt att låta de kvinnliga befattningshavarna vidkännas en direkt avlöningsreduktion, utan hålla före, att vid pensionsregleringen sådana anordningar träffas, att anledning ej förelåge att bryta med principen om lika lön för man och kvinna. De sakkunniga hava sökt en lösning i syfte både att låta de kvinnliga befattningshavarna själva bära merkostnaden för sin pensionering och att upprätthålla en tillbörlig jämvikt mellan mäns och kvinnors behållna löner. De sakkunniga föreslå, att antalet tjänstår för kvinnlig befattningshavare skall vara detsamma som för manlig, varför inbetalning av pensionsavgifter under kortare tid än det för män och kvinnor gemensamma antalet tjänstår skulle medföra avkortad pension. Vid beräkningen av pensionsavgiften skulle hänsyn tagas såväl till kvinnornas lägre pensionsålder som till den högre kvinnliga medellivslängden. De sakkunniga föreslå även, att kvinnlig befattningshavare skall erlägga avgift för pensionering av efterlevande pupiller, vilken avgift dock skulle understiga motsvarande avgift för manlig befattningshavare. Om de avgifter, kvinnlig befattningshavare skulle erlägga för egen pensionering och för pupillpensionering, sammanlades, skulle de komma att i regel något överstiga den manliga befattningshavarens sammanlagda pensionsavgifter, i följd varav, där pensionsavgifterna frånräknades, den

79 kvinnliga befattningshavarens behållna avlöning skulle komma att vanligen något understiga den manliga befattningshavarens. De sakkunniga anse alltså, att principen lika lön för man och kvinna i samma befattning bör läggas till grund för statens avlöningssystem. Den i det nya lönesystemet gjorda uppdelningen mellan manliga och kvinnliga tjänster såväl vad angår lönegrader och löneklasser som i fråga om tjänstledighetsavdrag borde ersättas med gemensamma tablåer, i vilka de för kvinnor reserverade befattningarna skulle upptagas under sådan beteckning, som utmärkte denna deras egenskap. Skulle i något fall förekomma, att befattningar, som i nämnda tablåer upptagits under en gemensam beteckning, i verkligheten vore med hänsyn till göromålens beskaffenhet så olikartade, att beteckningen måste anses avse två skilda tjänster, förutsatte de sakkunniga helt naturligt för tillämpning av den förordade avlöningsprincipen, att en uppdelning av tjänsterna ägde rum. Å andra sidan borde under en gemensam beteckning sammanföras sådana befattningar vilka tilläventyrs i tablåerna hade olika benämning men i själva verket voro likartade med hänsyn till de därmed förbundna göromålen. De sakkunnigas förslag i lönefrågan berör icke direkt sådana tjänster, vilka äro avsedda att reserveras för kvinnor. Då i fråga om sådana befattningar någon omedelbar jämförelse icke kunde göras med lön för manlig befattningshavare, hade den av de sakkunniga förordade avlöningsprincipen icke tillämpning å dessa rent kvinnliga befattningar. Frågan om fastställande av lönerna för dessa tjänster bleve därför av ren löneregleringsnatur och hava de sakkunniga därför icke ansett sig böra ingå på prövning av densamma. De sakkunnigas nyssberörda förslag har icke lett till något beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Den 29 juni 1921 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag att med hänsyn till den pågående utredningen av spörsmålet angående utsträckt tillträde för kvinnor till statstjänst verkställa ytterligare utredning av frågan om ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden. Denna kommitté har ännu icke avgivit sitt förslag.

192 J års

Kommittén finner, att den nu förevarande lönefrågan för lärarkårer- Kommityttna icke synes i avseende å sin lösning böra vara beroende av den ut- téns rande. gång den ovanberörda principfrågan kan erhålla utan torde vara av beskaffenhet att kunna oavsett det principiella spörsmålets lösning bringas till ett avgörande. ^ Med hänsyn till den situation, som sålunda föreligger, har kommittén sett sig nödsakad tillgripa följande utväg för lösning av frågan, i vad den avser de kvinnliga lärarna. Det har i betraktande av ovan angivna förhållande stått för kommittén såsom naturligast att avstå från ett ståndpunkttagande till de i kvinnornas lönefråga förut framlagda förslag och i stället uppbygga ett lönesystem, som vilar på de nuvarande grunderna för kvinnliga lärares avlöning. Dock har kommittén härvid uttryckligen velat betona, att en dylik anordning torde vara att betrakta såsom ett provisorium, vilket bör i sinom tid avlösas av de definitiva anordningar, som må framgå såsom det slutliga resultatet av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten.

80 Då kommittén sålunda ansett sig böra framlägga ett förslag, som baseras på nu gällande grunder för relationen mellan kvinnliga om manliga lärares löner, har kommittén vid anpassande av ett dylikt forslag efter kommunikations verkens lönesystem mött vissa tekniska svårigheter. Härjämte har kommittén haft att taga i övervägande frågan om löner för kvinnliga innehavare av sådana befattningar, för vilka allaredan en särskild löneplan föreligger i det till förebild liggande lönesystemet. Kommittén har vid anförda förhållande ansett sig bcra framlägga förslag till två olika löneplan, den ena (B) provisorisk och avseende kvinnliga lärare samt uppgjord på sätt nedan angives, och den andra (C) anslutande sig till kommunikationsverkens och civilförvaltningens löneplan för kvinnliga befattningshavare. Vad beträffar den löneplan, som skulle avse kvinnliga lärare, har kommittén uppdragit åt byråchefen E. Göransson att med utgångspunkt från kommunikationsverkens löneplan för manliga tjänstemän verkställa en beräkning beträffande kvinnliga lärares avlöning, gjord efter enahanda grunder som den, på vilken de för kvinnliga lärare nu gällande lönebelopp grunda sig. Givetvis har det vid verkställande av denna beräkning ej varit möjligt att i allo stride vidmakthålla den nuvarande relationen. Hänsyn har nämligen måst tagas till de tekniska detaljerna i kommunikationsverkens löneplan för manliga tjänstemän, exempelvis till lönebeloppens delbarhet med 12 och till den stigande kurvan, vilken såväl beträffande "ålderstilläggen" som i frågan om "ortstilläggen" normerar sagda löneplan. Vid denna beräkning har man vidare sökt vinna den praktiska anordningen, att lönegraderna och löneklasserna i de båda löneplanerna skulle korrespondera mot varandra och att följaktligen samma befattning skulle hänföras till samma lönegrad i båda löneplanerna. I sistnämnda hänseende har dock, på sätt kommittén i det följande får tillfälle närmare utveckla, undantag måst göras i avseende å de kvinnliga lärarna vid folkskolorna och vissa kvinnliga extra lärare. Vad angår de av kommittén föreslagna nominella lönerna för de kvinnliga lärarna, kunna desamma måhända synas vara i förhållande till de belopp, som år 1918 fastställdes, något lägre beräknade. Emellertid är härvid att uppmärksamma, att en förmån i stället har i de nu gjorda beräkningarna beretts de kvinnliga lärarna genom de pensionsavgifter, som i jämförelse med de för manliga befattningshavare provisoriskt gällande tillämpats vid dessa beräkningar. Den bristande överensstämmelse, som särskilt beträffande pensionsavgifternas storlek framträder vid en jämförelse med de för löneplan C fastställda väsentligt högre pensionsavgiftsbeloppen, anser kommittén försvarad därmed, att, såsom nämnts, löneplan B uppgjorts efter de till grund för 1918 års lönebelopp liggande beräkningarna. Skulle de kalkyler, på vilka löneplan C baseras, komma till användning i avseende å uppbyggande av löneplan B, skulle visserligen lönebeloppen i sistnämnda löneplan förete någon höjning i förhållande till vad nu skett, men samtidigt skulle en motsvarande höjning bliva erforderlig i avseende å vederbörande pensionsavgifter. Den faktiska löneinkomsten skulle för de kvinnliga lärarna bliva i båda fallen ungefär enahanda. Till sist vill kommittén allenast påpeka, hurusom i nu berörda provisoriska förslag relationen mellan olika kvinnliga befattningshavares avlöningsbelopp, exempelvis kvinnliga folk-

81 skollärares och kvinnliga övningsskollärares löner, blivit annorlunda än relationen mellan lönerna för motsvarande manliga befattningshavare, ett förhållande som emellertid icke kunnat undgås och som äger sin förklaringsgrund däri, att kommittén icke ansett sig böra rubba den nuvarande relationen mellan lönebeloppen för manliga och för kvinnliga befattningshavare inom samma lärargrupp. g) Avlöningsförhållandena för övningslärarna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. 19 De övningslärare, om vilka i detta sammanhang är fråga, äro r vid de högre allmänna läroverken och realskolorna: lärare i teckning, " i musik och i gymnastik; vid samskolorna: lärare i teckning, i musik, i gymnastik och i kvinnligt handarbete; vid högre lärarinneseminariet: i teckning, i musik, i gymnastik och i handarbete; vid folkskoleseminarierna: i teckning, i musik och sång, i gymnastik med lek och idrott, i manlig slöjd, i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål. Beträffande lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, vilka lärare redan nu avlönas efter i huvudsak samma grunder som ämneslärare, kommer kommittén i det följande att yttra sig. Frågan om övningslärarnas avlöning är av en rätt komplicerad beskaffenhet såväl på grund av dessa lärares i förhållande till ämneslärare och även inbördes skiljaktliga utbildning som ock med hänsyn därtill, att tjänstgöringen ej endast är till omfattningen mycket olika vid de olika slagen av läroanstalter utan även allt efter lärjungeantalets storlek väsentligt växlar vid skolor av samma slag. Av ålder hava därför en mångfald olika lönesatser måst tillämpas, och har systemet, om det ock ej kunnat frånkännas en viss rättvisa i sina grunder, i hög grad brustit i överskådlighet och enkelhet vid tillämpningen. Lärarlönenämnden framlade i sitt den 31 oktober 1914 dagtecknade betänkande ett förslag, som i stort sett och med vissa smärre modifikationer innebar ett bibehållande av dittillsvarande avlöningsgrunder. I enlighet med detta förslag, som sedermera i huvudsak vann Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, kännetecknas systemet av följande huvudgrunder: l:o) Den ordinarie lönen bestämmes med hänsyn till det minsta antal undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter, varom i varje särskilt fall är fråga. 2:o) För extra tjänstgöring lämnas ersättning, beräknad efter veckotimme och utgående med högre belopp, allt eftersom läraren befinner sig i högre lönegrad. 3:o) Lärare må ej erhålla ersättning för mer än ett visst antal timmar i veckan, däri inräknat det timtal, med hänsyn till vilket den ordinarie lönen bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskoleseminarium ersättning för ytterligare två veckotimmar. 4:o) Vid bestämmandet av lärarens avlöning under sjukdom och pen-

82 sion tillgodoräknas ersättningen för den extra tjänstgöringen på samma sätt som den ordinarie lönen. I sitt över lärarlönenämndens berörda betänkande avgivna utlåtande gav 1902 års löneregleringskommitté uttryck åt den uppfattningen, att det avlöningssystem, som i avseende å övningslärarna varit tillämpat och vars bibehållande nämnden i stort sett tillstyrkt, vore synnerligen invecklat, ävensom att det vore önskligt, att efter genomförandet av en länge påyrkad omorganisation av musik- och gymnastikundervisningen på detta område enklare och med enhetliga grunder bleve gällande. I de yttranden, som avgåvos över lärarlönenämndens betänkande, hade ock förslag framkommit i syfte att omlägga avlöningsförhållandena för ifrågavarande lärare, varvid i främsta rummet önskemål framförts om ett jämställande av dessa lärare med ämneslärare, d. v. s. om en fast avlöning, uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar. I avseende härå anförde 1902 års löneregleringskommitté, att, även om från flera synpunkter ett dylikt önskemål enligt kommitténs uppfattning kunde anses liava fog för sig, kommittén dock icke ansåge sig, med hänsyn till den varierande tjänstgöringsskyldighet, som för närvarande vid olika läroverk ålåge övningslärarna, böra förorda en dylik omläggning av gällande avlöningsgrunder. I den framställning, som i lönefrågan gjordes till 1918 års riksdag, vidtog Kungl. Maj:t icke någon ändring i de under utredningen förordade grunderna. Beträffande grunderna för övningslärarnas avlöning anförde emellertid 1918 års riksdag — på sätt framgår av dess skrivelse, nr 394, däri dess beslut angående löneregleringen för de då reglerade lärarkårerna anmäldes — att, även om dessa grunder enligt riksdagens mening inneburo ett rättvist tillgodoseende av dessa lärare allt efter omfattningen av deras tjänstgöring, riksdagen dock icke kunnat undgå att finna systemet i fråga tämligen invecklat och ägnat att hindra önskvärd reda och överskådlighet över dessa lärares avlöningsförhållanden. Särskilda olägenheter visade det nuvarande systemet, då det gällde att finna enhetliga grunder i avseende å övningslärarnas pensionering. Emellertid hade riksdagen icke ansett sig under förhandenvarande förhållanden böra göra någon erinran mot de framlagda förslagen eller utan föregående utredning kunna vidtaga en omläggning av nuvarande avlöningsgrunder. Kommit- Såsom ovan erinrats, kännetecknas det nuvarande avlöningssystemet tens ytt- för övningslärarna av en obestridlig rättvisa, i det att avlöningen utgår "ande och till befattningshavaren allt efter omfattningen av hans tjänstgöring. Attt orsa s- emellertid systemet på samma gång i hög grad brister i överskådligbet och i tillämpningen vållar åtskilligt besvär, ligger i öppen dag, då man har att räkna med ett osedvanligt stort antal olika lönesatser, som varicr.a allt eftersom vederbörande lärares tjänstgöringsförhållanden växla. Därest kommittén av de fördelar, som känneteckna övningslärarnas nuivarande avlöningssystem, skulle låta sig leda att i stort sett tillstyrk;a detta systems bibehållande till sina huvudgrunder, bleve kommittén nödisakad att för övningslärarnas vidkommande göra ett undantag, då de;t nu gäller att söka på personalen vid olika undervisningsanstalter anipassa kommunikationsverkens lönesystem och löneprinciper. Då komimittén funnit sig icke kunna förorda en dylik anordning, har kommittém ansett sig böra taga under noggrann omprövning till en början, huruvidfa

83 en omläggning av övningslärarnas nuvarande avlöningsgrunder kan och bör vidtagas, och därefter på vad sätt en dylik omläggning lämpligen bör kunna åvägabringas för att, såsom kommittén håller för önskligt, ett enhetligt avlöningssystem må komma till stånd för samtliga befattningshavare vid nu ifrågavarande skolformer. En så mycket större anledning att frångå de nuvarande avlöningsgrunderna och söka finna mer enhetliga och överskådliga normer har kommittén funnit i riksdagens ovan citerade uttalande om de brister, som vidlåda det nuvarande systemet. Kommittén anser sig böra tillägga, att om det nuvarande systemet skulle i huvudsak bibehållas men dyrortsgrupperingen såsom erkänt rättvis likväl på detsamma tillämpas, så skulle den nu påtalade ojämnheten i fråga om de särskilda lärarnas faktiska avlöningsbelopp i ett slag flerdubblas. Vid frågans bedömande och efter en ingående undersökning har kommittén funnit det vara möjligt att för övningslärarna åvägabringa ett avlöningssystem, som helt skiljer sig från det nuvarande och mer överensstämmer med grunderna för ämneslärarnas avlöning. Härigenom skulle ej heller några större svårigheter uppstå att jämväl på övningslärarna tillämpa kommunikationsverkens löneprinciper. Såsom i annat sammanhang framhållits, är för det stora flertalet ämneslärare, om vilka i detta betänkande är tal, tjänstgöringsskyldigheten per vecka i gällande författningar angiven med vissa minimi- och maximisiffror, inom vilka denna skyldighet allt efter förhållandena regleras. Så äro, för att taga det exempel, som här ligger närmast till hands, dessa siffror för en läroverksadjunkt med tjänstgöring huvudsakligen i realskolan 24—28; 5 timmar utgöra alltså det timtal, som ansetts erforderligt för att allt efter förhållandena reglera adjunktens tjänstgöring. Och adjunktens avlöning är densamma, vare sig hans tjänstgöring per vecka omfattar det lägsta eller det högsta i författningen angivna veckotimtalet. Att en dylik latitud uppehälles, även om adjunktens tjänstgöringsskyldighet skulle komma att i samband med löneregleringen ökas, torde få anses självfallet, då själva skolarbetet och skolorganisationen med nödvändighet kräver en dylik möjlighet till jämkning. En anordning av nu nämnt slag synes kommittén kunna utan någon större svårighet tillämpas på övningslärarnas avlöningsförhållanden. Man skulle följaktligen även för dem kunna räkna med vissa fixa lönegrader, vilka skulle anpassas till en med vissa minimi- och maximisiffror angiven tjänstgöringsskyldighet per vecka. Kommittén ser intet hinder, varför icke en viss lönegrad skulle kunna fastställas för exempelvis en teckningslärare med en tjänstgöringsskyldighet av lägst 15 och högst 19 veckotimmar, en annan högre lönegrad för en sådan lärare med en tjänstgöringsskyldighet av lägst 20 och högst 24 veckotimmar o. s. v. Då på grund av växande lärjungeantal och därav betingad nödvändighet att uppdela undervisningsavdelningarna veckotimtalet ökas från exempelvis 19 och 20, skulle läraren komma att uppflyttas i den högre lönegrad, för vilken sistnämnda siffra är satt som minimisiffra i avseende å veckotjänstgöringsskyldigheten. Vid bestämmande av timtalen och de gränssiffror, som skulle betinga de olika lönegraderna, torde man böra utgå från nuvarande bestämmelser angående tjänstgöringens omfattning. Kommittén är ingalunda blind för de invändningar, som kunna göras

84 mot en anordning av det slag, som nu skisserats. Först och främst kan här sägas, att man för att vinna en viss uniformitet söker skapa en enhetlighet på bekostnad av de rättvisa principerna i det nuvarande systemet. Kommittén har ofta framhållit, att de nuvarande grunderna från den allmänna rättvisans synpunkt måste tillerkännas ett visst företräde, men kommittén kan dock icke finna, att man gör sig skyldig till ett förfarande, som kan stämplas såsom obilligt eller orättvist, om man på övningslärarna tillämpar grunder, som av ålder varit gällande för ämneslärarna. Då i enlighet med det skisserade förslaget en övningslärare, som redan har det för hans lönegrad fastställda maximitalet veckotimmar, allenast genom att få sin tjänstgöringsskyldighet ökad med en veckotimme skulle omedelbart uppflyttas i en högre lönegrad, skulle detta kunna tänkas leda till en allmän benägenhet hos sådana lärare, som uppnått högsta för lönegraden fastställda veckotimtal, att söka genom uppdelning av lärjungeavdelningarna erhålla ytterligare en veckotimme och dymedelst vinna löneförhöjning. En farhåga av nu angivet slag anser kommittén icke böra tillmätas allt för stor betydelse. Omfattningen av undervisningsskyldigheten regleras ytterst av lärjungeantalets tillväxt, och givetvis bör det tillkomma skolöverstyrelsen att besluta i fråga om sådana uppflyttningar, som nu nämnts. Vidare anser kommittén, att antalet ordinarie övningslärare bör bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen; härigenom beredes ock riksdagen tillfälle att vid prövning av förslag om nya övningslärartjänster bedöma, huruvida tjänstgöringsskyldigheten i förhållande till elevantalet är tillbörligen utnyttjad. Om ock i regel elevantalet vid läroanstalter, varom nu är fråga, befinner sig i stigande, kan dock tänkas, att vid någon anstalt ett motsatt förhållande äger rum. Har en övningslärare med hänsyn till ett efter lärjungeantalet anpassat timantal placerats i en lönegrad och minskas nu elevantalet så, att timantalet måste sänkas och följaktligen motsvara en lägre lönegrad, kan jämlikt de för kommunikationsverkens lönesystem gällande grunder vederbörande befattningshavare självfallet icke nedflyttas från den lönegrad han innehar, utan kvarstår han däri, intilll dess han avgår från befattningen. Då tjänsten sedermera blivit ledig, sättes den i den lönegrad, som kan betingas av förhandenvarande erforderligt antal veckotimmar. Vad nu senast anförts torde emellertid enidast i undantagsfall kunna väntas komma i tillämpning. Vad kommittén nu erinrat kan kommittén dock icke finna vara av em sådan beskaffenhet, att kommittén därav skulle föranledas att frångå ettt förslag, som kommittén finner från andra synpunkter vara att förordat. Innan kommittén emellertid närmare ingår på spörsmålet, hur detsamma skulle ställa sig i tillämpningen, vill kommittén beröra en fråga, som ä,r av betydelse, då det gäller övningslärarnas avlöningsförhållanden. Eedan enligt nu gällande avlöningsgrunder finnas ordinarie övningslärare, vilka på grund av dem tillkommande låga veckotimtal åtnjut.-a synnerligen små löner. Så åtnjuter exempelvis en manlig musiklärare vid realskola med 9 veckotimmars tjänstgöring en begynnelseavlöning a v — tillfällig löneförbättring inräknad — 1 205 kronor, en kvinnlig såda.n lärare 1 050 kronor, en lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskoLa med 6 veckotimmars tjänstgöring 570 kronor. Även vid en höjning av dessia avlöningar i anslutning till de grunder, kommittén i annat sammanhang

85 framlagt rörande avlöningarnas höjning i allmänhet, skulle emellertid den för kommunikationsverken gällande löneplanen, sådan densamma blivit av riksdagen fastställd, icke bereda möjlighet att i sig inrymma avlöningar, avpassade för övningslärare med en så begränsad veckotjänstgöring, som i angivna eller motsvarande fall sagts. För denna frågas lösande har för kommittén framstått två möjligheter, antingen att utöka kommunikationsverkens löneplan med så många lönegrader, att den skulle kunna inrymma även övningslärare med det lägsta föreskrivna veckotimtalet, eller ock, med bibehållande av den nuvarande löneplanen, till ordinarie befattningshavare förorda allenast sådana, vilkas tjänstgöring kan betinga en inom denna löneplan fallande avlöning, och låta övriga övningslärare få betraktas såsom extra tjänstinnehavare. Mot en anordning att utöka löneplanen med en del nya lönegrader under den nuvarande första torde några principiellt lönetekniska erinringar ej kunna framställas. Enligt vad kommittén beräknat, skulle löneplanen för manliga tjänstemän behöva för att kunna täcka samtliga nuvarande ordinarie övningslärare utökas nedåt med flera nya lönegrader. Vad som emellertid gör, att kommittén icke ansett sig böra slutligt förorda denna utväg, har varit en allmän benägenhet att icke i angivet hänseende rubba på kommunikationsverkens löneplan, då kommittén ej äger möjlighet bedöma, vilka konsekvenser dylika rubbningar kunna medföra inom andra områden, där samma löneplan antingen redan är gällande eller är avsedd att komma att tillämpas. Kommittén har vid frågans övervägande funnit de mest vägande skälen tala för en anordning, som innebär, att först då ett så stort veckotimtal kan försäkras en övningslärare, att detta timtal kan motsvara en avlöning, fallande inom löneplanen, först då bör denne bliva ordinarie befattningshavare. Härvid förbiser emellertid kommittén ingalunda, att även med denna anordning avlöningsbeloppen för de lägst avlönade övningslärarna bliva knappt tillmätta. Med hänsyn härtill föreslår kommittén i det följande för övningslärare viss rätt att med sin ordinarie tjänst förena annan befattning. Då kommittén alltså anser en sådan anordning böra tillämpas, varigenom endast de övningslärare bliva ordinarie befattningshavare, vilka hava ett visst närmare angivet minimum av veckotimmar, och att de, vilkas veckotjänstgöring understiger detta minimum, bliva icke-ordinarie tjänstemän, förutsätter kommittén emellertid såsom självfallet, att någon ändring icke göres i ställningen för nuvarande innehavare av sådana övningslärarbefattningar, vilka skulle vid bifall till kommitténs förslag förvandlas till icke-ordinarie tjänster. Under den avdelning i detta betänkande, som behandlar övergångsförhållandena, kommer kommittén att yttra sig beträffande nuvarande innehavare av senast berörda övningslärartjänster. Innan kommittén lämnar nu senast avhandlade fråga, vill kommittén emellertid jämväl erinra därom, att även med icke-ordinarie anställning anses kunna följa åtskilliga av de förmåner, som äro medgivna ordinarie tjänstemän, såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande semester samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring. Även frågan om pension för icke-ordinarie tjänstemän är ett spörsmål, vars utredning är å bane och vars lösning torde förr eller senare komma. Desslikes förutsätter kommittén, att åt de övningslä-

86 rare, vilka vid bifall till kommitténs förslag icke skulle erhålla ordinarie anställning, måtte på grund av deras i jämförelse med andra ickeordinarie lärare olikartade ställning beredas en i förhållande till dessa mera fast anställningsform. I avseende å relationen mellan olika grupper av övningslärare gäller nu, att lärare i ämnena teckning, musik och gymnastik avlönas efter en högre taxa än lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. I berörda förhållande har kommittén funnit sig sakna anledning tillstyrka någon ändring, men däremot funnit skäl föreligga till en särskillnad mellan å ena sidan lärare i slöjd och å den andra lärare i hushållsgöromål. Vidare stå övningslärarna vid folkskoleseminarierna i avlöningshänseende något högre än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet. Då de skäl, som motiverat en dylik anordning, nämligen övningsämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas undervisningsplan, alltjämt äga giltighet, saknar kommittén även i detta avseende anledning förorda ändring av nuvarande relationer. I nu gällande lönesystem har en bestämd skillnad gjorts mellan å ena sidan de högre allmänna läroverkens övningslärare och å andra sidan motsvarande lärare vid realskolorna för gossar och statssamskolorna. Det har ansetts, att undervisningen vid den förra gruppen av läroanstalter vore mera krävande och därför påkallade något högre ersättning än undervisningen i samma ämne vid läroanstalter av det senare slaget. Vid den utredning, som föregick 1918 års lönereglering, hade yrkanden ej saknats om upphävande av denna skillnad. Kommittén har nu ansett sig böra till förnyat skärskådande upptaga denna fråga och vill härutinnan anföra följande. Orsaken, varför denna skillnad i avlöningsgrunderna, som är av gammalt datum, uppkommit, torde vara att söka i de olika kompetensfordringarna för vissa av dessa lärare vid de högre allmänna läroverken å ena sidan och vid realskolorna å den andra. Enligt gällande bestämmelser (läroverksstadgan § 188) kan i fråga om befattningar som lärare i teckning och i gymnastik en lägre kompetens medföra behörighet till sådana tjänster vid realskolorna än vid de högre allmänna läroverken. I avseende å kompetensfordringarna för musiklärarbefattningar föreligger dock ingen skillnad. De olika avlöningsgrunderna hava i tillämpningen vållat en hel del svårigheter. Visserligen skulle dessa försvinna, i den händelse kommitténs löneregleringsförslag vinner bifall, men erfarenheten har dessutom givit vid handen, att den s. k. lägre kompetensen endast i särskilda undantagsfall förefinnes och att i regel kompetenskraven för de högre allmänna läroverkens tjänster uppfyllts även av lärarna vid realskolorna. Bestämmelserna härom i läroverksstadgan vinna sålunda numera ytterst sällan tillämpning i praktiken. Vidare torde den uppfattningen att undervisningen i övningsämnena vid de högre allmänna läroverken är mer krävande än undervisningen vid realskolorna ej längre stå i överensstämmelse med de faktiska förhållandena. Om ock ej direkt motsatsen kan bevisas, torde med säkerhet kunna sägas, att den är ungefär lika krävande vid båda slagen av skolor. Vid nu anförda förhållanden anser kommittén, som saknar anledning yttra sig om bibehållande av de särskilda kompetensföreskrifterna i läro-

87 verksstadgan, billigheten kräva, att den olikhet i avseende å avlöningsgrunderna för de högre allmänna läroverkens övningslärare å ena sidan och motsvarande lärare vid realskolorna å den andra, som hittills varit rådande, hädanefter försvinner. I förslaget till gruppering i lönegrader — varom kommittén i det följande kommer att yttra sig — har kommittén följaktligen uppfört realskolornas övningslärare i samma lönegrader som motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken. Vad till sist angår den i åtskilliga till kommittén remitterade framställningar berörda frågan om ändring i nuvarande avlöningsrelation mellan å ena sidan teckningslärare och å den andra musiklärare till de senares förmån har kommittén icke funnit tillräckliga skäl förebragta för en dylik åtgärd. Att, på sätt skolöverstyrelsen i underdånig skrivelse den 14 april 1921 yrkat, framlägga förslag om ökning av veckotimtalet i musik, anser kommittén innebära en fråga av pedagogisk art, som torde ligga utanför kommitténs uppdrag. Beträffande den närmare tillämpningen av ovan gjorda principiella uttalanden får kommittén anföra följande. Kommittén har vid övervägande av frågan om den lägsta undervisningsskyldighet enligt stat — d. v. s. med frånseende av övertimmar — vilken skulle berättiga till ordinarie anställning, ansett sig böra stanna vid ett författningsenligt föreskrivet minimiantal av 10 timmar i veck a n Visserligen kan även denna siffra, som utgör den ordinarie undervisningsskyldigheten för teckningslärare vid real- och samskolor, synas vara alltför låg, för att ordinarie anställning borde på densamma grundas; men härvid bör ej förbises, att den i verkligheten icke förekommer vid någon enda av nämnda skolor, som alla fått sig tilldelade ett större eller mindre antal övertimmar. De veckotimtal, som kommittén ansett böra grunda placering i olika ordinarie lönegrader, ha i det av kommittén föreslagna systemet uppställts på följande sätt: a) 10—14 timmar; b) 15—19 timmar; c) 20—24 timmar; d) 25—29 timmar; e) 30—34 timmar. Inom var och en av de sålunda fixerade timserierna skulle läraren alltså kunna åläggas ökad eller minskad undervisningsskyldighet utan ändring i den honom tillkommande lönen, vilken utgår i överensstämmelse med den för varje serie bestämda lönegraden. Då vid en läroanstalt veckotimtalet för den ordinarie läraren i ett övningsämne uppgår till ett tillräckligt antal utöver 34, bör enligt kommitténs mening en ny ordinarie övningslärartjänst i nämnda ämne kunna upprättas, vilket torde kunna ske i samma ordning, som f. n. iakttages i fråga om nyupprättade ordinarie lärartjänster i läroämnen. Tilläggas bör, att redan nu två ordinarie lärare i samma övningsämne förekomma vid folkskoleseminarier, men däremot icke vid allmänna läroverk. Att emellertid i detta avseende framlägga något bestämt förslag, därtill föreligger för kommittén så mycket mindre anledning som en strävan tydligen gör sig gällande att bereda åtminstone två av ifrågavarande ämnen, gymnastik och musik, en annan och utvidgad ställning på vissa läroanstalters undervisningsplan. Vad angår ersättningsgrunderna för icke-ordinarie lärare i övningsämnen återkommer kommittén härtill i annat sammanhang. Innan kommittén går vidare, anser sig kommittén böra redan här till

88 övervägande upptaga vissa svårigheter, som visat sig vara förenade med det av kommittén föreslagna systemet. Vid vissa real- och samskolor uppgår musiklärarens tjänstgöringsskyldighet, enligt författningen omfattande minst 9 timmar i veckan, på grund av övertimmar till 10 eller därutöver. Att emellertid låta de lärare, vilka hava mer än 9 timmars tjänstgöring i veckan, behålla ordinarie anställning men förändra de övriga lärarna inom samma grupp till icke-ordinarie befattningshavare anser kommittén icke böra ifrågakomma, utan böra enligt kommitténs mening samtliga musiklärare vid real- och samskolor hädanefter erhålla icke-ordinarie anställning. Vid de allra flesta samskolor uppgår handarbetslärarinnornas undervisningstid, enligt författning minst 6 timmar i veckan, av enahanda anledning till 10 timmar eller därutöver. Vidhållande den uppfattningen, att alla befattningshavare inom samma grupp böra i detta avseende behandlas lika, föreslår kommittén, att samtliga handarbetslärarinnor vid samskolorna hädanefter anställas såsom icke-ordinarie. Alla övriga övningslärargrupper, som f. n. innehava ordinarie anställning, skulle enligt kommitténs förslag bibehålla densamma orubbad. En svårighet av annan art ligger i följande omständigheter. Bland de övningslärare, som skulle behålla ordinarie anställning, kommer alltid att finnas ett visst antal, vilkas undervisningsskyldighet per vecka omfattar de siffror, som stå lägst eller näst lägst i varje timserie, d. v. s. 10—11, 15—IG, 20—21 o. s. v. Tydligt är, att dessa i och genom den föreslagna omläggningen av övningslärarnas lönesystem komma att erhålla en ganska stark avlöningsförhöjning i jämförelse med de övriga inom samma serie. Emellertid är att märka, att nämnda lärare äro skyldiga att åtaga sig ytterligare 4 resp. 3 timmar, varigenom ifrågavarande förmån i stort sett kan betraktas såsom varande av övergående natur. Härtill kommer, att de lärare, vilkas undervisningsskyldighet faller närmast eller uppgår till maximum inom de olika serierna, får en i motsvarande mån begränsad löneförhöjning, och kan ovannämnda ojämnhet därför från statsverkets synpunkt anses upphävd. Vidare må erinras om att enligt nuvarande bestämmelser övningslärare vid folkskoleseminarium icke utan eget begivande kan åläggas en undervisningsskyldighet utöver 30 timmar och gymnastiklärare vid allmänna läroverk icke utan eget begivande en undervisningsskyllighet utöver 28 timmar i veckan. Denna begränsning, som kommittén principiellt finner lämplig, bör i det av kommittén föreslagna systemet tillämpas på det sätt, att övningslärare utan eget begivande icke må kunna åläggas högre undervisningsskyldighet än den, som faller inom den näst högsta serien, d. v. s. inom timtalen 25—29. I detta sammanhang må emellertid framhållas en svårighet av ganska allvarsam art. Följden av det nya systemet blir, bland annit, att teckningslärarna vid de medelstora och största läroanstalterna — d. v. s. sådana, som uppvisa ett sammanlagt antal veckotimmar av 34 eller därutöver — få sig ålagda det inom varje serie fastställda högsta antallet veckotimmar. Att övningslärare vid de folkskoleseminarier och allmänna läroveik, d.är arbetet för dylika lärare är tyngre, sålunda skulle åläggas maiimuim av undervisningsskyldighet inom de olika serierna, på samma gång de

89 skulle erhålla den jämförelsevis minst fördelaktiga löneregleringen, finner kommittén icke vara med rättvisa och billighet överensstämmande. Nämnda olägenhet torde emellertid kunna väsentligt minskas därigenom att vid bestämmande av övningslärares faktiska undervisningsskyldighet för varje läsår skall gälla, att för sådan lärare, som fått sig ålagd en på grund av lärjungeavdelningarnas storlek eller, vad folkskoleseminarierna beträffar, andra omständigheter mera ansträngande tjänstgöring, undervisningstiden må inom de två högsta serierna av rektor kunna sänkas under det för ifrågavarande serie fastställda högsta timtalet, dock icke utan skolöverstyrelsens medgivande lägre än till seriens medeltal. Kommittén utgår alltså vid avgivande av sitt förslag från den förutsättningen, att en sådan bestämmelse — vilken står i nära överensstämmelse med vad som i ifrågavarande avseende gäller beträffande ämneslärarna — bliver i vederbörlig författning införd, och får dessutom hänvisa till de modifikationer, som här nedan av annan anledning komma att av kommittén förordas. Det må vidare framhållas, att systemet icke får tillämpas så rigoröst, att en lämplig anordning av undervisningen riskeras. Om t. ex. en parallellklass, som kräver 2 timmars undervisning i teckning, skall nyupprättas, och den ordinarie teckningsläraren redan har sig ålagd 33 timmar, kan icke den ena av dessa timmar åläggas honom och den andra överlämnas till biträdande läraren, utan den sistnämnde måste övertaga båda. Det kan även inträffa — och har inträffat — mindre påtagliga fall, i det att arbetsordningens rationella uppställning kräver, att t. ex. 26 timmar anförtros åt en ordinarie lärare och återstoden åt den biträdande. Att av sagda återstod lösrycka 3 och överlämmna dem åt den ordinarie läraren kan medföra olägenheter, som icke kunna rätt bedömas av andra än vederbörande pedagogiska myndigheter. Kommittén anser därför, att skolöverstyrelsen bör tillerkännas befogenhet att på rektors framställning medgiva behövliga modifikationer i detta avseende. Likaledes finner kommittén, att den vid folkskoleseminarierna nu rådande ordningen, att två ordinarie övningslärare äro anställda i samma ämne med en undervisningsskyldighet av mindre än 34 veckotimmar icke bör rubbas på grund av det nya systemets införande utan även, där så finnes behövligt, må kunna komma till användning även i fråga om de allmänna läroverken. I fråga om samtliga, ovan diskuterade svårigheter får kommittén till sist framhålla, att de vid övergången till en ny lönereglering äro ofrånkomliga, för så vitt man över huvud taget vill åstadkomma en förenklande omläggning av övningslärarnas avlöningsförhållanden. Kommittén anser dock icke dessa olägenheter vara av så allvarlig art, att de böra stå hindrande i vägen för en sådan länge påyrkad omläggning. I detta sammanhang vill kommittén till sist erinra, hurusom till kommittén genom kungl. remiss överlämnats för att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag en av övningslärarorganisationens centralråd gjord framställning om utredande av frågan angående övningslärarnas vid folkskolornas anställnings-, löne- och pensionsförhållanden samt om undersökande av möjligheten för statsbidrags erhål-

90 lande till avlöningar åt lärare i teckning, sång och gymnastik vid nämnda skolor. Kommittén får i det följande anledning att beröra denna fråga. h) Icke-ordinarie befattningshavare. Kommunikationsverkens lönesystem förutsätter, att avlöningsförmånerna för andra icke-ordinarie befattningshavare än vissa fullmäktige och överrevisorer fastställas av vederbörande verk, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra meddela bestämmelser i sådant hänseende. Beträffande den allmänna civilförvaltningen föreskriver gällande avlöningsreglemente såsom huvudregel, att grunderna för avlöningsförmånerna för icke-ordinarie befattningshavare fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande verk. Endast för ett fåtal fall utgår "arvode med i staten för vederbörande verk angivet belopp", d. v. s. är bestämmanderätten förbehållen riksdagen. Nu angivna förhållanden innebära i stort sett ett fastslående av före senaste lönereglering bestående anordning, varigenom beslutanderätten angående den extra personalens avlöning i regel låg i Kungl. Maj:ts eller i vederbörande ämbetsverks hand. Det nya lönesystemet förutsätter emellertid en större enhetlighet i hithörande förhållanden de olika ämbetsverken emellan, och äro fördenskull av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare för de nyreglerade förvaltningsområdena (beträffande kommunikationsverken i särskilda kungl. brev till respektive ämbetsverk av den 31 december 1920 och beträffande civilförvaltningen i kungl. kungörelsen den 31 december 1921 nr 778/1921). Här äro vissa allmänna avlöningsgrunder angivna, i stort anslutande sig till grunderna för den ordinarie personalens avlöning, och är tillämpningen av dessa grunder överlämnad åt vederbörande ämbetsverk. Att de särskilda avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal inom nyreglerade verk även skulle i allt tillämpas på nu ifrågavarande läroanstalters icke-ordinarie personal finner kommittén uteslutet med hänsyn till de helt olika förutsättningar, som här föreligga i avseende å personalförhållanden och organisation i övrigt. Dock torde i vissa fall och för vissa begränsade grupper en partiell tillämpning av sagda avlöningsbestämmelser vara möjlig. Inom de lärarkårer, beträffande vilka kommittén har att avgiva förslag, finnes jämväl ett stort antal icke-ordinarie lärare, vare sig nu dessa äro betecknade som extra lärare, extra ordinarie lärare, vikarierande lärare eller timlärare. Dessutom är vid åtskilliga av de anstalter, kommittén i det följande berör, anställd även annan icke-ordinarie personal. Avlöningsförhållandena för samtlig nu ifrågavarande extra personal hava reglerats efter olika grunder. Vad först beträffar extra lärare, extra ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare, hava av ålder grunderna för deras avlöning i r«egel bestämts av riksdagen. Att riksdagen fråntages prövningsrätten i detta hänseende finner kommittén i betraktande av de stora anslågsbtelopp med understundom förslagsanslags natur, varom här är fråga, mindre lämpligt, utan synas allt fortfarande de särskilda avlöningsb<eloppen för dessa lärare böra, där så förut skett, fastställas efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen. Vissa detalj- och tillämpningsbestämmelser torde däremot kunna utan olägenhet överlämnas åt Kungl.

91 Maj-.ts avgörande. Då sålunda ifrågavarande lärares avlöningsbelopp i det stora flertalet fall enligt kommitténs mening böra underställas riksdagen, har kommittén ansett, att sagda belopp eller grunder för beloppens utgående, där sådana förekomma, böra inrymmas i vederbörande avlöningsreglementen, men att erforderliga tillämpningsbestämmelser, såsom grunderna för uppflyttning i löneklass m. m., varda av Kungl. Maj:t i administrativ väg utfästade. I det följande kommer kommittén att i samband med avlöningsreglementet framlägga förslag i de hänseenden, vilka kommittén ansett vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning, men vill redan nu i korthet angiva de förutsättningar, på vilka kommitténs förslag bygger. Avlöningsbeloppen för extra och vikarierande ämneslärare har kommittén beräknat efter den relation, som av Kungl. Maj:t fastställts för icke-ordinarie befattningshavare i centralförvaltningen i förhållande till motsvarande ordinarie tjänstemän. På sätt framgår av grunderna i kungl. kungörelsen nr 778/1921, utgår avlöningen för sådan icke-ordinarie befattningshavare i två löneklasser, och är lägsta löneklassen, vad angår de lönegrader, som i detta sammanhang kunna komma i fråga, beräknad fyra löneklasser under begynnelselöneklassen för motsvarande ordinarie tjänsteman. En dylik relation har kommittén funnit i det stora hela tillämplig i fråga om flertalet extra och vikarierande ämneslärare. Att uppmärksamma är, att begreppet "vikarierande" här icke avser sådan vikarie, vilken är ordinarie tjänsteman. I anslutning till sagda avlöningsprincip har kommittén även funnit nödigt förorda en ortsgruppering i överensstämmelse med vad i detta hänseende gäller för de ordinarie tjänstemännen. Beträffande det för undervisningsväsendet säregna timlärarsystemet har kommittén icke i stort sett funnit anledning förorda någon ändring av vad nu gäller i de olika fallen. Nu utgående av riksdagen fastställda timarvoden har kommittén föreslagit skola höjas i proportion till avlöningen för icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring. Även beträffande timlärarna har kommittén ansett sig böra förorda en tillämpning av ortsgrupperingen. Vad angår de olika grupper av övriga icke-ordinarie befattningshavare, vare sig dessa utgöras av lärare eller andra, synes, i den mån icke riksdagens medverkan vid bestämmandet av dess avlöningsgrunder redan påkallats, bestämmanderätten böra tillkomma Kungl. Maj:t eller vederbörande överordnade centralmyndighet. Härvid må exempelvis erinras om de med riksdagens medverkan tillkomna grunderna för ersättning åt läkare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, vilka grunder kommittén funnit vara av beskaffenhet att alltjämt böra förbehållas riksdagens prövning. Givetvis kunna eller böra några generella avlöningsgrunder för den övriga extra personalen näppeligen tänkas. För sådan personal, beträffande vilken Kungl. Maj:t skulle hava att bestämma sagda grunder, torde nämligen i tillämpliga delar böra, endast där sådant visar sig möjligt och lämpligt, gälla de grunder, kommittén föreslår för därmed jämförliga ordinarie eller icke-ordinarie befattningshavare. Vid prövningen av de erforderliga anslagsbeloppen erhåller riksdagen i allt fall tillfälle till skärskådande av de utav Kungl. Maj:t eventuellt beslutade avlöningsgrunder, om desamma också icke direkt underställas riksdagens prövning.

Del IL Placering

i

lönegrader.

De allmänna läroverken. Rektorer. Kektor

vid

högre

allmänt

läroverk.

Före 1918 års lönereglering åtnjöt rektor avlöning i två lönegrader, och var avlöningens belopp satt i viss relation till då utgående lektorslön. Med hänsyn till rektors ställning och hans arbetsuppgifter ansågs emellertid vid 1918 års lönereglering hans avlöning böra beräknas efter andra grunder. Avlöningen bestämdes till 7 500 kronor, därav 5 000 kronor lön och 2 500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma fri bostad eller ersättning därför. Det ansågs, att avlöningen borde hava karaktär av chefslön, och i anslutning till den då vedertagna regeln, att chefer för centrala ämbetsverk ansetts böra omedelbart och utan intjänande av ålderstillägg erhålla de för dem avsedda löneförmåner, kommo ej heller rektorerna i åtnjutande av rätt till ålderstillägg. Till den kontanta lönen å 7 500 kronor kommer numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor. Vid högre allmänt läroverk är endast fråga om manlig rektor. Innan kommittén närmare ingår på frågan om rektorernas placering i löneavseende, vill kommittén till behandling upptaga ett spörsmål, som intimt sammanhänger härmed, nämligen huruvida man kan tänka sig en indelning av rektorerna i olika avlöningsklasser. Tanken att indela rektorerna i avlöningsklasser med högre avlöning vid de större läroverken och lägre avlöning vid de mindre är icke ny. Redan år 1915 gjorde Stockholms lärarsällskap i ett i anledning av lärarlönenämndens betänkande av år 1914 avgivet utlåtande vissa uttalanden i denna riktning. Utan att ingå på, hur gränsen mellan ett första och andra klassens rektorat borde uppdragas, ansåg lärarsällskapet, att en rektor vid ett l:a klassens högre allmänt läroverk eller realskola borde tillerkännas ett särskilt rektorsarvode å 600 kronor. I sitt över lärarlönenämndens betänkande avgivna yttrande betonade dåvarande läroverksöverstyrelsen, att det från undervisningens synpunkt och med särskild hänsyn till rektors övervakande verksamhet tvivelsutan vore av vikt, att anstalter vidtoges för att lätta de i detta avseende mera

93 betungade rektorernas arbetsbörda. Huruvida detta mål kunde komma att vinnas medelst läroverkens indelning i klasser efter lärjungeantalet och därefter avpassad avlöning för rektor, ville överstyrelsen lämna osagt, då enligt överstyrelsens mening denna fråga tarvade en närmare utredning. Vid förarbetena till 1918 års lönereglering berörde 1902 års löneregleringskommitté denna fråga. Kommittén framhöll emellertid rektorernas ökade arbetsbörda och anvisade för dess lättande möjligheten av minskad undervisningsskyldighet samt betonade behovet av skrivbiträdesinstitutionens lämpligare anordning. Ingen av de påpekade åtgärderna har lett till åsyftat resultat, om man bortser från en i fråga om dess verkningar obetydlig höjning, som vid 1920 års riksdag vidtogs av skrivbiträdenas arvoden. De administrativa och i all synnerhet de expeditionella rektorsgöromålen hava under de senare årtiondena antagit en omfattning, som kommit olikheterna mellan större och mindre läroverk att framstå i allt starkare belysning. På en tid, då betydligt mindre anspråk ställdes på undervisningsmateriell, hygien och statistik m. m. samt på individuell befattning med lärjungarna, spelade det för rektorsämbetet icke någon väsentligare roll, om lärjungarna voro flera eller färre, men med nutidens utveckling i nämnda avseenden kan sägas, att varje nytillkommen lärjunge förorsakar ett tillskott att räkna med i rektorns arbetsbörda. Alltifrån lärjungarnas intagning i läroverket och införande i matriklar och kataloger med deras därefter följande, av rektorsämbetet registrerade, övervakade och redovisade vandring genom den långa läroverkskursen ända till deras avgång och utskrivning från läroanstalten, förorsakar var och en av lärjungarna rektorn, som endast har ett svagt avlönat skrivbiträde till sin hjälp, ett mått av arbete, som med nödvändighet stiger i visst förhållande till deras antal. Rättvisan av ett system, som delar läroverken i olika klasser och dymedels för rektorerna skapar olika löneförmåner, ligger enligt kommitténs mening i öppen dag. Den främsta svårigheten blir här att finna en lämplig gräns mellan vad som i detta avseende bör förstås med större och med mindre läroverk samt att göra denna gräns så stabil, att förändringar i klassificeringen endast sparsamt behöva förekomma. Det senare önskemålet — gränsens stabilitet — anser kommittén kunna vinnas genom att till grund för uppdelningen lägga en medeltalsberäkning av antalet lärjungar under en jämförelsevis lång föregående tidsperiod; kommittén har i sådant syfte utgått från medeltalet under tioårsperioden 1913—1922 (höstterminernas siffror). Då det härvid beträffande de högre allmänna läroverken befunnits, att de största nå upp till ett medeltal av omkring 700, har kommittén ansett en gräns lämpligen kunna sättas vid ett antal av hälften därav, d. v. s. omkring 350. Skulle härvid vissa läroverk nu eller framdeles komma mycket nära gränsen, torde man med hänsyn till andra omständigheter, t. ex. förefintligheten av flera eller färre linjer och parallellavdelningar, omfattningen av den ekonomiska förvaltningen m. m. kunna i varje särskilt fall avgöra, om ett visst läroverk bör hänföras till den ena eller andra gruppen. Ändringar i grupperingen böra efter skolöverstyrelsens hörande kunna av Kungl. Maj:t företagas, dock först efter en avsevärd tid för varje gång, t. ex. 5 år, och givetvis först då de

94 senast förflutna tio årens lärjungeantal i förening med andra omständigheter motivera en dylik åtgärd. Därest under den tid en rektors förordnande omfattar, en sådan omgruppering av läroverken sker, som medför att det läroverk, där han är anställd, hänföres till en lägre grupp och avlöningen i följd därav bör utgå efter en lägre lönegrad, synes vederbörande dock böra för den tid hans förordnande varar bibehållas vid honom vid förordnandets tillträdande tillförsäkrade avlöningsförmåner. Tillses nu, huru tillämpningen av dessa grunder ter sig i fråga om de nuvarande 38 högre allmänna läroverken, befinnes det, att ett antal av 10 falla under siffran 350, nämligen läroverken i Härnösand, Luleå, Umeå, Ystad, Visby, Nyköping, Vänersborg, Västervik, Hudiksvall och Strängnäs. Betraktas vart och ett av dessa läroverk för sig med hänsyn tagen även till andra omständigheter, torde den ovan angivna indelningsgrunden i det hela kunna anses hava utfallit tillfredsställande. De större läroverken skulle alltså komma att uppgå till ett antal av 28, under det att 10 skulle hänföras till de mindre. Men även bland de till 28 uppgående större läroverken synes en uppdelning kunna och böra äga rum. Kommittén åsyftar härvid ett särskiljande av de läroverk, vilka äro till sitt lärjungeantal synnerligen omfattande och vid vilka rektors arbetsbörda måste betecknas såsom osedvanligt tyngande. Gränsen härvid synes kommittén lämpligen kunna dragas vid ett lärjungeantal av 600, och skulle härigenom till den högsta gruppen hänföras 12 läroverk (norra latinläroverket, läroverket å Södermalm samt norra och östra realläroverken i Stockholm, de två högre allmänna läroverken i Göteborg samt de högre allmänna läroverken i Örebro, Malmö, Linköping, Norrköping, Uppsala och Hälsingborg). Därjämte har inom kommittén gjorts gällande, att högre allmänna läroverket i Lund i dess egenskap av provårsläroverk med därav följande omsorger även för undervisningen i övrigt samt måhända nya elementarskolan i Stockholm på grund av dess uppgift att vara en statens provskola böra hänföras till den högsta gruppen, och har det synts kommittén, att fog härför torde förefinnas. Tilläggas må, att en företagen undersökning av antalet linjer och klassavdelningar under jämförelse med antalet lärjungar icke givit kommittén anledning till avvikelser i fråga om den sålunda föreslagna huvudgrupperingen. Kommittén förordar sålunda i nu angivna hänseende en tredelning av de högre allmänna läroverken, varvid skulle till den lägsta gruppen — mindre läroverk — hänföras läroverk med lärjungeantal under 350, till den mellersta gruppen — medelstora läroverk — läroverk med lärjungeantal mellan 350 och 600 samt till den högsta gruppen — större läroverk — läroverk med lärjungeantal över 600, lärjungeantalet i samtliga fall beräknat på sätt ovan angivits. Vilka läroverk som definitivt äro att hänföra till den ena eller andra gruppen torde böra bestämmas av Kungl. Maj:t, efter det grunderna för den nu gjorda indelningen blivit förelagda riksdagen och av riksdagen godkända. Härvid vill kommittén endast hava uttalat, att högst en tredjedel av läroverken bör hänföras till de större och högst en tredjedel till de lägre. Mot det av kommittén sålunda skisserade systemet kunna nu visserligen åtskilliga principiella invändningar göras.

95 Det kan till en början framhållas — och har så även skett — att rektorsbefattningen även vid ett mindre läroverk helt kräver sin man och att skillnaden mellan större och mindre skolor därför i detta avseende icke blir så stor. Kommittén erkänner det berättigade i denna invändning i så måtto som omsorgen om vissa pedagogiska åligganden, t. ex. den i ämneskonferenserna försiggående planläggningen av undervisningsarbetet, i huvudsak blir av samma omfattning överallt. Men i fråga om det stora flertalet uppgifter, t. ex. vården och disciplinen inom och utom skolan samt de krävande expeditionsgöromålen, torde det få anses obestridligt, att arbetet ökas i viss proportion till läroverkens storlek. Vidare kan befaras, att en uppdelning av rektoraten skulle giva anledning till att de mindre läroverken icke tillräckligt länge skulle få behålla sina rektorer, vilka i stället på grund av den högre avlöningen skulle lockas att söka sig till de mellanstora och större, varigenom skulle uppkomma ett alltför livligt transportväsen. Häremot torde emellertid kunna invändas, att rektorsbefattningarna äro av så personlig och lokal art och ombyte av läroverk på grund därav för rektorerna är förenat med så många olägenheter, att alltför täta transporter på detta område äro mindre att befara än inom flertalet andra förvaltningsgrenar. Vad till sist angår den under diskussionen framhållna farhågan, att rektorerna skulle frestas att söka skruva upp lärjungeantalet för att bringa sina läroverk upp i en högre avlöningsklass, anser kommittén densamma på intet sätt befogad. Med den praxis, som av gammalt följes vid läroverken, att de inträdessökande, som skola undergå prövning, intagas på grund av de utav lärarna avgivna betygen och icke med stöd av rektorernas teoretiska befogenhet i detta avseende, sakna de senare den enda möjlighet, som skulle finnas, till nämnvärd inverkan i sådant syfte, vilken möjlighet bliver ännu obetydligare därigenom, att beräkningen av lärjungeantalet skulle grundas på en så lång föregående period som tio år. Kommittén, som sålunda anser olägenheterna av det ifrågasatta systemet vara föga vägande i jämförelse med fördelarna därav, har följaktligen stannat för att förorda en uppdelning av rektorerna vid större, mellanstora och mindre läroverk efter ovan angivna grunder. TJ

Härefter övergår kommittén till frågan om rektorernas placering i löneavseende. Betraktar man den ställning, som rektorerna vid de högre allmänna läroverken intaga såväl inom undervisningsorganisationen som utåt gentemot kommunerna och den för skolan intresserade allmänheten, föräldrar och målsmän m. fl., samt tager man i betraktande de krav på både teoretiska och pedagogiska kunskaper och allmänt personliga egenskaper, som i anledning härav ställas på desamma, synes kommittén det berättigade i den uppfattningen icke kunna jävas, åt vilken 1902 års löneregleringskommitté gav uttryck, då kommittén i förarbetena till 1918 års lönereglering framhöll, att rektors avlöning borde hava karaktär av chefslön, med vilken alltså rätt till ålderstillägg ej skulle vara förenad. Några omständigheter, som skulle kunna anses rubba denna åskådning, hava sedan 1918 icke kommittén veterligen inträffat. En dylik uppfattning skulle måhända peka hän på ett inrangerande av rektorerna i den för allmänna civilförvaltningen fastställda löneplan A, vilken innehåller

96 fyra för huvudsakligen chefer för centrala ämbetsverk och därmed likställda befattningshavare avsedda lönegrader, som var för sig icke äro uppdelade i särskilda löneklasser. Önskemål härutinnan hava ock från rektorernas sida uttalats. Med en dylik utgångspunkt skulle rektor vid läroverk av den största typen placeras i lönegrad A 1 och rektor vid övriga läroverk i nykonstruerade därunder liggande lönegrader. Då man emellertid i avseende å rektorernas placering i löneavseende liar att, såsom förut i annat sammanhang antytts, taga hänsyn till den dem tillkommande fria bostaden eller ersättning därför, synes en anordning av nyss angivet slag innebära en alltför hög placering å löneskalan. Kommittén har ansett, att samma mål torde kunna vinnas genom att placera rektorera i de inom den vanliga löneplanen fallande lönegraderna, dock med den tilläggsbestämmelsen att rektor omedelbart kommer i åtnjutande av den för högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad bestämda avlöningen. Då det gäller att bedöma, till vilka lönegrader rektorer av ovan angivna grupper böra hänföras, har kommittén utgått från att rektorerna vid flertalet läroverk, d. v. s. de medelstora läroverken böra — såsom kommittén håller för skäligt och billigt — hänföras till lönegraden A 191)med omedelbar placering i den 28 :e löneklassen. Av de högre allmänna läroverken hava, såsom framgår av det ovan sagda, vissa utsöndrats till dels en högre grupp — de större läroverken — dels en lägre grupp — de mindre läroverken. För rektorerna vid de större läroverken föreslår kommittén lönegraden A 20 med omedelbar placering i 29:e löneklassen, och rektorerna vid de mindre läroverken föreslår kommittén böra hänföras till lönegraden A 18 med omedelbar placering i 27 :e löneklassen. Utan att härvid vilja i övrigt uppdraga någon jämförelse, må allenast erinras, hurusom överläkarna vid rikets hospital och asyler, vilka före senaste löneregleringen åtnjöto — utöver förmån av fri bostad med värme och elektrisk belysning — vid de större hospitalen 7 500 kronor jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor och vid de mindre hospitalen 7 000 kronor jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor, blivit vid senaste lönereglering, med bibehållande av samma naturaförmåner, placerade i 19:e resp. 18:e lönegraderna. Härvid må dock framhållas den betydande förmånen av värme och lyse, vilken förmån nu ifrågavarande rektorer sakna. Till sist vill kommittén erinra, att rektorerna på grund av sin egenskap av att vara tillsatta på förordnande böra enligt vedertagen princip i detta avseende tillförsäkras en jämförelsevis förmånlig avlöning. Rektor

vid

real-

och

samskola.

I analogi med vad fallet var beträffande rektor vid högre allmänt läroverk, var före 1918 års lönereglering avlöningen för manlig rektor vid realskola satt i viss relation till då utgående adjunktslön. Vid 1918 å r s lönereglering ändrades nämnda förhållande, och i anslutning till de grundsatser, som varit de vägledande vid fastställande av avlöningen *) I fråga om nomenklaturen beträffande lönegraderna se vederbörande paragraf i avlöningsreglementena. Den av kommittén använda nomenklaturen, som avviker ifrån vad i de till förebild liggande avlöningsreglementena i detta hänseende gäller, är betingad av de olika löneplan, kommittén har att räkna med.

97 för rektor vid högre allmänt läroverk, bestämdes den kontanta avlöningen för manlig rektor vid realskola till 6 400 kronor, därav 4 400 kronor lön och 2 000 kronor tjänstgöringspenningar, samt för kvinnlig rektor vid statssamskola till 5 000 kronor, därav 3 300 kronor lön och 1 700 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill kom fri bostad eller ersättning därför, och utgår dessutom numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor till manlig och 550 kronor till kvinnlig rektor. Jämväl i fråga om rektorerna vid real- och samskolorna har kommittén övervägt spörsmålet om en indelning i olika avlöningsklasser. Samma skäl, som föranlett kommittén förorda en sådan indelning av rektorerna vid de högre allmänna läroverken, torde enligt kommitténs mening förefinnas i fråga om real- och samskolornas rektorer. Likaså anser kommittén i huvudsak samma grunder för uppdelningen härvid böra komma i tillämpning. I avseende å dessa grunder vill kommittén dock erinra, hurusom åtskilliga av realskolorna äro utvidgade med av vederbörande kommuner bekostade gymnasier, nämligen skolorna i Eksjö, Eskilstuna, Karlshamn, Skövde, Söderhamn, Södertälje och Uddevalla. Viss tvekan torde möjligen kunna anses råda därutinnan, i vad mån lärjungarna å nämnda gymnasier skola medräknas eller icke i förevarande avseende. Av principiella skäl har emellertid kommittén ansett det vara betänkligt att ådraga statsverket utgifter, som äro beroende av kommunala initiativ, och då härtill kommer, att rektorerna vid dessa realskolor äga rätt till särskild ersättning från kommunen för sin befattning med gymnasiet — i allmänhet 1 000 kronor för år — anser kommittén icke anledning förefinnas att härvid låta lärjungeantalet å gymnasierna inverka på ifrågavarande indelning. Sagda antal har därför icke medtagits i kommitténs beräkning. De största realskolorna nå upp till ett medeltal lärjungar under de tio senare åren av nära 500 — det största, i Malmö, till 511 — varför gränsen enligt förut använd beräkningsgrund skulle sättas till minst 250. Vid tillämpningen av nu förevarande grunder befinnes det, att till de större böra räknas de 6 realskolorna i Malmö, Göteborg (västra och östra) och Stockholm (Kungsholmen, Jakob och Katarina). Av de återstående 33 komma skolorna i Södertälje med 243 och i Eskilstuna med 245 lärjungar närmast gränsen, men tillräcklig anledning att placera dessa båda bland de större skolorna anser kommittén dock för närvarande icke föreligga. Till de största real- och samskolorna skulle alltså räknas 6 skolor och till de mindre återstående 33. Såsom en allmän norm vill kommittén hava uttalat, att högst en femtedel av nu ifrågavarande skolor bör hänföras till de större. Någon tredelning anser sig kommittén ej beträffande dessa skolor böra förorda, enär skillnaden i lärjungeantal mellan de mellanstora och de mindre real- och samskolorna icke är så betydande, som i fråga om motsvarande grupper av högre allmänna läroverk. I fråga om placeringen i löneavseende vill kommittén framhålla, att jämväl i fråga om rektorerna vid real- och samskolor den grundsatsen synes böra upprätthållas, att avlöningen bibehåller sin karaktär av chefslön, d. v. s. avlöning utan rätt till ålderstillägg, och föreslår kommittén jämväl för dessa rektorer viss lönegrad med omedelbar placering i den för lönegraden gällande högsta löneklass. 7

98 Vid bedömande av frågan om lönegraden har kommittén — i betraktande av förmånen av fri bostad eller ersättning därför, som nu utgår till ifrågavarande rektor och alltjämt bör utgå utöver den kontanta lönen — ansett dessa rektorer böra hänföras till lönegraden A 16 med omedelbar placering i 25 :e löneklassen. Av real- och samskolorna har kommittén ovan utsöndrat ett antal av 6, vilka kommittén betecknat såsom större, och vilkas rektorer med hänsyn till omfattningen av deras arbete synts kommittén böra komma i åtnjutande av en förmånligare placering i löneavseende. För dessa sistnämnda tillstyrker kommittén lönegraden A 17 med omedelbar placering i 26 :e löneklassen. Beträffande särskilda åtgärder för att lindra den arbetsbörda, särskilt i expeditionelit avseende, som med tiden kommit att i allt högre grad påvila rektorerna vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter, kommer kommittén att i annat sammanhang därom yttra sig. Beträffande kvinnlig rektor vid samskola vill kommittén först framhålla, hurusom en gruppering av samskolorna på sätt föreslagits ifråga om förut berörda läroverk ej torde böra ifrågasättas. Kvinnlig rektor, vid samskola bör enligt kommitténs mening hänföras till lönegraden B 16 med omedelbar placering i 25 :e löneklassen. Lektorer. Lektorer. i förarbetena till 1918 års lönereglering hade vissa jämförelser uppdragits mellan lektorerna och de dåvarande s. k. andra gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken. Lärarlönenämnden hade emellertid kommit till den uppfattningen, att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något högre avlöning än den, som var bestämd för tjänstemän av andra graden. Även 1902 års löneregleringskommitté hade funnit ovannämnda jämförelse mellan lektorer och andra gradens tjänstemän mindre lycklig. Med utgångspunkt från lärarlönenämndens uppfattning och särskilt med hänsyn till den långa utbildningstid, som förvärvande av lektorskompetens visat sig kräva, hade kommittén förordat för lektorer en avlöning, som med 400 kronor översteg — frånräknat ortstillägg — vad som för det dåvarande utgick till en andra gradens tjänsteman, eller alltså 5 800 kronor. Av denna summa borde 3 900 kronor utgöra lön och 1900 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma två ålderstillägg, vartdera a 500 kronor. Detta kommitténs förslag blev ock Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor. För kvinnlig lektor bestämdes vid 1918 års lönereglering avlöningen till 4 800 kronor, därav 3 200 kronor lön och 1 600 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg å 400 kronor. Till denna avlöning kommer numera även tillfällig löneförbättring med 550 kronor. Genom 1918 års lönereglering blevo lektorernas avlöningsförmåner sålunda i varje fall satta i viss relation till bemälda tjänstemäns och bestämda med utgångspunkt från dessas löner. Denna relation betonades yttermera av riksdagen år 1919 i samband med den av riksdagen då beslutade tillfälliga löneförbättringen.

99 Kommittén ser emellertid i en allt för snävt uppdragen jämförelse mellan lärare å ena sidan och administrativa tjänstemän å den andra en konstruktion, som vilar på enligt kommitténs mening mycket ojämna och därför vilseledande förutsättningar. Lönefrågans lösning bör enligt kommitténs mening i främsta rummet grundas på ett förutsättningslöst bedömande av vad rättvisa och billighet i förevarande avseende kräver. Detta anser kommittén böra ligga i öppen dag, om man betraktar den olika utbildning, de olikartade arbetsuppgifter och de skiljaktiga befordringsmöjligheter, vilka känneteckna ifrågavarande kategorier av befattningshavare. Lektorernas akademiska utbildning är lång och dyrbar; höga examensfordringar och stegrade krav på doktorsavhandlingar göra studietiden osedvanligt lång, och i proportion till längden stå kostnaderna för vistandet vid akademien. Om lektorernas utbildning har emellertid redan tillräckligt både skrivits och ordats för att kommittén skulle anse sig behöva ytterligare belysa denna fråga. Det må vara tillfyllest att inskränka sig till några allmänna jämförelser. Lektorernas långa och kostsamma utbildning kan endast jämföras med läkarnas. Både blivande präster och jurister hava i regel en väsentligt kortare tid att tillbringa vid akademien för avläggande av för dem nödvändiga examina. De blivande läkarna, vilkas utbildningstid trots åtgärder att söka minska den är osedvanligt lång, kunna dock delvis redan under utbildningstiden genom förordnanden såsom amanuenser vid de medicinska institutionerna och klinikerna bereda sig förvärvsmöjligheter. Så är i allmänhet ej fallet med de blivande lektorerna. Efter den långa studietiden — numera i medeltal något mer än 9 år efter avlagd studentexamen — följer för de blivande lektorerna provåret, och först därefter kunna de räkna på att såsom e. o. lärare erhålla några inkomster. Kommittén har ej kunnat undgå finna, att av samtliga de tjänstemannakategorier, som utbildas vid universiteten, lektorerna äro med hänsyn till nu anförda omständigheter de ogynnsammast ställda. Detta i förening med den därav föranledda relativt höga befordringsåldern — i medeltal 34 å 35 år — måste enligt kommitténs mening påfordra behörigt hänsynstagande, då det gäller placering i löneavseende. I fråga om lektorernas — liksom alla lärares — arbetsförhållanden har städse gjorts gällande, att ferierna för dem innebär en förmån, som icke är tillfinnandes för andra befattningshavare. Erkännas må, att häri ligger ett företräde, som lärarna hava framför andra tjänstemän. Men ferierna, vilka betingats med hänsyn till lärjungarna och icke till lärarna, äro nödvändiga ej endast såsom vila efter det koncentrerade arbetet under läsåret utan även såsom tillfällen för lärarna att förvärva den för deras verksamhet erforderliga fortsatta utbildningen. Arbetet under terminerna får ej räknas efter läroverksstadgans timantal; hänsyn bör även i lika hög grad tagas till det för all verksamhet i skolans tjänst nödvändiga arbetet utöver lektionstimmarna, vare sig förberedelser till lektionerna, rättande av skrivningar m. m. eller deltagande i ämneskonferenser eller läroverkets angelägenheter i övrigt. Beträffande en ifrågasatt utökning av lektorernas lagstadgade tjänstgöringsskyldighet hänvisar kommittén till vad kommittén härom i annat sammanhang anfört. Är lektorernas arbete i läroverken redan i och för sig krävande, må ej förbises den ställning utåt, som lektorerna företrädesvis i våra landsortsstäder intaga eller "böra intaga. Den grundliga och gedigna utbild-

100 ning, en lektor besitter, skapar för honom möjligheter att göra en betydelsefull insats i det kulturella arbetet i den stad eller den ort, där kan är placerad. Mycket av värde har av våra läroverkslektorer gjorts i den allmänna bildningens och därmed i den andliga odlingens tjänst, och i vårt vidsträckta land hava de allmänna läroverken med sina vetenskapligt utbildade lärare av ålder intagit en i kulturellt avseende framstående plats. Enligt kommitténs mening måste synnerlig vikt läggas på, att så allt fortfarande må bliva förhållandet, och att läroverkslektorerna sås:>m målsmän för den högre bildningen i landets skilda delar alltjämt beredes en ställning, som möjliggör för dem att ägna det allmänna kulturarbetet och den andliga odlingen det framgångsrika intresse, som städse kännetecknat dem. I de strävanden, som syfta att hålla lektorernas lönestandard under vad som är skäligt och billigt, ser kommittén en fara, som kan hava allvarliga och ödesdigra verkningar i nu senast berörda hänseenden. Lektorernas befordringsmöjligheter äro små. Frånsett de undantagsfall, då en lektor kan bliva befordrad till lärarbefattning vid universitet eller högskola, äro rektoraten de enda tjänster, som härvidlag komma i fråga. I jämförelse med möjligheterna härutinnan inom andra områden — exempelvis på den civila tjänstemannabanan — kan man i stort sett säga, att lektorstjänsterna äro slutbefattningar. Med hänsyn, bland annat, till nu anförda omständigheter och efter en ingående och noggrann prövning av frågan har kommittén kommit till den uppfattningen, att en placering av lektorerna i den 17 :e lönegraden är den, som synes kommittén vara med rättvisa och billighet förenlig. Kommittén föreslår alltså, att manlig lektor hänföres till lönegraden A 17 och kvinnlig lektor till lönegraden B 17. Adjunkter. Adjunkter. Jämväl i fråga om adjunkterna hade i förarbetena till 1918 års lönereglering jämförelser uppdragits med befattningar inom de centrala ämbetsverken, nämligen med de s. k. första gradens tjänstemän. Lärarlönenämnden hade som utgångspunkt vid avgivande av sitt förslag tagit den avlöning, som — frånsett ortstillägg — då tillkom en dylik tjänsteman och som kompensation för bristen på befordringsmöjligheter foreslagit ett ytterligare ålderstillägg utöver vad då tillkom första gradens tjänsteman. 1902 års löneregleringskommitté, som ansåg en jämförelse av nu nämnd art ej innebära den rättvisa, man i detta fall ville söka ernå, utgick från den av kommittén föreslagna begynnelseavlöningen för lektor eller 5 800 kronor, vilket belopp kommittén ansåg böra utgöra slutavlöning för adjunkt, och förordade med beräkning av tre ålderstillägg a 500 kronor en begynnelseavlöning av 4 300 kronor. Denna summa översteg — frånsett ortstillägg — med 600 kronor avlöningen åt tjänsteman i dåvarande s. k. första normalgraden. Av nämnda belopp, 4 300 kronor, skulle 2 700 kronor utgöra lön och 1 600 kronor tjänstgoringspenningar. För kvinnlig adjunkt föreslog kommittén en avlöning av 3 600 kronor, varav 2 200 kronor lön och 1 400 kronor tjänstgöringspenningar jämte rätt till tre ålderstillägg å 300 kronor. Dessa förslag blevo av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor för manlig och 550 kronor för kvinnlig adjunkt.

101 I likhet med vad kommittén beträffande lektorerna anfört, anser kommittén, att jämväl adjunkternas lönefråga främst bör betraktas från andra synpunkter än jämförelsen med andra statstjänstemän. Mycket av vad kommittén ovan anfört beträffande lektorerna och betydelsen för det allmänna av deras arbete gäller i tillämpliga delar i fråga om adjunkterna. Läroverksadjunkternas utbildningstid är visserligen icke så lång och kostsam som motsvarande tid för lektorerna, men, enligt vad som påvisats, är den i avseende å längden i stort sett jämförlig med den utbildningstid, som kräves av innehavare av vissa andra allmänna tjänster, där akademisk examen utgör kompetenskrav. En synpunkt, som särskilt beträffande adjunkterna är värd beaktande, är frågan om deras arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden. Adjunkternas tjänstgöring var ursprungligen förlagd till klasserna nedanför gymnasiet. Härutinnan har nu med tiden skett en väsentlig förändring, i det att en allt större del av gymnasieundervisningen småningom överflyttats på adjunkterna. Denna omständighet, som har sin grund i det ständigt växande antalet lärjungar och det knappa antalet lektorer, har i viss mån medfört en förändring i arten av adjunkternas arbete, som ej kan förbises vid bedömande av lönefrågan. I avseende å befordringsmöjligheter torde om adjunkterna kunna sägas detsamma som om lektorerna, nämligen att adjunktstjänsterna i stort sett äro slutbefattningar. I nu gällande lönesystem förefinnes en viss relation mellan lektors och adjunkts avlöning i så måtto, att adjunkts slutavlöning är lika med lektors begynnelseavlöning. Bibehållandet av en dylik relation anser kommittén icke vara en nödvändig förutsättning vid bedömande av den lönegrad, till vilken adjunkt bör hänföras. Kommittén har icke kunnat finna annat, än att adjunkternas lönefråga kan och bör skärskådas särskilt för sig och oberoende av vad som kan komma att i löneavseende tillerkännas lektor. Kommittén har sålunda vid noggrant övervägande av spörsmålet ansett sig böra föreslå för adjunkt en lönegrad, som faller mellan de 14:e och 15:e lönegraderna, vilken grad kommittén betecknar med 14b till skillnad från 14 a, varmed kommittén angiver kommunikationssystemets 14 :e lönegrad. Denna av kommittén föreslagna nya lönegrad 14 b, som bör omfatta löneklasserna 19—22, erbjudes osökt genom lönesystemets struktur, vilken genom den mellan 14 :e och 15 :e lönegraderna befintliga luckan möjliggör en dylik anordning. Skulle emellertid med hänsyn till lönetekniska synpunkter tvekan råda i fråga om lämpligheten av en placering för adjunkterna i en på angivet sätt nybildad lönegrad, vill kommittén framhålla, att kommittén — som i varje fall funnit den 14:e lönegradens avlöningsbelopp vara för adjunkterna för knappt tillmätta — anser ovan åberopade skäl närmast tala för adjunkternas placering i den 15 :e lönegraden. Kommittén föreslår alltså, att manlig adjunkt hänföres till lönegraden A 14 b och kvinnlig adjunkt till lönegraden B 14 b. Åmneslärarinnor. I Avlöningen för ämneslärarinna vid samskola bestämdes genom 1918 Åmnesårs lönereglering till 2 800 kronor, därav 1800 kronor lön och 1000 tärarinno kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 300

102 kronor. Några särskilda motiv för fixeringen av sagda avlöningsbelopp finnas icke anförda. Härtill kommer nu vidare tillfällig löneförbättring med 470 kronor. Ovan angivna avlöning hade på sin tid föreslagits av 1902 års. löneregleringskommitté. Sagda kommitté hade samtidigt föreslagit enahanda kontanta avlöning för ordinarie kvinnlig ämneslärare vid kommunal mellanskola; sistnämnda lärare skulle emellertid dessutom åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, ej understigande 350 kronor. Beträffande ämneslärarinna vid samskola hade inom kommittén reservationsvis yrkats på full likställighet i löneavseende mellan ifrågavarande ämneslärarinnor och de ordinarie lärarinnorna vid de kommunala mellanskolorna, av en reservant närmare preciserat i ett yrkande på en avlöning för de förra av 3 150 kronor jämte tre ålderstillägg a 300 kronor. Enligt kommitténs mening bör ämneslärarinna vid samskola i avlöningshänseende i möjligaste mån likställas med kvinnlig ämnes lärare vid kommunal mellanskola. Kommittén, som i det följande hänför sådan icke-adjunktskompetent lärare till lönegraden B 14 a — dock med hänsyn till förekommande naturaförmåner med placering i lönegraden B 12 — föreslår alltså, att nu ifrågavarande ämneslärarinna, som icke är i åtnjutande av några naturaförmåner, hänföres till samma lönegrad B 14 a. Härvid har kommittén ingalunda förbisett den relativt sett stora löneförhöjning, som härigenom skulle komma dessa lärarinnor till del, men vill kommittén i sistnämnda hänseende allenast erinra om den enligt kommitténs mening låga avlöning och i förhållande till motsvarande lärare vid de kommunala mellanskolorna ofördelaktiga ställning, som, utan att vara av förhållandena motiverad, för närvarande tillkommer samskolelärarinnorna. Det till första lärarinna vid samskola utgående arvode, nu 500 kronor, och av kommittén föreslaget till 700 kronor, berör kommittén närmare i annat sammanhang. Lärare i gymnastik, teckning och musik. Lärare i Kommittén har i det föregående angivit de grunder, efter vilka enligt gymnastik, kommitténs mening avlöningsförhållandena för övningslärarna böra och musik o r c m a s vid en tillämpning av ifrågavarande lönesystem på dessa lärare. Kommittén har nu att skärskåda frågan om de avlöningsgrader, till vilka de olika övningslärarna vid de allmänna läroverken böra hänföras. Till en början har kommittén härvid övervägt, huruvida skäl förefinnas att tillmäta avlöningarna för vissa kategorier efter en högre måttstock än för andra, Så är nu ej fallet, utan äro — frånsett den ovan relaterade skillnaden mellan de högre allmänna läroverkens och realskolornas övningslärare, vilken skillnad kommittén ansett böra upphävas — grunderna för samtliga övningslärarkategorier ensartade. Yrkanden på en ändring härutinnan hava framställts, men har kommittén icke funnit tillräckliga skäl anförda, som kunna motivera ett frångående av nuvarande förhållanden. Vad särskilt beträffar gymnastiklärarna hava yrkanden gjorts, vilka gå ut på ett likställande av dessa lärare vid de allmänna läroverken meed läroverksadjunkter. Kommittén behjärtar de skäl, som gjorts gällande till förmån för en dylik anordning, särskilt om man tager i betraktande

103 ej endast den stora betydelse, som i undervisningen alltmer tillmätts ämnet gymnastik och den fysiska fostran överhuvud, utan även dessa lärares betungande arbete och de klena befordringsutsikterna för dem, i vilket sistnämnda avseende de äro ännu sämre ställda än ämneslärarna. Tager man emellertid i betraktande utbildningstiden och kompetensvillkoren, sådana kraven i detta hänseende nu äro stipulerade, föreligger dock enligt kommitténs mening en väsentlig skillnad mellan gymnastiklärarna och ämneslärarna, vilken gör, att kommittén anser sig böra draga i tvivelsmål det lämpliga av att nu föreslå en anordning av angivna innebörd. Någon skärpning av gällande kompetensvillkor anser sig kommittén icke hava befogenhet att ifrågasätta. När gymnastiklärarnas utbildningsförhållanden i samband med en eventuell omorganisation av gymnastiska centralinstitutet bliva på annat sätt ordnade och därest på detta sätt en större jämförlighet med ämneslärarna i detta avseende vinnes, anser kommittén gymnastiklärarnas lönefråga böra upptagas till förnyad behandling. Emellertid har kommittén ansett sig böra tillstyrka, att för närvarande ingen ändring i det gjorda yrkandets syfte tillsvidare vidtages. Såsom ovan framhållits utgår övningslärarnas avlöning i direkt proportion till antalet tjänstgöringstimmar i veckan och med samma belopp för ordinarie timmar som för övertimmar. Beräkningsgrunden är härvid följande: manlig lärare i teckning, gymnastik och musik vid högre allmänt läroverk 120 kronor i första, 135 kronor i andra, 150 kronor i tredje och 165 kronor i fjärde avlöningsgraden, manlig lärare i samma ämnen vid realskola 115 kronor i första, 130 kronor i andra, 145 kronor i tredje och 160 kronor i fjärde avlöningsgraden, kvinnlig lärare i teckning vid högre allmänt läroverk 105 kronor i första, 117 kronor i andra, 129 kronor i tredje och 141 kronor i fjärde avlöningsgraden samt kvinnlig lärare i teckning och musik vid realskola och i gymnastik vid samskola 100 kronor i första, 112 kronor i andra, 124 kronor i tredje och 136 kronor i fjärde avlöningsgraden. Härtill kommer tillfällig löneförbättring, varierande mellan 150 och 420 kronor allt efter olika befattningar. Den placering i lönegrader för ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk — högre såväl som real- och samskolor — kommittén tänkt sig, framgår av följande tablå: Manlig teckningslärare, gymnastiklärare 0ch musiklärare vid allmänt läroverk:

Kvinnlig teckningslärare, gymnastiklärare (samskola) och musiklärare vid allmänt läroverk:

Timtal per vecka Föreslagen avlöning. Lönegrad

Timtal per vecka

Föreslagen avlöning. Lönegrad

10-14 15-19 20—24 25-29 30—34

B 1 B 5b B 8 B Ila B 13

10—14 15-19 20-24 25-29 30-34

A 1 A 5b A 8 A Ila A 13

Icke-ordinarie lärare. Extra och vikarierande manlig ämneslärare vid allmänt läroverk åt- icke-ordinam njuter, därest han avlagt de examina och prov, som erfordras för behö-

104 righet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, arvode av 3 300 kronor» eljest 2 900 kronor, för år räknat. Kvinnlig sådan lärare åtnjuter arvode av resp. 3 000 och 2 600 kronor. Vikarierande ämneslärarinna vid samskola åtnjuter, därest hon avlagt examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslärarinnebefattning vid dylik skola, arvode av 2 600 kronor, eljest 2 400 kronor, för år räknat. I anslutning till de grunder, kommittén i annat sammanhang uttalat i fråga om avlöning åt extra lärare av nu ifrågavarande slag, tillstyrker kommittén, att adjunktskompetent extra och vikarierande manlig ämneslärare må åtnjuta avlöning efter löneklassen A 15 med rätt till uppflyttning i löneklass efter grunder, som Kungl. Maj:t må äga att fastställa. Icke-adjunktskompentent sådan lärare bör åtnjuta avlöning efter löneklassen A 14 med rätt till uppflyttning i högre löneklass efter enahanda grunder. Vad beträffar kvinnlig lärare av nu ifrågavarande slag, torde med hänsyn till nuvarande relation till motsvarande manlig lärare avlöningen böra utgå för adjunktskompetent lärare efter löneklassen B 16 och för icke-adjunktskompetent lärare efter löneklassen B 15, likaledes med rätt till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. För kompetent vikarierande ämneslärarinna vid samskola förordar kommittén löneklassen 14 samt för icke-kompetent sådan lärarinna löneklassen 13, allt efter löneplan B. De avlöningsgrunder, kommittén tänkt sig för timlärare i läsämne, för lärarinna i kvinnligt handarbete samt för vikarierande och biträdande lärare i övningsämne, framgå närmare av kommitténs förslag till avlöningsreglemente. Högre lärarinneseminariet. Rektor. Rektor. Manlig rektor vid högre lärarinneseminariet erhöll vid 1918 års lönereglering avlöning lika med rektor vid högre allmänt läroverk samt därutöver ett särskilt arvode av 500 kronor. Tillkomsten av sistnämnda arvode berör kommittén här nedan vid tal om lektorerna vid samma läroanstalt. Kommittén har i det föregående för rektorerna vid de högre allmänna läroverken såsom s. a. s. normalgrad förordat den 19 :e lönegraden, varvid emellertid för rektorer vid de mindre läroverken tillstyrkts en placering i den 18 :e och för rektorerna vid de större läroverken i den 20 :e, allt med omedelbar placering i högsta löneklass inom vederbörande lönegrad. Rektor vid högre lärarinneseminariet synes kommittén utan tvekan böra i avlöningshänseende jämställas med rektor vid de största av de högre allmänna läroverken och sålunda hänföras till den 20 :e lönegraden med omedelbar placering i 29 :e löneklassen. Det nu utgående särskilda arvodet anser kommittén böra såsom sådant bibehållas, skäligen förhöjt till 600 kronor. Vad angår den rektor nu tillkommande hyresersättningen, vilken alltjämt bör utgå, berör kommittén densamma i annat sammanhang. Kommittén föreslår alltså, att manlig rektor hänföres till lönegraden A 20 och kvinnlig rektor till lönegraden B 20, allt med omedelbar placering i lönegradens högsta löneklass.

105 Lektorer. För manlig lektor vid högre lärarinneseminariet hade på sin tid lärar- Lektorer. lönenämnden föreslagit enahanda avlöningsförmåner som för de högre allmänna läroverkens lektorer samt därutöver ett årligt arvode av 500 kronor. 1902 års löneregleringskommitté tillstyrkte för manlig lektor samma avlöning som kommittén förordat för motsvarande befattningshavare vid högre allmänt läroverk. I fråga om det ifrågasatta särskilda arvodet å 500 kronor sade sig kommittén icke vilja underkänna de motiv, som föranlett en dylik anordning. Kommittén erkände, att med hänsyn till den från de allmänna läroverken avvikande karaktär, denna läroanstalt ägde i vissa avseenden, andra krav måste ställas på där anställd personal än på befattningshavare vid de allmänna läroverken, samt uppdrog i övrigt en jämförelse med lärare vid provårsläroverken. Dock ansåg kommittén, att en olikhet i avlöningshänseende icke borde markeras genom särskilda tilläggsarvoden utan själva ordinarie avlöningen avpassas därefter genom att eventuellt beräknas efter en högre måttstock. Emellertid höll kommittén före, att den likhet i ordinarie avlöningsförmåner, som dittills förefunnits mellan lektorer vid högre lärarinneseminariet och vid de allmänna läroverken, tillsvidare borde bibehållas och att på den framtida utvecklingen av förhållandena finge bero, huruvida den särställning, som högre lärarinneseminariet kunde anses böra intaga, borde taga sig uttryck jämväl i för seminariets lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Kommittén ansåg sig därför icke kunna förorda det ifrågasatta särskilda arvodet å 500 kronor. Reservationsvis gjordes emellertid inom löneregleringskommittén gällande, att högre lärarinneseminariets ställning såsom en lärarutbildningsanstalt borde föranleda högre avlöningsförmåner för rektor och lektorer därstädes än för motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet vid anmälan av lönefrågan uttalade dåvarande departementschefen sin anslutning till den uppfattningen, att rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet borde i avlöningshänseende bättre tillgodoses än löneregleringskommittén föreslagit. Departementschefen förklarade sig ense med kommittén därutinnan, att det finge på den framtida utvecklingen bero, huruvida seminariets särställning borde taga sig uttryck i för dess lärare särskilt avpassade fasta avlöningar. Detta borde enligt departementschefens förmenande icke hindra, att, innan den åberopade utvecklingen stabiliserats, ifrågavarande lärare redan då erhölle en särskild förmån, som syntes fullt berättigad med hänsyn till den särställning, läroanstalten redan då intoge. I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t, att rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet måtte utöver den ordinarie lönen tillerkännas särskilda arvoden å 500 kronor. Så blev ock riksdagens beslut. Riksdagen förklarade, att med hänsyn till den särställning, som högre lärarinneseminariet intoge i vårt undervisningsväsen, och i betraktande av den betydelse, denna läroanstalt såväl då som framdeles borde äga för lärarinneutbildningen, riksdagen funnit förslaget om särskilda arvoden befogat. De uppgifter, som åligga lärarna vid högre lärarinneseminariet, äro uppenbarligen av mera maktpåliggande och omfattande art än vad som fordras av de allmänna läroverkens lärare. Seminariet, som har det dubbla syftemålet att vara en såväl praktisk som teoretisk lärarutbild-

106 ningsanstalt, nödgas härigenom hålla undervisningen på en mera vetenskaplig nivå och giva densamma i viss mån den akademiska undervisningens form. Grundsatsen att dess lärare skola i avlöningshänseende vara bättre tillgodosedda än lärarna vid de allmänna läroverken är ock fastslagen i nu gällande lönebestämmelser. Någon anledning att jämka på denna åskådning finnes icke, och enligt kommitténs mening gäller det allenast att tillse, huru densamma kan och bör lämpligen upprätthållas i det nya lönesystem, varom nu är fråga. Ett bibehållande av, såsom nu är fallet, särskilda arvodestillägg utöver en lön, som är lika med den, vilken tillkommer de högre allmänna löroverkens lektorer, finner kommittén mindre tilltalande. Från löneteknisk synpunkt måste betänkligheter resas mot en dylik anordning, i synnerhet då man nu har att tillämpa ett avlöningssystem, som innebär möjlighet att för ifrågavarande lektorer finna en avlöningsgrad, varigenom de bliva placerade i en i förhållande till de allmänna läroverkens lektorer lämpad och avvägd relation. Kommittén, som i det föregående föreslagit, att de allmänna läroverkens lektorer skola hänföras till den 17 :e lönegraden, tillstyrker en placering av lektorerna vid högre lärarinneseminariet i den 18 :e lönegraden. Visserligen kommer härigenom den nuvarande relationen mellan sagda lektorsgrupper att något minskas, men denna omständighet torde kunna få anses uppvägd av den förmån av högre pension, vilken tillkommer lärarinneseminariets lektorer genom fast placering i en lönegrad över motsvarande befattningshavare vid läroverken. I fråga om lektorernas hyresbidrag yttrar sig kommittén i annat sammanhang. Kommittén föreslår alltså, att manlig lektor hänföres till lönegraden A 18 och kvinnlig lektor till lönegraden B 18. Åmneslärarinnor. Åmnes- Vid 1918 års lönereglering särskildes mellan två olika slag av ämnesirarmnor. lärarinnor vid högre lärarinneseminariet, nämligen ordinarie ämneslärarinnor, i löneförfattningen betecknade såsom ämneslärarinnor, och biträdande ämneslärarinnor. För den förra kategorien bestämdes avlöningen till 400 kronor mer än vad som tillerkändes ämneslärarinna vid samskola, alltså 3 200 kronor, därav 2 000 kronor lön och 1 200 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor. Biträdande ämneslärarinna, som likställdes med ämneslärarinna vid statssamskola, erhöll en avlöning av 2 800 kronor, därav 1 800 kronor lon och 1 000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 300 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 500 kronor till ämneslärarinna och 470 kronor till biträdande ämneslärarinna. I likhet med vad kommittén föreslagit beträffande ämneslärarinna vM samskola, anser kommittén, att nu ifrågavarande biträdande ämneslärarinna bör hänföras till lönegraden B 14 a. Ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet anser kommittén skäliigen böra placeras en lönegrad över biträdande ämneslärarinna och följaktligen hänföras till lönegraden B 14 b.

107 Vad angår biträdande föreståndarinna, bör hon, liksom nu är fallet, åtnjuta, utöver avlöning såsom ordinarie ämneslärarinna, förmånen av fri bostad eller hyresersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Härtill återkommer kommittén närmare i samband med avlöningsreglementet och den därtill fogade motiveringen. Kommittén har ingalunda förbisett, att till nu ifrågavarande befattning kan befinnas synnerligen önskvärt att förvärva en person med en längre erfarenhet från och tjänstgöring vid privata flickskolor. Den hänsyn, som vid lönefrågans bedömande härtill bör tagas, har kommittén funnit böra tillgodoses genom den i avlöningsreglementet av kommittén införda bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t att i särskilda fall medgiva viss tjänstårsberäkning vid uppflyttning i löneklass (jfr avlöningsreglementet för befattningshavare vid statens undervisningsväsende § 10 mom. 4), och förutsätter kommittén, att denna bestämmelse varder i nu förevarande hänseende tillämpad, samt hänvisar i övrigt till vad kommittén härom i annat sammanhang anför. Lärare i teckning, gymnastik, musik och handarbete. Avlöningen för lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid högre Lärare / lärarinneseminariet utgår efter samma grunder, som för motsvarande tecknm9; lärare vid högre allmänt läroverk. Härutinnan hänvisas till vad kom- ^Soé/»' mitten för sistnämnda lärare föreslagit. handMed hänsyn till nuvarande bestämmelser, enligt vilka föreskrift om arbetenormaltjänstgöring saknas, förutsätter kommittén, att ingen ordinarie lärare får sig ålagt ett mindre timtal än 10 i veckan. För lärarinna i handarbete är avlöningen nu beräknad efter en något lägre skala, nämligen 85 kronor för veckotimme. I anslutning till ovan angivna grunder beräknar kommittén avlöningen för denna lärarinna på följande sätt, varvid kommittén utgår från att den ordinarie lärarinnan icke ålägges ett mindre timantal än 15 i veckan. Timtal per vecka

Föreslagen avlöning. Lönegrad

15—19 20-24 25-29 30-34

B 4b B 6b B 9 B 11b

Icke-ordinarie

befattningshavare.

I fråga om vikarierande lektor, manlig och kvinnlig, har kommittén funnit sådana omständigheter föreligga, som motivera, att sådan befattningshavare i avseende å begynnelselön hänföres en löneklass över extra lärare vid de allmänna läroverken. Vikarierande ämneslärarinna finner kommittén skäligen böra i avlöningshänseende likställas med vikarierande ämneslärarinna vid samskola. De avlöningsgrunder, kommittén ifrågasätter för vikarierande lärare i övningsämne, framgår av förslaget till avlöningsreglemente.

108 Enligt staten för högre lärarinneseminariet finnas uppförda arvoden av 1 000 kronor till biträde å rektorsexpeditionen, 400 kronor till bibliotekarie samt 500 kronor till läkare. Sagda arvoden torde böra, vederbörligen höjda, sammanslås till en gemensam anslagspost att av Kungl. Maj:t fördelas mellan ifrågavarande befattningshavare. Vidare äro å samma stat uppförda dels en vaktmästare, tillika portvakt, som jämte fri bostad åtnjuter 800 kronor, därav 600 kronor lön och 200 kronor arvode samt dessutom tillfällig löneförbättring med 400 kronor, dels en eldare, som åtnjuter arvode av 750 kronor jämte tillfällig löneförbättring med 250 kronor. Bestämmandet av eldarens avlöning torde böra vara av beskaffenhet att kunna överlämnas åt Kungl. Maj:t; den tillfälliga löneförbättringen bör härvid bortfalla. Vad angår vaktmästaren, synes kunna ifrågasättas, huruvida icke denne bör beredas ordinarie anställning. Därest så anses böra ske, föreslår kommittén, att han i likhet med vaktmästare vid centralt ämbetsverk hänföres till'lönegraden A 1 samt att han lika med sådana vaktmästare vidkännes avdrag å lönen för åtnjuten bostadsförmån. I händelse av kvinnlig innehavare av befattningen synes lönen skäligen böra utgå efter lönegraden C 1. Statens folkskoleseminarier. Rektorer. Rektorer. Vid 1918 års lönereglering blev manlig rektor vid folkskoleseminarium i löneavseende likställd med rektor vid högre allmänt läroverk och kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium med kvinnlig rektor vid högre lärarinneseminariet. Kommittén har i det föregående ifrågasatt en gruppering i tre olika klasser av rektorerna vid de högre allmänna läroverken, och har kommittén vid sådant förhållande ansett sig böra taga i övervägande, huruvida en motsvarande gruppering kan anses lämplig och låta sig genomföras jämväl i fråga om rektorerna vid rikets folkskoleseminarier. Liksom beträffande de allmänna läroverken den olika arbetsbördan motiverade ett särskiljande av de mera arbetstyngda rektorerna från rektorer vid de läroverk, där arbetets omfattning ej var fullt så krävande, synes man enligt kommitténs mening även bland folkskoleseminarierna kunna skilja mellan olika grupper av anstalter, där arbetsmängden med hänsyn till läroanstalternas storlek och organisation är varierande och förty för vederbörande rektorer i olika grad betungande. Den nuvarande likställigheten i avseende å rektorernas löneförmåner vid läroverken å ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra har också för kommittén gjort önskvärt att bibehålla en dylik likställighet jämväl i fråga om en särskild gruppering av rektorerna, i all synnerhet som sakliga skäl tala för en dylik anordning. Har kommittén sålunda funnit skäligt tillstyrka en klassificering av folkskoleseminariernas rektorer på sätt ifrågasatts beträffande rektorerna vid de högre allmänna läroverken, har det för kommittén gällt att angiva de grunder, som böra vara normgivande för en dylik indelning. Man torde lättast finna en lämplig beräkningsgrund i själva läroanstalternas organisation.

109 Den nuvarande seminarieorganisationen upptager dels dubbelseminarier (Uppsala, Lund, Göteborg, Karlstad, Falun och Luleå, varjämte seminarierna i Linköping och Umeå hava fullständiga parallellavdelningar på extra stat), dels enkelseminarier (Stockholm, Skara, Strängnäs, Växjö, Kalmar, Landskrona och Härnösand). Vid seminarierna i Skara och Landskrona hava parallellklasser för eventuell övergång till dubbelseminarier inrättats. Vid vissa seminarier, nämligen dels vid dubbelseminarierna i Uppsala och Lund, dels ock vid enkelsemumrierna i Stockholm, Strängnäs, Växjö och Kalmar hava anordnats ettåriga seminariekurser för studenter. I anledning av en utav riksdagen år 1922 avlåten skrivelse har skolöverstyrelsen verkställt utredning om inrättande av tvååriga seminariekurser för att bereda möjlighet för småskollärarinnor att avlägga folkskollärarexamen. Vid seminariet i Luleå är anordnad en statens preparandkurs. Givetvis är arbetsmängden för rektor väsentligt större vid dubbelseminarium än vid enkelseminarium. Även studentklassen åsamkar rektor ett betydande arbete såväl genom den personliga auskultationen av elevernas övningslektioner som genom dubbel prövning av inträdessökande. Den omständigheten, att övningsskolan vid ett dylikt seminarium är större än vid enkelseminarium, åstadkommer likaledes ökning av rektors arbete. Detsamma kommer givetvis att gälla även i fråga om de tilltänkta tvååriga kurserna för småskollärarinnor. Det synes emellertid kommittén vanskligt att föreslå en gruppindelning av seminarierna vid en tidpunkt som den nuvarande, då på grund av konjunkturomslaget en begränsning av antalet utexaminerade lärare under de närmaste åren synes ofrånkomlig. I sådant syfte har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 7 april 1923 föreslagit indragning av studentklasserna vid seminarierna i Uppsala och Lund och ställt i utsikt, att under ett kommande läsår en ytterligare begränsning av utbildningsmöjligheterna skulle komma att bliva nödvändig. Det är sålunda ovisst, om utvecklingen till dubbelseminarium vid de seminarier, där den påbörjats, kommer att fullföljas. Det kan också ifrågasättas, att vid något seminarium den fyraåriga parallellavdelningen eller en studentklass kan komma att ersättas av tvåårig kurs för småskollärare. Vid nu angivna förhållanden har det icke synts kommittén möjligt att kunna angiva grunderna för den gruppindelning av seminarierektorerna, som kommittén liksom i fråga om motsvarande befattningshavare vid de högre allmänna läroverken finner önskligt. Det synes kommittén böra överlåtas åt Kungl. Maj:t, som lättast torde kunna överblicka seminarieorganisationens ställning vid den tidpunkt, löneregleringsförslaget skall föreläggas riksdagen, att efter skolöverstyrelsens hörande angiva grunderna för en klassificering av angivet slag. Härvid förutsätter kommittén, att den proportion mellan antalet rektorer i de olika grupperna, som kommittén ifrågasatt beträffande de högre allmänna läroverkens rektorer, varder jämväl i fråga om seminarierektorerna i görligaste mån upprätthållen, ävensom att rektorerna vid provårsseminarierna varda likställda med rektorerna vid provårsläroverken. Liksom i fråga om läroverken förutsätter kommittén vidare, att en klassificering av seminarierektorerna fastställes av Kungl. Maj:t, efter det grunderna till densamma underställts riksdagens prövning.

110 Då kommittén sålunda beträffande folkskoleseminarierna ifrågasätler en anordning av enahanda art som ovan föreslagits i fråga om de högre allmänna läroverken, följer ock, att kommittén i avseende å seminarierektorernas placering i lönegrad tillstyrker enahanda placering, scm förordats rörande läroverksrektorerna, d. v. s. allt efter den grupp, till vilken seminariet kommer att hänföras, respektive 18 :e, 19 :e och 2( :e lönegraderna med omedelbar placering i vederbörande lönegrads högsta löneklass. Lektorer. Lektorer. Ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna blevo vid 1918 års lönereglering förvandlade till lektorat och i avlöningshänseende likställda med lektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken. Denna likställighet anser kommittén självfallet böra äga bestånd, och bör alltså manlig lektor placeras i lönegraden A 17 och kvinnlig lektor i lönegraden B 17. Adjunkter å övergångsstat. Adjunkter å j o c n m e d att vid 1918 års lönereglering de förutvarande adjunktsover JI*"9S~ tjänsterna vid folkskoleseminarierna blevo förvandlade till lektorat med vissa närmare angivna kompetensvillkor, vidtogs den anordningen, att de adjunkter, vilka icke fyllde sagda kompetensvillkor, överflyttades på övergångsstat och blevo i fråga om avlöningsförmåner likställda med läroverksadjunkter. Dessa befattningshavare voro dels sådana, som kunde antagas framdeles komma att uppfylla de för lektorer bestämda kompetensvillkoren och efter vunnen lektorsbehörighet skulle befordras till lektorer å sina förut innehavda tjänster, dels ock sådana, som av en eller annan anledning icke kunde eller ville vinna föreskriven lektorsbehörighet men som dock ansåges kunna fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Antalet adjunkter å övergångsstat uppgår för närvarande till 7, varjämte en kvarstår å gammal stat. Ifrågavarande adjunkter böra givetvis allt fortfarande vara i avlöningshänseende likställda med läroverksadjunkter, vilket innebär, att manlig adjunkt å övergångsstat bör hänföras till den av kommittén föreslagna nya lönegraden A 14 b och kvinnlig adjunkt till motsvarande lönegrad B 14 b. övningsskollärare. övnings- Vid 1918 års lönereglering blevo övningsskollärarna, från att förut skollärare, hava tillsatts medelst förordnande, ordinarie befattningshavare. Såsom utgångspunkt för bedömande av övningsskollärarnas lönefråga tjänade avlöningsförhållandena för folkskolans lärare, och det ansågs, att de förras löneförmåner borde så beräknas, att deras tjänster bleve tilldragande i jämförelse med de högst avlönade tjänsterna vid folkskolorna. Avlöningen för manlig övningsskollärare bestämdes till 3 400 kronor, därav 2 100 kronor lön och 1 300 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 400 kronor, och för kvinnlig övningsskollärare till 2 800 kronor, därav 1800 kronor lön och 1000 kronor tjänst-

Ill göringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 300 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 530 kronor för manlig och 470 kronor för kvinnlig lärare. Vid bedömande av frågan om den lönegrad, till vilken övningsskollärarna böra hänföras, har man enligt kommitténs mening att liksom nu utgå från den ställning i avlöningshänseende, som kan komma att tillerkännas de ordinarie lärarna vid folkskolorna. Vad då först angår manlig lärare, har kommittén, på sätt framgår av det följande, kommit till den uppfattningen, att ordinarie lärare vid folkskola bör i avlöningshänseende vara likställd med tjänsteman med lön efter 10:e lönegraden. Att sistnämnda lärare emellertid av kommittén hänförts till en härunder liggande lönegrad beror på de naturaförmåner, som allt framgent enligt kommitténs förslag skulle tillkomma dem utöver den kontanta lönen. Kommittén har alltså ansett sig böra utgå från, att manlig övningsskollärare bör placeras i lönegrad över den 10 :e. Då emellertid en placering av övningsskollärarna i en lönegrad över den 12 :e skulle för dem innebära en i förhållande till adjunkterna allt för förmånlig och i övrigt icke fullt motiverad placering, har kommittén, som fullt behjärtar dessa lärares viktiga ställning och ansvarsfulla arbete inom seminarierna och som i följd härav icke anser sig kunna tillstyrka för dem en lönegrad under den 12 :e, funnit, att sistnämnda lönegrad är den, som från synpunkten av samtliga på denna frågas bedömande inverkande faktorer torde vara att för dem förorda. Kommittén föreslår alltså, att manlig övningsskollärare hänföres till lönegraden A 12 och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 12. Lärare i teckning, i gymnastik och i musik. Vid 1918 års lönereglering blevo lärarna i gymnastik med lek och Lärare i idrott, i teckning och i musik vid folkskoleseminarierna i löneavseende teckning, gynnsammare ställda än motsvarande lärare vid de högre allmänna läro- i gymnastik ooh mu verken. Skillnaden utgjorde 10 kronor per veckotimme. I likhet med $)k ~ motsvarande lärare vid läroverken utgår ifrågavarande lärares avlöning i direkt proportion till antalet tjänstgöringstimmar i veckan och med samma belopp för ordinarie timme som för övertimmar. Beräkningsgrunden är för manlig lärare 130 kronor i första, 145 kronor i andra, 160 kronor i tredje och 175 kronor i fjärde avlöningsgraden samt för kvinnlig lärare 115 kronor i första, 127 kronor i andra, 139 kronor i tredje och 151 kronor i fjärde avlöningsgraden. Härtill kommer tillfällig löneförbättring med växlande belopp. Orsaken till att ifrågavarande seminarielärares löner beräknades efter en högre måttstock är att söka dels i den olika karaktären och upngiften hos de högre allmänna läroverken å den ena sidan och folkskoleseminarierna å den andra, dels ock i de nu förevarande ämnenas olika ställning på de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas undervisningsplaner. Kommittén finner icke anledning förorda ändring av nu vedertagna grundsats. I anslutning härtill ävensom till förut angivna grunder för övningslärares avlöning beräknar kommittén placeringen i lönegrad av nu ifrågavarande övningslärare på följande sätt:

112 lArare

i gymnastik,

i teckning (vid enkelseminarium seminarium) samt i musik.

och vid dubbel-

Föreslagen avlöning

Timtal per vecka

Lönegrad för manlig lärare

Lönegrad för kvinnlig lärare

A 2 A 6a A 9 A 11b A 14 a

B 2 B 6a B 9 B 11b B 14 a

10-14 15—19 20-24 25 - 29 30—34

Lärare i manlig slöjd samt lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål. Lärare i Vid 1918 års lönereglering blevo avlöningarna för lärare i manlig manlig slöjd samt lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål beräknade slöjd samt efter en lägre löneskala än avlöningarna för andra övningslärare, i det lärarinna i kvinnlig att avlöningen för veckotimme sattes i samtliga avlöningsgrader 25 kroslöjd och i nor mindre än motsvarande avlöning för de förut omnämnda lärarna i hushålls- teckning, gymnastik och musik. Kommittén, som anser, att en skillnad göromål. i avlöningshänseende mellan ifrågavarande lärarkategorier alltjämt bör

förefinnas, har med hänsyn till den i förhållande till slöjdlärarna mer ansträngande och krävande arten av det arbete, som åvilar lärarinnorna i hushållsgöromål, funnit skäl förefinnas för en något förmånligare placering i lönehänseende för dessa lärarinnor än vad kommittén ansett sig böra förorda för lärarna i slöjd. Kommittén beräknar lönerna för nu ifrågavarande övningslärare enligt följande tablå: För lärarinna i hushållsgöromål.

För lärare i slöjd.

Föreslagen avlöning Timtal per vecka

Lönegrad för manlig lärare

Lönegrad för kvinnlig lärare

10—14 15-19 20—24 25—29 30-34

A 1 A 5a A 7 A 10 A 12

B 1 B 5a B 7 B 10 B 12

Lärare i Lärare i trädgårdsskötsel.

Timtal per vecka

Föreslagen avlöning. Lönegrad

10—14 15—19 20-24 25—29 30—34

B 2 B 5b B 8 B Ila B 13

trädgårdsskötsel.

Trädgårdslärarnas löner blevo vid 1918 års reglering beräknade efter andra grunder än övriga övningslärares. Detta var betingat av själva undervisningens läggning, vilken icke pågår med samma timsumma för vecka under hela läsåret utan under vintertiden har ett jämförelsevis litet timtal men under vår och höst ett så mycket större antal timmar. Ifrågavarande undervisning hade år 1918 uppskattats till i medeltal 11 veckotimmar för hela året. En undervisning, vars anordnande är be-

113 roende av väderleksförhållanden, är självfallet underkastad betydliga växlingar såväl vid samma seminarium som vid de skilda seminarierna. Härjämte hade hänsyn tagits därtill, att utom undervisningen trädgårdslärarens tid betydligt togs i anspråk av skötseln av seminarieträdgården, vilket höll honom bunden vid läroanstalten nära nog året om. Avlöningen fastställdes 1918 för ordinarie manlig lärare i trädgårdsskötsel till 2 400 kronor, därav 1 500 kronor lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor, samt för kvinnlig sådan lärare till 2 000 kronor, därav 1 200 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 250 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring å för manlig lärare 400 kronor och för kvinnlig lärare 340 kronor. Till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium utgår utöver lönen dessutom särskilt arvode, för närvarande belöpande sig till 800 kronor, utom vid Luleå seminarium, där arvodet utgår med 600 kronor. Bedömandet av trädgårdslärarnas avlöning bereder i så måtto vissa svårigheter, som deras tjänstgöringsförhållanden äro betydligt växlande allt efter seminarieträdgårdarnas storlek liksom ock efter de i vårt vidsträckta land starkt växlande klimatiska förhållandena. Det har med hänsyn härtill kunnat ifrågasättas, huruvida sagda lärare lämpligen borde utöver fast lön tillförsäkras vissa arvoden, vilka varierade allt efter omfattningen av deras arbete vid seminariet. Då det emellertid torde vara vanskligt att finna de grunder, efter vilka berörda arvoden skulle på ett rättvist sätt regleras, har kommittén funnit sig böra bortse från ett dylikt lönesystem och inskränkt sig att som utgångspunkt vid frågans bedömande taga den nuvarande anordningen med en för samtliga lärare lika utgående lön. Trädgårdslärarnas arbete vid seminariet är, såsom framgår av det nyss sagda, av tvåfaldig art. Den för undervisningen beräknade tjänstgöringstiden av i medeltal 11 veckotimmar året om torde numera få anses allt för lågt uppskattad. Med det stigande intresset för trädgårdsodling hava också kompetensfordringarna för dessa lärare i realiteten ökats. Vad angår skötseln av seminarieträdgården, är denna så till vida betungande för läraren, att den håller honom bunden vid läroanstalten året om och gör förmånen av semester i hög grad illusorisk. Ett bibehållande av det särskilda arvodet till ifrågavarande lärare vid dubbelseminarium finner kommittén ur löneteknisk synpunkt mindre lämpligt utan förordar, att trädgårdslärarna i löneavseende uppdelas i två grupper, nämligen sådana lärare vid enkelseminarium och sådana lärare vid dubbelseminarium. Ehuru kommittén till fullo uppskattar den betydelsefulla gärning, som av dessa lärare utövas, har kommittén icke funnit sådana omständigheter vara förebragta, som skulle motivera en mera väsentlig höjning av deras löneställning. Kommittén föreslår, att vid enkelseminarium manlig sådan lärare hänföres till lönegraden A 6 b och kvinnlig dylik lärare till lönegraden B 6 b samt vid dubbelseminarium manlig lärare hänföres till lönegraden A 10 och kvinnlig lärare till lönegraden B 10. Vad angår den särställning, läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå intager — arvode av 1 000 kronor — anser kommittén, att. då för undervisningen erforderlig trädgårdsanläggning numera anskaffats, anledning icke längre förefinnes för densammas bibehållande. Kommits

114 tén föreslår, att denne i löneavseende likställes med vanlig trädgårcslärare. V aktbetjäning. VaktbetjäVid seminarierna finnas till ett rätt stort antal anställda vaktmästare, nin 9- eldare, trädgårdsbiträden m. fl. Angående dessa befattningshavares anställning och bestämmandet av avlöningen för innehavare av sådan lefattning föreskriver gällande seminariestadga (§ 111 mom. 2 och 3) följande: "Vaktmästare och annan för seminariet nödig betjäning anställes och entledigas av rektor, som jämväl bestämmer avlöning i enlighet med de närmare föreskrifter, som kunna meddelas av skolöverstyrelsen. För vaktmästare och övrig betjäningspersonal uppgöre rektor tjänsteföreskrifter och träffe med dem nödiga avtal." Betjäningspersonalens avlöning utgår från de å seminariernas stater uppförda anslagen till materiell m. m. Av personalen har en del karaktär av mer eller mindre fast anställda befattningshavare, under det återstående delen torde böra betraktas mera såsom tillfälligt anlitade biträden för utförande av vissa sysslor. Beträffande den förra kategorien äro såväl tjänstgörings- som avlöningsförhållandena rätt växlande vid olika seminarier. I regel ingår i avlöningen förmånen av fri bostad samt värme och lyse. I avseende å avlöningsförmånerna torde härvid vara att uppmärksamma ett av riksdagen år 1913 (skrivelse nr 8, punkt 167) gjort uttalande, att desamma vid dubbelseminarium samt vid enkelseminarium, där utom vanliga vaktmästargöromål eldning och dylikt ålåge vaktmästaren, icke i något fall borde sättas högre än för förste vaktmästare i nyreglerat verk, samt för övrigt icke i något fall högre än för vaktmästare i nyreglerat verk. Sedan åtskilliga år har fråga varit före att söka bereda större enhetlighet i vaktpersonalens vid seminarierna avlönings- och tjänstgöringsförhållanden och att beträffande sättet för anställandet bereda personalen en större trygghet. Ingående utredningar i berörda förhållanden hava av sakkunniga myndigheter verkställts, utan att dock frågan ännu blivit avgjord. I kommitténs uppdrag torde jämväl ingå att taga ifrågavarande personals avlöningsförhållanden i betraktande, och hava för detta ändamål av Kungl. Maj:t till kommittén överlämnats handlingarna i detta ärende att tagas i övervägande i samband med det kommittén givna uppdraget. Dessa handlingar utgöras av dels framställning från vaktmästarna vid folkskoleseminarierna angående löne- och pensionsreglering, dels vederbörande rektorers och konsistoriers samt folkskolöverstyrelsens däröver avgivna yttranden och förslag, dels ett den 19 april 1920 avgivet utlåtande i ämnet av 1902 års löneregleringskommitté, dels ock förnyat yttrande i ärendet av skolöverstyrelsen den 12 oktober 1920 samt utlåtande av statskontoret den 12 januari 1921. Att nu redogöra för innehållet i sagda handlingar och för de förslag i olika riktningar, som av myndigheterna framlagts, torde föra för långt, och kommittén har därför ansett sig böra inskränka sig till att omnämna vad i utredningen finnes av vikt för bedömandet av frågan, i den mån kommittén torde hava att i densamma avgiva yttrande och förslag. I den första utredningen i ämnet, som gjordes år 1917 av dåvarande folkskolöverstyrelsen, föreslogs, att förste vaktmästare vid dubbelseminarium och vaktmästare vid enkelseminarium, som tillika vore eldare,

115 måtte likställas med förste vaktmästare vid centralt ämbetsverk samt annan seminarievaktmästare med vaktmästare vid dylikt verk. Härjämte borde trädgårdsbiträdena, där sådana funnes mera fast anställda, beredas en ställning, motsvarande andre vaktmästares. Vad anginge vaktmästare vid enkelseminarium, vilken ej tillika vore eldare, borde det ankomma på rektor att bestämma, huru stor del av städningsarbetet borde åligga vaktmästaren såsom sådan. I övrigt borde det tillkomma rektor att träffa avtal om städning och renhållning. Åt vederbörande rektor borde fortfarande anförtros att anställa och entlediga vaktmästare och annan betjäning samt i fall, där avlöningsförhållandena icke vore reglerade, träffa avtal med vederbörande om avlöning. 1902 års löneregleringskommitté framhöll, bland annat, att det svårligen läte sig göra att bilda i anseende till åliggandena fullt enhetliga befattningstyper för betjäningspersonalen vid folkskoleseminarierna, utan att det syntes nödvändigt att för de ifrågasatta nya ordinarie tjänstinnehavarna stadga skyldighet att, i för vederbörande seminarium erforderlig utsträckning och i mån befattningshavarens tid skäligen kunde tagas i anspråk därför, utföra samtliga vid seminariet förekommande göromål av sådan beskaffenhet, att de intimt sammanhängde med de vanliga vaktmästargöromålen, såsom städning, eldning, smärre reparationer, trädgårdsarbete samt gårdskarlsgöromål m. m. För vinnande av likformighet i möjligaste grad borde det ankomma på skolöverstyrelsen att utfärda allmänna bestämmelser för ifrågavarande befattningshavare, under det att meddelandet av de särskilda föreskrifter, som kunde vara betingade av specifika förhållanden vid olika seminarier, borde ankomma på rektor. Vederbörandes skyldighet att förrätta göromål av nyss angivna slag borde lämpligen markeras genom befattningshavarnas benämning, t. ex. "vaktmästare, tillika eldare, trädgårdsbiträde m. m." I fråga om den utsträckning, vari betjäningspersonalen borde beredas ordinarie anställning, ansåg löneregleringskommittén uppenbart, att ej hela den nuvarande personalen kunde komma i åtnjutande av sådan förmån. Flera ordinarie befattningshavare borde givetvis ej anställas vid de särskilda seminarierna, än som där under alla omständigheter kunde med säkerhet beräknas stadigvarande hava full sysselsättning med göromål, som borde tillhöra befattning av ifrågavarande slag. Beträffande den personal, som därutöver kunde erfordras, borde nuvarande bestämmelser gälla. I fråga om antalet ordinarie befattningar av nu förevarande slag ansåg löneregleringskommittén den begränsningen böra iakttagas, att icke mer än två befattningshavare för närvarande borde erhålla ordinarie anställning vid ett och samma seminarium, men å andra sidan att åtminstone en sådan ordinarie befattningshavare borde finnas vid varje seminarium. Inalles borde inrättas 23 ordinarie vaktmästare- och dylika befattningar. I avseende å avlöningen föreslog löneregleringskommittén två tjänstegrader, den ena motsvarande förste vaktmästare vid centralt ämbetsverk och den andra motsvarande vaktmästare vid sådant verk. De ifrågasatta 23 ordinarie befattningarna borde fördelas på de två graderna så, att vid seminarium, där två ordinarie befattningar inrättades, den ena komme att tillhöra den högre graden och den andra den lägre graden, samt vid seminarium, där endast en ordinarie befattning inrättades, denna komme

116 att, i överensstämmelse med riksdagens förut omnämnda uttalande, tillhöra den högre graden, därest seminariet vore försett med värmeledning, men eljest den lägre graden. Med tillämpning härav skulle 10 befattningshavare komma i den högre och 13 i den lägre graden. Tillsättning och entledigande borde ankomma på skolöverstyrelsen. Slutligen ifrågasatte löneregleringskommittén, att även kvinnor skulle kunna bliva innehavare av nu förevarande befattningar, varvid dock avlöningsbeloppen borde jämkas. I sitt senare utlåtande i ämnet år 1920 har skolöverstyrelsen i vissa delar uttalat sin anslutning till löneregleringskommitténs förslag men i andra åter gjort gällande en från kommittén avvikande uppfattning, överstyrelsen ansåg det icke vara välbetänkt att generellt begränsa möjligheterna att giva ordinarie anställning åt de ifrågavarande befattningshavarna till antalet två. Förhållandena vore nämligen vid olika seminarier avsevärt olika. Såväl vissa av de med nya byggnader utrustade dubbelseminarierna som ock vissa enkelseminarier med mera omfattande trädgårdsanläggningar skulle genom fastslåendet av en dylik grundsats komma i en alltför ogynnsam ställning. Överstyrelsen gjorde gällande, att åtskilliga seminarier hade verkligt och stadigvarande behov av tre arbetskrafter för bestridande av de olika vaktmästargöromålen, däri inräknat jämväl arbete med de ofta stora trädgårdarnas skötsel. De nuvarande trädgårdsbiträdena borde vid konstant behov erhålla en ställning, motsvarande andre vaktmästares. Enligt överstyrelsens mening borde sammanlagt 31 tjänster upprättas, varav 14 borde hänföras till den högre och 17 till den lägre graden, överstyrelsen angav vidare de arbetsuppgifter, som borde åligga befattningshavare i de olika graderna, samt framhöll, att tillsättningen, resp. entledigandet av ifrågavarande personal borde visserligen verkställas av vederbörande rektor men under villkor att beslutet härom skulle underställas överstyrelsens prövning och stadfästelse. Statskontoret, som anslöt sig till uppfattningen, att ifrågavarande personal borde i viss utsträckning beredas ordinarie anställning, med avlöning i enlighet med löneregleringskommitténs förslag, påpekade i sitt berörda utlåtande, att, då befattningshavarnas åligganden komme att regleras genom allmän instruktion och särskilda arbetsordningar, det syntes onödigt att använda de av löneregleringskommittén föreslagna detaljerade beteckningarna i stället för endast "förste vaktmästare" och "vaktmästare". Vidare uttalade statskontoret sin tveksamhet, huruvida det verkligen kunde vara nödvändigt att nu inrätta ett så betydande antal ordinarie tjänster, som skolöverstyrelsen ifrågasatt, men ville ej bestämt motsätta sig förslaget härutinnan. Någon olägenhet skulle icke vara att befara, därest tillsvidare någon del av ifrågavarande arbete utfördes av extra personal. Efter erinran om familjepensioneringen, i vilket avseende personalen genom inträde i civilstatens änke- och pupillkassa — därest annat ej föreskreves — skulle hava att erlägga befordringsavgifter, som isynnerhet för de äldre komme att uppgå till avsevärda belopp, framhöll statskontoret, att antagande och entledigande av personalen borde ankomma på rektor utan att frågan härom borde underställas skolöverstyrelsen. Vad först beträffar frågan om beredande av ordinarie anställning åt nu ifrågavarande personal synes kommittén den i ämnet verkställda ut-

117 redningen giva vid handen, att förutsättningar för en dylik anordning äro tillfinnandes och att skäl äro anförda för beredande åt personalen av den trygghet i avseende å anställningen, varpå den torde kunna anses hava berättigade anspråk. Det må erinras, att en motsvarande åtgärd redan år 1918 vidtogs i avseende å vaktmästarpersonalen vid de tekniska läroverken. Då det emellertid gäller att tillse, i vilken utsträckning en åtgärd av nu angivet slag bör genomföras, torde den av myndigheterna verkställda utredningen näppeligen numera kunna lämna en fullt nöjaktig grundval för frågans bedömande. Denna utredning grundar sig nämligen på förhållandena vid seminarierna, sådana de tedde sig åren 1919 och 1920. Sedan dess har utvecklingen till dubbelseminarier raskt fortgått och nybyggnader för vissa seminarier dels fullbordats och dels påbörjats. Givetvis är det aktuella behovet av ordinarie vaktpersonal stegrat i förhållande till behovet vid tidpunkten för utredningens verkställande. Det torde emellertid för kommittén vara vanskligt att uttala sig mera bestämt rörande det antal befattningshavare av förevarande art, som nu skulle erhålla ordinarie anställning, på samma gång kommittén finner en dylik förnyad beräkning av antalet allt för fort förlora aktualitet, enär ifrågavarande läroanstalter befinna sig i en i avseende å sina yttre betingelser snabb utveckling och behovet av ordinarie vaktpersonal kan hava ändrats, då förslaget förelägges riksdagen. 1 avseende å avlöningsförhållandena pekar utredningen hän på en uppdelning i två tjänstegrader med avlöningar lika med dem, som bestämts för förste vaktmästare och vaktmästare i de centrala ämbetsverken. Såvitt kommittén funnit av i ämnet gjorda uttalanden från vederbörande myndigheter samt genom under hand inhämtade upplysningar, synes en dylik indelning vara av beskaffenhet att tillgodose berättigade anspråk från såväl institutionernas som befattningshavarnas sida. Till den förra gruppen — förste vaktmästargruppen — bör hänföras dels en vaktmästare vid sådana seminarier, där två eller flera ordinarie vaktmästartjänster inrättas, dels ock vaktmästare vid sådana med värmeledning försedda seminarier, där endast en ordinarie vaktmästarsyssla inrättas; till den senare gruppen — vaktmästargruppen — bör hänföras dels den eller de återstående vaktmästarna vid seminarier med två eller flera ordinarie vaktmästartjänster, dels vaktmästare vid sådana seminarier utan värmeledning, som endast hava en ordinarie vaktmästare, dels ock trädgårdsbiträde med full och stadigvarande sysselsättning. Med tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem skulle dessa grupper hänföras till respektive lönegraderna A 3 och A 1. Om ock en dylik gruppering bör vara regel, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till de skiftande arbetsförhållandena för denna personal vid olika seminarier anledning kan i ett eller annat fall förefinnas till placering av någon eller några befattningshavare i 2:a lönegraden. Något förslag i denna riktning har kommittén emellertid icke velat framlägga, men synes det böra bero på utvecklingen och på en å densamma sedermera grundad närmare utredning, huruvida fog kan förefinnas för en dylik anordning. I den mån ordinarie kvinnliga befattningshavare av nu ifrågavarande slag böra anställas, torde dessa böra i regel hänföras till med ovan angivna manliga lönegrader jämförliga och i övrigt lämpliga lönegrader i löneplan C, varvid lönegraderna C 1 och C 2 synts kommittén lämpligen kunna ifrågakomma.

118 Naturaförmåner åtnjutas nu i stor utsträckning av vaktbetjaningen vid seminarierna. I detta avseende bör, såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, personalen underkastas de grunder beträffande avdrag å lönen av värdet för sagda förmåner, som givas i kommunikationsverkens lönesystem. I avseende å befattningshavarnas benämning finner kommittén tillfyllest med benämningarna "förste vaktmästare" och "vaktmästare", i all synnerhet som hithörande benämningar aldrig kunna göras uttömmande och förhållandena lätt kunna ändras samt i allt fall vederbörandes åligganden böra genom särskilda bestämmelser närmare regleras. Seminariernas vaktbetjäning synes kommittén böra konstitueras och entledigas av vederbörande rektor. Den av skolöverstyrelsen föreslagna formen med beslutens underställande under överstyrelsen finner kommittén omständlig och mindre lämplig. Det torde vara lämpligast att genom en i seminariestadgan i detta avseende införd besvärshänvisning till överstyrelsen framhålla vederbörandes rätt att i händelse av missnöje anföra klagomål över rektors beslut. En fråga av vikt, som städse uppställer sig vid nyskapande av nya ordinarie statstjänargrupper, är spörsmålet om änke- och pupillpensioneringen. Därest intet annat stadgas, kommer vaktbetj aningen vid seminarierna att tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa. I detta fall bliva emellertid de nya delägarna skyldiga erlägga befordringsavgifter, vilka för åtskilliga av dem, särskilt de äldre, torde komma att uppgå till avsevärda belopp; kommittén vill allenast i detta hänseende erinra, att, då vid 1918 års riksdag befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler, blevo ordinarie statstjänare, hithörande spörsmål så ordnades, att visst bidrag lämnades av staten. Skulle en motsvarande anordning beträffande seminarievaktmästarna anses erforderlig och önsklig, lärer en närmare utredning i detta hänseende tarvas. Skulle däremot anses lämpligt, att seminarievaktmästare bereddes tillträde till elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa eller den kassa eller anstalt, som eventuellt kan komma att övertaga densamma, lärer även i detta fall anslag av statsmedel erfordras. Till sist vill kommittén endast påpeka, att, i den mån icke-ordinarie personal av nu ifrågavarande slag varder anställd, erforderlig extra personal torde böra avlönas i enlighet med grunderna för avlöning f»ör extra vaktmästare vid nyreglerade verk. Icke-ordinarie

befattningshavare.

icke-ordi- I fråga om extra och vikarierande ämneslärare, manlig och kvinnlig, narie be- torde få anses gälla vad kommittén ovan anfört i fråga om motsvarande fattnings- lärare vid de allmänna läroverken. Vikarierande övningsskollärare åtnjuter nu arvode av, manlig lärare 2 800 kronor och kvinnlig lärare 2 400 kronor, allt för år räknat. I anslutning till de grunder kommittén tänkt sig för extra ämneslärare skulle sådan lärare åtnjuta avlöning enligt 12:e löneklassen i respektive löneplan med rätt till uppflyttning i löneklass efter de grunder, Kungl. Maj:t må äga att bestämma. De avlöningsgrunder kommittén ifrågasätter för timlärare i läsämnen, extra ordinarie eller vikarierande lärare samt timlärare i övningsämnen

119 samt vikarierande lärare i trädgårdsskötsel, framgå av förslaget till avlöningsreglemente och motiverna härtill. I fråga om icke-ordinarie vaktbetjäning har kommittén här ovan uttalat sig. Till sist må allenast erinras därom, att med hänsyn till seminarieorganisationens pågående utveckling det befunnits ändamålsenligt att tills vidare bestrida kostnaderna för vissa parallellavdelningar och studentklasser genom medel från extra stat. Avlöningsgrunderna för de lärare, vilka avlönas från dylika anslagsmedel, torde i likhet med vad som i motsvarande fall inom andra förvaltningsområden skett böra lämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma. De tekniska läroverken. Rektor. I samband med 1918 års omorganisation av den lägre tekniska under- Rektor. visningen reglerades även avlöningsförhållandena för lärarna vid de tekniska läroverken. Rektor blev då i avlöningshänseende likställd med rektor vid högre allmänt läroverk. De läroverk, om vilka det nu är fråga, äro — efter fortsatt omorganisation av vissa skolor och efter tillkomsten av ytterligare en — tekniska gymnasiet jämte därmed förbundna tre tekniska fackskolor i Malmö, tekniska gymnasiet i Örebro, tekniska gymnasiet och tekniska fackskolan i Härnösand, de tekniska elementarskolorna (ännu ej omorganiserade) i Borås och Norrköping samt de tekniska fackskolorna i Västerås och Eskilstuna. Då, såvitt kommittén kunnat finna, någon anledning icke föreligger att^ rubba den nu rådande likställigheten i avlöningshänseende mellan ifrågavarande rektorer å ena sidan och de högre allmänna läroverkens rektorer å den andra, har kommittén tagit i övervägande, huruvida en gruppering av de tekniska läroverken i förevarande hänseende kan genomföras på sätt kommittén tänkt sig i fråga om de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Kommittén har därvid funnit sådana väsentliga skiljaktigheter finnas de olika läroverken emellan, att en dylik klassificering väl låter sig av de faktiska förhållandena motiveras. Vid en jämförelse mellan de olika tekniska läroverken framgår oförtydbart, hurusom vissa med hänsyn till sin organisation och storlek väsentligt skjuta framom de övriga. De tekniska läroverk, vilka enligt kommitténs mening kunna betecknas såsom omfattande och betydande, äro läroverken i Malmö och Örebro. Vad det förstnämnda beträffar, utgöres detsamma, såsom nämnts, av gymnasium jämte tre fackskolor. Att rektor vid en så organiserad läroanstalt har en stor och krävande arbetsbörda, torde ligga i öppen dag, och kommittén finner detta förhållande jämväl bestyrkt av den i stadgan för de tekniska läroverken ( § 5 5 mom. 2) intagna bestämmelsen, som föreskriver, att, där tekniskt läroverk omfattar både tekniskt gymnasium och teknisk fackskola eller flera än en fackskola, lektor, som därtill förordnats, skall vara skyldig att mot lämplig minskning i undervisningsskyldighet biträda rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen i den utsträckning, som vid förordnandet bestämmes. Det tekniska läroverket i Örebro är i avseende å lärjungeantalet det mest betydande, och genom där förefintligt antal parallellavdelningar med i viss mån dif-

120 ferentierad undervisning är det arbete och det ansvar, som åvilar rektor vid detta läroverk, av ansenligt mått. Enligt kommitténs mening synas alla skäl tala för ett särskiljande av de tekniska läroverken i Malnö och Örebro till en särskild grupp. Beträffande de övriga läroverken torde det med hänsyn till den pågående omorganisationen inom det tekniska undervisningsväsendet vara vanskligt att göra något uttalande i fråga om en bestämd gruppindelning eller angiva, till vilken grupp en var av de återstående läroverken bör hänföras. Emellertid förutsätter kommittén, som icke äger möjlighet att i detalj överblicka förhållandena på detta område, att, i likhet med vad som förordats i fråga om de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna, en klassificering i tre grupper av de tekniska läroverkens rektorer kommer till stånd, och synes kommittén i allt fall vid en dylik klassificering läroverken i Malmö och Örebro vara att hänföra till den högsta gruppen. I likhet med vad kommittén tänkt sig i fråga om de högre allmänna läroverken torde det närmare bestämmandet härutinnan överlämnas till Kungl. Maj:t, efter det grunderna förelagts riksdagen och av densamma godtagits, varvid kommittén utgår från att ungefärligen samma proportion mellan läroverk i vederbörliga grupper kommer att vidhållas, som tänkts i fråga om de högre allmänna läroverken. Beträffande placering i lönegrad föreslår sålunda kommittén, i anslutning till vad kommittén ifrågasatt för de högre allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas rektorer, att rektor vid läroverk av större typen hänföres till lönegraden A 20 med omedelbar placering i 29 :e löneklassen, rektor vid läroverk av medelstora typen hänföres till lönegraden A 19 med omedelbar placering i 28 :e löneklassen samt rektor vid läroverk av mindre typen placeras i lönegraden A 18 med omedelbar placering i 27 :e löneklassen. Härförutan böra, såsom kommittén i annat sammanhang utvecklat, komma naturaförmåner eller därför utgående ersättning i enlighet med vad nu är därom föreskrivet. Lektorer. Lektorer. Lektorerna vid de tekniska .elementarskolorna hava av ålder varit i avlöningshänseende i stort sett likställda med lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Denna likställighet, som blev fullständigt genomförd år 1905, upprätthölls jämväl vid 1918 års lönereglering, liksom den utsträcktes till lektorerna vid de då nybildade tekniska gymnasierna och tekniska fackskolorna. Under den diskussion, som under de senare åren förts i fråga om de tekniska läroverkens organisation, om den tekniska undervisningen och för densamma erforderliga lärarkrafter, har städse betonats, att de allmänna läroverken ej längre böra tjäna som förebilder. Den starka tekniska utvecklingen i landet har medfört, att ifrågavarande läroanstalter ansetts böra utvecklas efter andra linjer, där hänsynen till den praktiska ingenjörsutbildningen bör träda i förgrunden. I fråga om lärarkrafter vid de tekniska läroverken borde man därför i första hand räkna m^d konkurrensen med industrien. De akademiskt utbildade lärarkandidaterna söka sig — heter det — närmast till läroverken och först i andra hand till specialutbildningsanstalterna. Svårigheterna att

121 få fullt kvalificerade sökande i önskvärd omfattning till de tekniska lektoraten hava ofta understrukits, och som ett botemedel häremot har framhållits behovet av högre löner för dessa lektorer än för lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Det har betonats, att 1918 års reformering av det tekniska undervisningsväsendet vore i fara att bliva förfelad, därest läroanstalterna icke hade att påräkna fullgoda lärarkrafter. Kommittén inser till fullo de svårigheter de tekniska läroverken hava att i förevarande avseende kämpa mot. Dessa svårigheter göra sig företrädesvis gällande i fråga om lektoraten i de speciellt tekniska ämnena, där konkurrensen med det praktiska livet med dess mera lovande framtidsutsikter lämnar läroverken i en mindre gynnsam ställning. Erkännas må ock, att dessa omständigheter, vartill hänsyn tagits vid reglerande av lönerna för annan tekniskt utbildad statsanställd personal, synas kunna tala för en något förmånligare löneställning för vissa lektorer vid de tekniska läroverken. En tillämpning av denna åskådning skulle emellertid leda till en uppdelning av lektorerna vid dessa läroverk i två grupper med högre lön för den ena gruppen än för den andra. En dylik anordning, som för övrigt skulle stöta på stora praktiska svårigheter i avseende å var gränsen bör dragas, anser sig kommittén icke kunna tillstyrka, och att bereda samtliga lektorer vid de tekniska läroverken en förmånligare ställning än motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken skulle leda till ett missgynnande av de sistnämnda, som under inga förhållanden är att förorda. Anspråken på teoretisk kompetens äro, såvitt kommittén kunnat finna, ingalunda högre för de tekniska läroverkens lektorer än för lektorena vid de allmänna läroverken. De svårigheter i avseende å konkurrensen med industrien, som hittills mött, hava givetvis nått sin kulmen under den högkonjunktur, som under vissa nu tilländalupna år varit rådande. Med återinträdande av mera normala förhållanden lärer denna konkurrens ej kunna eller böra tillmätas större betydelse än motsvarande förhållande i avseende å annan tekniskt utbildad statsanställd lärarpersonal. Man tanke på professorerna vid tekniska högskolan i förhållande till professorerna vid andra högskolor. Kommittén har vid ingående prövning av hithörande spörsmål ansett sig böra stanna för att tillstyrka, att lektorerna vid de tekniska läroverken varda liksom nu i avlöningshänseende likställda med lektorerna vid de allmänna läroverken och följaktligen hänföras till lönegraden A 17. Även om kommittén sålunda av anförda skäl ansett sig böra stanna vid nu nämnda förslag, har kommittén icke velat underlåta framhålla, hurusom vid prövning av hithörande ämne den frågan varit före, i vad mån en differentiering i löneavseende olika lektorstjänster emellan kunde komma till stånd, därvid särskilt de lektorat, som representerade de för de tekniska läroverken mest betydelsefulla ämnen, skulle tillgodoses på ett mer gynnsamt sätt. Då emellertid ett spörsmål av angiven art givetvis tarvar en mer ingående kännedom om ifrågavarande läroanstalters organisation och förhållanden i övrigt än vad kommittén äger, har kommittén velat inskränka sig till det omnämnande, som nu gjorts. V aktbetjäning. Vid de tekniska läroverken finnas för närvarande anställd följande Vaktbetjävaktbetjäning, nämligen dels vaktmästare, dels maskinister, dels ock la- ni"9-

122 boratorievaktmästare. Denna personal är i avlöningshänseende i så måtto likställd med statens övriga oreglerade vaktmästarpersonal, att — frånsett ortstillägg, som icke utgå till personalen vid nu ifrågavarande läroverk — vaktmästare åtnjuter lön i likhet med vad som utgår till oreglerad vaktmästare och maskinist och eldare samt laboratorievaktmästare i likhet med oreglerad förste vaktmästare. Med hänsyn till den placering å löneskalan, som beslutats i fråga om vaktmästare och förste vaktmästare, bör vaktmästare vid tekniskt läroverk hänföras till lönegraden A 1 och maskinist och eldare samt laboratorievaktmästare till lönegraden A 3. Härjämte må erinras, hurusom, enligt vad kommittén i annat sammanhang ifrågasatt, vid åtnjutande av förmånen av fri bostad de vanliga reglerna i kommunikationsverkens lönesystem beträffande värdering av bostad m. m. böra gälla. Vid vissa av nu ifrågavarande läroverk finnes betjäningspersonal av förevarande slag, vilken icke åtnjuter full avlöning från staten, enär vederbörande förutsattes jämväl tjänstgöra vid kommunala läroanstalter. I dessa fall utgå bidragen från statens sida, under villkor att vederbörande kommun till befattningshavaren, så länge han är anställd vid såväl statens som stadens läroanstalter, utbetalar så stort arvode, att sammanlagda avlöningsfömånerna uppgå till samma belopp, som fastställts för motsvarande ordinarie personal, dock med avdrag av belopp, motsvarande ordinarie befattningshavares pensionsavgifter. Därest förhållandena sådant påfordra, torde en motsvarande anordning även för framtiden böra vidmakthållas, och böra i så fall ifrågavarande personals avlöningsförhållanden regleras i samband med avlöningarna för den extra personal, vars lönefrågor lönesystemet förutsätter skola av Kungl. Maj:t avgöras. Extra

lärare.

I staterna för de tekniska läroverken äro uppförda vissa anslagsposter, avseende ersättning åt extra lärare och beräknade efter en norm av 175 kronor för veckotimme. Denna siffra fastställdes år 1918 från att vid de tekniska elementarskolorna förut hava varit 125 kronor. På sätt framgår av riksdagshandlingarna i ämnet 1918, var den angivna siffran av 175 kronor att betrakta som ett medeltal, som borde läggas till grund för vederbörliga anslagsberäkningar, och var avsett, att arvodena skulle efter prövning av skolöverstyrelsen inom ramen för tillgängliga medel bestämmas i varje särskilt fall med hänsyn till tjänstgöringens omfattning och art. Vid nu angivna förhållande har kommittén icke ansett sig böra föreslå några grunder för ifrågavarande lärares avlöning. Det synes kommittén lämpligast, att erforderliga anslagsmedel, beräknade efter en i förhållande till den nu ifrågasatta löneregleringen för ordinarie lärare något högre måttstock, allt fortfarande stå till överstyrelsens förfogande att för ändamålet användas enligt grunder, överstyrelsen finner i de särskilda fallen böra tillämpas, varvid kommittén självfallet utgår från att ifrågavarande extra lärare avlönas med hänsyn till arten och omfattningen av vederbör andes undervisning.

123 Folkskolinspektionen. Folkskolinspektörer. Då fråga år 1914 förelåg om lönereglering för statens folkskolinspektörer, hade under ärendets förberedande behandling vissa jämförelser uppdragits mellan folkskolinspektörerna och andra befattningshavare med i stort sett motsvarande utbildning. De lönebelopp, som då föreslogos och jämväl av riksdagen godkändes, voro beräknade med hänsyn till avlöningsförmånerna för kårer, från vilka antingen folkskolinspektörerna för det dåvarande i allmänhet rekryterades eller man kunde vänta att förvärva lämpliga personer för inspektörsbanan. Närmast torde till grund för bestämmandet av inspektörernas avlöningsförmåner hava legat de lönesatser, som då tillkommo manliga adjunkter vid de allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna. Denna överensstämmelse mellan bemälda lärare och folkskolinspektörernas avlöningar var ävenledes bestämmande vid fastställande av den tillfälliga löneförbättring, som av 1917 och 1918 års riksdagar beviljades inspektörerna. Medan det utredningsarbete pågick, vilket vid 1918 års riksdag resulterade i en lönereglering för, bland andra, adjunktsbefattningarna vid läroverken och en förvandling av adjunktstjänsterna vid seminarierna till lektorstjänster, gjordes år 1917 från inspektörshåll gällande, att lönebeloppen för inspektörerna icke borde understiga de belopp, som komme att fastställas för de manliga ämneslärarna vid seminarierna, vilket krav sedermera av skolöverstyrelsen understöddes. Fråga uppkom så år 1918 om ny lönereglering för folkskolinspektörerna. I sitt i denna fråga avgivna utlåtande förklarade 1902 års löneregleringskommitté billigt, att inspektörernas avlöningsförhållanden reglerades, såsom senast skett, med hänsyn tagen till de avlöningsbelopp, vilka utginge till lärarpersonalen vid omförmälda läroanstalter, men ansåg sig dock icke kunna förorda det önskemål, som från inspektörernas sida framställts. Med hänsyn till det ändrade läge, vari seminariernas lönefråga befunne sig, kunde man knappast hålla så starkt fast vid den förut rådande överensstämmelsen. Kommittén höll före, att vid bestämmande av de avlöningsbelopp, som skäligen borde tillerkännas statens folkskolinspektörer, man borde söka i möjligaste mån bibehålla den relation, som hittills i avlöningshänseende förefunnits mellan dessa inspektörer och adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Med utgångspunkt från, att för det dåvarande folkskolinspektörs begynnelseavlöning var till beloppet lika med den avlöning, som läroverks- eller seminarieadjunkt åtnjöt efter intjänande av två ålderstillägg, och med hänsyn till den avlöning, som riksdagen år 1918 beslöt i fråga om adjunkterna, föreslog löneregleringskommittén för folkskolinspektör en avlöning av 5 300 kronor, därav 3 500 kronor lön och 1 800 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg a 500 kronor. Vid framläggande av proposition i ämnet till 1919 års riksdag uttalade dåvarande departementschefen starka sympatier för det yrkande, som avsåg att jämställa folkskolinspektörerna med seminariernas lektorer, men ansåg sig icke böra frångå löneregleringskommitténs förslag. Skulle — yttrade departementschefen — kommande tiders erfarenhet giva vid handen, att väl kvalificerade inspektörer icke stode att erhålla utan ytterligare höjningar av lönebeloppen, så torde framställningar i detta syfte ej utebliva.

124 I enlighet härmed var ock Kungl. Maj:ts förslag avfattat, och detsamma blev av riksdagen bifallet. Till ovan angivna lönebelopp kommer numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor. Härjämte beslöt riksdagen, att ortstillägg skulle med närmare angivna belopp utöver berörda lön utgå till vissa folkskolinspektörer. Sistnämnda förmån, som i annat sammanhang beröres, finner sig kommittén, i betraktande av sitt förslag till dyrortsgruppering, här nedan helt och hållet böra bortse från. De arbetsuppgifter, som nu tillkomma folkskolinspektörerna såsom skolchefer, äro maktpåliggande och betungande; ej minst gör sig detta gällande, om man tager hänsyn till den uppgift de hava att fylla vid genomförande av 1918 års betydelsefulla skolreform. Utom en omfattande administrativ förvaltning komma pedagogiska spörsmål och viktiga ekonomiska frågor under folkskolinspektörens prövning, och stora krav måste ställas på hans skicklighet och förfarenhet samt framför allt på de personliga förutsättningarna för tjänstens skötande. Skäl kunna därför anföras för tillgodoseende av inspektörskårens gamla och jämväl nu upprepade anspråk om likställighet i löneavseende med folkskoleseminariernas lektorer. Då emellertid dessa skäl torde få anses hava varit kända vid 1919 års lönereglering för inspektörerna och kommittén veterligen några nya omständigheter icke sedan dess tillkommit, vilka kunna i stort sett befinnas inverka på lönefrågans bedömande, har kommittén icke funnit tillräcklig anledning förefinnas att i vidare mån frångå den relation i avlöningshänseende till särskilt läroverksadjunkterna, som år 1919 av riksdagen fastslogs. Kommittén har för läroverksadjunkt föreslagit en lönegrad 14 b, innefattande löneklasserna 19—22. Med bibehållande av den nuvarande lönerelationen skulle inspektörs begynnelseavlöning motsvara den 21 :a löneklassen, d. v. s. en mellan de 15 :e och 16:e lönegraderna fallande ny lönegrad. Att emellertid kommittén för folkskolinspektörerna tillstyrker en något förmånligare placering har sin grund därutinnan, att den möjlighet till förtjänst, som inspektören på sina resor tilläventyrs förut kunde hava haft, numera genom ändring i resereglementet blivit honom i väsentlig grad beskuren. Kommittén har följaktligen ansett sig böra förorda, att folkskolinspektör hänföres till lönegraden A 16. Härjämte förutsätter kommittén, att folkskolinspektör i likhet med vad nu är fallet kommer i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser. Beloppet av denna ersättning torde efter närmare utredning böra bestämmas till vad i anseende till förekomna omständigheter kan anses skäligt, och synes sistnämnda spörsmål vara av beskaffenhet att kunna lösas vare sig i samband med nu förevarande lönereglering eller icke. Blindundervisningsanstalterna. Rektor.

Rektor. För rektor vid institutet och förskolan å Tomteboda äro föreskrivna samma kompetensvillkor som för rektor vid realskola. Till sedvanliga rektorsgöromål komma emellertid för denne ytterligare de arbeten, som följa med föreståndarskapet för ett internat och en del göromål, som van-

125 ligen bestridas av syssloman, samt ledningen av blindskrifttryckeriet, föredragningen inför institutets direktion av ärenden rörande de betydande fondmedlens användning och en vidlyftig korrespondens med forna lärjungar vid institutet, som söka råd och hjälp av skiftande slag. Med hänsyn härtill blev ifrågavarande rektor vid 1919 års lönereglering i avseende å den kontanta lönen likställd med rektor vid högre allmänt läroverk. Härtill kommer boställsvåning med värme och planteringsland, därest tillgång till sådant finnes. Kommittén, som i det föregående tillstyrkt, att rektor vid högre allmänt läroverk må såsom regel hänföras till 19 :e lönegraden med omedelbar placering i dess högsta löneklass, förordar, att rektor vid institutet å Tomteboda må i avlöningshänseende erhålla en liknande ställning. Såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, böra härutöver komma naturaförmåner i enlighet med vad nu är stadgat. Rektorerna vid blindskolorna i Växjö och i Kristinehamn blevo vid 1919 års lönereglering i avlöningshänseende med varandra likställda, oaktat rätt väsentliga olikheter förelågo i avseende å deras arbetsuppgifter. Medan rektor vid den förra skolan sköter ett internat, har rektor vid den senare uppsikt över ett externat och dessutom över den med skolan förenade numera ganska omfattande materialdepån för blinda yrkesidkare, varjämte han har att under vederbörande styrelses kontroll handhava skolans ekonomiska förvaltning. Emellertid äro kompetensvillkoren å båda rektoraten lika och enahanda med ämneslärarkompetensen vid institutet å Tomteboda. Vid bestämmandet av lönebeloppen utgick man också från avlöningarna för institutets ämneslärare. Avlöningen bestämdes för manlig rektor år 1919 till 5 500 kronor, därav 3 700 kronor lön och 1 800 kronor tjänstgöringspenningar, och för kvinnlig rektor (endast vid förskolan i Växjö) till 4 500 kronor, därav 3 000 kronor lön och 1 500 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill kommer bostad med värme. Numera tillkommer tillfällig löneförbättring å för manlig rektor 600 kronor och för kvinnlig rektor 550 kronor. Likställigheten i avseende å avlöningen mellan senast bemälda rektorer fastställdes så sent som vid 1919 års riksdag, och, om ock viss tvekan kan anses råda beträffande lämpligheten av nämnda likhet, har kommittén dock, då inga omständigheter tillkommit, som kunna anses inverka på detta förhållande, ansett sig böra förorda bibehållande av denna jämställdhet. Vad angår placeringen i lönegrad, anser kommittén, att man bör utgå från den ställning, som härutinnan beredes ämneslärarna vid Tomteboda institut. Kommittén, som i det följande förordar för de sistnämnda en placering i lönegraden A 11 a, föreslår, att nu ifrågavarande manliga rektorer hänföras till lönegraden A 14 b med omedelbar placering i dess högsta löneklass eller alltså löneklassen 22. Kvinnlig rektor vid förskolan i Växjö bör i anslutning härtill hänföras till lönegraden B 14 b, likaledes med placering i lönegradens högsta löneklass. Härtill bör, i enlighet med vad i annat sammanhang utvecklats, komma fri bostad med värme. Ämnes lärare. Ämneslärarna vid institutet å Tomteboda, vilka efter folkskollärar- Xmnesutbildning genomgått en ettårig provårskurs vid institutet, blevo vid larare-

126 1919 års lönereglering i avseende å den kontanta lönen likställda med övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Såväl den längre tjänstgöringstiden under året för ifrågavarande ämneslärare och det större antalet undervisningstimmar för vecka som ock tjänstgöringens krävande art och de förhållanden, under vilka densamma skulle utföras, föranledde emellertid, att blindlärarna utöver den kontanta lönen finge åtnjuta samma förmån av fri bostad med värme, som förut tillkommit dem. Till deras skyldigheter hörde nämligen också att i tur och ordning hela dagen uppehålla sig å anstalten för att hava uppsikt över eleverna. Syftemålet med den löneställning, som år 1919 tillerkändes ifrågavarande ämneslärare, torde hava varit att till dessa befattningar erhålla väl kvalificerade sökande från folkskolans lärarkår. För detta ändamål synes ett upprätthållande av den nuvarande likställigheten beträffande den kontanta lönen med övningsskollärarna ej vara en oeftergivlig fordran, i synnerhet om man tager i betraktande den betydande förmån av fri bostad och bränsle, som enligt kommitténs mening utöver den kontanta lönen skulle tillkomma nu ifrågavarande lärare. Det synes kommittén skäligt att mera direkt jämställa nu förevarande blindlärare med bemälde övningsskollärare; då de sistnämnda av kommittén hänförts till lönegraden A 12, torde, med en approximativ uppskattning av blindlärarnas berörda naturaförmåner till skillnaden mellan 11 :e och 12:e lönegraderna, nu ifrågavarande ämneslärare böra hänföras till lönegraden A 11 a. Utöver den kontanta lönen bör i anslutning till det nyss sagda följaktligen komma fri bostad med värme. Första lärarinna. Första De två första lärarinnorna vid Tomteboda-anstalten åtnjuta nu en var lärarinna. e n avlöning, som med 300 kronor överstiger avlöningen till ämneslärarinna. Denna anordning synes motivera en placering av första lärarinna i en lönegrad över ämneslärarinna, och då kommittén här nedan för den sistnämnda förordar lönegraden B 11 a, följer härav, att kommittén anser att första lärarinna bör placeras i lönegraden B 11 b. Härtill bör, såsom nu är fallet, komma fri bostad och värme. Ämneslärarinna (Lärarinna). Lärarinna. Såsom fallet varit med ämneslärarna blevo vid 1919 års lönereglering ämneslärarinnan vid institutet å Tomteboda samt lärarinnorna vid förskolorna å Tomteboda och i Växjö samt hantverksskolan i Kristinehamn i avseende å den kontanta lönen likställda med kvinnliga övningsskollärare vid folkskoleseminarierna. Beträffande ifrågavarande lärarinnor torde gälla vad ovan anförts i fråga om ämneslärarna vid blindskolorna. Då kommittén för kvinnlig övningsskollärare förordat en placering i lönegraden B 12, följer i anslutning till vad kommittén ovan beträffande blindlärarna yttrat, att kommittén anser ämneslärarinnan vid Tomteboda och övriga nu förevarande lärarinnor böra hänföras till lönegraden B 11 a, varjämte bör såsom nu tillkomma fri bostad med värme.

127 Arbetslärare. Då fråga senast förelåg angående reglerande av avlöningsförhållandena för de manliga arbetslärarna vid institutet å Tomteboda och vid hantverksskolan i Kristinehamn, hade desamma av skolöverstyrelsen ansetts närmast vara att jämföra med lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna. Visserligen krävdes av de senare en större pedagogisk utbildning, men i betraktande av den väsentliga stegring, som under de senaste åren ägt rum i avlöningen för yrkeskunniga arbetare, ansåg överstyrelsen det ej vara rådligt att sätta avlöningsförmånerna lägre än för nämnda seminarielärare, därest det skulle bliva möjligt att för den för blindskolornas arbete så betydelsefulla yrkesutbildningen förvärva och bevara fullgoda krafter. I anslutning härtill föreslogs en kontant avlöning av 3 000 kronor, därav 2 000 kronor lön och 1 000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor. Vid löneregleringsfrågans anmälan inför Kungl. Maj:t förklarade emellertid dåvarande departementschefen sig icke kunna finna en jämförelse av nyss angivet slag äga grund för sig och föreslog en avlöning av 2 600 kronor, därav 1 700 kronor lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 300 kronor. I enlighet härmed avfattades Kungl. Maj:ts framställning till 1919 års riksdag. Inom riksdagen hade emellertid motionsvis yrkanden framställts, vilka gingo ut på ett tillstyrkande av skolöverstyrelsens förslag. Riksdagen framhöll, att, även om jämförelsen med slöjdlärarna vid folkskoleseminarierna ej kunde vara i allo fullt befogad, riksdagen dock ansåg Kungl. Maj:ts förslag väl snävt begränsat. Riksdagen hade särskilt fäst sig därvid, att ifrågavarande lärare skulle hava att bibringa sina elever sådana färdigheter, varav dessa i de flesta fall komme att för sitt förvärvsarbete bliva beroende. Uppenbarligen borde vid rekryteringen av dessa lärarposter stora fordringar ställas på kunnighet och duglighet i yrket och därjämte på sådana personliga egenskaper, som vore förutsättningar för att åt blinda elever med framgång meddela undervisning. Avlöningen borde därför enligt riksdagens mening tillmätas så, att lämpliga sökande kunde finna med sin fördel förenligt att söka sig till dessa befattningar, och hade riksdagen därför bestämt avlöningen till 3 000 kronor, därav 2 000 kronor lön och 1 000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor. Härtill kommer fri bostad med värme samt numera tillfällig löneförbättring med 485 kronor. Med hänsyn till den verksamhet och den ställning, arbetslärarna hava vid blindskolorna, synes kommittén huvudvikten ligga på hantverksskickligheten och den pedagogiska utbildningen komma i andra rummet. Jämförelsen med lärare i manlig slöjd vid seminarierna, vilken i visst avseende kan synas äga fog för sig, finner kommittén dock mindre lycklig, då man vid rekryteringen till dessa platser i främsta rummet torde böra hava i ögonsikte yrkesskickligheten. Vid bedömande av lönefrågan har kommittén därför ansett sig böra bortse från jämförelsen med nämnda slöjdlärare. Med hänsyn till att arbetslärarna utöver sin undervisning jämväl hava att öva tillsyn över eleverna och sålunda kunna anses hava i likhet med alla blindlärare en besvärlig tjänst-

128 göring och i betraktande av den placering, som ifrågasatts för andra lärare, har kommittén funnit skäligt tillstyrka, att nu ifrågavarande arbetslärare hänföras till lönegraden A 9. Till den kontanta lönen bör såsom nu komma bostad med bränsle.

Handarbetslärarinna. Lärarinna i hushållsgöromål. Hand- j förarbetena till 1919 års lönereglering hade från skolöverstyrelsens lärarinna s ^ a föreslagits, att handarbetslärarinna vid institutet å Tomteboda Lärarinna samt lärarinnan i hushållsgöromål därstädes måtte i avlöningshäni hushålls- seende likställas med ämneslärarinnorna. Beträffande de förstnämnda göromål. påpekades den väsentliga del, som handarbetet intoge i de blinda flickornas uppfostran, och de anspråk med avseende på undervisningstid, tillsyn och uppfostringsförmåga, som ställdes på dessa lärarinnor. Och i fråga om lärarinnan i hushållsgöromål framhölls, hurusom undervisningen i hushållsgöromål var något av det allra viktigaste av de blinda flickornas praktiska uppfostran. Vid frågans anmälan inför Kungl. Maj:t förklarade sig emellertid föredragande departementschefen icke kunna biträda den föreslagna likställigheten med ämneslärarinnor, vilken enligt hans mening varken motiverades av vederbörande lärarinnors utbildning eller arten av deras tjänstgöring. I enlighet med hans tillstyrkan föreslog Kungl. Maj:t för ifrågavarande lärarinnor en kontant avlöning av 2 400 kronor, därav 1600 kronor lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. Härtill skulle liksom för övriga blindlärare komma bostad med värme. Detta förslag antogs av riksdagen, och kommer härtill numera tillfällig löneförbättring med 400 kronor. i

i

Enligt kommitténs mening torde nu ifrågavarande lärarinnor böra i förhållande till ämneslärarinnorna i lönehänseende intaga motsvarande ställning som kommittén ifrågasatt för arbetslärarna i förhållande till ämneslärarna. Kommittén har därför funnit skäligt tillstyrka, att handarbetslärarinnan och lärarinnan i hushållsgöromål hänföras till en lönegrad, som ligger två lönegrader närmast under den lönegrad, som kommittén ifrågasatt för ämneslärarinnorna, eller alltså till lönegraden B 9. Härtill bör såsom nu komma bostad med värme. övriga lärare m. m. Utom den nu angivna lärarpersonalen vid blindundervisningsanstalterna finnas vid institutet å Tomteboda två musiklärare och en gymnastiklärare. Av musiklärarna har den ene, vilken undervisar i instrumentalmusik, full tjänstgöring och åtnjuter i likhet med övriga lärare bostad med värme. Hans kontanta avlöning reglerades år 1919 efter samma grunder som för musiklärare vid realskolor, och med beräkning av en tjänstgöringsskyldighet av 24 veckotimmar samt med en med hänsyn till berörda naturaförmåner gjord reducering fastställdes den kontanta lönen till 2 500 kronor, därav 1 600 kronor lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 300 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 420 kronor.

129 Kommittén har för manlig musiklärare vid realskola med 24 veckotimmar föreslagit en placering i lönegraden A 8. I betraktande av å den ena sidan utgående naturaförmåner, vilka år 1919 värderades till omkring 300 kronor och å den andra ovan angivna timtal, vilket, på sätt framgår av vad kommittén ovan anfört, utgör maximitjänstgöring för musiklärare vid läroverk med placering i lönegraden A 8, torde nu ifrågavarande musiklärare böra hänföras till lönegraden A 7. Nu förordade placering grundar sig på en förutsättning av 24 veckotimmars tjänstgöring. Varder omfattningen av denna tjänstgöring ändrad, föranledes givetvis också härav annan och därav betingad placering i löneavseende. Den andre musikläraren, som undervisar i sång, har en tjänstgöring av allenast fyra veckotimmar och är bosatt utom anstalten. Denne åtnjuter enligt stat arvode av 650 kronor jämte rätt till två avlöningstillägg a 100 kronor, vartill numera kommer tillfällig löneförbättring med 100 kronor. Denne lärare torde böra betraktas såsom icke-ordinarie befattningshavare, i följd varav, i enlighet med förutsättningarna för det nya lönesystemet, hans avlöningsförmåner torde böra regleras av Kungl. Maj:t eller efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. Gymnastiklärarens tjänstgöringsskyldighet är beräknad till 14 veckotimmar. Han saknar förmånen av fri bostad med värme. Den kontanta lönen beräknades år 1919 efter samma grunder som för gymnastiklärare vid realskola och bestämdes i staten till 1 700 kronor, därav 1100 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 280 kronor. Med hänsyn till den placering, kommittén ovan förordat för manlig gymnastiklärare vid allmänt läroverk med 14 veckotimmars tjänstgöring, bör nu ifrågavarande befattningshavare hänföras till lönegraden A 1. Varder tjänstgöringens omfattning för honom ändrad, föranledes givetvis därav även annan placering i lönehänseende. I detta sammanhang vill kommittén till sist erinra, att vid institutet å Tomteboda finnes anställd viss i staten icke uppförd personal såsom vaktmästare, husmoder, sjuksköterska, linneförestånderska, sömmerska, maskinist, eldare, kusk, gårdsdräng, vårdarinnor, städerskor och kökspersonal. Kommittén har icke funnit anledning ingå på frågan om avlöningsförhållandena för denna personal, utan torde liksom hittills det böra ankomma på institutets direktion att bestämma avlöningsbeloppen för densamma, eventuellt efter grunder, som bestämmas av Kungl. Maj :t. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Rektor. I och med att staten övertagit vårdanstalten i Lund för blinda med Rektor. komplicerat lyte, fastställde 1921 års riksdag stat för vårdanstalten samt bestämde avlöningsförmånerna för den vid vårdanstalten anställda personalen. I stort sett lades de vid statens blindundervisningsanstalter ft

130 gällande lönebestämmelserna till grund vid bedömandet av frågan cm avlöning åt personalen vid vårdanstalten. Vissa undantag gjordes härvid emellertid på grund av de vid sagda vårdanstalt rådande speciella förhållandena. Vad angår rektor, blev denne vid 1921 års lönereglering likställd med rektor vid realskola, varjämte utöver den kontanta lönen tillkom fri bostad med värme. Kommittén har i det föregående hänfört manlig rektor vid realskola till lönegraden A 16 med omedelbar placering i 25:e löneklassen; emellertid har kommittén därvid frånskilt vissa rektorer — vid de största realskolorna — och för dem förordat en placering i lönegraden A 17, löneklass 26. Med hänsyn till den ej endast ansvarsfulla och krävande utan även på grund av antaltens karaktär svårbesatta platsen som rektor torde måhända skäl kunna anföras för att denne i avseende å den kontanta lönen likställes med rektor vid de största realskolorna i riket. Då emellertid ifrågavarande befattningshavare enligt kommitténs mening bör liksom nu komma i åtnjutande av utöver lön fri bostad ävensom värme, vilken sistnämnda förmån ej tillkommer realskolerektor, har kommittén funnit skäligt förorda, att manlig rektor vid nu förevarande vårdanstalt hänföres till lönegraden A 16 med omedelbar placering i 25 :e löneklassen och kvinnlig rektor till lönegraden B 16, likaledes med omedelbar placering i 25 :e löneklassen. Första lärarinna. • Första Första lärarinna är i avseende å kontant lön likställd med första lälärarinna. r a r i n n a vid institutet å Tomteboda samt åtnjuter dessutom fri bostad. I likhet med vad kommittén föreslagit i fråga om första lärarinna vid Tomteboda-anstalten, tillstyrker kommittén, att nu förevarande lärarinna hänföres till lönegraden B 11 b. Vad angår berörda naturaförmån föreligger nu så till vida skillnad mellan ifrågavarande befattningshavare, att lärarinnan vid Tomteboda åtnjuter fri bostad med värme, medan lärarinnan i Lund allenast är i åtnjutande av fri bostad. I detta hänseende vill kommittén erinra, hurusom för samtliga lärarinnor vid vårdanstalten i Lund ursprungligen föreslagits fri bostad med värme. I sitt utlåtande i ämnet erinrade då skolöverstyrelsen, bland annat, om den nu förestående löneregleringen, "vid vilken reglering frågan om naturaförmånernas borttagande torde komma under förnyat övervägande", samt ville ej ifrågasätta upptagande i staten av förmånen av fri värme, utan inskränkte sig till att härutinnan erinra, "att anstaltens personal i detta som i andra hänseenden efter överstyrelsens mening borde intaga enahanda ställning, som kan komma att bliva lärarpersonalen vid blindundervisningsanstalterna tillerkänd". Något vidare uttalande i principfrågan gjordes varken av föredragande departementschefen eller riksdagen. Då kommittén för lärarinnorna vid blindundervisningsanstalterna förordat bibehållande av naturaförmånen fri bostad med värme, har kommittén utgått från de så sent som år 1919 av riksdagen fastställda bestämmelserna, vilka kommittén i detta hänseende funnit vara väl grundade med hänsyn till de särskilda omständigheter, som äro för-

131 enade med ifrågavarande lärares arbete och tjänstgöring. Riksdagen gav ock, såsom framgår av dess skrivelse nr 193/1919, uttryck åt enahanda uppfattning. Vid nu angivna förhållande och då kommittén funnit omständigheterna i allo tala för ett likställande mellan berörda grupper befattningshavare, har kommittén ansett, att jämväl lärarinnorna vid vårdanstalten i Lund böra komma i åtnjutande av bostad med värme, och detta så mycket mer som denna förmån redan nu tillkommer och framdeles s}mes böra tillkomma, utom rektor, även den vid anstalten anställda husmodern samt översköterskan därstädes. Ämneslärarinna. Ämneslärarinna vid vårdanstalten är för närvarande i fråga om kon tant lön likställd med motsvarande befattningshavare vid blindundervis ningsanstalt. I anslutning till vad kommittén för den sistnämnda ifrågasatt, föror dar kommittén, att nu ifrågavarande ämneslärarinna hänföres till lö negraden B 11 a, vartill bör, i enlighet med vad nyss anförts, komma bo stad med värme. Slöjdlärarinna. För slöjdlärarinna, vilken nu är i avseende å den kontanta lönen lik ställd med handarbetslärarinna vid Tomteboda-anstalten, föreslår kom mitten, i likhet med vad som tillstyrkts i fråga om den sistnämnda, löne graden B 9. Härtill bör i anslutning till det ovan sagda komma bosta< med värme. Husmoder. I vårdanstaltens stat finnes uppförd en husmoder, vilken i kontant Husmoder. lön åtnjuter 1 400 kronor, därav 1100 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. Härtill kommer bostad med värme och lyse, kost och tvätt. Enligt kommitténs mening torde husmodern böra åtnjuta kontant lön samt i likhet med ovan omförmälda befattningshavare vid vårdanstalten fri bostad med värme. Vad angår förmånen av lyse samt kost och tvätt, anser kommittén lämpligt, att ifrågavarande befattningshavare härför utgiver gottgörelse medelst avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen. Givetvis bör den kontanta lönen beräknas med hänsyn härtill. På grund av nu anförda omständigheter föreslår kommittén, att husmodern i avseende å sin kontanta lön hänföres till lönegraden C 4, och att därutöver måtte tillkomma henne fri bostad med bränsle. översköterska. Översköterskan vid vårdanstalten åtnjuter enligt staten kontant lön av 1 000 kronor, därav 750 kronor lön och 250 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 150 kronor samt därutöver bostad med värme och lyse, kost samt tvätt. Vid fastställande av sagda avlöningsförmåner söktes jämförelse med översköterska vid rikets hospital och asyler.

132 Översköterska vid hospital har vid den sista löneregleringen för hospital och asyler placerats i lönegraden C 3. Härvid är emellertid att märka, att sistnämnda översköterska har att vidkännas avdrag för eventuellt förekommande naturaförmåner. Då enligt kommitténs mening översköterskan vid vårdanstalten i likhet med flertalet befattningshavare vid anstalten bör utöver den kontanta lönen åtnjuta fri bostad med värme men, på sätt ifrågasatts beträffande husmodern vid anstalten, medelst avdrag å lönen utgiva gottgörelse för lyse samt kost och tvätt, har kommittén funnit skäligt förorda, att nu ifrågavarande översköterska hänföres till lönegraden C 2. Övriga befattningshavare.

Övriga befattningshavare. I staten för vårdanstalten finnes vidare uppfört ett kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, med avlöning i likhet med kvinnligt biträde av förutvarande s. k. andra graden. Befattningshavare av sistnämnda typ hava vid tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem inrangerats i lönegraden C 3, till vilken lönegrad alltså ifrågavarande biträde torde böra hänföras. Vidare finnas vid vårdanstalten två ordinarie vaktmästare med avlöning lika med vad som tillkommer motsvarande befattningshavare inom den civila förvaltningen. Dessa böra i likhet med vaktmästare vid nyreglerade verk hänföras till lönegraden A 1. Därest bostad och värme eller andra naturaförmåner, såsom kost och tvätt, skulle komma att åtnjutas av någon av sistnämnda befattningshavare, torde avdrag å lönen härför böra ske enligt i motsvarande fall i övrigt vedertagna grunder. }|

I detta sammanhang vill kommittén erinra, hurusom, utöver nu angivna ordinarie personal, vid vårdanstalten jämväl finnas anställda vissa extra befattningshavare, ämneslärarinnor, slöjdlärarinnor och vaktmästare. Anslag till deras avlönande utgår å extra stat, och hava avlöningsbeloppen icke fastställts av riksdagen. Enligt kommitténs mening synes, på sätt skett i fråga om extra personal vid nyreglerade verk, lönerna till den extra personalen vid vårdanstalten böra utgå efter grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. Statens småskoleseminarier. Rektor.

Rektor. Vid bestämmande av avlöningen åt rektor vid ett vart av statens treklassiga småskoleseminarier i Haparanda och Murjek framhölls, att ifrågavarande rektorer hade ett mera omfattande och maktpåliggande arbete än rektorerna vid de tvåklassiga landstingsseminarierna. Vid statens seminarier hade rektorerna dessutom helt och hållet seminariernas ekonomiska förvaltning om hand. Med hänsyn härtill ansågs dem böra tillerkännas något högre avlöningsförmåner än landstingsseminariernas rektorer. Då de sistnämnda utöver sin avlöning som ordinarie ämneslärare (avlöning = övningsskollärare, manlig sådan lärare: 3 400—4 000 kronor och kvinnlig sådan lärare: 2 800—3 700 kronor) åtnjöto ett arvode av 1 000 kronor jämte fri bostad eller motsvarande ersättning, er-

133 höllo rektorerna vid statens seminarium en avlöning, som med 1500 kronor översteg avlöningen till samma seminariers ämneslärare (även dessa i avlöningshänseende likställda med övningsskollärare). Ifrågavarande rektor åtnjuter alltså vad angår manlig rektor 4 900 kronor, därav 3 100 kronor lön och 1 800 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 400 kronor och vad angår kvinnlig rektor 4 300 kronor, därav 2 800 kronor lön och 1 500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor, samt dessutom i bådadera fallen fri bostad eller hyresersättning. Härjämte åtnjuter rektor liksom ock ämneslärare vid ifrågavarande seminarium ett särskilt med ortstilläggs karaktär utgående lönetillägg, vilket kommittén i annat sammanhang berört och nu anser sig böra helt bortse från. Den relation i avseende å den kontanta lönen, som för närvarande råder mellan rektor och ämneslärare vid statens småskoleseminarier, anser kommittén böra i möjligaste mån bibehållas. Det torde måhända kunna ifrågasättas, huruvida avlöningen åt ifrågavarande rektorer bör, i likhet med vad som föreslagits för andra rektorer, utgå i form av chefslön, d. v. s. med lön utan rätt till uppflyttning i löneklass. I de fall, där kommittén föreslagit chefslön åt rektor, gäller emellertid, att sådan rektorsbefattning tillsättes efter öppen konkurrens mellan sökande från olika läroanstalter och att den, som utses till innehavare, i regel har såsom lärare ett större antal ordinarie tjänsteår bakom sig och sålunda är i åtnjutande av ett eller ett par ålderstillägg. Det har därför ansetts skäligt, att sådan rektor omedelbart må komma i åtnjutande av chefslön. Så är emellertid ej förhållandet beträffande rektorer vid nu ifrågavarande läroanstalter. Rektor skall utses bland lärarna vid seminariet; och har kommittén vid sådant förhållande ansett lämpligast, att rektor, varom nu är fråga, må hänföras till viss lönegrad med rätt till successiv uppflyttning i löneklass i likhet med vad som skulle gälla för lärare. I anslutning till det nu sagda förordar kommittén, som här nedan föreslår för manlig ämneslärare en placering i lönegraden A 12 och för kvinnlig sådan lärare i lönegraden B 12, att ifrågavarande manlig rektor hänföres till lönegraden A 15 a och kvinnlig rektor till lönegraden B 15 a, vartill i båda fallen bör liksom nu komma fri bostad eller b yreserättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Ämnes- och övningsskollärare. Ämnes- och övningsskollärarna blevo vid 1920 års lönereglering lik- Ämnesställda med folkskoleseminariernas övningsskollärare. ™h ÖK_ Kraven på ifrågavarande lärare äro minst lika stora, om ej högre, "'"1*^ än de anspråk, som ställas på folkskoleseminariernas övningsskollärare. Fordringar på kunskaper i lappska eller finska språken äro visserligen icke för lärarna obligatoriska, men i realiteten torde det, efter vad för kommittén upplysts, för lärarna vara önskligt att äga förfarenhet härutinnan. Svårigheten att få kompetenta krafter till dessa avlägset liggande seminarier i förhållande till övningsskollärartjänsterna vid folkskoleseminarierna ligger i öppen dag. Vid nu anförda förhållanden kunna givetvis goda skäl tala för en i löneavseende förmånligare placering av ifrågavarande lärare än för

134 sagda övningsskollärare vid folkskoleseminarierna, i synnerhet vad gäller de egentliga ämneslärarna vid förevarande småskoleseminarier. Då det emellertid ej torde vara möjligt att skarpt avgränsa ämneslärarnas och övningsskollärarnas tjänstgöring från varandra och då ifrågavarande avlöningsförhållanden blivit fastställda så pass sent som vid 1920 års riksdag, vid vilket tillfälle ovan angivna förhållanden måste förutsättas hava varit kända, har kommittén icke ansett sig böra tillstyrka ett frångående av berörda likställighet, utan hemställer, att manlig ämnes och övningsskollärare vid statens småskoleseminarium måtte, i likhet med övningsskollärare vid folkskoleseminarium, hänföras till lönegraden A 12 och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 12. Skolköksföreståndarinna

vid seminariet i Murjek.

Skolköks- Vid småskoleseminariet i Murjek finnes en skolköksföreståndarinna förestan- m e ( j k o n tant avlöning av 1 800 kronor, därav 1 000 kronor lön och 800 seminariet kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 250 i Murjek. kronor. Härtill kommer fri bostad med bränsle och lyse ävensom i hennes egenskap av husmoder för skolköket fri kost i samband med skolköksundervisningen. Sagda avlöningsförmåner bestämdes i förhållande till vad som tillkom lärarinna i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium (med 22 veckotimmar). Kommittén har för sistnämnda lärarinna med en veckotjänstgöring av 22 timmar föreslagit en placering i lönegraden B 8. I betraktande av att fri bostad med bränsle synes böra till nu ifrågavarande skolköksföreståndarinna utgå utöver den kontanta lönen men medelst avdrag å lönen gottgörelse utgivas för lyse och kost efter av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen fastställda grunder, föreslår kommittén, att sagda föreståndarinna hänföres till lönegrad B 9. Icke-ordinarie

lärare.

Vikarierande ämnes- och övningsskollärare synes i likhet med vikarierande övningsskollärare vid folkskoleseminarium böra åtnjuta avlöning efter 12 :e löneklassen i respektive löneplan med rätt till uppflyttning i löneklass efter de grunder Kungl. Maj:t må äga att bestämma. Vikarierande skolköksföreståndarinna åtnjuter nu för år 1 600 kronor samt fri bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför med 400 kronor. Dessa avlöningsförmåner hava bestämts av riksdagen. Enligt kommitténs mening bör det emellertid överlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma avlöningen för vikarierande sådan befattningshavare. De av kommittén ifrågasatta avlöningsgrunderna för timlärare i övningsämne framgå av förslaget till avlöningsreglemente. Härjämte må erinras om den medelst anslagsmedel å extra stat avlönade personalen vid statens småskoleseminarier i Lycksele och i Hagaström. Avlöningsförmånerna för denna personal, vars löneförhållanden icke förelagts riksdagen, torde böra, i likhet med annan personal med avlöning från medel å extra stat, bestämmas efter av Kungl. Maj:t angivna grunder.

135 Sjökrigsskolan. Lektor. Vid sjökrigsskolan äro anställda två ordinarie lektorer med enahanda avlöning, som gällde för lektorerna i allmänhet före 1918 års lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, eller således 4 000 kronor med fyra ålderstillägg a 500 kronor. Ifrågavarande lektor åtnjuter numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor. Att ifrågavarande lektorat, vilka efter nuvarande innehavarnas avgång icke skola återbesättas, varda återförda till den likställighet i avlöningshänseende, som förut varit rådande mellan dem och motsvarande befattningar vid de allmänna läroverken, finner kommittén billigt, och tillstyrker alltså, att sagda lektorer i likhet med övriga lektorer hänföras till lönegraden A 17. Deras kortare tjänstgöringstid i jämförelse med lektorernas vid de allmänna läroverken torde iå anses uppvägd dels av den högre nivå, å vilken de numera hava att meddela undervisning, dels av den omständigheten att de ej komma i åtnjutande av det hyresbidrag, som utgår till lektorer vid andra läroanstalter i Stockholm.

LeJctor

-

Skeppsgosseskolorna. Rektor. Vid behandlingen av frågan om avlöning för rektor vid skeppsgosse- Rektor. skola — viken fråga förelåg vid 1918 års riksdag — betonade föredragande departementschefen, att avlöningen borde hava karaktär av chefslön och att med densamma sålunda ej borde följa rätt till ålderstillägg. Efter jämförelser med vad vid samma års riksdag föreslogs och även beslöts i fråga om avlöning åt rektorer vid realskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor föreslogs för nu ifrågavarande rektor en avlöning av 6 000 kronor, därav 4 000 kronor lön och 2 000 kronor tjänstgöringspenningar, vilket förslag jämväl av riksdagen bifölls. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 600 kronor. Ett bibehållande av nuvarande relation i avseende å avlöningen mellan rektor vid skeppsgosseskola och rektor vid realskola skulle konsekvent leda till placering av förstnämnda rektor i löneklassen närmast under den för flertalet realskolerektorer föreslagna eller alltså i 24:e löneklassen, vilken klass torde kunna betraktas såsom högsta klassen i en mellan 15 :e och 16:e lönegraderna, fallande ny lönegrad, lönegraden 15 b. Då emellertid förevarande rektor i avseende å sin tjänsteställning och sina arbetsuppgifter snarare borde vara att jämföra med rektor vid kommunal mellanskola, har kommittén, i ungefärlig anslutning till vad kommittén här nedan föreslår för sistnämnda rektor, ansett sig böra förorda, att rektor vid skeppsgosseskola hänföres till lönegraden A 15 a med omedelbar placering i 23 :e löneklassen. Ämneslärare. Vid bestämmande av avlöningsförmånerna för ämneslärarna vid ***"" skeppsgosseskolorna utgick man vid 1918 års lönereglering från den arareuppfattningen, att desamma borde i möjligaste mån likställas med lä-

136 rårna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna. Då lönen för de sistnämnda bestämdes till 3100 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor samt dessutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande 500 kronor, ansågs i fråga om lärarna vid skeppsgosseskolorna, för vilka fri bostad eller hyresersättning ej kunde ifrågakomma, till sagda lön å 3 100 kronor böra läggas ett belopp, motsvarande nyssberörda hyresersättning, och fastställdes följaktligen avlöningen för dessa till 3 600 kronor, därav 2 200 kronor lön och 1 400 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 500 kronor. Kommittén förordar i det följande för lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna en placering i lönegraden 11 a, vartill skulle, i likhet med vad nu är fallet, komma naturaförmåner eller ersättning därför. Med hänsyn såväl till det reala värdet av sagda förmåner — därest ovanberörda likställighet mellan förevarande lärargrupper anses böra bibehållas — skulle lönegraden A 13 vara den, som närmast vore att förorda för skeppsgosseskolornas lärare. Då emellertid den årliga tjänstgöringstiden för sistnämnda lärare är kortare än för lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna har kommittén icke ansett sig kunna gå längre än att förorda för ämneslärarna vid skeppsgosseskolorna en placering i lönegraden A 12. Skollärare å övergångsstat. Skollärare I samband med 1918 års lönereglering skärptes kompetensvillkoren Inasstat ^ ö r a m n e s l a r a r n a vid skeppsgosseskolorna. Riksdagens beslut innebar gangss a. oirLetjXei*tici, att de förutvarande lärarna, vilka ej fyllde de nya kompetensvillkoren, skulle, därest de icke inom fyra år förvärvat behörig kompetens, uppföras å indragningsstat, men under sagda övergångstid uppföras å övergångsstat med en avlöning av — utöver förutvarande lön å 1 700 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 300 kronor — ett årligt lönetillägg å 900 kronor, varförutom sedermera tillkom tillfällig löneförbättring med 500 kronor. I händelse av inom sagda fyra år förvärvad behörighet till ordinarie ämneslärartjänst skulle vederbörande äga rätt att utan tävlan befordras till innehavare av ordinarie tjänst. Genom beslut den 31 december 1918 föreskrev Kungl. Maj:t dels att, bland andra, fyra angivna lärare skulle uppföras å övergångsstat, dels ock att samma lärare efter fyra år, räknat från det de uppförts å övergångsstat, skulle, därest de icke inom nämnda tid förvärvat behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning vid skeppsgosseskola, överflyttas å indragningsstat. Efter det sedermera anmälts, att bemälda fyra lärare icke inom den föreskrivna tiden förvärvat behörighet till ordinarie ämneslärarbefattning, för ordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 16 mars 1923, att en var av sagda lärare skulle från och med ingången av år 1923 uppföras å allmänna indragningsstaten med rätt att därunder tills vidare, intill dess annorlunda bleve för ordnat, uppbära årlig avlöning av 3 000 kronor samt med skyldighet ej mindre att, därest så påfordrades, under år 1923 uppehålla ämneslärartjänst vid skeppsgosseskolan i Karlskrona, mot åtnjutande av närmare angiven ersättning, än även att, i händelse vederbörande efter överflyttningen till indragningsstat erhölle annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns

137 stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, så vida de understege eller vore lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstege berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas de mot senare svarande avdrag. I samband härmed anmodade chefen för försvarsdepartementet genom ämbetsskrivelse av samma den 16 mars marinförvaltningen att låta undersöka möjligheterna för att inom marinen bereda ifrågavarande lärare lämplig sysselsättning samt, därest sådan möjlighet skulle förefinnas, inhämta, huruvida vederbörande vore villig att bestrida ifrågavarande syssla. Den av riksdagen år 1918 förutsatta övergångstiden av fyra år har, såsom framgår av det sagda, numera gått till ända, till följd varav kommittén icke har att taga hänsyn till några å övergångsstat uppförda lärare. Vad angår de å indragningsstat överförda befattningshavarna, saknar kommittén vid ovan angivna förhållanden anledning att ingå på frågan om avlöningsförmånerna för dessa. Icke-ordinarie befattningshavare. Extra ordinarie ämneslärare bör, i anslutning till de grunder kom- fcke-ordimittén i annat sammanhang angivit, åtnjuta avlöning efter löneklassen "arie. be~ A 12 med rätt till uppflyttning i löneklass efter av Kungl. Maj:t med- ahanv'^es~ delade bestämmelser. Den av kommittén föreslagna ersättningen för timlärare framgår av förslaget till avlöningsreglemente. Vad angår avlöningen till lärare i slöjd ävensom ersättning till andra än nu nämnda icke-ordinarie befattningshavare, synes bestämmanderätten böra överlämnas åt Kungl. Maj:t. Veterinärinrättningen i Skara. Föreståndare. Föreståndare för veterinärinrättningen i Skara, benämnd lektor, är Förestånnu i avlöningshänseende likställd med lektor vid allmänt läroverk. dareDärest fri bostad åtnjutes, skall avdrag å lönen ske med 500 kronor årligen. I anslutning till vad kommittén föreslagit för sistnämnda befattningshavare, tillstyrker kommittén, att bemälde föreståndare hänföres till lönegraden A 17. I händelse fri bostad åtnjutes, torde, på sätt kommittén ovan anfört, de sedvanliga reglerna i det nya lönesystemet gälla i avseende å densammas värdering och därav betingat avdrag å lönen. Instruktionssmed. Vid behandlingen av frågan om nu gällande avlöning för instruk- l.nstruk~ tionssmeden framhölls, hurusom det för undervisningen i hovbeslag och tlonssmeddärmed för hovvården och hovskötseln i stora delar av landet vore av stor vikt, att befattningen som lärare i praktiskt hovbeslag vid instruktionssmedjan, där under de senare åren även arméns instruktörer i hovbeslag utbildades, bekläddes av en verkligt väl kvalificerad person.

138 Härtill kom kravet på en viss kontinuitet i arbetet vid instruktionssmedjan samt svårighet att för tjänsten förvärva en verkligt dugande person. Avlöningen fastställdes till 3 000 kronor, därav 2 100 kronor lön och 900 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg å 300 kronor. Dessutom äger befattningshavaren, som i händelse av åtnjutande av fri bostad skall vidkännas avdrag å lönen med 300 kronor, att uppbära 10 procents andel av den å rörelsen i smedjan under året uppkommande nettovinsten. Ifrågavarande tantieme hade vid tiden för nu gällande lönereglerings ikraftträdande uppgått till omkring 200 kronor årligen. Då ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner blivit väsentligt förhöjda vid 1919 års riksdag och kommittén veterligen några nya omständigheter icke inträffat, som torde kunna motivera ett frångående av den allmänna löneställning honom då tillerkändes, har kommittén icke ansett sig kunna gå längre än att för honom förorda en placering i lönegraden A 6 b. Vederbörandes rätt till provision synes böra bibehållas. Likaså torde ifrågavarande tjänstinnehavare, i händelse av åtnjutande av fri bostad, vara, såsom kommittén ovan angivit, underkastad det nya lönesystemets regler i avseende å avdrag å lönen efter vederbörlig värdering av bostaden. övrig personal. övrig per- D e n vid veterinärinrättningen anställda betjäningens löneförmåner torde, såsom lönesystemet förutsätter, bestämmas efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. Navigationsskolorna. Föreståndare (rektor). I det av marinförvaltningen och kommerskollegium avgivna yttrande, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förslag till 1911 års riksdag angående omorganisation av navigationsskolorna, framhölls, att de statsfunktionärer, med vilka navigationsskoleföreståndarna i avseende å de tjänsteplikter och de anspråk, som borde ställas på dem, syntes närmast kunna jämföras, vore rektorerna vid rikets realskolor. I huvudsaklig anslutning till de då för sagda rektorer gällande avlöningsbestämmelser fastställdes avlöningen för föreståndare vid en var av navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand till 5 000 kronor, därav 3 050 kronor lön och 1950 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg a 500 kronor. För föreståndaren för motsvarande skola i — utom andra städer, där vederbörande skola numera är indragen — Kalmar, vilken endast omfattade navigationsavdelning, bestämdes avlöningen till 4 500 kronor, därav 2 850 kronor lön och 1 650 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg a 500 kronor. Härtill kommer i samtliga fall av vederbörande kommun upplåten fri bostad samt dessutom numera tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Kommittén saknar anledning föreslå någon jämkning i de utgångspunkter, från vilka nu gällande lönereglering för navigationsskoleföreståndarna utgick. I anslutning härtill torde föreståndare för en var av

139 skolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand böra i likhet med flertalet realskolerektorer hänföras till lönegraden A 16 med omedelbar placering i 25 :e löneklassen. Beträffande föreståndaren för navigationsskolan i Kalmar, där särskild maskinistavdelning icke finnes, har med hänsyn härtill avlöningen nu beräknats något lägre, och föreslår kommittén, att denne hänföres till en mellan den 15 :e och den 16 :e lönegraden fallande ny lönegrad A 15 b, omfattande löneklasserna 21— 24, med omedelbar placering i 24 :e löneklassen. I enlighet med vad därom i annat sammanhang anförts, bör utöver den kontanta lönen utgå av kommunen bekostad fri bostad. Lärare. Utgick man, såsom nämnts, vid 1911 års lönereglering från jämfö- Lärare. relse med rektorerna vid realskolorna, då det gällde att bestämma avlöningsförmånerna för navigationsskolornas föreståndare, ansågos avlöningarna för läroverksadjunkter, sådana dessa avlöningar utgingo före år 1918, böra tjäna såsom utgångspunkt vid bedömande av lönerna för lärarna vid navigationsskolorna. I anslutning härtill bestämdes avlöningen för nu ifrågavarande lärare till 3 200 kronor, därav 2 150 kronor lön och 1 050 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 500 kronor. För lärarna vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö tillkom dessutom ortstillägg med 300 kronor. Härjämte utgår å sagda löner numera tillfällig löneförbättring med 800 kronor för lärare vid sistnämnda tre skolor, och med 750 kronor för lärare vid de övriga skolorna. Vid prövning av navigationsskolelärarnas tjänstgöringsförhållanden och arbetsuppgifter har kommittén funnit uppenbart, att dessa lärare icke böra i avlöningshänseende placeras lägre än läroverksadjunkter. Under åberopande, bland annat, av den i förhållande till adjunkterna mer omfattande tjänstgöringsskyldigheten och den starkt koncentrerade undervisningen har yrkats, att jämförelsen med adjunkterna icke måtte vidhållas och att ifrågavarande lärare måtte hänföras till en lönegrad, som ligger över den lönegrad, som eventuellt kunde komma att tillerkännas läroverksadjunkt. Även om kommittén funnit visst fog ligga i kravet på ett upphävande av sagda jämställighet, har kommittén icke vare sig av de till kommittén angivna framställningarna eller av vad kommittén i övrigt beträffande dessa lärare inhämtat funnit omständigheter föreligga för en högre placering i avlöningshänseende av dem än vad kommittén tänkt sig i fråga om läroverksadjunkter. I vad mån, såsom yrkats, en differentiering i lönehänseende mellan olika lärare av nu ifrågavarande kategori bör ske, torde få bero på den kommande utvecklingen av dessa skolor och av de yttre förhållanden, varav deras verksamhet betingas. Kommittén föreslår alltså, att samtliga ifrågavarande lärare hänföras till lönegraden A 14 b. Det till vissa lärare nu utgående ortstillägget torde, såsom kommittén förut angivit, bortfalla och kompenseras av den nu tillämnade ortsgrupperingen. övriga lärare. Vid navigationsskolorna äro i stor utsträckning anställda "extra lä- övriga rare", vilkas avlöningsförhållanden underställts riksdagens prövning. arare"

140 Avlöningarna utgå i form av arvoden, vilka fastställts efter följande grunder. Arvodena för undervisning, för vars bestridande om möjigt bör anlitas från tekniska högskolan utexaminerad ingenjör, äro beräknade efter 150 kronor för veckotimme samt i fråga om annan undervisning efter 120 kronor för veckotimme. Härifrån äro dock undantagna dels extra lärarna i skepparklasserna och 3:e maskinistklasserna, vi.ka bestrida hela undervisningen inom de respektive klasserna och härför åtnjuta arvoden av 1 200 kronor för hela undervisningskursen, dels ock extra lärarna i hälso- och förbandslära, vilkas arvoden beräknats efter 7 kronor 50 öre för varje timmes undervisningsskyldighet. Kommittén har i annat sammanhang givit uttryck åt den uppfattningen, att sådana bestämmelser i fråga om den extra personalens avlöning, vilka nu grunda sig på riksdagens beslut, böra i möjligaste mån allt fortfarande underställas riksdagen. I anslutning härtill har kommifcén i förslaget till avlöningsreglemente upptagit sådana arvoden, vilka nu äro beräknade efter 150, respektive 120 kronor för veckotimme, vilka belopp kommittén i anslutning till förut angivna grunder föreslagit skola höjas. Vad angår ovanberörda arvoden till extra lärare i skeppar- och 3:e maskinistklasserna samt i hälso- och förbandslära, synes, oaktat dessa arvoden nu bestämts av riksdagen, bestämmanderätten rörande såväl grunderna som beloppen härför böra kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t. På grund av det relativt stora antal extralärarbefattningar, vilka finnas vid navigationsskolorna, har ifrågasatts, huruvida icke ett flertal av dessa befattningar kunna sammanslås och därav kunde skapas nya ordinarie tjänster. Inom andra undervisningsgrenar är ett utvecklat extralärarsystem icke att förorda. Då emellertid dessa spörsmål ligga utanför ramen för kommitténs uppdrag såsom berörande organisationsfrågor av större räckvidd, har kommittén icke ansett sig böra närmare ingå på desamma. Till sist har kommittén allenast velat bringa i erinran, hurusom enligt kommitténs mening benämningen "extra lärare" icke synes vara ett adekvat uttryck för de tjänster, varom här är fråga. Benämningen speciallärare skulle måhända bättre motsvara karaktären hos dessa befattningshavare. i

Folk- och småskolor. Ordinarie lärare vid folkskola. Ordinarie j j e n lönereglering, som vid 1918 års riksdag genomfördes för lärarfotksMa P e r s o n a l e n vid folkskolorna, innebar en väsentlig förbättring av kårens avlöningsvillkor i förhållande till vad förut i detta hänseende gällt. Den låga lönestandarden, där den starka sänkningen av penningens köpkraft måste göra sig företrädesvis kännbar, samt de allt större anspråk och krav, som samhället i olika avseenden ställde på lärarna vid folkskolorna i riket, voro de synpunkter, vilka företrädesvis torde hava gjort sig gällande vid bedömande av lönefrågan år 1918. Den kontanta lönen blev då för manlig lärare bestämd till 2 100 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor samt för kvinnlig lärare till 1900 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. Härtill kom bostad med bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris.

141 Då de gäller att bedöma den löneställning, som i det nya systemet rätteligen bör tillkomma ordinarie lärare vid folkskola, har kommittén funnit, att, på sätt kommittén yttrat i fråga om ämneslärarna vid de allmänna läroverken, några mera hållbara jämförelser med andra tjänstinnehavare med hänsyn till de växlande förutsättningarna och de olika utgångspunkterna näppeligen kunna uppdragas. Jämväl beträffande folkskollärarna anser sig kommittén hava att från synpunkten av lärarnas utbildning, deras tjänstgöringsförhållanden och befordrangsutsikter pröva och bedöma deras lönefråga. Utbildningstiden är jämförelsevis kort, om man endast tager i betraktande den fyra-åriga seminariekursen. Härvid är emellertid att uppmärksamma, dels att enbart avgångsexamen från folkskola icke berättigar till inträde, dels ock att inträdesåldern vid seminarium är så fastställd, att inträdessökande under kalenderåret fyller 17 år. Med hänsyn till de skärpta fordringarna på inträde vid folkskoleseminarium, vilka fordringar numera i vissa ämnen motsvara kursen i realskolans fem lägre klasser och genom konkurrensen i realiteten alltjämt skärpas, är läraraspiranten hänvisad att under tiden mellan avgångsexamen från folkskolan och inträdesprövningen vid seminariet genom studier förbereda sig till denna inträdesprövning. Den medellöse, som genom dylika förberedelser utestänges från förvärvsarbete, åsamkar sig redan härunder en skuldbörda, som alltmer ökas under seminarietiden. Den utbildning, folkskoleseminarierna efter sin omorganisation numera lämna sina elever, är betydligt mera gedigen och grundlig än den förut varit, och det är med väsentligt bättre förutsättningar den nyexaminerade läraren nu går till sitt arbete än den lärare, som utbildats vid de gamla seminarierna. Folkskollärarens tjänstgöringsförhållanden skilja honom föga från andra lärare. I ett avseende torde man emellertid kunna säga, att en skillnad föreligger, därutinnan nämligen, att hans ställning är mera självständig och hans ansvar därigenom större. Han tjänstgör alltid som klassföreståndare och har vid flertalet skolor, utom undervisningen, jämväl att fullgöra en hel del åligganden av pedagogisk art, som eljest pläga ankomma på en skolas föreståndare eller rektor. Flertalet skolor ligga på landsbygden, i många fall avlägset och långt borta från mera befolkade centra; läraren är ofta ensam, har ingen att rådföra sig med och företräder stundom det enda bildningsmomentet på orten. Den betydelse, han i sistnämnda hänseende äger, får ingalunda underskattas. Befordringsutsikterna för folkskolans lärare äro så gott som inga. De, som bliva folkskolinspektörer eller lärare vid högre folkskolor, äro i förhållande till lärarkåren i dess helhet helt få, och ett dylikt avancement förekommer dessutom icke utan att vederbörande genom fortsatt utbildning eller fördjupade studier förvärvat därför erforderlig skicklighet. Det arbete och den gärning, som folkskollärarkåren utövar, är för landets kulturella och sociala utveckling synnerligen betydelsefull. Vid folkskolan undervisas flertalet av landets barn, och de flesta medborgare komma icke i åtnjutande av någon annan undervisning än den, som meddelas av folkskolans lärare. Den nya undervisningsplanen ställer ökade krav på läraren, och dess syftemål är i fara att äventyras, därest ej läraren fyller de förutsättningar, på vilka densamma är grundad. Den lönestandard, som hittills varit folkskolläraren beskärd, kan en-

142 ligt kommitténs mening icke vidmakthållas, utan en rätt väsentlig ökning av densamma synes ofrånkomlig, därest man är villig erkänna den betydelse, folkskolan äger i det moderna samhällslivet, och de anspråk, som i följd härav måste ställas på dess lärare. Då i diskussionen om folkskollärarnas lönefråga talet om lärarbristen spelat en viss roll, vill kommittén i detta hänseende allenast framhålla, att lärarbristen är något allt för växlande och fluktuerande för att på densamma några mera bestämda beräkningar kunna grundas. Svårigheterna att rekrytera kåren hava under de senare åren varit utomordentligt stora, medan för närvarande en stark tillströmning till banan råder. Detta sammanhänger med de rådande tidsförhållandena. Emellertid kunna enligt kommitténs mening, när ekonomiskt normala tider återkomma, svårigheter i avseende å lärarkårens rekrytering åter uppstå, därest ej åt folkskolans lärare beredes den ekonomiska ställning, varpå de rätteligen kunna göra anspråk. Vid noggrant övervägande och vid en ingående prövning av hithörande spörsmål har kommittén kommit till den uppfattningen, att, med hänsyn till ifrågavarande lärares ställning och arbetsuppgifter, i fråga om manlig lärare lönegraden A 10 torde vara den, som härvidlag närmast vore för dem att förorda. Vad beträffar kvinnlig lärare har kommittén ansett önskligt, att den nuvarande relationen i löneavseende mellan manlig och kvinnlig lärare i möjligaste mån bibehålies, i följd varav skulle mot lönegraden A 10 för kvinnlig lärare korrespondera lönegraden B 11. Kommittén har emellertid förut i annat sammanhang utvecklat skälen, varför enligt kommitténs mening de nu utgående naturaförmånerna — fri bostad med bränsle samt i förekommande fall trädgård — icke böra inräknas i lönen utan såsom hittills tillkomma utöver den kontanta avlöningen. Det har därför gällt för kommittén att pröva till vilken lönegrad under A 10, respektive B 11, läraren med hänsyn till naturaförmånerna bör hänföras. Med andra ord gäller en dylik prövning värderingen av sagda förmåner. En sådan värdering möter givetvis stora svårigheter, i synnerhet om det gäller att få ett medelvärde för hela landet. Värdet av naturaförmånerna är i hög grad växlande i olika delar av riket. Vad bostaden beträffar, var förut värdet av densamma framför allt på landsbygden relativt lågt. Förhållandena härutinnan torde numera få anses hava ändrats, i den mån den nya boställsordningen tillförsäkrat lärarna^ betydligt bättre bostadsförhållanden. I fråga om förmånen av trädgård må erkännas, att densamma i vissa delar av landet spelar en viss roll, men i det stora hela torde denna förmån icke kunna tillmätas någon nämnvärd betydelse vid lönefrågans bedömande. Att införa ett fixt medelvärde för hela riket synes mindre lämpligt. Då värdet av naturaförmånerna torde kunna anses fluktuera i förhållande till dyrorterna, synes det nya lönesystemet med dess ortsgruppering erbjuda en acceptabel lösning av frågan. Kommittén har funnit skäligt för manlig lärare värdera ifrågavarande naturaförmåner till ett belopp, motsvarande skillnaden mellan 10:e och 8:e lönegraderna, vilket innebär en medelvärdering av å billigaste ort 592 kronor och å dyraste ort 726 kronor. Motsvarande beräkningsgrund torde kunna anläggas i fråga om kvinnlig lärare.

143 Kommittén föreslår alltså, att manlig ordinarie lärare hänföres till lönegraden A 8 samt kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 9, vartill bör komma fri bostad med bränsle m. m. enligt boställsordningen. De lönetillägg, som nu utgå till lärare i vissa lappmarksdistrikt, skulle, på sätt kommittén i annat sammanhang ifrågasatt, i och med det nya lönesystemet upphöra att utgå. Med hänsyn till svårigheten att erhålla lärare i vissa avlägsna landsändar föreslår kommittén utgående av s. k. enslighetstillägg. Härtill återkommer kommittén i det följande. I detta sammanhang vill kommittén till sist allenast framhålla, hurusom inom kommittén det spörsmålet varit uppe, huruvida det kunde vara lämpligt ifrågasätta en överflyttning från kommunerna på statsverket av den del av lärarlönerna, som nu bestrides av kommunala medel. Även om — framför allt från synpunkten av önsklig enkelhet i tillämpningen av det nya lönesystemet — vissa skäl tala för en dylik anordning, har kommittén icke ansett sig äga befogenhet att närmare ingå på en fråga, vars konsekvenser kommittén dessutom icke funnit sig i stånd att överblicka. Extra ordinarie och vikarierande lärare vid folkskola. För extra ordinarie och vikarierande manlig folkskollärare bestäm- Extra ordides avlöningen år 1918 till 1 700 kronor och för kvinnlig sådan lärare narie. ocn till 1 500 kronor, vartill kom fri bostad och bränsle eller motsvarande rJ?JJJJJ" ersättning enligt ortens pris. ^ f0/fcKommittén har i det föregående angivit, hurusom enligt kommitténs skola. mening de avlöningar till icke-ordinarie personal, vilka tillkommit med riksdagens medverkan, nu borde så vitt möjligt regleras i samband med den ordinarie personalens avlöningsförhållanden och icke överlämnas åt Kungl. Maj:ts bestämmanderätt. Vad angår nu ifrågavarande lärare, har kommittén till grund för bedömande av deras lönefråga lagt den relation kommittén funnit skäligt förorda i fråga om extra lärare vid allmänt läroverk i förhållande till adjunkt därsammastädes. I anslutning härtill och med tillämpning i övrigt av för extra lärarna vid läroverken föreslagna avlöningsgrunder förordar kommittén, att manlig extra ordinarie och vikarierande lärare vid folkskola må åtnjuta lön för år räknat enligt 7:e löneklassen i löneplan A samt kvinnlig sådan lärare enligt 8:e löneklassen i löneplan B samt må kunna efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass i resp. löneplan. Härtill bör såsom nu komma fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning efter ortens pris. övningslärare vid folkskola. Vid åtskilliga folkskolor finnas anställda särskilda lärare i övningsämnen, såsom i teckning, i sång, i gymnastik, i slöjd för gossar, i slöjd för flickor och i huslig ekonomi. Somliga av dessa lärare hava full tjänstgöring, andra äro anställda mot avlöning för lektionstimme. Någon av staten genomförd lönereglering för dessa lärare har icke kommit till stånd, ehuru förslag i detta hänseende icke saknats. Då denna fråga senast var uppe i samband med förslag angående ändrade grunder för

144 utgående av statsbidrag för undervisning i slöjd och i hushållsgöiromål, framhöll föredragande departementschefen (se statsverkspropositionen till 1919 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, sid. 577 ff), att frågan om övningslärarinstitutionen vid folkskolorna vore en pedagogisk fråga, som icke borde lösas såsom ett moment i den allmänna löneregleringsfrågan. Om ock i vissa större städer för ett eller annat ämne samt för vissa stadier inom folkskolan redan anställts särskilda facklärare, vore dock meningarna ännu mycket delade i fråga om lämpligheten av att i någon större utsträckning tillämpa facklärarsystemet. Utan att vilja taga någon ståndpunkt till denna fråga ansåg sig riksdagen böra under dåvarande förhållanden uttala sin anslutning till denna departementschefens uppfattning. Enligt riksdagens mening borde det ankomma på vederbörande skoldistrikt att sörja för en i ekonomiskt avseende mera fast och tryggad ställning för sådan lärare med tjänstgöring i full utsträckning. Kommittén har icke ansett sig böra upptaga till behandling den synnerligen invecklade frågan om beredande av en ordinarie anställning åt övningslärare vid folkskolan. Så mycket mindre har kommittén ansett sig hava skäl härtill, som denna fråga i sig inrymmer pedagogiska spörsmål av organisatorisk beskaffenhet, varom kommittén såsom sådan saknar förutsättningar att yttra sig. Härtill kommer, att frågan om en ordinarie ställning för ifrågavarande lärare avvisades så sent som år 1919, och att under den sedan dess förflutna tiden några nytillkomna omständigheter av vägande beskaffenhet näppeligen torde kunna anses hava tillkommit, vilka skulle kunna befinnas häva den uppfattning, som av dåvarande departementschefen uttalats. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang erinra därom, att genom bestämmelserna i 5 § av reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. redan nu möjlighet finnes för skoldistrikt att genom "reglering av befattning", varom här är fråga, bereda dess innehavare såväl pensionsrätt som i sammanhang därmed en fastare anställning, och det är kommittén bekant, att åtskilliga skoldistrikt begagnat sig av denna rätt. Vad beträffar avlöning åt timlärare vid folkskolor, återkommer kommittén härtill i annat sammanhang.

Ordinarie lärare vid småskola m. fl. Ordinarie I förarbetena till 1918 års lönereglering för lärarpersonalen vid smålärare vid skolorna framhölls, bland annat, dels att vad i utredningen anförts om sm „ % , a folkskollärarkåren i vissa avseenden — framför allt i avseende å kårens svaga ekonomiska ställning — jämväl ägde tillämpning å lärarna vid småskolorna, dels hurusom småskollärarutbildningen torde få anses betydligt förbättrad i förhållande till vad den förut varit, sedan den tvååriga seminariekursen blivit allmänt genomförd, dels ock att lärare med utbildning för lärarbefattning vid småskola i stor utsträckning fått jämväl övertaga undervisning på folkskolans stadium. För lärare vid småskola ävensom lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilka blivit anställda tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, bestämdes avlöningen år 1918 till 1 200 kronor jämte tre ålderstillägg a 150 kronor samt dessutom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning efter

145 ortens pris. Härifrån undantogs dock sådan oexaminerad lärare, som vid den nya löneregleringens ikraftträdande var berättigad till helt ålderdomsunderstöd eller som blivit antagen efter den 31 december 1907. För manlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola ävensom mam lig biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd före den 1 januari 1919, utgår avlöningen med 200 kronor utöver vad lärare tillhörande småskollärarkåren i allmänhet åtnjuter. Härtill kommer dessutom, såsom kommittén förut erinrat, lönetillägg till lärare i vissa lappmarksdistrikt. Vad kommittén ovan yttrat i fråga om folkskollärarkåren torde jämväl i flera avseenden få äga tillämpning å småskolans lärare. Inom kommittén har behandlats frågan, huruvida en lärare med undervisning i mindre folkskola bör i avlöningshänseende intaga en förmånligare ställning än en lärare, vars arbete är huvudsakligen eller uteslutande förlagt till småskolan. Det berättigade i kraven i denna riktning torde visserligen icke kunna förnekas. Då emellertid den mindre folkskolan är en skolform, som torde få anses vara stadd på avskrivning, och riksdagen upprepade gånger uttalat sig mot densamma, synes det vara mindre lämpligt att vidtaga statliga åtgärder för ett bättre tillgodoseende av lärarna vid denna skola. Enligt kommitténs mening bör det ankomma på de kommuner, vilka anse sig böra bibehålla den mindre folkskolan, att lämna vederbörande lärare den ersättning utöver lagstadgad lön, som på grund av tjänstgöring i denna skola kan anses påkallad. Detsamma torde böra gälla i avseende å biträdande lärare vid folkskola. Vad angår frågan om placering i lönehänseende av nu ifrågavarande lärare, har kommittén beaktat de skäl, vilka anfördes vid 1918 års lönereglering och alltjämt äga berättigande. Yrkanden hava gjorts om bestämmande av småskollärarinnornas kontanta lön i viss relation till de kvinnliga folkskollärarnas. Ett dylikt betraktelsesätt gjordes kommittén veterligen icke gällande, då ifrågavarande lärares löner senast reglerades, och enligt kommitténs mening hava sedan dess några särskilda omständigheter icke tillkommit, som skulle motivera anläggandet av en dylik åskådning för lönefrågans lösning. Såvitt kommittén är i tillfälle bedöma, både kan och bör småskollärarkårens löneställning prövas och bedömas fristående och utan hänsyn till de kvinnliga folkskollärarnas lönefråga. Att vid varje lönereglering ett hänsynstagande till vederbörliga relationstal osökt gör sig gällande, vill kommittén emellertid ingalunda förneka. Vid det förslag i nu föreliggande spörsmål, vilket kommittén funnit sig böra framlägga, har kommittén i främsta rummet anlagt synpunkten av vad kommittén i betraktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter funnit skäligt och lämpligt, samt i andra rummet tillsett, att en allt för stark förskjutning i nuvarande relationstal mellan berörda lärargrupper icke kommer till stånd. Vid ett noggrant övervägande av frågan har kommittén icke ansett sig kunna gå längre än att för nu ifrågavarande lärare vid småskola tillstyrka en placering i lönegraden B 4 a. Härtill böra komma naturaförmåner i enlighet med vad nu är för sagda lärare bestämt. Det nu utgående arvodet till manlig lärare anser kommittén böra såsom sådana bibehållas, skäligen förhöjt till 300 kronor. 10

146 I likhet med vad som föreslagits i fråga om folkskolans lärare, skulle nu utgående lönetillägg till lärare i vissa lappmarksförsamlingar upphöra att utgå. I annat sammanhang förordar kommittén dessutom även till nu ifrågavarande lärare utgående av s. k. enslighetstillägg. Icke-ordinarie och vikarierande lärare vid småskola m. fl. icke-ordi- YÖT lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande vikarieran- l a r a r e vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom vikarie, de lärare ävensom för sådan tillsvidare anställd lärare, vilken ej åtnjuter avlövid små- ningsförmåner lika med förut nämnd tillsvidare anställd lärare, utgår skola m. fl. avlöningen enligt 1918 års lönereglering med 1000 kronor jämte fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. Härutöver utgår 200 kronor till manlig lärare, vilken blivit anställd före den 1 januari 1919. Lärare av nu ifrågavarande slag bör, i anslutning till vad kommittén föreslår för andra motsvarande lärare i förhållande till de ordinarie, åtnjuta avlöning enligt en närmast under den l:a i löneplan B liggande löneklass, innefattande allt efter respektive ortsgrupper följande lönebelopp, nämligen 1512, 1590, 1668, 1746, 1824, 1902 och 1980 kronor, varjämte skulle komma rätt att efter av Kungl. Maj:t fastställda grunder uppflyttas till högre löneklass. Naturaförmåner böra, i enlighet med vad nu gäller, åtnjutas jämväl av ifrågavarande lärare. Det nu utgående arvodet till manlig lärare synes böra såsom sådant bibehållas, skäligen förhöjt till 300 kronor. Högre folkskolor. Rektor. Rektor. Vid 1918 års lönereglering bestämdes, att till rektor vid högre folkskola, såväl allmän som yrkesbestämd sådan skola, skulle utgå ett särskilt arvode av 300 kronor vid tvåklassig, 600 kronor vid treklassig och 800 kronor vid fyraklassig högre folkskola. Det förutsattes härvid, att rektor samtidigt vore ordinarie lärare vid skolan. För bedömande av de avlöningsförmåner, som skäligen böra tillkomma rektor vid högre folkskola, må erinras, att de högre folkskolorna äro synnerligen olika i avseende på antalet lärjungar och klasser. Högsta antalet årsklasser är fyra och minsta antalet en. Av de högre folkskolornas båda typer, de allmänna och de yrkesbestämda, befinna sig i många fall de förra under utveckling till kommunala mellan skolor. Vid nu angivna förhållanden har det synts kommittén vara den i allo lämpligaste anordningen att för ifrågavarande rektorer, som utses bland vederbörande skolas lärare, bibehålla, utöver den ordinarie avlöningen såsom lärare, avlöningsformen arvode. I sådant avseende föreslår kommittén, att rektor må, utöver avlöning som lärare, åtnjuta arvode av 400 kronor vid tvåklassig, 800 kronor vid treklassig och 1100 kronor vid fyraklassig högre folkskola. Ordinarie änmeslärare. Ordinarie v i d bedömande av den kontanta avlöningen för lärarna vid de yrkeskåre" bestämda högre folkskolorna utgick man från avlöningen för lärare vid kommunal mellanskola. Båda lärargrupperna borde vStra i avlö-

147 ningshänseende likställda, men då den årliga lärotiden vid de kommunala mellanskolorna var något längre, blev den kontanta avlöningen för lärarna vid dessa skolor beräknad efter något högre måttstock. Med beräkning av ifrågavarande högre folkskolas lärotid till 36 veckor om året och den kommunala mellanskolans till 38 veckor och med utgångspunkt från sistnämnda skoltyps löner (3 300 kronor för manlig . och 2 800 kronor för kvinnlig lärare) fastställdes för manlig lärare vid yrkesbestämd högre folkskola en kontant avlöning av 3 100 kronor jämte tre ålderstillägg a 400 kronor och för kvinnlig sådan lärare en kontant avlöning av 2 650 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor. Härtill kom fri bostad med bränsle eller motsvarande ersättning, ej understigande för manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. Den år 1918 godtagna relationen mellan avlöningarna för å ena sidan de yrkesbestämda högre folkskolornas lärare och å den andra lärarna vid de kommunala mellanskolorna blev bruten genom den tillfälliga löneförbättring, varav de sistnämnda lärarna från och med år 1920 kommo i åtnjutande. Med hänsyn till riksdagens i detta hänseende fattade bej.^it har kommittén ansett sig böra för de yrkesbestämda högre folkskolornas ordinarie lärare föreslå en lönegrad, som ligger två lönegrader under den, som kommittén funnit skäligt tillstyrka för de icke adjunktskompetenta lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Då kommittén i det följande hänför ordinarie icke adjunktskompetent lärare vid kommunal mellanskola till vad angår manlig lärare lönegraden A 12 och vad angår kvinnlig lärare till lönegraden B 12, föreslår kommittén följaktligen, att manlig ordinarie lärare vid yrkesbestämd högre folkskola hänföres till lönegraden A 11 a och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 11 a. Vad så beträffar ordinarie lärare vid allmän högre folkskola utgick 1918 års lönereglering från en viss jämförelse mellan dessa lärare och ordinarie lärare vid folkskola. Avlöningen bestämdes till för manlig lärare 2 800 kronor jämte tre ålderstillägg a 400 kronor och för kvinnlig lärare 2 400 kronor jämte tre ålderstillägg a 300 kronor, vartill kom fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, icke understigande för maplig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. Kommittén, som funnit skäligt att den nuvarande relationen i möjligaste mån bibehålies mellan å ena sidan de allmänna högre folkskolornas lärare och å den andra lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna, föreslår, att manlig ordinarie lärare vid allmän högre folkskola hänföres till lönegraden A 10 och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 10. För samtliga ordinarie lärare vid högre folkskolor bör, i anslutning till vad kommittén i liknande fall tillstyrkt, komma fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning. Då fastställandet av, såsom nu gäller, ett fixt minimibelopp av denna ersättning torde sakna praktisk betydelse, synes föreskrift i detta hänseende icke erfordras. Icke-ordinarie lärare. Vid allmän högre folkskola utgår nu till extra ordinarie eller vika- icke-ordinarie rierande ämneslärare med full tjänstgöring arvode av 2 500 kronor för lärare.

148 manlig och 2 300 kronor för kvinnlig lärare. Vid yrkesbestämd högre folkskola utgå samma arvoden med resp. 2 650 kronor och 2 450 kronorI anslutning till de grunder, kommittén i annat sammanhang uppdragit i fråga om avlöningen till extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare och med värdering av de ordinarie lärarnas naturaförmåner till skillnaden mellan lönegraderna 12 och 11 a, resp. 11 b och 10, föreslår kommittén, vad nu angår extra ordinarie eller vikarierande lärare vid de högre folkskolorna, att sådan lärare vid yrkesbestämd högre folkskola må åtnjuta avlöning efter 12 :e löneklassen och sådan lärare vid allmän högre folkskola efter 11 :e löneklassen i respektive löneplan, i samtliga fall med rätt till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. I fråga om avlöningen till timlärare framgå de siffror, kommittén härvid kommit till, av kommitténs förslag till avlöningsreglemente för kommunalt anställda lärare. Kommunala mellanskolor. Rektor. A, Yör rektor vid kommunal mellanskola bestämdes vid 1918 års lönereglering ett särskilt arvode av 1 000 kronor, varvid förutsattes, att rektor skulle samtidigt vara ordinarie lärare vid skolan. Vad angår formen för avlöningen åt rektor vid kommunal mellanskola har kommittén funnit lämpligast bibehålla det nuvarande avlöningssättet förmedelst arvode. Kommittén föreslår alltså, att rektor må, utöver avlöning som ordinarie lärare, komma i åtnjutande av arvode. I likhet med vad kommittén ifrågasatt beträffande rektorerna vid realskolorna, har kommittén funnit skäl förefinnas för en uppdelning i två grupper av jämväl de kommunala mellanskolornas rektorer, och har därvid ett lärjungeantal av minst 250 synts böra vara det för gruppindelningen normerande. Vad angår arvodet vill kommittén, i ungefärlig anslutning till den löneställning, kommittén ifrågasatt för realskolornas rektorer, förorda, att rektor vid mellanskola med lärjungeantal över 250 må erhålla ett arvode av 1 500 kronor och rektor vid mellanskola med lärjungeantal därunder ett arvode av 1 300 kronor. Givetvis bör nu förevarande gruppindelning ske i anslutning till de grunder, som kunna komma att i motsvarande hänseende bliva gällande för realskolorna. Ordinarie ämneslärare. irdinarie Vid 1918 års lönereglering sattes avlöningarna för de ordinarie läamnes- r a r n a vjd de kommunala mellanskolorna i viss relation till avlöningarna till lärarna vid de allmänna högre folkskolorna. För ordinarie manlig ämneslärare bestämdes den kontanta lönen till 3 300 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 4.00 kronor samt för kvinnlig sådan lärare till 2 800 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor vartill kom fri bostad jämte bränsle eller motsvarande ersättning, hcke understigande för manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. Numera åtnjuter dessutom ifrågavarande lärare tillfällig löneförbättring med för manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 400 kronor. Rektor.

149 Enligt gällande bestämmelser äger lärare vid kommunal mellanskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, att härför tillgodoräkna sig fem tjänsteår. I realiteten intager sålunda adjunktskompetent lärare en fördelaktigare ställning än lärare, som är i saknad av sådan kompetens. Enligt kommitténs mening synes denna skillnad böra i så måtto bibehållas, att adjunktskompetent lärare hänföres till en lönegrad högre än den, som kan komma icke-adjunktskompetent lärare till del. Vad då först adjunktskompetent lärare beträffar, kan kommittén icke finna något skäl, varför icke denne bör vara i avlöningshänseende likställd med sådan adjunkt vid allmänt läroverk, som undervisar å realskolestadiet. De kommunala mellanskolorna föra till samma mål som realskolorna och äro till sin organisation desamma närstående. Då kommittén sålunda finner adjunktskompetent mellanskolelärare böra i avlöningshänseende likställas med adjunkt, har man emellertid att taga hänsyn till förmånen av fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning, som tillkommer och enligt kommitténs mening alltjämt bör tillkomma den förre. Då denna förmån ungefärligen synes kunna uppskattas till skillnaden mellan lönegraderna 14 b och 13, har kommittén, som för manlig läroverksadjunkt förordat en placering i lönegraden A 14 b och för kvinnlig läroverksadjunkt i lönegraden B 14 b, funnit skäligt tillstyrka, att manlig adjunktskompetent lärare vid kommunal mellanskola hänföres till lönegraden A 13 och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 13. Icke-adjunktskompetent lärare bör enligt kommitténs mening i huvudsak bibehållas vid sin nuvarande ställning i förhållande till adjunktskompetent. Med utgångspunkt från det nyss sagda beträffande de adjunktskompetenta lärarna förordar kommittén, vad angår ickeadjunktskompetent lärare, att manlig sådan lärare hänföres till lönegraden A 12 och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 12. Härutöver bör såsom nu komma fri bostad jämte bränsle eller motsvarande ersättning. Icke-ordinarie lärare. Extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full 'tjänstgö- icke-ordiring åtnjuter nu arvode av 2 900 kronor för manlig och 2 600 kronor larare (|ar/e för kvinnlig lärare. Härtill kommer tillfällig löneförbättring med 400 ' kronor för manlig och 360 kronor för kvinnlig lärare. I anslutning till de grunder, kommittén i annat sammanhang ansett böra följas i avseende å avlöningen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare och då några vägande skäl icke kunna anföras för en uppdelning av de extra ordinarie lärarna i adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta, föreslår kommittén — med enahanda utgångspunkt som beträffande motsvarande lärare vid de högre folkskolorna — att samtliga nu ifrågavarande lärare i löneavseende behandlas lika och att följaktligen extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare vid kommunal mellanskola må, vad angår manlig lärare, åtnjuta avlöning efter 14:e löneklassen i löneplan A samt, vad angår kvinnlig lärare, i anslutning till vad ovan anförts beträffande de kvinnliga extralärarna vid läroverken, efter 15 :e löneklassen i löneplan B, med rätt i båda fallen till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t angivna grunder.

150 Kommitténs förslag i fråga om avlöningarna åt timlärare vid ifrågavarande skolor framgår av här nedan framlagda förslag till avlöningsreglemente. Landstingsseminarier. Rektor. Rektor. Enligt 1919 års lönereglering för landstingsseminarierna åtnjuter rektor lön som ordinarie lärare jämte ett särskilt arvode av 1000 kronor samt dessutom fri bostad eller motsvarande ersättning, icke understigande 800 kronor. Ifrågavarande rektor är sålunda i avlöningshänseende icke fullt likställd med rektor vid statens småskoleseminarium. I anslutning till vad kommittén anfört i fråga om avlöning åt rektor vid statens småskoleseminarium anser kommittén, att jämväl nu ifrågavarande rektor bör åtnjuta avlöning efter viss lönegrad. Kommittén, som för rektor vid statens småskoleseminarium förordat en placering i lönegraden 15 a, tillstyrker, att manlig rektor vid landstingsseminarium hänföres till lönegraden A 14 b och kvinnlig rektor till lönegraden B 14 b. Härtill bör såsom nu komma fri bostad eller motsvarande ersättning. Något minimivärde å sagda ersättning synes icke böra fastställas. Ordinarie lärare. Ordinarie De ordinarie lärarna med full tjänstgöring vid landstingsseminarierna lärare, blevo vid 1919 års lönereglering i avlöningshänseende likställda med övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Tjänstgöringen i övningsskolan vid ett småskoleseminarium med till denna tjänstgöring hörande handledning av elevernas undervisningsövningar ansågs ställa minst lika stora anspråk på läraren som tjänstgöringen i övningsskolan vid ett folkskoleseminarium. Och den teoretiska undervisningen åt småskoleseminariernas elever vore i sin ordning ingalunda mindre krävande än undervisningen i folkskoleseminariernas övningsskolor. Om också avlöningen åt småskoleseminariernas lärare icke ansågs böra sättas lägre än avlöningen åt folkskoleseminariernas övningsskollärare, hade a andra sidan icke tillräckliga skäl befunnits föreligga att avlöningen åt de lärare, som meddelade den teoretiska undervisningen åt eleverna, bestämdes högre, enär arbetet ansågs böra mera jämnt fördelas mellan samtliga lärare med full tjänstgöring, så att en lärare undervisade övningsskolans elever och ledde deras undervisningsövningar i samma ämnen, i vilka han hade att meddela den teoretiska undervisningen åt eleverna. I anslutning härtill bestämdes lönen till för manlig lärare 3 400 kronor, därav 2100 kronor lön och 1300 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor, samt för kvinnlig lärare 2 800 kronor, därav 1 800 kronor lön och 1 000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor. Härtill kommer numera tillfällig löneförbättring med 3/4 av det belopp, som tillkommer motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier, d. v. s. för manlig lärare 397 kronor 50 öre och för kvinnlig lärare 352 kronor 50 öre. Den likställighet i löneavseende, som år 1919 godtogs i fråga om förevarande lärare i förhållande till övningsskollärarna vid folkskolesemi-

151 narierna, finner kommittén ingen anledning rubba. Kommittén föreslår alltså, att ordinarie lärare vid landstingsseminarium, i likhet med övningsskollärare och motsvarande lärare vid statens småskoleseminarium, hänföres, vad angår manlig lärare till lönegraden A 12 samt i fråga om kvinnlig lärare till lönegraden B 12. Icke-ordinarie

lärare.

Extra ordinarie och vikarierande manlig lärare med full tjänstgöring icke-ordinane åtnjuter nu arvode av 2 800 kronor och kvinnlig sådan lärare arvode t av 2 400 kronor. Härtill kommer även tillfällig löneförbättring med 315 kronor för manlig och 270 kronor för kvinnlig sådan lärare. Dessa lärare böra i likhet med vikarierande övningsskollärare vid folkskoleseminarierna åtnjuta avlöning efter 12 :e löneklassen i resp. löneplan med rätt till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. Ersättningsgrunderna för timlärare vid nu ifrågavarande läroanstalter framgå av förslaget till avlöningsreglemente. Dövstumskolorna. Föreståndare

(rektor).

Föreståndarnas vid distriktsskolorna avlöning utgör för närvarande 1 ) Föreståni första, andra, tredje, femte och sjätte distrikten 6 000 kronor jämte rätt daretill i första, andra, femte och sjätte distrikten två och i tredje distriktet tre ålderstillägg a 500 kronor samt i övriga distrikt 5 500 kronor jämte rätt till ett ålderstillägg a 500 kronor, vartill kommer bostad med värme och, utom å Manilla, lyse samt planteringsland. Föreståndaren i första distriktet åtnjuter dessutom ett provisoriskt avlöningstillägg å 1100 kronor. I sitt den 10 maj 1921 avgivna utlåtande med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet har skolöverstyrelsen framlagt förslag till en provisorisk reglering av personalens vid dövstumskolorna löner, varvid överstyrelsen i stort sett utgått från en jämförelse mellan dövstumskolornas personal och blindskolornas, närmast med personalen vid blindinstitutet å Tomteboda. Härvid har överstyrelsen framlagt vissa skäl, vilka enligt överstyrelsens mening talade för att dövstumlärarnas avlöningsförmåner borde beräknas något högre än blindlärarnas. Dessa skäl äro dels dövstumlärarnas i förhållande till blindlärarna ett år längre utbildningstid, dels den större undervisningsskyldigheten — föreslagna 30 veckotimmar mot 28 vid blindskolorna — dels ock dövstumundervisningens säregna natur och det tyngande och enerverande arbetet i dövstumskolan. Av dessa skäl ansåge överstyrelsen, att rektor vid dövstumskola borde erhålla åtminstone samma lön som rektor vid blindinstitutet å Tomteboda. 1 ) Kommitténs uppgifter rörande dövstumlärarnas nuvarande avlöningsförmåner äro huvudsakligen hämtade från skolöverstyrelsens den 10 maj 1921 avgivna, till trycket befordrade underdåniga utlåtande med förslag till omorganisation av dövstumundervisningsväsendet. Om vissa senare vidtagna ändringar och tillägg har kommittén under hand inhämtat erforderliga upplysningar.

152 Kommittén är villig erkänna, att samma personliga egenskaper synas böra fordras av rektorerna vid de omorganiserade och förstatligade dövstumskolorna som av rektor vid blindinstitutet och att arbetet kommer att bliva lika ansvarsfullt samt måhända lika omfattande. I avseende å blindinstitutets rektor föreligger emellertid krav på formell adjunktskompetens, vilken fordran ej skulle uppställas på dövstumskolornas rektorer. Härjämte intager, på sätt kommittén förut angivit, rektor vid blindinstitutet en central ställning i förhållande till blindundervisningen i dess helhet i landet och äger att fullgöra en mångfald bestyr, som falla i viss mån utanför de egentliga rektorsgöromålen. Kommittén har icke funnit en jämförelse av angivet slag fullt övertygande, ej minst då man ännu saknar all erfarenhet om den arbetsbörda, som kan komma att påvila rektorerna vid de omorganiserade dövstumskolorna, och om de krav, som i ena eller andra avseendet komma att ställas på dem. Vid angivna förhållande har kommittén funnit sig böra förorda, att rektor vid dövstumskola i avlöningshänseende i så måtto likställes med rektor vid realskola, att han hänföres till lönegraden A 16 med omedelbar placering i 25 :e löneklassen. Kvinnlig rektor (biträdande kvinnlig rektor vid fortsättningsskola för flickor) bör alltså hänföras till lönegraden B 16. Härförutom bör rektor komma i åtnjutande av fri bostad med värme eller ersättning därför. Ordinarie ämneslärare. Ordinarie Vid de nuvarande distriktsskolorna utgör avlöningen för år 1923: ämnesfg r ordinarie lärare i första, andra, tredje, femte och sjätte distrikten 4 000 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 500 kronor, varjämte för läraren i första distriktet tillkommer provisoriskt avlöningstillägg, växlande mellan 1100 och 1 400 kronor; för ordinarie lärare i övriga distrikt 3 800 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 400 kronor; för ordinarie lärarinna i andra, tredje, femte och sjätte distrikten 3 300 kronor, i första distriktet 3 200 kronor samt i övriga distrikt 3 100 kronor, i samtliga fall jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor, vartill kommer för lärarinnan i första distriktet provisoriskt avlöningstillägg, växlande mellan 760 och 940 kronor. På grund av de ovan i fråga om rektorerna åberopade skälen hade skolöverstyrelsen funnit en något förmånligare löneplacering för dövstumlärarna i förhållande till blindlärarna vara fullt befogad. I avseende å nu ifrågavarande befattningshavare finner kommittén de anförda skälen äga fog för sig. Den längre utbildningstiden, den mer omfattande veckotjänstgöringsskyldigheten samt det synnerligen krävande och enerverande arbetet i dövstumskolan äro omständigheter, man härvidlag måste taga vederbörlig hänsyn till. Såsom framgår av det föregående har kommittén ansett ämneslärare vid blindskola böra vara i avlöningshänseende närmast likställd med de av kommittén till 12 :e lönegraden hänförda övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna och med hänsyn till den av blindlärarna åtnjutna förmånen av bostad med bränsle föreslagit beträffande ämneslärare vid blindskola lönegraden A 11 a samt beträffande lärarinna lönegraden B 11 a, i båda fallen jämte fri bostad med värme. Enligt kommitténs mening bör ordinarie ämneslärare

153 vid dövstumskola, vilken icke skulle komma i åtnjutande av förmånen av bostad med bränsle, hänföras, manlig till lönegraden A 13 och kvinnlig lärare till lönegraden B 13. Yrkeslärare. För de manliga yrkeslärarna vid dövstumskolorna äro nu lönebelop- Yrkespen olika vid olika anstalter. I regel utgår avlöningen i form av fast lön lärarejämte ålderstillägg, i vissa fall i form av arvode efter timundervisning och i ett fall förekommer utöver den kontanta lönen bostad med värme. Skolöverstyrelsen anser, att yrkeslärarnas arbete icke vore att betrakta som fullt så krävande eller omfattande som arbetslärarnas vid biindskolorna. Medan de senare hade en undervisningstid upptill 40 veckotimmar jämte skyldighet att deltaga i tillsynen över eleverna, vore yrkeslärarnas undervisningsskyldighet begränsad till i allmänhet 10 timmar i veckan, och hade de vid de flesta skolorna att ägna sin övriga tid till arbeten för skolans behov. I avseende å kompetensen krävdes yrkesskicklighet utan pedagogisk utbildning. Överstyrelsens provisoriska förslag går ut på en lön av 2 700 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 300 kronor. Några naturaförmåner äro icke ifrågasatta. I betraktande av vad överstyrelsen anfört i fråga om nu ifrågavarande yrkeslärare i jämförelse med arbetslärarna vid blindskolorna har kommittén för de förra icke ansett sig kunna tillstyrka en högre placering på löneskalan än i lönegraden A 6 b. Några naturaförmåner utöver den kontanta lönen skulle ej ifrågakomma. De kvinnliga yrkeslärare, vilka hava full sysselsättning, åtnjuta nu i regel, utom kontant lön till olika belopp med eller utan rätt till ålderstillägg, kost, bostad med värme och lyse samt tvätt. Denna avlöningsform anser skolöverstyrelsen böra tillämpas vid skolor, som hava eget hushåll, enär densamma skulle ställa sig billigast och fördelaktigast i övrigt. Pedagogisk utbildning ansågs icke behöva krävas av ifrågavarande lärarinnor i motsats till vad fallet är beträffande handarbetslärarinnor vid blindskolorna. Undervisningsskyldigheten var mindre än för motsvarande lärarinnor vid blindskolorna, vilka sistnämnda dessutom hade tillsyn över eleverna. Såsom skälig lön föreslår överstyrelsen 900 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 150 kronor samt dessutom kost, bostad med värme och lyse samt tvätt. Nu ifrågavarande lärare, som ej åtnjuter kost på skolan, borde uppbära i lön 1 500 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. Enligt kommitténs mening bör kvinnlig yrkeslärare vid dövstumskola åtnjuta utöver kontant lön förmån av bostad med bränsle, men vidkännas avdrag efter grunder, som av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen bestämmas, för eventuellt förekommande förmån av kost, lyse och tvätt. I betraktande härav och med hänsyn till vad överstyrelsen ovan anfört och föreslagit anser kommittén, att yrkeslärarinna med full tjänstgöring hänföres till lönegraden B 3. För slöjdlärarinna med full tjänstgöring ifrågasätter överstyrelsen, förutom kost, bostad med värme och lyse samt tvätt, 1 200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. Då för denna lärarinna en högre utbildning erfordras än beträffande yrkeslärarinna, har kommittén funnit skäligt för henne tillstyrka en placering i lönegraden B 5 a. Härtill

154 bör komma fri bostad och värme, men i likhet med vad föreslagits för yrkeslärarinna avdrag ske för eventuellt förekommande förmån av kost, lyse och tvätt. Husmoder. Husmoder. Husmoder vid dövstumskola skulle hava närmaste uppsikten över vissa inköp, matlagning, rengöring, tvätt, beklädnad och dylikt samt skulle jämväl i vissa fall kunna vara skolkökslärarinna. Såsom definitiva löneförmåner för denna befattningshavare tänker sig skolöverstyrelsen — förutom kost, bostad med värme och lyse samt tvätt — en kontant lön av 1 200 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg a 200 kronor. I de fall, då skolkökslärarinnebefattningen icke är förenad med husmodersysslan, bör enligt överstyrelsens mening lönen minskas med 200 kronor. Kommittén, som utgår från att husmoder skall åtnjuta kontant lön samt fri bostad med värme men vidkännas avdrag å lönen för förmånerna av kost, lyse och tvätt, föreslår, i likhet med vad ovan ifrågasatts för motsvarande befattningshavare vid vårdanstalten i Lund, att husmoder vid dövstumskola hänföres till lönegraden C 4. Är hon dessutom skolkökslärarinna, synes hon böra utöver nu nämnda förmåner tillerkännas ett mindre arvode beräknat efter av skolöverstyrelsen angivna grunder. Vaktmästare och eldare. VaktI sitt ifrågavarande utlåtande framhåller skolöverstyrelsen, att vaktmästare mästarens uppgift vid dövstumskola vore synnerligen krävande. I regel och eldare. y o r e ^ a n j a m v ä i vårdare och borde besitta sådana personliga egenskaper, vilka gjorde honom lämplig till ledare och fostrare av eleverna. Såsom vårdare hade han vid flera skolor jämväl att övervaka barnen nattetid. Med elevernas hjälp borde han kunna ombesörja en del av städningen; vidare borde han utföra smärre reparationsarbeten samt efter förhållandena biträda med förekommande göromål såväl inom- som utomhus. Överstyrelsen anser, att han i avlöningshänseende närmast bör jämföras med vaktmästare och preparator vid "de fysikaliska anstalterna". I de fall, där det åligger vaktmästaren att övervaka lärjungarna i sovsalarna jämväl nattetid, borde utöver den bestämda lönen ett särskilt arvodestillägg av 600 kronor tillkomma honom. Eldare, vilken även borde vara reparatör och såsom sådan utföra smärre lagningar och ändringar å vatten- och värmeledningar samt å tider, då eldning ej är behövlig, biträda med andra förekommande arbeten, anser överstyrelsen böra åtnjuta samma löneförmåner som vaktmästaren. Med hänsyn till de särskilda uppgifter, som skulle åligga nu bemälda befattningshavare, finner kommittén skäligt för dem tillstyrka löneförmåner, som äro större än vad i regel tillkommer tjänsteman i vaktmästargrad men kan ej likställa dem med preparatorerna vid de vetenskapliga institutionerna. Kommittén föreslår, att de i likhet med förste vaktmästare hänföras till lönegraden A 3. I den mån särskild ersättning erfordras för vaktmästarens övervakande nattetid av lärjungarna i sovsalarna, torde sådant böra utgå efter av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen angivna grunder. I likhet med vad kommittén i fråga om avlö-

155 ningsförmåner för vaktmästare och likställda befattningshavare i annat sammanhang anfört, böra även här ifrågavarande vaktmästare och eldare vidkännas i förekommande fall avdrag å lönen för dem tillkommande naturaförmåner. Icke-ordinarie

befattningshavare.

De av olika lokala förhållanden betingade olikheter beträffande per- tcke:ord'sonalens vid de nuvarande skolorna sysselsättning och avlöning med- fatt'nings föra, enligt vad skolöverstyrelsen i sitt omförmälda utlåtande anfört, havare. vissa svårigheter att omedelbart vid de blivande anstalterna åvägabringa full likformighet i dessa avseenden. En viss sådan olikformighet för olika anstalter anser överstyrelsen måhända alltjämt behöva bliva bestående. Vid somliga skolor voro sålunda slöjd- och yrkeslärare eller -lärarinnor anställda med full tjänstgöring, vid andra med endast timtjänstgöring i viss omfattning. De tjänster, vilka enligt överstyrelsens mening vore av beskaffenhet att böra såsom ordinarie befattningar å stat uppföras har kommittén i det föregående behandlat. Härförutom omnämner överstyrelsen ett stort antal tjänster, vilkas omfattning ej kunde med visshet förutses eller vilka jämförelsevis ofta kunde komma att byta innehavare. Kommittén vill härnedan i korthet angiva, huru enligt kommitténs mening avlöningsförhållandena för denna personal lämpligen torde böra regleras. Manlig extra ordinarie lärare åtnjuter nu i första, andra, fjärde och sjunde distrikten arvode av 3 000 kronor (i första distriktet dessutom provisoriskt avlöningstillägg å 900 kronor) och i sjätte distriktet arvode av 3 500 kronor samt kvinnlig sådan lärare i första, andra, fjärde och sjunde distrikten arvode av 2 500 kronor (i första distriktet dessutom provisoriskt avlöningstillägg å 900 kronor) och i tredje, femte och sjätte distrikten arvode av 3 000 kronor. Enligt överstyrelsens mening bör ett visst antal extra lärare alltjämt eller åtminstone tillsvidare anställas på förordnande, och föreslår överstyrelsen som provisoriska arvodesbelopp 3 500 kronor för manlig och 3 000 kronor för kvinnlig sådan lärare. Samma belopp borde även utgå till vikarierande lärare. I anslutning till de grunder, kommittén i annat sammanhang angivit, hemställer kommittén, att manlig extra ordinarie och vikarierande ämneslärare vid dövstumskola må åtnjuta lön efter löneklassen A 13 samt kvinnlig sådan lärare efter löneklassen B 13, båda med rätt till uppflyttning i högre löneklass efter av Kungl. Maj:t angivna grunder. För manlig lärare i slöjd eller yrkesundervisning, som icke har full tjänstgöring, räknar överstyrelsen med ett arvode för veckotimme av i olika lönegrader resp. 70, 80, 90 och 100 kronor. För slöjdlärarinna, som ej har full tjänstgöring, ävensom för kindergarten- och skolkökslärarinna beräknas arvodet för veckotimme till efter olika lönegrader 60, 70, 80 och 90 kronor. Då kommittén ansett, att liksom hittills timlärararvoden vid andra skolor böra fortfarande regleras efter av riksdagen fastställda grunder, har kommittén ej funnit anledning föreslå, att nu ifrågavarande arvoden vid dövstumskolorna skola härifrån bilda något undantag. De belopp, kommittén föreslår för nu förevarande timlärare, framgå av förslaget till avlöningsreglemente.

156 Tillsyningshavande lärarinna skulle på grund av den olika beskaffenheten av de lokala förhållandena och behoven efter skolöverstyrelsens förslag icke uppföras på ordinarie stat. Härjämte synes överstyrelsen anse, att såsom icke-ordinarie befattningshavare böra tillsvidare betraktas lärare i gymnastik, sjuksköterska, vårdarinna, trädgårdsarbetare, dräng, kusk, portvakt, sekreterare och kamrerare, konfirmationslärare och läkare. Bestämmandet av avlöningsförmånerna för nu senast uppräknade personal synes icke böra underställas riksdagens prövning, utan torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att, där så befinnes lämpligt i anslutning till grunderna för den ordinarie personalens avlöning, besluta om avlöningsförmånerna för senast behandlade extra befattningshavare.

Del III. Pensionsförhållanden, övergångsanordningar. Pensionsförhållanden. Statsanställda

befattningshavare.

I fråga om pensionering av de statsanställda befattningshavare, vilka Nuvarande omhandlas i detta betänkande, gälla i allmänhet bestämmelserna i lagen ^Jjjjj!" den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar i vissa delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats. Undantagna från lagens tillämpning äro dels övningsskollärare vid folkskoleseminarium, dels lärare vid statens småskoleseminarium (sistnämnda tjänster dock ej angivna i pensionslagens 2 §), vilka båda grupper tillhöra statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., dels sådan befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, som vid tillträdet till befattningen är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt (ej heller angiven i pensionslagens 2 §), dels ock å indragningsstat uppförd lärare vid skeppsgosseskola, vilken enligt uppgift icke är i åtnjutande av pensionsrätt. Enligt civila pensionslagens allmänna bestämmelser tjänar för befattning, med vilken jämte lön, tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro förenade, såsom pensionsunderlag den del av avlöningen, som utgör lön, "där ej särskilt pensionsunderlag blivit i lönestaten angivet eller eljest av Konungen och riksdagen fastställt". För de statsanställda lärarna hava i stor utsträckning särskilda pensionsunderlag bestämts i samband med senast genomförda löneregleringar. Vad angår rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium och tekniskt läroverk, bestämdes i samband med 1918 års lönereglering, att om befattningshavare varit tillförordnad rektor, sådant skulle vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. I förtydligande syfte förklarade sedermera Kungl. Maj :t, efter riksdagens hörande, genom kungörelse den 19 juni 1919 (nr 509), ej mindre att de bestämmelser, som för närvarande gällde beträffande pensionsunderlag för rektor vid nu nämnd läroanstalt skulle hava avseende å såväl befull-

158 mäktigad som av Kungl. Maj:t tillförordnad rektor, än även att tillförordnad rektor skulle i samma utsträckning som befullmäktigad rektor vara underkastad bestämmelserna i civila pensionslagen. Enahanda är förhållandet beträffande rektor vid blindundervisningsanstalt (se anmärkning till nu gällande stater för dessa anstalter samt Kungl. Maj:ts kungörelse den 8 december 1922, nr 563). I samband med 1918 års lönereglering för skeppsgosseskolorna bestämdes likaledes, att om befattningshavare varit tillförordnad rektor, sådant skulle vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor. För flertalet övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna gälla för närvarande rätt invecklade pensionsbestämmelser, föranledda av det för dessa lärare nu rådande avlöningssystemet. Efter riksdagens hörande har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 19 juni 1919 (nr 508) meddelat närmare föreskrifter i berörda hänseende, enligt vilka pensionsunderlagen ställts i relation till de växlande avlöningsbeloppen. Behovet av Kommittén har i sitt förslag till avlöningsreglemente för statsanställda nya be- befattningshavare icke infört några närmare bestämmelser rörande penstammei- s i o n s förhållanden, utan förutsätter kommittén, på sätt framgår av lydelsen av 2 § 4 mom., att särskilda stadganden skola meddelas angående befattningshavares rätt till pension och skyldighet att avgå från tjänsten. Med hänsyn till de i det nu föreslagna avlöningsreglementet innefattade förändringar icke allenast i fråga om upphävande av avlöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar utan även i andra avseenden måste de nya avlöningsbestämmelserna i varje fall föranleda en revision av nu gällande pensionsföreskrifter. För kommunikationsverken har en helt ny pensionslag blivit utfärdad den 4 juni 1920 (nr 254), vilken lag även i principiella hänseenden avviker från den civila pensionslagen. För den allmänna civilförvaltningen hava emellertid, i avvaktan på ett definitivt ordnande av dess pensionsförhållanden, vissa provisoriska pensionsbestämmelser utfärdats (kungl. kung. den 29 juni 19*21 nr 456), vilkas utfärdande i administrativ väg möjliggjorts genom vissa jämkningar i civila pensionslagen (lag den 29 juni 1921 nr 455). Då, såsom kommittén här nedan ämnar föreslå, de för den allmänna civilförvaltningen provisoriskt gällande pensionsbestämmelserna må, med vissa tillägg och modifikationer, i tillämpliga delar gälla jämväl för de i detta betänkande omhandlade statsanställda befattningshavare, vill kommittén i korthet angiva det väsentligaste av deras innehåll, i den mån det är av betydelse i nu förevarande sammanhang. Civila pensionslagens bestämmelser i fråga om rätt till pension och skyldighet att avgå från tjänsten förutsättas skola gälla med iakttagande av följande. Pensionsunderlagen hava bestämts till samma belopp, som förut fastställts för tjänstemän i motsvarande lönegrader vid kommumikationsverken; systemet med fasta pensionsunderlag, svarande mot wederbörande lönegrader, är en nyhet i förhållande till det förutvarande systemet med allt efter ålderstilläggs intjänande fluktuerande pensionsunderlag. I proportion till pensionsunderlagens ökning har även en hiöj-

159 ning av pensionsavgifterna vidtagits, och hava dessa avgifter bestämts till samma årliga belopp, som fastställts för vederbörande lönegrader för kommunikationsverken. Såväl pensionsunderlag som pensionsavgifter för de särskilda lönegraderna äro upptagna med belopp, som äro lämpligt delbara med tolv. Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt civila pensionslagens grunder (vid avkortad pension) beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma avrundas till närmast högre sålunda delbara tal. Medan enligt pensionslagen pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, skall enligt ifrågavarande bestämmelser pensionen utgå redan från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägt rum. Såsom tjänsteår räknas den tid, under vilken tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. Därest vid tillämpning av de i 4 § av pensionslagen angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid vederbörande verk, som innehafts före den tidpunkt, då bestämmelserna i det nya avlöningsreglementet trätt i tillämpning för verket, skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt de nya pensionsbestämmelserna gäller för samma eller närmast motsvarande befattning. Skulle tjänsteman, å vilken kungörelsen äger tillämpning, vid avgång från tjänsten hava enligt de för honom vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande för verket gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp än med tillämpning av stadgandena i sagda kungörelse, skall pensionen utgå med nämnda högre belopp. Slutligen stadgas, att den skyldighet, som jämlikt 36 § i avlöningsreglementet åligger tjänsteman att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade i fråga om pension, jämväl skall innefatta skyldighet för honom att underkasta sig sådana ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. .

• , - •

,

i

Enahanda skäl, som föranlett ett fastställande av provisoriska pen- Kommitsionsbestämmelser för allmänna civilförvaltningens tjänstemän — näm- tens. ytt~. pan f/6 och

ligen avvaktan av en ny pensionslag, som skulle ersätta den nu gällande förslag. pensionslagen av år 1907 — torde förefinnas i avseende å nu ifrågavarande statsanställda personalgrupper. Så mycket större anledning till en dylik anordning för lärarnas vidkommande anser kommittén föreligga, som kommittén för de i detta betänkande omförmälda kvinnliga lärarna förordat en löneplan, som enligt kommitténs mening är avsedd att vara ett provisorium i avbidan på det definitiva ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden. Det torde dessutom böra

160 erinras, att 1921 års lönekommitté jämväl haft att utreda frågan om kvinnliga befattningshavares pensionsförhållanden. I avseende å innehållet av de provisoriska pensionsbestämmelser, som böra utfärdas, har kommittén funnit, att vad i detta hänseende blivit för allmänna civilförvaltningens tjänstemän fastställt torde i huvudsak med vissa tillägg och modifikationer kunna och böra gälla beträffande nu omhandlade personalgrupper. Kommittén har i det föregående ansett sig böra framlägga förslag till särskilt avlöningsreglemente för de statsanställda lärarkårerna. I anslutning härtill och då ovanberörda kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) allenast avser befattningshavare, å vilka allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente äger tillämpning, har kommittén, jämväl med hänsyn till de speciella tillägg, som för lärarkårernas vidkommande erfordras, funnit sig böra föreslå särskilt för dessa kårer avsedda provisoriska pensionsbestämmelser. Kommittén erinrade nyss om avlönings- och pensionsförhållandena för de kvinnliga befattningshavare, om vilka kommittén har att yttra sig. Den löneplan för flertalet kvinnliga lärare, kommittén i det föregående framlagt, är, såsom nämnts, avsedd att tjäna som en provisorisk anordning. I anslutning till de i denna löneplan upptagna lönebelopp har kommittén uppdragit åt byråchefen E. Göransson att utarbeta erforderliga pensionsbelopp och pensionsavgifter. Dessa äro upptagna i kommitténs nedanstående förslag. Då det sedermera gäller ett definitivt ordnande av pensionsförhållandena, bör givetvis en förnyad, efter försäkringstekniska grunder gjord beräkning av pensionsavgifterna vidtagas. Vid bifall till vad kommittén i det föregående föreslagit i fråga om vissa utöver den kontanta lönen utgående naturaförmåner för åtskilliga nu avhandlade befattningshavare, synes böra föreskrivas, att beträffande innehavare av befattning, med vilken är utöver den kontanta lönen förenad rätt till vissa i avlöningsreglementet angivna naturaförmåner eller därför utgående ersättning, skall i avseende å särskilt pensionsunderlag ävensom pensionsavgift så anses, som om vederbörande tjänstinnehavare tillhör närmast högre lönegrad, skolande härvid dock för befattningshavare, tillhörande lönegraden A 20 i förenämnda avlöningsreglemente det särskilda pensionsunderlaget utgöra 7 296 kronor och i följd därav pensionsavgiften för år räknat utgå med 438 kronor. Sistnämnda belopp äro de, som i ifrågavarande hänseende gälla för befattningshavare, tillhörande lönegraden A 1 i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. För befattningshavare, tillhörande lönegraden B 20 synes motsvarande siffror böra bestämmas till 5 700 kronor och 342 kronor. Att uppmärksamma i senast berörda hänseende är emellertid, att en beräkning av pensionsunderlag och pensionsavgift på sätt nu nämnts — vilken står i överensstämmelse med vad i motsvarande hänseende beslutats i fråga om överlärare vid statens hospital och asyler — endast avser sådana befattningshavare, vilka äro utöver den kontanta lönen tillförsäkrade ifrågavarande förmåner, vare sig direkt av staten eller genom ett statligt förpliktande av vederbörande kommuner, och vilkas löner av kommittén beräknats med hänsyn till förefintligheten av sagda förmåner. Vad nu sagts är sålunda ej avsett att gälla sådana befattningshavare, vilka endast tills vidare äro tillerkända hyresersättning eller hyresbidrag, såsom lektorer vid högre lärarinneseminariet och lektorer och adjunkter samt vissa övningslärare vid folk-

161 skoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, beträffande vilka förmånen ifråga är, på sätt i det föregående framhållits, ytterst beroende på ett frivilligt kommunalt åtagande till förmån för vissa befattningshavare, med vilka nämnda lärare ansetts böra jämställas. Såsom framgår av kommitténs förslag till avlöningsreglemente, har kommittén föreslagit vissa mellangrader, fallande i mellanrummen mellan vissa av de i kommunikationsverkens löneplan för manliga befattningshavare fastställda lönegraderna; dessa mellangrader har kommittén betecknat såsom lönegraderna 4 b, 5 b, 6 b, 11 b, 14 b och 15 b. En motsvarande anordning har kommittén vidtagit i den av kommittén för kvinnliga lärare konstruerade löneplanen. För dessa grader har kommittén verkställt beräkning rörande pensionsunderlag och pensionsavgifter, vilkas belopp framgå av nedanstående förslag. Enligt kommitténs förslag till avlöningsreglemente skulle samtliga rektorer tillsättas förmedelst förordnande på viss tid. Kvarstår nu rektor vid rektorstjänsten till pensionsåldern efter att hava innehaft nämnda tjänst under minst fem år, kommer han i åtnjutande av full rektorspension. Har han däremot vid avskedstagandet innehaft rektorsförordnande kortare tid än fem år eller inom fem år före avskedstagandet avgått från rektorstjänsten till ordinarie tjänst, som avses i civila pensionslagen, skall enligt denna lag beloppet av hel pension i sådant fall utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande. Har rektor vidare tidigare återgått till sin ordinarie lärartjänst och icke under fem år före avskedstagandet bestritt rektorstjänst, åtnjuter han pension efter sin ordinarie tjänst. Ett gammalt önskemål från rektorernas sida har varit, att rektor skulle kunna erhålla full rektorspension oavsett det antal år, som förflutit mellan avgången från rektoratet och pensionstagandet. Närmare preciserat föreligger detta yrkande nu så, att lärare vid allmänt läroverk, vilken minst 12 år innehaft rektorsförordnande, må komma i åtnjutande av full rektorspension, och att lärare, som efter minst 6 tjänsteår såsom rektor på grund av sjukdom befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring som sådan, må äga rätt till avkortad rektorspension. Kommittén behjärtar till fullo de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, och anser, att en bestämmelse i denna riktning skulle vara ägnad att tillgodose rättvisa och billighet. Då emellertid denna fråga kan äga en större räckvidd än kommittén är i tillfälle att överskåda, har kommittén icke ansett sig kunna för rektorernas vidkommande framlägga något förslag i ämnet, helst det nu jämväl allenast gäller provisoriska pensionsbestämmelser. Hithörande spörsmål äro dock enligt kommitténs mening förtjänta att tagas under närmare omprövning, och vill kommittén föreslå, att rektorernas pensionsfråga i förevarande del varder hänskjuten till 1921 års pensionskommitté, som har att, bland annat, utarbeta ny pensionslag för civila tjänstinnehavare. Då enligt kommitténs mening rektor skulle tillsättas på förordnande på viss tid, tarvas i anslutning till vad nu gäller en bestämmelse av innehåll, att sådan tjänsteman skall i pensionshänseende betraktas såsom ordinarie tjänstinnehavare. Några särskilda bestämmelser, liknande dem som nu gälla i fråga om pensionering av övningslärare, bliva med den omläggning, som kom11

162 mitten föreslagit av avlöningsgrunderna för dessa lärare, icke längre erforderliga. Den hänvisning, som i detta hänseende civila pensionslagen lämnar till särskilda föreskrifter, bör därför uteslutas ur lagen. Med hänsyn till övningslärarna har kommittén i förslaget till vederbörande avlöningsreglemente infört en bestämmelse av innebörd, att den, som vid en befattnings nedflyttning till lägre lönegrad innehar tjänsten, skall äga att, intill dess han avgår från befattningen, uppbära lön i den lönegrad befattningen förut tillhörde. Att även i pensionshänseende motsvarande förmån bör gälla finner kommittén uppenbart, och har kommittén därför föreslagit, att ett stadgande i sådan riktning skall inflyta i de provisoriska pensionsbestämmelserna. Det torde böra framhållas, att de av kommittén nu föreslagna provisoriska stadgandena rörande pension icke skulle medföra någon ändr i n g a v gällande bestämmelser rörande den levnadsålder, som erfordras för åtnjutande av hel pension. Enligt kommitténs mening böra de förändringar i sådant hänseende, som tilläventyrs må befinnas erforderliga, kunna anstå, intill dess pensionsfrågan för lärarna löses på ett mera definitivt sätt. En fråga, som särskilt för lärarkårernas vidkommande är av betydelsefull innebörd, är spörsmålet att för statspension få tillgodoräkna sig tjänsteår vid kommunala och enskilda läroanstalter. Ej heller i denna fråga har kommittén, som dock finner syftet med strävandena i detta hänseende behjärtansvärt, ansett sig böra eller kunna framlägga något förslag, utan torde densamma böra anstå att upptagas i samband med prövning av det definitiva ordnandet av lärarnas pension. Vad beträffar spörsmålet, i vad mån nu gällande bestämmelser beträffande änke- och pupillpensioner från vederbörande pensionsanstalter böra på grund av de nya avlönings- och pensionsföreskrifterna undergå ändring, har kommittén icke ansett det ingå i dess uppdrag att taga närmare befattning med detta ämne. I allt fall anser kommittén, att en undersökning i berörda hänseende bör vidtagas samt att i samband med beräkningen av kostnaden för löneregleringsförslagets genomförande en motsvarande beräkning vidtages i avseende å den kostnadsökning i statens bidrag till vederbörande pensionsanstalter, som skulle föranledas av i anslutning till löneregleringen erforderliga ändrade bestämmelser rörande änke- och pupillpensioneringen. Till sist vill kommittén allenast erinra om att lärarna vid statens småskoleseminarier, vilka äro delaktiga i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., ävensom sådana befattningshavare vid vårdanstalten i Lund, vilka vid tillträdet till sina befattningar äro delaktiga i dövstumlärarnas pensionsanstalt, icke äro angivna bland de grupper, som äro undantagna från civila pensionslagens bestämmelser. Ett tilllägg till pensionslagens 2 § torde i detta hänseende böra göras. Varder i samband med dövstumskolornas förstatligande vid dessa skolor anställd personal inrangerad i förstnämnda pensionsanstalt eller bibehållen vid sin nuvarande pensionskassa, bör även densamma angivas i sagda paragraf. Kommittén får alltså framlägga följande Förslag till kungörelse med bestämmelser för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende i fråga om rätt till pension.

163 1 §• För en var ordinarie befattningshavare, vilken tillsättes genom förordnande på viss tid eller genom fullmakt eller konstitutorial och å vilken avlöningsreglementet den för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende äger tillämpning, skola — med undantag för lärare vid folkskoleseminariums övningsskola och vid statens småskoleseminarium, befattningshavare vid dövstumskola samt sådan befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, vilken vid tillträdet till befattningen är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt — i fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten tills vidare och intill dess annorledes varder förordnat gälla de i denna kungörelse meddelade bestämmelser. 2 §.

För de i avd. 2 av förenämnda avlöningsreglemente avsedda befattningshavare skola i fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgas, dock med iakttagande av följande särskilda föreskrifter. a) För bestämmande av pensions belopp skola för ifrågavarande befattningshavare gälla nedan angivna särskilda pensionsunderlag. För manliga

befattningshavare: Kronor

Kronor

l:a lönegraden 2:a „ 3:e „ 4:e „ a 4:e „ b 5:e „ a 5:e „ b 6:e „ a 6:e „ b 7:e , 8:e „ 9:e „ 10:e ,

1 644 1716 1824 1920 2 040 2160 2 298 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444

För kvinnliga

ll:e lönegraden a b 11 :e 12:e 13:e 14:e 14:e 15:e 15:e 16:e 17 :e 18 :e 19:e 20 :e

lärare: Kronor

Kronor

l:a lönegraden 2:a 3:e 4:e 4:e 5:e 5:e 6:e 6:e 7:e

1 338 1404 1476 1548 1641 1732 1851 1971 2112 2 250

3 684 3 924 3 924 4 200 4 476 4 758 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360 6 684 6 996

8:e lönegraden 9:e 10 :e a 11 :e b ll:e 12:e I3:e 14:e a 14:e 15 :e

2 430 2 610

2 790 2 973 3153 3 153 3333 3 531 3 732" 3981

164 Kronor

15 :e lönegraden b 16:e „ 17 :e ,

Kronor

4 227 4 476 4 725

18 :e lönegraden 19:e „ 20:e „

För övriga kvinnliga

befattningshavare:

Kronor

1 :a lönegraden 2:a „ 3:e „ 4:e „

4971 5220 5 469

Kronor

1200 1440 1704 1800

5:e lönegraden 6:e „ 7:e „ 8:e ,

2136 2 256 2676 3204

b) Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i ovanberörda pensionslag beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma avrundas till närmast högre sålunda delbara tal. c) För befattningshavare, om vilken nu är fråga, skall pensionsavgiften utgå med nedan angivna belopp, för år räknat: För manliga

befattningshavare:

Kronor

l:a lönegraden 2:a 3:e 4:e 4:e 5:e 5:e 6:e „ 6:e 7:e 8:e 9:e 10 :e

43 51 57 63 69 75 81 90 102 114 129 141 156 För kvinnliga

Kronor

11 :e lönegraden a b ll:e 12:e 13 :e 14 :e 14:e 15:e 15:e 16 :e 17 :e 18 :e 19 :e 20 :e lärare:

Kronor

l:a lönegraden 2:a 3:e 4:e 4:e 5:e 5:e 6:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e

... ...

39 42 45 51 54 60 66 72 81 90 99 108 123

174 192 192 213 234 255 279 303 330 354 378 399 420

Kronor

11.-e lönegraden a 11ie „ b 12:e , 13:e „ 14:e „ a 14:e „ b 15:e „ a 15:e „ b 16:e „ 17 :e „ 18:e „ 19:e „ 20:e „

141 156 156 165 183 201 219 237 255 276 294 312 327

165 För övriga kvinnliga

befattningshavare:

Kronor

l:a lönegraden 2:a „ 3:e „ 4:e „

63 78 93 102

Kronor

5:e lönegraden 6:e „ 7:e „ 8:e „

123 132 159 192

d) Beträffande innehavare av befattning, med vilken är utöver den kontanta lönen förenad rätt till vissa i avlöningsreglementet angivna naturaförmåner eller därför utgående ersättning, skall i avseende å särskilt pensionsunderlag ävensom pensionsavgift så anses, som om vederbörande tjänstinnehavare tillhör närmast högre lönegrad, skolande härvid dock för befattningshavare, tillhörande lönegraden A 20 i förenämnda avlöningsreglemente det särskilda pensionsunderlaget utgöra 7 296 kronor och i följd därav pensionsavgiften för år räknat utgå med 438 kronor, samt befattningshavare, tillhörande lönegraden B 20 pensionsunderlaget utgöra 5 700 kronor och i följd härav pensionsavgiften för år räknat utgå med 342 kronor. e) Pensionen utgår från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör. f) Tjänsteår beräknas för tid, under vilken befattningshavare efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller också bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänsteårsberäkning skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder befattningshavare utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. g) Nedflyttas befattning till lägre lönegrad än den, befattningen förut tillhörde, och sänkes till följd därav det för tjänsten dittills gällande pensionsunderlagets belopp, äger den, som då innehar tjänsten, rätt att, mot erläggande av pensionsavgifter, beräknade efter det högre pensionsunderlaget, bibehålla sin föregående pensionsrätt. h) Rektor skall i pensionshänseende betraktas såsom ordinarie tjänstinnehavare. i) Därest vid tillämpning av de i 4 § av ovanberörda pensionslag angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst, som innehafts före den tidpunkt, då bestämmelserna i förenämnda avlöningsreglemente trätt i tillämpning, skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt a) här ovan är bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning. l) Därest befattningshavare, å vilken denna kungörelse äger tillämpning, skulle vid avgång från tjänsten hava enligt de för honom, vid förenämnda avlöningsreglementes ikraftträdande, gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp än med tillämpning av stadgandena i förevarande kungörelse, skall pensionen utgå med nämnda högre belopp.

166 4 §.

Den befattningshavare jämlikt 34 § i förenämnda avlöningsreglemente åliggande skyldighet att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade i fråga om pension, skall jämväl innefatta skyldighet att underkasta sig sådana ändringar i pensionsrätten, som kunde varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. I anslutning till vad ovan anförts skulle jämväl erfordras ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. 2 §.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, lä rarbefattning vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens småskoleseminarier samt befattning vid dövstumskola ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan gälle i avseende å dem vad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgat. I fråga om denna lags tillämpning å befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte gäller vad därom särskilt är stadgat. 3 §.

Såsom underlag a) för tjänst — b) för annan — Vid beräkning Ej må

fastställt, tjäna: hela lönen; • av lönen. detta belopp. högre belopp.

Pension är Hel pension Avkortad pension Där ej

4 §. och avkortad. givna föreskrifter. 7 § föreskrives. tiotal kronor.

Härjämte hemställer kommittén, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1921 års pensionskommitté för vidare utredning överlämna frågan angående viss rätt för rektor att oavsett det antal år, som kan hava förflutit mellan avgången från rektorsämbetet och pensionstagandet, komma i åtnjutande av full rektorspension. Kommunalt anställda

lärare.

De kommunalt anställda lärare, om vilka i detta betänkande är fråga, tillhöra samtliga statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Till denna pensionsanstalt äro, på sätt ovan erinrats, jämväl anslutna övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna samt lärarna vid statens

167 småskoleseminarier. Vad angår personalen vid dövstumskolorna, vilken nu tillhör dövstumlärarnas pensionsanstalt, förutsätter kommittén, att i och med att skolorna förstatligas och de där anställda befattningshavarna bliva statstjänstemän, sagda tjänstinnehavare varda, på sätt av särskilda sakkunniga föreslagits, anslutna till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., i vilken anstalt dövstumlärarnas pensionsanstalt är avsedd att inrangeras. Enahanda torde följaktligen bliva förhållandet med sådan befattningshavare vid vårdanstalten i Lund, som vid tillträdet till befattningen är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt. I fråga om pensionering av de till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. anslutna befattningshavarna gäller reglementet för samma anstalt av den 31 december 1919 (nr 878) med däri sedermera vidtagna förändringar. Såsom framgår av detta reglementes lydelse, äro dess bestämmelser så avfattade, att de i stort sett automatiskt ansluta sig till de förändringar, som eventuellt kunna komma att genomföras i avseende å vederbörande tjänstinnehavares avlöningsförmåner. Några jämkningar och förtydliganden torde dock vid bifall till kommitténs löneregleringsförslag erfordras för nu ifrågavarande personal, exempelvis därutinnan, att tjänstepension skall utgå från och med dagen (i st. f. månaden) näst efter den, då befattningen frånträdes, samt att tjänstepensionsunderlaget skall utgöra viss del av slutlönen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad. Dessa och andra av löneregleringen betingade ändringar i reglementet äro av i det stora hela formell eller mindre väsentlig beskaffenhet, och lärer, för den händelse löneregleringsförslaget bifalles av riksdagen och ökat statsbidrag till anstalten bliver av riksdagen beviljat, Kungl. Maj:t äga att i reglementet vidtaga de ändringar, som må kunna härav föranledas. Kommittén hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t må i reglementet för statens anstalt för folkskollärare m. fl. vidtaga de ändringar och jämkningar, som kunna föranledas av ett bifall till kommitténs förslag till lönereglering för de personalgrupper, å vilka sagda reglemente är eller må vara tillämpligt. övergångsanordningar. Den ändrade anordning, som det nya lönesystemet medför i fråga om avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar samt hela avlöningens utbetalande i efterskott, nödvändiggör en särskild anordning vid övergången till den nya utbetalningsordningen. I samtliga de fall, då inom skilda förvaltningsgrenar det nya lönesystemet införts, har riksdagen beslutat, att, där tjänsteman, å vilken det nya systemet skulle äga tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott, vid den tidpunkt det nya lönesystemet träder i kraft för vederbörande verk, till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid utgången av dittills gällande lönereglering innehade, i förskott uppburit för första månaden efter det nya lönesystemets införande, om de dittillsvarande

168 avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjöte fri bostad jämte fritt bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning, bör ökas med värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna förmån för en månad. Vad sålunda bestämts bör ock i motsvarande mån gälla de befattningshavare, varom i detta betänkande är fråga. Härvid är emellertid att uppmärksamma, att kommittén i avseende å de befattningshavare, vilka redan nu äro i åtnjutande av vissa naturaförmåner utöver den kontanta lönen, i det stora hela icke ifrågasatt någon ändring av denna anordning, åtminstone vad angår bostad och bränsle. Kommittén har dock, såsom framgår av det föregående, ifrågasatt ett borttagande av vissa nu utgående naturaförmåner, såsom fri kost m. m. till vissa befattningshavare. I avseende å de vid folk- och småskolor anställda lärarna kunde härvid visserligen erinras därom, att, då en viss del av deras kontanta lön bestrides av vederbörande skoldistrikt, kostnaderna för ifrågavarande övergångsanordningar, vad dessa lärare angår, icke borde i sin fulla utsträckning falla på statsverket. Till undvikande av de svårigheter i tillämpningen, som för skoldistrikten säkerligen skulle uppstå, därest en fördelning av den ifrågasatta övergångslönen skulle göras mellan dem och staten, och då kommunernas andel är synnerligen ringa i förhållande till summan i dess helhet har det, på sätt förut framhållits, synts kommittén vara från enkelhetens synpunkt lämpligast, därest kostnaderna för berörda övergångsanordning helt bestredes förmedelst statsmedel. I de fall, då för vissa läroverkslärare å vederbörandes avlöning avräkning skett för donationsräntor, synes berörda övergångslön böra till sådana lärare utgå med samma belopp, som skulle utgå till övriga lärare av samma kategori. På sätt skett vid tillämpningen på nya personalgrupper av kommunikationsverkens lönesystem, torde även vid den nu ifrågasatta löneregleringen för lärarkårerna Kungl. Maj :t äga rätt att i övrigt meddela erforderliga föreskrifter i avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Härvid bör såsom huvudregel iakttagas, att de nya lönebestämmelserna i allmänhet skola omedelbart efter deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ordinarie befattningshavare, som om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd. Vidare torde, i likhet med vad i motsvarande fall plägat medgivas, föreskrift böra meddelas av innebörd, att befattningshavare icke må genom tillämpning av det nya lönesystemet vid övergången lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu gällande bestämmelser skulle vid tiden för det nya lönesystemets ikraftträdande hava tillkommit honom. Gottgörelse för minskad löneinkomst bör utgå i form av personligt lönetillägg. I avseende å övergången erfordras dessutom i andra hänseenden vissa detaljföreskrifter för sådana speciella fall, vilka kommittén icke ser sig i stånd att utan särskilda utredningar överblicka. Vid bifall till kommitténs förslag i fråga om övningslärarna torde det bliva nödvändigt att uppföra en del av dessa på övergångsstat. Kommit-

169 tens förslag innebär nämligen, att vissa av dessa lärare, vilka hava en mindre författningsenlig undervisningsskyldighet och därför icke kunnat såsom ordinarie befattningshavare inrangeras i det nya systemet, skulle framdeles bliva icke-ordinarie tjänstinnehavare. Med hänsyn härtill torde de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar böra lämnas tillfälle, att, om de så önska, å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande avlöningsförmåner jämte hittills utgående tillfällig löneförbättring ävensom sin i anslutning härtill grundade pensionsrätt. Kommittén utgår vidare från, att å dessa övningslärare varda, så länge dyrtidstillägg utgå, tillämpade de grunder för dyrtidstilläggens utgående, som gälla för oreglerade verk. Adjunkterna på övergångsstat vid folkskoleseminarierna ävensom lektorerna vid sjökrigsskolan, vilka sistnämnda äro att betrakta såsom stående å ett slags övergångsstat, skulle emellertid enligt kommitténs förslag inrymmas i det nya lönesystemet. Därest en å äldre stat än den nuvarande kvarstående befattningshavare förklarar sig villig övergå till det nya lönesystemet, synes detta icke böra förvägras honom, i vilket fall dock riksdagens medgivande torde vara erforderligt. Kommittén vill till sist i detta sammanhang jämväl beröra ett annat spörsmål. Genom remiss av den 12 maj 1922 överlämnades till kommittén skolkommissionens betänkande angående grunder för en ny läroverksorganisation för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget. Kommittén har i skrivelse av den 8 juni 1922 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet givit uttryck åt den uppfattningen, att ett löneregleringsförslag, sådant det kommittén nu framlägger, måste bygga på en given skolorganisation, och att, därest väsentliga jämkningar i densamma vare sig enligt skolkommissionens förslag eller på annat sätt vidtagas, de tillämpningsbestämmelser, som innefattas i föreskrifter av löneregleringsnatur, måste med nödvändighet ändras och jämkas allt efter de organisationsanordningar, på vilka de ytterst vila. Denna kommitténs skrivelse har icke föranlett någon åtgärd. Såsom framgår av det förslag, kommittén i det föregående framlagt, bygger detsamma på den nuvarande skolorganisationen. De allmänna avlöningsgrunder, som härvid kommit i tillämpning, liksom hela det lönesystem, som här föreligger, torde emellertid, så vitt kommittén är i stånd bedöma, kunna i sina väsentligaste delar jämväl äga giltighet, därest en förändring av skolorganisationen i enlighet med skolkommissionens förslag varder genomförd. Vissa av kommissionen föreslagna nya anordningar medföra ingen rubbning i kommitténs förslag; så torde exempelvis den av skolkommissionen ifrågasatta utökningen av övningsämnens timtal och den därav betingade högre tjänstgöringsskyldigheten för övningslärarna kunna utan vidare genomföras, utan att därigenom några ändringar behöva, med det lönesystem kommittén tänkt sig för dessa lärare, i avseende å löneregleringen vidtagas. Skulle sålunda ett realiserande av skolkommissionens förslag icke behöva i väsentliga delar medföra en rubbning av det av kommittén framlagda löneregleringsförslaget, är det dock å andra sidan givet, att löne-

170 regleringsförslaget icke kan, med den formella avfattning det fått, utan vidare appliceras på den tänkta nya skolorganisationen. Hänsyn måste tagas till vissa nya synpunkter och nya uppslag, skolkommissionen i sitt betänkande framfört, och en och annan modifikation torde med hänsyn till den ifrågasatta nya läroverksorganisationen vara av nöden för att bringa löneregleringsförslaget i full överensstämmelse med de allmänna grunder, på vilka denna organisation bygger. Det må härvid allenast erinras om frågan om sådana adjunkter, vilka enligt skolkommissionens förslag skulle åtnjuta en lägre avlöning än de övriga. Såvitt kommittén emellertid kan överblicka, torde de ändringar och jämkningar, en ny skolorganisation tilläventyrs kan föranleda i avseende å löneregleringsförslagets avfattning, icke vara av någon mera omfattande eller betydelsefull beskaffenhet. Det av kommittén framlagda förslaget till avlöningsreglemente torde i så fall behöva, åtminstone i fråga om vissa paragrafer, underkastas vissa formella jämkningar eller en från huvudsakligen formell synpunkt gjord överarbetning. I vilka avseenden en dylik åtgärd skulle vara av nöden torde vara vanskligt att exakt angiva, så länge några bestämda författningsförslag rörande den tilltänkta nya skolorganisationen icke föreligga. Först när dylika författningsförslag äro tillfinnandes, lärer det kunna visa sig, i vilken utsträckning löneregleringsförslaget behöver revideras. Kommittén har vid nu angivna förhållanden sålunda icke funnit ändamålsenligt att vid avgivande av sitt föreliggande betänkande söka bygga på skolkommissionens förslag. Frånsett nyss angivna formella synpunkter, som skulle hava gjort en dylik anordning synnerligen vansklig för kommittén att genomföra, har kommittén dessutom icke funnit det vara klokt att grunda ett löneregleringsförslag på en organisation, vars former ännu icke äro definitivt givna och i avseende å vilket den fortsatta utredningen och statsmakternas slutliga beslut kan uppvisa en gestaltning, som i allt fall nu, då organisationsfrågan ännu är föremål för prövning av vederbörande myndigheter, ej kan i sina detaljer skönjas. Det har ock synts kommittén, att under förutsättning att Kungl. Maj:t och riksdag anse skäl föreligga att lösa den trängande lönefrågan oberoende av organisationsspörsmålen, tillfälle härtill bör förefinnas genom ett på nuvarande förhållanden byggt löneregleringsförslag.

Del IV. F ö r s l a g t i l l a v 1 ö n i n g s r e g 1 e m en t e f ö r l ä r a r e m. fl. b e f a t t n i n g s h a v a r e v i d statens undervisningsväsende. 1 avd. Befattningshavare, å vilka detta reglemente äger tillämpning. 1§. 1. Detta reglemente gäller för befattningshavare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, de tekniska läroverken, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna, skeppsgosseskolorna, navigationsskolorna och veterinärinrättningen i Skara ävensom för folkskolinspektörer. 2. De befattningshavare, vilka inbegripas under detta reglemente, äro angivna i en vid reglementet fogad tjänsteförteckning. 2 avd. Ordinarie befattningshavare. 2 §. 1. Befattning som rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, tekniskt läroverk, läroanstalt för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskola, skeppsgosseskola och navigationsskola tillsättes genom förordnande på viss tid. 2. övriga ordinarie befattningar tillsättas i enlighet med därför gällande föreskrifter antingen genom fullmakt eller genom konstitutorial. Innan befattning som folkskolinspektör tillsättes, äger vederbörande myndighet att på viss tid meddela förordnande å befattningen. 3. Antalet ordinarie befattningar fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen. 3 §. 1. Ordinarie befattningshavare äger åtnjuta avlöning enligt i detta Avlöning. reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor. 2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag utnämningen eller förordnandet skett, eller om i fullmak-

172 ten eller förordnandet viss dag för tillträdet är utsatt, från och med derna dag, samt utgår till och med den dag, befattningshavaren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall; den rätt dock oförkränkt, som i förekommande fall kan tillkomma avliden befattningshavares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande tjänsteår. 3. Utbetalning av avlöning, som ej utgöres av sådan ersättning för fri bostad, som lämnas av kommun, sker, där ej annorlunda av reglementet framgår, månadsvis i efterskott. 4. Angående befattningshavares rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten är särskilt stadgat. 4 §. Förening i i^ed ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, av janser. resdagens eller kommuns stat; dock att med ordinarie befattning som övningslärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium, som musik- eller gymnastiklärare vid institutet och folkskolan för blinda å Tomteboda eller som skolköksföreståndarinna vid småskoleseminariet i Murjek må kunna förenas dylik tjänst, därest skolöverstyrelsen på därom gjord framställning prövar en sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum. 2. Ej heller må med ordinarie befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej vederbörande myndighet, efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas. 3. Befattningshavare må ej åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår rektor, folkskolinspektör och befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara, vederbörande myndighet eller, vad angår annan befattningshavare, vederbörande rektor efter av nämnda myndighet givna riktlinjer, uppå därom gjord framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den ordinarie befattningen, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas. 4. Befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara må ej heller utan medgivande av vederbörande myndighet utöva enskild praktik eller yrkesverksamhet. 5. Med vederbörande myndighet förstås i denna paragraf skolöverstyrelsen samt, vad angår befattningshavare vid skeppsgosseskola, vederbörande stationsbefälhavare, vad angår befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara, veterinärinrättningens styrelse samt, beträffande befattningshavare vid navigationsskola, kommerskollegium. 5 §. Gift kvin- 1. Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter nas an- Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande. ställning.

173 2. Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, så framt icke den myndighet, varunder hon lyder, finner det nödigt med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande. 6 §.

1. För ordinarie befattning, som i detta reglemente avses, utgår lön enligt den under 7 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp. I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckningen angives, till vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra. Fördelningen av de orter, där befattningshavare äro anställda, å de uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken befattningshavarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 9—12 §§, och bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken befattningshavarens anställningsort blivit hänförd. Rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt läroverk, läroanstalt för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskola, skeppsgosseskola och navigationsskola skall vid tillträdandet av sin tjänst omedelbart erhålla lön enligt högsta löneklassen i den lönegrad, till vilken tjänsten hör. 2. Förutom lön tillkomma för vissa befattningshavare naturaförmåner såsom fri bostad m. m. på sätt närmare angives i 8 §. 3. Utöver lön kunna dessutom utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 13 § och lönetillägg enligt stadgandet i 14 § samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24—28 §§.

L °™s stem

y

-

174 7 §. liöneplan A , avseende m a n i iiga befattningshavare. Ortsgrupp Löneklass

Lönegrad

A

l:a lönegraden

2:a lönegraden

<

<

4:e lönegraden a

<

<

<!

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2 070

2 250

2 340

2 430

2 520

2 196

2 292

2 388

2 484

2 580

2 676

2 526

2 628

2 730

2 832

2 220

2 322

2 424

2 340

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

3 144 2 676

2 100

2 292

2 388

2 484

2 580

2 220

2 322

2 424

2 526

2 628

2 730

2 832

2 340

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

3 144

2 820

2 940

3 060

3 180

3 300 2 832

2 580

2 700

2 220

2 322

2 424

2 526

2 628

2 730

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988 3144

2 340

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3 300

2 730

2 856

2 982

3 234

3 360

3 486

2 340

2 448

2 556

2 664

2 772

2 880

2 988

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3 300

3 234

3 360

3 486

2 730

2 856

2 982

2 880

3 012

3 276

3 4o8

3 540

3 672

2 460

2 574

2 688

2 802

2 916

3 030

3144 3 3()0

5:e lönegraden a

C

3:e lönegraden

B

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

2 730

2 856

2 982

3 234

3 360

3 486

2 880

3 012

3 276

3 408

3 540

3 672

3 060

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

2 580

2 700

2 820

2 940

3 060

3 300

2 730

2 856

2 982

3 234

3 360

3 486

2 880

3 012

3 276

3 408

3 540

3 672

3 060

3 198

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

4L04

3 360

3 486 3 672

2 730

2 856

2 982

3 234

2 880

3 012

3 276

3 408

3 540

3 060

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4R50

6:e lönegraden a

6:e lönegraden b

7:e lönegraden

8:e lönegraden

9:e lönegraden

10:e lönegraden

ll:e lönegraden a

Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

<

c

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2 880

3 012

3 144

3 276

3 408

3 540

3 672

3 060

3 336

3 474

3 612

3 75U

3 888 4104

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 060

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 960

4 122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

3 660

3 816

3 972

4 128

4 284

4 440

4 596

3 960

4 122

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

3 450

3 600

3 7ö0

3 900

4 050

4 2(10

4 350

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

{ 13

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

{ 14

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

'.

!

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

5 370

5 580

5 790

6<>00

6 210

6 420

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 130

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

5 520

5 736

5 952

6 168

6 384

6 600

6 816

176 Ortsgrupp Löneklass

Lönegrad

ll:e lönegraden b

13:e lönegraden

14:e lönegraden b

15:e lönegraden a

15 :e lönegraden b

\

\

{

\

B

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

5 304

5 490

5 676

C

D

E

F

A

G

4 560

4 746

4 932

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

5 520

5 736

5 952

6 384

6 600

6 816

5 880

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

5 520

5 736

5 952

6 384

6 600

6 816

5 880

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

5 520

5 736

5 952

6 384

6 600

6 816

5 880

6 324

6 546

6 768

6 990

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

5 520

5 736

5 952

6 384

6 600

6 816

5 880

6 324

6 546

6 768

6 990

7 212

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

6 720

6 954

7 188

7 422

7 656

7 890

8124 7 212

5 880

6 324

6 546

6 768

6 990

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

6 720

6 954

7 188

7 422

7 656

7 890

7 140

7 380

7 620

7 860

8 340

8 580

6 300

6 528

6 756

6 984

7 212

7 440

7 668

6 720

6 954

7 422

7 656

7 890

7 140

7 380

7 620

7 860

8 340

8 580

7 620

7 860

8 340

8 580

8 820

9O60

6 720

6 954

7 188

7 422

7 656

7 890

7 140

7 380

7 620

7 860

8 340

8 580

7 620

7 860

8 340

8 580

8 820

9O60

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

7 140

7 380

7 620

7 860

8 340

8 580

7 620

7 860

8 340

8 580

8 820

9O60

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780 10 ©20

177 Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

B

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

7 620

7 860

8 340

8 580

8 820

9 060 9 540

C

D

E

F

G

•

17 :e lönegraden

\

18:e lönegraden

\

! 19:e lönegraden

\

20 :e lönegraden

\

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780 10 020

9 060

9 300

9 540

9 780 10 020 10 260 10 500

8 340

8 580

8 820

9 060

9 300

8 580

8 820

9 060

9 300

9 540

9 780 10 020

9 060

9 300

9 540

9 780 10 020 10 260 10 500

9 540

9 540

9 780 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980

8 580

8 820

9 060

9 300

9 060

9 300

9 540

9 780 10 020 10 260 10 500

9 540

9 780 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980

10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 11220

9 060

9 300

9 540

9 780 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980

10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 11220

10 500 10 740 10 980 11220

11940 F

G

9 540

9 540

9 780 10 020

9 780 10 020 10 260 10 500

11460 Löneplan B, avseende kvinnliga lärare. Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

l:a lönegraden

2:a lönearaden y

<

B

C

D

E

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2 016

2 097

2 058

2 232

2 079

2 259

2 349

2 004

2 196

2 292

2 388

2 484

2 007

2 109

2 211

2 313

2 415

2 517

2 619

2 058

2 145

2 232

2 079

2 259

2 349

2 004

2 292

2 388

2 484

2 007

2 211

2 313

2 415

2 517

2 619

2 214

2 322

2 430

2 538

2 646

2 754

178 Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

3 4 5 6 7

1809 1908 2 007 2106 2214

1899 2 004 2109 2 214 2 328

2 079 2196 2313 2 430 2 556

2169 2 292 2 415 2 538 2 670

2 259 2 388 2 517 2 646 2 784

2 349 2 484 2 619 2 754 2 898

4 5 6 7 8

1908 2 007 2106 2 214 2 322

2 004 2109 2 214 2 328 2 442

2196 2 313 2 430 2 556 2 682

2 292 2 415 2 538 2 670 2 802

2 388 2 517 2 646 2 784 2 922

2 484 2 619 2 754 2 898 3 042

5 6 7 8 9

2 007 2106 2214 2 322 2 460

2109 2 214 2 328 2 442 2 583

2 211

2 313 2 430 2 556 2 682 2 829

2 415 2 538 2 670 2 802 2 952

2 517 2 646 2 784 2 922 3 075

2 619 2 754 2 898 3 042 3198

6 7 •; 8 9 10

2106 2 214 2 322 2 460 2 598

2 214 2 328 2 442 2 583 2 727

2 430 2 556 2 682 2 829 2 985

2 538 2 670 2 802 2 952 3114

2 646 2 784 2 922 3 075 3 243

2 754 2 898 3 042 3198 3 372

7 8 9 10 11

2 214 2 322 2 460 2 598 2 778

2 328 2 442 2 583 2 727 2 913

2 856 3 04S

2 556 2 682 2 829 2 985 3 183

2 670 2 802 2 952 3114 3 318

2 784 2 922 3 075 3 243 3 453

2 898 3 042 3198 3 372 3 588

8 9 10 11 12

2 322 2 460 2 598 2 778 2 958

2 442 2 583 2 727 2 913 3 099

2 562 2 706 2 856 3 048 3 240

2 682 2 829 2 985 3183 3 381

2 802 2 952 3114 3 318 3 522

2 922 3 075 3 243 3 453 3 663

3 042 3198 3 372 3 588 3 804

9 10 6:e lönegraden b .. .. .. .. { 11 12 18

2 460 2 598 2 778 2 958 3 168

2 583 2 727 2 913

2 706 2 856 3 048 3 240 3 456

2 829 2 985 3183 3 381 3 600

2 952 3114 3 318 3 522 3 744

3 075 3 243 3 453 3 663 3 888

3198 3 372 3 588 3 804 4 032

3:e lönegraden

é:e lönegraden a

4:e lönegraden b

5:e lönegraden a

5:e lönegraden b

6:e lönegraden a

)

3 099 3 312

2 211 2 322 2 442

2 211 2 322 2 442 2 562

2 322 2 442 2 562 2 706 2 322 2 442 2 562 2 706 2 856 2 442 2 562 2 706

179 Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

B

C

1)

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

7:e lönegraden

10 11 { 12 13 14

2 598 2 778 2 958 3168 3 378

2 727 2 913 3 099 3 312 3 534

2 856 3 048 3 240 3 456 3 690

2 985 3183 3 381 3 600 3 846

3114 3 318 3 522 3 744 4 002

3 243 3 453 3 663 3 888 4158

3 372 3 588 3 804 4 032 4 314

8:e lönegraden

/

11 12 13 14 15

2 778 2 958 3168 3 378 3 648

2 913 3 099 3 312 3 534 3 813

3 048 3 240 3 456 3 690 3 978

3183 3 381 3 600 3 846 4143

3318 3 522 3 744 4 002 4 308

3 453 3 663 3 888 4158 4 473

3 588 3 804 4 032 4 314 4 638

/

12 13 14 15 16

2 958 3168 3 378 3 648 3 918

3 099 3 312 3 534 3 813 4 095

3 240 3 456 3 690 3 978 4 272

3 381 3 600 3 846 4143 4 449

3 522 3 744 4 002 4 308 4 626

3 663 3 888 4158 4 473 4 803

3 804 4 032 4 314 4 638 4 980

!

13 14 15 16 17

3168 3 378 3 648 3 918 4188

3 312 3 534 3 813 4 095 4 377

3 456 3 690 3 978 4 272 4 566

3 600 3 846 4 143 4 449 4 755

3 744 4 002 4 308 4626 4 944

3 888 4158 4 473 4 803 5 133

4 032 4 314 4 638 4 980 5 322

^

14 15 16 17 18

3 378 3 648 3 918 4188 4 458

3 534 3 813 4 095 4 377 4 653

3 690 3 978 4 272 4 566 4 848

3 846 4143 4 449 4 755 5 043

4 002 4 308 4 626 4 944 5 238

4158 4 473 4 803 5133 5 433

4 314 4 638 4980 5 322 5 628

(

15 16 17 18 19

3 648 3 918 4188 4 458 4 728

3813 4 095 4 377 4 653 4 926

3 978 4 272 4 566 4 848 5124

4143 4 449 4 755 5 043 5 322

4 308 4 626 4 944 5 238 5 520

4 473 4803 5133 5 433 5 718

4 638 4 980 5 322 5 628 5 916

{

16 17 18 19

3 918 4188 4 458 4 728

4 095 4 377 4 653 4 926

4 272 4 566 4 848 5 124

4 449 4 755 5 043 5 322

4 626 4 944 5 238 5 520

4 803 5133 5 433 5718

4 980 5 322 5 628 5 916

17 18 19 20

4188 4 458 4 728 4 998

4 377 4 653 4 926 5 202

4 566 4 848 5124 5 406

4 755 5 043 5 322 5 610

4 944 5 238 5 520 5 814

5 133 5 433 5 718 6018

5 322 5 628 5 916 6 222

9:e lönegraden

10:e lönegraden

i

ll:e lönegraden a

ll:e lönegraden b

12:e lönegraden

13 :e lönegraden

180 Ortsgrupp Löneklass

Lönegrad

A

14:e lönegraden a

14:e lönegraden b

15:e lönegraden a

15:e lönegraden b

16:e lönegraden

jf<9:e lönegraden

\

\

<

<

1 C

D

E

G

F

kr

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr,

4 458

4 653

4 848

5 043

5 238

5 433

5 628

4 728

4 926

5 322

5 520

5 718

5 916

4 998

5 202

5 406

5 610

5 814

6 018

6 222

5 928

6 138

6 348

6 558 5 916

5 298

5 508

5 718

4 728

4 926

5 322

5 520

5 718

5 202

5 406

5 610

5 814

6 018

4 998

5 298

5 508

5 718

5 928

5 598

5 814

6 030

6 246

6 462

4 998

5 202

5 406

5 610

5 814

5 298

5 508

5 718

5 928

5 598

5 814

6 030

6 246

5 970

6 186

6 402

5 298

5 508

5 598

5 814

6 222 !

6 348 | 6 558 6 678 6 018

6 894 6 222

6 138

6 348

6 558

6 462

6 678

6 894

6 618

6 834

7 050

7 266

5 718

5 928

6 348

6 558

6 030

6 246

6 462

6 678

6 894

6 834

7 050

7 266

5 970

6 402

6 618

6 342

6 558

6 774

6 990

7 206

7 422

7 638

5 598

5 814

6 030

6 246

6 462

6 678

6 894 7 266

5 970

6 402

6 618

6 834

7 050

6 342

6 558

6 774

6 990

7 206

7 422

7 638

6 714

6 930

7 146

7 362

7 578

7 794

8 010

5 970

6 186

6 402

6 618

6 834

7 050

7 266

6 342

6 558

6 774

6 990

7 206

7 422

7 638

6 714

6 930

7 146

7 362

7 578

7 794

8 010

7 086

7 302

7 518

7 734

7 950

8 382

6 342

6 558

6 774

6 990

7 206

7 422

7 638

7 362

7 578

7 794

8 010

6 714

6 930

7 146

7 086

7 302

7 518

7 734

7 950

8 382

7 458

7 674

7 890

8 322

8 538

8 754

7 362

7 578

7 794

8 010 8 382

19:e lönegraden

B

6 714

6 930

7 086

7 302

7 518

7 734

7 950

7 458

7 674

7 890

8 322

8 538

8 754

7 830

8 046

8 262

8 478

8 694

8 910

7 086

7 302

7 518

7 734

7 950

8 382

7 458

7 674

7 890

8 322

8 538

8 754

7 830

8 046

8 262

8 478

8 694

8 910

8 850

9 066

9 282

9 498

28 29

8 202

8 418

8 634

181 Iiöneplan C, avseende övriga kvinnliga befattningshavare. Ortsgrupp Löneklass

Lönegrad

A

l:a lönegraden

3:e lönegraden

4:e lönegraden

6:e lönegraden

<!

<

<

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 2 3 4

2 040

4 5 6 7 7 8 9 10

2 040

2 100

2 040

2 046

2 235

2 298

2 304

2 370

2 436

2 436

2 505

2 574

2 040

2 238

2 160

2 229

2 298

2 367

2 160

2 229

2 298

2 367

2 436

2 505

2 574

2 280

2 352

2 424

2 496

2 568

2 640

2 712

2 400

2 475

2 550

2 625

2 700

2 775

2 850

2 550

2 628

2 706

2 784

2 862

2 940

3 018

2 280

2 352

2 424

2 496

2 568

2 640

2 712

2 400

2 475

2 550

2 625

2 700

2 775

2 850

2 550

2 628

2 706

2 784

2 862

2 940

3 018

2 700

2 784

2 868

2 952

3 036

3 204

11 12 13 14

2 700

2 784

2 868

2 952

3 036

3 204

2 850

2 940

3 030

3 210

3 300

3 390

3 030

3 222

3 318

3 414

3 510

3 606

3 210

3 312

3 414

3 516

3 618

3 720

3 828

12 13 14 15

2 850

2 940

3 030

3 210

3 300

3 390

3 030

3 222

3 318

3 414

3 510

3 606

3 210

3 312

3 414

3 516

3 618

3 720

3 828

3 390

3 501

3 612

3 834

3 945

4 056

15 16 17 18

3 390

3 501

3 612

3 723

3 834

3 945

4 056

3 600

3 714

3 828

3 942

4 056

4 284

3 810

3 927

4 044

4 278

4 395

4 512

4 260

4 380

4 500

4 620

4 740

i is

4 020

4 140

4 260

4 380

4 500

4 620

4 740

4 260

4 380

4 500

4 620

4 740

4 860

4 980

4 500

4 620

4 740

4 860

4 980

5 220

4 800

5 040

5 280

5 400

5 520

8 9 10 11

4 920

3 723

182 8 §.

Naturaförmåner av nedan angivet slag eller ersättning därför skola, utöver lönen, tillkomma följande befattningshavare: a) Fri bostad eller ersättning därför till belopp, som bestämmes efter i vederbörlig ordning fastställda grunder, skall av kommunen lämnas rektor vid allmänt läroverk, tekniskt läroverk och navigationsskola. b) Fri bostad eller ersättning därför till belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes, skall av staten lämnas rektor vid högre lärarinneseminariet, biträdande föreståndarinna vid samma läroanstalt, rektor vid folkskoleseminarium och rektor vid småskoleseminarium. c) Hyresersättning till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes, skall av staten lämnas rektor vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm. d) Rostad med värme skall av staten lämnas rektor och samtliga lärare vid blindundervisningsanstalterna med undantag för gymnastikläraren vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, rektor och lärarinnor ävensom husmoder och översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, skolköksföreståndarinna vid småskoleseminariet i Murjek samt rektor, yrkeslärarinna, slöjdlärarinna och husmoder vid dövstumskola. Rektor vid blindinstitutet å Tomteboda åtnjuter dessutom rätt till planteringsland, därest tillgång till sådant finnes.

9 §. uppflytt- 1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller befattningshavare, ning i högre vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta lönehnekiass. k i a s s e n för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 10, 11 eller 12 § giva anledning till avvikelse härutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas ; befattningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 10—12 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller såsom villkor för befattningshavares uppflyttning till högre löneklass: a) att han under minst fyra femtedelar av, vad angår lärare, den på tre kalenderår belöpande undervisningstiden och, vad angår annan befattningshavare, den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjuter semester eller .aiman tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring och ej heller den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid läroanstalten varit inställd; b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring eller brist i vandeln under den tid, befattningshavaren tillhört den lägre löneklassen; dock att

183 härvid i tjänsten begången förseelse, för vilken befattningshavaren särskilt bestraffats, eller brist i vandeln, som föranlett särskild anmärkning, icke må i och för sig räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen eller bristen i vandeln kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen eller vandeln i dess helhet; samt c) att befattningshavaren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att befattningshavaren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett hälft och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen eller vandeln under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. Har befattningshavare, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad i högre löneklass^ må vederbörande myndighet, på vars avgörande frågan om uppflyttning i högre löneklass ankommer, sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring och vandel anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga att såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varar. 10 §. 1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till Tiiigodoordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i av- räknande seende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara J^JJJ" jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må tjänstför bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera göring i för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid ioke-ordiutöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik *JJJJji!" anställning; skolande dock genomgående av föreskriven provårstjänst- för upjL göring icke anses innebära avbrott, därest denna infaller under tjänst- flyttning göringstid i icke-ordinarie befattning. i "ögre För enahanda ändamål må befattningshavare vid allmänt läroverk, '°neklass* högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium i förekommande fall tillgodoräknas den föregående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg. 2. För samma ändamål, som i 1 mom. avses, må därjämte ämneslärare vid skeppsgosseskola, vilken avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, tillgodoräknas tre tjänsteår. 3. Docenter inom teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande teolosrisk eller filosofisk fakultet vid universiteten, må, därest de befordras till befattningar vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium och tekniskt läroverk, för enahanda ändamål, som avses i 1 mom., tillgodoräkna sig den tid de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisningen, med iakttagande att deras undervisning skall vara av den omfattning, som nu är eller framdeles varder bestämd i fråga om docentstipendiats undervis-

184 ningsskyldighet vid universiteten; skolande vid denna beräkning varje lästermin anses lika med ett hälft år. 4. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må Tillgodoräknande adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium ävensom ämav före- neslärarinna vid samskola tillgodoräknas den tid utöver 3 år, sådan lägående rare efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänsttjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, göring utom sta- dock ej mer än sex år; tens tjänst övningsskollärare vid folkskoleseminarium, ämneslärare vid blindunför uppdervisningsanstalt och vid dövstumskola, ämneslärarinna vid vårdanflyttning stalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt lärare vid småi högre löneklass. skoleseminarium tillgodoräknas den tid, sådan lärare tjänstgjort som ordinarie lärare vid folkskola, högre folkskola, kommunal mellanskola eller landstingsseminarium ävensom såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt; ämneslärarinna vid vårdanstalten i Lund tillgodoräknas dessutom den tid, hon tjänstgjort som lärarinna vid sinnesslöanstalt; samt ämneslärare vid skeppsgosseskola tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola. ävensom en tid av intill sex år av den tid, han innehaft ordinarie anställning vid folkskola. I övrigt må för enahanda ändamål befattningshavare, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. 5. Vid sådant tillgodoräknande, varom i denna paragraf sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

Tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i ordinarie befattning för uppflyttning i högre lon eklass. Sneddningsprincipen.

»

11 §. L Därest ordinarie befattningshavare vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass. Ordinarie befattningshavare, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 9 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande befattningshavare, som vid befordran till tjänst vid någon av de läroanstalter, å vilka reglementet äger tillämpning, innehade ordinarie be-

185 fattning i sådan statstjänst, för vilken lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente. Vid ordinarie befattningshavares befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie befattningshavare inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än en termin eller, där terminsindelning icke förekommer, sex månader i ett sammanhang. För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna befattningshavare jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra. som efter egen ansökning förflyttats från < 2. Befattningshavare, tjänst inom högre lönegrad till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter, därest löneklasser finnas gemensamma för de båda lönegraderna, lön enligt den lpneklass, han vid förflyttningen tillhörde, samt, därest löneklasser icke finnas, som äro gemensamma för de båda lönegraderna, lön enligt högsta för den lägre tjänsten gällande löneklass. 3. Därest befattningshavare varder vare sig efter egen ansökan eller utan ansökan förflyttad från tjänst vid en läroanstalt till en inom samma lönegrad placerad tjänst vid annan läroanstalt, som inbegripes i detta reglemente, skall han erhålla lön enligt samma grunder, som om han kvarstode i den förra tjänsten. 12 §. 1. Befattningshavare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro Förfiytteller varda meddelade i för vederbörande läroanstalt eller befattnings- nan ningtnianf änst havare gällande stadga, reglemente eller instruktion. J m m 2. Vidare skall befattningshavare, därest vid en möjligen inträdande ' ' förändrad organisation av den gren av undervisningsväsendet, han tillhör, vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden eller, vad angår folkskolinspektör, reglering av tjänstgöringsområde kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den lönegrad, han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål. Jämväl i övrigt skall befattningshavare, med bibehållande av den lönegrad han innehar, vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd. 3. Därjämte skall befattningshavare, därest vid en möjligen inträdande förändrad organisation av den gren av undervisningsväsendet eller av det verksamhetsområde, han tillhör, hans tjänstgöring anses

186 lämpligen böra förläggas till annan därmed jämförlig gren av undervisningsväsendet eller annat därmed jämförligt verksamhetsområde, ävensom eljest, då Kungl. Maj:t med hänsyn till undervisningsväsendets behov, efter vederbörandes hörande, prövar sådant nödigt, vara pliktig att låta sig förflyttas från den befattning han innehar tiH annan befattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av tjänstgöringsorten. 4. Varder befattningshavare utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad han vid förflyttningen tillhörde ävensom i förekommande fall ersättning för mistade naturaförmåner. Sagda ersättning tillkommer jämväl befattningshavare vid motsvarande förflyttning till tjänst inom samma lönegrad. Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något befattningshavarens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade grunder, dock med iakttagande att, om befattningshavare i den högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass, än som finnes fastställd för den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde. 5. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från befattningen i fråga. 6. Varder läroanstalt, som med hänsyn till rektorernas gruppering i lönehänseende hänförts till viss klass, förflyttad från högre till lägre klass, äger den, som då är förordnad som rektor vid läroanstalten, att, så länge detta förordnande varar, uppbära hittillsvarande lön men skall, därest nytt förordnande meddelas, uppbära lön efter den klass, till vilken läroanstalten hänförts. 13 §. Kaliorts- Till befattningshavare, som är bosatt å sådan ort inom de norra detniägg. j a r n a a v l an det, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass

I II III IV V VI

60 kronor 120 195 300 450 .;, 600 „

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser. 14 §. Lönetillägg 1. Till rektor vid sådant högre allmänt läroverk eller folkskolesemivid vissa narium, där provårskurs är anordnad, utgår, därest han tjänstgör såsom tjänster, föreståndare för provårskursen, lönetillägg till belopp, som vid slutet

187 av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 2 300 kronor för år. 2. Till lektor och adjunkt vid sådant högre allmänt läroverk ävensom till lektor, adjunkt och övningsskollärare vid sådant folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, utgår dels ett särskilt lönetillägg av 400 kronor för år, dels ock, därest vederbörande lärare ha sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning till belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock att sagda lönetillägg och ersättning icke må tillhopa för år överstiga 800 kronor. 3. Till rektor vid högre lärarinneseminariet i Stockholm utgår, utöver honom tillkommande avlöning, lönetillägg å 600 kronor. 4. Till första lärarinna vid samskola utgår, utöver henne tillkommande avlöning såsom ämneslärarinna, lönetillägg å 700 kronor för år. 5. Till rektor vid dövstumskolan å Manilla utgår, därest han tjänstgör såsom föreståndare för det med samma skola förenade seminariet för utbildande av dövstumlärare, lönetillägg till belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 2 000 kronor för år. 6. Till rektor vid dövstumskola, där provårskurs är anordnad, utgår, därest han tjänstgör såsom föreståndare för provårskursen, lönetillägg till belopp, som vid slutet av varje termin av skolöverstyrelsen bestämmes, dock högst 300 kronor för år. 7. Till sådan lärare vid dövstumskola å Manilla, vilken tillika tjänstgör som lärare vid det med skolan förenade seminariet, utgår lönetillägg, som vid slutet av varje termin bestämmes av skolöverstyrelsen. 15 §. 1. Befattningshavare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekom- Oavkortad mande fall, källortstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom '** naturaförmåner eller därför utgående ersättning icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom det undervisningseller verksamhetsområde, han tillhör, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 21 § åtnjutit semester eller ferier, eller vilken han, efter i varje särskilt fall lämnat medgivande av den myndighet, varunder han lyder, använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig elk* revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionskassa eller pensionsanstalt, däri befattningshavaren uti denna sm egenskap är delägare. 2 Då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, äger han uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, de tillägg och förmåner, som omnämnas i 1 mom. 16 §. 1. Därest befattningshavare, som äger rätt till ferier, av behörigen Avlöning under styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 mom. avses, hindras att tjänstgöra, skall han, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annor- J - ^ / " ^ grund av sjukdom.

188 lunda medgiva, med bibehållande i förekommande fall av kallortstillagg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell. Befattningshavare, som har rätt till semester, äger under enahanda förhållanden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas följande tjänstledighetsavdrag. A.

För manliga befattningshavare.

B.

LöneLöneLöneklass Tjänst- klass Tjänst- klass Tjänstledigledigledigenl. enl. enl. hetshetshetsavdrag avdrag 7 § , avdrag 7§, 1%, avd. B avd. B avd. B

LöneLöneLöneTjänstklass Tjänst- klass Tjänst- klass ledigledigledigenl. enl. enl. he'shetshetsavdrag avdrag 7§, 7§, avdrag 7§, avd. A avd. A avd. A

6.oo

5.G5

1.30 För kvinnliga lärare.

7.oo

9.oo

4.oo

2.io

5.oo

C.

För övriga kvinnliga befattningshavare.

LöneLöneLöneklass Tjäust- klass Tjänst- klass Tjänstledigledigledigenl. enl. enl. hetshetshetsavdrag avdrag 7§, 7§, avdrag avd. C avd. C avd. C

n,

0.60 0.70

3 4

10 11

1.00 1.10

2.io

20 21

1 2

2. Har befattningshavare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra i egen eller annan befattning, skall han:

189 a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, så länge sjukdomen varar, samt b) om olycksfallet, efter upphörandet av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall befattningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp, än nyss sagts. 3. Har befattningshavare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, dock högst under sex månader, men skall befattningshavaren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts. Enahanda vare ock förhållandet för tid, varunder undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken befattningshavaren är anställd, blivit till följd av smittosam sjukdom inställd. 4. Därest befattningshavare, vilken åtnjuter fri bostad och andra naturaförmåner, på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter prövning av den myndighet, varunder han lyder, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en kontant ersättning till det belopp, som Kungl. Maj:t finner skäligt. 5. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess befattningshavaren avgått från tjänsten. 17 §. Befattningshavare, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i Avlöning 15 och 16 §§ omförmäles eller är hindrad bestrida sin befattning på grund t-"ndt?rdav giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsva- /""*w ®~_ rande det i 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan för- nan aniedpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad som med hänsyn till om- ning än ständigheterna prövas skäligt; skolande i förekommande fall denna skyl- siukdomdighet jämväl åligga avliden befattningshavares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande tjänsteår. 18 §. Har befattningshavare erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, Partieli må av den myndighet, varunder han lyder, bestämmas, om och i vad tjänstiediget mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum.

190 19 §. Vikariat \ Befattningshavare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att *• m' under sammanlagt sex månader under ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, vad angår lärare dock allenast vid under detta reglemente inbegripen läroanstalt inom samma kommun. Sådan vikarierande befattningshavare äger för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen. Därest befattningshavare förordnas att såsom vikarie bestrida befattning, med vilken är förenad fri bostad eller andra naturaförmåner eller därför utgående ersättning eller ock sådant lönetillägg, som omförmäles i 14 §, må det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma grunderna för vikariatsersättningens utgående. Därest manlig befattningshavare förordnas att vikariera å befattning, som innehaves av kvinnlig befattningshavare, eller omvänt, skall vikariatsersättningen beräknas efter de tjänstledighetsavdrag, som hänföra sig till den löneplan, den vikarierande tillhör. 2. I händelse av tillfälligt förfall för någon lärare eller därest vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant tjänst icke kunnat erhållas, eller ock därest för läroämnen, i vilka undervisningen är avsedd att uppehållas genom icke-ordinarie lärarkrafter, icke-ordinarie lärare ej kunnat anskaffas, skall annan eller andra vid läroanstalten anställda lärare, i den mån han eller de därtill äro kompetenta, vara skyldiga att, utöver sin fastställda tjänstgöringsskyldighet och utan att därför åtnjuta särskild ersättning, under högst sju dagar åtaga sig härav föranledd ökad tjänstgöring. Vaktmästare och med honom jämställd befattningshavare skall, där det erfordras för beredande av semester åt annan dylik befattningshavare, vara skyldig att, utan särskild ersättning, utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda slag vid samma läroanstalt. 3. Utöver vad i 1 mom. sägs angående skyldighet att såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, skall befattningshavare, under de förutsättningar som angivas i 12 § 3 mom., vara pliktig att, om han därtill förordnas, som vikarie bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad vid annan läroanstalt än den, där han är anställd, och jämväl å annan ort; skolande dylik skyldighet dock ej avse tid utöver två läsår. 4. Ersättning till vikarie för befattningshavare, som meddelats i 18 § omförmäld befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av denna paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt. 5. Vad i 1 och 3 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om befattningshavare, som uppehåller ledig tjänst.

191 20 §. 1. Varder befattningshavare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäl låta honom uppbära något därav. 2. Avhåller sig befattningshavare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning. 21 §. 1. Katt till semester tillkommer rektor vid allmänt läroverk, högre lä- Semester. rannneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt läroverk, blindundervisningsanstalt, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskola, småskoleseminarium och navigationsskola ävensom lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium, vaktmästare vid folkskoleseminarium, vaktmästare och maskinist vid tekniskt läroverk, befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara, husmoder, översköterska, kvinnligt biträde och vaktmästare vid vårdanstalten i Lund. Dessutom må, efter därom i varje särskilt fall gjord ansökning, semester kunna av skolöverstyrelsen medgivas folkskolinspektör. 2. När sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, ma den i 1 mom. angivna semestern åtnjutas under nedan angivna antal dagar: Intill det år, Från och med under vilket det år, under befattnings- vilket befatthavaren ningshavaren fyller 40 år fyller 40 år Vaktmästare och därmed jämförlig befattningshavare Lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium, husmoder, översköterska och kvinnligt biträde vid vårdanstalten i Lund samt instruktionssmeden vid veterinärinrättningen i Skara Rektor vid realskola, förskolan för blinda i Växjö, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda, vårdanstalten i Lund, dövstumskola, småskoleseminarium och navigationsskola, folkskolinspektör samt föreståndaren för veterinärinrättningen i Skara Rektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt läroverk och institutet för blinda å Tomteboda

3. Annan befattningshavare åtnjuter ferier å tider, som i vederbörande stadga eller reglemente föreskrivas. 22 §.

1. Därest åt annan befattningshavare, än som omförmäles i 8 §, såsom bostad anvisas lägenhet, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

192 a) För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall befattningshavare månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad. Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på sätt i b) sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande myndighet fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsattes, återbekomma vad han erlagt för mycket. b) Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning, om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes genom överenskommelse mellan vederbörande myndighe^ och tjänstemannen. Kan sådan överenskommelse icke träffas, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd. Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan ej föras. Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes. c) Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden a fardag som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske: därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid dareiter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar nast efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen, därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder, nästa fardag därefter, samt därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. d) Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo, skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare. 2 Därest befattningshavare, som i 8 § omförmäles, vare sig av statsverket eller av vederbörande kommun anvisas fri bostad, skall han vara skyldig bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter, som utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade rörande lagenhetens begagnande. a) I fråga om avträdande av bostad gäller vad i 1 mom. c) av denna paragraf stadgas. b) Om så påfordras, skall dödsbo efter innehavare av tjänstebostad, i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme i bostaden för befattningshavarens efterträdare. 3. Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som i 2 mom. avses, m. m. gäller vad därom är eller framdeles varder stadgat.

193 23 §.

1. I de fall, då för befattningshavares bostad erforderligt bränsle icke Bränsle ingår i de förmåner, som jämlikt 8 § skola tillkomma honom utöver och andra lönen, men på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhan- naturadahållas honom, skall ersättning därför, beräknad efter självkostnads- förmåner. pris, erläggas i den ordning, vederbörande myndighet bestämmer. 2. Åtnjuter befattningshavare sådana naturaförmåner, som innefattas i kost, tvätt eller belysning, skall han därför utgiva gottgörelse medelst avdrag å den kontanta lönen i enlighet med de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t. 24 §.

Befattningshavare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten Läkarvård. på statens bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj :t meddelar. 25 §. Under tjänstgöring å annan ort än anställningsorten må befattningshavare kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för befattningshavaren enligt gällande resereglemente bestämda traktamentsersättning.

Tjänstgöringstraktamente.

26 §.

Då befattningshavare utan egen ansökan förflyttas från en tjänstgö- Ersättning ringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller då m *" f**: befattningshavare till följd av befordran eller förordnande att uppehålla "9nad°sf~ annan tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av statsverket erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. 27 §.

1. Då i det fall, varom i 19 § 2 mom. omförmäles, lärare åtager sig, Ersättning utöver sin fastställda tjänstgöringsskyldighet, ökad tjänstgöring under för överlängre tid än sju dagar, må han vara berättigad att för tid, som över- tidsarbete stiger sju dagar, erhålla särskild gottgörelse, som må utgå enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade föreskrifter. 2. Lärare, som förrättar, och rektor, som anordnar fyllnadsprövningar eller därmed jämförliga prövningar, äger därför uppbära ersättning enligt grunder, som av Kungl. Maj :t bestämmas. 3. Angående särskild ersättning åt lärare vid provårsläroverk och provårsseminarium för i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser gäller vad därom särskilt är stadgat. 13

194 28 §.

Vissa i. i de fall, då befattningshavare förordnats att bestrida befattning arvoden s^som biträde å rektorsexpedition, utgår till honom arvode med belopp m m ' och efter grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t, där ej Kungl. Maj:t överlämnat bestämmanderätten härutinnan till skolöverstyrelsen. 2. I de fall, då befattningshavare förordnats att bestrida befattning såsom bibliotekarie vid vederbörande läroanstalt, utgår till honom arvode med belopp och efter grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t, där ej Kungl. Maj:t överlämnat bestämmanderätten härutinnan till skolöverstyrelsen. 3. Hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes, utgår tillsvidare till lektor vid högre lärarinneseminariet, till lektor, adjunkt, lärare i teckning och lärare i gymnastik med lek och idrott vid 'folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg ävensom till lärare i musik vid folkskoleseminariet i Stockholm. 4. Där vid en läroanstalt av större omfattning lärare förordnas att i egenskap av konrektor biträda rektor vid handhavandet av rektorsgöromålen, må till denne utgå arvode till belopp, som skolöverstyrelsen bestämmer, dock högst 500 kronor för år. 5. Instruktionssmeden vid veterinärinrättningen i Skara äger årligen, efter det räkenskaperna avslutats och av styrelsen godkänts, uppbära 10 procents andel av den å rörelsen i smedjan under året uppkomna nettovinsten. 6. Husmoder vid dövstumskola, som tillika tjänstgör såsom skolkökslärarinna, äger i sistnämnda egenskap uppbära arvode till belopp, som av skolöverstyrelsen bestämmes. 7. Har befattningshavare, vilken åtnjuter förmån, som i mom. 3 och 4 sägs, erhållit tjänstledighet och vikarie för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån ifrågavarande förmån må för den tid tillgodonjutas. 29 §. BefattInnehavare av sådan befattning vid de allmänna läroverken, med vilningar.med k e n r ä t t t i l l särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad ej sSatfr- mindre minskning i avlöning från statsverket till belopp motsvarande de maner äro i avlöningen ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig förenade, ordning, än även vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner; skolande dock vad genom donation av enskilda tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, oavkortat komma samme tjänstinnehavare till godo. 30 §.

Gratifika- Ersättning av statsmedel till befattningshavare för tjänstgöring vid tion m. m. vederbörande läroanstalt må icke utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom befattningshavarens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj :t finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

195 31 §. Avlider befattningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravnings- Be9ravhjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade nm9ShJalP årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen. Begravningshjälp utgår icke i de fall, då avliden befattningshavares stärbhusdelägare tilläventyrs äro i åtnjutande av tjänstårsrätt. Därest den avlidne vid dödsfallet varit innehavare av sådan tjänst, med vilken är förenad fri bostad och andra naturaförmåner eller därför utgående ersättning, skall beloppet av begravningshjälpen, med tillämpning i övrigt av ovan angivna grunder, så beräknas, som om den avlidne åtnjutit lön i två lönegrader över den hans tjänst tillhörde. 3 avd. Icke-ordinarie befattningshavare. 32 §. 1. Här nedan angivna icke-ordinarie befattningshavare, vilkas antal Avlöning mom gränsen för därför tillgängliga anslag bestämmes av Kungl. Maj :t mJcke: eller vederbörande överordnade myndighet, åtnjuta följande avlönings- °ZfatT förmåner: nings: A. Vid de allmänna läroverken: havare. a) extra och vikarierande manlig ämneslärare, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, åtnjuter för läsår räknat lön enligt 15 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) annan extra och vikarierande manlig ämneslärare åtnjuter för läsår räknat lön efter 14 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre allmänt läroverk eller realskola, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, åtnjuter för läsår räknat lön enligt 16 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; d) annan extra och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid högre allmänt läroverk eller realskola åtnjuter för läsår räknat lön efter 15 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; e) vikarierande ämneslärarinna vid samskola, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslärarinnebefattnmg vid dylik skola, åtnjuter för läsår räknat lön enligt 14 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B. samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan;

196 f) annan vikarierande ämneslärarinna vid samskola åtnjuter för läsår räknat lön enligt 13 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; g) timlärare i läsämne åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr

kr.

kr.

kr.

180 155

190 165

200 175

210 185

220 195

230 205

165 140

175 150

185 160

195 205 170 | 180

215 190

manlig timlärare, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid all170 mänt läroverk 145 annan manlig timlärare kvinnlig timlärare, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid all155 mänt läroverk ]j 155 | 130 annan kvinnlig timlärare

h) extra eller vikarierande övningslärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig extra eller vikarierande teckningslärare, gymnastiklärare och musiklärare kvinnlig extra eller vikarierande teckningslärare, gymnastiklärare och musiklärare kvinnlig extra lärare i handarbete .. .. manlig extra lärare i manlig slöjd .. ..

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

117 107 117

123 113 123

129 119 129

135 125 135

141 131 141

147 137 147

153 143 153

B. Vid högre lärarinneseminariet: a) manlig vikarierande lektor, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, åtnjuter för läsår räknat lön enligt 16 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) annan manlig vikarierande lektor åtnjuter för läsår räknat lon enligt 15 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) kvinnlig vikarierande lektor, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, åtnjuter för läsår räknat lön enligt 17 :e löneklassen av den under i & i

197 detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; o) annan kvinnlig vikarierande lektor åtnjuter för läsår räknat lön enligt 16:e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; e) vikarierande ämneslärarinna, vilken avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till ämneslärarinnebefattning, ävensom annan vikarierande ämneslärarinna åtnjuter för läsår räknat enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande befattningshavare vid samskola; f) extra eller vikarierande övningslärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: manlig extra eller vikarierande teckningslärare och musiklärare samt kvinnlig extra eller vikarierande teckningslärare, musiklärare och gymnastiklärare i likhet med motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken;

extra eller vikarierande kvinnlig lärare

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr

143 C. Vid folkskoleseminarierna: a) extra och vikarierande ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vilken är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, ävensom annan extra och vikarierande ämneslärare, nianlig och kvinnlig, åtnjuter för läsår räknat enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken, varjämte för extra och vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg tillsvidare tillkommer hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes; b) timlärare i annat läsämne än hälsolära och ekonomilära åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: manlig och kvinnlig timlärare, vilken är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, ävensom annan manlig och kvinnlig timlärare lika med motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken; c) manlig vikarierande övningsskollärare åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; d) kvinnlig vikarierande övningsskollärare åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12:e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; e) extra eller vikarierande övningslärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig extra eller vikarierande lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott kvinnlig extra eller vikarierande lärare i teckning, i musik och i gymnastik

A

B

C

D

E

F

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr. j kr.

162 j 168

157 j 163

155 | 161 |

157 i 163 i

152 G

extra eller vikarierande lärarinna i husextra eller vikarierande lärare i manlig extra

i

eller vikarierande lärarinna i 158 i

D. Vid småskoleseminarierna: a) vikarierande ämnes- och övningsskollärare, manlig eller kvinnlig, åtnjuter för läsår räknat enahanda avlöningsförmåner som de, vilka tillkomma vikarierande manlig och kvinnlig övningsskollärare vid folkskoleseminarium ; b) timlärare i teckning, i musik eller gymnastik åtnjuter arvode, för veckotimme räknat, lika med kvinnlig extra eller vikarierande lärare i motsvarande ämnen vid folkskoleseminarium; c) lärarinna i kvinnlig slöjd eller i hushållsgöromål åtnjuter arvode, för veckotimme räknat, lika med extra eller vikarierande lärarinna i motsvarande ämnen vid folkskoleseminarium. E. Folk skolins pektionen: extra eller vikarierande folkskolinspektör åtnjuter för kalenderår räknat lön enligt 18 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan. F. Skeppsgosseskolorna: a) extra ordinarie ämneslärare åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) timlärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

ler.

kr.

190 G. Navigationsskolorna: a) speciallärare i sjökaptens- och styrmans- samt l:a och 2:a maskinistklasserna, vilken undervisar i sådant ämne, där för undervisningens

199 bestridande om möjligt bör anlitas från tekniska högskolan utexaminerad ingenjör, åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

b) speciallärare i samma klasser, vilken undervisar i annat ämne än under a) sägs, åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

205 H. Dövstumskolorna: a) manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare åtnjuter för läsår räknat lön enligt 13 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) kvinnlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare åtnjuter för läsår räknat lön enligt 13 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) extra eller vikarierande lärare i slöjd eller i yrkesundervisning åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig sådan lärare kvinnlig sådan lärare

A

B

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

88 78

92 82

96 86

100 90

104 94

108 98

112 102

C

D

E

F

G

2. I fråga om fördelningen av de orter, där de under 1 mom. omnämnda befattningshavarna äro anställda, å de uti vederbörande löneplan upptagna sju ortsgrupper gäller vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för ordinarie befattningshavare. Lärare, varom i 1 mom. sägs, äger uppbära honom tillkommande avlöning för den tid, hans anställning avser. Vad i övrigt beträffar grunderna för utgående av i 1 mom. omförmälda avlöningsförmåner, fastställas dessa av Kungl. Maj :t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande överordnade myndighet. 3. Arvode till skolläkare vid allmänt läroverk beräknas utgå dels med ett fast årsarvode av 500 kronor vid högre allmänt läroverk och 300

kronor vid realskola, dels ock med 3 kronor för varje under höstterminen vid läroverket närvarande lärjunge; och äger skolöverstyrelsen med huvudsaklig tillämpning av dessa grunder besluta om de i de särskilda fallen utgående arvodesbelopp. Arvode åt läkare vid folkskoleseminarium utgår vid enkelseminarium med 1 400 kronor, vid enkelseminarium med studentkurs med 1 800 kronor och vid dubbelseminarium med 2 400 kronor. 4. De arvoden, vilka omförmälas i 28 § 1 och 2 mom. kunna jämväl under iakttagande av beträffande dem givna bestämmelser utgå till ickeordinarie befattningshavare. 5. Beträffande andra icke-ordinarie befattningshavare än förut i denna paragraf nämnts fastställas grunderna för avlöningsförmånerna av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande överordnade myndighet. 4 avd. Lönenämnd. 33 §.

LoneDär det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda nämnd, allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, som jämväl har att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma. Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka jämte för var och en av dem utsedd suppleant tillsättes av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av tre år. Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj :t, som jämväl meddelar bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om gäldande av kostnaderna för nämndens verksamhet. 5 avd. Reglementets tillämplighet m. m. 34 §.

Regiemen- Innehar befattningshavare omedelbart före den tidpunkt, då detta regtets ti/i- lemente träder i kraft, befattning å då gällande stat, och vill han icke lämplighet underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser och kan han m m - - icke heller därtill lagligen förbindas, skall han göra anmälan i nämnda hänseende till skolöverstyrelsen eller vederbörande överordnade myndighet före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt. Befattningshavare, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom i den mån ej annat föran ledes av vederbörande för honom gällande pensionsbestämmelser, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom; dock att sådan övningslärare, vilken från att enligt äldre stat hava varit ordinarie befattningshavare, skulle åtnjuta avlöning jämlikt 32 §, må, där han gjort sådan anmälan, som nyss sagts, varda bibehållen vid — förutom dittills utgående ordi-

201 narie lön — tillfällig löneförbättring med det belopp, som utgått under aret närmast före reglementets ikraftträdande, ävensom vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom. En var annan befattningshavare, som, utan att tillhöra äldre lönestat, vid den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning av den art, som i reglementet avses, eller som senare tilltrader sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes toreskrifter och villkor ävensom dels minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 16 § 3 mom., 24, 25 och 26 §§ berörda hänseenden samt i fråga om pension ävensom, vad angår delägare i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande denna kassa. Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den

Bilaga till avlöningsreglementet.

Tjänsteforteckning angivande ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid vederbörande läroanstalter ävensom för ordinarie befattningshavare de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt de i 7 § av avlöningsreglementet intagna löneplan. Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 20

(Fri bostad eller ersättning därför enl. 8 §. [Lönetillägg enl. 14 §.

De allmänna läroverken. Ordinarie befattningshavare. Rektor vid provårsläroverk

Rektor vid annat högre allmänt läroverk A 18, A 19, A 20 A 16, A 17 Rektor vid realskola JFri bostad eller ersättning därför enl. 8 §. A 16 Rektor vid samskola, manlig B 16 D:o kvinnlig ^Lönetillägg och ersättning enl. A 17 Lektor vid provårsläroverk, manlig .. B 17 / 14 §. D.o kvinnlig Lektor vid annat högre allmänt läroverk, A 17 manlig B 17 D:o kvinnlig A 14 b Adjunkt vid provårsläroverk, manlig .. } D:o B 14 b D:o kvinnlig Adjunkt vid annat allmänt läroverk, A 14 b manlig B 14 b D:o kvinnlig B 14 a Ämneslärarinna vid samskola Lönetillägg enl. 14 §. B 14 a Första lärarinna vid samskola Tecknings-, gymnastik- och musiklärare, A 13 manlig, med 30—34 veckotimmar A 11 a D:o » 25—29 » A 8 D:o » 20—24 > A 5 b D:o > 15—19 A 1 D:o » 10—14 » Tecknings-, gymnastik- och musiklärare, B 13 kvinnlig, med 30—34 veckotimmar B 11 a D:o > 25—29 » B 8 D:o » 20-24 » B 5 b D:o > 15—19 B 1 D:o • 10-14 > Icke-ordinarie befattningshavare. Extra och vikarierande ämneslärare, manlig, med adjunktskompetens..

Avlöning enl. 32 § 1 mom.

203 Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Extra och vikarierande ämneslärare, manlig, utan adjunktskompetens.. D.o, kvinnlig, med d:o D:o » utan d.o Vikarierande ämneslärarinna vid samskola med vederbörlig kompetens D:o utan d:o Timlärare i läsämne, manlig, med adjunktskompetens D:o utan d:o D:o, kvinnlig, med d:o D.o » utan d:o Extra eller vikarierande tecknings-, gymnastik- och musiklärare, manlig .. D:o kvinnlig Kvinnlig extra lärare i handarbete .. Manlig extra lärare i manlig slöjd.. .. Skolläkare Annan icke-ordinarie befattningshavare

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

»Avlöning enl. 32 § 1 mom.

Avlöning enl. 32 § 3 mom. Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Högre lärarinneseminariet Ordinarie befattningshavare. Rektor, manli? D:o kvinnlig Lektor, manlig D.o kvinnlig

A 20 B 20 A 18 B 18

Biträdande föreståndarinna

B 14 b

Ämneslärarinna Biträdande ämneslärarinna Tecknings-, gymnastik- och musiklärare, kvinnlig, med 30—34 veckotimmar D.o » 25-29 D:o » 20—24 D:o » 15—19 » D:o » 10—14 » Tecknings- och musiklärare, manlig, med 30—34 veckotimmar D:o » 25-29 » D:o » 20-24 » D:o » 15—19 » D:o • 10—14 » Lärariuna i handarbete, med 30—34 veckotimmar D:o » 25—29 » D:o » 20-24 * D:o » 15-19 >

B 14 b B 14 a

•»

•»

B 13 B 11 a B 8 B 5 b B 1 A 13 A 11 a A 8 A 5 b A 11 B 11 b B 9 B 6 b B 4 b

(Fri bostad eller ersättning där { för enl. 8 §. 'Lönetillägg enl 14 §. ^-Hyresbidrag enl. 28 §. /Fri bostad eller ersättning där \ för enl. 8 §.

204 Läroanstalter och befattningshavare

Vaktmästare, manlig D:o kvinnlig .. .. Icke-ordinarie

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 1 C 1

befattningshavare.

Vikarierande lektor, manlig, med adjunktskompetens D:o utan d:o D:o, kvinnlig, med d:o D:o » u t a n d:o Vikarierande ämneslärarinna med vederbörlig kompetens D:o utan d:o E x t r a eller vikarierande tecknings-, gymnastik- och musiklärare, kvinn-

»Avlöning enl. 32 § 1 mom.

Hg E x t r a eller vikarierande tecknings- och musiklärare, manlig E x t r a eller vikarierande kvinnlig lärare i h a n d a r b e t e Timlärare i speciella ämnen Läkare Eldare Annan icke-ordinarie befattningshavare

[Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Folkskoleseminarierna. Ordinarie

befattningshavare.

(Fri bostad eller ersättning därför enl. 8 §. Lönetillägg enl. 14 §. Rektor vid a n n a t seminarium, manlig A 18, A 19, A 20 IFri bostad eller ersättning där B 18, B 19, B 20 / för enl. 8 §. D:o kvinnlig A 17 \Lönetillägg och ersättning enl. Lektor vid provårsseminarium, manlig B 17 D:o kvinnlig / 14 § Lektor vid seminarium i Stockholm A 17 och Göteborg, manlig ^Hyresbidrag enl. 28 §. B 17 D:o kvinnlig A 17 Lektor vid a n n a t seminarium, manlig B 17 D:o kvinnlig ^Lönetillägg och ersättning enl A 14 b Adjunkt vid provårsseminarium, manlig B 14 b i 14 §. D:o kvinnlig Adjunkt vid seminarium i Stockholm A 14 b och Göteborg, manlig >Hyresbidrag enl. 28 §. B 14 b D:o kvinnlig A 14 b Adjunkt vid a n n a t seminarium, manlig B 14 b D:o kvinnlig

Rektor vid provårsseminarium, manlig D:o kvinnlig

A 20 B 20

205 Läroanstalter och befattningshavare Övningsskollärare vid provårsseminarium, manlig D:o kvinnlig Övningsskollärare vid annat seminarium, manlig D:o kvinnlig Tecknings-, gymnastik- och musiklärare, manlig, med 30—34 veckotimmar D:o » 25—29 » D:o > 20—24 » D:o > 15—19 » D:o » 10 14 » Tecknings-, gymnastik- och musiklärare, kvinnlig, med 30—H4 veckotimmar D:o » 25—29 D:o i 20—24 » D:o » 15-19 » D:o » 10—14 » Lärarinna i hushållsgöromål med 30—34 veckotimmar D.o » 25—29 » D:o » 20—24 » D:o » 15—19 » D:o > 10—14 » Lärare i manlig slöjd med 30—34 veckotimmar D:o » 25-29 » D:o » 20—24 » D:o » 15-19 » D:o » 10—14 » Lärarinna i kvinnlig slöjd med 30—34 veckotimmar D:o » 25-29 » D:o » 20—24 D.o » 15-19 D:o » 10-14 » Lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium, manlig D:o kvinnlig Lärare i trädgårdsskötsel vid annat seminarium, manlig:.. .. D:o kvinnlig Förste vakmästare Vaktmästare Icke- o rdinarie befattningshavare. Extra och vikarierande ämneslärare, manlig, med vederbörlig kompetens

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 12 B 12

^Lönetillägg och ersättning enl. / 14 §•

A 12 B 12 A 14 a A 11 b A 9 A 6 a A 2 B 14 a B 11 b B 9 B 6 a B 2

.

Till gymnastik-, tecknings- och musiklärare vid seminarium i Stockholm samt till gymnastikoch teckningslärare vid seminarium i Göteborg utgår hyresbidrag enl. 28 §.

1 B 13 B 11 a B 8 B 5 b B 2 A 12 A 10 A 7 A 5 a A 1 B 12 B 10 B 7 B 5 a B 1 A 10 B 10 A 6 b B 6 b A 3 A 1

Avlöning enl. 32 § 1 mom.

206 Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

Extra och vikarierande ämneslärare, manlig, utan vederbörlig kompetens

Timlärare i annat läsämne än hälsovårdslära och ekonomilära, manlig, med vederbörlig kompetens ..

Vikarierande övningsskollärare, manlig Avlöning enl. 32 § 1 mom. Extra eller vikarierande lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott, manlig Extra eller vikarierande lärarinna i Extra eller vikarierande lärare i manExtra eller vikarierande lärarinna i Avlöning enl. 32 § 3 mom. Timlärare i hälsolära och ekonomilära Extra och vikarierande lärare i trädAvlöning enl. 32 § 5 mom. Annan icke-ordinarie befattningshavare De tekniska läroverken. Ordinarie befattningshavare. /Fri bostad eller ersättning därA 18, A 19, A 20 l för enl. 8 §. A 17 A 3 A 3 A 1 Icke-ordinarie befattningshavare. Extra lärare, skolläkare, extra vaktbeAvlöning enl. 32 § 5 mom. Blindundervisnings anstalterna. Ordinarie befattningahavare. Rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda

A 19

Bostad med värme in. m. enl. 8 §.

207 Läroanstalter och befattningshavare Rektor vid förskolan för blinda i Växjö och vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda, manlig Rektor vid förskolan för blinda i Växjö, kvinnlig Ämneslärare Arbetslärare Första lärarinna Ämneslärarinna (lärarinna) Handarbetslärarinna Lärarinna i hushållsgöromål Gymnastiklärare vid institutet å Tomteboda (med 14 veckotimmar) .. .. Musiklärare vid institutet å Tomteboda (med 24 veckotimmar)

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 14 b B 14 b A 11 a A 9 B 11 b B 11 a B 9 B 9

-Bostad med värme enl. 8 §.

A 1 A 7

Bostad med värme enl. 8 §.

Icke-ordinarie befattningshavare. Extra musiklärare vid institutet å Tom teboda, vaktpersonal m. m

Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Ordinarie befattningshavare. Rektor, manlig D:o kvinnlig F'orsta lärarinna Ämneslärarinna Slöjdlärarinna Husmoder Översköterska Kanslibiträde Vaktmästare

A 16 B 16 B 11 b B 11 a B 9 C 4 C 2 C 3 A 1

-Bostad med värme enl. 8 §.

Icke-ordinarie befattningshavare. Extra lärare, vaktmästare m. fl...

Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Småskoleseminarierna. Ordinarie befattningshavare. Rektor, manlig D:o kvinnlig Ämnes- och övningsskollärare, manlig D:o kvinnlig Skolköksföreståndarinna vid seminariet i Murjek

A 15 a B 15 a A 12 B 12

Fri bostad eller ersättning där för enl. 8 §.

B 9

Fri bostad med värme enl. 8 §.

208 Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

Icke-ordinarie befattningshavare. Vikarierande ämnes- och övningsskollärare, manlig D:o kvinnlig Timlärare i teckning, i gymnastik eller i musik Lärarinna i kvinnlig slöjd eller i hushållsgöromål Vikarierande skolköksföreståndarinna vid seminariet i Murjek Annan icke-ordinarie befattningshavare

Avlöning enl. 32 § 1 mom.

Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Folkskolinspektionen. Ordinarie befattningshavare. Folkskolinspektör

A 16

Icke-ordinarie befattningshavare. Extra eller spektör

vikarierande

folkskolinAvlöning enl. 32 § 1 mom.

Skeppsgosseskolorna. Ordinarie befattningshavare. Rektor Ämneslärare

A 15 a A 12

Icke-ordinarie befattningshavare. Extra ordinarie ämneslärare Timlärare Lärare i slöjd Annan icke-ordinarie befattningshavare

JAvlöning enl. 32 § 1 mom. Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Veterinärinrättningen i Skara. Ordinarie befattningshavare. Föreståndare och lektor Instruktionssmed

A 17 A 6 b

[lO procents andel av netto vinsten å rörelsen i smedjan { enl. 28 §.

Icke-ordinarie befattningshavare. Betjäning

Avlöning enl. 32 § 5 m<om.

209 Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 16 A 15 b A 14 b

\ F r i bostad eller ersättning där / för enl. 8 §.

Navigationsskolorna. Ordinarie

befattningshavare.

Rektor vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand Rektor vid navigationsskolan i Kalmar Lärare Icke-ordinarie

befattningshavare.

Speciallärare i sjökaptens- och styrmanss a m t l:a och 2:a maskinistklasserna Speciallärare i skeppar- och 3:e maskinistklassen A n n a n icke-ordinarie befattningshavare

Avlöning enl. 32 § 1 mom. /•Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Dövstumskolorna. Ordinarie

befattningshavare.

Rektor vid dövstumskolan å Manilla, manlig D:o kvinnlig Rektor vid dövstumskola med provårskurs, manlig D:o kvinnlig Rektor vid annan dövstumskola, manlig D:o kvinnlig (biträdande kvinnlig rektor för fortsättningsskola för flickor) Ämneslärare vid dövstumskolan å Manilla, tillika lärare vid seminariet, manlig D;o kvinnlig Annan ämneslärare, manlig D:o kvinnlig Yrkeslärare, manlig Yrkeslärarinna med full tjänstgöring Slöjdlärarinna i > »

A 16 B 16 A 16 B 16

Fri bostad med värme enl. 8 § Lönetillägg enl. 14 §.

A 16 Fri bostad med värme enl. 8 §. B 16

A 13 B 13 A 13 B 13 A 6 b B 3 B 5 a

Husmoder

C 4

Vaktmästare Eldare

A 3 A 3

^Lönetillägg enl. 14 §.

/Fri bostad med värme enl. 8 § (Fri bostad med värme enl. 8 § j I händelse husmoder tillika är skolkökslärarinna, arvode enl. 28 §.

210 Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

Icke-ordinarie befattningshavare. Extra ordinarie eller vikarierande ämnesläraie, manlig D.o kvinnlig Extra eller vikarierande lärare i slöjd eller i yrkesundervisning, manlig D.o kvinnlig Tillsyningshavande lärarinna Lärare i gymnastik Sjuksköterska Vårdarinna Trädgårdsmästare Portvakt Annan icke-ordinarie befattningshavare

Avlöning enl. 32 § 1 mom.

Avlöning enl. 32 § 5 mom.

Del V. Förslag till avlöningsreglemente för vissa kommunalt anställda lärare. 1 avd. Lärare, å vilka detta reglemente äger tillämpning. 1 §• 1. Detta reglemente gäller för lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor och av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, upprättade småskoleseminarier — s. k. landstingsseminarier. 2. De lärare, vilka inbegripas under detta reglemente, äro angivna i en särskild vid reglementet fogad tjänsteförteckning. 3. Vad i detta reglemente finnes föreskrivet med avseende å lärare skall, där ej i särskilda fall annorlunda sägs, äga tillämpning på såväl manlig som kvinnlig lärare. 2 avd. Ordinarie lärare. 2 §. 1. Befattning såsom rektor vid högre folkskola, kommunal mellan- Befattskola och landstingsseminarium tillsättes genom förordnande på viss "JKJJjS tid. m _, ..

m. m.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas på sätt därom enligt gällande bestämmelser närmare föreskrives. 3. Antalet ordinarie befattningar fastställas i enlighet med därom meddelade föreskrifter. 4. Vad i detta reglemente föreskrives angående ordinarie lärare äger jämväl tillämpning å sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning. 3 §. 1. Ordinarie lärare äger åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente Avlöning. givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

212 2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag, tillträdet skett, till och med den dag, läraren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 3. Utbetalning av avlöning samt av ersättning för bostad och bränsle sker månadsvis i efterskott. 4. Angående befattningshavares rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten är särskilt stadgat. 4§. Förening av l. Lärare må icke med sin ordinarie befattning förena annan tjänst å tjänster. r ikets, riksdagens eller kommuns stat; dock att lärare må med ordinarie befattning kunna förena tjänst som övningslärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, som musik- eller gymnastiklärare vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda eller som skolköksföreståndarinna vid småskoleseminariet i Murjek, därest skolöverstyrelsen på därom gjord framställning prövar sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum. 2. Ej heller må lärare med sin tjänst förena annan avlönad befattning, så framt ej, vad angår lärare vid folk- och småskola, vederbörande folkskolinspektör efter skolrådets eller folkskolestyrelsens hörande och, vad angår rektor och lärare vid annan läroanstalt, dennas styrelse, på därom gjord framställning samt efter prövning att ifrågavarande befattning icke må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid läroanstalten, därtill lämnat medgivande eller, därest sådant medgivande icke ansetts kunna lämnas, tillstånd till dylik tjänsteförening erhållits av skolöverstyrelsen. 3. Lärare må ej åtaga sig undervisning vare sig i enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt ej, vad angår rektor, skolöverstyrelsen eller, vad angår annan lärare, vederbörande folkskolinspektör efter skolrådets eller folkskolestyrelsens hörande eller styrelsen för vederbörande läroanstalt, efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer, uppå därom gjord framställning och efter prövning att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den ordinarie tjänsten, finner uppdraget kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas. Vad sålunda stadgas skall dock ej gälla i avseende å rätt för lärare i folkskola att meddela undervisning i fortsättningsskola och ersättningsskola. 4. Utan hinder av vad i denna paragraf sägs må lärarbefattning vid folkskola kunna förenas med organist- eller klockarbefattning eller med båda dessa befattningar eller ock med prästerlig tjänst, allt i enlighet med vad därom är särskilt stadgat; dock skall sådan förening av tjänster vara godkänd utom av domkapitlet jämväl av skolöverstyrelsen. Vid dylik förening äger den, som innehar de förenade tjänsterna, att uppbära de för dessa anslagna lönerna oavkortade. Innehavare av förenade folkskollärar- samt organist- och klockarbefattningar skall dock vara skyldig att själv avlöna sin medhjälpare för bestridande av de båda sistnämnda befattningarna.

213 5 §. Angående gift kvinnlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola Giftankvinävensom gift kvinnlig biträdande lärare vid folkskola gäller vad därom nas ~ stalln,n9 särskilt är stadgat. 6 §. 1. För ordinarie befattning, som i detta reglemente avses, utgår lön Löneenligt den under 7 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upp- system. tager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp. I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckningen angives, till vilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra. Fördelningen av de orter, där lärarna äro anställda, å de uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna. Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 9—12 §§, och bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken lärarens anställningsort blivit hänförd. 2. Förutom lön tillkomma för vissa lärare naturaförmåner såsom fri bostad m. m. på sätt närmare angives i 8 §. 3. Utöver lön kunna dessutom utgå kallortstillägg och enslighetstillägg enligt stadgandet i 13 § och lönetillägg enligt stadgandet i 14 § samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 24— 29§§.

214 7 §. Löneplan A, avseende manliga befattningshavare. Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

<

1 2 3 4 5

1980 2100 2 220 2 340 2 460

2 070 2196 2 322 2 448 2 574

2160 2 292 2 424 2 556 2 688

2 250 2 388 2 526 2 664 2 802

2 340 2 484 2 628 2 772 2 916

2 430 2 580 2 730 2 880 3 030

2 520 2 676 2 832 2 988 3144

<

2 3 4 5 6

2100 2 220 2 340 2 460 2 580

2196 2 322 2 448 2 574 2 700

2 292 2 424 2 556 2 688 2 820

2 388 2 526 2 664 2 802 2 940

2 484 2 628 2 772 2 916 3 060

2 580 2 730 2 880 3 030 3180

2 676 2 832 2 988 3144 3 300

<

3 4 5 6 7

2 220 2 340 2 460 2 580 2 730

2 322 2 448 2 574 2 700 2 856

2 424 2 556 2 688 2 820 2 982

2 526 2 664 2 802 2 940 3108

2 628 2 772 2 916 3 060 3 234

2 730 2 880 3 030 3180 3 360

2 832 2 988 3144 3 300 3 486

<

4 5 6 7 8

2 340 2 460 2 580 2 730 2 880

2 448 2 574 2 700 2 856 3 012

2 556 2 688 2 820 2 982 3144

2 664 2 802 2 940 3108 3 276

2 772 2 916 3 060 3 234 3 408

2 880 3 030 3180 3 360 3 540

2 988 3144 3 300 3 486 3 672

<

5 6 7 8 9

2 460 2 580 2 730 2 880 3 060

2 574 2 700 2 856 3 012 3198

2 688 2 820 2 982 3144 3 336

2 802 2 940 3108 3 276 3 474

2 916 3 060 3 234 3 408 3 612

3 030 3180 3 360 3 540 3 750

3144 3 300 3 486 3 672 3 888

5:e lönegraden a

6 7 8 9 10

2 580 2 730 2 880 3 060 3 240

2 700 2 856 3 012 3 198 3 384

2 820 2 982 3144 3 336 3 528

2 940 3108 3 276 3 474 3 672

3 060 3 234 3 408 3 612 3 816

3180 3 360 3 540 3 750 3 960

3 300 3 486 3 672 3 888 4104

5:e lönegraden b

7 8 ' 9 10 11

2 730 2 880 3 060 3 240 3 450

2 856 3 012 3198 3 384 3 600

2 982 3144 3 336 3 528 3 750

3108 3 276 3 474 3 672 3 900

3 234 3 408 3 612 3 816 4 050

3 360 3 540 3 750 3 960 4 200

3 486 3 672 3 888 4104 4 350

l:a lönegraden

2:a lönegraden

3:e lönegraden

4:e lönegraden a

4:e lönegraden b

6:e lönegraden b

7:e lönegraden

8:e lönegraden

9:e lönegraden

10:e lönegraden

ll:e lönegraden a

Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

(

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2 880

3 012

3 276

3 408

3 540

3 672

3 060

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 060

3 336

3 474

3 612

3 750

3 888

3 240

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

3 384

3 528

3 672

3 816

3 960

3 240

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

{ 12

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

3 450

3 600

3 750

3 900

4 050

4 200

4 350

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

4 446

4 608

4 770

4 932

<

3 960

4 284

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

3 660

3 816

3 972

4 284

4 440

4 596

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

5 652

4 860

5 058

5 256

5 454

5 850

6 048

3 960

4 284

4 446

4 608

4 770

4 932

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

5 370

5 580

5 790

6 000

6 210

6 420

4 260

4 434

4 608

4 782

4 956

5 304

4 560

4 746

4 932

5 304

5 490

5 676

4 860

5 058

5 256

5 454

5 652

5 850

6 048

6 000

6 210

6 420

6 384

6 600

6 816

5 370

5 580

5 790

5 520

5 736

5 952

216 Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

16 17 18 19

4 560 4 860 5160 5 520 5 880

4 746 5 058 5 370 5 736 6102

4 932 5 256 5 580 5 952 6 324

5 118 5 454 5 790 6168 6 546

5 304 5 652 6 000 6 384 6 768

5 490 5 850 6 210 6 600 6 990

5 676 6 048 6 420 6 816 7 212

S

16 17 18 19

4 860 5160 5 520 5 880

5 058 5 370 5 736 6 102

5 256 5 580 5 952 6 324

5 454 5 790 6168 6 546

5 652 6 000 6 384 6 768

5 850 6 210 6 600 6 990

6 048 6 420 6 816 7 212

\

17 18 19 20

5160 5 520 5 880 6 300

5 370 5 736 6102 6 528

5 580 5 952 6 324 6 756

5 790 6168 6 546 6 984

6 000 6 384 6 768 7 212

6 210 6 600 6 990 7 440

6 420 6 816 7212 7 668

\

18 19 20 21

5 520 5 880 6 300 6 720

5 736 6102 6 528 6 954

5 952 6 324 6 756 7188

6 168 6 546 6 984 7 422

6 384 6 768 7 212 7 656

6 600 6 990 7 440 7 890

6 816 7 212 7 668 8124

\

19 20 21 22

5 880 6 300 6 720 7 140

6102 6 528 6 954 7 380

6 324 6 756 7 188 7 620

6 546 6 984 7 422 7 860

6 768 7 212 7 656 8 100

6 990 7 440 7 890 8 340

7 212 7 668 8124 8 580

\

20 21 22 23

6 300 6 720 7 140 7 620

6 528 6 954 7 380 7 860

6 756 7188 7 620 8 100

6 984 7 422 7 860 8 340

7 212 7 656 8100 8 580

7 440 7 890 8 340 8 820

7 668 8 124 8 580 9 060

15:e lönegraden b

s

21 22 23 24

6 720 7 140 7 620 8100

6 954 7 380 7 860 8 340

7 188 7 620 8100 8 580

7 422 7 860 8 340 8 820

7 656 8100 8 580 9 060

7 890 8 340 8 820 9 300

8 124 8 580 9 060 9 540

16:e lönegraden

22 23 y 24 1 25

7140 7 620 8100 8 580

7 380 7 860 8 340 8 820

7 620 8100 8 580 9 060

7 860 8 340 8 820 9 300

8100 8 580 9 060 9 540

8 340 8 580 8 820 9 060 9 300 9 540 9 780 10 020

! is ll:e lönegraden b

12:e lönegraden

13:e lönegraden

14:e lönegraden a

14:e lönegraden b

15:e lönegraden a

217 Ortsgrupp

Lönekla^s

Lönegrad

A

17:e lönegraden

\

18:e lönegraden

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

7 620 8100 8 580 9 060

7 860 8 340 8 820 9 300

8100 8 5*0 9 060 9 540

8 340 8 580 8 820 9 060 8 820 9 060 9 300 9 540 9 300 9 540 9 780 10 020 9 780 10 020 10 260 10 500

24 25 26 27

8100 8 580 9 060 9 540

26 27 28

i 26 1 27

20le lönegraden .. .

C

23 24 25 26

| 25 19:e lönegraden

B

28 29

8 340 8 580 8 820 9 060 9 300 9 540 8 820 9 060 9 300 9 540 9 780 10 020 9 300 9ö40 9 780 10 020 10 260 10 500 9 780 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 8 580 8 820 9()60 9 300 9 540 9 780 10 020 9 060 9 300 9 540 9 780 10 020 10 260 10 500 9 540 9 780 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 11220 11460 9 060 9 3o0 9 540 9 780 10 020 10 260 10 500 9 540 9 780 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 10 020 10 260 10 500 10 740 10 980 11220 11460 10 500 10 740 10 980 11220 11460 11700 11940

liöneplan B, avseende k v i n n l i g a l ä r a r e . Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

A

2:a lönegraden

'

'

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

4 5

1611 1710 1809 1908 2 007

1692 1797 1899 2 004 2 109

1773 1884 1989 2 100 2 211

1854 1971 2 079 2196 2 313

1935 2 058 2 169 2 292 2 415

2 016 2145 2 259 2 3»8 2 517

2 097 2 232 2 349 2 484 2 619

2 3 4 5 6

1710 1809 1908 2 007 2 106

1797 1899 2 004 2109 2214

1884 1 989 2100 2 211 2 322

1971 2 079 2196 2 313 2 430

2 058 2169 2 292 2 415 2 538

2 145 2 259 2 388 2 517 2 646

2 232 2 349 2 484 2 619 2 754

1 2 l:a lönegraden

B

O

218 Ortsgrupp Löneklass

Lönegrad

1 I

I

6:e lönegraden b

{

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

3 4 5 6 7

2 079

2 259

2 349

2 004

2 292

2 388

2 484

2 211

2 313

2 415

2 517

2 619

2 322

2 430

2 538

2 646

2 754

2 328

2 442

2 556

2 670

2 784

2 898

4 5 6 7 8

2 004

2 292

2 388

2 484

2 007

2 211

2 313

2 415

2 517

2 619

2 214

2 322

2 430

2 538

2 646

2 754

2 214

2 328

2 442

2 556

2 670

2 784

2 898

2 322

2 442

2 562

2 682

2 802

2 922

3 042

5 6 7 8 9

2 007

2 211

2 313

2 415

2 517

2 619

2 322

2 430

2 538

2 646

2 754

2 784

2 898

2 007 2106

2 214

2 214

2 214

2 328

2 442

2 556

2 670

2 322

2 442

2 562

2 682

2 802

2 922

3 042

2 460

2 583

2 706

2 829

2 952

3 075

6 7 8 9 10

2 214

2 322

2 430

2 538

2 646

2 754

2 214

2 328

2 442

2 556

2 670

2 784

2 898

2 322

2 442

2 562

2 682

2 802

2 922

3 042

2 706

2 829

2 952

3 075

3 198

2 598

2 727

2 856

2 985

3 243

3 372

7 8 9 10 11

2 214

2 328

2 442

2 556

2 670

2 784

2 898

2 922

3 042

2 460

2 583

2 322

2 442

2 562

2 682

2 802

2 460

2 583

2 706

2 829

2 952

3 075

2 598

2 727

2 856

2 985

3 243

3 372

2 778

2 913

3 048

3 318

3 453

3 588

8 9 10 11 12

2 322

2 442

2 562

2 682

2 802

2 922

3 042

2 460

2 583

2 706

2 829

2 952

3 075

2 727

2 856

2 985

3 243

3 372

3 318

3 453

3 588

2 958

3 099

3 240

3 381

3 522

3 663

3 804

9 10 11 12 13

2 460

2 583

2 706

2 829

2 952

3 075

2 598

2 727

2 856

2 985

3 24S

3 372

2 778

2 913

3 048

3 318

3 45S

3 588

2 958

3 099

3 240

3 381

3 522

3 663

3 804

3 456

3 600

3 744

3 888

4 032

2 598 2 778

2 913

3 312

3 048

9:e lönegraden ....

10:e lönegraden

ll:e lönegraden a ,

A

B

C

D

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2 598

2 727

2 856

2 985

3 243

3 372

E

F

2 778

2 913

3 048

3 318

3 453

3 588

2 958

3 099

3 240

3 381

3 522

3 663

3 804

3 312

3 456

3 600

3 744

4 032

3 378

3 534

3 690

3 846

4 002

4 314

2 778

2 913

3 048

3 453

3 588

2 958

3 099

3 240

3 381

3 522

3 663

' 13

3 804

3 312

3 456

3 600

3 744

3 888

4 032

3 378

3 534

3 690

3 846

4 002

4 314

3 978

4 308

4 473

4 638

/

<

. }

3 648

3 813

2 958

3 099

3 240

3 381

3 522

3 663

3 804

3 312

3 456

3 600

3 744

3 888

4 032 4 314

3 378

3 534

3 690

3 846

4 002

3 648

3 813

3 978

4 308

4 473

4 638

3 918

4 095

4 272

4 449

4 626

4 803

4 980

3 312

3 456

3 600

3 744

3 888

4 032

3 378

3 534

3 690

3 846

4 002

4 314

3 648

3 813

3 978

4 308

4 473

4 638

3 918

4 095

4 272

4 449

4 803

4 980

4 377

4 566

4 755

4 944

5 133

5 322

3 378

3 534

3 690

3 846

4 002

4 314

3 648

3 813

3 978

4 308

4 473

4 638

3 918

4 095

4 272

4 449

4 626

4 803

4 980

4 377

4 566

4 755

4 944

5 322

4 458

4 653

4 848

5 043

5 238

5 433

5 628

•

ll.e lönegraden b

12:e lönegraden

13:e lönegraden

G

7:e lönegraden

8:e lönegraden ....

Ortsgrupp

Löneklass

Lönegrad

3 648

3 813

3 978

4 308

4 473

4 638

3 918

4 095

4 272

4 449

4 626

4 803

4 980

4 377

4 566

4 755

4 944

5 322

4 458

4 653

4 848

5 043

5 238

5 433

5 628

4 728

4 926

5 322

5 520

5 718

5 916

3 918

4 095

4 272

4 449

4 626

4 803

4 980

4 377

4 566

4 755

4 944

5 322

1 19

4 458

4 653

4 848

5 043

5 238

5 433

5 628

4 728

4 926

5 322

5 520

5 718

5 916

>

\

4 377

4 566

4 755

4 944

5 133

5 322

4 458

4 653

4 848

5 043

5 238

5 433

5 628

4 728

4 926

5 322

5 520

5 718

5 916

4 998

5 202

5 406

5 610

5 814

6 018

6 222

220 Ortsgrupp Löneklass

Lönegrad

14:e lönegraden a

14:e lönegraden b

kr

kr.

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

18 19 20 21

4 848 5 124 5 406 5 718

5 043 5 322 5 610 5 928

5 238 5 520 5 814 6 138

5 433 5 718 6 018 6 348

5 628 5 916 6 222 6 558

\

19 20 21 22

4 728 4 998 5 298 5 598

4 926 5 202 5 508 5 814

5 124 5 406 5 718 6 030

5 322 5 610 5 928 6 246

5 520 5 814 6138 6 462

5718 6018 6 348 6 678

5 916 6 222 6 558 6 894

21 22 23

4 998 5 298 5 598 5 970

5 202 5 508 5 814 6 186

5 406 5 718 6 030 6 402

5 610 5 928 6 246 6618

5 814 6138 6 462 6 834

6 018 6 348 6 678 7 050

6 222 6 558 6 894 7 266

21 22 23 24

5 298 5 598 5 970 6 342

5 508 5 814 6 186 6 558

5 718 6 030 6 402 6 774

5 928 6 246 6618 6 990

6 138 6 462 6 834 7 206

6 348 6 678 7 050 7 422

6 558 6 894 7 266 7 638

22 23 24 25

5 598 5 970 6 342 6 714

5 814 6 186 6 558 6 930

6 030 6 402 6 774 7 146

6 246 6 618 6 990 7 362

6 462 6 834 7 206 7 578

6 678 7 050 7 422 7 794

6 894 7 266 7 638 8 010

23 24 25 26

5 970 6 342 6 714 7 086

6 186 6 558 6 930 7 302

6 402 6 774 7 146 7 518

6 618 6 990 7 362 7 734

6 834 7 206 7 578 7 950

7 050 7 422 7 794 8166

7 266 7 638 8 010 8 382

24 25 26 27

6 342 6714 7 086 7 458

6 558 6 930 7 302 7 674

6 774 7 146 7 518 7 890

6 990 7 362 7 734 8106

7 206 7 578 7 950 8 322

7 422 7 794 8166 8 538

7 638 8 010 8 382 8 754

25 26 27 28

6 714 7 086 7 458 7 830

6 930 7 302 7 674 8 046

7 146 7 518 7 890 8 262

7 362 7 734 8106 8 478

7 578 7 950 8 322 8 694

7 794 8166 8 538 8 910

8 010 8 382 8 754 9126

26 27 28 29

7 086 7 458 7 830 8 202

7 302 7 674 8 046 8 418

7 518 7 890 8 262 8 634

7 734 8106 8 478 8 850

7 950 8 322 8 694 9 066

8166 8 538 8 910 9 282

8 382 8 754 9126 9 498

<.

16:e lönegraden

18:e lönegraden

B

4 458 4 653 4 728 4 926 4 998 5 202 5 298 ' 5 508

( 20

15:e lönegraden b

A

221 8 §.

Följande lärare skola, utöver lönen, åtnjuta nedanstående natura- Naturaförmåner eller ersättning därför: förmåner. a) Ordinarie lärare vid folkskola, ordinarie lärare vid småskola samt sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning, skall, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, av skoldistriktet åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. b) Rektor och ordinarie ämneslärare vid högre folkskola och vid kommunal mellanskola skall, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, av vederbörande skolområde åtnjuta fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris. c) Rektor vid landstingsseminarium skall av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige åtnjuta tjänlig fri bostad eller motsvarande ersättning efter ortens pris. 9 §. 1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller lärare, vare sig han uPPfiyttförut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för ning i högre den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där icke föreskrifterna i 10, 11 löneklasseller 12 § giva anledning till avvikelse härutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas läraren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 10—12 §§. 3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått. I övrigt gäller som villkor för lärarens uppflyttning till högre löneklass : a) att han skall hava bestritt sin egen eller på grund av särskilt förordnande eller val befattning i statens eller annan i detta reglemente avsedd tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag under minst fyra femtedelar av beträffande folk- och småskolor den på tre kalenderår belöpande lagstadgade årliga undervisningstiden eller den kortare tid, under vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj :ts medgivande i särskilda fall meddelats, därvid dock läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månaders tjänstgöring; beträffande högre folkskolor den på tre kalenderår belöpande undervisningstiden av 36 veckor om året eller den kortare tid, under vilken udervisning vid skolan på grund av bestämmelse i skolans reglemente meddelats; beträffande kommunala mellanskolor den på tre kalenderår belöpande undervisningstiden av 38 veckor om året; samt beträffande landstingsseminarier den på tre kalenderår belöpande undervisningstiden vid seminariet; skolande härvid dock icke föras läraren till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för

222 fullgörande av honom åligggande militär tjänstgöring och ej heller den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid läroanstalten varit inställd; b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring eller brist i vandeln under den tid läraren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid i tjänsten begången förseelse, för vilken läraren särskilt bestraffats, eller brist i vandeln, som föranlett särskild anmärkning, icke må i och för sig räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen eller bristen i vandeln kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen eller vandeln i dess helhet; samt c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas, utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett hälft och högst tre år, samt underställas skolöverstyrelsen. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen eller vandeln under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. Har lärare, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad i högre löneklass, må vederbörande myndighet, på vilkens avgörande frågan om uppflyttning i högre löneklass ankommer, sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring och vandel anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga att såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat. 10 §. Tillgodo}.. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till räknande o r c i m a r i e tjänst, innehar sådan anställning vare sig i statens tjänst eller "gåendl' i tjänst vid i detta reglemente inbegripen läroanstalt, som i avseende å tjänst- tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar göring i m e d eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämicke-ordi- m a n ( j e a v hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans fattning %r uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver uppflytt- tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anningihögre ställning.

löneklass F ö r enahanda ändamål må därjämte lärare vid högre folkskola, vilken m ' *• avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, härför tillgodoräknas tre år. 2. För samma ändamål, som avses i 1 mom. må lärare vid folkskola, mindre folkskola och småskola tillgodoräkna sig den tid, han efter vunnen behörighet till innehavande ordinarie befattning tjänstgjort som föreståndare eller lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt som allmän uppfostringsanstalt, ävensom den tid, under vilken han tjänstgjort vid sjukvårdsanstalt, till vars verksamhet anslag av statsmedel erhålles, samt statsbidrag utgått

223 till hans avlönande såsom till ordinarie folkskollärare eller småskollärare; lärare vid folkskola, mindre folkskola och småskola samt lärare vid högre folkskola och vid kommunal mellanskola tillgodoräknas, enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmes, den tid, han i egenskap av lärare med fast anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet; samt lärare vid landstingsseminarium tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem av nyss angivet slag. I övrigt må för enahanda ändamål lärare, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas tid, han utom statens tjänst eller utom tjänst vid i detta reglemente inbegripen läroanstalt utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. 3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i denna paragraf sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal. 11 §. 1. Därest ordinarie lärare vid befordran till tjänst inom högre löne- TH/godograd åtnjöt eller från den tiden för den högre tjänstens tillträdande räknande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan av°f6nrde~ löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han tjänst* vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmaste löneklass, goring / Ordinarie lärare, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön en- ordinarie ligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund belattnin9 av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 9 § 1 mom. bör vid befordran f/yttnXgi hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre högre lönelöneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, k'assvarunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre lö- .Snedd: b neklass. TEET Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande lärare, som vid befordran till tjänst vid någon av de läroanstalter, å vilka reglementet äger tillämpning, innehade ordinarie befattning i sådan statstjänst, för vilken lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpas i detta reglemente. Vid ordinarie lärares befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie lärare inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än en termin eller, där terminsindelning icke förekommer, sex månader i ett sammanhang. För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande

224 i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna lärare jämväl tid, varunder denne vid under detta reglemente inbegripen läroanstalt eller i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra. 2. Utöver vad i 1 mom. föreskrives, må, för bestämmande av begynnelselön och sedermera för uppflyttning i högre löneklass, ämneslärare vid högre folkskola, kommunal mellanskola eller landstingsseminarium kunna tillgodoräknas intill sex år av den tid, han innehaft ordinarie anställning vid folkskola. 3. Lärare, som efter egen ansökning förflyttats från sådan tjänst inom högre lönegrad, som faller under såväl detta reglemente som avlöningsreglementet för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende, till tjänst inom lägre lönegrad, som faller under detta reglemente, åtnjuter, därest löneklasser finnas gemensamma för de båda lönegraderna, lön enligt den löneklass, han vid förflyttningen tillhörde, samt, därest löneklasser icke finnas, som äro gemensamma för de båda lönegraderna, lön enligt högsta för den lägre tjänsten gällande löneklass. 4. Därest lärare varder vare sig efter egen ansökan förflyttad från såväl i detta reglemente som i reglementet för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende inbegripen tjänst vid en läroanstalt till en inom samma lönegrad placerad tjänst vid annan läroanstalt, som inbegripes i detta reglemente, skall han erhålla lön enligt samma grunder, som om han kvarstode i den förra tjänsten. 12 §. Förflytt- 1. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda ning till meddelade i för vederbörande skolform gällande stadga. a na " " 2. Dessutom skall lärare vid högre folkskola, kommunal mellanskola m.nm. och landstingsseminarium, därest vid en möjligen inträdande av skolöverstyrelsen godkänd omorganisation av ungdomsskolorna i det skoldistrikt eller den eller de kommuner, inom vilka han har sin tjänstgöring, eller, vad angår lärare vid landstingsseminarium, vid en möjligen förändrad organisation av landstingsseminarierna, vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, ändring i tjänstgöring eller i övrigt jämkning i åligganden kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den lönegrad han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål. Jämväl i övrigt skall lärare, som inbegripes under detta reglemente, med bibehållande av den lönegrad han innehar, vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva honom i vederbörlig ordning ålagd. 3. Lärare vid högre folkskola, kommunal mellanskola och landstingsseminarium skall, för den händelse vid en möjligen inträdande förändrad organisation av den gren av undervisningsväsendet, han tillhör, hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till annan därmed jämförlig gren av undervisningsväsendet, ävensom eljest, då Kungl. Maj:t med hänsyn till undervisningsväsendets behov, efter vederbörandes hörande, prövar sådant nödigt, vara underkastad att låta sig förflyttas från den befattning han innehar till annan befattning inom undervisningsväsen-

225 det mmval med forändring av tjänstgöringsorten; skolande sådan förflyttning endast kunna förekomma, då, efter det frågan underställts Kungl. ivlai:ts prövning, vederbörande kommunala samfälligheter förklarat sig vara härom ense. Lärare vid folk- och småskola i stad skall vara skyldig att, under förutsättning att sådant kan ske utan förnärmande av lärarens vid tjänstens tillträdande tillförsäkrade rätt, när skolans bästa det kräver lata sig av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse förflyttas från en tjänst till en annan inom distriktet; dock får härigenom någon minskning av den förflyttade lärarens avlöningsförmåner icke äga rum. ... ^ f f . v l d f o l k " o c h småskola på landsbygden skall, under enahanda förutsättning som i nästföregående stycke sägs, vara skyldig att om sådant beimnes nödigt för genomförande av omorganisation av distriktets skolväsende, låta sig genom vederbörande kyrkostämmas beslut förflyttas från en skola till en annan inom distriktet. Härvid skall dock församlingen bestrida kostnaderna för flyttningen samt läraren icke vidkännas någon minskning i löneförmåner. Beslut om nu nämnd förflyttning av lärare vid folk- och småskola i stad eller pa landsbygden skall, för att bliva gällande, av domkapitlet, etter hörande av såväl ifrågavarande lärare som vederbörande statens lolkskolmspektör, prövas och godkännas. f 4 ' ^ y a r f e r i . . P ! i S S t t 1 i 3 1 m o m - f ö r s t a stycket sägs, lärare utan något sitt förvaltande förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lon enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde ävensom i torekommande fall ersättning för mistade naturaförmåner 5. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från befattningen ifråga. 13 §. 1. Till lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av Kaiiortslandet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållan- tme /" A eoch den kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda okv Ä f s " genheter utgår kallortstillägg med nedanstående, för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för kallortsklass

I 11 111

60 kronor 120 „ 195 „

för kallortsklass IV „ „ v „ „ vi

300 kronor 450 „ 600 „

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg ma utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser. 2. Till lärare vid folk- och småskola, vilken på grund av sin tjänstgöring är bosatt å sådan ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg med nedanstående för tre olika enslighetsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen: för ensliglietsklass

15 I II III

200 kronor 300 400 „

226 Det ankommer på Kungl. Maj :t att bestämma de orter, där enslighetstillägg må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda tre enslighetsklasser. 14 §. Lönetillägg 1. Till rektor vid högre folkskola utgår lönetillägg av vid tvåklassig vid vissa s k 0 i a 400 kronor, vid treklassig skola 800 kronor och vid fyrklassig tjänster. g k o l a 1 1 0 Q k r o n o r s a m t tiU biträdande föreståndarinna vid fyrklassig sådan skola, där dylik föreståndarinna finnes anställd, lönetillägg av 200 kronor, allt för år räknat. 2 Till rektor vid kommunal mellanskola utgår i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda grunder lönetillägg av 1300 kronor eller 1 500 kronor och till biträdande föreståndarinna vid sådan skola dylikt tillagg av 300 kronor, allt för år räknat. p 3 Där överlärare varder av skoldistriktet anställd vid tolkskola, ma till honom kunna utgå lönetillägg till belopp, som av skoldistriktet be4 Lärare vid folk- och småskola, som efter i vederbörlig ordning meddelade bestämmelser bestrider hjälpundervisning för svagt begåvade barn, äger att utöver lönen för dylik undervisning åtnjuta särskilt lönetillägg av 300 kronor för år räknat. 5 Till manlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd före den 1 januari 1919, utgår, utöver vad lärare tillhörande småskollärarkaren i allmänhet åtnjuter, lönetillägg av 300 kronor för år räknat. 15 §. Oavkortad Lärare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kalllön. ortstillägg, enslighetstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning icke blott for den tid han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom det undervisningsområde han tillhör, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 21 § åtnjutit semester eller ferier, eller vilken han, efter i varje särskilt fall lämnat medgivande av skolöverstyrelsen, använt tor att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen. 16 §. •a 1 Där-st lärare, som äger rätt till ferier, av behörigen styrkt sjuko r sjuk- dom, i andra fall än uti 2 mom. avses, hindras att tjänstgöra skall han, dom. gå framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva med bibehållande, i förekommande fall, av kallortstillägg, enslighetstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell. Lärare, som har rätt till semester, äger under enahanda förhållanden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller dartor utgående ersättning under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, 4 r

227 men skall så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas följande tjänstledigA.

För manliga

lärare.

as. För kvinnliga lärare.

LöneLöneLöneklass Tjänst- klass Tjänst- klass Tjänstledigledigled i genl. enl. enl. hetshetshe^s7§, avdrag 7 § , avdrag 7 § , avdrag avd. A avd. A avd. A

LöneLöneLöneklass T j än st- klass Tj än st- klass Tjänstled igled igled igenl. enl. enl. hetshetshets7§, avdrag 7 § , avdrag 7 § , avdrag avd. B avd. B avd. B

i

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1.00 1.10 1 20 1.30 1.40 1.50 1.65 1.80 1.95 2.10

ar

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

2.30 2.50 2.75 3.(io 3.25 3.50 3.75

4.oo 4.50

5.oo

21 22 23 24 25 26 27 28 29

5.50 6.00 6.50 7.00 7.50

8.oo 8.50

9.oo 9.50

r are s k a d a t s t m f ö l d a v 3 J

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

0.70 0.80 0.90 1.00 1.10 1.20 1.30 1.40 1.55 1.70

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

1>5 2.05 2.25 2.45 2.65 2.85 3.05 3.25 3.65

21 22 23 24 25 26 27 28 29

4.45 4.85 5.25 5.65 6.05 6.45 6.85 7.25 7.65

4.05 M- •* ?- i olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra i egen eller annan befattning, skall han, a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, enslighctstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, sa länge sjukdomen varar, samt b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande ta 1, kallortstillägg, enslighetstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp, än nyss sagts. 3. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittotara, ma han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, enslighetstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, dock högst under sex månader, men skall läraren för tid därutöver av sin lön aysta ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, sa framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts. Enahanda vare ock förhållandet för tid, varunder "undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken läraren är anställd, blivit till fölid av smittosam sjukdom inställd. 4. Därest lärare, vilken åtnjuter fri bostad och andra naturaföl maner, pa grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden tills

228 tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid an ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter prövning av skolöverstyrelsen, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en kontant ersättning till belopp, som skolöverstyrelsen finner skäligt. ... ... .,.,,-, 6. Föreskrifterna i denna paragraf gäller endast for tid, intill dess läraren avgått från tjänsten. >.* 17 §. Lärare, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 15 och 16 §§ Avlöning under omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst pa grund av giltigt tjänstledig- förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i het av annan anled- 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av ning än avlöningen ytterligare avstå, vad som med hänsyn till omständigheterna sjukdom. prövas skäligt. 18 §. Har lärare erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen må av Partiell tjänstledig- skolöverstyrelsen bestämmas, om och i vad mån avdrag a avlöningen het. för sådan tid må äga rum. 19 §. 1 Lärare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under samVikariat. manlagt sex månader under ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, vad angår lärare vid folk- och småskola dock allenast vid under detta reglemente inbegripen läroanstalt som är belägen inom det skoldistrikt, inom vilket läraren ar anställd,och vadL aSfår annan lärare allenast vid under detta reglemente inbegripen läroanstalt inom samma kommun. Sådan vikarierande lärare äger för den tid vikariatet varar uppbara särskild vikariatsersättning med ett belopp för d a g . r f a U o t B w a j J skillnaden mellan det i 16 § 1 mom angivna tjänst ledighetsavdra ge t i lag sta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, a andra s dan den vikarierande* egen tjänst, dock med minst 50 ore om dagern Den som förordnas att uppehålla lärartjänst vid folkskola, hogie folkskola eller kommunal mellanskola, skall, utöver ovan angivna vikariatsersättning, åtnjuta fri bostad o c ^ ^ ^ n s k eller ersa nmg d Ä Därest lärare förordnas att såsom vikarie bestrida befattning vid lands tin^sseminarium, må det ankomma på Kungl. Maj:t att bestamma grunderna för vikariatsersättningens utgående _ , „,, . ^ d Därest lärare förordnas att såsom vikarie bestrida befattning med vilken sådant lönetillägg, som omförmäles i 14 §, ar förenaX n>å d e t a n komma på Kungl. Maj:t att bestämma, i vad man och i vilken utsträckning sagda tillägg må under olika förhållanden av vikarien åtnjutas Därest manlig lärare förordnas att vikariera a befattning som innehaves av kvinnlig lärare, eller omvänt, skall vikariatsersättningen beräknas efter de tjänstledighetsavdrag, som hänföra sig till den löneplan, den vikarierande tillhör. j . . M t „ivfl 2 1 händelse av tillfälligt förfall för någon lärare eller därest vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant tjänst icke kunnat erhållas eller ock därest för läroämnen, i vilka undervisningen är avsedd att uppe-

229 hållas genom icke-ordinarie lärarkrafter, icke-ordinarie lärare ej kunnat anskaffas, skall annan eller andra vid läroanstalten anställda lärare, i den mån han eller de därtill äro kompetenta, vara skyldiga att, utöver sin fastställda tjänstgöringsskyldlgnet och-iitah att därför åtnjuta särskild ersättning, under högst sju dagar åtaga sig härav föranledd ökad tjänstgöring. i 3. Utöver vad i 1 mom. sägs angående skyldighet ätt såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad, skall lärare, • under de förutsättningar, som angivas i 12 § 3 mom., vara pliktig att, om han därtill förordnas, som vikarie bestrida befattning i samma eller lägTe lönegrad vid annan läroanstalt än den, där han är anställd, och jämväl å annan ort; skolande dylik skyldighet dock ej avse tid utöver två läsår eller, vad angår lärare vid folk- eller småskola, tjänst utom vederbörande skoldistrikt. 4. Ersättning till vikarie för lärare, som meddelats i 18 § oritförmäld befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av denna paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt. 5. Vad i 1 och 3 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om lärare, som uppehåller ledig tjänst20 §.

1. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom uppbära något därav. 2. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

Avstängning från tjänstgöring m. m.

21 §. 1. Rektor vid högre folkskola, kommunal mellanskola och landstings- Semester. seminarium äger, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, rätt till semester årligen under — intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år — 35 dagar och — från och med det år, under vilket vederbörande fyller 40 år — 45 dagar. 2. Annan lärare åtnjuter ferier å tider, som i vederbörande stadga föreskrivas. 22 §. Därest åt befattningshavare, som i 8 § omförmäles, anvisas fri bostad, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade rörande bostadens begagnande. a) Rektor vid landstingsseminarium, vilken innehar tjänstebostad, eller, om han avlidit, hans dödsbo, skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske: m därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid där-

Tjänstebostad.

efter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen, därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder, nästa fardag därefter, samt därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande månadens utgång. b) I fråga om sådan lärare vid folk- och småskola, högre folkskola och kommunal mellanskola, vilken åtnjuter fri bostad, till- och avträdes bostaden i den ordning, som i särskilda boställsordningar föreskrives, och äro angående beskaffenheten av tjänstebostad m. m. i sagda boställsordningar närmare föreskrifter meddelade. 23 §.

Bränsle.

I de fall. då för lärares bostad erforderligt bränsle icke ingår i de förmåner, som jämlikt 8 § skola tillkomma honom utöver lönen, men på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahållas honom, skall ersättning därför, beräknad efter självkostnadspris, erläggas i den ordning, vederbörande myndighet bestämmer. 24 §.

Läkarvård. Lärare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statens bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. 25 §. Tjänst- Under tjänstgöring å annan ort än anställningsorten må lärare kunna görings- komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Mai:t trakta- utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den for mente ' motsvarande befattningshavare enligt gällande resereglemente bestämda traktamentsersättning. 26 §. Ersättning Då lärare utan egen ansökan förflyttas från en tjänstgöringsort till för flytt- en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller da lärare till ningskost- f ö l j d a v befordran eller förordnande att uppehålla annan tjänst nödnad - gats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten skall han vara berättigad att av den samfällighet, vilken står som malsman för den läroanstalt, dit han förflyttas, erhålla skälig ersättning tor flyttningskostnad samt i förekommande fall för den ökade utgift, som tor honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. 27 §.

Ersättning 1. Då i de fall. varom i 19 § 2 mom. omförmäles, lärare åtager sig, för över- utöver sin fastställda tjänstgöringsskyldighet, ökad tjänstgöring under tidsarbete. l ä n g r e t i a ä n s j u dagar, må han vara berättigad att for tid, som over-

231 stiger sju dagar, erhålla särskild gottgörelse, som må utgå enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade föreskrifter. 2. Till lärare, vilken i yrkesbestämd högre folkskola meddelar fackundervisning i ämne, som i det för skolan fastställda reglementet betecknas såsom yrkesämne, må kunna för intill sex veckotimmar inom varje klassavdelning i andra, tredje och fjärde klassen utgå tillökning till den kontanta lönen, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, med högst 60 kronor för varje veckotimma. 28 §.

1. Därest lärare vid folk- och småskola bestrider befattning såsom Vissa arvo. den timlärare vid sådan skola, åtnjuter han arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig timlärare i läsämne vid folkskola kvinnlig timlärare i läsämne vid folkskola manlig eller kvinnlig timlärare i övningsä m n e (gymnastik, musik, teckning, slöjd, hushållsgöromål m. in.) vid folkskola manlig eller kvinnlig timlärare vid mindre folkskola eller småskola .. ..

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2. För den i 1 mom. förekommande ortsgruppering gäller vad i motsvarande hänseende i 6 § föreskrives. 29 §. 1. Ersättning till lärare för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt Gratifikamå icke utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom lärarens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Ma,j:t finner skäl medgiva särskild gottgörelse. 2. Därest vederbörande skolområde eller skoldistrikt eller, vad angår lärare vid landstingsseminarium, vederbörande landsting eller stadsfullmäktige besluta att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja lärare högre avlöning än detta reglemente föreskriver, må läraren, utan hinder av vad i 1 mom. sägs, äga att tillgodonjuta sådan högre avlöning. 30 §. Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

232 Därest den avlidne vid dödsfallet varit innehavare av sådan tjänst, med vilken är förenad fri bostad och andra naturaförmåner eller därför utgående ersättning, skall beloppet av begravningshjälpen, med tillämpning i övrigt av ovan angivna grunder, så beräknas, som om den avlidne åtnjutit lön i två lönegrader över den hans tjänst tillhörde. 3 avd. Icke-ordinarie befattningshavare. Avlöning till ickeordinarie befattningshavare.

1. Följande förmåner :

31 §. icke-ordinarie lärare åtnjuta nedanstående avlönings-

A. Vid folk- och småskolor: a) extra ordinarie och vikarierande manlig folkskollärare åtnjuter för läsår räknat lön enligt 7:e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; härtill kommer, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris; b) extra ordinarie och vikarierande kvinnlig folkskollärare åtnjuter för läsår räknat lön efter 8:e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj :t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; härtill kommer, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris; c) extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola ävensom sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom vikarie, åtnjuter för läsår räknat lön med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp: A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 590

samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till l:a och följande löneklasser av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B; härtill kommer dels, i enlighet med vad därom särskilt är stadgat, fri bostad och bränsle eller motsvarande ersättning enligt ortens pris, dels ock för manlig lärare, som blivit anställd före den 1 januari 1919, dessutom arvode av 300 kronor; d) där skoldistrikt i enlighet med vederbörligen fastställt reglemente anställer timlärare vid folk- och småskola, åtnjuter sådan lärare avlöning efter enahanda grunder, som jämlikt 28 § gälla för ordinarie lärare, vilken tjänstgör såsom timlärare. B. Vid högre folkskolor. 1. V i d a l l m ä n n a h ö g r e f o l k s k o l o r : a) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 11 :e löneklassen av den

233 under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 11 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) timlärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete kvinnlig timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete manlig timlärare i gymnastik och musik kvinnlig timlärare i gymnastik och musik manlig lärare i slöjd lärarinna i husligt arbete kvinnlig lärare i slöjd

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

122 122 117 102 97 92

128 128 123 108 103 98

134 134 129 114 109 104

140 140 135 120 115 110

146 146 141 126 121 116

152 152 147 132 127 122

158 158 153 138 133 128

2. V i d y r k e s b e s t ä m d a h ö g r e f o l k s k o l o r : a) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämncslärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) timlärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

manlig timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete kvinnlig timlärare i annat ämne än'musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete manlig timlärare i gymnastik och musik kvinnlig timlärare i gymnastik och musik lärarinna i husligt arbete kvinnlig lärare i slöjd

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

132 122 117 112 107 102

138 128 123 118 113 108

144 134 129 124 119 114

150 140 135 130 125 120

156 146 141 136 131 126

162 152 147 142 137 132

168 158 153 148 143 138

234 C. Vid kommunala

mellanskolor:

a) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 14:e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 15 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) timlärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat: A

| kvinnlig timlärare i läsämne

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

145 130

155 140

165 150

175 160

185 170

195 180

205 190

timlärare i teckning, i musik och i gymnastik, manlig och kvinnlig, lika med motsvarande timlärare i gymnastik och musik vid högre folkskolor; A

B

C

T)

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kv.

kr.

kr.

kr.

117 kvinnlig lärare i slöjd samt lärarinna i huslig ekonomi och kvinnligt hand-

97 D. Vid landstingsseminarier: a) extra ordinarie och vikarierande manlig lärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan A, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; b) extra ordinarie och vikarierande kvinnlig lärare med full tjänstgöring åtnjuter för läsår räknat lön enligt 12 :e löneklassen av den under 7 § i detta reglemente intagna löneplan B, samt kan efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan; c) timlärare i läsämne, manlig och kvinnlig, åtnjuter arvode, för veckotimme räknat, lika med motsvarande timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete vid yrkesbestämd högre folkskola; d) övningslärare åtnjuter arvode, beräknat med följande för olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:

235 A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr

kr.

kr.

127 125 122

133 131 128

139 137 134

145 143 140

151 149 146

157 155 152

163 161 158

timlärare i teckning, musik och gymlärarinna i hushållsgöromål lärarinna i kvinnlig slöjd

2. I fråga om fördelningen av de orter, där de under 1 mom. omnämnda lärarna äro anställda, å de uti vederbörande löneplan upptagna sju ortsgrupper gäller vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för ordinarie lärare. Lärare, varom i 1 mom. sägs, äger uppbära honom tillkommande avlöning för den tid, hans anställning avser. Vad i övrigt beträffar grunderna för utgående av i 1 mom. omförmälda avlöningsförmåner, fastställas dessa av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta på skolöverstyrelsen. 4 avd. Lönenämnd. 32 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, som jämväl har att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma. Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna> intressena böra vara representerade, skall bestå av sju medlemmar, vilka jämtf för var och en av dem utsedd suppleant tillsättas av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av tre år. Instruktion för nämnden utfärdas av Kungl. Maj:t, som jämväl meddelar bestämmelser rörande ersättning till nämndens medlemmar samt om gäldande av kostnaderna för nämndens verksamhet.

^e.

5 avd. Reglementets tillämplighet m. m. 33 §.

Innehar lärare omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente trä- Re ^,eme "der i kraft, ordinarie befattning med av 1918 eller 1919 års riksdag för la mspligh'et sådan befattning fastställda löneförmåner och vill han icke underkasta m. m, sig detta reglementes villkor och bestämmelser och kan han icke heller därtill lagligen förbindas, skall han göra anmälan i nämnda hänseende till skolöverstyrelsen före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt. Lärare, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av vederbörande för honom gällande pensionsbestämmelser, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

236 En var annan lärare, som, utan att vara underkastad äldre lönebestämmelser, vid den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning av den art, som i reglementet avses, eller som senare tillträder sådan befattning, är pliktig att, med frånträdande av samtliga honom vid tidpunkten för nämnda ikraftträdande tillkommande av stat eller kommun tillerkända förmåner, underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor ävensom minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande de i 16 § 3 mom., 24, 25 och 26 §§ berörda hänseenden samt i fråga om såväl egen pension som beträffande änke- och pupillpensionering. Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den

Bilaga till avlöningsreglementet.

Tjänsteförteckning angivande ordinarie och icke-ordinarie lärare vid vederbörande läroanstalter ävensom för ordinarie lärare de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 7 § av avlöningsreglementet intagna löneplan.

Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 8 B 9

Fri bostad och bränsle eller er sättning därför enl. 8 §.

B4

Fri bostad och bränsle eller er sättning därför enl. 8 §. För manlig lärare, som blivit an ställd före den 1 januari 1919 lönetillägg enl. 14 §.

Folk- och småskolor. Ordinarie

lärare.

Lärare i folkskola, manlig D:o kvinnlig Lärare vid småskola ävensom sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare, kvinnlig dock att sådan oexaminerad lärare, som den 1 januari 1919 var berättigad till helt ålderdomsunderstöd och som blivit antagen efter den 31 december 1907, åtnjuter lön lika med extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola. Icke-ordinarie

lärare.

Extra ordinarie och vikarierande lärare vid folkskola, manlig D:o kvinnlig Extra ordinarie och vikarierande lärare vid småskola ävensom sådan lärare vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit anställd på viss tid eller såsom vikarie Timlärare

Avlöning enl. 31 § 1 mom.

Högre folkskolor. Allmänna

högre Ordinarie

folkskolor. lärare. A 10

Eektor, manlig D:o kvinnlig Ämneslärare, manlig D:o kvinnlig

,

B 10 A 10 B 10

IFri bostad och bränsle eller er } sättning därför enl. 8 §. j Lönetillägg enl. 14 §. lFri bostad och bränsle eller er / sättning därför enl. 8 §.

238 Läroanstalter och befattningshavare

Biträdande föreståndarinna

Icke-ordinarie

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

B 10

Fri bostad och bränsle eller er sättning därför enl. 8 §. [Lönetillägg enl. 14 §.

lärare.

E x t r a ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, manlig D:o kvinnlig Timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete, manlig D:o kvinnlig Timlärare i musik och gymnastik, man-

»Avlöning enl. 31 § 1 mom.

% •• •• •• D:o kvinnlig Manlig lärare i slöjd Lärarinna i husligt arbete Kvinnlig lärare i slöjd

Yrkesbestämda högre folkskolor. Ordinarie

lärare.

Rektor, manlig

A 11 a

D:o kvinnlig Ämneslärare, manlig D:o kvinnlig

B 11 a A 11 a B 11 a

Biträdande föreståndarinna

B 11 a

Icke-ordinarie

I Fri bostad och bränsle eller er J sättning därför enl. 8 §. /Lönetillägg enl 14 §. (Fri bostad och bränsle eller er I sättning därför enl. 8 §. [Fri bostad och bränsle eller er c sättning därför enl. 8 §. [Lönetillägg enl. 14 §.

lärare.

E x t r a ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, manlig . D:o kvinnlig Timlärare i annat ämne än musik, gymnastik, slöjd och husligt arbete, manlig D:o kvinnlig Timlärare i musik och gymnastik, manlig D:o kvinnlig Manlig lärare i slöjd Lärarinna i husligt arbete Kvinnlig lärare i slöjd

Avlöning enl. 31 § 1 mom.

239 Läroanstalter och befattningshavare

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

A 13 B 13 A 12 B 12

Fri bostad och bränsle eller ersättning därför enl. 8 §. Lönetillägg enl. 14 §.

A 13 B 13 A 12 B 12

Fri bostad och bränsle eller er sättning därför enl. 8 §.

Kommunala mellanskolor. Ordinarie

lärare.

Rektor, vilken äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, manlig D:o kvinnlig Rektor, annan, manlig D:o kvinnlig Ämneslärare, vilken äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, manlig D:o kvinnlig Amneslärare, annan, manlig D:o kvinnlig Biträdande föreståndarinna, vilken äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk D:o

B 12

annan Icke-ordinarie

B 13

Fri bostad och bränsle eller er / sättning därför enl. 8 §. Lönetillägg enl. 14 §.

lärare.

E x t r a ordinarie och vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring, manlig D:o kvinnlig Timlärare i läsämne, manlig D:o kvinnlig Timlärare i teckning, i musik och i gymnastik, manlig D:o kvinnlig Manlig lärare i slöjd Kvinnlig lärare i slöjd samt lärarinna i huslig ekonomi och kvinnligt handarbete

-Avlöning enl. 31 § 1 mom.

Landstingsseminarier. Ordinarie

lärare.

Rektor, manlig D:o kvinnlig Lärare, manlig D:o kvinnlig Icke-ordinarie lärare. E x t r a ordinarie och vikarierande lärare med full tjänstgöring, manlig..

A 14 b B 14 b A 12 B 12

\ F r i bostad eller ersättning där/ för enl. 8 §.

Avlöning enl. 31 § 1 mom.

240 Läroanstalter och befattningshavare Extra ordinarie och vikarierande lärare med full tjänstgöring, kvinnlig Timlärare i läsämne, manlig D:o kvinnlig Timlärare i teckning, i musik och i gymnastik Lärarinna i hushållsgöromål Lärarinna i kvinnlig slöjd

Lönegrad

Förmåner utöver lön. Ersättningar och arvoden

Avlöning enl. 31 § 1 mom.

Del VI. Specialmotivering till kommitténs förslag till avlöningsreglementen. För de tjänstemannagrupper, vilkas avlöningsförhållanden reglerats eller föreslagits till reglering i anslutning till kommunikationsverkens och allmänna civilförvaltningens lönesystem, har föreskrivits eller, där förslag allenast föreligger, ifrågasatts, att civilförvaltningens allmänna avlöningsreglemente skall äga tillämpning jämväl å vederbörande grupper befattningshavare, och hava erforderliga särbestämmelser beträffande respektive grupper eller kårer i regel sammanförts eller avsetts att sammanföras i en gemensam kungörelse (nr 452/1921). Kommittén har haft under övervägande, huruvida en dylik anordning skulle vara att tillstyrka även för de kårer, varom förslag i detta betänkande föreligger. Ehuru en sådan väl kan tänkas, anser kommittén dock flera framför allt praktiska skäl föreligga att för lärarkårernas vidkommande tillstyrka särskilda avlöningsreglementen, avsedda uteslutande för dessa kårer. Organisations- och tjänstgöringsförhållanden vid de allmänna undervisningsanstalterna skilja sig så väsentligt från vad i dessa avseenden råder beträffande andra statens förvaltningsgrenar, att från enkelhetens och överskådlighetens synpunkt en anordning med särskilda avlöningsreglementen givetvis är att föredraga. Att tillämpa civilförvaltningens avlöningsreglemente på lärarkårerna och att i ovanberörda kungörelse nr 452/1921 inpressa det synnerligen stora antal bestämmelser, som i så fall skulle bliva av nöden, anser kommittén innebära en uppenbar olägenhet, som endast skulle bidraga till att försvåra tillämpningen av hithörande bestämmelser för de stora kårer varom här är fråga. Då kommittén sålunda tillstyrker särskilda avlöningsreglementen för nu omhandlade lärargrupper, har kommittén jämväl till övervägande haft frågan, huruvida man lämpligen borde tänka sig ett enda avlöningsreglemente för samtliga de lärarkårer, vilkas lönefråga kommittén har under behandling, eller två särskilda reglementen, det ena avseende de statsanställda befattningshavarna och det andra de kommunalt anställda, d. v. s. lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor, kommunala mellan skolor och landstingsseminarier. Även här har kommittén ansett de rent praktiska synpunkterna böra fälla utslaget, och har kommittén i sådant hänseende därför stannat vid det senare alternativet. 16

242 Kommittén framlägger sålunda förslag dels till avlöningsreglemente för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende, dels ock till avlöningsreglemente för lärare vid vissa kommunala läroanstalter. Vid avgivande av sagda förslag har kommittén utgått från att dövstumskolorna skola bliva statliga anstalter. Enär dessa reglementsförslag till sin byggnad och innebörd i vissa stycken sammanfalla, torde specialmotiveringarna till båda förslagen lämpligen kunna sammanföras. I avseende å avlöningsreglementet för de kommunalt anställda lärarna torde förtjänas att erinra om följande. Vid senaste lönereglering hava bestämmelserna om avlöningsförhållandena för lärarna sammanbundits med föreskrifter för statsbidragens utgående till vederbörande skolor, och hava i sistnämnda hänseende detaljerade stadganden lämnats, vilka grunda sig på eller ansluta sig till lönebestämmelserna. Kommittén anser sig böra inskränka sig till att framhålla, hurusom såsom villkor för statsbidrags utgående synes böra uppställas, att föreskrifterna i sagda reglemente varda, i vad på vederbörande kommuner eller kommunala samfälligheter ankommer, uppfyllda, Kungl. Maj:t naturligen obetaget att vid framläggande för riksdagen av förslag till sådana förnyade statsbidragsbestämmelser, som bliva erforderliga i anledning av nu förevarande lönereglering, föreslå de ytterligare villkor, som Kungl. Maj:t anser vara av beskaffenhet att böra från riksdagens sida i förevarande hänseende uppställas. Givetvis förutsätter kommittén, att någon ändring icke vidtages i fråga om det av riksdagen åt Kungl. Maj:t lämnade medgivandet att, där i särskilda fall omständigheterna därtill föranleda, besluta om utgående av statsbidrag utan hinder därav, att någon mindre avvikelse ägt rum från de av riksdagen för statsbidragets utgående fastställda grunderna och villkoren. (Jfr k. cirk. den 29 juni 1921.) 1 §. Reglementets tillämpning. Då i enlighet med vad ovan sagts någon särskild kungörelse angående reglementenas tillämplighet i likhet med vad som är fallet beträffande den allmänna civilförvaltningen ej skulle ifrågakomma och då en uppräkning av läroanstalterna i rubriken skulle onödigt tynga densamma, har kommittén funnit det vara mest ändamålsenligt att i en första paragraf i båda reglementena angiva de erupoer av skolformer, å vilkas lärare vederbörande reglemente är tillämpligt. a) Statsanställda befattningshavare. Kommittén använder uttrycket befattningshavare, enär även andra än lärare inbegripas i reglementsforslaget såsom folkskolinspektörer, vissa vaktmästare m. fl. Redan här finner kommittén en hänvisning till en tjänsteförteckning befogad. En dylik tjänsteförteckning, vilken bör såsom bilaga åtfölja reglementet, är uppgjord eiter förebild av den allmänna civilförvaltningens tjänsteförteckning. Då i denna och följande paragrafer talas om tekniskt läroverk, inbegripas häruti såväl tekniskt gymnasium som teknisk fackskola och teknisk elementarskola. Kommittén har vidare här upptagit samtliga de statliga läroanstalter, kommitténs uppdrag avser, med undantag av sjökrigsskolan. Vid denna skola äro

243 nu endast anställda två lektorer, vilkas lönefråga skulle av kommittén behandlas. Då emellertid dessa lärare för närvarande i avvaktan på omreglering av lärarpersonalen vid sagda läroanstalt äro ställda på övergångsstat och dessa tjänster äro avsedda att framdeles försvinna, har kommittén icke ansett lämpligt tynga avlöningsreglementet med de särbestämmelser, som i avseende å dessa lektorer tilläventyrs skulle erfordras. Kommittén har funnit mer ändamålsenligt, att föreskrift meddelas därom, att avlöningsreglementet varder i tillämpliga delar gällande jämväl å lektorerna vid sjökrigsskolan. b) Kommunalt anställda lärare. Enär några andra befattningshavare än lärare icke här ifrågakomma, synes någon anledning icke föreligga att frångå ett användande av uttrycket lärare. I övrigt motsvarar paragrafen vad 1 § av reglementet för de statsanställda befattningshavarna innehåller. 2 §. Befattningars tillsättande. I 1 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente angivas de befattningar, vilka tillsättas allenast genom förordnande på viss tid, och föreskrives, att övriga ordinarie befattningar skola tillsättas genom konstitutorial. Den allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente har i sin 1 § icke uppdragit några gränser för tjänsternas tillsättande på det ena eller andra sättet — förordnande, fullmakt eller konstitutorial. Där är allenast föreskrivet, att befattning, som icke tillsättes genom förordnande, tillsättes i enlighet med därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller konstitutorial. a) Statsanställda befattningshavare. Enligt nu gällande bestämmelser förordnas rektor vid allmänt läroverk av Kungl. Maj:t på viss tid, där Kungl. Maj:t icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst (läroverksstadgan § 175). Enahanda är förhållandet beträffande rektor vid högre lärarinneseminariet (k. brev den 2 december 1905), vid statens folkskoleseminarium (seminariestadgan § 133), vid tekniskt läroverk (k. stadgan för tekn. fackskolor och tekn. gymnasier § 89 samt k. kung. den 6 juni 1919 ang. ändring i vissa för de tekniska elementarskolorna gällande bestämmelser) och vid skeppsgosseskola (stadga för skeppsgosseskola den 13 september 1918 § 9). Rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda samt rektor vid förskolan för blinda i Växjö tillsättes genom förordnande (stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896 § 5), likaså rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda (reglementet för hantverksskolan den 3 december 1915 § 4). Ävenså tillsättes rektor vid småskoleseminarium i Haparanda och Murjek genom förordnande på viss tid (k. beslut den 9 december 1921). Rektor vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte anställes tillsvidare för högst fem år och förordnas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen (reglementet för vårdanstalten den 15 juni 1922 § 25).

244 Föreståndare vid navigationsskola utnämnes av Kungl. Maj:t (reglemente för navigationsskolorna i riket den 29 mars 1912 § 49). Folkskolinspektör tillsättes av Kungl. Maj:t antingen genom konstitutorial eller medelst förordnande på viss tid (instruktion för folkskolinspektörer den 15 december 1914 § 26). Övriga ordinarie statsbefattningar, varom nu är fråga, tillsättas i regel antingen genom fullmakt eller genom konstitutorial. I fråga om vissa rektorsbefattningar förefinnes sålunda en alternativ tillsättningsform, antingen genom förordnande på viss tid eller fullmakt. Tillsättningsformen förmedelst fullmakt har emellertid numera nästan helt upphört att användas, och ifrågavarande rektorer pläga nästan undantagslöst numera förordnas på viss tid. Då sålunda praxis utvecklats i denna riktning och det dessutom synes ligga i själva tjänsternas karaktär, att möjlighet till ombyte av innehavare, när förhållandena sådant påkalla, bör förefinnas, anser kommittén några skäl ej föreligga att bibehålla tillsättningsformen genom fullmakt, utan tillstyrker, att nu ifrågavarande rektorer allenast måtte tillsättas genom förordnande på viss tid. Jämväl i avseende å folkskolinspektörstjänsterna förefinnes nu en alternativ tillsättningsform. Emellertid torde det alternativa stadgande, som här föreligger, ej vara av samma karaktär, som vad nu gäller beträffande rektor, enär avsikten icke lärer hava varit, att en folkskolinspektör skall beständigt bestrida tjänst på förordnande, utan att förordnandet skulle omfatta en viss tid, varunder vederbörandes lämplighet skall prövas, och därefter utnämning skulle ske. Kommittén har ansett, att uttryck åt detta förhållande lämpligen bör givas i reglementet. Vad angår föreståndare vid navigationsskola finner kommittén ingen anledning föreligga att beträffande tillsättningen av sådan befattning förorda annan form än vad föreslagits beträffande rektorsbefattningar vid andra skolor. Kommittén ifrågasätter alltså, huruvida icke denna tjänst jämväl bör tillsättas allenast förmedelst förordnande på viss tid. Benämningen föreståndare synes lämpligen böra utbytas mot rektor. I anslutning till vad sålunda föreslagits är 2 § 1 mom. avfattat. Ett bifall härtill betingar ändring i ett flertal av Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdade stadgar, reglementen och författningar. Då kommittén i mom. 2 föreslår, att övriga ordinarie befattningar skola, i enlighet med därför gällande föreskrifter, tillsättas genom fullmakt eller genom konstitutorial, förutsätter kommittén, att i vederbörande reglementen och stadgar uttryckligen varder angivet, vilkendera av senast berörda tillsättningsformer bör i de särskilda fallen komma till användning. b) Kommunalt anställda lärare. Befattning såsom rektor vid högre folkskola, kommunal mellanskola och landstingsseminarium tillsättes genom förordnande på viss tid (stadga för högre folkskolor den 16 september 1918 § 48, stadga för kommunala mellanskolor den 19 november 1918 § 60 och stadga för landstingsseminarier den 31 december 1919 § 72). Kommittén tillstyrker denna anordnings bibehållande. Vad angår tilisättningsformen för övriga kommunalanställda lärare, kan här icke talas om fullmakt, konstitutorial eller förordnande i samma bemärkelse som då det är fråga om befattningshavare i statens tjänst.

245 Ordinarie lärare vid folkskola och vid småskola väljes av kyrkostämma — i vissa städer av folkskolestyrelse — och skall förordnande för vederbörligen vald eller tillsatt lärare utfärdas av skolrådet, resp. folkskolestyrelsen (folkskolestadgan §§ 21 och 22 och lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer). Biträdande lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola anställas av skolrådet tills vidare eller på viss tid, och skall skriftligt meddelande om tillsättningen lämnas vederbörande (folkskolestadgan § 24). Förordnande å ordinarie ämneslärartjänst vid högre folkskola och kommunal mellanskola utfärdas av vederbörande skolstyrelse (stadga för högre folkskolor § 47, stadga för kommunala mellanskolor § 62). Ordinarie lärare vid landstingsseminarium "utses" av vederbörande seminariestyrelse (stadga för landstingsseminarier § 71). Då kommittén icke funnit anledning förorda någon ändring av vad i dessa hänseenden för närvarande gäller och då det synts kommittén onödigt tynga ett avlöningsreglemente genom att där i detalj angiva de skiftande bestämmelser, som härutinnan råda, har kommittén funnit mest ändamålsenligt, att, då i allt fall hithörande frågor ej böra i reglementet förbigås, detsamma allenast inbegriper en hänvisning av innehåll, att övriga ordinarie befattningar tillsättas på sätt därom enligt gällande bestämmelser närmare föreskrives. Antal befattningar. För kommunikationsverken är föreskrivet, att antalet befattningar i vissa lägre lönegrader bestämmes av Kungl. Maj:t, detta uppenbarligen i avsikt att snabbt och smidigt kunna anpassa personalens numerär efter den storlek, som svarar mot rörelsen och arbetet vid vederbörande verk. För den allmänna civilförvaltningen har något motsvarande behov icke förelegat, utan har i jless avlöningsreglemente bibehållits den dittills tillämpade anordningen, att antalet ordinarie tjänster fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen. a) Statsanställda befattningshavare. Antalet ordinarie befattningshavare fastställes nu av Kungl. Maj:t och riksdagen. Någon ändring härutinnan anser sig kommittén icke böra ifrågasätta. b) Kommunalt anställda lärare. Antalet lärare vid de kommunala läroanstalterna är icke fastställt i någon för Kungl. Maj:t eller riksdagen framlagd stat, utan regleras av vederbörande kommunala samfälligheter. Beträffande folk- och småskolor föreskrives, att vid varje folkskola och i regel vid varje småskola skall en ordinarie lärare vara anställd samt att därutöver skola till det antal, som prövas nödigt, anställas antingen ordinarie eller extra ordinarie lärare (folkskolestadgan § 2). Det åligger statens folkskolinspektör att tillse, att lärare inom varje skoldistrikt anställas till det antal, som påkallas såväl av arten av distriktets särskilda skolor som ock av hänsyn därtill, att ett lämpligt antal barn må undervisas av samma lärare (instruktion för folkskolinspektörer § 2). Vid varje högre folkskola skola i regel finnas så många ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser i skolan (stadga för högre folkskolor § 39). Vid kommunal mellanskola skola finnas anställda minst fyra ordinarie ämnes-

246 lärare med full tjänstgöring (stadga för kommunala mellanskolor § 52). Slutligen skola vid landstingsseminarium i regel vara anställda minst tre ordinarie lärare med full tjänstgöring (stadga för landstingsseminarier § 53). Då hithörande detaljerade bestämmelser icke synas kommittén böra hava sin plats i ett avlöningsreglemente, torde det vara tillfyllest, att detta allenast upptager en bestämmelse av innehåll, att antalet ordinarie befattningar vid ifrågavarande läroanstalter fastställas i enlighet med därom meddelade föreskrifter. Till sist vill kommittén erinra därom, att inom folkskoleväsendet finnas anställda lärare, som intaga en mellanställning mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare, nämligen sådana lärare vid mindre folkskolor och sådana biträdande lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda tills vidare med ömsesidig rätt till minst 4 månaders uppsägning. Sistnämnda lärare äga samma förmåner som de ordinarie med det undantag, att de kunna, utan iakttagande av de för ordinarie lärare gällande former, skiljas från sina befattningar, i det fall att befattningen genom en i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet inom distriktet skall förändras till folkskollärar- eller småskollärartjänst eller ock indragas. Kommittén har ansett, att dessa lärare böra i lönehänseende framdeles såsom hittills betraktas såsom ordinarie lärare, och har kommittén för tydlighets skull ansett en uttrycklig bestämmelse härom i reglementet erforderlig. 3 §. Avlöning. I 3 § 1 mom. av båda nu ifrågavarande reglementen har kommittén i huvudsak upptagit den i 2 § 1 mom. av allmärma civilförvaltningens avlöningsreglemente förefintliga bestämmelsen. I kommunikationsverkens och den allmänna civilförvaltningens reglementen är föreskrivet, att avlöningen skall, där ej annorlunda i reglementet stadgas, utgå från och med den dag "tjänsten tillträdes". Om ock ett dylikt uttryck ej kan beträffande de reglerade förvaltningsgrenarna föranleda misstolkning, torde detsamma ej utan vidare låta sig tillämpas beträffande de lärargrupper, om vilka nu är fråga. Vad först de statsanställda lärarna angår, inträffar ofta, att t. ex. en adjunkt vid ett läroverk bliver under pågående termin utnämnd till lektor vid ett annat läroverk. Från och med den stadgade eller i fullmakten utsatta tillträdesdagen — i senare fallet vanligen den första i påföljande kalendermånad — uppbär han lektorsavlöning, men inträder i tjänstgöring som lektor i regel ej förr än vid början av nästföljande termin eller nästföljande läsår och nästan aldrig under pågående termin. Detta är en anordning, som nödvändiggjorts av skolorganisationen och själva arbetet av skolorna, som ej utan stora olägenheter medgiver ombyte av lärare under terminen eller läsåret, och någon ändring härutinnan synes kommittén ej böra ifrågasättas. Då en bestämmelse av innehåll, att lönen skulle utgå från och med den dag tjänsten tillträdes, skulle kunna giva anledning till den felaktiga tolkningen, att ifrågavarande lärare ej skulle få åtnjuta lön i den nya tjänsten förrän den dag, han inträder i den därmed förenade tjänstgöringen, vill kommittén i stället föreslå, att

247 avlöningen skall, där ej annorlunda i reglementet stadgas, utgå från och med den dag utnämningen eller förordnandet skett eller, om i fullmakten eller förordnandet viss dag för tillträdet utsattes, från och med denna dag. Då sålunda, för att fullfölja ovanberörda exempel, en adjunkt vid ett läroverk under pågående termin utnämnes till lektor vid ett annat läroverk, kvarstår han till läsårets eller åtminstone terminens slut i sin adjunktstjänstgöring, men erhåller tjänstledighet från sin lektorstjänst och uppbär oavkortad lektorslön. Enahanda är förhållandet, då en extra ordinarie lärare vid ett läroverk blir under pågående termin utnämnd till adjunkt eller lektor vid ett annat läroverk eller då en ordinarie lärare erhåller transport från ett läroverk till ett annat. I detta sammanhang har kommittén ej kunnat underlåta att, såsom jämväl 1902 års löneregleringskommitté påpekat i sina förarbeten till 1918 års lönereglering, framhålla, hurusom en viss förenkling i hithörande för de allmänna läroverken åtminstone rätt invecklade förhållanden skulle vinnas, därest lärarna i regel utnämndes från och med exempelvis den 1 januari och 1 juli. Härigenom skulle visserligen den olägenhet kvarstå, som betingas av önskvärdheten att läraren skall intill utgången av vederbörande läsår stanna vid den läroanstalt, där han vid tillfället för utnämningen tjänstgör, men uppenbarligen skulle till betydande del de svårigheter avlyftas, som vidlåda nuvarande förhållanden och som tydligast framträda vid tillämpningen av bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 364) ang. beräkning i vissa fall av löneförmåner för ordinarie lärare och lärarinnor vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet eller statens folkskoleseminarier m. m. I fråga om sistnämnda kungörelse anser sig kommittén böra göra det uttalandet, att det för närvarande föreskrivna, i tillämpningen ganska invecklade förfaringssättet skulle avsevärt förenklas, därest den utnämnde lärarens hela avlöning rekvirerades och till honom utbetalades från det läroverk, vid vilket han blivit till den nya befattningen utnämnd. Vad beträffar frågan om utnämning av lärarna från och med den 1 januari och den 1 juli har kommittén ytterligare velat framhålla, att genomförandet av en dylik praxis skulle ej endast, såsom nämnts, medföra en väsentlig förenkling i de förhållanden, som beröras i nyssnämnda kungörelse, utan även från andra synpunkter innebära för skoladministrationen påtagliga fördelar. Det må allenast erinras om den i det följande berörda lönetursrätten med efter kalenderkvartal beräknade uppflyttningen i löneklass. Kommittén, som visserligen anser denna fråga ligga mera på sidan om de egentliga löneregleringsspörsmålen, har dock velat betona önskvärdheten av att densamma tages under allvarlig omprövning. I anslutning till principerna i det nya lönesystemet har i likhet med vad gäller enligt de till förebild liggande avlöningsreglementen upptagits den bestämmelsen, att avlöningen utgår till och med den dag, befattningshavaren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall; härvid har dock såsom i nu gällande avlöningsvillkor den begränsningen gjorts, att i förevarande avseende den rätt skall bibehållas oförkränkt, som i förekommande fall kan tillkomma avliden befattningshavares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande tjänstår. I fråga om tjänst- och nådårsrätten uttalar sig kommittén mera i det följande.

248 Vad beträffar de kommunalt anställda lärarna är beträffande folk- och småskolor föreskrivet, att ordinarie lärare ävensom lärare med anställning tills vidare äger tillträda den honom tillkommande kontanta avlöningen med den månad, under vilken han enligt bestämmelse i gällande folkskolestadga eller enligt särskild överenskommelse skall tillträda befattningen, och att han skall avträda samma avlöning med utgången av den månad, under vilken han avgår från befattningen. Laga av- och tillträdestider vid ordinarie folkskollärartjänster skola enligt folkskolestadgan (§ 28) vara den 1 januari och den 1 juli, där ej annorlunda överenskommes mellan läraren och skolråden i de distrikt, där tjänst av lärare avträdes och tillträdes. Den kontanta avlöningen utgår för sådan lärare efter kalenderår. Motsvarande bestämmelse gäller för ordinarie lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola. För lärare vid landstingsseminarium, vilkas avlöning är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, gälla i stort sett enahanda bestämmelser beträffande avlöningens av- och tillträdande, som nu tillämpas för de statsanställda lärarna. Kommittén har beträffande de kommunalt anställda lärarna funnit lämpligt tillstyrka, att avlöning skall, där ej annorlunda i reglementet stadgas, utgå från och med den dag, tillträdet skett, till och med den dag, läraren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. Allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente föreskriver, att utbetalning av avlöning skall ske månadsvis i efterskott. Vad först angår de statsanställda lärarna, torde, då efterskottsutbetalning av lönen utgör en av principerna för det lönesystem, som nu skulle å dem tillämpas, någon erinran ej vara att framställa mot att i detta avseende bemälda befattningshavare jämställas med civilförvaltningen tillhörande tjänstemän. Emellertid torde härvid exempelvis sådan avlöning böra undantagas, som utgår såsom särskild ersättning till lärare vid provårsläroverken i deras egenskap av handledare av provårskandidater. Denna ersättning kan ej till siffran bestämmas och följaktligen ej utbetalas förr än vid slutet av varje termin. På grund härav synes lämpligast att i nu förevarande sammanhang förorda, att utbetalning av avlöning sker, "där ej annorlunda av reglementet framgår", månadsvis i efterskott. Vidare torde undantag böra göras för av kommunen lämnad ersättning för fri bostad, där sådan ersättning förekommer. I fråga om av staten lämnad hyresersättning eller hyresbidrag gäller nu i stort sett, att densamma följer lönen. Så föreskrives exempelvis i vissa fall, att vid avgång från tjänsten själva lönen ävensom hyresersättningen eller hyresbidraget skall utgå till månadens slut. Det har synts lämpligt att denna anordning bibehålles. Något annorlunda ställer sig saken beträffande hyresersättning, som lämnas av vederbörande kommun. Dylik ersättning utbetalas för närvarande i allmänhet kvartalsvis, och då det icke synts ändamålsenligt att genom ett avlöningsreglemente binda den rätt, kommunerna böra hava att själva bestämma om lämpligaste sättet för denna ersättnings utbetalande, har kommittén härvid icke velat ifrågasätta någon generell föreskrift. Vad angår de kommunalt anställda lärarna, gäller beträffande lärare vid folk- och småskolor, att till ordinarie lärare ävensom till lärare med anställning tills vidare utbetalas hela den kontanta avlöningen förskotts-

249 vis med en tolftedel vid början av varje kalendermånad. Enahanda gäller beträffande motsvarande lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola. Likaså är i fråga om befattningshavare vid nu berörda slag av skolor föreskrivet, att ersättning för bostad och bränsle skall utbetalas enligt samma grunder och på samma tider som lärarens kontanta avlöning i övrigt. Vad angår lärarna vid landstingsseminarierna gäller för närvarande, att lön samt rektors hyresersättning skola utbetalas i förskott med en tolftedel vid början av kalendermånad, men tjänstgöringspenningar och det särskilda rektorsarvodet i efterskott vid varje kalendermånads slut. Kommittén har i annat sammanhang uttalat sig för en övergång från förskottsutbetalning av lönen till efterskottsutbetalning jämväl för de kommunalt anställda lärarna, och har följaktligen i det för dem avsedda avlöningsreglementet upptagits en bestämmelse i detta syfte. Med lönen anser kommittén böra, såsom nu är fallet, likställas ersättning för bostad och bränsle. I detta sammanhang må erinras, hurusom i gällande löneförfattningar för de kommunalanställda lärarna vissa föreskrifter äro i samband med stadganden om avlöningens utbetalande lämnade dels angående avdrag för pensionsavgifter eller avdrag vid tjänstledighet, dels angående utbetalning av lönen i jämna krontal, dels ock angående lönens utbetalning genom allmänna postverket. Då motsvarande bestämmelser torde vid det nya lönesystemets genomförande alltjämt vara erforderliga, synes sådana böra av skolöverstyrelsen utfärdas och bringas till vederbörandes kännedom. Uppenbarligen hava de icke sin plats i ett av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt avlöningsreglemente. Beträffande slutligen vad i sista momentet av förevarande paragraf sägs om rätt till pension och skyldighet att avgå från tjänsten, förutsätter kommittén, att beträffande de statsanställda befattningshavarna nuvarande föreskrifter om pension skola ännu någon tid förbliva i huvudsak gällande, dock med vissa ändringar i avseende å pensionsunderlag, pensionsavgifter m. m., ävensom att förslag till helt nya bestämmelser snarast komma att utarbetas. Förslag till provisoriska pensionsbestämmelser och därav föranledda ändringar i civila pensionslagen avgiver kommittén i annat sammanhang. I fråga om de kommunalt anställda lärarna har kommittén likaledes på annat ställe föreslagit, att av kommitténs löneförslag betingade ändringar och jämkningar må av Kungl. Maj:t vidtagas i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. 4 §. Förening av tjänster. I 3 § av såväl kommunikationsverkens som allmänna civilförvaltningens avlöningsreglementen äro bestämmelser meddelade dels angående förbud att med ordinarie befattningar förena annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, dels angående förhud att mottaga visst enskilt uppdrag eller med statstjänst förena enskild tjänst.

250 a) Statsanställda befattningshavavare. Vad först angår frågan om förening av ordinarie tjänst med annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, finnes redan nu föreskrivet förbud för dylik förening för de befattningshavare, varom i detta sammanhang är tal. Ett undantag härifrån bilda dock övningslärarna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, i fråga om vilka för närvarande gäller, att de skola vara underkastade de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade i fråga om förening av övningslärarbefattning med annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat. Enahanda gäller i fråga om innehavare av musik- och gymnastiklärarbefattning vid institutet för blinda å Tomteboda. Några allmänna bestämmelser i detta hänseende hava emellertid icke blivit meddelade. Likaså gäller förbudet ej heller för innehavare av befattningen som skolköksföreståndarinna vid småskoleseminariet i Murjek. Det generella förbudet angående förening av tjänster anser kommittén självfallet böra bibehållas. Dock anser kommittén detta icke böra vara gällande i fråga om nyssbemälda övningslärare. Möjlighet till en dylik tjänstekombination bör för dessa hållas öppen dels med hänsyn till den relativt låga lönenivå, som tillerkännes vissa grupper av övningslärare, dels ock i betraktande av önskvärdheten att göra dessa tjänster mer eftersökta än nu är fallet. Dock finner kommittén, att till förekommande av missbruk medgivande härtill bör i varje särskilt fall lämnas av skolöverstyrelsen. Kommittén föreslår sålunda, att nu angivna övningslärare må med ordinarie befattning förena tjänst å rikets, riksdagens och kommuns stat, därest skolöverstyrelsen på därom gjord framställning prövar en sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum. Vad angår förbudet att med statstjänsten förena visst enskilt uppdrag eller viss enskild tjänst överensstämma de härutinnan för kommunikationsverken och den allmänna civilförvaltningen givna bestämmelserna i stort sett med vad nu i samma avseende gäller för befattningshavarna vid ifrågavarande statsundervisningsanstalter, dock att för samtliga sistnämnda tjänstemän all prövning ligger hos vederbörande överordnade myndighet och i intet fall hänskjutits till Kungl. Maj:t. ^Kommittén saknar anledning att härutinnan förorda någon avvikelse från gällande stadganden. En förklaring av vad som i denna paragraf förstås med vederbörande myndighet finner kommittén vara av behovet påkallad, varför en dylik förklaring tillagts såsom ett särskilt moment i paragrafen. För flertalet statsanställda lärare äro vidare nu stadgade vissa föreskrifter rörande lärares undervisning i enskilda läroanstalter. Dylika föreskrifter saknas nu beträffande befattningshavare vid skeppsgosseskolorna, navigationsskolorna och veterinärinrättningen i Skara samt beträffande folkskolinspektörer. I fråga om övriga befattningshavare ligger i senast nämnda hänseenden prövnings- och beslutanderätten för närvarande beträffande rektor hos skolöverstyrelsen och beträffande annan befattningshavare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium och småskoleseminarium hos vederbörande rektor, i fråga om lärare vid tekniskt läroverk hos vederbörande skolstyrelse samt angående lärare vid blindundervisningsanstalt och vårdanstalten i Lund hos vederbörande direktion eller styrelse.

251 De i sistberörda avseende meddelade bestämmelserna böra enligt kommitténs mening utsträckas att gälla ordinarie befattningshavare vid samtliga nu ifrågavarande statsanstalter ävensom folkskolinspektörer. Prövnings- och beslutanderätten bör ligga dels hos vederbörande myndighet, varom jämväl i paragrafen förklaring gives, dels ock hos vederbörande rektor. Till sist bör i förevarande paragraf upptagas den nu för befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara gällande bestämmelsen angående utövande av enskild praktik eller yrkesverksamhet. b) Kommunalt anställda lärare. Enligt nu gällande bestämmelser stadgas, att lärare vid folk- och småskola ej må med sin tjänst förena annan avlönad befattning med mindre folkskolinspektören på därom gjord framställing, efter vederbörande skolråds eller folkskolestyrelses hörande samt efter prövning att ifrågavarande befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid skolan, därtill lämnat medgivande, eller, därest folkskolinspektören icke anser sig kunna lämna sådant medgivande, tillåtelse erhållits av skolöverstyrelsen. Beträffande lärare vid högre folkskola, kommunal mellanskola och landstingsseminarium gäller enahanda bestämmelse, dock att berörda åt folkskolinspektör lämnade prövningsrätt här är överlåten åt vederbörande skolas eller seminariums styrelse. Genom nu angivna för lärare vid folk- och småskola meddelade föreskrift sker dock ej ändring i vad som finnes stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befattning (folkskolestadgan §§ 26 och 27). Vid nu senast berörda förening är föreskrivet, att den, som innehar de förenade tjänsterna, skall uppbära de för dessa anslagna lönerna oavkortade. Innehavare av förenade folkskollärar- samt organist- och klockarbefattningar är dock förbunden att själv avlöna sin medhjälpare för bestridande av de båda sistnämnda befattningarna. Det för statens befattningshavare uppställda absoluta förbudet att med ordinarie tjänst förena annan befattning å rikets, riksdagens eller kommuns stat har icke ansetts böra uppställas i fråga om de kommunalt anställda lärarna. Även om en bestämmelse av nu angivna innebörd kan i tillämpningen komma att hava ringa betydelse, finner kommittén dock intet skäl, varför i förevarande avseende undantag skall göras för ifrågavarande kommunala lärare. Dock bör för att bringa överensstämmelse med vad i motsvarande hänseende föreslagits i fråga om de statsanställda lärarna föreskrivas, att lärare må med sin ordinarie befattning förena vissa närmare angivna övningslärartjänster, därest skolöverstyrelsen på därom gjord framställning prövar sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum. Då förbudet avser förening med annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, torde böra framhållas, att under begreppet annan tjänst bör inbegripas annan ordinarie tjänst, till följd varav något hinder att tjänstgöra såsom timlärare eller extra lärare vid annan läroanstalt ej bör för läraren förefinnas, liksom ej heller att mottaga någon befattning, som uppenbarligen har karaktär av bisyssla, allt under förutsättning av vederbörligt medgivande på sätt närmare föreskrives nedan i samma paragraf.

252 Det för de kommunalt anställda lärarna nu gällande förbudet att mottaga annan avlönad befattning kan anses i huvudsak svara mot det för statens befattningshavare uppställda förbudet att mottaga visst enskilt uppdrag eller att med statstjänsten förena enskild tjänst. Mot ett bibehållande av ifrågavarande bestämmelse med ungefär den formella avfattning densamma redan äger beträffande de kommunalanställda lärarna har kommittén intet att erinra. Den för vissa statsanställda lärargrupper gällande bestämmelsen angående kontroll rörande lärares åtagande av undervisning i enskilda läroanstalter saknar för närvarande motsvarighet i fråga om de kommunalanställda lärarna. Då emellertid den högre folkskolan och den kommunala mellanskolan till sin organisation och sitt arbetssätt står realskolan synnerligen nära och då jämväl i övrigt skäl kunna anföras för att en dylik föreskrift varder gällande även för de kommunalt anställda lärarna, har kommittén föreslagit en motsvarande bestämmelse som i fråga om de statliga lärargrupperna. Ett bestämt undantag har kommittén härvid dock velat ifrågasätta, nämligen i fråga om folkskollärarna beträffande deras tjänstgöring i fortsättningsskolan, vilken tjänstgöring av allmänt kända skäl ej bör klavbindas av föreskrifter av förenämnda art. I förevarande paragraf bör till sist enligt kommitténs mening upptagas vad i nu gällande löneförfattning är föreskrivet angående förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning eller med prästerlig befattning. Kommittén anser emellertid, att förening av nämnda kyrkliga befattningar med lärartjänst bör förbindas med ytterligare ett villkor, nämligen att sådan förening skall vara godkänd av skolöverstyrelsen. Då lärartjänsten under alla förhållanden bör vara huvudsyssla och då staten för denna befattning nu skulle enligt kommitténs förslag avsevärt komma att öka sitt bidrag till läraravlöningen, kan det anses skäligt, att den centrala skolmyndigheten får pröva, huruvida och på vilka villkor en lärartjänst skall få vara förenad med någon av ifrågavarande kyrkliga befattningar. 5§. Gift kvinnas anställning. Enligt för kommunikationsverken och den allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelser må gift kvinna kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande. Vidare innehåller i fråga om gift kvinnas anställning samma avlöningsreglementen den bestämmelsen, att därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, så framt icke den myndighet, varunder hon lyder, med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt. a) Statsanställda befattningshavare. I fråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava sådana lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet

253 och folkskoleseminarierna, till vilka kvinna kan befordras, gäller för närvarande, att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande # (k. kung. den 22 juli 1922 ang. grunder för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier). I övrigt överensstämma de i nämnda kungörelse meddelade bestämmelserna med vad de till förebild liggande avlöningsreglementena härutinnan innehålla. Frågan om gift kvinnas anställning är för närvarande föremål för utredning, och generella bestämmelser torde vara att i annan ordning i sinom tid emotse. Kommittén har därför ansett sig, utan att ingå på frågan, böra i oförändrad form upptaga de föreskrifter, som civilförvaltningens avlöningsreglemente i dessa hänseenden innehålla. b) Kommunalt anställda lärare. I fråga om gift kvinnas behörighet till lärartjänst vid folk- och småskolor är för närvarande allenast föreskrivet, att skolråd må kunna entlediga sådan kvinnlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola ävensom sådan kvinnlig biträdande lärare vid folkskola, vilken är gift, dock endast för så vitt skolöverstyrelsen antingen på grund av framställning från vederbörande skolråd efter vederbörande folkskolinspektörs och lärares hörande eller på grund av framställning från folkskolinspektören efter skolrådets och lärarens hörande prövar sådant nödigt med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande (folkskolestadgan § 33 mom. 2). Beträffande egentliga folkskolor, högre folkskolor, kommunala mellanskolor och landstingsseminarier finnes icke någon inskränkning fastställd rörande gifta kvinnliga lärare. Kommittén har haft under övervägande, huruvida för de kommunalt anställda lärarna böra bliva gällande enahanda bestämmelser i avseende å gift kvinnas rätt att innehava ordinarie anställning, som för närvarande äro givna beträffande de statsanställda lärarna. I anseende till att frågan om statsanställd gift kvinnas ställning i förevarande hänseende, på sätt ovan erinrats, är under utredning av annan kommitté, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon förändring av hittillsvarande bestämmelser. Kommittén har därför allenast funnit en hänvisning till dessa erforderlig. 6§. Lönesystem. Den allmänna strukturen av det lönesystem, varom här är fråga, är angiven i 6 § 1 mom. Detta moment svarar mot 8 § 1 mom. i kommunikationsverkens och den allmänna civilförvaltningens avlöningsreglementen. ^ I avseende å de här förekommande löneprinciperna, särskilt vad angår ortsgrupperingen, hänvisar kommittén till vad härutinnan i annat sammanhang anförts. Till detta moment i reglementet för de statsanställda lärarna har kommittén föreslagit ett tillägg, betingat av den löneprincip, kommittén ansett bora komma till användning i fråga om flertalet rektorer, nämligen att vederbörande skall omedelbart vid tillträdet av sin tjänst komma i åtnju-

254 tände av lön enligt högsta löneklassen i den lönegrad, till vilken tjänsten hör. På sätt kommittén i annat sammanhang utvecklat, har kommittén ansett sig böra föreslå, att, utöver kontant lön, fri bostad jämte andra naturaförmåner skall, i likhet med vad nu är fallet, alltjämt utgå till vissa befattningshavare. I 6 § 2 mom. har kommittén ansett en allmän erinran härom vara på sin plats. 1 3 mom. är, i anslutning till vad förekommer i motsvarande sammanhang i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen, upptagen hänvisning till kallortstillägg samt vad angår de kommunalt anställda lärarna dessutom enslighetstillägg ävensom till längre fram omnämnda särskilda förmåner och ersättningar. 7|. Löneplan. Den under A upptagna löneplanen för manliga befattningshavare överensstämmer i stort sett med den löneplan för manliga tjänstemän, som återfinnes i kommunikationsverkens och den allmänna civilförvaltningens avlöningsrcglementen. Dock har kommittén för att vinna större frihet vid löneplaceringen av den mångfald tjänstemannakategorier, kommittén har att yttra sig om, sett sig nödsakad att utnyttja vissa mellanrum mellan åtskilliga lönegrader i den till förebild liggande löneplanen. Densammas struktur erbjuder osökt till en dylik anordning. Dessa mellanrum falla mellan 4:e och 5:e, mellan 5:e och 6:te, mellan 6:e och 7:e, mellan 11 :e och 12 :e, mellan 14:e och 15 :e och mellan 15 :e och 16 :e lönegraderna. För att emellertid vinna vederbörlig korrespondens med kommunikationsverkens löneplan har kommittén ansett sig böra icke med siifror utan i stället med bokstäver utmärka de nyskapade lönegraderna, varvid b avser respektive nya lönegrad och a den därunder liggande, i kommunikationsverkens löneplan med motsvarande siffra betecknade lönegraden. Såsom kommittén i annat sammanhang utvecklat har kommittén ansett lämpligt utarbeta en löneplan för kvinnliga befattningshavare, avsedd att äga provisorisk giltighet, till dess frågan om kvinnliga befattningshavares avlöningsförmåner varda definitivt reglerade. Denna provisoriska löneplan för kvinnliga befattningshavare innefattas under B i förevarande paragraf. Löneplan C äger sin motsvarighet i de till förebild tjänande avlöningsreglementena. 8 §. Naturaförmåner. I 8 § av båda nu ifrågavarande reglementen har kommittén för vederbörande grupper sammanfört de förmåner av antingen bostad eller bostad med bränsle eller ersättning därför, som för närvarande utgå till olika befattningshavare och enligt kommitténs i annat sammanhang uttalade mening alltjämt böra utgå även efter införande av det nya lönesystemet, Vad angår rektorerna vid de allmänna läroverken, de tekniska läroverken och navigationsskolorna, skall för närvarande kommunen till dem lämna fri bostad eller ersättning därför. Denna ersättning varierar rätt

255 väsentligt, och det ligger i kommunens fria skön att bestämma beloppet av densamma. Till förebyggande av alltför stora ojämnheter härutinnan är det enligt kommitténs mening av behovet påkallat, att vissa allmänna grunder i detta hänseende givas, närmast i en särskilt utfärdad boställsordning. Under 22 § här nedan yttrar sig kommittén mera i denna sak. Med hänsyn härtill har kommittén efter orden ersättning därför tillagt "till belopp, som bestämmas efter i vederbörlig ordning fastställda grunder". Vad särskilt angår rektorn vid statens provskola, nya elementarskolan i Stockholm, grundar sig nu ifrågavarande förmån dels på ett frivilligt åtagande från Stockholms stads sida, dels ock på ett av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens bemyndigande fattat beslut angående höjning av hyresersättningen genom statsmedel, så att sammanlagda ersättningsbelopp från stat och kommun må uppgå till högst samma belopp som de till rektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm av kommunen beviljade hyresersätlningarna (jfr k. prop. 253 till 1921 års riksdag). För år 1922 lämnas av kommunen 1000 kronor och av statsmedel 2 700 kronor. Kommittén saknar anledning härutinnan ifrågasätta någon ändring. Vad angår den ordinarie personalen vid dövstumskolorna, utgår kommittén från att bostad med värme kommer att lämnas rektor, yrkeslärarinna, slöjdlärarinna och husmoder. Beträlfande de kommunalt anställda lärarna upptager 8 § de naturaförmåner, som för närvarande till dem utgå. Då i fråga om lärare vid folk- och småskolor hänvisas till "vad därom särskilt är stadgat", åsyftas den för dessa lärare gällande boställsordning (kungl. kung. den 18 september 1918). Likaledes syftar beträffande lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola enahanda uttryck på den för sistnämnda lärare gällande boställsordning (kungl. kung. den 19 november 1918). På innehållet i dessa boställsordningar har kommittén ansett sig sakna anledning att i detta sammanhang ingå. Erinras må, att någon boställsordning för rektorer vid landstingsseminarier för närvarande icke finnes, och synes det kommittén böra tagas i övervägande, huruvida skäl föreligga för utfärdande av en dylik i likhet med vad som gäller för flertalet övriga kommunalt anställda lärare. < Den ersättning, som, i händelse fri bostad och bränsle ej lämnas lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola, skall till dem utgå, är for närvarande så bestämd, att den ej skall understiga för manlig lärare 500 kronor och för kvinnlig lärare 350 kronor. Likaså är beträffande rektor vid landstingsseminarium minimibeloppet för sagda ersättning bestämt tiil 1 000 kronor. För lärare vid folk- och småskolor är däremot något motsvarande minimibelopp icke fastställt, utan skall ersättningen utgå efter ortens pris. Ett fastställande av vissa minimisiffror för berörda ersättning synes kommittén icke stå i överensstämmelse med den för ifrågavarande lönesystem gällande ortsgrupperingsprincipen. Utsattes nämligen ett minimibelopp, kan man nämligen antaga, att detta i tillämpningen bliver det normala, vare sig läraren är anställd å en dyrare eller en billigare ort. Kommittén finner den hittills för folkskollärare tillämpade bestämmelsen om ersättning efter ortens pris utan angivet minimibelopp vara den, som saval bäst svarar mot det nya lönesystemets princip om olika lönebelopp

256 efter olika dyrortsgrupper som ock i detta avseende bäst tillvaratager lärarpersonalens intressen. 9 §. Uppflyttning i högre löneklass. I 10 § av såväl kommunikationsverkens som allmänna civilförvaltningens avlöningsreglementen äro bestämmelser givna i fråga om uppflyttning i högre löneklass. Tiden för dylik uppflyttning är satt till tre år, och skall uppflyttningen till högre löneklass ske vid ingången av det kalenderkvartal, som infaller näst efter det, varunder stadgad tjänstetid uppnåtts. Såsom villkor för uppflyttning i högre löneklass är stadgat dels att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att viss angiven ledighet ej skall föras vederbörande till last, dels att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid icke må i och för sig räknas honom till last, dels ock att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten. I avseende å villkoret att uppskov icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring äro i avlöningsreglementena närmare tillämpningsbestämmelser meddelade, beträffande vilka allenast må erinras, att beslut om dylikt uppskov numera skall avse minst ett halvt och högst tre år. a) Statsanställda befattningshavare. För flertalet statsanställda befattningshavare, varom nu är fråga, gälla ålderstilläggsintervaller av fem år; dock är beträffande vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid de tekniska läroverken och vårdanstalten i Lund intervallerna bestämda till tre år. Vidare gäller nu, att avlöningsförhöjning genom ålderstillägg icke får tillträdas förr än från och med ingången av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd. Såsom villkor för erhållande av ålderstillägg gäller för närvarande i huvudsak dels att befattningshavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna löneförhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt härvid ej skall föras vederbörande till last, dels ock att befattningshavaren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt vederbörande pensionsbestämmelser är skyldig att avgå från tjänsten. Först och främst är nu att uppmärksamma den skillnad mellan de för lärarna gällande bestämmelserna och stadgandena i det nya avlöningssystemet, som ligger däri, att löneförhöjningen skulle vinnas efter tre i stället för efter fem år och att förhöjningen skulle ske efter ingången av det kalenderkvartal i stället för det kalenderår, som infaller näst efter

257 det, varunder stadgad tjänstålder uppnåtts. Kommittén har intet att erinra mot att de för kommunikationsverken och civilförvaltningen i nu angivna hänseenden gällande bestämmelserna varda tillämpliga jämväl på de statsanställda befattningshavare, kommittén har att nu behandla. I detta sammanhang har kommittén emellertid icke ansett sig böra underlåta att påpeka, hurusom genom ändrad anordning av nu senast angivet slag antalet hithörande ärenden skulle komma att särskilt för skolöverstyrelsen väsentligt ökas och sålunda tillföra sagda ämbetsverk en ytterligare arbetsbörda. ^ Vad angår villkoren för löneförhöjning må först erinras om de omständigheter, som enligt kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen icke skola föranleda avdrag av de fyra femtedelarna av den stadgade tjänstetiden, nämligen semester, tjänstledighet med oavkortad lön och ledighet för militär tjänstgöring. Med hänsyn till de för skolväsendet rådande särskilda förhållanden tillstyrker kommittén, att de fyra femtedelar, under vilka effektiv tjänstgöring fordras, beräknas, vad angår annan befattningshavare än lärare, av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, d. v. s. tre kalenderår och, vad angår lärare, av den på tre kalenderår belöpande undervisningstiden. En motsvarande bestämmelse finnes allaredan beträffande de kommunalt anställda lärarna och svarar bättre mot här föreliggande förhållanden. Likaså vill kommittén föreslå, att med semester även i förevarande avseende likställes tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid läroanstalten varit inställd. Självfallet bör nämligen sistnämnda omständighet, varöver läraren ju ej kan råda, ej medföra någon för honom ogynnsam följd av ekonomisk natur, och synes en bestämmelse av angiven innebörd här vara på sin plats. Så mycket större anledning till en dylik anordning finner kommittén, som motsvarande bestämmelse redan förefinnes i de för kommunalt anställda lärare gällande löneförfattningar. Beträffande det hittills för nu ifrågavarande befattningshavare gällande villkoret "gott vitsord" för erhållande av ålderstillägg, motsvaras detsamma i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen av ovan angivna bestämmelse rörande prövning i fråga om mindre väl vitsordad tjänstgöring jämte därtill fogade tillämpningsstadganden. Kommittén anser sig böra tillstyrka, att sistnämnda bestämmelser komma till tillämpning jämväl å nu ifrågavarande statsanställda lärarkårer. Dock vill kommittén härvid förorda ett av undervisningsväsendets särställning betingat tillägg. Av ålder har ansetts och ävenledes kommit till uttryck i gällande författningar, att lärare skall i sitt uppträdande och annorledes tjäna sina elever till föredöme. I anslutning härtill har, då giltig anledning till anmärkning ansetts föreligga mot lärare ej endast i fråga om fel eller försummelse i tjänsten utan även beträffande befattningshavares vandel det ålegat vederbörande myndighet att, allt efter fallets beskaffenhet, antingen omedelbart tilldela den felande föreställning och varning eller ock anmåki det anmärkta felet till laga åtal inför vederbörlig domstol. Fall hava sålunda förekommit och kunna tänkas förekomma, då anmärkning gores mot lärares vandel. Då detta förekommit, har anmärkning i regel galit ett eller annat tillfälle under visst eller vissa år, och vid ifrågavarande lärares uppflyttning i högre lönegrad har därtill hänsyn så till 17

258 vida tagits, att denna uppflyttning fördröjts med ett eller annat ar, även om förseelserna ej beivrats på annat sätt än genom anmärkning i det av rektor utfärdade tjänstgöringsbetyget. ,'."... Kommittén finner därför skäl tala för att brist i vandeln varder i torevarande hänseende underkastad samma påföljd som mindre väl vitsordad tjänstgöring och att detta jämväl kommer till synes i nu ifrågavarande författningstext. Att detta utsträckes att gälla samtliga de befattningshavare, varom nu är fråga, finner kommittén likaledes skäligt. Vad i övrigt i förevarande avseende gäller för tjänstemän vid kommunikationsverken och civilförvaltningen synes böra äga motsvarande giltighet beträffande de statsanställda lärarkårerna och övriga nu behandlade personalgrupper. b) Kommunalt anställda lärare. För samtliga nu ifrågavarande kommunalauställda lärare gälla ålderstilläggsintervaller av fem år. Vidare gäller, att ålderstillägg icke får tillträdas förrän vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den för erhållande av detsamma stadgade tiden blivit intjänad, dock att lärare, som vid början av det kalenderår, under vilket han tillträder sådan befattning, varmed följer rätt till ålderstillägg, redan innehar tillräckligt antal tjänstår eller intjänat stadgad tid för uppflyttning i högre lönegrad, skall vara berättigad att från och med den månad, med vilken lön for samma befattning tillträdes, uppbära avlöning i den högre lönegraden. Kommittén tillstyrker, att jämväl för de kommunalt anställda lärarna löneförhöjning må inträda efter treårsperioder samt att förhöjningen må ske efter ingången av det kalenderkvartal, som infaller näst efter det, varunder stadgad tjänstålder uppnåtts. Såsom villkor för erhållande av ålderstillägg gäller för närvarande, att läraren i den lägre lönegraden oförvitligt tjänstgjort mera än fyra femtedelar av . 0 beträffande folk- och småskolor den på fem kalenderår belöpande lagstadgade årliga undervisningstiden eller den kortare tid, under vilken undervisning vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts medgivande i särskilda fall meddelats, därvid dock läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månaders tjänstgöring, beträffande högre folkskolor den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av 36 veckor om året eller den kortare eller längre tid, under vilken undervisning vid skolan på grund av bestämmande i skolans reglemente meddelats, o beträffande kommunala mellanskolor den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av 38 veckor om året, samt beträffande landstingsseminarier den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden vid seminariet. Vid beräkning av tjänstetid för uppflyttning i högre lönegrad tar nu icke föras befattningshavaren till last tjänstledighet, som han åtnjutit för att på grund av särskilt förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning eller för att fullgöra värnplikt och ej heller den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid skolan varit inställd. Vidare är, liksom för de statsanställda befattningshavarna, foreskrivet, att lärare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av ålders-

259 tillägg, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt gällande pensionsbestämmelser är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma ålderstillägg. Vad först angår villkoret om oförvitlig tjänstgöring, motsvaras detta av det tillförene för statsbefattningshavare gällande villkoret om gott vitsord för erhållande av ålderstillägg. Uttrycket oförvitlig tjänstgöring har genom Kungl. Maj:ts utslag i vissa besvärsmål erhållit den tolkningen, att folkskollärares tjänstgöring betraktas såsom oförvitlig, så länge den ej givit anledning till varning enligt folkskolestadgans § 32. All den tjänstgöring läraren bestritt sedan han senast uppflyttades i högre lönegrad eller, om han är i första lönegraden, från den dag, han tillträtt lön som ordinarie lärare, och till den dag, då han varnades, har räknats som icke oförvitlig och har till densamma alltså hänsyn icke ansetts böra tagas vid lönetursberäkningen. Folkskollärare, som erhållit varning, har i överensstämmelse härmed icke erhållit rätt att komma i åtnjutande av nytt ålderstillägg, förrän fem år förflutit från utgången av det år han undfått varningen, även om han eljes fullgjort villkoren för att tidigare erhålla ålderstillägg. Givetvis måste en dylik tillämpning av ifrågavarande villkor medföra, att den ekonomiska påföljden av en erhållen varning kommer att drabba synnerligen ojämnt. Förhållandet har sedan länge varit föremål för uppmärksamhet inom folkskollärarkretsar, och redan år 1911 uttalade sig Sveriges allmänna folkskollärarförening för en ändring av bestämmelserna därhän, att endast ett år borde såsom icke oförvitligt frånräknas vid bestämmandet av varnad lärares lönetur. Frågan upptogs vidare av lärarlönenämnden, som dock ej ansåg sig kunna ansluta sig till sistnämnda uppfattning, enär den förseelse, som varnad lärare begått, enligt nämndens mening kunde vara av den art, att förlusten av endast ett års lönetur vore för lindrig påföljd. I stället hade nämnden föreslagit, att avgörandet i fråga om lönetur för lärare, vars tjänstgöring icke varit oförvitlig, skulle tillkomma skolöverstyrelsen. Hithörande spörsmål uppmärksammades jämväl av 1902 års löneregleringskommitté i det betänkande, som låg till grund för beslutet om 1918 års lönereglering för ifrågavarande kårer. Löneregleringskommittén, som ej fann sig övertygad om att den av lärarlönenämnden föreslagna lösningen vore den bästa, hade dock ej ansett sig kunna fatta bestämd ståndpunkt i frågan, varvid kommittén hänvisade till då pågående utredning av hithörande spörsmål i vad det berörde statsanställda befattningshavare. Resultatet av denna utredning är den bestämmelse, som föreligger i 10 § av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente och som kommittén, på sätt nyss anförts, med visst tillägg förordat för de statsanställda lärarna. Beträffande kommunalt anställda lärare gäller för närvarande, att, därest skolråd eller skolstyrelse finner giltig anledning till anmärkning mot lärare på grund av fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av lärarens vandel, skolrådet eller skolstyrelsen har att vidtaga vissa närmare angivna disciplinära åtgärder (folkskolestadgan §§ 32 och 33, stadgan för högre folkskolor § 65, stadgan för kommunala mellanskolor § 82 och stadgan för landstingsseminarier § 75). I anslutning till vad kommittén i denna sak anfört och erinrat vill kommittén för sin del tillstyrka, att vad kommittén i förevarande avseende förordat för de statsanställda lärarna jämväl må äga tillämpning å de kommunalt an-

260 ställda lärargrupperna, dock med det tillägget, att beslut om uppskov med uppflyttningen i anledning av mindre väl vitsordad tjänstgöring eller brist i vandeln skall underställas skolöverstyrelsen. På grund av den ojämnhet, som måste uppstå vid tillämpningen av nu ifrågavarande stadgande, då hithörande prövningar skola företagas av ett stort antal lokala myndigheter, har kommittén ansett erforderligt, att för vinnande av viss enhetlighet besluten i förevarande avseende varda underställda den centrala skolmyndigheten. Vad så beträffar villkoret om tjänstgöring under minst fyra femtedelar av ålderstilläggsperioden och i samband därmed stående särbestämmelser, har kommittén i sitt reglementsförslag upptagit de stadganden, som i detta hänseende nu gälla, varjämte kommittén vidtagit vissa redaktionella jämkningar och tillägg för att bringa författningstexten i närmare överensstämmelse med vad kommittén i samma avseende förordat för de statsanställda lärarna. Föreskrifter rörande sättet för prövning och uppflyttning i högre löneklass i fråga om de kommunalt anställda lärarna torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t. 10 §. Tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i icke-ordinarie befattning eller utom statens tjänst för uppflyttning i högre löneklass. Bestämmelserna angående befattningshavares rätt att tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring för uppflyttning i högre löneklass återfinnes i 11 och 12 §§ av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente samt i motsvarande paragrafer i kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Man torde här kunna särskilja två olika huvudgrupper, nämligen dels frågor om tillgodoräknande vid första befordran av föregående tjänstgöring i icke-ordinarie befattning eller utom statens tjänst, dels ock frågor om tillgodoräknande vid befordran från lägre till högre tjänst av föregående tjänstgöring, varvid den s. k. sneddningsprincipen kommer till beaktande. Den första gruppen, som sålunda avser viss rätt i berörda hänseende för en tjänsteman, som icke förut innehaft ordinarie anställning, regleras genom bestämmelserna i 11 §, och den senare gruppen, som avser motsvarande rätt för en tjänsteman, som innehar ordinarie tjänst men vinner befordran till högre tjänst, genom bestämmelserna i 12 §. Kommittén upptager i 10 § av båda reglementsförslagen de till den förra gruppen hörande frågorna, d. v. s. tillgodoräknande vid första befordran av tid i icke-ordinarie tjänst eller tid i befattning utom statens ^ tjänst. I dessa avseenden gälla för närvarande beträffande allmänna civilförvaltningen följande bestämmelser: 1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning. 2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare

261 efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. 3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal. Nu anförda bestämmelser innebära en ej oväsentlig skärpning av vad i förevarande avseenden omedelbart förut varit gällande, och tillåter sig kommittén beträffande tillkomsten av dessa bestämmelser hänvisa till Kungl. Maj:ts prop, nr 217 till 1922 års riksdag. Kommittén vill vidare beträffande de bestämmelser, som återfinnas i 11 och 12 §§ av de till ledning tjänande avlöningsreglementena, framhålla, att det icke varit för kommittén obekant, att tolkningen och tillämpningen av desamma varit förenade med åtskilliga svårigheter och givit anledning till olika uppfattningar rörande bestämmelsernas verkliga innebörd. Fråga lär emellertid vara väckt att söka förenkla desamma i syfte att bringa till stånd en större överskådlighet och enhetlighet vid tillämpningen. Kommittén har likväl icke ansett sig böra i princip rubba på vad i förevarande hänseenden gäller för de reglerade kårerna, utan har, med de tillägg och ändringar, som betingas av undervisningsväsendets särskilda ställning, upptagit dessa föreskrifter oförändrade i övrigt, varvid kommittén förutsätter, att vad som kan komma att bliva gällande för de nyreglerade verken, jämväl skall i tillämpligadelar varda föreskrivet för lärarkårerna. a) Statsanställda befattningshavare. Vid fastställandet av nu gällande löneregleringar för de statsanställda befattningshavare, varom här är fråga, medgavs — om man frånser viss befogenhet för innehavare av nyskapade ordinarie tjänster att för lönetur tillgodoräkna sig tid, varunder de som extra befattningshavare bestritt samma tjänstgöring — i regel icke någon rätt för ordinarie befattningshavare att tillgodoräkna sig tid, under vilken vederbörande innehaft anställning såsom icke-ordinarie eller extra befattningshavare i statens tjänst. Vissa undantag gjordes dock härifrån. Så medgavs, att befattningshavare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminarium och folkskoleseminarium finge i förekommande fall tillgodoräknas den föregående extra tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg. Före den lönereglering, som genom beslut av 1904 års riksdag trädde i kraft den 1 januari 1905, ägde nämligen ordinarie lärare i viss utsträckning rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom extra ordinarie lärare. Vidare medgavs, att de i cirkulären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten ävensom de i kungörelsen den 23 november 1906 omnämnda docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor finge rätt att, efter vunnen befordran vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, dock ej utöver tre år, de vid universitetet eller någon av omförmälda högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning, som, utan avse-

262 ende å huruvida docent varit innehavare av docentstipendium eller icke, av Kungl. Maj:t bestämdes. Sedan vid 1919 års riksdag beslut fattats angående viss omläggning av docentinstitutionen vid universiteten, blev genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen samma år nämnda bestämmelse ändrad i så måtto, att det förklarades, att samtliga docenter inom teologiska och filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom samtliga docenter vid Stockholms och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande teologisk och filosofisk fakultet vid universiteten, finge, så vitt de genom avlagda examina och genomgånget provar vunnit behörighet till anställning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, äga att för åtnjutande av ålderstillägg såsom lärare vid sådan läroanstalt räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre år, de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisningen, med iakttagande, att deras undervisning skall vara av den omfattning, som då var eller framdeles bleve bestämt i fråga om docentstipendiats undervisningsskyldighet vid universiteten; och skulle vid denna beräkning varje lästermin anses lika med ett halvt år (kungl. kung. den 23 maj 1919). Rätten att för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående extra tjänstgöring utvidgades väsentligt genom tillämpningen av kungl. kungörelsen den 7 maj 1920 med vissa bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst. Denna kungörelse har numera ersatts av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373), vilken betydligt inskränker den genom förstnämnda kungörelse lämnade befogenheten och vars innehåll i stort sett överensstämmer med bestämmelserna i nu gällande § 11 av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. Hit torde även kunna hänföras den beträffande ämneslärare vid skeppsgosseskola gällande bestämmelsen, att sådan lärare, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, må för ålderstillägg härför tillgodoräknas fem tjänstår. Vad så angår tillgodoräknande för ålderstillägg av tjänstgöring utom statens tjänst, gåvos vid 1918 års lönereglering detaljerade bestämmelser härutinnan för de reglerade personalgrupperna. Undervisningsväsendet, såväl det rent statliga som det enskilda eller kommunala med statsmedel understödda, bildar i stort sett en sammanhängande enhet, och det befanns opraktiskt och olämpligt att uppdraga allt för snäva gränser i förevarande hänseende olika grupper av befattningshavare emellan. Statens läroanstalter hade nämligen en direkt nytta av den erfarenhet, som förvärvades vid de enskilda och kommunala skolorna, liksom ock det motsatta förhållandet ägde rum beträffande de kommunalt anställda lärargrupperna. Med hänsyn härtill medgavs vid 1918 och följande års löneregleringar, att adjunkt vid allmänt läroverk och adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium — ävensom jämlikt beslut av 1923 års riksdag ämneslärarinna vid statssamskola — finge tillgodoräknas de tjänstår utöver tre, han eller hon efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år. att övningsskollärare vid folkskoleseminarierna och ämneslärare vid

263 blindundervisningsanstalt ävensom ämneslärarinna vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte finge tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola eller vid högre folkskola, tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid statsbidrag utgått till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares avlönande ävensom tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt; ämneslärarinna vid vårdanstalten i Lund dessutom tjänstgöring såsom lärarinna vid av landsting underhållen dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt. att rektor och lärare vid småskoleseminarium finge tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärare vid landstingsseminarium, folkskola, högre folkskola eller kommunal mellanskola ävensom tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom uppfostringsanstalt, samt att ämneslärare vid skeppsgosseskola skulle vara i förevarande hänseende likställd med lärare vid högre folkskola, till följd varav han finge tillgodoräkna sig de tjänstår, han intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola och kommunal mellanskola ävensom intill tio sådana lönetursår, som ordinarie folkskollärare äger att räkna sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad. De i förevarande avseende för den allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna har kommittén, såsom ovan framhållits, ansett böra äga giltighet jämväl för na omhandlade statliga lärargrupper. Härförutom tarvas emellertid vissa av undervisningsväsendets särställning betingade tilläggsföreskrifter, i stort sett motsvarande de detaljföreskrifter, som vid föregående löneregleringar lämnats. Vad först beträffar tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i icke-ordinarie befattning, anser sig kommittén böra föreslå bibehållande av den nuvarande bestämmelsen angående rätt för vissa lärare att räkna sig till godo sådan extra tjänstgöringstid, som enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser berättigat till erhållande av ålderstillägg. Det är nämligen — om ock numera ytterst sällan förekommande — dock ej uteslutet, att en dylik rätt allt fortfarande kan åberopas. Likaså tillstyrker kommittén ett bibehållande av bestämmelsen om rätt för sådan lärare vid skeppsgosseskola, vilken förvärvat behörighet för adjunktstjänst vid allmänt läroverk, att härför tillgodoräknas vissa tjänstår. Det antal tjänstår, som i sistberörda hänseende nu få tillgodoräknas, utgöra fem, vilken siffra beräknats med hänsyn till nuvarande ålderstilläggsintervall. Med bibehållande av denna princip skulle sålunda antalet ifrågavarande tjänstår nu beräknas till tre. Nu senast berörda föreskrift är visserligen strängt formellt sett icke att hänföra till de stadganden, som grunda viss lönetursberäkning på föregående tjänstgöring; det är här en högre kompetens, som medför en motsvarande förmån. Då emellertid syftet kan anses vara detsamma, nämligen att tillförsäkra ett hastigare uppryckande i löneklass i ena fallet på grundvalen av den under en viss extra tjänstgöring vunna erfaren-

heten och i det andra fallet på grundvalen av den högre kompetensen, synes kommittén stadgandets upptagande i detta sammanhang kunna försvaras. Vad så beträffar tillgodoräknandet av viss docenttjänstgöring, anser kommittén det vara av betydelse, att en bestämmelse av ifrågavarande art alltjämt äger bestånd. Dock har kommittén här vidtagit vissa jämkningar och ändringar i förhållande till nuvarande lydelse. För närvarande få enligt kungörelsen den 23 maj 1919 av docenttiden endast tre år tillgodoräknas. Denna begränsning, som under föregående tid måhända kunnat äga fog för sig, anser sig kommittén ej böra bibehålla, sedan lönetursrätt för extra ordinarie tjänstgöring i övrigt numera blivit i mycket avsevärd omfattning återinförd. Framhållas må ock, att ett tillskott från docentkårerna till läroverken är från läroverkens synpunkt att förorda, och bör i följd härav tillfälle till en dylik övergång så vitt möjligt underlättas. Kommittén tillstyrker följaktligen borttagande av varje tidsbegränsning. Vidare anser kommittén bestämmelsen böra utsträckas att gälla även de med de allmänna läroverken i flera avseenden likställda tekniska läroverken. Beträffande därefter bestämmelsen om tillgodoräknande av tjänstetid utom statens tjänst har kommittén upptagit från kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen föreskriften om rätt till dylikt tillgodoräknande efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Emellertid anser kommittén skäl föreligga att tillstyrka ett bibehållande av de i förevarande avseende redan förefintliga särbestämmelser, dock med vissa redaktionella jämkningar och andra ändringar. I sistnämnda hänseende anser kommittén, att ämneslärare vid dövstumskola bör i fråga om förevarande lönetursrätt likställas med ämneslärare vid blindundervisningsanstalt. Vidare tillstyrker kommittén, att övningsskollärare vid folkskoleseminarium samt ämneslärare vid blindundervisningsanstalt och vid dövstumskola må tillgodoräknas tjänstgöring jämväl vid kommunal mellanskola. Däremot anser kommittén, att med den placering i lönehänseende, kommittén tänkt sig för rektor vid småskoleseminarium, någon rätt, varom nu är fråga, skäligen icke bör tillerkännas denne. Vidare förordar kommittén, att begränsningen av 10 år, där denna förekommer, varder såsom innefattande två ålderstilläggsintervaller bestämd till 6 år. I detta sammanhang vill kommittén vidare framhålla, att kommittén tagit i övervägande, huruvida en generell rätt av den beskaffenhet, varom nu senast är tal, bör utsträckas att omfatta även andra befattningshavare än de i förevarande paragraf omnämnda. Särskilt har kommittén därvid i anledning av gjorda framställningar övervägt, huruvida övningslärare vid folkskoleseminarium, särskilt slöjdlärare, böra få tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom ordinarie lärare och framför allt som övningslärare vid folkskola, eller biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet tjänstgöring vid enskilda flickskolor. Kommittén har dock icke funnit tillräckliga skäl förefinnas för en dylik generell utsträckning, i synnerhet som enligt, reglementsförslaget en motsvarande rätt skulle, då särskilda omständigheter därtill föreligga, kunna av Kungl. Maj:t i förekommande fall tillerkännas vederbörande. Till sist vill kommittén påpeka, att kommittén i mom. 1 av förevarande paragraf vidtagit ett tillägg i förhållande till lydelsen av motsva-

265 rande mom. i de avlöningsreglementen, vilka tjänat till ledning. Det föreskrives här, att anställningen i icke-ordinarie befattning skall hava varat "i en följd". Emellertid anser kommittén billigt, att genomgående av provar icke skall föranleda avbrott i beräkningen, därest detta infaller mellan två perioder av extra tjänstgöring och på så sätt avbryter denna tjänstgöring. Kommittén tillstyrker därför ett tillägg av innehåll, att genomgående av föreskriven pr o vårstjänstgöring icke skall anses innebära avbrott, därest denna infaller under tjänstgöringstid i ickeordinarie befattning. Begreppet "i en följd" bör givetvis ej så tolkas, att ferier skulle medföra avbrott i den tid, den icke-ordinarie tjänstgöringen omfattar; likaså bör anställning i icke-ordinarie tjänst icke oavbrutet hava förekommit vid samma läroanstalt för att grunda den rätt, varom nu är fråga, önskvärt vore, därest anordningar kunde träffas, varigenom en lärare, då han första gången erhåller förordnande att uppehålla lärarbefattning, kunde anses varda anställd i undervisningsväsendets tjänst och denna anställning kunde anses löpa till dess vederbörande erhåller ordinarie lärarbefattning. b) Kommunalt anställda lärare. Vid en jämförelse mellan de lönetursbestämmelser, som nu gälla för de kommunalt anställda lärarna, och de regler, som i avseende å kommunikationsverken och civilförvaltningen gälla rörande tillgodoräknande av föregående tjänstgöring för uppflyttning i högre löneklass, torde uppmärksammas den väsentliga skillnad, som ligger ej endast i det nya lönesystemets principer utan även i den olika karaktären av vederbörande personalgrupper, i det att de ena äro statens och de andra formellt kommunala samfälligheters tjänstemän. Vad först beträffar rätten att för löneförhöjning tillgodoräkna sig viss foregående tjänstgöring i icke-ordinarie befattning, förefinnes rörande de kommunalt anställda lärarna icke någon motsvarande befogenhet. Att emellertid undantaga dem från den rätt, som i detta hänseende finnes för de reglerade statstjänstemannagrupperna och jämväl föreslagits for de statsanställda lärarna, därtill synes kommittén ingen anledning förefinnas, och har kommittén därför i förslaget upptagit 1 mom. med en mindre redaktionell förändring från motsvarande paragraf i de reglementen, vilka tjänat kommittén till ledning. # I likhet med vad fallet är beträffande vissa statsanställda lärarkategorier, finnes för vissa kommunalanställda lärargrupper en bestämmelse som närmast återfaller på en högre kompetens såsom grundande rätt till upptlyttnmg i högre lönegrad. Det heter nämligen, att lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola, vilken avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår Kommittén tillstyrker bibehållande av denna bestämmelse, i vad den ?. v . ser l a r a r e v i d h ö g r e folkskola, dock med den ändringen att antalet tjanstår, vilka skulle få tillgodoräknas, bestämmes till tre. Vad angår lärare vid kommunal mellanskola, må erinras, att kommittén i fråga om sådana lärare föreslagit olika lönegrader allt efter förefintligheten av vederbörlig adjunktskompetens, och är vid sådant förhållande en lönetursbestammelse av nu ifrågavarande art för dessa lärare icke erforderlig.

266 Nu gällande bestämmelser angående lönetursberäkning för kommunalt anställda lärare innehålla en uppräkning av de olika s l a g ^ v skolformer, där en tjänstgöring berättigar till ifrågavarande förmån. Man torde härvid kunna skilja mellan dels rent statliga läroanstalter dels sådana kommunala undervisningsanstalter, vilkas lärare nu äro föremål för lönereglering, dels ock sådana anstalter, vilka ligga helt utanför kommitténs uppdrag. I förstnämnda avseende gäller, att för uppflyttning i högre lönegrad, folkskollärare äger att tillgodoräkna sig, i förekommande fall. den tid. han tjänstgjort som övningsskollärare vid folkskoleseminarium och som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola; lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola den tid. han intjänat under ordinarie anställning vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller skeppsgosseskola; ävensom lärare vid landstingsseminarium den tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid folkskoleseminarium och dess övningsskola eller skeppsgosseskola. I avseende å tillgodoräknande i enahanda syfte av föregående tjänstgöring vid sådan kommunal läroanstalt, som inbegripes i förevarande avlöningsreglemente, gäller, att folkskollärare äger tillgodoräkna sig tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid kommunal mellanskola. högre folkskola eller landstingsseminarium; lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken kan komma i åtnjutande av ålderstillägg, den tid, han tjänstgjort som ordinarie folkskollärare eller som ordinarie lärare vid landstingsseminarium; lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola den tid, han intjänat under ordinarie anställning vid resp. kommunal mellanskola och högre folkskola, ävensom intill tio sådana lönetursar.^ som ordinarie folkskollärare äger att tillgodoräkna sig för uppflyttning i högre lönegrad; ävensom lärare vid landstingsseminarium den tid han tjänstgjort som ordinarie lärare vid folkskola, kommunal mellanskola, högre folkskola eller landstingsseminarium. Vad till sist angår tillgodoräknande av tjänstgöring vid sådan anstalt, som ej inbegripes i något av nu föreva ran de avlöningsreglementen, gäller, att lärare vid folkskola, mindre folkskola eller småskola äger att tillgodoräkna sig den tid, han efter vunnen behörighet till innehavande ordinarie befattning tjänstgjort som föreståndare eller lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Maj :t stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt som allmän uppfostringsanstalt, ävensom enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall bestämmas, den tid. han i egenskap av lärare med fast anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet, samt till sist den tid, under vilken han tjänstgjort vid sjukvardsanstalt, till vars verksamhet anslag av statsmedel erhålles, samt statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie folkskollärare eller småskollärare; lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola enligt de närmare villkor, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer tjänstgöring i egenskap av fast anställd lärare vid statsunderstödd svensk skola i utlandet; samt lärare vid landstingsseminarium tjänstgöring som föreståndare eller lärare vid skyddshem av ovan angivet slag. m 11 § i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlomngsreglementen innehåller, utom ovan berörda bestämmelse om tillgodoräknande

267 av tjänstgöring i icke-ordinarie befattning, visst stadgande om tillgodoräknande för löneförhöjning under vissa villkor av tid, varunder arbete utförts "utom statens tjänst". Ett direkt tillämpande av sistnämnda bestämmelse å de kommunalt anställda lärarna låter sig självfallet icke göra. Mot statens tjänst skulle i förevarande avseende korrespondera tjänst vid läroanstalt, som inbegripes i förevarande reglemente. Emellertid anser kommittén, att någon skillnad mellan tjänst i nu senast angivna två bemärkelser ej skäligen bör göras; i mom. 1 av förevarande paragraf har kommittén föreslagit tillgodoräknande enligt angivna regler av icke-ordinarie anställning såväf i statens tjänst som i tjänst vid i detta reglemente inbegripen läroanstalt. Det må nämligen uppmärksammas, att huvudsyftet med ifrågavarande stadganden är att bereda tjänstemannen en fördelaktigare ställning, allt efter som han före sin ordinarie anställning presterat ett arbete, som ur det allmännas synpunkt kan anses motivera en dylik förmån. Kommittén, som vid behandlingen av nästföljande paragraf kommer till frågan om tillgodoräknande av föregående ordinarie tjänst för uppflyttning i högre löneklass, har alltså ansett, att, då i förevarande paragraf talas om tjänstgöring utom statens tjänst, härmed även bör jämställas tjänstgöring utom tjänst vid i detta reglemente inbegripen läroanstalt. De generella föreskrifter, som i sistberörda hänseenden redan äro givna, såsom beträffande tjänstgöring vid skyddshem och sjukvårdsanstalt av visst slag ävensom vid svensk skola i utlandet, synes kommittén böra oförändrade upptagas i förevarande paragraf. Då i 1 mom. talas om icke-ordinarie tjänstgöring "i en följd" förutsätter kommittén, i likhet med vad som ovan anförts beträffande de statsanställda lärarna, att ferier icke må anses avbryta dylik tjänstgöring ävensom att tjänstgöringen icke oavbrutet skall hava förekommit vid samma skola eller inom samma skoldistrikt. 11 §. Tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i ordinarie befattning för uppflyttning i högre löneklass. Sneddningsprincipen. 12 § i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen innehåller närmare bestämmelser rörande reglerandet av löneförhållandena vid övergång från en ordinarie tjänst till en annan. Bestämmelserna, sådana de lyda enligt civilförvaltningens avlöningsreglemente, äro avfattade på följande sätt: 1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass. Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass.

268 Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som vid befordran till tjänst vid något av ifrågavarande verk innehade ordinarie befattning vid annat verk, för vilket lönereglering genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente. Vid ordinarie tjänstemans befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang. För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den erhållna tjänsten utföra. 2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gällande. Jämväl i avseende å tillkomsten av dessa bestämmelser, som innebära ej oväsentliga förändringar i förhållande till vad närmast förut varit gällande, tillåter sig kommittén hänvisa till Kungl. Maj:ts prop, nr 217 till 1922 års riksdag. a) Statsanställda befattningshavare. Beträffande flertalet statsanställda lärare gälla synnerligen specialiserade bestämmelser i fråga om övergången från en ordinarie tjänst till en annan. Man torde här kunna särskilja olika grupper. Till en början äro vissa bestämmelser givna i syfte, att befordran från lägre till högre tjänst skall medföra avlöningsförbättring eller åtminstone icke avlöningsminskning. I detta hänseende stadgas. att, därest manlig adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vilken befordras till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller tekniskt läroverk, intjänat tre ålderstillägg, han skall omedelbart tillgodoföras ett ålderstillägg som lektor; att, därest ämneslärarinna och lärarinna vid förskola för blinda ävensom lärarinnan vid hantverksskolan i Kristinehamn, vilken befordrats till första lärarinna vid institutet å Tomteboda eller vid vårdanstalten i Lund, redan intjänat högre avlöning än första lärarinnas begynnelseavlöning, henne skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som första lärarinna, att hennes avlöning i sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning hon senast åtnjöt som ämneslärarinna, respektive tolkskollärarinna; skolande, där ämneslärarinna, resp. folkskollärarinna vid befordran till första lärarinna icke erhåller högre avlöning än den hon som ämneslärarinna, resp. förskollärarinna uppburit, för uppflyttning i närmast högre lönegrad såsom första lärarinna henne till-

269 godoräknas den tid, varunder hon innehaft befattning som ämneslärarinna, resp. förskollärarinna, efter det hon i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad; samt att, därest statsanställd ordinarie befattningshavare i undervisningsväsendets tjänst, vilken befordras till folkskolinspektör, i sin föregående tjänst åtnjutit avlöning med högre belopp än folkskolinspektörs begynnelseavlöning, honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstilllägg såsom folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda befattning icke kommer att understiga hans avlöning i den förra tjänsten eller, om avlöningen i denna varit högre än folkskolinspektörs slutavlöning, befattningshavaren genast skall erhålla den högsta för folkskolinspektör stadgade avlöningen, varjämte, där sådan befattningshavare icke såsom folkskolinspektör erhåller högre avlöning än han i sin föregående tjänst uppburit, honom skall tillgodoräknas för uppflyttning i högre lönegrad såsom folkskolinspektör den tid, varunder han innehaft den föregående befattningen, efter det han i denna senast uppflyttades i högre lönegrad. Nu angivna stadganden utgöra i viss mån en tillämpning in casu av den s. k. sneddningsprincipen, vars allmänna innebörd framgår av lydelsen av de två första styckena i 1 mom. av förevarande paragraf i de aylöningsreglementen, vilka tjänat kommittén till ledning. Nämnda princip sammanhänger intimt med grunderna för det nya avlöningssystemet och torde självfallet böra bliva gällande jämväl för de statsanställda lärarkårerna. Vid sådant förhållande synas nyssberörda speciella stadganden ej längre bliva erforderliga. Vidare äro i visst fall bestämmelser givna rörande lön vid sökt övergång till tjänst med lägre lön. I detta hänseende är nu stadgat, att i de särskilda fall, då lektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller tekniskt läroverk efter ansökan varder utnämnd till adjunkt vid allmänt läroverk, honom eller henne må tillgodoräknas den tid, han eller hon må hava tjänstgjort såsom lektor. Vidare torde hit kunna hänföras sådana bestämmelser, som föreskriva, att en befattningshavare med lägre avlöning får för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort med högre avlöning, nämligen e adjunkt vid allmänt läroverk den tid, han efter vunnen behörighet till sådan adjunktstjänst må hava tjänstgjort såsom rektor vid skeppsgosseskola; ämneslärarinna vid statssamskola den tid, hon tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet; övningsskollärare vid folkskoleseminarium den tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola; ämneslärare vid blindundervisningsanstalt den tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola; rektor och lärare vid småskoleseminarium den tid, han tjänstgjort som ordinarie lärare vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och skeppsgosseskola; samt lärare vid skeppsgosseskola den tid, han intjänat under ordinarie anställning vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium. Då fall motsvarande dessa endast delvis kunna anses vara reglerade genom den generella bestämmelsen, som återfinnes i 2 mom. av förevarande paragraf i civilförvaltningens avlöningsreglemente och då dessutom denna bestämmelse i övrigt icke synes lämpad för de befattnings-

270 havare, varom kommittén har att yttra sig, har kommittén i 8 mom. av förevarande paragraf föreslagit en bestämmelse, avsedd att reglera hithörande förhållanden och anpassad efter de speciella synpunkter, som äro att i denna fråga anlägga för lärarkårernas vidkommande. Härjämte finnas i nu gällande avlöningsbestämmelsbr för flertalet statsanställda lärargrupper speciella stadganden angående tillgodoräknande av föregående ordinarie tjänstgöring å i allmänhet likvärdiga tjänster med samma lön. Hit kunna hänföras föreskrifterna, att följande tjänstgöringar få för ålderstillägg tillgodoräknas, nämligen för lektor vid högre allmänt läroverk den tid, han, efter att i avseende å examina och provar hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk, må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt läroverk eller såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan; för lektor vid högre lärarinneseminariet den tid, han, efter att i avseende å examina och provar hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid nämnda seminarium, må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoieseminarium, tekniskt läroverk eller allmänt läroverk, ävensom den tid, han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan; för lektor vid folkskoleseminarium den tid, han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet eller tekniskt läroverk, ävensom den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid sjökrigsskolan; för lektor vid tekniskt läroverk den tid, han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller sjökrigsskolan; för övningslärare vid allmänt läroverk den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium; för övningslärare vid högre lärarinneseminariet den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium ; för annan övningslärare vid folkskoleseminarium än lärare i trädgårdsskötsel tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet; för ämneslärare vid blindundervisningsanstalt och vid vårdanstalten i Lund tjänstgöring såsom lärare i övningsskola vid folkskoleseminarium; för ämneslärarinna och slöjdlärarinna vid vårdanstalten i Lund den tid, varunder hon vid annan statens läroanstalt för blinda innehaft motsvarande tjänst, eller tjänst, som enligt staten är förenad med lika hög avlöning som den tjänst, varför ålderstillägg ifrågasattes; samt för lärare vid småskoleseminarium tjänstgöring som övningsskollärare vid folkskoleseminarium. Några bestämmelser, som reglera förhållandena vid övergång från tjänst i en lönegrad till en annan tjänst i samma lönegrad hava icke ansetts erforderliga i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen. Även om av reglementenas lydelse i övrigt kan ut-

271 läsas, att vid dylik övergång rättighet föreligger för tjänstemannen att tillgodoräkna sig hela den tjänstgöringstid, han skulle haft till godo, därest han kvarstått i den förra tjänsten, synes det dock kommittén önskligt, att för de statsanställda lärarkårernas vidkommande ett direkt medgivande härutinnan gives. I detta hänseende föreslår kommittén, att ett tillägg göres till nu förevarande paragraf av innehåll, att, därest befattningshavare varder vare sig efter egen ansökan eller utan ansökan förflyttad från tjänst vid en läroanstalt till en inom samma lönegrad placerad tjänst vid annan läroanstalt, som inbegripes i reglementet, han skall erhålla lön enligt samma grunder, som om han kvarstode i den förra tjänsten. Kommittén anser sig böra framhålla, att kommittén icke tagit hänsyn till vad nu i vissa fall föreskrives angående förefintligheten av vunnen behörighet till vissa tjänster. Ovannämnda föreskrifter angående lärares behörighet såsom villkor för att åtnjuta lönetursrätt torde leda sitt ursprung från den tid, då lärare — i olikhet med förhållandena inom andra tjänstemannakårer — tillerkändes viss lönetursrätt för tjänstgöring såsom e. o. lärare eller såsom lärare vid enskilda läroverk, varvid det ansågs lämpligt att genom uppställande av kompetensfordringar införa en viss begränsning av denna förmån. Sagda begränsning kom jämväl att tillämpas vid ordinarie lärares övergång från ett slag av läroanstalter till ett annat. Sedan emellertid lönetursrätt för e. o. tjänstgöring numera blivit i mycket avsevärd utsträckning medgiven för tjänstemän i allmänhet, utan att någon behörighet därvid föreskrivits såsom villkor, finner kommittén, att de förutsättningar, under vilka nämnda begränsningsprincip införts och varit gällande, icke längre föreligga, samt anser densamma på grund härav icke längre böra vidhållas. Tilläggas må, att dess upphävande står i närmare överensstämmelse med det nya lönesystemets allmänna drag, enligt vilka befattningshavare i samma lönegrad äro att anse ur lönesynpunkt likvärdiga, och att dess bibehållande skulle icke blott göra systemets tillämpning mera invecklad utan även medföra vissa orättvisor. Så t. ex. skulle en filosofie licentiat, som vid folkskoleseminarium vikarierar som lektor och därefter övergår till lektorsbefattning vid allmänt läroverk, icke kunna frånkännas den numera medgivna e. o. lönetursrätten, under det han skulle förvägras lönetursrätt, därest han varit ordinarie lektor vid förstnämnda löroanstalt. Vidare äro i nu gällande löneförfattningar för vissa fall bestämmelser givna angående tillgodoräknande av tjänstgöring vid förflyttning från tjänst med lägre lön till tjänst med högre lön. Så framhålla författningarna såsom i detta hänseende nu medgivet, att kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola eller högre lärarinneseminariet; att ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till sådan befattning tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola, ävensom den tid utöver fem år, hon i egenskap av biträdande ämneslärarinna tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet; samt att övningslärare vid högre allmänt läroverk, resp. högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas den tid, han, efter vunnen kompetens till

272 övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk, resp. högre lärarinneseminariet, dock att övningslärare vid övergång från realskola till högre allmänt läroverk, resp. högre lärarinneseminariet må, därest tjänstgöringen omfattar minst lika många undervisningstimmar som vid realskolan, omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg, att ingen löneminskning honom eller henne vederfares. Sistnämnda föreskrift gäller i viss mån vid övergång från övningslärartjänst vid realskola till annan lärarbefattning vid folkskoleseminarium än lärartjänst i trädgårdsskötsel, dock med den skillnaden, bland annat, att tiden skall räknas efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium. Vad först beträffar bestämmelserna angående rätt för kvinnlig adjunkt och ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet att tillgodoräkna sig ovan angivna särskilda tjänstgöring, komma, med den placering kommittén tänkt sig för de befattningar, varom här är fråga, hithörande förhållanden att regleras genom den av kommittén ovan berörda sneddningsprincipen och genom vad kommittén i övrigt i denna paragraf förordar. Vidkommande därefter ovanberörda föreskrift angående rätt för övningslärare att tillgodoräkna sig föregående tjänstetid må erinras, att kommittén för övningslärarna tillstyrkt sådana avlönings gr under, vilka jämställa övningslärarna vid realskolorna med övningslärarna vid övriga allmänna läroverk, och torde vid ett bifall till vad kommittén i detta och andra hänseenden för övningslärarna förordat några specialbestämmelser av ifrågavarande innebörd icke bliva erforderliga. Då övningslärare på grund av tjänstgöringens utökning uppflyttas till högre lönegrad, torde sneddningsprincipen, där den kan tillämpas, komma till användning, men synes kommittén i övrigt icke skäl föreligga för införande av generella bestämmelser angående rätt för sådan lärare att i vidare mån tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i den lägre graden än vad bestämmelserna i förevarande paragraf till äventyrs i allmänhet medgiva. Vad civilförvaltningens avlöningsreglemente i förevarande paragraf i övrigt innehåller, har kommittén upptagit i huvudsak oförändrat i motsvarande paragraf i reglementet för de statsanställda lärarna, dock allenast med den ändringen, att i sista meningen i fjärde stycket av 1 mom. orden sex månader ändrats till "en termin eller, där terminsindelning icke förekommer, sex månader". b) Kommunalt anställda lärare. Jämväl i avseende å de kommunalt anställda lärarna gälla specialiserade bestämmelser beträffande övergång från en ordinarie tjänst till en annan; och torde man även här kunna särskilja olika grupper, nämligen i fråga om reglering av löneförhållandena vid övergång från högre avlönad tjänst till lägre avlönad tjänst, från lägre avlönad till högre avlönad tjänst, samt från en tjänst till en annan med samma kontanta löneförmåner. I avseende å övergång från högre till lägre avlönad tjänst gäller nu. att lärare vid folkskola äger att tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som övningsskollärare vid folkskoleseminarium och ordinarie äim

273 neslärare vid kommunal mellanskola, högre folkskola eller skeppsgosseskola ävensom den tid, han tjänstgjort vid landstingsseminarium; att lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola äger att tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort som ordinarie folkskollärare eller lärare vid landstingsseminarium; att ämneslärare vid högre folkskola äger att tillgodoräkna sig de tjänstår han intjänat under ordinarie anställning vid kommunal mellanskola, skeppsgosseskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium; att ämneslärare vid kommunal mellanskola äger att tillgodoräkna sig de tjänstår, han intjänat under ordinarie anställning vid skeppsgosseskola samt såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium; samt att lärare vid landstingsseminarium äger att tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskoleseminarium eller skeppsgosseskola. För reglering av hithörande fall har kommittén i reglementet för de kommunalt anställda lärarna upptagit en bestämmelse av liknande lydelse med den, som kommittén i samma avseende för de statsanställda lärarna tillstyrkt, dock med den ändringen att förflyttning ej må avse allenast från tjänst som innefattas i detta reglemente utan även från tjänst i reglementet för de statsanställda lärarna. ( I fråga om förflyttning från en tjänst till en annan med samma avlöningsförmåner finnes för närvarande allenast den bestämmelsen, att lärare vid landstingsseminarium äger att tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskoleseminariums övningsskola. I likhet med vad kommittén föreslår beträffande de statsanställda lärarna, synes kommittén för de kommunalt anställda lärarna en bestämmelse böra i reglementet intagas i fråga om rätt att tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid övergång mellan två i avlöningshänseende likvärdiga tjänster, varvid emellertid i avseende å tjänst, varifrån eventuell förflyttning tankes, må avses ej allenast tjänst i detta reglemente utan även tjänst, som faller under reglementet för de statsanställda lärarna. Vidare äro för vissa fall för närvarande bestämmelser givna vid övergång från tjänst med lägre lön till tjänst med högre lön. I detta hänseende gäller sålunda, _ att ämneslärare vid högre folkskola och vid kommunal mellanskola äger att tillgodoräkna sig intill tio sådana lönetursår, som ordinarie folkskollärare äger att räkna sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad; att ämneslärare vid kommunal mellanskola äger att tillgodoräkna sig de tjänstår han intjänat under ordinarie anställning vid högre folkskola; samt att lärare vid landstingsseminarium äger att tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola, kommunal mellanskola eller högre folkskola. Flertalet nu nämnda fall, såsom vid övergång från högre folkskola till kommunal mellanskola eller från någon av dessa skolformer till landstingsseminarium, anser kommittén böra regleras genom den i 1 mom. upptagna sneddningsbestämmelsen. Någon rätt att härutöver åberopa föregående tjänstgöring vid angivna slag av skolor har kommittén icke ansett böra vid det nya lönereglementets införande generellt bibehållas. 18

274 Däremot har kommittén funnit skäl förefinnas att tillstyrka bibehållande av bestämmelserna i övrigt, dock med den ändringen, att lärare vid högre folkskola, vid kommunal mellanskola eller vid landstingsseminarium må tillgodoräknas allenast sex år av den tid, han innehaft ordinarie anställning vid folkskola. I övrigt står förevarande paragraf i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande paragraf i avlöningsreglementet för de statsanställda lärarna. 12 §. Förflyttning till annan tjänst m. m. 1 14 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente äro vissa bestämmelser meddelade angående skyldighet för tjänsteman att vara underkastad dels föreskrifterna i vederbörande instruktion, dels utvidgad och förändrad tjänstgöring, dels ock förflyttning till annan befattning vid verket, till annat verk och till annan tjänstgöringsort. Härjämte äro föreskrifter givna, huru förfaras skall, då tjänsteman förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad eller då befattningen nedflyttas till lägre lönegrad. Allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente innehåller i motsvarande paragraf, 13 §, bestämmelser av enahanda innebörd, varvid dock stadgandena rörande tjänstemans förflyttningsskyldighet äro mer specialiserade, beroende på att reglementet är avsett att tillämpas på tjänstemän ej endast vid centralförvaltningen utan även vid vissa med centrala myndigheter förenade lokalförvaltningar ävensom vid fristående lokalförvaltningar utan direkt central myndighet. a) Statsanställda befattningshavare. Redan nu äro i fråga om flertalet statsanställda lärargrupper bestämmelser meddelade i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet och förflyttning till annan tjänst. I förstnämnda hänseende — ändrad tjänstgöringsskyldighet — gäller beträffande befattningshavare vid de allmänna läroverken, att denne skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest kan varda stadgad, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromål Enahanda är föreskrivet beträffande befattningshavare vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt läroverk, blindundervisningsanstalt, vårdanstalten i Lund, småskoleseminarium, skeppsgosseskola och navigationsskola ävensom i fråga om folkskolinspektör, dock allenast med den ändring i avseende å en eventuell omorganisation, som betingas av denna begränsning till den speciella gren av undervisningsväsendet, dit befattningshavaren i fråga hör och beträffande folkskolinspektör med det tillägg, att han dessutom skall vara underkastad reglering av tjänstgöringsområde. I stort sett gäller samma föreskrift även för befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara. T fråga om förflyttningsskyldighet är beträffande de allmänna läroverken nu föreskrivet, att befattningshavare skall, med bibehållande av

275 den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, för den händelse i sammanhang med en allmän revision av läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt än den, där han då är anställd, ävensom eljest, då Kungl. Maj:t med hänsyn till undervisningsväsendets behov, efter vederbörandes hörande, prövar sådant nödigt, låta sig förflyttas från allmänt läroverk till annan befattning inom undervisningsväsendet, dock att befattningshavare, som varder förflyttad till annan ort, skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmer. Samma föreskrift gäller i fråga om högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, de tekniska läroverken, blindundervisningsanstalterna, vårdanstalten i Lund, småskoleseminarierna och skeppsgosseskolorna, dock med den ändring, att den för de allmänna läroverken bestämda förutsättningen "för den händelse i sammanhang med en allmän revision av läroverksorganisationen hans tjänstgöring anses lämpligen böra förläggas till annan, med de nuvarande allmänna läroverken jämförlig läroanstalt än den, där han då är anställd" är beträffande högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna och skeppsgosseskolorna utbytt mot uttrycket "vid en möjligen inträdande förändrad organisation av undervisningsväsendet" och i fråga om de tekniska läroverken samt blindundervisningsanstalterna och vårdanstalten i Lund begränsad till en eventuell omorganisation av det tekniska undervisningsväsendet, resp. abnormundervisningsväsendet, varjämte i sistnämnda tre fall förflyttningen är inskränkt till sistberörda två respektive specialgrenar av undervisningsväsendet. Vidare gäller för folkskolinspektör, att han skall vara underkastad den förflyttning till annat tjänstgöringsområde, som vid en möjligen inträdande förändring i folkskolinspektionens organisation eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande av den avlöning, han innehar, i enlighet med nya eller förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromålen. Någon ersättning för flyttningskostnad är här icke medgiven. I fråga om befattningshavare vid navigationsskolorna och vid veterinärinrättningen i Skara är någon förflyttningsskyldighet icke föreskriven. Den för kommunikationsverken och civilförvaltningen gällande bestämmelsen, att tjänstemannen skall vara underkastad föreskrifterna i den för verket gällande instruktion, saknar motsvarighet i de för lärarkårerna nu gällande lönevillkor. Kommittén har dock funnit lämpligt, att en dylik föreskrift intages i avlöningsreglementet, i all synnerhet som ifrågavarande reglementariska föreskrifter — under namn av stadga, ^ reglemente eller instruktion — inrymma väsentliga bestämmelser i avseende å befattningshavarnas skyldigheter, exempelvis omfattningen av vederbörandes tjänstgörings- och undervisningsskyldigh et, Fö r överskå d l i g h e t e n s skull har kommittén upptagit denna före1 ., . skrift såsom ett första moment i förevarande paragraf. I mom. 2 har kommittén infört nu gällande föreskrifter rörande ändrad tjänstgöringsskyldighet, vilka i stort sett överensstämma med vad härutinnan är föreskrivet för kommunikationsverken och civilförvaltningen; varvid kommittén dock i förtydligande syfte skilt mellan dels

276 den skyldighet i förevarande avseende, som kan betingas av en möjligen inträdande förändrad omorganisation av den gren av undervisningsväsendet, vederbörande tillhör", dels ock den skyldighet i samma hanseende, som "eller ock eljest" nu åligger vederbörande. I avseende å förflyttningsskyldigheten äro de för kommunikationsverken och civilförvaltningen gällande bestämmelserna avfattade med särskild hänsyn tagen till den vid dessa förvaltningsgrenar anställda personalen. Då dessa bestämmelser ej låta sig lämpligen överforas till tillämpning å ifrågavarande lärargrupper har kommittén funnit riktigast att i stort sett bibehålla de för dessa grupper givna föreskrifterna, vilka för åvägabringande av en viss enhetlighet med vissa redaktionella förändringar sammanförts i 3 mom. av förevarande paragraf. Dä har utom undervisningsväsendet talas om verksamhetsområde, syltas ^ a r med på folkskolinspektörerna. Någon förflyttningsskyldighet ar såsom nämnts, icke stadgad för befattningshavare vid navigationsskolorna eller vid veterinärinrättningen i Skara; att emellertid for dessa göra ett undantag synas inga skäl föreligga, och hava därför de föreslagna bestämmelserna tänkts skola gälla jämväl sistnämnda grupper. Vad angår den nu stadgade ersättningen för flyttningskostnad vid forflyttning till annan ort, lämnas föreskrifter härom i annat sammanhang. Den i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen förekommande bestämmelsen, hur förfaras skall, da tjänsteman utan eget förvållande förflyttas till tjänst inom lägre lönegrad, har kommittén ansett sig böra upptaga, ehuru den tämligen sällan kan antagas komma i tillämpning. Då emellertid fall kunna tankas, da till följd av befattnings indragning eller förändring en befattningshavare måste förflyttas till annan tjänst med mindre avlöningsförmåner har en dylik föreskrift befunnits motiverad. Då vidare avsikten ar, att i tall som dessa någon avlöningsminskning ej skall drabba vederbörande befattningshavare, har kommittén funnit skäligt förorda, att honom jämväl skall tillräknas rätt till ersättning för mistade naturaförmåner, dar sådana förekomma. Vad angår rektor torde dock en dylik ratt endast omfatta vad som återstår av tiden för hans förordnande. For den händelse emellertid förflyttning sker från tjänst, varmed äro förenade naturaförmåner, som bestridas av vederbörande kommun, och da kommunen skäligen ej kan förpliktas att vid eventuell förflyttning lämna dylik ersättning, torde skyldigheten härutinnan böra i dylika fall överflyttas på statsverket. Motsvarande förpliktelse för statsverket torde bora torefinnas ej endast vid befattningshavares förflyttning till tjänst mom lägre lönegrad utan även till sådan tjänst inom samma lönegrad vid vilken ej äro förbundna de förmåner av berörda slag, som tillaventyrs aro förenade med den befattning, varifrån förflyttning skett. Vad angår bestämmelser rörande den ekonomiska påföljden vid förflyttning, som föranletts av befattningshavares eget förvållande, kunna dylika ej anses vara tillämpliga på de förmedelst fullmakt tillsatta lärarna Då emellertid reglementet avser även andra, förmedelst konstitutorial tillsatta befattningshavare och en förflyttning av berörda anledning här kan tänkas förekomma, har kommittén bibehållit vad i detta hänseende föreskrivits i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen. • •' '['/ . I 5 mom. har kommittén upptagit föreskrift hur forfaras skall vid

277 befattnings nedflyttning i lägre lönegrad. Denna föreskrift har sin givna betydelse för övningslärarna vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, för vilka lönesystemet är anpassat efter timtal per vecka; skulle sålunda för ett läsår timantalet visa sig vara lägre än föregående läsår och gränsen, som åtskiljer en övningslärares olika lönegrader, överskridas, bör befattningen automatiskt nedflyttas till vederbörande lägre lönegrad, men befattningshavaren bör skäligen ej bliva lidande härigenom. Slutligen har kommittén under 6 mom. infört en bestämmelse i sytte att tillförsäkra rektor för tiden för hans förordnande vederbörlig avlöning, för den händelse under sagda tid läroanstalten varder nedflyttad till lägre lönegrupp. Även om i regel så synes böra förfaras, att rektors förordnande meddelas med hänsyn till den av kommittén tänkta periodvis skeende omgrupperingen av läroanstalter, kunna fall tänkas, då en föreskrift av angivna innebörd kan anses erforderlig. b) Kommunalt anställda lärare. För de statsanställda lärarna har, såsom kommittén påpekat, i gällande löneförfattningar icke stipulerats någon skyldighet att vara underkastade föreskrifterna i vederbörande stadga eller reglemente; en bestämmelse härom har kommittén emellertid ansett lämpligen böra inrymmas i avlöningsreglementet. Vad åter angår de kommunalt anställda lärarna, äro i de uti administrativ väg utfärdade stadgarna för ojika skolformer bestämmelser i detta hänseende meddelade, och sådana återfinnas jämväl i gällande löneförfattningar. Så är lärare vid folk- och småskola skyldig att årligen tjänstgöra åtta månader, beräknade utgöra 34 V2 veckor, eller den kortare tid, under vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts medgivande i särskilda fall skall meddelas. Lärare vid högre folkskola är skyldig tjänstgöra 36 veckor om året eller den kortare tid, som Kungl. Maj:t i skolans reglemente bestämt. Lärare vid kommunal mellanskola är skyldig att tjänstgöra 38 veckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar inberäknade. Slutligen är lärare vid landstingsseminarium skyldig att tjänstgöra intill 39 veckor om året. tid för påsk- och pingstferier, tillfälliga lovdagar samt inträdes-, flyttnings- och avgångsprövningar däri inräknad. Nu angivna stadganden rörande lärares tjänstgöringsskyldighet _ synes icke böra inrymmas bland lönebestämmelserna utan torde lämpligen böra hava sin plats i vederbörande stadgar. De synas kommittén jämväl vara av beskaffenhet att böra ingå bland de villkor, som uppställas för utgående av statsbidrag till vederbörande läroanstalter. I nu förevarande sammanhang anser kommittén, i likhet med vad som förordats för de statsanställda lärarna, det vara tillfyllest med en allmän bestämmelse av innehåll, att lärare skall vara skyldig underkasta sig de föreskrifter, som äro eller varda meddelade i den för vederbörande skolform gällande stadga. I fråga om skyldigheten att underkasta sig ändring eller utvidgning av tjänstgöringen gäller för närvarande följande. Lärare vid folk- och småskola skall vara skyldig att utan särskild ersättning underkasta sig den ökade tjänstgöringsskyldighet, som för

278 honom kan uppkomma, därest genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdag förlängning av den nu lagstadgade årliga undervisningstiden av 34 7 2 veckor varder för samtliga skoldistrikt stadgad. Lärare vid högre folkskola är skyldig att tjänstgöra den tid utöver 36 veckor om året, som i skolans reglemente är bestämd, dock vad angår lärare med full tjänstgöring mot viss ökad ersättning. Vidare är sådan lärare skyldig underkasta sig den förändring i fråga om tjänstgöring, som kan bliva en följd av en omorganisation av ungdomsskolorna i den eller de kommuner, inom vilka han har sin tjänstgöring, dock att sådan förändring skall prövas och godkännas av skolöverstyrelsen (stadga för högre folkskolor § 48). Beträffande lärare vid kommunal mellanskola finnes ingen bestämmelse om utvidgad tjänstgöringsskyldighet, men väl stipulerad sådan skyldighet rörande förändring i tjänstgöringen, som nyss angivits i fråga om lärare vid högre folkskola (stadga för kommunala mellanskolor § 63). Lärare vid landstingsseminarium är nu icke underkastad någon ökning eller ändring i avseende å tjänstgöringsskyldigheten. Att en ökad tjänstgöringsskyldighet bör kunna stipuleras jämväl för de kommunalt anställda lärarna finner kommittén uppenbart. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i fråga om de statsanställda lärarna tillstyrker kommittén i fråga om lärare vid högre folkskola och vid kommunal mellanskola en vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet under den förutsättning som redan nu är angiven, nämligen vid en omorganisation av ungdomsskolorna i vederbörande kommuner. Jämväl beträffande lärare vid landstingsseminarier synes en motsvarande skyldighet kunna ifrågasättas. Härutöver böra samtliga lärare, som faller under detta reglemente, vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva vederbörande i behörig ordning ålagd. I sistnämnda bestämmelse torde få anses inbegripen ovanberörda föreskrift om ökad tjänstgöringsskyldighet, därest genom beslut av Konung och riksdag förlängning av den lagstadgade årliga undervisningstiden av 34 V2 veckor varder för samtliga skoldistrikt stadgad, ävensom den skyldighet, som nu finnes för lärare att i händelse av beslut av skoldistrikt åtaga sig övertidsläsning utöver åtta månader. Likaså bör härmed åsyftas den skyldighet, som kan komma att åläggas lärare vid folkskola i avseende å utsträckning av tjänstgöringen per vecka, därest en sådan utsträckt undervisningsskyldighet varder genom allmän författning stadgad. I fråga om förflyttningsskyldighet gälla för de kommunalt anställda lärarna betydligt inskränktare bestämmelser än beträffande statens befattningshavare. Endast i fråga om lärare vid folk- och småskola äro i detta hänseende föreskrifter givna, vilka för närvarande hava sin plats i gällande folkskolestadga § 22 mom. 4 och 5. Här stadgas, att skolråd uti skoldistrikt i stad äger rätt, under förutsättning att sådant kan ske utan förnärmande av lärares på meddelat förordnande grundade rätt. när skolans bästa det kräver, förflytta en ordinarie lärare från en tjänst till en annan inom distriktet, dock att den förflyttade lärarens löneförmåner därigenom icke förminskas. Vidare heter det, att när i skoldistrikt på landsbygden skolväsendet blivit i behörig ordning omorgani-

279 serat, kyrkostämman äger, under enahanda förutsättning, som nyss sagts, att, om så befinnes nödigt för organisationens genomförande, förflytta en ordinarie lärare från en skola till en annan inom distriktet, dock endast under förutsättning att församlingen bestrider kostnaderna för flyttningen samt att lärarens löneförmåner genom förflyttningen icke förminskas. Beslut om sådan förflyttning, som nu senast nämnts, skall, för att bliva gällande, av domkapitlet, efter hörande av såväl ifrågavarande lärare som vederbörande statens folkskolinspektör, prövas och godkännas. Att tillämpa de bestämmelser rörande förflyttningsskyldighet, som föreslagits beträffande de statsanställda lärarna, låter sig självfallet icke utan vidare göra. Det gäller nämligen här lärare, som äro kommunens tjänstemän, och beträffande vilka i nu förevarande hänseende staten icke har någon formell rätt att bestämma över. Emellertid är det uppenbart, att det från flera synpunkter vore jämväl i fråga om det kommunala undervisningsväsendet fördelaktigt, därest en större rörlighet i avseende å lärarpersonalen kunde vinnas, om ej för att direkt kunna åstadkomma en cirkulation av lärarna så åtminstone för att ej hindra möjligheten till en sådan, om så skulle befinnas erforderligt. Man kan sålunda tänka sig, att området för den kommunala samfällighet, som är skolans huvudman, utvidgas genom att delar av ett annat område lägges till detsamma eller genom sammanslagning av flera sådana samfälligheter, och att i sammanhang härmed sker förflyttning av en skola till annan ort. Med hänsyn till de fördelar, som skulle vinnas genom möjliggörande av en större rörlighet beträffande lärarpersonalen i dylika fall, har kommittén haft under övervägande, huruvida bestämmelserna i detta hänseende för statens tjänstemän här kunna i en eller annan form tillämpas. Kommittén har måst ställa sig synnerligen tveksam inför upptagande av en föreskrift i nu berörda avseende, då här förhållanden beröras, som kunna anses ingripa i de kommunala samfälligheternas rättigheter att själva disponera över dem underlydande lärarkrafter. Då emellertid kommittén funnit, att det allmännas intressen, som härvid böra hava företräde, kunna i förevarande fall påkalla en anordning lika med den, som redan förefinnes i fråga om de statsanställda lärarna, har kommittén i reglementsförslaget upptagit en motsvarande bestämmelse dock med det tillägg, att en förflyttning av nu ifrågavarande beskaffenhet endast må kunna förekomma, då, efter det frågan underställts Kungl. Maj:ts prövning, vederbörande kommunala samfälligheter förklarat sig vara härom ense. Det må givetvis ankomma på vederbörande kommunala samfälligheter att enas om de ekonomiska påföljder, som kunna uppkomma genom en dylik förflyttning av lärare. Vad sålunda ifrågasatts torde dock ej böra gälla i avseende å lärare vid folk- och småskola. Förhållandena beträffande dessa lärare äro helt olikartade, och på samma gång något behov av en anordning av nyss angivet slag ej kan anses föreligga här, torde dessutom praktiska svårigheter av allvarsam art möta beträffande tillämpningen å dessa lärare av en motsvarande bestämmelse. För folkskolans lärare finnas, såsom ovan nämnts, redan vissa föreskrifter i nu förevarande hänseende, och kommittén, som finner dessa hava sin givna plats i avlöningsreglementet, har saknat anledning att härvid föreslå någon ändring i annan mån än en mindre redaktionell jämkning i förtydligande syfte. Vad angår den ekonomiska påföljden vid tvångsförflyttning till tjänst

280 inom lägre lönegrad har kommittén i stort sett upptagit vad härutinnan för de statsanställda lärarna föreslagits. I fråga om påföljden vid förflyttning till lägre tjänst på grund av något lärarens förfarande i tjänsten hava bestämmelser härom icke ansetts erforderliga, då dylik förflyttning icke förekommer beträffande nu förevarande lärare. Föreskrifter om hur förfaras skall vid befattnings nedflyjtning i lägre lönegrad har kommittén upptagit lika med vad som ifrågasatts för de statsanställda lärarna. Även om dessa föreskrifter mera sällan kunna väntas komma i tillämpning, torde dock fall kunna, inträffa, då så kan bliva förhållandet, exempelvis därest en kommunal mellanskola skulle ombildas till högre folkskola. 13 §. Kallortstillägg. Från kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen har kommittén i 13 § upptagit bestämmelser om kallortstillägg med vissa efter sex olika kallortsklasser bestämda belopp. Den för kommunikationsverken gällande föreskriften angående kallortstraktamente har kommittén dock ej funnit böra tillämpas å nu ifrågavarande befattningshavare. Då rätten till åtnjutande av kallortstillägg gjorts beroende av att befattningshavaren är bosatt å sådan ort, där dylikt tillägg må utgå, må allenast framhållas, att ett tillfälligt förordnande å dylik ort icke grundar någon rätt av ifrågavarande slag, liksom ock att den, som på grund av förordnande uppehåller tjänst å sydligare ort, ej därav berövas kallortstillägget, så länge han kan anses fortfarande vara bosatt å kallort. Enslighetstillägg. Kommittén har i det föregående framhållit, hurusom kommittén med hänsyn till svårigheten att erhålla lärare vid folk- och småskolor i vissa avlägsna landsändar tänkt sig utgående av s. k. enslighetstillägg. 1 fråga om kommunikationsverken, där tjänstemännen huvudsakligen äro stationerade utmed trafiklederna i mera befolkade trakter och olikheten i tjänstgöringsförhållanden inom de särskilda tjänsterna ej låter sig med säkerhet konstatera, har man vid löneplanens uppgörande satt lönerna i direkt förhållande till huruvida bostadsorten varit att hänföra till dyrare eller billigare ort. Därjämte har till de i nordligaste delarna av landet stationerade tjänstemännen ansetts böra utgå särskilda fristående kallorstillägg. Beträffande lärarpersonalen vid folk- och småskolor har den uppfattningen gjorts gällande, att en lärare på en ödsligt belägen och i övrigt svårtillgänglig trakt borde, även om denna ort icke kunnat hänföras till dyrare ort, såsom ersättning för de med tjänstgöringen där förenade olägenheter och obehag, beredas en ekonomiskt fördelaktigare ställning än en lärare på en dyrare ort men med tjänstgöring under gynnsammare förhållanden. Enligt kommitténs mening kan denna uppfattning ej frånkännas berättigande. Ett häsynstagande till, utom dyrorts- och kallortsmomenten, jämväl enslighetsmomentet skulle i avseende å grupperingen av ifrågavarande

281 lärarpersonal måhända kunna tänkas leda därtill, att man beträffande löneplanen för dessa lärare stannade inför en gruppering, som, förutom dyrortsmomentet, upptoge enslighets- och kallortsmomenten såsom grundläggande faktorer. Detta skulle emellertid innebära en avvikelse från kommunikationsverkens gruppering, och även om teoretiskt sett skäl kunna anföras härför, har kommittén funnit en dylik anordning icke vara att förorda, främst ur synpunkten av svårigheten att finna en gruppering, där de olika momenten kunde samverka på ett rättvist och för syftemålet fullt effektivt sätt. Såsom framgår av vad förut anförts, har kommittén också ansett sig böra ansluta sig till kommunikationsverkens ortsgruppering. Därav följer jämväl, att kommittén ansett sig böra i oförändrad form upptaga de vid kommunikationsverken utgående fristående kallortstilläggen. Vad så särskilt angår ovanberörda enslighetsmoment har kommittén ansett detsamma bäst böra tillgodoses på enahanda sätt som beträffande kallortsmomentet, nämligen genom särskilda fristående tillägg, och vill kommittén i detta hänseende ytterligare anföra följande. Erfarenheten har visat, att i vissa delar av landet, företrädesvis Norrland, men även inom andra trakter, det befunnits vara förenat med stora svårigheter att förvärva lärare till dit förlagda folk- och småskolor. Hur dessa svårigheter skola kunna helt avhjälpas är kommittén givetvis ej i tillfälle att bedöma, i synnerhet som här innefattas problem av betydligt djupare innebörd än som lämpligen böra i nu förevarande sammanhang utvecklas. Då det nu är fråga om en ny lönereglering för lärarpersonalen, har kommittén emellertid ej ansett det vara ur vägen att tillse, i vad mån vissa löneförmåner kunna vara av beskaffenhet att i någon mån avlyfta angivna svårigheter. Och har kommittén härvid funnit, att i anslutning till det ovan sagda införandet av särskilda s. k. enslighetstillägg skulle kunna i sin mån bidraga att göra dylika lärarplatser mer eftersökta än de nu äro. En skolas avlägsna och ensliga läge gör det för läraren nödvändigt att för egen räkning skaffa sig för hans fortsatta utbildning nödvändig litteratur, att under ferierna resa till orter, där han kommer i beröring med förhållanden, som han för sin verksamhet är i behov att lära känna, att till avhjälpande av enslighetsmomentet hava någon anhörig eller annan boende hos sig, allt omständigheter, som påkalla särskilda utgifter. Ett särskilt lönetillägg för tillgodoseende av dessa av skolans ensliga läge betingade behov skulle utan tvivel i icke ringa mån bidraga till att avlägsna de betänkligheter, en lärare måste hysa mot att söka sig till en dylik plats. Då det gäller att tillse, huru dylika enslighetstillägg lämpligen böra fördelas för att på ett efter förhållandena rättvist sätt kunna tjäna sitt syftemål, har kommittén funnit, att desamma lämpligen borde utgå med olika belopp efter olika klasser. Grunderna för en dylik klassificering äro givetvis svåra att uppdraga, och ser sig kommittén såsom sådan icke i tillfälle att i detalj angiva vare sig nämnda grunder eller hur en tillämpning av sådana skulle te sig. De synpunkter, som härvidlag torde böra vara de ledande, synas böra i första hand vara skolans avstånd från närmaste kommunikationsled med regelbunden persontrafik samt vidare ett på grund av andra omständigheter framträdande ensligt läge, exempelvis på avlägsna öar eller i en trakt, som om ej lokalt avlägsen dock på grund av svårtillgänglighet ter sig avskuren från mer befolkade

282 bygder genom brist på vägar eller genom förekomsten av större avskiljande vattendrag m. m. Dylika tillägg böra förekomma vid skola med endast en eller högst två lärare. Då de grunder, som böra normera dessa tilläggs utgående, givetvis med den allmänna utvecklingen kunna tänkas komma att ändras, böra desamma underkastas revision efter ett visst antal år. Dessa tillägg böra utgå ej endast till ordinarie utan även till icke-ordinarie lärare. Vad angår antalet enslighetsklasser och de olika beloppen för de särskilda klasserna, har det synts kommittén, att klasserna böra inskränkas till tre och att beloppen för de särskilda klasserna lämpligen böra bestämmas till resp. 200, 300 och 400 kronor. I likhet med vad som gäller om kallortstilläggen, anser kommittén, att klassindelningen och beloppen böra angivas i avlöningsreglementet, men att det överlåtes åt Kungl. Maj:t att efter närmare prövning utreda grunderna för enslighetstilläggen och angiva de orter, där sådana tillägg böra utgå. Vid en approximativ beräkning, därvid man utgått från ett avstånd av cirka 5 mil från närmaste kommunikationsled såsom minimum, torde det kunna beräknas, att enslighetstillägg skulle komma till användning beträffande omkring 800 lärare, ett i förhållande till lärarkårens totalnumerär relativt ringa antal. 14 §. Lönetillägg vid vissa tjänster. a) Statsanställda befattningshavare. Beträffande de statsanställda lärargrupperna förekomma i ett flertal fall arvoden eller särskilda lönetillägg. Kommittén har i 14 § av avlöningsreglementet upptagit vissa av dessa ersättningar, vilka synts kommittén på ett mera framträdande sätt sammanhöra med lönen och beträffande vilka därför redan här vissa föreskrifter synas erforderliga, då i följande paragrafer tillämpning och närmare bestämmelser rörande utgåendet av sagda ersättningar i olika fall torde böra meddelas. Till skillnad från de arvoden, vilka kommittén i annat sammanhang kommer att beröra och i regel äro av beskaffenhet att få uppbäras endast vid verklig tjänstgöring, benämner kommittén de i 14 § omnämnda ersättningarna lönetillägg. Medan lönetilläggen böra i stort sett följa lönen och närmare regleras genom de i avlöningsreglementet meddelade föreskrifterna, skulle arvodenas utgående i olika fall regleras genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t. Till lönetillägg hänför kommittén dels nu utgående arvoden och ersättningar till lärare vid provårsläroverk och provårsseminarium, dels ock nu utgående arvode åt första lärarinna vid samskola samt åt rektor vid högre lärarinneseminariet. Beträffande nu förekommande arvoden och ersättningar gäller för närvarande följande: Rektor vid provårsläroverk eller provårsseminarium åtnjuter, därest han tjänstgör såsom föreståndare för där anordnad provårskurs, utöver honom tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, särskilt arvode av högst 1 500 kronor för år. En var ordinarie adjunkt och ordinarie lektor vid provårsläroverk ävensom lektor, adjunkt å övergångsstat eller övningsskollärare vid så-

283 dant folkskoleseminarium, där provårskurs är anordnad, åtnjuter utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner dels ett särskilt arvode av 300 kronor för år, dels ock, därest vederbörande lärare har sig handledning av lärarkandidater anförtrodd, ersättning till belopn, som av skolöverstyrelsen bestämmes, dock att sagda arvode och ersättning icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor. Första lärarinna vid samskola åtnjuter, utöver avlöningen såsom ordinarie ämneslärarinna, arvode å 500 kronor. Rektor och lektor vid högre lärarinneseminariet åtnjuter, utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, ett särskilt arvode av 500 kronor. Lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium åtnjuter, utöver honom eller henne tillkommande ordinarie avlöningsförmåner, arvode till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Sistnämnda belopp har av Kungl. Maj:t i regel bestämts till 800 kronor. Enligt lagen angående dövstumundervisningen försiggår för närvarande utbildningen av dövstumlärare vid ett med Manilla dövstumskola förenat seminarium. Lärokursen vid seminariet är ettårig. Efter avslutad seminariekurs har elev att genomgå provårskurs vid den dövstumskola, som honom av chefen för ecklesiastikdepartementet anvisas. Till arvode åt rektor vid seminariet utgår nu ett belopp av 1 500 kronor samt åt vardera av de två vid detsamma anställda lärarna arvoden om resp. 300 och 600 kronor. I sitt utlåtande den 10 maj 1921 angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet har skolöverstyrelsen framhållit, att vid en definitiv lönereglering det borde upptagas till undersökning, huruvida icke vissa skäl talade för att frågan om arvode åt rektor vid dövstumlärareseminariet ordnades i huvudsaklig överensstämmelse med förhållandena vid provårsläroverk och provårsseminarier. I samband därmed anser överstyrelsen även böra undersökas, huruvida icke något arvode skäligen borde utgå även åt rektor, som leder provårskurs för blivande dövstumlärare. Vad först beträffar ovannämnda arvoden åt lektorer vid högre lärarinneseminariet och åt lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarierna, böra med den löneställning, kommittén för dessa tjänstinnehavare ifrågasatt, dylika arvoden ej längre ifrågakomma. Det för rektor vid högre lärarinneseminariet i annat sammanhang föreslagna arvodet å 600 kronor har kommittén däremot upptagit under förevarande paragraf. Vidkommande därefter de särskilda arvodena till rektorer och lärare vid provårsläroverken och provårsseminarierna, må till en början framhållas, att ifrågavarande befattningshavare icke såsom exempelvis lektorerna vid högre lärarinneseminariet ansetts böra i avlöningshänseende placeras i lönegrad över den, som tillkommer motsvarande tjänstinnehavare vid andra läroverk eller seminarier. Provårsinstitutionen är nämligen icke orubbligt bunden vid vissa läroverk, varav följer, att egenskapen av provårsanstalt kan allt efter förhållandena upphöra. Kommittén har därför funnit ett bibehållande av avlöningsformen arvode vara nödvändigt, dock med följande jämkningar. Den rektor vid provårsläroverk eller provårsseminarium tillkommande ersättningen synes kommittén icke böra till siffran bestämmas

284 enhetligt för samtliga dylika läroanstalter. Det för rektor härav föranledda arbetet kan variera betydligt allt efter antalet förekommande provårskandidater, och det förefaller mest ändamålsenligt, att, såsom fore senaste lönereglering varit fallet, det lägges i skolöverstyrelsens hand att bestämma beloppet av detta arvode. Såväl i betraktande därav, att den till omkring 200 å 300 kronor för år uppskattade ersättningen for vissa föreläsningar och konferenser numera icke kommer i beaktande för de provårsföreståndare, vilka åtnjuta det högsta arvodet, som med hänsyn till provårsanstalternas alltmer erkända betydelse torde maximibeloppet böra bestämmas till 300 kronor mer än den kojmng, som eljest här skulle normalt ifrågakommit, eller alltså till 2 300 kronor. Lönetillägget för övriga lärare vid provårsanstalterna torde bora höjas till 400 kronor och den sammanlagda ersättningen till högst ÖUU kronor. Beträffande första lärarinna vid samskola torde lönetillägget böra bestämmas till 700 kronor. Arvodet åt rektor vid dövstumlärarseminanet a Manilla synes kommittén böra utgå i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om motsvarande arvoden vid provårsläroverken. Maximibeloppet har kommittén funnit skäligen böra bestämmas till 2 000 kronor. Vad angår särskilt lönetillägg åt sådan rektor vid dövstumskola, som leder proyarskurs finner kommittén skäl förefinnas att tillstyrka dylikt tillagg, i avseende å vilket enahanda anordning synes böra vidtagas som beträffande lönetilläggen åt rektorerna vid provårsläroverken Maximibeloppet har förslagsvis satts till 300 kronor. Slutligen har kommittén upptagit de tillägg, som utgå till lärarna vid dövstumlärarseminanet men har kommittén i avseende å beloppen av dessa tillägg funnit lämpligast, att bestämmanderätten härutinnan överlåtes åt skolöverstyrelsen. b) Kommunalt anställda lärare. Jämväl till vissa kommunalt anställda lärare utgå nu arvoden av ovan omförmält slag. Härutinnan gäller för närvarande följande. . Rektor vid högre folkskola skall åtnjuta ett särskilt arvode av minst 300 kronor vid tvåklassig, minst 600 kronor vid treklassig och minst 800 kronor vid fyrklassig skola. • , Rektor vid kommunal mellanskola skall åtnjuta ett särskilt arvode av minst 1 000 kronor och biträdande föreståndarinna vid sådan skola ett särskilt arvode av minst 200 kronor, allt för år räknat. t Rektor vid landstingsseminarium åtnjuter ett särskilt arvode av minst 1000 kronor. ' ' . , Likställda med rektorerna vid ovan angivna läroanstalter aro i vissa avseenden överlärarna vid folkskolor, där sådana överlärare äro anställda. Arvodena till överlärarna utgå helt och hållet av kommunala medel, och har från statens sida någon reglering av dessa arvoden hittills icke vidtagits. Kommittén har i 14 § av avlöningsreglementet för de kommunalt o anställda lärarna upptagit de lönetillägg, kommittén här ansett böra lfragakomma. Vad först beträffar arvodena eller lönetilläggen till rektorer vid högre folkskolor, hava desamma föreslagits till resp. 400, 800 och 1100 kronor. För rektor vid kommunal mellanskola har kommittén i annat sammanhang ifrågasatt två olika arvodesbelopp. 1 300 och 1500 kronor, allt efter skolans storlek. Grunderna för i vilka fall de olika

285 beloppen skola ifrågakomma böra bestämmas av Kungl. Maj :t. För rektor vid landstingsseminarierna, vilken blivit såsom sådan av kommittén hänförd till viss lönegrad, bör följaktligen något särskilt lönetillägg icke ifrågakomma. Vidare tillstyrker kommittén för biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola ett till 300 kronor förhöjt arvode. Härjämte har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett lönetillägg å 200 kronor må utgå till biträdande föreståndarinna vid fyrklassig högre folkskola, där sådan föreståndarinna finnes anställd. Slutligen har kommittén under förevarande paragraf upptagit det nu med 200 kronor utgående arvodet, av kommittén föreslaget förhöjt till 300 kronor, till manlig lärare tillhörande småskollärarkåren. Vad angår tillägg åt överlärarna vid folkskolorna, saknar kommittén nu anledning att närmare ingå på denna fråga, då hittills från statens sida intet härutinnan åtgjorts. Emellertid synes det kommittén lämpligt, att nu förevarande paragraf i avlöningsreglementet innehåller en bestämmelse av innehåll, att lönetillägg till överlärare må kunna utgå med belopp, som av skoldistriktet bestämmes. Till sist har kommittén ansett sig böra föreslå ett särskilt lönetillägg för undervisning av hjälpklasser för svagt begåvade eller psykiskt efterblivna barn i folk- och småskolor. Härmed åsyftas så svagt begåvade barn, som utan att kunna betraktas såsom sinnesslöa tynga och hindra den normala undervisningen och till följd härav böra undervisas i särskilda hjälpklasser. Dylika hjälpklasser förekomma företrädesvis i de större städerna och äro organiserade på skiftande sätt. Som en sådan undervisning är mer betungande än annan undervisning, har det synts kommittén skäligt, att särskild ersättning härför utgår till lärarna utöver den i detta reglemente fastställda lönen. Beloppet av denna ersättning torde lämpligen kunna bestämmas till 300 kronor för år. De särskilda villkor, som böra uppställas för utgående av statsbidrag till ifrågavarande ändamål, saknar kommittén nu anledning att närmare beröra. Så mycket har emellertid kommittén i detta sammanhang funnit sig böra uttala, att ersättning av angivna art synts böra utgå allenast vid undervisning av hjälpklass om minst 15 barn, därest läraren undervisar endast en klass, och minst 12 barn, därest läraren undervisar mer än en klass. Statsbidraget torde böra utgå efter samma grunder som statsbidraget till lärarkårerna i övrigt, d. v. s. med nio tiondelar av det ifrågasatta ersättningsbeloppet. 15 §. Oavkortad lön. Kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen förutsätta, att själva lönen och det därmed likställda kallortstillägget i första rummet få uppbäras endast vid verklig tjänstgöring, men angiva dessutom en del fall, då sagda förmåner få orubbade åtnjutas. Frånsett rätt att under sjukdom och vid olycksfall i tjänsten samt under tjänstgöringsförbud till förekommande av smittofara uppbära full lön, varom allt stadgas i nästföljande paragraf, äro dessa fall följande, nämligen avseende tid, då tjänstemannen tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket;

286 då tjänstemannen åtnjuter semester eller tjänstfrihet eller annan med semester jämförlig ledighet; då tjänstemannen med vederbörligt medgivande utom sin tjänstgöringsort gjort iakttagelser eller idkat studier, som kunnat tjäna verkets intressen; eller då tjänstemannen fullgjort de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt, där tjänstemannen uti denna sin egenskap är delägare. Då det stadgas, att full lön åtnjutes, då tjänstemannen tjänstgjort ej endast å sin egen utan även å annan befattning, står detta i överensstämmelse med den i reglementena fastställda regeln, att tjänsteman skall under uppehållande av ledig befattning eller alltid behålla egen lön. a) Statsanställda befattningshavare. Beträffande de statsanställda lärarkårerna är för närvarande stadgat, att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare verkligen tjänstgjort eller i förekommande fall åtnjutit semester, varmed beträffande befattningshavare vid veterinärinrättningen i Skara är likställd annan därmed jämförlig ledighet. Vidare är i fråga om sådan rektor och lektor, vilken är domkapitelsledamot, föreskrivet, att, då denne åtnjuter ledighet endast från domkapitelsgöromålen, avdrag å tjänstgöringspenningarna icke får ske. Vid en tillämpning av det nya lönesystemets bestämmelser i fråga om oavkortad lön å de statsanställda, lärargrupperna är följande att uppmärksamma. De särskilda ersättningar, som utöver lönen tillkomma befattningshavarna och som omförmäles i reglementets senare paragrafer, äro, som kommittén ovan framhållit, i regel av beskaffenhet att få uppbäras endast vid verklig tjänstgöring. Vad som under de i förevarande paragraf angivna förutsättningarna bör få åtnjutas är ej endast lön utan även kallortstillägg, vartill enligt kommitténs mening även bör komma sådant lönetillägg, som omförmäles i 14 § — dock ej den särskilda ersättningen för handledning av lärarkandidater — samt givetvis i förekommande fall naturaförmåner eller därför utgående ersättning. Vad angår förutsättningarna för uppbärande av sagda förmåner, är bestämmelsen att med tjänstgöring skall likställas "den tid, tjänstemannen tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit som elev i utbildningskurs vid verket" ej tillämplig å nu ifrågavarande befattningshavare. Med tjänstgöring bör emellertid jämställas semester eller ferier, varemot begreppet "tjänstfrihet", såsom huvudsakligen hänförligt till kommunikationsverken, ej här torde böra upptagas. Då full lön får åtnjutas under tid, "vilken tjänstemannen med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen", är detta en bestämmelse, som icke synes kunna utan vidare tillämpas å lärarkårerna. När en lärare åtnjuter tjänstledighet för att exempelvis idka språkstudier utomlands eller för att bereda sig för avläggande av en högre examen, kan detta visserligen betraktas så, att den av honom härunder vunna erfarenheten eller förvärvade högre kompetensen gagnar

287 skolans intressen, men det normala är och bör vara, att vad nu åsyftas bör av vederbörande genom hans egen försorg — eventuellt genom åtnjutande av särskilda stipendier — i erforderliga delar underhållas och kompletteras. Därest en lärare under nu exemplifierade förhållanden skulle få behålla full lön, torde detta kunna bliva en synnerligen ofta förekommande företeelse och bidraga att undanskymma den verkliga fördel, som denna bestämmelse egentligen vill ernå. I varje fall anser kommittén att, då tjänstledighet sökes huvudsakligen för lärarens egen fortbildning, den förmån, varom nu är fråga, icke lämpligen bör ifrågakomma. Däremot kunna enligt kommitténs mening andra förhållanden givas, då ett direkt och mera påtagligt tjänande av skolans intressen kan föreligga, exempelvis för en rektor att studera skolbyggnader eller för en lärare att studera anordningen av undervisningsmaterielen i vissa ämnen eller när det gäller av annan art. som skolöverstyrelsen finner på ett påtagligt sätt tjäna undervisningsväsendets intressen, och det synes kommittén, att sistnämnda förhållanden kunna äga en sådan likhet med vad i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen i motsvarande hänseende föreskrives, att härav motiveras ett bibehållande av full lön under av dessa förhållanden betingad tjänstledighet. Emellertid torde böra förutsättas prövning i varje särskilt fall av den myndighet, under vilken befattningshavaren lyder. Fullgörande av skyldighet såsom fullmäktige eller revisor vid vederbörande pensionsanstalter bör givetvis ej medföra avdrag å avlöningen. Endast en formell jämkning har i detta hänseende i reglementet vidtagits. Vidare har kommittén upptagit den nuvarande bestämmelsen, att rektor och lektor, som är domkapitelsledamot, skall uppbära full avlöning, då han endast åtnjuter tjänstledighet från domkapitelsgöromålen. Till sist vill kommittén allenast erinra, att. då enligt reglementsförslaget oavkortad lön får uppbäras för den tid befattningshavare tjänstgjort å annan befattning inom vederbörande undervisningsområde, härmed jämväl må anses inbegripna sådana fall som nu regleras genom bestämmelserna i kungl. kung. den 19 juni 1919 (nr 364), d. v. s. att lärare, som för högst 2 terminer erhållit tjänstledighet att såsom extra ordinarie lärare tjänstgöra vid någon av i kungörelsen angivna läroanstalter, skall åtnjuta avlöning till samma belopp, som om han i stället skött den befattning, till vilken han blivit utnämnd. Avlöningen bör, såsom ovan framhållits, enligt kommitténs mening utbetalas från den läroanstalt, där befattningshavaren erhållit sin ordinarie anställning. b) Kommunalt anställda lärare. Några bestämmelser angående förutsättningarna för uppbärande av oavkortad lön för de kommunalt anställda lärarna finnes för närvarande icke. Vad kommittén ovan anfört i fråga om de statsanställda lärarna i detta hänseende torde böra i tillämplisra delar jämväl äga giltighet i avseende å de kommunalt anställda lärarna. 16 §. Avlöning under sjukdom. Enligt kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen gäller såsom huvudregel vid sjukdomsförfall, att oavkortad lön

288 jämte kallortstillägg utgår under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar, samt att vid längre tids sjukledighet viss del av lönen skall avstås. Tidigare har kommittén berört frågan om borttagande av avlöningens fördelning i "lön" och "tjänstgöringspenningar"; i stället skulle vid avlöningens utbetalande göras visst avdrag för den tid, tjänstemannen tilläventyrs icke tjänstgjort. Avdraget å lönen, "tjänstledighetsavdraget", skulle givetvis i främsta rummet ifrågakomma vid sjukdom men även vara normerande vid andra slag av ledigheter. Detta avdrag, som fastställts till visst belopp per dag och som utgår efter en i förhållande till lönens ökning procentuellt stigande skala, återfinnes i de tabeller, som inrymmas i förevarande paragraf i de avlöningsreglementen, som tjänat kommittén till ledning, och utgör sålunda det avdrag, som i regel förutsattes äga rum vid sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten. Vidare är möjlighet öppen för Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva tjänsteman rätt att under sjukledighet, som ensam eller tillika med förut åtnjuten semester omfattar längre tid än 45 dagar, antingen uppbära oavkortad lön eller ock avstå mindre del av lönen än normalt skall ske. Härvid har företrädesvis syftats på sådana fall, då tjänsteman bevisligen ådragit sig sjukdomen i eller till följd av tjänsten, utan att olycksfall i tjänsten föreligger. Rätten till uppbärande av sjukavlöning upphör, då på grund av sjukdom tjänsteman i enlighet med gällande pensionsbestämmelser förklaras skyldig avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension. Särskilda bestämmelser äro dessutom meddelade i fråga om avlöningsförmåner vid skada på grund av olycksfall i tjänsten, innebärande dels att, då sådan skada medfört sjukdom, den skadade bör tillgodonjuta oavkortad lön jämte förekommande kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, dels ock att, därest olycksfallet medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, oavkortad lön jämte kallortstillägg få åtnjutas intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men för tid därutöver skall avstås ett belopp, motsvarande tjänstledighetsavdraget, så framt ej i vederbörlig ordning förmånligare villkor kunna medgivas. I avseende å tjänstgöringsförbud vid smittofara gälla enahanda bestämmelser som i fråga om olycksfall i tjänsten. Med hänsyn till pågående utredning angående meddelande av generella föreskrifter rörande huru förfaras skall, då tjänsteman av tuberkulos eller annan smittosam sjukdom förbjudits att tjänstgöra, har i avlöningsreglementena föreskrivits skyldighet för tjänsteman, som ingått på ny stat, att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som i berörda hänseende kunna varda utfärdade. a) Statsanställda befattningshavare. I fråga om avlöningsförhållandena för de statsanställda lärarna vid sjukdomsförfall gäller nu såsom allmän regel, att befattningshavaren äger att mot avstående av tjänstgöringspenningarna, uppbära hela lönen iämte i förekommande fall naturaförmåner, hyresersättning eller hyresbidrag ävensom ortstillägg. Övningslärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära,

289 därest han själv bestrede sin tjänst. Vad särskilt angår lärare vid blindundervisningsanstalterna är föreskrivet, att, därest lärare åtnjuter tjänstledighet för sjukdom och tjänsten uppehälles på så sätt, att övriga lärare, utom sin fastställda tjänstgöringsskyldighet, gå till hända med det biträde, som kan påkallas för undervisningens uppehållande, läraren äger åtnjuta hela avlöningen under en tid av högst en månad. I övrigt gäller beträffande sistnämnda lärare detsamma som för övriga lärare, d. v. s. att vid sjukdomsfall befattningshavaren äger uppbära hela lönen jämte förmån av bostad med värme, där sådan förekommer. I avseende å tjänstgöringsförbud vid smittofara är beträffande flertalet nu ifrågavarande lärargrupper allenast föreskrivet, att befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot. Den i de till ledning tjänande avlöningsreglementena uppställda allmänna principen — nämligen att vid sjukdomsförfall oavkortad lön jämte i förekommande fall kallortstillägg får utgå under så lång tid för år, att ledigheten för sjukdomen jämte semestern ej överskrider 45 dagar, men att vid längre tids ledighet ett särskilt tjänstledighetsavdrag skall ifrågakomma — synes kommittén icke kunna utan vidare tillämpas å nu ifrågavarande lärarkategorier. Det är nämligen att uppmärksamma, att flertalet lärare icke åtnjuta semester utan i stället äro i besittning av den betydligt större förmån, som ligger i tillgodohavandet av ferier. Att bereda dessa lärare en förmån motsvarande den, som tillkommer befattningshavare, vilka icke hava ferier i denna bemärkelse utan allenast åtnjuta reglementsenligt fastställd semester, synes kommittén mindre motiverat, på samma gång en tillämpning av angivna princip skulle för dessa lärares vidkommande ställa sig i praktiken svår att genomföra. Kommittén anser sålunda, att en skillnad bör göras mellan olika tjänstinnehavare och att befattningshavare, som äger rätt till ferier, skall vid sjukdomsfall, så framt ej Kungl. Maj:t i särskilt ömmande fall finner skäl annorlunda medgiva, vidkännas vederbörligt tjänstledighetsavdrag. Vad däremot beträffar de befattningshavare, vilka icke äro i åtnjutande av ferier och för vilka i stället en särskild semestertid är medgiven, finner kommittén billigt, att de i förevarande hänseende varda likställda med tjänstemännen vid kommunikationsverken och civilförvaltningen. Utöver oavkortad lön och kallortstillägg bör sådan befattningshavare i nu ifrågavarande fall bibehålla det i 14 § omförmälda lönetillägg, där sådant förekommer, liksom givetvis dessa förmåner jämväl böra bibehållas vid sjukledighet för de lärare, vilka åtnjuta ferier. Beträffande naturaförmåner eller därför utgående ersättning synes uppenbart, att dessa förmåner, då de ifrågakomma, icke böra vid sjukdomsfall fråntagas befattningshavaren, utan bör han jämväl bibehållas vid desamma. Skulle emellertid sjukdomen vara en längre tid och dessutom visa sig vara av en sådan art, att befattningshavaren befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, måste det anses ligga i undervisningens och skolans intresse, att, då fråga är om direkt utgående förmån av fri bostad och övriga naturaförmåner, denna förmån tillerkännes den, som uppehåller tjänsten. Bostaden ligger ofta i skolans närhet, och en förutsättning för hela denna anordning är, att förmånen skall tillkomma den, som verkligen tjänstgör vid läroanstalten. Dock bör den sjukledige befattningshavaren hållas skadeslös för vad han härigenom 19

290 går förlustig, och torde bestämmanderätten härutinnan tillkomma Kungl. Maj:t. Att bostad i vissa fall tillhandahålles av vederbörande kommun synes ej innebära något hinder för en anordning av nu angivet slag. Kommittén har alltså i förevarande paragraf såsom ett för samtliga omnämnda sjukdomsfall gemensamt stadgande under särskilt moment upptagit den bestämmelsen, att därest befattningshavare, vilken åtnjuter fri bostad och andra naturaförmåner, på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter prövning av den myndighet, varunder han lyder, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en kontant ersättning till ett belopp, som Kungl. Maj:t finner skäligt. Att bibehålla den för lärare vid blindundervisningsanstalterna nu gällande bestämmelsen, att lönen får under sjukdom bibehållas för en månad, därest övriga lärare gå till hända med det biträde, som kan påkallas för undervisningens upprätthållande, finner kommittén icke någon särskild anledning föreligga. I stället har kommittén funnit skäligt att, såsom framgår av det följande, tillstyrka en allmän bestämmelse av innebörd, att viss skyldighet i berörda hänseende skall åligga läroanstaltens vederbörande lärare. Tilläggas må, att, då såsom här är fråga om tillfälliga förfall, det synes billigt, att den sjukledige läraren icke vidkännes något avdrag å lönen, då de lärare, som skola under tiden uppehålla hans undervisning, förutsättas skola fullgöra denna skyldighet utan särskild ersättning härför. De i förevarande paragraf upptagna tabellerna över tjänstledighetsavdragens belopp äro, vad angår manliga befattningshavare och andra kvinnliga befattningshavare än kvinnliga lärare, enahanda med vad för andra reglerade personalgrupper härutinnan gäller, och. vad beträffar kvinnliga lärare, uppgjorda efter de principer, som legat till grund för motsvarande beräkning rörande manliga befattningshavares tjänstledighetsavdrag. Vad som i de till ledning tjänande avlöningsreglementena förekommer beträffande sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, förorsakad av olycksfall i tjänsten, har kommittén likaledes upptagit allenast med det tillägg, att med kallortstillägg likställts lönetillägg enligt 14 § och naturaförmåner eller ersättning därför. I avseende å de fall, dessa bestämmelser avse att reglera, har kommittén väl uppmärksammat, att de beträffande lärarpersonalerna kunna beräknas sällan förekomma. Då emellertid, exempelvis under kemilaborationer och under gymnastik- och idrottsövningar, olycksfall kunna inträffa, vilka kunna medföra den sjukdomspåföljd, varom paragrafen talar, har kommittén funnit skäl förefinnas att låta de bestämmelser, som härutinnan gälla för de reglerade verken, varda tillämpliga även på lärargrupperna. Föreskrifterna rörande tjänstgöringsförbud vid smittofara har kommittén upptagit från civilförvaltningens avlöningsreglemente. Befattningshavares skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser härutinnan bör givetvis fortfarande vidhållas och har av kommittén beaktats. Häri torde sålunda inbegripas den vederbörande nu åliggande skyldigheten att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot. Att uppmärksamma är emellertid, att vad hittills föreskrivits i fråga om tjänstgöringsförbud vid

291 smittofara närmast avser fall, då vederbörande befattningshavare själv är eller kan anses smittoförande. I undervisningsväsendet förekommer emellertid esomoftast, att undervisningen vid en läroanstalt blivit under kortare eller längre tid inställd på grund av i orten eller bland lärjungarna rådande smittosam sjukdom. Det synes kommittén billigt att även för sistnämnda fall enahanda bestämmelser varda gällande som vid tjänstgöringsförbud för läraren, och har kommittén i detta syfte föreslagit ett tillägg i 3 mom. av förevarande paragraf. Vad till sist beträffar bestämmelsen om att föreskrifterna i denna paragraf endast skola gälla för tid, intill dess skyldighet att avgå från tjänsten inträder, har kommittén, vid det förhållandet att lärare ofta medgives kvarstå i tjänst till utgången av ett läsår och sålunda utöver den tid, då skyldighet att avgå inträder, ansett sig böra vidtaga en ändring av innebörd, att föreskrifterna i denna paragraf gälla för tid, intill dess befattningshavaren definitivt avgått från tjänsten. b) Kommunalt anställda lärare. I avseende å avlöningsförhållandena under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom gäller för lärare vid folk- och småskola, högre folkskola och kommunal mellanskola, att han vid sådan tjänstledighet äger åtnjuta samtliga honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom stadgade kontanta begynnelselönen. Härjämte äger läraren bibehålla honom tillkommande naturaförmåner eller ersättning för sådana; och är vidare beträffande rektor vid högre folkskola och kommunal mellanskola samt beträffande biträdande föreståndarinnan vid sistnämnda skolform föreskrivet, att han, resp. hon skall under tjänstledighet avstå halva, resp. hela den å tiden för ledigheten belöpande del av vederbörande tillkommande särskilda arvode. Nu angivna huvudregel att vid sjukdomsförfall en tredjedel av avlöningen skall avstås överensstämmer i stort sett med den för de statsanställda godtagna principen om avstående vid tjänstledighet av denna anledning av allenast tjänstgöringspenningarna. Medan sålunda för flertalet kommunalt anställda lärare, för vilka avlöningen icke är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, en föreskrift av nu angivet slag är vid sjukledighet meddelad, råder beträffande lärare vid landstingsseminarium, vilkas avlöning i likhet med de statsanställdas nu är fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, det förhållandet, att läraren skall vid sjukledighet avstå å tiden för ledigheten belöpande tjänstgöringspenningar, varjämte rektor är skyldig att under tjänstledighet avstå tre femtedelar av den å tiden för ledigheten belöpande del av rektorsarvodet. Vidare är såsom i fråga om de statsanställda lärarna jämväl föreskrivet, att kommunalt anställd lärare skall vara pliktig att underkasta sig de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot. I likhet med vad kommittén ovan beträffande de statsanställda lärarna anfört, synes jämväl i avseende å lärarna vid de kommunala undervisningsanstalterna en skillnad böra göras mellan lärare, vilka äro i åtnjutande av ferier, och sådana, vilka allenast åtnjuta semester. Vid sjukledighet bör läraren givetvis bibehållas vid förekommande

292 kallortstillägg, enslighetstillägg och det i 14 § omförmälda lönetillägg ävensom, i likhet med vad nu är fallet, naturaförmåner eller därför utgående ersättning. Att såsom nu är stadgat det i 14 § omnämnda lönetillägget skall vid sjukledighet till viss del avstås, finner kommittén med hänsyn till karaktären av detta tillägg icke motiverat. Den av kommittén för de statsanställda lärarna föreslagna bestämmelsen angående avstående mot ersättning av innehavande fri bostad, därest sjukdomen befinnes av sådan art, att läraren är för framtiden oförmögen till tjänstgöring, synes kommittén även böra tillämpas å de kommunalt anställda lärarna. Eventuellt förekommande ersättningsbelopp synes böra efter vederbörande lokala myndigheters hörande bestämmas av skolöverstyrelsen och torde böra lämnas av vederbörande skoldistrikt eller den samfällighet, vilken är skolans principal. Tabellerna över tjänstledighetsavdragen överensstämma med motsvarande tabeller i reglementet för de statsanställda lärarna. Vad kommittén i övrigt beträffande de statsanställda lärarna i förevarande avseenden anfört torde äga motsvarande tillämpning i fråga om de kommunalt anställda lärarna. 17 §. Avlöning under tjänstledighet av annan anledning än sjukdom. Jämlikt kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen skall tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i nästföregående två paragrafer omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i föregående paragraf angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. I dessa bestämmelser hava subsummerats den mångfald av speciella föreskrifter, som tillförene varit rådande för reglering av löneförhållanden vid olika slag av ledigheter, såsom för hälsans vårdande, enskilda angelägenheter, offentligt uppdrag, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott och revisorer m. m. Medan hithörande förhållanden förut i huvudsak reglerats genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen och i följd härav upptagits bland vederbörande avlöningsvillkor, förutsätter det nya avlöningssystemet ett reglerande härav genom beslut av Kungl. Maj:t allenast. Kungl. Maj:t har också i särskilda tillämpningsföreskrifter meddelat vissa generella regler för ordnande av förhållandena vid ledigheter av olika slag, vilka föreskrifter äro i huvudsak lika lydande för kommunikationsverken och civilförvaltningen samt återfinnas i kungl. kungörelser av resp. den 30 juni 1920 (nr 529) och den 31 december 1921 (nr 753). a) Statsanställda befattningshavare. För samtliga statsanställda lärargrupper gäller i stort sett nu, att, därest befattningshavaren får ledighet av annan anledning än sjukdom, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan

293 anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, befattningshavaren kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller i förekommande fall av hyresersättningen eller hyresbidraget eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt. Härjämte är beträffande de allmänna läroverken föreskrivet, att i förekommande fall berörda skyldighet jämväl åligger avliden lärares stärbhusdelägare under dem tilläventyrs tillkommande tjänst- och nådar. I överensstämmelse med vad som skett för de redan reglerade tjänstemannakårerna torde jämväl för de statsanställda lärargrupperna enhetliga bestämmelser angående vad i här ifrågavarande fall skall såsom regel avstås böra av Kungl. Maj:t fastställas. Kommittén vill även framhålla vikten av att härvid hänsyn jämväl tages till huru i olika fall bör förfaras med det i 14 § omnämnda lönetillägget ävensom naturaförmåner eller därför utgående ersättning, då sådana förekomma. Uppenbarligen kunna de bestämmelser, som i nu berörda hänseenden givits i nyssberörda kungörelser (529/1920 och 753/1921), icke utan vidare här tillämpas. Hänsyn måste tagas till de speciella förhållandena inom undervisningsväsendet. Särskilt vill kommittén framhålla angelägenheten av att vid tjänstledighet för vetenskapligt arbete avdraget å lönen ej sättes större än det i avlöningsreglementets 16 § omnämnda tjänstledighetsavdraget. Vidare böra uppmärksammas sådana fall, som avse tjänstledighet för företagande av andra studieresor än dem, kommittén berört under avlöningsreglementets 15 §, deltagande i utbildningskurser, fullgörande av andra allmänna uppdrag än som äro att betrakta såsom uppdrag för statens räkning m. m. Vad beträffar den i förevarande avseende stadgade skyldigheten för avliden lärares stärbhusdelägare under dem tillkommande tjänst- och nådar, må nu allenast erinras därom, att nådårsrätten blev mot viss ersättning indragen enligt beslut av 1877 års riksdag och 1878 års kyrkomöte, i följd varav någon lärare med denna rätt sig tillförsäkrad numera ej finnes, samt att tjänstår sr ätten blev ävenledes mot ersättning indragen genom beslut av 1910 års kyrkomöte och 1911 års riksdag från och med år 1912, "dylik rätt, som uppkommit före nämnda tidpunkt, dock oförkränkt", vilket innebär, att denna rätt tillkommer de lärare, som utnämndes före 1911 års utgång. I förevarande sammanhang erfordras alltså ett omnämnande av allenast tjänstårsrätten. b) Kommunalt anställda lärare. Jämväl i avseende å de kommunalt anställda lärarna äro detaljerade bestämmelser i förevarande avseende meddelade i samband med den nu gällande löneregleringen. Så gäller beträffande lärare vid folk- och småskola, att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt förordnande eller val, fullgöra offentligt uppdrag eller bestrida befattning i statens tjänst eller tjänstgöra hos riksdagen, dess utskott eller revisorer, det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån han skall vara förpliktad att av sina kontanta avlöningsförmåner avstå mer än ett belopp, motsvarande en tredjedel av den för honom stadgade kontanta begynnelseavlöningen. Har läraren erhållit tjänstledighet av annan anledning än på grund av sjukdom eller vad nyss sagts, äger han rätt att åtnjuta de

294 honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmånerna med avdrag av ett belopp, motsvarande den stadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten. Enahanda gäller i fråga om lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola. Lärare vid folk- och småskola äger under åtnjuten tjänstledighet bibehålla honom tillkommande naturaförmåner eller ersättning för sådana; och skall lärare, som är tjänstledig av annan anledning än sjukdom, tillhandahålla vikarien bostad och bränsle eller ersättning därför; åliggande emellertid skoldistriktet att ansvara för att vikarien erhåller sagda förmåner. I fråga om lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola finnes allenast förbehållen läraren rätt att under tjänstledighet bibehålla honom tillkommande naturaförmåner eller ersättning därför, men icke stipulerad någon skyldighet att för något fall tillhandahålla vikarien sagda förmåner. Vidare skall liksom vid sjukledighet rektor vid högre folkskola och kommunal mellanskola samt biträdande föreståndarinna vid sistnämnda skolform under all tjänstledighet avstå halva, resp. hela den å tiden för ledigheten belöpande del av vederbörande tillkommande särskilda arvode. Beträffande lärare vid landstingsseminarium gälla i stort sett enahanda bestämmelser som i fråga om lärare vid folk- och småskolor, dock att den sistnämnda lärare avseende tredjedelen av begynnelselönen här motsvaras av tjänstgöringspenningar. Rektor vid sådant seminarium skall under tjänstledighet avstå tre femtedelar av den å tiden för ledigheten belöpande del av det särskilda rektorsarvodet. I fråga om avlöning åt lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor under tjänstledighet för tjänstgöring till rikets försvar gälla samma bestämmelser, som äro stadgade i fråga om sådan lärare under tjänstledighet för sjukdom (kungl. kung. den 16 maj 1919, nr 252). Det synes kommittén önskligt, att jämväl beträffande de kommunalt anställda lärarna enhetliga bestämmelser bleve i förevarande avseende utfärdade av Kungl. Maj :t, och torde dessa bestämmelser kunna i stort ansluta sig till vad härutinnan kan bliva gällande för de statsanställda lärarna. Den rådande olikheten i vad som nu skall avstås av det arvode, kommittén under 14 § upptagit såsom särskilt lönetillägg, bör utjämnas, liksom det kan ifrågasättas, huruvida den lärare vid folk- och småskola åliggande skyldigheten att vid viss ledighet tillhandahålla vikarien bostad och bränsle eller ersättning därför bör bibehållas, då motsvarande skyldighet ej föreligger beträffande lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola. Kommittén har väl uppmärksammat, att i avseende å de kommunalt anställda lärarna förhållandena måhända i flera fall ej äro fullt jämförliga med vad som råder beträffande de statsanställda lärarna; men enligt kommitténs uppfattning synas några sådana skiljaktigheter icke föreligga, att ej i stort sett enhetliga bestämmelser kunna i förevarande avseende utfärdas beträffande samtliga lärargrupper. 18 §. Partiell tjänstledighet. I avseende å partiell tjänstledighet föreskriva kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen, att, därest tjänsteman

295 erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, i vederbörlig ordning må bestämmas, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum. Bestämmelser härutinnan, vilka tillförene alldeles saknats, förutsättas nu skola bliva av vederbörande myndighet meddelade antingen in casu eller genom fastställande av vissa generella regler. a) Statsanställda befattningshavare. I samband med nu gällande av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda löneregleringar hava några föreskrifter icke lämnats, huru med avlöningen skall förhållas under befattningshavaren meddelad partiell tjänstledighet. I administrativ väg äro emellertid i detta hänseende vissa bestämmelser givna, vilka avse de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken samt återfinnas i kungl. kungörelser den 16 juli 1919 (nris 475, 476 och 477) och den 12 mars 1920 (nr 121). Det synes kommittén mindre ändamålsenligt att i ett avlöningsreglemente söka fastslå vissa allmänna föreskrifter i nu förevarande avseende. Förhållandena vid de olika läroanstalterna äro härutinnan rätt varierande, och det torde möta avsevärda svårigheter att finna några generella grunder för avlöningens utgående vid partiell ledighet. I många fall kunna också föreskrifter in casu vara att föredraga. Kommittén anser fördenskull, att jämväl framdeles det bör åt vederbörande myndighet anförtros att i förevarande hänseende meddela de generella föreskrifter, som för olika lärargrupper tilläventyrs kunna utfärdas, eller ock meddela beslut för varje särskilt fall. Givetvis böra de grunder, som antingen i reglementet föreslagits vid sjukledighet eller förutsättas komma att av Kungl. Maj:t utfärdas för tjänstledighet av annan anledning än sjukdom, bliva i vissa stycken vägledande jämväl vid bedömande av spörsmål, huru med avlöningen skall förfaras vid partiell ledighet av olika slag. b) Kommunalt anställda lärare. Ej heller i fråga om de kommunalt anställda lärarna hava i samband med löneregleringarna några bestämmelser givits angående reglerande av löneförhållandena vid partiell ledighet. Några föreskrifter av Kungl. Maj:t hava i detta hänseende icke utfärdats. Jämväl beträffande dessa lärare böra av vederbörande myndighet, d. v. s. skolöverstyrelsen, bestämmelser härutinnan meddelas, vare sig nu generella föreskrifter kunna givas eller beslut meddelas för varje särskilt fall. 19 §. Vikariat. De avlöningsreglementen, vilka tjänat kommittén till ledning, föreskriva skyldighet för tjänsteman att högst tre månader av ett och samma kalenderår vikariera å befattning inom högre lönegrad. I motsats till vad förut varit fallet, föreligger sådan skyldighet, oavsett av vad orsak vikariatet påkallats. Beträffande ersättningen utgår sådan icke, då vikariatet understiger sju dagar, men väl då det överstiger nämnda tid och i så fall på sådant

296 sätt, att vikarien, med bibehållande av egen lön, erhåller skillnaden mellan tjänstledighetsavdragen i lägsta löneklassen för å ena sidan den högre befattningen och å andra sidan den vikarierandes egen tjänst, varvid dock med hänsyn till den ringa skillnaden mellan sagda avdrag beträffande de lägre löneklasserna ett minimum av 50 öre för dag fastställts. Nu angivna grund för vikariatsersättningens beräkning överensstämmer i stort sett med vad förut varit gällande, enär tjänstledighetsavdragen praktiskt taget motsvara förutvarande tjänstgöringspenningar. Ersättning vid partiellt vikariat förutsattes utgå med lägre belopp än vid fullt vikariat, därest ej i realiteten full tjänstgöring föreligger, i vilket fall vikariatsersättning enligt ovan angiven grund utgår. ^ Vidare skall nämnda huvudregel komma till tillämpning såväl vid vikariat å ledig tjänst som då tjänsteman erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad. a) Statsanställda befattningshavare. Vad angår skyldighet att vikariera å högre befattning föreligger en sådan allenast i fråga om lärare vid navigationsskolorna, varom det heter, att vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid vederbörande navigationsskola, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår. Någon motsvarande skyldighet är icke stadgad beträffande övriga nu ifrågavarande befattningshavare. Beträffande vikariatsersättning eller grunderna härför finnes i gällande, av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsvillkor i allmänhet föreskrivet, att för tid, då befattningshavare varit från tjänstgöring befriad, tjänstgöringspenningar eller däremot svarande belopp skola utgå till den, som förordnats att uppehålla befattningen. Detta gäller flertalet av de lärargrupper, varom nu är fråga. Dessutom äro genom förutberörda kungörelser den 16 juli 1919 (nris 475, 476 och 477) och den 12 mars 1920 (nr 121) i administrativ väg närmare bestämmelser meddelade angående vikariatsersättning å rektorsbefattning under arbetstid och ferier samt i övrigt tillämpningsföreskrifter givna vid vikariat å högre tjänst vid samma läroverk, avseende förhållandena vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken. Härjämte äro genom kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 364) likaledes i administrativ väg bestämmelser utfärdade i fråga om vikariatsersättning för ordinarie lärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium vid förordnande å högre tjänst vid någon annan av nämnda läroanstalter, innebärande, att vikarien skall, förutom egna avlöningsförmåner, uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna å vederbörande tjänster. Vad särskilt angår blindundervisningsanstalterna och vårdanstalten i Lund äro i förevarande avseende i viss mån avvikande bestämmelser gällande, betingade av det förhållandet, att de där anställda ordinarie befattningshavarna äro i åtnjutande av fri bostad och bränsle utöver den kontanta lönen. Frånsett föreskriften, att arvodet för vikarierande rektor skall utgå, på sätt Kungl. Maj:t för varje särskilt fall förordnar, gäller sålunda, att arvodet till vikarie för annan lärare än rektor skall utgå

297 med ett belopp motsvarande den kontanta begynnelseavlöningen för den tjänst, som av vikarien uppehälles. Vad angår skyldighet att mottaga förordnande å högre tjänst, föreligger, såsom nämnts, icke någon dylik förpliktelse för flertalet nu ifrågavarande befattningshavare. Visserligen föreskriver exempelvis beträffande de allmänna läroverken nu gällande läroverksstadga, att, därest rektorstjänst är ledig eller laga förfall för dess innehavare inträffar, i tjänsten äldste rektor, resp. vid realskola adjunkt skall vara pliktig att bestrida rektorsgöromålen, intill dess skolöverstyrelsen förordnat vikarie. Detta är emellertid en interimsanordning, som saknar betydelse i förevarande sammanhang. Det har synts kommittén kunna ifrågasättas, huruvida en skyldighet av förevarande art bör åläggas vederbörande lärare; då en dylik förpliktelse är stadgad beträffande andra förvaltningsgrenar, har kommittén ej funnit sådana skäl kunna anföras, att undervisningsväsendet härifrån skulle bilda ett undantag. Även om det som regel näppeligen kan antagas ifrågakomma, att ett åläggande i berörda hänseende mot vederbörandes önskan behöver göras, kunna emellertid fall tänkas, då en bestämmelse i detta syfte kan hava en praktisk betydelse. Vad så angår den tidsomfattning, för vilken befattningshavare skall vara skyldig mottaga vikariat, skulle det för undervisningsväsendet onekligen innebära bestämda olägenheter att stipulera en maximitid av tre månader. Skall en bestämmelse av angiven innebörd vara av praktisk betydelse för läroanstalterna och därest man under pågående termin vill undvika eventuellt personombyte å ett vikariat — vilket vid en maximitid av tre månader är åtminstone teoretiskt tänkbart — har det synts kommittén lämpligast att fastslå sagda maximitid till tiden för en lästermin eller hellre till sex månader. En skyldighet av nu angiven art har kommittén ansett böra inskränkas att omfatta högre tjänst vid under reglementet inbegripen läroanstalt mom samma kommun. Denna begränsning synes dock allenast hava avseende a lärare. Härvid förutsätter kommittén, att, då förordnande meddelas for ordinarie lärare vid en läroanstalt att bestrida ett vikariat, varom nu är fråga, vid en annan läroanstalt, den myndighet, som meddelar förordnandet, härom träffar överenskommelse med den myndighet varunder läraren lyder. # I främsta rummet har kommittén haft sikte på förhållanden vid vikariat under pågående arbetstid. Emellertid har kommittén ansett ifrågavarande skyldighet böra gälla även under ferietid, enkannerligen i så fall avseende vikariat å befattning, varmed är förenad rätt till semester. Det måste nämligen anses stå i överensstämmelse med läroanstalternas bästa, att exempelvis vid förfall för rektor under ferierna möjlighet finnes att kunna ålägga en vid läroanstalten anställd lärare att uppehålla rektorstjänsten. Beträffande vikariatsersättningen utgår sådan enligt de till förebild liggande avlöningsreglementena icke vid förordnande, understigande sju dagar; orsaken härtill är att söka däri, att vad vikarien antages under ett dylikt tillfälligt inryckande på en annans plats kunna prestera merendels torde vara av mindre värde och för honom själv icke medföra nämnvärt ökat arbete eller ansvar. En dylik åskådning är för undervisningsväsendet främmande. Vad angår flertalet av de befattningshavare, som

298 skulle falla under detta reglemente, nämligen lärarna, saknar en föreskrift av angivna innebörd varje betydelse, enär, på sätt kommittén nedan i denna paragraf föreslår, vid tillfälligt förfall för någon lärare övriga lärare vid läroanstalten skola utöver sin fastställda tjänstgöringsskyldighet och utan särskild ersättning gå till hända med det biträde, som kan påkallas för undervisningens upprätthållande. Jämför ävenledes vad i 27 § av detta reglemente föreslås. Vad angår andra tjänstinnehavare än lärare, har kommittén icke heller för dem funnit anledning upptaga en bestämmelse, att ersättning ej skall utgå för vikariat understigande 7 dagar. Grunderna för vikariatsersättningens utgående hava bibehållits oförändrade i förhållande till vad som gäller för de reglerade tjänstemannakårerna. Härtill kommer emellertid vidare en omständighet, som förtjänar särskilt beaktande, nämligen den ställning i avlöningshänseende, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma vissa befattningshavare, i det att förmån av fri bostad och andra naturaförmåner eller därför utgående ersättning skulle för dem utgå utöver den kontanta lönen. Det har synts kommittén vanskligt att i avlöningsreglementet fastställa genejrella regler, som skulle vara normgivande för ersättning för vikariat å senast berörda tjänster. Förhållandena äro beträffande olika tjänster i många fall allt för växlande och speciella, och en allmän föreskrift skulle betaga önskvärd rörlighet i tillämpningen. Kommittén har vid angivna förhållanden funnit lämpligast, att bestämmelser i senast berörda hänseende bleve, såsom nu är fallet, meddelade av Kungl. Maj:t. varvid skälig hänsyn kunde tagas till de skiftande förhållandena vid olika läroanstalter. Härjämte har kommittén i detta sammanhang velat fästa uppmärksamheten därå, att till de fall, som nu senast berörts, jämväl äro att hänföra semestervikariat å de med naturaförmåner eller ersättningar därför försedda rektoraten. Då det kan anses såsom en uppoffring för en lärare att påtaga sig ett dylikt vikariat under ferier och då erfarenheten visat, att det hittills varit förenat med svårigheter att erhålla sådana vikarier, har kommittén velat betona önskvärdheten av att vikariatsersättningsgrunderna för dessa vikarier bliva något förmånligare än de sedvanliga reglerna skulle medgiva. I samband härmed må vidare erinras om det lönetillägg, som enligt reglementsförslagets 14 § skulle utgå till vissa befattningshavare. Enligt kommitténs förslag skulle detta lönetillägg i likhet med naturaförmånerna av befattningshavaren bibehållas under tjänstledighet på grund av sjukdom. Vid tjänstledighet av annan anledning skulle, enligt vad kommittén tänkt sig, det ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, i vad mån sagda förmåner skulle få av befattningshavaren bibehållas. I avseende å rätt för vikarie att uppbära ifrågavarande lönetillägg, motsvarande förutvarande arvode, hava i administrativ väg av Kungl. Maj:t bestämmelser utfärdats, vilka återfinnas i merberörda kungörelser den 16 juli 1919 (nris 475—477). Föreskrifter om i vad mån och i vilken utsträckning sagda tillägg böra under olika förhållanden åtnjutas av en vikarie, har kommittén ej ansett vara av den betydelse, att de böra tynga ett avlöningsreglemente, utan har det ansetts ändamålsenligt, att bestämmelser härutinnan utfärdas av Kungl. Maj:t. I betraktande därav att inom undervisningsväsendet flertalet befattningar äro avsedda att kunna innehavas av både män och kvinnor, har kommittén funnit en allmän föreskrift påkallad i syfte att reglera för-

299 hållandena, i den händelse en manlig befattningshavare förordnas att vikariera för en kvinnlig eller omvänt. Uppenbarligen bör vid dylika omständigheter vederbörandes kön icke tillmätas någon betydelse, men för tydlighetens skull har kommittén ansett sig i reglementsförslaget böra upptaga en allmän bestämmelse av innehåll att i varje fall av antydd art vikariatsersättningen skall beräknas efter de tjänstledighetsavdrag, som hänföra sig till den löneplan, den vikarierande tillhör. Nuvarande bestämmelser i detta hänseende hava av Kungl. Maj:t utfärdats i administrativ väg (jfr kungl. kung. nris 475—477/1919). Med hänsyn till det nya lönereglementets struktur synas föreskrifter härutinnan böra inrymmas i avlöningsreglementena. I gällande stadga för folkskoleseminarierna (§ 100) är föreskrivet, att i händelse av tillfälligt förfall för någon lärare övriga lärare skola efter anmodan utan särskild ersättning gå rektor till hända med det biträde, som kan påkallas för undervisningens uppehållande. En motsvarande föreskrift finnes ock, såsom ovan framhållits, beträffande blindundervisningsanstalterna. Härmed är att jämföra den för de tekniska läroverken gällande bestämmelsen, att, därest för läroämnen, i vilka undervisningen är avsedd att uppehållas genom extra ordinarie lärarkrafter, extra ordinarie lärare icke kunnat anskaffas, ordinarie ämneslärare skall, i den mån han därtill är kompetent, vara skyldig att utan ersättning bestrida sådan undervisning till viss begränsad omfattning. Vad dessa bestämmelser åsyfta är att vid förefallande behov äga möjlighet att kunna anlita de ordinarie lärarna för undervisningens behöriga uppehållande. Kommittén har funnit en allmän föreskrift av nu ifrågavarande innebörd väl motiverad och föreslagit en sådan under 2 mom. av förevarande paragraf. Härvid har kommittén förutsatt, dels att den skyldighet, varom nu är fråga, bör begränsas att omfatta en tid av högst sju dagar, dels att det uttryckligen angives, att särskild ersättning härför ej skall åtnjutas. Med de fall, som ovan anförts, nämligen vid tillfälligt förfall och vid omöjlighet att erhålla extra lärare för vissa ämnen, har kommittén likställt sådana fall. då vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant tjänst icke kunnat erhållas. En dylik ökad tjänstgöringsskyldighet, i den mån den sträcker sig över sju dagar, bör grundas på ett frivilligt åtagande, och synes det kommittén skäligt, att då viss ersättning gives. Härtill återkommer kommittén nedan under 27 §. Då det föreliggande reglementsförslaget är avsett att jämväl äga tilllämpning å vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare — nämligen företrädesvis vid folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken — har kommittén ansett sig böra i förevarande paragraf under 2 mom. upptaga den rörande motsvarande befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet nu gällande bestämmelsen (kungl. kung. den 4 juli 1913 nr 172) att, där det erfordras för beredande av semester, befattningshavare av ifrågavarande slag skall vara skyldig att. utan särskild ersättning utöver den honom eljest tillkommande avlöningen, jämte egen tjänst bestrida göromål, tillhörande annan befattning av nämnda slag. Kommittén har allenast gjort det tillägget, att dylik skyldighet endast skall avse annan befattning vid samma läroanstalt. Kommittén har i det föregående allenast berört frågan om vikariat å högre tjänst. Det kan emellertid förväntas, att framdeles skeende för-

300 ändringar inom undervisningsväsendets organisation påkalla åtgärder i syfte att äga större rörlighet i avseende å dispositionen av förefintliga lärarkrafter. Genom ändring eller indragning av läroanstalter eller förflyttning av skolor från en ort till en annan uppstå förhållanden, som nödvändiggöra en anordning, varigenom man bör kunna tillgodogöra sig sådana befattningshavares arbetskrafter, som eljest ej skulle hava full sysselsättning. Med beaktande härav har kommittén under 12 § i båda reglementsförslagen ifrågasatt en närmare angiven förflyttningsskyldighet för de befattningshavare, om vilka nu är fråga. Vad härutinnan föreslagits är beträffande de statsanställda, lärarna i huvudsak överensstämmande med vad som nu i berörda hänseende åligger dem. En förändrad organisation av undervisningsväsendet eller viss del därav är emellertid ej en byggnad, som med ens föreligger färdig; tid kräves för dess genomförande, och erfarenheten har visat, att en dylik övergångstid, innan den nya organisationen träder i funktion, påkallar särskild uppmärksamhet och särskilda föreskrifter. Under en dylik övergångstid torde det — såvitt kommittén är i tillfälle bedöma — kunna visa sig erforderligt att, utan att omedelbart använda sig av bestämmelsen om vederbörande lärares förflyttningsskyldighet, äga möjlighet att ålägga vederbörande att bestrida på förordnande vikariat å tjänst inom samma eller lägre lönegrad vid annan läroanstalt än den, där han är anställd, och jämväl å annan ort. Det kan även synas lämpligt att genom en dylik anordning bereda läraren någon tids rådrum, innan den definitiva förflyttningen sker. För att sålunda underlätta möjligheten till genomförande av de övergångsanordningar, som under angivna förutsättning av en ändrad skolorganisation eventuellt kunna erfordras, har kommittén funnit lämpligt i avlöningsreglementena införa en bestämmelse om skyldighet för befattningshavare att mottaga vikariat av nu antydd beskaffenhet. En dylik förpliktelse, vilken sålunda avser ett interimistiskt förhållande, har kommittén ansett böra begränsas att avse två läsår. Vidare har kommittén funnit skäligt låta en dylik föreskrift även gälla i fråga om de kommunalt anställda lärarna, varvid givetvis i förekommande fall förutsattes samråd mellan vederbörande kommunala samfälligheter. Såsom framgår av 15 och 25 §§ i båda reglementsförslagen skulle vikarie, varom nu är fråga, uppbära den avlöning, han äger åtnjuta i sin ordinarie tjänst, jämte i förekommande fall särskilt tjänstgöringstraktamente. Vad så beträffar ersättning vid partiellt vikariat, äro i vissa avseenden bestämmelser härutinnan för de allmänna läroverkens och åtskilliga andra läroanstalters vidkommande meddelade genom ovanberörda kungörelser den 16 juli 1919 (nris 475—477). Då de till förebild liggande avlöningsreglementena innebära, att hithörande förhållanden skola regleras genom beslut vare sig av Kungl. Maj:t eller av den myndighet, varunder befattningshavaren lyder, har kommittén så mycket mindre funnit anledning att ej upptaga denna bestämmelse, som så allaredan nu i viss utsträckning sker. Därest generella regler i detta hänseende lämpligen ej låta sig utarbetas, torde beslut i varje särskilt fall bliva erforderligt. Vidkommande till sist bestämmelsen om vikariatsersättning vid förordnande å vakant tjänst m. m. har kommittén under 5 mom. av förevarande paragraf infört en föreskrift om att de i 1 mom. angivna grun-

301 derna skola i tillämpliga delar äga giltighet jämväl i fråga om vakansvikariat. Däremot har kommittén icke funnit anledning upptaga det stadgande, som förekommer i de till ledning tjänande avlöningsreglementena om enahanda tillämpning, då befattningshavare erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad. Sistnämnda stadgande är betingat av önskvärdheten att kunna skäligen honorera dylik tjänsteman intill dess genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen den tjänst, han antages bestrida, bliver uppförd å ordinarie stat- Denna förutsättning äger icke för undervisningsväsendets del betydelse, och är föreskriften i fråga icke tillämplig å nu ifrågavarande befattningshavare. b) Kommunalt anställda lärare. I fråga om de kommunalt anställda lärarna förefinnes icke någon skyldighet att vikariera å högre befattning. De bestämmelser, som äro givna i avseende å vikariatsersättning, äro synnerligen knapphändiga; det förekommer nämligen mera sällan, att en ordinarie befattningshavare mottager vikariat å högre tjänst, och då vikariat förekommer, tillämpas i regel avlöningsbestämmelser för extra ordinarie lärare. Beträffande de kommunalt anställda lärarna äro samma avlöningsbelopp gällande för extra ordinarie och vikarierande lärare. Vad emellertid i förevarande hänseende nu är stadgat är följande. At vikarie för lärare vid folk- och småskola, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom, skall bostad och bränsle eller ersättning därför tillhandahållas av skoldistriktet, som ock med det belopp, som av skoldistriktet bestämmes, bör lämna gottgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer. Lärare, som är tjänstledig av annan anledning än styrkt sjukdom, skall tillhandahålla vikarien bostad och bränsle eller ersättning därför; åliggande emellertid skoldistriktet att ansvara för att vikarien erhåller sagda förmåner. Vid högre folkskola och kommunal mellanskola skall av vederbörande skolstyrelses beslut bero, huruvida vikarie å ledig befattning skall helt eller delvis åtnjuta den bostad jämte bränsle in natura eller motsvarande ersättning, som tillkommer ordinarie innehavare av tjänsten. Likaledes skall det bero av skolstyrelsen, huruvida vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig lärare skall i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning med skäligt belopp. Vidare är föreskrivet, att vikarierande rektor vid högre folkskola skall åtnjuta ett särskilt arvode, uppgående till hälften av arvodet för ordinarie rektor vid skolan, vikarierande rektor vid kommunal mellanskola ett särskilt arvode av 500 kronor, vikarie för biträdande föreståndarinna vid samma skola ett särskilt arvode av 200 kronor samt vikarierande rektor vid landstingsseminarium ett särskilt arvode av 600 kronor, allt för år räknat. I fråga om partiellt vikariat finnas inga bestämmelser. Vad först beträffar skyldigheten att emottaga vikariatsförordnande å högre tjänst, torde de kommunala läroanstalternas organisation lägga hinder i vägen att tillämpa en förpliktelse i detta hänseende i samma

302 utsträckning, som förefinnes beträffande de reglerade tjänstemannakårerna. Då emellertid kommittén för de statsanställda lärarna ifrågasatt en dylik skyldighet, om ock med viss begränsning, har kommiitén haft under övervägande, huruvida en motsvarande bestämmelse kan och bör här ifrågakomma. Givetvis kan ej stipuleras ett åläggande för lärare att mottaga vikariat vid vilken skola som helst, som beröres av detta reglemente. I fråga om lärare vid folk- och småskolor torde en dylik skyldighet icke böra utsträckas till skola eller läroanstalt utom vederbörande skoldistrikt. Beträffande andra lärare än lärare vid folk- och småskola bör, såsom tänkts beträffande de statsanställda lärarna, skyldigheten inskränkas att avse högre tjänst vid läroanstalt inom samma kommun. Fall, som nu berörts, äro uppenbarligen mera sällan förekommande. Där emellertid en tillämpning härav skulle komma i fråga, förutsattes givetvis en överenskommelse mellan vederbörande kommunala myndigheter, d. v. s. å ena sidan den myndighet, som är i behov av en vikarie, och å den andra den, varunder den lärare lyder, vilken kan tänkas ifrågakomma till vikariatet. I likhet med vad som föreslagits för de statsanställda lärarna, har maximitiden för den skyldighet, varom nu är tal, upptagits till sex månader. I avseende å grunderna för vikariatsersättningens utgående har kommittén i tillämpliga delar upptagit vad som för de statsanställda lärarna härutinnan föreslagits. Vikariatsersättningen skall sålunda i regel bestå i skillnaden mellan vederbörliga tjänstledighetsavdrag. I fråga om vikariat vid folkskola, högre folkskola eller kommunal mellanskola bör härtill den vikarierande åtnjuta bostad och bränsle eller ersättning därför. Att erinra är härvid, att den som förordnas att mottaga dylikt vikariat i regel förutsattes vara i åtnjutande av denna förmån. Beträffande landstingsseminarium är emellertid att uppmärksamma, att väl rektor men icke lärare är i besittning av sagda naturaförmån eller ersättning därför. I de fall, då en lärare vid nu omförmälda slag av skolor förordnas att uppehålla lärartjänst vid ett landstingsseminarium eller en lärare vid dylikt seminarium att vikariera för rektor därsammastädes, har kommittén funnit lämpligast, att — för att undvika att belasta avlöningsreglementet med allt för specialiserade detaljbestämmelser — beslutanderätten härutinnan överlämnades åt Kungl. Maj :t. I övrigt har kommittén under denna paragraf i reglementet för de kommunalt anställda lärarna upptagit bestämmelser enahanda med dem, som i motsvarande hänseenden föreslagits för de statsanställda lärarna. 20 §. Avstängning från tjänstgöring. Enligt såväl kommunikationsverkens som civilförvaltningens avlöningsreglementen föreskrives dels att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, hans avlöning skall under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom uppbära något därav, dels ock att, därest tjänsteman avhåller sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, han må för den tid icke åtnjuta någon avlöning. I huvudsak motsvarande bestämmelser äro meddelade beträffande de

303 statsanställda befattningshavare, om vilka nu är fråga. Beträffande kommunalt anställda lärare finnes nu allenast föreskrift rörande påföljden, där lärare avhåller sig från tjänstgöring utan tjänstledighet eller förfall. Kommittén har i båda reglementsförslagen upptagit ifrågavarande bestämmelser med den lydelse, de hava i de till ledning tjänande avlöningsreglementena. 21 §. Semester. De i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen upptagna bestämmelserna rörande semester grunda sig på följande allmänna synpunkter, nämligen dels att ett andligen ansträngande arbete kräver längre rekreationstid än ett enbart kroppsligen betungande arbete, dels att semestern rättvisligen bör tillmätas längre för en äldre än för en yngre person, dels ock att kvinnans större behov av vila än mannens betingar bibehållande av den förhållandevis något rikligare tillmätta semestern för kvinnliga befattningshavare. I anslutning härtill äro befattningshavare i de högre lönegraderna tillerkända en längre semester än tjänstemän i de lägre, och den ålder, efter vilken semestertiden utsträckts, har satts till 40 år. Då dessa bestämmelser väsentligt skilja sig från förut tillämpade grunder och i vissa fall kunde medföra för en och annan befattningshavare förkortad semester, har genom övergångsbestämmelser vederbörande- tillförsäkrats bibehållande av sin nuvarande rätt. Den i samband härmed meddelade föreskriften angående tjänstfrihet äger allenast tillämpning å de förvaltningsgrenar, som kräva arbete av tjänstemannen jämväl under sön- och helgdagar. a) Statsanställda befattningshavare. Föreskrifter angående semester finnas endast för ett fåtal befattningshavare vid statens undervisningsväsende. Rätt till semester tillkommer nu rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt läroverk, blindundervisningsanstalt och vårdanstalten i Lund under en och en halv månad årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, och å tid av året, som av skolöverstyrelsen bestämmes; lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, under en månad å tid av året, som av rektor bestämmes; vaktmästare och maskinist vid tekniskt läroverk under femton dagar årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång; husmoder, översköterska och kvinnligt biträde vid vårdanstalten i Lund under en månad och vaktmästare vid samma anstalt under femton dagar, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, och å tid, som av anstaltens styrelse bestämmes; rektor vid småskoleseminarium under en och en halv månad årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång; samt föreståndare vid navigationsskola under en och en halv månad årligen, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, och å tid av året, som av kommerskollegium bestämmes.

304 Beträffande folkskolinspektör, vilken icke har sig obligatorisk rätt i berörda hänseende tillförsäkrad, är föreskrivet, att semester må, efter därom i varje särskilt fall gjord ansökning, kunna av skolöverstyrelsen medgivas sådan befattningshavare intill högst en och en halv månad årligen och å tid, då sådant av överstyrelsen prövas kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång. Av de för veterinärinrättningen i Skara gällande avlöningsvillkoren synes framgå, att rätt till semester tillkommer där anställd ordinarie personal, ehuru någon uttrycklig bestämmelse angående förekomsten av denna rätt och dess omfattning saknas. Med hänsyn till förekomsten av ferier saknas eljest stadganden för övriga befattningshavare i förevarande avseende. Enligt kommitténs mening synes något hinder ej föreligga att i fråga om de befattningshavare vid undervisningsväsendet, vilka allaredan äga rätt till semester, i avseende å denna rätts tillgodonjutande tillämpa de grunder, som angivas i de till förebild liggande avlöningsreglementena. Någon skillnad i berörda hänseende mellan manlig och kvinnlig befattningshavare har kommittén icke funnit anledning föreslå. Vad angår den vid dövstumskolorna anställda personalen, har kommittén allenast omnämnt rektor vid sådan skola, enär kommittén icke är i tillfälle att under omorganisationsfrågans nuvarande läge bedöma, i vad mån och i vilken utsträckning semesterrätt bör tillkomma andra vid dessa skolor anställda ordinarie befattningshavare. Att i reglementet angiva, att semester skall åtnjutas å tid av året, som av vederbörande myndighet bestämmes, har kommittén icke funnit erforderligt; det synes kommittén kunna inbegripas i det för all semesterrätt uppställda villkoret om denna rätts åtnjutande, "när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång", vilken bestämmelse givetvis förutsätter en prövning från överordnad myndighets sida. Kommittén anser emellertid, att semester av ifrågavarande befattningshavare i regel bör åtnjutas under ferier. I fråga om övriga befattningshavare, vilka ej åtnjuta semester, har kommittén upptagit en allmän bestämmelse, att dessa åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande stadga och reglemente föreskrives. De i de till förebild liggande avlöningsreglementena förekommande föreskrifterna rörande semestertid för befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll av uppbörd, samt angående tjänstfrihet äga icke tillämpning å här omhandlade befattningshavare. Nuvarande befattningshavare, som genom förslaget skulle erhålla förkortad semester, böra genom övergångsbestämmelser bibehållas vid sin nuvarande rätt. b) Kommunalt anställda lärare. Några kommunalt anställda lärare hava sig icke tillerkänd semesterrätt. Då emellertid denna rätt tillkommer flertalet statsanställda rektorer, synes skäligt, att motsvarande förmån även tillerkännes rektorer vid högre folkskola, kommunal mellanskola och landstingsseminarium. Vad kommittén i övrigt i detta avseende anfört i fråga om statsanställda befattningshavare torde hava motsvarande tillämpning i avseende å ifrågavarande kommunalt anställda lärare.

305 22 §. Tjänstebostad. Kommittén har i annat sammanhang erinrat om de i det nya lönesystemet ingående bestämmelserna rörande tjänstebostad och avdrag å lönen för sådan bostad, där denna förmån åtnjutes. Likaledes har kommittén utvecklat de skäl, som föranlett kommittén att föreslå, att dessa bestämmelser ej må äga tillämpning på ett flertal lärarkategorier utan att i fråga om dessa fri bostad och eventuellt andra naturaförmåner må åtnjutas utöver lönen. I fråga om andra grupper befattningshavare har kommittén funnit de bestämmelser, som det nya systemet i förevarande hänseende innehåller, kunna vinna tillämpning, exempelvis å vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, i den mån bostad varder åt sådan tjänstinnehavare upplåten. I följd härav hava bestämmelserna i förevarande paragraf i reglementsförslaget för statsanställda befattningshavare uppdelats i två grupper, av vilka den ena har avseende å sådana befattningshavare, som äro i förevarande avseende likställda med kommunikationsverkens och civilförvaltningens tjänstemän, och den andra hänför sig till sådana lärare, som skulle utöver lönen åtnjuta fri bostad. Vad den första gruppen beträffar må här allenast framhållas, att kommittén i anslutning till 1923 års riksdags beslut i fråga om anvisning å riksstaten till ändamålet i författningstexten angivit "statens bostadsnämnd" såsom forum för bedömande av hithörande frågor. Vad den senare gruppen beträffar, d. v. s. de befattningshavare, vilka äro omförmälda i reglementsförslagets 8 §, må till en början framhållas, att några andra av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade bestämmelser i förevarande avseende för närvarande icke förefinnas än angående befattningshavare vid blindundervisningsanstalterna och sådana befattningshavare vid vårdanstalten i Lund, vilka åtnjuta fri bostad; om dessa heter det, att, då befattningshavare, som åtnjuter fri bostad, avlider, skolöverstyrelsen må, efter prövning av förekommande omständigheter, medgiva hans änka eller efterlevande familj att för avflyttning från bostaden njuta lämplig fardag. Dessutom föreskriver gällande läroverksstadga (§ 216 mom. 2), att, om rektor avgår från innehavande tjänst eller förordnande, han eller hans rättsinnehavare skall med den fardag i stad, som infaller näst efter det ny innehavare tillträtt tjänsten, avträda ämbetsgård eller hyresersättning. Motsvarande föreskrift finnes ock i fråga om de tekniska läroverken (§ 103 i stadgan för tekniska fackskolor och gymnasier) och statens folkskoleseminarier (§ 88 i seminariestadgan). Någon skyldighet att bebo upplåten tjänstebostad finnes nu icke, men synes en sådan förpliktelse böra åläggas vederbörande. Härvid bör man emellertid utgå från den förutsättningen, att, då det gäller av kommun upplåten bostad, bostadens beskaffenhet vederbörligen varder genom en blivande boställsordning reglerad. I fråga om avträdande av bostad har kommittén ansett samma bestämmelser böra gälla som i fråga om den förra gruppen, och synes något hinder därför ej ligga i den omständigheten, att i ett flertal fall bostaden är av vederbörande kommun upplåten. Angående upplåtande av utrymme i bostaden åt vikarie eller efterträdare har kommittén icke ansett sig för den senare gruppen tjänstinnehavare böra tillstyrka fullt analoga föreskrifter med vad i detta hänseende för 20

306 den förra gruppen ifrågasatts. Att stipulera skyldighet för boställshavaren att, visserligen mot ersättning, upplåta bostaden till vikarie finner kommittén mindre lämpligt och dessutom kunna vara ägnat att medföra uppenbara olägenheter för båda parterna. Så mycket mindre skäl härtill har kommittén funnit, som kommittén i annat sammanhang föreslagit en bestämmelse av innehåll, att, därest boställshavare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre tid än ett år i följd, han skall vara skyldig avstå från honom tillkommande bostad. Då tjänstledighet av annan anledning föreligger, synes mellan boställshavaren och vikarien överenskommelse härom kunna träffas, i den mån sådant av omständigheterna påkallas, utan att skyldighet i berörda hänseende behöver för boställshavaren uttryckligen stipuleras. Då det däremot gäller stärbhusets upplåtelse av bostaden till eventuell efterträdare, kan en bestämmelse av angivna innebörd synas motiverad, men bör enligt kommitténs mening den förutsättningen härvid knytas, att upplåtelse må ske, om sådant av vederbörande påfordras. Till sist har kommittén i förevarande paragraf i reglementsförslaget för de statsanställda befattningshavarna upptagit en allmän hänvisning angående tjänstebostadens beskaffenhet till vad härutinnan är eller framdeles varder stadgat. Kommittén syftar härvid på ett till kommittén remitterat förslag rörande boställsordning för rektorerna vid de allmänna läroverken, och eventuellt kunna tänkas motsvarande boställsordningar för andra befattningshavare, som inrymmas i reglementsförslagets 8 §. Det till kommittén remitterade förslaget har kommittén funnit sig sakna förutsättningar att kunna ägna någon ingående prövning; det synes kommittén ligga något på sidan om den lönereglering, som närmast är föremål för kommitténs behandling. Med hänsyn till ovissheten i vilken ordning bestämmelser av nu ifrågavarande innebörd böra utfärdas, har kommittén velat inskränka sig till att uttala önskvärdheten av att vederbörlig uppmärksamhet måtte ägnas hithörande spörsmål. Därest, vad särskilt angår boställsordning för rektorerna vid de allmänna läroverken, denna fråga ej tidigare kan lösas, torde enligt kommitténs mening densamma i allt fall kunna ordnas i samband med sådana förändringar i avseende å dessa läroverk, som beröra vederbörande kommuners intressen och som i sådant sammanhang underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning. Beträffande de kommunalt anställda lärarna förefinnes i fråga om lärare vid folk- och småskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor i gällande löneförfattningar allenast den bestämmelsen, att bostad jämte bränsle in natura till- och avträdes i den ordning, som i särskild boställsordning föreskrives. Dylika boställsordningar äro utfärdade av Kungl. Maj:t den 18 september 1918 för lärarpersonalen vid folk- och småskolor (nr 792) och den 19 november 1918 för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor (nr 979). Vidkommande landstingsseminarierna är endast föreskrivet, att, därest rektor innehar fri bostad och han avgår från innehavande förordnande, han eller hans rättsinnehavare skall avträda den fria bostaden med den fardag i stad, som infaller näst efter det ny innehavare tillträtt tjänsten. I likhet med vad för de statsanställda befattningshavarna föreslagits,

307 anser kommittén, att jämväl för kommunalt anställd lärare bör stipuleras skyldighet att bebo av kommun upplåten boställslägenhet. Beträffande rektor vid landstingsseminarium har kommittén upptagit enahanda bestämmelser rörande avträdande av bostad, som föreslagits för de statsanställda befattningshavarna. I det föregående har kommittén erinrat om behovet av en boställsordning för ifrågavarande rektorer. Kommer en dylik boställsordning till stånd, torde kunna förutsättas, att bestämmelser rörande avträdande av bostad bliva där införda, och skulle vid sådant förhållande i fråga om dessa rektorer liksom beträffande övriga här omnämnda lärare avlöningsreglementet allenast behöva innehålla en allmän hänvisning till en sådan boställsordning. Då emellertid en dylik ännu icke föreligger, har kommittén funnit påkallat införa i reglementet bestämmelser rörande bostads avträdande. Motsvarande föreskrifter har kommittén icke velat föreslå för övriga kommunalt anställda lärare. Då stadganden härutinnan finnas i nu gällande boställsordningar och kommittén saknat anledning att här föreslå några förändringar, har kommittén funnit en hänvisning till vad boställsordningarna innehålla rörande till- och avträde vara tillfyllest. Likaså torde rörande bostadens beskaffenhet en hänvisning till samma boställsordningar vara på sin plats. Beträffande rätt till ifrågavarande naturaförmåner för vikarierande lärare vid folk- och småskola, högre folkskola och kommunal mellanskola hänvisar kommittén i vad angår sådan vikarie, som själv är ordinarie lärare, till vad som föreslagits i reglementets 19 §, där dylik rätt upptagits, och i vad beträffar sådan vikarie, som icke är ordinarie lärare, till vad som ifrågasattes i 31 § här nedan, där motsvarande rätt likaså föreslås. Vidkommande frågan, huruvida skoldistriktet eller den tjänstledige läraren skall tillhandahålla vikarien vederbörliga naturaförmåner, vill kommittén erinra, hurusom under 16 § förutsatts, att läraren skall vid tjänstledighet på grund av sjukdom bibehålla förekommande naturaförmåner, samt att i fråga om tjänstledighet av annan anledning kommittén under motiverna till 17 § till övervägande anbefallt frågan, huruvida den lärare vid folk- och småskola nu åliggande skyldigheten att vid viss ledighet tillhandahålla vikarien bostad och bränsle eller ersättning därför bör bibehållas, då motsvarande skyldighet ej föreligger beträffande lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola. 23 §. Bränsle och andra naturaförmåner. I såväl kommunikationsverkens som civilförvaltningens avlöningsreglementen är föreskrivet, att i de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla tjänsteman för hans bostad erforderligt bränsle, skall ersättning därför, beräknad efter verkets självkostnadspris, erläggas i den ordning vederbörande myndighet bestämmer. I bränsle inrymmes även nyttjandet av centraluppvärmning, där sådan finnes anordnad. (Jfr kommunikationsverkens lönekommittés betänkande sid. 39 ff.) Denna förmån förutsattes ifrågakomma i främsta rummet å sådana orter, där den enskilde har särskilt stora svårigheter att till rimligt pris anskaffa bränsle men efter vederbörlig prövning jämväl i andra fall än dessa.

308 a) Statsanställda befattningshavare. Ovanberörda bestämmelse har kommittén ansett böra äga tillämpning även på sådana nu ifrågavarande befattningshavare, vilka skulle komma i åtnjutande av fri bostad utöver lönen men icke vara tillförsäkrade fri värme. Härmed har kommittén ansett sig, så långt sådant varit möjligt, hava gått till mötes de krav, som i förevarande hänseende framställts från rektorerna vid statens folkskoleseminarier. I annat sammanhang har kommittén givit uttryck åt den uppfattningen, att vid åtnjutande av sådana naturaförmåner såsom kost, tvätt och belysning befattningshavaren bör därför vidkännas avdrag å lönen. Sagda avdrag, som kommittén förutsätter skola beräknas efter självkostnadspris, bör närmare regleras efter av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. b) Kommunalt anställda lärare. Då enligt reglementsförslagets 8 § rektor vid landstingsseminarium skulle komma i åtnjutande liksom nu av allenast fri bostad men ej bränsle, har en bestämmelse angående erhållande av för bostaden erforderligt bränsle till självkostnadspris upptagits i likhet med vad som föreslagits i fråga om vissa statsanställda befattningshavare. Med vederbörande myndighet torde i detta fall böra avses vederbörande seminariestyrelse. 24 §. Läkarvård. Förmånen av fri läkarvård jämte medikamenter tillkommer all personal vid kommunikationsverken. Vad angår den allmänna civilförvaltningen är denna förmån med vissa undantag inskränkt till skador till följd av olycksfall i tjänsten. För de tjänstemannakårer, vilkas lönefråga är föremål för kommitténs behandling, förefinnes nu icke någon motsvarande förmån. Även om kommittén i avseende å förekomsten av denna förmån hyser den allmänna uppfattningen, att densamma bör tillkomma allenast sådana befattningshavare, vilkas tjänstgöring medför större risk för sjukdomsfall, har kommittén dock — ej minst med hänsyn till vad kommittén här ovan under 16 § anfört i fråga om avlöning under sjukdom på grund av olycksfall i tjänsten — funnit sig sakna anledning att för samtliga nu ifrågavarande lärargrupper förorda annat än vad i förevarande avseende gäller för den allmänna civilförvaltningen. Den i de till förebild liggande reglementena upptagna bestämmelsen att ifrågavarande förmån gives "på vederbörande myndighets bekostnad" har här utbytts mot "på statens bekostnad"; kommittén anser nämligen, att jämväl beträffande de kommunalt anställda lärarna härav föranledda kostnader böra bestridas av statsverket, och torde i de tillämpningsföreskrifter, vilka i allt fall böra i detta avseende av Kungl. Maj:t utfärdas, föreskrifter böra meddelas i fråga om sättet för kostnadernas bestridande. 25 §. Tjänstgöringstraktamente. I 27 § av kommunikationsverkens och 26 § av civilförvaltningens avlöningsreglementen äro vissa allmänna bestämmelser givna i fråga om tjänsteresa och tjänstgöringstraktamente.

309 I fråga om tjänsteresa stadgas dels att för tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning, kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna böra föranleda därtill, utgå lägre ersättning än enligt gällande resereglemente, dels ock att för sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas i tjänstemans vanliga tjänstutövning, tjänsteman må åtnjuta ersättning enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Då dessa bestämmelser sakna tillämpning i avseende å de befattningshavare, om vilka kommittén har att yttra sig, har kommittén icke haft anledning i reglementsförslagen upptaga föreskrifter av denna eller motsvarande innebörd. Vad angår tjänstgöringstraktamente är jämlikt det nya avlöningssystemet föreskrivet, att under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten tjänsteman må kunna komma i åtnjutande av dylikt traktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning. Ändamålet med detta tjänstgöringstraktamente är att utgöra ersättning för de ökade kostnader, som vistelse å annan ort än hemorten medför; dyrortstillägg och kallortstillägg utgå nämligen icke efter den ort, där tjänstgöringen bestrides, utan med hänsyn till den ort, där befattningshavaren är stationerad. Tjänstgöringstraktamente utgår följaktligen icke i sådana fall, då en befattningshavare blir förflyttad från en ort till en annan. De fall, då denna förmån kan komma i betraktande, synes allenast vara sådana, då befattningshavare till följd av förordnande att uppehålla annan tjänst nödgats flytta från en ort till en annan. Dylika fall kunna visserligen beräknas mera sällan förekomma beträffande de personalgrupper, om vilka nu är fråga. Då emellertid möjlighet bör förefinnas att tillgodose ett i förevarande avseende tilläventyrs uppkommande behov — varvid kommittén särskilt erinrar om vad kommittén ovan under 19 § yttrat i fråga om skyldighet att vikariera å annan befattning — har kommittén i reglementsförslaget för de statsanställda befattningshavarna upptagit den föreskrift rörande tjänstgöringstraktamente, som finnes i de till förebild tjänande avlöningsreglementena. En motsvarande föreskrift för de kommunalt anställda lärarna har kommittén ävenledes funnit påkallad, alldenstund den ovanberörda förutsättningen för förmånens utgående även här är så till vida till finnandes, som kommittén ifrågasätter sådan möjlighet för kommunalt anställd lärare att mottaga förordnande å annan tjänst, som kan innebära tjänstgörig å annan ort än hemorten. 26 §. Ersättning för flyttningskostnad. För såväl kommunikationsverken som civilförvaltningen gäller, att, då tjänsteman utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttas från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, han skall vara berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad för bostad

310 å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar. Då flyttningsersättning utgår vid förändring av bostadsort, som föranletts av befordran, må allenast framhållas, att härmed avsetts efter ansökan skedd befordran såväl till första ordinarie tjänst som till högre sådan tjänst. När efter ett förordnandes upphävande återflyttning till förutvarande tjänstgöringsorten sker, skall ävenledes flyttningsersättning erhållas. Då vid 1918 års lönereglering för flertalet statsanställda lärargrupper en utsträckt förflyttningsskyldighet stipulerades, föreskrevs ock, att befattningshavare, som bleve förflyttad till annan ort, skulle vara berättigad att av statsverket erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämde. Någon förflyttningsersättning i andra fall är för de statsanställda lärarna icke föreskriven. Beträffande de kommunalt anställda lärarna föreligga nu icke de förutsättningar, som betinga ifrågavarande förmån, och är följaktligen intet stadgat i detta hänseende; endast för vikarier i vissa fall är en villkorlig resekostnadsersättning stipulerad. Så skall åt vikarie för lärare vid folk- och småskola, vilken är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom, i förekommande fall gottgörelse för resekostnad lämnas av skoldistriktet med det belopp, som av distriktet bestämmes. Och beträffande vikarie för på grund av sjukdom tjänstledig lärare vid högre folkskola och kommunal mellanskola beror på skolstyrelsens beslut, huruvida denne skall i förekommande fall åtnjuta resekostnadsersättning med skäligt belopp. Vad de till ledning tjänande avlöningsreglementena i förevarande hänseende innehålla, har kommittén i sina reglementsförslag upptagit i det hela oförändrat. Vissa smärre ändringar hava emellertid vidtagits. Så har kommittén uteslutit ordvändningen "efter därom uttryckt önskan", enär en skriftligen uttryckt önskan måste anses liktydig med en ansökning om förflyttning och det, därest önskan ej föreligger skriftligen, torde vara svårt att i händelse av tvist ådagalägga förefintligheten av en uttryckt önskan. Vidare har kommittén med hänsyn till vad i 19 § 3 mom. föreslagits i fråga om skyldighet att mottaga vikariat å tjänst i samma eller lägre lönegrad ansett flyttningskostnad böra ifrågakomma vid sådan ändring av bostadsort, som betingas av förordnande att uppehålla "annan" tjänst. Dessutom har den skillnad mellan de båda reglementsförslagen vidtagits, att kostnaderna skola i ena fallet bestridas av statsverket och i det andra fallet av den samfällighet, som står som skolans målsman. I vartdera fallet förutsätter kommittén, att närmare bestämmelser varda i ämnet utfärdade av Kungl. Maj:t. 27 §. Ersättning för övertidsarbete m. m. Jämlikt bestämmelserna i 33, resp. 29 § i kommunikationsverkens och civilförvaltningens avlöningsreglementen kan ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, utbetalas till tjänsteman, tillhörande någon av angivna lägre lönegrader, enligt grunder,

311 som fastställas av Kungl. Maj:t. Denna övertidsersättning är betingad av de förhållanden, under vilka arbetet vid sagda förvaltningsgrenar eller flera av dem måste bedrivas, i det att, för att driften skall på ett tillfredsställande sätt uppehållas, man måste äga möjlighet att kunna disponera över personalen såväl vid tillfälligtvis uppstående behov som då ett permanent behov gör sig gällande vissa timmar av dagen eller vissa dagar i veckan. En övertidsersättning av den art, som åsyftas i berörda avlöningsreglementen, anser kommittén sakna fog för sig i fråga om de befattningshavare, vilkas löneförhållanden kommittén har under behandling. Emellertid finnes beträffande vissa förevarande lärargrupper en viss annan slags övertidsersättning föreskriven, som kommittén ansett sig under denna paragraf böra upptaga. För befattningshavare vid de tekniska läroverken är i nu gällande avlöningsvillkor föreskrivet, att, därest för läroämnen, i vilka undervisningen är avsedd att uppehållas genom extra ordinarie lärarkrafter, extra ordinarie lärare icke kunnat anskaffas, ordinarie ämneslärare skall, i den mån han därtill är kompetent, vara skyldig dels att utan ersättning bestrida sådan undervisning till viss begränsad omfattning, dels ock därutöver mot särskild ersättning bestrida undervisning av angiven art, allt enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade föreskrifter. Här stipuleras alltså i första rummet en viss utvidgad undervisningsskyldighet utan ersättning "till viss begränsad omfattning". Härom har kommittén ovan under 19 § yttrat sig, och har kommittén desslikes uttalat sig för en särskild ersättning för tjänstgöringsskyldighet, som i vissa angivna fall omfattar tid utöver sju dagar. Kommittén har i nu förevarande paragraf i anslutning till vad ovan anförts intagit en bestämmelse, att för tjänstgöring under längre tid än sju dagar vederbörande må vara berättigad erhålla särskild gottgörelse enligt av Kungl. Maj:t närmare meddelade föreskrifter. Under nu förevarande paragraf i reglementet för de statsanställda lärarna har kommittén dessutom ansett sig böra upptaga en allmän bestämmelse om ersättningar för fyllnadsprövningar och därmed jämförliga prövningar. Då dessa ersättningar (jfr t. ex. läroverksstadgan §§ 110, 118, 83 och 91, seminariestadgan § 68, stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier § 49, reglementet för navigationsskolorna § 64) avse arbete utöver den vederbörande befattningshavare åliggande normala tjänstgöringsskyldigheten, och kommittén icke funnit anledning förorda ett upphörande av desamma, har kommittén ansett skäligt, att i detta sammanhang införes en erinran härom med hänvisning, att sagda ersättningar utgå enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas Vidare har kommittén funnit på sin plats att här införa en erinran om de fall, då enligt av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser, ersättning utgår till lärare vid provårsläroverk eller provårsseminarium för i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser. Beträffande kommunalt anställda lärare finnas följande bestämmelser angående övertidsersättning. Pågår undervisningen vid folk- och småskola mera än åtta månader om året, skall lärare för övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse, utgörande för varje månad, beräknad till 30 dagar, minst en åttondel av den kontanta minimiavlöning han äger åtnjuta. Denna ersättning utbetalas enligt samma grunder och på samma tider som den kontanta avlö-

312 ningen i övrigt, såvida icke skolrådet eller folkskolestyrelsen, där viss bestämd tid blivit fastställd för övertidsläsningen, beslutar, att denna ersättning skall utbetalas vid sagda tids utgång. Därest den årliga lärotiden vid högre folkskola enligt det för skolan fastställda reglementet är längre än 36 veckor, skall lärare med full tjänstgöring för varje vecka härutöver äga utbekomma en trettiosjättedel av den kontanta minimilönen. Någon motsvarande förmån beträffande kommunala mellanskolor finnes icke. Hit torde även vara att hänföra den för de yrkesbestämda folkskolorna gällande bestämmelsen, att till lärare, vilken i sådan skola meddelar fackundervisning i ämne, som i det för skolan fastställda reglementet betecknas som yrkesämne, må kunna för intill sex veckotimmar inom varje klassavdelning i andra, tredje och fjärde klassen utgå tillökning till den kontanta lönen, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstjTelsen, med högst 45 kronor för varje veckotimme. Den nu gällande bestämmelsen om övertidsersättning vid folk- och småskolor har kommittén icke ansett böra inflyta i reglementet. Under 29 § i det följande föreslår kommittén en bestämmelse av innehåll, att, därest skoldistriktet beslutar att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja lärare högre avlöning än reglementet föreskriver, läraren må äga att tillgodonjuta sådan högre avlöning. Under denna bestämmelse anser kommittén böra inrymmas sådana fall, som regleras genom det hittillsvarande stadgandet av viss övertidsersättning. Därest genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdag förlängning av den nu lagstadgade årliga undervisningstiden av 3472 veckor varder för samtliga skoldistrikt stadgad, synes uppenbart, att någon ersättning för sålunda ökad tjänstgöring icke bör ifrågakomma. Skulle åter ett och annat skoldistrikt anse önskligt att för sitt vidkommande öka undervisningen till mer än åtta månader om året, anser kommittén obehövligt, att ersättning utgår för den sålunda ökade tjänstgöringstiden, såvida den icke överskrider den för lärare vid läroverk och kommunala mellanskolor stadgade maximitiden av 39 veckor. På grund av det nu sagda har kommittén icke ansett erforderligt, att i reglementet upptaga någon särskild bestämmelse om ersättning av nu ifrågavarande slag. Såsom ovan nämnts, råder mellan högre folkskolor och kommunala mellanskolor den skillnaden, att övertidsersättning förekommer vid de förra men ej vid de senare. Kommittén anser, att övertidsersättning av angivna slag vid nämnda skolformer ej bör ifrågakomma. Vad angår ovan angivna form av övertidsläsning, som i vissa fall förekommer vid yrkesbestämda högre folkskolor, saknar kommittén anledning att vidtaga någon ändring av vad nu gäller. Kommittén har följaktligen upptagit i förevarande paragraf sagda föreskrift, dock endast med den skillnaden att veckotimersättningen satts till 60 kronor. 28 §. Vissa arvoden m. m. I 30 § av allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente finnes en allmän bestämmelse av innehåll, att till vissa ordinarie tjänstemän utgå för särskilda uppdrag arvoden i enlighet med vad i vederbörande stater finnes angivet. Har tjänsteman med sådant uppdrag erhållit annan ledig-

313 het än semester eller därmed jämförlig ledighet och vikarie för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån arvodet må för den tid åtnjutas. Då några stater i samma bemärkelse som i fråga om centrala ämbetsverken icke finnas eller lämpligen torde böra upprättas för de olika läroanstalter, vilkas befattningshavare här avhandlas, synes motsvarande paragraf i förevarande reglementsförslag böra upptaga de olika kategorier av arvoden och andra motsvarande förmåner, som böra och kunna utgå till ordinarie befattningshavare. Så mycket större anledning härtill torde förefinnas, som fastställandet av dessa arvoden i flera fall grundar sig redan nu på beslut av såväl Kungl. Maj:t som riksdagen. a) Statsanställda

befattningshavare.

Gällande läroverksstadga (§ 15) föreskriver, att vid läroverk, där särskilt arvode är till skrivbiträde åt rektor anslaget, rektor skall därtill utse lämplig och villig lärare vid läroverket, vilken har till åliggande att. mot åtnjutande av nämnda arvode, på rektors ansvar bestrida de expeditionsgöromål, som honom av rektor anförtros, samt i övrigt gå rektor till hända vid dennes uppsikt över lärjungarna. Dylika biträden — numera benämnda biträden å rektorsexpeditionerna — finnas nu vid samtliga allmänna läroverk. Ifrågavarande befattningshavares arvoden, varierande mellan 150 och 1 000 kronor, vilka förr fastställdes av Kungl. Maj:t, bestämmas numera av skolöverstyrelsen inom ramen för särskilda för ändamålet anvisade medel. Beträffande högre lärarinneseminariet finnes i staten för samma seminarium uppfört ett arvode å 1000 kronor till biträde å rektorsexpeditionen. Enligt gällande stadga för rikets folkskoleseminarier (§ 111) utser rektor till skrivbiträde lämplig och villig person, vilken har till åliggande att, mot åtnjutande av det för ändamålet anslagna särskilda arvodet, på rektors ansvar utföra de skriv- och expeditionsgöromål, som anförtros honom av rektor. Ifrågavarande arvoden hava av Kungl. Maj :t fastställts till 400 kronor vid enkelseminarium, 500 kronor vid enkelseminarium med studentkurs och 600 kronor vid dubbelseminarium, varvid dock uttryckligen angivits, att nämnda arvodesbelopp icke skola under alla förhållanden utgå vid de olika seminarierna, utan det skall ankomma på skolöverstyrelsen att inom ramen för anslaget fördela arvodena efter de grunder, överstyrelsen finner mest ändamålsenliga. Jämlikt stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier (§ 72) utser rektor till skrivbiträde lämplig och villig person, vilken har till åliggande att, mot åtnjutande av det för ändamålet anslagna särskilda arvodet, på rektors ansvar utföra skriv- och expeditionsgöromål, som anförtros honom av rektor. Enligt de numera av Kungl. Maj:t fastställda staterna för de tekniska läroverken utgå till bokförings- och skrivbiträde åt rektor följande arvoden: vid läroverket i Malmö 1200 kronor, vid läroverket i Örebro 900 kronor, vid läroverket i Härnösand 750 kronor, vid ett vart av läroverken i Västerås och Eskilstuna 600 kronor och vid vart och ett av läroverken i Norrköping och Borås 500 kronor. Vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda utgår enligt den för institutet gällande staten ett arvode av 2 000 kronor till kamreraroch sekreterargöromålens bestridande.

314 Nu berörda arvoden till biträden vid omhandlade läroverks rektorsexpeditioner kunna utgå till såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare och vid vissa läroanstalter, exempelvis folkskoleseminarium, åtnjutas av annan utom läroanstalten stående person. Något förslag till organisatorisk ändring av hithörande förhållanden saknar kommittén anledning att nu inlåta sig på, ehuru skäl utan tvivel kunna andragas för en mera ändamålsenlig anordning av denna institution. Ett år 1919 i detta syfte utarbetat förslag beträffande de allmänna läroverken ledde icke till någon åtgärd i organisatoriskt avseende, och har kommittén, då så kort tid förflutit efter det att utredning härutinnan verkställts, icke ansett sig böra återupptaga frågan, så mycket mindre jämväl som kommittén jämlikt kommittén givna direktiv ej har att befatta sig med organisatoriska spörsmål. Att i förevarande paragraf i vederbörande reglementsförslag angiva ifrågavarande arvodesbelopp finner kommittén icke lämpligt. Redan nu bestämmas dessa belopp inom gränserna för beviljat anslag av skolöverstyrelsen, och kommittén anser, att så jämväl härefter bör ske. Kommittén har därför i ifrågavarande paragraf endast upptagit en allmän bestämmelse av innehåll, att, där anslag blivit beviljat till arvoden åt biträden å rektorsexpeditioner, utgår sådant arvode till belopp och efter grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t, därest ej Kungl. Maj:t överlämnat detta åt skolöverstyrelsen. Emellertid anser kommittén sig med hänsyn till vissa rektorers alltför stora expeditionella arbetsbörda, vilken jämväl är ägnad att i betänklig grad bliva hindersam vid utövandet av deras viktigare, pedagogiska uppgifter, böra uttala, att en höjning av anslaget i varje fall är erforderlig för att bereda rektorerna skäligt biträde vid göromål av nämnda art. Gällande läroverksstadga (§ 158) föreskriver, att vid varje högre allmänt läroverk ävensom vid realskola, där Kungl. Maj:t så bestämmer, skall för vården av läroverkets bibliotek finnas en bibliotekarie, vilken bland läroverkets lärare på rektors förslag för viss tid eller tills vidare utses av skolöverstyrelsen. Hans åligganden äro närmare angivna i läroverksstadgans § 159. Arvodena till bibliotekarierna bestämmas numera av skolöverstyrelsen. Beloppen växla mellan 25 kronor och 400 kronor; i ett fall, nämligen vid stiftsbiblioteket i Linköping, utgår arvodet med 1 910 kronor 6 öre. I staten för högre lärarinneseminariet är till bibliotekarie uppfört ett belopp av 400 kronor. Beträffande folkskoleseminarierna föreskriver gällande seminariestadga (§ 114), att för vården av seminariets bibliotek skall finnas en bibliotekarie, som för viss tid av skolöverstyrelsen utses bland seminariets lärare på förslag av rektor; och äro i samma paragraf bibliotekariens åligganden angivna. Arvode till seminariebibliotekarie utgår enligt Kungl. Maj:ts bestämmande med 500 kronor vid enkelseminarium, 700 kronor vid enkelseminarium med studentkurs och 900 kronor vid dubbelseminarium. Likaså innehåller stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier (§ 76) en motsvarande bestämmelse av innehåll, att vid varje teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium skall för vården av läroverkets bibliotek finnas en bibliotekarie, vilken bland läroverkets lärare för viss

315 tid eller tills vidare utses av läroverkets styrelse mot det arvode, som inom därför bestämda gränser blivit fastställt. Bibliotekariens åligganden äro angivna i stadgans § 77. Enligt av Kungl. Maj:t fastställda stater utgå dessa arvoden med 600 kronor vid läroverket i Malmö, 500 kronor vid läroverket i Örebro, 400 kronor vid läroverket i Härnösand, 300 kronor för vart och ett av läroverken i Norrköping, Borås och Eskilstuna samt 250 kronor vid läroverket i Västerås. Jämväl i fråga om arvodena till bibliotekarierna vid omförmälda läroanstalter gäller, att de kunna utgå till såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare. Lika litet som i fråga om arvodena åt biträdena vid rektorsexpeditionerna anser kommittén ett angivande av bibliotekariearvodenas belopp i förevarande paragraf vara lämpligt. Jämväl i fråga om dessa arvoden anser kommittén tillfyllest, att paragrafen innehåller en allmän bestämmelse att, där anslag beviljats för ändamålet, sådant arvode utgår till belopp och efter grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer, där ej Kungl. Maj:t överlämnat beslutanderätten härutinnan till skolöverstyrelsen. Då flertalet av dessa arvoden utgå med i förhållande till arbetets art och omfattning i många fall allt för låga belopp, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband med löneregleringen en allmän revidering av desamma borde vidtagas i syfte att vinna en höjning av arvodena i de fall, där verkligt behov härutinnan förefinnes. I samband med ovanberörda arvoden har kommittén jämväl ansett sig böra upptaga de nu i vissa fall utgående hyresbidragen till särskilda lärarkategorier. Enligt gällande lönekungörelse åtnjuter manlig lektor vid högre lärarinneseminariet tills vidare hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Att denna förmån beviljats allenast tills vidare äger sin förklaringsgrund däri, att den ställts i beroende av det bidrag, som Stockholms stad i motsvarande hänseende låter komma lektorerna vid de allmänna läroverken i samma stad till del. I enlighet med riksdagens beslut utgår från och med år 1921 tills vidare och till dess Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer ifrågavarande hyresbidrag med 950 kronor för år. Medlen bestridas av de vid statens normalskola för flickor inflytande inskrivnings- och terminsavgifterna. Kommittén saknar anledning att härutinnan föreslå någon ändring. I förevarande paragraf har därför allenast upptagits den i nuvarande löneförfattning intagna bestämmelsen om sagda förmåns giltighet tills vidare. Enahanda med vad nyss sagts är förhållandet med lektorer, adjunkter å övergångsstat samt lärare i teckning och gymnastik vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg ävensom lärare i musik vid förstnämnda seminarium. Hyresbidragen till sistnämnda lärare hava tillkommit i syfte att bereda folkskoleseminarierna möjlighet att bestå i konkurrensen med de allmänna läroverken om goda lärarkrafter, och hyresbidragen hava utgått med samma belopp, som tilldelats lärarna vid nämnda läroverk av stadsfullmäktige i respektive städer. Ifrågavarande förmån, som grundar sig på beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, bestrides av särskilda av riksdagen på extra stat för ändamålet anvisade medel. Då beloppen förutsättas kunna ändras allt efter som motsvarande läroverkslärares kommunala bidrag växla, har kommittén i förevarande paragraf allenast upptagit en allmän bestämmelse om sagda förmåns villkorliga giltighet.

316 För närvarande utgå nu berörda hyresbidrag allenast till manliga befattningshavare, enär några motsvarande kvinnliga tjänstinnehavare icke ännu finnas vid de allmänna läroverken i respektive städer. Att emellertid begränsa förmånen på detta sätt, då förutsättningen lätt kan väntas bliva rubbad, finner kommittén icke lämpligt, utan har kommittén i paragrafen upptagit vederbörande tjänstinnehavare utan angivande av kön. Enligt gällande stadga för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier (§ 55) skall, där tekniskt läroverk omfattar både tekniskt gymnasium och teknisk fackskola eller flera än en fackskola, lektor, som på förslag av styrelsen av skolöverstyrelsen därtill förordnas, vara skyldig att mot lämplig minskning i sin undervisningsskyldighet biträda rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen i den utsträckning, som vid förordnandet bestämmes. Den tanke, som i detta speciella fall kommit till uttryck, nämligen att låta rektor biträdas vid rektorsgöromålen av en utav läroanstaltens lärare, finner kommittén synnerligen god och värd ett närmare beaktande. Rektorsarbetet vid de större läroverken och — frånsett högre lärarinneseminariet — de större dubbelseminarierna är enligt kommitténs mening fullt ut lika krävande som vid ett tekniskt läroverk av angiven art. Göromålen hava med tiden blivit allt mera omfattande och skiftande; i och med detta har ock ansvaret ökats, och behovet av ett särskilt biträde åt rektor har med tiden framträtt allt starkare. Det biträde, varom kommittén förut talat, är endast avsett att vara till administrativ hjälp vid rektorsexpeditionen och kan ej ersätta vad i förevarande avseende nu brister. Vad som rektorerna vid de större läroanstalterna och framför allt provårsläroverken närmast behöva är den hjälp vid ledandet av undervisningen och läroanstaltens pedagogiska överinseende överhuvud, som enligt kommitténs mening allenast kan lämnas av en vid läroanstalten knuten för detta uppdrag speciellt lämpad lärare. Därest vid vissa större läroanstalter en dylik rektors ställföreträdare eller — för att upptaga en gammal benämning, som synes kommittén på ett lyckligt sätt täcka vad som åsyftas — en konrektor förordnas, skulle detta väsentligt bidraga till underlättande av rektorernas nu i hög grad tyngande arbetsbörda. Kommittén anser, att i de fall där en konrektor förordnas, honom bör tillerkännas ett arvode, beräknat allt efter läroanstaltens storlek, dock högst 500 kronor för år. Någon nedsättning i undervisningsskyldigheten för lärare, som erhåller dylikt förordnande, synes kommittén icke böra ifrågakomma. Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommittén i förevarande paragraf upptagit en bestämmelse av innehåll, att, där vid en läroanstalt av större omfattning lärare förordnas att i egenskap av konrektor biträda rektor vid handhavandet av rektorsgöromålen, till denne må utgå arvode till belopp, som skolöverstyrelsen bestämmer, dock med högst 500 kronor för år. Kommittén har i det föregående för instruktionssmeden vid veterinärinrättningen i Skara tillstyrkt bibehållande av den honom nu tillkommande förmånen av 10 procents andel av den å rörelsen i smedjan under året uppkomna nettovinsten. Föreskrift härom har lämpligen ansetts böra inrymmas i förevarande paragraf. Vidare har kommittén i det föregående vid behandlingen av avlöningsförmåner åt husmoder vid dövstumskola givit uttryck åt den uppfatt-

317 ningen, att, därest dylik befattningshavare dessutom är skolkökslärarinna, hon bör utöver avlöning såsom husmoder uppbära ett mindre arvode, beräknat efter av skolöverstyrelsen angivna grunder. I anslutning härtill har kommittén under förevarande paragraf inrymt vederbörlig föreskrift härom. b) Kommunalt anställda lärare. Några arvoden i samma bemärkelse, som ovan angivits i fråga om de statsanställda lärarkårerna, finnas icke beträffande de kommunala läroanstalterna. Vid folkskoleväsendet finnas utom de icke-ordinarie lärare, som närmare omnämnas i 31 §, även anställda lärare i övningsämnen. I några fall har en folkskollärare full tjänstgöring i ett övningsämne (gymnastik, sång, slöjd) men är, för den händelse han innehar erforderlig kompetens, anställd såsom ordinarie folkskollärare i skoldistriktet och åtnjuter avlöning som sådan. I regel förhåller det sig emellertid så, att undervisningen i övningsämnen uppehälles antingen av den ordinarie läraren, vilken fullgör detta åliggande såsom en bisyssla och på övertid — så är förhållandet beträffande undervisningen i slöjd — eller ock av särskilt anställda övningslärare, vilka icke äga kompetens att undervisa i andra ämnen. Sättet för avlöningen av undervisning i övningsämne är för närvarande växlande. I vissa fall erhålla vederbörande lärare årslön, i andra fall lön per undervisningstimme, i andra åter lön per arbetsdag. Där statsbidrag förekommer, utgår det per undervisningstimme (slöjd) eller per arbetsdag (hushållsgöromål). I sistnämnda hänseende göres icke någon skillnad, därest undervisningen uppehälles av den ordinarie läraren eller av särskild lärare. Kommittén har haft under övervägande möjligheten att åvägabringa enhetlighet i förevarande lönebestämmelser. Härvid har kommittén kommit till den uppfattningen, att det vore fördelaktigast, om all avlöning för undervisning i övningsämne vid folkskolan bleve, i likhet med vad fallet är vid andra skolor, beräknad efter veckotimme. I det föregående har kommittén framhållit, hurusom vid folkskolan timlärare understundom kunna vara behövliga även i andra ämnen — läsämnen — och det synes kommittén, som om avlöningen för dessa skulle kunna ordnas på enahanda sätt, d. v. s. genom ett system med avlöning per veckotimme. Nu berörda veckotimersättning bör givetvis kunna utgå till såväl den ordinarie läraren — någon annan finnes i många fall icke att tillgå — som till särskilt anställd timlärare. Vid nu angivna förhållande har kommittén funnit nödigt att redan i förevarande paragraf upptaga bestämmelser härutinnan, i vad de avse ordinarie lärare, medan under 31 § en hänvisning till dessa bestämmelser skulle vara tillfyllest, i vad beträffar ersättningen till särskilt anställda timlärare. Vad de särskilda avlöningsbeloppen beträffar, har kommittén vid beräkningen av ersättningen åt timlärare i läsämne vid folkskola utgått från den av kommittén föreslagna avlöningen till extra ordinarie och vikarierande folkskollärare; för timlärare i övningsämne, för vilken någon särskild kompetens icke finnes fastslagen, har kommittén tänkt sig en något lägre löneskala, därvid kommittén i stort sett utgått från nuvarande ersättningar och, med en höjning, motsvarande vad kommittén för andra skolors övningslärare tänkt sig, i veekotimersättning evalverat nu

318 utgående ersättningar per undervisningstimme eller per arbetsdag. Då nu någon skillnad i avlöning mellan manlig och kvinnlig lärare härvid icke förefinnes, har kommittén saknat anledning föreslå någon dylik. För timlärare vid mindre folkskola och småskola har kommittén funnit skäl förorda enahanda ersättningsgrunder för läsämnen som för övningsämnen. Enligt nu gällande bestämmelser utgår statsbidrag allenast för undervisning i slöjd och i hushållsgöromål. Kommitténs förslag åsyftar, att statsbidrag skall kunna utgå efter enahanda grunder för samtliga de timlärare, för vilka nya ersättningsgrunder nu ifrågasättas, sålunda även i läsämnen och i andra övningsämnen, såsom gymnastik, teckning, musik m. m. Då statsbidraget sålunda skulle komma att utgå i större utsträckning än hittills, torde det vara nödvändigt att tillse, att staten erhåller något inflytande på den omfattning, i vilken sådan undervisning genom särskilt anställd timlärare anlitas. Kommittén har därför under 31 § föreslagit, att bestämmelser härom skola intagas i skoldistriktets reglemente, i vilket fall införande av undervisning av detta slag i varje särskilt fall kommer under vederbörande statliga myndighets prövning. Själva grunderna för statsbidrags utgående böra i anslutning till vad som för vissa ämnen skett underställas riksdagens prövning, och har kommittén i detta sammanhang saknat anledning ingå på dessa. Slutligen bör uppmärksammas, att kommittén givetvis utgår från att ordinarie lärare, som icke har full tjänstgöring, icke må antagas som timlärare. 29 §. Med vissa statsbeställningar förenade särskilda förmåner. En fråga, som uteslutande berör de allmänna läroverken, är spörsmålet om de särskilda förmåner i form av avkomst av donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar, vilka tillkomma vissa lärare vid sagda läroanstalter. Kommittén har ansett sig böra något utförligare redogöra för denna fråga. I en till rikets ständer den 30 december 1859 avlåten skrivelse hade Kungl. Maj:t till ständernas kännedom överlämnat en inom ecklesiastikdepartementet med ledning av infordrade uppgifter verkställd utredning angående de av kommuner och enskilda personer till rikets elementarläroverk gjorda donationer jämte villkoren, varunder de meddelats. I anledning härav anförde rikets ständer i skrivelse till Konungen den 26 oktober 1860, bland annat, följande. Vid bedömandet, huruvida gåvomedlen borde utgöra tillökning uti lärarnas enligt stat bestämda avlöningsförmåner eller inberäknas i dessa och således föranleda till motsvarande minskning av skolans statsanslag, hade rikets ständer antagit såsom en given i och för sig giltig grundsats, att det senare förhållandet i allmänhet måste äga rum, såvida ej något förbehåll i motsatt syftning varit vid donationen fästat, men som det likväl måste förutsättas att med upplåtande av hyresfri bostad eller för sådant ändamål givna penningbidrag avsetts att bereda lärarna en förmån utöver vad de vanligen åtnjöte, hade rikets ständer ansett så beskaffade donationer icke heller böra tagas i beräkning vid bestämmandet av lärarnas uti statsmedel utgående avlöning. Under iakttagande av de av rikets ständer anförda synpunkter be-

319 stämdes sedermera de belopp, varmed vederbörande löner sålunda skulle minskas, och intogos dessa belopp därefter i utgiftsstaterna för respektive allmänna läroverk. Den del av avlöningen för de vid allmänna läroverken anställda lärarna, som bestrides med avkomst av donationer eller andra såsom särskilda förvaltade tillgångar, upptagas i den av statskontoret för år 1922 utgivna liggaren över statsverkets specialutgiftsstater under rubriken "Av städer, prebenden eller donationer" till ett sammanlagt belopp av 38 146 kronor 91 öre. Till de lärare, som åtnjuta avkomsten av denna förmån, utgår den kontanta avlöningen av statsmedel med ett i motsvarande mån nedsatt belopp. Vissa av dessa under rubriken "Av städer, prebenden eller donationer" uppförda avlöningstillgångar utgöras av avkomst från hemman och jordar, som av kronan blivit under äldre tider anslagna till lärarnas avlöning. De hemman och jordar, om vilka här är fråga, äro att hänföra till sådana särskilda förmåner, som avses i punkterna 3 och 4 av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723. Frågan om indragning till statsverket av berörda hemman och jordar har vid ett par tillfällen varit före. I en till 1882 års riksdag avlåten proposition (nr 17) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i sammanhang med då föreslagen löneförbättring för läroverkens lärare medgiva, att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna anslagna på lön, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas. Denna framställning vann emellertid icke riksdagens bifall. I en till 1890 års riksdag avlåten proposition (nr 17) i liknande ärende kom emellertid nyssberörda spörsmål ånyo före. Kungl. Maj:t föreslog i nämnda proposition riksdagen, att — under förutsättning av kyrkomötets bifall — de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner av privilegienatur, som vore lärarna vid de allmänna läroverken på lön anslagna, finge, i den mån det kunde ske utan förnärmande av dåvarande innehavares rätt eller rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas. Denna framställning blev av riksdagen bifallen. Någon omedelbar framställning till kyrkomötet beträffande den av riksdagen medgivna indragningen förekom emellertid icke, och vid den omorganisation av de allmänna läroverken och den lönereglering för deras lärare, som genomfördes vid 1904 års riksdag, synes denna särskilda fråga icke hava varit på tal. Genom kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 föreskrevs i detta ämne allenast, att lärare, som blivit utnämnd till tjänst, med vilken rätt till särskilda förmåner vore förenad, skulle vara underkastad den minskning i avlöning från statsverket, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt besluta, till ett belopp icke överstigande det, vartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning sig belöpte. Först till 1915 års kyrkomöte avlät Kungl. Maj:t skrivelse i ärendet (nr 13), däri Kungl. Maj :t förklarade sig vilja, jämlikt § 114 regeringsformen och prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåve, att de hemman

320 och jordar, som av kronan anvisats till avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte, i den mån det kunde ske utan förnärmande av nuvarande innehavares rätt, indragas till statsverket. Enligt det nämnda skrivelse bilagda utdrag av statsrådsprotokollet erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, hurusom av handlingarna i ärendet framginge, att den inkomst, som från hemman och jordar tillflöte vederbörande lärare, i åtskilliga fall varit flerdubbelt större än avdraget å den kontanta avlöningen. Men å andra sidan vore det påtagligt, att löntagaren kunde, till följd av arrendators insolvens eller av annan anledning, få såsom innehavare av dylik fastighet vidkännas en mer eller mindre betydande förlust. Häri förelåge i alla händelser en rätt avsevärd ojämnhet beträffande avlöningen till likställda befattningshavare, en ojämnhet, som icke stode i god överensstämmelse med de vid senare tiders löneregleringar följda grundsatser och vilka genom indragning av ifrågavarande hemman och jordar skulle undanröjas. Det torde, framhöll departementschefen, möta svårigheter för vederbörande tjänstinnehavare att på ett tillfredsställande sätt sköta dylika fastigheter. Därtill komme, att ifrågavarande tjänster rätt ofta växlade innehavare och att till följd härav dispositionsrätten över fastigheterna stundom komme att endast helt kort tid tillhöra samma person. Det föreliggande förslaget avsåge indragning av endast sådana hemman och jordar, som anvisats av kronan, under det att någon ändring icke skulle genomföras beträffande övriga donerade fastigheter. En vid kammarkollegii och statskontorets utlåtande i ärendet fogad förteckning utvisade, att antalet till indragning ifrågasatta hemman och jordar icke vore synnerligen stort. Ämbetsverken hade tillstyrkt åtgärders vidtagande i syfte att sagda egendomar måtte till kronan indragas och därvid avgivit förslag till de verkställighetsåtgärder, som vid bifall till förslaget borde i administrativ väg vidtagas. Däremot hade läroverksöverstyrelsen avstyrkt den föreslagna indragningen såsom medförande en avknappning av vissa lärares löneförmåner. Det vore enligt läroverksöverstyrelsens förmenande under rådande förhållanden väl behövligt, att det åtminstone vid några läroverk funnes lärartjänster, som gåve sina innehavare ett tillskott till de otillräckliga lönerna. Överstyrelsen uttalade sig för att, där sådant funnes påkallat, ifrågavarande hemman och jordar bleve, på sätt i vissa fall redan skett, utarrenderade genom vederbörande myndigheters försorg. Framställningen vann emellertid icke kyrkomötets bifall. I sin i ärendet avlåtna skrivelse anförde kyrkomötet, bland annat, följande. Då kyrkomötet i förevarande ärende hade att tillvarataga icke blott kyrkans utan även läroverkens berättigade intressen, hade kyrkomötet icke kunnat undgå att vid frågans behandling taga hänsyn såväl till de ena som till de andra av dessa intressen. Vad först beträffade hänsynen till läroverkens bästa, hade kyrkomötet funnit läroverksöverstyrelsen icke sakna fog för vad styrelsen i ärendet anfört. Vidkommande frågan i övrigt, hade kyrkomötet vid granskning av handlingarna i ärendet trott sig finna stöd för den uppfattningen, att, därest ifrågavarande hemman och jordar skulle upphöra att användas på sätt dittills skett, de, eller i allt fall ett flertal av dem, borde i stället komma

321 andra ecklesiastika ändamål till godo. Låt vara att den rätt, kyrkan kunde äga i detta hänseende, icke under nuvarande tidsförhållanden vore aktuell, hade dock kyrkomötet icke funnit, att sådana olägenheter av det nuvarande sättet för fastigheternas användning gjort sig gällande, att kyrkomötet därav hade anledning att avstå från denna rätt. På grund härav förklarade kyrkomötet, att kyrkomötet ansåge sig icke böra medgiva, att de hemman och jordar, som av kronan anvisats till avlöning at lärare vid de allmänna läroverken och vilka icke vore att hänföra till teologie lektorsprebenden, måtte indragas till statsverket. I det av 1902 års löneregleringskommitté avgivna betänkande, som låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års riksdag angående lönereglering för, bland andra, lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, förklarade sig sagda kommitté för sin del ej kunna annat än principiellt ansluta sig till den uppfattning, som av dåvarande departementschefen gjordes gällande vid avlåtande av omförmälda skrivelse till kyrkomötet. Då ärendet enligt kommitténs mening icke befunne sig i fullt utrett skick, men det icke varit kommittén möjligt att åstadkomma en tillfredsställande utredning i ärendet, hade kommittén inskränkt sig till att hemställa om en dylik utredning, avseende frågan i hela dess omfattning. Under alla förhållanden ansåge sig kommittén böra förorda, att beträffande befattningshavare, med vilkas tjänster särskilda förmåner vore förenade, måtte i blivande avlöningsvillkor intagas dels bestämmelse om skyldighet att vara underkastade minskning i avlöning från statsverket till belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning, dels ock föreskrift att dessa befattningshavare skola vara pliktiga att underkasta sig vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner. I enlighet med löneregleringskommitténs förslag har skyldighet i angivna hänseenden blivit upptagen i de av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda avlöningsvillkoren för befattningshavare vid de allmänna läroverken. Härjämte är i avlöningsvillkoren stadgat, att den som tillträder ny avlöningsstat skall vara skyldig att underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. I samband med utfärdandet av kungörelsen angående nämnda avlöningsvillkor anmodade Kungl. Maj:t vederbörande länsstyrelser att genom sakkunnig person eller på sätt annorledes prövades lämpligt, låta verkställa en värdering av de särskilda förmåner, vilka vore förenade med vissa lärartjänster vid de inom respektive län varande läroverk eller samskolor, samt att därefter till Kungl. Maj:t inkomma med på sagda värdering grundade uppgifter å de belopp, till vilka ifrågakomna särskilda förmåner med hänsyn till samtliga de på frågan inverkande omständigheter prövades skäligen böra uppskattas, och med vilket belopp följaktligen minskning i den till vederbörande lärare från statsverket utgående kontanta avlöningen ansåges böra äga rum. Efter det sålunda anbefallda uppgifter inkommit till Kungl. Maj:t, anmodade Kungl. Maj:t kammarkollegium och statskontoret att avgiva utlåtande i ärendet. Sådant utlåtande har av ämbetsverken i en den 29 november 1921 dagtecknad skrivelse avgivits. 21

322 Ämbetsverken framhålla till en början följande. I det skick ärendet nu föreligger skulle väl ämbetsverken närmast hava att yttra sig i vad mån de av länsstyrelserna avgivna förslag till bestämmande av de belopp, som i de särskilda fallen skulle fastställas genom avdrag från respektive lärares avlöning från statsverket må godkännas. Beträffande flertalet fall, eller då avdragen hänföra sig till förmåner i kontant såsom ränteavkastning av penningdonationer eller dylikt, är frågan nog så enkel, men icke vad angår de övriga, vilka hava avseende å avkomsten av tjänsterna på lön anslagna prebende- och skolhemman eller andra jordegendomar. Dylika hemman äro anslagna, prebendehemmanen till vissa lektorstjänster vid läroverken i Strängnäs, Linköping, Växjö och Skara och skolhemmanen till vissa lärartjänster vid läroverken i Malmö och Lund. De i ärendet föreliggande värderingarna beträffande avkomsten av dessa hemman synas ämbetsverken vara i flera fall otillfredsställande, såsom antingen verkställda av icke sakkunniga personer eller icke lämnande nöjaktiga upplysningar om en del faktiska förhållanden i avseende å egendomarnas utarrendering. Nya värderingar i dessa fall skulle alltså för ovanberörda ändamål erfordras. Emellertid hava ämbetsverken, med förbigående av granskningen av länsstyrelsernas förslag, återupptagit den viktigare frågan om ändring i själva lönesystemet i hithörande del. I detta hänseende anföra ämbetsverken följande. För ämbetsverken står det till en början ganska klart, att den i allmänhet övergivna anordningen med indelning av fastigheter på lön icke lämpligen längre bör för här ifrågavarande grupp av statstjänstemän bibehållas. Vad av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid avlåtande av skrivelse till 1915 års kyrkomöte anfördes till stöd för en indragning av kronans till lärartjänster anslagna prebendehemman och andra jordar lärer allt fortfarande äga sin fulla giltighet. Härtill kommer nu den omständigheten att 1918 års författningsbestämmelser rörande personalens vid de allmänna läroverken löner såsom en undantagslös regel upptagit den grundsatsen, att särskild förmån vid sådan tjänst, den månde vara tillkommen genom anslag av kronan eller kommun eller grunda sig på enskilda donationer, icke må tillgodokomma tjänstinnehavare utöver den i stat fastställda lönen. Författningen utgår nu visserligen alltså från ett bibehållande av förmånerna vid respektive tjänster, men det lider å andra sidan intet tvivel om att själva syftet med författningens hithörande bestämmelser bäst och enklast tillgodoses därigenom att nämnda förhållande bringas att upphöra. Så länge man för tillämpningen av berörda grundsats vill följa det hittills använda förfaringssättet med så att säga fasta avdrag att gälla för lång tid framåt, inträffar väl i de flesta fall, att de uppskattningar, som läggas till grund för fastställandet av dessa avdrag, i själva verket bliva alltför låga, varigenom indelningshavarna komma i åtnjutnde av en motsvarande icke avsedd löneökning; och det är just detta förhållande, som rimligtvis måste betinga tjänstinnehavarnas intresse av förmånernas bibehållande, ett intresse, som emellertid med hänsyn till vad nyss sagts måste betraktas såsom icke berättigat. Vill man upprätthålla nu angivna grundsatser, lärer fördenskull bliva nödigt utfinna och tillämpa ett sådant förändrat sätt för avdragens bestämmande, att dessa för varje tid verkligen komma att fullt motsvara förmånernas värden, exempelvis så, att avdra-

323 get bestämmes i efterhand sedan den faktiska avkomsten av förmånen blivit av vederbörande deklarerad. Ordnas förfarandet på sålunda antytt sätt, lära tjänstinnehavarna icke vidare kunna hava något egentligt intresse av förmånernas fortvaro och i följd därav icke heller kyrkomötet finna anledning vidbliva sin tidigare intagna avvisande ståndpunkt i indragningsfrågan. A andra sidan måste ett system med föränderliga avdrag komma att medföra sådan omgång och besvärlighet, att det icke bör tillgripas om annan utväg för frågans lösning står till buds. Och en sådan erbjuder sig just på sätt ämbetsverken i det föregående antytt. Allt sammanlagt anse sig ämbetsverken hava giltig anledning att tillråda förnyade åtgärder i syfte att de av kronan för skoländamål förlänade hemman och donationer måtte varda snarast möjligt till statsverket indragna. Men jämväl en avveckling av det föråldrade och otillfredsställande systemet, att avlöningen till vissa statstjänstemän delvis bestrides av enskilda donationer, måste ämbetsverken finna påkallad. Beträffande sistberörda slag av avlöningsmedel torde emellertid icke behöva ifrågakomma en indragning till statsverket — en åtgärd, som givetvis skulle påkalla särskild försiktighet med hänsyn till den enskilda donationsnaturen — utan allenast en anordning, varigenom de till ifrågavarande donationer hörande tillgångar övertoges till förvaltning av statsverket. Dessa särskilda avlöningstillgångar borde sålunda enligt ämbetsverkens mening tills vidare alltjämt bibehållas och redovisas vid de tjänster, vartill de först varit anslagna. Skillnaden bleve endast den, att de för framtiden komme under statens vård och kontroll, varmed givetvis skulle följa, att motsvarande avdrag å tjänstinnehavarnas löner alltid kunde med full säkerhet bestämmas. Vissa i ärendet uppgivna förhållanden tyda också på önskvärdheten av här avsedda förändrade anordning. Sålunda framgår av handlingarna, att donationsmedel i åtskilliga fall uppgått i läroverkets kassor, och i ett fall upplyses, att en viss realskola tillhörig donationstillgång innehaves såsom lån av vederbörande rektor. En på sätt och vis jämförlig anordning vidtogs på sin tid genom nådiga breven den 12 november 1858 och den 11 juli 1862 beträffande det territoriella prästerskapets löningshemman, och gällde som bekant den därvid föreskrivna förändrade dispositionen jämväl dylika hemman, som tillkommit genom enskilda donationer. Frågan om sådan förändrad disposition av nu åsyftade avlöningstillgångar av enskild natur, lärer, vid det förhållande att även penningdonationerna torde vara inbegripna under skydd av prästerskapets privilegier, böra underställas, förutom riksdagen, jämväl kyrkomötets prövning. I anslutning till vad sålunda anförts hava ämbetsverken hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under omprövning, huruvida icke framställning borde göras till riksdagen och kyrkomötet i syfte att samtliga med befattningar vid de allmänna läroverken i riket förenade prebendehemman, lönejordar, donationer och övriga förmåner måtte varda antingen indragna till statsverket eller, i enlighet med vad ämbetsverken i det föregående antytt, eljest av statsverket övertagna till förvaltning. Den avlöningsform, som i förenämnda fall förekommer, är, särskilt då den inbegriper indelning av fastigheter på lön, en kvarleva från äldre ti-

324 ders avlöningsprinciper. Skulle det nu gälla ett borttagande av ifrågavarande förmåner allenast av den orsaken, att alla befattningshavare i samma tjänsteställning skola hava samma lön och något företräde i detta avseende ej bör beskäras den ene framför den andre, måste kommittén ställa sig något tveksam gent emot dylika utjämningstendenser, så mycket mer som de förmåner, varom nu är tal, icke äro av någon större omfattning och de dessutom bära spår efter en gången tids nitälskan av den andliga odlingen, vilkas bibehållande måhända kan synas ur mer än en synpunkt befogat. Emellertid har kommittén vid frågans behandling ej kunnat undgå att uppmärksamma, att ett bibehållande av sagda förmåner är förenat med avsevärda olägenheter och att i åtskilliga fall befattningshavarna i sin egenskap av indelningshavare löpa ekonomisk risk och kunna få vidkännas mer eller mindre betydande förluster. Ur praktisk synpunkt och i ändamål att bringa enkelhet och överskådlighet i avlöningssystemet är sålunda ett upphörande av förmånerna att förorda. Denna ståndpunkt står ock i överensstämmelse med den uppfattning, som gjorts gällande av kammarkollegium och statskontoret och överensstämmer jämväl med syftet med nu gällande löneförfattningar, om ock desamma till synes utgå från förmånernas bibehållande. Vad först beträffar de av kronan för skoländamål förlänade hemman och donationer, hava ämbetsverken uttalat sig för en indragning till statsverket av ifrågavarande förmåner. Enligt kommitténs mening torde emellertid med skäl viss tvekan kunna hysas därom, huruvida sagda förmåner med nödvändighet böra till statsverket indragas. Visserligen kunna omständigheter tala för en dylik anordning, då numera statsverket åtagit sig gentemot läroverken betydligt större förpliktelser än vad fallet var på den tid, då dessa förläningar till skoländamål av kronan gjordes. Häremot synes dock — och med rätta — kunna göras gällande, att, om också kronan i gångna tider till skolväsendet anslagit vissa tillgångar, det icke synes innebära en lycklig eller rationell lösning eller stå i överensstämmelse med den allmänna utvecklingen, att i en tid, då skolväsendet alltmer tilldrager sig statens intresse och påkallar statens ekonomiska medverkan, staten återtager eller indrager en gång givna förmåner. Fastmera synes kommittén en sådan anordning vara att föredraga, varigenom de av kronan gjorda förläningarna bleve övertagna till förvaltning av statsverket, på sätt skett beträffande de ecklesiastika löningshemmanen. Avlöningstillgångarna skulle kunna tills vidare bibehållas och redovisas vid de tjänster, vartill de ursprungligen anslagits. Genom en av staten utövad kontroll skulle vederbörliga avdrag å befattningshavarnas löner alltid med säkerhet kunna bestämmas. Skulle i något fall överskott uppstå, synes böra överlåtas åt Kungl. Maj:t att bestämma, vilket med den ursprungliga förläningen närmast överensstämmande skoländamål ett dylikt överskott bör tillgodokomma. Vidkommande därefter de lönebidrag, som utgå från enskilda donationer, hava ämbetsverken tänkt sig en anordning, varigenom vederbörliga tillgångar övertagas till förvaltning av statsverket. Kommittén har intet att erinra mot vad i detta hänseende föreslagits. Emellertid har kommittén härvid allenast velat framhålla, att en dylik åtgärd givetvis förutsätter en ingående prövning av vederbörande donationsurkunder för bedömande i varje fall av den enskilda donationsnaturen. Rikets ständer hava i sin ovanberörda skrivelse av den 26 oktober 1860 uttalat sig för

325 att gåvomedlen skulle inberäknas i de enligt stat bestämda avlöningarna, "såvida ej något förbehåll i motsatt syftning varit vid donationen fästat", och i de till 1882 och 1890 årens riksdagar avlåtna propositionerna i ämnet föreslogs indragning till statsverket av ifrågavarande förmåner, "i den mån det kunde ske utan rubbning uti enskildas genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden". Därest vid en donation fästs det villkor, att dylik förmån skall tilldelas viss befattningshavare utöver honom eljest tillkommande avlöning, bör givetvis donators vilja respekteras. Den ytterligare utredning, som frågan tarvar, synes böra överlämnas åt kammarkollegium och statskontoret, vilka jämväl torde böra avgiva förslag till de för reformens genomförande erforderliga verkställighetsåtgärderna. Med hänsyn till vad i denna fråga förekommit och den uppfattning, varåt kommittén sålunda givit uttryck, har kommittén ansett, att i avlöningsreglementet för de statsanställda lärarna bör intagas ett förbehåll av den art, som redan finnes i gällande lönevillkor. Då detta allenast gäller lärare vid de allmänna läroverken, har i förevarande paragraf så ock angivits. Desslikes har kommittén ansett det ej vara ur vägen, att i paragrafen jämväl gjordes den begränsningen, att vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning skall oavkortat komma samme tjänstinnehavare till godo. En motsvarande bestämmelse står i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för motsvarande fall finnes stadgat i 7 § av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910. 30 § (reglemente för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsen) 29 § (reglemente för kommunalt anställda lärare). Gratifikation m. m. I såväl kommunikationsverkens som civilförvaltningens avlöningsreglementen är införd en bestämmelse av den generella innebörd, att ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid vederbörande verk icke må annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats för sådant ändamål, utbetalas utöver vad i reglementet förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå. Denna bestämmelse har tillkommit i syfte att förebygga, att under skilda former skulle insmyga sig avlöningsförmåner vid sidan av vad löneregleringen avsett. Dock äro vissa undantag medgivna. Den allmänna regelns tillämplighet förutsattes, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner skäl medgiva särskild gottgörelse. Den ovanberörda generella regeln har kommittén ansett sig böra upptaga i sina reglementsförslag, varvid kommittén uteslutit vad i förberörda reglementen talas om gratifikation eller belöning, såsom inom nu förevarande personalgrupper icke förekommande avlöningsformer. Ovan angivna förbehåll hava dock synts kommittén erforderliga. Om ock sagda undantagsbestämmelser mera sällan kunna förväntas komma

326 i tillämpning, kunna fall dock tänkas, då behov därav göres gällande. Allenast må erinras om undantagsvis förekommande särskild gottgörelse under längre förordnanden å högre tjänst. Så är det med stöd av förevarande paragraf, som inom civilförvaltningen ersättning till ordinarie tjänsteman, som under avsevärt längre tid uppehåller högre tjänst, understundom beräknas utgå efter förmånligare grunder än de enligt avlöningsreglemcntet gällande sedvanliga vikariatsersättningsreglerna. Beträffande de statsanställda lärargrupperna har kommittén begränsat nu ifrågakomna ersättning till att avse ersättning av statsmedel. Kommittén har härvid haft tanken riktad på de förut i detta betänkande berörda bidrag, som av kommunerna i Stockholm och Göteborg utanordnas till vissa lärare vid läroverken i sagda städer, och beträffande vilka bidrag kommittén funnit sig sakna anledning att närmare yttra sig. Vad särskilt angår de kommunalt anställda lärarna synes ett uttryckligt undantagande erforderligt. Beträffande dessa är nämligen att erinra, hurusom nu gällande avlöningsbestämmelser för lärare vid folkoch småskolor avse av Kungl. Maj:t och riksdag fastställda minimilöner och icke innebära hinder för skoldistrikt, att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja högre avlöning. Likaså är beträffande nu gällande avlöningar för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor sagt, att de enligt författningar utgående lönebelopp utgöra den minimiavlöning, vartill läraren är berättigad. Vid landstingsseminarierna skola vederbörande befattningshavare enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta minst angivna avlöningsförmåner, vilket likaledes innebär, att läroanstaltens principal — landstinget — kan i förekommande fall bevilja högre avlöning. Vad sålunda i sistnämnda avseenden uttryckligen är stadgat, anser kommittén även böra komma till uttryck i reglementet i den formen, att, därest vederbörande skolområde eller skoldistrikt eller, vad angår lärare vid landstingsseminarium, vederbörande landsting eller stadsfullmäktige besluta att, där förhållandena sådant föranleda, bevilja lärare högre avlöning än detta reglemente föreskriver, läraren må äga att tillgodonjuta sådan högre avlöning. I avseende å nu berörda förhållande om rätt för lärare att uppbära högre lön än reglementet föreskriver, har kommittén haft stark tvekan inför lämpligheten att bibehålla en dylik föreskrift, då en sådan icke står i överensstämmelse med de allmänna grunder, på vilka det till förebild liggande lönesystemet bygger. Då emellertid de lärare, varom nu är fråga, äro kommunala tjänstemän, har det icke synts vara möjligt att genom ett avlöningsreglemente av det slag som det föreliggande betaga vederbörande kommunala myndigheter deras rätt att besluta i nu förevarande hänseenden. Vad särskilt beträffar lärare vid kommunal mellanskola, må erinras, att kommittén i löneavseende jämställt dem med adjunkterna vid de allmänna läroverken, och vill kommittén framhålla, hurusom genom kommunala tillskott till de förras löner adjunkterna skulle komma i en i förhållande till dem ofördelaktig ställning. Kommittén har därför vid förevarande frågas behandling utgått från att till kommunala mellanskolornas lärare något tillskott till lönerna av vederbörande kommunala myndigheter icke kommer att bliva behövligt.

327 31 § (reglemente för statsanställda befattningshavare) 30 § (reglemente för kommunalt anställda lärare). Begravningshjälp. Kommittén har förut yttrat sig om förmånen av begravningshjälp såsom en konsekvens av det nya lönesystemet. Vad i detta hänseende innehålles i de till förebild liggande avlöningsreglementena har kommittén upptagit med följande modifikationer. I reglementsförslaget rörande de statsanställda befattningshavarna har kommittén gjort ett undantag för sagda förmåns utgående i de fall, dar avliden befattningshavares stärbhusdelägare skulle tilläventyrs vara i åtnjutande av tjänstårsrätt. Till grund för beräknande av begravningshjälpen har ansetts böra läggas endast själva lönen med däri ingående ortstillägg, men icke kallortstillägg eller annan ersättning, som uppburits av den avlidne. Nu har för ett flertal lärarkategorier med hänsyn till förekomsten av vissa utöver lönen utgående naturaförmåner avlöningen föreslagits lägre än den skulle utgått, därest avdrag för dessa naturaförmåner förekommit. Det har därför synts lämpligt tillfoga en bestämmelse av innehåll, att vid beräkning av begravningshjälp efter innehavare av tjänst, med vilken är förenad fri bostad och andra naturaförmåner eller därför utgående ersättning, skall sagda förmån beräknas som om den avlidne åtnjutit lön i två lönegrader över den han egentligen tillhörde. Det må erinras, att sistnämnda förhållande äger tillämpning allenast å de i de lägre lönegraderna placerade befattningshavare, vilka åtnjuta angivna förmåner; för de till de högre lönegraderna hänförda tjänstinnehavarna inträder den i reglementet angivna maximibegränsningen. I vad mån statsmedel skola tagas i anspråk för täckande av kostnaderna för begravningshjälp åt kommunalt anställda lärare, har kommittén i annat sammanhang uttalat sig. 32 § (reglemente för statsanställda befattningshavare) 31 § (reglemente för kommunalt anställda lärare). Avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare. I annat sammanhang har kommittén utvecklat de skäl, vilka föranlett kommittén att i avlöningsreglementet upptaga avlöningarna för vissa icke-ordinarie befattningshavare. De tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner i förevarande paragraf närmare angivas, äro i huvudsak sådana, vilkas löner hittills bestämts av Kungl. Maj:t och riksdagen. I fråga om andra icke-ordinarie befattningshavare än de i paragrafen uttryckligen nämnda har kommittén ansett, att, i likhet med vad fallet är beträffande de icke-ordinarie tjänstinnehavarna inom civilförvaltningen, det bör ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma angående grunderna för deras avlöning. Vad beträffar sådana icke-ordinarie befattningshavare, vilkas kontanta avlöningsförmåner i förevarande paragraf närmare fixerats, torde få erinras om följande. Kommittén har ansett, att ortsgrupperingen bör utsträckas att omfatta jämväl de extra befattningshavarna. I fråga om fördelningen av de orter, där extra ordinarie befattningshavare äro anställda, å de i vederbörande löneplan upptagna sju ortsgrupperna bör

328 gälla vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för ordinarie personal. På sätt kommittén förut framhållit, har kommittén funnit lämpligt att beträffande vissa extra ordinarie lärare föreslå en viss löneklass, varvid rätt skulle medgivas vederbörande till uppflyttning i högre löneklass. I detta avseende förutsätter emellertid kommittén, att grunderna för dylik uppflyttning fastställas av Kungl. Maj:t och att härvid skälig hänsyn tages till vad i motsvarande hänseende gäller för icke-ordinarie befattningshavare inom civilförvaltningen. Vidare har kommittén, med hänsyn till de för undervisningsväsendet rådande förhållanden, bibehållit i ett flertal fall beteckningen "vikarierande" lärare jämte den sedvanliga extra ordinarie eller extra. Beträffande övningslärarna har kommittén vid sidan av benämningen "vikarierande" konsekvent infört beteckningen "extra", därmed närmast åsyftande sådana icke-ordinarie övningslärare, vilka med hänsyn till det för vederbörande ämne rådande låga timtalet icke kunnat beredas ordinarie anställning. Härunder inbegripas givetvis även sådana icke-ordinarie övningslärare, som äro anställda vid läroanstalt, där ordinarie lärare i ämne finnes men timantalet påkallar ökade arbetskrafter. I fråga om beloppen för de timlärare av olika slag, som beröras i förevarande paragraf, har kommittén med vissa jämnkningar i stort sett bibehållit nuvarande relationstal mellan de olika veckotimbeloppen. Ett speciellt hänsynstagande i varje särskilt fall till motsvarande ordinarie lärarkårer skulle göra systemet över hövan invecklat. I avseende å relationen mellan ortsgrupperna för de särskilda timlärararvoden har kommittén icke funnit anledning skilja mellan manliga och kvinnliga lärare. Vad i övrigt beträffar grunderna för de i förevarande paragraf upptagna avlöningsförmånernas utgående har kommittén — utöver vad nyss anförts i fråga om uppflyttning i löneklass — ansett, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att liksom i viss utsträckning redan nu sker (jfr t. ex. ovanberörda kungörelser nris 475—477/1919) utfärda närmare bestämmelser härutinnan. Härvid har kommittén visserligen ingalunda förbisett, att i ett par fall i nu gällande lönesystem riksdagens medverkan påfordrats vid bestämmande av vissa lönegrunder av den art kommittén åsyftar. Så föreskrives såväl beträffande de allmänna läroverken som folkskoleseminarierna, att extra ordinarie lärare, vilken erhållit förordnande med full tjänstgöring under hel lästermin eller därutöver men av sjukdom är hindrad att sköta sin befattning, skall, därest han före förordnandet tjänstgjort vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium minst ett år, under ledigheten uppbära två tredjedelar av det honom enligt gällande bestämmelser eljest tillkommande arvode. En bestämmelse av denna art, vederbörligen jämkad med hänsyn till det nya lönesystemets principer, synes emellertid utan olägenhet kunna åt Kungl. Maj:t överlämnas att utfärda, liksom en allmän förutsättning för ifrågavarande tillämpningsgrunder givetvis bör vara, att desamma i görligaste mån ansluta sig till vad i motsvarande hänseenden gälla för ordinarie personal. Härvid torde kunna erinras om de av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsgrunderna för kommunikationsverkens och civilförvaltningens extra personal. Ett par under 1 mom. av förevarande paragraf framlagda förslag vill kommittén närmare beröra. Vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet är nu i avlöningshänseende likställd med extra och vikarierande ämneslärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium. Med hänsyn

329 till den högre nivå, på vilken undervisningen vid högre lärarinneseminariet ligger, och den i betraktande härav högre löneställning, kommittén tänkt sig för lärarna vid detta seminarium, har kommittén funnit skäligt, att vikarierande lektor erhåller avlöning efter en löneklass över den, som skulle tillkomma extra lärare vid allmänt läroverk. För sådan lärare i slöjd och i yrkesundervisning vid dövstumskola, vilken icke har full tjänstgöring, hade skolöverstyrelsen föreslagit viss veckotimersättning med olika belopp efter olika lönegrader. I anslutning till vad kommittén förordat för andra motsvarande timlärare har kommittén endast upptagit en lönegrad. Dels har nämligen kommittén i fråga om timlärare i allmänhet icke funnit behovet av flera löneklasser motiverat, dels har kommittén, vad särskilt nu senast nämnda lärare angår, förmenat, att ett stadigvarande behov av dylik lärare lätt torde kunna leda till ordinarie anställning, varigenom syftet med överstyrelsens provisoriska förslag varder på ett mera effektivt sätt förverkligat. I reglementsförslaget beträffande de statsanställda befattningshavarna har kommittén under förevarande paragraf jämväl upptagit bestämmelser rörande ersättningen åt skolläkare. Gällande läroverksstadga föreskriver i § 160, att vid varje läroverk skall av skolöverstyrelsen, efter förslag av vederbörande rektor, eller, i fråga om samskola, av dess styrelse för högst 5 år antagas en skolläkare. Till ersättning åt skolläkare av riksdagen beviljade anslagsmedel stå till skolöverstyrelsens förfogande att av överstyrelsen fördelas med tilllämpning av vissa utav riksdagen angivna grunder. Enligt dessa grunder skall numera ersättningen beräknas efter dels ett fast årsarvode av 500 kronor vid högre allmänt läroverk och 300 kronor vid realskola, dels ock 2 kronor för varje under höstterminen vid läroverket närvarande Lärjunge. Enligt vad riksdagen uttalat, skulle emellertid dessa grunder endast tjäna till ledning vid beräkningen av erforderligt anslag, och har riksdagen framhållit, att ett strängt fasthållande av desamma vid arvodens bestämmande i de särskilda fallen ingalunda syntes böra vara oeftergivligt. Då dessa grunder blivit av riksdagen fastställda, har det synts kommittén lämpligt, att desamma inrymdes i nu förevarande avlöningsreglemente. Någon ändring av desamma har kommittén saknat anledning föreslå, dels enär de så nyligen som år 1923 av riksdagen godtagits, dels ock enär de beräknats med hänsyn till att dyrtidstillägg ej skulle utgå å ifrågavarande arvodesbelopp. Jämväl beträffande folkskoleseminarierna skall enligt § 115 i stadgan för dessa läroanstalter vid varje seminarium anställas medelst förordnande för högst fem år en seminarieläkare mot arvode, varom särskilt är stadgat. Till ersättning åt seminarieläkare stå av riksdagen anvisade medel till skolöverstyrelsens förfogande att av denna myndighet fördelas med tillämpning av följande av riksdagen angivna grunder: 1400 kronor vid enkelseminarium, 1 800 kronor vid enkelseminarium med studentkurs och 2 400 kronor vid dubbelseminarium. Dessa grunder äro fastställda så sent som år 1920, och å ifrågavarande belopp utgå icke dyrtidstillägg. Kommittén har vid anförda förhållande lika litet beträffande dessa arvoden som ovan i fråga om motsvarande arvoden vid de allmänna läroverken funnit anledning föreslå några rubbningar av bestående förhållanden. För vissa läroanstalter äro i vederbörande stater belopp upptagna till

330 arvoden åt skolläkare. Så är vid högre lärarinneseminariet detta belopp bestämt till 500 kronor, vid tekniska läroverket i Malmö till 750 kronor, vid tekniska läroverket i Örebro till 700 kronor, vid tekniska läroverket i Härnösand till 500 kronor, vid vart och ett av tekniska läroverken i Norrköping, Borås och Eskilstuna till 300 kronor samt vid tekniska läroverket i Västerås till 250 kronor. A dessa arvoden utgår dyrtidstillägg. Vad angår dessa arvoden, har det synts kommittén lämpligt, att desamma bleve tillsammans med andra arvoden sammanförda till för vederbörande läroanstalter gemensamma klumpanslag, vilka fördelas av Kungl. Maj:t, där ej Kungl. Maj:t till skolöverstyrelsen överlämnade bestämmanderätten härutinnan. Kommittén återkommer omedelbart här nedan därtill. I 28 § av båda reglementsförslagen har kommittén angivit de arvoden, vilka kunna tillkomma ordinarie befattningshavare. Då dessa arvoden åtminstone delvis även kunna utgå till icke-ordinarie befattningshavare, har kommittén funnit lämpligt, att i förevarande paragraf vederbörlig erinran härom förekommer. Vidare har kommittén i reglementsförslaget för de statsanställda befattningshavarna upptagit den bestämmelsen, att avlöningarna för all annan extra personal än som förut nämnts — härunder inbegripna jämväl sådana extra befattningshavare, vilka tjänstgöra såsom vikarier å ordinarie tjänster — böra bestämmas av Kungl. Maj:t. Någon motsvarande föreskrift i fråga om de kommunalt anställda lärarna har icke ansetts erforderlig. Den extra personal, som härvid åsyftas är — frånsett läkare vid högre lärarinneseminariet och vid de tekniska läroverken, varom nyss talats — huvudsakligen följande: extra lärare av olika slag samt andra extra befattningshavare vid de tekniska läroverken, däribland exempelvis viss vaktbetjäning vid läroverken i Västerås och Eskilstuna, timlärare i olika specialämnen ävensom eldare vid högre lärarinneseminariet, timlärare i hälsolära och ekonomilära samt extra och vikarierande lärare i trädgårdsskötsel ävensom extra vaktbetjäning vid folkskoleseminarium, extra musiklärare och viss betjäningspersonal vid blindinstitutet å Tomteboda, viss betjäning vid veterinärinrättningen i Skara (till vars avlöning medel delvis få användas av den å rörelsen i anstaltens smedja under året uppkomna nettovinsten), vikarierande skolköksföreståndarinna vid seminariet i Murjek, lärare i slöjd och annan i mom. 1 av denna paragraf förut ej nämnd extra lärarpersonal vid skeppsgosseskolorna, speciallärare i skeppar- och 3:e maskinistklasserna ävensom andra i mom. 1 ej omnämnda icke-ordinarie lärare vid navigationsskolorna samt tillsyningshavande lärarinna, lärare i gymnastik, sjuksköterska, vårdarinna, trädgårdsmästare, portvakt och annan icke-ordinarie personal vid dövstumskolorna. I åtskilliga av nu nämnda fall hava avlöningsförmånerna för sagda personal fastställts av Kungl. Maj:t och riksdagen, i det att arvodesbeloppen upptagits till siffran i vederbörande stater, och hava ävenledes i vissa fall i de av riksdagen godkända avlöningsvillkoren föreskrifter meddelats rörande avlöning åt tjänstledig sådan lärare; i andra fall åter har bestämmanderätten härutinnan tillkommit Kungl. Maj:t eller vederbörande överordnade myndighet, dock inom ramen av utav riksdagen för ändamålet anvisade medel. Det har synts kommittén vara från flera synpunkter ändamålsenligast, att ifrågavarande arvodesbelopp för olika läroanstalter sammanfördes i ett gemen-

331 samt anslag och dispositionsrätten över detsamma lades i Kungl. Maj:ts hand. Vid bestämmandet av anslagets storlek får riksdagen alltid tillfälle att giva uttryck åt sin uppfattning rörande de tillämpningsgrunder, riksdagen tilläventyrs kan finna erforderliga. 33 § (reglemente för statsanställda befattningshavare) 32 § (reglemente för kommunalt anställda lärare). Lönenämnd. Kommunikationsverkens lönesystem förutsätter förekomsten av en lönenämnd, vilken skulle hava att avgiva yttrande rörande sådana allmänna föreskrifter, som enligt avlöningsreglementet skola utfärdas av Kungl. Maj:t, samt jämväl att i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd instruktion bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur. I det av kommunikationsverkens lönekommitté avgivna betänkandet (sid. 220 ff.) äro åtskilliga ämnen angivna, vilka — hämtade från avlöningsreglementet — ansetts böra göras till föremål för lönenämndens yttrande, innan desamma prövades av Kungl. Maj:t. Härjämte förutsattes, att nämndens yttrande inhämtas, då fråga är om ändring i själva avlöningsreglementet eller rörande tolkning av reglementets eller på grund av detsamma meddelade föreskrifter, ävensom i besvärsmål beträffande dylika föreskrifters tillämpning. Vidare tillkommer det nämnden enligt den för densamma utfärdade instruktion av den 31 december 1919 att med uppmärksamhet följa kommunikationsverkens utveckling, så vitt densamma kan öva inverkan på löneförhållandena vid verken, och hos Kungl. Maj:t göra de framställningar beträffande dessa verks löneförhållanden, vilka nämnden finner påkallade. I samband med spörsmålet om den ifrågasatta lönenämndens tilltänkta handhavande av frågor rörande löneförhållandena vid förenämnda verk hade även kommunikationsverkens lönekommitté ägnat uppmärksamhet åt frågan om en förhandlingsordning mellan verkens ledning och personalen, varigenom denna senare skulle erhålla ökad möjlighet att göra sina synpunkter och önskemål gällande i fråga om dess anställnings-, arbets- och löneförhållanden. Med hänsyn till att särskild utredning av detta spörsmål enligt Kungl. Maj:ts uppdrag då påbörjats inom socialstyrelsen, hade sagda kommitté emellertid inskränkt sig till att framhålla önskvärdheten av att frågan snarast vunne sin lösning. Dessutom hade kommittén angivit sig förmena, att lönenämnden skulle kunna anförtros den vidare utredningen av frågan om förhandlingsordning för här omhandlade verk, och att nämnden, måhända med viss ändring av dess sammansättning, skulle kunna bli det organ, som tillkomsten av en förhandlingsordning måste förutsätta. Den nu ifrågavarande lönenämnden har icke någon som helst beslutanderätt i lönefrågor, liksom den ej heller har någon befattning med rena förvaltningsfrågor. I fråga om nämndens sammansättning är föreskrivet, att densamma skall bestå av sju medlemmar, representerande löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena, jämte ett lika antal suppleanter. Beträffande de olika intressenas representation inom nämnden förutsattes, att nämnden skulle finna lämpligt att till förhandling inkalla speciella representanter för de olika verken, liksom ock för personalen, för att sakkunskapen skulle komma till sin rätt.

332 Då 1902 års löneregleringskommitté till behandling förenade frågan om en tillämpning å den allmänna centralförvaltningen och överdomstolarna av det nya lönesystemet, hade kommittén jämväl att taga under omprövning frågan om en lönenämnd av angiven art och med motsvarande uppgifter för de förvaltningsgrenar, varom då vore fråga. De flesta av de omständigheter, som talade till förmån för en särskild lönenämnd för kommunikationsverken, gällde enligt löneregleringskommitténs mening lika fullt beträffande övriga grenar av den civila statsförvaltningen, och därtill komme vidare, att den mångfald av myndigheter, det då gällde, och de skiftande förhållanden, som härvid vore för handen, gjorde, med hänsyn till önskvärdheten av möjligaste enhetlighet i förevarande hänseende, en lönenämnd av angiven art för den övriga civila statsförvaltningen än mera erforderlig. Att låta kommunikationsverkens lönenämnd tillika avse den övriga förvaltningen ansåg löneregleringskommittén icke lämpligt. Förhållandena inom kommunikationsverken vore i många fall av en så säregen och komplicerad beskaffenhet, att de fullt betingade en särskilt för dessa verk tillsatt lönenämnd, vilken borde vara fritagen från befattningen med andra förvaltningsområden. I betraktande jämväl av den mångfald arbetsuppgifter, som redan åvilade denna nämnd, hade kommittén funnit alla skäl tala för en för den övriga civila statsförvaltningen särskilt tillsatt lönenämnd. I anslutning härtill upptager jämväl avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen bestämmelser av enahanda lydelse som de, vilka i samma hänseende innehållas i kommunikationsverkens avlöningsreglemente. Denna lönenämnd — allmänna civilförvaltningens lönenämnd — består ävenledes av sju medlemmar jämte ett lika antal suppleanter och äger jämlikt den för densamma utfärdade instruktionen i huvudsak enahanda befogenheter, som tillkomma kommunikationsverkens lönenämnd. I och med att andra förvaltningsgrenar småningom genom riksdagens beslut blivit underkastade civilförvaltningens avlöningsreglemente, har denna lönenämnds arbetsuppgifter väsentligt tillväxt i omfattning. Härjämte må erinras, att det nya avlöningsreglementet för armén och marinen ävenledes i sig inrymmer bestämmelser om en lönenämnd, och att för den militära förvaltningen finnes en särskild lönenämnd med i huvudsak motsvarande sammansättning och arbetsuppgifter, som tillkomma de båda övriga lönenämnderna. För kommittén står det uppenbart, att, därest det nya lönesystemet skall införas att gälla för de kårer, varom kommittén har att yttra sig, behandlingen av den mångfald tillämpningsfrågor och andra speciella ärenden, som bliva en följd av reglementenas generella bestämmelser, lämpligen ej kunna anförtros åt vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, i nu förevarande fall i regel skolöverstyrelsen. Detta ämbetsverk skulle genom en dylik anordning få sig ålagt en mängd bestyr, som kunna tänkas förrycka verkets egentliga och viktigare arbetsuppgifter. Det har därför icke synts kommittén kunna undvikas, att ett särskilt organ anlitas för behandlingen av nu förevarande lönefrågor. Den frågan har i anslutning härtill uppställt sig för kommittén, huruvida lönefrågorna rörande nu ifrågavarande förvaltningsgrenar böra anförtros

333 åt någon av de redan nu befintliga lönenänmderna eller om en särskild lönenämnd bör tillsättas för undervisningsväsendets vidkommande. Det första alternativet, varvid i första hand tanken då riktas på den allmänna civilförvaltningens lönenämnd, finner kommittén tilltalande ur den synpunkten, att lönefrågorna härigenom skulle tillförsäkras en enhetlig behandling i överensstämmelse med de allmänna löneprinciper, som på andra områden av statsförvaltningen tillämpas. Härtill kommer ock, att en ny lönenämnd givetvis kommer att i sin mån medföra ökade utgifter för statsverket- Men vid ett närmare övervägande av frågan har kommittén vunnit den uppfattningen, att en dylik anordning svårligen låter sig genomföras. En var av de nu sittande lönenämnderna har sig för närvarande sådan mångfald av arbetsuppgifter ålagd, att det icke kan ifrågasättas, att densamma skall med bibehållande av sin sammansättning kunna åläggas att taga befattning med jämväl undervisningsväsendets lönefrågor. Vad särskilt civilförvaltningens lönenämnd beträffar, hava, såsom nämnts, de successivt nyreglerade förvaltningsgrenarna lagts under densamma, och en ökning av dess arbetsbörda med frågor rörande så talrika personalgrupper som lärarkårerna lärer ej kunna ifrågasättas, utan att nämndens sammansättning väsentligt ändrades och utökades. Något förslag i sistnämnda hänseende har kommittén icke ansett sig böra göra, utan har kommittén ansett sig böra stanna vid tanken på en särskild lönenämnd uteslutande för de till undervisningsväsendet hörande personalgrupperna, både de statsanställda och de kommunalt anställda. Till stöd för en särskild lönenämnd för undervisningsväsendet vill kommittén anföra följande. Det statliga och kommunala undervisningsväsendet intager i allmänt förvaltningshänseende en ställning, som väsentligt skiljer detsamma från andra statens förvaltningsgrenar. Skolornas organisation och allmänna uppgift är i viss mån en annan än andra statsorgans, lärarpersonalens utbildning och tjänstgöringsförhållanden är helt olika emot vad som härvid råder beträffande andra tjänstemannakårer, i följd varav de ärenden, varom nu är fråga, städse bära sin speciella prägel och ej kunna så lätt behandlas efter samma grundsatser, som tillämpas för andra befattningshavare. Tager man vidare i betraktande, att den personal, varom det nu är fråga, omfattar omkring 30 000 personer, synes fulla skäl förefinnas att för skolväsendet skapa en särskild lönenämnd. De omständigheter, som lett till att för armén och marinen en särskild dylik nämnd tillsatts, nämligen den militära förvaltningens särställning, gälla i samma grad beträffande undervisningsväsendet. I avseende å den nu tilltänkta nämndens sammansättning och arbetsuppgifter saknar kommittén anledning föreslå något annat än vad därutinnan gäller för de redan befintliga nämnderna. Möjligen kan tänkas ett mindre antal medlemmar än sju, men har denna siffra förslagsvis av kommittén upptagits i reglementsförslagen. Det må allenast erinras, att den mångfald av frågor och tillämpningsbestämmelser, vilka kommittén i det föregående föreslagit skola avgöras och utfärdas av Kungl. Maj :t, givetvis böra preliminärt behandlas inom den ifrågasatta nämnden. Vid det nu anförda har kommittén utgått från de för närvarande rådande förhållanden. Det har emellertid icke varit kommittén obekant, hurusom fråga varit uppe. i vad mån en sammanslagning av de nu

334 existerande lönenämnderna kan åvägabringas, och att åtgärder vidtagits i syfte att förbereda en förenkling av den nuvarande organisationen med tre särskilda nämnder. Kommer en ändrad anordning i nu berörda förhållanden till stånd, äger detta givetvis betydelse jämväl för de eventuellt nyreglerade lärarkårerna; och kommittén har i betraktande av det anförda allenast velat påpeka, hurusom vad kommittén ovan yttrat i fråga om en särskild lönenämnd för undervisningsväsendets vidkommande torde vara att betrakta såsom ett förslag, framställt i avvaktan på ett definitivt ordnande av lönefrågornas administrativa behandling. Kommittén har förut erinrat, hurusom kommunikationsverkens lönekommitté pekat på lönenämnden såsom det organ, som tillkomsten av en förhandlingsordning måste förutsätta, och har sagda kommitté i avvaktan på det hos socialstyrelsen liggande utredningsuppdraget inskränkt sig till att uttala önskvärdheten av frågans lösning. Socialstyrelsen har numera den 16 december 1920 avgivit betänkande med förslag till lag angående förhandling mellan staten och dess tjänstemän. Sagda förslag, som har till syfte att i främsta rummet söka skapa en anordning, varigenom statens tjänstemän, utan avsevärdare rubbningar av bestående administrativa förhållanden eller av personalens organisationsväsen, skulle beredas tillbörligt medinflytande vid reglerandet av deras arbetsförhållanden, avser — med undantag för militära befattningshavare — samtliga statens verk och hela deras tjänstemannapersonal. Varder ifrågavarande förslag i en eller annan form realiserat, synes kunna ifrågasättas att taga i övervägande, huruvida och i vad mån motsvarande anordningar kunna vara av behovet påkallade beträffande de kommunala personalgrupper, kommittén nu haft att syssla med- I allt fall anser sig kommittén under frågans nuvarande läge sakna anledning att närmare ingå härpå. 34 § (reglemente för statsanställda befattningshavare) 33 § (reglemente för kommunalt anställda lärare). Reglementets tillämplighet m. m. Såsom kommittén i annat sammanhang föreslår, skulle erforderliga övergångsbestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t. Under nu förevarande paragraf förekomma därför endast bestämmelser om att nuvarande befattningshavare, som inom viss tid förklara sig icke vilja övergå på den nya staten, skola fortfarande åtnjuta dem dittills tillkommande avlönings- och pensionsförmåner. Kommittén har härvid använt uttrycket "enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner", varmed åsyftas, att den nu i flertalet fall utgående tillfälliga löneförbättringen icke bör tillkomma de befattningshavare, som anmält sig ej vara villiga att övergå på ny stat. Så har förhållandet varit, då det nya lönesystemet trädde i tillämpning för tjänstemän, tillhörande centralförvaltningen och överdomstolarna. Emeltid har kommittén härvidlag gjort ett undantag, nämligen för de övningslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, vilka enligt äldre lönestat varit ordinarie befattningshavare men enligt det nya lönesystemet skulle såsom extra lärare inrangeras bland icke-ordinarie befattningshavare. Det synes kommittén billigt att dessa varda bibehållna vid dem dittills utgående ordinarie

335 lön jämte därå under de senare åren utgående tillfällig löneförbättring ävensom vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem. Kommittén utgår vidare från, att å nu senast bemälda befattningshavare varda, så länge dyrtidstillägg utgå, tillämpade de grunder för dyrtidstilläggens utgående, som gälla för oreglerade verk. För alla övriga befattningshavare, som innehava ordinarie tjänst, som i reglementet avses, skall reglementet gälla. I och med att en befattningshavare övergår på ny stat, d. v. s. i detta fall förklarar sig vilja underkasta sig de nu föreslagna reglementenas villkor och bestämmelser, anses han samtidigt därmed frånträda förutvarande stat och de förmåner eller förpliktelser, som därvid tillkommit honom. Dessutom har, såsom tidigare i allmänhet skett, en allmän föreskrift ansetts böra meddelas om skyldighet för befattningshavare, som ingår på ny stat, att underkasta sig minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. I fråga om de kommunalt anställda lärarna är emellertid följande omständighet att uppmärksamma. Dessa äro kommunernas tjänstemän och äro sålunda uppförda å vederbörande kommuns stat; till deras avlöning uppbär kommunen statsbidrag efter vissa grunder. Staten har garanterat en viss minimilön såsom villkor för statsbidraget, men har det givetvis legat i kommunens fria skön att härutöver reglera avlöningen. Tillskott utöver minimilönerna hava också av kommunerna i många fall beviljats. I analogi med vad fallet är beträffande de statsanställda lärarna och såsom i allmänhet vid alla löneregleringar varit vedertaget, böra även de kommunalt anställda lärarna vid övergången till ny lönestat frånträda förutvarande stat, d. v. s. ej allenast den dem nu författningsenligt tillkommande lönen och därmed förbundna villkor utan även sådana tillägg, som av vederbörande kommuner tillerkänts dem utöver lönen. Dessa tillägg hava merendels beviljats med särskild hänsyn tagen till nu lagstadgade låga minimilöner. Kommitténs förslag innebär ett jämställande av de kommunalt anställda lärarna med statens tjänstemän, och har kommittén vid sitt förslag om placering i lönegrader utgått från, att några kommunala lönetillägg icke skola visa sig erforderliga. Såsom emellertid kommittén ovan under 29 § anfört, har kommittén där givit uttryck åt den uppfattningen, att det ej kan förmenas kommunerna att, därest de finna det nya lönesystemets ortsgruppering mindre tillfredsställande eller vilja draga till sig särskilt dugande lärare, bevilja särskilda tillägg utöver den fastställda lönen. Men det ligger i sakens natur, att de på grundvalen av förutvarande lönebestämmelser beviljade kommunala tilläggen böra vid övergång till ny lönestat upphöra, och att därest kommunerna vilja med utgångspunkt från de nya lönebestämmelserna fortfarande bevilja särskilda tillägg, sistnämnda förhållande bör såsom en ny fråga upptagas och prövas inom de kommuner, där sådant kan befinnas påkallat. Kommittén har därför under förevarande paragraf i reglementet för de kommunalt anställda lärarna upptagit en bestämmelse om skyldighet för dessa lärare att vid övergången till de nya lönebestämmelserna frånträda dem vid tidpunkten för dessa lönebestämmelsers ikraftträdande tillkommande av stat eller kommun tillerkända förmåner. Härjämte har föreslagits skyldighet för befattningshavare att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande

336 i 16 § 3 mom., 24, 25 och 26 §§ berörda hänseenden samt i fråga om pension. Detta står ock i huvudsaklig överensstämmelse med vad de till förebild liggande avlöningsreglementena i samma avseenden föreskriva. Vad angår delägare i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, har slutligen för dem upptagits nu gällande föreskrift om skyldighet att vara underkastade de ändrade bestämmelser, som må kunna varda stadgade rörande denna kassa.

Särskilda yttranden, avgivna av ledamöter i kommittén. 1) Särskilt yttrande av ordföranden, herr Linder. Då jag anslutit mig till dem bland kommitténs ledamöter, vilka velat förorda ett anpassande av kommunikationsverkens lönesystem å skolstaten, så har detta likvisst ej skett utan stor tvekan. Ehuru detta system är jämförelsevis nytt, hava likväl redan så vägande anmärkningar i avseende å dess svårtillämplighet framställts, att det tilldragit sig allmän uppmärksamhet. Det möter i avseende å de läroanstalter, för vilkas personal kommittén haft att föreslå ny lönereglering, för att blott taga några exempel, allt ifrån högre lärarinneseminariet ned över de allmänna läroverken, de tekniska läroverken, de kommunala mellanskolorna, folk- och småskolorna, blindundervisningsanstalterna, navigationsskolorna o. s. v. en mångfald skolformer. Såsom allmänt omdöme torde få gälla, att var och en av dessa med sina olika kategorier av lärare under tidernas lopp fått växa fram och forma sig efter sina olika, ofta vitt skilda ändamål. Lärarnas rättsliga ställning inom de olika skolformerna är ofta minst sagt vansklig att bedöma, och avlöningsförmånerna få väl mestadels anses vara bestämda för de olika skolformerna och de olika kategorierna av lärare efter skiftande grunder, ibland måhända också efter en uppskattning, därå mer eller mindre gynnsamma ekonomiska tidsförhållanden övat inflytande. Då det nu gällt för kommittén att sammanställa och bedöma avlöningsförmånerna för lärarna vid samtliga dessa läroanstalter och att därvid tillämpa de principer, vilka innefattas i kommunikationsverkens lönesystem, eller att enligt samma system fastställa de skyldigheter, vilka skola åvila lärarna, skyldigheter, vilka, i den mån de hittills funnits, av läraren bedömts efter gällade anställningsförhållande, så lider det enligt mm mening ej det ringaste tvivel, att när detta system för lärarnas del skall föras ut i levande livet, svårtillämpligheten hos systemet skall träda i dagen i ännu högre grad än man förut haft tillfälle konstatera. — När jag emellertid det oaktat låtit mina betänkligheter falla, så har detta skett i huvudsak av följande skäl: Det måste anses vara av synnerlig vikt ur det allmännas synpunkt att, så långt görligt är, ernå ett gemensamt lönesystem för all i allmän tjänst anställd personal, därav rikets lärarkårer med bortåt 30 000 medlemmar måste anses utgöra en väsentlig del. Vidare har det förefallit mig, som om hos lärarna en allmän föreställning vore rådande, att de i lönehänseende städse intagit en till22

338 bakasatt ställning och mestadels blivit knapphändigt behandlade. Det har därför för dem blivit ett ivrigt åtrått mål att få i sagda hänseende jämställas med statstjänarna, något som skulle kunna realiseras genom lärarkårernas inpassande i kommunikationsverkens lönesystem. Slutligen måste det också finnas grundad anledning antaga, att, allt eftersom erfarenheten växer i avseende å innebörden och tolkningen av nämnda systems principer och bestämmelser samt åtgärder till förenkling av systemet vidtagits, svårigheterna i avseende å systemets tillämpning skola visa sig väl överkomliga. Helt hava mina betänkligheter likväl ej låtit sig övervinnas. Enligt min uppfattning måste det anses vara en billig fordran att uppställa på ett lönesystem, att detsamma vidkommande de befattningshavare, å vilka detsamma är avsett att vinna tillämpning, utvisar lönens verkliga storlek. Kommunikationsverkens lönesystem är avsett att vara just ett dylikt system. Tyvärr utvisar det av kommittén framlagda förslaget ej på ett tillfredsställande sätt de verkliga lönerna för en stor del befattningshavare. Enligt gällande föreskrifter åtnjuter t. ex. en folkskollärare förutom kontant lön jämväl bostad och bränsle. Kommittén har för folkskollärare föreslagit en placering i 10 :e lönegraden, därav denna grad samt 9:e lönegraden beräknas motsvara värdet av sagda naturaförmåner, medan den kontanta lönen skulle utgå enligt 8:e graden. Väl må vara, att i de lägre dyrortsgrupperna en dylik värdering låter sig försvaras, men jag fruktar, att det på en massa ställen skall inträffa, att förmånen av bostad och bränsle ej skall stå att vinna för ett belopp, liggande mellan 592—726 kronor eller de medelsiffror, mellan vilka kommittén rör sig beträffande naturaförmånernas uppskattade värde. Att exempelvis för Stockholm, Göteborg, Malmö och i övrigt en stor del av våra städer och stadsliknande samhällen tänka sig för ett sådant pris erhålla en bostad om 3 rum och kök samt därtill bränsle, hemkört, upphugget (ej sönderhugget) och inlagt i vedbod, lärer knappast vara möjligt. Redan i själva beräkningssättet synes det mig ligga en fara. Det skulle kanske rent av kunna bliva tal om, att en kommun ej skulle anses pliktig att såsom ersättning för naturaförmånerna utgiva annat än den skillnad, som löneplanen utvisar för vederbörande dyrortsgrupp. Fölen dylik normering av ersättningsskyldigheten finnes ej så få skäl som tala, men förvisso skulle den bland folkskolans män väcka stort missnöje. Varför? Jo, därför att ersättningen skulle visa sig otillräcklig. Väljes därför i stället kommitténs förslag i vederbörande avlöningsreglemente, att ifrågavarande avlöningsförmåner skola ersättas enligt ortens pris, då lärer enligt min uppfattning en exakt värdering av sagda löneförmåner komma att i verkligheten visa, att lönegraden för de befattningshavare, vilka åtnjuta förmånerna, i ej så få.fall kommer att ligga högre än vad kommitténs placering i lönegrad av nämnda befattningshavare utvisar. En utväg ur svårigheterna, skulle man visserligen kunna säga, står till buds genom att hänvisa till 30 § i reglementet för de statsanställda lärarna och 29 § i reglementet för de kommunalt anställda lärarna. I sagda §§ lämnas öppet för kommun att bevilja särskilda lönetillägg åt lärare utöver för honom fastställd lön. — Rätten att bevilja dylikt tilllägg får visserligen anses vara kommunerna obetagen, men måste dock

339 anses stå i strid med en av huvudprinciperna för kommunikationsverkens lönesystem enligt uttalande i det betänkande, som på sin tid avgavs av kommunikationsverkens lönekommitté, ett uttalande, vars riktighet sedermera jämväl fastslagits i reglementena för tjänstemännen vid kommunikationsverken och civilförvaltningen. En och annan kan för övrigt kanske också ställa sig undrande över, vartill genomförandet av ett nytt lönesystem skall tjäna, om kommuner samtidigt med dess antagande, innebärande förhöjda löner, likväl måste bättra på dessa för att systemet på en hel del ställen rimligen skall låta sig tillämpas, ett system, som dock anses räkna såsom en av sina förnämsta förtjänster att vara uppställt med hänsyn till olika dyrorter. — Förmodligen anse de i lönefrågor mindre initierade, att av mig påtalade förhållandet lätt nog står att avhjälpa genom en sänkning av lönegraden. Om än en dylik sänkning skulle kunna äga ett visst berättigande beträffande kommunala mellanskolans adjunktskompetenta lärare, vilka med den placering i 13 :e lönegraden, som kommittén givit dem, komma att i en hel del fall med hänsyn till naturaförmånernas värde erhålla en bättre ställning än adjunkterna vid allmänna läroverken, men är eljest icke befogad. Att sålunda tilldela folkskolans lärare en lönegrad under den åttonde i avseende å den kontanta avlöningen, anser jag icke vara riktigt. Det skulle innebära ett underskattande av deras utbildning och av den utomordentliga betydelse deras verksamhet äger för vårt folk. — Det synes mig, som om beträffande sagda naturaförmåners uppskattning samt deras lönetekniska inpassning i förslaget en ej ringa svårighet föreligger. Anmärkningen får dock ej givas alltför överdrivna proportioner. En oerhört övervägande del av landets kommuner hava redan sedan länge bostäder uppförda åt sina lärare, och väl grundad anledning torde få antagas föreligga att framdeles räkna med lägre hyror än de nu rådande. Anmärkningen har dock bort framföras. En av skolans mest bemärkta män har i en av honom såsom representant till kommittén avgiven reservation yttrat följande: "Kommittén har placerat lärarna i de yrkesbestämda högre folkskolorna i lönegrad 11 a, vilket, om man tar hänsyn till det faktiska värdet av de naturaförmåner, som dessutom tillförsäkras dem, motsvarar 13 :e eller 14 :e lönegraden." I fråga om kostnaderna för genomförandet av kommitténs förslag, torde dessa enligt approximativ beräkning komma att ställa sig sålunda, att, efter det dyrtidstilläggen m. m. bortfallit, en ökning av anslaget för bottenlöner skulle behövas med 36 miljoner kronor. Kommittén har ej haft att vid utförandet av sitt uppdrag därå anlägga statsfinansiella synpunkter. Emellertid lärer det ej kunna undgås att i närvarande tider av ekonomiskt betryck en utgiftsökning av så betydande omfattning, som nyss angivits, måste väcka uppmärksamhet. — Kommittén har vid arbetet med placeringen av de olika befattningshavarna i de särskilda lönegraderna så gott som genomgående undvikit att anställa jämförelser med andra befattningshavare inom redan enligt kommunikationsverkens lönesystem reglerade verk. Därest dylika jämförelser gjorts, skulle det enligt min uppfattning hava utgjort ett stöd för kommitténs förslag. Likväl lider det intet tvivel, att dylika jämförelser ofta nog äro mycket svåra att göra och ofta visa sig haltande. Som saken nu ligger, skall kanske allmänheten lätteligen kunna förledas antaga, att förslaget på åtskilliga

340 punkter innebär över hövan stora förhöjningar av gällande löner för lärarkårerna, föreslagna blott och bart av generositet hos kommittén. Ävenledes nödgas jag i fråga om den av kommittén för åtskilliga befattningshavare föreslagna avlöningen anmäla avvikande uppfattning. l:o) Rektorn vid högre lärarinneseminariet har förutom lön och hyresbidrag hittills åtnjutit ett särskilt arvode å 500 kronor, ett belopp, som jämväl ansetts böra tillkomma lektor vid seminariet. Arvodet torde hava bestämts med hänsyn till det kvalificerade, ansvarsfulla arbetet vid seminariet. Kommittén har ansett nämnde rektor fortfarande böra åtnjuta dylikt arvode och t. o. m. höjt detsamma. Sedan likväl numera av kommittén föreslagits, att rektorn vid högre lärarinneseminariet skulle i avlöningshänseende likställas med rektor vid högre allmänt läroverk i den högst ställda gruppen av rektorer, finner jag för min del opåkallat att åt sagde rektor föreslå något särskilt arvode därutöver, en uppfattning, som jag finner desto mera riktig, som vid yttrande över kommitténs förslag intet yrkande därom framställts av vederbörande representant. 2:o) Samma skäl, som varit för kommittén bestämmande, då det gällt tillsättande av rektorerna vid de högre allmänna läroverken med flera läroanstalter, nämligen att dessa tjänster böra tillsättas allenast medelst förordnande på viss tid, finner jag väl ägnade att tillämpas jämväl med avseende å folkskolinspektörer. Jag finner det högeligen önskvärt, att de män, vilka få sig anförtrott att hava tillsyn å, att de betydande utgifter, vilka staten påtager sig för folkskoleväsendet, bliva riktigt använda, också bliva män av oomtvistlig kvalifikation, städse på sin post vaksamma och vid full kraft. Med hänsyn till deras anställande på förordnande vill jag åt dem föreslå den 17 :e lönegraden. 3:o) För närvarande äga de adjunktskompetenta lärarna vid de kommunala mellanskolorna den förmånen framför övriga ämneslärare därstädes, att de vid tillträdet omedelbart uppflyttas i en högre avlöningsgrad. Denna förmån har kommittén i sitt förslag låtit dem behålla på det sätt, att de förra skulle åtnjuta lön i 13 :e lönegraden, de senare i den 12 :e. Nämnda skillnad torde från början ha införts på den grund, att man ansåg önskvärt draga även adjunktskompetenta lärare till ifrågavarande läroanstalter. Sedan emellertid denna skolform numera synes ha vunnit tillräcklig stadga, kan det ifrågasättas, huruvida skillnaden bör upprätthållas vid den lönereglering, varom nu är fråga. Det torde med fog kunna invändas, att det åberopade skälet för en högre avlöning åt de högre kompetenta inom samma slag av läroanstalter är tillämpligt inom vilket annat undervisningsområde som helst och att på grund därav t. ex. lektorskompetenta adjunkter skulle med samma rätt kunna göra anspråk på högre lön än andra adjunkter. Att argumentet skulle i så mycket högre grad äga kraft i fråga om de kommunala mellanskolorna, att dessa skulle utgöra ett ensamstående undantag, synes vara svårt att påvisa. I varje fall har jag den uppfattningen, att då nämnda kommunala mellanskolornas icke-adjunktskompetenta lärare tilldelats en så god löneställning som 12 :e lönegraden jämte fri bostad och bränsle, platserna vid dessa skolor böra jämväl för de adjunktskompetenta lärarna vara

341 alldeles tillräckligt lockande för att icke behöva stärkas genom några särskilda förmåner. På grund härav anser jag, att samtliga lärare i kommunala mellanskolorna, adjunktskompetenta såväl som icke-adjunktskompetenta, böra placeras i 12 :e lönegraden. Till sist anser jag mig beträffande reglementet för de statsanställda lärarna, 29 §, böra anmäla en avvikande mening. Redan nu finnes det i kungörelsen angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken stadgat, att innehavare av befattning, med vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad ej mindre minskning i avlöning från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen ingående särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda särskilda förmåner. — Faktiskt förhåller det sig nu sålunda, att vare sig en donation härleder sig från kronan eller gjorts av enskild man vederbörande lärare å sin avlöning måste vidkännas avdrag för den avkomst, som kan tillfalla honom från donationen. Kommittén har nu föreslagit, att vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, oavkortat skall komma samme tjänstinnehavare till godo. — Jag finner en sådan rubbning av gällande praxis fullständigt opåkallad, ej minst då man erinrar sig, att för dem det vederbör jämförelsevis god löneförhöjning blivit av kommittén föreslagen. — Jag delar i övrigt de synpunkter på ifrågavarande spörsmål, vilka av kammarkollegium och statskontoret uttalats i deras gemensamma utlåtande den 29 november 1921 angående värdering av särskilda förmåner, förenade med vissa lärartjänster. Falkenberg den 15 augusti 1923. William Linder^

2) Särskilt yttrande av herr Helger. A. Angående

lönegrader.

1. Ö v n i n g s s k o l l ä r a r e v i d folkskoleseminarier.. I avseende på den lönegrad, i vilken övningsskollärare vid folkskoleseminarierna bör placeras, har jag, med instämmande i huvudsak i den motivering, som finnes anfört i av rektor Anna Sörensen avgivet särskilt yttrande, påyrkat, att ifrågavarande lärare måtte placeras, manlig lärare i lönegrad A 13 och kvinnlig lärare i lönegrad B 13. 2. Ä m n e s l ä r a r e

och ö v n i n g s s k o l l ä r a r e vid småskoleseminarier. Då jag anser, att lärare vid småskoleseminarium bör åtnjuta samma lön som övningsskollärare vid folkskoleseminarium, har jag, med instant mande i den motivering, som finnes anförd i av rektor Anna Sörensen avgivet särskilt yttrande, inom kommittén påyrkat, att manlig ämneslä-

rare och övningsskollärare vid småskoleseminarium måtte placeras i lönegrad A 13 och kvinnlig sådan lärare i lönegrad B 13. 3. F o l k s k o l i n s p e k t ö r e r . I avseende på folkskolinspektörernas placering i lönegrad har jag icke kunnat instämma i kommittémajoritetens förslag. Vad kommittén själv anför, nämligen de betydelsefulla arbetsuppgifter, som tillkomma folkskolinspektörerna såsom skolchefer, de stora krav, som ställas på deras skicklighet och förfarenhet, samt de framstående personliga förutsättningarna för tjänstens skötande, synes mig starkt tala för en förmånligare placering i lönehänseende. Särskilt borde dessa krav på folkskolinspektörerna tillräckligt motivera en sådan löneställning för dessa tjänstemän, att lärare vid seminarier och kommunala folkskolinspektörer kunde finna med sin fördel förenligt att söka dylika befattningar. Den omständigheten, att riksdagen 1919, med kännedom om kravet på likställighet i lönehänseende mellan folkskolinspektörer och seminarielektorer, likväl icke beviljat en sådan löneställning för de förra, borde icke hindrat kommittén att ingå på en prövning av kravets berättigande. Riksdagens förenämnda beslut torde hava fattats under förhoppning, att de beviljade lönebeloppen skulle vara tillräckliga att förmå erfarna och dugande skolman ur nämnda kategorier att söka folkskolinspektörsbefattningar. Erfarenheten har emellertid visat att, ehuru ett 20-tal sådana tjänster efter riksdagens förberörda beslut varit lediga, ingen seminarielektor och helt få kommunala inspektörer anmält sig såsom sökande. Det är uppenbart, att det måste lända folkskoleväsendet till skada, om personer med den pedagogiska utbildning, som måste finnas inom seminarielärarnas krets, och den erfarenhet i skolorganisatoriska frågor, som förvärvas vid den lokala ledningen av skolväsendet, utestängas från tävlan om folkskolinspektörsbefattningar. Av dessa skäl har jag ansett, att folkskolinspektörerna bort placeras i lönegrad A 17. 4. Ä m n e s l ä r a r e v i d k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o r . Enligt nu gällande bestämmelser äro adjunktskompetenta och ickeadjunktskompetenta lärare vid kommunala mellanskolor såtillvida likställda i lönehänsende, att de uppnå samma slutlön. Begynnelselönen är däremot olika, i det de adjunktskompetenta lärarna få tillgodoräkna sig fem tjänstår och sålunda genast uppflyttas i andra lönegraden. Kommittén har emellertid föreslagit, att de adjunktskompetenta lärarna placeras i lönegrad A 13 och de icke-adjunktskompetenta i lönegrad A 12. Härigenom införes en löneskillnad mellan ifrågavarande lärare under hela deras tjänstetid, ehuru de hava att utföra samma arbete. Då jag anser denna skärpning i skillnaden mellan löner för lärare vid samma skola oberättigad, har jag inom kommittén yrkat, att icke-adjunktskompetent lärare vid kommunal mellanskola måtte, efter att under stadgad tid hava åtnjutit lön enligt lönegrad A 12, uppflyttas i 20 :e löneklassen. 5. Ä m n e s l ä r a r e v i d h ö g r e f o l k s k o l a . Den betydelsefulla ställning, den yrkesbestämda högre folkskolan intager i vårt skolväsen, borde enligt min uppfattning motiverat, att kom-

343 mitten sökt i görligaste mån återinföra den år 1918 godkända relationen mellan denna skolas och kommunala mellanskolans lärare och i överensstämmelse därmed förordat för de förra en lönegrad, som ligger en lönegrad under den för de senare föreslagna. Skulle dock den årliga lärotiden vid de yrkesbestämda högre folkskolorna utsträckas till att omfatta samma veckotal, som gäller för de kommunala mellanskolorna, borde samma löneplacering tillkomma berörda lärargrupper. Den nuvarande relationen mellan å ena sidan de allmänna högre folkskolornas lärare och å den andra lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna ställer de förra en lönegrad lägre. Enligt min mening borde sålunda kommittén placerat lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna i lönegrad A 11 b för manlig lärare och B 11 b för kvinnlig lärare samt lärarna vid de allmänna högre folkskolorna, manlig lärare i lönegrad A 11 a och kvinnlig lärare i lönegrad B 11 a. 6. L ä r a r e v i d s m å s k o l a . I avseende på den lönegrad, som kommittén förordat för småskolans lärare, får jag anmäla en från kommittémajoriteten avvikande mening. Kommittén har icke ansett sig kunna gå längre än att för ifrågavarande lärare tillstyrka en placering i lönegrad B 4 a. Denna placering innebär emellertid en försämring i relationen till cle kvinnliga lärarna vid folkskola. Ifrågavarande relation är för närvarande i olika lönegrader 63— 66 procent. Enligt kommitténs förslag skulle motsvarande relation komma att utgöra 65—59 procent, och det är att märka, att försämringen skulle mest drabba lärarna i de högsta lönegraderna och följa dem genom hela tjänstetiden. Kommittén framhåller, att den "tillsett att en allt för stark förskjutning i nuvarande relationstal mellan berörda lärare icke kommit till stånd". Enligt min mening är detta för mycket sagt, då lärarna under större delen av sin tjänstetid skulle bliva underkastade en försämring i nämnda relationstal från 66 procent till 59 procent, 60 procent och 61 procent i olika dyrortsgrupper. Kommittén har framhållit, att synpunkten om bestämmande av småskollärarnas lön i viss relation till de kvinnliga folkskollärarnas icke gjorts gällande vid 1918 års lönereglering, och att sedan dess inga omständigheter tillkommit, som skulle motivera anläggandet av en dylik åskådning för frågans lösning, och ansett, att frågan om småskollärarnas ställning kan och bör bedömas fristående och utan samband med de kvinnliga folkskollärarnas lönefråga. Emellertid erkänner kommittén, att vid varje lönereglering ett hänsynstagande till vederbörliga relationstal osökt gör sig gällande. Då så är förhållandet, och då kommittén icke påvisat eller kunnat påvisa någon omständighet, som kan föranleda en försämring i nämnda relationstal, måste jag bestämt avstyrka kommitténs förslag i förevarande hänseende. Å andra sidan vill jag anföra några omständigheter, som enligt min uppfattning starkt motivera en gynnsammare löneställning för småskolans lärare än den, som hittills kommit dem till del, och detta oberoende av särskilda relationstal till andra lärare. Den utbildning, som småskolans lärare numera erhålla, är ingalunda så obetydlig, att nämnda lärare rimligen böra i lönehänseende placeras bland befattningshavare, som endast inhämtat folkskolekunskaper. Den

344 tvååriga seminariekursen måste efter folkskolans avslutning föregås av förberedande undervisning, mera omfattande allt efter tillströmningen till seminarierna. Denna förberedande undervisning blir icke sällan ganska dyrbar, eftersom den är privat. Ett beaktansvärt faktum är också, att småskolans lärare utgå från seminariet med i många fall betydande studieskulder. Undervisningen vid småskoleseminarierna står numera på ett högre plan än förut. Då kommittén anför, att inga omständigheter efter 1918 tillkommit, som kunnat motivera en annan synpunkt än den, som anlagts vid senaste lönereglering, har kommittén icke tillräckligt beaktat 1919 års seminariestadga och i samband därmed utfärdade lönebestämmelser för seminariernas lärare, vilka båda författningar medfört garantier för en god lärarutbildning vid småskoleseminarierna. I avseende på småskollärarnas tjänstgöringsförhållanden äger mycket av vad kommittén yttrat om folkskolans lärare sin tillämpning. Den grundläggande barnaundervisningen är ingalunda mindre ansvarsfull eller mindre krävande än den fortsatta. Den nya undervisningsplanen ställer mycket stora krav på icke minst småskolans lärare. Även detta är en omständighet, som tillkommit efter 1918 års lönereglering, och som kommittén borde beaktat vid småskollärarnas placering i lönegrad. Vid behandling av frågan, huruvida en förmånligare ställning borde beredas lärare vid mindre folkskolor, har kommittén, under erkännande av det berättigade i ett sådant krav, likväl ansett sig förhindrad att biträda detsamma med hänsyn till att den mindre folkskolan är en skolform, som torde få anses vara på avskrivning. Kommittén har i stället hänvisat till att det bör ankomma på kommunerna att lämna vederbörande lärare den ersättning utöver lagstadgad lön, som på grund av tjänstgöring i denna skola kan anses påkallad. Även om ett visst fog för ett sådant uttalande förefinnes, torde det dock förhålla sig så, att många skoldistrikt på grund av ekonomiska eller andra skäl komma att som hittills uraktlåta. att bevilja sådant lönetillskott. Om kommittén icke av anförda skäl ansett sig kunna tillstyrka högre lön för lärare vid mindre folkskola, torde det varit möjligt att på något annat sätt tillgodose ifrågavarande lärares rättmätiga krav. Sålunda hade kommittén kunnat vid placering av småskolans lärare i lönegrad taga hänsyn till att ett mycket stort antal småskollärare tjänstgöra på ett högre skolstadium och hava längre tjänstgöringstid än övriga. Ett sådant hänsynstagande är ingalunda okänt vid löneregleringar. Sålunda har vid läroverksadjunkternas placering veterligen icke ringa avseende fästats därvid, att en del av dem tjänstgör på ett högre skolstadium än realskolans. Slutligen hade avseende bort fästas vid den omständigheten, att småskolans lärare fullständigt sakna befordringsmöjligheter. Om skälig hänsyn tages till nu åberopade förhållanden, böra enligt min mening småskolans lärare icke placeras lägre än i lönegrad B 5 b. B. Angående förslag till avlöningsreglemente anställda lärare.

för vissa

kommunalt

Såsom framhålles i inledningen till den specialmotivering, som åtföljer de framlagda förslagen till avlöningsreglementen, har kommittén, i olikhet med vad som skett i fråga om tjänstemannagrupper, vilka förut er-

345 hållit lönereglering i överensstämmelse med kommunikationsverkens lönesystem, utarbetat särskilda för lärarna avsedda förslag till reglementen. Inom lärarkårerna har kommittén skilt mellan statsanställda och kommunalt anställda lärare och för vardera av dessa kategorier framlagt ett särskilt reglementsförslag. Till förebild för dessa förslag har emellertid civilförvaltningens avlöningsreglemente fått tjäna. Det har under arbetets gång visat sig, att vissa svårigheter uppstått, särskilt då det gällt lönebestämmelser, avsedda att gälla de kommunalanställda lärarna, vilkas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden äro i flera avseenden olika dem, som gälla statens befattningshavare. Nu antydda svårigheter hava emellertid blivit större än nödigt, därigenom att kommittén känt sig allt för strängt bunden av det till ledning tjänande reglementet och sökt genomföra dess bestämmelser i vissa fall allt för rigoröst. Särskilt har kommittén icke tillräckligt beaktat, att ett avlöningsreglemente för kommunalt anställda befattningshavare icke kan väntas erhålla den enhetliga tillämpning som ett reglemente för statens verk. En bestämmelse, som, tillämpad av en statens centrala myndighet, befinnes både ofarlig och lämplig, kan, om den skall tillämpas av flera tusen lokala styrelser, vara i hög grad oläglig både för befattningshavarna och för de samhällen, som de tjäna. Sålunda är bestämmelsen, att befattningshavare skall kunna åläggas att vikariera å högre tjänst även å annan ort än hemorten, nog så naturlig, då rätten att besluta om sådant åläggande handhaves av skolöverstyrelsen, men däremot olämplig, då den skall tillämpas av tusentals lokala myndigheter, bland vilka alltid kan finnas någon, som låter saken mer eller mindre ovidkommande omständigheter inverka på beslutet. Då därtill knappast något behov av en sådan bestämmelse förefinnes, synes det omotiverat att endast med hänsyn till likformighet med för statens tjänstemän gällande reglemente införa ett sådant stadgande. Om det likväl måste ske, bör ett beslut om dylikt åläggande underställas en statlig myndighet, exempelvis statens folkskolinspektör. Kommitténs strävan efter likformiga bestämmelser för kommunalt och statligt anställda befattningshavare kommer också till synes i bestämmelserna om olika avlöning för timlärare i övningsämnen och för timlärare i läsämnen. Denna anordning är lämplig vid läroverken, där skillnaden i fråga om utbildning mellan övningslärare och ämneslärare är betydande. I folkskolan, där oftast samma lärare undervisar i såväl övningsämnen som läsämnen, synes ingen anledning till en dylik uppdelning föreligga. Visserligen finnas även i folkskolan ett antal särskilda övningslärare med i allmänhet lägre utbildning, men om lönen per veckotimme ställdes i relation till avlöningen för extra ordinarie lärare, bleve därmed en minimilön, som omöjligen kunde sägas vara för hög, fastställd för dessa lärare. Det bleve sedan skoldistriktens sak att för varje särskilt fall bevilja erforderlig utfyllnad i lönen allt efter vederbörande lärares kompetens. Härigenom erhölle frågan om övningslärares vid folkskolor lönefråga en enkel och så tillfredsställande lösning, som det med hänsyn till saknaden av enhetliga kompetensbestämmelser för närvarande är möjligt att uppnå. Av dessa skäl har jag inom kommittén påyrkat, att i avlöningsreglementets 28 § 1 mom. a och b föreslagna arvoden måtte gälla även för timlärare i övningsämnen.

346 Vidare har kommittén i likformighetens intresse funnit sig böra förorda, att den särskilda ersättning för övertidsläsning, som nu lämnas i ett fåtal större skoldistrikt, icke vidare bör utgå. Då emellertid det stora flertalet skoldistrikt icke torde med hänsyn till barnen kunna införa nio månaders lästid, medför strävan efter likformighet mellan statsanställda och kommunalanställda lärare, att motsvarande olikformighet uppstår inom samma lärargrupp. I somliga skoldistrikt får folkskolläraren tjänstgöra åtta, i andra nio månader för samma avlöning. För lärare i de senare skoldistrikten medför kommitténs förslag en våldsam utökning i tjänstgöringsskyldigheten, ehuru kommittén i sitt principiella utlåtande varit angelägen om att icke taga ställning till denna fråga. Det synes mig alldeles uteslutet, att en utökning av både tjänstgöringsskyldighet per vecka och av läsåret skall kunna äga rum. Slutligen har kommittén för uppnående av största möjliga enhetlighet i fråga om avlöningen föreslagit, att vid det nya lönereglementets trädande i kraft läraren skall avstå från alla hittills utgående kommunala lönetillägg. Kommittén motiverar detta förslag därmed, att dessa kommunala tillägg i de flesta fall äro avsedda att kompensera de dyrare levnadskostnaderna inom vederbörande kommun, och att dessa olikheter komma att utjämnas genom dyr ortsgrupperingen i det nya systemet. Utan att bestrida, att så kan vara förhållandet, måste jag dock framhålla, att de kommunala lönetilläggen i åtskilliga fall tillkommit av den anledningen, att skoldistriktet av varmt intresse för sitt skolväsen varit angeläget att tillförsäkra sig goda lärarkrafter. Ett sådant intresse synes icke böra förkvävas utan snarare uppmuntras. Det kan nämligen icke annat än gagna skolväsendet i dess helhet, om ett antal platser göras så lockande, att de kunna bliva föremål för tävlan. I de fall, där sådant intresse för skolväsendet förefinnes, och där kommunen anser lämpligt att bibehålla ett kommunalt lönetillägg för läraren, torde det icke vara av behovet påkallat att genom statens ingripande frågan härom skall upptagas till behandling, utan bör väl denna sak kunna överlämnas åt kommunens egen vilja. 3) Särskilt yttrande av herr Kaijser. Då undertecknad i flera frågor, som beröras i kommitténs betänkande, haft en annan mening än kommittémajoriteten, får jag härmed anföra följande: LoneKommunikationsverkens lönesystem är byggt på den fullt riktiga prinsystemet cipen, att var och en, som har samma tjänst, skall hava samma lön. Då nu flera lärare skola hava naturaförmåner av annan än staten, skulle till statsverket inbetalas värdet av dessa naturaförmåner för att denna princip skulle kunna upprätthållas. Då nu detta värde blir högst väsentligt olika på olika platser och blir störst i städerna, skulle följden därav bliva, att städernas lärare skulle få mindre löner än landsortens. Detta kan naturligtvis ej vara riktigt och kommittén har sålunda måst frångå kommunikationsverkens lönesystem för de allra flesta befattningshavarna såsom för cirka 25 000 folkskollärare och småskollärare, för lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor, för en hel del rektorer m. fl., och i stället för dessa föreslagit en kontant lön enligt viss lönegrad

347 i kommunikationsverkens lönesystem, vartill sedan skulle komma vissa angivna naturaförmåner. Då värdet av dessa naturaförmåner, som jag nyss nämnt, är betydligt växlande och kan motsvara på en plats ett par och på en annan flera lönegrader för samma tjänst, är det uppenbart, att detta lönesystem ej motsvarar vad man önskar, nämligen att giva lika lön åt alla befattningshavare i samma tjänst. I lönesystemet ingå olika lönegrader, olika löneklasser, olika dyrortsgrupper, olika avdrag vid tjänstledighet m. m. Uppflyttning i ny löneklass sker vidare ej efter kalenderår utan efter årskvartal. Då därjämte inom samma kommun kunna finnas orter tillhörande olika dyrortsgrupper, kan man möjligen göra sig en liten föreställning om, till vilka olika belopp lönerna för samma slags tjänst inom samma kommun kunna, komma att uppgå. Att detta sannolikt ej kommer att upptagas med några glada känslor av resp. befattningshavare torde vara ganska säkert. Att det därjämte kommer att bereda dem, som skola räkna ut de respektive beloppen, och dem, som skola kontrollera dessa uträkningar, ett betydligt arbete torde ock vara oomtvistligt. På grund av det ovannämnda får jag sålunda meddela, att jag ej anser kommunikationsverkens avlöningssystem lämpligt för lärarkårerna och särskilt ej för de cirka 25 000 folkskollärarna och små skollärarna. Då emellertid en löneförbättring för lärarkårerna är absolut nödvändig, synes mig en procentuell ökning på de nu utgående lönerna kunna läggas såsom grundval för denna löneökning. Man måste dock vid en sådan beräkning utgå ej från det år, då de av riksdagen fastställdes, utan från det år, efter vilkets prisnivå de äro beräknade. Ehuru jag sålunda är av den meningen, att kommunikationsverkens Placering i lönesystem ej passar för lärarkårerna, har jag dock deltagit i kommit- lönegrader. tens fortsatta arbete; och har jag därunder även haft avvikande mening mot kommittémajoriteten i en del avseenden. Kommittémajoriteten har placerat alla lektorer i lönegraden 17. Beträffande allmänna läroverkens och tekniska gymnasiernas har jag ej haft något att anmärka mot detta. Vad däremot lektorerna vid folkskoleseminarierna beträffar, är förhållandet något annorlunda. Man kan säga, att av dessa finnas två slag, nämligen de, som genom studier skaffat sig full kompetens, och finnes enligt mitt förmenande ingen tvekan om att dessa skola placeras i samma lönegrad som övriga lektorer, och de, som så att säga genom dispens fått sin kompetens. Dessa senare hade egentligen bort placeras i en något lägre löneklass än de andra. Då detta emellertid skulle ytterligare tillkrångla detta i och för sig krångliga lönesystem, har jag låtit detta mitt förslag falla och förenat mig med kommittémajoriteten ehuru med tvekan. Övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna ha av kommittémajoriteten placerats i 12 :e lönegraden och har majoriteten kommit till detta beslut genom jämförelse med den för folkskollärarna föreslagna löneplaceringen. Enligt mitt förmenande böra dessa övningsskollärare placeras 3 lönegrader över folkskollärarna, varjämte de skola hava ersättning för bostad och bränsle. Som jag placerar folkskollärarna i lönegraden 6 a, böra dessa lärare hava 8:e lönegraden -f- 3 lönegrader såsom ersättning för bostad och värme, alltså lönegraden 11 a. Ämneslärarna vid blindinstitutet vid Tomteboda ha av kommittémajorileten placerats i lönegraden A 11 a och därvid har jag intet att anmärka, om de liksom nu därtill få fri bostad och värme. Enligt mitt förmenande

348 böra de nämligen fortfarande liksom nu hava något högre avlöning än övningsskollärare vid folkskoleseminarierna. Samma är förhållandet med ämneslärarinnornas vid Tomteboda placering i B 11 a, ämnes- och övningsskollärarnas vid statens småskoleseminariers placering i 12 :e lönegraden, ordinarie lärarnas vid landstingsseminarierna placering i 12:e lönegraden och ordinarie lärarnas vid dövstumskola placering i 13 :e lönegraden. Kommittémajoriteten har placerat föreståndare för navigationsskolorna i 25 :e löneklassen med undantag för föreståndaren vid navigationsskolan i Kalmar, vilken placerats i 24 :e. Då emellertid navigationsskolan i Kalmar endast har 3 undervisningsklasser, men de andra 6, synes mig skillnaden mellan dessa allt för liten. Enligt mitt förmenande bör 22 :a löneklassen vara den i vilken föreståndarebefattningen i Kalmar skall placeras. Frågan, i vilken löneklass folkskollärarna skola placeras, torde vara den viktigaste, som kommittén haft att bedöma. Folkskollärarnas antal skall vara cirka 15 000. Det har alltså en stor nationalekonomisk betydelse, om folkskollärarna placeras för högt, varmed jag menar, att de skulle få proportionsvis högre avlöning än andra lärare. Beträffande dessa lärares utbildning, så skola de numera skärpta inträdesfordringarna till folkskoleseminarierna i vissa ämnen motsvara fordringarna i kursen i realskolans fem lägre klasser. Härtill komma 4 års studier i folkskoleseminarium. Man torde sålunda kunna säga, att utbildningen motsvarar ej fullt studentexamen. Lärarlönenämnden, som 1914 avgav sitt betänkande, föreslog, att folkskollärarnas lön skulle vara förutom fri bostad och fri värme 1 300 kronor jämte 3 ålderstillägg å vardera 200 kronor jämte ett familjetillägg å 200 kronor och tillade, att "den lönereglering, som då ifrågasattes, borde äga bestånd åtskilliga år fram i tiden". 1902 års löneregleringskommitté höjde emellertid detta belopp till 2 100 kronor med tre ålderstillägg å 300 kronor varjämte såsom förut fri bostad och vedbrand. Detta blev ock riksdagens beslut år 1918. Någon tillfällig löneförbättring hava folkskollärarna ej erhållit. Den löneförhöjning, som kommittén nu föreslår beträffande lärarna vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, tekniska gymnasierna m. fl. uppgår till cirka 40 å 45 procent på deras förutvarande lön, tillfällig löneförbättring ej inberäknad. Inräknas denna, torde den föreslagna löneförbättringen gå till högst 25 procent. Då folkskollärarna ansetts hava varit så högt avlönade, att de ej ansetts behöva tillfällig löneförbättring, borde, om man höjde deras nuvarande lön med 25 procent, de vara avlönade med proportionsvis samma lön som andra lärare. Väljer man nu ut ortsgruppen D, så finner man, att om folkskollärarna placeras i lönegrupp 5 a, så hava de fått över 25 procent förhöjning. Sålunda borde folkskollärarna egentligen placeras i denna lönegrupp. Placerar jag dem nu i lönegrupp 6 a, och skulle detta bliva riksdagens beslut, få de cirka 45 procent löneförhöjning, d. v. s. lika stor som de lärare få, vilka hittills ansetts ha så liten lön att de fått tillfällig löneförbättring. Skulle de placeras i 7:e lönegruppen, skulle de få cirka 65 och i 8:e lönegruppen, dit kommittémajoriteten placerat dem, skulle de få nära 80 procent löneförhöjning, d. v. s. cirka dubbel emot andra lärare. Om de nu av mig placeras i lönegruppen 6 a, vad skulle det motsvara för en befattningshavare i statens tjänst? Detta är ju omöjligt att säkert avgöra, men ut-

349 gående från den ersättning för bostad och vedbrand, som folkskollärarna hava i Härnösand, så skulle det ställa sig på följande vis. Härnösand tillhör dyr ortsgruppen F. Den kontanta begynnelselönen skulle då vara 3 540 kronor, därtill kommer hyresersättning 900 kronor och ersättning för bränsle 450 kronor. Det blir tillsammans 4 890 kronor eller mer än begynnelselönen i 10 :e lönegraden. Skulle de därjämte få behålla sina kommunala lönebidrag, vilket jag anser, att de ej skola göra, så äro de uppe i lönegraden 11 a och få en slutlön efter grupp 15 a. På grund av vad jag sålunda anfört, får jag för min del föreslå, att manlig folkskollärare placeras i lönegraden A 6 a och kvinnlig i B 6 a och att till denna kontanta lön skall komma såsom nu fri bostad och fri vedbrand eller ersättning därför efter ortens pris. Detta skulle för staten göra en årlig minskad utgift av minst 8 000 000 kronor mot kommittemajoritetens förslag. Kommittémajoriteten föreslår för småskollärarinna en placering i lönegrupp B 4 a. Detta skulle bliva en löneförhöjning av cirka 60 procent i dyrortsgrupp A och cirka 100 procent i dyrortsgrupp G. Placeras de i lönegrupp B 2, erhölle lärarinna i dyrortsgruppen A cirka 40 procent och i dyrortsgruppen G nära 90 procent löneförhöjning, och detta synes mig vara nog. Jag föreslår sålunda, att småskollärarinna placeras i lönegraden B 2, vartill skall komma fri bostad och fri vedbrand eller kontant ersättning för detta enligt ortens pris. I Härnösand utgå för detta 750 kronor. Om denna summa lägges till 2 145 kronor, som är begynnelselönen i ortsgruppen F, dit Härnösand hör, får en småskollärarinna i begynnelselön 2 895 kronor, motsvarande ungefär lönegraden B 6 a. På det att relationen mellan nuvarande lönerna för folkskollärare och lärare vid högre allmän folkskola må bibehållas, föreslår jag för dessa senare avlöning enligt A 8 för manlig och B 8 för kvinnlig samt för de yrkesbestämda respektive A 10 och B 10. Betänker man att fri bostad och värme, som dessa lärare också erhålla, är värt närmare 1 500 kronor komma de upp i nästan samma lönegrad som läroverksadjunkterna. Av samma anledning synes mig ock adjunktskompetenta lärare vid kommunala mellanskolor ej böra placeras högre än i 12:e och icke-adjunktskompetenta i 11 :e lönegraden, ty annars få de högre lön än läroverksadjunkterna, vilka ej hava förmånen av fri bostad och värme såsom de kommunala mellanskolornas lärare hava. Förutom de punkter, jag nu vidrört, synes mig kommittémajoriteten även i en del andra fall särskilt beträffande icke-ordinarie befattningshavare föreslagit väl så kraftig löneförhöjning, och vilka procentuellt sett ej obetydligt överstiger vad som föreslagits för ordinarie lärare vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium och tekniskt gymnasium. En besparing av cirka 10 miljoner om året skulle äga rum, om statsmakterna vid bestämmandet av nytt lönereglemente för i detta betänkande upptagna lärare följde de av mig nu i största korthet angivna ändringarna i kommittémajoritetens förslag. I avlöningsreglementet vill undertecknad föreslå den ändringen i § 4, att Avlöningsre9 e mom. 2, 3 och 4 måtte utgå i förslaget till avlöningsreglemente för lärare me '' m. fl. vid statens undervisningsväsende och mom. 2 och 3 i samma para"te' graf i förslaget till avlöningsreglemente för vissa kommunalt anställda lärare. Fritz

Kaijser.

350 4) Särskilt yttrande av herr Knös. Det förslag till lönereglering för lärarkårerna, som kommittén framlagt är uppgjort i anslutning till de direktiv, som vid kommitténs tillsättande gåvos. Vid fullföljande av dessa direktiv hade kommittén dels att tillse, huruvida ett anpassande av kommunikationsverkens lönesystem på skolstaten var möjligt att genomföra, dels ock att pröva, huruvida en dylik anordning från såväl de särskilda personalgruppernas som från det allmännas sida var lämplig. Såsom framgår av kommittéforslaget, har det visat sig vara möjligt att inpressa lärarkårerna i detta lönesystem, om ock vissa och väsentliga modifikationer måst med hansyn till undervisningsväsendets särställning göras i åtskilliga av de barande principerna i det till förebild liggande lönesystemet och de till detsamma knutna tillämpningsbestämmelserna. I fråga om lämpligheten av det föreliggande förslaget har kommittén visserligen uttalat vissa betänkligheter men dock funnit påtagliga fördelar vara förenade med en dylik anordning. . Då det gäller att tillämpa nu ifrågavarande lönesystem pa lärarna hava givetvis väsentliga svårigheter uppstått. Systemet är uppgjort med hänsyn till de affärsdrivande verkens personal och torde icke kunna tillämpas på kårer, som äro denna personal i många avseenden — utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden — så olikartade som lärargrupperna, utan att en dylik tillämpning ter sig konstlad och i uniformitetens intresse medför olägenheter, som kunna hava allvarliga påföljder. Då man tager i betraktande de detaljbestämmelser, vilka kommittén med utgångspunkt från kommunikationsverkens avlöningsreglemente föreslagit, te sig dessa i många stycken för skolväsendet främmande. Enär några mera påtagliga fördelar vare sig för den enskilde eller det allmänna icke synas vara med detsamma att vinna, har det kunnat ifrågasättas, huruvida det lönesystem, som av ålder varit rådande inom undervisningsväsendet och i fråga om vars tillämpning några mera framträdande olägenheter mig veterligen icke försports, bör uppgivas och ersättas med lönebestämmelser, vilka, hur mycket man än sökt anpassa desamma på lärarkårernas speciella förhållanden, alltid komma att, såsom flerstädes saknande ett reellt underlag, bära prägel av något for skolväsendet konstlat och främmande. Då i allt fall nu ett förslag i berörda hänseende av kommittén framlagts, har jag ansett mot detsamma — frånsett nu nämnda principiella anmärkning — följande erinran vara att framställa. Under det att kommittén låtit sig angeläget vara att tillförsäkra lärarna samtliga de fördelar det nya lönesystemet erbjuder, har kommittén icke varit lika angelägen att låta samma personalgrupper vidkännas de olägenheter, som i form av ökade skyldigheter och avträdandet av förut innehavda förmåner äro med detta system förenade och som vederfarits de tjänstemannagrupper, på vilka detta system hittills vunnit tillämpning. Den största fördelen av det nya lönesystemets tillämpning på lärarkårerna anser jag ligga däri, att lärarna bliva i lönehänseende satta i bestämd relation till andra statstjänstemannagrupper. I fråga om lämpligheten av att låta detta lönesystem utsträckas att omfatta även lärarna måste emellertid vederbörlig hänsyn tagas till det allmännas intressen och till önskemålet att för dessa stora kårer, varom här är tal, vinna ett

351 system, som visar sig vara praktiskt, överskådligt och lätt att tillämpa. Med den ovan gjorda erinran om det för skolväsendet och dess befattningshavare konstlade och främmande, som ligger i detta lönesystem och dess tillämpningsföreskrifter, är det givet, att det antydda önskemålet svårligen skulle nås genom det förslag kommittén framlagt. Redan vid tillämpningen å andra tjänstemannagrupper av kommunikationsverkens lönesystem hava svårigheter yppat sig, och så mycket större torde dessa svårigheter bliva vid ett anpassande av systemet å kårer, som äro i alla avseenden så olikartade de personalgrupper, vilkas löner hittills reglerats efter detta system. Visserligen har kommittén i görligaste mån sökt reglera tillämpningsbestämmelserna efter de för skolväsendet rådande förhållandena, men dock kvarstå en del skolväsendet ovidkommande och svårtillämpade stadganden, som intimt sammanhänga med själva lönesystemets byggnad. Beträffande de hittills reglerade tjänstemannagrupperna har i regel tillämpningen och tolkningen av de nya lönebestämmelserna legat hos vederbörande ämbetsverk, som till sitt förfogande haft juridisk och administrativ rutin. Enligt kommitténs förslag kommer tillämpningen av det nya systemet och de till detsamma knutna villkoren att i första hand påvila lokala myndigheter, rektorsämbeten, skolråd och folkskolinspektörer. Att här några enhetliga tolknings- och tillämpningsgrunder skola utbilda sig, torde vara otänkbart. Det må erinras, att det ej allenast är fråga om de utav kommittén föreslagna avlöningsreglementena utan även om den mångfald specialföreskrifter, som dessa reglementen förutsätta skola av Kungl. Maj :t utfärdas i olika hänseenden. I den mån tillämpningen av de olika föreskrifterna visar sig växlande, lärer erfordras ytterligare anvisningar från Kungl. Maj:ts eller vederbörande centralmyndighets sida för de lokala myndigheternas ledning. Ju mer det föreliggande materialet växer, dess större anledning har man ock att i vidgad utsträckning vänta klagomål över myndigheters beslut i lönefrågor, vilka besvär för prejudikatbildning fullföljas i högsta instans. Man torde sålunda hava att emotse, att en betydligt ökad arbetsbörda genom det nya lönesystemets tillämpning å lärarkårerna kommer att läggas på exempelvis skolöverstyrelsen och folkskolinspektörerna, vilka myndigheter redan nu äro i hög grad arbetstyngda och genom ett ytterligare sysslande med lönetekniska spörsmål äventyra att mer än skäligt ryckas från sina egentliga uppgifter. Krav på ökade arbetskrafter lära icke utebliva. Vid nu anförda förhållanden och då man desslikes beaktar de strävanden, som nu alltmera göra sig gällande att i möjligaste mån minska omfattningen av det statliga förvaltningsarbetet, måste man ställa sig i hög grad betänksam inför ett förslag, som kommer att medföra en utökning av detta arbete inom skoladministrationen till ett omfång, vars konturer nu näppeligen kunna skönjas. Enligt min mening hade en lönereglering för lärarkårerna väl låtit sig genomföra på grundvalen av det för dem nu gällande lönesystem, därvid en och annan av de beaktansvärda och riktiga grundsatserna i kommunikationsverkens system — exempelvis dyrortsgrupperingen — synts hava kunnat utan nämnvärd svårighet här komma till tillämpning/ Då emellertid dels kommittén vid uppgörande av sitt förslag varit bunden av givna direktiv, dels ock starkt intresse lär förefinnas från vederbö-

352 rande lärarkårers sida att inrangeras i detta system, har jag icke ansett mig kunna eller böra göra något yrkande i sistnämnda hänseende. Falkenberg i augusti 1923. Börje Knös. 5) Särskilt yttrande av herr Jönsson. I avseende å lämpligheten att söka införa kommunikationsverkens lönesystem för de stora lärarkårerna instämmer jag i det väsentliga med vad herr Knös i särskilt yttrande anfört. Med hänsyn till de direktiv, vilka legat till grund för kommittéutredningen, samt riksdagens tidigare uttalande angående önskvärdheten av ett enhetligt lönesystem för statens befattningshavare, anser jag mig dock ej böra framlägga förslag till en på andra grunder byggd lönereglering. Ett inpassande av en så stor kår som lärarnas i kommunikationssystemet, varvid kommittén haft att ställa de olika lärargrupperna, vid placeringen i lönegrader, i relation till i fråga om kostnader för utbildning m. m. ungefär likställda befattningshavare, vilkas löner reglerats enligt detta system, medför emellertid så betydande kostnader, att svårigheter av statsfinansiell art kunna befaras uppstå vid löneregleringens genomförande.

6) Särskilt yttrande av herr Nordfelt angående vissa rektorsbefattningars uppdelning i tre avlöningsklasser. Angående kommitténs förslag att uppdela rektorsbefattningar i olika avlöningsklasser har jag hyst en del betänkligheter men funnit de av kommittén åberopade skälen för en sådan åtgärd i det hela sett övertygande. Däremot synes mig kommittén ha gått för långt, när den för de högre allmänna läroverken velat upprätta icke mindre än tre olika sådana klasser. Härav följer nämligen först och främst en skillnad i avlöning mellan den högsta och den lägsta gruppen, som i själva verket kan leda till den av delningsprincipens motståndare påpekade olägenheten av ett alltför flitigt transportsökande. Vidare torde det få anses soin oförsiktigt att redan vid principens första användning så starkt splittra den nuvarande enhetligheten i detta avseende, vilken dock i och för sig är att betrakta som en fördel. Slutligen finner jag, att rektorerna i den lägsta avlöningsklassen genom detta förslag skulle få en löneställning, som icke motsvarar de anspråk, vilka även vid de minsta läroverken ställas på dem såsom ledare av högre undervisningsanstalter. De betänkligheter jag sålunda framfört torde i huvudsak gälla jämväl folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken, men har jag, i saknad av tillräcklig kännedom om dessa läroanstalter, ansett mig böra inskränka mitt yrkande till de högre allmänna läroverkens område. På grund av vad sålunda blivit anfört har jag inom kommittén yrkat, att rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken skulle i kommitténs förslag uppdelas endast i två avlöningsklasser samt att rektorerna i den högre av nämnda två klasser skulle placeras i den av kom-

353 mitten för de största läroverken föreslagna löneställningen och samtliga övriga rektorer i den av kommittén för de s. k. medelstora läroverken föreslagna löneställningen.

7) Särskilt yttrande av fröken Sörensen. 1. Angående vissa rektorsbefattningars uppdelning i tre avlöningsklasser. Av de skäl, som rektor Nordfelt i särskilt yttrande till kommitténs betänkande anfört, torde en uppdelning av rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken i tre avlöningsklasser vara mindre lämplig. Samma betänkligheter mot en uppdelning av rektorsbefattningarna i så många avlöningsklasser kunna göras gällande i fråga om folkskoleseminarierna. Den uppdelning, som kommittén föreslår, är i fråga om folkskoleseminarierna så mycket mera olämplig, som kommittén förutsätter, att den proportion, som kommittén ifrågasatt beträffande de högre allmänna läroverkens rektorer, jämväl skall upprätthållas i fråga om seminarierektorerna. Det enda riktiga synes mig vara, att vid en eventuell uppdelning av folkskoleseminariernas rektorer i olika avlöningsklasser proportionen mellan antalet rektorer i de olika klasserna bestämmes av förhållandena vid de ifrågavarande läroanstalterna. Huruvida det kan vara lämpligt att göra en tredelning i fråga om de tekniska läroverkens rektorer, saknar jag förutsättningar att bedöma. På grund av det sålunda anförda får jag hemställa, att rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna måtte uppdelas endast i två avlöningsklasser samt att rektorerna i den högre klassen måtte placeras i den av kommittén för de största läroverken föreslagna löneställningen och samtliga övriga rektorer vid högre allmänna läroverk och folkskoleseminarier i den av kommittén för de s. k. medelstora läroverken föreslagna löneställningen. 2. Angående

för övningsskollärare vid folkskoleseminarium. Då det gäller att bedöma övningsskollärarnas löneplacering, synes mig hänsyn i främsta rummet böra tagas till arten av deras arbete. Därvid är att märka, att detta erbjuder alldeles särskilda svårigheter. Folkunderyisningskommittén yttrar därom i sitt betänkande om folkskoleseminarierna: "Deras arbete är både svårt och betydelsefullt, vare sig det gäller undervisningen av barnen i övningsskolan, därvid i regeln varje lektion åhöres av en eller flera seminarielever, för vilka den skall tjänstgöra som ett mönster, eller det gäller den omedelbara handledningen av eleverna för deras praktiska utbildning. Det bör ock ihågkommas, att tillsynen över barnen och uppgiften att söka sammanhålla det på olika lärare splittrade undervisningsarbetet inom skolavdelningen gör det nödvändigt för dem att vara närvarande i skolan även många av de timmar, då de enligt arbetsordningen skulle vara fria." Övningsskollärarnas arbete är vidare sådant, att det ställer stora krav på deras rent personliga egenskaper, enär dessa lärare måhända äga större betydelse 23

löneplacering

354 för seminarieelevernas utbildning till att sköta en skola än några andra. De böra alltså vara goda förebilder icke blott genom sin undervisning utan genom hela sitt väsen. Med hänsyn till dessa omständigheter synas övningsskollärarna böra erhålla en förmånligare löneställning än den av kommittén föreslagna. Även med hänsyn till rekryteringen av övningsskollärarkåren är en gynnsammare löneställning nödvändig. Det är icke tillräckligt, att löneförmånerna äro sådana, att dessa tjänster verka tilldragande på helt unga folkskollärare. För en energisk och duglig folkskollärare finns tillfälle till befordran dels till överlärartjänster, dels till lärarbefattningar vid kommunala ungdomsskolor, övningsskollärarnas löner måste därför vara så avvägda, att de i någon mån kompensera de möjligheter till befordran, som dessa lärare avstå ifrån, då de övergå till statstjänst. På grund av det sålunda anförda får jag hemställa, att manlig övningsskollärare hänföres till lönegraden A 13 och kvinnlig sådan till lönegraden B 13. 3. Angående löneplacering för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium. Med hänsyn till den betydelsefulla uppgift, som tillkommer lärare i trädgårdsskötsel vid fokskoleseminarium, och vikten av att till trädgårdslärartjänsterna åtminstone vid dubbelseminarierna kunna förvärva personer med erforderlig pedagogisk utbildning får jag hemställa, att vid enkelseminarium manlig sådan lärare hänföres till lönegraden A 7 och kvinnlig dylik lärare till lönegraden B 7 samt vid dubbelseminarium manlig lärare hänföres till lönegraden A 11 a och kvinnlig lärare till lönegraden B 11 a. 4. Angående löneplacering för ämnes- och övnings skollärare vid statens småskole seminarier. I konsekvens med' vad jag hemställt i fråga om folkskoleseminariernas övningsskollärare får jag hemställa, att ämnes- och övningsskollärare vid statens småskoleseminarier hänföras till vad angår manlig lärare lönegraden A 13 och vad angår kvinnlig lärare lönegraden B 13. 5. Angående ordinarie lärares vid småskola löneplacering. På de skäl, som angivas i särskilt yttrande av överlärare Helger angående småskollärarinnornas löneställning, får jag hemställa, att dessa lärarinnor måtte placeras i lönegraden B 5 b. 6. Angående löneställningen för ämneslärare vid yrkesbestämda högre folkskolor och kommunala mellanskolor. Genom den löneplacering, som kommittén föreslagit för å ena sidan ämneslärare vid de kommunala mellanskolorna och å andra sidan ämneslärare vid de yrkesbestämda högre folkskolorna, ha dessa senare kommit i en sämre relation till de förra än den vid 1918 års lönereglering godtagna. Visserligen har denna relation redan brutits genom den tillfälliga löneförbättring, varav lärarna vid de kommunala mellanskolorna kommo i åtnjutande år 1920, men starka skäl synas föreligga för att

355 söka återinföra den år 1918 godtagna relationen mellan dessa lärarkategorier. Den uppgift i vårt skolväsen, som tillkommer den yrkesbestämda högre folkskolan, att mottaga lärjungar, som genomgått folkskolan, och väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de praktiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning, synes mig minst lika betydelsefull som den att föra barn på samma åldersstadium fram till realskolexamen. Det förefaller mig, som om det vore alldeles särskilt viktigt att just till dessa skolor, som nu hålla på att arbeta sig fram, förvärva energiska och intresserade lärare. På grund av det sålunda anförda får jag hemställa, att vid den blivande löneregleringen en sådan löneplacering måtte givas åt lärarna vid de kommunala mellanskolorna respektive de högre folkskolorna, att den år 1918 godtagna relationen mellan dessa lärare i löneavseende i görligaste mån återinföres. 7. Angående löneplacering för ordinarie lärare vid landstingsseminarier. I konsekvens med vad jag hemställt i fråga om folkskoleseminariernas övningsskollärare får jag hemställa, att ordinarie lärare vid landstingsseminarium hänföres till vad angår manlig lärare lönegraden A 13 och vad angår kvinnlig lärare lönegraden B 13. Falkenberg i augusti 1923. Anna Sörensen.

Särskilda yttranden, avgivna av representanterna för de olika lärarkårerna. 1) Rektor S. Söderlindh. Till det av kommittén för avgivande av förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter nu avgivna yttrande och förslag får jag såsom tillkallad representant för de lägre läroverkens rektorer foga följande uttalande. Frågan, huruvida den fria bostad eller ersättning härför, som rektor vid allmänt läroverk av ålder åtnjutit av läroverkskommunen, vilken anordning kommittén även anser böra bibehållas, skall inräknas i rektors lön eller vara ett tillägg utöver lönen, torde, när den skärskådas ur olika synpunkter, vara föremål för delade meningar. Enligt mitt förmenande skulle det rättvisaste vara, att varje grupp av rektorer avlönades med en viss summa, från vilken skulle fråndragas värdet av fri bostad eller ersättning härför enligt värdering för varje särskilt ort. Då jag emellertid ej ansett mig kunna överblicka alla konsekvenserna av en sådan anordning, har jag ej velat komma med något bestämt förslag i denna fråga. I detta sammanhang vill jag dock framhålla nödvändigheten av att under alla förhållanden en boställsordning för läroverkens rektorer snarast möjligt kommer till stånd. Vad sedan angår rektorernas indelning och placering i lönegrader efter läroverkens storlek har enligt mitt förmenande kommittén gått för långt i gruppindelning. Av ålder har skillnaden i avlöning mellan rektor vid högre och rektor vid lägre läroverk varit cirka 1000 kronor. Enligt kommitténs förslag kommer skillnaden i avlöning mellan rektor vid ett av de större och rektor vid ett av de mindre högre läroverken att bliva 960 kronor och mellan rektor vid ett av de större högre läroverken och rektor vid en mindre realskola att bliva 1920 kronor, således nära 2 000 kronor, allt räknat för manliga rektorer. Det är visserligen sant, att rektors arbetsbörda ökas med läroverkets storlek men långt ifrån i samma proportion. Därtill kommer, att de större läroverken hava bättre avlönade skrivbiträden, av vilka därför större arbete kan utkrävas. Dessutom hava de största läroverkens rektorer, åtminstone rektorerna vid stockholmsläroverken, en väsentlig lättnad i sitt arbete däri, att de slippa ifrån de ofta rätt så besvärliga lönerekvisitionerna samt även förvaltningen och skötseln av fastigheterna. Jag är ej övertygad om att den föreslagna upp-

357 delningen av läroverkens rektorer i lönehänseende är riktig. Det viktigaste synes mig vara, att arbetsbördan för de större läroverkens, ja, även för de övrigas, rektorer lättades, särskilt genom att de befriades från åtminstone en del av skötseln av läroverkens ekonomi, från lönerekvisitionerna och från bokföringen. Härigenom skulle de komma i tillfälle att ägna mera tid och krafter åt vad som borde vara deras egentliga uppgift, nämligen att övervaka och leda ungdomens undervisning och uppfostran. Om en rektors avlöning ökas aldrig så mycket, så får han ej därigenom bättre tillfällen att verka som rektor. Det viktigaste synes mig alltså vara att rektorerna befriades från skötseln av läroverkens bokföring och ekonomi. Skrivbiträdena få då också bättre tid att hjälpa till med matriklarna och den dagliga expeditionen. En sådan anordning skulle givetvis medföra en avsevärd lindring i arbetsbördan, särskilt för de större läroverkens rektorer. Emellertid vill jag ej bestrida, att det kan vara berättigat, att de större läroverkens rektorer vid såväl högre läroverk som realskolor erhålla en något högre avlöning än de mindre läroverkens, då nog arbetet vid ett större läroverk är mera krävande, men jag anser, att skillnaden i avlöning ej skall göras för stor. Skall en gruppering göras, synes mig de högre läroverken ej böra delas i mer än två grupper liksom realskolorna. De medelstora och de mindre kunde sammanslås till en grupp. För den händelse en indelning i grupper kommer till stånd, borde därför, med samma utgångspunkt som kommittén, de större högre läroverkens rektorer placeras i 20 :e lönegraden och 29 :e löneklassen, de medelstora och mindre läroverkens i 19:e lönegraden och 28:e löneklassen, de större realskolornas i 18 :e lönegraden och 27 :e löneklassen och de mindre realskolornas och samskolornas i 17:e lönegraden och 26:e löneklassen. Emellertid vill jag hänvisa till den framställning i lönefrågan, som styrelsen för rektorsföreningen vid de allmänna läroverken den 10 mars 1921 gjorde till Kungl. Maj:t och vari framhålles, att då "rektorstjänsten icke blott kräver administrativ duglighet utan jämväl sådana egenskaper som pedagogisk, vetenskaplig och disciplinär förmåga, och då en skolchef därtill på grund av läroverkens krav på obruten kraft hos ledarna tillsättes genom förordnande på högst 5 år i sänder, vilket i ett annat fall av löneregleringskommittén (betänkande nr 62, s. 30) ansetts berättiga till en extra lönehöjning av ända till 2 000 kronor, vill det synas grundat på rättvisa och billighet, att rektor vid högre allmänt läroverk må komma i åtnjutande av den chefslön i första lönegraden, 11 580 kronor jämte vederbörliga ortstillägg, som riksdagen detta år beviljat för manliga tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning vid de centrala ämbetsverken". Denna framställning synes mig väl motiverad, och skulle jag därför vilja hemställa, att, om rektorerna i lönehänseende indelas i grupper efter läroverkens storlek, rektorerna vid de större högre läroverken placeras i lönegrad A 1 i den för den allmänna civilförvaltningen fastställda löneplanen och de övriga högre läroverkens, de större realskolornas och de mindre real- och samskolornas rektorer i trenne närmast därunder liggande nykonstruerade lönegrader utan hänsyn till den dessutom dem tillkommande fria bostaden eller ersättning därför. Beträffande slutligen pensionsförhållandena har kommittén föreslagit, att vid beräkning av pensionsunderlag och pensionsavgift för sådana befattningshavare, vilka utöver den kontanta lönen äga rätt till vissa i avlöningsreglementet angivna naturaförmåner, det skall anses, som om vederbörande tillhörde närmast högre lönegrad. Enligt kommitténs förslag till rektorernas placering i lönehänseende skulle detta medföra en höjning av pensionsunderlaget

358 med 300—324 kronor för manlig rektor. Värdet av den rektorerna tillkommande naturaförmånen av fri bostad eller ersättning härför torde väl emellertid uppgå till minst 1000 kronor även för de lägre läroverkens rektorer och för de högre läroverkens än mera. Då synes mig den föreslagna höjningen för liten i förhållande till naturaförmånens värde. Mig synes det vara med rättvisa och billighet mest överensstämmande, om pensionsunderlaget för rektor beräknades, som om han tillhörde den löneklass eller beräknade löneklass, som i avlöningshänseende närmast motsvarade ifrågavarande rektorsgrupps kontanta avlöning, ökad med medelvärdet av dem tillkommande naturaförmåner. Sem Söderlindh.

2) Lektor S. J. Swenning. Frågan om arbetstidens utsträckning

för

läroverkslektorerna.

Till frågan om en utsträckning av undervisningstiden har kommittén så till vida intagit växlande ståndpunkt, som den rörande vissa lärargrupper tydligt avstyrkt en sådan utsträckning, medan den åter rörande andra lämnat frågan öppen efter att ha antytt skäl för och emot. Det senare är fallet med de allmänna läroverkens ordinarie ämneslärare. J a g äger här befogenhet att uttala mig i saken endast för så vitt den rör den ena kategorien av dessa nämnda lärare, nämligen lektorerna, men jag anser mig icke kunna underlåta att med avseende på dem framhålla följande i frågan. Det enda egentliga skäl, som anföres för en utsträckning av läroverkslärarnas tjänstgöringsskyldighet, är det statsfinansiella. De approximativa siffror, med vilka kommittén angivit de besparingar för statsverket, som skulle möjliggöras av den tänkbara ökningen i lärarnas tjänstgöringsskyldighet, visa redan i och för sig, att detta enda skäl ingalunda är av avgörande betydelse. Ställas så mot detsamma de allvarliga invändningar emot en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten, som kommittén anfört, bör man ha all anledning att ifrågasätta, huruvida icke den förutsatta pekuniära vinsten skulle komma att köpas med en alltför stor risk för lärarnas pedagogiska och allmänt kulturella gärning. Icke minst, för visso, torde detta vara förhållandet, i den mån det gäller lektorerna. Kommittén framhåller bland annat, att lärarnas arbete under senare tid blivit alltmera betungande och krävande. Att detta i eminent grad gäller lektorernas undervisningsarbete, borde vara självklart i en tid, som icke endast utmärkes av en ständigt tilltagande anhopning av nytt och växlande vetenskapligt lärostoff utan också kräver dess fulla tillgodogörande inom den högre undervisningen, desslikes ock i en tid, då nya pedagogiska strömningar alltjämt föra med sig nya krav på slutbehållningen av denna undervisning. Det torde i detta sammanhang också med allt skäl kunna erinras därom, att man vid behandlingen av de skolorganisatoriska problem, som göra sig gällande i tiden, lägger i dagen en bestämd benägenhet för att mera odelat än hittills förlägga lektorernas tjänstgöring till det mera krävande gymnasialstadiet, och en annan omständighet, som ännu mer bör tagas i betraktande vid uppskattningen av lektorernas arbetsbörda inom en närmare framtid, är den starkare spe-

359 cialisering och koncentrering av gymnasialstudierna, som kommer att följa med den utsträckta linjedelning, man med all sannolikhet har att räkna med i ett omorganiserat läroverk. Att avsevärt ökade krav på gymnasielärarnas prestationer komma att anknyta sig till detta förhållande, synes självklart. Redan blotta hänsynen till lektorernas ordinarie skoltjänstgöring nu och ännu mer framdeles tala således, enligt mitt förmenande, avgjort emot varje utökning av deras tjänstgöringsskyldighet. Härtill komma sedan andra hänsyn av ingalunda mindre räckvidd. Skall den erkänt betydande och betydelsefulla insats inom vårt lands vetenskap och inom dess allmänt kulturella liv, som lektorerna från fordom och intill våra dagar gjort, icke i kännbar, för att icke säga ödesdiger, grad reduceras eller rentav upphöra, torde deras officiella arbetsbörda icke lämpligen böra ökas utöver vad den, såsom redan blivit framhållet, genom arbetets egen inre utveckling kan tillväxa. Kommittén har själv tillräckligt kraftigt betonat värdet av denna insats, för att var och en på grundvalen av dess uttalande skall kunna inse vikten av att icke i ovist sparsamhetsnit beröva vår lektorskår något av dess tillfällen till kulturarbete även utanför skoltjänsten. Jag tillåter mig att, för desto bättre eftertankes skull, här anföra följande ur det kapitel, där kommittén avhandlar frågan om lektorernas placering inom det nya lönesystemet. Kommittén säger bland annat: Den grundliga och gedigna utbildning, en lektor besitter, skapar för honom möjligheter att göra en betydelsefull insats i det kulturella arbetet i den stad eller den ort, där han är placerad. Mycket av värde har av våra läroverkslektorer gjorts i den allmänna bildningens och därmed i den andliga odlingens tjänst, och i vårt vidsträckta land hava de allmänna läroverken med sina vetenskapligt utbildade lärare av ålder intagit en i kulturellt avseende framstående plats. Enligt kommitténs mening måste synnerlig vikt läggas på att så allt fortfarande må bliva förhållandet och att läroverkslektorerna såsom målsmän för den högre bildningen i landets skilda delar alltjämt beredes en ställning, som möjliggör för dem att ägna det allmänna kulturarbetet och den andliga odlingen det framgångsrika intresse, som städse kännetecknat dem. I de strävanden, som syfta att hålla lektorernas lönestandard under vad som är skäligt och billigt, ser kommittén en fara, som kan hava allvarliga och ödesdigra verkningar i nu senast berörda hänseenden. Till bevis för möjligheten att pålägga läroverkslärarna en mera omfattande tjänstgöring än den nu lagstadgade har särskilt anförts den extra undervisning i privata och kommunala läroanstalter, som de bestrida. Kommittén har givit en siffermässig översikt över denna undervisnings omfattning, av vilken översikt dock icke framgår, i huru stor utsträckning lektorerna för sin del undervisa i andra skolor vid sidan av sin ordinarie tjänst. Under alla förhållanden är det — vilket kommittén också påpekar — över huvud taget endast lärarna i de större städerna som i mera anmärkningsvärd omfattning ha sådan undervisning. De rikliga tillfällena och de höga levnadsomkostnaderna i förening med de relativt ogynnsamma löneförhållanden, som varit rådande för lärarna, ha där framkallat påtalade ordning, vilken, naturligt nog, såsom kommittén ävenledes anmärker, under kristiden — och kommitténs material är just hämtat från denna tid — nådde sin kulmen och i talrikare fall blev till ett missförhållande, i den mån man kan tala om ett sådant. Särskilt torde, med hänsyn till ifrågavarande företeelse även böra erinras om läroverkslärarnas och i varje fall just lektorernas starka beroende av extrainkomster för de tryckande studieskulders skull, som deras långa och dyrbara utbildning alltför ofta har till följd. Och det förtjänar på samma gång att framhållas, att en ny lönereglering, som utökade lektorernas tjänstgöringsskyldighet, även om den skulle medföra en viss förbättring i fråga om avlöningsförmånerna, näppeligen skulle förbättra ställ-

360 ningen i ifrågavarande hänseende. Utbildningskostnaderna och därmed självfallet de nytillkommande lärarnas studieskulder ha under senare år stegrats på ett sådant sätt, att behovet av extrainkomster, trots en eventuell löneförbättring, säkerligen i framtiden snarare skulle bli större än mindre. Och i samma mån skulle bisysslorna, som lärarna alltjämt i oförminskad omfattning måste tillgripa, få allvarliga följder för deras officiella lärargärning och deras allmänna kulturinsatser. Nu kan man visserligen i någon mån räkna med att skolväsendet i en icke alltför avlägsen framtid skall bli så ordnat, att tillfällena till extratjänstgöring i skolor av ifrågavarande slag komma att bli väsentligt färre, men i sådant fall måste ettdera eller bådadera inträffa, att lärarna i större utsträckning söka och finna extrainkomster i annan för deras officiella gärning mera främmande och vida mer distraherande verksamhet, eller att rekryteringen av lärarkåren och i all synnerhet av lektorskåren blir allvarligt försvårad, till följd av de försämrade utkomstmöjligheterna på banan efter en för priset av tyngande studieskulder vunnen utbildning. Jag kan i detta sammanhang, på tal om extrainkomster i annan verksamhet än skoltjänstgöring, icke underlåta att anmäla min gensaga mot den sedvanliga ensidighet, med vilken man tar läroverkslärarnas extratjänstgöring i andra skolor till intäkt för tanken på en ökad tjänstgöringsskyldighet för dem. Det myckna extraarbete, av vilket olika slag av andra tjänstemän njuta biinkomster, begagnas veterligen icke i likartat syfte. Och dock lider det intet som helst tvivel, att detta arbete ofta har lika stora eller vida större dimensioner än läroverkslärarnas extra skoltjänstgöring. För att hålla mig till de av kommitténs betänkande berörda tjänstemännen, d. v. s. lärarna vid våra skolor av olika slag, torde det t. ex. kunna antagas, att lärarna vid de tekniska läroverken, vilkas extrasysslor kommittén icke berört och för vilka kommittén klart avstyrkt varje förlängning av tjänstgöringstiden, i genomsnitt ha lika omfattande extraarbete, i industriens och affärslivets tjänst m. m., som läroverkens lärare. Och att folkskolans lärare i mycket stor utsträckning — säkerligen utöver all jämförelse med läroverkslärarna — ha uppdrag och arbete utanför sin lärartjänst, är ett förhållande, som är allmänt och fullväl känt. I egenskap av särskild representant för de allmänna läroverkens lektorer får jag, med hänvisning till vad jag ovan anfört, uttala som min åsikt, att en utsträckning av lektorernas tjänstgöringsskyldighet icke kan genomföras utan våda för deras pedagogiska, vetenskapliga och allmänt kulturella gärning, och får jag därför också avstyrka varje sådan utsträckning. Skulle dock, trots allt, en utsträckning ifrågasättas, bör den enligt mitt förmenande, för att icke få alltför genomgående menliga verkningar, åvägabringas blott genom någon höjning av stadgat maximum för lektors veckotimtal, icke jämväl genom en höjning av minimum, såsom kommittén ifrågasatt. Därigenom skulle nämligen åtminstone någon möjlighet bevaras att i förekommande fall undvika den orimliga och ödesdigra arbetsbelastning, som eljes ofta nog skulle komma till stånd. Man behöver ju t. ex. blott tänka sig, huru denna arbetsbelastning med ett större minimitimtal än det nu gällande, d. v. s. 20 veckotimmar, skulle gestalta sig för en lektor i modersmålet och tyska, som i varje avdelning, med blott 2 å 3 veckotimmar i var, har ett skrivlag att rätta utanför lektionstiderna. Kvicksund den 6 augusti 1923. Julius

Swenning.

361 3) Läroverksadjunkten A. O. Eneroth. Såsom av chefen för Kungl. ecklesiastikdepartementet tillkallad representant för adjunkterna vid rikets allmänna läroverk får undertecknad anhålla, att följande framställning må bifogas kommitténs utlåtande såsom min personliga mening (reservation). Då det gäller att placera adjunkterna inom det nya lönesystemet, har kommittén framlagt tvänne alternativa förslag: Alternativ I. Adjunkterna skulle placeras i en lönegrad, som ej återfinnes inom kommunikationsverkens lönesystem men som av kommittén inskjutits mellan dettas 14 :e och 15 :e lönegrader, då kommittén funnit den 14 :e lönegradens avlöningsbelopp för knappt tillmätta för adjunkterna. Alternativ II. Adjunkterna borde placeras inom den 15 :e lönegraden, för den händelse att från lönetekniska synpunkter tvekan skulle råda i fråga om lämpligheten av föregående alternativ. Såsom representant för adjunkterna får undertecknad obetingat ansluta sig till den meningen, att adjunkterna utan något förbehåll placeras i den 15 :e lönegraden, icke blott därför att densamma korrektast belönar det arbete, som adjunkterna numera utföra vid läroverken, utan även av det skäl, att genom en dylik placering intet avsteg göres från den av 1918 års riksdag fastställda principen, att adjunkts slutlön skall vara lika med lektors begynnelselön. Kommittén önskar nämligen placera lektorerna inom den 17 :e lönegraden, vars begynnelselön just är lika med slutlönen inom den 15 :e. Däremot innebure ett antagande av alternativ I ett avsteg från nämnda princip, så att adjunktens slutlön blev lägre än lektorns begynnelselön. Då riksdagen år 1918 bröt en genom mångårig hävd bestående relation mellan de bägge kårernas löner, kan det ej anses lämpligt att efter så kort tid ånyo ändra relationen. Också har kommittén ej kunnat andraga något skäl för ett frångående av den av 1918 års riksdag antagna principen. Beträffande eventuell utsträckning av undervisningstiden för de ordinarie ämneslärarna gör kommittén tvänne uttalanden, som böra jämställas: I. En utsträckning av tjänstetiden kan ej ske in infinitum utan att rätt snart 9n maximigräns uppnås, vilken ej torde utan allvarliga olägenheter kunna överskridas. II. Genom en ökning av de ordinarie ämneslärarnas tjänstgöring med 1 timme per vecka skulle en inbesparing kunna ske av omkring 40 extra lärare och med utgångspunkt från av kommittén föreslagna lönesiffror en anslagsminskning vinnas av i runt tal 128 000 kronor. Vid en fortsatt förhöjning av tjänstgöringstiden skulle besparingen bli proportionell mot nyss angivna talvärden. Gent emot dessa kommitténs kalkyler torde genast böra framhållas, att desamma ovillkorligen borde åtföljts av en uppgift på i moment I omtalade maximigränser. Vad adjunkterna beträffar är gränsen redan uppnådd genom i nu gällande läroverksstadga bestämda 28 timmar per vecka. Att adjunkterna förutom sin ordinarie tjänstgöring vid läroverken även meddela undervisning vid privata läroanstalter är ej ett oförtydbart bevis för lämpligheten av att staten skulle ålägga dem en motsvarande ökning i det ordinarie arbetet. Att adjunkterna liksom övriga lärare över huvud taget söka skaffa sig extra inkomster bevisar endast den ordinarie lönens otillräcklighet och bottnar sålunda i ett missförhållande, som det står i statens skön att råda bot för. Gent emot den

362 statistik över privattjänstgöringen, som av kommittén framlagts, må erinras, att undersökning ej föreligger i vilken mån denna tjänstgöring åtföljes av extra hemarbete. Detta är så mycket viktigare att beakta, som en förhöjning av den ordinarie undervisningstiden ofelbart skulle medföra en ökning i hemarbetet. Då riksdagen uttalat som sin åsikt, att lärarnas faktiska tjänstgöringstid ej når upp till vad som i gällande läroverksstadga bestämmes, har kommittén låtit sig angeläget vara att verkställa en undersökning i denna sak. En jämförande tabell har av kommittén uppställts, i vilken "lektorer och adjunkter med lektorstjänstgöring" fått bilda en grupp, "övriga adjunkter" en andra. Som adjunkter med lektorstjänstgöring, d. v. s. adjunkter med mer än halva sin tjänstgöring på gymnasiet och klass 6 i allmänhet ha högre timantal än lektorerna, blir sammanslagningen av dessa två kategorier till en grupp tydligen till fördel för lektorerna, vilkas medeltimtalssiffra därigenom höjes. Också företer denna grupp ett plus i medeltalssiffran i förhållande till den "lagstadgade medelgränsen". Gruppen "övriga adjunkter" framträder däremot i tabellen med ett underskott (minus) i sin medeltalstimsiffra. Nu är det emellertid så, att denna grupp innefattar ett icke obetydligt antal adjunkter, som tjänstgöra på gymnasiet, men vilkas timantal där är mindre än deras timantal på övriga stadier. Dessa adjunkter ha lagstadgad rätt till minskning i tjänstgöringen bland annat även därför att med tjänstgöringen ofta följer betungande hemarbete. Samma är förhållandet med de adjunkter, som tjänstgöra på mellanstadiet. Att nu nämnda kategorier sammanslås med dem, som sakna rätt till nedsättning i tjänstgöringen, medför, att dessa sista framträda i tabellen med en medeltjänstgöringssiffra, som är lägre än den faktiska. De förra å sin sida få sin tjänstgöring jämförd med den högre "lagstadgade medelgräns", som endast gäller för de senare och få sig därigenom påbördat ett underskott i sin arbetsprestation. Då riksdagen med sin hänvisning till läroverksstadgan avser att genom ett "effektivt utnyttjande" av de ordinarie lärarnas arbetskraft vinna en besparing i utgifterna, är det ytterst beklagligt, om riksdagen av meromnämnda tabell skulle få den uppfattningen, att av alla de ordinarie lärarna adjunkterna allena skulle förete ett underskott i sin arbetsprestation, under det att denna kår faktiskt uppbär den tyngsta arbetsbördan vid läroverken och dessutom redan nu genom sin, för övrigt av kommittén uppmärksammade, omfattande tjänstgöring på gymnasiet bereder statsverket en ingalunda föraktlig besparing. Till slut vill jag uttala den förhoppningen, att i ett blivande avlöningsreglemente lönesatserna ej måtte bindas vid föråldrade benämningar, som ej längre motsvarar det arbete lärarna utföra och varigenom vid realskolorna samtliga ordinarie ämneslärare, vid de högre läroverken det övervägande flertalet betecknas såsom adjungerade ledamöter av läroverkskollegierna. Otto Eneroth.

4) Extraläraren A. Swedberg. Jämlikt kungl. lönekommitténs skrivelse av 28 juli d. å. anhåller jag härmed vördsamt att med anledning av kungl. kommitténs mig samma dag delgivna beslut, vad ankommer de extra och vikarierande lärarna vid de allmänna läroverken, få anföra följande. I skrivelse av den 25 juni 1923 har jag avgivit avfordrat utlåtande över de preliminära beslut, vartill kungl. kommittén kommit vad beträffande avlönings-

363 bestämmelser för den kår, jag representerar. I denna min skrivelse angivas de föreslagna lönebeloppen såsom varande rättvist och väl avvägda. Dessutom framföras en del synpunkter av vikt att i det blivande avlöningsreglementet intagas. Av kungl. kommitténs skrivelse av 28 juli framgår, att förslaget till detta avlöningsreglemente jämte tillhörande motivering på grund av den framskjutna tiden ej kommer att för granskning mig tillställas. På grund härav kan jag ej vara övertygad om att de i min juniskrivelse anförda organisatoriska och tekniska bestämmelserna i detta avlöningsreglemente bliva beaktade; och jag nödgas därför reservationsvis framhålla såsom min åsikt, att dessa statuter och framför allt den, som finnes intagen i kungl. kungörelsen 778/1921 § 10 mom. 1 — kungl. kommitténs förslag bygger ju f. ö. på denna kungörelse — såsom varande av fundamental art borde ha kunnat i förslaget framföras till intagande i reglementet. Befintligheten av isynnerhet nämnda stadgande är enligt min uppfattning det enda medel, som kan tänkas i någon mån soulagera extralärarna, då deras befordran till ordinarie tjänst gång efter annan utsträckes långt över den tid, som kan anses och av statsmakterna angivits såsom rättvis och billig. Vidare kan jag ej finna det annat än som en brist i det föreliggande förslaget, att kommittén ej i sitt betänkande intagit kravet på inrättandet vid de allmänna läroverken av ett tillräckligt antal nya ordinarie tjänster. I denna sak fasthåller jag med skärpa min förut framförda uppfattning. Samtliga lönebestämmelser bli i längden illusoriska, då extralärarkåren på sätt nu sker år efter år ökas utan att antalet ordinarie tjänster växer; och det är oriktigt att i längden, såsom av statsmakterna hittills gjort, försvara en så stor stagnation i befordran som den, vilken råder på extralärarbanan, på en omorganisation av skolväsendet, om vilken ingen vet, när den blir lag. Och då kungl. kommittén, såsom på sid. 5 i "övergångsanordningar" framhålles, haft enbart nu rådande organisation att räkna med, kan jag ej finna annat än att kungl. kommittén bort beakta den utredning i saken, som extralärarna förebragt, och det krav på nya tjänster, som jag vid flera tillfällen framfört och som jag vet funnit åtminstone delvis gehör inom kungl. kommittén. Lundsbrunn den 6 augusti 1923. Albin Sivedberg.

5) Gymnastikläraren, kaptenen S. Adrian. För gymnastiklärarna har kommittén föreslagit bibehållande av den förutvarande likställigheten i lönehänseende med tecknings- och musiklärare med en placering å löneskalan avsevärt lägre än adjunkternas. Vid olika tillfällen hava emellertid yrkanden framställts, vilka gått ut på gymnastiklärarnas likställighet med sistnämnda lärare. Så anför lärarkollegiet vid Kungl. gymnastiska centralinstitutet i sitt den 10 mars 1915 avgivna yttrande över lärarnämndens betänkande bland annat: kollegiet vill framhålla, att det synes, som om nämnden förbisett att av nuvarande gymnastiklärare, som icke äro aktiva officerare — dessa frånses, enär ju deras militära utbildning ersattes med militär lön — de allra flesta äro reservofficerare, vadan ytterligare tid, omkring ett år, bör läggas till deras utbildning; därjämte kräves av dem att de genomgå särskilda utbildningskurser, såsom lekkurser, simkurser el. dyl., varför man kan säga, att deras utbildningstid ej kommer långt efter en adjunkts." " Med vad ovan under

364 detta kapitel sagts har kollegiet velat framhålla dels att gymnastiklärarnas utbildning kan i det närmaste jämställas med adjunktens, dels att den förres arbete är minst lika betydelsefullt som den senares och därtill mera ansträngande. Med fästat avseende på detta sist nämnda förhållande är kollegiet av den åsikten, att den maximitid, som nämnden ansett böra få förekomma för undervisning i gymnastik, nämligen 32, vid folkskoleseminarierna 34 timmar per vecka, är alldeles för högt tilltaget; ingen gymnastiklärare står i längden ut med att under 5 a 6 timmar om dagen väl sköta så ansträngande undervisning, som gymnastiklektionerna äro. Även det antal timmar per vecka, som för en adjunkt ansetts lämpligt, nämligen 26 å 28, anser kollegiet vara för mycket för en gymnastiklärare, om nämligen han skall uteslutande undervisa i egentlig gymnastik; i sådant fall anser kollegiet 24 lektioner i veckan vara maximum. Däremot finner kollegiet intet hinder för den åtgärden att låta gymnastikläraren utöver dessa 24 timmar undervisa i annat läroämne, lämpligast hälsolära, intill samma antal som adjunkt, således 28 timmar per vecka." och: "han måste således för sin existens anlita andra medel för att skaffa tillräckliga inkomster och ju mer kraft han måste ägna däråt, desto mindre finnes det kvar för skolan, till skada för det uppväxande släktet". Läroverkslärarnas riksförbund framhåller i sitt den 31 mars 1915 avgivna yttrande över lärarlönenämndens betänkande, hurusom nämndens metod att finna en för alla övningslärare gemensam timlön varit alltför schematisk och icke tagit hänsyn till de olika övningsämnenas olika natur. Teckningsundervisningen bedreves klassvis med högst 35 lärjungar i sänder. Lektionerna i detta ämne kunde följaktligen inpassas inom lässchemats ram, och läraren hade endast att i varje särskilt förekommande fall meddela anvisningar och rättelser. Följaktligen kunde dessa lektioner icke i fråga om ansträngning jämställas med dem i musik och gymnastik, där undervisningen bedreves med större avdelningar samlade från flera klasser, oftast på tider utom lässchemat, varigenom lärarens tid bleve mycket mera splittrad, och där undervisningen dels på grund av avdelningarnas storlek, dels på grund av densammas säregna beskaffenhet ställde betydligt större krav på lärarens krafter i disciplinärt och didaktiskt hänseende. Om man för teckningslärare skulle anse 32 timmar såsom full tjänstgöring, kunde man näppeligen för musik och gymnastik sätta timantalet högre än 24, d. v. s. en gymnastiklärare borde hava en tredjedel högre veckotimlön än en teckningslärare. Dessa båda yttranden äro således beträffande den föreliggande frågan angående beskaffenheten av gymnastiklärarnas tjänstgöring i stort sett samstämmiga. Med hänsyn jämväl till den omständigheten, att de äro avgivna av korporationer, som på samma gång de äro i avseende till sammansättning och uppgift väsentligen olikartade dock var på sitt håll kunna betraktas såsom sakkunniga å ifrågavarande område, torde de böra förtjäna att särskilt beaktas. I en vid 1918 års riksdag i andra kammaren av herr Fr. Berggren framförd motion framhölls bl. a. hurusom den föreslagna likställigheten i avlöningshänseende mellan gymnastik- och teckningslärare icke kunde anses motiverad framför allt med hänsyn till ifrågavarande båda lärarkategoriers olikartade tjänstgöring. Om denna likställighet vunne riksdagens bifall, skulle gymnastiklärarna i praktiken komma att i ekonomiskt hänseende bliva avsevärt sämre ställda än teckningslärarna. De förra kunna nämligen icke, framför allt icke om de äro äldre, påtaga sig ett så stort antal undervisningstimmar som de senare, åtminstone icke om undervisningen skall bestridas på ett sätt, som är förenligt med statens och lärjungarnas intressen. De högre lönebeloppen särskilt

365 i de högsta lönegraderna skulle följaktligen för gymnastiklärarna komma att bliva löner mera på papperet än i verkligheten. Svenska gymnastiklärarsällskapet har i skrivelse till Konungen den 10 okt. 1922 framfört enahanda synpunkter och yrkanden. Kommittén berör å sid. 102 och 103 i korthet nämnda fråga och säger sig icke kunna biträda de framställda kraven i betraktande av att en väsentlig skillnad föreligger mellan gymnastiklärarnas och ämneslärarnas utbildningstid och kompetensvillkor. Då det gällt för kommittén att taga ståndpunkt i berörda fråga, är det tydligen utbildningstiden som varit utslagsgivande. Nu torde emellertid i ytterst få fall utbildningen stanna vid de i lag stipulerade minimikompetensfordringarna. Åtminstone för manliga gymnastiklärare torde utbildningstiden, som ovan framhållits, i regel kunna sättas till 4 år. I fråga om vissa andra lärarkategorier har för kommittén emellertid utbildningstidens absoluta eller relativa längd ej tillmätts så stor betydelse när det gällt vederbörande befattningshavares placering å löneskalan, utan hava tydligen andra faktorer, såsom tjänstens krävande art eller önskvärdheten av att säkerställa en god rekrytering, varit utslagsgivande. Det synes mig, att även då det gällt gymnastiklärarna, borde senast anförda omständigheter tillmätts större betydelse. Vidare borde hänsyn tagits till den omständigheten, att vid de större läroverken blir gymnastikavdelningarna oproportionerligt stora, då ju oavsett lärjungeantalet endast en gymnastiklärarbefattning finnes upptagen vid varje läroverk. Kommittén har, då det gällt rektorerna vid de högre allmänna läroverken, utförligt redogjort för hurusom varje vid läroverket intagen lärjunge ökar arbetsbördan. Även för gymnastikläraren betyder en ökning i lärjungeantalet en ökning i arbetsbördan. En ämneslärare eller en teckningslärare undervisar aldrig, hur stort lärjungeantalet än är, mer än 35 st. samtidigt. Gymnastikläraren får sig tilldelade avdelningar på upp till 200. De frivilliga övningar i idrott m. m., som i allt större utsträckning taga gymnastiklärarens tid och krafter i anspråk, bliva också givetvis mera omfattande och krävande med ett ökat lärjungeantal. Till ovanstående kommer att gymnastiken och den fysiska fostran över huvud taget börjar tillmätas en allt större betydelse i skolarbetet, icke blott ur den kroppsliga utan även ur den allmänna uppfostrans, enkannerligen karaktärsdaningens synpunkt; speciellt för disciplinen och det allmänna uppträdandet inom en skola är gymnastiklärarens arbete av erkänt stor betydelse. Nödvändiga förutsättningar för att berörda ämne skall kunna fylla sin betydelsefulla uppgift i skolarbetet äro emellertid dels en god rekrytering av den lärarkår, som företräder detsamma, dels att nämnda lärare ej äro nödsakade att offra tid och krafter på annat arbete för att förskaffa sig sin dagliga utkomst. För att kunna anställa en jämförelse mellan gymnastiklärarna å ena sidan och adjunkter jämte andra lärare å andra sidan ävensom mellan de placeringar å löneskalan, som av kommittén för de olika lärarkategorierna föreslagits, väljer jag till utgångspunkt gymnastiklärarna i den näst högsta gruppen med en tjänstgöringstid av 25—29 timmar i veckan såsom varande i tjänstgöringshänseende närmast jämställda med adjunkterna. Vidare utgår jag från medeltimantalet i nämnda grupp, alltså 27 timmar. En gymnastiklärare med 27 timmars tjänstgöring åtnjuter för närvarande en begynnelselön av 3 240 kronor, tillfällig löneförbättring ej inberäknad. En adjunkt i lägsta lönegraden 4 300 kronor. Alltså en skillnad av 1 060 kronor.

366 Å dyrort A utgår begynnelselönen i den för här berörda gymnastiklärare föreslagna lönegraden A 11 a med 4 260 kronor och den föreslagna begynnelselönen för adjunkt i graden A 14 b med 5 880 kronor. Alltså en skillnad av 1 620 kronor. Gymnastiklärarens lön har alltså ökats med 31.5 procent under det att adjunktens ökats med 36.7 procent. Jämför man gymnastikläraren med andra lärarkategorier finner man, att mot gymnastiklärarens placering i A 11 a svarar ämneslärare vid blindinstitutet i A 11 a plus fri bostad och värme; icke adjunktskompetent lärare vid kommunal mellanskola i A 12 plus bostad och värme; övningslärare vid seminarium i A 12; folkskollärare i A 8 plus bostad och värme; slöjdlärare med enahanda tjänstgöringstid i A 10. När det gällt gymnastiklärarens relation till adjunkten, har kommittén således anställt jämförelse mellan bådas utbildningstider, men när det gällt övriga här anförda lärarkategorier synes det, som någon dylik jämförelse ej kommit till stånd. För ovan exempelvis anförda lärare torde nämligen utbildningstiden understiga gymnastiklärarens minst lika mycket som denne senares understiger adjunktens. Detta förhållande har emellertid ej beaktats vid placeringen å löneskalan. För att anföra ett exempel på hur kommitténs förslag i praktiken skulle komma att utfalla, vill jag framhålla, att en folkskollärare i Örebro, alltså dyrort E, får i begynnelselön i lönegraden A 8 4 050 kronor, vartill kommer ersättning för bostad och värme med 1150 kronor, summa 5 200 kronor. En gymnastiklärare i lönegraden A 11 a erhåller å samma dyrort E i begynnelselön 4 956 kronor, alltså 244 kronor mindre. Även om man emellertid i likhet med kommittén skulle ställa sig på den ståndpunkten, att mellan adjunktens och gymnastiklärarens kompetens förefinnes en skillnad, som motiverar en skillnad även i lönehänseende, så synes emellertid förstnämnda skillnad ej vara så stor, att den kan motivera en så avsevärd skiljaktighet i sistnämnda hänseende, som den kommittén föreslagit. Än mindre torde skäl förefinnas att till gymnastiklärarens nackdel öka den förut befintliga skillnaden mellan gymnastiklärarens och adjunktens löner. Utan att hava varit i tillfälle att deltaga i kommitténs förhandlingar rörande här avsedda lärare och i avsaknad av tillgång till de beräkningar, som legat till grund för kommitténs förslag, möter det givetvis stora svårigheter att nu komma med positiva förslag som äro av den art, att de ej löpa risk att avfärdas såsom stridande mot definitivt fastställda bärande principer eller mot gjorda kostnadsberäkningar. Om man utgår från de principer, vilka kommittén gjort till sina, torde emellertid konsekvensen fordra, att gymnastiklärare av här ovan som jämförelse valda grupp med 25—29 timmars tjänstgöring placerades i lönegraden A 12, och att samtliga manliga och kvinnliga gymnastiklärare vid läroverk placerades enligt nedanstående tablå: al per vecka 10—14 15—19 20—24 25—29 30—32

Manliga A 2 A 6 b A 9 A 12 A 14 a

Kvinnliga B 2 B 6 b B 9 B 12 B 14 a

Örebro den 8 augusti 1923. Sam Adrian.

367 6) Musikläraren C. E. L a m b é r e . Sedan undertecknad nu mottagit de definitivt justerade delar av kommitténs yttrande, vilka beröra den kår jag representerar, beder jag att, med begagnande av den mig tillkommande reservationsrätten, härmed få vördsamligen framlägga min åsikt, att kommittén — dels med stöd av k. skolöverstyrelsens underdåniga skrivelse av den 14 april 1921, dels ock på grund av enligt min mening välbefogad humanitet mot musiklärarkåren, som städse varit den i lönehänseende mest vanlottade av de tre övningslärarkategorierna vid de allmänna läroverken och vars prekära ställning, särskilt vid real- och samskolorna, kommittén själv vid upprepade tillfällen i sitt yttrande oförbehållsamt erkänner — bort hemställa, att real- och samskolornas musiklärare, trots att de icke "å stat" äro upptagna till mera än 9 veckotimmars tjänstgöring, alltjämt dock må förbliva i ordinarie ställning samt infogas i åtminstone löneplanens lönegrad A 1, i stället för att, som nu föreslås, nedflyttas till grad av "icke ordinarie" tjänstemän. Och styrkes jag i denna min åsikt ytterligare dels av den för mig ofrånkomliga uppfattningen, att det vid en lönereglering som den förhandenvarande framför allt gäller att se till, att de "små" lärarbefattningarna bliva tillgodosedda och få sina löner fixerade efter principen om existensminimum i stället för efter ett slags timpenningsystem, dels ock av bristen på, efter vad det förefaller mig, bindande garantier för att de "förmåner", vid sjukdomsfall, pensionering o. s. v., som enligt kommittén anses kunna följa dessa "icke ordinarie", som skulle få en mellanställning mellan vanliga icke-ordinarie och ordinarie, en gång verkligen komma att realiseras. Eksjö den 10 augusti 1923. Carl

Lambére.

7) Lektor G. Malme. Kommittén har föreslagit, att lektorerna vid högre lärarinneseminarium skola placeras i 18:e lönegraden. Om universitetsprofessorerna och med dem i lönehänseende jämställda lärare eller institutionsföreståndare placeras i 20 :e lönegraden, i enlighet med vad som föreslagits av högskolelärarlönekommittén, lära de förra icke heller kunna förvänta sig någon högre plats i löneskalan, även om deras ställning i jämförelse med det stora flertalet läroverkslektorer på detta sätt blir försämrad. I sagda kommitté hava emellertid reservationsvis av professor K. F. Johansson m. fl. framställts, enligt mitt förmenande välgrundade, krav på högre avlöning för universitetsprofessorerna. Och dessa krav hava i viss utsträckning vunnit understöd av kungl. statskontoret, i det att detta föreslagit, att nämnda befattningshavare skola placeras i en nyinrättad 21: a lönegrad, innefattande löneklasserna 28—31. Vunne detta statskontorets förslag riksdagens bifall, under det att högre lärarinneseminariets lektorer stannade i den 18 :e lönegraden, skulle seminariet komma i en särdeles ogynnsam ställning i fråga om lärarrekryteringen. På grund av de anspråk, som ställas på undervisningen, måste givetvis beträffande därvarande lektorat stort avseende fästas vid de vetenskapliga meriterna. Följden härav blir, att dessa lärarbefattningar vanligen tillfalla väl meriterade docenter eller personer, som utan att hava tjänstgjort som docenter förvärvat professorskompetens. För meranämnda lektorat

368 är dessutom stadgat ett kompetensvillkor, .som icke förefinnes i fråga om professurerna, nämligen genomgånget provar. Universitetslärarbanan lämnar mera tid övrig för forskningsarbete och kommer av detta och många andra skäl att städse vara särdeles lockande för vetenskapligt intresserade lärare. Kedan nu, då skillnaden i avlöning är relativt ringa, hava lektorer vid seminariet vid flera tillfällen sökt och vunnit befordran till universitet och högskolor. Bleve denna löneskillnad avsevärt större, så att även betydande ekonomiska fördelar vunnes genom dylik befordran, skulle utan allt tvivel stor fara komma att föreligga för att seminariets lektorat i betydande utsträckning bleve kortvariga övergångsstadier mellan docenturer och professurer. Det torde knappt behöva påpekas, att detta skulle lända till stor skada för seminariet, där en genom längre tjänstgöring förvärvad lärarerfarenhet är av ett alldeles särskilt stort värde. Av dessa skäl får jag föreslå, att därest universitetsprofessorerna placeras i den av kungl. statskontoret föreslagna 21: a lönegraden eller eljest få sig tillerkänd en avlöning, som överskrider den 29:e löneklassen, högre lärarinneseminariets lektorer måtte tillerkännas lön i 19:e lönegraden. Beträffande seminariets vaktmästare, som av kommittén jämställts med expeditionsvakterna, får jag framhålla, att hon även har att tjänstgöra som portvakt och därför måste hålla sig med tjänarinna, som vid behov kan sköta portvaktssysslan. Dessutom torde hennes dagliga tjänstgöringstid vara betydligt längre än vad som i allmänhet är fallet med expeditionsvakternas. Under sådana förhållanden synes den för henne föreslagna avlöningen — lönegraden C 1 — vara för snävt tillmätt, därest icke särskilt arvode skall tillkomma för portvaktsåliggandena. Gust. O. Malme.

8) Bitr. föreståndarinnan vid högre lärarinneseminariet G. von Sydow

och lektor G. Malme. Lärarna i teckning, gymnastik och musik vid folkskoleseminarierna böra enligt kommitténs förslag avlönas efter en högre taxa än de allmänna läroverkens. Därjämte föreslår kommittén, att motsvarande befattningshavare vid högre lärarinneseminarium skola jämställas med den senare gruppen. På grund av undervisningens art och mål — det är ganska vanligt, att ämneslärarinnor vid smärre flickskolor och kommunala mellanskolor undervisa även i övningsämnen, och vid detta förhållande fästes även avseende vid undervisningen i seminariet — synes oss starka skäl föreligga för att ifrågavarande lärare vid högre lärarinneseminarium böra jämställas med folkskoleseminariernas. Gerda von Sydow.

Gust. O. Malme.

9) Gymnastikläraren, kaptenen A. A. Karlsson. Då lärarlönekommittén i sitt förslag till lönereglering för gymnastiklärare vid folkskoleseminarier ej i tillräcklig utsträckning beaktat av mig framställda synpunkter, vilka kunnat öva inflytande på bestämmandet av gymna-

369 stiklärarnas vid folkskoleseminarierna löner, får jag härmed avgiva min reservation mot det beslut kommittén kommit till och nedan avgiva följande yttrande och förslag. 1. I den av representanten för gymnastiklärarna vid allmänna läroverken kapten Sam. Adrian i Örebro avgivna reservation instämmer jag i alla delar. 2. Från gymnastiklärareorganisationer, Kungl. gymnastiska centralinstitutet, flera läroverksrektorer ha uttalanden tidigare gjorts, att gymnastiklärarna vid läroverken böra i löneavseende jämställas med adjunkterna. Denna framställning har även nu gjorts till lärarlönekommittén från gymnastiklärarna. Kommittén har dock under framhållande av att utbildningstiden för gymnastiklärare är kortare än för adjunkter förklarat sig ej kunna gå med på gymnastiklärarnas önskan utan i stället placerat dem i en avsevärt lägre lönegrad, än den adjunkterna äro placerade i. Gymnastiklärare vid läroverk med en tjänstgöring fallande inom 25—29 timmar (den tjänstgöringstid, som är jämförbar med en adjunkts) har placerats i lönegraden A 10, adjunkter i A 14 b. 1918 års lönereglering tillmätte gymnastiklärarna vid folkskoleseminarierna en något högre lön än samma befattningshavare vid högre allm. läroverk, på grund av att arbetet vid seminarierna ansågs vara mer krävande och ansvarsfullt. Den nu sittande kommittén har följt samma principer. Gymnastiklärare vid folkskoleseminarium med en tjänstgöringstid av 25—29 timmar i veckan har sålunda placerats i lönegraden A 11 b, sålunda även han väsentligt under adjunktens i A 14 b. Man hade väntat sig, att kommittén vid bestämmande av andra lärarkategoriers än ovan nämnda löner grundat sitt beslut på beräkningar i avseende på absoluta utbildningstidens längd. Så synes dock ej vara fallet, utan förefaller det, som om andra skäl varit avgörande vid fastställandet av placeringen i lönegrader. Jag anhåller därför, att såsom stöd för mitt senare förslag få göra en jämförelse mellan ett par lärarkategoriers utbildningstider. Folkskollärare har placerats i lönegraden A 8, vartill kommer bostad och bränsle eller ersättning för dylikt. För en folkskollärare i Göteborg, dyrort F, bleve lönen 4 200 -f 1 200 kronor (nu utgående ersättning för husrum och bränsle i Göteborg) eller sammanlagt 5 400 kronor, eller ungefär samma lönebelopp, som kommittén tilldelat gymnastiklärare vid folkskoleseminarium på samma ort med 25—29 timmars tjänstgöring. Övningsskollärare vid folkskoleseminarium är placerad i A 12. Lönebeloppen i lägsta löneklasserna i dyrort F inom nyssnämnda kategorier ställa sig som följer: Gymnastiklärare vid folkskolesem. 5 490 kronor (hyresbidrag på 300 kronor utgår nu i Göteborg) Övningsskollärare „ „ 5 850 „ (härtill kommer arvode för provar i Göteborg) Folkskollärare i Göteborg 5 400 Se vi så på utbildningstiden, så fordras för gymnastiklärare avlagd gymnastikdirektörsexamen, d. v. s. 3 års studietid efter avlagd studentexamen. För anställning som folkskollärare eller övningsskollärare avlagd folkskollärarexamen, vilket kan ske på två sätt: a) antingen efter 4 års studietid vid seminarium, b) eller „ 1 „ „ „ „ om studentexamen avlagts. 24

förut

370 Samma skäl, som kan anföras för valet av övningsskollärare till ett folkskoleseminarium, gäller även för valet av gymnastiklärare. Båda kategorierna skola handleda de blivande folkskollärarnas utbildning. På grund av den utbildningstid en gymnastiklärare vid folkskoleseminarium måste underkasta sig och på grund av de fordringar, som i övrigt ställas på honom, får jag härmed föreslå följande placering av gymnastiklärarna vid folkskoleseminarierna: Timtal per vecka 20—24 25—29 30—34

Manliga A 11 a A 13 A 15 a

Kvinnliga B 11 a B 13 B 15 a

Göteborg den 10 augusti 1923. Arvid A. Karlsson.

10) Musikläraren O. Holmberg. Mot kommitténs beslut att med uppgivet antal arbetstimmar per vecka för dessa föreslå de lönegrader, som i särskild tablå upptagits för manliga och kvinnliga musiklärare vid folkskoleseminarier, får undertecknad härmed avgiva reservation. Då de av kommittén föreslagna lönegraderna för timtalen 10—14 och 15—19 samt 20—24 för närvarande endast synas äga betydelse för teckningslärare vid enkelseminarium, har avseende huvudsakligen fästats vid timtalen 25—29 samt 30—34, alldenstund musiklärare vid folkskoleseminarium måste räkna med ett minimiantal av 27 timmar per vecka. Kommittén har för musiklärare vid seminarium med en tjänstgöring av 25—29 timmar föreslagit lönegraden 11 b. På grund därav måste en jämförelse göras med övningsskollärare vid seminarium, vilka uppförts i 12 :e lönegraden med en tjänstgöringstid av 22—26 timmar. Denna tid kan dessutom enligt stadgan minskas med 2 timmar, vadan, såsom erfarenheten även visar, den verkliga tjänstgöringstiden blir högst 24 timmar. Detta framgår även därav, att kommittén vid verkställd undersökning funnit övningsskollärarnas tjänstgöringstid belöpa sig till i medeltal 23.4 timmar. Därvid har kommittén framhållit, att denna tjänstgöring icke utan skada kan ökas med hänsyn till den handledning av eleverna, som åligger övningsskolläraren. Såsom av tablån framgår, uppföres musiklärare med 24 timmars tjänstgöring endast i 9:e lönegraden, alltså 3 lönegrader lägre än övningsskollärare. Något motiv för denna olikhet i placering har kommittén ej ens försökt att förete. Kommittén har såsom utgångspunkt för jämförelse mellan olika lärargrupper angivit "utbildningstiden och kompetensvillkoren, sådana kraven i detta hänseende nu äro stipulerade". Enligt seminariestadgan § 153 (kungl. kung. den 29 juni 1921) erfordras såsom kompentensvillkor för övningsskollärartjänst avlagd folkskollärarexamen, alltså en studietid av 4 år. Den tjänstgöring såsom lärare, som av såväl övningsskollärare som övningslärare fordras, medräknas här icke, då den utgör avlönad tjänst. Såsom kompetensvillkor för musiklärartjänst vid folkskoleseminarium fordras enligt seminariestadgan § 146 (kungl. kung. den 29 juni 1921) realskolexamen eller motsvarande kunskaper, vid Kungl. musikkonservatorium avlagda musiklä-

371 rare- och organistexamina, med företräde för den, som äger intyg om kunskap i fiolspelning; dessutom att hava nöjaktigt genomgått provkurs. Då musiklärarexamen normalt fordrar en studietid av 3 år och dessutom i samband därmed organistexamen ytterligare 2 år, har med 5 års studietid ingen tid upptagits för erhållande av det i seminariestadgan nämnda intyget om kunskap i violinspelning. Därtill kommer minst 2 års förberedelse efter avlagd realskolexamen för att kunna vinna inträde på konservatorium. Denna undervisning måste bekostas med privata medel. I fråga om utbildningstid och kompentensvillkor är sålunda musikläraren genom kommitténs förslag i hög grad ogynnsammare ställd än folkskolläraren genom väsentligt längre studietid och större studiekostnader än denne. Kommittén har icke heller påvisat, att övningsskolläraren, varken under sin tjänstgöringstid eller sitt arbete i övrigt för seminariets räkning har en mera ansträngande eller omfattande tjänstgöring än musikläraren. I fråga om lärare i musik och gymnastik ha däremot statsmyndigheterna funnit, att deras tjänstgöring är av synnerligen ansträngande och enerverande beskaffenhet och därför medgivit dem avgå med pension 3 år tidigare än övriga lärare. Genom seminariestadgan har musikundervisningen erhållit en med övriga läroämnen jämbördig ställning. Alla de skyldigheter, som tillkomma övriga lärare, åligga även övningslärare. Vakttjänstgöring, bevistande av kollegier och ämneskonferenser, hemarbete och annat förekommer i betydande utsträckning. Icke oväsentlig är skyldigheten att tjänstgöra såsom klassföreståndare. Kommittén har till övningsskollärarnas favör funnit ett motiv användbart, nämligen "handledning av eleverna". Härvid bör, utan att vikten av detta arbete på något sätt underskattas, likväl märkas, att denna handledning av eleverna vid seminarierna i betydande utsträckning även påvilar lektorerna samt är i fråga om övningsämnena överlämnad åt övningslärare. Man kan dessutom sätta i fråga, huruvida icke lektorer och övningslärare, som meddela eleverna undervisning i respektive läroämnen, böra betraktas såsom "handledare" i minst lika hög grad som övningsskollärare, vilka endast hava att handleda vid undervisningsövningar. I fråga om dessa övningar har övningsskolläraren att meddela speciell metodik för vissa ämnen. Samma uppgift tillkommer även övningsläraren. Auskulteringen av elever under lektionerna, förebildande s. k. mönsterlektioner, meddelande av undervisningsuppgifter, granskning av lektionsutkast m. ni., allt är gemensamt för övningsskollärare och övningslärare. I intet hänseende fordrar något läroämne en ringare pedagogisk utbildning av den ene läraren än av den andre. Under dessa förhållanden synes det fullkomligt omotiverat, att musikläraren med sin längre och dyrbarare utbildning och sin ej mindre ansträngande eller betydelsefulla tjänstgöring placerats i lägre lönegrad än övningsskolläraren. Rättvisan fordrar, att han för 20—24 timmars tjänstgöring åtminstone likställes med övningsskolläraren och sålunda för denna tjänstgöringstid uppföres i 12:e lönegraden samt för 25—29 timmars tjänstgöring i 13 :e lönegraden och för 30—34 timmar per vecka i lönegraden 14 b. Den strävan, som hittills icke utan framgång gjort sig gällande, att för musikiärarbefattning vid folkskoleseminarium söka erhålla musici, som dessutom förvärvat sig pedagogisk utbildning, skulle genom kommitténs förslag utan tvivel erhålla dödsstöten, då det säkerligen icke hädanefter komme att falla någon folkskollärare eller eljest pedagogiskt bildad person in att förskaffa sig en utvidgad och dyrbar utbildning, som värdesättes lägre än enbart folkskollärarexamen.

372 Minsta möjliga lön åt lärare med minsta möjliga utbildning är utan tvivel från skolans synpunkt en allt annat än gagnande och önskvärd lönepolitik. På grund av vad sålunda anförts får jag därför föreslå sådan ändring i kommitténs förslag, att musiklärare vid folkskoleseminarium för en tjänstgöringstid av 25—29 timmar per vecka uppföres i lönegraden 13 samt för 30—34 timmar i lönegraden 14 b. Mot kommitténs "Förslag till kungörelse med bestämmelser för lärare m. fl. befattningshavare vid statens undervisningsväsende i fråga om rätt till pension" får undertecknad i nedannämnda hänseende avgiva reservation. Kommittén har i sin motivering funnit "spörsmålet att för statspension tillgodoräkna sig tjänstår vid kommunala och enskilda läroanstalter" vara "en fråga, som särskilt för lärarkårernas vidkommande är av betydelsefull innebörd" och "finner syftet med strävandena i detta hänseende behjärtansvärt" men har icke "ansett sig böra eller kunna framlägga något förslag" utan menat denna fråga "böra anstå att upptagas i samband med prövning av det definitiva ordnandet av lärarnas pension". Rörande den omständigheten, att här berörda pensionsförslag är av provisorisk natur, bör framhållas, att detta förhållande icke utgör tillräckligt motiv för att underlåta att framlägga de förslag till förbättringar, som kommittén dock erkänner "särskilt för lärarkårernas vidkommande vara av betydelsefull innebörd". Snarare skulle ett förslag från kommittén utgöra ett betydelsefullt stöd för den definitiva pensionsreglering, om vars tillblivelse man i fråga om tidpunkten dessutom ingenting kan förutspå. Medan gräset växer, dör kon. Och det finnes lärare, som kunna göra anspråk på en viss rätt att efter övergång till statstjänst fordra tjänstårsberäkning och rätt till pension för sin föregående tjänst. Det gäller sådana folkskollärare, som från kommunal tjänst övergå till statstjänst. För vissa av dessa, t. ex. undervisningsråd, folkskolinspektörer och övningsskollärare vid folkskoleseminarier, har man funnit nödigt ordna pensionsfrågan. En grupp lärare har emellertid därvid blivit helt och hållet utesluten, nämligen sådana, som från kommunal folkskollärartjänst övergå till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium. Säkerligen vore det möjligt att ordna frågan även för dessa. En övningsskollärare, som från kommunal tjänst övergår till folkskoleseminarium, får räkna alla sina tjänstår och därmed följande rätt till lönetur och pension. Den folkskollärare däremot, som uppoffrat tid, krafter och penningar för att förvärva sig ytterligare utbildning, av vilken staten under hans fortsatta verksamhet drager gagn, avskäres helt enkelt från möjligheten att tillgodoräkna sig de tjänstår, vilkas erfarenhet kommer staten direkt till godo och för vilka pensionsavgift under alla år inbetalts. Det måste anses som en originell form av rättvisa, att samma slags lärare, som övergå till samma läroanstalt, i ena fallet utan någon ytterligare utbildning eller kostnad få bibehålla sin rätt till tjänstårsberäkning och pension, medan å andra sidan de, som till statens gagn med betydande kostnader förvärvat sig ytterligare utbildning, berövas dessa rättigheter. Ännu mera grotesk blir denna rättvisa, då det gäller lärare, som endast genom kallelse från någon statens myndighet låtit förmå sig att övergå till övningslärartjänst vid seminarium. Att efter avlagd folkskollärarexamen och innehavd folkskollärartjänst hava genomgått t. ex. Kungl. musikkonservatorium eller Gymnastiska centralinstitutet är dock en för staten gagnelig utveckling, som åtminstone icke bör hindras. Det gäller dessutom här icke ersättning för överkvalificering utan likställighet, som vid sådan s. k. överkvalificering vägras. Det synes onödigt hårt, att med hänvisning till pensionsför-

373 slagets provisoriska natur offra lärare, som ett tjugutal år tjänstgjort i kommunal folkskola och som efter denna långa kommunala tjänstgöring måste för sin statstjänst åtnöjas med lägre lön och avkortad pension och sålunda icke kunna hinna erhålla gagn av en eventuell definitiv pensionsreglering. För ett provisoriskt ordnande av denna fråga synes erfordras en bestämmelse, som med hänsyn till tjänstårsberäkning och pensionsrätt likställer de folkskollärare, som från kommunal tjänst övergå till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium med övningsskollärare vid seminarium och sålunda låter dem i likhet med dessa och vissa andra folkskollärare kvarstå i statens anstalt för pensionering av folkskollärare. För detta ändamål synes till pensionsförslagets § 1, som bör utgöra moment a, böra fogas ett moment b av exempelvis följande lydelse: För innehavare av kommunal folkskollärartjänst, som från denna övergår till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, gäller i fråga om tjänstårsberäkning och pensionsrätt, vad som för övningsskollärare vid folkskoleseminarium blivit i detta hänseende stadgat. En annan möjlighet att åstadkomma rättelse i ovan angivna uppenbara missförhållande vore att till pensionsförslagets § 2 mom. f foga följande tillägg: eller ock före övergången till statstjänst innehaft kommunal anställning såsom folkskollärare. Med stöd av det ovan anförda får jag således föreslå tvänne alternativ: antingen, att till pensionsförslagets § 1, som bör utgöra mom. a, fogas ett mom. b av foljande innehåll: För innehavare av kommunal folkskollärartjänst, som från denna övergår till övningslärartjänst vid folkskoleseminarium, gäller i fråga om tjänstårsberäkning och pensionsrätt, vad som i detta hänseende för övningsskollärare vid folkskoleseminarium blivit stadgat; eller ock, att pensionsförslagets § 2 mom. f får följande lydelse: Tjänstår beräknas för tid, under vilken befattningshavare efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan tjänst eller ock före övergången till statens tjänst innehaft kommunal anställning såsom folkskollärare. Vid sådan tjänstårsberäkning etc. Olof Holmberg. 11) Lärarinnan i hushållsgöromål Johanne Zeuthen. Angående placering i lönegrader. Lärarinnan i hushållsgöromål å Tomteboda blindinstitut har av kommittén placerats i 9:e lönegraden, härtill kommer bostad och bränsle. Ifrågavarande lärarinna liar en undervisningsskyldighet av 35—40 timmar i veckan, vilket måste anses vara en oerhört lång tjänstgöringstid, särskilt i ett så allsidigt ämne, som i och för sig är mycket ansträngande och dessutom fordrar en hel del förberedelser. Timantalet är betydligt större än vad som fordras för full tjänstgöring vid andra skolor, och enligt min åsikt överstiger det en vanlig människas krafter. Ämneslärarinnorna vid samma institut ha en tjänstgöring av 24—28 timmars undervisning i veckan plus jourskyldighet, beräknad till 10 timmar, och äro placerade två lönegrader högre än lärarinnan i hushållsgöromål, nämligen 11 a, därtill kommer bostad och bränsle. I kommitténs yttrande namnes, att skolöverstyrelsen i förarbetena till 1919

374 års lönereglering föreslagit, att lärarinnan i hushållsgöromål vid institutet å Tomteboda måtte i avlöningshänseende likställas med ämneslärarinnorna, och framhållit, att undervisningen i hushållsgöromål var något av det allra viktigaste av de blinda flickornas uppfostran. Vidare nämner kommittén, att vid frågans anmälan inför Kungl. Maj:t förklarade sig föredragande departementschefen icke kunna biträda den föreslagna likställigheten, och ett annat förslag antogs av riksdagen. Då det emellertid är otvivelaktigt, att stor vikt ligger på att ha en väl kvalificerad och speciellt lämplig skolkökslärarinna till en så maktpåliggande tjänst, som att lära blinda flickor sköta hushåll, är det också nödvändigt, att lönen står i någorlunda proportion till kompetensfordringarna och arbetets omfång. Jag nödgas därför reservera mig mot kommitténs beslut och föreslår en löneplacering endast en grad under ämneslärarinnornas samt därtill bostad och bränsle. Den 10 augusti 1923. Johanne Zeuthen.

12) Slöjdläraren G. Eli. Sedan undertecknad av chefen för ecklesiastikdepartementet enligt meddelande den 4 maj 1921 tillkallats att såsom representant för lärare i manlig slöjd vid olika läroanstalter deltaga i den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för avgivande av förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter, har jag haft tillfälle att å kommitténs sammanträde den 17 oktober 1921 framställa önskemål och synpunkter rörande slöjdlärarnas löneförmåner ävensom att taga kännedom om kommitténs preliminära beslut samt att därefter med anledning av dessa inkomma med vederbörliga påminnelser. Av de till mig översända, av kommittén definitivt justerade delarna av de yttranden, vilka beröra den kår jag representerar, framgår, att kommittén icke i någon större utsträckning tagit hänsyn till de av mig gjorda erinringarna. Med anledning härav får jag anföra följande. Vid bestämmandet av en viss tjänstinnehavares löneförmåner plägar i allmänhet hänsyn tagas även till utbildningstidens längd. Det torde därföre kunna anses rätt och billigt, att då löneförmåner skola bestämmas för lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarium, hänsyn tages till den utbildningstid, som för dylik lärare kan anses vara erforderlig för vinnande av nödig kompetens. Enligt bestämmelserna angående behörighet till lärarbefattning i manlig slöjd vid folkskoleseminarium fordras bl. a. att ha genomgått av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs. Då emellertid dylik utbildningskurs ännu icke blivit i sin helhet ordnad och utbildningstiden således ännu icke fullt kan överblickas, torde vid fastställande av löneförmåner för lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarium hänsyn böra tagas till den utbildningstid, som i realiteten varit erforderlig för de lärare, vilka hittills vunnit ordinarie anställning som lärare i manlig slöjd vid rikets folkskoleseminarier. — Dessa lärares kompetens har i regel utgjorts av folkskollärarexamen jämte minst två års tjänstgöring i egentlig folkskola ävensom minst två års undervisning i papp-, trä och metallslöjd. Dessa lärare ha dessutom förvärvat sig särskild fackutbildning inom olika slag av hantverk och slöjd.

375 Då utbildningstiden för slöjdläraren vid ett folkskoleseminarium snarare över- än understiger den utbildningstid, som erfordrats för en övningsskollärare vid samma läroanstalt, och slöjdläraren dessutom till skillnad från övningsskolläraren har sin egentliga undervisning i seminarieklasserna och endast till en mindre del i övningsskolan, torde härav tydligt framgå, att vid fastställandet av löneförmåner för lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarium, dessa böra ställas minst lika höga som de för övningsskollärarna vid samma läroanstalt föreslagna. Därjämte torde det vara rättvist, att sagda slöjdlärare i likhet med övningsskollärarna erhålla rätt att vid lönetur räkna sig till godo tjänstår vid egentlig folkskola. — Då emellertid denna fordran, huru rättvis den i övrigt kan synas, icke gärna kan vinna beaktande med mindre än att även lärare i teckning, musik och gymnastik i fråga om avlöningsförmåner och lönetursberäkning bli jämställda med övningsskollärarna vid samma anstalt, måste jag i min framställning beträffande lärarna i manlig slöjd vid folkskoleseminarium vidhålla det förslag till avlöningsförmåner, som jag förelagt kommittén: att sagda lärare i manlig slöjd i avlöningshänseende måtte jämställas med lärarna i teckning, musik och gymnastik vid samma läroanstalt. Det torde i flera avseenden vara lämpligt, att lärarna i teckning, musik, gymnastik, välskrivning och slöjd vid samma läroanstalt bli jämställda i avlöningshänseende med hänsyn till de farhågor, som av kommittén blivit framställda i samband med förslaget att utbyta det gamla för övningslärarna fastställda avlöningssystemet mot ett nytt i överensstämmelse med det för ämneslärarna använda. Att detta avlöningssystem kunnat användas, har närmast berott därpå, att ämneslärarna haft kompetens att undervisa i två eller flera läroämnen och att de haft rätt att uppbära lika arvode för dessa läroämnen. På samma sätt skulle övningsläraren, om han hade kompetens att undervisa i flera övningsämnen, exempelvis teckning, välskrivning och manlig slöjd, i likhet med ämnesläraren kunna handha undervisningen i två eller flera läroämnen och för dessa äga rätt att uppbära lika arvode. Det har hittills ansetts önskvärt, att läroämnen, vilka äga ett visst samband med varandra, t. ex. historia och geografi, handhavas av samma lärare. Av samma skäl torde det synas synnerligen önskvärt, att undervisningen i teckning och manlig slöjd handhas av en och samma lärare. Därest det icke anses mera ansträngande eller mera krävande att undervisa i manlig slöjd än att undervisa i teckning och välskrivning, torde det, i händelse dessa läroämnen i avlöningshänseende jämställdes, i framtiden ej bli ovanligt att teckningslärare förvärvade sig slöjdlärarkompetens. Dylik kompetens är för övrigt föreslagen såsom lämpligt komplement till teckningslärarutbildningen i den nu föreliggande omorganisationen av denna. Av det ovan anförda framgår, att det vid de allmänna läroverken och andra därmed jämställda läroanstalter, där lärare med teckningslärarutbildning äro anställda, lättnad i timfördelningen skulle vinnas, därest undervisningen i teckning, välskrivning och manlig slöjd kunde handhavas av samma lärare och denne ägde rätt uppbära lika arvode för samtliga övningsämnen. I folkskolan och andra därmed jämställda läroanstalter, där undervisningen i såväl övningsämnena teckning, välskrivning, musik, gymnastik och slöjd som i läsämnena handhaves av samme lärare, torde det icke vara oriktigt, att läraren för sin undervisning i manlig slöjd finge uppbära samma arvode som för övriga undervisningsämnen.

376 Jag fasthåller sålunda vid den av mig till kommittén tidigare gjorda framställningen beträffande förslag till avlöningsförmåner för lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarier, allmänna läroverk, folkskolor m. fl. läroanstalter och hemställer, att vid det slutliga fastställandet av nämnda lärares avlöningsförmåner hänsyn måtte tagas till de av mig gjorda erinringarna, vilka här nedan sammanfattas. 1. Lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarium må i avlöningshänseende jämställas med lärare i teckning, musik och gymnastik vid samma läroanstalt. 2. Lärare i manlig slöjd vid allmänt läroverk, realskola och andra därmed jämställda läroanstalter må i avlöningshänseende bli jämställd med övriga övningslärare vid samma läroanstalt. 3. Lärare i manlig slöjd vid folkskola må åtnjuta samma arvode, som ordinarie folkskollärare erhåller i övriga läroämnen per undervisningstimma räknat. 4. Lärare i manlig slöjd vid ovannämnda läroanstalter må i lönetur givas rätt att räkna sig tillgodo tjänstår vid annan statens eller av staten understödd läroanstalt. Växjö den 10 augusti 1923. Gunnar EU.

13) Slöjdlärarinnan Ellen Enbom. Kommittén har — med frångående av den ståndpunkt kommittén tidigare intagit — i sitt slutliga förslag angående folkskoleseminarielärarnas löner givit lärarinnorna i hushållsgöromål en förmånligare placering än lärarna, resp. lärarinnorna i slöjd. Enligt min mening är en dylik gradering både obillig och orättvis. Kommittén motiverar sitt förslag därmed, att arten av det arbete, som åligger lärarinnan i hushållsgöromål, är mera ansträngande och krävande än det, som tillhör slöjdlärarinnan. Förhållandet lär emellertid vara det motsatta. Av slöjdlärarinnan fordras, likasom av hushållslärarinnan, under själva lektionen stor kraftansträngning, då varje individ behöver övervakas och handledas. I slöjd förekomma praktiska övningar. Slöjdlärarinnan har att leda dessa, att utdela skilda uppgifter åt var och en, att rätta elevernas utkast till lektion, att närvara vid och kritisera provlektionen. Allt detta medför ansträngande lektioner och krävande hemarbete. Genom uppgiften att leda de praktiska övningarna blir slöjdlärarinnans arbete på särskilt sätt ansvarsfullt och i detta avseende jämställt med ämneslärarinnans. Huru viktigt det än kan vara, att eleverna för egen del förvärva kunskap i att sköta ett hushåll, är hushållslärarinnans ansvar inför seminarieelevernas framtida verksamhet ej detsamma, då det för henne ej gäller att utbilda dem till att själva undervisa. Betydligt arbete och besvär bereder det s. k. enskilda arbetet åt slöjdlärarinnan, i det att vid många seminarier en stor del av eleverna väljer slöjd såsom enskilt arbete. Det gäller härvid för slöjdlärarinnan att lämna hjälp och råd vid val av arbete och mönster, mången gång att inöva någon ny teknik samt att följa arbetets gång och att värdesätta detsamma. Det mesta sker på tid utom schemats slöjdlektioner. Något motsvarande detta dryga arbete åligger ej hushållslärarinnan.

377 Det förberedande arbetet är för slöjdlärarinnan särdeles maktpåliggande och tidsödande. Uppköp av material (sådana göras lämpligen å skilda orter), fördelning och försäljning av detta, uppsamlande och utarbetande av modeller (mången gång synnerligen kostsamt för lärarinnan), anskaffande av mönster och tillämpning av dessa på föreliggande handarbeten, förberedelse till lektioner i materiallära, klädedräktens hygien, stillära etc, alla dessa uppgifter, jämte nödvändigheten av fortgående studier av nya tekniska metoder m. m., kräva ovedersägligen betydligt mera arbete och omsikt än som vilar å hushållslärarinnan i hennes arbete. Slöjdlärarinnan får sällan någon rast mellan lektionerna, enär denna utnyttjas för överläggning mellan elev och lärarinna. I stor utsträckning tages även lärarinnans s. k. lediga tid efter lektionernas slut på middagen och på eftermiddagen i anspråk härför. Mycket och i hög grad krävande och forcerat arbete bereder betygssättningen, då massor av handarbeten måste på en gång granskas och bedömas. Det förekommer jämväl, att slöjdlärarinnan har sig ålagt klassföreståndarinneskap med alla dess bestyr. Mig veterligt har ej skolkökslärarinna haft sådant uppdrag. Även om man medgiver, att de båda lärarinnegrupper, som äro föremål för jämförelse, ha lika ansträngande arbete under de egentliga lektionerna, torde dock av vad ovan anförts till fullo framgå, dels att större anspråk ställas på slöjdlärarinnorna och att dessa ha ett mycket mera anstängande och tidskrävande hemarbete än hushållslärarinnorna, dels ock att slöjdlärarinnans arbete i förhållande till det kall, för vilket seminarieeleverna utbildas, är ansvarsfullare än hushållslärarinnans. Detta oaktat vill man i löneavseende till och med degradera slöjdlärarinnan under hushållslärarinnan, med vilken hon förut häri varit jämställd. Med åberopande av vad jag nu och förut inför kommittén anfört får jag på det bestämdaste reservera mig mot kommitténs förslag att placera slöjdlärarinnorna lägre å löneskalan än hushållslärarinnorna. Detta kommitténs förslag kommer helt visst att väcka den största undran och förstämning icke blott hos den lärargrupp, som det närmast berör, utan även hos alla dem, som lärt sig uppskatta slöjdundervisningens pedagogiska och praktiska betydelse samt dess stora värde för hemmen överallt i vårt land. Mitt yrkande är alltså, att slöjdlärarinnorna flyttas högre å löneskalan än kommittén föreslagit, ej lägre än hushållslärarinnorna; och jag har ej funnit anledning frångå min förut uttalade mening, att alla seminariernas s. k. övningslärare böra jämställas i löneavseende. österbo den 9 augusti 1923. Ellen Enbom.

14) Läraren i trädgårdsskötsel K. A. Karlemark. Angående kommitténs förslag rörande avlöning för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna får jag härmed efter erhållet medgivande av kommitténs ordförande avgiva följande särskilda yttrande. Då det gäller lärarna i allmänhet och en jämförelse mellan dem och andra statstjänaregrupper har kommittén ansett den grundsatsen självfallet böra upprätthållas, att lärarna inställas på den plats i lönesystemet, som kan i betrak-

378 tände av deras utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden anses med rättvisa och billighet förenlig. Vidare har kommittén, då det gäller lärare i trädgårdsskötsel, framhållit, dels "att kompetensfordringarna för dessa lärare i realiteten ha ökats", dels "att tjänstgöringstiden av i medeltal 11 veckotimmar om året numera torde anses allt för lågt uppskattad" och slutligen "att skötseln av seminarieträdgården är så till vida betungande för läraren, att den håller honom bunden vid läroanstalten året om och gör förmånen av semester i hög grad illusorisk". Trots dessa riktiga utgångspunkter och trots att kommittén säger sig "tillfullo uppskatta den betydelsefulla gärning, som av dessa lärare utövas", samt erkänner de ganska betydande krav, som ställas på ifrågavarande lärare med avseende på kompetens och tjänstgöring, har kommittén, förvånande nog, icke funnit sådana omständigheter förebragta, som skulle motivera en mera väsentlig höjning av deras löneställning, utan föreslagit, att vid enkelseminarium manlig sådan lärare hänföres till lönegraden A 6 b och kvinnlig dylik lärare till lönegraden B 6 b samt vid dubbelseminarium manlig lärare till lönegraden A 10 och kvinnlig lärare till lönegraden B 10. Mot detta kommitténs förslag måste jag inlägga en bestämd reservation. Kommitténs förslag, som ställer lärarna i trädgårdsskötsel i en löneställning långt under alla övriga seminarielärare, synes icke förklarligt annat än som uttryck för den uppfattningen, att trädgårdslärartjänsterna vid seminarierna äro och böra vara bisysslor, som vederbörande innehavare, i den mån ske kan, uppehåller vid sidan av sina huvudsakliga intressen. Att så tidigare ofta varit förhållandet skall icke förnekas. För närvarande torde dock lärartjänsterna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna endast i något undantagsfall kunna anses ha karaktären av bisyssla. Regeln är att ifrågavarande tjänster äro huvudsysslor eller ensamsysslor, som i lika hög grad som flertalet andra lärartjänster lägga beslag på sina innehavares tid, kraft och intresse. Och det måste väl anses, att den utveckling, som i sådant avseende ägt rum, varit till gagn för seminarierna, och att det vore beklagligt, om en lönelagstiftning sådan som den av kommittén föreslagna skulle komma att fastslå bisysslesystemet såsom det principiellt riktiga och återinföra en äldre tids missförhållanden. I kommittén har jag i enlighet med ett uttalande av seminariernas trädgårdslärare vid gemensamt möte i Stockholm i september 1921 sökt göra gällande, att trädgårdslärarna i lönehänseende borde jämställas med seminariernas övningsskollärare. Sedermera, då det icke varit mig möjligt att vinna gehör för denna åsikt, har jag yrkat, att lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium måtte, visserligen icke med avseende på sättet för avlöningens beräkning men med avseende på den allmänna lönestandarden, ungefärligen jämställas med slöjdlärare, och i överensstämmelse härmed har jag hemställt, att vid enkelseminarium manlig lärare i trädgårdsskötsel måtte hänföras till lönegrad A 10 och kvinnlig sådan lärare till lönegrad B 10 samt vid dubbelseminarium manlig lärare till lönegrad A 12 och kvinnlig lärare till lönegrad B 12. Kommitténs definitiva förslag beträffande slöjdlärarnas avlöning är mig visserligen icke bekant, men det synes mig, som om vad jag sålunda hemställt innebure såväl beträffande slöjdlärarna som beträffande trädgårdslärarna en löneplacering, som borde kunna anses med rättvisa och billighet förenlig. Jag kan icke frångå den uppfattningen, att den utbildning, som seminariernas trädgårdslärare i regel måst förskaffa sig genom mångårigt teoretiskt och praktiskt arbete vid svenska och utländska utbildningsanstalter och trädgårdar icke är mindre omfattande eller mindre dyrbar än slöjdlärarnas och att deras tjänst-

379 göring vid seminarierna är lika krävande som dessas. Det bör i senare avseendet icke förgätas, att till det egentliga lärareansvaret, som för alla lärare givetvis är detsamma, för trädgårdslärarna tillkommer även ett ekonomiskt ansvar, som, med den omfattning de nuvarande seminarieträdgårdarna i allmänhet äga, ingalunda är obetydligt. Strängnäs i augusti 1923. K. A.

Karlemark.

15) övningsskolläraren L. G. Sjöholm. Särskilt yttrande rörande övningsskollärarnas löneplacering. Undertecknad, som av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet kallats att deltaga i kommitténs arbete vid dess behandling av övningsskollärarnas lönefråga, har inom kommittén framlagt förslag, att övningsskollärarna skulle placeras i 13:e lönegraden. Kommittén har emellertid placerat denna lärargrupp i 12 :e lönegraden. De skäl, som tala för mitt förslag om placering i 13 :e lönegraden, synas mig i främsta rummet utgöras av övningsskollärarnas säregna ställning och krävande arbete. En övningsskollärare har att sköta en eller flera klasser i seminariets övningsskola, där seminarieeleverna erhålla sin praktiska lärarutbildning. Dessa klasser svara icke allenast emot folkskolans sex årsklasser utan utgöras i flertalet övningsskolor jämväl av klasser, vilkas motsvarighet äro att söka i de högre folkskolorna. I dessa klasser har övningsskolläraren att meddela undervisning i flertalet ämnen. I samma klasser meddela även seminariets lektorer och övningslärare undervisning i viss mindre utsträckning, i regel i de ämnen, i vilka de leda seminarieelevernas praktiska lärarutbildning. Ett betydande antal timmar (i genomsnitt två om dagen) upptagas av elevernas övningslektioner. Barnen i en övningsskolklass komma sålunda att utsättas för en starkt splittrad inverkan. De ogynnsamma följderna därav har övningsskolläraren att i görligaste mån söka undanrödja, så att övningsskolan fyller det krav, som måste ställas på den, nämligen att vara en god skola. Men övningsskolläraren har ej endast att undervisa barn, han har även att deltaga i arbetet med den vuxna ungdomens utbildning till lärare. Detta sker dels därigenom, att han meddelar seminarieeleverna direkt undervisning, i regel i metodik i ett eller flera ämnen, dels därigenom att han handleder seminarieeleverna i deras praktiska utbildning. I sistnämnda hänseende har övningsskolläraren undantagslöst flera timmar med seminarieeleverna än någon annan seminarielärare. Hans insats i den ytterst viktiga del av seminariets verksamhet, som utgöres av utbildningen av elevernas undervisningsskicklighet, är betydande. Handledningen av elevernas utbildning till undervisare utför han dels på så sätt, att han leder deras undervisningsövningar i vissa ämnen, liksom undervisningsövningarna i andra ämnen ledas av lektorer eller övningslärare, dels därigenom att eleverna under heldagsbesök i hans skolklass följa hans undervisning eller göra sina undervisningsförsök. På hans undervisning ställes därför kravet, att den alltid skall vara förebildlig. Elevernas heldagsbesök äro så ordnade, att övningsskolläraren praktiskt taget alltid har åhörare. Ledningen av undervisningsövningarna medför ganska mycket extra arbete.

380 Före lektionens hållande skall handledaren lämna eleven anvisningar och granska muntliga eller skriftliga lektionsutkast. Städse får fritid användas för meddelande av sådan hjälp, och granskningen av hållna lektioner får stundom även förläggas till tid utom lektionstiden. Det är så många dylika omständigheter, som göra övningsskollärarens arbete särskilt krävande och därmed tjänsterna så föga eftersökta, att i regel har en ödesdiger knapphet på sökande rått vid ledigförklarande av övningsskollärartjänster. Att det under sådana förhållanden fordras en god löneplacering, om de bäst kvalificerade folkskollärarna skola, såsom önskligt är, dragas över till seminarierna, torde ligga i öppen dag. Och lika klart synes det vara, att det ansvarsfulla arbete, som åligger övningsskolläraren, berättigar till en bättre löneplacering än den av kommittén föreslagna. När det gällt lektorerna och vissa grupper av övningslärare har kommittén följt den principen, att de i lönehänseende skola ställas så, att till seminarierna kunna dragas de för lärarutbildningsarbetet lämpligaste krafterna. Men seminariernas arbete kommer tvivelsutan att bli lidande, om ej samma princip följes beträffande samtliga lärargrupper. Man bör tydligen ej riskera, att rekryteringen av en grupp kan komma att ställa sig svagare än rekryteringen av en annan. Finnes i seminariearbetet svaghet på en punkt, så lider hela lärarutbildningen därav. Vid löneplaceringen kan man ej alltid tillmäta den formella utbildningstiden avgörande betydelse, vilket synes hava skett, när kommittén ej ansett sig kunna placera övningsskollärarna i lönegrad 13. Utbildningstiden för dessa lärare är visserligen formellt endast fyra år, men denna fyraåriga utbildningstid räcker endast i undantagsfall. Därutöver kräves flitigt deltagande i utbildningskurser, studieresor och andra former av fortsatt utbildning. Och i senare tid är akademisk bildning ej sällsynt bland denna lärargrupp. Den personliga kapacitet, som seminariearbetet förutsätter, kan och bör för övrigt ej värdesättas efter något års längre eller kortare utbildningstid. Kommittén har placerat lärarna i de yrkesbestämda högre folkskolorna i lönegrad 11 a, vilket, om man tar hänsyn till det faktiska värdet av de naturaförmåner, som dessutom tillförsäkras dem, motsvarar 13:e eller 14:e lönegraden. Säkerligen kan ingen bestrida, att övningsskollärarnas arbete i ansvar och betydelse är likvärdigt med lärarnas vid yrkesbestämd högre folkskola. I flertalet övningsskolor finnas redan nu två eller flera barnavdeiningar på samma åldersstadium som i de högre folkskolornas två (eller tre) lägsta klasser. Och dessutom har övningsskolläraren att handleda och direkt undervisa även vuxen ungdom. Det synes därför vara endast en gärd av rättvisa och billighet att i löneplacering jämställa övningsskollärarna och lärarna vid de yrkesbestämda högre folkskolorna och sålunda placera de förra i lönegrad 13. Till samma löneplacering kommer man även, om man går ut ifrån den för folkskollärare föreslagna placeringen och tar hänsyn till de belopp, vartill man har anledning förmoda de större städernas lärarlöner komma att uppgå, och om man dessutom erkänner, att övningsskollärarnas löner böra vara sådana, att de tåla konkurrens med de större städernas lärarlöner, ett förhållande, som man vid tidigare löneregleringar funnit självklart. Väl är det sant, att staten ej utan vidare kan upptaga tävlan med kommunerna beträffande lönerna för olika tjänstemannagrupper. Men då ett verkligt statsintresse föreligger, synes man ej helt kunna förbise de kommunala lönerna, och här

381 föreligger det statsintresset, att seminarierna skola kunna till sig draga de bäst kvalificerade folkskollärarna. På grund av det anförda vågar jag alltså föreslå, att vid den definitiva löneregleringen övningsskollärarna placeras i lönegrad A 13, resp. B 13. Göteborg den 4 augusti 1923. L. G. Sjöholm. 16) Rektor O. Emmelin. Härmed får jag vördsamt återställa remisshandlingar. Givetvis bör rektor vid skeppsgosseskola, som enligt stadgan måste vara adjunktskompetent och i likhet med rektor vid kommunal mellanskola även under ferierna har viss tjänstgöring, icke ungefärligen jämställas med rektor vid kommunal mellanskola utan placeras i så hög lönegrad och löneklass, att även det reala värdet av rektors vid kommunal mellanskola naturaförmåner eller ersättning därför till fullo medräknats. Barkerydsby den 10 augusti 1923. Oscar Emmelin.

Särskilt

17) Rektor P. W. Abenius. yttrande angående de tekniska

läroverken.

Då jag endast vid ett enda sammanträde, den 2 maj 1921, haft tillfälle att med kommittén diskutera de tekniska läroverkens lönefråga, och detta sammanträde hölls vid en tidpunkt, då jag ännu endast mycket ofullständigt hunnit sätta mig in i principerna för de löneregleringar, som under de senare åren genomförts, och då de erinringar, som jag ansett mig böra framställa mot kommitténs preliminära förslag till utlåtande, icke vunnit beaktande, ser jag mig nödsakad att i särskilt yttrande framlägga de synpunkter, som enligt mitt förmenande böra läggas på frågan om en ny lönereglering för befattningshavare vid de tekniska läroverken. A. B e t r ä f f a n d e lektorerna. Då de tekniska elementarskolorna vid omorganisationen 1877 fingo fast anställda lektorer, bestämdes avlöningen till dem efter väsentligt andra grunder än för lektorerna vid de allmänna läroverken. Den kommitté, som förberedde dessa skolors omorganisation, framhöll med avseende på lektorernas lönevillkor följande: "Det kunde måhända vid första anblicken synas mest lämpligt, att dessa avlöningsvillkor ställdes i full överensstämmelse med dem, som tillkomma lärare vid de högre allmänna elementarläroverken. Men tillser man de olika förhållanden, som i båda fallen äga rum, så visar det sig av övervägande skäl påkallat, att de vid dessa senare läroanstalter tjänstgörande lektorer vid sin första anställning erhålla en något högre avlöning än den, som tillkommer en lektor i lägsta lönegraden vid de allmänna läroverken. Vid en teknisk skola kan nämligen en person i de flesta fall först vid en mera mogen ålder erhålla anställning som lektor, och för en kunnig och duglig man erbjuder sig vid denna ålder vanligen ganska betydliga ekonomiska fördelar i industriens tjänst." I enlighet med kommitténs förslag fastställdes avlöningen till lektor vid teknisk elementarskola till 3 000 kronor jämte två ålderstillägg a 500 kronor

382 efter 5 och 10 års tjänstgöring. Endast två lektorer i byggnadskonst erhöllo på grund av mera begränsad undervisningsskyldighet 500 kronor lägre begynnelselön, men även för dem höjdes avlöningen sedermera till samma belopp som för de övriga lektorerna. Då vid samma tid avlöningen till lektor vid allmänt läroverk utgick med 2 500 kronor jämte fyra ålderstillägg a 500 kronor, åtnjöto lektorerna vid de tekniska elementarskolorna ursprungligen en förmånligare avlöning än deras kolleger vid de allmänna läroverken. Under den följande tiden förändrades detta förhållande till de tekniska läroverkens nackdel. De allmänna läroverkens lärare lyckades tid efter annan utverka löneförbättringar, under det att de tekniska läroverkens lärare fingo kvarstå i oförändrade lönevillkor. Först 1900 erhöllo de tekniska läroverkens lektorer, med bibehållande av en begynnelselön av 3 000 kronor, ett tredje ålderstillägg a 500 kronor och sålunda en slutlön av 4 500 kronor. De allmänna läroverkens lektorer hade vid samma tidpunkt nått upp till en begynnelselön av 3 000 kronor och, med fyra ålderstillägg å 500 kronor, till en slutlön av 5 000 kronor. De ogynnsamma löneförhållandena vid de tekniska läroverken visade sig mycket ödesdigra. En 1896 ledig lektorsbefattning i byggnadskonst vid tekniska elementarskolan i Borås måste kungöras ledig två gånger, innan den kunde besättas med kompetent person; och när denne efter få år flyttade till annan ort, var det icke möjligt att få platsen besatt, förr än löneförhållandena vid de tekniska läroverken reglerats. Vid den lönereglering, som genomfördes för dessa läroverk från och med 1906, fingo lektorerna samma lönevillkor, som året förut tillerkänts de allmänna läroverkens lektorer, d. v. s. en begynnelselön av 4 000 kronor med fyra ålderstillägg a 500 kronor och sålunda en slutlön av 6 000 kronor. 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande ägnade frågan om löneförhållandena vid de tekniska läroverken en ingående prövning. Kommittén medgav, att om hänsyn tages uteslutande till kompetens och arten av den tjänstgöring, som fordrades av lektorerna vid de tekniska och de allmänna läroverken, en likställighet i lönehänseende dem emellan kunde anses berättigad. Av rent praktiska skäl vore dock en jämkning i detta förhållande icke blott befogad utan rent av nödvändig. För de tekniska läroverken måste det vara ett livsvillkor att erhålla lärare, som icke blott vore i besittning av goda teoretiska kunskaper utan även genom praktiskt arbete i industriens tjänst förvärvat en omfattande industriell erfarenhet. Om detta önskemål skulle förverkligas, ginge det icke an att bestämma lärarlönerna vid de tekniska läroverken med hänsyn till lärarnas avlöning vid de allmänna läroverken. Man måste i stället taga hänsyn till de ekonomiska förmåner, som industrien erbjuder dugande män med goda tekniska kunskaper och god praktisk erfarenhet. De tekniska läroverken måste i viss mån ha förmåga att konkurrera med industrien om de bästa krafterna på det industriella området. Kommittén framhöll vidare, som det vill synas, med full rätt, att de tekniska läroverken med hänsyn till rekryteringen av sin lärarkår intaga en vida ogynnsammare ställning än de allmänna läroverken. Det stora antalet lärarplatser vid de sistnämnda föranleder årligen ett stort antal unga män att utbilda sig för anställning i deras tjänst. De tekniska läroverken måste däremot locka till sig personer, som utbildat sig för verksamhet på helt andra områden.

383 På grund av dessa jämte andra skäl, som längre fram komma att beröras, föreslog 1907 års kommitté, att begynnelselönen för lektor vid tekniskt läroverk skulle bestämmas till 5 000 kronor, vartill skulle komma fyra ålderstilllägg a 500 kronor, och slutlönen sålunda bli 7 000 kronor, eller i alla lönegrader 1 000 kronor mer än då gällande avlöning till de allmänna läroverkens lektorer. Kommerskollegium ställde sig i sitt utlåtande över kommitténs förslag i detta hänseende tveksamt rörande möjligheterna att med de föreslagna lönebeloppen erhålla skickliga fackmän som lärare. Departementssakkunniga av 1916, som hade att överarbeta kommittéförslaget, funno denna tveksamhet synnerligen befogad, och att de av kommittén föreslagna lönebeloppen behövde avsevärt höjas. De föreslå dock icke några bestämda lönebelopp på grund därav, att de allmänna läroverkens lönefrågor då voro föremål för utredning, men finna det av skäl, som 1907 års kommitté anfört, fullt motiverat att tillerkänna lektorerna vid de tekniska läroverken något bättre lönevillkor än lektorerna vid de allmänna läroverken. Enligt de sakkunnigas förmenande "skulle det vara lämpligt att sätta begynnelselönen omkring 20 procent högre men göra ålderstilläggen lika". När frågan om de tekniska elementarskolornas omorganisation till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier förelåg till riksdagens avgörande 1918, erkände departementschefen, att skäl kunde anföras för en bättre ställning i avlöningshänseende för dessa läroverks lärare än för motsvarande tjänstinnehavare vid de allmänna läroverken; man borde nämligen "ingalunda förbise vikten av att det ej för skolorna omöjliggjordes att i konkurrens med industrien förvärva och kvarhålla dugande krafter" (Kungl. Maj:ts prop. 335/1918). Departementschefen ansåg sig emellertid då icke böra förorda ett förslag i denna riktning. Från och med år 1919 fastställdes avlöningen till de tekniska läroverkens lektorer till samma belopp som för lektorerna vid de allmänna läroverken, d. v. s. begynnelselönen till 5 800 kronor och slutlönen, efter intjänandet av 2 ålderstillägg a 500 kronor, till 6 800 kronor. I den citerade statsverkspropositionen förekommer dock med avseende på de tekniska läroverkens lärare ett synnerligen anmärkningsvärt uttalande. 1907 års kommitté hade med instämmande av departementssakkunniga föreslagit, att rektorer, lektorer och facklärare vid de tekniska läroverken skulle erhålla hel pension vid 65 levnads- och 30 tjänstår, vilket innebar en minskning av antalet tjänstår i jämförelse med vad då gällde för de tekniska elementarskolornas lärare, vilka för erhållande av full pension måste hava 35 tjänstår. Med avseende på denna fråga framhåller departementschefen, att då det för ett gynnsamt resultat av den tekniska undervisningen, särskilt i tillämpningsämnena, är av utomordentlig betydelse, att lärare varit ute i praktisk verksamhet några år, och den föreslagna bestämmelsen härvidlag utan tvivel skulle avsevärt öka möjligheterna att för lärarbefattningar vid de tekniska läroverken förvärva personer med grundlig praktisk erfarenhet om industrien, ansåg han de sakkunnigas förslag i denna del böra vinna avseende. I enlighet härmed bestämdes genom lag av den 29 juni 1921 att rätt till hel pension för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier inträder vid 65 levnads- och 30 tjänstår, under det att samma rätt för

384 de allmänna läroverkens lärare numera, sedan den 1 januari 1923, inträder vid 65 levnads- och 33 tjänstår 1 ). Förutsättningen för nu gällande pensionsbestämmelser är sålunda, att de nyorganiserade tekniska läroverkens lektorer, för att förvärva nödig kompetens för sin syssla, i genomsnitt måste tillträda sin tjänst tre år senare än lektor vid allmänt läroverk. En logisk följd härav synes vara, att lektor vid tekniskt läroverk vid tillträdet till tjänsten erhåller avlöning i en löneklass, som ligger åtminstone ett steg högre än för lektor vid allmänt läroverk. I annat fall blir han faktiskt sämre ställd i lönehänseende än ett stort antal lektorer vid de allmänna läroverken. De skäl, som här anförts för andra och något högre löneförmåner för de tekniska läroverkens lektorer än för lektorerna vid de allmänna läroverken, gälla i främsta rummet med avseende på lärarna i de tekniska tillämpningsämnena, vilka lärare nödvändigt måste vara i besittning av god teknisk bildning eller, med andra ord, vara högskolebildade ingenjörer. De äro dock i viktiga punkter tillämpliga även på lärarna i de allmänna och grundläggande läroämnena, matematik, fysik, svenska och främmande språk. Om lärarbefattningar i dessa ämnen kunna personer med universitetsbildning tävla med tekniker och äro i vissa fall, såsom då det gäller svenska och främmande språk, självskrivna. Det torde emellertid ligga i öppen dag, att lärarbefattningar i de allmänna läroämnena vid de tekniska läroverken icke kunna utöva någon starkare dragningskraft på personer, som genom universitetsstudier förberett sig för lärarverksamhet. Deras studier hava i regel haft en ensidigt teoretiskt vetenskaplig läggning. Provårskursen och eventuell verksamhet som extra lärare vid allmänt läroverk leder deras utbildning och intresse i samma riktning. De föredraga därför helt naturligt att söka sin utkomst vid de allmänna läroverken, där deras arbete utgör en direkt fortsättning och tillämpning av deras förut bedrivna studier. En anställning vid ett tekniskt läroverk nödgar den universitetsbildade läraren, som tager sitt kall på allvar, att vända sina studier och sina intressen i en helt ny riktning. Vid det tekniska läroverket måste han ställa sina kunskaper i teknikens tjänst. En lärare i matematik måste ordna sin undervisning så, att den blir grundläggande för studier av mekanik, hållfasthetslära och övriga tekniska discipliner. En fysiklärare måste ordna sin undervisning med hänsyn till elektroteknik och maskinlära. En språklärares huvuduppgift måste bli att bibringa lärjungarna förmåga att läsa och förstå teknisk litteratur på främmande språk och att både på svenska och främmande språk behandla tekniska och ekonomiska frågor. En universitetsbildad lärare måste därför vid övergång till tekniskt läroverk bereda sig på ett drygt och omfattande arbete för att sätta sig in i nya synpunkter och förhållanden, med vilka han under sina studier vid universitetet och under sin fortsatta utbildning för lärarkallet icke alls eller endast i ringa grad kommit i beröring. Han måste i viss mån på egen hand utbilda sig till tekniker. Det ligger därför i sakens natur, att personer, som utbildat sig för lärarkallet och på grund av goda kunskaper och lärarbegåvning ha utsikter till befordran vid de allmänna läroverken, icke reflektera på att söka platser vid 4 ) För rektorer och lektorer vid de ännu icke omorganiserade tekniska elementarskolorna kvarstår den gamla bestämmelsen att för hel pension fordras 65 levnads- och 35 tjänstår.

385 de tekniska läroverken, om dessa icke kunna bjuda dem några fördelar utöver dem, som stå till buds vid de allmänna läroverken. Erfarenheten har också vid otaliga tillfällen givit vid handen, att det, även sedan de tekniska läroverkens lektorer i lönehänseende blivit likställda med lektorerna vid de allmänna läroverken, varit mycket svårt att få lärarplatser besatta, och att det i många fall icke varit möjligt att upprätthålla önskvärda fordringar på kompetens vare sig med avseende på teoretisk eller praktisk utbildning. När lektorsbefattningar vid de tekniska läroverken kungjorts lediga, har ofta endast en sökande anmält sig. Ofta har en plats måst kungöras flera gånger, utan att kompetenta sökande kunnat erhållas, och när detta slutligen kunnat ske på ett något så när tillfredsställande sätt, har detta berott på att styrelseledamöter och rektorer samt övriga lärare vid läroverket med utnyttjande av alla möjliga förbindelser lyckats uppsöka och övertala lämpliga personer att söka. Vid tillsättningen av lärare i de tekniska tilllämpningsämnena har man ofta måst godkänna kandidater, som nyss utexaminerats från tekniska högskolan, och vid besättandet av lärarbefattningar i de allmänna läroämnena har man, ehuru undervisningen i dessa ämnen vid de tekniska läroverken är minst lika maktpåliggande och fordrar minst lika stark teoretisk kompetens som vid de allmänna läroverken, måst bortse från fordran på filosofie doktorsgrad och till och med, såsom i flera fall skett, godkänna sökande, som endast förvärvat filosofie magistergrad. Och detta är ingalunda, och allra minst när det gäller lärare i de allmänna läroämnena, en kristidsföreteelse, utan en erfarenhet, som går tillbaka långt före världskriget, och som, så snart nu rådande depressionstid är överstånden, med säkerhet ånyo kommer att göra sig gällande, om icke särskilda åtgärder ^ vidtagas. Likaså är det fullkomligt obefogat, att, såsom från läroverkshåll skett, anföra svagare teoretiska kompetenser hos en del lektorer vid de tekniska läroverken såsom skäl för att sätta dem i en lägre lönegrad äi.: de allmänna läroverkens lektorer. Tvärtom utgöra de anförda svårigheterna det starkaste beviset för att avlöningsförhållandena vid de tekniska läroverken äro otillfredsställande, och att man vid ordnandet av löneförhållandena vid dessa läroverk icke utan vidare kan jämställa dem med de allmänna läroverken. Därtill må framhållas, att den arbetsbörda, som åligger lektorerna vid de nyorganiserade tekniska läroverken, i regel är större än vid de allmänna läroverken. Läsåret omfattar vid de allmänna läroverken 273 dagar, vid de tekniska fackskolorna 280 dagar. Vid de tekniska gymnasierna (liksom vid de ännu kvarstående tekniska elementarskolorna) är läsåret 270 dagar. De tekniska gymnasierna äro dock, med undantag för det i Örebro, förenade med tekniska fackskolor, och då lärarna vid de båda slagen av tekniska läroverk äro gemensamma, ha de nyorganiserade tekniska läroverkens lärare med få undantag längre läsår än de allmänna läroverkens lärare. Vid de allmänna läroverken är tjänstgöringsskyldigheten för lektor bestämd till 20 å 22 (i medeltal 21) timmar i veckan, vid de tekniska läroverken till 20 å 24 (i medeltal 22) timmar i veckan. Vid de allmänna läroverken omfattar varje lektionstimme 45 minuter, vid de tekniska läroverken 50 minuter, l ö r i medeltal 22 veckotimmar innebär denna längre lektionstid ett arbetstillskott motsvarande mer än två lektionstimmar. De tekniska läroverkens lärare hava sålunda, oavsett det i flertalet fall längre läsåret, i medeltal mer än tre 25

386 veckotimmar drygare tjänstgöringsskyldighet per vecka än lektor vid allmänt läroverk. Lärare, som haft erfarenhet om undervisningen vid såväl allmänt som tekniskt läroverk, betona ock, att tjänstgöringen vid det senare på grund av de stora mängder provskrivningar, laborationsprotokoll och ritningar, som vid det tekniska läroverket måste granskas och rättas, är vida mer betungande än vid ett allmänt läroverk. Det har ock förekommit, att lärare sökt transport från tekniskt till allmänt läroverk under förebärande, att han önskade erhålla lindrigare tjänstgöring. Den drygare arbetsbörda, som genom läsårets större längd, större antal undervisningstimmar i veckan och undervisningens egen art åligger lektor vid tekniskt läroverk i jämförelse med lektor vid allmänt läroverk, måste vid en kommande lönereglering vederbörligen beaktas. Slutligen må även framhållas, att en lärare vid tekniskt läroverk för sin fortsatta utbildning icke kan nöja sig med endast bokliga studier. Han måste stå i livlig kontakt med industrien och dess idkare genom besök vid verkstäder och fabriker samt industriella och tekniska anläggningar samt genom deltagande i möten och sammankomster för diskussion och överläggning om tekniska och industriella frågor. För att vara i stånd härtill måste hans ekonomi vara sådan, att den icke blott sätter honom i stånd att bära kostnaderna härför, utan även ger honom möjlighet att på något så när jämställd fot umgås med personer med samma utbildning och intressen som han själv. Den av alla sakkunniga, som hittills haft att yttra sig om de tekniska läroverkens lönefråga, följda tankegången, att utgångspunkten vid bestämmandet av avlöningen till lärare vid de tekniska läroverken icke bör vara de avlöningar, som tillkomma lärare vid läroverk för en helt annan bildning, utan snarare en jämförelse med de förmåner industrien under normala förhållanden erbjuder dugande krafter, är, såsom kommittén själv medgiver, ingalunda främmande för statens lönepolitik på andra områden. Vid bestämmandet av avlöningen till befattningshavare inom de s. k. kommunikationsverken och även till ett flertal tjänstebefattningar inom den civila statsförvaltningen har den grundsatsen gjorts gällande, att avlöningen för befattnigar, för vilka fordrades teknisk bildning och teknisk erfarenhet, måste tillmätas efter en relativt högre måttstock än för andra eljest likvärdiga statstjänster. Med avseende på de tekniska läroverken måste liknande grundsatser tilllämpas. Lärarbefattningarna i de tekniska tillämpningsämnena måste i lönehänseende likställas med andra likvärdiga befattningar i statens tjänst, för vilka fordras teknisk bildning och teknisk erfarenhet; och lärarbefattningarna i de allmänna läroämnena vid dessa läroverk måste erbjuda åtminstone någon förmån utöver dem, som tillkomma lärare vid de allmänna läroverken, såsom kompensation för de särskilda krav och den större arbetsbörda, som åligger dem i jämförelse med de allmänna läroverkens lektorer. I annat fall kan det icke undvikas, att de tekniska läroverken vid besättandet av sina lärarbefattningar bli missgynnade i konkurrensen med andra statens verk. Att bereda samtliga lektorer vid de tekniska läroverken en förmånligare ställning än motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken kan icke, såsom kommittén förmenar, innebära ett missgynnande av de senare. Kommittén själv har, såsom det vill tyckas, på goda grunder föreslagit, att lektorerna vid högre lärarinneseminariet skulle placeras i en högre lönegrad än lektorerna vid de allmänna läroverken. Varför skulle man icke kunna

387 göra på samma sätt med de tekniska läroverkens lektorer, då tungt vägande skäl därför uppenbarligen föreligga? För de allmänna läroverkens lektorer borde det i själva verket innebära en fördel, om tillgång funnes på ett antal lärarplatser med något högre avlöning än den vanliga, till vilka sådana lärare, som vore intresserade av att förvärva vissa särskilda kvalifikationer, och som vore villiga att åtaga sig en större arbetsbörda, kunde vinna befordran. Då lektorerna vid de tekniska läroverken i likhet med lektorerna vid de allmänna läroverken ha föga utsikt till vidare befordran i statens tjänst, synes det med hänsyn till vikten och betydelsen av deras verksamhet rättvist och väl motiverat, att de placeras i någon av de högre lönegrader, till vilka i avlöningsreglementet för kommunikationsverken och de centrala ämbetsverken hänförts befattningar, för vilka fordras teknisk bildning och teknisk erfarenhet, men icke kunna betecknas såsom egentliga chefsbefattningar. Utgår man härifrån, synes en placering av de tekniska läroverkens lektorer i lönegrad A 18 vara fullt berättigad alldeles oavsett, vilken placering de allmänna läroverkens lektorer erhålla. I 18 :e lönegraden återfinnes i kommunikationsverkens avlöningsreglemente en arkitekt hos järnvägsstyrelsen, vilken torde vara direkt jämförlig med en lektor i byggnadskonst vid tekniskt läroverk, och i avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen 19 byrådirektörer i patentverket, vilkas tjänst icke torde fordra större kompetens eller medföra större ansvar än en lektorsbefattning vid tekniskt läroverk. Då sålunda samtliga sakkunniga, som allt sedan de tekniska läroverkens tillkomst haft att yttra sig om dessa läroverks lönefrågor, enstämmigt framhållit, att avlöningen till lektor vid tekniskt läroverk åtminstone i de tekniska tillämpningsämnena icke bör bestämmas med hänsyn till den avlöning, som tillkommer lektor vid allmänt läroverk utan med hänsyn till de förmåner'industrien under normala förhållanden erbjuder dugande krafter med teknisk bildning och teknisk erfarenhet; då de tekniska läroverken för sina lärarbefattningar i de allmänna läroämnena i konkurrensen med de allmänna läroverken icke kunna påräkna sökande med full lektorskompetens, för så vitt de icke kunna erbjuda ekonomiska förmåner, som i någon mån gå utöver dem, som tillkomma lektor vid allmänt läroverk; och då lektorerna vid de tekniska läroverken såväl med hänsyn till läsårets längd, större antal undervisningstimmar i veckan och undervisningens egen art hava en tyngre arbetsbörda än lektorerna vid de allmänna läroverken, vågar jag härmed hemställa, att lektorerna vid de tekniska läroverken placeras i lönegrad A 18. B. B e t r ä f f a n d e

extralärarna.

Då staterna för de tekniska läroverken förutsätta, att en väsentlig del av undervisningen vid dessa läroverk normalt skall bestridas av extralärare, synes det mig hava varit önskvärt, att kommittén framlagt bestämda förslag med avseende på avlöningen åt extralärarna vid de tekniska läroverken. Då så ej skett, tillåter jag mig hemställa, att denna fråga löses i enlighet med följande grunder. Arvodet till extralärarna vid de tekniska läroverken utgår numera på grund av 1918 års riksdags beslut med i medeltal 175 kronor för veckotimme och läsår. För en normal tjänstgöring av 24 timmar i veckan gör detta 4 200 kronor för läsår eller 42/58 av lektors avlöning i lägsta lönegraden. Det nyregle-

388 rade extralärararvodet torde därför lämpligen kunna beräknas till 42/38 av den nyreglerade lektorslönen i lägsta löneklassen inom den ortsgrupp, som flertalet tekniska läroverk tillhöra, d. v. s. ortsgrupp E, eller, under förutsättning att lektor placeras i lönegraden A 18, till — ' = 6 561 kronor för år och arvodet för veckotimme till x/2i därav eller till 275 kronor. C. B e t r ä f f a n d e

vaktbetjäningen.

Med avseende på vaktbetjäningen vid de tekniska läroverken är jag tveksam, om kommitténs förslag kan anses tillfyllestgörande. Då jag saknar exakt kännedom om vaktbetjäningens ställning vid de övriga tekniska läroverken, inskränker jag mig till att redogöra för förhållandena sådana de för närvarande gestalta sig vid tekniska gymnasiet i Örebro. Vid detta läroverk finnas tre befattningshavare, vilka i staten betecknas en som vaktmästare, en son? maskinist och eldare och en som laboratorievaktmästare. Dessa benämningar äro utan tvivel missvisande med hänsyn till befattningarnas verkliga beskaffenhet. Maskinisten-eldaren har till huvuduppgift att vara biträde på läroverkets maskinlaboratorium, och laboratorievaktmästaren är anställd som biträde på läroverkets fysiskt elektrotekniska avdelning. Båda ha en mycket omfattande och dyrbar samt ömtålig maskin- och apparatutrustning att vårda och hålla i stånd samt måste kunna utföra en hel del reparations- och kompletteringsarbeten samt i många fall även nya apparater. De måste därför vara kunniga yrkesmän av ej ringa kompetens, och den av kommittén föreslagna placeringen i lönegrad A 3 synes knappast tillfredsställande. Maskinisten-eldaren borde med hänsyn till den honom åliggande huvuduppgiften att vara biträde i maskinlaboratoriet enligt mitt förmenande likställas med förste reparatör hos telegrafverket och statens järnvägar, vilka befattningshavare placerats i femte lönegraden. Även laboratorievaktmästaren vid läroverkets fysiskt elektrotekniska avdelning borde enligt mitt förmenande placeras i en högre lönegrad än A 3. Den befattningshavare, som i staten för tekniska gymnasiet i Örebro betecknas som vaktmästare, är för närvarande även biträde å läroverkets kemiska laboratorium. I en framtid måste dessa tjänstebefattningar sannolikt fördelas på två personer, en laboratorievaktmästare och en vaktmästare, och då bölden förre placeras i lönegrad A 3, den senare (för så vitt han ej bör betecknas som förste vaktmästare) i lönegrad A 1. Intill dess denna uppdelning av vaktmästarens åliggande genomförts, bör den nuvarande vaktmästaren betraktas som laboratorievaktmästare och placeras i lönegrad A 3.

18) Rektor G. Åstrand. Mot lönekommitténs förslag till blindskolelärarnas placering i lönegrader anser jag mig böra avgiva nedanstående reservation. Genom den nu för blindskolorna gällande lönestaten, vilken är fastställd i kungl. brevet den 19 juni 1919, likställas dessa skolors ämneslärare med övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna vad den kontanta lönen beträffar och tillförsäkras dessutom fri bostad med värme. De ha sålunda en ganska väsentligt bättre ställning än övningsskollärarna. Då kommittén placerar dessa sistnämnda i lönegraden A 12 men blindskolornas ämneslärare i lönegraden A 11 a, försvinner

389 detta företräde eller minskas åtminstone högst avsevärt. Då blindskollärarnas arbete nu är alldeles detsamma, som det var, då staten för fyra år sedan fastställdes, och detsamma torde vara förhållandet med övningsskollärarnas, då den fria bostaden visserligen för de flesta blindskollärare innebär en mycket avsevärd fördel men å andra sidan till väsentlig del betingas' av önskvärdheten av att lärarna vid ett internat för blinda bo inom anstalten, och då intet skäl blivit anfört för en förändring av den nyligen bestämda inbördes ställningen mellan nu nämnda lärargrupper, synes det mig, att ämneslärarna vid blindskolorna böra, utom sin förmån av fri bostad och värme, erhålla samma kontanta lön som övningsskollärarna och alltså placeras i lönegraden A 12. Första lärarinnorna vid blindinstitutet och dess förskola böra, därest, såsom jag nedan föreslår, ämneslärarinnorna sättas i lönegraden B 12, placeras i lönegraden B 13. På de grunder, som ovan anförts beträffande ämneslärarna, hemställer jag, att ämneslärarinnan vid blindinstitutet, lärarinnorna vid de båda förskolorna för blinda och lärarinnan vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda måtte, utom förmånen av fri bostad med värme, erhålla samma kontanta avlöning som föreslagits för kvinnliga övningslärare vid seminarierna och sålunda placeras i lönegraden B 12. Blindskolornas hantverkslärare placeras av kommittén i lönegraden A 9, d. v. s. två lönegrader lägre än ämneslärarna. Om dessa sistnämnda placeras i lönegraden A 12, böra — med bibehållande av den av kommittén föreslagna löneskillnaden — hantverkslärarna, jämte det att de som hittills åtnjuta fri bostad med värme, placeras i lönegraden A 10. Blindinstitutets handarbetslärarinnor och dess lärarinna i hushållsgöromål äro enligt nu gällande stat lägre avlönade än dess ämneslärarinnor, och kommittén föreslår för dem en löneställning, som motsvarar vad den föreslår för arbetslärarna. I riksdagen har upprepade gånger motionsvis föreslagits, att de skola likställas med ämneslärarinnorna, men motionerna ha avslagits. Då jag föreställer mig, att dessa avslag egentligen grunda sig på obenägenhet att ändra en nyss antagen stat, och då handarbetslärarinnornas uppfostringsarbete har en mycket stor vikt bl. a. på den grund att de huvudsakligast ha att utdana de flickor, som stå i begrepp att träda ut i livet, hemställer jag, att, då nu en genomgripande lönereglering skall äga rum, de ifrågavarande lärarinnorna måtte likställas med institutets ämneslärarinna och sålunda, jämte det att de erhålla fri bostad med värme, placeras i lönegraden B 12. Beträffande första lärarinnan vid statens anstalt i Lund för blinda med komplicerat lyte och för ämneslärarinnorna därsammastädes hemställer jag, att, därest motsvarande befattningshavare vid blindinstitutet enligt mitt förslag placeras i resp. lönegraderna B 13 och B 12, även Lundalärarinnorna måtte, utom det att de erhålla fri bostad med värme, placeras första lärarinnan i lönegraden B 13 och ämneslärarinnorna i lönegraden B 12. Gustav Åstrand.

19) Folkskolinspektören P. Holmvall. 1. Angående den lönegrad, till vilken folkskolinspektör

bör hänföras.

Sedan lönekommittén fäst uppmärksamheten vid de betydelsefulla arbetsuppgifter, som tillkomma folkskolinspektörerna såsom skolchefer, samt framhållit,

390 att stora krav måste ställas på folkskolinspektörens skicklighet och förfarenhet; samt framför allt på de personliga förutsättningarna för tjänstens skötande, yttrar kommittén: "Skäl kunna därför anföras för tillgodoseende av inspektörskårens gamla och jämväl nu upprepade anspråk om likställighet i löneavseende med folkskoleseminariernas lektorer. Då emellertid dessa skäl torde få anses hava varit kända vid 1919 års lönereglering för inspektörerna och kommittén veterligen några nya omständigheter icke sedan dess tillkommit, vilka kunna i stort sett befinnas inverka på lönefrågans bedömande, har kommittén icke funnit tillräcklig anledning förefinnas att i vidare mån frångå den relation i avlöningshänseende till särskilt läroverksadjunkterna, som år 1919 av riksdagen fastslogs." I anledning härav får jag vördsamt påpeka följande. Det torde verkligen förhålla sig så, att efter 1919 års lönereglering vissa omständigheter tillkommit, som giva ytterligare stöd åt yrkandet, att avlöningen för folkskolinspektör icke må sättas lägre än avlöningen för seminarielektor. Som bekant har av såväl folkskolöverstyrelsen i dess den 9 oktober 1918 dagtecknade skrivelse till Kungl. Maj:t angående ny lönereglering för folkskolinspektörer som ock av vederbörande departementschef (1919) fäst stor vikt vid att till inspektörer måtte kunna erhållas personer, som vore väl kvalificerade för detta uppdrag. De persongrupper, man för en god rekrytering av inspektörskåren i främsta rummet hade att räkna med, vore: seminarielärare, enkannerligen folkskoleseminariernas lektorer, rektorer vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor, kommunala folkskolinspektörer och överlärare vid folkskolor. Av vikt vore nu, att folkskolinspektörernas avlöning bleve lämpligt avvägd i förhållande till nämnda befattningshavares löneförmåner. Beträffande särskilt de kommunala folkskolinspektörerna meddelade departementschefen vissa inkomna uppgifter om dessas avlöning under år 1919. Begynnelseavlöningen, dyrtidstillägg oberäknat, vore i 2 städer mindre än 6 000 kronor. I 18 städer växlade den mellan 6 000 och 9 000 kronor. Slutavlöningen, dyrtidstillägg oberäknat, växlade mellan 7 000 och 7 500 kronor i 5 städer, mellan 8 000 och 8 900 kronor i 6 städer och mellan 9 000 och 9 500 kronor i 9 städer. Nu har emellertid de kommunala folkskolinspektörernas avlöning väsentligt förbättrats sedan år 1919, något som sammanhänger med den lönereglering för folkskollärare, som med nämnda år trädde i tillämpning. Av den redogörelse för avlöning av kommunala folkskolinspektörer m. fl., som jag översände till kommittén i september 1921, framgår, att under sistnämnda år icke i någon av de kommuner redogörelsen avser den kommunale folkskolinspektörens begynnelseavlöning, dyrtidstillägg oberäknat, understeg 6 000 kronor, att den i 13 kommuner växlade mellan 6 000 och 9 000 kronor samt att den i icke mindre än 10 kommuner översteg 9 000 kronor. Vidare framgår av sagda redogörelse, att slutavlöningen, dyrtidstillägg oberäknat, för de kommunala folkskolinspektörerna under år 1921 växlade mellan 7 000 och 7 500 kronor i 4 kommuner, mellan 8 000 och 8 900 kronor i 3 kommuner, mellan 9 000 och 9 500 kronor i 2 kommuner, samt att den översteg 9 500 kronor i icke mindre än 14 kommuner. Här föreligger alltså en betydelsefull ny omständighet, som synes vara av beskaffenhet att kunna och böra påverka bedömandet av folkskolinspektörernas nu förevarande lönefråga. Såsom en annan sådan omständighet torde kunna betecknas den efter 1919 års lönereglering vunna erfarenheten beträffande möjligheten att till statens folkskolinspektörsbefattningar erhålla tillräckligt antal lämpliga sökande från de nämnda persongrupperna. Denna erfarenhet lärer icke med fog kunna sägas gå i den riktningen, att förväntningarna härutinnan blivit i alla avseenden uppfyllda.

391 De kommunala folkskolinspektörer, som anmält sig som sökande till statsinspektörsbefattning — och mer än 20 sådana befattningar ha efter senaste lönereglering varit ledigförklarade — äro jämförelsevis få. Och än färre torde de ämneslärare vid folkskoleseminarier eller läroverk (lektorer och adjunkter) vara, som aspirerat å dylik befattning. Veterligen har ingen lektor varit att finna bland de sökande, och de adjunkter, som anmält sig, torde vara synnerligen lätt räknade. Ur folkundervisningens synpunkt är detta att beklaga. I sin förberörda skrivelse den 9 oktober 1918 gör folkskolöverstyrelsen ett uttalande med avseende härpå, som synes värt att uppmärksamma. Efter att ha framhållit, att erfarenheten visserligen icke kunde sägas hava ådagalagt, att det närmast vore under konkurrens med de allmänna läroverken, som folkskolinspektörskåren blivit rekryterad under de år, som gått, sedan ny ordning för densamma blivit genomförd, yttrar överstyrelsen: "Vad sålunda anförts får icke tydas så, att man vid fastställandet av inspektörernas avlöning icke skulle taga hänsyn till möjligheten att som inspektörer kunna förvärva för inspektörsuppdraget lämpliga personer med den utbildning och den erfarenhet, som är att finna hos de vid seminarierna och de allmänna läroverken anställda lärarna. Tvärtom anser överstyrelsen, att det skulle vara till skada för folkundervisningen, om ej denna möjlighet bleve i tillräcklig grad tillgodosedd" (Kungl. Maj:ts proposition till 1919 års riksdag nr 232, sid. 30). Den efter 1919 års lönereglering gjorda erfarenheten beträffande möjligheten av en god rekrytering av inspektörskåren från alla de persongrupper, om vilka det i föregående talats, synes följaktligen peka i den riktningen, att avlöningen för folkskolinspektör icke bör sättas lägre än för lektor. Jämväl oavsett rekryteringsfrågan torde den av kommittén föreslagna avlöningen för folkskolinspektörer vara att beteckna som låg i jämförelse med vad i sådant avseende föreslagits för rektorer vid högre folkskolor, kommunala mellanskolor, landstingsseminarier, statens småskoleseminarier samt real- och samskolor. Med hänsyn till den betydande förmån av bostad eller bostad med bränsle, som rektorerna skulle åtnjuta, komme de avlöningsförmåner, som tillämnats åt folkskolinspektörerna, att, vad angår real- och samskolor, alltid och, vad beträffar övriga förenämnda läroanstalter, i icke få fall understiga de för vederbörande rektorer föreslagna löneförmånerna. Då antalet av de lärare, för vilka en folkskolinspektör intager ställningen av skolchef (se folkskolöverstyrelsens åberopade skrivelse den 9 oktober 1918), är ojämförligt större än de lärares antal, som tjänstgöra vid någon av nyss angivna undervisningsanstalter, och då hans "ställning utåt" (i förhållande till skolmyndigheter, föräldrar m. fl.) måste betecknas såsom minst lika ansvarsfull och maktpåliggande som de ifrågavarande rektorernas, synes en mindre förskjutning till folkskolinspektörernas förmån i den föreslagna avlöningsrelationen till nämnda befattningshavare vara väl motiverad. För den förevarande frågans bedömande kunna även vissa andra jämförelser vara vägledande. Statens yrkesinspektörer, med vilka folkskolinspektörerna tididigare i lönehänseende jämförts, hava enligt gällande avlöningsreglemente (kungl. kung. nr 165 år 1923) hänförts till 18:e lönegraden. Och den danska skolkommissionen har, i olikhet med den svenska lönekommittén, i sitt under innevarande år (1923) tryckta betänkande föreslagit, att "Amtskolekonsulenterne" (motsvarande hos oss statens folkskolinspektörer) skola åtnjuta avlöning med samma belopp som "Statsskolerektorerne" och "Seminarieforstanderne". Slutligen önskar jag betona, att, ehuru visserligen den samlade inspektörs-

392 kåren enhälligt biträtt den meningen, att folkskolinspektörs avlöning icke bör understiga avlöningen för manlig ämneslärare vid folkskoleseminarium, detta yrkande dock ingalunda är att betrakta som väsentligen allenast ett kårintresse. Jag tillåter mig härutinnan erinra dels därom, att folkskolöverstyrelsen i sin merberörda skrivelse i ämnet den 9 oktober 1918 efter en utförlig motivering gjort enahanda hemställan icke väsentligen i kårens utan framför allt i folkundervisningens intresse, dels ock därom, att skolöverstyrelsen i sina framställningar till Kungl. Maj:t under åren 1919—1922 angående tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna samt fokskolinspektörerna m. fl. — likaledes i skolundervisningens intresse — med styrka hävdat den uppfattningen, att den tillfälliga löneförbättringen icke bör utgå med lägre belopp för folkskolinspektör än för lektor vid allmänt läroverk eller seminarium. Överstyrelsen, som i förevarande hänseende föreslagit beträffande lektor och adjunkt resp. 1000 kronor och 900 kronor för år, har därför också hemställt, att motsvarande löneförbättringsbelopp måtte, vad folkskolinspektörerna vidkommer, bestämmas till 1 000 kronor. På grund av det anförda har jag i mina yttranden till kommittén hävdat den meningen, att folkskolinspektör bör hänföras till lönegraden A 17. 2. Angående ersättning till folkskolinspektör

för expenser.

För närvarande utgår till folkskolinspektör ersättning för expenser med 550 kronor för år, varav 250 kronor utgöra s. k. tilläggsersättning. Dessa expensmedel äro avsedda att täcka kostnaderna för expeditionsrum, telefon, skrivmaterialier, skrivhjälp (skrivbiträde), tryckning av cirkulär och dylikt. För utrönande av de verkliga kostnaderna av ifrågavarande slag verkställde styrelsen för Statens folkskolinspektörers förbund år 1917 en utredning, varom meddelande lämnas i kungl. propositionen till 1919 års riksdag (nr 232) angående ny lönereglering m. m. för folkskolinspektörer. Enligt detta meddelande hade från 20 folkskolinspektörer inkommit uppgifter angående de årliga utgiftsbelopp, som för ändamålet av dem använts. Av dessa uppgifter framginge, att i medeltal omkring 625 kronor årligen åtgått att täcka de kostnader, för vilka expensbidraget vore avsett. Nu förhåller det sig emellertid så, att enligt utredningen medelkostnaden i verkligheten varit något högre än nyss angivna belopp. Från åtskilliga inspektörer inkommo nämligen de begärda uppgifterna först någon tid efter sedan utredningen måst överlämnas till vederbörande. Om jämväl dessa senare inkomna uppgifter medräknas, befinnes det, att medelkostnaden blev 652 kronor 58 öre. Huru dessa kostnader äro att fördela på de särskilda utgiftsposterna framgår av en tablå, som jag överlämnat till kommittén. Att märka är emellertid, att de uppgivna kostnaderna avse året 1916 eller ock utgöra medeltal för åren 1915 och 1916. Klart är, att inspektörernas motsvarande utgifter nu äro betydligt större. Särskilt gäller detta kostnaderna för expeditionsrum, vilka torde ha stegrats med i allmänhet omkring 50 procent. Men även samtliga övriga utgiftsposter torde förete ökning. Detta sammanhänger ej allenast med den allmänna prisstegringen efter åren 1915 och 1916 utan ock med den omständigheten, att inspektörernas expeditionsarbete under årens lopp icke obetydligt ökats. År 1918 föreslog folkskolöverstyrelsen, att ersättning till folkskolinspektör för expenser måtte från och med år 1920 utgå med 800 kronor. Om inspektörernas verkliga kostnader för ifrågavarande ändamål skola täckas, synes nämnda belopp vara det minsta, som nu bör ifrågakomma.

393 Med stöd härav och med åberopande av folkskolöverstyrelsens motivering för dess ovan omförmälda förslag (se kungl. propositionen nr 232 år 1919) har jag hemställt, att kommittén ville i sitt löneregleringsförslag förorda, att ersättningen till folkskolinspektör för expenser måtte bestämmas till 800 kronor för år räknat. Patrik

Holmvall.

20) Folkskollärarinnan Maria Jönsson. Med allt erkännande av kommitténs bemödanden att på grundval av nu gällande lönebestämmelser göra rättvisa åt rikets folkskollärarinnor anhåller jag dock att få reservera mig mot olika löneplan för manliga och kvinnliga befattningshavare. Till ett förslag, vari avlöningen för befattningshavare i samma tjänsteställning beror av kön, kan jag ej ansluta mig. Visserligen betecknar kommittén det för kvinnliga lärare avsedda löneplanet som ett provisorium, intill dess det förslag till nya avlöningsgrunder för kvinnliga befattningshavare, vilket väntas av 1921 års löneregleringskommitté, kan varda av riksdagen antaget. Men huruvida och i vad mån detta kommer att ske är ännu ovisst. Att manliga och kvinnliga folkskollärare äro fullkomligt likställda i fråga om utbildning, arbete och pensionsålder är erkänt. Mannens försörjningsplikt gent emot familj torde vara det enda stöd, som kan åberopas till försvar för den nu tillämpade lönegrunden — lön efter kön. Men detta försvar är ohållbart, enär änka med barn att försörja räknas till icke-familjeförsörjare, i det hon erhåller en lägre lön, och ogift man i samma tjänsteställning anses som familjeförsörjare och erhåller en högre lön. Lika lön för manliga och kvinnliga befattningshavare i samma tjänsteställning torde vara en ofrånkomlig följd av riksdagsbeslutet om kvinnors tillträde till statstjänst. En illojal konkurrens är lika litet tilltalande för kvinnorna som för männen. Skall hänsyn tagas till försörjningsplikt, måste detta ske rationellt, så att även i detta hänseende manliga och kvinnliga befattningshavare likställas. Stockholm den 6 augusti 1923. Maria

Jönsson.

21) Slöjdläraren R. Åhlén. Enär jag ej kunnat biträda kommitténs förslag i den del som rör lärarkåren för manlig slöjd, får jag, med mig tillkommande rätt, avgiva följande reservation. Såsom jag tidigare framhållit, dels muntligt vid sammanträde den 14 oktober 1921, dels i en till kommittén insänd promemoria den 21 november 1921 och dels i erinringar och anmärkningar den 22 juni 1923, anser jag, att kommittén bort upptaga och framlägga förslag till lönereglering för lärare i manlig slöjd vid olika läroanstalter och att till grund härför bort ligga kungl. skolöverstyrelsens förslag i ärendet av år 1918, med följande ändringar och tillägg: 1. I lönehänseende bör manlig lärare i slöjd komma minst i lönegraden närmast under den i löneplanen för statens kommunikationsverk, till vilken folkskollärare räknas.

394 2. För manlig lärare i slöjd med full tjänstgöring bör tjänstgöringsskyldighetens omfattning vara lika med folkskollärares. 3. Löneavdrag till vikarie vid sjukdom och avdrag för tjänstledighet av annan anledning, grunderna för pensionering, rättighet att räkna tjänstår för innehavd tjänst på annan plats och bestämmelser angående villkoren för anställning och entledigande, i likhet med vad som gäller för folkskollärare. 4. Rättighet att, för erhållande av slöjdlärartjänst med full tjänstgöring, få sammanräkna, där så erfordras, undervisningstiden vid folkskola, högre folkskola, läroverk, samskola eller annan statsunderstödd skola. Göteborg den 9 augusti 1923. Robert

Åhlén.

22) Småskollärarinnan Karola Pålsson. 1. De biträdande lärarinnornas och lärarinnornas vid mindre lönefråga.

folkskolor

Beträffande arten av det merarbete, som dessa lärarinnor utföra, torde här få erinras om följande. Lärarinnorna, som undervisa i mindre folkskolor, äro hänvisade till de sämsta skolformerna i vårt land: skolor med ända till sex årsklasser undervisade samtidigt av en lärare, skolor med varannandagsläsning, skolor ambulerande på två eller flera platser. För lärarinnor vid mindre folkskolor, ävensom för biträdande lärarinnnor tillkommer så den avsevärt utsträckta tjänstgöringstiden per vecka. Vidare må erinras om att då år 1918 de övriga småskollärarinnorna fingo sin rättsliga ställning med avseende på sina tjänstgöringsförhållanden ordnad, lärarinnorna vid mindre folkskolor och biträdande lärarinnor ställdes utanför. När de tvänne representanter för folkskollärarkåren, som voro kallade till kommittésammanträdet i Stockholm i maj 1921, därvid uttalade sig angående föreliggande fråga, rådde hos dem fullständig enighet om att särskilt arvode borde utgå för det avsevärda extra arbete, vilket de omhandlade lärarinnorna måste utföra. En sådan ersättning är för övrigt fullt jämförlig med de arvoden, som för närvarande utgå till vissa funktionärer inom kommunikationsverken. Såsom exempel på dylika tjänstemän må här anföras: rikstelefonist, som förordnats som föreståndare för växelstation, järnvägstjänsteman, som tjänstgör såsom tågdirigent, lokomotivförare, som bestrider tjänst som lokomotivmästare, och tjänsteman vid statens järnvägar, som utför beredskapstjänst 1 ). Dessa exempel torde ådagalägga, att staten i princip erkänt, att särskild gottgörelse bör utgå åt sådana tjänstemän, vilka särskilt beordrats utföra arbetsuppgifter av mera krävande natur. Otvivelaktigt torde vara, att denna extra ersättning i all synnerhet bör ifrågakomma, då dessa särskilda uppdrag, såsom för ovannämnda lärarinnors vidkommande, äro av mera omfattande och permanent beskaffenhet. Kommittén har vid behandlingen av föreliggande fråga visserligen, med avseende på önskvärdheten av ersättning för dessa lärarinnors ifrågavarande merarbeten, ansett att "det berättigade i kraven i denna riktning torde visserligen icke kunna förnekas", men dock på vissa anförda skäl funnit det mindre lämp*) Jämför bihanget till riksdagens protokoll 1919, nr 287, sid. 32.

395 ligt, att statliga åtgärder vidtagas för ett bättre tillgodoseende av ifrågavarande lärarkategoriers intressen. Kommittén uttalar vidare, "att den mindre folkskolan är en skolform, som torde få anses vara stadd på avskrivning". Härvid må emellertid det faktum framhållas, att, enligt den lärareräkning, som ägde rum den 1 maj 1920, antalet av biträdande lärarinnor i folkskola utgjorde 1146 och av småskollärarinnor vid mindre folkskola 2403. Vid sådant förhållande synes det vara otvivelaktigt, att ännu mycket återstår, innan avskrivningen i fråga kan bli fullständigt genomförd. I kommittéförslaget påpekas ock, att riksdagen upprepade gånger uttalat sig mot dessa skolformer. Till riksdagens uttalanden i detta spörsmål ansluter sig varje vän av skolans utveckling, men så länge den nu gällande folkskolestadgans § 3 föreskriver, att dessa skolformer på grund av befolkningsförhållandena i vårt land må inrättas, "där byar, hemman, torp eller lägenheter äro så avlägsna, att dithörande barn ej utan svårighet kunna begagna folkskolan", måste man alltjämt i realiteten räkna med undervisningsanstalter av detta slag. Enligt kommitténs åsikt bör det ankomma på vederbörande kommuner att lämna den ersättning utöver lagstadgad lön, som på grund av tjänstgöring i dessa skolor kan anses påkallat. Det skulle alltså bli beroende av kommunernas gottfinnande i varje särskilt fall, om gottgörelsen i fråga komme att utgå eller icke. Konsekvenserna av en dylik anordning komme säkerligen, såsom erfarenheten visat, att framstå såsom otillfredsställande, i det att den enhet och likformighet, som rättskänslan kräver, svårligen torde kunna realiseras. En väl avvägd och konsekvent tillämpad proportion mellan merarvode och merarbete kan ej tänkas möjlig, om kommunerna, såsom nu sker, dels låta anslagen för ändamålet utgå efter tillfälliga och växlande beräkningsgrunder, dels lämna ersättningskraven i fråga helt och hållet obeaktade.

2. Småskollärarinnornas

lönefråga.

Kommittémajoriteten har för de kategorier av lärare, varom här frågan gäller, föreslagit en kontant årslön enligt lönegraden B 4 a. De föreslagna lönebeloppen äro angivna i följande tabell. Tabell över småskollärarinnornas löner enligt kommittémajoritetens förslag. Löneklass

4 5 6 7 8

O

r

t

g

r

u p p

A

B

C

D

E

F

G

kr. 1908 2 007 2 106 2 214 2 322

kr. 2 004 2109 2 214 2 328 2 442

kr. 2100 2 211 2 322 2 442 2 562

kr. 2196 2 313 2 430 2 556 2 682

kr. 2 292 2 415 2 538 2 670 2 802

kr. 2 388 2 517 2 646 2 784 2 922

kr. 2 484 2 619 2 754 2 898 3 042

I detta sammanhang torde det vara belysande att jämföra dessa av kommittémajoriteten föreslagna löner med dem, som för närvarande utgå för rikstelefonisterna.

396 Tabell över rikstelefonisternas löner. (2:a lönegraden i kommunikationsverkens löneplan för kvinnliga tjänstemän.) Löneklass

4 5 6 7

O r t s

g r u p p

A

B

C

I)

E

F

G

kr. 2 160 2 280 2 400 2 550

kr. 2 229 2 352 2 475 2 628

kr. 2 298 2 424 2 550 2 706

kr. 2 367 2 496 2 625 2 784

kr. 2 436 2 568 2 700 2 862

kr. 2 505 2 640 2 775 2 940

kr. 2 574 2 712 2 850 3 018

Kommittémajoriteten har förklarat, att vid det ovan anförda förslaget till löneplan i första rummet anlagts "synpunkten av vad kommittén i betraktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter funnit skäligt och lämpligt". Sammanställes detta principuttalande med det resultat, till vilket en jämförelse mellan de två här ovan förekommande tabellerna ger vid handen, torde den frågan ligga nära till hands, om kommittémajoritetens tillkännagivna syfte att vilja tillerkänna åt lärarinnorna i fråga en "skälig och lämplig" ställning i avlöningshänseende, blivit uppnått. Den lönegrad, som kommittén ansett böra gälla för de ordinarie småskollärarinnornas kontanta avlöning, befiner sig såväl med hänsyn till begynnelse- som slutlöner genomgående på ett lägre plan än rikstelefonisternas, endast med det obetydliga undantaget, att lönen för småskollärarinna i högsta lönegraden inom ortsgruppen G (3 042 kronor) är något högre än för rikstelefonist i högsta lönegraden inom samma ortsgrupp (3 018 kronor.). För rikstelefonisterna fordras endast folkskolebildning som villkor för anställning. Ingen som helst fackexamen är behövlig för vinnande av tillträde till deras befattningar. Den för tjänstens skötande erforderliga rutinen förvärvas genom en kortare övningstjänstgöring och därpå följande praktik. Rikstelefonisterna äro befriade dels från allt hemarbete i och för tjänsten, dels i stort sett jämväl från ett för arbetsuppgiften behövligt fortbildningsarbete. Dock befinnes det i kommittéförslaget skäligt, att vid en blivande lönereglering småskollärarinnorna i fråga om kontanta löneförmåner skola icke ens jämställas med rikstelefonisterna. Om småskollärarinnorna skola jämföras med någon kategori av kvinnliga funktionärer inom kommunikationsverken, torde det böra vara med fjärde lönegradens tjänstemän. En dylik jämförelse, här begränsad till det verk, som räknar största antalet kvinnliga tjänstemän, är nedan anställd från synpunkterna av utbildning, befordringsmöjligheter och arbetets art. Vad först angår utbildningen, torde få påpekas följande. För att kunna inrangeras i fjärde lönegraden, dit bland annat telegrafister höra, förutsattes, att vederbörande avlagt realskolexamen eller genomgått 8-klassigt läroverk för flickor. Dessutom förekomma här fackliga utbildningskurser av mer eller mindre avsevärd längd. Sålunda skola de blivande telegrafisterna genomgå en kurs på i medeltal 4 månader vid telegrafverkets undervisningsanstalt i Stockholm. Längden av den tid, under vilken de blivande telegrafisterna få öva sig på stationerna, innan de kallas till kursen i Stockholm, är variabel. Emellertid kunna dessa redan under sin övningsperiod erhålla förordnanden, i vilket fall de uppbära ersättning. Såsom elever vid den teoretiska utbildningskursen i Stockholm uppbära de ett bidrag till uppehållet av 4 kronor 50 öre per dag.

397 Beträffande småskollärarinnorna gäller visserligen, att kraven på föregående skolbildning icke satts högre än till genomgången folkskola, men denna lättnad i fråga om villkoren för tillträdet till lärarbanan motväges i avsevärd mån av småskollärarinnornas fackutbildning, vilken omfattar en seminariekurs av minst två år jämte en i regel därtill anknuten preparandkurs, en omständighet, som kan anses ställa dem i kategori med telegrafisterna. För att kunna genomgå sin fackexamen måste småskollärarinnorna vidkännas betydligt större utgifter än de nämnda kommunikationstjänstemännen. Här nedan följer en tablå, vartill uppgifter år 1921 erhållits från ett antal rektorer vid småskolelärarinneseminarier. Sammanställningen, vilken rör sig med medelsiffror, ger en överblick över dels elevernas kostnader för vistelsen vid seminariet, dels deras studieskulder vid seminariekursens slut. Studiekostna- Studieskulder för hela der vid seminarieseminariekursens slut kursen Bollnäs Borås Falun Hagaström

.. ..

Haparanda .. .. Härnösand .. .. Kalmar Kristianstad .. .. Kristinehamn .. Linköping Lund

2 770.04 3 295.33 2 394.25 3 376.00 2 477.59 4 238.06 3 418.80 3 223.81 3 253.70 2 858.33 3 276.00 2 942.86

2 582.75 2 473.68 2 170.00 2 944.62 1 822.50 3 820.80 2 123.00 2 523.08 2 283.33 2 530.09 3 230.00 2 279.17

Studiekostna- Studieskulder för hela der vid seseminarieminariekursen kursens slut Malmköping.. .. Skara Skellefteå Stockholm, Detlowska Uppsala Växjö Västerås Öjebyn Örebro Östersund .. ..

2 842.84 3 581.79 3 353.85

2 331.00 3 007.50 2 928.00

4 757.52 2 650.50 3 605.83 2 579.09 2 506.25 3 413.16 3 168.48

3 864.71 1 581.25 2 192.31 2 100.59 2 256.25 1837.35 2 496.65

Vad vidare angår befordringsmöjligheterna, förefinnas dylika redan för lokaltelefonisterna, i det att dessa ofta avancera till rikstelefonister och i vissa fall kunna uppnå anställning som kassörer och vaktföreståndare. För telegrafisterna äro även avancemangsmöjligheterna ganska avsevärda, då de kunna befordras till första telegrafister och telegrafkommissarier av olika grader. En ganska stor procent av dem når ock pensionsåldern i en högre tjänste- och avlöningsgrad än den, i vilken de började sin tjänstgöring. I motsats härtill är för småskollärarinnekåren vägen till befordran helt och hållet stängd, en omständighet, som skolans organisation måste medföra, och det torde vara skäligt, att hänsyn tages därtill vid en blivande lönereglering. I detta sammanhang må erinras om den år 1918 genomförda avlöningsstaten för de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas ämneslärare. Vid lönebeloppens bestämmande för dessa uppdrog man en jämförlse mellan dem och andra statens befattningshavare, med vilka de i fråga om kompetens m. m. närmast ansågos böra likställas. Härvid sattes lönerna för lärarna, särskilt med hänsyn till för dem rådande sämre befordringsmöjligheter, något högre än för motsvarande tjänstemän i de centrala ämbetsverken. Kommittén har beaktat synpunkten i fråga om folkskollärarna och det synes, som om skäl föreligger, att principens tillämpning utsträckes även till småskollärarinnekåren, vilken, såsom ovan nämnts, helt saknar avancemangsmöj-

398 ligheter, medan dessa delvis förefinnas för folkskollärarna, om än i obetydlig grad. Vad vidare angår arten av det arbete, som utföres av telegrafisterna å den ena sidan och småskollärarinnorna å den andra, kommer man vid en jämförelse till följande resultat. Telegrafisternas arbete omfattar i allmänhet telegrafering vid apparater, telegrams mottagning i lucka och i telefon, telegrams taxering och vissa med telegrammens expedition sammanhängande göromål såsom journalisering, räkenskapsföring o. s. v. På storstationerna är genomförd större specialisering, så att telegrafisterna där uppdelas i mer eller mindre talrika grupper, vilka var för sig ha till särskild uppgift att utföra ett av de ovan angivna arbetena. Något självständigt chefskap torde emellertid icke vara förenat med telegrafisternas åligganden, under det att småskollärarinnorna i egenskap av klassföreståndare intaga en i viss mån ledande ställning. Det arbete, som påvilar en småskollärarinna, är, ehuru ganska olikartat telegrafistens, med säkerhet lika krävande som den senares. Det ansvarsfulla i undervisningens handhavande på detta tidiga stadium ligger i öppen dag. Småskollärarinnorna måste uppbjuda ett icke ringa mått av självständig aktivitet och personlig initiativförmåga för att uppnå de resultat, som det är deras uppgift att åstadkomma, och därigenom får deras arbete en helt annan karaktär än den dag för dag ganska likformiga expeditionella verksamheten inom den nu ifrågavarande kategorien av omhandlade tjänstemän. Också har från sakkunnigt håll framhävts, att en timmes skolarbete motsvarar två timmars tjänstgöring t. ex. på ett kontor. Av intresse i detta sammanhang är ett uttalande, som i en broschyr med titeln "Schulhygiene", tillhörande serien "Aus der Natur und Geisteswelt", göres i frågan angående lärarkallets hygien (sid. 75). Författaren hänvisar på lärarens många maktpåliggande uppgifter: upprätthållande av disciplin, framställningssättets anpassning efter åhörarnas uppfattningsförmåga, befordrandet av lärjungarnas utveckling i intellektuellt och moraliskt avseende i trots av de svårigheter, som alltid mer eller mindre äro förbundna med strävandena att förverkliga detta mål, och allt detta, upprepat under årtionden, betyder, säger han, en summa av angrepp på vissa organ, särskilt talorganen, samt på nervsystemet, överhuvudtaget påfrestningar, vilka, såsom varje lärare vet, verka utmattande och försvagande. Detta kan helt visst anses äga särskild tillämpning på småskollärarinnorna. Många omständigheter ha medverkat till att framkalla den sjuklighet, som under olika former, t. ex. blodbrist, neurasteni och sinnessjukdomar, förekommer inom denna kår. En av de viktigaste orsakerna till detta sjukdomstillstånd har otvivelaktigt varit den ansträngande beskaffenheten av lärarinnornas arbete, om än härvid även i avsevärd grad inverkat deras svaga ekonomiska ställning, som i vissa fall medfört, att de saknat medel att förskaffa sig tillräckligt närande föda eller att i tillräckligt god tid komma i åtnjutande av rekreation och läkarehjälp. Av den här anställda jämförelsen mellan småskollärarinnorna och telegrafisterna, vilkas lönetabell här nedan återgives, torde kunna dragas den slutsatsen, att de förras lön icke alltför mycket bör komma att avvika från de senares. Med hänsyn till småskollärarinnornas lönefråga har kommittén förklarat, dels att denna bör lösas fristående i förhållande till folkskollärarinnornas, dels att en alltför stark förskjutning i nuvarande relationstal beträffande dessa lärarkategoriers löner ej må äga rum. Gentemot de yrkanden, som ha gjorts om bestämmandet av småskollärarinnornas kontanta lön i viss relation till de kvinn-

399 Telegrafisternas löner. (4:e lönegraden i kommunikationsverkens löneplan för kvinnliga tjänstemän.) O r t

Löneklass

8 9 10 11

s

g

r

u p p

A

B

C

D

E

F

G

kr. 2 700 2 850 3 030 3 210

kr. 2 784 2 940 3126 3 312

kr. 2 868 3 030 3 222 3 414

kr. 2 952 3120 3 318 3 516

kr. 3 036 3 210 3 414 3 618

kr. 3120 3 300 3 510 3 720

kr. 3 204 3 390 3 606 3 828

j

liga folkskollärarnas, har kommittémajoriteten vidare anfört, att ett dylikt betraktelsesätt veterligen icke gjordes gällande, då ifrågavarande lärares löner senast reglerades och att enligt kommitténs mening sedan dess några särskilda omständigheter icke tillkommit, som skulle motivera anläggandet av en dylik åskådning för lönefrågans lösning. Härvid må framhävas, att det vid varje lönereglering för en viss kår torde vara ofrånkomligt, att en jämförelse mellan denna och andra därmed närmast likställda kårer göres. Beträffande nu föreliggande fall kan det därför icke anses vara ur vägen att, såsom här redan skett, genom en redogörelse för t. ex. telegrafisternas utbildning och tjänstgöringsförhållanden söka skaffa sig en utgångspunkt för bedömandet av småskollärarinnornas lönefråga. Ännu närmare ligger det till hands att för samma ändamål taga hänsyn till den ställning, som småskollärarinnorna intaga till folkskollärarinnorna. Man torde till och med kunna säga, att denna senare jämförelse i viss mån är nödvändig för att proportionen mellan dessa lärargruppers löner skall kunna fastställas. Förutsättningen för värdet av det relationstal, som sålunda kommer att uttrycka lönernas inbördes proportion är, att det riktigt återspeglar förhållandet mellan de jämförda gruppernas utbildningsförhållanden och tjänstgöringsprestationer. De för ifrågavarande kategorier av kvinnliga lärare nu gällande lönebeloppen äro angivna i följande tabell: Småskollärarin- Folkskollärarinnas lön nas lön

Begynnelselön Lön efter 1 ålderstillägg i>

»

»

»

»

»

kr. 1200 1350 1500 1650

kr. 1900 2100 2 300 2 500

Relationstal

% 63 64 65 66

Småskollärarinnas lön utgör alltså nu minst 63 procent, högst 66 procent av folkskollärarinnas motsvarande lön. Relationstalen bilda för de fyra lönegraderna en stigande serie. Huru åter relationstalen gestalta sig enligt kommittémajoritetens förslag framgår vid jämförelsen mellan följande två tabeller:

400 Småskollärarinnornas löner enligt förslaget. Relationstal

A kr. 1908 2 007 2106 2 214 2 322

% 65 63 62 61 59

Relationstal

B kr. 2 004 2109 2 214 2 328 2 442

o/ /o

65 64 63 61 60

Relationstal

C kr. 2100 2 211 2 322 2 442 2 562

o/ /o

65 64 63 61 60

Relationstal

D kr. 2196 2 313 2 430 2 556 2 682

% 65 64 63 62 60

Relationstal

E kr. 2 292 2 415 2 538 2 670 2 802

% 65 65 63 62 61

Relationstal

F kr. 2 388 2 517 2 646 2 784 2 922

% 65 65 64 62 61

Relationstal

G kr. 2 484 2 619 2 754 2 898 3 042

% 65 65 64 62 61

Folkskollärarinnornas löner enligt förslaget. A

B

C

D

E

F

G

kr. 2 958 3168 3 378 3 648 3 918

kr. 3 099 3 312 3 534 3 813 4 095

kr. 3 240 3 456 3 690 3 978 4 272

kr. 3 381 3 600 3 846 4143 4 449

kr. 3 522 3 744 4 002 4 308 4 626

kr. 3 663 3 888 4158 4 473 4 803

kr. 3 804 4 032 4 314 4 638 4 980

Av dessa tabeller framgår, att de nuvarande relationstalen icke till fullo blivit bibehållna i kommittéförslaget. På samma gång som det nu gällande relationstalets maximum sjunkit från 66 till 65 procent, har även dess minimum gått ned från 63 till 59 procent. De o fördelaktigaste relationstalen hänföra sig till de två högsta lönegraderna och skulle således komma att tillämpas på äldre småskollärarinnor, vilkas flertal under sin första lärartid arbetat med en begynnelselön av endast 300 kronor per år. I jämförelse med nuvarande förhållandetal betecknas sålunda de i kommittéförslaget framlagda i viss mån en utveckling nedåt. De omständigheter, som sannolikt föranlett ifrågavarande sänkning, torde vara dels den i tjänst varande småskollärarkårens talrikhet, dels den nuvarande överproduktionen av sökande till småskollärarinnebefattningar. Beträffande den förstnämnda omständigheten torde här få anföras de ord, som i den till Konungen år 1920 ingivna masspetitionen angående dyrtidstillägg för år 1920—1921 uttalades av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening. "Det kan icke vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att de statsfinansiella svårigheterna skola särskilt hårt drabba vissa grupper av vid rikets folk- och småskolor anställda lärare. Även dessa kunna med fullt fog göra anspråk på att i samma omfattning som andra det allmännas tjänare av staten få hjälp i sitt betryckta ekonomiska läge. Det kan icke anses rimligt, att en grupp befattningshavare skall i ekonomiskt hänseende ställas ofördelaktigare än andra enbart av den anledningen, att deras antal är så stort och därför drager större utgifter för staten, då självklart icke flera äro anställda än som förhållandena med nödvändighet påkalla." Centralstyrelsen har tydligen härmed åsyftat ifrågavarande synpunkts tilllämpning även på småskollärarkåren, trots den omständigheten, att denna räknar ett särskilt stort antal medlemmar. I detta sammanhang torde även få anföras det yttrande, vilket vederbörande löneregleringskommitté i sitt betänkande

401 gjort i frågan om löneförbättring åt småskollärarkåren och som i Kungl. Maj:ts proposition av år 1918 omnämnes i följande form: "Kommittén framhåller ock den betydelse för en god grundläggande barnundervisning, denna talrika kår kan äga inom landets olika delar, en betydelse, så mycket större ju förmånligare de villkor äro, under vilka den blir i tillfälle att bedriva sitt arbete." Den överproduktion, som ovan omnämnts, må icke heller anses vara av natur att föranleda ett frångående av den grundsatsen, att lönen för de i tjänst varande småskollärarinnorna avpassas efter det utförda arbetets omfattning och kvalitet. Ej minst från småskollärarinnekårens synpunkt framstår hämmandet av denna överproduktion som ett önskningsmål. Detta syfte främjas emellertid lämpligast genom av staten verkställda åtgärder för aspirantantalets begränsande i förhållande till behovet. Visserligen verka allt för knappt tillmätta löner i den riktningen, att tillströmningen till småskollärarbanan blir mindre och det ifrågavarande målet skulle helt visst kunna vinnas även på en dylik väg, men det kan med skäl befaras, att det bleve många av de bästa krafterna, som då skulle uteslutas, i det att dessa komme att söka mera givande befattningar, exempelvis anställningar som lärarinnor på folkskolestadiet, ett förhållande, som skulle medföra en sänkning av småskolans nivå, vars skadliga konsekvenser för folkskolan själv helt visst icke skulle utebliva. Det kan icke bli till gagn att beröva småskolan dess bästa förmågor med hänsyn till den allmänt erkända stora och viktiga uppgift, som småskolan har i sin egenskap av bärande grundval för det fortsatta undervisnings- och uppfostringsarbetet. Om sålunda hänsynen till de i tjänst varande småskollärarinnornas talrikhet samt överproduktionen av från småskoleseminarierna examinerade elever icke kan tillmätas avgörande betydelse vid en blivande lönereglering, torde detta däremot i hög grad vara fallet med de här nedan angivna motiven för en mera genomgripande förbättring av ifrågavarande kårs ekonomiska ställning. Dessa motiv äro följande: Småskollärarinnornas ekonomiska ställning är för närvarande allför svag, vilket, även om hänsyn tages till småskollärarinnornas naturaförmåner eller däremot svarande ersättning, tillräckligt framgår av det mycket anmärkningsvärda förhållandet, att deras kontanta årslöner endast utgöra resp. 55.6, 50.7 och 46.6 procent av rikstelefonisternas lägsta löner inom ortsgrupperna A, D och G och 64.7, 59.3 och 54.7 av de högsta lönerna inom samma ortsgrupper. Pensionsåldern har höjts från 55 till 60 år med bland annat den påföljd, att ett stort antal av småskollärarinnorna få mer än 40 tjänstår. Det synes därför skäligt, att dessa erhålla något vederlag för den högre pensionsåldern, i likhet med vad folkskollärarinnorna på sin tid erhöllo, en synpunkt, vilken framhållits av den kommitté, som år 1918 avgav betänkande i fråga om reglering av statens ämbetsverk och myndigheters löneförhållanden m. m., då den säger att "ökning i tjänstårens antal, som i och för sig skulle avsevärt nedbringa kostnaderna för skolväsendet, borde kompenseras genom ett motsvarande tillägg i lönen". Den nya seminariereformen har väsentligen förändrat småskollärarinneutbildningen bland annat i form av skärpta inträdesfordringar och en betydande utvidgning och fördjupning av det kunskapsinnehåll, som fordras för genomgång av seminariekursen. Den nya undervisningsplanen, vilken börjat tillämpas år 1921, har ställt betydligt skärpta fordringar på den första undervisningen, såväl med hänsyn till skickligheten i arbetet som intensiteten i den dagliga gärningen. Dessa skärpta 26

402 krav gälla icke blott de å lässchemat upptagna nya ämnena: hembygdsundervisning med arbetsövningar utan också kristendom, läs- och talövningar, sång och gymnastik. I vissa skolor av B-typ har dessutom timantalet ökats från 25 till 26 per vecka. För att utröna, i vad mån småskollärarinnornas arbete efter den nya undervisningsplanens införande ökats såväl på lärorummet som i hemmet — i sistnämnda avseende beträffande preparerande av lektioner i samtliga ämnen, rättandet av skripta, materialets iordningställande för arbetsövningarna — har styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening tillställt småskollärarinnor i olika delar av landet två frågecirkulär, det ena i juli 1921, det andra i juli 1922. På det först utsända ingick ungefär 700 och på det sist utskickade något mer än 1100 svar. Av svaren har framgått, att somliga uppskatta tiden för hemarbetet till en timme per dag, under det att det stora flertalet angivit en och en halv å två timmar såsom erforderliga. I åtskilliga av svaren har framhållits, dels att i denna tid icke medräknats lärarinnas besök i skolbarnens hem eller föräldrarnas besök hos lärarinnan, dels att detta samarbete mellan hem och skola, vilket är en så viktig förutsättning för ett fruktbringande resultat, förekommer i större utsträckning på det första än på det fortsatta stadiet. I flertalet svar har understrukits, att arbetet på lärorummet efter den nya undervisningsplanens ikraftträdande kräver avsevärt större intensitet än förut. Vad beträffar "den omfattande sociala omvårdnad och individuella tillsyn utom undervisningstiden", som omnämnes i kommittébetänkandet, äro sålunda småskollärarinnorna verksamma i avsevärd grad. Av ifrågavarande svar återgivas i den bilaga, som är fogad till denna reservation, några exempel, vilka torde vara i huvudsak belysande för småskollärarinnekårens uppfattning angående detta merarbete. En utvidgning av tjänstgöringsskyldigheten har av kommittén ställts i utsikt för småskollärarinnorna, en utvidgning, som för dessa skulle medföra en procentuellt större ökning av lektionstimmarnas antal än vad som för folkskollärarkåren ifrågasatts. De här ovan berörda stegrade kraven motivera otvivelaktigt en fördelaktigare löneställning för småskollärarinnorna. För en sådan talar även den omständigheten, att dessas föreslagna placering i lönegraden 4 a medför den konsekvensen för de extra ordinarie småskollärarinnorna, att dessas kontanta löner komme att utgå med lägre belopp än med dem, som finnas upptagna i lönegraden 1 i löneplan B, och jämväl i stort sett understiga lönerna i lägsta lönegraden för kommunikationsverkens ordinarie kvinnliga tjänstemän. De extra ordinarie småskollärarinnorna skulle i fråga om kontant lön till och med bli sämre ställda än de extra ordinarie telefonisterna. De senare åtnjuta t. ex. inom C- och E-grupperna årslöner av 1 920 kronor resp. 2 040 kronor, under det att de extra ordinarie småskollärarinnorna inom motsvarande grupper endast skulle uppbära i kontant lön 1 668 kronor resp. 1 824 kronor enligt kommittéföslaget. Angående omfattningen av en blivande löneökning för småskollärarinnekåren har Sveriges allmänna folkskollärareförening vid sitt trettonde ombudsmöte i Göteborg 1919 gjort det uttalandet, att småskollärarinnas lön borde utgöra minst 75 procent av folkskollärarinnas, ett uttalande, till vilket sedermera samma förenings centralstyrelse anslutit sig. Att ombudsmötet representerade Sveriges folkskollärarkår i dess helhet och att centralstyrelsen vid ifrågavarande tidpunkt räknade endast en småskollärarinna och i övrigt bestod av lärare från den egentliga folkskolan, folkskolinspektörer och undervisningsråd, äro sakförhållanden av särskild betydelse, då de ju otvetydigt visa förhandenvaron av en på samma gång allmän och sakkunnig opinion, tydligen motiverad av en rik-

403 tig erfarenhet av småskolans värde såsom grundval för den egentliga folkskolan. Det resultat, till vilket ombudsmötet resp. centralstyrelsen kommit i nämnda uttalande, torde få tillmätas så mycket större värde, som nämnda korporationer icke kunna anses ensidigt och omotiverat förfäkta ifrågavarande lärarkårs ekonomiska fördel, utan tvärtom skärskådat frågan ur en mera allsidig och objektiv synpunkt och med blicken fäst jämväl på det allmännas intresse. Om sålunda förhållandetalet s/« vid den nämnda tidpunkten betecknades såsom ett minimum och ansågs såsom något knappt tillmätt, förelåge än starkare skäl att anlägga en dylik synpunkt på detta relationstal, sedan de ovan angivna förändringarna blivit genomförda med avseende på pensionsålder, seminariekurser och undervisningsplan samt en utvidgning av tjänstgöringstiden ställts i utsikt. Också var det med avseende fäst på de efter år 1919 genomförda förändringarna, som Sveriges småskollärarinneförening vid ombudsmöte år 1922 i Jönköping uttalade sig för en höjning av förhållandetalet med V20, eller en ökning av detta tal från 3/« till 4/ö. Det må i detta sammanhang tilläggas, att, även under förutsättning av en dylik höjning, förhållandetalet 4/s i realiteten icke uppnås, enär folkskollärarinnorna till sina löneförmåner räkna två rum och kök, småskollärarinnorna däremot blott ett rum och kök. Med användning av 4/3 som jämförelsegrund skulle småskollärarinnornas löner komma att utgå med följande belopp. A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2 366 2 534 2 702 2 918 3134

2 479 2 650 2 827 3 050 3 276

2 592 2 765 2 952 3182 3 418

2 705 2 880 3 077 3 314 3 559

2 818 2 995 3 202 3 446 3 701

2 930 3 110 3 326 3 578 3 842

3 043 3 226 . 3 451 3 710 3 984

Denna tabell intager med avseende på lönebeloppens storlek en ställning mellan kommittéförslagets lönegrader B 6 a och B 6 b, men ansluter sig dock något närmare till den senare lönegraden. En jämförelse mellan denna tabell och den ovan anförda rörande telegrafisternas löner visar, att den kontanta lönen enligt förhållandetalet */s för småskollärarinnorna i stort sett skulle understiga avlöningen för de nämnda funktionärerna inom telegrafverket. För att ytterligare belysa det befogade i att 4/s tages till förhållandetal, må här framläggas en beräkning, som under nedan närmare angivna förutsättningar verkställts med avseende på folkskollärarinnornas jämförelsevis större kostnader för seminarieutbildningen. Den lön, som enligt kommitténs förslag skulle tillfalla D-gruppens lägsta avlöningsklass i lönegraden B 9, är 3 381 kronor. Den lön, vilken efter proportionen 4/5 skulle inom samma ortsgrupp och löneklass tilldelas småskollärarinnorna är 2 705 kronor. Skillnaden i lön utgör härvid 676 kronor. Utgår man från antagandet, att folkskollärarinnornas merutgifter för sin seminarieutbildning är 2 gånger 1 500 kronor ( = den förutsatta kostnaden per seminarieår), alltså 3 000 kronor, och antages vidare, att dessa 3 000 kronor är

404 en skuldsumma, som växer med sammansatt ränta efter 6 procent, skulle detta belopp vid slutet av exempelvis en tjänstgöringsperiod av 35 år ha vuxit till 3 000 . 7.686087 kronor eller till 23 058 kronor, om inga amorteringar blivit gjorda. Faktorn 7.686087 är hämtad från en vanlig tabell angående kapitaltillväxt genom ränta på ränta. Förutsattes, att skulden amorteras genom lika belopp vid slutet av vart och ett av de 35 åren, blir storleken av ifrågavarande annuitet 207 kronor. Om kostnaden per år för seminarieutbildning sättes = 2 000 kronor, blir folkskollärarinnans merutgift för dylik utbildning = 4 000 kronor. Detta belopp har vuxit med ränta på ränta enligt 6 procent till 4 000. 7.686087 kronor eller till 30 744 kronor vid slutet av 35-årsperioden. En för varje år lika annuitet skulle i detta fall utgöra 4/3 gånger 207 kronor eller 276 kronor. Av vad här senast framförts, framgår, att även om småskollärarinnornas lön beräknas enligt förhållandetalet 4/5, folkskollärarinnorna dock erhålla en meravlöning, som ger kompensation såväl för de större kostnader, vilka dessa få vidkännas för sin utbildning, som ock för de merprestationer, dessa utföra i form av hempreparationer och rättelser av skripta. Vid övervägandet av det ifrågavarande relationstalets lämplighet ha här tagits i betraktande de speciella krav, som ställas på småskollärarinnornas arbete. För att ytterligare belysa arten av denna verksamhet, vilken redan här ovan blivit berörd vid jämförelsen med telegrafisterna, må här citeras vad som av seminarieläraren L. G. Sjöholm vid tionde svenska seminarielärarmötet i Göteborg i augusti 1919 uttalades. Han yttrade bland annat: "Komma vi så till det andra antagandet att den första undervisningen skulle ställa mindre krav på sina utövare än den följande. Där har jag en personlig erfarenhet att omtala. Jag har undervisat på alla stadier i folkskolan, från nybörjarna till folkskolans högre avdelning, ja, jag har jämväl något litet sysslat med undervisning av vuxen ungdom och vuxet folk. Arbetssättet synes mig alldeles givet ställa störst krav på undervisaren på nybörjarstadiet, liksom också det metodiska förfarandet i de skilda läroämnena är mera invecklat, mera krävande i den elementära undervisningen. Ju mera utvecklade barnen äro, dess lättare förstå de, vad man har att undervisa om." Då här 4/8 framhållits såsom skäligt relationstal, har samma betraktelsesätt använts, som det vilket kommittén framhävt, då den yttrar, att vid ett definitivt fastställande av den löneställning, som lärarna framgent skola intaga i det för samtliga tjänstemannagrupper fastställda systemet, sådana utgångspunkter böra vinnas, "som kunna vara såväl ur det allmännas synpunkt rättvisa som från den enskildes synpunkt skäliga". Sammanfattning

av reservationspunkterna.

Tilläggsförslag.

Med stöd av vad här ovan anförts får undertecknad härmed uttala såsom sin från kommittémajoriteten avvikande mening, att biträdande lärarinnor och lärarinnor vid mindre folkskolor lagligen tillerkännas skälig lön för av dem fordrat merarbete och att vid den förestående löneregleringen den kontanta lönen för småskollärarinnorna avväges så, att densamma kommer att förhålla sig till folkskollärarinnornas som 4:5. Dessutom må med avseende på barnantalets utsträckning på småskolestadiet. en viss reservation vara tillåten. Såsom framgår av betänkandet, ifrågasätter kommittén ett maximital av 30 lektionstimmar per vecka för småskollärarinnorna, varvid dock ingen åtskillnad blivit gjord mellan olika skolformer. Under

405 förutsättning att veckotimantalet genomgående utsträcktes till 30, skulle inom A-formen uppstå en ökning av 6 veckotimmar. Lika mycket av pedagogiska som av praktiska skäl må en så stor ökning få anses vara utesluten. Slutligen må till ovanstående göras ett par tillägg, vilka icke ha karaktären av reservation. Först torde då få framställas det önskningsmålet, alt boställsordningens bestämmelse, att sammanlagda golvytan för småskollärarinnors bostad bör upptaga "omkring 45 kvadratmeter" må i så måtto modifieras, att uttrycket "omkring 45" vilket i vissa fall visat sig ge anledning till att ett alltför lågt tal i förhållande till 45 tillämpas, utbytes mot "minst 45", en förändring, vilken torde vara så mycket mera befogad, som småskollärarinnorna, såsom ovan påpekats, tillerkänts blott ett rum och kök, medan folkskollärarinnorna få disponera två rum och kök. Vidare må i frågan om pensionsförhållanden och därmed sammanhängande övergångsanordningar här uttalas som ett önskningsmål: dels att de småskollärarinnor, som under kortare eller längre tider tjänstgjort å vakansförordnanden i folkskolan, komma i åtnjutande av den rätt till högre pensionsunderlag, rörande vilken kommittéförslaget innehåller bestämmelser i det under rubriken "Pensionsförhållanden" förekommande mom. g, dels att för de medlemmar av den äldre småskollärarinnegenerationen, som på grund av försvagad hälsa och nedsatta krafter tvingas att avgå från sin tjänst före uppnådda 60 levnadsår, måtte införas ett övergångsstadgande av innehåll, att dessa få tillgodoräkna sig de tjänstår, som de uttjänat före 20 års ålder, varigenom de i vissa fall redan före uppnådd pensionsålder komme i åtnjutande av full pension, en förmån, av vilken de gjort sig väl förtjänta, då de dels börjat sin verksamhet i skolans tjänst vid helt unga år, 17 a 18 år, dels arbetat under synnerligen ogynnsamma omständigheter under större delen av sin tjänstetid. De ifrågavarande lärarinnorna skulle på så sätt bli delaktiga av de förmåner, vilka förutsättas i mom. f av ifrågavarande förslag till pensionsbestämmelser. Malmö den 8 augusti 1923. Vördsammast Karola Pålsson. Bilaga. Här nedan anföras några typiska exempel på de svar, som ingått på cirkulärförfrågan angående den nya undervisningsplanens inverkan på småskollärarinnornas arbete i och utom lärorummet. "Såsom svar på hitsänd rundskrivelse lämnar jag följande meddelande: Arbetsbördan har ökats efter den nya undervisningsplanens ikraftträdande, a) Vad beträffar arbetet i lärorummet. Förr gällde det huvudsakligen att lära barnen läsa, skriva och räkna. Nu har talövningar kommit till. I en tvåklassig småskola (B2) ha vi talövningar fyra halvtimmar varje dag. Dessa övningar äro synnerligen ansträngande för lärarinnan. Då hon får nybörjare från avlägsna bygder, måste hon anstränga sig till det yttersta för att få dem att tala. De äro rent av rädda för att höra sin egen röst. Under de lektioner vi ha klippning och vikning med nybörjare, har man så brått, att man skulle helst vara på 25 ställen samtidigt. Dessutom är det nu svårare att upprätthålla disciplin i en B 2 skola. Då barnen tillhållas att tala så mycket

406 som möjligt blir det ganska svårt att få första klass fullkomligt tyst, under det man undervisar andra klass. Lärarinnan måste tänka så intensivt, ja, rent av använda all sin uppfinningsförmåga för att nå resultat av sitt arbete, och känner hon sig efter skolarbetets slut för dagen i de flesta fall alldeles uttröttad. b) Vad beträffar arbetet utom lärorummet. Angående hemarbete har jag kommit till följande resultat. Timmar i veckan

Kristendom 15 min. för varje lektion Hembygdsundervisning a/2 timmas förberedelse Gymnastik 20 min Talövningar 15 min. för varje klass Arbetsövningar 15 min Sång obestämt

1 l1/2 40 min. 3 Vi — 6 tim. 40 min.

Så får man tänka på den fria uppsatsen under sista terminen i andra kl. Det fordrar arbete att genomläsa och rätta deras små skrivningar och taluppgifter. Teckningar på svarta tavlan till följande dag ta också tid. Jag skulle vilja anslå hemarbetet till 1 timma och 15 minuter om dagen." "Då genom den nya undervisningsplanen ämnet hembygdskunskap inkommit på schemat upptagande en tid av 5 å 6 timmar i veckan blir detta ökad arbetsbörda. Denna tid tages nämligen till största del från de övriga ämnena, vilkas kurser äro lika stora, nästan större, och dock måste medhinnas på den förkortade tiden. Härigenom måste lärarinnans krafter i ännu högre grad än förr anlitas. Av samma orsak blir även hemarbetet fördubblat. Vi beräkna hemarbetet till omkring 2 timmar per dag." "Angående frågan under a) enades de närvarande om att svara: Enligt nya undervisningsplanen hava så gott som alla landsbygdens lärarinnor fått sin egentliga arbetstid å lärorummet ökad från 23—24 till respektive 24 och 26 timmar per vecka. Häri är icke inräknat de 10 minuter till morgonbön enligt nya undervisningsplanen. Angående intensiteten i arbetet ville mötesdeltagarna icke använda siffror — omöjligt, ansågo de — men i fråga om att arbetet ökats, var mera jäktande och uppslitande än förr, var enigheten fullständig om, att så var fallet." "Vill härmed å — — — småskollärarinnors vägnar söka besvara de i rundskrivelsen från S. S. F:s styrelse framställda frågorna. På huvudfrågan "Har Eder arbetsbörda ökats efter den nya undervisningsplanens ikraftträdande o. s. v.", svaras ett obetingat och samstämmigt ja. Såsom svar på frågans första del: a) "Vad beträffar arbetet å lärorummet med särskild hänsyn till intensiteten X arbetet" ha följande synpunkter framförts: Då nya undervisningsplanen avser och utgör ett fördjupande inom hela skolarbetet, måste ju ökad arbetsintensitet bli en följd. Har också blivit det i alla 6kolans ämnen. Man vill ju sträva efter enhet i behandlingen av de olika äm-

407 nena, så att de ömsesidigt hjälpa och stödja varandra. — Hembygdsundervisningen med arbetsövningarna är ju ett betungande moment som tillkommit. — Till läsövningarna, som på ett försigkommet stadium varit jämförelsevis vilsamma timmar, har nu lagts talövningar. Gymnastik i småskolan har också kommit med sitt krav på läraren. Likaså sången, då ju det grundläggande arbetet för själva sångkonsten bör börja redan i småskolan. Således ökad arbetsintensitet under själva skolarbetet. b) Vad beträffar arbetet utom lärorummet med särskild hänsyn till preparation av lektionen i samtliga ämnen. Hembygdsundervisningen med arbetsövningar ha nämnts i främsta rummet såsom tarvande grundlig förberedelse. Men även övriga ämnen behöva prepareras. Kristendom, med delvis nya bibeltexter, som ofta måste hämtas direkt ur bibeln med dess för barnen svårfattliga uttryckssätt, tarvar mera förberedelse nu än förr, då ju varje berättelse genomgåtts under seminarietiden. Sång och gymnastik kräva sin anpart av omtanke på förhand. Vid jämförelse med folkskolans lärarkår har påpekats vilken lättnad det innebär för dessa att åtminstone i större samhällen undervisningen i teckning, gymnastik och sång ofta bestrides av facklärare."

23) överläraren O. Rydén. Med anledning av kommitténs förslag till placering av de högre folkskolornas lärare inom lönesystemet får jag vördsamt anföra följande: Vid den lönereglering, som genomfördes vid 1918 års riksdag, bestämdes det, att lärare vid kommunal mellanskola och yrkesbestämd högre folkskola skulle i avlöningshänseende likställas, dock med någon minskning beträffande sistnämnda lärarkategori med hänsyn därtill, att den årliga lärotiden med 2 veckor understeg den för de kommunala mellanskolorna gällande. Den av statsmakterna sålunda fastställda relationen i lönehänseende mellan här ifrågavarande lärarkategorier blev emellertid bruten genom den tillfälliga löneförbättring, som 1920 års riksdag beviljade lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Detta provisoriska lönetillägg har visserligen sedan alltjämt utgått till dessa lärare enligt riksdagens för varje år fattade beslut, men något uttalande från riksdagens sida, att densamma i princip övergivit sin en gång intagna ståndpunkt om likställighet i lönehänseende mellan här berörda lärarkårer, har icke förekommit. Att icke jämväl de högre folkskolornas lärare kommit i åtnjutande av en motsvarande förbättring av sina löneförmåner, torde uteslutande få anses bero på de efter 1920 inträdda tryckta ekonomiska förhållandena och på de konsekvenser, en dylik löneförbättring åt de högre folkskolornas lärare ansetts komma att medföra beträffande andra kommunalanställda lärare. Det fullt berättigade kravet på en tillfällig löneförbättring jämväl åt här berörda lärare har också vunnit understöd dels i av skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t i ärendet gjorda framställningar, dels ock i särskilda diktamina till statsrådsprotokollet av tvenne chefer för ecklesiastikdepartementet. Den strävan, som under senare tiden gjort sig i särskilt hög grad gällande, nämligen att få till stånd ett välordnat system av praktiska ungdomsskolor, har också vunnit riksdagens gillande och understöd. En betydelsefull plats i detta skolsystem intaga ovedersägligen de yrkesbestämda högre folkskolorna. Men om här ifrågavarande skolor skola kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, måste det anses vara synnerligen betydelsefullt, att de löneförmåner,

408 som där bjudas, äro sådana, att de icke verka försvårande för en tillfredsställande rekrytering av lärarkrafter vid sagda skolor. Skulle åter lärarna vid dessa skolor i enlighet med kommitténs förslag bliva i lönehänseende ogynnsammare ställda än lärare vid skolor av liknande art, vilka avse att meddela undervisning av mera teoretisk natur, ligger den faran nära till hands, att de högre folkskolorna få nöja sig med mindre väl meriterade lärare. Vad beträffar frågan om lärarkompetensen, så torde denna med hänsyn till de skärpta fordringar, som numera gälla för erhållande av lärarbehörighet vid de högre folkskolorna, icke kunna motivera en avvikelse från den likställighet, som godtogs genom 1918 års lönereglering. När det nu gäller ej ett provisoriskt utan ett mera definitivt ordnande av löneförhållandena för lärarpersonalen vid de högre folkskolorna, och då därtill kommer än ytterligare, att det är fråga om att inpassa dessa lärare på en bestämd plats i det allmänna lönesystemet, där de av allt att döma för lång tid komma att förbliva, ligger det givetvis synnerlig vikt uppå, att de ställas på den plats inom lönesystemet, där de med hänsyn till utbildning och tjänsteställning rättvisligen kunna göra anspråk på att bli placerade. På grund av här anförda omständigheter synes det, att kommittén bort finna skäl föreligga för ett bibehållande av den relation i lönehänseende mellan lärare vid kommunala mellanskolor och yrkesbestämda högre folkskolor, vilken godkändes genom beslut vid 1918 års riksdag. Detta synes lämpligen ha kunnat; ske genom att placera de yrkesbestämda högre folkskolornas lärare i en lönegrad under den, som kommittén funnit sig böra tillstyrka för icke-adjunktskompetenta lärare vid de kommunala mellanskolorna. Enligt det av kommittén framlagda förslaget skulle manlig sådan lärare hänföras till lönegraden A 12 och kvinnlig lärare till lönegraden B 12. Av skäl, som här framhållits, anser jag, att kommittén bort hänföra ordinarie manlig lärare vid yrkesbestämd högre folkskola till lönegraden A 11 b och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 11 a. Vad åter beträffar lärarna vid de allmänna högre folkskolorna, så fastställdes visserligen för dessa vid 1918 års riksdag lönesatser, som något understego dem, vilka avsågo lärare vid yrkesbestämda högre folkskolor, men det torde med fog kunna ifrågasättas, om icke skäl föreligga för upphävandet av denna olikställighet. Kompetensfordringarna för lärare vid båda dessa slag av högre folkskolor äro enahanda, och därtill kommer den omständigheten, att i icke få antal fall den allmänna högre folkskolan närmast är att betrakta som en övergångsform till en blivande kommunal mellanskola. Det synes mig sålunda önskvärt, att lärare vid de allmänna och yrkesbestämda högre folkskolorna i lönehänseende bliva likställda, och att sålunda jämväl ordinarie manlig lärare vid allmän högre folkskola hänföres till lönegraden A 11 b och kvinnlig sådan lärare till lönegraden B 11 a. För den händelse, att den årliga lärotiden vid de högre folkskolorna framdeles skulle komma att utsträckas till den för de kommunala mellanskolorna gällande, bör som en given konsekvens följa, att de vid här ifrågavarande skolor anställda lärare bliva i lönehänseende likställda. Ett beaktande av här anförda synpunkter rörande placeringen av de högre folkskolornas lärare i lönesystemet bör givetvis även medföra en motsvarande höjning av de lönesatser, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma ickeordinarie lärare och timlärare vid de högre folkskolorna. Stockholm den 8 augusti 1923. Osvald Rydén.

409 24) Rektor M. Svanlund. Undertecknad har i särskilt yttrande till kommittén uttalat sin anslutning till följande allmänna principer rörande avlöningsförhålladena för den ordinarie lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, nämligen l:o att adjunktskompepetent lärare borde i avlöningshänseende likställas med sådan adjunkt vid allmänt läroverk, som undervisar å realskolestadiet, och 2:o att icke-adjunktskompetent lärare borde i fråga om begynnelselön hänföras till närmast lägre löneklass än den, som komme att bestämmas för lärare med adjunktskompetens, men i fråga om slutlönen bliva jämställd med denne. Av dessa principer finner jag den första av kommittén tillämpad på ett sätt, som icke giver anledning till erinran, i det adjunktskompetent lärare skulle förutom naturaförmåner erhålla lön enligt 13:e lönegraden i respektive löneplan. Vad den andra principen beträffar, har denna däremot, för så vitt det är fråga om den lika slutlönen till de båda kategorierna av lärare, icke fått komma till uttryck i förslaget i det att icke-adjunktskompetent lärare under hela tjänstetiden skulle komma en löneklass lägre än adjunktskompetent lärare. Därför får jag i de föreslagna avlöningsgrunderna för den ordinarie lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor påyrka sådan ändring, att de nämnda kategorierna av lärare efter ett visst antal år komma att liksom för närvarande åtnjuta avlöning med enahanda belopp. Att lärare vid samma skola böra, även om utbildningen ej är densamma och begynnelselönerna på grund härav satts olika, slutligen komma i åtnjutande av samma avlöning, är en princip, som av statsmakterna vid olika tillfällen blivit gillad, och den berör för närvarande icke blott lärarna vid kommunala mellanskolor utan även den vida större lärarpersonalen vid statsunderstödda enskilda skolor. Redan år 1909 fastställdes densamma att tillämpas å avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid enskilda skolor. Sedermera kom den på framställning av Kungl. Maj:t genom riksdagens beslut år 1911 att upptagas bland avlöningsgrunderna för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, detta ehuru dåvarande läroverksöverstyrelsen — liksom nu kommittén — föreslagit, att de båda ifrågavarande lärarkategorierna skulle uppbära lön efter genomgående skilda löneskalor. Vid den senaste allmänna löneregleringen år 1918 bekräftades denna princip ytterligare. Slutligen har skolkommissionen, som eljest icke ingår på avlöningsförhållandena, i sitt betänkande den 28 april 1922 uttalat sin anslutning till enahanda grundsats och förordat dess tillämpning vid ordnandet av avlöningsförhållandena inom den framtida läroverksorganisationen i dess helhet. Beträffande motiveringen för en sådan avlöningsprincip må för övrigt hänvisas till Kungl. Maj:ts propositioner nr 81 till 1909 års riksdag och nr 129 till 1911 års riksdag samt till skolkommissionens betänkande I. I betraktande av berörda omständigheter, och då kommittén icke anfört något skäl för sitt avvikande förslag i denna punkt, anser jag, att ifrågavarande betydelsefulla princip bör även för framtiden vidhållas. På grund härav får jag föreslå, att, sedan adjunktskompetent ordinarie lärare hänförts till 13:e lönegraden, innefattande löneklasserna 17—20 inom respektive löneplan, annan ordinarie lärare måtte komma i åtnjutande av kontant avlöning enligt löneklasserna 16—20 i respektive löneplan. Detta torde kunna närmare ordnas antingen på sådant sätt, att sistnämnda lärare från början hänföres till 12 :e lönegraden i respektive löneplan men efter ett visst antal år — 12, om fyraårig intervall mellan löneklasserna räknas — uppflyttas till närmast högre lönegrad med tillgodoräknande av då förvärvade tjänstår, eller också helt enkelt

410 därigenom att till 12:e lönegraden överföres jämväl löneklassen 20, så att den liksom föregående kommer att omfatta fem löneklasser. Malmö den 9 augusti 1923. Moritz Svanlund.

25) Rektor I. Andrén. I de skrivelser, som undertecknad den 30 juni och 3 juli ingivit till kommittén, har jag på angivna skäl yrkat, att småskoleseminariernas lärare borde placeras i samma lönegrader som lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Då det är ett livsvillkor för småskoleseminariernas utveckling, att lärarlönerna sättas till belopp, som gör det möjligt för dessa seminarier att erhålla för lärarutbildning fullt kompetenta krafter, måste jag reservera mig mot kommitténs beslut att placera ifrågavarande lärare i samma lönegrader som lärarna vid folkskoleseminariernas övningsskolor. Under hänvisning till de skäl, som jag framlagt i ovan nämnda skrivelser, yrkar jag, att småskoleseminariernas lärare placeras i samma lönegrader som lärarna vid de kommunala mellanskolorna eller A 11 b och B 11 b med rätt till bostad och bränsle eller ersättning härför, allt enligt för samma lärare gällande boställsordning. I konsekvens härmed bör då rektor vid småskoleseminarium jämte lön i lönegrad A 14 b och B 14 b tillerkännas ej blott fri bostad utan även bränsle eller ersättning härför. Västerås den 10 augusti 1923. Ivar

Andrén.

INNEHÅLL. Sid.

Skrivelse till Konungen D e l I. Allmänna grunder Kommitténs uppdrag Allmänna utgångspunkter Inledning a) Upphävande av avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar m. m b) Upphävande av naturaförmåner c) Dyrortstillägg och dyrortsgruppering d) Utsträckning av undervisningstiden e) Allmänna grunder för lönebeloppens bestämmande f) Kvinnliga befattningshavares avlöning • g) Avlöningsförhållandena för övningslärarna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna h) Icke-ordinarie befattningshavare D e l H. Placering i lönegrader De allmänna läroverken Högre lärarinneseminariet Statens folkskoleseminarier De tekniska läroverken Folkskolinspektionen Blindundervisningsanstalterna Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte Statens småskoleseminarier Sjökrigsskolan Skeppsgosseskolorna Veterinärinrättningen i Skara Navigationsskolorna Folk- och småskolor Högre folkskolor Kommunala mellanskolor Landstingsseminarier Dövstumskolorna

13 13 16 16 22 26 40 48 73 75 81 90 92 92 104 108 119 123 124 129 132 13& 135 137 138 140 146 148 150 151

412 Sid.

Del ni. Pensionsförhållanden, öv erg äng sanordning ar Pensionsförhållanden Statsanställda befattningshavare Kommunalt anställda lärare Övergångsanordningar D e l IV. Förslag till avlöningsreglemente för lärare m. fl. befattningshavare tens undervisningsväsende

157 157 157 166 167

vid sta171

D e l V. Förslag till avlöningsreglemente för vissa kommunalt anställda lärare . . . . 211 D e l VI. Specialmotivering till kommitténs förslag till avlöningsreglementen 241 Reglementets tillämpning 242 Befattningars tillsättande 243 Antal befattningar 245 Avlöning 246 Förening av tjänster 249 Gift kvinnas anställning 252 Lönesystem 253 Löneplan 254 Naturaförmåner 254 Uppflyttning i högre löneklass 256 Tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i icke-ordinarie befattning eller utom statens tjänst för uppflyttning i högre löneklass 260 Tillgodoräknande av föregående tjänstgöring i ordinarie befattning för uppflyttning i högre löneklass. Sneddningsprincipen 267 Förflyttning till annan tjänst m. m 274 Kallortstillägg 280 Enslighetstillägg 280 Lönetillägg vid vissa tjänster 282 Oavkortad lön 285 Avlöning under sjukdom 287 Avlöning under tjänstledighet av annan anledning än sjukdom 292 Partiell tjänstledighet 294 Vikariat 295 Avstängning från tjänstgöring 302 Semester 303 Tjänstebostad 305 Bränsle och andra naturaförmåner 307 Läkarvård 308 Tjänstgöringstraktamente 308 Ersättning för flyttningskostnad 309 Ersättning för övertidsarbete m. m 310 Vissa arvoden m. m 312 Med vissa statsbeställningar förenade särskilda förmåner 318

413 Sid.

Gratifikation m. m Begravningshjälp Avlöning åt icke-ordinarie befattningshavare Lönenämnd Reglementets tillämplighet m. m

325 327 327 331 334

Särskilda yttranden, avgivna av ledamöter i kommittén 1) Ordföranden, herr Linder 2) Herr Helger 3) Herr Kaijser 4) Herr Knös 5) Herr Jönsson 6) Herr Nordfelt 7) Fröken Sörensen

337 337 341 346 350 352 352 353

Särskilda yttranden, avgivna av representanterna för de olika lärarkårerna 356 1) Rektor S. Söderlindh 356 2) Lektor S. J. Swenning 358 3) Läroverksadjunkten A. O. Eneroth 361 4) Extraläraren A. Swedberg 362 5) Gymnastikläraren, kaptenen S. Adrian 363 6) Musikläraren C. E. Lambére 367 7) Lektor G. Malme 367 8) Bitr. föreståndarinnan vid högre lärarinneseminariet G. von Sydow och lektor G. Malme 368 9) Gymnastikläraren, kaptenen A. A. Karlsson 368 10) Musikläraren O. Holmberg 370 11) Lärarinnan i hushållsgöromål Johanne Zeuthen 373 12) Slöjdläraren G. Eli 374 13) Slöjdlärarinnan Ellen Enbom 376 14) Läraren i trädgårdsskötsel K. A. Karlemark 377 15) Övningsskolläraren L. G. Sjöholm 379 16) Rektor O. Emmelin 381 17) Rektor P. W. Abenius 381 18) Rektor G. Åstrand 388 19) Folkskolinspektören P. Holmvall 389 20) Folkskollärarinnan Maria Jönsson 393 21) Slöjdläraren R. Åhlén 393 22) Småskollärarinnan Karola Pålsson 394 23) Överläraren O. Rydén 407 24) Rektor M. Svanlund 409 25) Rektor I. Andrén 410

Statens

offentliga Systematisk

utredningar

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning.

Statsförfattning.

Rättskipning.

Fångvård.

Vattenväsen.

Allmän statsförvaltning.

Bergsbruk.

Industri.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen.

Skogsbruk.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön Vänern jämte bihang. [6]

Pollti.

och

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik.

Pörsäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård. Kyrkoväsen.

Allmänt näringsväsen. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 11. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. [10] 12. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. [3] 13. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. [8] 14. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. [9j 15. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Jämtlands län. [11] 18. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. [12] Past egendom.

Jordbruk med binäringar.

Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. [2]

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Supplement nr 2 till Sverges familjenamn 1920. [4] Betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. [5] Betänkande och förslag angående läroverksoch landsbibliolek. [7] Förslag till lönereglering för befattningshavare vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter. |13| Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

Angående ordnandet av mationsverksamhet. [1]

statens kommersiella

A.-B. Hasse W. Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1924.

imfor-